Blogg februari 2018

Alliansens partiledare på DN Debatt:

2018-02-28


(Klicka på bilden för att läsa artikeln)




Ett nytt lågvattenmärke från Aftonbladets ledarredaktion

2018-02-28

I dag har Aftonbladet en ny ledare som kvalar in på tio-i-topp bland tramsiga och faktiskt även rent lögnaktiga ledartexter. Att Aftonbladet gör allt för att "kasta skit" på Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet är ju väl känt. Men detta var lite värre än vanligt.

Några kommentarer till påståenden i artikeln:

1. 97% av världens forskare är INTE överens i klimatfrågan. Det är en påhittad myt. Eva Franchell får gärna styrka sitt påstående med en tillförlitlig källa.
2. Jag har aldrig sagt att jag "verkligen gillar koldioxid". Konstigt påstående. Men å andra sidan - utan koldioxid skulle det ju i och för sig inte finnas något liv alls på jorden, så på ett sätt borde väl alla gilla koldioxid. I lämplig mängd.
3. Jag ser mig inte som en "klimatförnekare" utan som en klimatrealist.
4. Jag lyssnade INTE på den i artikeln nämnda forskaren eftersom jag endast besökte konferensen en av dagarna. Så jag kan inte kommentera vad han sa. Om Franchell hade läst mina referat från konferenson på min blogg  - som hon själv hänvisar till - hade hon sett detta.
5. Jag har påpekat själv i media att ekonomiska intressen förekommer på båda sidor i klimatdebatten. Det "glömde" Franchell att nämna.
6. Jag har inte vid något tillfälle framfört att Sverige borde lämna Parisavtalet.
7. Jag har inte vid något tillfälle röstat emot moderaternas politik i riksdagen.
8. Jag brinner för miljö- och hållbarhetsfrågor. Det kan Eva Franchell själv se om hon besöker mitt arkiv på min blogg eller se den stora mängd riksdagsmotioner jag skrivit i miljö- och hållbarhetsfrågor. Om det bara handlar om mig kommer en Alliansregering att ha en betydligt bredare miljöpolitik än dagens regering. 
9. Att Aftonbladet ger mig personligen makt att "sabba Centerns miljöpolitik" är ju bara trams, och det vet såklart Eva Franchell. Jag jobbar inte ens med dessa frågor i riksdagen, och moderaternas politik fastläggs på partistämmor, inte av enskilda riksdagsledamöter. För övrigt upplever jag att moderaterna och centern har stor samsyn i många miljöfrågor, och jag stödjer i huvudsak detta helt och fullt.

"Det är grabbar som struntar i stormar och översvämningar. De bryr sig inte om pingviner eller andra djur för de vill hellre köra bil och käka kött". Så ofattbart tramsigt skrivet. Eva Franchell får gärna visa fakta på att det blivit fler stormar och fler översvämningar, samt att det beror på klimatförändringar. Det finns ingen forskning alls som visar det. Vad gäller pingvinerna på Antarktis finns det inte heller några rapporter om att de skulle må dåligt. Det är för övrigt ganska kallt där just nu, vilket denna bild från min väderapp från klockan 19 ikväll visar. Och då ska man veta att det är sommar på Antarktis nu. Vintertemperaturerna är väldigt mycket lägre. 








Videosamtal om tonen på nätet

2018-02-28

I dag hade jag och Lars Beckman ett samtal i direktsändning där vi diskuterar gårdagens text av Erik Helmersson på ledarsidan i DN om tonen på nätet. 




Filmen finns på mitt twitterkonto (klicka enklast på ikonen ovan). Vi hade som sagt bjudit in Helmersson till vårt samtal, men han hade förhinder. I stället träffar vi nu honom i riksdagen på tisdag nästra vecka, han har accepterat inbjudan:


Sällan har jag fått så många vänliga kommentarer på twitter som det senaste dygnet. Långt över 500 följare och läsare från alla politiska läger har reagerat på Helmersons text och gett mig beröm för att jag tvärtom är trevlig på nätet, saklig, tillgänglig och respektfull mot mina motståndare. Faktiskt ingen har framfört motsatsen. Att detta beröm även kommer från politiska motståndare känns såklart extra bra. Jag fick så många snälla kommentarer att jag till slut inte kunde tacka individuellt för alla utan fick skriva ett litet kollektivt tack:


Erik Helmersson svarade på min fråga (se bloggen igår) om vad han syftar på i sin ledartext genom några twitterinlägg. Här det första:


Sedan följer några twitterinlägg till där han ger några exempel på vad han menar är "märkliga övertramp, retweetar och extremt raljanta svängar". Vad han syftar på framgår enklast om man går in på mitt twitterkonto och läser själv.

 

I allt väsentligt får jag väl kalla det han skriver för en halv pudel. Om dessa exempel är det värsta han kan hitta från mina samantaget 58.200 (!) twitterinlägg känns det väl närmast som en kvalitetsstämpel tycker jag. Och det finns faktiskt inget alls i de inlägg han nämner som jag ångrar det minsta. Den tramsiga kritiken från media att jag är skyldig att läsa artiklar bakom men betalvägg tar jag med ro. Liksom kritiken mot att jag vid ett tillfälle citerade en prisbelönt etablerad journalist utan att kontrollera hennes källor (där en uppgift i efterhand visade sig vara felaktig). Förstår fortfarande inte den kritik som jag fick för detta, jag anser fortfarande att man självklart ska kunna citera etablerade journalister utan att gräva i deras källor, allt annat hade varit fullständigt orimligt. Jag tänker såklart fortsätta med det. De övriga inlägg han nämner är att jag delat satirbilder som jag tycker varit på pricken, samt att jag gett svar på tal i debatten. Även det självklarheter och jag står för varje ord.
Satir, vassa formuleringar, svar på tal och kritik av media är en självklar del av en spänstig debatt. 

Nu kommer även försvar från andra håll. Exempelvis Caroline Dahlman i Kristianstadbladet, där hon går till vårt försvar i sin ledare. Debatten lär fortsätta. För egen del tycker jag det är rätt att blanda satir, kärnfulla twitterinlägg och debatt med glimten i ögat med mina lite längre och ibland torrare inlägg på bloggen om mer komplicerade samhällsfrågor som behöver mer utrymme för diskussion. 

Jag tycker för övrigt att media borde granska tonen på sociala medier från vissa ministrar som, till skillnad från oss, beter sig ytterst illa och förolämpande mot människor som inte tycker som de. Det är något man borde ta på största allvar. Jag tänker lyfta den frågan med Helmersson på vår fika i riksdagen nästa vecka. 


 

Inte särskilt vuxet från DN:s ledarsida

2018-02-27

DN:s ledarskribent Erik Helmersson går idag till angrepp mot min riksdagskollega Hanif Bali. Och i sammanhanget får jag själv en känga: 


Helmersson skriver alltså en artikel om tonen i sociala medier, och använder den för att just föra en debatt på det sätt han klandrar andra för. Nämligen att lite svepande, utan några exempel, ge sig på bland annat mig som person. Jag skrev ett mail till honom där jag påpekade att jag tror de flesta som debatterar med mig i sociala medier kan vittna om att jag är saklig, inte ägnar mig åt personangrepp och håller en god ton. Jag får faktiskt ofta beröm för det från mina motståndare. Om han har något exempel från mina nu drygt 58.000 twitterinlägg där han menar att jag betett mig illa får han gärna ta fram det. I annat fall förväntar jag mig en offentlig ursäkt. Lite får man faktiskt begära även från en ledarredaktion.


 

Regeringen döljer arbetslösheten

2018-02-27

I går hade jag detta debattinlägg i Borås Tidning:



 

Jag lovar - jag har inte ätit några barn idag heller!

2018-02-26

Dagen utvecklades på ett närmast absurt sätt. Framåt kvällen hade jag hunnit med ett tiotal intervjuer (bland annat av TT) som spred nyheten vidare, efter en faktiskt mycket seriös och balanserad intervju) och blivit omskriven i de flesta större tidningar och blivit intervjuad i radio.

Artiklar finns bland annat i Vad var då det stora scoopet? Att jag gått med i IS, AFA eller NMR? Eller att jag ätit barn? Eller kanske misshandlat min granne? Nejdå, den stora nyheten var att jag besökte klimatkonferensen i Mölndal förra helgen! Sådant gör man inte ostraffat.

Det började med att den klimatalarmistiska tidningen Effekt skrev ett reportage från konferensen häromdagen med några korta intervjusvar från mig. Konferensen följdes upp även av vänstertidningen ETC. Uppenbarligen följs dessa två tidningar av Expressens reportrar, för idag kom så ett riktigt smaskigt skandalreportage om hur jag "frotterar mig med klimatskeptiker". Efter kritik ändrade man dock texten och tog bort det där om "frotterandet". Fast i min första nyhetsbevakning via Retriever fanns det med:



Sedan gick mobilen varm. Att en riksdagsledamot besöker en konferens för att lyssna på åsikter i klimatdebatten som avviker från "mainstreamlinjen" och prata med väljare blev alltså en riksnyhet. Med en tydlig underton av "skandal". För mig är detta det ultimata beviset på hur enkelspårig klimatdebatten är i Sverige. Tydligare kan det knappast bli.

Jag fick bland annat frågan i en intervju om jag inte genom mitt besök "legitimerade" konferensen. Jag svarade att den inte behöver legitimeras och att vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Det svaret publicerades inte. En annan reporter började ilsket argumentera mot mig under intervjun. Det blev helt absurt - reportern började med att intervjua och blev sedan upprörd över mina svar och försökte rätta mig i stället för att ställa frågor! Några av reportrarna var däremot betydligt mer lyhörda och proffsiga (bland annat TT, och en reporter visade öppet sympati för mina svar.

Några av de som hittills skrivit om saken är TT , Göteborgs-Posten , Sydsvenskan , Borås Tidning , Aftonbladet , Bohuslänningen , TTELA , Alla Nyheter , Pressen.se , Hela Gotland , Omni , Nyheter24 och ett antal mindre lokaltidningar. Jag blev även intervjuad i Radio Sjuhärad. Sannolikt följer ett antal ytterligare artiklar av intervjuerna under dagen att döma.

Från allmänhet, moderata väljare och en del politiska kolleger (i flera partier) har det samtidigt kommit förvånansvärt många uppmuntrande ord. Min känsla är att människor överlag är betydligt mer skeptiska i klimatfrågan än vad man kan tro av media.

En vänsteraktivist på Twitter roade sig med att göra detta lilla bildmontage, som jag faktiskt skrattade mest åt. Varifrån ska allt det vattnet komma? Och jag brukar ha badbyxor när jag badar. Lite synd också att han lagt ut ett förfalskat citat överst. Inget jag sagt. Och svaret på frågan är noll kronor.

Kommentarer i övrigt om konferensen och min syn på det som sades finns i blogginläggen på min miljö- och klimatblogg där jag gjorde ett antal inlägg efter konferensen.

Och som jag konstaterat upprepade gånger - jag står inte bakom allt som sades på konferensen, men en hel del var intressant och mycket tankeväckande. Precis som det varit på andra konferenser där jag deltagit, exempelvis Naturvårdsverkets stora konferens Klimatforum som jag deltagit i tidigare.

Slutsatsen är att dagens upplevelse blev en nästan skrattretande tydlig illustration av hur smal åsiktskorridoren är i klimatfrågan (det är ungefär som i migrationsfrågan för 4-5 år sedan). Det har nästan blivit en religiös övertygelse för många, inte minst i media. Om vi hade haft häxprocesser i Sverige hade jag nog tveklöst blivit föremål för en sådan och bränd på närmaste bål. Det som hänt idag gör mig bara ännu mer övertygad om att debatten måste breddas. Inget är helt svart eller vitt och det finns faktiskt nyanser även i klimatfrågan. Även om man uppfattas som en kättare som svär i klimatkyrkan så fort man andas om minsta avvikelse från det som accepteras i åsiktskorridoren.

Att en riksdagsledamot besöker en konferens, lyssnar på argument i en viktig samhällsfråga och talar med väljare borde egentligen inte bli någon nyhet alls. Det borde uppfattas som en fullständig självklarhet i en demokrati.



 

Dags att ta fram rödpennan och prioritera!


2018-02-26

Försvarsmakten överlämnade i fredags en "perspektivstudie" till regeringen, där man konstaterar att försvaret behöver öka sin årliga budget från dagens dryga 50 miljarder till 85 miljarder 2025 och 115 (!) miljarder till 2035 för att klara sitt uppdrag. Bara för att kunna köpa in den materiel som behövs beräknas det behövas 168 miljarder de närmaste åren. Detta är allvarliga siffror som måste tas på allvar.

Borås Tidning föreslog i helgen på sin ledarsida att man borde låna till dessa utgifter. "Ett sådant lån skulle inte påverka statsbudgetens utgiftsramar" skriver man. Jag undrar med all respekt hur man tänker då? Det är lite samma resonemang som att man kan låna 235 miljarder till höghastighetståg utan att det belastar utgiftstaket.

Förslag om att lyfta bort saker från utgiftstaket börjar bli populärt i samhällsdebatten. Men det förutsätter i så fall en grundläggande omläggning av hela det finanspolitiska ramverket, och det är ingen liten förändring på marginalen. Det finns också all anledning att varna för sätta i system att lyfta ut stora utgifter utanför statsbudgeten bara för att de inte får plats. Det vore en farlig väg att runda utgiftstaket på detta sätt, och det kommer att bygga upp nya skulder och räntekostnader för framtiden som äter på utrymmet för välfärden. Själva grundtanken med utgiftstaket är ju just att man INTE ska lyfta ut saker utanför för att därigenom kunna förbruka mer pengar än man har. I stället måste man i första hand prioritera innanför utgiftstaket.

Samtidigt blir det som jag tidigare påpekat lite konstigt när dyra investeringar med lång livslängd (kanske 50-100 år) behandlas på samma sätt som årliga utgifter. Att införa en investeringsbudget med årliga avskrivningar för staten tycker jag vore värt att diskutera, och jag har även motionerat om det i riksdagen. Det vore rimligt, i vart fall för de allra största infrastrukturinvesteringarna, och kanske även för de allra dyraste investeringarna i nya flygplan och u-båtar till försvaret? Alltså för stora investeringar i saker som har mycket lång livslängd och som borde kunna skrivas av över tid i stället för att kostnadsföras direkt (precis som exempelvis statliga bolag gör vid investeringar i fastigheter). Men mitt förslag kombinerar jag med att rikta ett varningens finger mot den stora risken att detta skulle kunna missbrukas av oansvariga regeringar. Ska man välja denna väg gäller det också att man är extremt restriktiv med vad som ska brytas ut ur statens löpande budget. Motviljan från finansministrar, oavsett färg, mot en investeringsbudget är just att det med tiden kan bli frestande att stoppa in det allt mera där som man annars inte har råd med. Inte minst kanske under ett valår? Och oron är numera ytterst befogad - dagens regering kallar ju snart sagt varje utgiftsökning för "investering" vilket totalt urholkar värdet på begreppet.

Jag sätter dessutom försvarets behov långt före byggande av höghastighetsjärnväg. Om det handlar om landets försvar måste vi helt enkelt får fram pengar och då kanske man som sagt måste hamna i en udda lösning när det gäller de allra dyraste investeringarna i exempelvis flygplan och ubåtar. Men detta är inget som får sättas i system så fort det finns en utgift som man inte får plats med under utgiftstaket. Då är Sverige på en mycket farlig väg. Normala och löpande försvarsutgifter måste självklart alltid rymmas under utgiftstaket, liksom normala inköp av försvarsmateriel och för den delen även löpande underhåll av vår infrastruktur.

Det stora problemet med att få pengarna att räcka till det viktigaste är att man slösar med skattepengar. Just nu ökar både regeringen och många landsting och kommuner sina utgifter i takt med att högkonjunkturen ger ökade skatteinkomster, i stället för att spara för sämre tider. Trots att vi vet att det kommer sämre tider låtsas alltför många kommunpolitiker inte om de framtida hoten mot kommunernas ekonomi. Bygget av nya ishallar och idrottshallar slår exempelvis nya rekord, och i vissa kommuner växer den kommunala byråkratin (tillsyn mm) samtidigt som man saknar resurser i äldreomsorgen. Andra kommuner har generöst infört försörjningsstöd även till personer som befinner sig illegalt i landet, infört sex timmars arbetsdag eller "gratis" kollektivtrafik. I går kväll meddelade nyhetsmedia att Göteborg ska man bygga ett "cykelgarage" på Drottningstorget för 18 miljoner kronor (!).

Medan det kommunala slöseriet pågår varnar SKL för att kommunerna inte kommer att klara de framtida kostnaderna för alla nyanlända och de stora ökade behoven i skolan och äldreomsorgen utan stora skattehöjningar eller kraftigt ökade statsbidrag. Regeringen lägger samtidigt mångmiljardbelopp på byggsubventioner, satsar på skattesubvention av elcyklar, inrättar en ny jämställdhetsmyndighet och satsar på genusforskning. Allt verkar vara viktigare än att lägga mer pengar på exempelvis försvaret eller välfärden.

När jag var liten minns jag att jag läste serien Spara och Slösa. Det är kanske något en del politiker inte hade chansen till när de växte upp?



Jag har själv motionerat om en statlig investeringsbudget. Men med rätt prioriteringar borde vi egentligen med världens näst högsta skatter ha råd med både en bra välfärd, ett starkt rättssamhälle, god infrastruktur och ett starkt försvar. Utan att vare sig höja skatterna eller förändra det finanspolitiska ramverket och utgiftstaket. Det är dags att ta fram rödpennan i både statens och kommunsektorns budgetar och låta Spara styra i stället för Slösa!



 

Vi är många som ser fram emot valet i höst...


2018-02-25

Dagens Nyheter redovisar mycket intressanta siffror:



Det är uppenbarligen inte bara jag som längtar efter höstens val.



 

OS är slut - en svensk framgång


2018-02-25

Och så var OS slut för den här gången. Det blir alltid lite tomt, det har varit spännande att följa tävlingarna. Totalt blev det Sveriges mest framgångsrika Vinter-OS någonsin. 7 guld, 6 silver och 1 brons. Och vi blev sexa i nationsligan. Norge vann och blev med sina 39 medaljer (!) den mest framgångsrika nationen någonsin i ett Vinter-OS.

Man kan ju enkelt konstatera att alla medaljerna togs av damlandslaget i skidor, skidskyttelandslaget, det alpina landslaget samt curlinglagen. För de andra lagen och deltagarna gick det sämre.

Här några sköna medaljbilder från sista tävlingsdagen. Stina Nilssons brons på tremilen och damernas curlingguld.








 

Jag VILL ha en pizzakant. NU!


2018-02-24



Nema är helt enkelt aldrig riktigt mätt. Det har hon nog inte varit någon gång under sitt liv...





 

Aggressiv klimatalarmist bekräftar av misstag mina argument


2018-02-23

I min nyhetsbevakning dök det plötsligt upp ett blogginlägg där jag nämns. Och se, det är en av mina värre antagonister i klimatdebatten, Maths Nilsson, som uppenbarligen följer min blogg (troligtvis motvilligt) och nu känner behov av att raljera och förminska både mig och några av de forskare som var på plats på klimatkonferensen i Mölndal. Det är inte första gången Nilsson gör så.

Nilsson kallar sig författare och fd kemist. När man tittar lite på hans hemsida och googlar hans namn ser man snabbt att han dels ofta citeras av det klimatalarmistiska Uppsalainitiativet, dels att han har nära samarbete med vänstertidningen ETC:s "klimatsmarta" bokcafé i Stockholm. Nilssons debattstil styrker bilden av en mycket övertygad klimatalarmist som står långt till vänster politiskt och som inte accepterar att någon är av annan åsikt.

Jag rekommenderar läsning av hans blogginlägg eftersom det på ett utmärkt sätt illustrerar det jag skrivit förut om hur klimatalarmisterna använder ganska fula sätt att tysta all kritik.

1. Han ägnar sig hellre åt personangrepp och raljerar lite med halvsanningar om vad jag sagt och skrivit för att ifrågasätta min trovärdighet som person.
2. Han kallar demokratiskt ifrågasättande för "klimatsvammel"
3. Han påstår att "Vi har fan vetat hur det ligger till i >30 år". Det påståendet saknar all relevans. För 30 år sedan var klimatdebatten i sin linda och det pågick knappt någon klimatforskning överhuvudtaget.
4. Han försöker förminska sina motståndare genom att plocka ut någon detalj från en professors hela karriär för att visa att denne inte är trovärdig. En klassisk härskarteknik. I vetenskapsvärlden är det ofta så att forskare kastar fram hypoteser eller teorier som sedan diskuteras och debatteras, och där andra forskare tycker tvärtom. Inga forskare har rätt om allt. Men det gör inte att de har fel när de presenterar ostridiga fakta vilket jag visat i mina tidigare blogginlägg att dessa professorer gjorde på konferensen.
5. Han bemöter mina påståenden eller frågor genom att lite raljant länka till saker som inte är svar på frågan. Också en klassiker från alarmisterna.
6. Han visar dessutom nedanstående figur som är mycket intressant. Det pikanta med figuren är att Nilsson inte verkar inse att den ju inte alls motsäger det jag skrivit, utan tvärtom styrker det jag säger om att stigande koldioxidhalter inte kan förklara tidigare historiska temperaturökningar. Vare sig de som skett tidigare under 1900-talet eller de som ligger långt tillbaka i historien:



Titta på figuren och den av Nilsson inlagda sista röda delen. Efter att jorden under 11.000 år haft oregelbunda toppar och dalar i temperaturen, trots låg och ganska stabil halt av koldioxid är det plötsligt koldioxiden som anges som ensam förklaring till den sista temperaturuppgången. Bara för att koldioxidhalten i atmosfären ökat kraftigt. Nilsson påstår även att en av hans länkar visar att koldioxiden är orsaken, men det gör den ju inte alls. Den visar bara att de andra faktorer som räknas upp inte är orsaken. Det är ju inte i sig ett bevis på att koldioxiden är orsaken till temperaturuppgången. Att två saker korrelerar är dessutom inte ett bevis på orsakssamband. IPCC skriver för övrigt själva att koldioxiden "måste vara" förklaringen för att man helt enkelt inte hittar någon annan förklaring. Det är knappast ett vetenskapligt bevis, och när man ser på tidigare samband är det dessutom inte särskilt logiskt. Visst kan människans utsläpp av koldioxid vara en delförklaring, men det känns inte rimligt att se det som enda förklaring eller ens huvudsakliga förklaring när man ser historiska data.

Så min fråga kvarstår - vad var orsaken till temperaturuppgångarna tidigare i historien och så sent som mitten av 1900-talet, när koldioxidhalten fortfarande låg på låg nivå? Ingen har hittills kunnat svara på detta på ett trovärdigt sätt. Och därmed kvarstår min fråga - de faktorer som låg bakom temperaturhöjning de gångerna, hur vet vi att de inte påverkar även idag? Om det skulle vara så vilar dagens klimatpolitik på mycket lös grund och de åtgärder vi vidtar för dyra pengar för att "rädda klimatet" kommer inte att göra avsedd nytta. Detta måste få diskuteras på ett seriöst sätt.



 

Nya svenska toppinsatser i OS


2018-02-23

Medaljerna har strömmat till de senaste dagarna och inte minst skidskyttarna imponerar med silver i damernas stafett och guld i herrarnas. Och Andre Myhrers guld i slalom var verkligen imponerande.

Sex kungar: Först en monark, sedan fyra guldmedaljörer och längst till höger en fantastisk tränare för skidskyttarna, Wolfgang Picheler.






Nedan de glada silvertjejerna och en lycklig alpin guldmedaljör, Andre Myhrer.







 

Möte med ledande kommunala moderater i Sjuhärad


2018-02-23

I dag träffade jag ledande moderater i valkretsens kommuner och i regionen på ett av våra regelbundna möten i Borås. Jag behöver väl knappast säga att vårt viktigaste fokus ligger på det kommande valet nu.





 

Väljarna har störst förtroende för Ulf Kristersson (M)


2018-02-23

Undersökningen från Demoskop om väljarnas förtroende för partiledarna presenterades nyligen, men hamnade lite i skymundan av annat. Moderaternas Ulf Kristersson har nu, efter bara några månader som partiledare, gått upp i topp och åtnjuter större förtroende än statsministern.

Här är hela listan:



Det konstigaste i listan är väl att 12% av väljarna fortfarande har förtroende för Gustav Fridolin (MP). Varför?



 

Klokt om flyget från riksdagens ledamöter


2018-02-22

Svenska Dagbladet hade i måndags en artikel där man följer upp svaren på ett antal frågor man ställde till oss riksdagsledamöter om våra flygvanor och synen på flygandet i framtiden.



Av 349 riksdagsledamöter var vi 170 som svarade. Närmare 6 av 10 svarade att vi kan flyga mera. Av de moderata ledamöter som svarade ansåg samtliga att vi kan flyga mer än idag. För samtliga Allianspartier samt SD var "en överväldigande majoritet" för att svenskarna kan flyga mera. Bland Socialdemokraterna var 20 av 47 för ett ökat flygande. Endast från V och MP svarade alla nej. En del villkorade sitt ja med ökad inblandning av biobränsle i flygbränslet.

Enkäten var i ett webformulär, och jag tog ingen kopia. Men jag vill minnas att jag svarade så här för egen del (första frågan gäller alltså privatresor. Utöver det flyger jag i stort sett varje vecka tor Landvetter-Arlanda i tjänsten):



På frågan om vad den viktigaste politiska åtgärden är vill jag minnas att jag svarade att jag inte ser någon anledning till att politikerna ska göra något speciellt när det gäller flyget. Man arbetar redan hårt med utvecklingen av biobränsle, "gröna" flygvägar och bränslesnålare flygplan, och utvecklingen går snabbt.

I ett stort land som Sverige klarar vi oss inte utan inrikesflyget. Och vill vi hjälpa fattiga länder att utvecklas genom turism, handel och kontakter, eller se till att vilda djur får ett värde som turistattraktion i nationalparker i stället för att skjutas för sitt skinn eller sina betars skull så behöver vi flyga. Jag missunnar inte heller någon att se andra delar av världen än vårt eget närområde. Det är frihetsfråga.

Jag kommer helt enkelt aldrig att ställa upp på de fanatiska idéerna från vänster om att vi ska sluta flyga och är övertygad om att flyget är framtiden. Transporterna tar ingen plats på marken och infrastrukturen (flygplatserna) behöver inte byggas om bara för att transportmedlen (flygplanen) moderniseras. Flyget går snabbt och på långa sträckor kan inget konkurrera.

Jag väljer att se riksdagsledamöternas svar på enkäten som ett positivt tecken. Det är lätt att ta en massa principbeslut om "krafttag för klimatet" (utan att ha en aning om det kommer att göra någon nytta). Men när följdbesluten ska tas som påverkar människors vardag kommer som tur är eftertänksamheten och realismen fram hos i vart fall borgerliga politiker. Det bådar trots allt gott. Och jag tror att efterhand som politikerna tvingas ta ställning till allt fler radikala förslag "för att rädda planeten" kommer man att bli allt mindre pigg på att följa de mest högljudda klimatalarmisternas krav. Svenska folket kommer helt enkelt aldrig att gå med på det.



 

Markmoderaternas lista till kommunvalet i september


2018-02-21

I veckans nummer av Markbladet redovisas Markmoderaternas kommunfullmäktigevalsedel.





 

Orimliga effekter av Postnords nya avgift för Kina-försändelser


2018-02-21

Postnords beslut förra veckan om att börja ta ut en administrationsavgift för postförsändelser som kommer från ett land utanför EU väcker både ilska hos kunderna och frågor hos oss politiker.

Redan om en vecka, den 1 mars, kommer Postnord börja ta ut 75 kronor i avgift för paket med ett värde under 1.500 kronor. Övriga paket kommer att avgiftsbeläggas med 125 kronor. Dessutom ska moms betalas för försändelsens värde. Om kunden inte vill betala kommer paketet att återsändas till avsändaren på Postnords bekostnad.

Bakgrunden är följande:
• PostNord har fått haft kraftigt ökad pakethantering från främst Kina. Det senaste året har det periodvis kommit 150.000 paket till Arlanda från länder utanför EU.
• Moms betalas inte på en stor del av paketen. Moms ska betalas från första kronan av mottagaren och det är Tullverket som är ansvarig tillsynsmyndighet. Många väljer dock att inte betala någon moms, eftersom beloppen ofta är små och kontrollerna så gott som obefintliga. Underlåtenheten att betala kan även bero på att den enskilde inte vet om att man är skyldig att betala alternativt att det är för krångligt att göra rätt för sig. Momsbortfallet är stort, beräknas på mellan 0,5 och 1,6 miljarder.
• I gällande EU-regelverk finns en möjlighet för medlemsländer att göra undantag för moms när den köpta varans värde understiger 22 euro. Om detta undantag tidigare tillämpats i praktiken av Postnord verkar något oklart.
• Problem har uppstått då det medfört ökade kostnader för Postnord då dessa paket ej ger full kostnadstäckning
• Konflikt har uppstått mellan Postnord och Tullverket om vem som ansvarar för att moms på paketen inte betalas.

För moderaterna är det självklart att man 2018 ska kunna handla saker globalt via e-handel. Öppenhet och världshandel är viktiga inslag i vår globaliserade värld och våra regler och myndigheter ska underlätta för en fri handel på nätet. Samtidigt måste det vara ordning och reda på den internationella marknaden och företag måste göra rätt för sig. Postordervaror från Kina medför stora belopp för staten i uteblivna momsintäkter, och den i praktiken "momsfria" handeln slår hårt mot den svenska handeln i form av ojuste konkurrens.

En anledning till de ibland extremt låga priserna är den låga fraktkostnaden. Orsaken till att brev från Kina till Sverige är så billiga att skicka är en 50 år gammal lag om att utvecklingsländer ska få rabatter i det internationella postsystemet. Regelverket hanteras av Världspostföreningen – ett FN-organ som grundades redan 1874. På grund av majoritetsförhållandena i Världspostföreningen är det mycket svårt att få till förändringar av dessa regler. Därför betraktas Kina fortfarande som ett utvecklingsland och kan ta ut mycket låg fraktkostnad.

Ett problem i sammanhanget som kommit lite i skymundan är Tullverkets ansträngda situation. Tullverkets uppdrag spänner mellan all administration för att handeln ska flyta friktionsfritt, samtidigt som gränsskyddet ska upprätthållas genom att exempelvis stoppa smuggling av illegala varor i post- och kurirflödet. Att man kan skicka vad som helst hursomhelst till Sverige från utlandet samtidigt som kontrollen till synes inte fungerar är problematiskt ur ett säkerhetsperspektiv.

Att något måste göras är klart, men jag är mycket kritisk till den "lösning" Postnord nu presenterat. För det första är det tveksamt om Postnord ens får lov att införa denna typ av avgifter som i praktiken är riktat mot ett enskilt lands (Kina) export. Det är också tveksamt om Postnord verkligen har rätt att själva införa en ny administrationsavgift.

Det är dessutom helt orimligt att ta ut en avgift på 75 kronor för ett paket som kanske bara är värt några tior. Självklart borde Sverige också vara tydliga med momsfrihet för inköp för mycket små summor (EUR 22), vilket EU alltså medger, och då inte heller ta ut avgiften på 75 kronor. Då skulle betydligt färre kunder drabbas, endast de som gjort köp över denna summa skulle tvingas betala avgiften. Mängden arbete för Postnord skulle då också minska.

Jag anser också att kunderna borde fått betydligt större framförhållning när det gäller nya regler och avgifter och att reglerna endast skulle gälla för brev och paket som ankommer längre fram i tiden. Det är rimligt att en konsument vet vad kostnaderna för frakten är redan när man gör sitt köp. Nu kommer många brev och paket troligen inte att hämtas ut utan skickas tillbaka, eftersom ingen betalar 75 kronor i avgift för att få ut ett paket som bara är värt några tior.

Frågan är också om inte hela regelverket blir ett slag i luften? Vad jag förstår lär mycket av leveranserna nu i stället passera ett annat EU-land som inte tar ut dessa avgifter. Sedan skickas de till Sverige, och kommer då från annat EU-land och faller utanför det nya regelverket. De enda som i så fall drabbas är de som före beslutet beställt varor som kommer till Sverige efter beslutet på grund av regler som i praktiken verkar retroaktivt.

Den lösning Postnord nu valt känns helt enkelt orimlig och rättsosäker för den enskilde och dessutom löser man knappast problemet om paketen tar nya vägar. Jag är förvånad över att regeringen inte stoppar förslaget eller i vart fall skjuter det framåt i tiden så kunderna får en chans att anpassa sig.


 

Till slut bytte även Borås Tidnings ledarsida fot om tiggeriförbud


2018-02-20

I oktober 2015 kunde man läsa följande mycket hårda ord i en ledare i Borås Tidning, signerad Mikael Hermansson, med anledning av att moderaterna flaggat för en förändring av politiken kring bland annat tiggeriet och migrationspolitiken:

"Om tanken är att M ska stoppa opinionstappet genom tillfälliga uppehållstillstånd och tiggeriförbud, då är risken stor att man inte bara tappar andra sympatisörer utan också tappar sin heder".

I dagens Borås Tidning låter det - minst sagt - annorlunda. I dag skriver Mikael Hermansson en ny ledare där han gör helt om och öppnar för att vi kan behöva införa ett tiggeriförbud:

"Länge var frågan om ett tiggeriförbud en icke-fråga, och kravet på ett sådant mest en ursäkt för att slippa konfronteras med vetskapen om att det finns fattigdom som inget välfärdssystem av någon samhällsmodell inom EU har kunnat utrota. Inte ens den svenska, som annars brukar hållas fram, åtminstone i den svenska debatten, som den främsta av de bästa. Men själva tiggeriproblematiken har med tiden förändras och handlar nu i allt högre utsträckning om huruvida de som tigger gör det av ”fri vilja” – vem är frivilligt fattig? – eller om de är att betrakta som offer för brott? I dag överväger den senare. Rapporterna om ligor, våld och människohandel duggar allt tätare. Den utvecklingen talar för att det kan bli nödvändigt att införa ett tiggeriförbud."

Mikael Hermanssons förklaring till att Borås Tidnings ledarsida bytt åsikt 180 grader känns minst sagt ansträngd. För inget har faktiskt förändrats alls! Redan 2013 när jag på allvar började engagera mig i tiggerifrågan, och bland annat besökte Rumänien för att skaffa mig mer kunskap, stod det ju mycket klart att det fanns organiserat tiggeri och att tiggare utnyttjades. Jag var mycket aktiv i debatten om detta och skrev debattartiklar och gjorde intervjuer i olika riksmedia, bland annat Expressen och Dagens Nyheter, och det uppmärksammades även av Borås Tidning på nyhetsplats. Utnyttjande av tiggare är definitivt inget nytt som "plötsligt" inträffat på senare tid. Problemet var inte heller att uppgifter om detta saknades, problemet var att politiker, media och debattörer inte ville se verkligheten. Ännu tydligare blev det givetvis 2015, då det i en rad reportage under flera år i både svenska och utländska medier visats tydligt hur tiggare utnyttjades och att det förekom både kriminalitet och människohandel i spåren av tiggeriet. Polisen gav samma besked. Ändå hånade alltså Borås Tidning oss moderater öppet på ledarplats så sent som i oktober 2015 för att vi då ville införa möjlighet till kommunala tiggeriförbud. I dag vill moderaterna som bekant ha ett nationellt tiggeriförbud.

Nu var Borås Tidning långtifrån ensamma 2015 när det gällde att ta strid för rätten till fortsatt tiggeri, trots alla varningar. Det var en närmast bedövande kör från media i denna fråga. Det mest tragikomiska uttalandet stod väl kanske Aftonbladets ledarredaktör Anders Lindberg för i maj 2015. Det är idag närmast episkt i sin naivitet:



Tänk om Aftonbladet, Borås Tidning och alla andra medier och politiker som diskuterat tiggerifrågan genom åren hade lyssnat i stället för att angripa oss (från olika partier) som noga satt oss in i saken och sett tiggeriets baksida. Då hade någon form av tiggeriförbud, kommunalt eller nationellt, kunnat vara på plats idag och färre fattiga människor hade utnyttjats på ett fruktansvärt sätt.

Men med detta sagt - det är trots allt klokt att ända sig när verkligheten kommer ifatt och man inser att man haft fel. Det gäller som bekant både oss som politiska partier och tidningars ledarskribenter.



 

Grundlagsförslaget om stärkt skydd för personlig integritet


2018-02-19

Dagens stora diskussionsfråga i både vanliga och sociala medier är förslaget om en grundlagsförändring i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).


Bakgrund:

Lagstiftaren i både Sverige och EU har länge ansett att register med känsliga personuppgifter (om etniskt ursprung, hälsa, politiska åsikter, sexualliv, religiösa uppfattningar mm) ska vara strängt reglerade. Detsamma gäller belastningsregister och liknande register. Enligt personuppgiftslagen (PUL), och snart istället enligt EU:s dataskyddsförordning, är register med känsliga personuppgifter i princip förbjudna, bortsett från vissa undantag som ger främst offentliga myndigheter rätt att hantera sådana uppgifter. Sverige gjorde vid införandet av EU:s dataskyddsdirektiv ett stort hål i tillämpningsområdet, genom att föreskriva att PUL inte gäller på TF:s och YGL:s tillämpningsområde. När det blev möjligt för vem som helst att få YGL-skydd genom att skaffa utgivningsbevis för en hemsida skapades ett kryphål i det strikta personuppgiftsskyddet, eftersom det blev möjligt att med YGL-skydd lägga ut personregister med känsliga personuppgifter på nätet. Så länge uppgifterna inte faller under reglerna om förtal är registerna omöjliga att stoppa juridiskt.

Det är inte heller enbart offentliga uppgifter (t.ex. ur domar) som idag i skydd av YGL kan sammanställas och publiceras som sökbara personregister. Även olagligt åtkomna personuppgifter kan publiceras. Om en läkare skulle vilja hämnas på landstinget och läcker tusentals journaler till en databas som öppnar en ny sida: "Vilka sjukdomar har dina grannar" kan läkaren straffas för läckan. Men publiceringen kan inte stoppas (förutom möjligen vad gäller enstaka sjukdomar som upplevs som så skambelagda att utpekandet skulle kunna utgöra förtal). Inget av detta har ännu hänt, men den dag något i den här vägen sker, och det står klart att publiceringen har skydd av YGL (om grundlagsändringen stoppas) kan man fundera över hur tongångarna bland allmänheten skulle låta, och hur avvägningen mellan integritet och yttrandefrihet ska kunna försvaras?

Problemet är alltså att det idag är helt lagligt att på hemsida med utgivningsbevis publicera register med känsliga personuppgifter (hälsa, etnicitet, politisk åskådning mm) samt privata belastningsregister - trots att syftet har varit att såna register ska vara strängt reglerade via PUL. Även uppgifter man fått från någon som kommit över dem olagligt kan lagligen publiceras. Något behöver faktiskt göras om man tar den personliga integriteten på allvar.


Lagförslaget

Syftet med lagförslaget är att stärka den personliga integriteten genom att skärpa reglerna om hur man får lägga ut sökbara databaser med känsliga personuppgifter på medier som omfattas av TF/YGL. Dessa medier är alltså idag undantagna från reglerna i Personuppgiftslagen (PUL).

Förslaget till ny paragraf i YGL ser ut så här:
 
20 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter
1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,
2. om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,
3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller
4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, före-kommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff-processuella tvångsmedel.
Vad som anges i första stycket gäller endast om
1. personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och
2. det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.		  

Lagförslaget handlar alltså vare sig om någon begränsning av yttrandefriheten i sig eller om att censurera några uppgifter. De enskilda uppgifter som inte får spridas via en sökbar databas är fortfarande precis lika mycket (eller lite) offentliga handlingar som de är idag och får var för sig spridas lika fritt som idag.

Lagförslaget innebär alltså konkret att det ska bli möjligt att i vanlig lag föreskriva förbud mot offentliggörande av vissa känsliga personuppgifter i sökbara databaser. De känsliga uppgifter som man får lagstifta om anges uttryckligen i grundlagen.

Förslaget till grundlagsändring baseras på en utredning, Mediegrundlagskommittén, där samtliga åtta partier stod bakom utredningens förslag. Eftersom det är en grundlagsändring måste beslut i riksdagen tas två gånger, med mellanliggande riksdagsval.


Undantag i den nya grundlagen

För att inte inskränka yttrandefriheten mer än nödvändigt finns alltså i slutet av den föreslagna paragrafen en begränsning som innebär att offentliggörande bara får förbjudas, om det "med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet”.

Utredningen och regeringen anför att tjänster som vänder sig till professionella aktörer inom t.ex. rättsväsendet eller media normalt inte bör omfattas, eftersom behovet av registren är legitimt och integritetsintrånget begränsat i och med att användarkretsen är begränsad. På samma sätt ska media förstås även fortsättningsvis kunna publicera exempelvis listor över gängkriminella eller över kommunpolitiker som dömts för brott.

Syftet med undantaget har varit att inte göra inskränkningen i yttrandefriheten större än nödvändigt.


Kritiken mot förslaget

I remissvaren finns kritik både mot att man skärper integritetsskyddet för mycket och mot att man skärper integritetsskyddet för lite. Kritiken är alltså delvis oförenlig. Det finns uppenbarligen också frågor och en del oro bland enskilda människor och en del hör av sig eller debatterar saken med mig och andra på sociala medier. Som jag uppfattar det riktas den tyngsta kritiken mot några saker:

1. Vissa anser att det är rimligt att yttrandefriheten är absolut och att man inte ska begränsa rätten att lägga ut sökbara register med känsliga uppgifter på nätet. Medborgarnas intresse av att kunna ta del av sådana uppgifter väger tyngre än den personliga integriteten.
Min kommentar: Jag ser inte lika lättvindigt på den personliga integriteten i sammanhanget som kritikerna gör. Men just avvägningen mellan två viktiga intressen är det svåra i detta ärende.
2. Vissa tycker det är märkligt med de undantag som föreslås för vissa yrkesgrupper och personer och tycker att alla medborgare måste behandlas på samma sätt. Vissa varnar också för godtycke när det gäller vilka undantagen ska omfatta eftersom det inte tydligt anges i grundlagen.
Min kommentar: Jag kan i viss mån dela kritiken. Kanske borde dessa gränsdragningar beskrivits tydligare i lagförslaget?
3. Några har framfört att man, lite förenklat, gör det möjligt att reglera tillämpningen av en grundlag i vanlig lag, och att detta hotar yttrandefriheten.
Min kommentar: Jag håller inte alls med. Lagen är tydlig med vilka uppgifter som kan skyddas i vanlig lag. Att sedan lagstiftaren kan välja att göra det eller avstå är i sig inget hot mot den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Man får inte går utanför det grundlagen tillåter.
4. Några menar att vi försöker åtgärda ett problem som inte finns och att hela lagändringen är onödig.
Min kommentar: Jag delar inte den åsikten. Politiken har en uppgift i att även förebygga missbruk av vår lagstiftning. Under "bakgrund" ovan ger jag exempel på möjligt missbruk som bör förebyggas för att skydda den enskilda människan.

Även om jag alltså delvis kan förstå och rent av hålla med om en del av kritiken mot lagförslaget har jag ingen som helst förståelse för de extrema överdrifterna som jag upplevt de senaste dagarna i sociala medier där det talas om "censur", "totalitär stat" och "avskaffad yttrandefrihet". Inget i förslaget innebär ju någonting alls av detta.


Min ståndpunkt i frågan

För mig är det uppenbart att två mycket viktiga intressen står mot varandra i denna fråga. Den personliga integriteten och rätten att slippa bli kartlagd eller uthängd i databaser med känsliga personliga uppgifter på nätet, och den totala yttrandefriheten och rätten att publicera precis allt man vill om andra människor så länge det inte omfattas av reglerna om förtal. Två motstridiga intressen som svårligen kan hanteras så att alla blir nöjda. Och det finns som sagt remisskritik mot förslaget från två motsatta håll.

Tidigare under min tid som riksdagsledamot har debatten ofta gått i helt motsatt riktning. Jag minns debatten kring FRA-lagen. Då var den personliga integriteten överordnad allt annat, till och med rikets säkerhet. Då fick vi politiker extremt hård kritik för att vi "inte brydde oss om den personliga integriteten" (vilket vi dock gjorde). Nu får vi alltså i stället kritik för att vi föreslår stärkt skydd för den personliga integriteten mot övergrepp som de flesta medborgare nog trots allt inte skulle vilja råka ut för. Ibland är det svårt att förstå logiken.

Både jag själv och mitt parti strävar alltid efter att hitta en rimlig avvägning mellan skyddet för den personliga integriteten och andra viktiga intressen. Moderaterna som parti har landat i att den personliga integriteten i detta fall väger tyngst. Även för mig själv väger den personliga integriteten mycket tungt. Men med detta sagt tycker jag att lagförslaget kanske kunde varit tydligare.

Även om det högstämda tonläget i debatten stundtals känns väldigt verklighetsfrämmande är själva huvudfrågan svår. Jag skulle gärna se att den kunde diskuteras lugnt och balanserat med förståelse för båda sidor.


Kravet på folkomröstning känns märkligt

Sverigedemokraterna begär nu folkomröstning om saken, vilket blir lite konstigt eftersom svensk grundlag alltså redan föreskriver att grundlagsändringar ska göras i två olika riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, just för att väljarna ska kunna reagera om man ogillar grundlagsändringen.

För SD:s del blir det dessutom extra konstigt eftersom man ställde sig bakom detta förslag i den föregående utredningen, samtidigt som man nu säger nej när utredningsförslaget blivit lagförslag. Den enda förklaring jag kan se är att SD vill utnyttja alla chanser politiskt att elda på något slags rädsla för "totalitärt system" och sprida rykten om "censur" och "angrepp på yttrandefriheten" för att försöka locka väljare. Det känns inte riktigt seriöst. Rimligare då att de argumenterar i sak och förklarar varför de plötsligt totalt bytt åsikt i frågan.


Synpunkter?

Har du synpunkter på det jag skriver - återkoppla gärna via mail till jan.ericson@riksdagen.se
I den mån jag hinner och har möjlighet ska jag försöka svara på alla mail.



 

Det finns inget lagförslag om grundlagsändring mot utlandsspioneri


2018-02-19

Just nu pågår en infekterad diskussion i bland annat sociala medier om ett påstått förslag till grundlagsändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för att skärpa reglerna mot utlandsspioneri.

Bakgrunden är en utredning (SOU 217:70) som har haft i uppdrag att kartlägga vilket skydd som för närvarande finns för känsliga uppgifter som hanteras inom ramen för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i.

"I uppdraget har också ingått att analysera vilka konsekvenser ett röjande av sådana uppgifter kan få för Sverige, svenska intressen och det samarbete som Sverige deltar i och ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, skyddet för denna typ av uppgifter behöver förstärkas, såsom till exempel genom en straffrättslig reglering. Vidare har det ingått i uppdraget att analysera hur ett eventuellt förstärkt skydd förhåller sig till den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten samt Europakonventionen. Utredningen har också haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är nödvändiga." står det på regeringens hemsida.

Utredningens förslag är nu ute på remiss, men det finns ingen proposition från regeringen och lär inte hinna komma någon som kan behandlas före höstens val. En eventuell grundlagsändring kan därför tidigast genomföras efter valet 2022, och det gör att frågan inte är aktuell idag. Det finns troligen en massa relevanta frågor kring detta förslag men det är svårt att kommentera ett lagförslag som inte finns. Jag får helt enkelt återkomma när frågan blir aktuell.



 

Storkyrkan på plats i Sapporo


2018-02-18

I december tog jag emot en liten japansk delegation i riksdagen. De var i Stockholm för att ta mått och fotografera Storkyrkan för att sedan kunna bygga en stor modell i snö och is till den stora och välkända snöfestivalen i Sapporo i Japan. För en dryg vecka sedan fick jag ett mail från professor Kawasaki (som bor i Stockholm, men var vår guide under besöket i Japan 2016). Han uppmärksammade mig på ett inlägg på Facebook, där man visar Storkyrkan på plats på festivalen. Belyst med blå och gula lampor som skapade en svensk flagga på fasaden. Kul!





 

Klimatdebatten styrs av starka ekonomiska intressen


2018-02-18

Forskaren, författaren och filosofie doktorn Jacob Nordangård berättade om sin forskning om hur global politik och politiska idéer formas och får spridning. Hans doktorsavhandling handlade just om biodrivmedelspolitiken och klimatpolitikens historia. Han visade under ett intressant föredrag hur enorma kapitalintressen från mycket starka globala aktörer driver klimatfrågan. Utan att citera honom direkt kan jag sammanfatta hans budskap med att det är pengarna som styr klimatforskningen och att många av klimatforskarna helt enkelt i praktiken är "köpta", eftersom de inte får några forskningsmedel om de har fel åsikter. Nordangård har startat en egen insamlingsstiftelse för att stödja en levande samhällsdebatt och fri forskning, och har skrivit flera böcker i ämnet.





 

Genomtänkt klimatpolitik?


2018-02-18

På konferensen berördes klimat- och energipolitiken i såväl Sverige som Tyskland, Danmark och Norge. Det känns ju inte direkt som att politiken är särskilt genomtänkt, alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva klimatfrågan. Några nedslag:


Ogenomtänkt "klimatpolitik" 1: Norge

Den isländske forskaren Rögnvaldur Hannesson, född på Island, bosatt i Norge och med doktorsgrad från Lunds Universitet i samhällsekonomi, gav ett belysande exempel på hur man agerat i Norge. Uppenbarligen "skäms" man lite för att man är så stor exportör av olja som givit norska staten så extremt stora inkomster, och vill med alla medel försöka få oljeutvinningen att framstå som så "klimatvänlig" som möjligt.

Normalt drivs oljeplattformarna i Nordsjön med gas som man själv utvinner i området. Denna gas förser oljeplattformarna med den energi som behövs för driften. Nu har man i stället bestämt att oljeplattformarna ska drivas med vattenkraftsel från fastlandet, som leds ut till oljefälten i stora kablar. Denna elektrifiering har kostat stora pengar. Och nu kan man säga offentligt att oljeplattformarna drivs med "grön" energi. Det finns bara en hake. Den gas som nu inte längre används för att driva oljeplattformarna säljs i stället till Tyskland. Som sedan förbränner den där. Utsläppen av koldioxid blir exakt lika stora som om gasen använts på oljeplattformen. Och hela detta spektakel i pr-syfte har kostat miljarder eftersom elektrifieringen av oljeplattformarna kostar mycket mera än vad man får betalt för den extra gas man kan exportera.


Ogenomtänkt "klimatpolitik" 2: Tyskland

Vi fick också ta del av denna bild som beskriver Tysklands "energiewende" (energiomställning från kolkraft och kärnkraft till förnybart). Vänstra bilden visar hur kärnkraftens andel av energiproduktionen i Tyskland minskat kraftigt de senaste tio åren, och vind och solenergi ökat. Högra bilden visar att trots den stora satsningen på förnybart, som kostat det tyska folket enorma pengar, så märks ingen effekt allt på koldioxidutsläppen. Detta beror på att vindkraft och solkraft kräver reglerkraft när det inte blåser och solen inte skiner. När kärnkraften avvecklas återstår endast kolkraft som reglerkraft. Man byter alltså koldioxidfri kärnkraft mot en mix av vind, sol och kolkraft. Och koldioxidutsläppen ökar i stället för att minska. Samtidigt som energipriserna alltså stigit kraftigt. "Energiewende" har helt enkelt slutat med en ordentlig baksmälla, både ekonomiskt och när det gäller "klimateffekt". Detta borde Sverige lära av så vi inte upprepar misstaget.




Ogenomtänkt klimatpolitik 3: Danmark

Nedanstående bild talar för sig själv. Det var den norske fysikern, författaren och klimatdebattören Stein S. Bergsmark som berättade om hur Danmark spelar ett högt spel med sin energipolitik. Man har ett mål om hög andel fossilfri energiproduktion i framtiden, och avvecklar sin kolkraft och ersätter den med vindkraft. Men sanningen är att utan svensk kärnkraft har man inte en chans att klara sin energiförsörjning när det inte blåser. Man har ingen egen reglerkraft. Om Sverige avvecklar sin kärnkraft ligger Danmark mycket illa till.




Ogenomtänkt klimatpolitik 4: Sverige

Sverige hade en gång en väldigt stabil och fossilfri elproduktion. Ungefär hälften vattenkraft och hälften kärnkraft. Men när sedan beslutet togs i bred politisk enighet om att basera energiproduktionen på ett "tredje ben", dvs förnybar energi, hände något.

Med kraftiga subventioner byggde vi ut främst vindkraften, och skapade på detta sätt ett kraftigt elöverskott. Detta överskott har efterhand gjort framförallt kärnkraften olönsam. En reaktor (O1) har redan stängts och tre ytterligare planerar man att stänga. Detta kommer att minska tillgången på el och riskerar att medföra energibrist när det inte blåser. För då behövs reglerkraft - som idag främst tas från vattenkraften eller genom import av el från främst Norge. Men den svenska vattenkraften och den norska elimporten räcker inte som reglerkraft om vindkraftens andel av elproduktionen ökar ytterligare, samtidigt som vattenkraften ska ersätta den kärnkraftsel som bortfaller. Vi riskerar nu samma situation som i exempelvis Belgien, där man numera är förberedd på att delar av elnätet helt enkelt kan kopplas bort enligt ett rullande schema när det råder brist på el.

Ytterligare en effekt som förespråkarna av förnybar energiproduktion "glömmer" att berätta om är att Sverige genom satsningen på förnybart och utfasning av kärnkraften faktiskt ökar koldioxidutsläppen i stället för att minska dem. Detta beror på att man i brist på förnybar reglerkraft tvingas starta upp kol, gas, eller oljekraftvärmeverk för att klara förbrukningstoppar eller kallt väder, dvs när vattenkraften redan går för fullt. Hade vi haft kvar kärnkraften i tidigare omfattning hade inte de fossila värmekraftverken behövts.

Ytterligare ett problem är vår önskan om fler elbilar. Detta kommer att kräva betydligt mera el. I ett läge med redan hotande elbrist vid belastningstoppar känns det minst sagt vanskligt. Och nej, alla kommer inte att kunna ladda sin elbil på natten när elförbrukningen är lägre. Tar man elbilen till jobbet kommer man behöva ladda även dagtid.

Jag var själv öppet kritisk till den stora satsningen på vindkraft, men då främst av miljöskäl. Och obalanserna på energimarknaden verkar ha förstärkts efterhand de senaste åren.

Sammanfattningsvis kan man säga att man på konferensen hävdade att Sverige, genom kraftiga subventioner av förnybart, skapat stora obalanser på en tidigare mycket stabil marknad, samtidigt som koldioxidutsläppen till följd av elproduktionen faktiskt ökar.



 

Manipulation av historiska temperaturdata


2018-02-18

Ole Humlum höll ett skrämmande anförande om hur temperaturdata avsiktligt manipuleras i efterhand för att visa "rätt" värden som passar klimatalarmismen. Han tog Reykjaviks imponerande temperaturserie som exempel.

I figuren nedan ser vi uppmätta temperaturdata från Islands Meteorologiska Institut, från år 1900 fram till 2011. Man kan se en något högre temperatur idag än i mitten av 1900-talet, och ser även den mycket låga temperaturen i början av 1980-talet:



I nästa figur har Ole Humlum lagt in de data som redovisats av GISS (röda mätvärden). Äldre värden, från tid innan de började mäta, är "rekonstruerade" av GISS. Märkligt nog är de rekonstruerade till en helt annan, lägre, nivå fram till ca 1965, för att sedan ligga på samma värden som dem som faktiskt mätts upp på Island. På detta sätt kan man visa hur de röda mätvärdena ökat dramatiskt jämfört med mitten på 1900-talet.



I den sista bilden har Humlum analyserat i vilken mån man "rekonstruerat/justerat", eller snarare manipulerat, temperaturdata hos de tre stora mätinstituten, HadCRUT (dataserier från UK Met Office och University of East Anglia), NCDC (National Data Center, USA) och GISS (Goddard Institute for Space Studies/Nasa, USA). Blå fält innebär att man i efterhand justerat ned de faktiskt uppmätta temperaturerna, de röda fälten betyder att man justerat upp dem. Av någon anledning har de senaste decenniernas värden regelmässigt justerats upp och de äldre värdena justerats ned (hos två av instituten). Man kan också konstatera att man kommit till olika slutsatser. Det enda man har gemensamt är att man på detta sätt alla tre lyckas visa en mycket större dramatik i temperaturuppgången än den som verkligen uppmätts.



Man ser samma sak om man analyserar IPCC:s olika rapporter. I de första rapporterna ser inte temperaturkurvorna alls likadana ut som i de senare. Man har systematiskt sänkt äldre temperaturdata och på det sättet kunnat visa en dramatisk global uppvärmning på senare år. Detta styrks dock inte av faktiskt uppmätta temperaturdata.

Jag tycker kanske att denna misstänkt systematiska manipulation av temperaturdata var det allvarligaste vi fick ta del av under hela klimatkonferensen. Om detta stämmer blir både politiker och allmänhet vilseledda. Och inget pekar tyvärr på att det inte stämmer.



 

Osanningar om stigande havsnivåer


2018-02-18

Nils-Axel Mörner är världens kanske främsta forskare i just havsnivåförändringar. Han berörde frågan om havsnivåerna i två olika föredrag, och menade att den havsnivåhöjning som sker i verkligheten inte ens är de ca 3 mm per år som brukar framhållas i debatten, utan endast från en halv till en dryg millimeter per år.

Han visade ett antal bilder från faktiska observationer och historiska data och foton från utsatta småöar i Stilla Havet (exempelvis Kiribati och Fiji). Bara genom att jämföra foton kan han visa hur stränderna växt och landarealen ökat de senaste decennierna i stället för det omvända som ofta påstås. Och av fynd av havsfossil i högre terräng kan han visa att havsnivån längre tillbaka i historien legat betydligt högre än idag. Detta går även att visa genom att se hur erosion av mjukare berggrunder (sandsten) orsakade av havet ligger en bra bit ovanför dagens havsnivå.



Här visar han hur man forskar på havsnivåförändringar i Kattegatt. På kartan ser man hur landhöjningen ser ut i detta område. Längst ned mellan de stora danska öarna är landhöjningen noll. I nivå med Skåne stiger landmassorna med 1 mm per år, och vid Varberg mellan 1,5 och 2 mm/år. Påståendet att södra Skåne inte har någon landhöjning är fel, till och med i Skanör/Falsterbo har man en liten årlig landhöjning som nästan kompenserar för den verkliga havsnivåhöjningen.



Här ser vi hur man manipulerat satellitdata så att de i redovisade figurer (linjen) framstår som något helt annat än de verkligen uppmätta havsnivåerna (gula fältet). Detta är lätt att bevisa genom att helt enkelt ta del av de officiella data som satelliterna samlar in och jämföra med de figurer som sedan redovisas. Nils-Axel Mörner konstaterade helt enkelt, ganska upprört, att man sprider felaktiga uppgifter, och att den verkligen uppmätta havsnivåhöjningen ligger runt 05-1 mm/år.



I ett annat föredrag gick han in på något jag själv uppmärksammat tidigare, nämligen det falska påståendet om att havsvatten riskerar att tränga in i Mälaren till följd av stigande havsnivåer. Det är helt enkelt en ren bluff. Bilden ovan visar hur Mälaren idag ligger nästan 70 meter över medelvattenytan i Östersjön. Landhöjningen i området är 4,9mm/år (det är därför man tvingats sänka kajerna i centrala Stockholm). Samtidigt stiger havsnivån med 1,1 mm/år i området. Östersjöns havsyta har därmed fallit jämfört med Mälarens med 3,8 mm/år. Så har det varit under 150 år, och det kan förväntas fortsätta även fram till år 2100. Risken att Östersjöns vatten ska tränga in i Mälaren är med andra ord helt obefintlig. Likaså att Stockholm ska översvämmas. Man lär nog i stället tvingas sänka kajerna ytterligare i framtiden om båtarna ska kunna lägga till.



 

Global temperatur i ett historiskt perspektiv


2018-02-18

Ole Humlum var en av gårdagens föreläsare. Han är en dansk professor i fysisk geografi, och har varit verksam både på UNIS (universitetet på Svalbard som jag besökte 2008) och numera vid Oslo Universitet. Han forskar på klimatförändringar ur ett historiskt perspektiv. Han driver även en nätsida som jag ibland länkat till, climate4you.com. Den här figuren kommer från denna sida och den tycker jag är en bra utgångspunkt när man ska diskutera klimatförändringar i ett historiskt perspektiv:



De rekonstruerade 420.000 år gamla historiska värdena kommer från analys av borrkärnor i isen på Antarktis (Vostok Ice Core) som redovisades 2001 i en mycket uppmärksammad och respekterad rapport.

Sett i historiens ljus ser inte nuvarande temperaturnivåer eller förändringar särskilt oroväckande ut. Ärligt talat oroar man sig ju mest för när nästa istid kommer.



 

Hur mycket ökar den globala temperaturen egentligen - och varför?


2018-02-18

Rubriken ställer de två frågor som jag alltid grundar mitt eget intresse för klimatfrågan på. Stiger verkligen den globala temperaturen så mycket som IPCC och olika klimatalarmister påstår? Och är global temperaturuppgång verkligen unik? Om inte - varför steg temperaturen vid tidigare tillfällen i historien, exempelvis i början av 1900-talet, innan människans koldioxidutsläpp rimligen hade en chans att påverka? Om det fanns andra förklaringar till historiska temperaturuppgångar, har dessa förklaringar nu helt spelat ut sin roll och ersatts med mänsklig koldioxidutsläpp som huvudsaklig förklaring? Personligen har jag mycket svårt att se logiken i detta, och ännu har ingen lyckats övertyga mig.



Det här är en intressant bild från gårdagens klimatkonferens. Den visar hur temperaturen faktiskt ökade lika mycket under de 30 åren från 1910 och 1940 som den gjorde mellan 1970 och 2000. Frågan är som sagt varför temperaturökningen var lika stor 1910-1940, trots att de globala koldioxidutsläppen vid den tiden (och decennierna före) var ytterst begränsade?

Man ser också, om man förstorar och klipper ut den senare delen av bilden, varför IPCC och alarmistiska klimatdebattörer så gärna visar temperaturkurvor med start just i mitten av 1980-talet, när temperaturen globalt sett var den lägsta på 50 år. Då ser utvecklingen fram tills idag ganska skrämmande ut.

Ser man däremot helheten från början av 1800-talet fram tills idag är den globala temperaturökningen endast en dryg halv grad - på nästan 200 år. Plötsligt ser det inte alls särskilt dramatiskt ut. Men skulle man redovisa helheten på detta sätt skulle det väl troligen vara svårt att hota med klimatförändringar och få politiker och allmänhet att lyssna. Ändamålet helgar medlen brukar man ju säga.

Av detta påminns vi återigen om att man med statistik nästan kan visa vad man vill. Kritiskt tänkande behövs, även i debatten om klimathotet. Och därför är det intressant med klimatkonferenser med ett mer kritiskt tänkande. Att jag sedan inte okritiskt köper allt vad som sades igår är en annan sak.



 

Expressens ledarsida förespråkar tiggeriförbud


2018-02-17

Expressens ledarskribent Anna Dahlberg föreslår i dagens ledare ett tiggeriförbud. Ledaren inleds enligt följande, som är en bra sammanfattning av den senaste tidens händelser. (Inklusive den felaktiga nyheten i UNT om "tiggaren" som bar på sex miljoner i kontanter, och som jag själv citerade i god tro). Lite citat från ledaren:

"Nej, den sensationella nyheten i veckan om tiggaren som greps med sex miljoner kronor på sig stämde inte riktigt. Det visade sig att den gripne i själva verket var en svensk man som inte brukar tigga. I den polariserade debatten kommer denna rubrikmiss säkert att tjäna som exempel på hur förutfattade meningar styr vår syn på tiggeriet.

Men i skuggan av uppståndelsen kring "sexmiljonersmannen" rullades en annan historia upp i Uppsala. Det handlar om åtta rumäner som har tvingats tigga i staden under slavliknande förhållanden. Under dödshot ska de ha samlat ihop över en miljon kronor till en 35-årig man, som i fjol dömdes till 12 års fängelse för människohandel i Rumänien. Socialtjänsten i Uppsala misstänker att fler kan vara drabbade och ska nu kartlägga förekomsten av människohandel i staden."

//

"På senare tid har en rad liknande fall uppdagats runtom i Sverige. Förra månaden föll en dom om människohandel i Göteborgs tingsrätt. Enligt polisen har tiggare sålts och köpts som ägodelar. De ska också ha utsatts för sparkar och slag, bland annat med ett järnrör.

I december sprängde polisen en internationell tiggarliga i Småland och förde ett 30-tal bulgariska EU-migranter till skyddade boenden. Polisen kom ligan på spåren efter att en svårt skadad man hittats i ett dike utanför Växjö. Det visade sig att mannen hade försökt fly, men blivit hittad och misshandlad av sina plågoandar.

I november föll domen mot huvudmännen bakom en liknande härva i Ljusnarsberg, där uppemot 15 vuxna och barn levde med trasiga toaletter, rutten mat, utkylda rum och råttbajs.

"Vi får många indikationer på att utsatta människor luras till Sverige för att tigga. De får höra att de ska arbeta, men tvingas i stället sitta och tigga och får inte behålla pengarna", säger polisen Per Englund som arbetar med människohandel vid NOA."

//

"Även Claes Ling-Vannerus, som är nationell samordnare för arbetet med utsatta EU-medborgare, menar att det kommer allt fler signaler om grov organiserad brottslighet kopplad till tiggeriet.

Han ser också att verksamheten börjar ta nya former, kanske som ett resultat av att tiggeriet inte längre är lika lönsamt. Det finns indikationer på att utsatta EU-medborgare exploateras som svart arbetskraft liksom signaler om prostitution, narkotikaförsäljning och annan kriminalitet i tiggeriets spår.

Samstämmigheten är stor i de intervjuer som jag har gjort inför denna krönika. Tiggeriet framstår i hög grad som organiserat. Det är mycket vanligt att tiggare tvingas betala för sina platser till personer som anser sig ha äganderätten till dessa. Ofta kommer någon och samlar ihop tiggarnas pengar och kollar att de sitter på sin plats. Det kan vara män från samma familj, men det kan också vara ett tecken på människohandel."

Så långt Expressens ledare. Som avlsutas med en rekommendation till regeringen att "ta sitt ansvar och snarast tillsätta en utredning om hur tiggeriet kan förbjudas". Bra. Man kan ju då lämpligen utgå från moderaternas förslag.



 

OS-medaljerna strömmar till


2018-02-17

De senaste dagarna har nya OS-medaljer strömmat till. Först guld till Frida Hansdotter i slalom och sedan silver i damernas skidstafett. Ett fantastiskt framgångsrikt OS för Sverige så här långt!





 

Välbesökt nordisk klimatkonferens i Mölndal


2018-02-17



Under fredag och lördag denna vecka hölls en intressant klimatkonferens, Climate Sense 2018, arrangerad av norska Klimarealistene och svenska Stockolmsinitiativet och Klimatsans. Konferensen ägde rum i Mölndal, bara 20 minuter hemifrån Ubbhult, och självklart ville jag inte missa denna. Tyvärr hade jag annat för mig i går fredag så det fick räcka med deltagande under lördagen.

På konferensen hölls sammanlagt ett 20-tal föredrag av framstående svenska och utländska forskare, professorer och debattörer, i olika frågor kopplade till debatten om klimathotet.

Jag kanske inte instämmer i allt som sades under konferensen, stundtals var tonen mycket hård mot både politiker, media och klimatalarmisterna, men många av föredragen var mycket intressanta och sammantaget stärktes min bild av att det finns all anledning att vara ödmjuk och nyanserad i debatten om klimathotet. Och även om jag känner till en del av föredragshållarna sedan tidigare bekräftades bilden att forskarvärlden inte alls är överens om synen på klimathotet. I kommande inlägg ska jag göra några nedslag bland de föredrag jag lyssnade på.



 

Video från gårdagens frågestund med statsministern


2018-02-16

Nu ligger videoupptagningen från gårdagens frågestund med statsministern ute på Riksdagens hemsida. Här är min fråga till statsminister Löfven, och hans svar:



Min fråga:

Fru talman! Säkerhetsskandalen vid Transportstyrelsen har hittills lett till att två ministrar och en statssekreterare slutat. Statsministern framhöll själv vid sina presskonferenser att det som hänt var ett ytterst allvarligt hot mot rikets säkerhet. Statsministern inrättade när han tillträdde ett särskilt säkerhetspolitiskt råd, som enligt honom själv bland annat skulle diskutera frågor som rör IT-säkerhet. justitie- och inrikesminister Morgan Johansson uppgav i en interpellationsdebatt i höstas att detta råd hittills haft 28 möten. Ett tjugotal av dessa hölls innan säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen blev offentlig.

I december ställde jag en tydlig skriftlig fråga till statsministern, som märkligt nog besvarades av justitieministern i stället. Nu får statsministern chansen att själv besvara min fråga:

Har statsministern vid något tillfälle under alla dessa tjugotalet möten med det säkerhetspolitiska rådet fått någon antydan om det säkerhetshot som han själv betecknat som ytterst allvarligt för rikets säkerhet, och om inte, anser statsministern att han borde ha blivit informerad?"


Statsministerns svar:

Fru talman! Eftersom Jan Ericson vet att detta ärende är föremål för KU-granskning är det lite osjyst av honom att ställa den frågan till mig eftersom jag är begränsad i mina möjligheter att svara.

Jag har sagt tidigare att jag inte hade någon information som indikerade någon sådan här allvarlig risk för läckage före det datum som jag angett till konstitutionsutskottet i det svar som jag lämnat. Det är det som gäller. Nu får KU granska det här, och så får vi återkomma till ärendet senare.


Två kommentarer.

För det första är statsministern inte alls förhindrad att svara bara för att det pågår en granskning i KU. Det är bara ett påhitt från hans sida som saknar juridisk grund. Han gömmer sig bara bakom KU:s granskning för att slippa svara mer detaljerat än han gör.

För det andra är svaret intressant i sig. Tidigare har han sagt att han inte fått någon som helst information. Nu är han mer försiktig och talar om "ingen information som indikerade någon sådan här allvarlig risk för läckage". Det är inte alls samma svar som han givit tidigare. I svaret på min skriftliga fråga i december står exempelvis att "Som har uppgetts så har Transportstyrelsefrågan inte diskuterats i säkerhetspolitiska rådet".

Det ska bli intressant att följa KU:s fortsatta granskning och utfrågningen av statsministern. Hela den här historien är fylld av märkliga händelser och uttalanden som inge hänger ihop, och det är väldigt svårt att riktigt tro på det statsministern säger.



 

Jag pressade statsministern på dagens frågestund


2018-02-15



I dag på statsministerns frågestund fick jag tillfälle att pressa statsministern lite om hans tidigare uppgifter om vad han visste och inte visste om säkerhetsskandalen vid Transportstyrelsen. Jag fick mycket undanglidande svar och han menade att han inte kunde svara på min fråga eftersom det pågår en KU-undersökning i frågan. Det är dock fel att han inte skulle kunna svara ändå, han bara gömmer sig bakom KU:s pågående granskning. I morgon ska jag försöka lägga ut hela min fråga plus svaret med videolänk till debatten.



 

Ytterligare OS-hjältar


2018-02-15

De svenska medaljerna i vinter-OS blir allt fler. I dag tog Charlotte Kalla sin andra medalj, silver på 10 km. Och Hanna Öberg skrällde rejält med guld i skidskytte! Grattis!





 

Debatt om a-kasseregler för förtroendevalda


2018-02-15

I dag debatterade riksdagen regeringens förslag om tydligare regler för rätten till a-kassa för den som blir arbetslös och samtidigt vill kunna fortsätta med sina fackliga eller politiska förtroendeuppdrag. Med dagens regler har det varit väldigt otydligt vad som gäller, och en del personer har tvingas upphöra helt med exempelvis politiska sidouppdrag som fritidspolitiker för att få rätt till a-kassa när man förlorat det arbete varifrån man haft sin huvudsakliga inkomst.

Jag satt själv med i den stora socialförsäkringsutredningen som bland annat diskuterade denna fråga, och jag var en av ingenjörerna bakom det förslag som utredningen enigt ställde sig bakom. Nämligen att man måsyte kunna fortsätta med tidigare uppdrag samtidigt som man får a-kassa - som då reduceras med de eventuella arvoden man får för sidouppdragen. Regeringens proposition bygger på utredningens förslag och samtliga partier står bakom förslaget som därmed kommer att beslutas av en enig riksdag idag.

Det enda jag tycker är märkligt är att socialdemokraterna ofta talar om hur viktigt det är att denna fråga äntligen fått en lösning, samtidigt som man förhalat en lagändring. Redan i februari 2015 överlämnades socialförsäkringsutredningen till regeringen och på vägen hade även delbetänkande lämnats med tydliga lagfördslag för förändring. Trots detta dröjde det alltså till i år - tre år senare - innan vi kan ta ett beslut i riksdagen.

Men man får ju säga "bättre sent än aldrig" och det är kul att se att frågor man diskuterat i en utredning till slut också kommer i mål. Ingen stor fråga för samhället kanske, men väldigt viktig för dem det berör.







 

Två nya OS-hjältar


2018-02-13

Sebastian Samuelssons överraskande silver i skidskytte igår, och Stina Nilsson något mindre överraskande guld i Sprint idag, har gett oss två nya OS-hjältar. Grattis!





 

Sveriges sämsta järnväg?


2018-02-13

I går träffades Västsvenska Handelskammaren riks- och kommunpolitiker i Sjuhärad för att diskutera hur vi tillsammans på bästa sätt kan få regeringen att ta ett positivt beslut när det gäller utbyggnaden av en modern snabb järnväg mellan Göteborg och Borås. Alliansen tog som bekant beslut om att bygga sträckan Mölnlycke-Bollebygd via Landvetter med byggstart redan 2019. Men dagens regering har hittills skjutit alltihop på en osäker framtid. Snart kommer dock regeringens nya infrastrukturproposition och då hoppas vi att man tänkt om. För vi har faktiskt den sämsta järnvägen i Sverige när det gäller att förbinda två av landets större städer!






 

Nya avslöjanden om tiggeriets koppling till grov kriminalitet


2018-02-13

På två dagar har Uppsala Nya Tidning haft två nyheter me dkoppling till grov kriminalitet kopplat till tiggeriet. Det är verkligen hög tid att sluta blunda. Tiggeriet måste förbjudas, helt och hållet. Så länge det tillåts fortsätta göder vi människohandel, tvång, utpressning, hot och annan grov kriminalitet.






 

Allt är inte klimatförändringar bara för att Vänstern påstår det


2018-02-13

Vattenbristen i Kapstaden i Sydafrika är en fråga som uppmärksammas en del i media. Läget är så dramatiskt att man tror att vattnet kommer att vara helt slut inom några månader. En del debattörer på vänsterkanten hävdar såklart med automatik att det är klimatförändringar som orsakar torkan, utan att närmare orka analysera saken.

Jag har aldrig besökt Syd-Afrika och Kapstaden, men en snabbkoll på turistföretagens sidor och sidor om väder och klimat kan man snabbt läsa sig till att området omkring Kapstaden, det sydvästliga hörnet av Sydafrika, har ett torrt Medelhavsklimat med mycket sol. Årsnederbörden är normalt mycket ringa. Området har drabbats av svår torka i spåren efter de regelbundet återkommande väderfenomenen El Nino och La Nina, samtidigt som befolkningen, turismen och vattenkonsumtionen ökat dramatiskt.

Dramatisk torka verkar inte heller vara ovanligt i området. I början av 1800-talet till exempel genomgick Sydafrika "en kännbar klimatförändring" som medförde långvariga torrperioder med svår missväxt, svält och strider mellan olika klaner om mark och vatten som resultat. (Källa Sydafrikas historia). Uppenbarligen inträffade både denna "klimatförändring" och den svåra torkan alldeles utan påverkan av mänskliga koldioxidutsläpp.

Borås Tidnings utrikeskrönkör, Erik Esbjörnsson, skrev en krönika i den 8 februari där han förklarar hur de nämnda väderfenomenen tillsammans med bristande politisk planering för nya vattentäkter i spåren av befolkningsökningen, samt den nationella regeringens intresse av att "straffa" Kapstaden som styrs av oppositionen, tillsammans skapat det dramatiska läget. I början av artikeln påpekar han särskilt att de nämnda väderfenomenen inte ska förväxlas med global uppvärmning.



Som jag tidigare konstaterat när det gäller andra områden i världen med vattenbrist så handlar det även här om att alltför många människor bosatt sig på en torr plats utan naturliga förutsättningar för god vattentillgång. Samtidigt växer turismen och man odlar vattenkrävande grödor och slösar med vatten till både pooler och golfbanor. När samtidigt nederbörden är liten så tar vattnet så småningom slut. Alldeles oavsett eventuella klimatförändringar.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, att det är frestande för politiker och klimataktivister att i varje situation skylla alla problem på klimatförändringar i stället för att ta tag i de underliggande problemen. En annan sak som jag ofta har anledning att påpeka är att historielösheten är beklämmande. Det mesta vi tycker är ovanligt eller skrämmande idag har oftast hänt tidigare. Och då sätter det saker i ett annat ljus. Det är inte minst viktigt för klimatdebatten.



 

Socialdemokraterna är mästare på att dölja arbetslöshet


2018-02-12

Jag är som bekant inte särskilt imponerad av dagens regering. Men en sak sticker ut - man är extremt duktiga på att dölja arbetslösheten genom att flytta människor i statistiken, och genom att kalla dyra arbetsmarknadsåtgärder för "arbete" i statistiken. Detta har varit en socialdemokratisk paradgren även tidigare, vi minns 2005 och 2006 när man dolde arbetslöshet genom att het enkelt förtidspensionera bort dem från statistiken.

Denna gång handlar det om de omtalade extratjänsterna.

I valrörelsen utlovade Socialdemokraterna 20 000 extratjänster i välfärden som skulle "knäcka långtidsarbetslösheten". Men motståndet mot dessa nya "konstgjorda jobb" var till en början stort och de växte inte till trots att kostnaden täcktes fullt ut för arbetsgivaren. Efter att regeringen införde en bonus på drygt 70 000 per inrättad tjänst (!) har nu extratjänsterna tagit fart. Men nu visar det sig i stället att 60 procent (!) av extratjänsterna gått till personer med minst gymnasieutbildning och en fjärdedel har en eftergymnasial utbildning. Alltså går en majoritet av extratjänsterna till dem som har goda förutsättningar att få riktiga jobb. I stället låser man alltså in dem i en dyr åtgärd. Arbetsförmedlingen beräknar att den samlade kostnaden för extratjänster blir över sju miljarder år 2020. Med tanke på att insatsen är så pass dyr är det särskilt extra allvarligt att den inte når rätt målgrupp. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att använda skattebetalarnas pengar.

Vi ser nu också hur regeringen berömmer sig för att arbetslösheten bland utrikesfödda går ned. Men Arbetsförmedlingen förklarar varför (pressmeddelande idag): ”En viktig förklaring är att de personer som kommit till Sverige och är födda utanför Europa har tagit del av extratjänsterna”.

Det märkliga är att den som finns i extratjänster inte längre betraktas som arbetslös i statistiken - trots att hela arbetsgivarens kostnad täcks av skattemedel. Plus då en bonus på 70.000 per extratjänst. Om man stoppar in alla arbetslösa i extratjänster försvinner arbetslösheten helt och hållet. Trots att de arbetslösa i stället finns i ett "arbete" som inte finns på riktigt. Extratjänsterna ska nämligen inte ersätta "riktiga jobb" utan vara en "extra resurs" inom offentlig eller ideell verksamhet.

Med andra ord – regeringen betalar 70.000 i bonus för varje extratjänst för att gömma de arbetslösa i 100% skattefinansierade jobb som ingen arbetsgivare är beredd att betala för. Så jobbar en regering som prioriterar snygg arbetslöshetsstatistik framför riktiga jobb. Lagom till valrörelsen.



 

Orättvist och ogenomtänkt regeringsbesked om studielån till körkort


2018-02-12

Jag anser som bekant att vi borde införa en möjlighet till studielån för körkort, och jag har både motionerat om det i riksdagen och drivit frågan på andra sätt, senast i en riksdagsmotion i höstas. Politiska beslut har gjort det allt dyrare att ta körkort, och vi vet att körkort är ett krav för många yrken. Att underlätta för fler att ta körkort är därmed ett sätt att minska arbetslösheten och att öka tillgången på kompetent arbetskraft.

Socialdemokraterna hade detta som vallöfte 2014, men hittills har inget alls hänt i frågan. Men i höstens budgettexter fanns det med lite vaga löften om att införa detta - 2019. Varför det ska ta sådan tid kan jag inte förstå, kostnaden är minimal eftersom det endast handlar om lån och inte bidrag. Jag förstår inte heller varför man lägger ett så dåligt och ogenomtänkt förslag.

Så här skriver man i Utbildningsutskottets budgetbetänkande om studiemedel:

"För att förbättra möjligheten till etablering på arbetsmarknaden och stimulera till högre genomströmning i gymnasieskolan avser regeringen att införa en möjlighet till lån för utbildning för B-körkort. Lånet är avsett att finansiera körkortsutbildning vid godkända trafikskolor och avses i ett första steg riktas till vissa arbetslösa personer mellan 18 och 47 år. Under 2019 avser regeringen att utvidga möjligheten även till unga i åldern 19–20 år som avslutat en gymnasieutbildning. Den närmare utformningen av villkoren för lånet kommer att presenteras senare."

Även i Arbetsmarknadsutskottets budgetbetänkande finns en liknande text:

"För att förbättra möjligheten till etablering på arbetsmarknaden och stimulera till högre genomströmning i gymnasieskolan avser regeringen att införa en möjlighet till lån för utbildning för B-körkort."

Det visar sig dock att man redan 2018 gör en liten halvmesyr och inför en möjlighet till studielång för körkort för endast vissa personer, och då de som är arbetslösa. Ett förslag om detta har bland annat gått på remiss till lagrådet:

"Lån till körkort: Förslag om nyinrättat anslag som ska få användas för utgifter för lån till körkort för vissa personer. Av propositionen framgår att förslaget innebär möjligheter till lån för utbildning för B-körkort för vissa personer. Lånet är avsett att finansiera körkortsutbildning vid godkända trafikskolor och avses i ett första steg, som införs 2018, riktas till vissa arbetslösa i åldern 18–47 år för att de ska kunna ta lån för körkortsutbildning. I ett andra steg utvidgas målgruppen till unga i åldern 19–20 år som avslutat en gymnasieutbildning. Regeringen föreslår att anslaget för 2018 bestäms till 151 466 000 kronor."

Jag anser att förslaget är både orättvist och otillräckligt. För det första borde alla behandlas lika, och inte endast de som är arbetslösa bör såklart få denna möjlighet. För det andra är den långsiktiga idén om lån till dem som gått ut gymnasiet feltänkt i grunden. Det är väl bättre att ha körkortet klart när man tar sin gymnasieexamen, så man direkt är redo att ta ett jobb? Lånen borde såklart gälla redan från 16 års ålder när man har rätt att börja övningsköra, och det borde gälla alla typer av körkort (alltså även buss och lastbil) i takt med att man uppnår åldersgränsen för att ta körkort för tunga fordon. Regeringen borde tänka om.



 

Bra start på Vinter-OS


2018-02-10



Charlotte Kalla tog Sveriges och OS första guldmedalj. Det kunde knappast startat bättre. Dottern har smyckat
TV-bänken hemma och nu är vi redo för resten av OS!



 

Självklart behöver vi ha koll på vad asylmottagandet kostar


2018-02-09

Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, Elisabeth Svantesson, har de senaste dagarna fått viss kritik för att hon säger det självklara - att dagens asylinvandring av till stor del lågutbildade knappast är samhällsekonomiskt lönsam, samt att vi måste ha koll på vad invandring och asylmottagande faktiskt kostar.

Enligt en beräkning som Moderaterna gjort med utgångspunkt i en tidigare forskningsrapport kommer kostnaderna för invandringen att uppgå till 40 miljarder kronor netto år 2018.

"Under lång tid har vi bara pratat om invandringens möjligheter, inte om problemen. Jag tycker att man ska göra både och. Väldigt många som har kommit till Sverige går till jobbet varje dag och bidrar, men vi har också stora integrationsproblem. Den diskussionen och diskussionen om kostnader måste man också ta. Det finns också positiva effekter av invandringen som vi måste prata om. Det tycker jag att vi gör. Men vi måste prata om kostnader också" säger Elisabeth Svantesson i en intervju i Dagens Nyheter. "Väljarna förstår att det både finns kostnader och intäkter men då ska man också vara ärlig och säga att den invandring som vi har just nu inte är lönsam".

Jag tycker det är uppenbart att huvudskälet att ta emot människor på flykt såklart inte kan vara att det ska vara ekonomiskt lönsamt. Men med rätt politik kan det bli betydligt mindre kostsamt än idag. Och att veta de faktiska kostnaderna är nödvändigt om man ska kunna ta rätt politiska beslut. Att beräkna kostnader för asylmottagande är inte konstigare än att vi ständigt har koll på kostnader för andra angelägna saker såsom äldreomsorg, stöd till funktionshindrade, cancervård, transplantationskirurgi eller livsviktiga läkemedel. Allt viktigt och angeläget i samhället kostar pengar, pengarna är inte obegränsade och alla kostnader ställs alltid mot varandra. Att påstå något annat är rent hyckleri.



 

OECD om miljö, energi, klimat och hållbar utveckling


2018-02-09

Det andra området jag följde lite extra noga på OECD-konferensen var frågor om miljö, energi, klimat och hållbar utveckling. Bortsett från min självklara kritik av OECD:s linje i klimatfrågan måste jag säga att jag är imponerad av hur man arbetar och samordnar andra miljö- och hållbarhetsfrågor och driver projekt som verkligen bidrar till utveckling av fattigare länder. Exempelvis elektrifiering av delar av Afrika, tryggare vattenförsörjning, ökad användning av solcellsdriven utrustning, arbete mot hälsorisker och för rent vatten och bättre livsmiljö och mycket annat. De övergripande diskussionerna om ekonomisk tillväxt, hur välståndet måste spridas till hela befolkningen i utvecklingsländer och arbetet mot korruption är också centralt.

Ställningstagandet i klimatfrågan reser däremot många frågetecken. Det är uppenbart att OECD köper IPCC:s linje rakt av, och använder Sternrapporten okritiskt för att visa ekonomisk nytta av klimatpolitiken och samtidigt hotar med att alternativet är värre. Mycket av dessa resonemang känns väldigt ihåliga. OECD:s energi- och miljöansvariga presenterade bland annat dessa två bilder som förtjänar lite kommentarer:



När denna bild presenterades hävdade OECD:s miljöansvarige, Anthony Cox, att "med rätt åtgärder har vi 66% chans att hålla jordens globala uppvärmning under 2 grader fram till år 2050" (är även inskrivet på bilden). Jag ifrågasätter starkt att man, med kunskap om klimatets i grunden kaosartade system, kan påstå något sådant med trovärdighet. Det går helt enkelt inte att beräkna.

Staplarna i diagrammet ska visa att "klimatåtgärder" (läs minskade koldioxidutsläpp) är positivt för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. Det är självklart den så kallade Sternrapporten som ligger bakom dessa påståenden. Jag tycker det finns många frågetecken, exempelvis att investeringar i CCS-teknik (infångande och lagring av koldioxid) skulle öka BNP med 1,4%. Jag anser att det är ytterst äventyrligt rent ekonomiskt att satsa massor av miljarder på att lagra koldioxid i jorden utan att veta om det ens gör någon nytta för att bromsa klimatförändringar. Om det inte gör någon nytta är det helt bortkastade pengar och kan knappast räknas som tillväxthöjande och samhällsnyttig investering, även om det på papperet självklart skapar jobb och tillväxt. Tänk så mycket hälsofrämjande och tillväxtfrämjande åtgärder man i stället kunde gjort i fattigare länder för alla dessa miljarder - med garanterat resultat för miljö och hälsa.

Man visar också en negativ tillväxtpost på hela 2,6% till följd av stigande elpriser och skatter. Ändå får man en positiv totaleffekt på 2,5%. Jag tillåter mig att tvivla på detta. Rimligen kan man få en positiv effekt i fattiga länder som tar steget från kol- och vedeldning till solenergi och elektrifiering. Men för svensk del handlar det mer om stigande elpriser och energiskatter, trots att vi redan har en mycket miljövänlig energiproduktion. Jag har svårt att se att det skulle vara positivt för tillväxten i Sverige - andra samhällssektorer förlorar rimligen mer än vad de nya sektorerna tjänar.

Men värst är väl den sista stapeln där man lägger till ytterligare 2,1% i tillväxt på grund av att åtgärderna gör att man undviker skador efter naturkatastrofer. Det finns ju idag inga bevis alls på att koldioxidutsläppen hittills medfört fler naturkatastrofer. Inte inom något område. Däremot tror man att det kan bli fler naturkatastrofer i framtiden med ett varmare klimat. Man tror också att minskade koldioxidutsläpp ska minska dessa naturkatastrofer. Sanningen är dock att man inte vet. Att då räkna in detta i siffrorna över framtida tillväxt till följd av klimatpolitiken är rent vilseledande. Och den logiskt tänkande påminner sig om att jorden har alltid drabbats regelbundet av naturkatastrofer, alldeles oavsett klimat. Inget alls pekar väl ändå mot att vi plötsligt skulle kunna stoppa alla dessa genom "klimatpolitik"?

Jag är den förste att medge att miljöhänsyn kan kosta pengar och måste få kosta pengar. Men att låtsas att mångmiljardbelopp till "klimatåtgärder" med automatik är samhällsekonomiskt lönsamt är självklart inte sant. Det beror i så fall verkligen på vad man lägger pengarna på. Medför åtgärderna även bevisliga fördelar för ekonomi, miljö eller hälsa är det en sak. Om de däremot bara syftar till att minska CO2-utsläpp är satsningarna ytterst tveksamma.



Den här bilden är också intressant. Den visar att de globala koldioxidutsläppen - trots alla jättedyra åtgärder och skattehöjningar, ändå inte kommer att minska. Tvärtom kommer den fortsätta att öka, om än i en långsammare takt. Man kan ju verkligen fråga sig hur mycket Sverige ska späka sig och överbeskatta sina invånare för att minska våra koldioxidutsläpp om resten av världen trots allt ökar sina. Lilla Sveriges insatser kostar massor men kommer inte ens att märkas i statistiken. Jag undrar hur mycket svenska folket är beredda att betala för att "Sverige ska gå före"? Finns det inte viktigare saker att lägga pengarna på?



 

OECD om migration, integration och arbetsmarknad


2018-02-09

Ett av de områden som intresserar mig mest är självklart migration/integration/arbetsmarknad. Dessa frågor är stora i hela Europa, men även i en del andra OECD-länder. Men allra störst är de nog just nu i Sverige och Tyskland, av naturliga skäl. Tyskland är ju det land i EU som tagit emot flest asylsökande, över en miljon människor, medan Sverige, räknat per capita, har tagit emot dubbelt så många som Tyskland och i särklass flest av alla länder i EU.

Under de bilaterala samtalen på tisdagen fick vi som sagt ta del av erfarenheter från den tyska integrationspolitiken. Tyskland har precis som Sverige lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring, och det har, precis som i Sverige, genom decennierna varit viktigt och fungerat väl. Utan arbetskraftsinvandring från exempelvis Finland och Jugoslavien hade vare sig svensk texilindustri eller vår fordonsindustri kunnat växa som de gjorde på 1960- och 1970-talet.

Att ta emot asylsökande med utbildningar som inte passar för arbetsmarknaden är en helt annan sak. Sverige och Tyskland har det gemensamt att vår arbetsmarknad i hög grad bygger på högteknologi, hög förädlingsnivå och välutbildad arbetskraft. När man då tar emot stora grupper lågutbildade räcker helt enkelt inte de lite mindre kvalificerade jobben till.

I en rapport om tyska integration finns ett stort antal exempel på "challenges" ("utmaningar"). Det var slående att dessa är betydligt fler än de positiva effekter och goda exempel som räknas upp.

Att ordna bostad till en miljon människor är exempelvis inte enkelt, och när man lyssnar på tyska politiker inser man att Tyskland har samma problem som Sverige. Växande utanförskapsområden, motsättningar i samhället, växande kriminalitet, tilltagande rasism och främlingsfientlighet, hård belastning på välfärden (sjukvård, skola osv) och stigande kostnader. Det är inte förvånande att Tyskland, precis som Sverige, gjort helt om i migrationspolitiken. Verkligheten har kommit ifatt. Och OECD:s experter har ingen patentlösning att erbjuda. Faktum är väl att ingen har det. Både Sverige och Tyskland har en lång, jobbig och dyr resa framför sig.

OECD har däremot givit ut en liten skrift med 10 råd för bättre integration. Det mesta görs redan i Sverige, även om det av praktiska skäl blivit urholkat och sämre genomfört i vårt land till följd av det ovanligt stora asylmottagandet 2015 och 2016.

1. Tidig aktivering och integration redan under den tid man väntar på besked, för dem man vet har hög sannolikhet att få stanna (görs redan i Sverige, i vart fall viss svenskutbildning, men givetvis mycket svårt att klara med så stort mottagande som vi haft på senare år)
2. Ge asylsökande med hög sannolikhet att få stanna rätt att arbeta redan under väntetiden (är redan tillåtet i Sverige)
3. Undvik att placera asylsökande och nyanlända på orter där det inte finns några lediga jobb (lätt att säga, det är ju där de lediga bostäderna finns)
4. Kartläggning och validering av asylsökandes respektive nyanländas kunskaper och utbildning (lätt att säga, men med så stort asylmottagande som Sverige hade 2015/16 var det helt omöjligt att hinna med att kartlägga alla redan som asylsökande. Fokus måste ligga på dem som beviljas uppehållstillstånd)
5. Skräddarsydda språkutbildningar och yrkesinriktade utbildningar och praktik på olika nivåer beroende på de nyanländas förkunskaper och utbildningsnivå. (Gäller redan i Sverige)
6. Tidig kartläggning av nyanländas fysiska och psykiska hälsa (sker redan i viss mån i Sverige, men bör kunna utvecklas om volymerna av asylsökande går ner till hanterbara nivåer)
7. Utveckling av utbildning och stöd till ensamkommande barn och unga (här lär väl Sverige ha bäst kunskaper och erfarenheter med tanke på att vi tagit emot så stor andel av de "ensamkommande" nyanlända som kommit till EU, men alltför få verkar inse hur enormt resurskrävande detta mottagande är)
8. Samverkan med civilsamhället för en bättre integration (detta sker redan i stor utsträckning i Sverige, men kan utvecklas betydligt)
9. Verka för likvärdiga förutsättning för migranter, oavsett vare i landet de befinner sig. (Ett helt omöjligt råd med tanke på punkten tre ovan. Självklart skiljer sig förutsättningarna enormt, både beroende på om man som nyanländ hamnat på en ort med stark eller svag arbetsmarknad, eller om man hamnar i ett av våra utanförskapsområden eller i ett bostadsområde med mer blandad befolkning. I praktiken går det inte att undvika att förutsättningarna för en god integration varierar när asylmottagandet är så stort som det var 2015/16).
10. Särskilt fokus på långvarigt stöd, träning och utbildning av lågutbildade nyanlända (delvis redan ett faktum i Sverige, vi ligger bra till jämfört med de flesta andra länder, men vi moderater vill utöka detta till obligatorisk integrations- och utbildningsplikt som villkor för ersättning)

Råden är säkert bra för länder som saknar större erfarenhet av asylmottagande. Men det är knappast några revolutionerande råd till Sverige och Tyskland när det gäller vår situation. Jag kan inte säga att konferensen gjorde mig mer positiv när det gäller Sveriges möjlighet att hantera vår egen situation. Det saknas helt enkelt förslag till hållbara lösningar.

Men jag styrktes i några av mina tidigare uppfattningar, som har starkt stöd i OECD:s rekommendationer:

1. Utan begriplig svenska är man sällan anställningsbar, och utan kunskap om det land man kommer till är det svårt att bli en del av samhället. Vi måste bli bättre än idag på svenskundervisning och samhällsorientering för alla nyanlända, samt införa utbildningsplikt som villkor för bidrag.
2. Vi måste ha mycket mer fokus på riktiga jobb och mindre på åtgärder eller kraftigt skattesubventionerade jobb. Ett generellt bra näringslivsklimat, rimliga skatter och enklare regelverk behöver för att skapa fler riktiga jobb. I den mån subventioner ingår måste dessa vara tidsbegränsade och riktas mot rätt målgrupper. Om vi ska försörja alltför många i skattefinansierade åtgärder och låtsasjobb kommer vi inte att få ihop ekonomin.
3. Vi måste se till att offentlig sektor (främst vård och omsorgssektorerna) tar vara på lämpliga nyanlända, hitta praktiska sätt att validera eller utbilda dessa och involvera arbetsplatserna för praktik och handledning. Vård- och omsorgssektorn har svårt att hitta arbetskraft och dessa yrken kan passa i vart fall en del av de nyanlända. Det får vi inte slarva bort.
4. Vi måste bli mycket bättre på att ta vara på de välutbildade nyanlända. Om en stor andel av de nyanlända kommer att leva på bidrag fram till pension är det viktigt att andra nyanlända med god utbildning samtidigt får kvalificerade jobb och betalar skatt. I annat fall kommer samhällsekonomin att urholkas på ett oroväckande sätt.



 

OECD:S parlamentariska konferens


2018-02-08



I dag startar själva huvudkonferensen på OECD Parliamentary Days i Paris. Lite senare kommer jag att samla ihop lite tankar från mina anteckningar om de ämnen som diskuterades.






 

Regeringen själva bakom förslag om skrotningspremie på vedspisar


2018-02-08

Vid riksdagsdebatten i tisdags med bostadsminister Peter Eriksson (MP) frågade jag flera gånger varifrån idén om skrotningspremier för vedpannor kom (det förslag Boverket presenterade och som skulle kosta skattebetalarna 5 miljarder kronor). Jag fick inget tydligt svar i debatten ,mer än att ministern vid flera tillfällen riktade hård kritik mot sin egen myndighet, Boverket, för att de "varit otydliga" i debatten om förbud mot vedpannor och vedkaminer. Han och regeringen har nyligen tagit avstånd från förslaget om skrotningspremier för gamla vedkaminer och vedspisar, och i debatten lovade han högtidligt att det inte förekommer någon hetsjakt mot vedspisar och vedkaminer från regeringens sida.

Min riksdagskollega Carl-Oskar Bohlin (M) har nu tagit fram graverande uppgifter om bakgrunden till förslaget om skrotningspremie. Det visar sig då att förslaget kom från regeringen själva i sitt regleringsbrev från regeringen till Naturvårdsverket! (direkt citat från regleringsbrevet till höger nedan). Boverket har bara följt regeringens och Naturvårdsverkets instruktioner! Läs även Carl-Oskar Bohlins inlägg på Facebook idag. Vi diskuterar nu hur vi ska gå vidare i denna fråga.








 

Promenad genom ett kallt och snöigt Paris


2018-02-07



Efter eftermiddagens möten tog jag en promenad från hotellet till Eiffeltornet, en knapp kilometer i snön. Eiffeltornet var stängt på grund av snön och det var många som ville fotografera tornet i vinternsturen. Ganska unikt tydligen. Och på Seine låg de översnöade husbåtarna på rad.







Det blev alltså inget besök uppe i tornet denna gång heller (förra gången jag var i Paris var tornet bombhotat...). Men Eiffeltornet är fint på lite avstånd med.






 

Bilaterala samtal med OECD-experter


2018-02-07



Efter en god lunch i svenska ambassadörens residens med intressanta föredragningar av företrädare för OECD var det dags för så kallade "bilaterala" överläggningar. Det betyder i klartext att den svenska delegationen träffar olika OECD-experter för att diskutera situationen i Sverige och jämförande samtal om andra länder med motsvarande situation.

Vi träffade experter både inom migration och arbetsmarknad och fick också en föredragning om Tysklands problem efter det mycket omfattande asylmottagandet (man har tagit emot över en miljon asylsökande, klart mest i EU, även om Sverige räknat per invånare tagit emot dubbelt så många). Tyskland delar problemen med oss när det gäller att få de nyanlända i arbete. Båda våra länder bygger stora delar av sin arbetsmarknad på högkvalificerad arbetskraft, och när man då tar emot stora mängder lågutbildade blir det mycket svårt att få in dem på arbetsmarknaden. OECD:s experter har inga patentlösningar, men utbildning och kompetensutveckling, samt att lära sig landets språk är viktiga delar. Jag kände mig väl inte direkt mer hoppfull när det gäller Sveriges så kallade "utmaningar" efter mötena, det finns helt enkelt inga snabba och enkla lösningar på detta och det kommer att ta mycket lång tid att få en rimlig andel av de nyanlända i arbete. Min egen gissning är att de yngre nyanlända snabbare kommer att ta sig in på arbetsmarknaden, medan en del äldre nyanlända aldrig kommer att arbeta i Sverige innan det är dags för pension.



 

Framme i ett snöigt Paris


2018-02-07

Väckarklockan ringde 04.15 och sedan bar det av till Arlanda för fortsatt resa till Paris, där jag ska delta o OECD:s parlamentariska konferens. Ankomsten till Paris blev lite omtumlande eftersom vi kom efter det värsta snöfallet i Paris sedan 1984. Och det märktes att parisarna inte var förberedda på detta.





Snöfallet fyllde även kvällens TV-sändningar med rapporter om tusentals trafikolyckor, stängda flygplatser och milslånga köer av långtradare som inte kommer fram.



När man ser bilägare sopa bort 1,5 dm snö med händerna (en kvinna sopade av bilen med sin hårborste!) och inser att man inte har någon beredskap alls för vare sig snöskottning eller sandning, inser att alla självklart kör på sommardäck och att de flesta hus har englasfönster, så förstår man att snö och kyla inte är det normala vädret i Paris. Och de kommande dagarna bli kalla, i natt blir det minusgrader i hela Frankrike, ända ned till medelhavskusten. Och i Paris blir det flera minusgrader även mitt på dagen.



 

Riksdagsdebatt om vedspisar


2018-02-06

I spåren av Vedspisupproret hölls idag en interpellationsdebatt i riksdagen mellan bostadsminister Peter Eriksson (MP) och Carl-Oskar Bohlin (M) (längst till höger på bilden nedan). Även jag själv samt Lars Beckman (M) och Sten Bergheden (M) deltog i debatten.

Jag skrev om saken på bloggen 2 februari och i debatten framhöll vi den småskaliga vedeldningen både som en viktig lokal småskalig energikälla på landsbygden, men också en viktig krisberedskapsfråga. Dessutom är det givetvis en viktig kulturfråga att inte uppmuntra hushålla att kasta ut hundraåriga vedspisar och kaminer.

Jag konstaterade att Boverkets märkliga besked, liksom förslaget från dem att satsa 5 miljarder kronor (!) på att skrota ut gamla väl fungerande vedpannor och kaimer skapat väldigt stor otrylighet om vad politikerna vill. I stället borde politiken vara tydlig (på samma sätt som i Norge) och uppmana människor att ha vedspisar, kakelugnar och reservvärme i sina bostäder. Bostadsministern var faktiskt oväntat kritisk mot Boverket och det var bra. Men det framkom inte i debatten vem som kommit med det märkliga förslaget om skrotningspremie, om det var från politikerna eller något påhitt av Boverket själva.

Nåväl, ministern lovade att det inte pågår någon hetsjakt på vedeldning, men den nya lagen som förbjuder installation av gamla vedpannor i nya hus kvarstår och träder i kraft 1 juli. Och lagen införs fyra år innan EU:s krav börjar gälla, och går dessutom längre än vad EU kräver.

Efter debatten lämnade jag över en vedpinne till ministern med tänkvärt budskap. Hans tjänstemän ville inte ta något foto med vedpinnen och ministern på samma bild och tog hand om vedpinnen. Men jag hade ju fler, så det blev ett foto med vedmotiv ändå.







 

Moderat politik för ökat återvändande av dem som nekas asyl


2018-02-06

I dag på DN Debatt meddelar moderaternas partiledare Ulf Kristersson och partisekreterare Gunnar Strömmer hur moderaterna nu skärper politiken för att fler som nekas asyl ska återvända till sitt hemland och inte leva illegalt i Sverige.

I Sverige finns en bred uppslutning kring den reglerade invandringspolitiken. Individuell prövning av den enskildes skyddsskäl utgör grunden för en rättssäker asylprocess, samtidigt som var och en kan överklaga upp till två instanser. Det ger legitimitet till enskilda beslut, där ett bifall innebär rätt att stanna i Sverige, medan ett avslag innebär skyldighet att lämna landet. Det är skyddsskälen som avgör rätten till asyl. Om ett utvisningsbeslut i praktiken inte efterlevs, så undergrävs trovärdigheten i hela invandringspolitiken. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej.

Sverige saknar idag kontroll över hur många som vistas illegalt i landet, men uppgifter pekar på att det kan handla om upp till 50 000 personer. Antalet asylsökande som stannar kvar, trots att de fått avslag, väntas dessutom öka kraftigt de kommande åren, kanske med uppemot 40.000 personer på fyra år. Om inte detta stoppas kommer det att leda till ett permanent skuggsamhälle, präglat av utsatthet, utnyttjande och kriminalitet. I stället för att återvända till sina hemländer väljer många att leva ett liv vid sidan av det svenska samhället. För dem kommer inkomsterna ofta från illegalt arbete och kriminalitet. Det är inte värdigt ett land som Sverige att låta människor etablera sig i ett laglöst parallellsamhälle.

Moderaterna vill därför radikalt öka antalet återvändande bland dem som fått avslag och nu vistas illegalt i Sverige. Ett förstärkt återvändande kräver reformer på två områden: Dels ökad kontroll och verkställighet. Dels svagare drivkrafter att stanna och leva illegalt i Sverige. Förslagen ser i korthet ut så här:

• Öka antalet verkställda utvisningar från Sverige.
Sveriges flyktingmottagande har ökat kraftigt, medan antalet verkställda utvisningar fortfarande är lågt. Dessutom väntas antalet utvisningsärenden som överlämnas till Polisen nu öka kraftigt. Vi vill därför ge Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården i uppdrag att påtagligt öka antalet verkställda beslut om utvisning. Det kräver att myndigheterna får ett helhjärtat stöd från politiskt håll. Det stödet var inte tillräckligt i samband med den så kallade REVA-debatten 2012-2013. Moderaterna vill ge Polisen i uppdrag att kraftigt öka antalet inre utlänningskontroller och särskilda resurser måste öronmärkas för detta. Inre utlänningskontroll måste dessutom utgöra en integrerad del av Polisens verksamhet så att det görs regelmässigt. Vidare bör Polisen förbättra utbildningen gällande inre utlänningskontroller.

• Ge Polisen effektivare verktyg.
I Polisens arbete med inre utlänningskontroll och verkställighet av utvisningar är det avgörande att kunna utreda en persons identitet. Polisen måste få tillräckliga verktyg för detta, och har också efterfrågat ökade befogenheter. Utöver de lagförslag som nu förbereds om fotografering och fingeravtryck vid inre utlänningskontroll, vill Moderaterna ge Polisen möjlighet att vid grundade skäl omhänderta till exempel mobiltelefoner för att klarlägga en persons identitet. Att placera den som fått avslag i förvar ökar också chansen till återvändande och därför bör resurser riktas för att öka antalet förvarsplatser.

• Förläng preskriptionstiden.
Preskriptionstiden för asylärenden bör förlängas från fyra år till tio, så att man inte kan gå under jorden i några år och sedan söka asyl på nytt.

• Avskaffa rätten att betala ut ekonomiskt bistånd.
Kommuner ska inte - som till exempel Malmö och Stockholm gör idag - tillåtas ge ekonomiskt bistånd till dem som vistas här illegalt. Socialbidrag ska bara få betalas ut som nödbistånd.

• Begränsa rätten till sjukvård.
Reglerna för rätt till sjukvård för människor som vistas här illegalt bör återgå till det som gällde före 2013, när rättigheterna utökades. Det innebär att regioner och landsting endast ska erbjuda akut (omedelbar) vård och behandling till vuxna som vistas här illegalt. Barn som saknar rätt att vistas här måste dock fortsatt ha rätt till sjukvård som andra barn. Den principen bygger på att det inte vore rimligt att barn blir utan sjukvård på grund av föräldrarnas agerande.

• Avskaffa rätten till skolgång.
Idag har barn som vistas olagligt i Sverige rätt även till skolgång, från förskoleklass till gymnasiet. Före 2013 fanns ingen sådan generell rätt till skolgång (men kommuner fick själva avgöra från fall till fall). Vill man hindra framväxten av skuggsamhällen är det naturligtvis problematiskt att samtidigt ge rätt till skolgång. Vår utgångspunkt är att dessa regler bör återgå till det som gällde före lagändringen 2013.


Mina kommentarer:

Detta är förslag som jag själv under lång tid framfört vid upprepade tillfällen, och även delvis motionerat om i riksdagen. När rätten till skolgång och utökad vård för dem som befinner sig illegalt i Sverige blev en del av migrationsöverenskommelsen 2011 var jag, vad jag vet, den ende moderaten som kritiserade detta skarpt offentligt. Det uppmärksammades bland annat i detta numera välkända citat i Borås Tidning den 8/3 2011:



Tyvärr var jag väldigt ensam då, men idag kan jag konstatera att hela partiet svängt tillbaka till den linje vi hade före migrationsöverenskommelsen 2011, och det känns bra. Man kan inte både säga att man vill att de som nekas uppehållstillstånd ska åka hem, och samtidigt acceptera att de får en mängd förmåner i Sverige.

Det enda jag möjligen skulle vilja diskutera ett varv till är det här att fortsätta erbjuda barn komplett sjukvård. Jag tycker den borde begränsas till akutvård och annan mer brådskande nödvändig vård. Vården är redan hårt ansträngd på grund av många nyanlända. Att då exempelvis erbjuda komplett tandreglering eller mycket omfattande psykologhjälp för ett barn som saknar rätt att vistas i landet skapar ännu längre köer för de barn som har uppehållstillstånd i landet. Rätt till omfattande sjukvård kan sannolikt i enskilda fall dessutom fortfarande vara en faktor som håller kvar människor i Sverige som inte har rätt att vara här. Men detta är trots allt bara en anmärkning på marginalen, och det finns ju möjlighet att justera omfattningen av den vård barn ska ha rätt till när ett lagförslag formuleras.

Jag skrev ju så sent som igår om det återstående jag tycker vi borde ta tag i från moderat sida när det gäller detta politikområde. Den som granskar listan från gårdagens blogginlägg ser nu att ytterligare några punkter kan bockas av (punkt 2 och 3). Det mesta av integrations och migrationspolitiken har därmed nu gått i den riktning jag drivit på för under ett antal år, och det känns bra att ha varit en av dem som medverkat till att äntligen få partiet på en rimlig linje i dessa frågor. Fortfarande återstår några saker, och kanske kommer de också i mål. Men oavsett vilket känner jag mig redo att gå till val på moderaternas politik på detta område. Det går att förklara hur allt hänger ihop och politiken ligger i linje med vad jag uppfattar att en stor majoritet av svenska folket numera håller med om.



 

Svensk migrationspolitik måste bli betydligt stramare än idag


2018-02-05

Förra veckan presenterade Moderaterna sin valstrategi, och i samband med detta gav partisekreterare Gunnar Strömmer ett tydligt besked när det gäller migrationspolitiken, ett citat som fått god spridning via TT:
 
"Vi klarar inte integrationen om vi inte har stramhet, den politik vi har i dag räcker inte, säger han och flaggar för fler förslag som ska skärpa politiken ytterligare"

De (oftast sverigedemokrater) som av politiska skäl försöker sätta en bild av att moderaterna vill öka asylmottagandet har fel. Gunnar Strömmers tydliga besked bekräftar detta. Förhoppningsvis kan vi nu ägna valrörelsen åt att diskutera HUR vi ska minska problemen kopplade till migration och integration, i stället för att diskutera vad moderaterna anser om storleken på asylinvandringen. Moderaterna vill skärpa dagens politik, inte lindra den.

Jag har ju de senaste 3-4 åren skrivit flera framgångsrika riksdagsmotioner tillsammans med moderata kolleger med förslag om skärpt migrations och integrationspolitik. Det mesta av det vi föreslagit har nu blivit moderat politik.

Det jag nu lägger min energi på är dessa återstående kompletteringar som är det jag i dagsläget tycker skulle behöva tillföras vår politik:

1. Vårt moderata besked att vi tror det behövs ett tak för asylmottagandet bör bli verklighet, och detta alldeles oavsett vad som händer i Tyskland (som planerar samma sak). Taket måste dessutom bli mycket lågt, nära noll, de närmaste åren.
2. Rätten till skola och sjukvård för personer som befinner sig illegalt i landet bör avskaffas och begränsas till en rätt till akutvård. Barnkonventionen brukar anges som ett hinder för avskaffande av barnens rätt till skola, men att på detta sätt bidra till att hålla barn gömda är enligt min åsikt värre än att ta bort rätten till skola i Sverige. Dessa barn - som alltså saknar asylskäl - ska gå i skolan i sitt hemland.
3. Kommuner bör förbjudas i lag att betala ut försörjningsstöd till personer som saknar rätt att vistas i landet.
4. Översyn av rätten till garantipension för nyanlända, denna rättighet bör inte få baseras på tid före ankomst till Sverige.
5. Barnbidrag till nyanlända bör läggas in under moderaternas förslag till bidragstak. Dessutom bör man diskutera flerbarnstilläget. Kanske borde barnbidrag också generellt begränsas till max tre eller fyra barn? Att skaffa ännu fler barn är ju högst frivilligt, men ger enormt stora samlade barnbidrag som i sig blir ett hinder för en nyanländ att söka sig ut på arbetsmarknaden.
6. Försörjningskrav vid anhöriginvandring borde gälla även för dem som kom före beslutet hösten 2015. Att ta hit anhöriga är en "ny handling", och därmed handlar det inte om retroaktiv lagstiftning.
7. Se över återvändarbidraget för personer som får avvisningsbeslut. Rätt hanterat kan detta bidrag underlätta för fler att lämna landet frivilligt, fel använt kan det tvärtom bli en faktor som gör att fler söker sig hit för att få snabba lättförtjänta pengar efter avvisningsbeslut.
8. Dra in bistånd till de länder som inte tar tillbaka sina medborgare efter avvisnings- eller utvisningsbeslut i Sverige.

Dessutom har jag tillsammans med ett antal moderata kolleger motionerat i riksdagen om att svenskt medborgarskap ska styra rösträtten i samtliga val.



 

Moderaterna vill ta krafttag mot utländska stöldligor


2018-02-05

I dag presenterade Gunnar Strömmer, partisekreterare, och Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson, Moderaternas åtgärdsprogram mot utländska stöldligor.

Andelen bostadsinbrott som begås av utländska stöldligor har eskalerat, och i dag uppskattas ligorna stå för ungefär hälften av alla bostadsinbrott i Sverige. Sverige beskrivs ibland som ett paradis för utländska stöldligor – det måste vi sätta stopp för. Ligorna styrs ofta från hemlandet och stöldturnéerna sker inte på måfå, utan är regelrätta beställningar. Denna utveckling kräver kraftfulla åtgärder här och nu. Bostadsinbrott innebär en stor integritetskränkning. För att ingripa mot den fortsatta etableringen av utländska stöldligor och samtidigt upprätthålla förtroendet för polis- och rättsväsende behövs både bättre samordning och skärpta straff.

Moderaternas åtgärdsprogram mot utländska stöldligor:

• Polisens utredningsarbete mot seriebrottslighet ska stärkas.
• Skärpta straff för inbrott – minst ett års fängelse och slopad mängdrabatt.
• Utvisning på grund av brott ska användas oftare.
• Betydligt fler utländska medborgare som avtjänar straff i svenska fängelser ska överföras till sitt hemland.
• Stärk Tullens befogenheter att söka efter stöldgods.



 

Mindre snö - mer snö - mindre snö - mer snö...


2018-02-03

Snön faller över Sverige, i de norra delarna av landet betydligt mer än normalt. Och återigen kan jag konstatera att "Klimatexperterna" har det minst sagt motigt. Verkligheten vill helt enkelt inte följa prognoser, modeller och scenarier som ställs upp. Och då tvingas man ständigt att i efterhand revidera det man tidigare sagt. Det mest häpnadsväckande är nog de olika turerna kring den framtida snömängden i Sverige. Här har man verkligen bytt fot så många gånger att all trovärdighet är förbrukad. Eller vad sägs om dessa nedslag i de senaste tio årens dramatiska snörapporter?


2006

2006 hotade man med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006



Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.


2013

När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss ännu mera snö i framtiden.

Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.



I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.

Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?

Och visst skulle man det!


2014

Efter den i stort sett snöfria vintern 2013/14 i södra delen av landet var man nu tillbaka på ruta ett. Nu var det mindre snö i framtiden som gällde på nytt. Det hävdades till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.




2015, maj

Enligt SMHI var det mindre snö än vanligt i södra Sverige, samtidigt som vintern 2014/15 blev den snörikaste på mycket länge i stora delar av norra Sverige. Luleås snörekord från 1966 slogs exempelvis den 3 februari. Då uppmättes ett snödjup på 113 centimeter flygplatsen i Kallax och det innebär att det 49 år gamla rekordet på 111 centimeter överträffades. I stora delar av norra Sverige var det enligt SMHI den snörikaste vintern på 15 år, och snörekordet slogs på flera platser. På denna sida finns dramatiska bilder från snöröjning i början av maj på Stekenjokksvägen med rekordmycket snö, upp till sex meter.



Under midsommarhelgen 2015 var det 300 procent mer snö i Västerbottens- och Norrbottensfjällen än normalt rapporterade Svt Nyheter som hänvisade till SMHI. Vintersäsongen var betydligt längre än normalt. Det extremt tjocka snötäcket skapade nu problem för fjällvandrarna.


2015, september



Aftonbladet varnade i en artikel den 26 september för att det tvärtom skulle bli kallare och mera snö i vår del av världen till följd av klimatförändringarna: Forskare oroade över rekordkallt område.

Dagens Nyheter hade en artikel om ungefär samma sak. Där hette det att Ny istid hotar Skandinavien. Forskarna är enligt den artikeln oroliga för att golfströmmen kommer att sakta in till följd av smältande glaciärer i spår av klimatförändringarna, och då kan det bli 5-8 grader kallare i Skandinavien. Källa var Norges Meteorologiska Institut och i artikeln intervjuas Mikael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet. Han har också kopplingar till SMHI som alltså stod för dagens larm om hotande kraftig temperaturökning.


2015, oktober



SVT skriver att det kan bli 2-7 grader varmare i Sverige till följd av klimatförändringarna. Bland annat mindre snö och betydligt mildare vintrar. Källan är...SMHI.

Och lite senare varnade åter SMHI för kraftigt minskande snömängder i hela landet. Och för att skidorter i södra halvan av landet kommer att försvinna för gott...




2018, januari/februari

2018 har börjat med nya snörekord. Nedan TextTV den 20 januari med några nya snörekord. Samt en artikel från Aftonbladet igår, den 2 februari. Att det faller en halv meter snö på ett dygn är extremt ovanligt. Det är närmast ofattbara mängder.





Om man ska tro Pär Holmgren från den första artikeln ovan från 2006 ska Vasaloppet alltså inte längre kunna köras 2026. Det är bara åtta år dit. Det gäller verkligen att uppvärmningen snabbar på om vi ska få snöfritt i Dalarna redan om åtta år. Just nu, en månad innan Vasaloppet, är det över en meter natursnö i Sälenområdet och mellan 75 cm och en meter natursnö längs Vasaloppsspåret till Mora.

Hur ska man som politiker kunna basera politiken på SMHI:s och klimatalarmisternas modeller och prognoser för framtiden? Och hur ska man kunna lita på klimatlarmen när forskarna hela tiden i efterhand försöker förklara varför gamla klimatmodeller inte stämmer med den verklighet som sedan inträffar?



 

Stoppa miljö- och klimatextremisterna - stöd Vedspisupproret!


2018-02-02

Idiotin i spåren av klimathysterin når ständigt nya nivåer. Ingen förvånar snart. Ständigt ökade krav på värmepannor och uppvärmningssystem är en del i detta, och som vanligt ägnar sig svenska politiker och myndigheter åt "gold-plating", dvs att skärpa de svenska kraven lite extra gentemot EU:s regler. Sverige ska ju alltid vara "bäst i klassen" och kostnaden kommer på räkningen till de svenska skattebetalarna.

Det senaste är Boverkets idé att med hjälp av enorma skattesubventioner förmå svenska villaägare att skrota (!) sina väl fungerande vedpannor, kaminer och ugnar. I vissa fall gäller det kaminer som man tidigare fått statligt stöd för att installera (!). Orsaken är främst att vedeldning medför koldioxidutsläpp.

Nu har regeringen backat från Boverkets minst sagt märkliga förslag om skrotningspremie (som skulle ha kostat 5 miljarder!). Men Boverkets skärpta regelverk träder ändå i kraft i sommar, och medför att man i ett nytt hus får från och med första juli exempelvis inte får installera en äldre vedspis.

Det mest upprörande är kanske att detta sker samtidigt som vil hyllar småskalig energiproduktion och värnar om minskad sårbarhet. MSB vill exempelvis att vi ska klara oss själva i högre grad än tidigare i ett krigs- eller krisläge. Att kunna värma sitt hus och laga sin mat utan tillgång till el är en viktig del av detta. Att då samtidigt ens föreslå statliga bidrag för att riva ut väl fungerande vedpannor på landsbygden är totalt hål i huvudet.

Nu sprids Vedspisupproret på Facebook mot dessa galna förslag. Jag har anslutit mig till upproret och önskar det lycka till. Jag hoppas att alla som följer mig på blogg, twitter eller Facebook också ansluter sig! Jag lovar att ge upproret all draghjälp jag kan i riksdagen. Klimatextremismen börjar nu ta sig sådana former att det är dags för motoffensiv!



 

Debatt med arbetsmarknadsministern om Arbetsförmedlingen


2018-02-02

I dag hade jag en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson om Arbetsförmedlingens framtid. Här är min interpellation. Även min moderate kollega Lars Beckman deltog i debatten som det går att ta del av i sin helhet här:



Jag konstaterade bland annat att Alliansregeringen tillsatte en utredning för en bred översyn av Arbetsförmedlingen i februari 2014. Det var den största översynen sedan mitten på 90-talet. Utredningen skulle vända på alla stenar och även diskutera hur delar av Arbetsförmedlingens uppgifter kunde konkurrensutsättas. Denna utredning stoppades av dagens regering redan i början av 2015. Efter två tillkännagivanden från riksdagen tillsatte regeringen en ny utredning under 2016, men då saknades frågan om konkurrensutsättning. Dessutom innebar utredningen en väsentlig försening, utredningen ska vara klar först i januari 2019.

I början av 2017 gjordes ett nytt tillkännagivande i riksdagen om att regeringen snarast skulle ge Arbetsmarknadsutredningen tilläggsdirektiv om att ta fram förslag om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden. En KU-anmälan gjordes också. Nya direktiv antogs äntligen av regeringen i mitten på 2017.

Trots att Socialdemokraterna i valrörelsen 2014 utlovade en ”nystart” och ”rejäl reformering” av arbetsförmedlingen har denna mandatperiod alltså varit fyra förlorade år när det gäller att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Detta kostar Sverige genom försämrad konkurrenskraft för svenska företag som inte lyckas rekrytera personal, ökade bidragskostnader för samhället och sämre integration.
Jag berättade i debatten även helt kort och förenklat om hur moderaternas förslag ser ut. Arbetsförmedlingen i nuvarande form avvecklas och ersätts av en mindre och vassare statlig aktör, Jobbcenter, som får ett mer renodlat uppdrag att identifiera de arbetssökandes behov av insatser och att bedöma arbetsförmåga, samt att upphandla och följa upp ett begränsat antal etablerade matchningsaktörer som uppvisat goda resultat. Matchningsaktörerna ska matcha den arbetslöse mot lediga jobb samt får medel för kompetenshöjande åtgärder som kan rusta den arbetssökande. Jobbcenter skulle ha fortsatt ansvar för dem som står mycket långt från arbetsmarknaden och behöver mer omfattande hjälp för att komma i arbete.

Fördelarna med vår modell hoppas vi blir att matchningen blir effektivare eftersom aktörerna har fokus på dem som står hyfsat nära arbetsmarknaden och samtidigt kan specialisera sig på olika grupper av arbetssökande, branscher eller yrken. Modellen har prövats i bland annat Australien och Storbitannien med goda resultat.

Efter debatten gjorde jag och Lars en liten summering av dagens debatt i en egen livesändning på Facebook:



Och så en liten rättelse. Jag råkade i "stridens hetta" säga att Arbetsförmedlingen kostar 80 miljarder per år. Det är såklart inte korrekt. Jag skulle sagt att arbetslösheten har en direktkostnad på 80 miljarder per år i statens budget. Det är kostnaden för dels själva arbetsförmedlingen, alla arbetsmarknadsåtgärder, samt statens kostnad för arbetslöshetsersättning. Ju bättre arbetsförmedling och matchning, desto lägre kan dessa kostnader bli. Jag beklagar att jag råkade säga fel ord i hastigheten, jag är noga med att använda korrekta siffror i debatten. Men de insatta insåg förhoppningsvis vad jag menade, vilket ministern också påpekade i sitt sista anförande.



 

Regeringen vilseleder om nyanländas arbetsmarknadsetablering


2018-02-01

I går hade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) pressträff i Rosenbad. På denna framhöll hon att "nyanländas etablering på arbetsmarknaden går allt snabbare". Här citat från regeringens hemsida:
 


Till stöd för sitt påstående hade regeringen själva, med stöd av siffror från SCB:s "RAMS-statistik" ("registerbaserad arbetsmarknadsstatistik"), gjort denna figur:



Det finns tre saker att säga om figuren:

1. Den visar inte hur snabbt nyanlända "etablerar sig på arbetsmarknaden". Siffrorna bygger på SCB:s "RAMS-statistik", där det räcker att "förvärvsarbeta" en timme per vecka i november det aktuella året för att räknas som förvärvsarbetande i statistiken. Det ska vara ett inkomstbringande arbete, men även vissa arbetsmarknadsåtgärder ingår. Det är med andra ord inte ens säkert att man har ett riktigt arbete för att man ingår i statistiken, det kan även vara någon form av åtgärd.
2. Siffrorna säger definitivt inget om hur snabbt en nyanländ "kommer i egen försörjning", vilket är det vi brukar diskutera i debatten, och som är mest relevant när man diskuterar integration. I statistiken sätts inte en inkomstgräns som gör att man verkligen kan försörja sig själv.
3. Siffrorna visar inget alls om hur den nuvarande regeringens politik påverkat situationen. De tydliga förändringarna i statistiken gäller ju åren 2007-2015. Alltså Alliansens regeringstid.

Det enda man säkert kan säga är att under Alliansens regeringstid fick nyanlända sin allra första kontakt med svensk arbetsmarknad lite snabbare för vare år som gick. Sannolikt tack vare Alliansens reformer, inte minst etableringsreformen. En första fot in på arbetsmarknaden är givetvis viktig eftersom det är första steget att komma i egen försörjning. Det är ju trevligt att regeringen uppmärksammar detta på en presskonferens, men det säger absolut inget alls om resultatet av regeringens egen politik.