Blogg november 2017

Dagens riksdagsomröstning om höjd skatt på sparande

2017-11-30

I dag röstade riksdagen om höjd skatt på sparande. Från moderat sida har vi varit tydliga - vi avvisar den höjda skatten. I ett läge där vi tycker människor lånar för mycket är det fel att beskatta sparande hårdare. Även om den höjda skatten på investeringssparkonton kanske inte betyder så mycket i kronor så skickar det fel signaler.

I vår alternativa moderata budgetmotion finns ingen skattehöjning på sparande, och vi har dessutom sagt att om vi vinner valet vill vi återställa den höjda skatten. I och med att vi röstar på vår egen budget avstår vi i alla omröstningar om detaljer i regeringens budget, exempelvis höjd skatt på sparande. Att bryta ut enskilda intäktsposter i regeringens budget skulle medföra att vi skapar budgetkaos och det tycker vi inte är ansvarsfull politik.

I några specifika fall med stora och mycket skadliga skattehöjningar enades Alliansen i somras om att hota med misstroendeförklaring mot flera ministrar om man fullföljde tre utpekade skattehöjningar. Regeringen backade då på två av dessa tre. Men självklart kan vi inte hota med misstroendeförklaring om varje enskild budgetpost vi inte gillar - det vore inte seriöst. Då är det en annan budget som är alternativet, och vi har från moderat sida verkat för att lägga en gemensam Alliansbudget redan i år. Detta har inte fått stöd av samtliga Allianspartier och då går det inte. Nu är vårt mål i stället att besegra regeringen i valet i september nästa år, och bilda en annan regering. Det är bara knappt tio månader till valet, och vinner vi det kan vi återställa mycket av denna regerings skadliga politik.




Jag känner oro för dagens beslut om skärpta amorteringsregler

2017-11-30

Beskedet från regeringen att man, trots hård kritik, går vidare med ett ännu hårdare amorteringskrav för bolån väcker oro.

Kritik kommer från många håll. Exempelvis Bankföreningen, Sveriges Byggindustrier, Fastighetsmäklarsamfundet, Stockholms Handelskammare, LO, Advokatsamfundet och Villaägarna för att nämna några. Samtliga Allianspartier är också kritiska, och både bostadsminister Peter Eriksson (MP) och finansborgarrådet Karin Wanngard i Stockholm (S) delar vår kritik och oro. Samma sak med ett antal tunga bankekonomer och fastighetsekonomer.

Att man bör amortera på sina lån, särskilt när man har höga lån, är en självklarhet. Men det är inte politiska beslut som ska styra detta, utan kreditgivarnas bedömning av låntagarens hela situation. I dag ser vi att amorteringskulturen stärkts och de flesta nya låntagare amorterar idag. Ett fyrkantigt amorteringskrav som helt bortser från låntagarens ekonomiska situation är inte särskilt lyckat.

Vi ser nu också att bostadspriserna verkar ha stannat upp, eller rent av börjat falla i de dyrare områdena. Färre kommer på visningar och en del objekt är svåra att sälja. Fastighets- och byggbolag lyckas inte sälja alla nybyggda bostadsrätter utan gör om dem till hyresrätter. Att i detta läge ta till dramatiska åtgärder som riskerar att pressa ned priserna är inte särskilt lyckat. Det är helt enkelt dålig timing.

De senaste åren har vi infört bolånetak, amorteringskrav och nu skärpta amorteringskrav. Resultatet hittills är att många ungdomar utestängs från bostadsmarknaden och att människor tar blancolån med höga räntor för att finansiera det som bolånen inte täcker. Det stärker knappast kredittagarnas ekonomiska ställning och rustar dem för sämre tider.

Jag hoppas att inte regeringens besked idag ska bli det som utlöser en djupare kris i bostadssektorn. Men jag känner oro för att det kan bli den utlösande faktorn. Jag tycker i vart fall det hade varit klokare att avvakta några månader och se hur bostadspriserna utvecklas. Regeringen leker med elden.




Gästtalare hos Sveriges A-kassor

2017-11-30



I dag var jag inbjuden till Sveriges A-kassor (den gemensamma organisationen för alla svenska a-kassor) för att berätta om moderat arbetsmarknadspolitik.

Jag började med att nämna vårt tydliga fokus på att halvera jobbklyftan till 2025, dvs den stora skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda. Det är den stora och allvarliga obalansen på svensk arbetsmarknad som kommer att kosta enorma pengar om vi inte gör något. Det blev mycket om våra tankar att göra om hela arbetsförmedlingen, vårt förslag om en ny anställningsform för att hjälpa in nyanlända på arbetsmarknaden, vår stora bidragsreform med bidragstak, uppstramad a-kassa, återinförd bortre gräns i sjukförsäkringen mm, samt givetvis att vi vill sänka skatten på arbete.
Jag berättade också om regeringens proposition om enklare regler för a-kassa till förtroendevalda som förlorar jobbet, en fråga som utretts flera gånger utan att man lyckats få fram ett begripligt förslag. Jag beskrev hur jag själv personligen tog fram det nu liggande förslaget till Socialförsäkringsutredningen, som sedan enhälligt tog in det i sitt betänkande. Och nu är det alltså regeringens förslag! (Mer om detta i kommande blogginlägg).

Avslutningsvis hade jag flera intressanta diskussioner med åhörare. Bland annat om problemen med a-kassa för småföretagare och frilansare, men också om problemen med att arbetsgivare missbrukar olika former av skattesubventionerade anställningar, inte minst inom restaurangsektorn.




Västsvenska moderater diskuterade ny polishögskola i Borås

2017-11-30



I går kväll hade den västsvenska "moderatbänken" i riksdagen ett av våra regelbundna möten där vi diskuterar gemensamma västsvenska frågor. Det är samtliga m-riksdagsledamöter från Västra Götaland och Halland som samlas.

Vi hade besök av prorektor Jörgen Tholin från Högskolan i Borås som berättade om planerna och ansökan om en ny polishögskola, en ansökan som har brett stöd från hela Västsverige, både från politik, näringsliv och utbildningsväsende. Det är viktigt att vi trycker på i denna fråga för att Västsverige skall kunna få sin polisskola och tillräckligt med utbildade poliser i framtiden.




När statistik är viktigare än människors verklighet

2017-11-29

I dag fick jag en skrift i mitt postfack. "Olika kön, olika lön - en ESO-rapport om diskriminering på arbetsmarknaden". Det är Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi som står bakom rapporten.

Det märkliga är att man redan i förordet till rapporten faktiskt konstaterar att det är mycket små könsmässiga löneskillnader på svensk arbetsmarknad:

"Enligt lönestatistiken för 2016 motsvarade kvinnornas löner 88 procent av männens. Om skillnader i arbetstid, yrke, sektor, utbildning och ålder beaktas kvarstår en oförklarad skillnad på cirka 4 procentenheter. En delförklaring till skillnaden kan vara att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden"

Fyra procentenheters skillnad är i sammanhanget närmast avrundsningsfel.

De 12 procenten i faktisk skillnad förklaras i rapporten främst med att män och kvinnor arbetar i olika sektorer med olika lönenivåer - ett stort och orättvist problem i sig. Det löser man främst genom att lyfta upp lönenivåerna inom ett antral yrken inom exempelvis sjukvårds och omsorgssektorerna, något vi lär tvingas göra oavsett om vi ska klara att locka personal till dessa sektorer i framtiden.

Inkomstskillnad på grund av att män och kvinnor väljer olika välbetalda yrken går knappast att lösa med politiska åtgärder (mer än möjligen att höja vissa löner så att vissa yrken blir mer attraktiva). Trots detta osar hela ESO-rapporten av en längtan efter att politiskt detaljstyra människors liv för att komma åt löneskillnaderna. Föräldraledigheten är som vanligt i skottgluggen. Och självklart vill rapportförfattarna styra upp föräldraförsäkringen, eller "reformera den" som man skriver:

* Man vill tvångsdela föräldraförsäkringen 50-50, och helt ta bort rätten att föra över dagar till den andre föräldern.
* Man vill göra det omöjligt att bara ta ut föräldrapenning enstaka dagar och avstå från inkomst vissa dagar för att förlänga föräldraledigheten, allt för att mammor inte ska vara frånvarande lika länge från arbetsmarknaden som man ofta är idag.

Försämringar av föräldrapenningen lär som sagt knappast påverka människors val av yrke. Så längtan från dessa uppenbart socialistiska kvoteringsivrare efter att få styra upp människors liv motiveras alltså endast av en löneskillnad på 4 procentenheter mellan män och kvinnor.

Är verkligen svenska föräldrar beredda att offra sin frihet och flexibilitet för att eventuellt på marginalen påverka denna löneskillnad på 4%? Jag tvivlar.




Minnesstund om Holodomor - svältkatastrofen i Ukraina 1932-33

2017-11-29



I dag anordnade den svensk-ukrainska parlamentarikerföreningen i riksdagen en minnesstund under ledning av talmannen och Ukrainas ambassadör (ovan), för att minnas den stora svältkatastrofen/folkmordet Holodomor i Ukraina 1932-33.

Holodomor, svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, var en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia. Men den är nog okänd för de flesta svenskar. Den innebar att miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattningen av antalet döda varierar mellan 3–3,5 miljoner till 10 miljoner eller ännu mera. De döda var nästan uteslutande etniska ukrainare.

Termen Holodomor kommer av de två ukrainska orden holod (голод, 'hunger') och mor (мор, 'hemsökelse'). Den syftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR och de områden som var befolkade av etniska ukrainare, under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen i början av 1930-talet.

Bakgrunden till katastrofen var kommunismen under Josef Stalin, där Sovjetunionen införde planhushållning 1928, och avskaffade allt privat ägande av jord. Detta gällde även för Ukraina, där bönderna tvingades ingå i jordbrukskollektiv i stället för att som tidigare bruka sin egen jord och sälja överskottet på den lokala marknaden. Jordbrukskollektiven var ineffektiva, och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheterna att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna. Brist på spannmål i hela Sovjetunionen fick dessutom regeringen att konfiskera spannmål från bönderna i Ukraina, vilket slutligen till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare tillhört de absolut bördigaste i Ukraina.

Begreppet kulak, som tidigare varit en benämning på rika bönder, utvidgades samtidigt, och alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna stämplas som kulaker. Åren 1930–1931 deporterades nära två miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till Gulag i Centralasien och Sibirien, eftersom de sades tillhöra kulakfamiljer.

Många menar att Holodomor ska betraktas som ett folkmord, och att svälten iscensattes av den kommunistiska regimen för att krossa det stora motståndet i Ukraina mot kollektiviseringen av jordbruket. Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, utan att den istället var en konsekvens av radikala ekonomiska förändringar som genomfördes av den kommunistiska regimen, exempelvis kollektiviseringen av jordbruket som medförde en katastrofal minskning av jordbruksproduktionehn. Man hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd. Detta ifrågasätts dock av andra, som påpekar att de områden inom Sovjetunionen som drabbades värst av svältkatastrofen – förutom Ukraina – var områden där ukrainare var i majoritet. Det var också i praktiken förbjudet för befolkningen att lämna dessa områden, man riskerade då att bli avrättad eller deporterad. Man tvingades stanna kvar trots svälten. Svältkatastrofen skulle därmed avsiktligt ha drabbat etniska ukrainare hårdare än andra, och därför anses som en del i Moskvaregimens förtryck av den ukrainska minoriteten.

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och Regionernas parti. Dåvarande premiärministern Viktor Janukovytj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland. Europaparlamentet erkände 2008 Holodomor som ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja. 29 länder i världen har erkänt Holodomor som folkmord, däribland, USA, Kanada, Mexico, Australien, Argentina, Brasilien, Nederländerna, Storbritannien, Italien samt ett betydande antal länder i Östeuropa.

Sverige har inte erkänt Holodomor som folkmord, vi undviker att ta ställning till sådant i Sveriges Riksdag. Vi ägnar oss åt lagstiftning, inte åt att avgöra om historiska händelser är folkmord eller inte. Däremot högtidlighåller vi historiska händelser på annat sätt, så som vi gjorde idag. Oavsett om Holodomor var ett folkmord eller "bara" en sällsynt otäck påminnelse om kommunismens fasor är det värt att uppmärksamma. Och självklart även att sprida kunskap om.




Regeringen urholkar asyllagstiftningen och rättssäkerheten

2017-11-28

Gårdagens besked från regeringen att vill urholka asyllagstiftningen är anmärkningsvärt. Man vill alltså göra särskilda undantag för ensamkommande som fått avslag på sina asylansökningar, och låta dem stanna trots att de saknar skyddsskäl. Sverige behöver en långsiktig stabil migrationspolitik, och beskedet från regeringen är i stället ett tydligt avsteg från det. Det undergräver både rättssäkerheten i Sveriges migrationspolitik och tilltron till asylsystemet. Det öppnar upp för uppehållstillstånd för stora grupper vuxna män som saknar skyddsbehov.

Man kan också konstatera att beskedet skapar en enorm orättvisa. De som med avsikt uppgivit fel ålder (för att få en gynnsammare bedömning) och ändå fått avslag får nu en möjlighet att stanna kvar på svenska skattebetalares bekostnad, medan många andra som uppgivit korrekt ålder och fått avslag på sin asylansökan redan frivilligt lämnat Sverige.

Beskedet kan medföra att många tusen ensamkommande män får uppehållstillstånd trots att de saknar asylskäl. Dessa ska sedan försörjas och vara med och konkurrera om de bostäder som finns, vilket gör det ännu svårare att hitta boenden för dem som beviljats uppehållstillstånd för att de har asylskäl. Jag förstår ärligt talat inte hur regeringen resonerar. De klarar uppenbarligen inte av att stå upp mot aktivisterna på torgen och i media när det blåser.

Jag vill citera statsminister Stefan Löfvén från ett uttalande han gjorde till media i samband med sitt besök i Svenljunga nyligen. Slutsatsen blir att Sverige - enligt statsministern själv - nu inte längre har en ordnad migrationspolitik.



I ett tal i Göteborg i början av april i år lät det på ett liknande sätt från Löfven. Nu gäller tydligen inte detta längre:

"Vi har en ordnad asylpolitik...de som får avslag ska återvända"

Jag kommenterade en del på twitter i går kväll. Här ett par av de mest lästa inläggen:





Jag intervjuas även i Borås Tidning idag:

"Jan Ericson, moderat riksdagsman för Sjuhärad, är därmot starkt kritisk till det nya förslaget:
- Det finns enighet i vårt parti om att detta inte är ett bra förslag. Här skapas godtycke. Asylrätten urholkas när personer som inte borde få asyl ändå får rätt att stanna.
Jan Ericson vänder sig emot att skapa undantag för vissa grupper: - Vi behöver inte undantag utan en hållbar migrationspolitik som ligger fast.
Han ser också stor orättvisa i förslaget:
- Unga som korrekt angivit sin ålder och som friviligt lämnat får nu veta att andra som kanske fuskat med ålder och som inte har skyddsskäl får stanna.


Måga undrar vad som händer nu. Det första är att vi väntar på regeringens proposition. Beskeden på presskonferensen var ganska luddiga, man kunde vare sig säga hur många personer som skulle omfattas eller vad kostnaden blir, inte heller hur det ska betalas. Regeringen vill att lagen ska träda i kraft vid halvårsskiftet, så det lär bli riksdagsbeslut efter årsskiftet. Från moderat sida är vi tydliga med att vi inte kommer att stödja förslaget. Hur övriga partier kommer att agera återstår att se.




Ny interpellation om Migrationsverkets stora skuld till kommunerna

2017-11-27

För ett år sedan ställde jag en interpellation till dåvarande migrationsministern, Morgan Johansson (S). Det gällde Migrationsverkets stora obetalda skuld till kommunerna. Trots löften den gången om att läget skulle förbättras i takt med att asylmottagandet minskar så är det fortfarande lika illa. I dagsläget ligger de svenska kommunerna ute med över 10 miljarder kronor som de väntar på ersättning för från Migrationsverket.

Jag lämnade därför in en ny interpellation i fredags till vår nye migrationsminister, Helene Fritzon (S). Jag vill veta vad hon tänker göra åt saken. Jag vill också upprepa mitt förslag till Morgan Johansson för ett år sedan, nämligen att införa någon form av snabb preliminär a conto-utbetalning, varefter man i efterhand kontrollerar att kommunerna fått rätt ersättning och eventuellt gör en justering i samband med nästa a conto-utbetalning. Detta är självklart möjligt om bara viljan finns. Fast det verkar den inte göra. I stället agerar idag kommunerna bank åt Migrationsverket. Interpellationsdebatten blir preliminärt veckan före jul, den 19 december.





Möte med ledningen för Hyresgästföreningen i Västsverige

2017-11-24

I dag har jag träffat regionchef Maria Hjelm och regionordförande Lennart Derehag för Hyresgästföreningen i Västsverige för att diskutera bostadspolitik och Hyresgästföreningens verksamhet. Jag tyckte de skulle passa på att få se lite av den positiva utvecklingen i Sätila när det gäller nya bostäder med olika upplåtelseformer, så det blev möte och lunch på restaurang Lygnern.

Jag tror vi har en ganska stor samsyn när det gäller problemen, att det finns stora obalanser på bostadsmarknaden, att det byggs för lite hyresrätter och för mycket dyra bostadsrätter, och att tillgången på enklare och billigare lägenheter är alldeles för liten. Samtidigt är det väldigt olika förutsättningar i Sätila, Kinna och Bollebygd jämfört med centrala Stockholm eller Göteborg.

Vi diskuterade även hyressättning, bostadsstandard, byggkostnader och en massa annat.

Jag berättade lite kort om vad moderaterna vill göra. (Återkommer till det i nästa blogginlägg). Det enda vi väl var helt oeniga om var synen på regeringens byggsubventioner som vi från moderat sida tycker är helt felsatsade pengar. Vi såg såklart även lite olika på hur fri hyressättningen ska vara och hur det kan öka tillgången på bostäder, men man samtidigt vara ärlig och säga att vi redan idag har en betydligt mer flexibel hyressättning än vi haft tidigare, inte minst när det gäller nyproduktion. I övrigt upplever jag mer att det fanns nyansskillnader, men att vi som sagt har en stor samsyn i många frågor.

Ett riktigt bra möte om en av våra viktigaste samhällsfrågor. Vi har alla tre varit med länge och sett bostadskonjunkturer gå upp och ned. Det viktiga är långsiktighet i politiken och tänkandet när det gäller bostäder.




Apropå det här med klimatextremism...

2017-11-24

Twittrade lite förut...






Miljö och hållbarhet är visst inte fint nog för vänstern?

2017-11-24

Aftonbladets ledarsida gör det igen. Lyckas prestera ännu en helt intellektuellt undermålig, verklighetsfrämmande och obalanserad ledare. Jag tycker det är fascinerande att Anders Lindberg lyckas med dessa lågvattenmärken, gång efter gång. Han borde nästan kunna få någon form av kalkonpris som alternativ till Stora journalistpriset? Å andra sidan är det väl få som tar Aftonbladets ledarsida på allvar längre. De flesta jag vet skrattar mest åt den.

Denna gång betyder alltså moderaternas motstånd mot flygskatt och nej till subventionering av elcyklar att vi "slaktar miljöpolitiken" (!). Det är ganska starka ord. Så snart man inte gör exakt samma prioriteringar som vänstern så är man automatiskt ond. Att moderaternas miljösatsningar ger betydligt mer effekt för pengarna än regeringens talar Aftonbladet tyst om. Om den politik som ger mest nytta för pengarna är bäst är det väl i så fall snarare dagens regering som slaktar miljöpolitiken?

Själv får jag (som vanligt) min släng av Anders Lindbergs slev. Han brukar ju gilla att hänga ut mig personligen i sina ledare. Troligen är det väl för att jag avslöjat hans oseriösa och motstridiga ledare ett antal gånger genom åren. Och ofta ger honom en match på Twitter (som han brukar förlora).

Vad gäller citaten så är de säkert korrekta, och jag står för dem varje dag i veckan. Men däremot är det fel att påstå att jag "ifrågasätter klimatforskningen". Det jag ifrågasätter är politikernas tolkning av denna forskning, där man väldigt ofta drar mycket mer långtgående slutsatser än vad forskarna gör. I övrigt är det ingen hemlighet att jag genom åren varit mer nyanserad i klimatdebatten än majoriteten i mitt parti. Min kritik mot borgerlig klimatpolitik har främst handlat om tre saker. För det första en övertro på att människan kan styra över klimatet, för det andra att vi tappat bort andra viktiga och mer akuta miljöfrågor, och för det tredje att vi i alltför hög grad köpt vänsterns argumentation och lösningar. Vänstern använder klimatpolitiken för att bekämpa företagandet och "kapitalismen", man vill minska människors frihet och inskränka demokratin. Man vill driva upp skatterna, motverka möjligheten att driva ett lönsamt jord- och skogsbruk och försvåra att bo och leva på landet. Dessutom använder man klimathotet som ett sätt att intensifiera sin traditionella kamp mot bilar och flyg.

Moderat miljö- och klimatpolitik har blivit mycket bättre på senare år. Jag konstaterar att vi moderater står för en politik som ger mer effekt för varje satsad krona än den regeringen står för och att vår politik inte ger samma skador på samhällsekonomi och landsbygd som regeringens. Jag tror personligen inte att människan kan påverka klimatförändringar mer än på marginalen (historien är full av dramatiska klimatförändringar utan mänsklig påverkan), men ska man ändå göra "klimatåtgärder" måste de vara väl avvägda och genomtänkta. Moderaternas teknikpositiva linje i hela miljöpolitiken tilltalar mig och är en välbehövlig kontrast till vänsterns destruktiva politik.

Jag gör i övrigt två reflektioner. Det ena är att miljö och hållbarhet alltså inte är fint nog att tala om för Aftonbladet, oavsett om det är jag eller vår partiledare som använder dessa begrepp. Det är bara begreppet "klimat" som duger om man ska vara politiskt korrekt. Det andra är att Aftonbladet anser att moderaterna borde markera mot att jag tar avstånd från "extrem klimatpolitik" på min blogg. Att Aftonbladet med andra ord förespråkar en extrem klimatpolitik är ju intressant i sig.

Jag vet att många moderater i likhet med mig verkligen brinner för miljö och hållbarhetsfrågor. Många riksdagsmotioner i dessa frågor kommer exempelvis från moderater (varav ett inte obetydligt antal genom åren från just mig). För en moderat är det lika viktigt att hushålla med vår natur och miljö som med våra skattemedel. Och de flesta moderater (oavsett åsikt i klimatfrågan) inser att miljöpolitik handlar om så väldigt mycket mer än bara jakt på koldioxid.




Färre insekter hotar hela vårt ekosystem?

2017-11-23

Den senaste tiden har det kommit flera rapporter om att mängden insekter minskar. Hur mycket är oklart, men det verkar vara en ganska allvarlig minskning. Här två reportage om saken, från två helt olika källor. Dels en mycket mörk artikel från vänstertidningen ETC (nedan), dels en mer nyanserad från webbtidningen Natursidan. Jag delar inte alla slutsatserna från ETC, exempelvis innebär boskapsskötsel att marker betas av djur, vilket i sin tur gynnar många växter och ett rikt insektsliv. Vänsterns ständiga mantra om att minska mängden animalisk föda känns därför lite som ett stickspår i denna fråga. Men i övrigt finns det mycket tänkvärt i båda artiklarna.



I samhällsdebatten sägs såklart om att det är "klimatförändringar" som även minskat mängden insekter. Detta är den enkla och bekväma förklaringen till i stort sett alla miljörelaterade problem vi har idag. Men påståendet är mycket vilseledande. Visst inser alla att ett förändrat klimat också påverkar mängden växter och insekter av olika slag. Men om man läser dessa två artiklar inser man ju snabbt att det inte alls är klimatförändringar som är orsaken till dagens snabba minskning av insekter, utan våra allt mer ensidiga monokulturer i jordbrukslandskapet och sannolikt alltför mycket användning av bekämpningsmedel och konstgödning. Insekterna trivs helt enkelt inte. Det gäller inte minst de viktiga bina som sköter pollineringen, men också insekter som är föda åt våra fåglar, liksom exempelvis våra fjärilar.

Världens ledare lägger enorma resurser och massor av tid på att diskutera klimatförändringar och minskning av koldioxidutsläpp som (eventuellt) kan ha betydelse om 50 eller 100 år. Tänk om de ägnade bara en bråkdel av all denna kraft på att ta tag i mycket akuta miljöproblem som har direkt påverkan på vår miljö och natur just nu, idag? Men det är väl inte lika medialt intressant för alla NGO:s att ägna sig åt sådana frågor. Det medför inga storslagna dyra konferenser, välavlönade experter och frikostigt fördelade forskningsmedel.

När ska politiker och de stora medierna börja inse att miljö och hållbarhet handlar om så mycket mer än bara koldioxidutsläpp?




Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti

2017-11-22

I SD-kretsar är det populärt att argumentera för att SD, M och KD skulle bilda regering. Många menar också att SD är ett "borgerligt" parti. Jag har ofta ifrågasatt denna bild. I mina ögon är inte SD särskilt borgerliga. Under denna mandatperiod har exempelvis SD mycket oftare röstat med den rödgröna regeringen än med Alliansen. I utrikespolitiska frågor och frågor som rör EU och Nato röstar SD inte sällan gemensamt med Vänsterpartiet.

Häromdagen fanns denna intervju med SD:s partiledare. Den som trodde att SD med automatik skule vara ett borgerligt parti måste ha fått anledning att tänka efter ytterligare en gång. För det står helt klart att en röst på SD lika gärna kan medföra en röst på en fortsatt s-regering.

Till detta kommer SD:s instabilitet. Denna mandatperiod har man tappat flera av sina riksdagsledamöter, och i hela landet lär det vara över 400 (!) SD-ledamöter som har lämnat eller uteslutits ur partiet. Min egen valkrets har sex riksdagsmandat (2 M, 3 S och 1 SD). Men SD-stolen har i princip varit tom i fyra år, SD:s ledamot har varit med på färre än 10 voteringar och i övrigt inte synts till alls. De sjuhäradsbor som röstade på SD fick alltså ingen representant i riksdagen. Vi andra fem har fått föra Sjuhärads talan.

När man nämner detta om alla avhopp, uteslutningar och tomma stolar brukar SD officiellt förklara det med att man är ett "nytt" parti med "barnsjukdomar". Jag köper inte den förklaringen. Man har snart funnits i riksdagen i åtta år, och man är ett a landets större partier. Ändå ser det ut så här, år efter år.

Kort sagt - en röst på SD är inte en röst för en ny regering. Jag har också väldigt svårt att se att någon skulle våga regeringsförhandla och bygga en regering på SD:s aktiva stöd. SD är ett alltför opålitligt parti (alldeles oavsett sakpolitiken). Att man däremot säkert kan agera gemensamt med SD i enskilda frågor är såklart en annan sak, det tycker jag som bekant alltid att man kan göra med alla partier om man har samma åsikt.

Vill man ha en ny regering bör man rösta på något av Allianspartierna. Och vill man att moderaternas restriktiva migrations och integrationspolitik ska få ett starkt genomslag i en ny regering är det bästa sättet att också ge moderaterna sin röst. Det ger oss ett starkare mandat vid förhandlingar inom Alliansen.




Hur var det nu - fanns det något organiserat tiggeri?

2017-11-21



Jag minns för en 4-5 år sedan när jag problematiserade tiggeriet och pekade på alla de vittnesmål som fanns om organiserat tiggeri. En kompakt kör av ledarskribenter, politiker och organisationer förklarade att vi som pekade på tiggeriets baksida spred myter.

I dag fick vi ett nytt bevis på det organiserade tiggeriets baksida. Det är bara ett i raden. Redan tidigare har personer dömts för människohandel och utnyttjande med koppling till tiggeri. Och både Aftonbladet, Expressen och Göteborgs-Posten har haft omfattande reportage om tiggeriets baksidor på senare år. Även Kalla Fakta hade ju ett utförligt reportage för något år sedan.

Att inte förbjuda tiggeri innebär att vi göder kriminell verksamhet. För mig är införande av tiggeriförbud närmast en självklarhet med den vetskap vi idag har om det växande problemet med kriminalitet, människohandel, utpressning, prostitution, narkotikahandel och svartjobb som har direkt koppling till tiggeriet.




Kommunsektorn brottas med växande problem

2017-11-21

Jag har många gånger varnat för att det blir kommunerna som får ta "smällen" när det stora asylmottagandet inte längre finansieras av staten. Då kommer kostnaderna för försörjning av nyanlända som saknar arbete att läggas till andra problem som redan plågar många kommuner.

De senaste fyra numren av oberoende Dagens Samhälle har haft dessa fyra förstasidor:



Den första sidan pekar på att skulderna inom kommunsektorn (kommuner och landsting) nu ligger på rekordnivåer. Störst skuld i kronor har rödgrönrosa Göteborgs Stad, hela 39 miljarder. Stockholm är tvåa och har ökat sina skulder kraftigt till 37 miljarder under det rödgrönrosa styret.

Den andra fölrstasidan går igenom den stora bostadsbristen i många kommuner som leder till trångboddhet. Orsaken är främst att allt fler nyanlända och asylsökande ska beredas plats.

Den tredje förstasidan handlar om att polisbristen gjort att många kommuner köper in väktartjänster och anlitar privata ordningsvakter. Förra året satsade kommunera över 1 miljard på detta. det är en ökning med 50% sedan 2014.

Den sista förstasidan belyser den växande lärarbristen. Just nu är det akut lärarbrist i var tionde skola. Det finns 477 grundskolor där inte ens hälften av lärarna är behödiga. Största bristen gäller, inte helt oväntat, lärare i svenska som andraspråk. Samtidigt vet vi från andra undersökningar att det även är brist på kuratorer, specialpedagoger och speciallärare. Även hemspårkslärare och tolkar är en bristvara. Kopplingen till mottagandet av nyanlända är uppenbart. Men det finns brist på lärare inom alla ämnesområden.

Utöver detta finns ett antal andra framtidsutmaningar för kommunerna. Inte minst kommer förändrad demografi att kräva mer resurser till skola, äldreomsorg och hemtjänst. Vi ser som jag skrev i inledningen också en stor risk för kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd när kommunerna efterhand tar över det ekonomiska försörjningsansvaret för kommunplacerade nyanlända som saknar försörjning av eget arbete.

Den mest populära lösningen från vänsterhåll är att tillföra kommunerna ökade statsbidrag. Det går ju an att lova i högkonjunktur när den statsliga kassan är hyfsat välfylld. Värre blir det när konjunkturen vänder ned. Då kommer det att krävas helt andra åtgärder. Att kommunerna lär sig prioritera - hårt - och att man har fokus på att vara företagsvändliga och bidra till att fler kommer i arbete är den enda långsiktigt hållbara lösningen. Dessutom krävs att riksdag och regering har fokus på att få fler nyanlända i arbete. Om detta inte lyckas kommer det att sluta väldigt illa för många utsatta kommuner.

Jag både tror och anser personligen att integrationen måste bli den stora valfrågan i 2018 års val. Den påverkar nämligen precis alla andra politikområden.




Dags för ett vuxet samtal om skatterna

2017-11-19

Min slutreplik i skattedebatten till Tommy Josefsson (V) i Borås Tidning igår:


(Klicka för läsbar storlek)




Tack!

2017-11-18

I dag beslutade de västsvenska valkretsarna om riksdagsvalsedlarna för kommande val. I vår egen valkrets gick det lugnt till och listan spikades i enlighet med valberedningens förslag. Det betyder att jag själv är tvåa på valsedeln efter Cecilie Tenfjord Toftby. Tre nomineringar i rad har jag kommit på platsen före henne, senaste gången med en enda rösts marginal, så det var väl ärligt talat inte mer än rätt att hon nu får stå överst. Riksdagslistan ser nu ut så här:
1. Cecilie Tenfjord Toftby, Borås
2. Jan Ericson, Ubbhult
3. Ulrik Nilsson, Borås
4. Mikaela Engström, Vårgårda

Det fanns ett antal delegater som ville ha mitt namn överst. Jag är mycket smickrad över det. Kanske hade det också blivit så om det blivit omröstning om saken, men det får vi aldrig veta. Jag gjorde nämligen klart under mitt anförande att jag inte ser någon mening med en strid om förstanamnet på listan. Det viktiga är att samlas mot våra politiska motståndare i stället för att strida inbördes. Det finns ett stort symboliskt värde att alla moderater i Södra Älvsborg står enade bakom vår riksdagsvalsedel.

Jag har fått frågor de senaste veckorna från media som velat ha mina mina kommentarer till att jag "petats" från förstaplatsen. Jag tycker ingången att man "förlorar" en plats blir lite konstig. Varje val och varje valsedel bygger på helt nya förutsättningar. Olika kandidater kommer och går och en nomineringskommitté har en svår uppgift att tillgodose allt från geografisk spridning till kön och ålder och att både ta vara på erfarenhet och släppa fram nya duktiga politiker. Jag har också stor förståelse om Boråsmoderaterna som ju representerar en av Sveriges största städer tycker att de vill ha en boråspolitiker överst på riksdagsvalsedeln. Att dessutom en del tycker det är dags för en kvinna på förstaplatsen kan säkert också ha spelat in när nomineringskommittén gjorde sitt förslag. Sammanfattningsvis - ingen äger en riksdagsplats. Man får, om väljarna så vill, låna den tills det är val igen. Sedan ber man ödmjukt om ett nytt förtroende. Först av sitt parti och sedan av väljarna.

I dag har moderaterna två riksdagsmandat av valkretsens sex (Socialdemokraterna har tre och Sverigedemokraterna ett). Men eftersom valkretsen tillförts två kommuner till (Herrljunga och Vårgårda) och befolkningen i resten av valkretsen samtidigt växt lär vi sannolikt få sju riksdagsmandat efter valet, kanske rentav åtta. Chansen för moderaterna att få tre riksdagsmandat bör därför inte vara obetydlig. Och min egen chans att väljas till riksdagen en fjärde gång är rimligen hyfsat god. Jag ser verkligen fram mot den kommande valrörelsen!

Stort tack till nomineringsstämman och alla som tror på mig! Jag är stolt och glad för förtroendet!







Borgerliga ledarsidor varnar för diktatur och "klimatfascister"

2017-11-16

Jag har upprepade gånger genom åren varnat för högljudda "klimatextremister" som använder det påstått allvarliga klimathotet som förevändning för att angripa det demokratiska systemet, eller rent av öppet förespråkar ett avskaffande av demokratin. Tal om "världsregering", globala skatter och liknande har ju exempelvis framförts från lite olika håll, även från ledande företrädare inom FN. Även ord som "behov av ny ekonomisk världsordning" har hörts i debatten.

Plötsligt uppmärksammar nu två borgerliga ledarsidor samma sak. De senaste dagarna har både Kristianstadbladet och Borås Tidning uppmärksammat detta hot mot demokratin. (Klicka på bilderna nedan för att läsa texterna.)





Borås Tidning sammanfattar anmärkningsvärda uttalanden från två tunga klimatdebattörer:

"Svenska Dagbladets Jenny Stiernstedt intervjuade nyligen Jørgen Randers, professor vid Handelshögskolan i Oslo, som hävdar att klimathotet gör att vi ” inte kan invänta att demokratin får ha sin gång”. Därför vill han se ” ett elitstyre med flertalets bästa för ögonen” som inför ”planekonomi”. Randers förebild är Kinas kommunistparti. Hans omdöme om den jättelika diktaturstaten delas av förre kristdemokratiske EU-parlamentarikern och klimataktören Anders Wijkman. I samma artikel säger han att ” Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”.

Kristianstadbladet nämner ytterligare ett exempel:

"Tydligare är en annan känd klimatforskare, britten James Lovelock. Redan för tio år sedan, i en intervju med The Guardian gjorde han klart att: ”It may be necessary to put democracy on hold for a while.” Ett litet uppehåll i demokratin behövs, bara ett tag så där. Det blir ju så smidigt att fatta beslut då; i den himmelska fridens namn kan det behövas en å annan eldriven stridsvagn som kör över folk som yttrar oppositionella tankar, men lite spill får man räkna med i inrättandet av den globala klimatdiktaturen.

Det finns alltid goda anledningar för dem som anser att demokratin ska ”ta en paus”. Men bakom auktoritära styren, oavsett namn, ligger alltid idén att massan, folket, inte vet sitt eget bästa. Den upplyste despoten vet bättre, enligt denna teori.

Ett annat ord för det är fascism."





Ogenomtänkt riksdagsbeslut om utökat skydd mot diskriminering

2017-11-16

Förra veckan tog riksdagen ett beslut som vid första anblicken låter tilltalande. "Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet". Självklart är tanken god. Vem kan invända mot rubriken på beslutet?

Problemet är bara att beslutet kan få svåra konsekvenser för en massa små företag. Ändringen innebär nämligen att även företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare ska omfattas av förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet, om företaget i sin näringsverksamhet tillhandahåller varor och tjänster till allmänheten. Tidigare har företag med färre än tio anställda varit undantagna.

Regelverket bygger på en "skälighetsbedömning" som uppfattas som mycket otydlig av företag redan idag. I utskottets betänkande beskrivs det så här: "De åtgärder för tillgänglighet som krävs är alltså de som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse."

Samtidigt står det att "Enligt regeringen innebär skälighetsbedömningen att åtgärderna som kan komma ifråga för småföretag är av enkel katraktär". Hur en liten enmansföretagare (tex frisör, caféägare eller butiksägare) ska ha tid och resurser att tolka detta godtyckliga regelverk verkar ingen ha tänkt på.

Som politiker måste man ibland lyfta blicken. Människor med funktionshinder behöver samhällets stöd på många olika sätt, och det är ju en av välfärdssamhällets viktigare uppgifter. För att bekosta detta behövs skatteintäkter. Dessa får vi från privata företag och deras anställda - det är de som betalar hela vår välfärd och våra pensioner. Om vi försvårar för småföretag riskerar vi att färre startas eller i värsta fall att småföretag avvecklas. Då minskar skatteintäkterna. Det gynnar vare sig de funktionshindrade eller någon annan som behöver vår välfärd. Därför behövs hela tiden en balans i debatten, även i en fråga om diskriminering. Det tjänar alla på.

Moderaterna och Centerpartiet hade en gemensam reservation där vi krävde att regeringen före en lagändring borde gjort en ordentlig konsekvensanalys. Det är allvarligt att lägga ett så omfattande lagförslag utan att först analysera konsekvenserna. Förändringen riskerar att leda till ökade kostnader och försämrade förutsättningar för små företag och deras anställda. Det finns inte heller någon analys av om förändringen faktiskt kommer att påverka situationen för personer med funktionsnedsättning. Tyvärr gick inte riksdagen på vår linje. Ännu ett ogenomtänkt beslut har blivit verklighet.




Riksdagen vill lindra regler för utvisning av arbetskraftsinvandrare

2017-11-15

Vi har de senaste åren sett flera exempel på hur kompetenta och kvalificerade arbetskraftsinvandrare utvisats på grund av små försummelser från arbetstsgivarens sida. Ofta så små detaljer att ingen ens varit medveten om dem. Att utvisa kompetent arbetskraft för sådana bagateller är oskäligt.

Regeringen har nu äntligen föreslagit ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket inte behöver återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete om arbetsgivaren har åtgärdat den brist som annars skulle ha lett till återkallelse. Riksdagen sa idag ja till detta förslag, som börjar gälla den 1 december 2017.

Riksdagen vill också att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om att en arbetskraftsinvandrare inte heller ska behöva utvisas om en arbetsgivare omedvetet har begått mindre fel som gäller villkoren för arbetstillståndet. Detta gäller även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden har gått ut eller om det är Migrationsverket som upptäckt felet. Migrationsverket bör få möjlighet att göra en bedömning i varje enskilt fall. Riksdagen riktade därför en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om detta. Lagändringen bör börja gälla så fort som möjligt, men senast den 1 juli 2018.

Alliansen ville att denna ändring skulle träda i kraft tidigare, vi ser ingen anledning till att regeringen ska behöva över ett halvår på sig att göra denna lilla lagkorrigering. Tyvärr blev vi nedröstade av S, V MP och SD.




Inte så många svar i gårdagens interpellationsdebatt

2017-11-15



Gårdagens debatt med migrationsministern gav inte så många svar. Ministern såg inte några problem med att vistelsekommunen får den statliga ersättningen även om en annan kommun har det juridiska ansvaret för ungdomen. Ministern var också tydlig med att hon låter kommunerna avgöra hur statsbidraget ska användas och vilka lösningar som väljs. Vilket jag anser innebär att regeringen smiter från sitt ansvar. Att bara skjuta till pengar utan att ge riktlinjer för hur man kan lösa frågan juridiskt är ett väldigt passivt sätt att styra ett land.

Det enda av substans som framkom under debatten var att ministern skulle träffa SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Jag var tydlig med att hon då bör ta upp den aktuella frågan så att SKL kan ge kommunerna lite riktlinjer för hur man kan erbjuda ensamkommande som passerat 18 år möjlighet att bo kvar i vistelsekommunen utan att det kommer i strid med kommunallagen och socialtjänstlagen.

Hela debatten går att se på riksdagens videoupptagning:







Intervjuad i Borås Tidning inför dagens debatt

2017-11-14






Jag debatterar ogenomtänkt statsbidrag för ensamkommande

2017-11-13

I morgon kväll har jag en interpellationsdebatt med regeringens nytillträdda migrationsminister Heléne Fritzon (S). Hon är den som ska besvara min interpellation som jag ställde för en tid sedan. Interpellationen handlar om att regeringen betalat ur pengar till kommunerna som ska användas för att göra det möjligt för ensamkommande som passerat 18 års ålder att bo kvar i kommunen i avvaktan på asylbeslut, i stället för att för att flytta till ett asylboende för vuxna. Tanken är god, men problemet är att det helt saknas riktlinjer från regeringen för hur kommunerna ska kunna ta dessa beslut på ett sätt som är förenligt med lagen. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, har framfört kritik mot utformningen av bidraget och har flaggat för problem vid tillämpningen.

I Marks kommun är frågan politiskt het, vilket framgår av dessa artiklar i senaste numret av Markbladet:

Frågan har skapat en politisk oenighet. Moderaterna (som är största parti i den styrande majoriteten) anser att boende för vuxna inte är kommunens ansvar, och får stöd av kommunens jurister och socialförvaltning att det finns ett antal problem med den lösning som en majoritet i kommunen (S, V, MP, L, C och KD) står bakom. Kommunen kan inte enligt kommunallagen ta generella beslut att alla personer som enligt Migrationsverket är blivit 18 år eller äldre under utredningstiden ska behandlas som om de är under 18 år. Det strider mot principen att alla invånare i en kommun måste behandlas lika. Den som är 18 år när den ansöker om asyl anvisas till boende för vuxna. Men om man fyller 18 under utredningstiden ska man alltså behandlas som barn enligt den lösning en majoritet i kommunstyrelsen förespråkar. Mot detta står Moderaterna, som får stöd av Markbygdspartiet (som ingår i den styrande majoriteten), samt Marks Oberoende Demokrater och Sverigedemokraterna (som tillhör oppositionen).

Det har dessutom blivit en pseudodebatt där det påstås att Moderaterna och Sverigedemokraterna samtalat om saken, vilket dock dementeras av båda partierna. Tydligen har en lokal föreningsmedlem i SD uttryckt sig konstigt på Facebook vilket skapat missförstånd. Att vår moderate kommunstyrelseordförande frågar alla partier hur de ställer sig i olika frågor är en självklarhet, och innebär såklart inte någon förhandling.

Orsaken till problemen i Mark och andra kommuner att hitta en lösning som stämmer med lagen är att regeringen betalar ut pengar utan att ge några som helst riktlinjer för hur pengarna kan kunna användas på ett lagligt sätt. Detta kommer jag med skärpa att hålla migrationsministern ansvarig för.

Så här lyder min interpellation:





Farligt med "politiska krafttag" när bopriserna redan verkar vika

2017-11-10

Media uppmärksammar att det finns politisk oenighet om det kloka i att införa stärkta amorteringskrav för bolån. Oppositionen i riksdagen är skeptiska till ett skärpt amorteringskrav. För egen del står jag helt och fullt bakom den linje som vår moderate ekonomiskpolitiske talesperson Elisabeth Svantesson uttalade i Dagens Industri häromdagen. En sund amorteringskultur är viktig, men att skärpa amorteringskraven just nu, när marknaden redan verkar kylas av, kan i sig orsaka stora fall i bopriserna.

Skärpta amorteringskrav skulle, tillsammans med det införda bolånetaket, dessutom göra det närmast omöjligt för unga människor att köpa en bostad. Risken finns också att utsatta låntagare drivs att ta blancokrediter mot hög ränta för att finansiera amortering på sina bolån.

Jag har tidigare även kritiserat bolånetaket, och varnat för exakt det som nu händer. Nämligen att bankerna nekar bolån över en viss nivå, men där låntagaren samtidigt på olika sätt ordnar blancolån för betydligt högre ränta för mellanskillnaden. Man lånar alltså lika mycket pengar, men till en högre månadskostnad. Jag kan inte se hur detta dämpar kreditgivningen och motverkar skenande bopriser. Det orsakar bara sämre totalekonomi för låntagaren.

Som tidigare jurist och kredithandläggare på bank ser jag bara en rimlig väg. Nämligen att bankerna gör individuell bedömning av varje kund. Det är banken som ska pröva kreditvärdigheten och fastställa de rimliga villkoren efter kundens sammantagna ekonomi. Med den insyn jag har i bankvärlden är min bild att detta idag fungerar ganska bra. Inte minst tar bankerna sedan många år höjd för betydligt högre räntor än idag när de beräknar låneutrymmet. Politiker och myndigheter bör inte vara alltför klåfingriga och detaljreglera exakt hur mycket man får låna eller exakt hur mycket man ska amortera. Det är helt enkelt inte en politisk fråga. Politiken och ansvariga myndigheter bör ta övergripande beslut, medan detaljerna lämnas till kreditgivarna att tillämpa.

En annan fråga är diskussionerna om minskade ränteavdrag, höjda fastighetsskatter och annat som föreslås för att "kyla av" bostadsmarknaden. Att ta sådana dramatiska beslut just nu, när marknaden verkar kylas av alldeles av sig själv, är ännu farligare. Det kan leda till dramatiska prisfall som leder till både bostadskrasch och problem för bankerna.

Ska man långsiktigt förändra beskattningen på bostadsområdet behövs en bred samlad översyn, där sedan eventuella förändringar sjösätts stegvis på ett sätt som gör att människor vet de långsiktiga förutsättningarna.




Sparkad statssekreterare belönas med 1,3 miljoner ur S-partikassan

2017-11-09

Uppgifterna i media idag att statsminister Löfvens sparkade statssekreterare, Emma Lennartsson, får över 1,3 miljoner i avgångsvederlag från Socialdemokraternas partikassa (!) är uppseendeväckande.

Lennartsson tog ju efter lång tids medial och politisk debatt om säkerhetsläckorna vid Transportstyrelsen plötsligt på sig hela skulden av att inte ha informerat statsminister Löfvén om det som hänt. Genom att hon tog på sig hela ansvaret räddade hon Löfven, men framförallt försvarsminister Hultqvist, eftersom hennes ansvar kunde användas om förevändning av C och L att inte gå vidare med misstroendeförklaring.

Lennartssons agerande ansågs vara så oerhört allvarligt att hon fick sparken på dagen från regeringskansliet, efter ett extra regeringssammanträde en söndag, och utan någon sedvanlig fallskärm. Det var såklart Löfvens sätt att markera att hon var den stora skurken och att han själv var utan skuld till det som hänt. Han menade ju att han aldrig fått någon information alls av ansvariga ministrar, trots alla regeringssammanträden, regeringsluncher och möten i det säkerhetspolitiska rådet (vilket såklart ingen tror på). Genom Lennartssons offer kunde han ge en krystad men i vart fall möjlig förklaring till att han själv aldrig vetat något alls.

Att nu Socialdemokraterna från sin partikassa (!) tar fram drygt 1,3 miljoner och betalar till Lennartsson är en oerhört märklig hantering. Om hon begått ett så allvarligt fel som hon själv medgett borde det väl inte finnas något skäl att ger henne 1,3 miljoner ur partikassan? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man nu belönar Lennartsson frikostigt för att hon offrade sitt jobb för att rädda statsministern och försvarsministern. Jag kan inte komma ifrån en obehaglig känsla av att det kanske var uppgjort redan på förhand.

Hela hanteringen väcker mycket obehagliga frågor om vad som egentligen händer bakom kulisserna i regeringskansliet.


Inlägget uppdaterat Medieuppgifter talade om 1,4 miljoner, vilket jag också angav i första versionen. Har nu kontrollräknat själv (Lennartssons månadslön på knappt 110.000 under ett år) och får det till drygt 1,3 miljoner, varför jag korrigerat summan i inlägget. Rätt ska vara rätt. Fast kostnaden för (S) lär bli betydligt högre om detta betalas ut som lön och beläggas med arbetsgivaravgifter.




Citeras om hamnkonflikten i Göteborg

2017-11-09

Borås Tidning idag. Från bloggen häromdagen.






Laglig skatteplanering och skattebrott är två olika saker

2017-11-09

I dag skriver jag i Borås Tidning om skillnaden mellan laglig skatteplanering och skattebrott. (Rubriken till debattinlägget är satt av Borås Tidning):


Skatteplanering varken fult eller omoraliskt

Jag konstaterar efter inslaget om den så kallade Paradisläckan i Uppdrag Granskning att det råder stor okunskap när det gäller skillnaden mellan skattebrott och fullt laglig skatteplanering. Att vissa debattörer inte kan hålla isär detta är inget nytt. Men det är givetvis helt orimligt att finansminister Magdalena Andersson (S), själv med förflutet på hög nivå i Skatteverket (!), slirar i debatten och använder moraliska argument för att närmast motivera att människor bör betala mer skatt än de är skyldiga till enligt lag.

Jag och moderaterna verkar för fler i arbete och ett sänkt skattetryck, precis som vi åstadkom under Alliansen. Då ökar skatteintäkterna, trots att var och en betalar lite mindre. När skattetrycket sjönk minskade dessutom svartarbetet och skattemoralen ökade. Under dagens regering stiger skattetrycket och jag är helt övertygad om att det kommer att slå mot skattemoralen.

Jag brukar dessutom påpeka att under Alliansen var skattetrycket lägre och vårdköerna kortare! Ständigt ökade skatter löser faktiskt väldigt få samhällsproblem. Så länge inte gamla mamma kan komma ut på promenad varje dag på hemmet och så länge inte polisen utreder våldtäktsbrott så används skattepengarna fel. Och då hjälper det inte att bara ta ut ännu mera skattepengar. Man måste börja prioritera.

Vi behöver en ökad samhällsdebatt om hur höga skatter vi ska ha i Sverige och hur dessa skattepengar ska användas. Jag har stor förståelse för att många upplever att de inte får valuta för sina skattepengar. Men att protestera mot högt skattetryck genom att jobba svart eller på ett olagligt sätt gömma inkomster undan beskattning i skatteparadis är självklart helt oacceptabelt. Det är dessutom straffbart.

Samtidigt måste vi som sagt skilja på laglig skatteplanering och skattebrott. Att gömma pengar i ”skatteparadis” som lagligen borde beskattats i hemlandet är givetvis olagligt. Att däremot ha pengar på konton i andra länder behöver inte alls vara olagligt eller det minsta konstigt - det beror helt på varifrån pengarna kommer.

Att skatteplanera inom lagens ramar är inte heller vare sig fult eller omoraliskt, och det gör många av oss i större eller mindre omfattning.

Att två makar fördelar ränteavdragen mellan sig för att få full avdragseffekt av dessa är fullt laglig skatteplanering. Samma sak att göra en renovering av huset under december och januari för att få en räkning vartdera året och därmed maximalt ROT-avdrag. Eller att hyra ut sin sommarstuga exakt så många månader att hyresinkomsten ligger precis under gränsen för beskattning. Att sälja förlustaktier samma år som man gjort vinster på andra aktier är givetvis fullt legal skatteplanering. Samma sak om en småföretagare passar på att göra lite extra investeringar i maskiner samma år som intäkterna råkat bli oväntat stora, för att på det sättet sänka årets skatt.

I ett högskattesamhälle är det givetvis intressant för alla att med lagliga medel försöka minimera sin skatt genom att skatteplanera. Och så länge man följer lagens gränser bör ingen moralisera alltför mycket över det. Att indirekt kräva att människor ska betala mer skatt än de måste är i sig synnerligen märkligt. Det finns självklart ingen skyldighet att maximera sina skatteinbetalningar. Om finansministern ogillar att människor anpassar sig efter lagen bör hon rimligen ändra lagen i stället för att moralisera.

För övrigt är det vanskligt för en politiker att uttala sig om sin bedömning av om en medborgare begått skattebrott eller inte, grundat på uppgifter i media. Vi har aldrig hela bilden och bör lämna den frågan åt Skatteverket och rättssystemet. Det är inte politikens uppgift att leka domare.

Jan Ericson
Jurist och riksdagsledamot (M)




Besök på Arbetsförmedlingen Stockholm City

2017-11-08



I dag besökte jag Arbetsförmedlingens Centralkontor i Stockholm tillsammans med kolleger i Arbetsmarknadsutskottet. Många intressanta diskussioner och en del tänkvärda inspel.

Stockholm har inte direkt de största problemen med arbetslöshet i landet, snarare tvärtom. Men ändå finns det stora grupper som har väldigt svårt att komma i arbete. Och antalet deltagare i etableringsreformen för nyanlända växer samtidigt hela tiden.

En viktig diskussion rörde avvecklingen av Fas 3. Arbetsförmedlingen själva tycker, i likhet med mig, att Fas 3 på det stora hela var en bra åtgärd för dem som stod allra längst från arbetsmarknaden. Det man i dag erbjuder är sämre. Och för en del tidigare deltagare i fas 3 erbjuds faktiskt inget alls.

Vi kunde också konstatera att det finns motstånd från fackliga organisationer mot en del av de åtgärder regeringen sjösatt. Helt enkelt för att dessa åtgärder riskerar att tränga ut riktiga anställningar.

Ett annat problem vi diskuterade är hur socialtjänsten i Stockholm, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen bollar en del personer mellan sig som befinner sig oerhört långt från arbetsmarknaden. Ingen vill stå för kostnaden. Detta skapar en mängd improduktivt merarbete.

Sammanfattningsvis styrkte besöket bilden av att det finns många i personalen hos Arbetsförmedlingen som gör en enorm insats. Den kritik vi ofta riktar politiskt mot myndigheten och olika politiska åtgärder är inte en kritik mot personalen. De gör vad de kan under mycket svåra förhållanden och ibland ryckig politik. Men med detta sagt - det finns absolut anledning att förändra arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingens verksamhet.




Dagens interpellationsdebatter med arbetsmarknadsministern

2017-11-07



I dag var det dags att möta arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) i två interpellationsdebatter. Den första handlade om att Sverige lyckas sämre än genomsnittet i EU när det gäller att minska arbetslösheten. Den andra handlade om tudelningen av svensk arbetsmarknad, där arbetslösheten bland utrikes födda ligger runt 22% medan den är under 4% för inrikes födda. Och att regeringens åtgärder riktade till nyanlända ger mycket svaga resultat.



Här är lite kort mina inledande anföranden i de två debatterna. Först debatten om den svenska arbetslösheten rent allmänt, och därefter den andra debatten om arbetslösheten för nyanlända. Som alltid blir det även en massa repliker som man inte har förberett. Nedan finns båda debatterna i sin helhet från riksdagens hemsida. (Arbetsmarknadsministern inleder båda debatterna och sedan följer mina och andras anföranden).









Moderaterna garanterar inte stöd till en ny obligatorisk TV-avgift

2017-11-06

I dag skriver jag och min riksdagskollega Lars Beckman en replik i Svenska Dagbladet rörande moderaternas syn på den framtida finansieringen av Public Service och den pågående debatten om Public Service verksamhet och omfattning i framtiden. Huvudbudskapet är att vi visserligen står bakom kompromissen om förslag till en ny avgiftsmodell, men vi har inte garanterat att vi kommer att rösta för att införa denna modell om regeringen lägger fram en sådan proposition. Innan vi tar ställning till det vill vi se helheten i alla förslagen som rör Public Service. Detta skriver vi också tydligt i vårt särskilda yttrande i utredningens delbetänkande om en ny avgiftsmodell.





Skillnad på skattebrott och laglig skatteplanering

2017-11-05

Jag konstaterar efter kvällens Uppdrag Granskning att det råder stor okunskap när det gäller skillnaden mellan skattebrott/skatteflykt och fullt laglig skatteplanering. Att media, journalister och debattörer inte kan hålla isär detta är vi vana vid. Men att finansminister Magdalena Andersson (S), själv med förflutet på hög nivå i Skatteverket, slirar i debatten och använder moraliska argument för att närmast motivera att människor ska betala mer skatt än de är skyldiga till enligt lag är helt orimligt.

Jag anser själv inte att vi får valuta för våra skattepengar idag. Inte på långa vägar. Vi betalar nästan världens högsta skatter, samtidigt som välfärden och tryggheten har stora revor. Jag verkar för fler i arbete och ett sänkt skattetryck, precis som vi åstadkom under Alliansen. Då ökar skatteintäkterna, trots att var och en betalar lite mindre. När skattetrycket sjönk minskade dessutom svartarbetet och skattemoralen ökade. Nu stiger skattetrycket och jag är helt övertygad om att det kommer att slå mot skattemoralen. Men att protestera mot högt skattetryck genom att jobba svart eller på ett olagligt sätt gömma inkomster undan beskattning i skatteparadis är självklart helt oacceptabelt. Det är dessutom straffbart.

Samtidigt måste vi skilja på laglig skatteplanering och skattebrott/skatteflykt. Att gömma pengar i skatteparadis som lagligen borde beskattats i hemlandet är givetvis olagligt. Att däremot ha pengar på konton i skatteparadis behöver inte alls vara olagligt i sig - det beror helt på varifrån pengarna kommer. Att skatteplanera inom lagens ramar är inte heller vare sig fult eller omoraliskt. Jag ska ge några vardagsexempel:

Att två makar fördelar ränteavdragen mellan sig för att få full avdragseffekt av dessa är fullt laglig skatteplanering. Samma sak att göra en renovering av huset under december och januari för att få en räkning vardera året och därmed maximalt ROT-avdrag. Eller att hyra ut sin sommarstuga exakt så många månader att hyresinkomsten ligger precis under gränsen för beskattning. Att sälja förlustaktier samma år som man gjort vinster på andra aktier är givetvis fullt legal skatteplanering. Samma sak om en småföretagare passar på att göra lite extra investeringar i maskiner samma år som intäkterna råkat bli oväntat stora, för att på det sättet sänka årets skatt.

I ett högskattesamhälle är det givetvis intressant att skatteplanera. Och så länge man följer lagens gränser bör ingen moralisera över det, vare sig finansministern eller någon annan. Att indirekt kräva att människor ska betala mer skatt än de måste är i sig synnerligen omoraliskt, inte minst av en finansminister. Om finansministern ogillar att människor anpassar sig efter lagen bör hon ändra lagen. För övrigt bör självklart inte en politiker uttala sig alls om sin bedömning av om en medborgare begått skattebrott eller inte - vi har aldrig hela bilden och bör lämna den frågan åt Skatteverket och rättssystemet. Ibland är frågan extremt komplicerad.

Jag har även kommenterat saken lite på Twitter ikväll:







2017 ett förlorat år för Elfsborg

2017-11-05

Allsvenskans sista omgång i dag blev för Elfsborgs del lite som året i sin helhet. Matchen mot Norrköping slutade 3-3. Av sluttabellen framgår att Elfsborg är ett av seriens tre målfarligaste lag. Samtidigt har man släppt in flest mål av alla lag, vilket självklart är klart underkänt.

Trots ett ganska misslyckat år där laget enligt min åsikt underpresterat i alltför många matcher, så slutar man på övre halvan. Och en tröst i bedrövelsen är att vi i vart fall kommer före ärkerivalen IFK Göteborg som har gjort en ännu sämre säsong än Elfsborg.

Den stora framgången i år står Elfsborgs ungdomslag för. Nyligen tog både U17- och U19-lagen guld i sina SM-finaler, och även U21-laget har chansen när man inom kort spelar guldfinal. Elfsborg har absolut en god chans att spela in nya framtidsspelare i laget kommande år, och det gör att jag ändå är positiv inför framtiden. Förhoppningsvis var årets insats av A-laget ett tillfälligt bottennapp.

Samtidigt ska man veta hur svårt det är att vara topplag år efter år. Elfsborg har ett fantastiskt decennium bakom sig med två guld och ett antal medaljer. Och det har kostat - många spelare har gått som utlandsproffs. I dagens allsvenska har många lag råkat ut för samma sak. De senaste 20 åren, alltså sedan 1997 när Elfsborg kom tillbaka till Allsvenskan, har endast två lag spelat i Allsvenskan samtliga år! Det är Elfsborg och IFK Göteborg (dock tvingades Göteborg vid ett tillfälle att spela kvalspel för att rädda sig kvar). Alla de övriga 14 lagen i årets serie har varit nere i superettan ett eller flera år, inklusive årets guldlag Malmö FF...






Jag är för fjärde gången föreslagen till valbar plats på riksdagslistan

2017-11-03

I dag offentliggjordes nomineringskommittéernas förslag till riksdagslistor för valsedlarna i Västra Götaland. Jag har sedan någon vecka tillbaka vetat hur förslaget kommer att se ut för vår valkrets. Som väntat blev det som jag spekulerade på bloggen den 10 oktober. Jag är en "utsocknes" ubbhultsbo, bosatt på landet längst ut i ena hörnet av valkretsen. Borås är valkretsens stora stad och har den i särklass största partiföreningen i valkretsen. Att man gärna vill ha en boråsare i topp på listan igen (senast det hände var 2006) är kanske inte så konstigt. Så var tongångarna även inför valet 2014, men då valde nomineringsstämman lite överraskande, med bara några få rösters marginal, att placera mig överst. Nu föreslår man min riksdagskollega Cecilie som förstanamn och mig som andranamn. Hur den slutliga valsedeln kommer att se ut beslutas på nomineringsstämman den 18 november.

Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om jag står etta eller tvåa, jag är mest smickrad över att än en gång föreslås till valbar plats på riksdagsvalsedeln. Om det blir stämmans beslut blir det i så fall fjärde gången i rad. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när jag kandiderade till riksdagen 2006.

Nomineringskommitténs förslag ser ut så här:






Några av oss vågade faktiskt stå för våra åsikter i migrationsfrågan

2017-11-02

Kvällens avslöjanden i SVT-dokumentären om tvärvändningen i migrationspolitiken var intressant. Inte minst om rädslan att framföra kritik i migrationsfrågorna. Vi är många som känt exakt denna frustration under många år. Nedan en repris av mitt blogginlägg 5 juli 2016. Det säger det mesta. Det belönades såklart inte politiskt att vara kritisk i dessa frågor under regeringsåren. Och i media fick man löpa gatlopp så fort man uttalade minsta lilla tveksamhet rörande migration eller tiggeri. Citaten nedan från media gav inte direkt interna moderata pluspoäng för att uttrycka sig försiktigt.

Denna mandatperiod har dock något hänt. Plötsligt har jag fått en massa positiv respons från partiledningen (både nuvarande och föregående) för mina tidigare tydliga ställningstaganden. Och jag har haft god möjlighet att påverka den nya moderata migrationspolitiken mycket mer än jag någonsin hade förväntat mig. Plötsligt tycker partiet som jag. I dag är vi på rätt väg och det finns en klarsyn och högt i tak i debatten som jag saknat tidigare inom moderaterna.

Och jag kan ärligt säga till alla att jag inte bytt åsikt bara för att partiet gjort det. Partiet har bytt åsikt - inte jag. Jag slipper därmed också äta upp tidigare naiva uttalanden. För en del andra politiker är det precis tvärtom...

Välgörande moderat självkritik om den förda migrationspolitiken

2016-07-05

I går skrev moderaternas migrationspolitiske talesperson, Johan Forssell, nedanstående på Twitter. Ett mycket klokt och insiktsfullt inlägg i all sin enkelhet. Och något som vissa av oss tidvis stångade våra pannor blodiga för att få resten av riksdagsgruppen och andra ledande moderater att inse förra mandatperioden. Tyvärr förgäves. Och då gick det som det gick.



Det jag upprörs mest över är alla moderater, både många av mina riksdagskolleger, moderater i regeringen och ombud och debattörer på partistämmorna, som tyst och stilla accepterade försvaret av den ganska extrema politiken som trycktes på oss uppifrån, utan att protestera med ett enda ord och kräva förändringar. Och vi som luftade kritiska åsikter blev ofta bryskt åthutade på alla nivåer. Många har anledning att skämmas idag.

Moderaterna borde stått för balansen i migrationspolitiken redan före 2010, tagit initiativet för att komma åt avarterna och de extrema delarna i den svenska migrationspolitiken och skapat ett regelverk som fungerat även i tider när asyltrycket är högt. I stället för att bjuda in det extrema Miljöpartiet i migrationspolitiken. Då hade vi inte behövt ta till dagens hårda åtstramningar.

Jag påminner om några av mina egna kritiska inlägg i debatten. Redan 6 september 2010, i slutspurten av valrörelsen, skrev jag detta debattinlägg i Borås Tidning: Rösta för en human men realistisk invandringspolitik . Försiktigt hållet, men ändå ett rop på en balanserad politik - som jag då var helt övertygad om att moderaterna skulle driva efter valet. Det fanns många kloka tankar i vår moderata integrationsarbetsgrupp som skrev en rapport 2008, sammanfattad i en debattartikel av tre idag ledande moderater, Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Tobias Billström. Tyvärr fick denna rapport inget som helst genomslag i den förda politiken. Och så här i efterhand kan jag bara konstatera att mitt råd till väljarna 2010 att välja moderaterna för en nyanserad migrationspolitik var ett dåligt råd.

I ett antal olika blogginlägg och inlägg på Twitter efter valet 2010 kritiserade jag sedan dels överenskommelsen med Miljöpartiet (främst att belöna dem som håller sig gömda genom utökade rättigheter, men också en del andra uppluckringar i regelverket), dels den smala åsiktskorridoren i migrationsdebatten. Det får representeras av dessa två citat, dels på ledarsidan i Borås Tidning den 8 mars 2011, dels på Aftonbladets kultursida den 21 maj 2012:


Efter det usla moderata resultatet i EU-valet 2014 skrev jag ett mycket uppmärksammat blogginlägg med rubriken "Dags för moderaterna att ta kommandot i invandringsdebatten". Det var också en av de prioriterade frågorna för mig i riksdagsvalrörelsen senare samma år. Den 6 september, veckan före valet, publicerades denna debattartikel i Borås Tidning: Det behövs både humanism och realism i invandringspolitiken. Efter valförlusten 2014 konstaterade jag på bloggen och i mina inspel till moderaternas valanalysgrupp att migrationsfrågan var en av de viktigaste orsakerna. I ett annat blogginlägg avfärdade jag även påståendena om att flyktingmottagande är samhällsekonomiskt lönsamt och påpekade att de enda hållbara argumenten är humanitära. Detta uppmärksammades av Borås Tidning den 9 mars 2015.



Samma vår beslutade moderaterna med stor majoritet på sin stämma om en ny migrationspolitik och idag är det Johan Forssell som med stor klokhet och ödmjukhet hanterar frågan. Synd bara att så få redan tidigare lyssnade på oss som var kritiska. (Allt jag bloggat om i migrationsfrågan finns samlat på denna sida för den som är nyfiken.





Rörligt men positivt opinionsläge

2017-11-02

För bara några månader sedan dömde många experter ut moderaternas chanser att göra ett bra val 2018. Då låg opinionsstödet på 15-16% i de stora mätningarna. Men nu händer något. I dag presenteras ytterligare två mätningar som visar dramatiska uppgångar för moderaterna den senaste månaden. Dels Expressen/Demoskop som oss 21,9 % (+4,7% på en månad) och SVT/Novus som ger oss 20,6% (+4,4% på en månad). Moderaternas uppgång gör nu att det är ganska jämnt läge mellan de rödgröna och Alliansen, samt att SD som vågmästare är betydligt mindre än i somras.

Jag tar alltid opinionsmätningarna med en nypa salt. Men när alla mätningar som görs visar samma trend så ligger det nog en del i det. Och det tycker jag faktiskt vi är värda, så mycket arbete som lagts ned internt i moderaterna de senaste åren när det gäller att utveckla politiken. Jag tycker vi är det enda parti som idag har en genomtänkt och hyfsat heltäckande politik som riktas mot dagens stora samhällsproblem, och tror vi hart en god potential att locka fler väljare efterhand som vi sprider kunskapen om vår politik.

Jag har tidigare sagt att jag tror vi kommer att göra ett bättre val än 2014, och står fast vid det.




Grattis Maria Åkerberg och Dermanord - årets företagare 2017

2017-11-02

I dag, för exakt sex år sedan, den 2 november 2011, besökte jag och min riksdagskollega Michael Svensson (M) ett antal företag i Halland, däribland Dermanord i Frillesås. Dermanord tillverkar och saluför ekologiska hudvårdsprodukter. Jag minns att det var en intressant rundtur vi fick på företaget, och att jag imponerades av de eldsjälar som låg bakom satsningen.

Dermanord har blivit en riktig succé. Nyligen utsågs Maria Åkerberg (VD och grundare) av organisationen Företagarna till Årets Företagare i Sverige!

Stort grattis!










Dagens citat i Borås Tidning

2017-11-01



I dag har Borås Tidning detta citat i tidningen från mitt blogginlägg häromdagen med anledning av debatten kring sexuella övergrepp. Det är väl känt att många sexualbrottsoffer avstår från att anmäla brott eftersom man inte vågar, är rädd att inte bli tagen på allvar och inte heller vill genomgå en rättsprocess och inte ens tror att gärningsmannen kommer att dömas.

Jag tycker dock det är viktigt att påpeka att samma typ av problem även kan gälla en hel del andra brott. Ett exempel är hatbrott eller hot på nätet som ofta drabbar unga människor. Vi måste helt enkelt få fler brottsoffer att anmäla brott, vi måste ge polisen mer resurser att utreda brotten, och vi behöver se till att domstolarna utdömer hårdare straff för brott som allvarligt kränker andra människors integritet. Straffskalorna för exempelvis grov våldtäkt behöver skärpas. Men även straffen för exempelvis inbrott - ett brott som faktiskt också kränker människor och skapar stor otrygghet under lång tid.




Konflikten i Göteborgs Hamn är en skam för den svenska modellen

Konflikten i Göteborgs Hamn har av och till pågått sedan 1970-talet när Hamnarbetarförbundet bröt sig loss/kastades ut från LO-förbundet Transport. Allt sedan dess ligger dessa två förbund i konflikt med varandra.



Just i Göteborgs Hamn är det Hamnarbetarförbundet som har flest medlemmar, men det är Transportarbetareförbundet som har kollektivavtal med APM Terminals och Hamnarbetarförbundet vill inte teckna hängavtal för sina medlemmar utan kräver eget kollektivavtal. Detta vägrar Transportarbetareförbundet att gå med på. Och mitt i striden mellan dessa två fackliga organisationer står arbetsgivaren och kan inte göra något alls utan bara se på när Hamnarbetarförbundets konflikter skadar verksamheten allt svårare. Inte ens det specialinkallade Medlingsinstitutet ser något sätt att lösa situationen utan har lämnat sitt uppdrag och i praktiken gett upp. Läs deras avslutande, och mycket uppgivna, rapport från det uppgivna medlingsförsöket.



Under 2016 och 2017 har konflikterna avlöst varandra. Samtidigt har volymerna i hamnen minskat med 23%. Detta har nu medfört att man sagt upp 170 anställda på grund av arbetsbrist, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av personalen.

Göteborgs Hamn är av oerhört stor betydelse för hela Sverige. 1/3 av den svenska exporten och en stor del av importen passerar hamnen. Bland annat 800.000 containrar och 250.000 personbilar (export och import) varje år. Konflikten gör nu att allt fler svenska företag väljer att använda andra hamnar, tex i Bremen eller Rotterdam.

En hamnarbetare hos APM tjänar idag i genomsnitt 49.500 kronor per månad inklusive tillägg. Grundlönen är ca 29.000 och till detta kommer att antal mer eller mindre automatiska tillägg som ger över 20.00 till varje månad. Tidigare arbetade man normalt en timme för att sedan vara ledig en timme. (49.500 kronor för ett halvtidsjobb låter ärligt talat ganska bra!). Nu har APM ändrat arbetstiderna så man arbetar två timmar varefter man är ledig en. Det gör att man i praktiken nu arbetar ca 75% effektivt för en lön på 49.500 kronor per månad. APM uppgav att Göteborg Hamn är den dyraste hamn som APM driver (och man driver ett stort antal hamnar över hela jorden). Det är till exempel dubbelt så dyrt att lossa en container i Göteborg som i Danmark.

Grunden för den svenska modellen är att man som arbetsgivare vet att när man undertecknat ett kollektivavtal ska man också kunna känna sig trygg med att slippa konflikter. Fredsplikt råder. Detta accepterar inte Hamnarbetareförbundet, de godtar av princip inte fredsplikt. Att konflikträtten på detta sätt missbrukas av en liten facklig organisation med stark koppling till mer extrema politiska rörelser på vänsterkanten är oacceptabelt. Hamnarbetareförbundet missbrukar sin makt och äventyrar både sina egna medlemmars jobb och Göteborgs Hamns framtid.

Även S-MP-regeringen inser detta och har tillsatt en utredning som ska presentera en rapport i maj nästa år. Det gör att inget kommer att hända lagstiftningsmässigt före valet utan blir en fråga för en ny regering. Jag utgår från att Alliansen vid en valseger beslutar i lag om en proportionalitetsprincip för konflikter samt en inskränkning av konflikträtten i en situation där det redan finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen för den yrkesgrupp konflikten gäller. Även sympatiåtgärder som riktas mot skötsamma företag som har kollektivavtal för sina medlemmar är givetvis helt oskäligt och ytterligare en avart som måste stoppas. Om konflikträtten fortsätter att missbrukas kommer det i längden att underminera hela legitimiteten för den svenska modellen. Det inser de flesta med kunskap på området.




Besök hos APM Terminals och Göteborgs Hamn

2017-11-01




I går besökte jag och mina m-kolleger i arbetsmarknadsutskottet även APM Terminals (som driver den stora containerhamnen i Göteborg) samt Göteborgs Hamn (Port of Gothenburg) som äger hamnen.

Syftet med besöket var att få en bild och uppdatering av läget kring den inflammerade arbetsmarknadskonflikten som allt mer skadar hamnens verksamhet. Vi fick även en föredragning om hamnens utvecklingsplaner och en rundtur på den hårt bevakade containerterminalen.