Transportstyrelsens säkerhetsläcka
Här samlar jag alla blogginlägg som rör Transportstyrelsens säkerhetsläcka och de politiska och rättsliga turerna efter skandalen, Alliansens hot om misstroendeförklaring, Statsministerns regeringsombildning, KU:s granskning mm.
Sparkad regeringstjänsteman belönas med ny tung statssekreterarpost
2019-12-19
Minns ni skandalen med Transportstyrelsen? Där hela skulden lades på en regeringstjänsteman för att skydda de ansvariga ministrarna som annars hotades av misstroende i riksdagen? Jag har en särskild sida i arkivet som samlar alla mina inlägg om detta.
Den utpekade tjänstemannen som offrades heter Emma Lennartsson och var statsminister Löfvens statssekreterare. Hon tog på sig skulden för en händelse som statsministern själv ansåg mycket allvarlig och enligt honom riskerade rikets säkerhet. Lennartsson fick sparken och fick sluta strax före statsministerns presskonferens om saken. Hon offrades i det politiska spelet, men gick inte lottlös, vilket jag berättade om på bloggen 9/11 2017 (nedan). Lennartsson fick 1,3 miljoner i kompensation från Socialdemokratiska partiet (!).
Sparkad statssekreterare belönas med 1,3 miljoner ur S-partikassan
2017-11-09
Uppgifterna i media idag att statsminister Löfvens sparkade statssekreterare, Emma Lennartsson, får över 1,3 miljoner i avgångsvederlag från Socialdemokraternas partikassa (!) är uppseendeväckande.
Lennartsson tog ju efter lång tids medial och politisk debatt om säkerhetsläckorna vid Transportstyrelsen plötsligt på sig hela skulden av att inte ha informerat statsminister Löfvén om det som hänt. Genom att hon tog på sig hela ansvaret räddade hon Löfven, men framförallt försvarsminister Hultqvist, eftersom hennes ansvar kunde användas om förevändning av C och L att inte gå vidare med misstroendeförklaring.
Lennartssons agerande ansågs vara så oerhört allvarligt att hon fick sparken på dagen från regeringskansliet, efter ett extra regeringssammanträde en söndag, och utan någon sedvanlig fallskärm. Det var såklart Löfvens sätt att markera att hon var den stora skurken och att han själv var utan skuld till det som hänt. Han menade ju att han aldrig fått någon information alls av ansvariga ministrar, trots alla regeringssammanträden, regeringsluncher och möten i det säkerhetspolitiska rådet (vilket såklart ingen tror på). Genom Lennartssons offer kunde han ge en krystad men i vart fall möjlig förklaring till att han själv aldrig vetat något alls.
Att nu Socialdemokraterna från sin partikassa (!) tar fram över 1,3 miljoner och betalar till Lennartsson är en oerhört märklig hantering. Om hon begått ett så allvarligt fel som hon själv medgett borde det väl inte finnas något skäl att ger henne 1,3 miljoner ur partikassan? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man nu belönar Lennartsson frikostigt för att hon offrade sitt jobb för att rädda statsministern och försvarsministern. Jag kan inte komma ifrån en obehaglig känsla av att det kanske var uppgjort redan på förhand. Hela hanteringen väcker mycket obehagliga frågor om vad som egentligen händer bakom kulisserna i regeringskansliet.
I dag meddelar regeringen att samme Emma Lennartsson anställts som budgetstatssekreterare på finansdepartementet, en mycket tung befattning direkt under finansministern. Posten går alltså till den som utpekades soim ansvarig för en händelse som hotade rikets säkerhet.
Den ena möjliga slutsatsen är att regeringen anställer henne trots att hon orsakde ett allvarligt hot mot rikets säkerhet. Den andra möjliga slutsatsen är att hon inte alls var skyldig utan bara offrades för att rädda ministrarna, och att man nu vill kompensera henne ytterligare för att hon offrade sig för partiet.
Jag vet inte vilken av slutsatserna som är mest motbjudande. Men Socialdemokraterna framstår alltmer som en organisation byggd på mygel och svågerpolitik.
Video från gårdagens frågestund med statsministern
2018-02-16
Nu ligger videoupptagningen från gårdagens frågestund med statsministern ute på Riksdagens hemsida. Här är min fråga till statsminister Löfven, och hans svar:
Min fråga:
Fru talman! Säkerhetsskandalen vid Transportstyrelsen har hittills lett till att två ministrar och en statssekreterare slutat. Statsministern framhöll själv vid sina presskonferenser att det som hänt var ett ytterst allvarligt hot mot rikets säkerhet. Statsministern inrättade när han tillträdde ett särskilt säkerhetspolitiskt råd, som enligt honom själv bland annat skulle diskutera frågor som rör IT-säkerhet. justitie- och inrikesminister Morgan Johansson uppgav i en interpellationsdebatt i höstas att detta råd hittills haft 28 möten. Ett tjugotal av dessa hölls innan säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen blev offentlig.
I december ställde jag en tydlig skriftlig fråga till statsministern, som märkligt nog besvarades av justitieministern i stället. Nu får statsministern chansen att själv besvara min fråga:
Har statsministern vid något tillfälle under alla dessa tjugotalet möten med det säkerhetspolitiska rådet fått någon antydan om det säkerhetshot som han själv betecknat som ytterst allvarligt för rikets säkerhet, och om inte, anser statsministern att han borde ha blivit informerad?"
Statsministerns svar:
Fru talman! Eftersom Jan Ericson vet att detta ärende är föremål för KU-granskning är det lite osjyst av honom att ställa den frågan till mig eftersom jag är begränsad i mina möjligheter att svara.
Jag har sagt tidigare att jag inte hade någon information som indikerade någon sådan här allvarlig risk för läckage före det datum som jag angett till konstitutionsutskottet i det svar som jag lämnat. Det är det som gäller. Nu får KU granska det här, och så får vi återkomma till ärendet senare.
Två kommentarer.
För det första är statsministern inte alls förhindrad att svara bara för att det pågår en granskning i KU. Det är bara ett påhitt från hans sida som saknar juridisk grund. Han gömmer sig bara bakom KU:s granskning för att slippa svara mer detaljerat än han gör.
För det andra är svaret intressant i sig. Tidigare har han sagt att han inte fått någon som helst information. Nu är han mer försiktig och talar om "ingen information som indikerade någon sådan här allvarlig risk för läckage". Det är inte alls samma svar som han givit tidigare. I svaret på min skriftliga fråga i december står exempelvis att "Som har uppgetts så har Transportstyrelsefrågan inte diskuterats i säkerhetspolitiska rådet".
Det ska bli intressant att följa KU:s fortsatta granskning och utfrågningen av statsministern. Hela den här historien är fylld av märkliga händelser och uttalanden som inge hänger ihop, och det är väldigt svårt att riktigt tro på det statsministern säger.
Jag pressade statsministern på dagens frågestund
2018-02-15
I dag på statsministerns frågestund fick jag tillfälle att pressa statsministern lite om hans tidigare uppgifter om vad han visste och inte visste om säkerhetsskandalen vid Transportstyrelsen. Jag fick mycket undanglidande svar och han menade att han inte kunde svara på min fråga eftersom det pågår en KU-undersökning i frågan. Det är dock fel att han inte skulle kunna svara ändå, han bara gömmer sig bakom KU:s pågående granskning. I morgon ska jag försöka lägga ut hela min fråga plus svaret med videolänk till debatten.
Skandalen vid Transportstyrelsen värre än befarat
2018-01-24
Transportstyrelsen har nu presenterat sin egen utredning om den allvarliga säkerhetsläckan. Och den var om möjligt värre än väntat. Till och med Aftonbladet ägnar lång artikel åt saken i dagens tidning, och skrev även om saken i går. Man konstaterar bland annat att "alla hemliga uppgifter anses röjda". Det handlar exempelvis om ritningar över broar och brofästen (intressant för den som eventuellt vill utföra sabotage eller terrorangrepp), hälsodeklarationer i samband med körkortsprövning och identiteten på fordon som tillhör Försvarsmakten (intressant för en eventuell angripare).
Med tanke på svaret jag fick från justitieministern häromdagen att statsministern aldrig en enda gång under Säkerhetspolitiska Rådets minst 20-tal möten aldrig fått någon antydan om det inträffade, undrar man ju hur kompetensen i i vår regering. Vad det ingen som förstod allvaret? Inte ens Försvarsminister Hultqvist tyckte tydligen att det var något att diskutera. Mycket märkligt. Min tro att någon inte talar sanning kvarstår.
Inom kort startar konstitutionsutskottets utfrågningar av de berörda statsråden och det ska bli mycket intressant att följa.
Vågar inte statsminister Löfven underteckna svaret på min fråga?
2018-01-14
Den 12 december lämnade jag in en skriftlig fråga i riksdagen, ställd till statsminister Löfven. Den löd enligt följande:
I fredags kom svaret. Det normala är att den man ställer frågan till också svarar, särskilt när den är så tydligt personlig som min fråga är. Men statsministern vill uppenbarligen inte svara. I stället överlämnar han frågan till justitieministern (!) som alltså svarar i statsministerns ställe. Ytterst märklig hantering. Eftersom Justitieministern omöjligen kan veta vad som sagts vid samtliga möten i det säkerhetspolitiska rådet (om han inte själv närvarat på alla) måste man ju utgå från att svaret stämts av med statsministern innan det lämnats till mig. Det är därmed också statsministerns eget besked. Och då kunde han ju lika gärna svarat själv?
Och svaret är i sig märkligt. Trots ett 20-tal möten i säkerhetspolitiska rådet vidhåller alltså statsministern - via justitieministern - att han aldrig hört minsta antydan om säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen:
Om svaret på min fråga mot all förmodan skulle vara sant tyder det på en enorm inkompetens hos de som närvarat vid säkerhetspolitiska rådets möten och haft kännedom om det som hänt. Inte minst försvarsminister Hultqvist, som givetvis borde skiljts från sin befattning vid riksdagens förtroendeomröstning i höstas, eftersom han uppenbarligen inte insett vad som krävs av en försvarsminister som fått vetskap om något som - enligt statsministern själv - i efterhand beskrivs som "ett ytterst allvarligt hot mot rikets säkerhet".
Känslan jag får i övrigt är att statsministern på alla sätt försöker distansera sig från skandalen vid Transportstyrelsen och att alla ministrar och tjänstemän runt honom får ta alla smällar för att skydda statsministern. Det gör mig om möjligt ännu mera misstänksam när det gäller vad som verkligen hänt i denna fråga och vad statsministern egentligen känt till. Förhoppningsvis kan KU:s granskningar kasta mer ljus över saken.
Sverige behöver ett nationellt säkerhetsråd
2017-12-18
Jag har skrivit mycket om det totala haveriet i regeringens säkerhetsorganisation, vilket visade sig tydligt i samband med säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen.
Efter Estoniaolyckan föreslog en kommission att en särskild krisledningsorganisation skulle inrättas i regeringskansliet, med placering i Statsrådsberedningen. Detta blev också verklighet när Alliansen tillträdde. Men när den nuvarande regeringen tillträdde 2014 flyttades ansvaret för nationell krishantering från statsministerns kansli till ett enskilt fackdepartement, justitiedepartementet. Därmed förlorade funktionen sin nödvändiga centrala placering. Och nu ser vi hur det gick.
I en debattartikel utlovar nu Ulf Kristersson (M) att om Alliansen vinner valet och han blir statsminister så kommer han att inrätta ett nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen. Det nya nationella säkerhetsrådet kommer att:
- Utgöra den centrala statliga krisledningsorganisationen.
- Vara knutpunkt i frågor som rör rikets säkerhet i bred bemärkelse (exempelvis terrorhot, cyberhot och dataintrång, militära säkerhetshot, organiserad brottlighet, otillbörlig påverkan mm).
- Se till att strategiska frågor som inte har en naturlig hemvist i ett enskilt fackdepartement fångas upp och bereds.
- Ledas av statsministern och bestå av för dessa frågor relevanta statsråd.
Läs hela debattartikeln här.
Jag ställer en skriftlig fråga till statsminister Löfven
2017-12-12
Med anledning av den information som framkommit om att statsministerns säkerhetspolitiska råd haft 28 möten hittills har jag idag ställt nedanstående skriftliga fråga till statsminister Stefan Löfven:
Ljuger Löfven - eller är hans ministrar bara helt inkompetenta?
2017-12-05
Min riksdagskollega och vår moderate talesperson i försvarsfrågor, Hans Wallmark, hade i fredags en intressant interpellationsdebatt med justitieminister Morgan Johansson. I denna debatt säger justitieministern att man i efterhand (!) ska diarieföra samtliga sammanträden i det Säkerhetspolitiska rådet. Det råd som bland annat jag själv försökt få ut handlingar från just vad gäller antalet möten och vilka som deltagit och vad man diskuterat.
Hans Wallmark skriver följande på facebook:
Jag konstaterar att Säkerhetspolitiska Rådet alltså enligt justitieministern haft 28 möten. Om man räknar bort de 7-8 senaste i år som hållits efter att säkerhetsläckan offentliggjordes, så har ändå Försvarsminister Hultqvist och de andra närvarande ministrarna haft minst 20 möten på sig att berätta för statsministern om den allvarlig säkerhetsläckan hos Transportstyrelsen. 20 möten där man alltså från Löfvéns sida hävdar att en så allvarlig händelse aldrig berörts med ett enda ord! Man har alltså pratat om en massa andra saker som rör rikets säkerhet, men aldrig nämnt just detta. Allvarligt talat - ingen kan tro på det. Om det mot förmodan skulle vara sant visar det en total kollaps i kompetens och omdöme hos de närvarande ministrarna. Det blir allt mer uppenbart att det var helt korrekt att kräva misstroendeförklaring mot försvarsminister Hultqvist. Det som nu framkommer avslöjar i än högre grad hans bristande omdöme. Eller alternativt att han och andra ministrar, inklusive statsministern Löfvén, rent av blåljuger hela svenska folket rakt i ansiktet.
Jag vet inte vilket som är värst. Lögner eller total inkompetens och brist på omdöme?
Sparkad statssekreterare belönas med 1,3 miljoner ur S-partikassan
2017-11-09
Uppgifterna i media idag att statsminister Löfvens sparkade statssekreterare, Emma Lennartsson, får över 1,3 miljoner i avgångsvederlag från Socialdemokraternas partikassa (!) är uppseendeväckande.
Lennartsson tog ju efter lång tids medial och politisk debatt om säkerhetsläckorna vid Transportstyrelsen plötsligt på sig hela skulden av att inte ha informerat statsminister Löfvén om det som hänt. Genom att hon tog på sig hela ansvaret räddade hon Löfven, men framförallt försvarsminister Hultqvist, eftersom hennes ansvar kunde användas om förevändning av C och L att inte gå vidare med misstroendeförklaring.
Lennartssons agerande ansågs vara så oerhört allvarligt att hon fick sparken på dagen från regeringskansliet, efter ett extra regeringssammanträde en söndag, och utan någon sedvanlig fallskärm. Det var såklart Löfvens sätt att markera att hon var den stora skurken och att han själv var utan skuld till det som hänt. Han menade ju att han aldrig fått någon information alls av ansvariga ministrar, trots alla regeringssammanträden, regeringsluncher och möten i det säkerhetspolitiska rådet (vilket såklart ingen tror på). Genom Lennartssons offer kunde han ge en krystad men i vart fall möjlig förklaring till att han själv aldrig vetat något alls.
Att nu Socialdemokraterna från sin partikassa (!) tar fram över 1,3 miljoner och betalar till Lennartsson är en oerhört märklig hantering. Om hon begått ett så allvarligt fel som hon själv medgett borde det väl inte finnas något skäl att ger henne 1,3 miljoner ur partikassan? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man nu belönar Lennartsson frikostigt för att hon offrade sitt jobb för att rädda statsministern och försvarsministern. Jag kan inte komma ifrån en obehaglig känsla av att det kanske var uppgjort redan på förhand.
Hela hanteringen väcker mycket obehagliga frågor om vad som egentligen händer bakom kulisserna i regeringskansliet.
Inlägget uppdaterat Medieuppgifter talade om 1,4 miljoner, vilket jag också angav i första versionen. Har nu kontrollräknat själv (Lennartssons månadslön på knappt 110.000 under ett år) och får det till drygt 1,3 miljoner, varför jag korrigerat summan i inlägget. Rätt ska vara rätt. Fast kostnaden för (S) lär bli betydligt högre om detta betalas ut som lön och beläggas med arbetsgivaravgifter.
Min röst för misstroendeförklaring mot försvarsminister Hultqvist
2017-09-19
Här lägger jag min röst för ett misstroende mot försvarsminister Peter Hultqvist (S). Omröstningen slutade dock med att Hultqvist fick riksdagens stöd. 135 röstade för ett misstroende, medan 137 var emot. Resten avstod. Det krävts minst 175 röster för ett uttalat misstroende.
Alla moderater röstade för partilinjen. Vårt yrkande fick också stöd från KD, SD och en Liberal (Allan Widman, försvarspolitisk talesperson för Liberalerna). Men eftersom C och alla utom en från L backat i frågan har Hultqvist fortsatt riksdagens stöd och kan sitta kvar som försvarsminister.
De moderata argumenten för ett rösta för ett misstroende var följande:
* Hultqvist förvissade sig inte om att statsministern var informerad om de allvarliga säkerhetsriskerna kring Transportstyrelsens läcka, trots att Hultqvist är huvudansvarig minister för dessa frågor.
* Tjänstemännen på Försvarsdepartementet informerade inte försvarsministern om de allvarliga säkerhetsriskerna förrän tre veckor efter att de fått informationen. Hultqvist har ansvaret för att ha ordning på sitt eget departement.
* Försvarsministern informerade inte statsministern om de åtgärder försvarsmakten och underrättelsetjänsten vidtog för att åtgärda säkerhetsläckan.
* Regeringen svarar inför riksdagen, men trots detta avstod försvarsministern från att informera riksdagen. Hade vi fått veta om inte media börjat gräva i saken?
Ingen av dessa punkter har förändrats överhuvudtaget sedan i somras. Att statsministerns sekreterare på andra vägar verkar ha fått information gör ju inte att Hultqvists passivitet förändrats det minsta. Han är exakt lika klandervärd för det han inte gjort. När C och L påstår att förutsättningarna för ett misstroende förändrats har de helt enkelt fel. Det har inte hänt det allra lilla minsta som minskat Hultqvists ansvar. Det är också intressant att Liberalernas försvarspolitiske talesperson och ordförande i riksdagens försvarsutskott, Allan Widman delar moderaternas bedömning i frågan, i strid mot sitt eget parti.
Kommenterade frågan om misstroende i Radio Sjuhärad i morse
2017-09-15
Gästskribent hos Svenska Dagbladets ledarredaktion
2017-08-29
I dag skriver jag, som gästskribent för Svenska Dagbladets ledarredaktion, om turerna kring statsminister Löfvens säkerhetspolitiska råd, och mina försök att förgäves få ut uppgifter ens om sådana saker som datum för mötena och vilka som deltagit. Jag kommenterar givetvis även de senaste turerna kring Löfvens nyligen sparkade statssekreterare.
Panik i regeringskansliet?
2017-08-27
Nyheten ikväll att statsminister Löfvens närmaste medarbetare, statssekreteraren Emma Lennartsson, "begärt avsked" (läs "fått sparken") är ytterst besvärande för statsministern. Orsaken ska vara att Lennartsson fått information via Säpo om IT-skandalen vid Transportstyrelsen tidigare än vad hon uppgivit, men att hon inte informerat statsministern.
Beslutet att bevilja hennes "avskedsansökan" togs enligt DN och Expressen vid ett extra regeringssammanträde nu i kväll -alltså en söndag! Man undrar ju vad det var som var så bråttom med denna avskedsansökan att beslutet inte kunde väntat till ordinarie regeringssammanträde kommande vecka? Beslutet luktar full panik, och man undrar ju om det finns mer graverande uppgifter hos media som skrämt statsministern att offra sin närmaste medarbetare för att skydda sitt eget skinn?
Snaran dras åt kring statsministern och hela hans regering. Statsminister Löfven gör sig nu av med medarbetare i samma takt som president Trump. Fortsätter det så här är snart bara han själv kvar. Om vi inte fäller honom innan dess förståss. Det borde vi göra.
KU:s sammanträdeslokal belägrad av media
2017-08-17
I dag var jag på möte med den Parlamentariska Public Service-kommittén i riksdagen, och passerade Konstitutionsutskottets sessionssal. Medieintresset var imponerande, och journalisterna satt i tråkig väntan på att någon skulle berätta vad som hände inne i sessionssalen. Granskningen av regeringens hantering av skandalen vid Transportstyrelsen har börjat!
Regeringsbeslut angående handlingar om Säkerhetspolitiska Rådet
2017-08-17
I dag kom detta regeringsbeslut som innebär att justitieministern på regeringens vägnar meddelar att man vägrar lämna ut de handlingar jag begärt ut om Säkerhetspolitiska Rådets möten. Beslutet känns dock bristfälligt eftersom man inte kommenterar min begäran om att även få uppgifter om datum när möten hållits i det aktuella rådet. Den delen av min begäran kommenteras överhuvudtaget inte. Jag har därför idag begärt kompletterande beslut även i den delen.
När hade statsminister Löfven tänkt berätta?
2017-08-15
I dag har jag och moderaternas försvarspolitiske talesperson, Hans Wallmark, denna debattartikel i Borås Tidning.
Frågorna Stefan Löfven måste besvara
2017-08-07
Jag har fått en del spridning av mitt blogginlägg om det märkliga svaret från regeringskansliet på min begäran om uppgifter och handlingar om Säkerhetspolitiska Rådets möten. Utöver de ledarkommentarer och artiklar jag tidigare berättat om, bland annat i Borås Tidning, har nu även Västerbottens-Kuriren kommenterat saken, och skribenten Åsa Sundh har även lagt ut texten på sin blogg hos Folkbladet.. Under helgen har även Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda tagit upp saken och citerat min blogg på ledarplats.
Det lär väl inte vara någon tidning eller några andra media som inte kommenterat frågan vid det här laget. Stefan Löfven lär inte komma undan det växande kravet från oppositionen, media och svenska folket att reda ut alla konstiga och motstridiga uppgifter om vad som hänt och vem som vetat vad. Enligt min åsikt är det flera frågor Löfven måste svara på:
* Har Säkerhetspolitiska Rådet haft några möten?
* Hur kunde man i så fall undvika att lyfta frågan på Säkerhetspolitiska Rådets möten?
* Har inte regeringens tjänstemän fått information även vid sina regelbundna möten med SÄPO?
* Vem var det som informerade statsministern, och hur skedde detta?
* När hade den som informerade fått informationen och av vem?
* Hur kunde i stort sett alla ministrar ha informationen före statsministern?
* När hade statsministern tänkt berätta för riksdagen och svenska folket?
* Skulle vi överhuvudtaget fått veta om inte media nystat upp det hela?
Har Säkerhetspolitiska Rådet kanske inte haft några möten?
2017-08-04
De senaste dagarna har flera medier och debattörer börjat ifrågasätta om regeringens tystnad kring Säkerhetspolitiska Rådet i själva verket kanske beror på att Rådet inte haft några möten? Och att rådets existens är en bluff? I dag har exempelvis Borås Tidnings ledare denna text, där man även kommenterar mina försök att få fram information från Regeringskansliet. Man nämner även min riksdagskollega Hans Wallmark, idag försvarspolitisk talesperson, som tidigare försökt få fram information om vad Rådet sysslar med. Då utlovade statsministern att riksdagen skulle få tillgång till anteckningar från Rådet.
Även Lars Wilderäng kommenterade saken igår på sin blogg Cornucopia?, och även han citerar mig från bloggen. Ett flertal av våra dagstidningar har som sagt de senaste dagarna ifrågasatt regeringens vägran att lämna ut information från Rådets verksamhet. Allt kan ju inte gärna vara hemligstämplat, tex vilka datum man haft möten. Och nu har ju KU planerat att starta sin granskning redan om någon vecka. Förhoppningsvis kommer man att kunna bringa klarhet i saken. Just nu känns regeringens version allt mindre trovärdig.
Uppdatering 5 augusti: Även Trelleborgs Allehanda skriver om saken i sin ledare idag, och även de kommenterar mitt blogginlägg i frågan.
Har Regeringskansliet något att dölja?
2017-08-02
I går påminde jag regeringskansliet om att jag ville ha svar på min följdfråga (jfr bloggen den 28/7). Och idag kom ett svar från chefsnivå enligt nedan.
Svaret var alltså ordagrant detsamma som det tidigare och mina följdfrågor nonchalerades helt. Regeringskansliet vägrar alltså berätta ens om det finns några hemligstämplade handlingar från Säkerhetspolitiska Rådets möten eller inte. Man vill inte ens berätta om när möten hållits eller ens hur många möten man haft - uppgifter som knappast kan vara säkerhetsmässigt problematiska att redogöra för. Jag har aldrig varit med om något liknande hemlighetsmakeri tidigare, man kommer ju inte ifrån känslan av att man verkligen har något att dölja.
När jag ringde upp tjänstemannen Maria Challma och ställde mina frågor muntligen svarade hon att hon inte hade särskilt mycket insyn i Säkerhetspolitiska Rådet och vilka handlingar som finns. Hon hänvisade mig att i stället ringa sin chef, Karin Wallensteen. Efter att ha prövat flera gånger utan att hon svarade gav jag upp. I stället mailade jag till henne enligt nedan. Och nu har hon bekräftat att hon lämnar över min begäran till ett statsråd. Bara att avvakta.
Allt fler ifrågasätter om statsminister Löfven berättat sanningen
2017-08-01
Allt fler börjar ifrågasätta statsminister Löfvens berättelse om vad som hänt rörande säkerhetsläckan med koppling till Transportstyrelsen. Jag har ju själv påpekat att berättelsen låter helt osannolik, och allt fler experter och politiska kommentatorer kommer till samma slutsats. Idag är det Borås Tidning som på ledarplats faktiskt rakt ut beskyller Löfven för att tala osanning:
I ledaren konstaterar man att det har varit för många möten under för lång tid för att statsministern inte skulle ha fått reda på vad som skett på Transportstyrelsen. Särskilt inte om det samtidigt skedde ett intensivt arbete på departementen för att hantera skadan. "Den story kring vad som hänt som statsministern hittills har försökt att sälja in stämmer inte" konstaterar Borås Tidning. Sista ordet är knappast sagt i denna härva.
Inga "allmänna handlingar" från Säkerhetspolitiska Rådets möten
2017-07-28
Jag har begärt ut de handlingar som finns rörande Säkerhetspolitiska Rådets möten. Svaret kom idag från Regeringskansliets tjänsteman. Det finns inga "allmänna handlingar" alls att lämna ut från rådets möten. Exakt vad innebörden är av detta ska jag försöka reda ut nästa vecka.
Hultqvist medger nu att han borde informerat statsministern
2017-07-28
* De senaste dagarna har statsminister Löfvén först förnekat att någon i regeringen skulle gjort något fel i samband med säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen.
* I går på presskonferensen medgav han plötsligt att infrastrukturministern var ansvarig och därför skulle få lämna sin ministerpost. Men inrikesministern och försvarsministern hade inte gjort något fel. Dock begärde inrikesminister Ygeman sin avgång vilket statsministern godtog.
* Bara några timmar efter att Morgan Johansson tagit över Ygemans jobb kritiserade han Ygeman offentligt för att han inte informerat statsministern.
* Idag går så försvarsminister Hultqvist själv ut och säger att han nog borde informerat statsministern om det han visste när de träffades i säkerhetspolitiska rådet. Han medger alltså att han gjort samma fel som Ygeman - inte informerat statsministern.
* Nu har alltså regeringsföreträdare själva medgett att alla de tre inblandade ministrarna gjort fel. Vilket statsminister Löfvén förnekade så sent som i går. Anledningen till Alliansens misstroende mot de tre borde nu vara uppenbara för var och en.
Nedan från Expressen, samt utsnitt ut artikeln med Hultqvists medgivande.
---------
Varför glorifiera försvarsminister Hultqvist?
2017-07-27
Jag konstaterar att statsministern nöjer sig med att sparka infrastrukturministern och inrikesministern, men vill behålla försvarsminister Peter Hultqvist. Detta ses av vissa som ett "smart drag" eftersom Hultqvist är hyfsat respekterad både inom försvaret och bland borgerliga försvarsvänner. Ärligt talat förstår jag inte varför vissa borgerliga försvarsvänner glorifierar Hultqvist?
Faktum är att under Allianstiden, när försvaret förvisso borde fått mer resurser, så drev Socialdemokraterna linjen att spara mera. (Det var för övrigt under regeringen Persson som den stora regementsslakten genomfördes). Under perioden 2011-14 var Hultqvist för övrigt vice ordförande i försvarsutskottet, och vad jag vet stod han hela tiden bakom sitt partis politik.
I dag får Försvaret mer resurser. Alla partier (utom möjligen Vänsterpartiet) inser att vi måste rusta upp vårt försvar. Alla partier säger självkritiskt att det borde gjorts tidigare. Regeringen (S och MP) samt M, C och KD har enats om mer pengar till försvaret och andra åtgärder för att stärka försvarsförmågan, och alla vet att ännu mera kommer att behövas. Detta hade skett oavsett regering och oavsett försvarsminister - det är inte Peter Hultqvist som person som gör att försvaret prioriteras upp utan det är omvärldsläget som tvingas oss till detta. Hultqvist har bara den tacksamma uppgiften att vara budbärare om de satsningar som nu görs, och det gör honom populär i försvarsvänliga kretsar.
Även jag har faktiskt haft hyfsat stort förtroende för Hultqvist fram tills nu, även om han så sent som i januari i år inte ville tillföra mer pengar till försvaret i vårbudgeten, något som sedan ändå skedde efter en överenskommelse med bland annat moderaterna. Men när skandalen kring Transportstyrelsen uppdagades försvann i vart fall mitt förtroende för Hultqvist.
Det allvarliga i skandalen kring Transportstyrelsen är att försvarsminister Hultqvist hade kännedom om detta stora säkerhetshot i över ett år utan att informera statsministern. Trots att det även i högsta grad berörde känsliga uppgifter om Försvaret. Hultqvist sitter dessutom i statsminister Löfvéns särskilda "Säkerhetspolitiska råd" där bland annat frågor kring hot mot IT-säkerheten ska hanteras. Här Löfvéns egen beskrivning av detta råd i en interpellationsdebatt med min moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark hösten 2014, IP nr 2014/15:269:
Trots sin plats i detta råd (där för övrigt även inrikesminister Ygeman ingick) har alltså Hultqvist inte vid något enda tillfälle under ett års tid tagit upp denna fråga med statsministern. Inte heller har han lyft den vid något av regeringssammanträdena eller regeringsluncherna. Om jag varit försvarsminister hade jag tyckt att hemliga uppgifter om totalförsvaret som kan misstänkas ha läckts ut till obehöriga borde vara en central fråga för regeringen att diskutera. Samma sak att en generaldirektör misstänkts för brott mot lagens föreskrifter som säkerhetsklassning av personal som har tillgång till skyddade uppgifter. Detta ÄR en mycket allvarlig säkerhetspolitisk fråga och om inte Hultqvist inser detta måste hans omdöme som försvarsminister ifrågasättas. Om ingen annan minister hade lyft frågan i regeringen borde Hultqvist självklart tagit sitt ansvar och tagit upp saken med resten av regeringen. Inte minst borde han väl stämt av saken med ansvarig infrastrukturminister, Anna Johansson? Dessutom borde han och resten av regeringen insett att man borde informerat riksdagen eftersom det rör en viktig fråga för rikets säkerhet. Det finns rutiner för information till riksdagen även av sekretessärenden.
Stefan Löfvén och hans parti har fram tills idag försvarat både Ygeman och Hultqvist, och sagt att har fullt förtroende för båda och att ingen av dem gjort något fel. Men så under eftermiddagen idag riktade plötsligt den nye inrikesministern Morgan Johansson lite oväntat denna kritik mot Ygeman. Så här lät det minsann inte igår och tidigare idag:
 När nu Ygeman till och med får intern regeringskritik för att han inte gjort sitt jobb och hållit statsministern informerad om ett allvarligt säkerhetshot mot landet så är min fråga varför inte samma sak gäller försvarsminister Hultqvist? Han borde ha ännu större anledning än Ygeman att verkligen förvissa sig om att alla säkerhetspolitiska hot mot landet verkligen rapporterats även till statsministern. Det förväntar i vart fall jag mig av en försvarsminister.
Jag tycker att de borgerliga försvarsvänner som idag närmast försvarar Löfvéns beslut att behålla Hultqvist ska ställa sig frågan om Hultqvists tystnad inte skadat tilltron till det svenska totalförsvaret? Urholkas inte regeringens förmåga att leda försvaret om försvarsministern inte för fram all information han har till regeringschefen och resten av regeringen? Och kan vi verkligen lita på att Hultqvist i framtiden inser vilken information som är viktig för regeringen och statsministern när det gäller totalförsvaret? Finns det andra viktiga frågor han borde fört vidare till resten av regeringen?
Jag tycker helt enkelt inte att Hultqvist visat att han tar det ansvar som jag tycker man kan kräva av en försvarsminister. Därför är det ett rimligt och välkommet besked från Alliansens partiledare att misstroendeförklaringen mot Hultqvist ligger fast. Svensk försvarsförmåga står och faller självklart inte med Hultqvist.
Alliansen står fast vid misstroendeförklaring mot försvarsministern
2017-07-27
Statsminister Löfvéns besked idag att infrastrukturminister Johansson och inrikesminister Ygeman avgår var välkommet. Däremot borde även försvarsministern ha lämnat sin post av precis samma skäl som inrikesministern. Alliansens partiledare lämnade tidigare i eftermiddags nedanstående besked. Vi står fast vid att väcka misstroende mot Peter Hultqvist. Däremot kommer vi i detta läge inte längre att kräva att riksdagen extrainkallas, utan lyfta frågan efter att riksdagen haft sitt upprop den 12 september. Att extrainkalla riksdagen för att väcka misstroende endast mot en enskild minister känns onödigt dramatiskt. Statsministern har ju gått oss till mötes på två punkter av tre.
Postat - nu är det allvar!
2017-07-26
Misstroendeförklaring i riksdagen kräver att riksdagen har ett formellt sammanträde. Eftersom riksdagen inte har några inplanerade sammanträden den närmaste tiden kan den formella missförtroendeförklaringen inte lämnas in. För att extrainkalla ett sammanträde krävs det att 115 ledamöter ställer sig bakom detta.
Riksdagen har ett säkert, krypterat, mailsystem som gör att jag kan skicka säker kommunikation till riksdagen och mina riksdagskolleger oavsett var jag befinner mig. Trots detta kräver talmannen, Urban Ahlin (S), att var och en av dessa 115 ledamöter måste posta ett fysiskt brev med originalunderskrift för att det ska uppfylla kraven. Jag kan inte se att det finns något i riksdagens regelverk som kräver detta, det känns mer som ett sätt att förhala Alliansens misstroendeförklaring. Jag misstänker att det kommer att bli en del diskussion kring detta. Men nu har jag i vart fall postat mitt brev!
Alliansen väcker misstroende mot tre ministrar
2017-07-26
I dag på morgonen meddelade Alliansens partiledare vid en presskonferens att vi kommer att väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar för skandalen vid Transportstyrelsen. Det gäller inrikesminister Anders Ygeman (S), infrastrukturminister Anna Johansson (S) samt försvarsminister Peter Hultqvist (S).
Alliansen kommer nu att begära hos talmannan att riksdagen kallas in för att hantera frågan. Detta ska enligt riksdagsordningen ske inom tio dagar efter att ärendet väckts hos talmannen. Det blir alltså en extra omröstning i riksdagen om detta inom kort, sannolikt inom ett par veckor, trots att det just nu är sommaruppehåll i riksdagens arbete.
Den moderata riksdagsgruppen hade extra gruppmöte per telefon igår kväll och gav då vår partiledare Anna Kinberg Batra fullt mandat att bestämma ihop med övriga Allianspartier om hur frågan ska hanteras. Vad jag förstår har övriga Allianspartier agerat likadant. Dagens besked är därmed väl förankrat i Allianspartiernas riksdagsgrupper.
Jag tycker väl fortfarande personligen, som jag skrev igår, att det faktiskt inte hade varit orimligt att väcka misstroende även mot statsministern, man tycker ändå dagens besked är en rimlig väg att gå. Vi pekar nu ut de tre ministrar som mest uppenbart har misskött sitt uppdrag. Statsministerns ansvar kommer att prövas i konstitutionsutskottet och det faktum att misstroendeförklaring väcks mot tre av hans ministrar är en tydlig markering även mot statsministern. Nu får Stefan Löfvén själv dra slutsatsen av dagens besked.
Vad är syftet med Stefan Löfvéns säkerhetspolitiska råd?
2017-07-25
Stefan Löfvén står fast vid att han inte haft någon kännedom om det som hänt vid Transportstyrelsen förrän i januari i år. Det betyder i så fall att frågan om skandalen vid Transportstyrelsen inte ens diskuterats i det "säkerhetspolitiska råd" som han själv inrättade 2014. I detta råd ingår inrikesminister Ygeman, försvarsminister Hultqvist samt statsministern och vice statsministern plus ett antal statssekreterare. "Även myndigheter som kan vara direkt berörda kommer att ingå" sade Löfvén på sin presskonferens i mitten av november 2014 där han berättade att rådet skulle inrättas.
"Rådet har ett bredare anslag. Det finns naturligtvis ett direkt militärt försvarspolitiskt perspektiv i detta. Men därutöver finns krisen med ebola i Västafrika, ett tydligt säkerhetspolitiskt hot också mot Sverige. Det kan vara miljöfrågor som spiller över säkerhetspolitiskt och andra frågor. Det är flytande mellan inre och yttre hot" sade han.
Vi kan alltså konstatera att detta råd haft regelbundna möten "om säkerhetspolitiska frågor i vid bemärkelse" - utan att man någon gång ens berört frågan om det som hänt vid Transportstyrelsen. Detta trots att två ministrar som ingår i rådet haft kännedom om saken. De har alltså båda två dolt denna säkerhetspolitiska hemlighet för statsministern i över ett år trots att de ingår i hans säkerhetspolitiska råd!
Jag bara ställer frågan till alla logiskt tänkande människor - är detta verkligen sannolikt, logiskt och rimligt? Eller är det någon som inte talar sanning?
Man måste också ställa frågan vad som är syftet med statsministerns säkerhetspolitiska råd?
Inte orimligt med misstroendeförklaring mot statsminister Löfvén
2017-07-24
Eftermiddagens presskonferens med statsministern, ÖB, SÄPO-chefen och Transportstyrelsens generaldirektör gav ett blandat intryck. Alla konstaterade att situationen var allvarlig, och statsministern sa att det som hänt "har utsatt både Sverige och svenska medborgare för risker".
ÖB och SÄPO-chefen konstaterade att man inte vet om några känsliga uppgifter hamnat hos fel personer, men att man måste agera utifrån att det kan ha blivit så. Man sade också lite kryptiskt "att man bedömer att man kan hantera konsekvenserna av det som hänt". SÄPO-chefen berättade också att SÄPO informerade justitiedepartementet redan i september 2015
Statsministern gav mycket märkliga besked. Bland annat att han själv inte fått informationen förrän i januari i år, och att samma sak gällde infrastrukturministern. Han medgav samtidigt att både försvarsministern och inrikesministern då hade haft informationen i över ett år, men att den inte nått statsministern. (Samtidigt skyller infrastrukturministern på sin dårvarande statssekreterare som hon påstår aldrig vidarebefordrat informationen. Denne statssekreterare har sedan dess mycket lämpligt redan fått sparken av andra skäl...). Löfvén sa också att det pågått omfattande åtgärder på berörda departement även om han själv inte varit informerad.
Under ett års tid har alltså i vart fall två ministrar haft kännedom om en allvarlig sak som krävt omfattande åtgärder från departementen och där SÄPO dessutom informerat om ett allvarligt hot mot rikets säkerhet. Under alla regeringssammanträden och andra möten med statsministern under detta dryga år har alltså ingen av de två ministrarna (inrikesminister Ygeman och försvarsminister Hultqvist) vid något enda tillfälle berört saken. Inte heller har man alltså vid något enda tillfälle talat om saken med sin ministerkollega infrastrukturministern, som är den ansvariga för myndigheten Transportstyrelsen.
Förlåt mig, men jag tycker faktiskt inte det känns särskilt trovärdigt. Vad pratar man om vid regeringssammanträdena, fikastunderna och alla informella möten med ministerkolleger? Vädret? I den allra minsta lilla kommun innebär möten i kommunstyrelsen en löpande information av alla större eller politiskt känsliga ärenden i kommunens olika nämnder och styrelser. Samma sak är (eller borde självklart vara) rutin även vid regeringssammanträdena.
Om vi ändå utgår från att Löfvens beskrivning är korrekt, och att han varit ovetande om allt som hänt är det lika illa. I så fall visar det att statsministern inte har kontroll över regeringens arbete. Han har uppenbarligen inte på sina tre år som statsminister fått regeringsarbetet att fungera eftersom ministrarna uppenbarligen inte pratar med varandra om viktiga gemensamma frågor. Och han har inte skapat rutiner för att själv få information om frågor som är av vikt för rikets säkerhet. Vilka andra större frågor är inte statsministern informerad om?
Med Löfvens egen beskrivning faller kritiken tillbaka på honom själv. Ytterst är det statsministern som ansvarar för regeringens arbete och att hålla sig själv informerad i viktiga frågor. Att detta uppenbarligen inte fungerat är helt oacceptabelt. Att han dessutom uttalar fullt förtroende för ministrar som hållit honom ovetande om frågor som är av central betydelse för rikets säkerhet visar att han inte är lämplig att leda Sveriges regering. För egen del anser jag därför att mycket idag talar för att en misstroendeförklaring faktiskt inte bör väckas mot enskilda ministrar utan mot statsminister Löfvén själv. Och det medför i så fall att hela regeringen måste avgå. Men först bör man rimligen avvakta morgondagens viktiga extramöten i justitieutskottet och försvarsutskottet där inrikesministern respektive försvarsministern kommer att finnas på plats och svara på frågor. Efter dessa möten är det dags att besluta om fortsättningen.
Skandalen vid Transportstyrelsen visar skrämmande passiv regering
2017-07-21
Skandalen med Transportstyrelsens medvetna slarv och lagbrott rörande säkerhetsklassade uppgifter växer för varje dag. Exakt vilka uppgifter som slarvet rör, om uppgifterna fortfarande finns kvar oskyddade utomlands och vilken den eventuella skadan blivit är det nog ingen som vågar uttala sig om idag. Fyra riksdagsutskott är inblandande och tre av dem kommer att ha akuta extramöten med anledning av det inträffade. Trafikutskottet hade extramöte idag, Försvarsutskottet har extramöte på tisdag och även justitieutskottet kommer att ha extramöte. Samtidigt har flera anmälningar inkommit till Konstitutionsutskottet.
Redan efter Trafikutskottets extramöte idag framkom att nya frågor väcks hela tiden. En av de viktigare är hur ansvariga ministrar agerat. Inrikesminister Anders Ygeman sade häromdagen att han fick kännedom om det som hänt redan 2016, och infrastrukturminister Anna Johansson säger att hon fick kännedom om lagbrottet och det som hänt i januari i år. Men det verkar inte som om någon av dem agerat alls för att minska skadan. Ingen verkar heller kunna säga om de känsliga uppgifterna fortfarande finns tillgängliga utomlands för icke säkerhetsklassade personer eller om detta åtgärdats. Det är också oklart vad resten av regeringen, inklusive statsministern, vetat eller inte vetat om saken.
Och statsminister Löfvén verkar ha gått under jorden, Har formellt semester och firar sin 60-årsdag. Han borde väl snarast uttala sig om det som hänt och berätta hur regeringen tänker agera fortsatt i frågan?
Även om fortfarande mycket är oklart räcker det som redan är känt för att detta ska kännas som en av de större politiska skandalerna på många år. För egen del tycker jag att det helt enkelt krävs en misstroendeförklaring mot en eller flera ministrar om oppositionen överhuvudtaget ska ha någon trovärdighet. Motsatsen skulle skicka signalen att regeringen Löfvén kan agera precis hur undermåligt som helst utan att det får några politiska konsekvenser alls.
Skandalen vid Transportstyrelsen hotar Sveriges säkerhet
2017-07-18
Den senaste tidens avslöjanden om Transportstyrelsen är mycket allvarliga. Sveriges säkerhet har inte tagits på allvar. Det finns uppgifter om att det redan 2015 inkom varningar om att Transportstyrelsen låtit icke-säkerhetsklassade personer i utlandet handskas med hemliga uppgifter. IT-tekniker har haft full tillgång till kvalificerade skyddsidentiteter, register över bepansrade fordon och bärigheten på svenska vägar och broar. Allvarliga, rent av förödande, uppgifter i fel händer. Det som hittills har avslöjats visar tydligt vad som kan hända om inte dessa frågor tas på det allvar de förtjänar.
Säkerhetspolisen har genomfört en förundersökning. Generaldirektören har tilldömts dagsböter och sedan fått avgå. Och idag avgick även Transportstyrelsens styrelseordförande. Men än så länge ser vi bara konturerna av den skada som kan ha tillfogats Sverige. En anställd på Transportstyrelsen har beskrivit det som att de utländska tekniker det handlar om "fick nycklarna till Kungariket".
Det finns anledning att utkräva tydligt politiskt ansvar från regeringen Löfven som hittills valt att ducka medan medierna presenterat det som hänt vid Transportstyrelsen med rent häpnadsväckande missförhållanden.
Det är flera ministrar som nu måste lägga korten på bordet. Transportstyrelsen är en del av infrastrukturminister Anna Johanssons ansvarsområde. Säpo sorterar under inrikesminister Anders Ygeman. Försvarsmakten och svensk säkerhet kan ha tillfogats skada – ett ansvar som faller på försvarsminister Peter Hultqvist. När fick statsråden kännedom om läget? Vilka åtgärder har då vidtagits? Och varför har inte oppositionen informerats? Det är frågor Moderaterna nu formellt lämnat in i riksdagen och statsråden är skyldiga att svara snarast.
Ytterst ansvarig är dock Stefan Löfven. Statsministern och regeringens företrädare har ett ansvar att snarast kliva fram och berätta vad de känt till samt vad som gjorts för att begränsa skadorna.
Vi har inte råd att vara aningslösa. Det finns hot i form av att andra länder och fientliga organisationer bedriver underrättelsearbete i vårt land. Ett försämrat säkerhetsläge motiverar ytterligare satsningar på svensk försvarsförmåga och motståndskraft. Moderaterna har länge drivit på för att bättre rusta samhället mot de nya hot och risker vi ser och åtgärda de brister i den svenska krisberedskapen som blivit allt mer uppenbara. Arbetet har påbörjats med att bygga ett totalförsvar samtidigt som ökad IT-säkerhet och minskad sårbarhet vid cyberattacker eller desinformationskampanjer ges högre prioritet i planeringen av landets framtida försvar. Men även Myndighetssverige och det interna arbetet med säkerhetstänkande måste granskas. Ytterst vilar ansvaret tungt på regeringen och dess företrädare för den tillsyn och ledning de ska stå för.
Ifråga om det som skett vid Transportstyrelsen finns många obesvarade frågor och det motiverar en bred risk- och sårbarhetsanalys av svenska myndigheter. Konsekvenserna av vad som skett vid Transportstyrelsen kan ännu inte fullt ut överblickas. Men det ger kalla kårar längs ryggraden hos alla säkerhetsmedvetna.
Moderaterna kräver nu att regeringen och de berörda statsråden till riksdagen återkommer med en samlad åtgärdsplan. Där bör redovisning ingå av hur detta kunnat ske, vilka åtgärder som vidtagits och vad som nu konkret görs för att stoppa säkerhetsriskerna vid alla de svenska myndigheter som hanterar och handskas med kvalificerade och sekretessbelagda uppgifter. Svensk säkerhet måste tas på större allvar än vad regeringen Löfven hittills gjort.
|
