Privatresa till Kap Verde 2-9 februari 2017

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned...)

Kap Verde

Den senaste veckan har jag tillbringat på Kap Verde. Denna lilla ö-grupp utanför Senegal och Afrikas västkust visade sig vara en riktig liten pärla som avkopplande turistmål. Och den långa flygresan var väl värd besväret. Vi mellanlandade på Gran Canaria, och sedan återstod två timmars flygresa fram till ön Sal som ligger längs i nordost av de tio öarna i ö-gruppen.






Sal



Här går vi in för landning på Sal. Man ser att ön till större delen består av sand, det finns i stort sett ingen växtlighet alls på ön, bortsett från i de just nu uttorkade floddalarna. Och lite buskar och envisa ökenväxter här och var. Sal är den minst gröna ön i hela ögruppen, men har också de finaste stränderna, och därför har turistindustrin etablerats här. Turismen har funnits på ön sedan 1980-talet.




Lite fakta om Kap Verde

Öarna upptäcktes 1456 av portugisiska sjöfarare och var då obebodda. 1462 blev öarna en Portugisisk koloni. Efter hand blev de handelscentrum för afrikanska slavar och senare en viktig bränsledepå för fartyg och flygplan.

Efter en tids befrielsekamp ledd av Afrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) blev Kap Verde och Guinea-Bissau självständiga 1975. Till en början fanns en form av union mellan länderna, men efter en statskupp i Guinea Bissau 1980 upplöstes unionen. Kap Verdes förste president införde enpartisystem och styrde landet enväldigt fram till dess att flera partier tilläts deltaga i 1990 års val. I detta val segrade oppositionen oich sedan dess har Kap Verde varit en av Afrikas mest stabila demokratier. Landet rankas högt när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Under senare delen av 1800-talet och flera gånger under 1900-talet har upprepade torrperioder drabbat Kap Verde, och tillsammans med svårigheter att hitta arbete medfört en stor utflyttning. Resultatet är att antalet utflyttade kapverdier är större än antalet som bor kvar. Kap Verde har idag totalt ca 500.000 invånare utspridda på sina tio öar.

Kap Verde har under flera decennier haft en växande ekonomi, främst tack vare turismen. Men trots detta ligger man bara på en 171:e plats i världen (2015) när det gäller BNP/Capita. En tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det är alltså fortfarande ett relativt fattigt land. Kap Verdes ekonomi är förutom turismen beroende av pengar som sänds till hemlandet av gästarbetare i utlandet samt internationellt bistånd.<




Turismen betyder allt för Kap Verde

Turismen är den helt avgörande, nästan enda, inkomstkällan för landet, särskilt på de två öarna Sal och Boavista. Man saknar i stort sett helt naturtillgångar, har ingen industri av betydelse, saknar exportinkomster, och jordbruket är mycket begränsat till följd av vattenbrist och brist på odlingsbar mark. Flera av öarna går det inte att odla något på alls. På ett par av öarna bedrivs begränsat jordbruk, bland annat majs och frukt, men det räcker inte ens till lokalbefolkningens eget behov. Betesmarker är också en bristvara så någon djurhållning går knappt att ha heller. Över 80% av maten måste importeras. Vattenbrist råder på flera av öarna, och man avsaltar havsvatten för sina huvudsakliga behov. Den enda inkomstkällan utöver turismen är fisket, men det utgör ändå en mycket begränsad del av de totala inkomsterna.

Flygplatsen nära hamnstaden är lång, fyra kilometer, vilket gör att mycket stora plan kan landa på ön. Mycket av den mat som äts på ön importeras från Kanarieöarna, och tas med i de stora turistflygplanen. Vårt flygplan lastade exempelvis en massa ost under vår mellanlandning på Gran Canaria, ost som piloten påpekade att vi skulle äta under den kommande veckan.

På Sal lever i stort sett hela befolkningen på 25.000-30.000 personer av turismen. Därutöver erbjuder man arbetstillfällen för arbetskraft från Västafrika, samt bland annat från Portugal och Brasilien som man har nära kontakter med. Den enda näringskällan utöver turism är fiske, det finns en fiskehamn och ett fiskrenseri i Palmeira. Tidigare hade man även betydande inkomster från saltförsäljning (därav öns namn), men idag är den verksamheten mycket blygsam.

Tack vare turismen ökar välståndet på ön. Tidigare fanns exempelvis en stor favela (slum) utanför huvudstaden Espargos. Många tusen fattiga bodde där i enkla skjul. Idag har man byggt nya hus och endast ca 500 personer finns kvar i extrem fattigdom. Mer om detta senare. Man erbjuder också förskola och skola till de flesta barn, även om en del gatubarn fortfarande faller utanför systemet. Mer om detta senare.

På ögruppen finns idag både Universitet och Sjukhus av hyfsad kvalitet, och utöver detta de flesta moderna bekvämligheter som internet och mobiltelefonnät.

Utan turismen hade dock Kap Verde varit ett extremt fattigt land. Det visar återigen att en av de mer konkreta insatser vi svenskar kan göra för att bekämpa fattigdom är att resa som turister till fattiga länder. Turismen skapar oerhört mycket arbetstillfällen, sätter fart på hela samhällsekonomin och skapar välstånd. Den som tycker att vi "av klimatskäl" ska sluta flyga utomlands och turista på hemmaplan i stället har inte förstått någonting. Jag har sett turismens enormt stora betydelse för att lyfta människor ur fattigdom, skydda hotade naturområden och djurarter och värna miljön i fattigare länder, bland annat i Tanzania och Peru och nu på Kap Verde. Min slutsats är - res mer, flyg till andra länder, så ofta som möjligt! Varje gång du reser gör du något bra för andra människors liv och hälsa, och för den lokala miljön. Det väger oerhört mycket tyngre än att avstå på grund av oro för att ökade koldioxidutsläpp eventuellt ska påverka klimatet i framtiden. Och ju fler som reser, desto modernare flygplan kan man sätta in, och i en nära framtid även investera i flygplan som flygs på biobränsle.




Hotellet



Hotellet är mycket fint och ganska nytt, man förstår att turismen ger enorma inkomster. Man har även lyckats skapa ett trevligt parkområde mellan husen, där ett stort antal parkarbetare arbetar med skötsel och bevattning. Utanför hotellen växer inga träd överhuvudtaget, endast lite låga buskar och ökenväxter.








Hälsokost!

Nej, det är ingen hälsokur att bo på ett all-inclusive-hotell. Här en bild av dessertbordet. Frosseri skulle nog vissa kalla det. Den övriga maten och barerna var inte sämre. Å andra sidan skapar som sagt turismen välstånd i landet och många arbetstillfällen. Bara i kök och restauranger jobbar ett stort antal personer, de flesta från lokalbefolkningen. Maten var överlag god och man lever mycket gott som turist på ön. Lokalbefolkningen och de anställda är väldigt trevliga, öppna och glada, och män och kvinnor arbetar tillsammans, precis som i Sverige. Så ser det inte ut på alla turistorter i världen.






Poolområdet



Poolområdet var exklusivt med både kallvattenpool och varmvattenpool, fin bar, underhållning och uppträdanden. Och på bekvämt promenadavstånd finns den långa och breda stranden.

Det blåser en hel del på Sal, men det är faktiskt väldigt skönt. Det gör att värmen (strax under 30 grader) inte alls känns jobbig. Och poolområdet omgärdas av murar och höga palmer som dämpar vinden alldeles lagom mycket.






Stranden och öknen utanför hotellet



Intill hotellområdet finns ett ökenområde som går ända fram till stranden. Mycket spektakulärt.





Kvällsbild med solnedgång över Atlanten.




Strandliv



Stranden på sydvästra Sal räknas som en av världens 15 finaste. Det enda jag upplevt som kommer i närheten är Zanzibar, men stranden på Sal är mycket bredare.



Man har planterat massor av palmer på stranden för att dels dämpa vinden, dels erbjuda skugga. En 8-10 välmående hundar lever på stranden och är oerhört trevliga och sällskapliga mot turisterna. De ligger gärna under solstolen och sover, precis som hundarna hemma. Om de är vildhundar eller bor inne i byn på nätterna vet jag inte, men hotellet som äger strandområdet låter dem vara där på dagarna.

Hotellet hade också flera välmående huskatter och inga hotellgäster verkade ha något emot att dessa gick omkring mellan borden på restaurangerna. För att inte turisterna skulle mata katterna för mycket hade man en särskilt "kattrestaurang" utanför restaurangerna där man kunde lägga mat till katterna.










Santa Maria



Byn Santa Maria ligger på Sals sydspets. Det är en liten sömning by, men man har en fin strand och en del butiker. Dessutom en nybyggd strandpromenad och några hotell, pubar och restauranger.









Från bryggan och piren fiskar både turister och lokalbefolkning, och jag misstänker att det är samma fisk i skottkärran som man sedan serverade på restaurangerna i byn senare på kvällen.






Castelos do Sal i Santa Maria

Även om levnadsstandarden på Kap Verde har ökat ordentligt lever en del barn i byn Santa Maria utanför samhället. Ofta har de mist sina föräldrar eller har sjuka eller fattiga föräldrar. Regeringen verkar inte göra några större ansträngningar för att hjälpa dessa barn. Därför har de stora reseföretagen Tui, Spies och Ving mfl tillsammans ett projekt inne i staden, Castelos do Sal, där man erbjuder fattiga barn och hemlösa barn sjukvård, mat, socialt stöd och skola. För varje krona turister köper utflykter doneras ytterligare pengar till projektet. Skolan/Barnhemmet erbjuder plats för volontärer och samlar även in pengar på annat sätt.

Även detta projekt visar hur mycket truismen betyder för att motverka fattigdom på Kap Verde. Läs mer om projektet på www.castelosdosal.com.






Hamnstaden Palmeira



Vi tog en utflykt med jeep upp till mellersta delen av ön, och stannade bland annat till i den lilla hamnstaden Palmeira. Man har här den enda djuphamnen på ön Sal. Hit kommer alla varor som fraktas med båt till ön, och i stort sett allt måste importeras eftersom det helt enkelt inte finns några råvaror eller jordbruksprodukter på ön. Hamnen och flygplatsen i närheten är Sals livsnerv till omvärlden.



Här är hamnen i Palmeira. Nedan th en av turistbutikerna i staden.






Förskolan och skolan i Palmeira



I hamnstaden Palmeira finns både förskola och skola. Och barnen såg friska och välmående ut. Skolan är gratis, men alla barn måste köpa skoluniform själva. Detta är en stor utgift för många familjer, och vi fick höra att många börjar spara till skoluniformen redan när barnen föds. Många barn går också omkring i alldeles för stora uniformer för att de ska ha lite att växa i så man inte behöver köpa ny lika ofta.






Vattenförsörjning

Kap Verde är en ö-grupp som får mycket litet nederbörd. Man räknar med mycket allvarlig torka ungefär vart femte år. Under 1800-talet och början 1900-talet drabbades Kap Verde av tre mycket allvarliga och långa torkperioder, där hundratusentals människor dog av svält och vattenbrist.

Sal är en av de nederbördsfattigaste öarna i ö-gruppen. Mellan 2000 och 2008 föll inget regn alls på Sal. Men den senaste vintern har det regnat ordentligt två gånger, vilket gör att öknen just nu är lite grönare än vanligt.



Man löser sina vattenbehov genom att avsalta havsvatten. Vattnet leds sedan till stora "fontaneiros" inne i städerna där de som saknar egen vattenledning till bostaden kan köpa vatten för en billig peng. Ovan Fontanerion i Palmeira.




Genom öknen till huvudstaden Espargos



Stora delar av Sal är stenöken eller sandöken. Vi körde med jeeparna genom en riktig sandöken från hamnen till huvudstaden Espargos. Vi passerade då öns högsta berg, som är knappt 400 meter högt. Sal är en mycket platt ö.





I öns huvudstad Espargos bor ca 16.000 invånare. Husen är överlag förvånansvärt moderna och ofta målade i glada färger. Undantaget är ytterkanterna där många hus är sämre, samt givetvis resterna av den gamla favelan (slumområdet) där det alltså tidigare bodde många tusen fattiga, men idag endast återstår ca 500 personer. Slumområdet syns längst upp på bilden ovan. Alldeles i närheten har man byggt nya fina moderna hyreshus i 3-4 våningar, dit de fattiga erbjuds att flytta (syns nedanför slumområdet på bilden). Hyrorna är differentierade så att de med låg inkomst får en mycket lägre hyra än andra. Detta stöd möjliggörs också bland annat tack vare de stora intäkterna från turismen på ön. Samma sak med den stora fina fotbollsarenan som skymtar th nedan.








Saltvattensjön Salinas



Salinas är en saltvattensjö i en slocknad vulkankrater. Platsen ett populärt turistmål. Vattnet är lika salt som i Döda Havet, och det är en märklig känsla att bara lägga sig på rygg och flyta. I bakgrunden syns det stora saltbassängerna där man fortfarande utvinner några ton salt varje månad. De stora träkonstruktionerna är den gamla linbanan som man tidigare fraktade saltet med ned till hamnen nedanför vulkanen.

Vulkankratern är mycket djup, och havsvatten pressas automatiskt upp i kratern underifrån till samma nivå som havsnivån nedanför vid kusten. I takt med att vattnet dunstar bort i värmen och ersätts med nytt ökar salthalten. En del av vattnet leds till stora bassänger där man tar vara på saltet. Ca tre ton salt exporteras varje månad från anläggningen.