Blogg Januari 2017
Moderat gruppmöte med tema försvars- och säkerhetspolitik
2017-01-30
 I dag hade moderata riksdagsgruppen ett halvdagsmöte med tema försvars och säkerhetspolitik. Vi hade besök av både SÄPO-chefen Anders Thornberg och Överbefälhavaren Micael Bydén, och båda gjorde intressanta genomgångar om sina verksamheter och omvärldsläget, och vi fick också tillfälle att ställa frågor. Ett privilegium att kunna få sådan djup och övergripande kunskap direkt från högsta nivå. Särskilt inom ett så här viktigt område.
Vad som avhandlas i detalj på våra interna gruppmöten redogör jag aldrig för, men att detta är frågor som moderaterna verkligen prioriterar blev extra tydligt igår.
På bilden Överbefälhavaren Micael Bydén i talarstolen.
Moderaterna vill avveckla Arbetsförmedlingen
2017-01-29
I går i Ekots lördagsintervju meddelade Elisabeth Svantesson, moderaternas andre vice ordförande och tidigare arbetsmarknadsminister, att moderaterna vill avskaffa Arbetsförmedlingen.
Integrationen fungerar inte, och så har det varit länge. Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad, med en ökande andel arbetslösa som har stora svårigheter att få ett arbete. Trots att många står utan arbete har arbetsgivarna stora rekryteringsproblem och upplever brist på arbetskraft. När arbetsgivarna har svårt att rekrytera hålls sysselsättningen tillbaka och det slår hårt mot jobb och tillväxt.
En väl fungerande matchning är ett viktigt verktyg för att minska utanförskapet. I dag vilar ett tungt ansvar på Arbetsförmedlingen när det kommer till att förbättra matchningen och integrationen, men tyvärr fungerar det inte. Arbetsförmedlingen har under lång tid uppvisat låga förtroendesiffror och alltför dåliga resultat. Det blir också alltmer tydligt att styrningen inte fungerar. Alliansen gjorde seriösa försök att förändra Arbetsförmedlingen till det bättre, jag satt själv i arbetsmarknadsutskottet 2006-2010 och jobbade en del med dessa frågor. Men resultaten blev inte alls det vi hoppades. Myndigheten har haft lång tid på sig att försöka vända utvecklingen utan att lyckas.
Sverige behöver en arbetsmarknad som fungerar smidigare och snabbare för de som vill eller måste hitta ett nytt jobb. Då behöver också rekryteringstiderna för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden kortas och omställningen måste bli bättre och gå fortare. Matchningen behöver förbättras så att människors kompetens bättre tas tillvara. De som är i behov av stöd och hjälp behöver bemötas som individer och efter de förutsättningar man har att hitta ett nytt jobb.
Moderaterna föreslår nu omfattande förändringar:
1) Arbetsförmedlingen i nuvarande form läggs ned. Det innebär att det offentliga uppdraget renodlas och inriktas på att matcha arbetssökande till arbete och öka anställningsbarheten bland de som behöver. Andra uppgifter som exempelvis sysselsättning av långtidsarbetslösa flyttas bort. En mindre och vassare statlig aktör, som fungerar som ett jobbcenter, behåller myndighetsutövningen och gör en bedömning av de arbetssökandes behov samt upphandlar och följer upp ett begränsat antal etablerade matchningsaktörer som redan uppvisat goda resultat.
2) Väl fungerande matchningsaktörer ska ha ett helhetsansvar för de arbetssökande som inte står allra längst från arbetsmarknaden. Detta innefattar också att erbjuda kortare arbetsmarknadspolitiska insatser. Med ett begränsat antal matchningsaktörer säkerställs att kvaliteten i de insatser som erbjuds håller hög kvalitet. För att fler verkligen ska få ett nytt jobb fortare krävs det goda och upparbetade relationer med arbetsgivarna. Dessa aktörer återfinns på många håll, bland annat i civilsamhället.
3) Staten ska ha kvar ett ansvar för de arbetssökande som behöver längre utbildningsinsatser utanför arbetsmarknadspolitiken, innan de kan matchas mot jobb. Kommunerna kommer också att vara viktiga i detta arbete eftersom mycket av utbildningsinsatser finns inom den kommunala verksamheten.
4) Personer som inte bedöms kunna få jobb enbart med hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser eller som varit del av matchningsuppdraget under lång tid ska ha en meningsfull sysselsättning och fortsatt rustning. Detta ska dock ligga utanför den nya organisationens ansvar.
Jag tycker förslaget är intressant, och det ligger helt i linje med de tankar jag fört fram i riksdagsmotioner. Bland annat denna om att konkurrensutsätta delar av Arbetsförmedlingen och låta nischade branschaktörer (kanske samarbete mellan fack och arbetsgivare i en bransch) ta över arbetsförmedlingen i den branschen. Jag har ju föreslagit att man skulle göra detta på prov på några orter i landet. Nu vill moderaterna gå längre och det har jag inget emot.
Det moderata förslaget ligger mycket nära den modell man har i Australien (se min reseberättelse från besöket där i höstas, besöket hos Centre Link i Hobart var den 1/11), och det har visat sig vara en väl fungerande modell.
Moderat Ideologikonferens i Stenungsund
2017-01-28
 I dag deltog jag i de västsvenska moderaternas traditionella ideologikonferens i Stenungsund, en tradition sedan över 20 år tillbaka. På konferensen samlas västsvenska moderater för att diskutera både rikspolitik och kommunpolitik. I dag var vi 300!
Inledningstalare var moderaternas vice partiledare, Peter Danielsson, till vardags kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. Det är en person jag inte får chansen att lyssna på så ofta, det är ju mer partiledaren Anna Kinberg Batra och andre vice ordföranden Elisabeth Svantesson jag träffar och pratar med, eftersom de är mina riksdagskolleger.
Danielsson höll ett mycket bra anförande om politiken och kommenterade även förra veckans beslut att moderaterna från och med nu kommer att behandla alla partier i Sveriges Riksdag på samma sätt. Detta gäller för övrigt även i kommunpolitiken, även om SD ser helt olika ut i olika kommuner.
Av samtal med lokala moderater under kaffepauser och lunch blev det snabbt tydligt att många tycker beskedet om en förändrad hantering av SD är välkommet. Flera sa att om man bara själv är trygg i sin moderata ideologi och vår demokratisyn och människosyn så kan man prata med alla. Och har man frågor där det finns tydliga beröringspunkter kan man också samarbeta kring dem, samtidigt som man är överens om att man har väldigt olika åsikt i andra frågor. Flera sa också att om vi hade fortsatt den tidigare linjen att vägra prata med SD hade det bara ökat deras möjlighet att framstå som martyrer vilket skulle få dem att växa ännu mer. Moderaternas besked kan vara den viktigaste insatsen mot att SD växer till Sveriges största parti. Men det finns också de moderater som har mycket dålig erfarenhet av SD på kommunal nivå. SD är i vissa kommuner rena skämtet som parti. Man förtalar varandra, utesluter till höger och vänster, polisanmäler varandra och i vissa kommuner finns mest tomma SD-stolar. Det finns också en del SD-politiker som är mest rättshaverister, liksom personer missnöjda med samhället i största allmänhet. Och en och annan riktig rasist. I vissa kommuner saknas sannolikt helt förutsättningar för att kunna samtala eller samverka med SD överhuvudtaget. I sista hand måste de lokala moderaterna avgöra hur man ska hantera andra partier i kommunfullmäktige.
Några trodde också, i likhet med mig, att övriga Allianspartier kommer att följa efter och ställa upp på en gemensam Alliansbudget till hösten. Det blir rimligen i längden omöjligt för C och L att i kraftfulla ordalag kritisera regeringen för förslag i regeringens budget som skadar Sverige, utan att ta den chans moderaterna föreslår att lägga fram en annan budget som skulle kunna få riksdagens stöd. Vi får ge C och L lite tid och hoppas de ändrar sig. Jag hoppas verkligen det blir så! Och för mig är det inte viktigast att fälla regeringen ett knappt år före ordinarie val. Viktigast är att Alliansens budget röstas igenom av riksdagen. Vill Löfvén sitta och verkställa den under valåret får han väl göra det. Annars får han väl lämna över makten till oss under valåret. Då har vi i vart fall en framröstad budget att styra på, och då bör det fungera bra med Alliansen i minoritet.
The Mule Skinner Band
2017-01-28
I går var jag på nostalgispelning med TheMuleSkinnerBand. Bandet består av fyra av de tidiga Streaplersmedlemmarna; Sångaren Gert Lengstrand (som startade bandet 1959 tillsammans med bröderna Liljeblad), på gitarr och bas tvillingarna Göran Liljeblad och Håkan Liljeblad, trummisen och sångaren Bjarne Lundqvist (som för övrigt är min granne hemma i Ubbhult, och som var med och startade Flamingokvintetten 1960 och anslöt till Streaplers 1963), samt bandets kapellmästare Jörgen Flach. De spelar idag inte under namnet Streaplers, eftersom det bandet fortfarande existerar med nya medlemmar. Deras nostalgiska version heter alltså The Mule Skinner Band.
Gårdagens spelning var i Sätila Bygdegård - samma plats som Streaplers hade en av sina första spelningar för över 50 år sedan. Sångaren Gert Lengstrand är ju även en legendarisk låtskrivare som gjort många kända hitlåtar och melodifestivallåtar genom åren. Bland annat Eurovisionvinnaren Tusen Och En Natt (Charlotte Perelli), Eloise (Arvingarna) och Växeln Hallå (Janne Lucas). Och trots sin ålder på 74 år har han en grymt bra röst.
Ett litet smakprov från gårdagen finns på min facebooksida. Den smått ekivoka "Vad har du under blusen Rut"? Undrar om en sådan text hade fungerat idag? Men det är i vilket fall en riktig klassiker! I dag har The Mule Skinner Band en ny studio i Ubbhult, där de just håller på att spela in en ny skiva.
 
 
Alla partier utom V röstade för lag om maskeringsförbud
2017-01-26
I går antog riksdagen ett lagförslag om maskeringsförbud vid idrottsevenemang. Samtliga partier stödde förslaget - utom Vänsterpartiet.
Den nya lagen innebär att den som befinner sig på en idrottsanläggning vid till exempel en fotbollsmatch och helt eller delvis täcker ansiktet på ett sätt som gör det svårare att bli identifierad kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Det finns en del undantag från förbudet. Det gäller till exempel inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl eller personer som i tjänsten bär utrustning som täcker ansiktet, som brandmän och poliser. Och såklart inte idrottsmännen själva om de behöver skydda ansiktet under sporten av något skäl.
Moderaterna ifrågasatte undantaget för religiösa skäl, eftersom vi är oroliga för att ligisterna ska utnyttja detta kryphål för att ändå maskera sig. Det blir ju väldigt svårt att kontrollera. Vi tyckte det var bättre att ha ett generellt förbud utan undantag, men att polis ska låta bli att gripa och domstol låta blir att döma den som uppenbarligen inte täckt sitt ansikte med avsikten att begå brott. Men vi ställde oss ändå bakom lagförslaget eftersom det är viktigt att få ett förbud på plats.
 Vänsterpartiet röstade nej till en lag om maskeringsförbud, och hade ett mycket märkligt alternativt yrkande. Bland annat skriver man så här:
"Män är statistiskt sett den grupp som utövar mest våld, både i samhället och i idrottssammanhang. Därför är det viktigt att prioritera arbetet med att problematisera och söka förändra de rådande maskulinitetsidealen."
Man vill alltså ersätta lagen om maskeringsförbud med något slags genuspolitik. Ofattbart tramsigt. Det är inte "män" generellt som utför våld på idrottsarenor, det är ligister! 99,99% av männen som besöker arenorna använder inget våld. Detta är inte alls en fråga om genus utan om att förebygga brott.
På Twitter beskrivs saken så här. Och det är ju faktiskt en korrekt beskrivning om man drar det till sin spets. Lite tragikomiskt på något sätt. Fast mer tragiskt än komiskt.
Intressant samtal med iransk-azerisk taxichaufför
2017-01-26
Det sägs att taxichaufförer och frisörer är de som har bäst koll på strömningarna i samhället. I dag åkte jag taxi. Och träffade ännu en intressant, livserfaren och insiktsfull taxichaufför. Han frågade vad jag jobbade med i Stockholm och jag berättade då att jag var riksdagsledamot för moderaterna. Då sken han upp, han hade uppenbarligen sina egna sympatier hos oss, och hade även en god vän som var m-politiker i Göteborg.
Taxichauffören berättade (på närmast felfri svenska) att han var född i Iran, av iransk-azeriska föräldrar som flyttat till Iran från Azerbaijan. Han hade varit yrkessoldat i iranska armen och utkämpat flera krig, och även råkat i onåd hos den iranska islamistiska regimen och suttit i fängelse flera gånger. Sista gången för att han vägrat ta ayatollan i hand i samband med utdelning av något slags utmärkelse efter, vad jag fick för mig, kriget mot Irak. Han sa att han stolt satt av sitt straff. Antagligen kunde han skrivit en bok om sitt liv som skulle blivit en bästsäljare.
Chauffören hade många åsikter om svensk politik. Han berättade bland annat om att det i Azerbaijan är förbjudet att sätta hijab eller niqab på flickor under 18 år. Han tyckte det även borde vara förbjudet i Sverige. Han talade även turkiska och berättade att stora grupper azerier finns i Turkiet dit de en gång flydde från Iran (dit de flytt från Azerbaijan undan kommunismen). Han har många bekanta i Turkiet där det lever många azerier. I både Turkiet och Azerbaijan är det idag om jag förstod det rätt förbjudet att bära heltäckande muslimsk klädsel eller täcka ansiktet under arbetstid om man är i offentlig tjänst. Något han tyckte borde vara självklart även i Sverige. Jag kunde bara hålla med (har ju bloggat om detta tidigare).
Han sa också att "99% av muslimerna i Sverige" är oroliga för islamiseringen. Man vill inte att "mullorna" ska styra över den muslimska befolkningen i förorterna utan låta dem vara ifred. Mycket tänkvärt tycker jag. Jag vågar väl kanske inte gå i god för att hela 99% tycker så, men att det är många får jag ofta bekräftelse på.
Han berättade även att han nästan råkat i bråk med en somalier i Nordstans köpcentrum i Göteborg som öppet visat sympati för IS och uppenbarligen försökte sprida deras budskap. Han hade påpekat för somaliern att han var i Sverige nu och här gäller svenska lagar och att det är de som bodde i Sverige som har byggt landet. Då sa IS-somaliern att "det är gud som bestämmer över hela världen och gud har skapat allt". Då frågade taxichauffören varför gud inte skapat samma välfärd i Somalia som i Sverige? Då blev somaliern tyst sa taxichauffören nöjt.
Han berättade också att han låtit sina tre pojkar gå i söndagsskola i Svenska kyrkan - trots att de var muslimer. Han såg inget problem med det, "vi är alla människor" sa han och vi har ju samma gud. Han ville att sönerna själva skulle välja väg i livet. Fast alla var vad jag förstår fortfarande muslimer. Han och familjen har hela tiden bott i Hammarkullen i nordöstra Göteborg, och det gör man även idag, trots att man skulle ha råd att flytta till annan stadsdel där det är lugnare. Han hade fostrat sina söner att arbeta och studera, och idag går en av dem på Chalmers och de andra två i gymnasiet. Men alla hans tre söner är upprörda över hur situationen i Sverige, hur islamismen breder ut sig och hur stökigt det är i förorterna. Uppenbarligen tycker de att vi i Sverige är ganska naiva. De vill att samma lagar och regler ska gälla alla, oavsett religion. Och vill inte att islamister ska tillåtas påverka svensk lagstiftning (åtskilda badtider var en sak han särskilt nämnde). Åtminstone en av hans söner överväger att rösta på SD i protest mot islamiseringen. Och då ska man veta att hela familjen alltså är muslimer, dock sekulära sådana.
Ett intressant möte som sagt, och jag tror jag återgett det han sa (i vart fall en del av det) korrekt. För mig blev det ännu en bekräftelse på hur fel det blir att klumpa ihop alla muslimer och utmåla dem som ett hot mot vårt samhälle. Men också hur fel det blir när extrema islamister tillåts göra sig till talesmän för alla muslimer i Sverige. Varför är det alltid de mest extrema som får yttra sig i TV?
Ibland får jag frågan vad som är skillnaden mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna i invandringspolitiken när vi har en större samsyn kring migrationen än tidigare. Jag brukar ju då främst peka på integrationen och jobbpolitiken där SD har oerhört tunn politik. Men också att vi ser olika på arbetskraftsinvandring där moderaterna i grunden har en positiv syn. Men även slutsatsen från dagens samtal med taxichauffören är tänkvärt. Moderater ser människor som individer, inte som kollektiv. SD utmålar gärna alla muslimer i klump som ett hot mot samhället, vissa från SD säger öppet att man borde kasta ut alla muslimer. Som moderater vill vi att lagen ska vara lika för alla, brottslingar ska gripas och straffas och inte tillåtas terrorisera sina stadsdelar eller strida för IS, hedersbrott ska bekämpas och vi vill inte låta extrema grupper styra vår lagstiftning eller tvingas anpassa våra liv efter extrema tolkningar av andra religioner. Men den stora majoriteten hederliga, arbetsamma invandrare ska aldrig behöva känna sig ifrågasatta och oönskade bara för att vissa beter sig illa. Det måste vi moderater vara en garant för med vår tro på ett starkt rättssamhälle och individualism.
Om kommunerna effektiviserar och prioriterar räcker pengarna
2017-01-25
I går deltog jag vid ett seminarium hos Svenskt Näringsliv som diskuterade kommunernas och landstingens framtida finansieringsbehov. När både andelen unga och äldre ökar framöver, samtidigt som sjukvården kan göra allt mer för att förbättra vår hälsa och förlänga våra liv kommer också samhällets kostnader för välfärden att öka. Om vi inte gör något åt saken kommer kraftiga skattehöjningar att bli enda lösningen. Det är ingen bra idé i ett land som redan har bland världens högsta skatter. Dessutom slår kommunalskatten extra hårt mot dem med lägre inkomster.
På seminariet redovisades en rapport som visade att det finns stora möjligheter till effektiviseringar inom de kommunala välfärdstjänsterna och inom sjukvården. Om alla kommuner exempelvis skulle prestera lika bra som de bästa (då tar man full hänsyn till en mängd faktorer som gör att behoven av välfärdstjänster ser olika ut, befolkningens sammansättning mm) skulle man slippa en stor del av de hotande skattehöjningarna. Om man gör samma sak i sjukvården får man en liknande effekt.
Skulle man dessutom lyckas uppnå en årlig produktivitetstillväxt på 0,5 procentenheter skulle man kunna finansiera den framtida välfärden helt utan skattehöjningar.
Ett allvarligt hot mot effektiviseringar och produktivitetstillväxt är det hotande regleringen av vinster i välfärdsföretag. Det skulle direkt motverka effektivisering och nytänkande inom välfärden, minska konkurrensen och på sikt medföra höjda skatter.
Jag skulle till detta vilja lägga mitt eget mantra när det gäller kommunal ekonomi. Kommunpolitikerna måste lära sig att prioritera! Och att prioritera handlar också om att prioritera bort! Om man slutar lägga pengar på saker som de flesta människor inte efterfrågar och koncentrerar resurserna till de centrala uppgifterna - omsorg och utbildning - skulle man kunna förbättra såväl kvaliteten som arbetsvillkoren för personalen - utan att höja skatten. I dag läggs i alltför många kommuner enorma summor på onyttiga samhällsprojekt samtidigt som lågavlönad personal sliter i äldreomsorgen utan tillräcklig bemanning. Det är en totalt vansinnig prioritering.
Hög tid att byta ut ut Stefan Löfvéns regering
2017-01-24
Debattinlägg i Borås Tidning idag (vid behov - klicka för mer läsvänlig storlek!).
.png)
Vi bjuder in Tino Sanandaji till riksdagen för att prata integration
2017-01-24
Efter att migrationsfrågan varit den stora samhällsfrågan under ett drygt års tid väntar nu nästa stora fråga - integrationen av alla dem som beviljats uppehållstillstånd. En misslyckad integration kommer att medföra ett högt socialt och ekonomiskt pris för vårt samhälle. Tillsammans med min centerpartisten Staffan Danielsson, bjuder jag nu in till ett möte med den frispråkige iranskfödda/kurdiska nationalekonomen och debattören Tino Sanandaji. Mötet är främst till för riksdagsledamöter och tjänstemän i riksdagen, men om någon utomstående vill vara med går det säkert att ordna, kontakta mig i så fall!
Möte med Tino Sanandaji
Nationalekonomen och fil.dr. Tino Sanandaji är en kunnig och slagkraftig deltagare i migrationsdebatten som kan provocera. Han är aktuell med sin purfärska bok ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”.
Han skriver: ”När bokprojektet påbörjades var den stora frågan flyktingkrisen. Den är huvudsakligen överspelad sedan Sverige kapitulerade inför verkligheten och började stänga gränserna. Jag har därför ändrat bokens fokus mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot. Bokens slutsats är att samhällskostnaderna för sociala problem, exkludering, kriminalitet och antisocialt beteende är jämförbara med invandringens direkta kostnader. Det är därför avgörande att ta fram konkreta åtgärder som ger de invandrare Sverige tagit emot arbete och en plats i det svenska samhället.”
Vi har bjudit in Tino Sanandaji att berätta om sina slutsatser och svara på frågor i riksdagen den 1 februari i Mittpoolen kl 18.00-19.30. Föranmälan obligatorisk till staffan.danielsson@riksdagen.se senast tisdag 31 januari.
Välkomna!
Staffan Danielsson (C) och Jan Ericson (M)
Ett parti som inte ens försöker få igenom sin politik tas inte på allvar
2017-01-23
(Varning för långt blogginlägg, men texten är viktig!)
Torsdagens besked om att moderaterna förespråkar en gemensam Alliansbudget redan före valet, och att vi även är beredda att samtala med Sverigedemokraterna i riksdagsutskotten för att få igenom mer moderat politik har väckt oerhört många reaktioner, både positiva och negativa.
Inom moderaterna är dock stödet starkt för denna linje. Bland annat stöds beskedet enligt media av samtliga moderaternas 26 partidistrikt. I riksdagsgruppen är stödet också starkt för den nya linjen. Jag har också fått många positiva mail från aktiva moderater ute i landet såväl som i den egna valkretsen som säger "äntligen!".
Många har tyckt att det är ohållbart i längden att kraftfullt kritisera regeringens politik, men utan att göra några seriösa försök att driva igenom en annan politik. Lite orättvis är det kanske med tanke på att vi faktiskt drivit igenom en hel del, men jag förstår kritiken. I många frågor göms nämligen regeringens förslag i den stora budgetpropositionen. Det gäller bland annat de flesta skattefrågor och ekonomiska frågor. Det gör det omöjligt att förändra regeringens politik utan att riksdagen röstar igenom en annan budget. Och att moderaterna hela tiden röstat på sin egen budget har ju inte hjälpt eftersom den ändå inte röstats igenom i riksdagen.
Regeringen Löfvén har samtidigt visat sig sämre och farligare för landet än vi hade befarat. Talet om "samarbetsregering" blev det inte mycket av. I stället har man valt en ren konfrontation mot oppositionen och stora delar av näringslivet i fråga efter fråga. Man bryter vallöften på löpande band och de "reformer" man utlovat på arbetsmarknadsområdet har blivit fiasko. Jobben blir fler tack vare högkonjunkturen, men det döljer samtidigt att långtidsarbetslösheten växer. Integrationen av nyanlända kommer att kräva politiskt mod, men det saknar dagens regering. Man har inte heller kontroll över trygghetsfrågorna och polisen går på knäna samtidigt som utanförskapsområdena blir allt fler. Försvaret behöver mer pengar, men regeringen säger nej. Och ovanpå allt detta kommer rent samhällsskadliga förslag från regeringen. En del dåliga förslag lyckas vi ju stoppa, men långtifrån allt. Och de stora viktiga reformerna kan vi inte driva igenom. Situationen börjar bli ohållbar.
Det är mot denna bild man ska se vårt besked. Hade regeringen tagit ansvar och levt upp till det här med samarbete och låtit bli att lägga politiskt kraftigt kontroversiella förslag hade vi kunna låta Löfvén sitta fram till valet 2018 och nöjt oss med att kunna påverka politiken ändå i viktiga frågor. Men i dagens läge går det helt enkelt inte att försvara att moderaterna frivilligt avstår från att försöka få igenom sin politik av rädsla för att SD skulle stödja den eller medverka till att fälla dagens regering.
Jag har under över ett år argumenterat för att Alliansen skulle lägga en gemensam budget senast hösten 2018. Mitt syfte har egentligen inte varit att fälla regeringen, utan att driva igenom en bättre politik, samt att visa att Alliansen kan enas kring viktiga politiska förslag. En tydligare "valplattform" kan man knappast erbjuda väljarna. Om Löfvén skulle avgå nio månader före ordinarie val är en öppen fråga, men det skulle knappast bli extraval så nära inpå ordinarie val. Men skulle han avgå borde det gå att forma en fungerande Alliansregering som kan styra i minoritet fram till valet, även utan SD:s aktiva stöd. Vi har ju i det läget en fungerande Alliansbudget som fått riksdagens stöd.
Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta.
Vad gäller SD:s roll i svensk politik har nu övriga sju partier samt media ägnat all tid under sex år åt att försöka isolera SD politiskt. Man har hellre pratat om järnrör och partiets beklämmande historia än att kritiskt granska SD:s politik. SD har sluppit försvara sina politiska förslag och i stället kunna ta på sig offerkoftan som "mobbade" av övriga partier, att ingen pratar med dem, och försöka sätta bilden av att man är det enda riktiga oppositionspartiet som (trots sex år i riksdagen) står utanför det "politiska etablissemanget". Man kan lätt konstatera att taktiken knappast medfört att SD har fått minskat stöd i opinionen.
Jag tycker det är självklart att inte avstå från att lägga förslag bara för att de kan vinna i riksdagen med SD:s stöd. Lika självklart tycker jag det är att inte bilda en regering där SD ingår eller har en framförhandlad samverkan. Däremellan finns många nyanser.
Ett exempel. Om moderaterna har en åsikt kring bullerregler vid nyproduktion av bostäder och vi vet att SD driver en liknande linje ser jag inget problem att man skriver en gemensam reservation. Om SD aktivt vill medverka till att det byggs fler bostäder som kan avhjälpa bostadsbrist (och dessutom underlätta integrationen av nyanlända) tycker jag det är utmärkt. Inget parti i riksdagen har fel i allt, och i dagens parlamentariska läge måste allt stöd i sakfrågor kunna välkomnas oavsett varifrån det kommer. Det finns många liknande exempel på udda och oväntad samverkan eller samsyn i dagens riksdag. Ta tex frågan om surrogatmödraskap där V och KD länge haft en gemensam linje. Eller i Natofrågan där V och SD haft gemensamma reservationer. Det gör inte att partierna i övrigt gillar varandra rent ideologiskt.
Om SD däremot har en åsikt i en viktig ideologisk fråga och moderaterna rent hypotetiskt skulle byta åsikt i den frågan bara för att få SD:s stöd i en annan fråga vore det förfärligt. Att förändra moderata förslag för att få SD:s stöd är för mig också främmande. (Socialdemokraterna drog sig dock inte för att göra exakt så i skattepolitiken förra mandatperioden för att få SD:s stöd att fälla Alliansens förslag). Inget av detta lär dock hända, det är inte det torsdagens moderata besked innebär.
Det finns moderater (både politiker och väljare) som har åsikter över hela fältet, allt från att vi ska bilda regering ihop med SD till att vi aldrig ska prata med dem överhuvudtaget. För egen del tillhör jag den mer SD-kritiska sidan. Jag tycker det finns anledning att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt till SD och granska deras förslag och avsikterna med dessa noga. Om man samtalar kring vissa sakfrågor måste det kombineras med en ännu tydligare granskning och ifrågasättande av övriga förslag från SD. Ideologiskt och värderingsmässigt finns stora olikheter mellan moderaterna och SD. Att SD helt saknar integrationspolitik och helt saknar idéer för hur vi ska få fler nyanlända i arbete är exempelvis allvarligt. Samma sak med att de vill att nationerna sluter sig när det är samarbete som är viktigare än någonsin. En annan sak är att deras ekonomiska politik inte hänger ihop. SD:s extremt nationalistiska åsikter och att de har ett historiskt bagage som alltför ofta kommer upp till ytan liksom en hel del företrädare som har skrämmande åsikter går inte heller att förneka. Vi ska inte demonisera SD, men granska dem noga! Jag tror moderaterna med vår nya linje får en mycket större trovärdighet vid en sådan granskning. Nu kan inte SD längre ta på offerkoftan och som svar på varje kritisk åsikt i sakfrågor säga att de är utfrusna och därmed slippa diskussion. Om fler granskade SD:s politik i sak vore det utmärkt för den politiska debatten. Om SD dessutom tvingas vara med och ta ansvar för enskilda sakfrågor kan de inte heller längre hävda att de står utanför det politiska etablissemanget. SD har alltför länge kommit undan en granskning av detaljerna i sin politik, jag hoppas det blir ändring på det nu.
Moderaternas val stod mellan två dåliga alternativ. Vi valde det minst dåliga. I längden kan vi inte sitta på läktaren och låta all politisk verksamhet avstanna bara för att vi till varje pris vill isolera ett annat parti politiskt. Det vore katastrofalt både för landet och vårt eget partis trovärdighet.
Folkvandring...
2017-01-22
 
Vägen tillbaka var lång, vädret grått och trist, men stämningen god. Publiken lämnade Lassalyckans skidanläggning i breda floder åt flera olika håll. Men trots att det var 25-30.000 personer varje dag som skulle ta sig hem med bussar och bilar så flöt det mesta på alldeles utmärkt.
Skidfestens andra dag
2017-01-22
I dag var det dags för andra dagen av Ulricehamns skidfest. Lite sämre väder än igår, mulet och grådisigt, men samtidigt väldigt spännande stafetter, där Sverige blev trea i damernas tävling och tvåa i herrarnas. Totalt blev det alltså plats på prispallen för svenskarna i alla fyra tävlingarna.
Och vilket arrangemang och vilket publikstämning! Åkarna var närmast lyriska över publikens stöd, och publiksiffran överträffade alla förväntningar. 55.000 sålda biljetter och enligt arrangörerna totalt runt 60.000 åskådare om man räknar in barn och journalister som gick in gratis, samt alla funktionärer som var på plats. Man hade hopats på 40.000 totalt under två dagar.
Här några miljöbilder, denna dag från läktarplats vid upploppet.
 
 
Snart dags för start i damernas stafett.
En av växlingarna i damstafetten
 
Spurtstriden i damstafetten. Hanna Falk kämpar sig till en tredjeplats på hemmaplan. Sedan blev det prisutdelning.
 
Herrstafetten.
 
På vänstra bilden kommer åkarna in för upploppet. Calle Halvarsson i täten före Norge och Canada. På sista bilden syns Calle Halvarsson som spurtar sig till en andraplats efter omöjliga Norge.
En fantastisk skiddag i Ulricehamn
2017-01-21
Ända sedan det blev klart att Ulricehamn skulle få arrangera en världscuptävling i längdskidor har tanken funnits att åka dit och se tävlingarna, och så blev det också. I dag följde jag loppen från en plats långt ute på banan, alldeles intill spåret. En fantastisk dag - allt oerhört välarrangerat, vädret toppen med strålande sol, och dessutom svenska framgångar i tävlingen. Jag fick också en del finns bilder:
 
Här först Hanna Falk som tävlade på sin egen hemmaplan och gjorde sitt bästa resultat på denna distans hittills i karriären. Jublet visste inga gränser när hon passerade i spåret. Den andra bilden är på Charlotte Kalla, som slutligen slutade på en fin tredjeplats i tävlingen.
Efter loppet åkte Charlotte Kalla ett extra varv runt banan, kanske mest för att varva ned, men det kändes som ett ärevarv och hon möttes av stående ovationer från åskådarna längs banan. Det var en väldigt glad Charlotte Kalla, det var helt uppenbart. Kanske i toppform lagom till kommande skid-VM i Lahtis?
 
I herrloppet stod Marcus Hellner för den främsta svenska prestationen, och slutade även han på en tredjeplats. Även han verkar försöka toppa formen lagom till VM.
I morgon är det dags igen, då blir det plats på läktaren i målområdet för att se stafetterna!
Borås Tidning om min debatt med migrationsministern
2017-01-21
Mycket bra artikel i Borås Tidning idag.
Mina kommentarer till debatten finns i gårdagens blogginlägg. Men en sak borde jag lagt till. När Morgan Johansson säger att Alliansen "sålde ut" Migrationsverkets boenden så är det rent trams. Att Migrationsverket tvingades hyra mängder av boenden hösten 2015 berodde på en enorm anstormning av asylsökande på kort tid, ingenting annat. Det hade varit fullständigt orimligt om Migrationsverket skulle haft egna anläggningar och lägenheter stående ifall det eventuellt plötsligt skulle komma 165.000 asylsökande på kort tid. Självklart krävde detta tillfälliga lösningar. Det inser såklart migrationsministern också, även om han vill försöka plocka politiska poäng på att slira på sanningen.
Sammanfattning av min debatt med migrationsministern idag
2017-01-20
I dag hade jag min debatt med migrationsminister Morgan Johansson (S) som besvarade min interpellation från i höstas angående kommunernas svårigheter att ordna bostäder till alla nyanlända. Bakgrunden är ju att Migrationsverket vägrar släppa sina hyrda lägenheter i kommunala bostadsbolag, lägenheter som används för asylsökande. Jag och moderaterna menar att dessa lägenheter borde släppas till nyanlända och andra bostadssökande i stället. Här är min interpellation samt ministerns svar. Jag tycker svaret är närmast obegripligt.
 Ett antal kommuner, bland annat Borås och Göteborg, har haft en situation på senare tid där nyanlända med uppehållstillstånd tvingas bo i sovsalar eller idrottshallar. Samtidigt hyr migrationsverket lägenheter i samma kommun där asylsökande som väntar på besked får bo. Ministern skriver i sitt svar att det är viktigt för de asylsökandes integration att de bor i eget boende. Det borde vara ännu mycket viktigare för de som beviljats uppehållstillstånd. Att flytta från ett asylboende till ett sämre boende när man beviljas uppehållstillstånd är knappast en bra start på livet i Sverige.
Ministern motiverar det hela med att Migrations- verket sparar stora pengar genom att säga upp asylboenden och i stället låta de asylsökande bo i vanliga lägenheter. Migrationsverkets besparingar går dock ut över både kommunerna och dem som behöver bostad.
Migrationsverket har dragit Borås Stad inför domstol för att de sagt upp 20 lägenheter (trots att de fått rätt i hyresnämnden). När kommunerna tvingas dammsuga sina fastigheter på lägenheter till nyanlända drabbar det alla andra som söker bostad, tex ungdomar som flyttar hemifrån. Även ministern borde inse att sådant skapar ilska och riskerar att skapa främlingsfientlighet.
Moderaterna gick i migrationsöverenskommelsen med regeringen med på att göra det obligatoriskt för alla kommuner att ta emot nyanlända. Men vi utgick ju ifrån att regeringen och inblandade myndigheter då också skulle göra allt för att stötta och underlätta för kommunerna att få fram bostäder. I dag är det precis tvärtom - man motarbetar i stället aktivt kommunerna.
Moderaterna har tre konkreta förslag för att lösa den akuta krisen:
1) Migrationsverkets lägenheter bör överlåtas till nyanlända. Myndighetens lägenheter används för asylsökande och står ibland tomma. Dessa lägenheter bör släppas för att lätta på bostadstrycket ute i kommunerna.
2) Inbromsning av utflyttningen till kommunerna . Låt de nyanlända bo kvar längre på asylboenden i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen. Att sova i exempelvis sovsalar är inte en bra start på ett nytt liv i Sverige. Behov avgör hur länge inbromsningen ska gälla.
3) Kombinera anvisningslagen med möjlighet för kommuner som inte får fram boende att betala för plats på asylboende. Migrationsverket är i en process där man avvecklar asylboenden för att undvika att betala för dem. Detta är en olycklig situation när kommuners alternativ ofta är idrottshallar, köp av bostadsrätter eller hotell. Därför bör det möjliggöras att kommuner betalar för platser på det som nu är Migrationsverkets asylboenden.
Migrationsministern angrep mig i debatten för att jag "ville ställa asylsökande utan bostad". Ett tramsigt argument med tanke på att Migrationsverket just nu säger upp anläggningsboenden i en rasande fart. Om man låter bli att säga upp några av dessa skulle hyreslägenheterna kunna frigöras. Dessutom hävdade ministern att moderaterna "skär ned" på Migrationsverket och att det därför inte finns pengar till dyrare boenden som alternativ till hyrda lägenheter. Detta argument är också tramsigt. Både regeringen och oppositionen minskar i sina budgetar anslagen till Migrationsverket i spåren av att asylmottagandet minskat kraftigt. Det har inget med denna fråga att göra. Moderaterna presenterade sina förslag ovan i december, efter att vår budgetmotion var inlämnad. Självklart kommer full finansiering av dessa förslag att finnas med i kommande budgetmotioner.
Morgan Johansson bekräftade under debatten att Migrationsverket hyr lägenheter som räcker till hela 39.000 personer. Om man i vart fall släppte sina lägenheter i de kommuner som har stor bostadsbrist skulle det kunna lösa en stor del av den akuta bostadsbristen. Ministern upprepade sitt nej, men hade själv ingen lösning alls på kommunernas bostadskris, mer än att bygga mer. Men detta tar åtskilliga år och lägenheterna behövs nu!
Jag konstaterade avslutningsvis att om det finns ett allvarligt samhällsproblem som kan lösas snabbt och enkelt, men regeringen frivilligt avstår från denna lösning, ja då saknar man helt enkelt regeringsduglighet.
I morgon ställer jag migrationsministern till svars
2017-01-19
I morgon förmiddag kommer jag att debattera med migrationsminister Morgan Johansson (S) som ska besvara min interpellation från i höstas angående kommunernas svårigheter att ordna bostäder till alla nyanlända. Bakgrunden är ju att Migrationsverket vägrar släppa sina hyrda lägenheter i kommunala bostadsbolag, lägenheter som används för asylsökande. Jag och moderaterna menar att dessa lägenheter borde släppas till nyanlända och andra bostadssökande i stället. Borås Stads kommunala bostadsbolag har till och med blivit dragna inför domstol av Migrationsverket för att man sagt upp 20 av Migrationsverkets lägenheter. Detta trots att bostadsbolaget fått rätt i hyersnämnden.
Intresset för min interpellation har växt sedan i höstas, alltfler kommuner har stora problem med bostadsförsörjningen. I dag ägnar även Borås Tidning ägnar dagens ledarkrönika åt frågan.
Moderaterna tar äntligen tillbaka ledartröjan i politiken
2017-01-19
Under lång tid har jag både på bloggen och på Twitter framfört mina tankar om att Alliansen borde lägga fram en gemensam budget redan före valet. Hösten 2018 vore ett bra tillfälle. Det är också något jag argumenterat starkt för både inom Alliansen och inom mitt parti sedan länge. Inte minst i finansutskottet där jag ett antal gånger fört fram dessa tankar vid Alliansens gemensamma möten. Problemet har varit att inte alla Allianspartier har velat detta.
Efterhand som Sveriges problem ökar och regeringen lägger allt fler samhällsskadliga förslag har situationen blivit ohållbar. Beskedet från vår partiledare på presskonferensen som just pågår är därför välkomna. Nu ökar vi kraften i oppositionsarbetet och är tydliga med att vi från moderat sida vill ha en alliansbudget redan före valet 2018. Vi har inga tankar på att förhandla med SD, men om de skulle få för sig att rösta på en Alliansbudget kan det såklart leda till att Alliansens budget röstas igenom av riksdagen i höst. Då är vi också beredda att ta över regeringsansvaret i minoritet. Men vi kommer aldrig att överväga ett organiserat regeringssamarbete med SD.
Som moderat ledamot i finansutskottet har jag argumenterat för denna linje sedan mycket länge och känner mig oerhört nöjd idag!
Aftonbladets ledarredaktör ute på nya äventyr...
2017-01-18
Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion slog nog nytt rekord ikväll på Twitter med nedanstående inlägg, som jag inte kunde låta bli att besvara...
Ovärdigt av en statsminister att angripa en enskild privatperson
2017-01-18
Året var 1995. Statsminister Göran Persson yttrade de numera välkända orden: "Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige".
Att angripa enskilda människors rätt att framföra sina kritiska åsikter är något som satts i system i många andra länder, men det är något vi, förutom Göran Perssons uttalande, varit förskonade från i Sverige. Men nu väljer statsminister Löfvén att göra som sin företrädare, och denna gång riktar han sin kritik direkt mot en enskild privatperson.
I samband med World Economic Forum i Davos intervjuades statsminister Löfvén av Aftonbladet. I intervjun framförde han skarpa åsikter mot författaren Katerina Janouch för hennes kritiska uttalanden i tjeckisk TV om situationen i Sverige. ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande.” sade statsministern bland annat om hennes uttalanden. Statsministern citerades flitigt i olika media, både i Sverige och utomlands.
Jag anser att det är anmärkningsvärt att statsministern i denna egenskap kritiserar en enskild privatperson för att hon framfört sina privata åsikter i media. Statsministerämbetet innebär ett stort ansvar att uppträda med integritet och omdöme. Självklart kan man som statsminister kritisera ledande politiska motståndare för deras åsikter, men att göra samma sak mot enskilda privatpersoner är enligt min åsikt oacceptabelt. Man kan ställa sig frågan om inte statsminister Löfvén i detta fall har gått över gränsen för hur en statsminister bör uppträda?
Bara var tjugonde nyanländ i riktigt jobb efter etableringsfasen
2017-01-18
Socialdemokratiska Tidningen Arbetet har en alarmerande nyhet i gårdagens nummer. Bara var tjugonde nyanländ har fått ett jobb utan subventionering tre månader efter avslutad etableringsfas:
 Tre månader efter slutfört etableringsuppdrag är drygt 5% i jobb utan subventioner och lika många i studier. Resten är antingen i arbetsmarknadspolitiska program, subventionerade anställningar eller inget av detta.
Fler nyanlända har fått jobb under högkonjunkturen, men eftersom inflödet samtidigt ökat kraftigt faller inte arbetslösheten i denna grupp, utan ökar i stället. Trots en stark högkonjunktur.
Arbetsförmedlingen säger i artikeln att man "tror att arbetslösheten bottnar i år", dvs att den kommer att vända uppåt under året för att sedan fortsätta stiga. Det är en skrämmande prognos. Man kan ju fundera över vad som händer om vi samtidigt går in i en lågkonjunktur och inflödet av asylsökande fortsätter i dagens takt om ca 500 i veckan?
Utbildningsnivån hos de nyanlända i etableringsuppdraget redovisas också. Och den har faktiskt ökat de senaste åren:
 25% har idag mer än 2 års högskoleutbildning, mot bara knappt 15% för fem år sedan. Det är också färre lågutbildade. För fem år sedan saknade mer än hälften av deltagarna en utbildning motsvarande svensk nioårig grundskola. I dag är det runt en tredjedel. 50% har gymnasieutbildning eller högre.
Det är såklart mycket glädjande att fler är välutbildade och färre lågutbildade, men fortfarande har alltså hela 30% lägre utbildning än motsvarande svensk grundskola.
I Arbetsförmedlingens rullor finns 120 000 utrikesfödda personer som saknar fullgjord gymnasieskola, och hälften av dem saknar även grundskola.
När man granskar siffrorna och figurerna ovan är det viktigt att tänka på att detta är Arbetsförmedlingens siffror över dem som finns eller har funnits i etableringsuppdraget. Hur stor andel av de nyanlända som finns i etableringsuppdraget vet jag inte säkert, men håller på att undersöka. Den bild jag har är att det trots allt är merparten av de nyanlända. Men de som inte finns i etableringsuppdraget ingår alltså inte i statistiken ovan. De som lyckats få ett arbete på egen hand kan väl möjligen också antas ha en lite bättre utbildning. Sammantaget ser därför rimligen siffrorna något bättre ut om man ser hela gruppen nyanlända. Men det förtar inte känslan av en närmast hopplös situation. Hur ska alla dessa lågutbildade nyanlända komma i arbete och egen försörjning?
" Utmaningen vi står inför är större än någonsin. Vi har aldrig varit i närheten av den sammansättning av arbetslösheten som vi ser i dag. Det prövar samhället", säger Håkan Gustavsson på Arbetsförmedlingen i artikeln.
Förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser definitivt stoppat
2017-01-18
 I eftermiddags röstade riksdagen definitivt ned förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser. Och genom att rösta enligt den moderata linjen uppfyllde jag också mitt tydliga personliga vallöfte att alltid rösta nej till alla förslag om kvotering.
Förslaget om könskvotering skrotades ju redan under utskottsbehandlingen där M, SD, C, L och KD röstade nej. Därmed blev förslaget från utskottet till riksdagen att säga nej. Därför röstade vi vid dagens votering ja (grön knapp) till utskottets förslag (vilket alltså innebar ett nej till könskvotering). Lite komplicerat, men slutet gott och allting gott. I vart fall i denna fråga.
Allt fler ensamkommande barn och ungdomar tvångsvårdas
2017-01-18
Var tredje pojke som tvångsvårdats inom den statliga slutna ungdomsvården under 2016 var ensamkommande flyktingbarn. Det visar ny statistik som Statens institutionsstyrelse tagit fram för Svenska Dagbladets räkning.
Andelen ensamkommande flyktingbarn som tvångsvårdats eller börjat avtjäna ett straff inom sluten ungdomsvård har nästan fördubblats på två år. Under 2014 var 139 ensamkommande intagna, enligt statistik från Statens institutionsstyrelse, SiS. Då var var femte intagen pojke ensamkommande. 2016 tillhörde var tredje av de intagna pojkarna den gruppen.
Det handlar dels om unga som tvångsvårdas enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, och dels om ungdomar mellan 15–18 år som begått allvarliga brott och dömts till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Barn som tvångsvårdas enligt LVU har ofta stora psykosociala problem och många omhändertas på grund av missbruk, kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende. Enligt artikeln handlar det oftast om drogmissbruk eller att man rymt från sitt boende och lever "på gatan", men i en del fall även om ren kriminalitet. Av 63 minderåriga som började avtjäna sitt straff i sluten ungdomsvård under förra året var 10 ensamkommande.
Jag funderar på hur samhället ska klara av denna kraftiga ökning och hur det kommer att se ut kommande år. Dels är det brist på platser och kvalificerad personal, dels är kostnaderna för dessa platser enorma. Och inte minst blir det en utmaning för samhället att få in dessa ungdomar till ett normalt liv i framtiden. Om vi inte lyckas med det får vi stora bekymmer.
Alliansen sänkte pensionärernas skatt fem gånger
2017-01-18
I dag har jag denna debattreplik i Borås Tidning med anledning av en debattartikel i helgen där det påstods att jag farit med osanning när jag påstått att Alliansen sänkte skatten för pensionärerna fem gånger under sin regeringstid. Men just så var det.
Moderaterna är positiva till fortsatta skattesänkningar i framtiden för både för löntagare och pensionärer. Vi visade under våra regeringsår att det inte står i motsats till att välfärden får mer resurser. När skatterna sjunker ökar aktiviteten i ekonomin, företag kan växa, fler får jobb och dessutom minskar svartjobben. Det skapar i sin tur ökade skatteintäkter. Höjda skatter leder däremot till motsatsen, lägre fart i ekonomin och mer svartjobb. Då minskar skatteintäkterna trots att skatterna höjs.
Moderaterna har inte sagt nej till tydligare brottsstatistik hos Brå
2017-01-17
Båda jag och flera andra moderater i riksdagsgruppen lyfte ikväll frågan på veckans gruppmöte om medias uppgift att moderaterna skulle ha sagt blankt nej till att Brå skulle få i uppdrag att redovisa brottsstatistik uppdelat på svenskfödda och utrikes födda. (Se mitt blogginlägg i söndags, 15/1).
Det verkar som om media har missförstått den moderata linjen. Vårt svar till media var enligt uppgift att vi inte tagit något initiativ till ett sådant uppdrag till Brå. Däremot ska ingen ha sagt att vi absolut avvisar alla tankar om en utförligare statistik hos Brå.
Detta ger mig och andra moderater som motionerat i frågan ett visst hopp om stöd framöver, eftersom motionerna ännu inte är behandlade i justitieutskottet. Även om vi ju är väl medvetna om att enskilda motioner och motioner från enskilda partier normalt alltid brukar avslås i utskotten.
Min motion föreslår alltså inte uppdelning av brottslighet efter etnicitet, religion, ursprungsland eller något sådant, utan endast uppdelning av brott som begåtts av inrikes respektive utrikes födda, oavsett etnicitet. Alltså samma statistik som vi redan har hos SCB och andra myndigheter när det gäller exempelvis utbildningsnivå, arbetslöshet, nyföretagande och en massa andra saker. Argumenten för min motion finns i söndagens blogginlägg.
Många av mina moderata riksdagskolleger har under dagen uttryckt stor sympati för min och andras tankar att en utförligare statistik skulle kunna motverka mytbildning om invandrares generellt höga brottslighet och därmed motverka främlingsfientliga krafter. Det är min huvudingång i diskussionen, givetvis tillsammans med en förhoppning om att en utförligare statistik över brottsligheten också kan användas för att förebygga och motverka brott.
Diskussionen lär fortsätta. Viktigast var att det alltså verkar ha varit en missuppfattning att moderaterna skulle ha sagt blankt nej i frågan. Det känns bra. Jag kommer såklart, oavsett hur det går med min enskilda motion, att argumentera för att min linje också ska bli partiets officiella politik. Självklart är det då också viktigt att slå fast vad syftet är med statistiken liksom vad den skulle kunna tillföra det brottsförebyggande arbetet.
Under Alliansen var Sverige det mest socialt rättvisa landet i EU
2017-01-17
För åttonde året i rad rankas Sverige som det socialt mest rättvisa landet i EU. Sverige drar i från övriga EU-länder i den tyska stiftelsen Bertelsmanns årliga sammanställning av 36 indikatorer över social rättvisa i EU-länderna. Rapporten redovisades i december förra året.
Sedan första gången sammanställningen gjordes, 2008, har Sverige varit etta. Men jämfört med fjolåret drar Sverige ifrån i toppen. En bra bit efter Sverige kommer tvåan och trean, Finland och Danmark. I andra änden av skalan, de minst socialt rättvisa länderna i EU, hamnar Grekland, Rumänien och Bulgarien.
”Sveriges framgång vilar på en bred basis där landet rankas toppfem i alla sex huvudkategorier, tre av dessa på första plats", heter det i rapporten. Den enda indikator där Sverige är i botten (näst sist) i EU, är när det gäller skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Vilket dock i sig är mycket allvarligt med tanke på dagen situation.
De 36 indikatorerna är fördelade på sex huvudkategorier:
* Risk för fattigdom
* Tillgång till utbildning
* Tillgång till arbetsmarknaden
* Hälsa
* Rättvisa förhållanden mellan generationerna
* Social sammanhållning och icke-diskriminering
2016 års siffror baseras på 2015 års uppgifter, vilket alltså är det sista året med Alliansregeringens budget och politik. Åtta år av Allianspolitik följt av ett år till med Alliansens budget sammanfaller alltså med att Sverige drog ifrån i toppen som EU:s mest socialt rättvisa land. Vänsterns påstående att Alliansens politik "gynnade de rika" faller väldigt platt.
Arbetskraftsinvandring är bra och viktigt för Sverige...men...
2017-01-17
Sverige införde nya regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES i december 2008. Den viktigaste förändringen var att myndighetsprövningen av om det fanns kompetensbrist på den inhemska arbetsmarknaden togs bort. I stället fick arbetsgivarna själva avgöra när man behövde rekrytera från utlandet. Reformen utvärderades av OECD redan efter två år. Slutsatserna från dem var att systemet var snabbt och enkelt för arbetsgivarna, men också att hälften av arbetskraftsinvandrarna kom till andra yrken än bristyrken, samt att arbetskraftsinvandrarnas villkor behövde bevakas. Efter granskningen skärptes reglerna för att bland annat motverka missbruk, skenanställningar och oskäliga anställningsvillkor.
Nu har även Riksrevisionen granskat reglerna för arbetskraftsinvandring och hur utfallet har blivit för perioden 2009-2015. Av rapporten framkommer bland annat följande:
* Varje år har ungefär 20.000 arbetskraftsinvandrare samtidigt tillstånd att arbeta i Sverige, men under sommaren tillkommer ett antal säsongsarbetare.
* Störst andel arbetskraftsinvandrare, 5% av de anställda, finns inom dataprogrammering och i restaurangsektorn.
* Ungefär 2,5% av arbetsgivarna har hittills rekryterat/försökt rekrytera arbetskraftsinvandrare, oftast enstaka personer.
* Det är vanligare bland utrikes födda företagare att erbjuda anställning till arbetskraftsinvandrare.
* Ungefär 60% av tillstånden för arbetskraftsinvandring gäller bristyrken, medan 20% gäller överskottsyrken (i huvudsak låg-eller medelkvalificerade serviceyrken).
* Trenden med ökad inströmning av arbetskraft till lågkvalificerade överskottsyrken bröts 2012 och är nu relativt konstant.
* Högkvalificerade arbetskraftsinvandrare söker oftare förlängning av sin rätt att arbeta i Sverige medan de lågkvalificerade mera sällan ansöker om förlängning av tiden.
* Ungefär 25% av arbetskraftsinvandrarna har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige (efter 4 års arbete). * 40% av arbetskraftsinvandrarna har med sig anhöriga, och en tredjedel av de vuxna anhöriga arbetar också, en tredjedel av dessa arbetar i sin tur i högkvalificerade yrken.
* Uppskattningsvis 5% av tillstånden kan enligt Riksrevisionen uppskattas vara skenerbjudanden som aldrig leder till arbete.
* Drygt 90% av de arbetskraftsinvandrare som granskats uppfyller försörjningskravet (i dagsläget 13.000 i månaden i nettolön). Gruppen som inte når kravet minskar stadigt och har halverats sedan 2009.
* Handläggningstiderna hos Migrationsverket är långa och skillnaderna i handläggningstider för likvärdiga tillstånd har ökat.
* Riksrevisionen rekommenderar att Migrationsverket får direkt tillgång till vissa uppgifter hos Skatteverket för snabbare handläggning.
* Det finns oklarheter i hur vissa regler, exempelvis försörjningskravet och "avtalsenlig lön" för personer som arbetar i företag utan kollektivavtal ska tolkas.
* Migrationsverkets kontroller har blivit bättre men behöver förbättras ytterligare
I går hade Göran Arrius (ordförande för SACO) och Carola Lemne (VD för Svensk Näringsliv) denna debattartikel i Svenska Dagbladet om sin syn på frågan. De är mycket positiva till arbetskraftsinvandring och anser också bland annat att Migrationsverket måste bli bättre på att ge snabb service till företagen när de vill rekrytera personer från utlandet. De påpekar också att Migrationsverkets prövningar måste utgå från en helhetssyn och rimlighetsbedömning. I allt väsentligt delar jag deras positiva syn på arbetskraftsinvandring och förslag till åtgärder. Att vara positiv till arbetskraftsinvandring kan låta konstigt när vi samtidigt har så svårt att få nyanlända och lågutbildade i arbete. Men rätt hanterat hjälper arbetskraftsinvandringen till att skapa fler jobb. Ett företag som kan rekrytera en nyckelperson - det kan vara en dataspecialist eller en restaurangkock - kan utveckla sin verksamhet och anställa fler. Och om ingen plockar de svenska bären i våra skogar kan inte livsmedelsindustrin tillverka sina produkter. Varje arbetskraftsinvandrare som kommer till vårt land och får arbete med en avtalsenlig lön och betalar skatt blir dessutom en vinst för samhället.
Med detta sagt kan jag tycka det är mycket märkligt att Sverige behöver importera arbetskraft för enklare restaurangjobb, bärplockning eller städjobb. Dessa enklare jobb borde såklart sökas av någon av alla de lågutbildade eller långtidsarbetslösa i Sverige. Att hela 20% av arbetskraftsinvandrarna finns i lågkvalificerade överskottsjobb är absolut ett problem om vi ska kunna få lågutbildade som bor i Sverige i egen försörjning. Det går inte att blunda för detta dilemma även om man i grunden är positiv till arbetskraftsinvandring.
Min egen fundering (har knappast stöd av mitt parti) är att man skulle kunna återinföra något slags arbetsmarknadsprövning av vissa jobb eller i vissa branscher för att undvika arbetskraftsinvandring till yrken där lågutbildade personer som redan finns i landet skulle kunna ta jobben. Men ska man göra detta måste ju också kravet öka på den arbetslöse i Sverige att ta ett okvalificerat jobb, i annat fall får företagen inte tag i personal. I dag är det alltför få sökande till okvalificerade jobb inom exempelvis restaurang eller städbranschen, och arbetskraftsinvandring blir då enda lösningen. Att förändra detta är en komplicerad fråga, inte minst politiskt.
Dyster utveckling - allt längre tid innan nyanlända kommer i arbete
2017-01-16
Tidningen Arbetsmarknadsnytt (länk från bilden nedan) har idag ett dramatiskt nyhetsinslag från ett seminarium arrangerat av Fores, där det framkom att situationen på arbetsmarknaden för nyanlända går åt fel håll. Hittills har det tagit i snitt åtta år innan hälften av alla flyktingar som kommer till Sverige har etablerat sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) har vid flera tillfällen påpekat att den tiden måste kortas. Målet är två år. Detta verkar vara ett synnerligen orealistiskt mål, eftersom utvecklingen går åt andra hållet. Enligt SCB:s senaste siffror tar det idag nio år innan hälften av alla nyanlända har fått ett arbete. Hur lång tid det tar för den andra hälften vågar jag inte ens tänka på...
SVT återigen i spetsen för farlig och fördummande klimathysteri
2017-01-16
 Häromkvällen hade SVT (Rapport och Aktuellt) ett nyhetsinslag om en ö, Isle de Jean Charles (bilden), som ligger nära New Orleans i deltat vid Mississippiflodens mynning. Ön har krympt dramatiskt de senaste decennierna, och sedan 1955 har över 90% av ön försvunnit. I inslaget berättade man att öns sista invånare nu måste flytta innan ön helt försvinner. Orsaken sades vara klimatförändringarna, i form av stigande havsnivåer, och invånarna benämndes i programmet för "USA:s första officiella klimatflyktingar".
I programmet fördes inga resonemang om alternativa orsaker till att ön håller på att försvinna. Att den aktuella havsnivåhöjningen på 2-3 millimeter per år ensam och så snabbt skulle ha utplånat denna ö lät helt enkelt inte rimligt. Jag bestämde mig för att gräva lite mer i frågan.
Såväl hotet mot New Orleans som mot en aktuella ön är omskriven i ett flertal media, både i Sverige och utomlands, såväl i vetenskapliga tidskrifter som andra. Exempelvis här, här och här. En sökning på nätet ger också ett stort antal träffar.
Det är lite märkligt att ingen "klimatdebattör" överhuvudtaget medger att man faktiskt placerat New Orleans under havsnivån redan från början, utan att valla in staden ordentligt, och att det såklart är den viktigaste orsaken till att staden svämmas över. Ingen klimatpolitik i världen kan förändra detta faktum. När man läser artiklar om den aktuella ön inser man också snabbt att det är helt andra faktorer än klimatförändringar som dömt Isle de Jean Charles till undergång. För det första beror det på att man pumpat upp enorma mängder med olja ur underjorden under ön och floddeltat. När oljan försvinner bildas stora hålrum och det har gjort att ön sjunkit samman (Samma effekt som på många av söderhavsöarna, där det i stället är ett alltför stor upptag av färskvatten som leder till samma sak). För det andra har man muddrat floden runt ön och grävt djupa kanaler i bottensedimenten för att underlätta för sjöfarten (syns även på fotot ovan). Eftersom ön är helt uppbyggd av sand och sediment leder mudding av floden till att ön eroderar allt snabbare, för att slutligen försvinna (för övrigt samma effekt som när man "dammsuger" havsbottnarna runt stillahavsöarna på sand till cementindustrin). När man byggt kanaler för oljeindustrin har man dessutom lämnat milslånga kanaler efter sig. Saltvatten från havet har därmed kunnat ta sig in i floddeltat vilket skadat hela ekosystemet. Den värsta konsekvensen av saltvatteninträngningen är att den dödar trädens och växternas rötter. Då rötterna inte längre håller ihop marken förvärras erosionen ytterligare. Avsaknaden av träd har också gjort ön mycket utsatt för återkommande stormar och orkaner som svept med sig delar av ön.
Vad gäller havsnivåstigningen finns det inget som visar att den är snabbare i just detta område än i Mexikanska golfen i övrigt, dvs 2-3 millimeter per år, vilket är ungefär samma takt som havsnivån stigit i hundratals år. I förhållande till de övriga dramatiska skador på ön som människan orsakat är havsnivåns förändring fram tills idag rimligen en marginell faktor (vilket även styrks av forskaren som uttalar sig i slutet av artikeln i The Independent ovan). En viktigare faktor är sannolikt de omfattande oväder som regelbundet drar in över amerikanska sydkusten. Inget visar att dessa oväder blivit fler eller kraftigare (även om klimatforskarna hotar med att det kan bli så i framtiden). Men de orkaner som redan förekommer är tillräckligt allvarliga för att driva upp stora vågor över den redan illa drabbade ön, och i praktiken göra den obeboelig.
Människan bär alltså direkt skulden för att denna ö måste överges, men det handlar knappast om att vi orsakat klimatförändringar genom koldioxidutsläpp utan om att vi helt förstört naturen och miljön runt den aktuella ön. Ön har för övrigt krympt successivt ända sedan 1950-talet, och det är i sig ett bevis på att det knappast är "klimatförändringar" som är orsaken. Att låtsas som att minskade utsläpp av koldioxid skulle rädda denna och andra hotade öar är verkligen att blunda för verkligheten. Det är helt andra miljöåtgärder som behövs. Och att kalla de som tvingas lämna ön för "klimatflyktingar" döljer det faktum att de är offer för allvarlig mänsklig miljöförstöring av helt annat slag. De är uppenbart "miljöflyktingar" och det är en helt annan sak.
Genom att skylla snart sagt alla miljöproblem på "klimatförändringar" och blunda för andra miljöproblem har media och klimataktivister fördummat hela miljödebatten. Politisk debatt om hur mycket koldioxidutsläppen måste minska och om jordens temperaturökning ska begränsas till 2 grader eller 1,5 har det senaste decenniet upptagit medias som politikernas och miljödebattörernas tid. Utan att någon ens kan göra sannolikt att människan vare sig kan stoppa klimatförändringarna eller dramatiskt minska dem. Alltför många viktiga miljöfrågor har hamnat i bakgrunden, allt har bara handlat om koldioxidutsläpp. Klimatdebatten har skadat hela miljöpolitiken och jag är rädd för att det kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i framtiden.
Tydlig brottsstatistik motverkar myter och fördomar
2017-01-15
Kvällens inslag i Agenda om det är rätt eller fel att ge Brå uppdraget att återigen börja föra statistik över brottsligheten uppdelad efter om gärningsmannen har svensk eller utländsk bakgrund har skapat en hetsig debatt. Fram till 2005 gjordes en sådan uppdelning i svensk statistik, och det görs fortfarande i Danmark, Norge och Finland.
Motståndarna till tydlig statistik menar att en sådan skulle kunna användas i rasistiska och främlingsfientliga syften. De verkar alltså märkligt nog själva med automatik utgå från att utländska medborgare är så överrepresenterade i brottsstatistiken att det skulle göda rasismen, i annat fall skulle de väl välkomna denna typ av statistik? Förespråkarna, däribland jag själv, menar tvärtom att frånvaron av aktuell statistik gör att det sker mytbildning och kollektiv skuldbeläggning av alla invandrare. Bilden sätts att de allra flesta brott begås av utrikes födda och att en stor del av invandrarna är kriminella. Detta är såklart inte korrekt. Utrikes födda är visserligen överrepresenterade i brottsstatistiken och i majoritet när det gäller vissa specifika brott om man ska tro den gamla statistiken före 2005 och de rapporter vi får från polisen. Men de allra flesta invandrare är självklart inte kriminella och fler brott begås totalt sett av svenskfödda än av invandrare. Men utan tydlig aktuell rikstäckande statistik går det inte att visa vad som är rätt eller fel i debatten. Och då riskerar myterna att vinna.
Brå är själva inne på samma tankegångar i sin rapport 2005. Där skriver man följande om frågan: ”En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av en ny undersökning om brott bland svenskar och invandrare och menar att den är till mer skada än nytta. Det finns en risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera. Brå har dock gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en bild som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst."
Vi för utförlig brottsstatistik efter såväl kön som ålder, samt om gärningspersonen är återfallsförbrytare eller förstagångsförbrytare, samt vilka typer av gärningsmän som oftast utför olika typer av brott. Att även föra statistik över om brottslingen är svenskfödd eller utrikesfödd kan vara av stort värde både för att motverka mytbildning och för att bättre förstå orsakerna bakom brottsligheten. Jag skulle dessutom gärna se en uppdelning av brottslighet efter om personen ifråga har uppehållstillstånd, är asylsökande eller lever i landet illegalt. Den sistnämnda gruppen tycker jag nämns särskilt ofta av polisen i samband med brott och det skulle vara intressant att se om det också stämmer.
Själv motionerade jag i riksdagen i höstas just om att ge Brå i uppdrag att återigen börja föra samma statistik som man gjorde fram till 2005 och som alltså görs i Sveriges grannländer. Jag tror det skulle vara bra av ett antal olika skäl att ha statistik över brottslighetens koppling till svenskfödda eller utrikes födda. För mig är det viktigaste skälet att motverka fördomar och mytbildning, jag tror faktiskt att det skulle kunna motverka rasism och främlingsfientlighet. Att försöka dölja fakta av något slags kontraproduktiv välvilja är fel väg att gå. Verkligheten blir inte bättre för att man försöker dölja den, men den kan däremot framstå som betydligt sämre än den är om man saknar faktaunderlag.
Rimligt med förbud mot niqab i skolan - men knappast på fritiden
2017-01-15
Nyheter24 berättade häromdagen om att Norge kommer att införa förbud mot burka och niqab i skolor och på universitet. Detta har återigen startat en svensk debatt om att "förbjuda burka" där det finns ett antal olika förslag och motiveringar. När jag länkade till nedanstående artikel från min facebooksida kom en ström av kommentarer. Många applåderade det norska förslaget, och efterfrågade samma i Sverige. Andra vill se ett förbjud mot burka och niqab på allmän plats. Någon ställde dock den viktiga frågan - vad blir i så fall nästa steg? Vad ska vi förbjuda härnäst?
Frågan om hur man skulle kunna förbjuda vissa utpekade klädesplagg på allmän plats är komplicerad. Jag förstår att en del människor känner obehag av att personer går omkring och döljer sitt ansikte. Vissa drar även paralleller till att vi förbjuder maskering under demonstrationer och är på väg att införa maskeringsförbud på idrottsarenor. Min grundinställning är ändå att man inte bara helt godtyckligt kan förbjuda människor att klä sig som de vill på sin fritid. Det är rimligen omöjligt i ett samhälle som vill värna individens frihet. Ett förbud blir ju lika illa som att man i vissa kulturer tvingar kvinnor att bära dessa plagg. Att ersätta ett tvång med ett förbud känns märkligt. Och om vi generellt förbjuder dessa plagg blir steget väldigt litet att kräva förbud mot annan klädsel i det offentliga rummet. Det är en farlig utveckling. Än så länge landar jag därför i att friheten att klä sig som man vill på sin fritid väger tyngre än att vissa människor eventuellt kan känna obehag eller oro av att någon går på gatan i burka. Och den ofrihet många kvinnor bevisligen känner på grund av kulturella krav att bära heltäckande klädsel få man försöka angripa på annat sätt.
När det däremot gäller de som är anställda i offentlig tjänst (eller verksamheter som drivs på entreprenad åt det offentliga) är det en helt annan sak. Den som är offentliganställd representerar det öppna samhället och staten, avlönas av medborgarna gemensamt, och ska vara neutral i förhållande till medborgarna och uppträda på ett sätt som inger förtroende. I detta ligger enligt min åsikt att man självklart inte ska bära påträngande symboler och attribut under arbetstid som symboliserar religioner, åsikter eller politiska partier, och inte heller bära kläder som döljer ansiktet. Detta innebär rimligen att man inte bär burka på jobbet. Men inte heller att man har ett partimärke från ett politiskt parti på kavajen när man som anställd står i receptionen i kommunhuset.
I skolan måste såklart lärare och elever kunna se varandra i ögonen. Vare sig lärare, elever eller annan skolpersonal kan då tillåtas att bära kläder som döljer ansiktet under skoltid. Samma sak borde såklart gälla för anställda inom exempelvis vård och omsorg. Vad man däremot har på sig efter skoltid tycker jag inte lagstiftaren ska lägga sig i. Det norska lagförslaget går på samma linje som min och har ett brett politiskt stöd, inklusive det norska Arbeiderpartiet (Socialdemokraterna). En liknande lag borde rimligen diskuteras även i Sverige och skulle vara en rimlig avvägning mellan olika intressen.
Spelar sanningen någon roll för Löfvéns S-MP-regering?
2017-01-14
Jag ställer frågan i den debattartikel i Borås Tidning idag. Tyvärr är det väl närmast en så kallad retorisk fråga. Svaret lär vara nej. (Klicka för läsbar storlek).
Dra in biståndet om ett land vägrar ta emot sina egna medborgare!
2017-01-11
Uppgifterna från Uppdrag Granskning är alarmerande. Totalt 190 personer som dömts till utvisning efter att ha avtjänat fängelsestraff för grova brott har släppts på fri fot i väntan på utvisning från Sverige. Av dessa 190 är 51 idag helt försvunna och polisen har ingen aning om var de finns. Det är viktigt att påpeka att dessa 51 personer är summan av "öppna ärenden" från ett antal år tillbaka där beslutet om utvisning ännu inte har preskriberats. Men läget är ändå allvarligt, vi talar om personer dömda för allvarliga brott. Sannolikt lever många av dessa personer illegalt i Sverige. Risken att de begår nya brott är givetvis överhängande i och med att de saknar annan försörjning.
Hur man ska hantera utvisade personer efter frigivning, om de kan hållas i förvar i avvaktan på utvisning och hur man annars ska göra för att ha "koll på dem" är något komplicerat och juridiskt knepigt. Men det är en fråga som måste få en lösning. Vi vill inte ha tidigare dömda grova brottslingar som lever illegalt i vårt land. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Ibland kortas ett fängelsestraff ned just för att utvisning är en del av straffet. Om utvisningen då inte verkställs får dessa personer ett lindrigare straff än om en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige begår samma brott.
Det är dock inte bara utvisning av dömda brottslingar som är svåra att verkställa. Det finns även ett stort antal asylsökande som nekats uppehållstillstånd men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer eftersom dessa vägrar ta emot sina egna medborgare. Samma sak gäller de sk "gatubarnen" som befinner sig illegalt i landet, och som hemlandet vägrar ta tillbaka. Följderna blir att Sverige tvingas behålla allt fler individer i landet som faktiskt inte har rätt att vara här.
Flera av de länder som vägrar ta emot avvisade eller utvisade medborgare tar samtidigt emot svenskt bistånd, ibland ett omfattande sådant. Jag anser personligen (till skillnad från många andra riksdagsledamöter, även i mitt eget parti) att Sverige omedelbart ska frysa eller dra in allt svenskt bistånd till länder som inte tar emot utvisade eller avvisade medborgare från Sverige. De orsakar oss stora kostnader och besvär genom sin vägran och då är det inte mer än rätt att vi också drar in biståndet. Undantag bör givetvis kunna göras, exempelvis bör katastrofhjälp och liknande såklart inte omfattas av ett stopp. Det kan också finnas enstaka projekt där det skulle medföra oskäligt stor kapitalförstöring om biståndet upphörde. Ibland går vårt bistånd via andra kanaler (FN, EU, Världsbanken osv) och då kan det givetvis också vara svårt för Sverige att ensidigt dra sig ur. Men huvudprincipen borde ändå vara att ett land som får svenskt bistånd också samarbetar med svenska myndigheter, i annat fall riskerar man att biståndet från Sverige upphör. De frigjorda medlen bör rimligen kunna användas för att täcka de kostnader vårt land har för att försöka hantera och övervaka de utvisade eller avvisade personerna.
Jag vill vara extra tydlig med att detta är min personliga åsikt och inte moderaternas partilinje. Men jag kommer såklart att argumentera för att mitt parti ska gå denna riktning.
Färre sjukskrivningar i privata företag än i offentlig verksamhet
2017-01-11
På mitt bord har jag en intressant artikel från december som jag aldrig hann kommentera då. Den handlar om statistik från Försäkringskassan över sjuktalen bland de anställda i olika sektorer för år 2015. Statistiken bekräftar det vi redan vet, nämligen att sjuktalen är som störst inom offentlig sektor, medan de privata företagen har avsevärt lägre sjuktal. Som tidigare ledamot i socialförsäkringsutredningen var jag hyfsat uppdaterad kring detta, men att privata företag faktiskt har hela 70% färre långtidssjukskrivna än kommunerna var överraskande även för mig. Nedan skillnaden totalt för alla anställda, oavsett yrke:
Än mer intressant är det att siffrorna dessutom visar att anställda inom privat bedriven vård och omsorg har lägre sjuktal än personer som arbetar i samma yrken inom kommunal och landstingsdriven verksamhet. Skillnaden är mindre än ovan men ändå tydlig enligt Försäkringskassan.
"Högre chefstäthet hos privata arbetsgivare kan vara en av orsakerna till de lägre sjuktalen. Det betyder att det finns chefer närvarande som kan fånga upp signaler på ohälsa för att förhindra sjukskrivning. Utbrändhet inträffar inte över en natt utan byggs upp under en lång tid. En tydligare kostnad i privat sektor när en person blir sjukskriven kan vara en drivkraft som gör att det blir mer lönsamt att investera i en god arbetsmiljö och jobba förebyggande", säger Lars Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen på Försäkringskassan.
Den ständiga politiska kampen från vänster mot privata företag inom välfärdssektorn är missriktad. Privata företag kan, förutom att driva på för en mer effektiv verksamhet och skapa valfrihet för medborgarna även bidra till att förbättra arbetsmiljön och få ned sjuktalen. Offentliga monopol inte bra för någon, allra minst för de anställda.
Ett försök att bena ut läget kring de svenska Jas-planen
2017-01-11
Den senaste tiden, liksom i dagens partiledardebatt, förekommer diskussioner kring de svenska Jas-planen. Hur många vi ska ha, om helt nya förrådsställda plan verkligen ska skrotas och när och hur befintliga plan ska uppgraderas till nästa version.
Ungefär så här ser det ut:
Exakt hur många Jas-plan Sverige har i "flygdugligt skick" är inte officiellt, det är väl av naturliga skäl inte något man vill meddela främmande makt. Men av denna artikel i Svenska Dagbladet förra året får man läget på ett ungefär. "På drygt 20 år har tillverkaren Saab slutfört svenska statens beställning på sammanlagt 204 plan. Men i dag finns inte ens hälften av dessa plan kvar i flygvapnet. 67 plan är enligt uppgifter till SvD av olika anledningar tagna ur drift och står i förråd eller har monterats ner. Tjeckien och Ungern leasar vardera 14 plan, tolv är sålda till Thailand. Kvar i det svenska flygvapnet finns totalt 97 plan." Detta stämmer väl med andra uppgifter om att det idag finns just 97 Jas-plan av dagens version (version C/D) i det svenska försvarets ägo.
Sverige kommer under mitten av 2020-talet att byta ut den nuvarande C/D-versionen av Jas Gripen mot nästa generations version E. Jas Gripen E har bland annat ny motor, ny radar, större skrov, större bränsletankar, ny jaktrobot och nya sensorer. Genom tidigare beslut ska då dagens 97 stycken C/D ersättas av 60 stycken E. Delar av de nuvarande C/D-planen kommer att användas i de nya E-planen.
Moderaterna anser att det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. För att klara den moderna stridsmiljön är det helt nödvändigt att Försvarsmakten uppgraderar sin stridsflygförmåga till de betydligt bättre Jas Gripen E. Vi moderater har tidigare även pekat på att det kan bli aktuellt att för Sverige att ha ytterligare tio Jas Gripen E, det vill säga sammanlagt 70 stycken. Samtidigt kan finnas anledning att behålla ett antal plan av den nuvarande C/D-versionen parallellt med att de nya E-planen införs. Vi moderater är alltså tveksamma till att skrota ut alla de JAS-plan som "blir över" vid bytet till nästa version, det kan vara bättre att behålla dessa som reserv eller extra resurs vid behov.
Jag tycker detta är en klok linje. Att skrota ut alla överblivna Jas-plan känns som kapitalförstöring, under förutsättning givetvis att Försvaret anser att de gamla planen då fortfarande går att använda i modern strid. Eftersom utbytet till nästa generation Jas-plan ligger nära 10 år fram i tiden finns det dock gott om tid att ta beslut om vad man ska göra med de gamla Jas-plan som "blir över".
Ökad oro för brott och minskat förtroende för rättsväsendet
2017-01-10
I dag presenterar Brottsförebyggande Rådet, Brå, resultatet av sin Nationella Trygghetsundersökning för 2016. 12.000 svenskar över hela landet har tillfrågats och undersökningen har gjorts varje år sedan 2006. Det stora antalet tillfrågade samt undersökningens regelbundenhet gör såväl resultatet som skillnaderna mellan åren mycket intressanta och ganska tillförlitliga.
Slutsatsen är enligt Brå att fler är otrygga när de vistas i sitt eget bostadsområde under kvällstid. Fler oroar sig också för att utsättas för överfall eller misshandel och det är fortsatt stora skillnader mellan män och kvinnor. Otryggheten har ökat mer bland kvinnor än bland män. Bland kvinnor känner sig hela 31% ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Det är alarmerande siffror.
Undersökningen visar också att förtroendet för rättsväsendet minskat jämfört med tidigare år. Andelen i befolkningen som uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet ligger på 61 procent, vilket är en minskning med 3 procentenheter sedan 2015. En lika stor andel (61 procent) uppger att de har ett stort förtroende för polisen. Det är en minskning med 4 procentenheter jämfört med 2015.
Hela undersökningen går att ta del av via Brå:s hemsida
Regeringen vägrar skjuta till mer pengar till försvar och polis
2017-01-09
Under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen har de flesta sunt tänkande personer fått klart för sig att det försämrade säkerhetsläget kräver att vi agerar redan nu. Resurserna till försvaret behöver öka rejält. Vi kan inte vänta tills nästa försvarsbeslut, som planeras först 2020.
Moderaterna gav häromdagen sitt tydliga besked om vad vi vill. Vi föreslår extra förstärkningar med totalt 8,5 miljarder kronor till försvaret under nuvarande inriktningsperiod (utöver redan beslutade resursökningar) för att ge ökad försvarsförmåga i närtid. Vi vill också se en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, samt att arbetet med att gå med i Nato ska påbörjas.
Statsminister Stefan Löfven har också presenterat regeringens nationella säkerhetsstrategi som innehåller varningar och påpekanden om det allvarliga läget. Moderaterna håller med om flera delar av analysen i säkerhetsstrategin, men dessa kräver samtidigt ökade resurser här och nu. Regeringen står dock fortsatt tomhänt, inga ökade resurser till varken Försvaret eller Polisen ingick i strategin, trots ett alltmer aggressivt Ryssland och problemen med terrorhot och organiserad brottslighet. Det är oerhört märkligt att regeringen å ena sidan målar upp en mycket mörk bild och å andra sidan inte är beredda att skjuta till mer pengar. Detta lär bli en stor fråga i onsdagens partiledardebatt i riksdagen.
Väljarna har större förtroende för en m-ledd regering än för dagens
2017-01-07
En moderatledd regering skulle, enligt väljarna, vara bättre än dagens s-ledda regering på fyra av fem politikområden, enligt en opinionsundersökning av SIFO som SVT Nyheter beställt. En m-ledd regering skulle vara bättre på att styra Sverige, sköta landets ekonomi, ta ansvar för jobben och driva en bra politik för skolan. Den sittande regeringen har endast större förtroende än en m-ledd regering när det gäller sjukvården (vilket är fullständigt obegripligt för mig med tanke på att de s-ledda landstingen överlag fungerar mycket sämre än de m-ledda).
Glädjande siffror såklart, men jag hade faktiskt blivit förvånad om mätningen visat något annat med tanke på hur illa dagens regering sköter sig. Nu gäller det, som jag skrev igår, att moderaterna fortsätter leverera kraftfulla och hållbara lösningar på alla viktiga politikområden som alternativ till regeringspartiernas floskler, prat och samordningsmän Då kan det kommande året bli mycket spännande politiskt.
Den som har realistiska svar på samhällsfrågorna vinner valet 2018
2017-01-06
Den svenska väljartrenden liknar just nu den i omvärlden. Partier (läs SD) som uppfattas stå ”vid sidan av etablissemanget” stärker sin ställning. (Att SD varit ett riksdagsparti i åtta år och därmed ingår i etablissemanget i både riksdag och många kommuner verkar många bortse från). SD:s framgång bygger mycket på ökat misstroende mot sittande regering och mot EU, ökad nationalism, ett växande motstånd mot invandringen och oro för växande kriminalitet och otrygghet.
Frågan är bara om man vinner val bara på att bara kanalisera människors missnöje och oro? Jag är inte så säker på det. Jag tror att det parti som ger mest realistiska och rimliga svar på samhällsfrågorna kommer att vinna valet 2018. De flesta väljare är inte missnöjesröstare. De kan uttrycka sin ilska, missnöje och oro mellan valen, de kan vara hårda mot de partier de inte tycker sköter sig eller som de anser medverkat till att skapa samhällsproblem. Men på valdagen vill de flesta ändå lägga sin röst på ett parti som man tror har en rimlig chans att hantera situationen, oavsett hur besvärlig den är och hur den har uppkommit. Väljarna vill inte ha kaos.
Jag ska ta ett aktuellt exempel som speglar samhällsdebatten just nu. Det gäller kommunernas mycket akuta problem att hantera bristen på bostäder till nyanlända. Ett extremt stort problem för många kommuner. Hur resonerar då partierna? Jo (måhända lite tillspetsat) ungefär så här:
"Inte aktuellt att ända några regler, detta är kommunernas ansvar, ingen ska smita undan" säger S-MP-regeringen.
"Titta vad massinvandringen ställt till med, nu får ni själva lösa det kaos ni skapat" säger SD.
"Ställ inte grupper mot varandra, allt är de vinstdrivande kapitalistiska fastighetsägarnas fel" säger V.
"Vi behöver en utförlig genusanalys och en feministisk bostadspolitik" säger FI.
En akut samhällsfråga bemöts med floskler, ideologiska principer, politiska deklarationer eller "vad var det vi sa". Inte med några som helst konkreta förslag som kan hantera situationen i närtid. Kommunerna lämnas utan stöd att försöka hantera en omöjlig situation.
Moderaterna har en annan ingång, med tydliga konkreta förslag:
* Migrationsverkets lägenheter för asylsökande bör överlåtas till nyanlända.
* Utflyttningen till kommunerna måste bromsas, och de nyanlända får bo kvar längre på asylboendena i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen.
* De kommuner som inte får fram boende måste ges möjlighet att betala för platser på asylboenden som Migrationsverket ändå planerar att avveckla.
* Vi måste möjliggöra för fler personer att dela rum i stödboende, precis som man idag kan göra på HVB-hem.
Kort sagt - medan andra antingen spelar på missnöjet för att vinna politiska poäng, lägger ansvaret på andra, eller presenterar flum och floskler så presenterar moderaterna realistiska och hållbara förslag som faktiskt skulle ha goda möjligheter att lösa den akuta krisen. Att vi samtidigt har en lång lista med konkreta förslag för att även på längre sikt underlätta bostadsbyggande gör inte saken sämre.
På samma sätt krävs det konkreta svar på alla andra samhällsfrågor. Realistiska förslag. Inte fagra löften från S-MP-regeringen om reformer eller mer resurser om 5 eller 10 år. Inte utredningar, samordningsmän eller nya myndigheter. Men inte heller orealistiska löften från SD som helt finansieras med att man "stoppar invandringen" - alla de enorma pengar SD räknar med att frigöra finns nämligen inte eftersom huvuddelen av dagens kostnader handlar om personer som redan finns här.
Moderaterna måste gå i spetsen för att presentera hållbara och finansierade lösningar för framtiden, både på kort och lång sikt. Min bild är att moderaternas förslag de senaste åren ofta uppfattats som "bättre än regeringens, men tyvärr inte tillräckliga". Våra förslag för att lösa dagens viktiga samhällsproblem måste kännas trovärdiga och realistiska, och då måste vi ibland prioritera vissa saker och prioritera bort annat. Väljarna måste känna att vår politik faktiskt skulle fungera och lösa problemen, alldeles oavsett varför problemen uppstått eller vems fel det är att problemen finns. För att nå dit har vi en fortsatt resa att göra, men jag tror samtidigt att vi har bäst förutsättningar av alla partier att lyckas. Vi moderater är inte sentimentala. Vi är inte rädda att ompröva och uppdatera vår politik när samhället och omvärlden förändras, utveckla det vi gjort som fungerat bra och välja nya vägar där saker inte blivit bra eller verkligheten förändrats. Vi har visat tidigare att vi har det politiska mod som krävs.
Förslagen om lösning av den akuta bostadsbristen för nyanlända är ett bra exempel på hur vi moderater bör arbeta. Om vi gör det på alla viktiga politikområden har vi god chans att locka tillbaka de missnöjesväljare som vill se en politik som faktiskt kan lösa samhällsproblem. Nu är det upp till bevis. Lyckas vi kommer belöningen i form av ett bra valresultat och möjlighet att bilda en stark moderatledd regering. Misslyckas vi kommer valdagen 2018 att bli en stor besvikelse.
Moderaterna vill ge försvaret 8,5 miljarder extra de närmaste åren
2017-01-06
Oron i Sveriges närområde och i omvärlden innebär att det behövs förstärkningar som ger Sverige ökad försvarsförmåga. Moderaterna föreslår därför en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, att arbetet med att gå med i Nato påbörjas samt ökade resurser till försvaret - med start redan i år. Sammantaget föreslås försvaret få 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod, utöver de redan beslutade resursökningarna.
• Det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. En plan för ett starkare Sverige förutsätter ett starkt sammanhållet försvar. Hela samhällets krisberedskap behöver stärkas, Sverige behöver en färdplan för att gå med i Nato och vi vill öka resurserna till försvaret rejält.
• För att ytterligare höja försvarsförmågan behöver minst 500 miljoner kronor skjutas till redan i år. Dessutom föreslår vi att försvarsanslaget höjs med 2 miljarder kronor 2018, vilket sedan ökar till 3 miljarder kronor per år i permanent höjning av anslagen från 2019 och framåt. Totalt innebär det att försvaret får 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod.
• Moderaterna drev, i det förra försvarsbeslutet, på för att för att Försvarsmakten skulle få mer resurser, jämfört med regeringens förslag. Det är en styrka för Sverige att vi kunde nå den förra försvarsuppgörelsen. Men den får inte hindra oss från att agera före 2020 när omvärldsläget ställer nya krav – vi kan inte vänta till nästa försvarsbeslut.
• Samtidigt måste nästa försvarsberedning tillkallas snarast. Den måste rusta Sverige för en långsiktigt hållbar försvarsförmåga, både för egen del och för att kunna agera i viktiga internationella sammanhang och strukturer. Sverige måste möta utvecklingen i omvärlden.
Så vill moderaterna stärka pensionssystemet
2017-01-05
I dag har jag nedanstående debattartikel i Borås Tidning om moderaternas förslag till pensionsgruppen för att stärka pensionssystemet. Borås Tidning har spetsat till artikeln lite med en annan rubrik än den vi satte; våra förslag handlar inte bara om att vi behöver jobba längre. Vi vill även förbättra bostadstillägget för dem med lägre pensioner och se över nivåerna i garantipensionen.
Jobba längre för högre pension
Det pågår för närvarande en stor diskussion i Sverige om vårt pensionssystem. Många menar utan att titta på konsekvenserna, att vi borde införa ett nytt system eller gå tillbaka till det gamla ATP-systemet. Moderaterna anser att det är mycket viktigt för ett land att ha en politik som gynnar tillväxt och företagande och att staten har en balanserad budget. Är det något som historien har visat oss både i Sverige och i andra länder, är att om det blir kraftiga obalanser, så har alltid pensionärerna fått betala ett högt pris på olika sätt.
Jobben är grunden för vilken pension man själv ska få i framtiden eftersom livsinkomsten är avgörande för hur stor pensionen blir. För att säkra dagens pensioner och för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet i framtiden är det därför avgörande med en politik som uppmuntrar människor att jobba mer. Moderaterna vill samtidigt höja bostadstillägget eftersom det är en förmån som på ett effektivt sätt träffar de pensionärer som har de minsta ekonomiska marginalerna.
Vi värnar pensionsöverenskommelsen och alla förändringar som rör denna överenskommelse måste ske i samförstånd mellan de partier som slutit överenskommelsen. Vi anser att det är mycket viktigt för Sverige och för framtidens pensionärer att kunna ge bra svar på dessa frågor.
Därför vill vi Moderater göra följande inspel:
✓ Det är viktigt att alla äldre som kan och orkar ges möjlighet att jobba några år till för att kunna höja sin pension.
✓ Sänk skatter och avgifter som hindrar äldre att fortsätta jobba några år till. Sverige behöver många äldre som kan fortsätta jobba inom sina yrken, inom såväl skola och sjukvård som näringsliv.
✓ Implementera pensionsåldersutredningen förslag för att kunna höja pensioner och pensionsåldrar.
✓ Se över arbetsmiljön på de arbetsplatser där människor pensioneras tidigt från arbetslivet.
✓ Se om det möjligt att komma överens med arbetsmarknadens parter att göra överenskommelser om tjänstepensionen och dess avgifter.
✓ Se över och höj grundskyddet för pensionärer.
✓ Ett ojämnställt arbetsliv ger ojämnställda pensioner. Vi måste utreda fler förslag som kan kompensera de kvinnor som missgynnats i arbetslivet och också får låga pensioner.
✓ Gör pensionssystemet mer flexibelt för att fler skall orka jobba några år till.
Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot och ledamot i Pensionsgruppen
Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
Riksdagsledamot
Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot
Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med VAB
2017-01-03
Såväl Veckans Affärer som Dagens Eko berättar om att Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med "vab"-ersättning (ersättning för vård av sjuka barn). På två år har Försäkringskassans återkrav sexdubblats, från 15 miljoner till 86 miljoner per år. Bara i år har över 1047 föräldrar polisanmälts för bidragsbrott kopplat till vab, 615 mammor och 431 pappor. År 2014 var det 224 polisanmälningar totalt.
Försäkringskassan säger till Ekot att en del föräldrar satt detta fusk i system. "De här som gör det systematiskt, de anmäler barnet sjukt en hel vecka och så jobbar de samtidigt den veckan. Och så tar de emot både lön och ersättning från socialförsäkringen. Sen veckan efter kanske de gör på något annat sätt, och de vabbar igen veckan efter det", säger Niklas Löfgren som är familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.
Alliansen införde en bidragsbrottslag (som oppositionen ifrågasatte). Vi införde också krav på intyg från dagis/skola att barnet varit frånvarande för att man skulle få ut vab-ersättning. Även detta fick hård kritik och avskaffades senare, vilket jag beklagar. Det är bra att Försäkringskassan skärpt kontrollerna och arbetar mer riktat mot misstänkta fall, och det är utmärkt med fler polisanmälningar och större återkrav. Men det bästa vore såklart om man kunde återinföra vab-intygen på ett enklare sätt, exempelvis genom att sända dessa elektroniskt snabbt och enkelt från varje förskola när ett barn är frånvarande. Utan kontroll kommer det att förekomma en hel del fusk som aldrig upptäcks.
Våra sociala förmåner är generösa och viktiga för dem som behöver dem. Men alla system kan missbrukas, såväl sjukpenning som förtidspension, LSS-ersättning och VAB-ersättning. Varje gång någon fuskar eller tar ut ersättningar de inte ska ha drabbar det dem som verkligen behöver och har rätt till motsvarande ersättning. Därför är kampen mot bidragsfusk precis lika viktig som kampen mot skattebrott. Det är exakt samma pengar!
Riksrevisionen: Sjukskrivning kan vara negativt för hälsan
2017-01-02
Före jul kom en intressant granskning från Riksrevisionen som väckte en viss uppståndelse i media. Rapporten visade nämligen att de som till följd av strikt bedömning nekades fortsatt sjukskrivning hade större chans att komma i arbete och dessutom att få en bättre hälsa. Slutsatserna fick såklart kritik, många menade att det självklart inte gjorde någon friskare att nekas sjukpenning.
Nu har jag läst riksrevisionens granskningsrapport. Man inleder med att konstatera att kostnaderna för sjukpenningen ökat sex år i rad och att kostnaderna för sjukpenningen har fördubblats sedan 2010. Man konstaterar också att sjukförsäkringens syfte är att ge individen möjlighet att tillfriskna i lugn och ro innan man återgår i arbete. Samtidigt pekar man på att sjukfrånvaro i sig är riskfylld. Flera studier har visat att personer som varit långvarigt sjukskrivna löper högre risk än andra att ha en sämre anknytning till arbetsmarknaden, en sämre psykisk hälsa och ett sämre socialt liv.
För att kunna jämföra har man granskat 5.000 sjukskrivna (varav en stor del av långtidssjukskrivna) som är helt jämförbara vad gäller sjukdomens omfattning och som "legat på gränsen" för att få förlängd sjukpenning eller inte. Alltså ärenden som varit svårbedömda och legat i "gråzonen" och där den enskilde handläggarens bedömning avgjort om man skulle få fortsatt sjukpenning eller inte. Detta skapar ett så kallat "naturligt experiment" och gör det enligt riksrevisionen möjligt att med stor tillförlitlighet analysera vilka effekter ett nekande av sjukpenning får för individens hälsa, sysselsättning och framtida användning av sjukförsäkringen. Eftersom de som beviljades respektive inte beviljades sjukpenning var helt jämförbara kan man med stor säkerhet mäta effekterna på gruppnivå efter det genomsnittliga utfallet i respektive grupp. Däremot kan enskilda individer avvika från genomsnittsresultatet.
Slutsatserna är dramatiska:
* De som nekades sjukpenning i ett pågående sjukfall minskade risken att inom tre år hamna i "förtidspension" med 40%.
* De som nekades sjukpenning hade efter ett år en högre arbetsinkomst än de som beviljades sjukpenning.
* Ingen skillnad i hälsa kunde påvisas mellan dem som beviljades och de som nekades fortsatt sjukpenning.
"Sammantaget visar resultaten att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning ger upphov till positiva effekter på såväl individ- som samhällsnivå" skriver riksrevisionen. Man anser också i rapporten avslutningsvis att resultaten inte bara är tillämpliga för den som ansöker om fortsatt sjukpenning utan i hög utsträckning även är relevanta utan när det gäller dem som är i arbete och ansöker om sjukpenning för första gången under en sjukdomsfall.
Riksrevisionens rapport är ännu en i raden som visar att en slentrianmässig långtidssjukskrivning "för att vara snäll" ofta missar målet och i stället leder till allvarliga nackdelar för den sjukskrivne (förutom höga kostnader för samhället). Detta var ju något vi hade som grund för Alliansens stora sjukförsäkringsreform och ingen tyder på att vi gjorde fel analys den gången. Men tyvärr urholkar dagens regering vår sjukförsäkringsreform, vilket riskerar att leda till fortsatt stigande kostnader och att fler fastnar i långtidssjukskrivning eller "förtidspension", får lägre livsinkomst och därmed lägre pension, och samtidigt ökad risk för försämrad psykisk hälsa och social isolering.
|
 stor.PNG)
