Privatresa till Venedig oktober 2016

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned...)

På väg till Venedig



Efter landningen på Marco Polo Airport på italienska fastlandet blev det båttransport söderut mot Venedig. På vägen passerar man ett antal öar, och sedan skymtar Venedigs välkända silhuett i fjärran, där Dogepalatset och det höga tornet Campanile Di San Marco dominerar bilden.










Venedig från luften



På kartan ser man tåg och bilbron från fastlandet i övre vänstra hörnet. Flygplatsen ligger nordväst om Venedig. I mitten av bilden syns Grand Canal som slingrar sig genom staden. Där kanalen slutar i söder ligger San Marco-platsen. Runt Venedig finns fler öar, varav den största långsmala ön Lido inte syns på bilden.




Hotellrum med kanalutsikt och gondoler utanför fönstret



Hotellet låg vid andra kanalen till höger om Dogepalatset, alldeles bakom de stora husen närmast till höger om palatset på den stora bilden ovan. Från hotellet var det bara ett par minuters promenad till San Marco-platsen via några av de vackraste broarna (ovan th och nedan).





Alldeles utanför hotellfönstret gled gondolerna förbi i tät ström fyllda med turister, i vissa av gondolerna fanns även sjungande tenorer som hördes på långt håll. Panoramautsikt från fönstret på det annars väldigt slitna lågprishotellet med gemensam dusch och toalett i korridoren. Men läget var perfekt!






San Marco - Markusplatsen

Markusplatsen, eller San Marco på italienska, är Venedigs mest besökta plats. Där finns Dogepalatset, Katedralen, tornet Campanile de Marco och alla de vackra byggnaderna med arkaderna runt torget. De flesta linjebåtarna lägger till vid San Marco och här ligger också massor av gondoler och väntar på turisterna. Österut går en bred strandpromenad med många broar över kanalerna.







På Markusplatsen finns troligen Venedigs i särklass dyraste cafeer och restauranger, ofta i mycket exklusiv stil med smokingklädda kypare och levande musik. Prisexempel: Kaffe med glass i en skål på ett cafe ca 20 Euro, dvs runt 200 kronor(!). En enkel kopp cappuccino: 65 svenska kronor. Inredningen är ofta mycket exklusiv, men i vissa fall dock en smula "märklig". Vad sägs tex om dessa lampkronor? De hade nog i vart fall inte överlevt en svensk debatt om stereotypisk skildring av afrikaner...



Ovan th syns de två berömda tornen på Markusplatsen. De är från år 1172, och är till skillnad från mycket annat i Venedig inte särskilt romantiska trots att de pryds av två helgon. Här hölls nämligen stadens offentliga avrättningar...



Vid högvatten är det bara några decimeter mellan vattenytan och den stenlagda strandpromenaden ovanför. Översvämningar är vanliga och har alltid förekommit av och till i Venedigs historia. Den senaste stora översvämningen var 1999. Den allra värsta översvämningen i modern tid skedde 1966. Vi kunde konstatera att bostäderna i Venedig ofta ligger på våning två och uppåt i husen, och att man ofta verkar ha förråd och andra utrymmen i markplan.






Katedralen - Markuskyrkan



Den stora Katedralen är ihopbyggd med Dogepalatset och de äldsta delarna är från 800-talet. Tv Katedralen från San Marco, th den sida som vetter in mot den stora innegården på Dogepalatset.



Katedralen kallas inte utan anledning för den "förgyllda katedralen". Golv, väggar och tak täcks av över 4000 kvadratmeter mosaik. På väggar och tak är mosaiken överdragen av bladguld. Det man ser är alltså inte målningar utan konstverk utformade av mycket små guldfärgade mosaikstenar!

Tv står jag uppe på katedralens tak med Campanilen och San Marco i bakgrunden.





Skattkammaren innehåller en del mycket gamla föremål. Bland annat dessa glasföremål, den vänstra från 400-500-talet, den andra från 900-talet. Att så fina och ömtaliga glasföremål överlevet krig, härjningar och katastrofer under 1 000-1 500 år är ganska fantastiskt. Dessutom finns i skattkammaren en mängd fantastiska guldföremål och andra skatter, uppenbarligen ofta rövade från andra länder i samband med olika korståg. Det finns också mängder av reliker (ben mm) sparade efter ledande personer i det venetianska riket.




Dogepalatset

"Dogen" var staten Venedigs härskare. I Dogepalatset bodde de 120 doger som styrde Venedig från 697 till 1797. Palatset har byggts om och brunnit ett flertal gånger, och är idag en blandning av flera olika byggstilar. Delar av palatset är från 1300-talet.



Väster om palatset går en av de mer berömda kanalerna, Rio del Palazzo. Från palatset till en byggnad på andra sidan kanalen som inrymmer fängelset går en av världens mest berömda broar, "Suckarnas bro" (ovan och nedan). Namnet fick den av att fångarna när de passerade bron fick se dagsljuset för sista gången före fängelsevistelsen.





Ovan tv Palatsets huvudentre med en portal från 1438. Till höger den "gyllene trappan" (utsmyckad med äkta 24 karats guld!) som leder upp till palatsets salar.



I denna trappa kröntes dogarna.



Ovan th fängelsehålorna på andra sidan kanalen. Här kunde man hamna på grund av olika brott, inklusive brott mot tillåten religionsutövning. Republiken hade periodvis ett särskilt säkerhetsråd som hanterade alla säkerhetsfrågor från spionage, utrikesfrågor och hot mot riket till tillsyn av religionsutövningen. Det rådde knappast religionsfrihet i det gamla Venetianska Riket.



Ovan tv: Sala del Senato, Senatens praktfulla mötesrum. Senaten har anor från 1300-talet. Senatens medlemmar var adelsmän som var rådgivare till Dogen. Ovan th en bild från palatsets rustkammare. Det var ganska uppenbart att Venetianarna var ett ganska krigiskt folk som var ute på både korståg och plundringar.



Detta är den stora Maggior Consiglio, mötessalen för Venetianska Rikets högsta lagstiftande församling. Det är ett av de största rummen i Europa. 1200-2000 medlemmar utsågs bland hela Venetianska rikets manliga befolkning, oavsett status eller förmögenhet. Man hade möte varje söndag under ledning av Dogen. Detta organ var överordnat alla andra organ såsom Senaten och Säkerhetsrådet och kunde överpröva deras beslut. Man såg sig själva som lagens väktare och republikens försvarare.

Nedan th: På palatsets innegård står denna gamla gondol som användes av de sista Dogerna.






Utsikt från Campanile Di San Marco

Kampanilen på San Marco-platsen är 98,5 meter högt. Tornet rasade 1902, men byggdes upp igen med det utseende det fick på 1500-talet. I dag kan man åka hiss upp den vita delen, och bjuds på en fantastisk panoramautsikt över staden och öarna runtomkring.









Venedig är inte en grön stad, det vore att överdriva. Snarare är det en förvånande brist på grönska. Från ovan ses bara röda tegeltak. Torgen och de öppna platserna är oftast stenlagda utan minsta lilla grönska. Förvånande, eftersom det ofta i andra delar av Italien finns både fontäner och olivträd på torgen.

Renässansklocktornet med de två bronfigurerna som slår på klockan varje timme är en av Venedigs mer berömda sevärdheter och syns bäst från toppen av Kampanilen.



Ovan th Katedralen sedd från ovan. Nedan tv syns bil och järnvägsbron till fastlandet längst bort i bilden. Det är som sagt den enda fasta förbindelsen till Venedig.






Canal Grande



Det finns 177 kanaler genom Venedig, men Canal Grande är den absolut största, längsta och bredaste, hela 4 kilometer lång och mellan 30 och 70 meter bred och i genomsnitt 4,5 meter djup. Kanalen slingrar sig genom hela Venedig, och det är en tät trafik av båtar av olika slag - gondoler, färjor, taxibåtar, fraktbåtar, arbetsbåtar, sopbåtar och pråmar. Canal Grande är stadens pulsåder, och går från järnvägsstationen längst upp i norr till San Marco i söder. En kanaltur är ett måste!





Byggnaden ovan tv inrymmer Venedigs fiskauktion, där man varje dag auktionerar ut sina fångster. Lite som fiskauktionerna i Göteborg.



Detta är den berömda Accademiabron, byggd i huvudsak i trä 1932. Ursprungligen en provisorisk bro, men den har blivit kvar och är nu en av stadens mest berömda broar som ger en fantastisk utskikt över Canal Grande.





Ungefär på mitten av den 4 km långa kanalen ligger Venedigs i särklas mest berömda bro, Rialtobron.




Rialtobron



Rialtobron är ett av Venedigs mest kända byggnadsverk. Bron byggdes redan 1588 och är byggd av sten från Istrien. Längden är 28 meter och höjden 8 meter. Bakom alla de runda fönstren på båda sidorna av bron finns butiker inrymda, och på båda sidorna av bron, samt i mitten går breda trappor över till andra sidan.

Tyvärr kunde jag inte ta några bra bilder på detta, eftersom man just nu håller på med renovering av bron, endast den sida som vetter mot söder är fri från byggövertäckning. När man studerar beskrivningar av hur renoveringen sker inser man vilket oerhört omfattande arbete det är, och hur viktigt materialvalet och byggteknikerna är. Samma sak gäller för övrigt för alla byggnader i Venedig, det är ett otroligt dyrt och omfattande arbete att hålla husen i skick.





Till slut några nattbilder. Högra bilden är utsikten från bron söderut. Restaurangkvarteren syns på högra sidan. Kanske det mest exklusiva läget i Venedig (tillsammans med restaurangerna på Markusplatsen), och det märktes även på priserna. Går man bara in i någon av gränderna till något litet torg några hundra meter bort är priserna avsevärt lägre för samma mat.




Lite blandade bilder från Venedigs övriga kanaler och gränder

Det finns alltså (minst) 177 olika kanaler genom Venedig. Canal Grande är den i särklass största, medan de smalaste bara är någon dryg meter breda. Här lite blandade bilder från kanalerna samt några andra stadsbilder som jag gillar.









Detta torn lutar betänkligt. Och vi såg flera byggnader som lutade, det är ingen tvekan om att en del står på
mycket ostadig grund.



Ovan tv: Tydligen en av Venedigs äldsta bostadsbyggnader. Nedan en av de mer spektakulära restaurangerna. Romantikfrossa!






Kanalliv

Lite bilder från båtlivet på kanalen. Man kan helt enkelt sammanfatta med att alla transporter går med båt, såväl varor som människor. Vare sig bilar, mopeder, cyklar, bussar eller spårtrafik förekommer i staden. Det som inte kan bäras för hand från båtarna dras på handkärror.



Fraktbåtar. Den vänstra för byggnadsmaterial, den högra med trädäck den vanligaste sorten för frakt av post, varor och liknande. Nedan två hantverksbåtar, den ena med container för bortforsling av riningsmaterial. Den bortre båten är lastad med gips för renovering av fasader. Fasaderna får inte renoveras med cement eftersom det riskerar att släppa från underlaget och ramla ned på dem som finns under på gatan eller i kanalen. Därför renoveras fasaderna med gips. Detta försvinner dock redan efter några månader varför de flesta tycker det är meningslöst att putsa fasaderna. Därav stadens något slitna intryck.



Vågor från allt snabbare och större båtar skapar allvarliga sättningar på byggnaderna eftersom det nöter på grundläggningarna. Vågorna är också ett problem för gondoltrafiken. Man har nu hastighetsbegränsning i kanalerna och det finns polisbåtar som övervakar trafiken. Fortkörning bestraffas precis som i den övriga trafiken.

Man ser också hur venetianska ungdomar gillar snabba båtar med kraftiga ljudanläggningar, precis som många hemma i Sverige lägger pengar på ljudet i sin bil.



Gondolerna är Venedigs mest framträdande båt, men de används endast i turistsyfte. För övriga persontransporter är det antingen taxibåt eller större båtar för kollektivresor som gäller. Det finns täta hållplatser för publika transporter (oftast flytande pråmar längs kanalerna med väntsal och bänkar under tak) och det går ett antal båtlinjer runt och mellan öarna, liksom till och från järnvägsstationen och flygplatsen.




Skeppsvarvet Arsenalen och östra delen av Venedig



Östra delen av Venedig domineras av det historiska skeppsvarvet och repslageriet Arsenalen som var i bruk från 1500-talet fram till 1800-talet. I detta storslagna varv arbetade som mest 16.000 personer med att bygga de fartyg republiken Venedig behövde för handel och försvar. Varvet påstods kunna bygga en galär på bara några timmar.

Fortfarande finns viss militär verksamhet i området, liksom ett forskningscentrum för kust och marinteknik. Det finns även ett marinmuseum och andra delar av anläggningen är ombyggd till konstmuseum och teater mm.



Stenlejonen framför ingången är krigsbyten från olika grekiska öar som plundrades av venetianarna. Ovan th det mysiga torget som fick bli dagens lunchställe.





Öster om Arsenalen finns ett vackert område med parker och mycket grönska, nästan det enda grönområdet i hela Venedig. Det var som sagt förvånande att det oftast inte finns ett enda litet träd på torgen i staden, bara stenlagda ytor. Jag hade förväntat mig åtminstone några olivträd och en fontän, sådär som det brukar se ut i Sydeuropa. Men Venedig är med några små undantag i övrigt nästan helt fri från grönska.






Med båtbuss tillbaka till flygplatsen



Hemresan gick med kollektivtrafiken, dvs "båtbussen" där man kliver på från lämplig flytande stationspråm längs kanalen. Vissa turen går upp till Marco Polo-flygplatsen i norr, och vattenleden är tydligt utmärkt i vattnet. Trafiken är stundtals tät. Framme vid flygplatsen finns nu ett alldeles nybyggt resecentrum (nedan) där bussbåtarna ska gå in under tak innan de släpper av passagerarna. Denna anläggning är dock inte riktigt färdig, så tills vidare får man kliva av på flytande plattformar i hamnen intill flygplatsen.