Blogg oktober 2016

Med tåg från Canberra till Sydney

2016-10-31



För att kunna se lite mer av det australienska landskapet valde vi att ta tåget tillbaka från Canberra till Sydney. Det var knappast ett höghastighetståg utan snarare ett extremt låghastighetståg, men det gjorde inte så mycket eftersom vi inte hade någon tid att passa på kvällen.





Landskapet var väldigt frodigt och grönt, och det är ju försommar i Australien just nu. Grässlätterna är enorma, och man inser varför boskapsskötsel traditionellt varit en viktig näring på den australiensiska landsbygden.





Sent på kvällen var vi tillbaka I Sydney. Ovan en liten lokal station längs vägen, samt Sydneys vackra centralstation.




Hårt kritiserad australiensisk djurexport

2016-10-31



En särskilt hårt kritiserad export är den av levande djur, främst från Western Australia. Såväl nötkreatur som får exporteras levande till olika länder i Asien där de sedan slaktas, ofta med metoder som inte skulle accepteras i Australien. Man stoppade tidigare exporten av levande djur men nu har trycket blivit så hårt på regeringen att man släppt förbudet, och återigen fraktas enorma mängder av levande nötkreatur med enorma båtar (bilden ovan) till olika länder i Asien.

På taxibilarna i Sydney sitter bland annat reklam från Animals Australia som protesterar mot denna djurexport, som inte bara medför en lång plågsam båtresa i trånga utrymmen, utan sannolikt även en kommande slakt som inte håller de krav man rimligen bör kunna ställa. Det är också, förutom själva djurskyddsproblemet, ett exempel på bristande förädling. Röster höjs för att man i stället borde slakta djuren på plats i Australien och förädla köttet till olika produkter före export.





Australiens utmaningar - förädling av naturresurser före export

2016-10-31

Vid våra samtal med ambassadör Ahlberger fick vi ökad kunskap om Australien och de goda svenska relationerna med landet. Många svenska företag är verksamma i Australien, och inte minst H&M expanderar just nu snabbt i landet. Vi exporterar även mycket från Sverige till den viktiga gruvindustrin, och IKEA är välkända bland australiensarna.

De största utmaningarna för Australien är att gå från en råvarubaserad ekonomi till en mer förädlad export. Australien har en stark ekonomi och har under över ett decennium haft en stabil ekonomisk tillväxt. Inte ens under den globala finanskrisen stoppade tillväxten upp. Mycket av tillväxten är dock byggd på export av råvaror och mineraler o oförädlat skick, exempelvis export av järnmalm och stenkol. Regeringen satsar nu mycket på att landet måste bli bättre på innovationer och förädling av råvarorna före export. Det är samma resa som Sverige gjort där vi gått från export av järnmalm och skog till allt mer förädlade produkter med högre exportvärde. För Australien är det dessutom viktigt med en ökad diversifiering av näringslivet, det är idag väldigt råvarubaserat.

Turismen är en växande näringsgren och antalet besökare från andra länder är nära 4,5 miljoner varje år, varav en stor del är turister.




Fakta om Australien

2016-10-31



Australien är glest befolkat. Två tredjedelar av landet är i stort sett obebott och stora delar i övrigt är glesbefolkad landsbygd. Cirka 85 procent av invånarna lever i städer och tätorter längs öst- och sydkusten samt runt några få städer längs kusterna. Urbaniseringen går snabbt och ungdomarna söker sig från landsbygden och de små städerna till de stora städerna. Befolkningen blir också allt äldre vilket medför stora demografiska utmaningar och tryck på pensionssystemet. Pensionsåldern är 65 år, men kommer att höjas upp mot 70 år av samma skäl som vi diskuterar höjd pensionsålder i Sverige - man blir allt äldre och friskare och då måste alla jobba lite längre om pensionerna ska gå att leva på.

Efter andra världskriget ökade befolkningen snabbt, från 6,5 miljoner vid krigets slut till närmare 25 miljoner idag. Av dessa tillhör knappt670.000 urbefolkningen, aboriginerna. Australien är ett invandringsland och 2012 var mer än var fjärde australier utlandsfödd. De största minoriteterna är kineser och indier.

Australien är indelat i sex delstater och två territorier. Delstaterna ansvarar för det mesta av samhällsservicen, och den federala regeringen och lagstiftningen är mer av övergripande karaktär, så kallade "Acts", som reglerar vilka frågor delstaterna ansvarar för. Dessutom sköter den federala regeringen frågor som utrikespolitik och försvarspolitik, migrationspolitik, socialförsäkringssystemen och det mesta av skatteuppbörden.

Varje delstat har egna parlament som bland annat bestämmer om skola, sjukvård, omsorg och övrig samhällsservice till medborgarna. Den federala regeringen tar in inkomstskatterna och fördelar sedan ut dessa till delstaterna för att bekosta samhällsservicen. Lokalt i städer och lokalsamhällen finns även lokala politiska organ som ansvarar för lokala frågor.

Skatten i Australien är lägre än i Sverige, man har dessutom högre grundavdrag och lägre moms (10%). Delstaterna tar ut fastighetsskatt och skatt på spel och vadslagning (som är en viktig inkomstkälla i det speltokiga Australien, inte minst vadslagning kring hästsport är extremt stort).

Australien är en av världens större ekonomier och har under lång tid haft en imponerande tillväxt.




Besök på svenska ambassaden och ambassadörens residens

2016-10-31




Svenska ambassaden har hjälpt oss med alla kontakter och vårt program för besöket. Ovärderlig hjälp! Och ambassadör Pär Ahlberger (tillsammans med mig på bilden ovan tv utanför ambassaden) inte bara bjöd oss på frukost på vårt hotell, han inviterade oss även på kaffe på residensets altan innan vi reste vidare, och sedan körde han oss personligen till järnvägsstationen!

Sverige var det tredje landet i världen (efter USA och Storbritannien) som upprättade en ambassad i Australien. Ambassaden ligger på en enorm parkliknande tomt med en imponerande entre.

Ambassaden och ambassadörens residens är sammanbyggda och delvis byggda av material som fraktats dit från Sverige, bland annat alla fönster, och de vackra innerdörrarna som består av utsökt svensk glaskonst från Orrefors (bilden tv).




Kängurur

2016-10-31



Canberra har en stor konstgjord sjö som skapats genom att man dämt upp floden. I anslutning till sjön finns ett stort parkliknande vildmarksområde, och där trivs en stor flock kängurur. Man har satt halsband på allihop för att kunna ha ordning på dem och se hur flocken förökar sig. Men djuren lever helt fritt och är ganska vana vid människor, vilket gör att man komma väldigt nära. Vi gjorde ett kort stopp i parken på väg från parlamentet till ambassadörens residens, och jag fick några foton på dessa intressanta djur, som tillsammans med koalan väl närmast är att betrakta som Australiens nationalsymbol.



Känguruns svans är verkligen enormt kraftfull, och djuren sitter bekvämt på bakbenen och svansen som stöd.





Det är fasciunerande att se kängururna hoppa iväg, de har en enorm kraft i bakbenen. Nedan en gullig bild där en
unge diar sin mamma.





Australiens asyl- och migrationspolitik i korthet

2016-10-31

Migration är viktigt för Australien, nästan hela folkökningen i landet förklaras av migrationen. Man har en åldrande befolkning och det stora landet har bara drygt 25 miljoner invånare och brist på många yrkesgrupper. Och man ger nära 5 miljoner visum för turister, studenter och tillfällig arbetskraft varje år. Australiens immigrations- och gränskontrollmyndighet hanterar alla frågor som rör gränskontroller, visumansökningar, asylmottagande och migration.

Australien har tre olika program för migration. Dels ett program för temporär migration som inkluderar visum för turism, studenter och tillfälligt arbete. Dessa får tillfälliga uppehållstillstånd. Dels ett program för permanent migration där regeringen lägger en plan som innebär att man vill ta emot 190.000 personer per år (förra året och i år). Dessa personer är personer med utbildning och kompetens, liksom företagare, samt familjemedlemmar till dessa. Dessa grupper får permanent uppehållstillstånd.

Det tredje programmet gäller mottagande av flyktingar, där man fastställt en kvot på drygt 15.000 flyktingar per år. De flyktingar Australien tar väljs ut på plats av australiensisk personal i exempelvis Syrien. Man väljer i första hand hela familjer och gärna människor från minoritetsgrupper (exempelvis kristna flyktingar) och man prioriterar dem som har utbildning och talar i vart fall lite engelska. År 2015 tog man emot 15.500 sådana flyktingar och hittills i år har man tagit emot 13.000. Dessa flyktinggrupper kommer i första hand från Afrika, Mellanöstern och Afghanistan. Alla flyktingar som omfattas av detta program får permanent uppehållstillstånd.

Australien upplevde tidigare samma sak som vi gjort i Europa under många år nu, nämligen att flyktingsmugglare riskerar människors liv genom satt frakta dem i överfulla och icke sjödugliga båtar, med många dödsoffer som följd. Regeringen ville göra något åt detta och beslutade att inte ta emot några asylsökande alls som kommer till Australien på detta sätt. I stället placeras de asylsökande i mottagningsenheter på öarna Manus (Papua & Nya Guinea) och på ön Nauru. Australien betalar dessa två länder för att de ska ta emot de asylsökande under utredningstiden. Mottagningseheterna drivs dock av australiensisk personal. Denna sk "offshore-lösning" har fungerat såtillvida att flyktingsmugglingen i det närmaste upphört, liksom dödsfallen.

Australiens regering påpekar också att många av dem som kom på detta sätt i båtar inte ens var flyktingar från krig, utan rena ekonomiska migranter. Huvuddelen av dem har först flugit (!) till Indonesien, för att där byta till flyktingsmugglarnas båtar. Indonesien har tydligt framfört klagomål på det stora antalet "flyktingar" som ankommer till indonesiska flygplatser. Dessa kommer i första hand från Bangladesh, Iran och andra asiatiska länder, och inte från länder i krig.

Innan denna sk "offshorelösning" infördes kom ganska många asylsökande till Australien med båtar, och de som på detta sätt tagit sig illegalt till Australien får aldrig permanent uppehållstillstånd utan endast tillfälliga. Det går inte att som med de nya svenska reglerna kvalificera sig till permanent uppehållstillstånd genom arbete eller på något annat sätt, utan man får aldrig permanent uppehållstillstånd oavsett skäl. De tillfälliga uppehållstillstånden omprövas vart tredje år och förnyas så länge det behövs, varefter personen avvisas från landet.

Just nu när vi besöker Australien är det inte bara diskussionen om livslångt stopp för visum för dem som kommer illegalt till Australien som dominerar nyhetssändningarna. Man diskuterar också regeringens försök att omplacera de ca 2.500 asylsökande som fortfarande finns kvar i lägren i Nauru och Manus. Man försöker få andra länder närmare flyktingarnas hemländer att ta emot dem. Anledningen är givetvis att man fått internationell kritik för dessa läger. Frågan är vad man gör med dem som blir kvar, och anses ha asylskäl?

Regeringen ifrågasätter samtidigt kritiken mot dessa mottagningsläger. Man menar att bilden av heta plåtskjul med våningssängar i sovsalar inte stämmer. Tvärtom säger man att lägren håller hotellstandard och att det erbjuds både bekvämt boende, bra mat, skola till barnen och till och med wifi. Och faktum är att australiensisk TV i sina nyhetssändningar rapporterat de senaste dagarna från premiärminister Turnbulls besök i ett av dessa läger. Inte ser det ut som de reportage vi sett i svensk TV, det ser snarare ut som hyfsade vandrarhem. Man ser barn, iförda australiensiska skoluniformer, som uppenbarligen går i skolan, man ser människor som sitter och äter i en matsal av god standard och det ser hyfsat rent och snyggt ut. Bilden stämmer inte alls med den bild vi fått i svenska medier. Samtidigt har Australien besvisligen fått kritik av UNHCR för undermåliga flyktingläger. Det är väldigt svårt att få en klar bild av lägrens standard, sannolikt varierar standarden mellan olika mottagningsläger.

Australiens regering menar sammanfattningsvis att man tar emot rimligt många flyktingar varje år, så många som man klarar att integrera. Och man hävdar att de kommer i arbete inom 1-2 år. Man påpekar också att man tagit emot 840.000 flyktingar sedan 1947. Man menar också att man har starkt folkligt stöd för den restriktiva flyktingpolitiken och den stöds av såväl den borgerliga regeringen som av det stora oppositionspartiet Labor.




Nytt asylförslag dagens stora mediala nyhet i Australien

2016-10-31



I dag presenterade den australiensiska regeringen ett nytt förslag, "Lifetime visa ban". Det betyder att den som illegalt tagit sig över Australiens gräns aldrig kommer att kunna få visum till landet. Man talar om "lifetime visa ban", dvs att man under hela sin livstid kommer att förvägras rätten att ens besöka Australien. Med detta vill man skicka en tydlig signal att det inte är någon mening att försöka ta sig med båt till Australien för att söka asyl.

Nyheten fyller alla nyhetskanaler idag, och det är uppenbart att den normalt sett ganska breda enigheten mellan den borgerliga regeringen och det stora oppositionspartiet Labor inte gäller denna fråga. Ett antal parlamentariker från Labor har under dagen kritiserat förslaget och Labors partiledare vacklar i frågan. Samtidigt försvaras förslaget av såväl premiärminister Malcolm Turnbull (ovan tv), även utrikesministern och immigrationsministern förekommer flitigt i TV:s nyhetssändningar (bilderna tog jag ikväll från TV:n på hotellrummet) och försvarar förslaget. Man hör också ledamöter från regeringespartierna öppet säga att de som kommer bara är ekonomiska flyktingar och att de helt enkelt inte har i Australien att göra. Samtidigt menar kritikerna att förslaget är "grotekskt".

Med tanke på att både representanthuset och senaten måste godkänna ett lagförslag, och Labor har majoritet i senaten, känns det osannolikt att förslaget skulle gå igenom. Men det visar samtidigt att Australien menar allvar med sin restriktiva politik.







Besök hos Department of Immigration and Border Protecion

2016-10-31



Dagen fortsatte med ett möte på Departement of Immigration and Border Protection. Syftet var att få en bild av Australiens hantering av asylsökande och övrig migration. Mer om denna just nu mycket infekterade fråga i den australiensiska politiken i följande inlägg.




Australiens Statsvapen

2016-10-31

Australiens statsvapen har emun och kängurun som sköldhållare. Skölden är delad i sex fält med motiv hämtade från vart och ett av de sex delstaternas vapen. Georgskorset med ett lejon och fyra stjärnor står för Nya Sydwales, kronan och två stjärnor ur Södra korset för Victoria, malteserkorset med en krona för Queensland, en törnskata för Sydaustralien, en svart svan för Västaustralien och ett lejon för Tasmanien. Överst finns en samväldesstjärna.

Vid rundvandringen i parlamentet fick vi också ytterligare ett exempel på all den symbolik som finns i allt som rör Australiens parlament och styre:

Statsvapnets känguru och emu symboliserar inte bara djurlivet på kontinenten. Det symboliserar också att politiken ser framåt. För vare sig en känguru eller emu kan gå baklänges - bara framåt.





Parlamentets alkoholsortiment

2016-10-31



I parlamentets souvenirshop finns inte bara souvenirer och vykort. Det går också bra att köpa produkter från parlamentets eget alkoholsortiment. Både ur det rika utbudet av olika viner och parlamentets egen Gin. Jag funderar på att motionera om något liknande i Sveriges Riksdag. Det skulle vara kul att se reaktionen från övriga riksdagsledamöter.






Utsikt från Capitol Hill

2016-10-31



Från taket av Capitol Hill har man en fantastisk utsikt över staden och ser hur allt är genomtänkt in i minsta detalj. Alla vägar går symmetriskt ut från Capitol Hill, i riktning mot de olika delstaterna. I rak linje framför parlamentet ser man längst bort i fjärran det nationella krigsmonumentet. Däremellan ligger de vita byggnaderna som är det gamla parlamentet.





Här ett flygfoto över Parlamentet med omgivningar som visar hur genomtänkt arkitekturen samverkar med vägarna runtomkring.






Australiens Parlament

2016-10-31

Vi startade morgonen med ett frukostmöte med ambassadör Pär Ahlberger som gav oss en första briefing om Australiens politik och större politiska frågor, relationerna mellan Australien och Sverige (som är mycket goda) och lite allmänt om ambassadens arbete. Sedan fortsatte vi till en rundvandring i parlamentet.



Parlamentsbyggnaden i Canberra öppnades 1988 och ersatte den gamla byggnaden som använts sedan 1927. Den gamla parlamentsbyggnaden är nu demokratimuseum. Dagens parlamentsbyggnad är delvis byggt under jord, och är en mycket speciell byggnad. Hela byggnadsverket är fyllt med symbolik och allt syftar till att markera byggnadens roll som demokratiskt centrum för hela Australien. På bilden nedan ser man hur Representanthuset håller till på ena sidan och Senaten på den andra. Entrén är gemensam, och på den bakre sidan finns premiärministerns kansli. Framför parlamentet finns en damm med en "ö" som symboliserar landet och havet, den röda sanden symboliserar öknen. Ovanför parlamentet vajar den gigantiska flaggan i sin speciella flagstång.





Ovan tv den stora praktsalen som används för olika mottagningar mm. Th det imponerande trapphuset, där marmorpelarna ska påminna om eukalyptusträd.

Australien är enligt författningen från 1901 en förbundsstat bestående av sex delstater med betydande självstyre: Western Australia (Västaustra­lien), South Australia (Sydaustralien), Queensland, New South Wales (NSW), Victoria och Tasmanien. Därtill finns två territorier: Nordterritoriet samt huvudstadsområdet Australian Capital Territory (ACT).

Den brittiska monarken är formellt statsöverhuvud men företräds av en generalguvernör med begränsad makt. Generalguvernören tillsätter formellt premiärministern och har även formell rätt att avskeda denna/denne, vilket bara hänt en gång i modern tid.

Det finns ett betydande stöd bland befolkningen för införande av republik, men när en folkomröstning om detta hölls 1999 vann monarkisterna knappt. Laborregeringen, som tillträdde 2007, hade avskaffande av monarkin på sin dagordning medan den borgerliga koalitionen, som kom till makten efter parlamentsvalet 2013, ville behålla monarkin. Få tror att någon förändring kommer att ske så länge drottning Elizabeth II är statschef.

Enligt Australiens konstitution består parlamentet av tre komponenter: Drottningen (monarken), Senaten (rödaktig sessionssal) och Representanthuset (grön-blå sessionssal). Drottningen representeras nästan alltid av Australiens generalguvernör. Drottningen har dock en egen "tron" längst fram i Senatens sessionssal.



Såväl representanthuset som Senaten är direktvalda av folket, men det är vanligt att man som väljare inte automatiskt röstar på samma partier i båda valen, varför det ofta är olika majoriteter i de två lagstiftande församlingarna. Samtliga lagar måste dock antas av både representanthuset och senaten, vilket försvårar genomförande av ny lagstiftning.




Canberra

2016-10-31



På eftermiddagen blev det inrikesflyg till Canberra, mycket av de inrikes resorna går med flyg på grund av de enorma avstånden. Canberra är Australiens gemensamma huvudstad. Sedan finns även lokala huvudstäder i de olika delstaterna och distrikten. När Australien blev självständigt 1901 kunde man inte komma överens om vilken stad av Melbourne och Sydney som skulle bli Australiens huvudstad. Det slutade med att man enades om att bygga en helt ny huvudstad. Den döptes till Canberra, vilket betyder "mötesplats" på urbefolkningen Aboriginernas språk. Canberra var färdigbyggt 1927, och mellan 1901 och 1927 fungerade Melbourne som temporär huvudstad.

För att markera att Canberra är hela Australiens huvudstad donerade delstaten NSW (New South Wales) landområdet där Canberra ligger, och sedan gjordes staden till ett eget självstyrande "district" ungefär som Washington DC. Canberra utser till följd av detta egna representanter i parlamentet och senaten.

Canberra är en liten stad, ca 360.000 invånare, och här ligger ministerierna, parlamentet, många myndigheter och ett stort antal ambassader. Man har ett nationalmuseum, nationalarkiv, ett nationellt krigsmonument och andra institutioner som symboliserar hela Australien. Ovan th skymtar regeringsbyggnaden till höger på bilden.



Ovan tv: Regeringsbyggnaden, Ovan th: En bild på Parlamentet i kvällsbelysning, från min kvällpromenad i går. Närmast skymtar den sexkantiga minnesstenen, sammansatt av sex olika stenblock som symboliserar Canberras roll som mötesplats och huvudstad för hela Australien. Stenen restes av ledarna från de olika distrikten 1913 i samband med att Canberra fick sitt namn.




Tidig morgonpromenad i Sydney

2016-10-30

Jag gick upp tidigt idag och hoppade över den dyra hotellfrukosten för att i stället ta en snabbfika på stan för att hinna ta en morgonpromenad i Sydney innan det var dags att ta flyget till Canberra, Australiens huvudstad, där vi har möten och besök i parlamentet på programmet i morgon.

Sydney är Australiens största stad med ca 4,6 miljoner invånare. Staden ligger väldigt vackert utspridd på en massa öar och halvöar, och är en fascinerande blandning av gammalt och nytt, men på något sätt ändå en smakfull blandning. Intrycket är att man verkar värna om de äldre hus som finns kvar, de verkar välskötta och känns definitivt inte som byggnader som fått stå kvar i väntan på rivning. Och som jag tidigare kommenterat, man bygger då skyskraporna innanför de gamla husen, vilket ger en trevligare stadmiljö och mer luft och ljus än om man dragit fram fasaderna på de nya skyskraporna ända fram till gatan. Förutom då att man värnar om stadens historia. Några exempel:





Ovan th ingången till China Town, ett välskött område med massor av butiker och restauranger, mittemot den stora marknaden. Nedan skymtar Sydney Tower mellan skyskraporna. Uppifrån tornet har man tydligen en fantastisk utsikt över hela Sydney. Tyvärr finns ingen tid att besöka detta, men jag fick i vart fall med det på bild.







Darling Harbour

2016-10-30



Den största havsviken som går in i Sydney har också varit en av Sydneys viktigaste hamnområden, Darling Harbour, som också givit namn åt stadsdelen längst inne i viken. Tvärs över viken går den mäktiga bron Pyrmont Bridge, och innanför bron bildas en stor lagun som heter Cockle Bay. Runt hela detta område, som tidigare var ett lite ruffigt hamnområde, trängs numera moderna skyskrapor, lyxiga bostäder, ett stort utställningsområde, museer, marinor och restauranger. Samma utveckling som i våra svenska storstäder där hamnområdena utvecklas till något helt annat.










Utomhusopera vid Operahuset i Sydney

2016-10-29



Vi lyckades få biljetter till utomhusopera intill operahuset. Den stora trappan upp till operahuset utgjorde scenen och åskådarna satt på stolar på planen nedanför, och avnjöt sång och musik i hörlurar. Orkestern satt inne i sin repetitionslokal inne i operahuset och spelade. Delar av föreställningen framfördes på rörliga scener som flyttades fram och tillbaka på räls över trappan. Att se opera utomhus var en mycket märklig upplevelse, men vädret var bra och ljussättningen effektfull. Temat för operan var just operahusets tillkomst, alla intriger och strider under byggtiden fram till färdigställandet. Kul att se på plats.






Operahuset i Sydney

2016-10-29



Operahuset i Sydney måste vara Australiens i särklass mest berömda byggnad, och självklart fick det bli ett kort besök där när man ändå är i staden. Operahuset har 8 miljoner besökare varje år.

Operahuset har en stormig historia. År 1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn, och efter ett antal turer började man bygga 1959.

Operahuset har stark koppling till Skandinavien. Bakom projektet fanns en dansk arkitekt, Jörn Utzon, och i juryn fanns bland annat den finske arkitekten Eero Saarinen. Den danska ingenjörsfirman Ove Arup & Partners var ansvariga för bygget och hela byggnaden är täckt med vita klinkerplattor tillverkade av den skånska fabriken Skrombergaverken, som ägdes av Höganas.

Bygget började alltså 1959, men stoppades avbröts under några på på 1960-talet, men slutfördes till slut och stod klart 1971. Kostnaden hade då ökat från budgeterade 7 miljoner Australiensiska dollar till på den tiden hisnande 102 miljoner dollar.

Operahuset i Sydney finns med på Unescos världsarvslista sedan 2007.



Det är svårt att göra Operahuset rättvisa på bild utan att ta sig ut på vattnet i viken och fotografera därifrån. Jag har därför lånat vänstra bilden ovan från en turistinformationssida. Övriga bilder har jag tagit själv på lite olika detaljer utvändigt och invändigt.





Den stora konserthallen är imponerande. Väggar och tack är täckta av ljus björk från södra Tasmanien:






Moderaterna klart största parti i skolvalet på Marks Gymnasieskola

2016-10-29

Skolvalet som avslutade årets Demokrativecka på Marks Gymnasieskola blev en riktigt ordentlig moderat framgång. Vi blev i särklass största parti, 50+% större än tvåan, Socialdemokraterna, och dubbelt så stora som Sverigedemokraterna som slutade trea. En klar förbättring mot förra skolvalet för moderat del. Tänkvärt är att de elever som röstade i årets skolval i stort sett alla kommer att få rösta även i det "riktiga" valet 2018. Det bådar gott för framtiden.



Tack till Rasmus Törnblom från MUF som tog debatten med övriga ungdomspolitiker, och även tack till vår gruppledare i markmoderaterna Ann Iberius Orrvik som tog den kommunpolitiska debatten. Själv ansvarade jag för riksdagsdebatten i onsdags.




Circular Quay och Sydney Harbour

2016-10-29

I dag, första dagen i Sydney, blev den en halvdag fri. Det tar lite tid att ställa om för tidsskillnaden och det blir tidig sänggång. Men det blev i vart fall en tur med tunnelbanan/pendeltåget till Circular Quay och området runt Operahuset, samt en guidad tur i operahuset (mer om detta i nästa inlägg). Sydneys moderna skyline är riktigt snygg och längre ut på andra sidan vattnet syns Harbour Bridge, världens längsta bro av denna typ.




Området verkar vara ett riktigt "inneställe" för Sydneyborna, extremt mycket folk på restaurangerna. Strax utanför på udden ligger Operahuset.



Harbour Bridge binder ihop shoppingkvarteren i centrala Sydney med affärs- och bostadsområdet North Shore på andra sidan (bilden ovan th). Tillsammans med operahuset i Sydney är bron Australiens mest kända byggnad. Bron är drygt 500 meter lång och 49 meter bred, vilket gör den till en av världens bredaste broar.

Detta område i Sydney är en av stadens mest exklusiva. Jag sår för övrigt särskilda fastighetsförmedlare som vände sig direkt till kineser, alla annonser var på kinesiska. Det är tydligt att Kina har stort intresse för Sydney, det finns ett eget "China Town", och många kineser bor och driver företag i Sydney. Sannolikt är detta en bidragande orsak till stigande bostadspriser.



Slutligen två hyfsade kvällsbilder.






Framme i Sydney

2016-10-29





Efter ett drygt dygns resande är jag nu framme i Sydney. Det känns verkligen att Australien är långt bort, nästan så långt bort från Sverige man kan komma. Ovan några bilder över Sydney med omnejd som jag tog strax före landningen. Bedövande vackert!





Självklart möttes man av en julgran i värmen, dessutom utsmyckad med guldfärgade kängurur...

När man närmar sig centrala staden ser man stadens skyline skymta bakom den äldre bebyggelsen i förgrunden (nedan). Ovan th ännu ett exempel på hur man kan förnya bebyggelse utan att riva alla gamla hus. Här är det den stora lokala marknaden nära hotellet som sparats samtidigt som man byggt ihop de gamla husen närmas gatan med nya skyskrapor direkt bakom. Detta gör även att gatorna inte blir lika mörka och att stadsbilden blir luftigare.





Jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda växer

2016-10-29



Tidningen Dagens Samhälle konstaterar i sitt senaste nummer att "jobbklyftan" delar landet. Medan arbetslösheten under rådande högkonjunktur minskar för inrikes födda (i genomsnitt 4%) ökar den bland utrikes födda (i genomsnitt 22%). I hälften av landets kommuner är minst var fjärde utrikesfödd arbetslös. I dessa siffror ingår dessutom inte alla de som kom som asylsökande under förra vintern - de flesta av dessa har ännu inte fått besked om eventuellt uppehållstillstånd.

De sex kommuner med högst andel arbetslösa utrikesfödda var i augusti i år följande:

Ovanåker, 61%
Filipstad, 60%
Ockelbo, 58%
Bollnäs, 58%
Avesta, 57%
Säffle, 56%

För samtliga dessa låg arbetslösheten för inrikes födda mellan 4-7%. Att de nyanlända inte får jobb kan alltså inte bara skyllas på att arbetsmarknaden på orten är svag, även om det i några av de orter där nyanlända har hög arbetslöshet också är högre arbetslöshet än genomsnittet i landet även för inrikes födda.

Dagens Samhälle redovisar också utbildningsnivån för de nyanlända som är arbetssökande inom etableringsuppdraget hos arbetsförmedlingen i augusti 2016. 32% har endast grundskola, kortare än 9 år. 16% har grundskola 9 år. 22% har gymnasial utbildning, 5% har kortare eftergymnasial utbildning och 25% har eftergymnasial utbildning längre än två år. Man kan konstatera att utbildningsnivån hos de nyanlända skiljer sig åt väldigt mycket.

Den svenska arbetsmarknaden är alltså redan idag allvarligt tudelad. Jag känner stor oro för hur det kommer att se ut de närmaste åren. Det lär knappast bli bättre.

Arbetsmarknadsläget, inklusive hur arbetslösheten fördelas mellan olika grupper i Australien, och rimliga förklaringar till detta är några av de saker jag tänker söka svar på under mitt besök i Sydney och Canberra.




Hong Kong

2016-10-28

Närmare än så här kom jag inte. Men de närmaste skyskraporna står i mitt tycket lite väl nära flygplatsen, och under inflygningen flyger man rakt över delar av staden.





Solnedgång över Hong Kong. Och snart går nattflyget till Sydney.




Mellanlandning i Hong Kong

2016-10-28

Det hade naturligtvis varit kul att besöka Hong Kong också, men fyra timmar mellan flygen medgav inte något besök inne i staden, även om svenskar i och för sig kan komma in i Hong Kong utan visum.



Terminalbyggnaden är imponerande, en av de större jag besökt. Och det är inget problem att fördriva tiden. Det är välförsett med teknik - fritt internet, fria lånedatorer och gott om laddstationer, allt placerat runt små "hus" inne i terminalen.





Man har till och med särskilda vattenstationer där man kan fylla sina flaskor. Rent vatten är en bristvara i stora delar av Asien, det märks på många sätt, och vatten i kranarna dricker man inte gärna.




På väg till Australien

2016-10-28

Den kommande dryga veckan kommer jag att tillbringa i Australien tillsammans med några riksdagskolleger. Vi gör en studieresa med flera olika syften och kopplat till olika politikområden. Programmet är framtaget med hjälp av ambassaden i Canberra.

Resan till Australien tar ett drygt dygn med två mellanlandningar, I Helsingfors och Hong Kong, innan jag slutligen landar i Sydney. Vi kommer att besöka Sydney, Canberra och Hobart på ön Tasmanien. Reserapport kommer som vanligt i den takt tekniken och tiden medger.






Moderaterna prioriterar järnvägen Mölnlycke-Bollebygd

2016-10-27



I går uppmärksammade Borås Tidning min interpellation till infrastruktuministern angående hennes besked att stoppa järnvägsbygget Mölnlycke-Bollebygd.

Moderaterna har nu också lämnat in sin infrastrukturmotion, alltså vårt alternativ till regeringens infrastrukturproposition. Det viktigaste i vårt alternativ är att vi lägger mer pengar både på nyinvesteringar och underhåll än vad regeringen gör.

För oss i Västsverige är dock det viktigaste beskedet att moderaterna har som mål att bygga den nya järnvägen mellan Mölnlycke och Bollebygd med byggstart enligt den plan som ligger (runt 2020). Detta till skillnad mot regeringen som vill skjuta upp hela bygget. Moderaterna förespråkar en vanlig traditionell snabbjärnväg (200-250 km/tim, inte höghastighetståg) vilket gör att sträckan blir billigare och går att bygga snabbare. Målet är att minska kostnaderna genom att framförallt använda en annan byggteknik utan att det i sin tur försenar projektet.

Så här skriver vi om denna järnvägssträckning i vår moderata motion. Det är en av några få konkreta järnvägsprojekt som särskilt nämns i motionen:

Järnväg Göteborg-Borås

Vi anser att det är angeläget att binda samman Göteborg och Borås med en ny järnvägsförbindelse. Den skulle knyta samman en viktig arbetsmarknadsregion, stärka pendlingsmöjligheterna och öka robustheten i järnvägssystemet. Att Landvetter flygplats kopplas ihop med järnvägen och tilldelas ett stationsläge är både rimligt och starkt efterfrågat från regionen.

Vi vill att Trafikverket ska göra en översyn av vilken hastighet som är mest kostnadseffektiv på den nya banan. Vår hållning är att den bör byggas för 200 km/tim eller 250 km/tim. I båda dessa fall skulle investeringskostnaden bli väsentligt lägre då det är möjligt att använda sig av en mindre kostsam byggnadsteknik Nyligen gav infrastrukturminister Anna Johansson ett tydligt besked om hur regeringen ser på att bygga den första etappen mellan Mölnlycke och Bollebygd på sträckan. Beskedet var att projektets byggstart nu kommer förskjutas ett okänt antal år. Anledningen till att regeringen gör detta är enkel, de saknar finansiering för sina förslag. Med vårt alternativ blir investeringskostnaden mer hanterbar. Målet är att minska kostnaderna genom att framförallt använda en annan byggteknik utan att det i sin tur försenar projektet.

Vårt alternativ öppnar även upp för fler stationslägen på stråket vilket vi vill att Trafikverket ska se över. Därmed möjliggörs regional arbetspendling vilket är precis vad kommuner längs med sträckan efterfrågar. I ljuset av att Göteborg och Borås ligger relativt nära varandra skulle skillnaden i restid med vårt alternativ knappt bli märkbar. Vi anser därmed att det är prioriterat att en dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Borås byggs.






Kul debatt på Marks Gymnasieskola

2016-10-26



Debatten på Marks Gymnasieskola var lika kul och välbesökt som den brukar vara, även om man hade missat att i förväg skicka vilka tre huvudämnen man tänkte behandla till några av oss. Men det gick rätt bra ändå tycker jag. Åtta partier deltog - alla riksdagspartier utom V, samt dessutom FI.

Några reflektioner: Både representanterna för S och MP tog helt avstånd från sin egen regerings migrationspolitik. Ganska anmärkningsvärt hur splittrade dessa partier är i denna fråga. För egen del konstaterade jag att läget var kaotiskt förra hösten och att moderaterna därför ställde upp på överenskommelsen med regeringen, men att panikbeslut sällan blir riktigt bra och att moderaterna nu vill se en långsiktigt hållbar migrationspolitik som både är human och ansvarsfull. Representanten från FI påstod att det inte alls fanns någon "systemkollaps" eftersom frivilligorganisationerna minsann "klarade mottagandet" av alla asylsökande förra hösten. Att det krävs aningen mer än att bjuda på kaffe till nyanlända verkade hon inte ha en aning om. Och representanterna från såväl L som C, FI, MP och S ville ha mer generösa asylregler än idag, möjligen även KD:s representant. Något aningslöst från flera av dem, och definitivt inte i linje med flera av deras egna partier som sagt.

Representanten från FI (Feministiskt Initiativ) framstod som om hon levde i en parallell värld, helt avskild från verkligheten. I stort sett alla frågor som lyftes ville hon lösa med diskussioner om patriarkatet och fler genusdiskussioner. När hon dessutom i diskussionen om tiggeriet menade att kommunerna måste hjälpa tiggarna att få arbete och bostad och tills dess erbjuda kommunala uppställningsplatser för tält och husvagnar, och att Göteborg redan arbetar med detta så tappade jag allt förtroende för henne. Jag invände att det knappast är andra EU-länders medborgare som i första hand ska ha hjälp med bostad och arbete när vi har hundratusentals asylsökande som behöver hjälp in i det svenska samhället. Hon menade att vi som hade denna åsikt "ställde grupper mot varandra". Jag menade att det är självklart som politiker att prioritera hur man använder samhällets begränsade resurser. FI är helt enkelt galna i sin samhällsanalys och jag hoppas de får minimalt inflytande över politiken.

I övrigt pratade vi bland annat om skolan, lärarbristen, könskvotering till bolagsstyrelser, försvarspolitik och terrorism

Dessutom blev det ett antal snabbfrågor, ja och nej, exempelvis frågan på bilden tv som fick ett ganska kompakt negativt svar. Endast S och MP röstade grönt, trots att de alltså under debatten kritiserade sina egna partier hårt.

Sammanfattningsvis - en trevlig och väl genomförd debatt och massor av intresserade elever. Jag kommer gärna tillbaka!



(Fotot kommer från skolans twitterkonto)









I morgon - debatt på Marks Gymnasieskola

2016-10-25

I morgon förmiddag är det dags för ännu ett besök på Marks Gymnasieskola och en debatt om rikspolitik. Debatten avslutar skolans demokrativecka och det brukar vara välbesökt när vi har våra debatter. Jag har fått ledigt från andra interna moderata aktiviteter i riksdagen i morgon fm så jag kan ställa upp. Det ska bli jättekul!





Fortsatta gränskontroller behövs - men med respekt för pendlarna

2016-10-25

I en intervju med Sydsvenskan kräver moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra att Stefan Löfven ger klara besked: Förläng gräns- och ID-kontrollerna och underlätta samtidigt för Öresundspendlarna. Det är anmärkningsvärt att statsministern hittills varit så passiv i denna centrala fråga och inte ens presenterat en åsikt.

Moderaternas linje är följande:
• Man är naiv om man tror att flyktingkrisen är över. Därför behöver gräns- och ID-kontrollerna förlängas.
• Samtidigt måste man vara medveten om att det här försvårar vardagen för många Öresundspendlare, och man måste finna lösningar så att pendlingen underlättas.

Regionala aktörer har länge krävt att ID-kontrollerna (som nu sker på Kastrup) och gränskontrollerna (vid Hyllie station) samordnas. Samtal mellan den svenska och danska regeringen pågår. Man måste göra det möjligt för svensk och dansk polis att göra kontrollerna på ett och samma ställe vid Kastrup eller centralstationen i Köpenhamn. Men inget händer.

Enligt tjänstemän vid regeringskansliet finns det ett skäl till att inget hänt: En samordnad kontroll med svensk polis på dansk mark skulle kräva ändringar i det svensk-danska avtalet om polissamarbete. Då är det ju hög tid att ta tag i detta!

Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen har även flaggat för att han vill att de nordiska länderna samordnar sina kontroller – och förlägger dem vid gränsen mellan Danmark och Tyskland. Detta skulle kunna lösa situationen för pendlarna i Öresundsregionen och spara arbete och kostnader för Danmark, Sverige och Norge. Men regeringen verkar inte ha någon åsikt om detta heller. Och då lär ju inget hända.

Situationen i Öresundsregionen försvåras av regeringens obegripliga passivitet. Det finns konkreta förslag - men regeringen verkar inte bry sig.




Interpellation om järnvägsplanerna sträckan Mölnlycke-Bollebygd

2016-10-25

Jag har nu följt upp vår hårda kritik mot statsrådet Anna Johansson (S) angående beskedet att skjuta upp bygget av den redan beslutade järnvägssträckan Mölnlycke-Bollebygd via Landvetter flygplats. Denna gång i form av denna interpellation. Jag återkommer om datum för interpellationsdebatten i riksdagen mellan mig och statsrådet när datum är spikat för denna.

Till infrastrukturminister Anna Johansson (S)
Interpellation 2016/17:77 Järnvägsplanerna för sträckan Mölnlycke - Bollebygd via Landvetter flygplats

Uppgifterna i media, som citerar statsrådet Anna Johansson från ett möte med Västsvenska handelskammaren den 18 oktober, är oroande. Ministern ska ha lämnat beskedet att den redan beslutade järnvägsbyggnationen mellan Mölnlycke och Bollebygd via Landvetter flygplats inte kommer att fullföljas som planerat utan skjutas på framtiden.

Sträckan Borås-Göteborg är den tredje mest trafikerade pendlingssträckan i Sverige och samtidigt är behovet stort att ansluta järnvägsnätet till Landvetter flygplats, både av tids- och miljöskäl. Att flygresenärer från Göteborg och Borås kan ta tåg i stället för bil eller buss till flygplatsen är en viktig miljöinsats. Samtidigt planerar Härryda kommun och Swedavia för en ny stor flygplatsstad runt Landvetter flygplats som kommer att tillskapa ytterligare tusentals arbetsplatser.

I dagsläget håller järnvägen på sträckan Mölnlycke-Bollebygd låg standard och banan är slingrig och långsam. Att bygga en ny bana på denna sträcka är den viktigaste insatsen för att sänka restiden mellan Göteborg och Borås. På köpet får man en järnväg som kan ta flygpassagerare från Göteborg och Borås till flygplatsen, men även från Mölnlycke och Bollebygd som skulle få hållplatser om man bygger en konventionell järnväg.

Alliansregeringen beslutade 2013 att bygga ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd via Landvetter flygplats, med planerad byggstart 2020. Pengar finns avsatta för byggande av en konventionell järnväg med möjlighet till trafik med snabbtåg av modell Arlanda Express.

Såväl kommunerna mellan Göteborg och Borås som Västra Götalandsregionen har i stor politisk samsyn sagt att regiontrafiken mellan Göteborg och Borås via Landvetter är en av regionens absolut viktigaste infrastruktursatsningar.

Man kan fråga sig om hela regeringen står bakom statsrådets besked om att skjuta upp byggandet av den nämnda järnvägssträckan.

Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet:
* Tänker statsrådet verka för att den nya sträckningen ska byggas med konventionell teknik eller höghastighetsteknik?
* När kommer den planerade järnvägen mellan Mölnlycke och Bollebygd med anslutning till Landvetter flygplats att börja byggas, och när förväntar sig statsrådet att den ska vara klar?

Jan Ericson (M)






Grön Ungdom avslöjar sin syn på åsiktsfrihet och yttrandefrihet

2016-10-25

Miljöpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, "kräver svar från Moderaterna om klimatskeptikerna" skriver ordföranden Hanna Lidström i ett debattinlägg på SVT24.

Hela inlägget andas bristande respekt för yttrandefrihet, åsiktsfrihet och demokrati. Hanna Lidström kritiserar olika partier och personer i sitt inlägg, bland annat undertecknad, och skriver lite nedsättande att kritiska åsikter i klimatfrågan är "dumheter" och "inte hör hemma i ett rumsrent parti". Hon skriver också att "I veckan har det avslöjats att Moderaterna vid flera tillfällen har haft oroväckande klimatförnekande tendenser. Ändå har Moderaternas partiledning inte agerat." Hanna Lidström må verka i ett totalitärt parti, men så fungerar det inte i demokratiska partier. Där råder faktiskt åsiktsfrihet.

Hanna Lidström skriver också att "Den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson har på sin blogg skrivit att det saknas bevis för att mänskliga koldioxidutsläpp ligger bakom den globala temperaturhöjningen och att den globala havsnivån inte alls stigit på ett dramatiskt sätt." Det är i allt väsentligt korrekt beskrivet, om än något förenklat. Vad gäller "bevisen" så borde Hanna Lidström veta att inte ens FN:s klimatpanel hävdar att det finns bevis, bara "hög sannolikhet". Många hävdar dessutom att det finns samband mellan koldioxidhalterna och temperaturen, men att sambandet är omvänt, dvs att stigande temperaturer frigör koldioxid. Vad gäller havsnivåerna har jag endast konstaterat att de stiger i ungefär samma takt idag som de gjort de senaste 100 åren, vilket jag har tydligt belägg för i statistiken.

Vad gäller möten med i artikeln namngivna "klimatskeptiker" som Hanna Lidström påstår att moderater bjudit in till riksdagen kan jag bara konstatera att jag i vart fall inte bjudit in någon av dessa personer till några aktiviteter. Däremot har jag tillsammans med andra moderater och kristdemokrater bjudit in tunga debattörer på båda sidor i klimatdebatten till ett välbesökt seminarium i riksdagen i maj 2009, som även uppmärksammades av SVT. Jag arrangerade även ett seminarium i mars 2010. Jag har också besökt flera andra seminarier både utanför och i riksdagen och lyssnat på debattörer från båda sidor. Det brukar vara bästa sättet att skaffa sig kunskap.

Jag har också gjort ett antal studieresor med tema miljö och klimat, bland annat till Svalbard och Grönland, och träffat en mängd forskare och experter på olika universitet och i andra sammanhang runt om i världen. Jag kan försäkra Hanna Lidström att när man träffar forskare öga mot öga är det få som utan invändningar köper klimatalarmismen rakt av. Tvärtom är det många som har betydande invändningar. Väldigt många faktiskt.

För egen del står jag bakom såväl Alliansens energiöverenskommelse som den som slöts mellan regeringen och moderaterna mfl. Den var bra alldeles oavsett hur man ser på klimathotet. Jag följde också partilinjen häromveckan och röstade för att Sverige ska godkänna Parisavtalet. Däremot är jag inte övertygad om att det kommer att ha någon större betydelse för att påverka jordens klimatförändringar. I den åsikten är jag möjligen inte överens med majoriteten i mitt parti, men så fungerar demokratin. Det borde Hanna Lidström respektera.

Hanna Lidströms egna Miljöparti som sitter i regeringsställning har för övrigt två fraktioner i riksdagen där flera ledamöter gång efter annan röstar emot sitt eget regeringsparti i centrala regeringsfrågor. Det borde bekymra Hanna Lidström mer än olika åsikter inom andra partier som i mitt fall handlar om ett djupt och genuint sakintresse som hittills inte ens haft någon betydelse för hur jag röstar i konkreta frågor.

Avslutningsvis skulle jag vilja fråga Hanna Lidström en sak.

Totalt blir anslagen i statsbudgeten för utgiftsområdet miljö och klimat nästa år 7,6 miljarder kronor. Samtidigt omfattar statens budget drygt 950 miljarder kronor. Det totala anslaget till miljö- och klimatpolitik utgör därmed mindre än 0,8% av statens totala budget. Anser verkligen Hanna Lidström och regeringen att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga? I så fall är satsningen på klimatpolitik verkligen skamligt liten.




Härliga hundar!

2016-10-25

Några sköna höstbilder på vår lilla flock:



Tv: Vad har jag gjort, undrar Nema? Gick den sönder? Nema är flockens busfrö, precis som det anstår en ung dam av terrierblandning. Madde är med ålderns rätt (11 år) ganska ointresserad. Th: Nema och Nelly, skönt att värma varandra när man kommer in efter en promenad ute i kylan. Dom sover alltid ihop.



Nelly är vår äldsta vovve, fyllde 12 år nyligen. Grå om nosen, precis som husse, men nästan lika pigg och spänstig som hon alltid varit. Och hon har full koll på vad som händer utanför huset....




Tänk så fel det kunde bli

2016-10-24

I en enkät, utförd av Sifo på uppdrag av Svenska Dagbladet, svarar 44 procent av de utfrågade att de anser att lagar och regler bör skärpas för att Sverige ska ta emot färre flyktingar. 16 procent svarar att de är tveksamma eller inte vet vad de tycker. 27 procent, svarar att de vill ha kvar "dagens regler" (som ju är mycket hårda, min anm.). Endast 13 procent svarar att lagar och regler bör ändras för att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Över 70% vill alltså antingen behålla dagens mycket stränga regler, eller skärpa dem ytterligare.

Detta innebär en ordentlig förändring i jämförelse med i september förra året då 29 procent ansåg att lagar och regler borde skärpas för att ta emot färre flyktingar. När en uppgörelse i riksdagen strax därefter var klar, som innebar en åtstramning av flyktingpolitiken, hade andelen som vill se färre flyktingar ökat till 41 procent. Och idag är det alltså 44 procent som vill ha skärpta regler - trots att Sverige redan i grunden förändrat sina regelverk och nu i många delar ligger på EU:s miniminivå.

Samtidigt rapporterar SvD i en annan artikel att andelen "positiva till att det i samhället finns människor med annan bakgrund och kultur än den svenska" minskat från 74% till 64% sedan 2014 då den föregående undersökningen gjordes. Detta enligt "Mångfaldsbarometern" som görs regelbundet av Högskolan i Gävle.

I samma undersökning framkommer att var tredje svarande också ifrågasätter att "människor med en annan bakgrund ska ha samma rättigheter som landets egen befolkning" (som frågan ställdes i undersökningen).

Båda dessa undersökningar visar att åsikterna i det svenska samhället förändrats dramatiskt på bara något år.

Jag har länge varnat för denna utveckling. Jag är övertygad om att de som bor i Sverige i grunden är öppna och positiva till andra kulturer och människor från andra länder - så länge man inte upplever att det på ett allvarligt sätt drabbar den egna välfärden och tryggheten. Nu är vi i ett läge där allt fler människor på allvar verkar vara oroliga för sin egen framtid. Rätt eller fel - men det är uppenbarligen så många känner. I grunden handlar det om att Sverige helt enkelt varit aningslösa när vi erbjudit helt andra regler och villkor för asylsökande än andra länder i EU. Så kan man inte göra när alla EU-länder har en gemensam yttre gräns och vi har fri rörlighet inom denna gräns. Våra generösa regler innebar att alltför stor del av de asylsökande som kom till Europa sökte sig vidare till Sverige, så många att vårt lilla land nu inte längre kan hantera situationen. Vi har också varit alldeles för flata med att ställa krav på att i vårt land gäller lagar och regler lika för alla och att man får anpassa sig till det svenska samhället om man ska leva här. Det slår nu också tillbaka.

Det har självklart funnits en god avsikt i att Sverige haft mer generösa regler än andra. Men nu slår det tillbaka i form av växande främlingsfientlighet i stället. Och det går ut över alla de (troligen en stor majoritet) av de nyanlända som gör allt för att lära sig svenska, som skaffar sig jobb och egen bostad, och som följer lagar och regler och vill vara en del av vårt samhälle. Även de invandrare som levt i decennier i vårt samhälle och ser sig själva som svenskar och är svenska medborgare sedan länge drabbas nu av ökande främlingsfientlighet. Samma sak för många med utländsk bakgrund som faktiskt är födda här.

I en förlängning innebär dessa allt mer kritiska strömningar självklart ett allvarligt hot mot integrationen. Allt tack vare aningslösa och naiva politiker, samhällsdebattörer och media som under decennier drivit fram helt ohållbara regelverk i övertygelse om att de själva därigenom skulle vara särskilt goda människor och Sverige ett humant föredöme.

Tänk så fel det kunde bli.




Bra att regeringen äntligen bjuder in till samtal om regionfrågan

2016-10-24

Regeringen har bjudit in till blocköverskridande samtal om eventuell ny regionindelning i Sverige, så kallade "storregioner". Det första mötet kommer att hållas i dag.

Moderaternas har följande utgångspunkter inför samtalen:
* Vi har inte sett något konkret förslag från regeringen än. Regionförändringar förutsätter brett stöd både på riksnivå, men också på lokal nivå, framför allt bland de människor som berörs.
* Regeringen måste förklara varför det är så bråttom att tvinga fram en regionreform över huvudet på berörda invånare. Det viktigt måste i stället vara kvaliteten i välfärden, att vården fungerar och ges i tid.
* Moderaterna är skeptiska till att man ska rita om Sveriges karta från Stockholm utan att veta om det har brett folkligt stöd. Det är hos berörda människor i de berörda regionerna som man måste ha brett stöd om en sådan här reform ska fungera. Lösningar ska inte tvingas på uppifrån.

Jag hoppas regeringen ska lyssna på alla kloka invändningar mot förslaget om storregioner. Personligen kan jag inte se något som skulle bli bättre av det. På hemmaplan ser jag hur Västra Götalandsregionen snarast kan användas som avskräckande exempel på hur stordrift inte blir särskilt lyckat. Att förstora Västra Götalandsregionen ytterligare med Värmland och eventuellt även Halland skulle göra att Torsby och Laholm ligger i samma region. Var och en måste ställa sig frågan vad de egentligen har gemensamt?




Aningslöst från Borås Tidning om gränskontrollerna

2016-10-24

Borås Tidning ägnar dagens ledare åt en i stora delar klok analys om att det är viktigare att EU:s yttre gränser bevakas än att länderna inom EU upprättar egna gränskontroller. Jag instämmer helt och fullt. Själva grundtanken med EU är ju just fri rörlighet inom Unionen och gemensam yttre gräns.

Problemet är ju bara att EU inte fungerar. Vare sig när det gäller att fördela asylsökande inom unionen eller att se till att de yttre gränskontrollerna fungerar, och det är svårt att se att detta skulle förändras inom överskådlig tid. Och i det läget måste Sverige kontrollera sina egna gränser.

Borås Tidning inleder dagens ledare enligt följande:

Min spontana reaktion är att detta är sällsynt aningslöst skrivet.

Det är ju just tack vare att våra gränskontroller är väl kända utomlands och bland flyktingsmugglarna som antalet asylsökande som kommer över Öresundsbron är så litet.

När gränskontrollerna infördes minskade antalet asylsökande som kom över bron dramatiskt. Fler stannade i Tyskland, Danmark eller andra länder på vägen, i stället för att fortsätta till Sverige. Om vi avskaffar gränskontrollerna stiger givetvis antalet asylsökande kraftigt igen. Jag är förvånad över att inte BT ser detta samband.

Man kan jämföra med andra saker i vårt samhälle.

När Trafikverket sätter upp hastighetskameror längs våra vägar sjunker bevisligen hastigheterna. Mycket få kör medvetet för fort förbi en fartkamera. Är det då ett skäl att ta bort kameran igen för att så få kört för fort just där?

Eller om ledarskribenten tar cykeln till jobbet och låser fast den i cykelstället utanför redaktionen. En låst cykel blir sällan stulen. Med samma resonemang skulle man ju kunna sluta låsa cykeln eftersom den ändå aldrig blir stulen.

Man skulle ju även kunna ta bort all polispatrullering i Borås, eftersom brotten ändå aldrig sker där polisen befinner sig. Tänker Borås Tidning föreslå detta i kommande ledare?

I det läge vi har i landet idag med närmast sammanbrott i bostadsförsörjningen till nyanlända, där arbetslösheten bland nyanlända skenar, där skolan inte längre kan ge eleverna det stöd de behöver, där samhällskostnaderna för mottaganden ligger på ohållbara nivåer och utredningstiden för asylärenden är rekordlånga klarar Sverige tills vidare inte mer. Vi har med råge tagit vår del av ansvaret inom EU för att ta emot asylsökande. Nu måste vi se till att utreda varje ärende på ett rättssäkert sätt, se till att de som får nej avvisas från landet och se till att de som får ja får någonstans att bo, och sedan allt tänkbart stöd för att komma in i vårt samhälle och komma i egen försörjning så snabbt som möjligt. Att tills vidare försöka begränsa inflödet av nya asylsökande är viktigt inte minst för deras skull som redan är här.

Inflödet av asylsökande har för övrigt inte alls upphört som man kan tro av ledaren. Fortfarande ligger inflödet på årsbasis på över 30.000 personer per år. Det är lika många som hela Marks kommuns befolkning. Fortsatta svenska gränskontroller är därför nödvändiga under överskådlig tid. Det borde även Borås Tidning inse.




Verkligheten kommer ifatt aningslös svensk migrationspolitik

2016-10-23



I går läste jag denna förstasidesnyhet i Borås Tidning. Det är en tragisk och osannolik historia som handlar om en äldre dement libanesisk kvinna. Kvinnan har vistats i Sverige utan uppehållstillstånd i 11 år, och har två döttrar i Sverige. Under de första åren bodde hon hos en av sina döttrar, och sedan tre år bor hon på ett kommunalt demensboende. Eftersom hon saknar uppehållstillstånd har Migrationsverket enligt artikeln hela tiden betalt kostnaden för hennes boende till Borås Stad.

Nu gäller sedan en tid nya regler, där Migrationsverket inte längre betalar boende för personer har ett avvisnings eller utvisningsbeslut mot sig. Det betyder att Migrationsverket from 10 november inte längre betalar för hennes plats på demensboendet. Borås Stad säger att de gärna har henne kvar - men bara om Migrationsverket betalar.

Jag kan konstatera, än en gång, att verkligheten kommer ifatt de totalt aningslösa och obegripliga svenska regelverken. I elva år (!) har alltså denna kvinna befunnit sig illegalt i Sverige, och i tre års tid har Migrationsverket utan invändning betalt hennes boende på ett demensboende. Hur har detta ens varit möjligt? Jag visste inte ens, så sent som för några år sedan, att det fungerade så här. Jag utgick såklart från att rätten till betald bostad upphörde vid avvisningsbeslut. Och det har nog de flesta trott eftersom allt annat är fullständigt orimligt. Vare sig media eller ansvariga myndigheter har vad jag vet uppmärksammat eller ifrågasatt detta överhuvudtaget förrän det senaste året. Inte ansvarig myndighet heller vad jag vet.

Nu skördar vi frukterna av vår politik och tillämpningen av våra regelverk. Situationen är närmast absurd och borde alltid tillåtits uppkomma. Självklart borde kvinnan aldrig fått plats på något boende från början när hon var så pass frisk att hon hade klarat att återvända till sitt hemland. I detta läge tycker jag vi får skylla oss själva. I Borås Tidning står felaktigt att "efter beslut från Migrationsverket måste hon nu lämna boendet". Det finns ju inget sådant beslut - Migrationsverket säger bara att de inte vill betala hennes boende. Det är en helt annan sak. Det är nu upp till Borås Stad att besluta om hon ska få bo kvar eller inte. Den enskilda dementa kvinnan råder inte över de märkliga svenska reglerna. Humanitära hänsyn måste självklart i ett sådant fall väga tyngst om vi fortfarande vill vara ett civiliserat samhälle. Självklart kan man inte avvisa en svårt demenssjuk kvinna till ett annat land. Borås Stad och Migrationsverket får väl förhandla om vem som ska betala.

Men tro mig - detta är inte sista gången något sådant här kommer att hända. Under decennier framåt kommer Sverige att skörda frukterna av vår obegripliga politik. Och det kommer att kosta, både i pengar och i tuffa beslut som ibland strider mot humanism och medmänsklighet. Jag känner mig som riksdagsledamot sedan 2006 som medskyldig. Det enda försvar jag har är att jag tills ganska nyligen inte haft en aning om dessa orimliga regler och att det inte låg inom de frågor jag själv arbetade med i riksdagen. Hade jag vetat hade jag lyft frågan för länge sedan. Men varför agerade inte de som visste? Tyckte de verkligen det var rimligt att samhället ska betala bostaden för personer som vistas i landet utan tillstånd?




Märklig dom mot fotografering från drönare

2016-10-22

Jag reagerade igår när jag hörde på nyheterna om domen i högsta förvaltningsdomstolen som helt förbjuder fotografering från flygande handstyrda fordon, sk drönare. Det är en något märklig dom tycker jag.

Om jag går upp på en kulle eller klättrar upp i ett träd är det okej att ta bilder från luften. Samma sak om jag sitter i ett flygplan, i en skylift eller i en luftballong. Eller fotograferar från taket på ett högt hus eller toppen av ett torn. Då är det fritt fram att ta bilder. Men om kameran finns på en drönare som styrs från marken är det plötsligt ett integritetsproblem.

Kameraövervakningslagen tar sikte på filmning/fotografering dygnet runt av allt som sker på en viss plats. Då krävs tillstånd. Men en drönare rör sig över stora ytor på oftast hög höjd, och jag tycker väl i så fall snarare att det kan jämföras med en "trådlös selfiepinne" i stället för att likställas med kameraövervakning?

Domen riskerar att slå utt ett antal nya företag som med hjälp av denna teknik fotograferar eller filmar allt från konserter och festivaler till krig, katastrofer och olyckor, man hjälper lantmäteriet och fastighetsmäklarna att dokumentera mark och byggnader, man hjälper naturvårdande myndigheter att dokumentera och fotografera djur och natur, och mycket annat.

Inte minst för journalistiken är drönartekniken mycket värdefull. Man kan fotografera farliga händelser och situationer utan att utsätta människor för risker. Samma sak gäller räddningstjänsten - med hjälp av drönare kan man få överblick över bränder och katastrofområden utan att utsätta sig för fara.

För att nyansera diskussionen ska man medge att det finns en del rapporter och nyheter i media om användning av drönare på ett sätt som inte är acceptabelt, tex när man flyger utanför människors fönster och tar bilder in i huset, eller där drönare stört flygtrafiken runt flygplatser. Det senare är inte helt ovanligt. Men om man vill stoppa felaktig användning av drönare är det bättre att ha tydliga regler om när, hur och var drönare inte får användas än att införa ett totalförbud.

Jag vet inte i dagsläget vad man ska göra åt denna dom, men en lagändring känns inte orimlig. Ett totalförbud känns i vart fall väldigt överdrivet.




Nej, Morgan Johansson- moderaterna satsar mer än ni på välfärden

2016-10-22

I gårdagens interpellationsdebatt om Migrationsverkets obetalda mångmiljardskulder till kommunerna försökte migrationsministern komma från ämnet genom att i stället prata om moderaternas budgetmotion, och hävdade att vi satsar mindre på kommunerna i vår budget än vad regeringen gör. Jag invände att detta är helt fel och att vi tvärtom satsar mycket mera. Men då invände ministern att "vi sparar på annat så nettot blir sämre". Han hade dock inga konkreta exempel på vad dessa mystiska besparingsposter skulle vara.

Så här ser moderaternas satsningar ut kommande fyra år när det gäller statsbidraget till kommunerna. Det som skiljer oss från regeringen är att vi har större andel riktade (öronmärkta) statsbidrag nästa år än regeringen. De följande åren har vi lika mycket oriktade medel som regeringen och lägger samtidigt till mycket stora extra pengar till skolan. Totalt ger vi mer pengar till kommunerna varje år kommande fyra år än vad regeringen gör. Och över fyra år handlar det om att vi satsar över 60 miljarder mot regeringens 40. Det är 50% mera!



Om regeringen på något mystiskt sätt anser att vi samtidigt drar in pengar från kommunerna får man allt förklara vad man menar. Jag kan inte hitta dessa indragningar i vår budget. Att bara svepande påstå sådant utan att visa vad man menar är väldigt oseriöst och visar väl mest att regeringen är hårt pressad av att moderaterna prioriterar välfärden högre än av S-MP gör. Och trots detta lyckas vi ju i den moderata budgetmotionen till skillnad från regeringen att få en statsbudget i balans redan 2017 och därefter överskott varje år.




Vårt extremt sårbara samhälle

2016-10-21

I kväll upplevde vi åter hur snabbt och enkelt det går att störa ut vårt högteknologiska samhälle. Det är ju inte första gången det händer, och alldeles säkert inte heller den sista. I dag verkar den allvarligaste effekten varit att många inte kunnat boka biobiljetter eller besöka regeringens hemsida som fredagskvällsnöje. Men det kunde lika gärna drabbat någon annan samhällsfunktion.

Att slå ut samhällsfunktionerna i ett land idag är väldigt enkelt, utan att man behöver använda särskilt mycket vapenmakt. Slå ut elförsörjningen, blockera internet, slå ut mobilnätet och sabotera Radio och TV - efter kort tid utbryter kaos där ingen vet vad som händer och ingen kan kommunicera med andra.

Trots detta baserar vi allt mer av vår samhällsservice på internet och mobiltelefoni. Det är jättebra så länge allt fungerar. Men ibland undrar jag om det är så klokt att lita så blint på den sårbara tekniken. Har vi verkligen andra fungerande alternativ om tekniken slås ut?

Detta och frågan om Sveriges beredskap i övrigt inför krissituationer är något jag funderar över allt mer. Vi har vant oss vid att allt fungerar och hoten mot vårt land har känts långt borta. Risken är att vi blivit lite väl aningslösa. Det kan straffa sig.




Interpellation om Grisen Särimners roll i regeringens politik

2016-10-21

I närmast varje sammanhang där regeringens ministrar får kritik för att kommunernas pengar inte räcker har man satt i system att som svar åberopa samma anslagshöjning till kommunerna gång på gång till en mängd olika ändamål. Men självklart kan de extra tio miljarderna till kommunerna som regeringen och Allliansen enades om inte räcka till allt. Varje krona kan faktiskt bara användas en gång. Det var bara Grisen Särimner som kunde slaktas varje dag och ätas upp för att sedan återuppstå nästa dag...

I dag har jag därför lämnat in denna interpellation till finansminister Magdalena Andersson:

Till finansminister Magdalena Andersson (S)
Interpellation 2016/17:69 om Anslagshöjningen till kommunerna

Grisen Särimner var enligt legenden en gris som kunde slaktas och ätas upp varje kväll, varefter den återuppstod morgonen efter och kunde slaktas på nytt.

Ibland känns det som att regeringens ekonomiska ”satsningar” har denna legend som förebild. Inte minst gäller det satsningen på 10 nya miljarder kronor till kommunsektorn.

I sak är satsningen en del av migrationsöverenskommelsen med Alliansen, och att det behövs mer pengar till kommunernas verksamhet är en korrekt analys.

Problemet är bara att när man lyssnar på regeringen verkar pengarna räcka till precis allt. En minister säger att dessa pengar ska gå till skolan, en annan säger att de ska gå till att anställa fler i äldreomsorgen. Ytterligare en minister påpekar att pengarna gör att kommunerna klarar migrationskostnaderna, medan en annan minister säger att de ska gå till landsbygdsutveckling. Och så här håller det på i intervju efter intervju. Snart sagt alla samhällsproblem och kommunala behov ska lösas med dessa 10 miljarder kronor.

Samtidigt vet vi från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, att många kommuner har stora hål i sin budget som man kommer att fylla med dessa pengar. I dessa fall går de nya pengarna till att täcka gamla underskott och går inte att använda till något annat över huvud taget.

Som om detta inte var nog har staten och dess ansvariga myndighet en obetald skuld till de svenska kommunerna på ungefär 20 miljarder kronor för migrationskostnader som staten ska stå för. Detta är pengar man dröjer med att betala ut och därmed tvingar man ett antal kommuner att låna för att klara sina löpande utgifter. Skulden är i detta fall alltså dubbelt så stor som det utlovade tillskottet.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

* Hur anser finansministern och regeringen att tillskotten till kommunerna kan och bör användas?

* Vilka behov anser ministern att de utlovade 10 miljarder kronorna ska täcka?

* Hur avser ministern att säkerställa att poster i statsbudgeten får en tydlig avsiktsförklaring?

Jan Ericson (M)






Dagens interpellationsdebatt med justitieministern

2016-10-21

Jag inledde fredagen med en interpellationsdebatt mot justitieminister och migrationsminister Morgan Johansson (S) med anledning av Migrationsverkets stora obetalda skuld till kommunsektorn.

När jag lämnade in min interpellation var den senaste uppgiften att skulden låg nära 20 miljarder kronor. Ministern försvarade sig idag med att skulden minsann "bara" var 9,6 miljarder i dagsläget. Och han utlovade att Migrationsverket nog skulle vara i balans i början av nästa år då mer "normala" handläggningstider på 3-4 månader ska vara det normala.

Jag invände att det är en klen tröst för kommunerna idag, samt att 3-4 månaders handläggningstid är orimligt lång tid det också. Var i samhället i övrigt är en betalningstid för fakturor på 3-4 månader acceptabelt?

Jag har den senaste tiden undersökt läget för några av de större kommunerna i valkretsen. Borås Stad har i dagsläget en fordran på Migrationsverket som uppgår till ca 143 miljoner. För Marks kommun handlar det om över 60 miljoner och för Ulricehamn 33 miljoner. Jag påtalade för justitieministern att detta inte är småpengar för dessa kommuner. Och jag kan berätta att det är ganska svårt för en kommun att planera sin likviditet när man har så stora obetalda fordringar.

Tålamodet hos kommunerna börjar tryta. Kommunerna är idag i praktiken "bank" åt staten som på detta sätt slipper låna pengar på annat sätt. Tidigare har vi haft en politisk diskussion om problemet att stora företag ibland använder småföretag som bank genom att släpa med fakturor. Att nu statens egna myndigheter i praktiken gör på samma sätt mot små kommuner är oacceptabelt. Regeringen måste ta sitt ansvar och se till att kommunerna får de pengar de har rätt till och i rimlig tid. Inte minst nu när kommunerna enligt lag är tvingade att ta emot nyanlända, då är det minsta man kan begära att också ersättningen till kommunerna utbetalas utan oskäligt dröjsmål.

Justitieministern uprepade i debatten att han anser att situationen är ”problematisk”. Men när man är minister tycker jag det inte räcker att konstatera en sådan sak – man måste också försöka göra något konkret åt problemet.

Jag har full förståelse för att Migrationsverket har en ansträngd situation, och jag tycker såklart det är viktigt att Migrationsverket granskar kommunernas krav noga så att det inte sker felaktiga utbetalningar. Men jag bjöd ministern på ett konkret och enkelt förslag till lösning:

Migrationsverket kan ju väldigt enkelt göra en a contoutbetalning i enlighet med kommunernas krav, med reservationen att belopp kan komma att återkrävas om något i underlagen skulle visa att belopp utbetalts på felaktiga grunder. Därefter granskar man underlagen i efterhand. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Jag frågade migrationsministern om han kan tänka sig att överväga detta förslag. Svaret var nej. Det skulle bli "för krångligt" och "medföra merarbete" för Migrationsverket. Jag har väldigt svårt att förstå argumenten. I dagens IT-samhälle tar det typ fem sekunder att göra en banköverföring till en kommun. Sedan kan man i lugn och ro handlägga ärendet och vid behov räkna av för mycket utbetalda pengar från nästa a contoutbetalning till samma kommun. Så fungerar det exempelvis ofta inom delar av näringslivet när man har stora löpande kontrakt, exempelvis inom bygg och anläggningssektorn.

Problemet med politiken är ibland att man helt enkelt inte vill pröva nya lösningar. Tråkigt tycker jag.




Företagare från Herrljunga på riksdagsbesök

2016-10-20

I dag hade jag nöjet att ta emot en grupp företagare från Herrljunga för lite samtal och en rundvandring i riksdagen. Herrljunga ingår ju från och med nästa val i vår riksdagsvalkrets, och har mycket gemensamt med Sjuhärad också i övrigt. Några av besökarna känner jag sedan tidigare i samband med andra aktiviteter i Företagarnas regi, medan andra var nya ansikten. Det blev en del samtal om företagsklimat (Herrljunga sticker ut positivt!), bostadsbrist, kompetensförsörjning, infrastruktur och lite av varje. Och såklart en massa kring riksdagsarbetet. Ett jättetrevligt besök!






Borås Tidning om vår kritik av infrastrukturministern

2016-10-20

Jag blev intervjuad av Borås Tidning igår och idag finns en artikel i tidningen om vår kritik av infrastrukturministern för hennes besked om uppskjutande av järnvägsbygget Mölnlycke-Bollebygd via Landvetter.

En liten missuppfattning har smugit sig in i artikeln. Det jag talade om när det gäller riksdagsgruppens stöd var vårt nej till höghastighetståg i Sverige. Det handlade inte om järnvägen Mölnlycke-Bollebygd. I den senare frågan vet jag inte någon som skulle vara negativ. Och i Västsverige är ju stödet för en ny järnvägsdragning förbi Landvetter kompakt, över alla partigränser.



(Klicka på bilden för att läsa artikeln)




Korta nedslag från EU-konferensen i Bratislava

2016-10-19

Jag kommenterade konferensen ganska mycket på twitter efterhand, men ska sammanfatta lite tankar här. Konferensen inleddes med möten inom ramen för de olika partigrupperna i EU. Jag och mina moderata kolleger deltog på förmötet med EPP-gruppen. Efter detta förmöte började själva konferensen, med anföranden av talmannen i det slovakiska parlamentet, ordföranden för Slovakiens finans- och budgetutskott, samt av en professor i internationella relationer vid ett av Slovakiens universitet. Därefter var det dags för "family photo" där samtliga delegationsledare samlades för en gruppbild. Sedan började konferensarbetet med diskussioner inom fyra olika delområden:

"Stregthening the Social dimension of the EMU". Diskussionen om sociala rättigheter och social trygghet, exempelvis i arbetslivet, har ett samband med den fria rörligheten inom EU. Detta är en kontroversiell fråga inom EU. Vissa menar att detta ska regleras på EU-nivå, medan exempelvis Sverige och en del andra länder menar att det i huvudsak är en nationell fråga. I Sverige finns nyansskillnader mellan vänster och höger i politiken, men i stora drag finns ändå en samsyn om att vi vill lösa frågorna nationellt. Vi står ju också lite vid sidan av denna diskussion eftersom vi inte är medlemmar i EMU.

"Fight against Tax Evasion in the EU". Att bekämpa skattebrott och aggressiv skatteplanering är en viktig fråga för alla länder. Skattebrott och bidragsbrott är i princip samma sak och rör samma pengar. Under ett anförande från professor Richard Murphy från City University of London hävdades att 90% av skatteflykten inom EU sker nationellt inom länderna. Endast 10% handlar om att man flyttar vinster eller undviker skatt via olika upplägg i skatteparadis utanför EU. Mycket tänkvärt. En stor brist är ineffektiv skatteindrivning och där är Sverige ett föredöme. Tongångarna om skatteplanering och skatteflykt var delvis mycket hätska, jag saknade nyanser - skatteplanering kan vara fullt legal och rimlig när det sker inom lagens gränser, medan de som går utanför lagen självklart ska åtalas och dömas. Politikerna måste såklart se över sin lagstiftning och sina rutiner om man ska lyckas få in sina skatter.

"Automatic Stabilisers as a Building Block of the Fiscal Union Architecture". Detta pass handlade om hur "automatiska stabilisatorer" kan lindra djupa kriser. I Sverige har vi sådana - hela vårt socialförsäkringssystem. Det handlar om a-kassa, inkomstförsäkringar, försörjningsstöd mm som lindrar en kris "automatiskt" i den takt människor mister sina jobb, och samtidigt håller uppe konsumtionen och hindrar att ännu flera blir arbetslösa. I många länder saknas dessa system vilket gör samhället mer känsligt. Även i dessa frågor finns en skillnad i synsätt inom EU. Många länder med bristfälliga system tittar hungrigt på EU:s budget som de hoppas ska delfinansiera nya trygghetssystem för de egna medborgarna. Från andra länder, återigen främst norra Europa är intressen det motsatta. Man menar att varje land själv får bygga upp sina egna system och finansiera dem med egna skatter, det är inte en EU-angelägenhet.

"Common Investment Programme as a Tool for Macroekonomic Stabilisation in the EU". Detta handlar främst om EU:s stora investeringsfond, EFSI, som jag tidigare kritiserat på bloggen och i finansutskottet, och även debatterat med finansministern. Att EU tar in stora summor från alla medlemsländer för att sedan pytsa ut samma pengar (efter avdrag för administration) till de investeringsobjekt man tycker är viktiga känns för mig mest som sovjetisk planekonomi. Bra investeringsobjekt har inga problem att få pengar, det finns massor av kapital i Europa och många rika investerare och pensionsfonder som söker lönsamma objekt att investera i. EFSI riskerar att bli en bank för sådana investeringar som ingen annan tror på. Jag oroar mig för detta sätt att använda EU-medborgarnas pengar. Det blev inte bättre av att företrädare för EU:s nettobidragstagare efterfrågade utökad EU-budget med "nya intäktskällor" för att kunna utöka EU:s investeringsfond. Nya gemensamma EU-skatter och stigande medlemsavgifter för EU-länderna är något som de flesta svenska partier avvisar. Från svensk sida vill vi först se en utvärdering av resultatet av EFSI innan man stoppar in nya pengar.

Några andra nedslag och observationer:. Ett antal anföranden berörde Brexit, och det var också något som diskuterades ganska mycket på kafferasterna. Oron inom EU för konsekvenserna av Brexit är stor. Och det är nu inte bara Skottland som äroroliga för följderna av Brexit och hellre vill vara kvar i EU. Även en tung EU-politiker från Nordirland (Michael Smyth) framförde samma oro för Nordirlands del. Vad konsekvenserna blir om Skottland lämnar Storbritannien är svårt att överblicka. Min spontana fundering är att kanske Nordirland då går samma väg?

Flera talare verkade tro att alla EU-länder förr eller senare går med i EMU/Eurosamarbetet. Jag är inte lika säker på det. Snarare blir argumenten allt fler för Sverige, Danmark, Tjeckien, Ungern mfl som ännu har kvar sina egna valutor att låta bli ju mer man lyssnar på debatten om hur EMU ska utvecklas framöver.



Sammanfattningsvis kan väl konferensen delvis sammanfattas i ovanstående twitterinlägg jag skrev under konferensen. Lite elakt kanske, men det var stundtals så det kändes. Det är stor skillnad i synsätt när det gäller EU:s utveckling framöver. Min egen syn på EU är att varje land i grunden måste ta ansvar för sin egen utveckling. Man kan inte bara sitta och vara passiv och kräva pengar från EU. EU kan stötta vid kriser, man kan bidra med medel för utveckling, underlätta reformer genom stöd och råd, och erbjuda bättre förutsättningar för handel och ekonomisk utveckling genom sina regler för fri rörlighet. Men den långsiktiga utvecklingen har varje land i egna händer. Vissa EU-länder har gått igenom oerhört tuffa stålbad för att komma ut bättre på andra sidan. Men för en del länder i Sydeuropa saknas både viljan och förmågan att ta tag i sina problem. Det är i längden ett hot mot hela EU-samarbetet.




Regeringen stoppar järnvägsbygget Mölnlycke-Bollebygd?

2016-10-19

I den föregående infrastrukturplanen beslutade Alliansregeringen att bygga en ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd, via Landvetter flygplats. Byggstart är planerad till 2020, och pengar är avsatta för bygget av en konventionell järnväg som även kan trafikeras av snabbtåg, typ Arlanda Express.

Efterhand som Trafikverket uppfattat att politiken funderar på höghastighetståg har man uppenbarligen på eget bevåg börjat planera för höghastighetsbanor i stället, både på den aktuella sträckan och när det gäller Ostlänken. Detta känns en smula märkligt med tanke på att det inte fattats några som helst politiska beslut om att bygga höghastighetståg i Sverige. Problemet är att sträckan Mölnlycke-Bollebygd blir bra mycket dyrare om man väljer att bygga höghastighetståg, och då räcker inte de pengar som är avsatta. Detta är något jag varnat för i flera år, just att diskussionen om höghastighetståg riskerar att kraftigt försena den viktiga järnvägen som ska knyta ihop Landvetter flygplats med Göteborg och Borås.

I dag konstaterar så Borås Tidning att infrastrukturminister Anna Johansson vid ett besök hos Handelskammaren i Göteborg igår meddelade just det jag varnat för - att det planerade "bygget av höghastighetsjärnväg" Mölnlycke och Bollebygd, via Landvetter skjuts upp på obestämd tid. Beskedet är i sig lite märkligt eftersom det ju som sagt inte alls var höghastighetståg som beslutades av Alliansen.

Ministerns besked väcker många frågor, och därför har jag och två riksdagskolleger i dag på förmiddagen skickat följande uttalande till media:


Moderata riksdagsledamöter rasar mot infrastrukturministern – ett svek mot Västsverige

Uppgifterna i Borås Tidning idag är en kalldusch för Västsverige. Det handlar om att infrastrukturminister Anna Johansson vid ett möte med Västsvenska Handelskammaren på tisdagen ska ha lämnat beskedet att den redan beslutade järnvägsbyggnationen mellan Mölnlycke och Bollebygd via Landvetter Flygplats ”kanske inte kommer att fullföljas som planerat” utan skjuts på framtiden.

Sträckan Borås-Göteborg är den mest trafikerade pendlingssträckan i Sverige och samtidigt är behovet stort att ansluta järnvägsnätet till Landvetter flygplats, både av tids- och miljöskäl. Alliansregeringen beslutade därför att bygga ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd via flygplatsen, med planerad byggstart 2020.

Såväl kommunerna mellan Göteborg och Borås som Västra Götalandsregionen har i stor politisk samsyn sagt att regiontrafiken mellan Göteborg och Borås via Landvetter är en av regionens absolut viktigaste infrastruktursatsningar. Om regeringen nu stoppar hela järnvägssatsningen är det ett grovt svek mot Västsverige. Vi kräver en förklaring från infrastrukturministern!

Från moderat sida förespråkar vi inte höghastighetståg utan en konventionell ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd och sedan vidare till Borås. Vi återkommer till detaljerna i vår infrastrukturmotion som vi inom kort lämnar till riksdagen som svar på regeringens proposition. Men vi kan redan nu säga att för moderaterna är det en prioriterad fråga att få denna järnvägssträcka färdig utan onödiga förseningar. Västsverige har inte råd att vänta.

Jan Ericson (M) riksdagsledamot Ubbhult
Cecilie Tenfjord Toftby (M), riksdagsledamot Borås
Ellen Juntti (M), riksdagsledamot Landvetter



Det bästa nu vore om politikerna kunde enas om att en gång för alla lägga diskussionerna om höghastighetståg bakom oss och återgå till det som var tanken från början - en modern snabb järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd med en bra anslutning vid Landvetter flygplats. Det är den linje jag och mina kolleger kommer att driva och vi upplever att starkt stöd från Moderaternas ledning och trafikpolitiskt ansvariga i denna fråga.

(Rättelse: Sträckan Borås-Göteborg är såklart inte den mest trafikerade pendlingssträckan i Sverige, utan i Västsverige! Men det är faktiskt också den tredje mest trafikerade pendlingssträckan i hela Sverige, så det blev nästan rätt trots en liten felskrivning i hastigheten...)




Bratislava, Gamla Stan

2016-10-18



Gamla Stan är verkligen vacker. De gamla husen överlevde flera kreg och undgick rivning under kommunisttiden. I dag är de flesta husen nyrenoverade.





Ovan th presidentpalatset. Läget mitt i en stor trafikkorsning är kanske inte så kul, men bakom palatset finns en fantastisk park.





Bratislava, Slottet och Donau

2016-10-18

EU-konferensen är nu slut, och utförligare kommentarer kommer under morgondagen. Innan minibussen gick tillbaka till flygplatsen i Wien för vidare resa hem mot Stockholm blev de ett par timmar ledigt, och jag ägnade dessa timmar åt en promenad i den vackra staden Bratislava. Nedan lite bilder av Slottet, Donau och Gamla Stan.



Slottet i Bratislava är i princip nybyggt på de gamla ruinerna som syns på det gamla vykortet till höger (från 1959). Under lång tid var slottet bara en ruin, endast yttervägarna stod kvar. I dag är hela slottet återställt och känslan är en mix av gammalt och nytt, och det är en mycket finns representationsbyggnad.











Från slottet har man en fantastisk utsikt över staden och Donau som flyter nedanför. Ovan tv parlamentet som ligger i en modern byggnad bredvid slottet. Ovan th slottet och parlamentet högt uppe på berget, sett från en av broarna över Donau.



Donau är ca 300 meter bred där den passerar Bratislava. En mäktig flod! De tre sista bilderna är tagna från en av de stora broarna.






EU-konferensen har startat

2016-10-17



EU-konferensen är nu igång. Ovan den moderata delen av den svenska delegationen, Maria Plass, Helena Bouveng och undertecknad. Nedan står jag tillsammans med samtliga delegationsledare på trappan till slottet i Bratislava för det traditionella "family photo". Totalt på konferensen är vi säkert 250-300 personer.








På plats i Bratislava för EU-konferens om ekonomisk politik

2016-10-16

Slovakien är just nu ordförandeland i EU och jag är nu, efter att ha tillbringat halva söndagen på flyg och flygplatser, på plats i Bratislava för att delta i en tvådagars interparlamentarisk konferens (måndag-tisdag) om ekonomisk stabilitet samt samordning och styrning av den ekonomiska politiken inom EU. Hotellet ligger nära Bratislavas berömda slott, högt ovanför staden. Här kommer konferensen att hållas, liksom måndagskvällens konferensmiddag. Jag tog en kvällspromenad för att få en bild på slottet i kvällsbelysning.

Jag blev lite överraskad av att jag blivit utsedd till "head of delegation", alltså svensk delegationsledare. Det är premiär för mig att ha denna roll, så vi får väl se hur det går...
Den svenska delegationen består av fem riksdagsledamöter samt kanslicheferna för skatteutskottet och finansutskottet, och ser ut som följande (man har uppenbarligen haft lite svårt att skilja på vilka som är män och kvinnor....):







Liten reseberättelse från Venedig

2016-10-14




Förra veckan tillbringade jag några dagar i Venedig på en privat "minisemester". Så vackert! Har gjort en liten
reseberättelse med massor av vackra bilder. För den som aldrig varit där har jag bara ett råd - res dit!
Du kommer inte att ångra dig!






En fredag på hemmaplan i Sätila

2015-10-14

I dag har jag hållit mig på hemmaplan. Först ett givande lunchmöte på restaurang Lygnern i Sätila, där jag diskuterat bland annat fastighetsmarknad, byggregler och byggfinansiering med företrädare för fastighetsmäklarbranschen.

Efter lunch gjorde jag ett studiebesök på Lygnern Spa, det senaste tillskottet i utvecklingen av Sätila Säntrum (som det heter med lokal stavning). Sätila har nu, förutom ett stort tillskott av hyreslägenheter, ett imponerande centrum. Det finns bland annat ett nytt seniorboende, en bra restaurang, ett cafe, en pizzeria, ett vandrarhem, en konferensanläggning, ett gym, frisör, kiropraktor, och nu också ett alldeles nyöppnat spa. Jag tror inte någon ort av samma storlek i Västsverige har samma utbud av service som Sätila. Vi har ju även affär, byggvaruhus, vårdcentral, äldreboende, folktandvård och bank på vår lilla men snabbt växande ort, och Sätilaskolan är nyrenoverad och fin. Och så ska man ju inte glömma den fantastiska badstranden, den imponerande bryggan och utflyktsbåten Isa af Lygnern...

Sätila och grannorten Ubbhult utvecklas nu snabbt, det byggs massor och mycket mer planeras. Vår del av Marks kommun är den absolut mest snabbväxande, och fastighetspriserna ökar mycket snabbt. Närheten till Landvetter flygplats driver på utvecklingen. Den snabba tillväxten innebär både möjligheter och utmaningar för Marks kommun.

Här några bilder från Lygnern Spa.








"Opartiska" Public Service kommenterar nobelpris på twitter

2016-10-13

Alla som följer mig på sociala medier vet att jag är extremt kritisk till hur Public Service (Sveriges Radio och SVT) gång efter gång gör övertramp när det gäller den opartiska journalistiken. Och det märkliga är att övertrampen alltid går åt vänster. Varje enskilt övertramp är kanske inte så uppseendeväckande i sig, men sammantaget blir bilden att man helt enkelt inte kan lita på vare sig SR eller SVT när det gäller opartiskhet och saklighet. Man ägnar sig i stället åt kampanj-journalistik eller gör slarviga inslag som man först i efterhand inser var olämpliga - men på grund av de anställdas vänstervridning inser man det inte i tid.

Första idag är detta inlägg från SR Kultur (Sveriges Radios kulturredaktion). Jag blev uypprörd och skrev en ganska vass kommentar. Fick då nedanstående svar från Mattias Hermansson, chef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios kulturredaktion. Han ber om ursäkt, även i flera andra twitterinlägg, och det är bra. Men det intressanta är varför ingen på SR Kultur reagerade på detta redan när man lade ut inlägget? SR borde insett att inlägget helt enkelt är ren rasism riktad mot äldre vita män (byt ut "vit" mot "svart" tex så framstår rasismen tydligt). Att tala illa om och förnedra "medelålders vita män" är populärt bland feminister och vänsterfolk, och detta gränsar definitivt till det.



I dag presenterade även SR Ekot nedanstående twitterinlägg. Att nyhetsredaktionen på Sveriges Radio på detta sätt på ett försåtligt sätt bedriver genusanalys på Twitter kan knappast anses vara opartisk nyhetsförmedling utan är ren kampanj-journalistik. I sak är det helt okej att ha synpunkter på den könsmässiga fördelningen av årets nobelpris (även om man sak veta att ett antal olika nobelkommittéer utser den eller de som de vill ge årets pris, utan att stämma av med övriga. Det gör att ingen styr över helheten.) Men att Ekot lägger en uppenbar åsiktsvinkling på nyheten är knappast opartiskt. Att inlägget är fyndigt och intelligent utformat hjälper inte.



Sveriges Radio bekostas med licenspengar. Licenspengar som vi alla tvingas betala.




Regeringens "klimatpolitik" hotar svenska jobb

2016-10-13

GT:s ledarblogg inleder sin samling av tweets från gårdagens partiledardebatt med denna tweet av mig:



Och ja, det finns all anledning att vara mycket kritisk mot såväl förslag i regeringens budget som andra förslag som diskuteras på regeringsnivå. I budgeten gäller kritiken främst stora framtida satsningar på mycket dyra inhemska "klimatåtgärder" med mycket liten nytta som sker med lånade pengar. Utöver detta oroar jag mig för tankarna på nationell lastbilsskatt och nationell flygskatt som direkt skulle slå mot svenska företags konkurrenskraft. Att fortfarande - bland annat av "klimatskäl" hålla fast vid tanken på höghastighetståg i glesbefolkade Sverige hotar dessutom att ta resurser från andra viktiga infrastrukturinvesteringar. De jobb som skulle skapas till följd av bygget av höghastighetsjärnväg riskerar att förloras på andra ställen i landet där man inte har resurser att förbättra infrastrukturen, vilket försämrar företagsklimatet. Utöver detta finns det olika miljöskatter som slår snett eftersom de bara drabbar företag med produktion i Sverige, och då finns uppenbar risk att produktionen flyttas utomlands i stället. Listan på förslag och beslut som hotar svenska jobb kan göra mycket lång.

Jag rekommenderar denna debattartikel av Jonas Jacobsson Gjörtler, moderaternas talesperson i miljöfrågor. Bland annat skriver han följande: "Varje skattekrona ska investeras så att den ger maximal utdelning i form av minskade utsläpp, renare miljö och stabila ekosystem. För klimatet är problemet med regeringens politik inte bara att den är dyr – den är ineffektiv också".

Man kan ha olika syn på hur mycket människans koldioxidutsläpp påverkar klimatet och i vilken mån minskade koldioxidutsläpp verkligen kan stoppa eller kraftigt bromsa klimatförändringar. Majoriteten av politikerna är övertygade om den tydliga kopplingen och tror människan råder över frågan, men det är inte svårt att hitta välrenommerade klimatforskare med rakt motsatt åsikt. För egen del är jag mycket fundersam kring koldioxidens roll. Klimatet har alltid förändrats över tid, ofta mycket dramatiskt, och detta även under perioder med lägre koldioxidhalter i atmosfären. Sambandet framstår verkligen inte som uppenbart. Sannolikt lär dramatiska klimatförändringar ske även i framtiden, alldeles oavsett om vi minskar våra koldioxidutsläpp eller inte. Jag föredrar därför att tolka försiktighetsprincipen på ett helt annat sätt än majoriteten av politikerna. Om vi inte kan göra mycket sannolikt att "klimatåtgärderna" verkligen stoppar klimatförändringarna bör vi i vart fall prioritera "klimatåtgärder" som samtidigt har andra positiva effekter för hälsa, natur och miljö, och dessutom se till att resurser även läggs på klimatanpassningar. Då finns det ju åtminstone en bevisad nytta alldeles oavsett den eventuella effekter på klimatförändringarna.

Med min personliga syn på denna fråga känns moderaternas linje klockren. Svenska satsningar på miljö- och klimatbistånd utomlands har nämligen en mycket stor nytta för fattigare länder, både för miljö och hälsa, samtidigt som CO2-utsläppen minskar. Effekten på CO2-utsläppen blir dessutom betydligt större per satsad krona än om vi gör dyra insatser i Sverige.

Oavsett synsätt ska självklart de åtgärder vi gör ge maximal nytta för varje satsad krona. Det gör inte regeringens politik, vilket bland annat Finanspolitiska rådet konstaterat. Ensidiga svenska skattehöjningar och kostnadshöjningar i övrigt som bara slår mot svenska företag hotar dessutom svenska jobb. Regeringens politik är med andra ord fel - alldeles oavsett vilken syn man har på koldioxidens betydelse för klimatförändringarna.




Riksdagsbesök från Tranemo gymnasieskola

2015-10-13



I dag hade jag besök av eleverna i åk 3 på Samhällsprogrammet på Tranemo Gymnasieskola. Lika trevligt som vanligt med elevbesök, och efter vår rundvandring avslutade de på läktaren och följde statsministerns frågestund.




Markbladet uppmärksammar min interpellation till justitieministern

2016-10-13

Denna vecka uppmärksammar Markbladet min interpellation till justiteministern om statens (Migrationsverkets) stora obetalda skuld till de svenska kommunerna, en summa som i dagsläget ligger runt 20 miljarder kronor. (Se även bloggen 28/9). För Marks kommun är den obetalda fordran mellan 60 och 70 miljoner, vilket är ett mycket stort belopp för kommunen.

Det är nu beslutat att jag får svar nästa fredag, dvs den 21 oktober, då det även blir debatt i riksdagen mellan mig och justitieminister Morgan Johansson (S).






Årets riksdagsmotioner

2016-10-12

Samtliga mina riksdagsmotioner finns nu utlagda på Riksdagens hemsida och jag lägger nu också ut dem här. Totalt lämnade riksdagsledamöterna in 3.418 enskilda motioner under den allmänna motionsperioden, vilket betyder knappt 10 st per ledamot. Själv lämnade jag in betydligt fler, 26 enskilda motioner (några tillsammans med andra ledamöter), samt står som medmotionär till två av moderaternas motioner i finansutskottet.

Här är årets skörd:

Skatte- och Näringslivsfrågor
2016/17:1577 Utvidgning av REP-avdraget
2016/17:1454 Värnskattens avskaffande
2016/17:1580 Försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker
2016/17:1569 Avgiftsbeläggning av myndighetsbesök
2016/17:1581 Kommunala tillsynsavgifter
2016/17:134 Gårdsförsäljning av livsmedel och alkohol
Arbetsmarknadspolitik
2016/17:1592 Alternativa arbetsförmedlingar
2016/17:1555 Krav på att regeringen ska följa sysselsättningsutvecklingen
Trafik och byggnation
2016/17:1576 Minska Trafikverkets makt över kommunernas planarbete
Rättsfrågor
2016/17:1579 Skärpta åtgärder mot övergrepp i rättssak
2016/17:1568 Översyn av oskäliga påföljder i diskrimineringslagstiftningen
2016/17:2570 Förlängning av tiderna för återreseförbud för dömda brottlingar
2016/17:2577 Säkerställande av identiteten på vittnen
2016/17:2578 Statistik över brottslighet - uppdrag till BRÅ
2016/17:1578 Specialisering inom domstolarna för ökad rättssäkerhet vid sexualbrott
Migration
2016/17:3324 Betydelsen av svenskt medborgarskap
Vård och omsorgsfrågor
2016/17:248 Översyn av reglerna för tvångsvård
Familjepolitik
2016/17:245 Återinförande och utveckling av vårdnadsbidraget
Djurskyddsfrågor
2016/17:129 Ökad rättssäkerhet vid beslut om djurförbud
2016/17:131 Ökad helhetssyn i djurskyddslagstiftningen
2016/17:1571 Skärpning av straff för smuggling av djur
Utbildning och forskning
2016/17:132 Studielån för körkort
2016/17:130 Avskaffa nationella sekretariatet för genusforskning
2016/17:246 Avskaffa statens stöd till genusforskning
Kultur och organisationsstöd
2016/17:247 Översyn av statens stöd till organisationer
2016/17:133 Bevarandet av det rörliga kulturarvet

Dessutom är jag medmotionär till följande moderata kommittémotioner (del av moderaternas budgetmotion):
2016/17:3322 Allmänna bidrag till kommuner
2016/17:3321 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Jag har såklart också varit med en del i diskussionerna kring partiets budgetmotion också eftersom det ligger under Finansutskottets område.




Arbetslösheten kunde sjunka snabbare med rätt politik

2016-10-12

Regeringen skryter om att det blivit 150.000 fler jobb sedan de tillträdde och att ungdomsarbetslösheten sjunkit. Båda sakerna är korrekta, men det är knappast regeringens förtjänst. Ingen av de reformer man utlovade före valet har ännu givit några effekter och man har bara styrt med sin egna budget i nio månader. Den positiva utvecklingen beror helt enkelt på att de reformer Alliansen sjösatte fortfarande ger effekt, och i kombination med en stark högkonjunktur leder det till en positiv utveckling. Ungdomsarbetslösheten sjunker främst till följd av rent demografiska orsaker. Ungdomskullarna är nu mycket mindre än för några år sedan, samtidigt som många går i pension. Det gör det mycket lättare för unga att hitta jobb, särskilt i högkonjunktur. Men fortfarande var ungdomsarbetslösheten lägre 2008 när Alliansen styrt i två år och våra reformer börjat ge effekt. Sedan kom två djupa globala kriser och det hade såklart betydelse.

Ingen regering kan ta åt sig hela äran för sjunkande arbetslöshet, lika lite som någon regering kan ges hela skulden för att arbetslösheten ökar. Politiker kan inte "fixa jobb" (mer än dem man själva anställer i offentlig sektor), men man kan skapa goda förutsättningar för företagen att anställa. I lågkonjunktur kommer arbetslösheten alltid att öka, oavsett regering, och i högkonjunktur kommer den alltid att minska. Men långsiktigt gör det skillnad vilken regering man har, en klok politik lindrar arbetslösheten i lågkonjunktur och förstärker de positiva effekterna av en högkonjunktur. Det var så Alliansen arbetade. Dagens regering gör tyvärr motsatsen - försämrar företagsklimatet vilket motverkar en ännu starkare jobbtillväxt under högkonjunkturen och riskerar snabbt stigande arbetslöshet nästa lågkonjunktur.




Seminarium om ny djurskyddslag

2016-10-12

I dag har jag deltagit i ett riksdagsseminarium om en ny djurskyddslag. Det finns en utredning från 2011 som ännu inte lett fram till något förslag till lagstiftning, men under 2017 planerar regeringen att lägga fram en proposition för riksdagen.

Seminariet idag handlade bland annat vetenskapliga tankar om hur man ska tolka vad som är "ett naturligt beteende" hos djur. Vi fick också tankar kring vad en ny djurskyddslag bör innehålla, både från en representant för den tidigare djurskyddsutredningen och från Djurens Rätt respektive Djurskyddet i Sverige. Det finns självklart motsatta åsikter från en del andra intresseorganisationer, och en ny lag måste naturligtvis beakta olika intressen.

En positiv sak kunde jag konstatera idag, och det är att en ny djurskyddslag av allt att döma kommer att se mer till helheten när det gäller att bedöma brott mot djurskyddslagen och utdömande av djurförbud, i stället för att gräva ned sig i ofta ganska komplicerade och tekniska detaljer. Detta är något jag motionerat om i riksdagen både tidigare år och i år, och jag ser fram mot att läsa regeringens proposition. Djurets samlade situation och välbefinnande måste väga tyngst!

Dagens seminarium var ett samarrangemang mellan två riksdagsledamöter från (M) och (V), tillsammans med Riksdagens djurskyddsforum. Av ett drygt 40-tal deltagare var vi 8 riksdagsledamöter; 4 moderater, 2 socialdemokrater, en vänsterpartist och en miljöpartist.




Partiledardebatt

2016-10-12

Om du ändå missade partiledardebatten i riksdagen idag så finns den att se i efterhand på riksdagens hemsida.

Det mest slående i debatten var nog statsministerns återigen mycket svaga insats. Inte nog med att han nu flera gånger avslöjats i media för flera rena osanningar i såväl dagens debatt som i tv-debatten i söndags, han framstår som obegripligt obekymrad för alla de samhällsproblem och utmaningar Sverige står inför.

Jag förstår att en statsminister vill framhålla det som utvecklas åt rätt håll i landet, och klandrar honom inte för det. Men att helt blunda för allt det som utvecklas i fel riktning är oacceptabelt.

Det är lätt att stirra sig blind på läget just idag, mitt under en ganska stark högkonjunktur. Svensk ekonomi går bra just nu. Men under ytan oroar svag exporttillväxt och en tudelad arbetsmarknad. Och den globala konkurrensen är stenhård - vilket vi exempelvis ser på Ericssons neddragningar och kraftigt försämrade resultat. Ett land som vill behålla de företag och de jobb som finns, och samtidigt ge förutsättningar för nya, kan inte ha skatter, regelverk och miljöpolitik som i alltför stor grad avviker från omvärlden. Utöver detta måste Sverige också hantera den kraftiga migrationen och snabbt få så många som möjligt av de nyanlända i egen försörjning.

I övrigt är jag jättenöjd med Anna Kinberg Batras insats idag. Hon växer för varje debatt, vårdar Allianssamarbetet, och framstår som en allt tydligare statsministerkandidat. Det var för övrigt tänkvärt att en moderat partiledare skulle behöva tala om för Miljöpartiet vad som är bäst för miljön. MP tror att det är mängden pengar man satsar, oavsett vad de används till. Lite som synen på biståndspolitiken. Moderaterna tycker nyttan man får för varje satsad krona är det centrala.




Som sagt var

2016-10-10



(Dagens citat på debattsidan i Borås Tidning)




Partiledardebatt och den ständiga frågan om regeringsalternativen

2016-10-09

Kvällens partiledardebatt imponerade nog på få. Alldeles för mycket tjafs, få politiska svar, och många viktiga politiska frågor som inte ens nämndes. Var fanns tex frågan om företagsklimatet? Utan privata företag som anställer får vi inte en enda krona till allt det som partiledarna talade så varmt om i debatten. Och diskussionen om regeringsalternativen gjorde nog inte någon så mycket klokare.

Lagom till kvällens partiledardebatt i SVT och tisdagens dito i riksdagen är det hela havet stormar när det gäller regeringsalternativen. För egen del lägger jag hellre tiden på de stora politiska framtidsfrågorna än gräver ned mig i olika tänkbara alternativ att forma en ny regering. Men ändå några tankar kring detta:

Jag var som jag skrev i mina första kommentarer kluven inför decemberöverenskommelsen och sörjer den inte. Däremot känner jag en stor frustration över dagens politiska läge, där extremistpartier som MP och V tillåts att stadigt driva Sverige i fel riktning och motverka politiskt tydlighet i viktiga framtidsfrågor. Dagens regering är oerhört skadlig för Sverige och saknar handlingskraft i många stora frågor. Och det beror på Socialdemokraternas ständiga behov av att kompromissa bort alla jobbiga frågor där MP tycker tvärtom och ge luddiga besked som håller alla dörrar öppna i framtiden. Många av de "historiska satsningarna" som regeringspartierna talar om innebär i själva verket att det mesta sker efter nästa val för att slippa undan ansvar för den politik man inte är överens om. Detta visar att regeringssamverkan bör baseras på en i vart fall grundläggande ideologisk samsyn (även om koalitionsregeringar såklart alltid måste kompromissa ibland). Alliansen har en sådan samsyn även om vi såklart inte är överens om allt, ibland långt ifrån överens. Men har man en gemensam grundideologi löser man oenigheter efterhand. Det fungerade under åtta år och det känns som att det kommer att fortsätta fungera.

Moderaternas utgångspunkt är att rösta nej till Stefan Löfven i en statsministeromröstning efter nästa val. Vår uppfattning är att nästa statsminister ska utses efter en talmansrunda. Den uppfattningen är vi överens om inom Alliansen. Blir Alliansen större så fäller vi regeringen Löfven och gör anspråk på regeringsmakten. Om Alliansen blir mindre så gäller fortsatt att nästa statsminister ska sonderas fram i en talmansrunda. Något organiserat samarbete med Sd inte är aktuellt för moderaterna men min egen uppfattning är att vi självklart kan styra i minoritet precis som vi gjorde 2010-2014 om Alliansen blir större än de rödgröna. För övrigt är även dagens regering beroende av att inte SD röstar med Alliansen - då faller regeringens förslag. Regeringen går för övrigt till hårt angrepp mot SD vid de tillfällen de inte stödjer regeringens förslag i olika frågor. Det om något visar att dagens regering också är beroende av hur SD agerar. Och så blir det i en demokrati - blir ett parti vågmästare får man också inflytande. Det är bara dumt att låtsas som något annat, och övriga partier måste förhålla sig till detta.

Min egen uppfattning är samtidigt att de moderata väljarna (och många alliansväljare) blir allt mer frustrerade över att en liten svag minoritetsregering tillåts fortsätta att föra Sverige i fel riktning och att extrempartiernas MP och V har alldeles för stort inflytande över politiken. Jag delar denna frustration. För egen del hade jag gärna fällt regeringen Löfvén vilken dag som helst de senaste två åren och därmed försökt driva fram ett extraval. Men det finns idag inget stöd för extraval i riksdagen och dessutom är vi alldeles för nära nästa ordinarie val för att det ska vara realistiskt att hålla ett extraval och sedan bilda en regering som hinner uträtta något innan nästa valrörelse startar.

Jag tycker däremot att Alliansen borde samla sig till en gemensam budget redan 2017 och förhoppningsvis få stöd för denna i riksdagen på samma sätt som 2014. Då förhindras i vart fall regeringen Löfvén att göra alltför mycket skada det sista året av mandatperioden, samtidigt som det blir väldigt tydligt vad en Alliansregering har att erbjuda som alternativ. En gemensam Alliansbudget som beslutas i december 2017 vore ett perfekt avstamp inför valrörelsen 2018. Vi borde också försöka samla Alliansen till gemensamma ståndpunkter i andra stora avgörande frågor för att visa att vi är redo att ta över regeringsmakten. Väljarna är otåliga nu, och Sverige går snabbt i fel riktning. Om inte vi moderater och resten av Alliansen agerar och tar den politiska ledartröjan är jag orolig för att väljarna straffar oss hårt i nästa val.




Dags att sluta smutskasta inrikesflyget

2016-10-09

Klimatdebatten har gett flygmotståndarna ny ammunition i sin ständiga kamp för att motarbeta inrikesflyget (och gärna utrikesflyget med för den delen). Koldioxidutsläpp anses ju av vissa vara hela mänsklighetens ödesfråga (vilket man som bekant kan ha olika åsikt om).

Ett bärande argument i diskussionen om höghastighetståg har varit just att göra inrikesflyg mellan Sveriges tre största städer onödigt. Detta bygger på någon slags märklig konsensus politiskt att inrikesflyg är något negativt. Jag menar att det är ett helt felaktigt synsätt. I stället borde buss, tåg och flyg länkas samman betydligt bättre till en väl fungerande helhet. Och i stället för att avvecklas borde inrikesflyget snarare byggas ut.

Tåg, kombinerat med goda bussförbindelser till närmaste järnvägsstation, är den naturliga kollektivtrafiken för regionala resor. Ska man resa 20-25 mil kommer flyget nog aldrig att kunna konkurrera. Men för långa resor kommer flyget troligen alltid att vara snabbast. I samma takt som man tar fram ny teknik för snabbare tåg sker nämligen detsamma med flygplanen. Restiderna pressas hela tiden. Skillnaden mot tåg är dock att snabbare och modernare flyg kan flygas till samma flygplatser som idag, infrastrukturen behöver inte ändras nämnvärt i takt med flygets teknikskiften. För tåg gäller det omvända - varje avgörande tekniksteg kräver nya kostsamma banor, med oklar livslängd. Tåg tar dessutom plats - nya spår kräver mycket breda korridorer genom landskap och städer. Flyget håller sig i luften och tar inget utrymme alls, utöver flygplatserna och flygkorridorerna närmast dessa.

Hur är det då med miljöargumenten? Jo, analyserna visar att bygget av höghastighetståg inte skulle medföra någon så kallad "klimatnytta" alls, inte minst med tanke på de stora utsläppen av koldioxid under byggtiden. Att bygga betongbanor är dessutom oerhört energikrävande och tar mycket råvaror (exempelvis gigantiska mängder av bristvaran sand) i anspråk. Konjunkturinstitutet konstaterar att "höghastighetsbanor inte är ett kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläpp från transportsektorn". Till detta kommer stora intrång i känsliga naturmiljöer där den nya höghastighetsbanan ska fram. Miljöargumentet faller platt. Inom bara 10-15 år (tidigare än höghastighetsbanorna skulle vara klara om de började byggas idag) räknar dessutom Swedavia (som ansvarar för statens flygplatser) med att flygplan kommer att flygas på biobränsle, samtidigt som bullret från flygplanen ständigt minskar trots att man flyger snabbare. Det gör att miljönyttan med höghastighetståg i det närmaste helt försvinner. Kvar finns bara kostnaderna.

Det är dags att sluta motarbeta inrikesflyget och i stället utveckla detta. Vare sig ekonomiska eller miljömässiga argument håller för att förespråka höghastighetståg framför flyg.




Göteborgs-Posten: "Känn ingen sorg för höghastighetstågen"

2016-10-09

Göteborgs-Postens ledarsida kommenterar under rubriken "Känn ingen sorg för höghastighetstågen" att frågan om höghastighetståg sannolikt i praktiken är avförd från den politiska agendan i Sverige.

G-P (Mattias Bred) inleder ledaren: "Under överskådlig tid kommer det inte att byggas några nya stambanor mellan de tre svenska storstadsregionerna. Det kan vi vara tämligen säkra på efter torsdagen. Då presenterade regeringen sin infrastrukturproposition där höghastighetståg, trots stora satsningar på järnväg, förblev något som bara ska utredas för framtiden. Samma dag hade Moderaterna också sagt nej.

Det grundläggande skälet till att Sverige inte kommer att få några nya höghastighetsbanor är det som dåvarande finansminister Anders Borg (M) angav 2012: Nämligen att vårt vidsträckta land saknar befolkningsunderlag för att ett sådant projekt ska gå ihop ekonomiskt. Att som Miljöpartiet ha Tokyoslätten och sträckan Bryssel-Paris som förebilder är inte seriöst när våra förutsättningar är så annorlunda.

Trafikverket har uppskattat kostnaderna för nya höghastighetsbanor till 250 miljarder kronor. Gruppen som dagpendlar mellan storstäderna är inte särskilt stor, och med tanke på de långa byggtiderna kan vi vara säkra på att notan skulle springa iväg ytterligare. Sverige saknar som bekant heller inte andra utmaningar.

Värt att notera är att både regeringen och oppositionen faktiskt vill satsa mer på järnvägarna. Men pengarna kommer att gå till att vidmakthålla de befintliga systemen, och att förbättra kapaciteten där det är mest ekonomiskt gynnsamt. Det är klokt för medborgarna är nog just nu mest intresserade av tåg som faktiskt går."


G-P konstaterar också att moderaternas, och i praktiken även regeringens, besked att skjuta frågan om höghastighetståg på en obestämd framtid och i stället lägga pengarna på att rusta upp de banor vi redan har och förbättra kapaciteten på dessa är rätt beslut för Västsverige.

"I Västsverige ska vi inte vara överdrivet ledsna för att vi inte får snabbare tåg till Stockholm. För att fler människor ska välja kollektivtrafik, och för att Västsverige ska bli en mer sammanhållen arbetsmarknadsregion är det viktigare att den regionala trafiken förbättras. Även med ny länk till Borås på plats skulle fjärrtågen ha konkurrerat med de lokala och regionala pendlingstågen" skriver G-P.

Jag kan bara instämma. Västsverige har mycket litet att vinna på höghastighetståg. Bättre att få ordning på regionaltrafiken och en snabbare pendling mellan Göteborg och Borås, en bra tågförbindelse till Landvetter och sedan använda flyget för längre transporter. Synd att Miljöpartiet tvingar regeringen att tala med dubbla tungor i frågan i stället för att sätta ned foten klart och tydligt.




Stora risker med regeringens "icke-besked" om höghastighetståg

2016-10-08

Regeringen besked i torsdags var mycket märkligt. Man lovordade höghastighetståg som sådana och kallade det för "ett viktigt framtidsprojekt", samtidigt som man meddelade att man inte sätter av några pengar alls till höghastighetståg och inte heller sätter något mål för när en höghastighetsbana ska vara färdigbyggd. Ett mycket luddigt besked utan pengar och tidsplan som kan få allvarliga konsekvenser för Västsverige.

Den enda tolkningen jag kan göra är att Socialdemokraterna egentligen tycker som Moderaterna (jag vet att många socialdemokratiska riksdagsledamöter är lika skeptiska som vi), men att Miljöpartiet helt enkelt krävt att höghastighetstanken ska leva vidare för att inte lämna regeringen. Därav det mycket märkliga "icke-beskedet" som kanske är det allra värsta beskedet för alla inblandade. Det riskerar att blockera stora markområden som eventuellt i framtiden ska användas för höghastighetståg (Borås är exempelvis en stad som drabbas hårt av detta). Och under tiden kommer det att uppstå osäkerhet om vilken teknik man ska använda på de sträckor där nybyggnad av järnväg redan är beslutad.

Jag upprepar att för Västsverige är det viktigaste att snabbt få igång bygget av ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd med en bra underjordisk station på Landvetter Flygplats enligt den plan som finns. Det finns pengar avsatta för traditionell snabb järnväg och nu är det dags att sätta spaden i jorden och komma igång 2020 som planerat! Inte att på nytt lägga denna järnvägsförbindelse i långbänk, vilket det finns risk för nu om man i stället från Trafikverkets sida anser sig vara tvungna att projektera en höghastighetsjärnväg på sträckan. Då lär ju inte pengarna de redan avsatta pengarna räcka och byggstarten kan försenas i avvaktan på att regeringen eventuellt beslutar om byggstart för höghastighetståg och skjuter till pengar som i dagsläget inte finns.

När denna sträcka förhoppningsvis blir klar återstår uppgradering av resterande delar av järnvägslinjen Göteborg-Borås och en eventuell fortsättning från Borås till Jönköping. Denna senare del är inte självklart samhällsekonomiskt lönsam enligt de kalkyler som finns, men vore självklart bra för pendlingen i vår arbetsmarknadsregion. Och med traditionell snabbjärnväg i stället för höghastighetståg blir den ekonomiska kalkylen betydligt mer realistisk. Traditionell järnväg i stället för höghastighetståg har också stora fördelar för Borås. Mindre mark behöver tas i anspråk, troligen behöver inga byggnader rivas, och det blir betydligt lättare att åstadkomma en centralt placerad station.

Sjuhärad har med andra ord allt att vinna på traditionell järnväg i stället för höghastighetståg. Detta borde regeringen och kommunpolitikerna också inse.




Moderaterna tar ansvar och säger nej till höghastighetståg

2016-10-08

Jag har varit utomlands några dagar och inte kunnat kommentera torsdagens besked kring höghastighetstågen. Dels det moderata beskedet att vårt parti i dagsläget säger nej till att bygga höghastighetståg i Sverige, dels regeringens märkliga "icke-besked" i samma fråga. Jag ska kommentera båda sakerna i två följande blogginlägg.

Att moderaterna säger nej till höghastighetståg och i stället vill satsa på nyinvesteringar i traditionell järnväg har föregåtts av omfattande interna diskussioner och även samtal med moderata kommunpolitiker ute i landet som berörs - bland annat i Skåne och Västsverige. Jag rapporterade själv om mötet på Landvetter flygplats för en tid sedan där vi hade stor samsyn om att den regionala trafiken är prioritering ett och höghastighetståg till Stockholm kommer i andra hand. Samma synsätt har moderaterna i Skåne.

• I Moderaternas plan för ett starkare Sverige är ansvar för ekonomin en central utgångspunkt. När regeringen trots högkonjunktur lånar till sina utgifter vore det oansvarigt med ytterligare ofinansierade utgifter på hundratals miljarder kronor. Därför säger vi nej till investeringar i höghastighetsjärnväg.

• Moderaterna vill prioritera den järnväg vi redan har. Kraftiga underhållsinsatser ska kombineras med investeringar i kostnadseffektiva kapacitetshöjande åtgärder. Det regionala pendlandet och industrins behov av pålitliga godstransporter ska stå i centrum för våra investeringar. Det är där pengarna gör störst nytta. I vår infrastrukturmotion som vi avser att presentera under hösten återkommer vi till vilka satsningar vi anser att Sverige behöver för att bli starkare framåt och för att vi ska ha tillväxt i hela landet.

• Kostnaderna vad gäller höghastighetsjärnväg har skenat och är nu uppe i 230 miljarder kronor. Mycket talar för att den slutgiltiga kostnaden kommer att bli högre än så. Projektet beräknas vara samhällsekonomiskt mycket olönsamt. Trafikverket har konstaterat att investeringen i sin helhet skulle leda till en förlust för samhället på 250 miljarder kronor. Därför vore det inte ansvarsfullt att gå vidare.

• Investeringar i höghastighetsjärnväg löser inte de problem vi ser på järnvägen i dag och den skulle stå klar först om cirka 20 år. Risken är påtaglig att höghastighetsjärnvägen blir en gökunge som tränger undan andra viktiga satsningar som är nödvändiga för att tågen ska komma och gå i tid i dag. Det är hög tid för svensk politik att prioritera och fokusera på det som är viktigt.

• Höghastighetståg bygger på korta restider mellan ändpunkterna, i det här fallet Stockholm, Göteborg och Malmö. Det förutsätter i sin tur att tågen skulle passera ett stort antal orter på vägen utan att stanna vilket inte skulle gynna den regionala pendlingen som är avgörande för att vi ska ha tillväxt i hela landet.

Sammanfattningsvis anser moderaterna att den extremt höga kostnaden, den obefintliga lönsamheten även på sikt, den bristfälliga finansieringen och mer akuta behov av underhåll och nybyggnad av järnväg i närtid på olika platser i landet gör det omöjligt att satsa på höghastighetståg. Det riskerar att tränga undan alla andra järnvägssatsningar i landet under överskådlig tid. Höghastighetståg är helt enkelt robust ekonomiskt olönsamt i ett så glesbefolkat land som Sverige. Om vi tittar på resten av Europa så finns det bara någon enstaka linje som bär sig ekonomiskt - de flesta kostar enorma summor som respektive lands regeringar tvingas skjuta till. Om vi moderater ska ta ansvar för svenska statens finanser och skattebetalarnas pengar måste vi helt enkelt säga nej. Samma åsikt har exempelvis Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, SNS och ett flertal forskare vid KTH som riktat kraftig kritik mot projektet.

Att vissa moderata kommunpolitiker ogillar beskedet är naturligt. Kommunpolitiker kämpar såklart för det som är bäst för den egna kommunen. Om man erbjuds något som betalas av någon annan vill man såklart ha det. Men som rikspolitiker måste vi se helheten och vad som är bäst för hela landet - inte bara för en enskild kommun.

Personligen anser jag att tåg är det naturliga för regionala resor. Men för långa resor kommer flyget alltid att vara snabbast. Flyget har även många andra fördelar. Man kan exempelvis hela tiden uppgradera flygplanen utan att man i någon större omfattning behöver bygga om infrastrukturen (flygplatserna). Flygresor kräver inte heller att man tar mark i anspråk för transporterna. Inom bara 10-15 år räknar man med att flygplan kommer att flygas på biobränsle, samtidigt som bullret från flygplanen ständigt minskar samtidigt som man flyger snabbare. Det gör att miljönyttan med höghastighetståg i det närmaste helt försvinner. Kvar finns bara kostnaderna. Det optimala borde vara att kombinera regionala snabba tåg och ett effektivt och miljövänligt flyg.

För egen del är jag mycket nöjd med att den linje jag själv förespråkat i ett antal år nu också är moderaternas linje med ett mycket starkt stöd i den moderata riksdagsgruppen och bland moderata kommunalråd. Vi tar ansvar och säger det som även regeringen vet - men inte kan säga av rent politiska skäl. Mer om detta i nästa inlägg.




Det blev ett 30-tal riksdagsmotioner i år

2016-10-05

I dag går den allmänna motionstiden ut i riksdagen, och det är dags att summera de motioner jag lämnat in själv och tillsammans med andra.

Totalt blev det ett 30-tal motioner, och jag kommer att lägga ut alla här under kommande vecka. Tills vidare finns de samlade på riksdagens hemsida under denna länk.

Utöver alla enskilda motioner har jag varit engagerad i flera av partiets motioner, framförallt budgetmotionen som varit en stående punkt då dagordningen för oss moderater i finansutskottet.




Moderaternas satsningar på Sjuhäradskommunerna

2016-10-05

Moderaternas satsningar på kommunsektorn innebär att vi tillför kommunerna drygt 60 miljarder fram till 2020. Det ska jämföras med regeringens satsningar på dryga 40 miljarder. Moderaterna lägger alltså 50% mer på skola och välfärd än regeringen. Fördelningen över de fyra åren visas nedan. Som jämförelse tillför regeringen 10 miljarder per år i oriktade medel.



Nästa år (2017) blir tillskottet till kommunerna i Sjuhärad följande.
Första siffran är totalsumman, den andra visar skolsatsningarna separat (alla belopp avrundat i miljoner kronor):

Borås 88 miljoner totalt varav 43 miljoner till skolan
Mark 24/13
Ulricehamn 19/8
Tranemo 14/4
Svenljunga 19/4
Bollebygd 5/3
Herrljunga 7/3
Vårgårda 10/4

År 2020 när våra reformer är fullt utbyggda blir tillskotten till kommunerna följande:

Borås 193 miljoner totalt varav 106 miljoner till skolan
Mark 55/33
Ulricehamn 40/21
Tranemo 25/11
Svenljunga 29/9
Bollebygd 12/9
Herrljunga 14/8
Vårgårda 21/11




Moderaternas budgetmotion

2016-10-05

I dag presenterar moderaterna sin omfattande budgetmotion. Läs gärna debattartikeln på DN Debatt idag av moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och ekonomiskpolitiske talespersonen Ulf Kristersson.

Grunden för den moderata budgetmotionen är att vi prioriterar våra satsningar och reformer på de samhällsområden som är absolut viktigast och då måste en del andra saker stå tillbaka. Och vår politik hänger ihop - vi skärper exempelvis kraven i bidragssystemen samtidigt som vi sänker trösklarna och gör det mer lönsamt att ta ett arbete.

De viktigaste delarna i motionen är:
* Ansvar för Sveriges finanser. Moderaterna lägger en budget i balans redan för nästa år. Vi vill inte låna till löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. För 2018 har vi en budget som går med 5 miljarder i överskott, medan regeringen lägger sig på ett nollresultat som innebär att man bryter mot det nya överskottsmålet även 2018.
* Våra viktigaste satsningar är på fler jobb och minskat utanförskap, nolltolerans mot dåliga skolor, trygghet att lita på, tillväxt i hela Sverige samt en trygg välfärd med satsningar på vård, omsorg och äldre.
* Våra finansieringar är i huvudsak att vi avvisar en del av regeringens politik, främst byggsubventionerna och delar av arbetsmarknadspolitiken. Vår största besparing är på migration, mellan 8 och 12 miljarder per år de kommande åren (främst mer kostnadseffektivt mottagande av ensamkommande barn, översyn av vissa ersättningssystem samt effektivisering av Migrationsverket). Vi höjer också den reducerade momsen på mat mm från 12% till 13%, och gör en del andra mindre skattejusteringar, ökar insatserna mot skattefusk och bidragsfusk, stramar upp regelverken i socialförsäkringarna (bland annat en ny karensdag andra sjukveckan), inför bidragstak, effektiviserar vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, minskar biståndet något och ställer effektivitetskrav på myndigheter.

Nedan följer en kort sammanfattning av våra största och viktigaste reformer:

Insatser för jobb och mot utanförskap:
- Nystartsjobben utökas och förstärks och sänker anställningskostnaderna med upp till 70 procent för dem som behöver det mest
- Taket för RUT-avdrag tredubblas från 25 000 till 75 000 kronor.
(Nystartsjobben och RUT-avdraget är två reformer från Alliansregeringens tid som bevisligen hjälp många lågutbildade till sitt första riktiga jobb. Kanske de enda två reformer som historiskt har fungerat. Därför bygger vi vidare på dessa.)
- Ny yrkesutbildning och utbyggt yrkesvux
- Kompetenskartläggning dag ett av alla nyanlända
- Matchningsanställningar och lärlingsjobb
- Ökade aktivitetskrav i försörjningsstödet
- Utbildningsplikt för nyanlända utan grundskolekompetens
- Treårig etableringsplan för nyanlända i stället för dagens två år
- Första-jobbet avdrag (förstärkning av jobbskatteavdraget)
- Kraftig skattesänkning för personer med "första-jobbet-anställning" (anställning där 25-40% av arbetstiden innebär att lära sig jobbet) där de första 12.000 kronorna varje månad blir skattefria
- Jobbstimulans och skärpt arbetslinje i bidragssystemen
- Bidragstak
- Reformering av sjukförsäkringsprocessen
- Nej till regeringens skattehöjningar för 1,3 miljoner löntagare
- Dubbelt jobbskatteavdrag för äldre som fortsätter arbeta, redan från 64 års ålder
- Avskaffande av den särskilda arbetsgivareavgift, löneskatt, för äldre som regeringen infört

Nolltolerans mot dåliga skolor:
- En timme mer i skolan per dag i lågstadiet
- En timme mer matematik i veckan i högstadiet
- Lovskola och läxhjälp till alla som behöver
- Rätt till förskola från två års ålder
- Avgiftsfri förskola för ekonomiskt utsatta familjer
- Fler karriärtjänster för lärare
- Anställning av lärarassistenter
- Fler lärarledda timmar på lärarutbildningen
- Examensbonus för lärare

Trygghet att lita på
- 2.000 fler poliser
- Fler civilanställda inom polismyndigheten för att öka antalet poliser i yttre tjänst
- Särskild satsning på bättre utrustning och ökad säkerhet för poliser i yttre tjänst
- Ökade insatser mot moderna "mängdbrott", exempelvis IT-brott och bedrägerier
- Ökat utrymme för att höja polisernas löner, motsvarande 2.000 kronor per månad fram till 2020
- Ökade resurser till SÄPO och psykologiskt försvar
- Ökade resurser för effektivare återvändande av avvisade asylsökande

Tillväxt i hela landet:
- Ökad satsning på forskning och innovation
- Ökade investeringar i infrastruktur och bredband
- Slopat uppskovstak vid försäljnings av bostad samt sänkt uppskovsränta för ökad rörlighet på bostadsmarknaden
- Införande av kvalificerade personaloptioner för att få företag att växa och attrahera spetskompetens
- Sänkt skatt på kärnkraft och vattenkraft
- Sänkt energiskatt för el till datacenter
- Satsningar på supermiljöbilspremie och laddstationer för elbilar
- Avskaffande av regeringens årliga extra skattehöjning på bensin och diesel
- Ökad nedsättning av dieselskatten för jord- och skogsbruk
- Slopande av regeringens förslag till flygskatt och lastbilsskatt

Välfärdssatsningar:
- Välfärdsmiljarder till kommunerna. 7 miljarder extra till kommunerna 2017 och därefter 10 miljarder per år, utöver riktade pengar för att bekosta våra skolreformer som fullt utbyggda omfattar 12 miljarder per år. Totalt ger vi kommunerna uppemot 60 miljarder kronor kommande fyra år, att jämföra med regeringens dryga 40 miljarder.
- Höjt bostadstillägg för pensionärer och höjda inkomstgränser i bostadsbidraget
- Bevarande av jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen
- Extra satsningar på äldreomsorg (personalförsörjning, tillsyn mm)
- En utvecklad vårdgaranti
- Examensbonus för sjuksköterskor

(uppdaterat 7 oktober)




Ericssons neddragningar borde leda till politisk eftertanke

2016-10-04



Avindustrialiseringen av Sverige fortsätter, denna gång är det Ericsson som verkar föredra att lägga all sin produktion utomlands. Borås verkar bli den ort som drabbas hårdast. Givetvis en hemsk situation för de drabbade, även om jag ändå är optimist, både när det gäller Borås och dem som mister sina jobb. Arbetsmarknaden i Borås och Sjuhärad är stark, den hade till och med god motståndskraft under den djupa globala finanskrisen och fordonskrisen. Och de ingenjörer som mister sina jobb lär relativt snabbt hitta nya. Värre är det såklart för andra yrkesgrupper, men med den starka konjunkturen idag och många växande företag i Borås tror jag de flesta anställda relativt snabbt kommer att hitta nya jobb.

Värre är det på lite sikt. Sverige är en liten öppen och konkurrensutsatt nation. Vi kan inte ha helt andra regler, krav och skattenivåer i Sverige än i vår närmaste omvärld. Detta verkar inte dagens regering inse, lika lite som den s-regering som styrde fram till 2006. När Alliansen tillträdde gjorde vi ett antal saker för att stärka det svenska företagsklimatet, men mycket finns kvar att göra. Och nu går utvecklingen i stället åt fel håll.

Att ytterligare höja skatten för svenska ingenjörer är knappast smart om man vill locka fler företag att lägga sin produktion i Sverige och få de som finns att stanna kvar. Regeringens nej till moderaternas förslag om mer matematikundervisning i skolan är också ogenomtänkt. Högre miljöskatter och hårdare miljökrav än i konkurrentländerna försämrar konkurrenskraften och en ny kilometerskatt på lastbilstransporter slår direkt mot industrin som ofta har sina lager "rullande". Hoten mot inrikesflyget slår direkt mot många företag som riskerar sina möjligheter till snabbt resande mellan olika verksamhetsorter. Samtidigt växer byråkratin och regelverket, nu senast förslagen om att krångla till och försvåra offentlig upphandling. Listan kan göras längre - förslagen från regeringen som gynnar företagande och jobb är försvinnande få och förslagen som slår mot företagande och jobb förskräckande många. Samtidigt ska företagen slåss mot den negativa bild som sprids från vänsterdebattörer om att företagande i grunden är något fult, att företagare är onda och att den som anställer är en utsugare...

Som jag skrev på Twitter igår skyller jag inte Ericssons neddragningar på dagens regering. Men med den politik man för känner jag stor oro för att Sverige kommer att mista många företag och många arbetstillfällen framöver. Företagsklimatet och villkoren för att anställa är kanske Sveriges allra viktigaste politiska fråga. Det är de privata företagen och de som arbetar i privat sektor som med sina skatter finansierar all offentlig verksamhet, alla offentliganställda och all vår välfärd och våra pensioner. Detta glöms alltför ofta bort i debatten.




Dagens citat i Borås Tidning

2016-10-04

I dag står jag för dagens citat på debattsidorna i Borås Tidning. Det är ett citat från mitt blogginlägg den 28/9 om hur Region Skåne väljer att lägga 3,3 miljoner på omskärelse av pojkar trots att vården i övrigt skriker efter resurser. Endast M och SD i Skåne röstade emot galenskaperna.



Omskärelse av pojkar går givetvis inte att jämföra med omskärelse av flickor. Men jag anser likväl att det borde förbjudas på omyndiga barn. Omskärelse av pojkar förekommer i olika åldrar i flera olika religioner och kulturer, och jag tycker det skulle vara rimligt att markera från svensk sida att det inte är acceptabelt i Sverige. När en pojke blir myndig bestämmer han själv vad han vill göra med sin kropp, men så länge han är omyndig har lagstiftaren ett ansvar för att försöka motverka medicinskt onödiga ingrepp på friska barn.

Omskärelse av omyndiga pojkar är tillåtet i Sverige sedan 2001, men möter hård kritik från många håll. Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har granskat frågan ur ett etiskt och juridiskt perspektiv och skriver i ett uttalande: ”Det är därför etiskt tvivelaktigt att på icke medicinska grunder utföra omskärelse på ett barn som inte själv har haft möjlighet att delta i beslutet.” Barnläkarföreningen är också kritiska, liksom flera landsting.

Jag har motionerat om ett förbud i riksdagen, en gång varje mandatperiod, 2009, 2012 och 2014. Tyvärr utan framgång.

Vissa invänder att manlig omskärelse är en central ritual i flera religioner, inte minst inom judendomen och islam, och att det därför är en fråga om religionsfrihet. Jag invänder att det inte borde vara något problem att utföra en sådan ritual mer "symboliskt" utan det kirurgiska ingreppet. Denna typ av ceremonier förekommer exempelvis redan ofta inom judendomen och kallas Brit Shalom. Det är en namngivningsceremoni för nyfödda judiska pojkar som innebär att man inte skär. Inom delar av Islam förekommer ofta att man väntar med omskärelsen tills barnet kommit upp i puberteten, vilket ökar pojkens möjligheter att själv ta ställning till ingreppet. En religion kan rimligen inte stå och falla med att man får fortsätta att skära i små pojkars könsorgan. Alla religioner måste över tid kunna anpassas till rådande värderingar. Att skydda små barn från onödiga ingrepp är för mig en sådan självklar värdering.

För den som vill läsa mer om manlig omskärelse rekommenderar jag denna skrift från RFSU. Även om RFSU också är kritiska till omskärelse av pojkar är skriften objektiv och faktafylld och ett bra underlag för diskussion.




Kammarrätten vill inte att Barnkonventionen görs till svensk lag

2016-10-03

I dag är det Internationella Barndagen. Det är en dag då väldigt många för fram kraven på att Barnkonventionen borde göras till svensk lag, något som också dagens regering utlovat. Jag har tidigare kommenterat dessa tankar och menar att det inte alls är säkert att det kommer att stärka barnens rättigheter, samt att denna konvention inte bara med automatik kan göras till svensk lag - den är alldeles för allmänt hållen i många delar för att det ska fungera. En allmänt hållen konvention kan inte tolkas bokstavligt och likadant i alla länder, den måste hanteras i relation till övrig lagstiftning och ibland måste man också göra avvägningar mellan olika intressen.

Jag har just läst remissvaret från Kammarrätten i Stockholm, och sällan har jag läst ett remissvar som sågar ett lagförslag så totalt. Kammarrätten inleder remissyttrandet med följande kärnfulla skrivning:

"Kammarrätten, som har uppmanats att yttra sig över betänkandet, avstyrker att barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt."

Motiven till denna hårda skrivning finns i ovanstående länk till hela remissvaret. Jag kan bara hålla med, det stämmer väl med den kritik jag tidigare framfört, och det stämmer väl med Alliansregeringens argumentation att inte göra barnkonventionen till lag, utan i stället tillämpa konventionens grundtankar i samband med utformningen av övrig lagstiftning. Det är, precis som Kammarrätten påpekar, en mycket bättre väg att gå.

Sverige har alldeles för mycket lagstiftning redan som tagits fram av rent symboliska och populistiska skäl. Vi behöver inte fler sådana.