Blogg september 2016

Infekterad debatt i Norrköping om slöjförbud i skolorna

2016-09-30

I går avslutades debatten i Norrköpings kommunfullmäktige om den moderata motionen om att utreda möjligheten att införa förbud mot slöja/huvudduk för elever under 15 år i Norrköpings skolor. Motivet till motionen är att en del elever på grund av huvudduken (slöjan) inte kan delta i all ordinarie undervisning utan särlösningar och att det strider mot tanken med en skola lika för alla. Den moderata motionen fick bara stöd av M och SD och röstades därför ned. Vad jag kan förstå från media var debatten i kommunfullmäktige mycket hetsig vilket visar hur infekterad frågan är.

För egen del tycker jag frågan om att reglera elevernas klädsel är väldigt svår. Å ena sidan anser jag att det innebär ett allvarligt förtryck att tvinga barn att bära slöja/huvudduk. Å andra sidan kan man ju inte utesluta att vissa gör det helt frivilligt. Var gränsen för "frivillighet" går för barn är dock inte alldeles enkelt att säga. Argumentet att skolan ska vara en frizon från denna typ av tvång är egentligen ganska starkt och argumentet att det hindrar deltagande i undervisningen är mycket starkt och borde egentligen medföra i vart fall förbud att bära slöjan under dessa moment av undervisningen. Frågan har ju dessutom inget alls med religionsfrihet att göra - det föreskrivs vad jag vet ingenstans i någon religion att barn ska tvingas bära slöja, det är en rent kulturell fråga. Och den borde kanske stå tillbaka för skollagens principer om en skola som ger alla barn samma chans?

För egen del tycker jag det är viktigast att lärarna och övriga anställda i skolan föregår med gott exempel. Religionsfrihet (inklusive frihet från religion) är en del av den svenska grundlagen. Samtidigt finns det behov av att vissa institutioner och situationer är neutrala, inte minst när det gäller offentlig myndighetsutövning, vård och undervisning där man representerar samhället i stort och inte sig själv. Jag anser därför att offentligt anställda i tjänsten bör uppträda neutralt och utan överdrivet religiösa attribut och kläder, och att detta bör regleras i lag. Var gränserna exakt ska gå får givetvis utredas, en sjal är givetvis något helt annat än en burka eller niqab som täcker ansiktet.

Samhället har ett särskilt ansvar för omyndiga barn, särskilt när de befinner sig i skolan, och har även ett ansvar för hur offentlig verksamhet ser ut och för personalen i denna verksamhet. Vad vuxna människor däremot gör på sin fritid, inklusive vilka klädesplagg man bär har inte politiken med att göra. Inte heller hur man är klädd hos en privat arbetsgivare - det är något varje arbetsplats måste hantera. Politiken måste inse sin begränsning, men samtidigt våga ta ansvar för det som faktiskt ligger inom politikens ansvarsområde. Det är svåra frågor, men jag tycker man måste våga diskutera dem.




Drygt fyra timmar debatt med finansministern idag...

2016-09-29

I dag har jag deltagit i åtta interpellationsdebatter med Magdalena Andersson i riksdagens kammare. Det var min riksdagskollega Fredrik Schulte som ställt interpellationerna.

Vi var 4-5 moderater som deltog i debatterna (på bilden har jag sällskap med Sotiris Delis och Fredrik Schulte). Drygt fyra timmars debattid blev det. Ämnena var blandade, men här kommer några korta nedslag från debatten:

* Jag höll ett anförande där jag varnade för regeringens oansvariga politik att låna i högkonjunktur. Om man har underskott i statens finanser, samtidigt som Riksbanken har minusränta - vilka ekonomiska muskler finns då att stimulera ekonomin nästa gång vi får dåliga ekonomiska tider i vår del av världen? Alliansen klarade krisen 2008 tack vare att vi samlat överskott åren innan. Så ser det inte ut idag.

* Vi konstaterade att regeringen driver statsbudgeten med underskott i högkonjunktur, medan moderaterna kommer att ha en budget i balans redan nästa år. Trots detta satsar vi mer på välfärden än vad regeringen gör.

* Jag konstaterade att vi från Alliansens sida bevisat att man kan sänka skatter utan att de samlade skatteintäkterna sjunker. Genom att våra skattesänkningar fick fler i arbete fick vi fler som betalade skatt, även om var och en betalade lite mindre.

* Jag påpekade även det jag tidigare berättat på bloggen, att kommunernas ekonomi var svagare under s-regeringarna fram till 2004, i god balans under Alliansåren, för att nu försvagas igen. Finansministern påstående att Alliansen försämrade välfärden är helt enkelt en bluff.

* Vi pressade finansministern om ett löfte att inte införa förmögenhetsskatt på nytt. Hon sa att "det inte är aktuellt" men några löften kunde hon inte ge. Det är bekymmersamt eftersom regeringen redan brutit mot ett stort antal vallöften (exempelvis höjd bensinskatt, höjda inkomstskatter för löntagarna, försämring av RUT och ROT). Om regeringen inte ens håller vallöften om skatterna kan man nog inte lita på finansministerns allmänna besked om att en viss skattehöjning "inte är aktuell".

* Finansministern fortsatte låtsas som att hennes skattehöjningar egentligen är sänkningar, ett vårdslöst sätt att hantera sanningen. Alla som tjänar över 36.000 i månaden kommer att få högre skatt nästa år än de hade haft utan regeringens skattehöjningar. 1,3 miljoner löntagare får höjd marginalskatt, det gäller exempelvis elmontörer, barnmorskor, poliser och ingenjörer. Alltså inte direkt några "höginkomsttagare".

* Vi konstaterade att regeringen tar åt sig äran för det mesta som är bra idag, exempelvis lägre arbetslöshet (har fallit i 3-4 år), hög sysselsättningsgrad (har ökat stadigt i flera år), stabila statsfinanser (Alliansen tog ansvar och sänkte statsskulden) och idag till och med att andelen elever i årskurs nio som är behöriga till gymnasiet ökat. Det sista är närmast komiskt. Alliansens omfattande skolreformer har ni verkat ett antal år och ger efterhand resultat. Alliansens budget har styrt Sverige i nio år, fram till 1 januari 2016. S-MP-regeringens budget har nu gällt i nio månader. Att det hunnit påverka elevernas samlade skolresultat under nio års skolgång är det nog ingen i regeringen som ens själva tror på.

* Vi debatterade pensionärernas skatt och kunde konstatera att regeringens stolta vallöfte att sänka skatten för pensionärerna bara blev en liten halvhjärtad sänkning för de med allra lägst pension, en skattesänkning som dessutom för många äts upp genom att bostadstillägget samtidigt försämras. Regeringen lägger knappt 1,9 miljarder på skattesänkningar för vissa pensionärer. Alliansen sänkte skatterna för alla pensionärer med 16,5 miljarder - nio gånger så mycket som dagens regering gjort.

* Vi debatterade även regeringens planer att införa kilometerskatt på lastbilstransporter - ett helt huvudlöst förslag som inte bara skulle slå mot åkerinäringen utan även mot tung industri, skogsindustri, jordbruk och handel. Och konsumenterna skulle få högre priser på alla varor.

Sammantaget en lång eftermiddag med debatt om många ämnen, det mesta sådant jag tidigare uppmärksammat på bloggen. Fler debatter lär följa jag har själv flera egna interpellationer på väg fram till debatter framöver.




Allt fler följer mig på sociala medier

2016-09-29

Detta är aktivitetsmätningen på mitt twitterkonto per igår förmiddag. En fördubbling av aktiviteten sedan i våras. Jag vet inte exakt hur man mäter och vad en "impression" innebär konkret (486.200 senaste 28 dagarna), men att jag numera är en av moderaternas (och kanske även riksdagens) mest följda och retweetade twittrare vet jag redan sedan tidigare. Samtidigt ökar även antalet besök på bloggen stadigt, månad för månad.

Tack alla som följer mig i sociala medier!






Helsjukt - Skåne satsar 3,3 miljoner på omskärelse av pojkar!

2016-09-28

Detta är så sjukt! I en tid där vårdköerna växer och vården skriker efter mer pengar väljer alltså politikerna i Region Skåne att satsa 3,3 miljoner på att korta köerna för omskärelse av pojkar! Det är så sjukt och motbjudande att man saknar ord.

Omskärelse av omyndiga pojkar borde vara förbjudet i lag (vilket jag motionerat om i riksdagen). Att utföra icke medicinskt grundade ingrepp på barn är inget annat än barnmisshandel. Och det borde i vart fall självklart inte få utföras på skattebetalarnas bekostnad. All respekt till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Skåne som var de enda som röstade nej till beslutet. De övriga fega borgerliga politikerna lade ned sina röster. De borde skämmas.





Moderaterna stödjer förslaget om återinförd värnplikt

2016-09-28

I dag presenterades en utredning om försvarets personalförsörjning. Ett av förslagen är att återinföra den värnplikt som lades i malpåse 2010. Moderaterna ser positivt på detta förslag.

• Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde fortsätter att försämras. För att möta den negativa utvecklingen måste försvarets operativa förmåga stärkas.
• En central del för att kunna stärka den operativa förmågan är att Försvarsmakten måste kunna rekrytera och behålla tillräckligt med personal som har rätt kompetens.
• Det finns idag ett antal problem i försvarets personalförsörjning. Det gäller såväl rekrytering som Försvarsmaktens förmåga att behålla personal över tid. Utredningen har fått i uppdrag att komma med förslag som innebär en mix av frivillighet och plikt för att långsiktigt säkra att försvarets personalförsörjning.
• Från Moderaternas sida har vi en öppenhet inför att använda alla de verktyg som står till buds inklusive en delvis återaktiverad värnplikt. Detta mot bakgrund av det försämrade omvärldsläget men även utifrån de problem som finns i personalförsörjningen idag och framåt.
• Försvaret personalförsörjning ska fortsatt bygga på frivillighet, men det föreslås att den kompletteras med en mindre del värnpliktig personal. Det är Försvarsmaktens behov som ska styra vem som kallas in till mönstring.
• Försvarets förmåga stärks också nu och det behövs. Moderaterna drev igenom nästan dubbelt så höga anslagshöjningar i försvarsbeslutet jämfört med vad regeringen hade föreslagit. En förändrad personalförsörjning en viktig del i en stärkt försvarsförmåga.

Jag förstår att en del undrar hur vi kunde lägga värnplikten i malpåse efter beslut av en moderatledd regering så sent som 2010, för att idag, bara sex år senare vara positiv till att i mindre skala återuppta värnplikten. Men världen förändras. 2010 var det få som såg en framtid där Ryssland återigen skulle börja uppträda aggressivt mot sina grannländer. Inte heller att terrorhot och krig i Europas närhet skulle utvecklas som det gjort de senaste åren. Beslutet att lägga värnplikten i malpåse baserades på hur världen såg ut vid det tillfället. Möjligen kan man väl säga att vi politiker kanske var lite väl snabba att dra slutsatser om vår fredliga omvärld den gången. Nu öppnar vi upp för en kombination av dagens yrkesarmé förstärkt med värnpliktiga. Det känns som en bra avvägning.

En personlig fundering är att om man ska tvinga en mycket liten del av ungdomarna i en årskull att göra värnplikt så borde också de ekonomiska villkoren vara bättre än idag. Det är inte rimligt att de flesta ska slippa värnplikt och kunna arbeta eller studera medan några tusen (av en normal årskull på drygt 100.000 ungdomar) ska tvingas göra värnplikt och gå miste om löneinkomst. Ska vi få legitimitet i detta system måste de värnpliktiga få en skälig lön under grundutbildningen.




Jag kräver migrationsministern på svar om skulden till kommunerna

2016-09-28

Jag är moderaternas ansvarige i finansutskottet för frågor kring den kommunala sektorns ekonomi och därför har jag i dag ställt en interpellation till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Jag undrar när han tänker se till att staten/Migrationsverket betalar sin jätteskuld till kommunerna för migrationskostnaderna, en skuld som växt till runt 20 miljarder kronor, vilket i vissa fall tvingat kommuner att ta lån för att klara den löpande verksamheten. Jag tycker det är helt oacceptabelt att kommunerna på detta sätt tvingas låna ut pengar till staten. Vi får se när ministern svarar (han har tid på sig till den 19 oktober). Därefter möts vi i en interpellationsdebatt i riksdagen.

Till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) 2016/17:25 Statens skuld till kommunsektorn Med anledning av migrationskrisen har en situation uppstått där Sveriges kommuner i praktiken har kommit att agera bank åt staten. Detta beror på att ersättningen från Migrationsverket till de mottagande kommunerna betalas ut i efterhand och med stora fördröjningar. Givet de omfattande summor det rör sig om har detta kommit att bli ett stort problem för många kommuner. Det är helt orimligt att staten har utestående skulder till kommunsektorn i storleksklassen 20 miljarder kronor. Det är uppenbart att Migrationsverket måste skynda på sin handläggning och regeringen ta sitt ansvar. Att hänvisa de drabbade kommunerna till kommande lagstiftning som träder i kraft först 1 juli 2017 är inte tillräckligt. Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson: * Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att Migrationsverkets skuld till kommunerna betalas i närtid? * Hur avser ministern att agera för att få till stånd en hållbar och långsiktig lösning för kommunerna? Jan Ericson (M)

Riksbanken utfrågades av finansutskottet

2016-09-27



Idag höll Finansutskottet en utfrågning av Riksbankens ledning angående penningpolitiken. Detta är återkommande tre gånger om året.

Helt kort konstaterade riksbankschefen att inflationen nu närmar sig målet på 2% per år, efter att ha legat mycket lägre under lång tid. Men den låga räntan (minusränta) kommer att bestå under lång tid, trots att Sverige befinner sig i högkonjunktur. Vi fick också fakta kring att hushållens skuldsättningsgrad har planat ut och att uppgångarna i bostadspriser har mattats något, men trots detta är Riksbanken orolig för hushållens skuldsättning.

Min egen fundering är hur Sverige ska klara nästa kris? För vi vet att en sådan kommer, och det är ingen brist på orostecken i vår omvärld. Allt från Brexit till det amerikanska presidentvalet, obalanser i kinesisk ekonomi, ekonomiska problem i Brasilien, fortsatta obalanser i flera länder i sydeuropa, ett oberäkneligt Ryssland och en migrationskris i Europa. Förr eller senare kommer sämre tider och det kan gå snabbt!

Jag minns 2008. På våren pekade allt i rätt riktning. Stora överskott i statens finanser, mycket låg arbetslöshet och allt verkade hur stabilt som helst. Mindre än ett halvår senare var svensk bilindustri i djup kris, och den svenska arbetslösheten steg mycket snabbt året efter samtidigt som skatteintäkterna föll dramatiskt. Trots detta klarade sig Sverige genom krisen förvånansvärt väl. Anledningen var att statens budget hade stora överskott, vi kunde tillföra kommunerna och myndigheterna stora tillskott. Vi hade också en riksbank som kunde sänka räntan från normala till låga nivåer för att stimulera ekonomin.

Skulle vi hamna i en global kris idag ligger räntan redan under noll och staten har underskott i sin budget - trots att vi är inne i en högkonjunktur. Förutsättningarna att hantera en kris blir därför avsevärt sämre än de var 2008-2009.

Riksbanken menar att de har fler verktyg i sin verktygslåda oroar sig uppenbarligen mest för hushållens skuldsättning som givetvis eldas på genom den låga räntan. För egen del är jag mindre orolig för hushållens skuldsättning och mer bekymrad över att Riksbanken och staten "ligger fel" med tanke på högkonjunkturen. I dag borde vi ha mer normala räntenivåer och statens budget borde gå med ordentliga överskott för att ha välfyllda lador och utrymme att agera under nästa kris. Men så ser det alltså inte ut.




Vovvar på blåbärsbete

2016-09-26

Fortfarande sensommar och gott om blåbär i skogarna. Och hundarna är glada, dom älskar verkligen blåbär!








Ska någon behöva dö på grund av bränder på fotbollsläktare?

2016-09-26

I går twittrade jag om den otäcka händelsen på Borås Arena (matchen Elfsborg-AIK). Det var AIK-klacken som tappade kontrollen över sina brinnande bengaler, och det uppstod en brand på ståplatsläktaren. Sex personer är nu rapporterade brännskadade, den yngsta är en tioårig pojke. När man läser intervjun med AIK:s lagkapten inser man att bränder på arenorna i Stockholm i samband med fotbollsmatcher skrämmande nog närmast verkar vara det normala. Vad jag vet är det dock första gången det händer på Borås Arena.

I dag blev jag uppringd av Borås Tidning som ville ha ytterligare kommentarer kring händelsen. Läs hela artikeln här.



Samtidigt framkommer i en annan artikel att det finns olika åsikter om hur polisen bör arbeta. I dag är man enligt polisledningen försiktig med att agera mot individer på läktarna, "man vill inte riskera att skapa våldsamt upplopp". Detta synsätt får kritik från en pensionerad polis som tidigare arbetade med insatser under Elfsborgs matcher. Han tycker att polisen borde agera mer aktivt mot dem som inte sköter sig. Jag håller med. Självklart måste polisen visa gott omdöme, men det måste rimligen finnas något mellan "våldsamt upplopp" och total polispassivitet.

Jag har genom åren haft kontakt med många poliser "på fältet", både i personliga möten och via mail. Det finns en stor frustration inom poliskåren över att man alltför ofta "hålls tillbaka" av sina överordnade och inte får agera mot brottlighet och ordningsstörningar i skarpt läge trots att man skulle kunna göra det. Oron över att polisinsatser ska skapa upplopp och motreaktioner skrämmer polisledningen till passivitet. Jag tycker inte det är acceptabelt. Polisen ska bidra till trygghet för den vanliga skötsamma människan. Då kan man inte passivt se på när enskilda individer eller grupper bryter mot regler eller beter sig på ett allmänfarligt sätt, utan ibland måste man markera och sätta hårt mot hårt. Dessutom vet vi numera att de som beter sig illa på en fotbollsläktare inte sällan bryter mot lagar och regler även utanför fotbollsarenan. Fotbollsläktarna är en del av samhället och får inte bli en fristad för dem som beter sig illa.




När samhället tappar kontrollen får vi anarki

2016-09-25

Aftonbladet har idag en artikel om hur våldsamma gäng med misstänkt koppling till fotbollshuliganer ger sig på "gatubarn" i centrala Stockholm. Dessa gatubarn är i sin tur enligt tidigare uttalanden från polisen ofta inblandade i kriminalitet och våld mot andra. Samma sak gäller för övrigt i Göteborg där runt 200 gatubarn drar omkring i centrum och begår brott.

Jag vänder mig mot att man i artikeln talar om "flyktingar" och "ensamkommande barn" som lätt kan förväxlas med asylsökande ensamkommande. Dessa gatubarn, ofta från Marocko eller andra nordafrikanska länder, befinner sig illegalt i Sverige. De har aldrig sökt asyl (om de hade gjort det hade de erbjudits plats på ett asylboende för unga i avvaktan på asylprövning i stället för att leva på gatan). De är inte flyktingar i formell mening utan bara fattiga och hemlösa. Deras hemländer har självklart ansvaret för dem, inte Sverige. Fattigdom är som bekant inte asylskäl.

Jag vänder mig också mot den stora slappheten mot dessa huligangäng. De ställer till bråk både i anslutning till fotbollsmatcher och i andra sammanhang. Maskerade våldsverkare, oavsett om de har politiska avsikter eller bara rent allmänt vill bråka, är inte något isolerat problem kopplat till fotbollsarenorna utan ett samhällsproblem.

Vi har alltså en situation idag där polisen vare sig kan stoppa våldsamma kriminella maskerade gäng som drar runt på stan och misshandlar andra, eller göra något åt hundratals afrikanska gatubarn som befinner sig illegalt i Stockholm och begår brott. Samhället har fullständigt tappat kontrollen. Det finns bara ett ord för detta och det är anarki.

Det är hög tid för samhället att sluta abdikera. Huliganerna ska gripas och dömas till hårda straff, de är inte några stackars vilseledda fotbollssupportrar utan snarare rent kriminella våldsverkare som använder fotbollssupporterskapet som täckmantel. Ansträngningarna för att utvisa gatubarnen till sina hemländer måste samtidigt intensifieras. Självklart ska allt svenskt bistånd till de aktuella länderna dras in med omedelbar verkan om man inte accepterar att ta emot sina egna medborgare. Alla minderåriga barn som lever på gatan borde omhändertas i avvaktan på avvisning från landet, och hållas inomhus nattetid. Barn ska inte tillåtas leva på gatan och ägna sig åt missbruk och begå brott.

Jag vill inte ha vare sig huliganer eller kriminella ungdomsgäng som drar runt på stan. Samhället måste ta tillbaka kontrollen!




Staten är skyldig kommunerna 20 miljarder för flyktingmottagandet

2016-09-24



Staten är nu skyldig kommunerna 20 miljarder i obetalda ersättningar för flyktingmottagandet. Det är alltså dubbelt så mycket som de 10 miljarder regeringen tillför kommunerna i ökade statsbidrag i enlighet med migrationsöverenskommelsen med Alliansen förra hösten.

Tålamodet hos kommunerna börjar tryta. Kommunerna är idag i praktiken "bank" åt staten som på detta sätt slipper låna pengar till regeringens underskott på annat sätt. Situationen är oacceptabel, och regeringen måste ta sitt ansvar och se till att kommunerna får de pengar de har rätt till. Inte minst nu när kommunerna enligt lag är tvingade att ta emot nyanlända, då är det minsta man kan begära att också ersättningen till kommunerna utbetalas i rimlig tid.




Dubbla budskap till asylsökande som nekats uppehållstillstånd

2016-09-22

En grundläggande princip för svenskt asylmottagande är att de som har asylskäl ska få uppehållstillstånd medan de som saknar asylskäl ska lämna landet. Det handlar inte minst om att de resurser som läggs på nyanlända verkligen kommer dem till del som är flyktingar från krig och konflikter. Vi vill inte heller ha parallella samhällen i Sverige där människor lever gömda, försörjer sig på svartarbete, tiggeri eller kanske rent av värre saker, och där barn tvingas växa upp i en källare år efter år på grund av föräldrarnas vägran att följa svenska domstolsbeslut. Och vi förespråkar inte helt fri invandring utan en reglerad. Och då måste ett nej vara ett nej.

SVT rapporterar idag att inte mindre än 12.350 personer som nekats uppehållstillstånd och ska utvisas eller avvisas just nu är efterlysta i Sverige. Polisen slår larm om att de inte mäktar med uppgiften, och har efter en genomgång av de senaste tre årens ärenden konstaterat att de bara klarar upp en tredjedel av dessa ärenden. – Vi klarar inte av vår uppgift, säger Per Löwenberg, gruppchef för gränspolissektionen.

Ett av problemen är att efter fyra år preskriberas ett nekande beslut om uppehållstillstånd. Och då kan man söka på nytt. Ett stort antal av dessa ärenden preskriberas alltså utan att polisen hittat personen eller kunnat genomföra avvisningen.

Sverige har skärpt regler både under Alliansregeringen och genom den breda migrationsöverenskommelsen förra året. Det är exempelvis sedan flera år olagligt att anställa en person som saknar uppehållstillstånd och sedan i somras upphör också rätten till boende och ersättning när beslut om avvisning vunnit laga kraft.

Samtidigt görs undantag för barnfamiljer som får behålla både boende och ersättning. Barnen har dessutom rätt till skolgång och komplett sjukvård (även sådant som inte är akut) trots att man inte har rätt att vistas i landet. Vissa kommuner (exempelvis Malmö) har i vart fall tidigare till och med gett försörjningsstöd till gömda barnfamiljer. Dessa förmåner anses värna om barnen - jag menar att det faktiskt är precis tvärtom.

Att ett växande antal människor går under jorden och lever gömda i vårt land är oacceptabelt. Och att vi aktivt underlättar för just barnfamiljer att välja denna väg är enligt min mening i strid med barnens bästa. Ska barn verkligen växa upp under sådana förhållanden i vårt land, och hela tiden tvingas leva i oro för att bli upptäckta och avvisade? Dessa personer och familjer har fått en prövning av svensk myndighet och har sedan kunnat överklaga beslutet i domstol. Om man även där får nej har man inga asylskäl och då har man att rätta sig efter det.

För att effektivisera avvisningar och utvisningar är det givetvis viktigt att polis och ansvariga myndigheter har tillräckliga resurser och får frihet att agera som de anser lämpligt för att hitta de som gömmer sig och då verkställa domstolsbeslut eller myndighetsbeslut på ett så värdigt och humant sätt som möjligt. Men det räcker inte. Regelverken måste hänga ihop.

För det första borde självklart preskriptionstiden förlängas. Moderaterna föreslår minst åtta år, jag tycker personligen det borde vara tio år - i likhet med många andra preskriptionsregler i svensk rätt. Då skulle frestelsen bli mindre att gå under jorden och leva gömd i avvaktan på en ny chans att söka uppehållstillstånd.

För det andra borde alla rättigheter utöver akut sjukvård upphöra för alla, inklusive barnfamiljer, när ett avvisningsbeslut vunnit laga kraft. Vi kan inte ge dubbla signaler till dem som saknar asylskäl.

Det framkommer också att olika organisationer, inklusive Svenska Kyrkan, ger stöd i form av mat mm till personer som befinner sig olagligt i landet. Jag förstår deras grundinställning att man vill hjälpa alla utan att ställa frågor, men tycker samtidigt att det blir fel. Man bidrar på detta sätt faktiskt till att barn tvingas av sina föräldrar att växa upp under helt oacceptabla förhållanden i stället för att återvända hem till det gamla hemlandet och leva ett mer normalt liv. Jag tycker kyrkorna och andra organisationer åtminstone i samband med att dela ut hjälp borde försöka övertyga de människor som de vet befinner sig här illegalt att man borde lämna landet för sin egen och barnens skull. För mig är det mer humant än att medverka till att människor lever gömda.




Alliansen säger nej till delar av regeringens nya upphandlingsregler

2016-09-22



I går lämnade jag och mina fyra moderata kolleger i finansutskottet, tillsammans med övriga Allianspartiernas ekonomiskpolitiska talespersoner in en gemensam följdmotion till regeringens proposition om nya upphandlingsregler. Vi säger nej till regeringens förslag att det ska krävas villkor enligt kollektivavtal för alla företag som deltar i offentlig upphandling. Anledningen till detta är flera.

För det första innebär förslaget att småföretag som saknar kollektivavtal kan utestängas från upphandling. Sex av tio företag saknar idag kollektivavtal. Ofta är det småföretag med ingen eller några få anställda, inte sällan familjeföretag. Att utestänga småföretagen från offentlig upphandling riskerar att bli dyrt för skattebetalarna eftersom det minskar konkurrensen.

För det andra blir det extremt svårt att tillämpa regelverket. Dels eftersom det kan finnas flera olika kollektivavtal inom ett verksamhetsområde. Vilket avtal ska tillämpas, och varför ska vissa företag gynnas av att man har mindre fördelaktiga villkor i sina kollektivavtal än vad andra företag har? Dessutom blir det oerhört svårt för upphandlande myndigheter och kommuner att tolka kollektivavtalens innebörd och avgöra om företag utan kollektivavtal uppfyller villkoren eller inte. Allt detta kommer att göra upphandlingarna dyrare vilket också kostar pengar för skattebetalarna.

För det tredje kommer svenska företag att diskrimineras gentemot utländska, eftersom Sverige inte har rätt att kräva kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor av utländska företag som vill verka i Sverige. Att ställa högre krav på svenska företag än på utländska kommer att missgynna svenska företag och hota svenska jobb.

Det är vår uppfattning att upphandlande myndigheter bör föregå med gott exempel när det kommer till att bland annat ta socialt ansvar, och visa miljöhänsyn. Alliansen anser att det är rimligt att, i samband med offentlig upphandling, vid behov ställa sociala krav gällande den så kallade ”hårda kärnan”, alltså det som rör arbetstid, lön och semester. Krav på skäliga arbetsvillkor för de som utför offentligt upphandlade tjänster handlar om att säkerställa att skattemedel används på ett ansvarsfullt sätt. Det handlar om ett ansvarstagande gentemot löntagare och alla de företag som agerar seriöst. Redan gällande lagstiftning ger vissa möjligheter att ställa sociala krav, men Alliansen utesluter inte ytterligare lagstiftning eller andra åtgärder för att säkra goda arbetsvillkor. Detta måste dock ske på ett sätt som värnar små och innovativa företags möjligheter att delta i offentlig upphandling. Regeringens lagförslag uppfyller inte detta krav och därför vill vi försöka stoppa det i denna del. Eftersom Sverigedemokraterna säger sig ha ungefär samma uppfattning som vi finns det god chans att regeringens förslag faller.

I övrigt kan jag bara konstatera att vi har många synpunkter även på andra delar av regeringens mycket omfattande och krångliga proposition. Sverige måste visserligen införliva en del nya EU-regler i svensk rätt, men det hade gått att göra på ett enklare och mer överskådligt sätt. Då upphandlingspropositionen redan är försenad och det föreligger risk för viten om Sverige inte genomför de underliggande EU-direktiven (som vi i många avseenden välkomnar) ser vi ingen annan möjlighet än att bifalla de delar i propositionen som gäller EU-direktivens genomförande, även om man som sagt hade kunnat reglera en del saker på ett mindre komplicerat sätt.




Det är regeringens politik som är snurrig

2016-09-21

I går hade jag detta debattinlägg i Borås Tidning som svar till mina socialdemokratiska riksdagsledamöter som påstår att deras politik får hjulen att snurra. Det enda snurriga är faktiskt regeringens politik. Och i övrigt snurrar det mesta dessutom åt fel håll.


(Klicka för läsbar storlek)




50 nya miljarder till migrationspolitiken kräver eftertanke

2016-09-21

Jag berättade häromveckan om hur regeringen skröt om sin storsatsning med 2,7 miljarder till polisen - vilket visade sig vara en summering av alla satsningar man vill göra tom 2020. För 2017 handlade det om futtiga 180 miljoner. På samma sätt blåste man upp miljösatsningarna till enorma belopp genom att summera alla planerade satsningar tom 2020. Men det mesta låg efter nästa val, åren 2019 och 2020.

Nu har regeringen presenterat förslaget till tillskott för att klara asylmottagande, migration och integration de kommande fyra åren. Och i detta fall är det här att summera totalen för fyra år uppenbarligen inte alls intressant. I stället bryts satsningarna ned på en mängd olika delområden på regeringens hemsida, och man delar dessutom upp utgiftsökningarna år för år. Jag kan förstå detta sätt att presentera utgiftsökningarna, för vi talar om skrämmande stora kostnader.

En snabb summering av utgiftsökningar som uttryckligen avser asylmottagande, migration och integration (finns säkert en del ytterligare utgiftsökningar som har koppling till detta område, men jag har räknat försiktigt) innebär att man satsar 3,80 miljarder 2017, 3.05 miljarder 2018, 1,93 miljarder 2019 och 1,22 miljarder 2020. Sammanlagt alltså nästan 10 miljarder under dessa fyra år. Mest går till Migrationsverket, men det tillförs även pengar till exempelvis Länsstyrelserna, Domstolsverket och Arbetsförmedlingen.

Till detta kommer den extra satsningen på 10 miljarder per år till kommunerna som baseras på den breda migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och regeringen. Dessa pengar ska enligt regeringen de närmaste åren fördelas mellan kommunerna efter vilka som "tagit störst ansvar för asylmottagandet". Även om kommunerna får använda pengarna fritt så är tanken att tillskottet ska kompensera för ökade utgifter och bemanningsbehov i skola och omsorg till följd av asylmottagandet. Fram till 2020 handlar det alltså om 40 miljarder i tillskott.

Sammantaget innebär detta att asylmottagande, migration och integration medför kostnadsökningar i statens budget på nära 50 miljarder kommande fyra år.

I helgen meddelade finansministern samtidigt att Försvaret inte får en krona extra kommande år trots det allvarliga säkerhetspolitiska läget. Och polisen får som sagt bara 180 miljoner trots att allt fler idag talar om en myndighet i djup kris. Detta visar på ett brutalt sätt hur migrationspolitiken nu slukar en allt större del av statens budget, och detta måste regeringen ta på allvar. Att bara luta sig tillbaka och konstatera att kostnaderna sjunker kommande år till följd av de skärpta reglerna och gränskontrollerna duger inte. Vi talar fortfarande om mycket stora kostnader. Och vad man än tycker om att så många asylsökande kommit till Sverige så finns dessa människor här nu och vi måste hantera det. Att bara uppgivet säga att vi inte klarar detta leder inte heller någonstans. Inte heller att gnälla och säga "vad var det vi sa". Det är faktiskt politikens uppgift att ta ansvar i varje läge, alldeles oavsett i vilken mån man eventuellt är medskyldig till den situation som råder.

En del av regeringens satsningar är säkert helt nödvändiga för att kunna hantera situationen hjälpligt. Men den stora bristen är det kreativa tänkandet för framtiden. Det är tre saker som behövs - och dessa måste hanteras samtidigt:

För det första behövs permanenta regler för asylmottagande och migration som ligger i linje med vår omvärld. Detta för att det framtida inflödet ska bli hanterbart. Regeringens linje om "tillfälliga" åtstramningar räcker inte.
För det andra måste de som saknar asylskäl lämna landet, och då måste vi skärpa upp regelverken ytterligare avseende de rättigheter man har efter att ha nekats uppehållstillstånd, samt se till att det finns resurser att verkställa avvisningar på ett humant men effektivt sätt.
För det tredje måste vi göra allt för att de som beviljas uppehållstillstånd kommer in i vårt samhälle. Hur ska vi klara att få alla i arbetsför ålder i egen försörjning? Hur får vi in dem på arbetsmarknaden? Hur ska vi kunna erbjuda alla nyanlända barn en bra skola utan att det går ut över andra barn med särskilda behov? Hur får vi fram de bostäder som behövs? Hur rustar vi vård och omsorg för att kunna möta de nyanländas behov utan att det skapar längre köer för andra? Viktigast av allt är nog just hur vi ska kunna överbygga spänningarna i samhället när olika intressen och behov ställs mot varandra. Det kräver gott omdöme från både rikspolitiker, kommunpolitiker och myndigheter.

Jag återkommer med en sammanfattning av moderaternas förslag kring detta i samband med att vi lämnar in vår budgetmotion framöver. Mycket av våra förslag är redan kända, men mer kan tillkomma. 50 miljarder på fyra år i kostnadsökning visar att läget är mycket allvarligt och de så kallade "framtidsutmaningarna" är skrämmande stora. Då måste man tänka till.




Kort kommentar om regeringens budgetproposition

2016-09-20

1. För det första underskattar regeringen problemen. Vi lever i en mycket orolig värld med många globala hot mot den ekonomiska tillväxten. Och på hemmaplan har vi en gigantisk utmaning i att få nyanlända och lågutbildade i arbete. Regeringen fortsätter spendera pengar som inte finns och lånar under högkonjunktur, och presenterar samtidigt betydligt mer optimistiska bedömningar om såväl statens ekonomi som sysselsättningen än vad andra bedömare gör. Man verkar helt enkelt inte inse samhällsproblemen. Om vi inte får in en stor del av de nyanlända på arbetsmarknaden kommer vi får stora problem framöver. Och slarvar vi med statens finanser klarar vi inte framtida lågkonjunkturer.

2. Arbetsmarknaden utvecklas åt fel håll. Sedan krisåren 2008 med en arbetslöshetstopp 2009 har arbetslösheten minskat stadigt fram till nu. Men enligt Konjunkturinstitutet kommer arbetslösheten att öka igen inom några år. Även sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet kommer efter många års stabil uppgång att vända nedåt redan 2017. Det är ett mycket allvarligt hot mot statens finanser och välfärdens finansiering. Intre ens regeringen själv tror nu att man kommer att nå sitt "arbetslöshetsmål".

3. Det behövs kraftfullare åtgärder. De reformer regeringen hittills presenterat har gett oerhört magert resultat för att få fler nyanlända och lågutbildade i arbete. Vi talar om ett behov av hundratusentals jobb som knappt finns på svensk arbetsmarknad idag. En av få stora och bevisligen framgångsrika reformer som gjorts i modern tid för att få nyanlända och lågutbildade i arbete är Alliansens RUT-reform. Men denna reform försämrar nu regeringen och man ser redan att antalet RUT-tjänster minskat det senaste året efter att i genomsnitt ha ökat med över 20% per år sedan 2010. RUT-reformen borde byggas ut, inte försämras! Och fler åtgärder behövs för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Från moderat sida har vi presenterat flera reformer och föreslår dessutom ett bidragstak för att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Vi kommer också i vår moderata budget att göra betydligt större satsningar på skolan än de mycket blygsamma summor som regeringen lägger i sin budget.

4. Höjda skatter försvagar tillväxt och konkurrenskraft. Regeringen har hittills beslutat om skattehöjningar på över 40 miljarder per år fram till 2018, varav det mesta slår mot hushållen. Detta minskar naturligtvis aktiviteten i ekonomin. För nästa år väntar höjd marginalskatt för över 1,3 miljoner löntagare - rakt i strid med vad regeringen lovade före valet. Och det är inte som regeringen påstår "de rika" som drabbas. En tredjedel av elmontörerna och barnmorskorna får höjd marginalskatt. Över 40% av poliserna, över hälften av dem som finns i administrativt arbete och över 70% av ingenjörerna drabbas också. Samtidigt med dessa skattehöjningar på arbete höjer man de sociala avgifterna vilket gör det dyrare att anställa och man höjer skatter och försämrar samtidigt villkoren för företagen.

5. Regeringen tar inte ansvar för statens finanser. Trots ett nytt lägre överskottsmål, kommer statens budget att fortsätta gå med stora underskott - mitt under en stark högkonjunktur. På detta sätt försvårar man möjligheten att hantera en framtida lågkonjunktur. Moderaterna avser att lägga en budget i balans redan för 2017.




Ulf Kristersson (M) presenterar vår kritik mot regeringens budget

2016-09-20

Bilder från riksdagens presscenter i förmiddags.






TV4 i morse

2016-09-18

Blev just uppmärksammad på att TV4 i morse uppmärksammade ett av mina twitterinlägg från föregående vecka...



Här är hela inslaget i TV4:s Nyhetsmorgon.




I natt för tio år sedan:

2016-09-17

I dag för exakt tio år sedan slutspurtade jag för en Alliansseger och ett regeringsskifte i Sverige. Och det gick vägen. Alliansen tog över regeringsmakten och jag blev invald i Sveriges Riksdag. Så här glada var vi på valnatten (från bloggen 18 september 2006):





I kväll för tio år sedan:

2016-09-17

För exakt tio år sedan, klockan 20.00, stängde vallokalerna i 2006 års val. Och vi minns hur det gick! (Från bloggen 18 september 2006):


Moderaterna valets stora segrare!

Moderaterna blev valets stora segrare, både på riksnivå och lokalt i Marks kommun! Inte nog med att partiet gjorde sitt bästa valresultat i riket sedan 20-talet, 26,1%, och att vi fick en ny regering. Vårt parti ökade också mest av alla i Marks kommun, går från 5 till 8 mandat, och är nu största borgerliga parti med 16% av rösterna! Rimligen bör detta också medföra att moderaterna skall tillsätta en av de två kommunalrådsposterna i Mark, i enlighet med den överenskommelse som partierna gjorde före valet.

Hur det går för egen del med riksdagsplatsen vet jag inte säkert förrän på onsdag när alla personvalskryss räknats. Men chansen till en riksdagsplats bör vara god.

Allt slit under valrörelsen verkar ha lönat sig!






Västsvenskt möte om flyg och järnväg

2016-09-16

I dag träffades vi, ett antal moderata kommun-, region- och riksdagspolitiker med koppling till sträckan Göteborg-Jönköping för att diskutera framtiden för flyg och järnväg. Inbjuden var även Jessica Rosencrantz som är min riksdagskollega och dessutom moderaternas talesperson i trafikfrågor och vice ordförande i Trafikutskottet.



Jag var från början en av initiativtagarna till detta möte, och har haft tät kontakt med framförallt de moderata kommunalråden Per Vorberg i Härryda och Annette Carlsson i Borås för att försöka hitta en dag där så många berörda som möjligt kunde vara med. Och i dag stod så Per Vorberg och Härrydamoderaterna som värdar för mötet som hölls på flygplatshotellet på Landvetter.

Vi fick först en grundlig genomgång av dagens verksamhet och den planerade utvecklingen av Landvetter flygplats. Såväl chefen för verksamhetsutvecklingen på flygplatsen, Helena Wiberg som flygplatsdirektören Charlotte Ljunggren fanns på plats och berättade om framtidsplanerna och inte minst om hur man ser på behovet av att koppla ihop järnvägen och flyget för att underlätta resandet till flygplatsen.

Jag fick en tydlig känsla under föredragningarna att ett tydligt syfte med fokuset på höghastighetståg är just att motarbeta inrikesflyget, eller helst verka för att det helt avvecklas. Självklart är det också Miljöpartiets vilja. Men det går rakt i strid med Landvetters och statliga Swedavias planer på att bygga ut passagerarterminalerna och skapa en stor flygplatsstad med mängder av företag och arbetsplatser runt Landvetter flygplats, samtidigt som man vill utöka antalet flygdestinationer. Och Landvetters flygplatsledning vill självklart helst ha den redan nu planerade tågtunneln under flygplatsen med en uppgång direkt till terminalerna (precis som på Arlanda). Sverigeförhandlarna har nu tagit fram andra sämre förslag om exempelvis ytläge på tågförbindelsen förbi flygplatsen och kanske station en bit från terminalerna - allt för att få ned kostnaden för höghastighetståg. Detta vore mycket olyckligt. Från moderat sida vill vi ha både tåg och flyg, och ställer inte dessa transportsätt mot varandra.

Många tror nog att det mesta av flygtrafiken från Landvetter är inrikesflyg. Det är helt fel. 80% av flygtrafiken går till och från utlandet! Endast 20% är inrikesflyg. Av de dryga sex miljonerna flygpassagerare som flyger till eller från Landvetter är det dessutom endast mellan 800.000 och en miljon som flyger inrikes till eller från Stockholm. Av dessa är i sin tur mellan 200.000 och 400.000 anslutningsresor till eller från utrikesflyg på Arlanda. Det rena inrikesflyget är med andra ord bara en liten del av Landvetters verksamhet.

Inrikestrafiken till och från Stockholm är samtidigt oerhört viktig för att det även ska gå att flyga inrikes till exempelvis Umeå, Kiruna och andra orter i norra Sverige. Genom att plan från exempelvis Göteborg mellan landar i Stockholm på väg norrut kan man klara lönsamheten för flyg till norra Sverige. Om inrikesflyget till Stockholm upphörde skulle flyglinjerna till norra Sverige få stora problem. Detta måste ligga med i vågskålen när vissa politiker (läs Miljöpartiet och Vänsterpartiet) vill stoppa inrikesflyget i södra Sverige.

Jag räknade också lite på det här med underlaget för höghastighetståg som många menar skulle kunna ersätta inrikesflyget mellan Göteborg och Stockholm. Om man räknar högt med 1 miljon flygresenärer innebär det någonstans mellan 2.500 och 3.000 passagerare per dag. Det är ett mycket litet passagerarunderlag för att motivera en oerhört kostsam höghastighetsbana. Till detta kommer såklart de som åker med vanliga tåg från Göteborg C till Stockholm varje dag, men det är fortfarande ganska små passagerartal som knappast räcker för att fylla särskilt många tågsätt per dag. Och biljetterna lär bli mycket dyra om man bygger höghastighetsbana - kanske så dyra att flyget blir billigare.

Som jämförelse kan nämnas att det varje år reser nio miljoner (!) människor bara mellan Göteborg och Borås. Det gör faktiskt denna sträcka till Sveriges hårdast trafikerade pendlingssträcka! Detta visar tydligt att nyttan av en järnväg mellan Göteborg-Borås-Jönköping i första hand är regional - inte nationell. Och därför är det viktiga inte att det blir en höghastighetsjärnväg utan att människor kan pendla effektivt och snabbt längs axeln Göteborg-Borås-Jönköping. Tidsvinsten med höghastighetståg mellan Göteborg och Jönköping är dessutom försumbar jämfört med moderna snabbtåg på normal bana.

Slutsatsen från dagens möte är att min tidigare uppfattning ligger fast. Det är vare sig ekonomiskt försvarbart (senaste budet är en kostnad på 230 miljarder) eller klokt ur trafiksynpunkt att lägga allt fokus på slutstationerna, dvs Göteborg och Stockholm. Det viktiga för Västsverige är att få en ny snabb regional järnväg mellan Göteborg och Borås, via Landvetter, och sedan vidare till Jönköping. Självklart ska tågen stanna även i Mölnlycke, Landvetter, Bollebygd och Ulricehamn. Snabbaste resvägen till Stockholm blir även fortsättningsvis inrikesflyget, och med en snabb tågförbindelse till Landvetter flygplats blir det bekvämt för både göteborgare och boråsare att flyga till huvudstaden. Redan 2030 (tidigare än höghastighetsjärnvägen skulle vara färdigbyggd) uppskattar dessutom Swedavia att alla flygplan kommer att gå på biobränsle. Det gör att även miljöskälen för höghastighetstågen faller.

Jag framförde min egen oro för att den redan beslutade nya järnvägen från Mölnlycke till Bollebygd (med planerad byggstart 2020 och där pengar redan är avsatta av tidigare Alliansregering) skulle riskera att skjutas på framtiden om man i stället beslutar att bygga höghastighetståg på sträckan. Då räcker ju nämligen inte de avsatta pengarna eftersom höghastighetsjärnväg blir mycket dyrare. Då finns uppenbar risk att projektet lyfts ut ur planen. Det har Västsverige inte råd med - vi måste snarast ha en bra tågförbindelse mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats. Byggstarten 2020 måste stå fast!

För Borås Stad vore det sannolikt också bättre med ett modernt snabbtåg i stället för höghastighetståg. Dels tar en sådan järnväg betydligt mindre plats vilket minskar intrånget i centrala delarna av Borås. Dels blir kostnaden mindre vilket kanske öppnar upp för att man kan gå boråspolitikerna till mötes och bygga stora delar av järnvägen i en tunnel under Borås med stationsnedgång i centrum. Det viktiga för Borås är självklart att stationen kommer i ett centrumnära läge och inte läggs i utkanten av stan.




Vad ska Sverige med två jämställdhetsmyndigheter till?

2016-09-15

I dag meddelar regeringen att man avser att tillskapa en ny "jämställdhetsmyndighet". Jag skulle - med all respekt - vilja påstå att det är ren plakatpolitik. Sverige har nämligen redan en myndighet som arbetar med jämställdhetsfrågor, Diskrimineringsombudsmannen. Detta är en myndighet som tillskapades under Alliansen 2008 genom en sammanslagning av ett antal olika diskrimineringsmyndigheter, inklusive dåvarande Jämo - Jämställdhetsombudsmannen. Med regeringens förslag får vi alltså två olika myndigheter som i princip ska arbeta med samma saker.

Regeringen har inga större pengar de kommande åren till exempelvis miljöpolitik, polis eller järnvägsunderhåll, i stället försöker man vilseleda om "storsatsningar" genom att lägga ut pengar först efter nästa val, åren 2019 och 2020 (se föregående inlägg). Kommunerna går samtidigt på knäna, försvaret behöver mer pengar, och staten lånar stora summor mitt i en stark högkonjunktur. Men en extra jämställdhetsmyndighet - det har vi råd med. Man tar sig för pannan och känner en djup sorg över hur illa dagens regering prioriterar. Plakatpolitiken går före verklighetens utmaningar.

Den nya jämställdhetsmyndigheten blir säkert en utmärkt lekstuga för rättrogna genusdebattörer och extremfeminister. Det är fullt tillräckligt illa som det redan är.




Tomt regeringsskryt om nya pengar till järnvägsunderhåll

2016-09-15

Häromveckan bloggade jag om de skrytsamt presenterade miljösatsningarna som visade sig till största delen vara utlagda först efter nästa val. Kommande år blir det mycket blygsamma summor. Sedan kom "mångmiljardtillskotten till polisen" där det visade sig att nästan alltihop lades ut 2019 och 2020. 2017 blir det bara 180 miljoner. Regeringen har satt kreativ bokföring i system.

Nu har jag uppmärksammats på hur bluffen om de stora miljösatsningarna slår specifikt mot järnvägsunderhållet. Källa är Underhållsnyheter.se. Regeringen skryter om "historiska satsningar" men det visar sig att inga nya underhållspengar alls läggs ut 2017. Nästan allt ligger 2019-2020 - trots ett stort behov av fortsatt järnvägsunderhåll:

De allra största satsningarna ligger flera år fram i tiden. De mesta av pengarna ska gå till järnvägsunderhåll för åren 2019–20, alltså efter nästa val. Det är alltså inte säkert att den rödgröna regeringen sitter kvar och kan administrera satsningarna på järnvägen." skriver Underhållsnyheter.se

Att utlova jättesatsningar trots att det inte finns några pengar, och lösa det genom att lägga ut satsningarna först efter valet 2019 för att slippa ta ansvar för löftena är inget annat än ett skamlöst försök att försöka lura väljarna. Vi har nu sett det i miljöpolitiken, inklusive satsningarna på järnvägsunderhåll, och även när det gällertillskotten till polisen. Jag blir inte förvånad om vi får se fler exempel när vi börjar granska regeringens budgetproposition.




Lite bilder från Riksmötets öppnande

2016-09-14



I måndags kväll hade Moderaterna sitt traditionella mingel för ledamöter och inbjudna gäster. Det är vi ledamöter som bjuder. Och självklart fanns det också chans att hälsa på vår partiledare. Här tillsammans med undertecknad och min dotter Anna.



I går började dagen med sedvanligt upprop i riksdagen, varefter vi fortsatte till Storkyrkan. Sedan var det dags att ta sig till Riksdagen för öppnandet av Riksmötet 2016/2017. Här är Anna på väg över borggården och vidare ut på Lejontrappan. Därifrån har man fin utsikt över Riksdagshuset och huvudentren.





Sedvanlig pompa och ståt med militärmusik och ett enormt mediauppbåd utanför. Här är det Anna Kinberg Batra som talar med journalisterna.





Efter att Kungen förklarat Riksmötet öppnat fick vi höra en mycket märklig regeringsförklaring (mer om denna senare), lyssna på musik med bland annat Janne Schaffer och efteråt avnjuta lite lätt buffé tillsammans med alla gäster. Balkongen på Gamla Riksdagshuset var bästa platsen i sommarvärmen och vi bjöds på underhållning av militärmusikerna nedanför.

På kvällen var vi inbjudna till TV-sänd konsert i Stockholms Konserthus. Lika uppskattat som vanligt. Och sedan var en mycket lång dag slut.

Nu börjar allvaret, första utskottsmötet med Finansutskottet är redan på torsdag. Det kommer att bli en politiskt het höst, så mycket är klart.








Citerad på Göteborgs-Postens ledarsida

2016-09-13

I dag är jag citerad på G-P:s ledarsida, som numera en av Sveriges vassaste. En ära!




Regeringen tokbluffar om satsningar på polisen

2016-09-12

Förra veckan berättade jag om hur regeringen försökte lura väljarna om enorma satsningar på klimat och miljö - men där det visade sig at nästan allt handlade om satsningar som ligger i budgeten efter nästa val. Kommande år var satsningarna ytterst små. Ändå räknade man ihop allt för ett antal år framåt och kallade det för rekordsatsningar. En ren bluff.

Nu är det dags igen. Idag meddelar finansministern att man "storsatsar 2,7 miljarder på polisen". Men det är också en bluff. Av detta ligger hela 2,1 miljarder (!) 2019 och 2020, dvs efter nästa val. För 2017 handlar polissatsningen om futtiga 180 miljoner.

Regeringen har satt i system att blåsa upp sina satsningar med pengar som inte finns och med summor som ligger i framtida budgetar som man inte ens kan ta ansvar för. Man tokbluffar helt enkelt för att försöka vilseleda väljarna.




Finbesök i Moderaternas tält på Skene Marten

2016-09-11

I går på Skene Marten kom plötsligt Liberalernas partiledare Jan Björklund förbi och sa hej.
Han var hemma i Skene på besök.






Höstpromenad med bästa hundgänget

2016-09-11



Frän vänster: Nema, Nelly och Madde.






Kvoteringsförslag ett hån mot alla kompetenta kvinnor

2016-09-10

I går meddelade regeringen att man kommer att föreslå en lag som tvingar börsföretag och statliga bolag att kvotera in minst 40% kvinnor i bolagsstyrelserna. De bolag som inte följer regeringens krav kommer att tvingas till höga böter. Lagförslaget lägger man fram trots att andelen kvinnor ökar snabbt i styrelserna och idag är upp på 32%. Utan kvotering.

Könskvotering innebär en spark i knävecket på alla kvinnor som vill bli uppskattade för sin kompetens i stället för att bli inkvoterade på grund av kön. Nu kommer kvittot på att de inte duger av egen kraft utan måste kvoteras in. Det är också en knytnäve i magen på alla de kvinnor som av egen kraft och till följd av sin kompetens redan idag återfinns i ett börsbolags styrelse.

Med en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser kommer kvinnor i börsbolagsstyrelser att ha en osynlig stämpel i pannan: "Inkvoterad av Sveriges feministiska regering". Risken att de inte tas på allvar är uppenbar. Förslaget om könskvotering är i praktiken ett stort steg bakåt i jämställdhetspolitiken om man tänker efter vilka effekter det får.

Den andra viktiga invändningen mot förslaget är att det är ett allvarligt ingrepp i äganderätten. Det är ägarna i ett börsbolag som ska utse bolagets ledning. Inte staten. Den frågan är inte förhandlingsbar.

Det är glädjande att det inte verkar finnas någon majoritet i riksdagen för förslaget. Från moderat sida säger vi nej. Samma verkar gälla såväl övriga Alliansen som Sverigedemokraterna. Det innebär med all sannolikhet att regeringens förslag inte kommer att genomföras.




Jag är en av riksdagens flitigaste på twitter

2016-09-09

Förra veckan uppmärksammades jag på den här bilden. Det är en av alla dessa analysverktyg som finns på Twitter som rangordnat alla twitterkonton för de politiska partierna och riksdagsledamöterna. Man har tydligen under en längre period tagit fram ett genomsnitt per vecka av antal twitterinlägg, följare, likes, retweeter mm.

Jag blev mycket förvånad när jag insåg att jag återfinns på en hedrande tolfteplats, en av tre moderater på 15-i-topp-listan! De andra två är Hanif Bali som är i en klass för sig, samt vår partiledare Anna Kinberg Batra. Övriga på listan är främst några av partiernas officiella twitterkonton, statsministern, utrikesministern, några partiledare och några andra ministrar. Oerhört smickrande att finnas med i detta sällskap och förekomma på denna topplista.






Riksdagens upptagning av torsdagens interpellationsdebatt

2016-09-09






Dagens interpellationsdebatt om studielån till körkort

2016-09-08

I dag har jag haft en interpellationsdebatt med statsrådet Helene Hellmark Knutsson om införandet av möjlighet till studielån för att bekosta körkort, en fråga jag agerat i tidigare genom såväl riksdagsmotion som blogginlägg. Politiska beslut har gjort det allt dyrare att ta körkort, och vi vet att körkort är ett krav för många yrken. Att underlätta för fler att ta körkort är därmed ett sätt att minska arbetslösheten och att öka tillgången på kompetent arbetskraft. Här är mitt anförande i korthet.

I debatten förde jag fram en del synpunkter på regeringens tidigare förslag i frågan. Jag kunde samtidigt meddela att Moderaterna är positiva till grundtanken att erbjuda studielån till körkort. Om regeringen presenterar ett väl genomtänkt förslag finns god chans till brett stöd i riksdagen för detta.




Regeringens stora klimathyckleri

2016-09-06

Miljöpartiet upprepar ofta sitt mantra att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga, viktigare än allt annat, och att allt är människans fel. Och statsminister Löfvén bruklar haka på med samma budskap i olika sammanhang.

I dag höll regeringen presskonferens och skickade samtidigt ut ett pressmeddelande där man stolt förkunnar att "Regeringen vill ytterligare stärka Sverige som föregångsland på klimatområdet. I budgetpropositionen för 2017 föreslås den största investeringsbudgeten på klimat- och miljöområdet i Sveriges historia."

Påståendet är en ren bluff!

Regeringen anser sig (märkligt nog, med lånade pengar) ha ett reformutrymme på 24 miljarder nästa år. Man lägger 1,8 miljarder av detta på "klimatpolitik". Det betyder att endast 7,5% av reformutrymmet läggs på det som Miljöpartiet och statsministern kallar "mänsklighetens ödesfråga". 92,5% läggs på annat som man uppenbarligen tycker är viktigare.

Totalt blir anslagen i statsbudgeten för utgiftsområdet miljö och klimat nästa år 7,6 miljarder kronor. Samtidigt omfattar statens budget drygt 950 miljarder kronor. Det totala anslaget till miljö- och klimatpolitik utgör därmed mindre än 0,8% av statens totala budget. Trots att man anser att "klimathotet är mänsklighetens ödesfråga".

Man luras också i sitt pressmeddelande när man talar om om "rekordsatsningen" på miljö- och klimatpolitik, hela 12,9 nya miljarder. Huvuddelen avser tiden efter valet 2018. Endast 1,8 miljarder avser alltså 2017. Att räkna med satsningar nästa mandatperiod för att "blåsa upp" summan är synnerligen oseriöst. Man kunde ju lika gärna lägga ihop alla satsningar fram till 2030 eller 2070 när man ändå håller på för att göra summan mer imponerande.

Den viktigaste frågan idag är om regeringen verkligen anser att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga? I så fall är satsningen skamligt liten.

Kanske är det så att man faktiskt äntligen inser att Sverige med sin blygsamma andel av världens samlade koldioxidutsläpp (mindre än 0,2%) kan göra precis vad vi vill utan att det överhuvudtaget märks på det globala utsläppen. Och då är det kanske viktigasre att tala vackert om "rekordsatsning" än att påståendet har någon substans? Syftet är i så fall inte att "rädda klimatet" utan att rädda Miljöpartiet.

En annan möjlighet är ju att man faktiskt börjar tveka kring om det verkligen är koldioxidutsläppen som ÄR huvudorsaken till klimatförändringarna. I så fall är ju satsningar på "klimatpolitik" ett gigantiskt slöseri och det blir då förståeligt att man vill hålla dessa satsningar på så låg nivå som möjligt.

Oavsett vad förklaringen är får man väldigt litet förtroende för en regering som säger en sak i stolta dramatiska deklarationer och sedan för en helt annan linje i sin politik. Antingen är klimathotet så akut som alarmisterna påstår och då måste politiken möta detta om man ska ta sitt ansvar. Eller så är inte hotet alls så allvarligt som man påstår - och då ska man erkänna det. I dagsläget hänger inte retoriken och politiken ihop överhuvudtaget.




September i trädgården

2016-09-06

Jag tog lite trädgårdsbilder idag i den sköna höstsolen. Den nya höstrabatten blev riktigt bra!





Vildvinet är också vackert så här års. Täcker snart hela taket på den gamla lekstugan. Och årets vinskörd blir utmärkt! Kul att lyckas få så mycket druvor, både i växthuset och på friland i kalla Ubbhult!






Moderaterna kräver lag om tidig åldersbestämning av asylsökande

2016-09-06

I dag skriver Expressen om att Moderaterna vill skärpa reglerna för ensamkommande barn. Vi kräver en ny lag som innebär obligatorisk åldersbedömning tidigt i asylprocessen. (Hur det fungerar idag framgår av gårdagens blogginlägg).

Jag är mycket nöjd med den moderata linjen som är något jag argumenterat för internt under en längre tid. Mina besök hos migrationsverket, mina samtal med socialtjänster och handläggare hos migrationsverket, och inte minst alla signaler från polisen om vuxna som begår brott och slipper straff för att de påstår sig vara underåriga har övertygat mig om att vi måste agera. Övergrepp mot minderåriga på asylboenden utförda av andra boende har också uppmärksammats på senare tid och gör frågan än mer aktuell. Att blanda barn och vuxna på asylboenden är inte acceptabelt.

Översyn av reglerna kring ålderbestämning var en av de tio punkter jag och en grupp andra moderater motionerade om i riksdagen 2015. Jag kan konstatera att i stort sett allt vi motionerade om nu har blivit moderat politik på ett eller annat sätt.




Ledande norsk energiexpert sågar IPCC - efter att han gått i pension

2016-09-06

Den norske fysikern Stein Bergsmark, ledare för utveckling av förnybar energi vid det norska universitet Agder “sågade” IPCC eller “klädde av hela klimatpanelen” med sin avslutningsföreläsning i samband med att han gick i pension tidigare i år. Han hade blivit ombedd att vänta med sin kritiska presentation tills han gått i pension.

Hela hans avslutningsföreläsning går att ta del av här, och bland annat beskriver han hur “Summary for Policy Makers” diskuteras “rad för rad” av politiker och att sedan vetenskapliga rapporter modifieras och korrigeras så att de blir i enlighet med nämnda Summary.

Det sistnämnda har jag nu hört från så många väl initierade forskare att jag inte bara kan vifta bort det. Mycket av klimatdebatten och alarmismen verkar helt enkelt styras av politiker, inte av forskarna. Sannolikt är det väl så att kritiska forskare har att välja mellan att acceptera läget för att få behålla sina anslag, eller att ägna sin tid åt något annat. Det är symptomatiskt att det oftast är forskare som närmar sig pensionsåldern eller just har gått i pension som vågar säga vad de tycker i klimatdebatten. De har ju inget att förlora.




Advokat beskriver problemet med åldersbestämning av asylsökande

2016-09-05

Henrik Sundström är advokat med djup kunskap om migrationsjuridik, dessutom moderat kommunpolitiker och tidigare ordförande för moderaterna i Bohuslän. På Facebook beskriver han bakgrunden till de problem som finns med åldersbestämning av ensamkommande asylsökande och diskuterar vad man borde göra åt saken. Mycket läsvärt!

"Migrationsöverdomstolen klargjorde i en dom från 2014 (MIG 2014:1) att det är den som söker asyl som har den fulla bevisbördan för sin ålder. Det betyder något förenklat att den som inte kan bevisa sin ålder med ID-handlingar eller på annat sätt, kommer att beslutas vara vuxen om det råder tveksamhet.

Som en följd av detta slutade Migrationsverket att göra egna medicinska åldersbedömningar av asylsökande, för att istället informera den asylsökande om att det finns en möjlighet att själv göra en medicinsk åldersbedömning om vederbörande inte på annat sätt kan styrka sin ålder. Någon officiell statistik över hur många som skrivs upp i ålder av Migrationsverket finns inte, men mot bakgrund av hur få som kan styrka sin ålder torde det vara en relativt stor andel av de sökande.

Ett problem med ordningen efter 2014 är att Utlänningslagen inte är skriven med en tanke på att åldern skulle kunna vara en fråga. De åldersbeslut som fattas av Migrationsverket kan därför inte överklagas enligt Utlänningslagen. Justitieombudsmannen JO har därför kritiserat Migrationsverket, senast i april i fjol (JO 6942-2013) och uppmanat verket att godta den ålder som den asylsökande uppger vid ansökningstillfället samt utforma besluten så att de ska gå att överklaga, det vill säga att åldersbeslut fattas när verket fattar slutligt beslut i saken.

Detta leder till det läge som råder idag. Migrationsverket måste enligt JO som huvudregel ta för gott den uppgift som den asylsökande ger vid inskrivningen, fram till dess att verket fattar ett slutligt beslut i asylärendet. Med tanke på att den genomsnittliga handläggningstiden nu ligger på 15 månader och däröver är inte detta längre rimligt. Stora resurser binds i onödan som skulle kunna göra mycket större nytta på andra håll. Det leder också till att barn och vuxna blandas på boenden på ett sätt som innebär nackdelar för barnen.

Vidare innebär dagens ordning problem ur rättsäkerhetsperspektiv. Det är inte ovanligt att asylsökande får bifall till sin ansökan om uppehållstillstånd, samtidigt som Migrationsverket beslutar att skriva upp den sökande i ålder. I ett sådant läge kan ålderbeslutet överhuvudtaget inte överklagas, ens om sökanden lyckas få fram bevis om sin ålder.

Slutsatsen är att Migrationsverket måste hitta en annan process för hur och framför allt när verket fattar beslut om ålder. Beslutet måste komma så tidigt som möjligt, och dessutom vara rättssäkert och möjligt för den asylsökande att få överprövat. Läget har varit känt under åtminstone två år och det är förvånande att regeringen hittills inte har vidtagit en enda konkret åtgärd.

Den rimligaste lösningen vore att ändra Utlänningslagen så att åldersbeslut blir möjliga att överklaga och att verket omedelbart börjar fatta tidiga åldersbeslut. En lagändring tar dock tid. Det borde därför övervägas om inte verket redan idag skulle kunna fatta tidiga åldersbeslut som rena förvaltningsbeslut, vilket enligt en tydlig praxis från Högsta förvaltningsdomstolen skulle vara möjliga att överklaga enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler. Det skulle till och med leda till en förbättrad rättssäkerhet för den grupp av asylsökande som idag inte har den möjligheten.

Omhändertagandet av ensamkommande ungdomar är idag ett ekonomiskt åtagande fullt i klass med till exempel försvarsbudgeten. Regeringen har uppvisat en sällsam oförmåga att hantera frågan, trots att läget har varit känt under flera år. Istället väljer regeringen att vältra över stora delar av kostnaden på landets kommuner från och med nästa år."




Nej, Kina tänker knappast minska några utsläpp

2016-09-05

Ingemar Nordin, Professor i vetenskapsteori som jag bland annat haft nöjet att träffa och lyssna på, avslöjar i ett inlägg att medias beskrivning av att USA och Kina nu gått med på kraftiga utsläppsminskningar för att "rädda klimatet" är ordentligt missvisande. Så här skriver Nordin i en kommentar till ett inlägg på på Stockholmsinitiativets hemsida:



Om nu Sveriges miljöminister, alla lobbyister och klimatoroliga journalister verkligen oroar sig för koldioxidutsläppen borde de rimligen inte så okritiskt hylla utspelet från USA och Kina? Eller har de inte läst vad "Parisavtalet" säger?




Den globala temperaturuppgången sedd i ett historiskt perspektiv

2016-09-05



Detta är en figur över den globala temperaturen de senaste 420.000 åren rekonstruerad från borrkärnor tagna ur landisen på Antarktis. Temperaturen är den s.k. anomalin, d.v.s. avvikelsen från dagens temperatur, som anges med linjen vid noll grader. Blå fält visar istider och röda fält varma perioder däremellan, interglacialer. Källa: climate4you.com

Ibland kan det vara bra att se saker ur ett historiskt perspektiv. Dagens temperaturuppgång sägs "till 99% säkerhet" bero på människans utsläpp av koldioxid. Min fråga är vad de historiska tidigare temperaturtopparna - högre än idag - i så fall berodde på? Rimligen inte på människan i vart fall. Hur kan man då vara så säker på att nutida temperaturtopp beror på människans utsläpp av koldioxid?




Staten borde täcka alla kommunernas kostnader för nyanlända

2016-09-05

I föregående blogginlägg konstaterade jag att ett aktuellt orosmoln för de svenska kommunerna är regeringens hot att snabbt och drastiskt sänka ersättningarna till kommunerna för mottagande av ensamkommande barn och unga. Förslaget skulle ursprungligen trätt i kraft den 1 januari 2017, men har nu skjutits upp till den 1 juli 2017. Det är givetvis aningen bättre men innebär fortfarande att kommuner som träffat långa dyra avtal för att ta emot ensamkommande inte kommer att hinna säga upp dessa.

SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) anser dessutom att regeringen ger kommunerna lägre ersättning för skolgång, boende och omsorg än kommunernas verkliga kostnader.

Moderaterna har tidigare fört en diskussion om att staten borde betala alla kostnader för mottagande av nyanlända under längre tid än dagens två år. Det skulle ge kommunerna större möjlighet att få de nyanlända i egen försörjning. Det är ju staten som satt upp regler för asylmottagandet och det är staten som numera tvingar alla kommuner att ta emot nyanlända (liksom att erbjuda plats för asylsökande barn i skolan). När staten lägger en uppgift på kommunerna ska man i alla andra sammanhang också skicka med de pengar som krävs. Det är en princip som gällt under många år och det finns ingen anledning att bryta denna princip just när det gäller migrationspolitiken. Kommunpolitikerna måste ha en rimlig chans att hantera situationen ekonomiskt. Problemet idag är att även statens kassa är begränsad, det extremt stora asylmottagandet har skapat stora underskott i statens budget samtidigt som kommunerna upplever sig underkompenserade för sina kostnader. En minst sagt allvarlig situation, och det blir sannolikt ett stort politiskt diskussionsämne under hösten.

Rent principiellt anser jag att om regeringen inte anser sig ha råd att kompensera kommunerna i skälig omfattning bör också regeringen använda sin makt för att begränsa asylmottagandet. Det är inte gratis och någon måste betala. Det är inte rimligt att lägga betalningsansvaret på kommunerna som överhuvudtaget inte kan påverka omfattningen av asylmottagandet.




Allianspolitik stärkte kommunernas ekonomi - framtiden mera oviss

2016-09-03

Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för frågor som rör kommunsektorns ekonomiska situation har jag ägnat en del av sommaren åt att läsa ett par tunga rapporter. Dels har jag än en gång läst igenom Sveriges Kommuner och Landstings Ekonomirapport från april i år, dels har jag gått igenom Regeringens skrivelse som "Utvecklingen i den kommunala sektorn" som är daterad den 16 juni. Jag har också läst en utförlig artikel i nummer 27 av Dagens Samhälle som analyserar kommunernas ekonomiska resultat för 2015.

En väldigt kort summarisk sammanfattning är att kommunsektorn levde ganska gott under Alliansens regeringstid, liksom under 2015 när Alliansens budget i huvudsak styrde Sverige. Åren före Alliansen såg det däremot betydligt sämre ut, och utvecklingen framöver är också oroväckande. Det är också relativt stora skillnader mellan kommunerna.

Figur 1

Denna figur från regeringens skrivelse visar kommunernas och landstingens resultat åren 2000-2015, samt i den heldragna linjen en sammanvägning av kommuner och landsting.

Man ser tydligt att resultaten var mycket svaga under S-regeringarna 2000-2004, för att sedan öka. Under Alliansens år, 2007-2014, samt 2015 när Alliansens statsbudget i huvudsak styrde, låg kommunernas resultat kvar på stabila nivåer, om än med hack nedåt under krisåren 2008 och 2011. Men även under krisåren var ekonomin stabil och resultatet bättre än under högkonjunkturen i början av 2000-talet. Anledningen var bland annat att Alliansen tillförde kraftigt ökade statsbidrag till kommunerna för att klara välfärden under krisåren.




Dagens Samhälle kommenterar som sagt kommunernas resultat för 2015. Det visar sig att den samlade kommunsektorn (kommuner + landsting) faktiskt gjorde en rekordvinst. Totalt blev vinsten 27 miljarder kronor. För de kommuner som redovisar störst underskott verkar orsakerna genomgående vara nedskrivningsbehov i kommunala bolag. Överskott verkar också ofta ha samband med kommunala bolag, exempelvis överskott i bostadsbolag eller försäljning av kommunala bolag. En personlig reflektion är att det blir allt viktigare med kompetenta politiker som har tillräckliga kunskaper för att förvalta aktiebolag med mångmiljonvärden, och att det finns god anledning att inte ha fler kommunala bolag än man absolut måste. Fastighetsinnehav och bolag medför ekonomiska risker för en kommun och kan slå mycket hårt om det går fel.

De svenska kommunerna har en lånefinansieringsgrad på i genomsnitt 54%. Lägst ligger Öckerö som endast lånar till 3% av sina investeringar. Surahammar måste däremot låna 88%. Kiruna är Sveriges rikaste kommun med ett eget kapital på 165.000 per invånare, vilket är lite extremt och beror på LKAB:s bidrag för stadsomvandlingen. I övrigt ligger Skellefteå och Stockholm i topp på dryga 120.000 i eget kapital per invånare. I botten finns Laxå, Sveriges i särklass fattigaste kommun med ett eget kapital på endast 4.726 kronor per invånare. I Sjuhärad mår kommunerna relativt bra, alla kommuner ligger över genomsnittet i landet, bortsett från Bollebygd och Svenljunga som ligger sämre till. I Bollebygds fall beror det rimligen på en stark befolkningstillväxt, medan orsakerna i Svenljunga är den omvända. En lugn och stabil befolkningsökning är det bästa för en kommun.

Figur 2

Denna figur kommer från SKL:s Ekonomirapport och visar balansen mellan kommunernas kostnader och deras skatteunderlag.

2002-2006 med S-regering var kostnaderna betydligt högre än skatteunderlaget. Under Alliansåren 2006-2009 och 2010-2014 låg kostnaderna i balans med skatteunderlaget. 2015 uppstod efterhand nya obalanser som väntas öka 2016 och framåt.










SKL varnar i sin rapport för dessa ökande obalanser, och varnar för behov av stora skattehöjningar i kommuner och landsting. Dels handlar det om ökat flyktingmottagande, dels om demografiska förändringar med en större andel äldre och barn o skolåldern. SKL pekar också på att såväl ambitionshöjningar som effektivitetsbrister i kommunerna också påverkat utvecklingen sedan 2014. Det finns också stor risk att SKL underskattar kostnadsutvecklingen eftersom man påpekar i rapporten att man i sina kalkyler antar att de nyanlända har samma kostnader i respektive ålder som den befintliga befolkningen. Sannolikheten för att såväl nyanlända elever som vuxna har betydligt större behov av samhällets service är rimligen ganska stor, exempelvis inom skola och sjukvård. Ett aktuellt orosmoln är regeringens beslut att snabbt och drastiskt sänka ersättningarna till kommunerna för mottagande av ensamkommande barn och unga. Mer om detta i nästa inlägg.

Ytterligare ett orosmoln är skatteprognoserna för 2017. SKL varnade nyligen för att det blir betydligt lägre skatteintäkter 2017 än vad prognosen från april visade. Detta i kombination med kraftigt ökade kostnader är en oroväckande kombination. Tyvärr medför regeringens politik att förtagande och arbete beskattas hårdare, vilket brukar medföra lägre aktivitet i ekonomin. Och det slår omedelbart på välfärdens resurser.




I klimatextremisternas Sverige är transporter och resor bannlysta

2016-09-03

Under sommaren verkar klimathotsextremisterna ha fått ny luft under vingarna. Förslag efter förslag läggs fram av lobbyister, myndigheter och enskilda politiker som bara har en enda sak gemensamt - de vill motverka alla slags resor och transporter inom Sverige, trots att vi är ett av världens mest glesbefolkade länder. Dessutom vill de motverka att svenska reser utomlands.

Regelbundet kommer förslag från främst politiker inom MP och V, men även från olika lobbyorganisationer om att man borde införa en nationell flygskatt för inrikesflyget i Sverige. En sådan skatt beslutades av den gamla s-regeringen före Alliansen, och lagen skulle träda ikraft hösten 2006. Skatten stoppades av Alliansen, men ständigt kommer nya liknande tankar upp i samhällsdebatten. Att beskatta svenska flygbolag och svenska destinationer annorlunda än man gör i resten av EU kommer dock bara att leda till att svenska flygbolag lägger ned, flyttar utomlands eller slutar flyga på dagens svenska destinationer. De som drabbas är resenärerna som får färre avgångar och destinationer att välja på.

Helt i linje med dessa tankar går ju de styrande rosa-röd-gröna partierna i Stockholm när de vill avveckla Bromma flygplats och Miljöpartiet när de vill stänga ned regionala svenska flygplatser för att folk ska ta tåget i stället.

Häromdagen kom så en larmrapport från Naturvårdsverket som konstaterade att antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats i Sverige sedan början av 90-talet. "Nya beräkningar bekräftar att vårt internationella flygande svarar för lika stora utsläpp som all bilkörning i Sverige" skriver myndigheten i en rapport som känns som rena beställningsjobbet från en S-MP-regering som vill ha argument för att beskatta utrikes flygresor. Klimatlobbyisternas mål är att färre svenskar ska flyga på långresor runt om i världen. Vi ska alltså straffas om vi besöker andra länder som turister, utövar handel eller gör affärer med andra länder. Vi ska inte längre genom vår turism få bidra till att hjälpa människor ur fattigdom och skapa underlag för att skydda hotande arter i nationalparkerna runt om i världen.

Häromdagen kom också Trafikverkets rapport där man ställer sig skeptiska till att det skulle behövas nya vägar i Sverige! I en rapport skriver myndigheten att ”nuvarande vägkapacitet är i stort sett tillräcklig” och att man ”bör vara restriktiv med större investeringar i väginfrastruktur för ökad kapacitet”. Rapporten innehåller också förslag till hur koldioxidutsläppen ska minska. Bland annat förespråkar man att fler person- och lastbilar körs på el. Min fråga är om inte elfordon också behöver vägar? Dessutom finns en mängd dåliga och trafikfarliga vägar i Sverige som skapar långa köer och dålig miljö. Inte minst i de glesbefolkade delarna av landet. Självklart behövs en mängd nya vägar.

Det gamla vansinniga förslaget om kilometerskatt för lastbilar har ännu inte blivit verklighet, men gissa om det kliar i fingrarna på finansministern att hitta en ny intäktskälla. Och Miljöpartiet kämpar för förslaget även om de verkar ha missat att det inte går några järnvägsspår ut i de svenska skogarna där en av våra viktigaste exportprodukter - den svenska skogen - växer.

I Stockholm såväl som i Göteborg tävlar de rödgröna partierna om att försvåra för bilismen, göra det dyrare att parkera, avveckla parkeringsplatser och höja trängselskatten. Detta trots att många måste ta bilden när de pendlar till jobbet, och många i stan behöver bil för att pendla till jobb utanför stan eller resa till arbetet på tider när ingen kollektivtrafik går. Alla transporter till butiker eller som sker i tjänsten fördyras också, vilket givetvis läggs på priset till kunden.

Det enda de rödgröna partierna verkar vilja satsa på är en ekonomiskt ohållbar höghastighetsjärnväg för många hundratals miljarder som hotar att förstöra statens finanser under åtskilliga decennier framöver. Det märkliga i sammanhanget är att de inte ens kan räkna med någon "klimatnytta" som de så gärna vill framhålla, eftersom koldioxidutsläppen under byggnationen är så stora att de inte tjänas in under överskådlig tid genom det framtida resandet.

Dumheterna staplas just nu på varandra i klimatpolitikens namn och detta är bara början. (Snart kommer någon kreativ finansminister inte heller att kunna avstå från att införa en köttskatt). Den enögda jakten på koldioxid gör det legitimt för alla lobbyister, myndigheter och politiker att föreslå nästan vad som helst oavsett hur det påverkar enskilda människor, under förevändning att "det är "god klimatpolitik" med nya pålagor.

Själva reser klimatlobbyisterna glatt med flyg över hela världen för att delta i olika klimatkonferenser där de lär sig hur de ska plåga resten av mänskligheten med nya pålagor. Och ledande politiker och lobbyister åker taxi eller tjänstebil med chaufför mellan mötena i storstan...




Att alla ensamkommande "barn" inte är barn är ingen nyhet

2016-09-03

Det behövdes alltså en barnläkare som vittnade om att 40% av de ensamkommande barn han mött enligt hans bedömning varit vuxna (en del av dem mellan 30 och 40 år) för att media, politiker och ansvariga myndigheter ska vakna ur sin törnrosasömn.

Själv har jag flera gånger bloggat om detta med åldersbestämning av barn och berättat om vittnesmål från väl insatta personer, och varje gång har jag bemötts med en skur av protester, kallats rasist och får höra att jag sprider rykten, saknar empati och inte bryr mig om de "stackars barnen".

Bland annat bloggade jag i höstas om vittnesmål från socialtjänsten i Mölndal som berättade om 30-40-åringar på boenden för ensamkommande barn (se Integrationsbloggen den 6/11 2015).

Jag har fått liknande vittnesmål från asyljurister, gode män, poliser, anställda vid Migrationsverket mfl. Givetvis utan att de lämnat ut några enskilda personer, bara misstankar och vittnesmål (bland annat grundat på "barnens" egna berättelser som gör det omöjligt att de kan vara så unga som de påstår). I vissa fall också medgivande från "barnen" efter att de väl fått uppehållstillstånd på grund av sin "låga" ålder.

Jag har också fått vittnesmål från ungdomar som berättar att en del asylsökande killar skryter om att de har flera olika legitimationer som gör att de visar sin rätta ålder för att komma in på krogen, medan de har en annan legitimation som visar lägre ålder under asylprocessen eller om de grips för ett brott. Falska legitimationer har alltid funnits i omlopp bland ungdomar, så det är knappast märkligt att det förekommer även bland asylsökande ungdomar.

Så sent som för några veckor sedan fick jag nya vittnesmål från en person med god insyn i gode männens arbete. Det var en god man som tidigare haft uppdrag som stöd till ett par ensamkommande barn, som efter att de fått uppehållstillstånd och enligt egen uppgift "passerat 18 år" och därmed flyttat till eget boende hade råkat möta sin fd gode man på stan. Gode mannen hade då frågat sin tidigare klient om han verkligen var under 18 som han uppgivit. Han hade skrattat och bekräftade att han var flera år äldre, och att en av hans kompisar som bodde på samma hem för ensamkommande barn var 27 år i verkligheten.

Att kolla ålder på alla som uppger sig vara minderåriga borde vara en självklarhet. Dels för att vuxna inte ska ta resurser som är avsatta för barn. Dels för att vuxna män inte bör bo med minderåriga på asylboenden - vi har exempelvis fått ett antal rapporter som såväl våld som sexuella övergrepp mot barn på asylboenden, utförda av andra boende. Det är också orimligt att vuxna män kan undgå straff för grova brott genom att uppge felaktig ålder. Svenska folket och våra myndigheter är så grundlurade att det hela närmast påminner om Grönköping. Naiviteten bland myndigheter, politiker och media är så obegriplig att man saknar ord. Inte minst media bär en stor skuld att man inte tidigare grävt i denna fråga.




Även i Venezuela visar det sig att socialism inte fungerar

2016-09-02

Tidigare i år sändes ett uppmärksammat nyhetsinslag i SVT där man påstod att den ökande fattigdomen i Venezuela beror på det fallande oljepriset. Inte ett ord om att den socialistiska regimen bär skulden till ekonomins totala kollaps. Nationaliseringen av företag och naturtillgångar har skapat ett land i totalt kaos, där det inte ens finns mat för dagen längre trots att Venezuela tidigare var ett av Sydamerikas rikaste länder. Inflationen har periodvis uppgått till tusentals procent per år och fiendskapen med USA och Väst har strypt den viktiga turistnäringen.

I går den 1 september hölls en enorm demonstration i huvudstaden Caracas, trots att myndigheterna varnat människor från att demonstrera mot regimen. Över en miljon människor uppskattas ha deltagit i den största protesten mot socialistregimen som landet har upplevt, och det viktigaste kravet är nyval:



Jag tillbringade förra året ett antal timmar på flygplatsen i Caracas på väg till Peru. De enorma porträtten på tidigare presidenten Hugo Chavez (avliden 2013) tillsammans med glada barn andades Sovjetunionen, Cuba eller Nordkorea i både utformning och budskap:



Men socialism är alltid socialism. Det har inte på något ställe på jorden skapat bestående välstånd eller tillväxt, bara elände och fattigdom.




Fördubblad arbetsgivareavgift slår mot ungas jobb

2016-09-01

I dag har jag nedanstående debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med två moderata kolleger. De fördubblade arbetsgivareavgifterna gör det betydligt dyrare att anställa unga under 26 år. Det riskerar att slå mot både sommarjobb och permanenta jobb för unga. (Klicka för läsbar storlek)