Studieresa Japan 25 mars - 3 april 2016
(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned...)
På väg till Japan
2016-03-25
Just nu är jag på väg till Japan för en dryg veckas studieresa tillsammans med svensk-japanska parlamentarikerföreningen i Sveriges Riksdag. Första anhalt blir Tokyo där vi landar i morgon, och sedan reser vi norrut mot ön Hokkaido. Löpande rapport med bilder kommer som vanligt på bloggen efterhand.
Framme i Japan
2016-03-26
Resan gick via Köpenhamn och sedan via Ryssland och Sibirien till Tokyo, och Narita Airport.
Till ｖäｎster snötäckta berg nordost om Vladivostok, innan vi flög ut över Japanska sjön. Till höger flyger vi in över Japan.
Framme på Narita Airport.
Tokyo - 37 miljoner invånare
2016-03-26
Det är trångt i Tokyo....lite svårt att ta in att fyra gånger den svenska befolkningen bor i denna stad.
Vägar i tre våningar är standard. Får våra egna svenska infrastrukturproblem att framstå som relativt blygsamma.
Mer om detta senare under resan.
Tokyo - ett butiksutbud som nog slår det mesta
2016-03-26
Här några bilder fran Tokyos mest kanda shoppingdistrikt Ginza. Ett område med lite mer exklusiva butiker, även om inte programmet har så mycket fri tid att det hinns med någon mer omfattande shopping.
En intressant sak är vilket betydelse en stads storlek har för att specialbutiker ska kunna bära sig. I Tokyo finns specialbutiker för precis allt. Exempelvis besökte jag en butik i 12 våningar (!) som bara sålde papper, kort, pysselsaker och origami-produkter. En våning ägnades bara åt pappersark i olika färger och kvaliteter, och i entré fanns en "paper consierge" som kunde rådgiva kunderna i val av pappersark (!) I en storstadsregion med 37 miljoner kunder kan man uppenbarligen specialisera sig på det mesta och ändå ha gott om kunder.
Japan beslutade för några år sedan att inför en moms på 8% som läggs på varornas pris i kassan. Tanken var att sedan stegvis höja momsen ytterligare. Men efter att butikernas omsättning minskat har man nu beslutat att avvakta med ytterligare momshöjningar. Men om en vara enligt prislappen kostar 100 yen får man betala 108 yen i kassan.
Det finns också ett stort område med mer basarliknande butiker som ursprungligen växte upp under järnvägen som här går på en viadukt över mark fram till centralstationen. Här gäller helt andra priser och man skulle nog kunna fynda ordentligt om man hade tid att gå runt och leta.
Uenoparken i Tokyo
2016-03-27
Söndagen blev en lugn vilodag för att få ordning på tidsomställningen. Jag och några kolleger tog tunnelbanan till Uenoparken i centrala Tokyo för att se hur japanerna firar helg under de blommande körsbärsträden. Parken ligger nära järnvägsstationen och innehåller både ett äldre tempel, nationalmuseet och en djurpark
Tydligen är det tradition att ha picknick i parken på våren, och särskilt populärt är det nu när körsbärsträden snart går i blom. Det var extremt mycket människor i parken. Vi kom lite för tidigt för att uppleva den finaste blomningen, men en del träd blommade och andra stod i knopp. Och man märker att tokyoborna älskar sina körsbärsträd.
Framförallt är Ueno en rekreationsplats för tokyoborna, som denna dag flanerade runt, köpte blommor eller bonzaiträd i krukor (bilden tv ovan) eller mat i de många marknadsstånden - och hade picknick. Tusentals tokyobor satt utspridda över hela parken, snyggt och fint i rader på förutlagda presenningar, omgärdade av rep, och med tydliga skyltar att max 10 personer fick sitta i varje ruta. Ordning och reda:
Nedan tv: Givetvis underhölls vi av en grupp munkar som spelade traditionell japansk musik.
Mat finns det gott om, massor av marknadsstånd som säljer det mesta. Jag tyckte det såg rent och fräscht ut och vågade mig på att testa ett grillspett med kyckling och ett med kycklingköttbullar som tillagats på plats. Serverades mycket exklusivt i en plastsform, och äts medan man promenerar i parken. Det blev även ett spett med krabbkött, överdraget med senap. Lite udda. Allt smakade bra och jag blev inte magsjuk.
Ovan tv ett foto på Toshoguhelgedomen. Japanerna är shinto, vad jag förstår en variant av buddism. Framför templet var det en strid ström av bedjande. När man ber skakar man en bjällra en gång för att påkalla uppmärksamhet från gudarna. Därefter ger man ett litet mynt i gåva. Sedan bugar man djupt två gånger och klappar händerna två gånger, ber sin bön och bugar en gång till.
Till höger - ett stort sällskap som hade picknick utanför parken. De var glada och bjöd oss att sitta ned och ta en bit mat, men vi nöjde oss med att prata lite med dem och ta ett foto. Japanerna är oerhört sociala, gästvänliga och hjälpsamma!
Till minne av offren för atombomen över Hiroshima
2016-03-27
Inne i Uenoparken finns detta minnesmärke över offren för atombomben över Hiroshima 1945. Inne i duvan i monumentet brinner en låga. Elden finns inuti duvan monumentet brinner en låga som brunnit ända sedan 1945, elden kommer från en brinnande byggnad i Hiroshima och har hållits vid liv ända sedan bomben föll.
Shinobazudammen vid Uneoparken
2016-03-27
Uenoparken och den stora dammen är en grön oas omgiven av höga skyskrapor. Kontraster!
Parken vid Kejsarens palats
2016-03-27
Kejsarens palats ligger mitt innte i centrala Tokyo, omgivet av vallgravar och en fantastiskt fin park. Större delen av parken är öppen för allmänheten och är även ett välbesökt turistmål.
Även i denna park var det fullt med tokyobor på söndagspicnic.
Portarna in till parken når man via broar över vallgravarna. Här entrén mot den moderna delen av staden. På ena sidan av vattnet den historiska miljön och på andra sidan moderna skyskrapor. Det är svårt att tänka sig större kontraster.
Kejsarens palats
2016-03-27
Kejsarens palats ligger uppe på höjden i en stängd del i den västra delen av parken, ovanför den vita byggnaden som skymtar uppe på kullen. Den vita byggnaden är en del av det ursprungliga äldre palatset som bombades under kriget. Ett nytt, modernare palats uppfördes efter krigsslutet 1945.
Tokyos tunnelbana
2016-03-27
Jag säger det direkt - Tokyos tunnelbanesystem är fantastiskt! Som ett stort spindelnät (se nedan) med en mängd olika linjer som går kort och tvärs, vilket gör att man med ett par byten kan ta sig vart som helst i denna gigantiskt stora stad. Billigt är det också, en dygnsbiljett kostar 600 yen, dvs motsvarande 42 kronor. Och då får man åka så mycket man vill. Vi har tagit tunnelbana till i stort sett alla möten och aktiviteter hela tiden i Tokyo.
Det är otroligt rent och snyggt i tunnelbanan. Inget skräp, inget klotter, städat och snyggt.
Nedan sitter jag i en vagn tillsammans med mina kolleger Gunilla Nordgren och Sotiris Delis.
Ordning och reda är det också. Väl skyltat och tydligt med hur de olika linjerna går. Varje linje har en bokstav och alla stationer ett nummer. Inne i vagnarna meddelas elektroniskt på skärmar vilken vagn man är i, vilken nästa station är och åt vilket håll man ska gå för att lämna stationen.
Längs spåren på perrongen finns heltäckande väggar eller barriärer för ökad säkerhet och bättre luft. Tåget stannar automatiskt exakt framför dörrarna i barriärerna på perrongen. Punktligheten är också imponerande.
Japanerna är lydiga. Här står man snällt innanför de målade linjerna på led på båda sidorna om dörröppningen i barriärerna och väntar på tåget. Framför dörrarna mellan de målade rutorna är det tomt då de avstigande kan komma fram. Jag tvivlar på att detta skulle fungera i Sverige, men i Tokyo går det utmärkt. Överhuvudtaget känns japanerna väldigt disciplinerade, väluppfostrade och vänliga.
Möte med elever på Meijiuniversitetet
2016-03-28
Dagens första möte var med elever på Mejiuniversitetet. Den intressanta paraplytorkningsmaskinen i entrén förtjänade ett eget foto.
De elever vi träffade studerade bland annat engelska, men var också intresserade av Sverige eftersom en del elever har varit heter Kenji Suzuki, är professor, och har tidigare arbetat som lärare i japanska studier på Stockholms Universitet i 10 år och är nu tillbaka i Tokyo.
Vi fick en intressant föredragning om skillnader och likheter mellan Sverige och Japan, några exempel följer i nästa blogginlägg. Därefter hade vi gruppvisa samtal med eleverna om aktuella frågor i Japan och om deras vardag som studenter.
Vi var också uppe på översta våningen i universitetsbyggnaden och såg detta panorama över Tokyo. En gigantisk stad.
Sverige och Japan - likheter och skillnader
2016-03-28
Här är några av professor Kenji Suzukis bilder som illustrerar likheter och skillnader mellan Japan och Sverige.
Första bilden beskriver Japans demografiska problem. De japanska kvinnorna föder få barn, delvis till följd av att man inte har så väl utbyggd barnomsorg och att många unga kvinnor därmed tvingas välja mellan yrke eller att skaffa barn. En del nöjer sig med ett barn och går sedan ut i arbetskivet, andra blir kvar som hemmafruar och lever på sina män. I Japan har man sambeskattning mellan makar.
Man har idag en snabbt åldrande befolkning. Dessutom en krympande befolkning - 2015 minskade folkmängden med ca en miljon. (Det finns dock 127 miljoner japaner kvar). Man har idag 60.000 hundraåringar i Japan och allt fler uppnår ännu högre ålder.Man har en mycket liten invandring och nästan ingen asylinvandring alls, Pensionsåldern för statligt anställda är 60 år, och man kan då få ett betydande engångsbelopp i pension. Många fortsätter sedan jobba med andra saker för att få en inkomst eftersom man ofta förbrukar sitt engångbelopp till annat. Privat anställda jobbar vanligen längre än 60 år. Jag frågade både ambassadören och andra under resan om man inte diskuterade förändring av pensionssystemet och en höjd pensionsålder, men det är tydligen en fråga de japanska politikerna inte vågar närma sig överhuvudtaget.
Japan har en mycket liten invandring, endast 2% av befolkningen är invandrare, jämfört med 16% i Sverige. Japan lever inte upp till internationella konventioner om asylmottagande, förra året sökte 9.000 personer asyl. 27 stycken (!) fick stanna. Den största invandringsgruppen idag är ca 600.000 kineser, många har ursprungligen kommit som flyktingar. Arbetskraftsinvandring och gästarbetare förekommer, men inte i någon stor omfattning.
Sammantaget leder den låga nativiteten, att kvinnorna stannar hemma i stället för att jobba, det snabbt ökande antalet pensionärer som blir allt äldre och den låga invandringen att Japan kommer att få mycket stora demografiska problem framöver.
Arbetslösheten är låg i Japan, 4% 2014 mot 8% i Sverige. Samtidigt är det lite en sanning med modifikation. 42% av japanerna saknar fast anställning, medan 58% har fasta livstidsanställningar enligt tidigare japansk tradition. Dessa livstidsanställningar ger betydligt bättre lön än de tillfälliga anställningarna och dessutom en mängd förmåner som de tillfälligt anställda inte har. Man har alltså en extremt tudelad arbetsmarknad.
Man ser också hur andelen fattiga (de som lever på existensminimum eller lägre) är dubbelt så hög i Japan som i Sverige. Främst är det pensionärer och ensamstående föräldrar som har mycket låga inkomster.
En annan intressant skillnad är att hela 30% av japanerna jobbar mer än 50 timmar per vecka, mot endast någon enstaka procent i Sverige. Detta ligger i den japanska kulturen, att man är extremt lojal och jobbar längre på dagarna än vad man egentligen måste.
En dubbelt så stor andel av de arbetslösa är långtidsarbetslösa i Japan jämfört med Sverige. Man förklarade det med att det finns en "skamfaktor" i att vara arbetslös - traditionellt har japanerna varit livstidsanställda och därmed har arbetslöshet knappast förekommit. Nu ser många ned på den som är arbetslös och det gör det extra svårt att få chansen att få ett nytt jobb om man varit arbetslös en tid.
Japan lägger bara hälften så mycket i procent av BNP på utbildningssystemet jämfört med Sverige. Trots detta kommer japanska elever högt i Pisa-undersökningarna. Jag tycker det är ett intressant samband. Frågan är om det hjälper att bara tillföra mer pengar i det svenska skolsystemet?
Universiteten är både privata och offentligt drivna. Det universitet vi besökte var privat. Både offentligt och privat drivna universitet tar ut höga terminsavgifter, motsvarande 4.700 dollar per år för offentligt drivna universitet och 7.600 dollar per år för privata. Det är stor skillnad mot det svenska systemet där inga avgifter tas ut och alla universitet är offentligt drivna.
Jag frågade studenterna om studiefinansieringen. De flesta studenter verkar bo hemma hos sina föräldrar och det finns inga studiemedel av svensk modell. Däremot kan man få stipendier. Många studenter jobbar extra vid sidan av studierna.
Sista bilden visar att japanerna är mindre nöjda med sitt liv än svenskarna, och att självmordsfrekvensen är betydligt högre. Det är samma som i exempelvis Korea och Kina där mycket höga krav och hårt arbetslivsklimat har ett högt pris. (Det finns samtidigt rykten om att det låga antalet registrerade mord beror på att en del mord felaktigt klassas som självmord, om det stämmer eller inte är svårt att veta säkert).
Kriminaliteten är mycket låg i Japan, både när det gäller enklare brott och grövre brottlighet. Det känns mycket tryggt att vistas i Tokyo sent på kvällen eller att åka tunnelbana på natten. Under de dagar jag varit i centrala Tokyo har jag inte sett någon form av kriminalitet, bråk eller liknande. Inget klotter heller. Människor är extremt vänliga och hjälpsamma. Möjligen är situationen annorlunda ute i förorterna.
En sushi-lunch på japansk vis
2016-03-28
Efter våra samtal tog eleverna med oss till sina egna favoritställen för att äta lunch. Själv hamnade jag och min riksdagskollega Sotiris Delis (M) på den närbelägna basaren vid Nakano Broadway (som bland annat även erbjuder många exempel på japansk Anime- och Mangakultur. Vi besökte denna trevliga sushi-restaurangkultur och där maten kom på ett rullande bank på små tallrikar, och det var bara att ta de tallrikar man önskade. När man var nöjd och mätt räknades antalet tallrikar, och tallrikarnas olika färger innebar olika priser för sushibitarna. Eleverna blev extra glada när vi bjöd dem på lunchen.
Besök hos trafikledningen hos Japan Railways
2016-03-28
Dagens andra långa möte var med Central Japan Railway Company, CJR, som bland annat ansvarar för driften av Shinkansen, Japans snabbtåg. Det gamla statliga järnvägsbolaget är uppdelat i sex olika bolag som numera är helt privatiserade. Vi besökte driftledningen i Tokyo som finns i den gamla enormt stora och vackra järnvägsstationsbyggnaden.
Shinkansen introducerades redan för femtio år sedan och man kunde stolt konstatera att man inte råkat ut för en enda olycka som kostat människoliv under dessa 50 år. Samtidigt är tåget mycket punktligt, den genomsnittliga årliga förseningen är 12 sekunder per avgång. Och då är alla stop medräknade, även de som beror på orkaner, snöstormar och jordbävningar.
Tokaido Shinkansen opererar linjen Tokyo-Osaka, en sträcka på ca 500 km. Man kör tågen med en hastighet av 285 km i timmen. I genomsnitt går det 350 avgångar per dag fram och tillbaka mellan Tokyo och Osaka. Under högtrafik finns samtidigt 80 tåg på banan. Det finns endast 6 stationer på den 50 mil långa banan. Varje dag transporteras 430.000 passagerare mellan Tokyo och Osaka!
Underhållet av banan är rigoröst. Tågen går mellan 06.00 och 24.00. Nattetid ägnas åt reparationer och översyn. "Dr Yellow" är ett gult Shinkansen inspektionståg som patrullerar hela sträckan var tionde dag för att upptäcka fel och brister på banan som åtgärdas omedelbart.
Trafikledning och underhåll och säkerhet (även kontroll av seismisk aktivitet för att kunna förutse jordbävningar och då stoppa tågen i tid) styrs från den stora trafikledningscentralen i Tokyo som vi besökte. (Fotot ovan är från bolagets presentationsmaterial, fotoförbud gäller inne i driftledningscentralen). Totalt är det 80 personer arbetar med detta. Det finns också en reservtrafikledning i Osaka som kan ta över om trafikledningen i Tokyo slås ut, exempelvis vid en jordbävning.
För mig blev det ännu mera uppenbart att höghastighetståg av denna typ är oerhört kostsamma både att bygga och driva, och att det därför krävs oerhört stora passagerarvolymer för att det ska bli ekonomiskt försvarbart. Japan har nära 130 miljoner människor. Tokyo 13 och storTokyo hela 36 miljoner invånare. Det är viss skillnad mot att bygga denna typ av järnväg mellan Stockholm och Göteborg eller Stockholm och Malmö.
Japan planerar nu för att introducera en ny generation av tåg 2027, "Maglev-tåg", som är ännu snabbare än Shinkansen. Dessa tåg skall gå på magnetslingor och kommer att närma sig hastigheter nära 500 km per timme. Även detta jätteprojekt kräver passagerarvolymer av japansk omfattning för att överhuvudtaget vara ekonomiskt realistiskt. Trots detta ifrågasätts projektet, inte minst med tanke på att Japans befolkning kommer att minska kraftigt kommande decennier och att det då blir färre invånare och passagerare som är med och delar på kostnaden.
Briefing och lunch med svenska företagare på ambassaden
2016-03-29
Dagen började med en briefing på svenska ambassaden. Här står jag i ambassadens imponerande representationsvåning. Ambassadör Magnus Robach berättade för oss om aktuella frågor i det japanska samhället och politiken. Mycket handlade om sådant jag redan tidigare berättat om i tidigare blogginlägg om exempelvis befolkningsstrukturen, demografin, de låga födelsetalen, arbetslösheten, migrationen mm. Det mest alarmerande är kanske att Japan inom några decennier förväntas minska sin befolkning från 127 miljoner idag till ca 80 miljoner.
Men vi fick också en tydligare bild av japansk ekonomi, och den är bekymmersam. Man har sedan många år ingen ekonomisk tillväxt längre, och den "japanska modellen" när det gäller näringslivet försvårar omställning. Den historiskt stora hänsynen till de livstidsanställda och till samhället i stort gör att japanska företag sällan avveckla olönsam verksamhet, utan låter den fortsätta. I längden är det svårt att fortsätta så när man är beroende av att kunna konkurrera med andra länder. Alla bedömare är eniga om att det behövs mer marknadsekonomiskt tänkande, men såväl företagsledare som politiker har svårt med detta.
En annan stor utmaning för Japan är den extrema urbaniseringen. I stort sett alla landsändar, inklusive näst största staden Osaka, avfolkas, och alla dras till Tokyo som i stället har svår växtvärk.
Man säger att Tokyo är ett "monster" som driver upp bostadspriser och ökar människors skuldsättning dramatiskt. Japanerna har slutat nettospara (vilket de historiskt sett alltid har gjort), och i dag är man i stället skuldsatta. Orsaken är främst stigande bostadspriser i Tokyoregionen, men också arbetslöshet, osäkra anställningar,, fattiga pensionärer och fler ensamstående föräldrar.
Politiskt är Japan i princip en enpartistat, eftersom det styrande Liberaldemokratiska partiet har en betryggande egen majoritet i parlamentets båda kamrar. Och med undantag för en valperiod nyligen har detta parti styrt Japan under mycket låg tid. Man pratar idag mycket tom "Abenomics", dvs premiärminister Abes ekonomiska reformtankar. Men det är inte så lätt att modernisera Japan, det måste hela tiden ske med hänsyn till historiska värderingar. En viktig sak har i vart fall gjorts, och det är nya uppförandekoder för näringslivet, för ökad transparens, fler externa personer i styrelserna mm. Ett problem är att även om man inte har någon direkt korruption av traditionell typ så förekommer omfattande "administrativ protektionism" som stänger ute utländska företag. Detta är negativt för investeringsviljan från utländska koncerner.
Efter vår briefing bjöd ambassaden på lunch med ett antal inbjudna svenska företagare som är verksamma i Tokyo. Det var intressant att höra dem berätta om sina erfarenheter av det japanska samhället och företagsklimatet.
Besök i parlamentet
2016-03-29
Det japanska parlamentet "National Diet of Japan" byggdes 1920-36. Man har ett system med tvåkammarriksdag, där underhuset (475 medlemmar) stiftar lagar som sedan överprövas av överhuset (242 ledamöter). För att vara valbar till underhuset måste man vara minst 35 år, och åldersgränsen till överhuset är 30 år.
Vi besökte underhusets plenisal (ovan). Nedan den exklusiva ingången och trappan som endast används när kejsaren öppnar parlamentets session.
Vi träffade också en grupp medlemmar av den svensk-japanska parlamentarikerföreningen i Japans parlament.
Tokyo Bay
2016-03-29
Efter besöket i parlamentet tog jag en taxi till sydvästra delen av Tokyo för att besöka Toyotas stora bilhall och museum. På vägen passerade jag Tokyo Bay, ett tidigare hamnområde som nu snabbt byggs ut med moderna bostäder och andra byggnader.
Toyotas showroom och bilmuseum
2016-03-29
Toyotas huvudkontor ligger i Nagoya, längre västerut i Japan. Där har man sitt stora bilmuseum. Men i Tokyo har man något man kallar för "Toyota Mega Web" där man visar alla sina senaste bilmodeller. Dessutom finns "Toyotas History Garage" där man visar ett antal äldre bilar, som byts ut med jämna mellanrum. Man har också en imponerande samling leksaksbilar och modeller av främst olika japanska bilar, men också en del andra.
Här den äldsta som fanns i lokalen, en liten rolig Toyopet Corona från 1961 - mitt födelseår. Högra bilden visar en elegant Toyopet Crown från 1963. (På 1960-talets början hette bilmärket inte Toyota utan Toyopet).
Och här några andra äldre Toyotor: Den grå på första bilden är en Corona från 1967. I bakgrunden skymtar en röd Corona från 1966. Och den vita skönheten är en Toyopet Crown från 1966.
Någon Toyota Corolla fanns inte på utställningen, men min egen gula med årsmodell 1975 skulle inte gjort bort sig i sällskapet.
Och så mina två favoriter av dagens Toyotamodeller: Dels en Toyota Crown Majesty, dels den senaste modellen av Toyota Camry. Två modeller jag gärna skulle vilja köpa, men de finns tyvärr inte i Sverige.
Extrema hundprylar
2016-03-29
Intill Toyotas anläggning fanns ett köpcentrum som jag passerade på vägen till pendeltåget som jag skulle ta tillbaka till hotellet. Jag upptäckte då flera butiker som sålde ganska extrema hundprylar - exempelvis volangklänningar, mössor, hattar, barnvagnar för hundar - och söta små tofflor med gummisula så inte vovven ska bli blöt om fötterna. Alla kläder och skor köpte man efter mått-tabell, anpassad efter olika hundraser.
Jag köpte dessa gula små tofflor till lillvovven hemma, vi får väl se om hon vill ha dem på sig...
Statyn över hunden Hachiko
2016-03-29
Här står jag vid statyn som hedrar hunden Hachi, vars ägare Hidesaburō Ueno var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen i Shibuya och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.
Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.
En av Hidesaburō Uenos studenter, som var något av en expert på rasen Akita, såg hunden vid stationen och följde honom hem. Han fick höra historien om Hachis liv och kort därefter publicerade han en dokumenterad inventering av Akitas i Japan. Forskningen visade att det endast fanns 30 renrasiga akitas kvar, Hachi inkluderad.
Professor Uenos före detta student återvände ofta för att besöka Hachi och genom åren skrev han flera artiklar om hans otroliga lojalitet. År 1932 publicerades en av artiklarna i Tokyos största tidning och Hachi blev känd över hela landet. Hans trofasthet mot sin husse imponerade på folket i Japan och ansågs representera en familjelojalitet som alla borde sträva efter. Lärare och föräldrar använde berättelsen om Hachikō som ett exempel för sina barn och elever. En känd japansk konstnär skapade en skulptur av hunden och hela Japans medvetande om rasen Akita växte. Så småningom blev Hachis legendariska trofasthet en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachikō', eftersom 'kō' är en hederstitel. Hachikō dog den 8 mars 1935, och finns idag uppstoppad på National Science Museum of Japan i Uenoparken i Tokyo.
Den 8 april varje år hedras Hachikōs minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation. År 1987 kom filmen Hachikō Monogatari, en berättelse om den trofasta hundens liv, som fick stora framgångar. År 2009 släpptes filmen Hachiko - En vän för livet, regisserad av Lasse Hallström.[
Tokyo by night
2016-03-29
Lite byggnader i Tokyo
2016-03-29
Ovan ser man hur dyr marken är i Tokyo. Varje liten markplätt bebyggs med höga hus, hur smal tomten än är. Vissa hus är så smala att man inte förstår hur det ens går att använda dem.
Husen sitter inte ihop, utan mellan varje hus är ett mellanrum på någon halvmeter eller meter. Detta är för att ett hus som rasar vid en jordbävning inte med automatik ska dra med sig grannfastigheterna.
Det finns inte så många äldre hus kvar i Tokyo, de flesta förstördes av bombningar under kriget, andra har rasat efter jordbävningar. Men några äldre fina byggnader såg vi, exempelvis parlamentet och den fina järnvägsstationen som jag visat på tidigare bilder. Nedan till vänster justitiedepartementets vackra gamla hus, omgivet av moderna skyskrapor som inhyser övriga departement.
Ovan till höger och nedan till vänster två exempel på hur man bevarat gamla lägre hus, antingen i sin helhet, eller bara fasaden, och sedan byggt en skyskrapa intill eller rent av ovanpå det gamla huset.
Annars är det mest moderna höghus som gäller. Bilden ovan th är tagen från den öppna platsen nära kejsarens palats, in mot stadens centrum. Nedan tv en bild tagen från centralstationen. Det blir ganska mörkt nere mellan de höga husen som dessutom ligger ganska tätt, men här och var finns öppna platser med just nu blommande körsbärsträd.
Med snabbtåg Tokyo - Hakodate (Hokkaido)
2016-03-30
Snabbtåget Shinkansen har jag beskrivit i tidigare inlägg. "Shinkansen" betyder helt enkelt "nytt snabbt tåg" på japanska. Vi reste med tåget i fyra timmar, sträckan Tokyo-Hakodate på ön Hokkaido, en sträcka på uppemot 80-85 mil. Den sista delen av sträckan öppnades bara tre dagar före vårt besök, så vi var några av de första som åkte med den nya järnvägen.
På tåget kunde man handla traditionell japansk lunch i form av en låda med ett antal olika fiskar och fiskrätter på en bädd av ris. Riktigt gott faktiskt!
Det var lite svårt satt ta in den uppståndelse som den nya järnvägen medför, man har stora förhoppningar på att den ska öka turismen och locka fler att bo i regionen. Man delar ut massor av souvenirer och reklamartiklar med det nya gröna tåget på, och i hotellets foaje hade man till och med gjort ett stor arrangemang av levande blommor i formen av det nya tågets lok!
Lite bilder från tågresan till ön Hokkaido
2016-03-30
På vägen från Tokyo passerade vi ett antal städer och orter, nedan några bilder från Sendai, en av de städer som drabbades hårdast av tsunamin (som även slog ut kärnkraftverket i Fukushima, en bit längre bort). På nedre bilden syns en kyrkogård där en del av offren från tsunamin är begravda. I övrigt syntes inte mycket av den tidigare förstörelsen, staden var uppbyggd igen.
När vi närmade oss ön Hokkaido i norr blev naturen allt vildare, bergen snötäckta, och man började allt mer känna sig hemma i ett mer svensk klimat än det varma vårvädret i Tokyo.
Hokkaido
2016-03-30
Hokkaido är den nordligaste stora ön i Japan. Huvudorten är Sapporo. Vi kom till Hakodate längst ner i söder med järnvägen, som går i tunnel under vattnet från den japanska huvudön Honshu.
Från Hakodate tog vi sedan den gamla järnvägen upp till Sapporo. Därifrån gjorde vi ett besök med buss till Tobetsu (den rödmarkerade punkten norr om Sapporo). Efter några dagars studiebesök på olika ställen i Sapporo besökte vi sedan Marakura Onsen Spa sista kvällen i Japan. Detta ställe är beläget vid sjön Shikotsuko söder om Sapporo, uppe i nationalparken. Tidigt morgonen därpå åkte vi till flygplatsen Chitose och flög med till Narita Airport utanför Tokyo och fortsatt resa hem till Sverige.
Högtidligt mottagande i Hakodate
2016-03-30
I Hakodate blev vi mottagna närmast som kungar. Kommunledningen hälsade oss välkomna på perrongen och två TV-team fanns på plats. Det var uppenbart att man uppskattade att vi som en av de första grupperna av utländska besökare åkte till Hakodate med den nya järnvägen.
Vi fick sedan en föredragning om järnvägsbygget av platschefen för järnvägsbolaget, och därefter gjorde vi en rundvandring på den alldeles nyöppnade järnvägsstationen.
Japanska media om vårt besök
2016-03-30
Japanska NHKTV uppmärksammade vårt besök ett nyhetsinslag. Klicka på bilden för att se inslaget. Nedanför följer även en nyhetsartikel i den japanska tidningen The Nikkei.
Botaniska trädgården i Hakodate
2016-03-30
I Hakodate finns ett stort fint växthus, lite som en miniatyr av Palmhuset i Göteborg. Trots de mycket bistra vintrarna kan man odla tropiska växter, tack vare den goda tillgången på naturligt hett vatten från den vulkaniska berggrunden. Precis som på Island.
Växthuset innehöll två fantastiskt fina gamla trumpetblommeträd, prakfulla bouganvillea, kaktusar, palmer och massor av andra tropiska växter.
Apor som badar spabad
2016-03-30
Flera hotell (inklusive vårt eget) erbjuder varma spabad i vatten som pumpats upp från de varma källorna i underjorden, även detta precis som på Island. Och inte bara människor gillar varma bad.
Uppe i bergen lever den japanska apan av arten Snow Mountain. När det blir för kallt på vintrarna värmer sig aporna genom att bada i naturliga varma källor. I Hakodate, nära växthuset, finns en stor koloni apor i ett hägn. Hägnet imponerade knappast när det gäller djurens naturliga miljö, men de hade i vart fall en mycket stor bassäng med naturligt varmt vatten, och det var ingen tvekan om att aporna verkligen njöt av att bada. De såg ut som vilka turister som helst där de stod i grupper och badade.
Möte med kommunledningen i Hakodate
2016-03-30
Efter att man visat oss växthuset och de badande aporna kördes vi till kommunhuset i Hakadate, där vi träffade borgmästaren Toshiki Kudo. Det var ingen tvekan om att han var mycket nöjd med den nya järnvägsförbindelsen till sin stad, och han var också stolt över att vår svenska delegation var den första utländska grupp som kom till hans stad på besök med den nya järnvägen.
Hakodate
2016-03-30
Kommunhuset (ovan) ligger på den smalaste delen av Hakodate, mitt emellan Japanska Sjön i väster och Stilla Havet i öster. Nedan en bild från Hakodateyama Mountain (det höga berget ovanför staden) som visar hur staden är belägen mitt emellan havet på vardera sidan. Ryssland i väster och Amerika i öster.
I Hakodate är det hamnen och fisket som dominerar stadsbilden. Jag provade en Sashimi på en av stadens fiskrestauranger. Alltså rå skivad fisk. I detta fall Lax, makrill och tonfisk. Lite konstigt känns det att äta rå fisk, men med lite soja och wasabi så smakar det faktiskt alldeles utmärkt.
Här några bilder från hamnen som jag tog på morgonen dagen efter, innan vi fortsatte till Sapporo.
Med tåg från Hakodate till Sapporo
2016-03-30
Den nya järnvägen för Shinkansen slutar alltså numera i Hakodate. Vill man resa längre med tåg är det den gamla, slingrande och tidvis ganska långsamma gamla järnvägen som gäller. Men det gör också att man hinner se mycket av landskapet som glider förbi.
I början går järnvägen i inlandet och i fjärran syns berg och snötäckta vulkaner. Och odlingssäsongen är redan igång trots att snön precis smält bort.
Skogsindustrin och skogsbruket i Japan är vad jag förstod ganska eftersatt. Trots att man har stora skogar i Japan så importerar man timmer och virke. Men jag såg i vart fall detta lilla sågverk längs järnvägen.
Halvvägs till Sapporo går järnvägen alldeles längs kusten vid Stilla Havet, och fiskelägena ligger tätt. Man inser snabbt hur viktigt fisket är för denna del av Japan.
Och till slut var vi framme på centralstationen i Sapporo.
Tobetsu
2016-03-31
När vi kom fram till Sapporo väntade buss på stationen för att direkt ta oss vidare till grannkommunen Tobetsu, norr om Sapporo. Vi passerade den breda och isfria Ishikarifloden strax norr om Sapporo. När vi närmade oss Tobetsu passerade vi en annan flod som fortfarande var täckt av snö och is.
Klimatet i Tobetsu är betydligt kallare än nere i Sapporo, och man berättade för oss att man vintertid ofta har ett snötäcke på 2,5 meter. Trots att snösmältningen börjat låg snön fortfarande djup.
Möte med borgmästaren i Tobetsu
2016-03-31
Framme i Tobetsu fick vi ett fantastiskt mottagande. Tobetsu är vänort med Leksand i Sverige och kopplingen till, och intresset för, Sverige skulle visa sig vara något alldeles extra. Inne i kommunhuset verkade hela personalen fått ledigt för att ta emot oss, glatt viftande med svenska och japanska flaggor.
Vi träffade sedan borgmästare Miyaji, som besökt Sverige flera gånger, och som tidigare var europachef för det globala japanska storföretaget Mitsubishi. Han berättade om sin vision att locka både Ikea och Clas Olsson till staden för att ytterligare förstärka kopplingen till Sverige. Han berättade också mer om stiftelsen Swedish Center Foundation, och det nya bostadsområdet Sweden Hill. Mer om detta i kommande inlägg.
Bakgrunden till svenskintresset i staden är att man varit vänort med Leksand i Dalarna i nära 30 år. Man har ett nära samarbete med flera svenska företag, bland annat hustillverkare, och i staden firas flera olika svenska högtider varje år, såsom midsommar, påsk, lucia och dessutom har man surströmmingsfest (!). Man har även ett eget ishotell med Jukkasjärvi som modell. Vi fick också höra att det i Leksand finns en japansk park som byggts med hjälp av invånarna i Tobetsu. Det kulturella utbytet mellan Tobetsu och Leksand är stort trots det geografiska avståndet.
Barnverksamhet i buddisttemplet
2016-03-31
Efter mötet med borgmästaren fortsatte vi till Zenkyuji buddisttempel där man även bedriver fritidsverksamhet för barn. Alla barn är välkomna, oavsett om man tillhör samma religion eller inte. Oftast har man sina aktiviteter på söndagar, men den dag vi besökte Tobetsu hade man ledigt från skolan så därför hade man en massa barn på aktiviteter även denna dag mitt i veckan. Mottagandet var lika fantastiskt som i kommunhuset, alla barnen mötte oss utanför när vi steg av bussen och sedan sjöng man för oss när vi kom in.
Vi gick sedan runt och tittade när barnen lärde sig måla japanska skrivtecken och vika traditionella pappersfigurer, något man tycker om att göra i Japan. Otroligt gulliga barn och jätteglada för att få vara med på bild. I Japan har ingen några invändningar mot att man fotograferar barn i skolan, tvärtom säger lärarna glatt ja när man frågar snällt om man får ta några bilder med barnen. Det hade aldrig gått i Sverige.
Innan vi reste vidare gjorde vi också ett besök i själva templet.
Sweden Hill
2016-03-31
Vi fortsatte sedan till Sweden Hill. Det är en höjd i utkanten av staden som är bebyggd enbart med hus av svensk typ. En del importerade från Sverige, andra byggda på plats efter svensk förlaga. Hela området ska se "svenskt ut", med en slingrande väg, röda hus med vita knutar, rejäla tomter, och utplanterade björkar längs vägen.
Området anses vara mycket exklusivt, de "svenska" husen är både större än de traditionella japanska och har högre boendestandard. Husen ligger också glesare än i traditionella japanska byar. Dessutom är husen de bättre isolerade och har treglasfönster, vilket är stor fördel i det bistra klimatet. Vi förstod att det är hög status att bo på Sweden Hill. I dag finns runt 400 hus i Sweden Hill, och det bor ungefär 700 personer där. Några hus är sommarstugor till förmögna Sapporobor, men de flesta bor i byn året runt.
Swedish Center Foundation
2016-03-31
Mitt bland husen på Sweden Hills ligger "Swedish Center", några byggnader som bland annat inrymmer en glashytta och ett möbelsnickeri där svenskt kunnande kombinerats med japanska traditioner. Idag tillverkas glas på svensk vis, med importerad glasmassa från Sverige, och i snickeriverkstaden ansvarar en japan som studerat fyra år i Stockholm och har svenskt gesällbrev som möbelsnickare. Förutom möbler tillverkar han traditionell japansk intarsia (utsnitt ur olika träslag som läggs som ett avancerat "pussel"). Bland annat hade han just gjort en tavla med modell av en äldre Volvo (!), och dessutom hade han slutfört en fantastisk tavla (nedan) med blommor, som tagit flera veckor att färdigställa. Den var beställd av en förmögen japan i Sapporo.
I övrigt innehåller centrat en mängd saker från Sverige, allt från Dalahästar och böcker med Pippi Långstrump till aktuella påskdekorationer. En del är till salu, annat är mer som en utställning om Sverige.
Fika med Sverigevänner
2016-03-31
Vi var inviterade till "fika", som är det ord japanerna använder för att beskriva den svenska traditionen att dricka kaffe och äta kanelbullar. Det svenska ordet "fika" används flitigt. Massor av Sverigevänner kom på fikan, en del bor i byn, andra kom från Tobetsu eller ända från Sapporo för att träffa oss. Själv hade jag Sapporos fd vice borgmästare, Mr Taku Sugimoto, som fikasällskap, han är också är ordförande i Hokkaido Sweden Society (nedan tv). Och ja, man är väldigt sociala i Japan, vilket framgår av foto th på mig, tillsammans med Mr Ikeda, styrelseledamot i Hokkaido Sweden (tv) och Mr Sugimoto till höger.
Sapporo
2016-03-31
Sapporo är huvudstad på ön Hokkaido, och har ca 1,8 miljoner invånare. Stadens befolkning ligger ganska stabilt, till skillnad från många städer i Japan, men de mindre orterna på Hokkaido tappar befolkning som flyttar till Sapporo.
Höga skyskrapor trängs med ett och annat äldre hus. Ovan stadens centrum vid centralstationen. Nedan th det gamla regionparlamentet, och bakom syns det nya.
Trafiken känns inte som något stort problem i Sapporo, troligen för att tunnelbanenätet är väl utbyggt. Parkeringssystemet är däremot lite udda, en bom fälls ned över bilen när man parkerat, och enda sättet att lyfta bommen är att först betala för den parkeringstid man använt.
Sapporos lilla "Eifeltorn" är välkänt och ett slags mittpunkt i staden. Från detta torn utgår man när man numrerar gatorna i staden. Ett praktiskt sätt att hitta rätt.
Sapporo är en utpräglad vintersportort. 1972 hölls vinter-OS här, och man försöker nu få ett nytt vinter-OS till staden. Nästa år håller man asiatiska vintermästerskapen i Sapporo, och nedräkning pågår!
Knytkalas i spårvagn genom Sapporo
2016-03-31
Första kvällen i Sapporo hade vår vän, professor Kawasaki, ordnat ett knytkalas med inbjudna vänner från Sapporo. Vi åt gott och pratade medan spårvagnen sakta körde genom staden.
På högra bilden synar min riksdagskollega Sotiris Delis en flaska med mjölk från ett lokalt mejeri. Japanerna dricker en del mjölk, precis som vi gör i Sverige. Och hotellen erbjuder mjölkdrinkar till frukost (juice och mjölk blandat) som smakar alldeles utmärkt.
Underjorden i Sapporo
2016-04-01
Sapporo är kallt på vintrarna, och normalt kommer ca 6,5 meter snö på en vintersäsong. Ofta har man ett snödjup på 2-3 meter (!) inne i staden. Inte konstigt att Sapporo är en utpräglad vintersportstad.
Det är intressant att se hur man skapat en stad under jord för att invånarna ska slippa gå ut och frysa. Stora breda vägar går kilometerlånga under jord med massor av butiker, restauranger och till och med uteserveringar. I anslutning till gången går tunnelbanan, och det går hissar och trappor upp till alla hus, samt till gatuplan. Vi gick under hela staden från ett av våra besök ända fram till vårt hotell. Måste vara en välsignelse när snön ligger meterdjup och snöstormen rasar utomhus.
Japans tunnelbana är ett föredöme
2016-04-01
Tokyo och Sapporo har båda mycket väl utbyggda tunnelbanenät med samma teknik i tunnelbanevagnarna. Ett system som gör det lätt att åka tunnelbana som besökare. Vi åkte nästan bara tunnelbana i båda städerna, mycket snabbare och billigare än att ta taxi.
Inne i varje vagn finns en monitor som visar dels vilken vagn man befinner sig i, dels vilken station som kommer härnäst (med namnet på både japanska och engelska). Alla olika linjer har en bokstav och alla stationer är numrerade. Monitorn visar också vilken ände av perrongen man ska gå till om man vill ta hiss respektive rulltrappa till gatuplan, samt åt vilket håll utgången är från perrongen. Man visar också vilken sida av tåget som dörrarna kommer att öppnas när tåget stannar.
Besök på vårdcentral och äldreboende i Sapporo
2016-04-01
I Japan finns både privata och offentliga vårdcentraler och äldreboenden, precis som i Sverige. På vårdcentralerna är avgifterna desamma som i den offentliga vården, medan det till skillnad mot Sverige är plånbokens tjocklek som avgör vilket äldreboende man har råd att bo på.
Vi besökte en privatdriven vårdcentral med dagcenter och sjukgymnastik, ett demenboende och ett äldreboende/hospice. Alla drivna av Dr Gaku Suzuki som tidigare arbetat på Karolinska Sjukhuset i Sverige.
Sjukgymnastik för äldre. När träningen blir för jobbig går man och vilar i ett rum med en massa sängar.
Äldreomsorgen är uppbyggd efter svensk modell, men det kostar också - betydligt mer än att bo på ett offentligdrivet boende. Detta boende kostade runt 10.000 kronor i månaden, vilket är betydligt mer än de offentliga boendena. Men så är också rummen större och servicen högre. På offentliga japanska äldreboenden är tillsynen av de boende minimal, medan det privata äldreboendet hade både joursjuksköterska på plats och en betydligt högre medicinsk kompetens. Ovan besök på demensavdelning, nedan på vanligt äldreboende för mer vårdkrävande äldre. Redan i korridoren känner man att svensk äldreomsorg varit en förebild.
Besök på Hokkaido University Hospital
2016-04-01
Vi besökte också Hokkaidos offentligdrivna universitetssjukhus. Ett storsjukhus som hanterar alla typer av diagnoser. I entrén står denna typ av monitorer där man kontrollerar om patienten har patientkort som ger rätt till vård. I annat fall erbjuds endast akutsjukvård.
Patientavgifterna är höga. På vårdcentralerna betalar man 30% i egenavgift. Undantag gäller för barn, arbetslösa och äldre som antingen har fri vård eller där kommunen går in och bidrar till egenavgiften. De som är fast anställda har ofta en sjukvårdsförsäkring som arbetsgivaren bekostar och som täcker egenavgiften.
På sjukhuset krävs läkarremiss vid alla mindre allvarliga eller icke akuta åkommor eller skador. Man kan få vård även utan remiss, men då tas en extra patientavgift ut med ca 350-400 svenska kronor, utöver normal patientavgift.
Hokkaido University Hospital är en av de stora sjukhus i Japan som erbjuder protonstrålebehandling av tumörer. Detta är ett system som utvecklats av sjukhuset i samarbete med företaget Hitachi. Behandlingen medför mer koncentrerad strålning som inte skadar intilliggande vävnader, och med hjälp av injicering av små metallkorn i tumören kan strålningen bli ändå mer koncentrerad. Behandlingen är mycket dyr, och bekostas inte av allmänna medel eftersom metoden inte anses kvalitetssäkrad ännu. Men privata vårdförsäkringar täcker kostnaden, och i annat fall betalar förmögna patienter ur egen ficka. Man gör upp till 10 behandlingar per dag, så många patienter får ta del av behandlingen.
Entren är exklusiv med ljust trä och när man kommer ner för trappan till behandlingsrummet andas även detta exklusivitet. Men så är det också ett helt ny och effektiv metod att stoppa cancertumörer. I Sverige finns en liknande anläggning av annan modell i Uppsala.
Detta är en bild från Hitachi som visar hur protonstrålarna skapas i en väldig anläggning bredvid behandlingsrummet, där stora magneter ökar hastigheten och intensiteten i strålningen.
Lunch i tempelmiljö
2016-04-01
Efter sjukhusbesöket bjöds vi på lunch i tempelmiljö. Det var Hokkaido Sweden Society som var värdar för lunchen. I rummet bredvid finns detta tempel.
Möte med borgmästaren i Sapporo
2016-04-01
Efter lunch hade vi ett möte med Sapporos borgmästare Katsuhiro Morimoto, som också är en stor Sverige-vän och som uppskattade vårt besök i staden. Ovan den vackra entréhallen till kommunhuset.
Japan är ett land med hierarkier, vilket syntes extra tydligt under detta besök. Borgmästaren och hans närmaste medarbetare sitter i de mjuka stolarna längs bordet. Övriga medarbetare står längs väggarna. Och på en pall (!) lite snett bakom borgmästaren sitter tolken, en yngre kvinna från USA som arbetar i Sapporo kommun.
Sapporos borgmästare skriver om vårt besök
2016-04-01
Sapporos borgmästare, Katsuhiro Morimoto, skriver om vårt besök på kommunens hemsida. Han konstaterar bland annat att Sverige och Japan har likartade utmaningar på många områden, och ser fram mot ett fördjupat samarbete mellan våra länder. Nedan en gruppbild på hela vår delegation. Längst till vänster vår reseorganisatör på Hokkaido, professor Kazuhiko Kawasaki, idag bosatt i Sverige, och tidigare bland annat professor på Tokai University i Sapporo. Hans kunskap och kontaktnät har varit ovärderligt under resan, och han har också fungerat som tolk.
Välkomstmottagning
2016-04-01
På kvällen hölls en välkomstmottagning på hotellet. Det var Swedish Center Foundation, Hokkaido Sweden Society, Hokkaido International Exchange Center samt den svenske Generalkonsuln som var värdar för mottagningen.
Många av gästerna var personer vi träffat på våra besök, samt andra som hade olika typer av kopplingar till Sverige, såväl studenter, professorer, företagsledare och politiker.
Vi bjöds också på underhållning av en välkänd artist, Motoi Ogawa, med artistnamnet Toy Toy. Han tillhör Ainufolket som är Hokkaidos ursprungsbefolkning. Man märkte både på klädsel och musikstil att det finns tydliga kopplingar till såväl indiankultur i Nordamerika, grönländsk kultur och svensk samekultur. I sällskap hade han en musiker från Okinawa - den allra sydligaste av de japanska öarna.
Besök i regionparlamentet och säkerhetspolitisk diskussion
2016-04-02
Vi besökte också regionparlamentet och togs emot av Ms Mayami Hirota, ledamot i regionparlamentet, och en av de som lagt ett stport arbete på att hjälpa oss att sätta samman ett pra program vid vårt besök på Hokkaido. Efter en rundvandring och besök inne i plenisalen fortsatte vi till ett närliggande sammanträdesrum för ett möte angående försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Tre kunniga professorer tog emot oss och den främsta experten, professor Kazuto Suzuki gav oss en bred bild av japansk försvars- och säkerhetspolitik. Han var tidigare bland annat expert, anlitad av FN angående sanktionerna mot Iran.
Sedan länge finns ett ensidigt avtal mellan USA och Japan. USA förbinder sig att försvara Japan, men Japan är inte skyldiga att delta om USA angrips. Japans försvarsmakt får enligt konstitutionen inte agera utanför landets gränser. Detta har gällt sedan krigsslutet efter andra världskriget. Japan deltar trots detta i exempelvis den fredsbevarande insatsen i Irak, men det kallas då "återuppbyggnadsarbete" och de japanska trupperna är endast lätt beväpnade. På detta sätt kan Japan delta i internationella fredsbevarande insatser utan att bryta mot landets konstitution.
Med dagens oro och hot i världen vill Japan stärka sin försvarsförmåga och samarbetet med USA, samt öka landets möjligheter att delta i internationella fredsbevarande insatser. Man har därför just antagit en ny lag som ger dessa möjligheter. Den nya lagen har ett brett politiskt stöd, men har ett betydligt mindre stöd från allmänheten. Mycket beror på att få vet vad den nya lagen egentligen innebär.
Vi pratade också en del om säkerhetshoten mot Japan. Man är bekymrade både för Kina och Ryssland, men framförallt oroar man sig för situationen i Nordkorea. När det gäller Ryssland anser Japan att ryssarna ockuperar öarna öster om Hokkaido. Man håller dock låg profil gentemot Ryssland och riktar ingen högljudd kritik mot landet för exempelvis ockupationen av Krimhalvön i Ukraina. Man deltar inte heller fullt ut i de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Anledningen är rent realpolitisk - japanska företag är involverade i utvinning av olja på och runt den ryska ön Sachalin.
Lunch för våra värdar på topprestaurangen på hotellet
2016-04-02
Sista lunchen före vår avfärd från Sapporo var det vår tur att bjuda våra värdar på lunch i den roterande topprestaurangen på hotellet. Maten är vacker, och självklart är rå fisk en viktig ingrediens. Aldrig har jag ätit så mycket rå fisk under en och samma vecka. Och mått alldeles utmärkt.
Utsikt över Sapporo
2016-04-02
Från topprestaurangen ser man tydligt hur Sapporo ligger vid foten av de stora bergsmassiven i sydväst. Bergen är täckta av lövfällande träd, vilket ger bergskammarna ett speciellt utseende. Det är i dessa berg skidanläggningarna finns. På bilden nedan skymtar bland annat backhoppningsanläggningen.
Ovan: Solnedgång över bergen. Nedan th syns Hokkaido Universitet (de höga gulbruna byggnaderna).
Avslutning på Spa-hotell i Shikotu Nationalpark
2016-04-02
Efter lunchen reste vi med buss upp i bergen och till nationalparken vid Shikotu-sjön. Vid stranden av sjön ligger spa-hotellet Marukoma Onsen. Till detta hotell reser japanska par och familjer över natten för att bada i varma källor och koppla av. Vi tillbringade sista kvällen på detta hotell för att prova på japanskt spabad och äta en sista japansk måltid innan vi reste hem via den närbelägna flygplatsen.
Den svenske kungen besökte hotellet 1990, och man har fortfarande ett porträtt av kungafamiljen i foajen.
Rummen är typiskt japanska. Vassmattor på golvet, ett lågt bord med kuddar runt, och när det är sovdags lägger hotellet ut madrasser på golvet där man ska sova. Ovanligt, men jag sov utmärkt, även om klockan ringde redan 05.00 för utcheckning och buss till flygplatsen.
Vi avnjöt en mycket god japansk måltid med olika rätter, och det smakade utmärkt. Matsedeln syns nedan th...
Alla gäster bär traditionella japanska kläder under vistelsen på hotellet. Om det är klädsamt eller inte låter jag andra avgöra.
Shikotu-sjön
2016-04-02
Shikotusjön är 400 meter djup och ständigt isfri trots de kalla vintrarna. Sannolikt beror detta på att många varma källor tillför sjön varmt vatten hela tiden. Runt sjön finns flera äldre vulkaner.
Spabad på japanskt vis
2016-04-02
Japansk spatradition innebär att man badar nakna, män och kvinnor åtskilda. En japan som håller på traditionerna badar i varma bad två gånger om dagen.
Inomhusbassängerna var riktigt heta, enligt uppgift 42 grader varma. Men efter en stund vänjer man sig. Utanför fanns ett större bad som var aningen svalare. Och nere vid stranden fanns mysiga utomhusbad i grottor, dit man kommer via överbyggda gångar i trä. Även här skilda anläggningar för män och kvinnor.
Storkyrkan på plats i Sapporo
2018-02-18
I december tog jag emot en liten japansk delegation i riksdagen. De var i Stockholm för att ta mått och fotografera Storkyrkan för att sedan kunna bygga en stor modell i snö och is till den stora och välkända snöfestivalen i Sapporo i Japan. För en dryg vecka sedan fick jag ett mail från professor Kawasaki (som bor i Stockholm, men var vår guide under besöket i Japan 2016). Han uppmärksammade mig på ett inlägg på Facebook, där man visar Storkyrkan på plats på festivalen. Belyst med blå och gula lampor som skapade en svensk flagga på fasaden. Kul!
|
