Blogg mars 2016

Knytkalas i spårvagn genom Sapporo

2016-03-31



Första kvällen i Sapporo hade vår vän, professor Kawasaki, ordnat ett knytkalas med inbjudna vänner från Sapporo. Vi åt gott och pratade medan spårvagnen sakta körde genom staden.

På högra bilden synar min riksdagskollega Sotiris Delis en flaska med mjölk från ett lokalt mejeri. Japanerna dricker en del mjölk, precis som vi gör i Sverige. Och hotellen erbjuder mjölkdrinkar till frukost (juice och mjölk blandat) som smakar alldeles utmärkt.




Sapporo

2016-03-31



Sapporo är huvudstad på ön Hokkaido, och har ca 1,8 miljoner invånare. Stadens befolkning ligger ganska stabilt, till skillnad från många städer i Japan, men de mindre orterna på Hokkaido tappar befolkning som flyttar till Sapporo.

Höga skyskrapor trängs med ett och annat äldre hus. Ovan stadens centrum vid centralstationen. Nedan th det gamla regionparlamentet, och bakom syns det nya.







Trafiken känns inte som något stort problem i Sapporo, troligen för att tunnelbanenätet är väl utbyggt. Parkeringssystemet är däremot lite udda, en bom fälls ned över bilen när man parkerat, och enda sättet att lyfta bommen är att först betala för den parkeringstid man använt.



Sapporos lilla "Eifeltorn" är välkänt och ett slags mittpunkt i staden. Från detta torn utgår man när man numrerar gatorna i staden. Ett praktiskt sätt att hitta rätt.

Sapporo är en utpräglad vintersportort. 1972 hölls vinter-OS här, och man försöker nu få ett nytt vinter-OS till staden. Nästa år håller man asiatiska vintermästerskapen i Sapporo, och nedräkning pågår!




Fika med Sverigevänner

2016-03-31



Vi var inviterade till "fika", som är det ord japanerna använder för att beskriva den svenska traditionen att dricka kaffe och äta kanelbullar. Det svenska ordet "fika" används flitigt. Massor av Sverigevänner kom på fikan, en del bor i byn, andra kom från Tobetsu eller ända från Sapporo för att träffa oss. Själv hade jag Sapporos fd vice borgmästare, Mr Taku Sugimoto, som fikasällskap, han är också är ordförande i Hokkaido Sweden Society (nedan tv). Och ja, man är väldigt sociala i Japan, vilket framgår av foto th på mig, tillsammans med Mr Ikeda, styrelseledamot i Hokkaido Sweden (tv) och Mr Sugimoto till höger.






Swedish Center Foundation

2016-03-31



Mitt bland husen på Sweden Hills ligger "Swedish Center", några byggnader som bland annat inrymmer en glashytta och ett möbelsnickeri där svenskt kunnande kombinerats med japanska traditioner. Idag tillverkas glas på svensk vis, med importerad glasmassa från Sverige, och i snickeriverkstaden ansvarar en japan som studerat fyra år i Stockholm och har svenskt gesällbrev som möbelsnickare. Förutom möbler tillverkar han traditionell japansk intarsia (utsnitt ur olika träslag som läggs som ett avancerat "pussel"). Bland annat hade han just gjort en tavla med modell av en äldre Volvo (!), och dessutom hade han slutfört en fantastisk tavla (nedan) med blommor, som tagit flera veckor att färdigställa. Den var beställd av en förmögen japan i Sapporo.





I övrigt innehåller centrat en mängd saker från Sverige, allt från Dalahästar och böcker med Pippi Långstrump till aktuella påskdekorationer. En del är till salu, annat är mer som en utställning om Sverige.






Sweden Hill

2016-03-31



Vi fortsatte sedan till Sweden Hill. Det är en höjd i utkanten av staden som är bebyggd enbart med hus av svensk typ. En del importerade från Sverige, andra byggda på plats efter svensk förlaga. Hela området ska se "svenskt ut", med en slingrande väg, röda hus med vita knutar, rejäla tomter, och utplanterade björkar längs vägen.

Området anses vara mycket exklusivt, de "svenska" husen är både större än de traditionella japanska och har högre boendestandard. Husen ligger också glesare än i traditionella japanska byar. Dessutom är husen de bättre isolerade och har treglasfönster, vilket är stor fördel i det bistra klimatet. Vi förstod att det är hög status att bo på Sweden Hill. I dag finns runt 400 hus i Sweden Hill, och det bor ungefär 700 personer där. Några hus är sommarstugor till förmögna Sapporobor, men de flesta bor i byn året runt.




Barnverksamhet i buddisttemplet

2016-03-31



Efter mötet med borgmästaren fortsatte vi till Zenkyuji buddisttempel där man även bedriver fritidsverksamhet för barn. Alla barn är välkomna, oavsett om man tillhör samma religion eller inte. Oftast har man sina aktiviteter på söndagar, men den dag vi besökte Tobetsu hade man ledigt från skolan så därför hade man en massa barn på aktiviteter även denna dag mitt i veckan. Mottagandet var lika fantastiskt som i kommunhuset, alla barnen mötte oss utanför när vi steg av bussen och sedan sjöng man för oss när vi kom in.



Vi gick sedan runt och tittade när barnen lärde sig måla japanska skrivtecken och vika traditionella pappersfigurer, något man tycker om att göra i Japan. Otroligt gulliga barn och jätteglada för att få vara med på bild. I Japan har ingen några invändningar mot att man fotograferar barn i skolan, tvärtom säger lärarna glatt ja när man frågar snällt om man får ta några bilder med barnen. Det hade aldrig gått i Sverige.





Innan vi reste vidare gjorde vi också ett besök i själva templet.




Möte med borgmästaren i Tobetsu

2016-03-31



Framme i Tobetsu fick vi ett fantastiskt mottagande. Tobetsu är vänort med Leksand i Sverige och kopplingen till, och intresset för, Sverige skulle visa sig vara något alldeles extra. Inne i kommunhuset verkade hela personalen fått ledigt för att ta emot oss, glatt viftande med svenska och japanska flaggor.





Vi träffade sedan borgmästare Miyaji, som besökt Sverige flera gånger, och som tidigare var europachef för det globala japanska storföretaget Mitsubishi. Han berättade om sin vision att locka både Ikea och Clas Olsson till staden för att ytterligare förstärka kopplingen till Sverige. Han berättade också mer om stiftelsen Swedish Center Foundation, och det nya bostadsområdet Sweden Hill. Mer om detta i kommande inlägg.

Bakgrunden till svenskintresset i staden är att man varit vänort med Leksand i Dalarna i nära 30 år. Man har ett nära samarbete med flera svenska företag, bland annat hustillverkare, och i staden firas flera olika svenska högtider varje år, såsom midsommar, påsk, lucia och dessutom har man surströmmingsfest (!). Man har även ett eget ishotell med Jukkasjärvi som modell. Vi fick också höra att det i Leksand finns en japansk park som byggts med hjälp av invånarna i Tobetsu. Det kulturella utbytet mellan Tobetsu och Leksand är stort trots det geografiska avståndet.






Tobetsu

2016-03-31



När vi kom fram till Sapporo väntade buss på stationen för att direkt ta oss vidare till grannkommunen Tobetsu, norr om Sapporo. Vi passerade den breda och isfria Ishikarifloden strax norr om Sapporo. När vi närmade oss Tobetsu passerade vi en annan flod som fortfarande var täckt av snö och is.



Klimatet i Tobetsu är betydligt kallare än nere i Sapporo, och man berättade för oss att man vintertid ofta har ett snötäcke på 2,5 meter. Trots att snösmältningen börjat låg snön fortfarande djup.




Med tåg från Hakodate till Sapporo

2016-03-30

Den nya järnvägen för Shinkansen slutar alltså numera i Hakodate. Vill man resa längre med tåg är det den gamla, slingrande och tidvis ganska långsamma gamla järnvägen som gäller. Men det gör också att man hinner se mycket av landskapet som glider förbi.



I början går järnvägen i inlandet och i fjärran syns berg och snötäckta vulkaner. Och odlingssäsongen är redan igång trots att snön precis smält bort.







Skogsindustrin och skogsbruket i Japan är vad jag förstod ganska eftersatt. Trots att man har stora skogar i Japan så importerar man timmer och virke. Men jag såg i vart fall detta lilla sågverk längs järnvägen.



Halvvägs till Sapporo går järnvägen alldeles längs kusten vid Stilla Havet, och fiskelägena ligger tätt. Man inser snabbt hur viktigt fisket är för denna del av Japan.









Och till slut var vi framme på centralstationen i Sapporo.




Hakodate

2016-03-30



Kommunhuset (ovan) ligger på den smalaste delen av Hakodate, mitt emellan Japanska Sjön i väster och Stilla Havet i öster. Nedan en bild från Hakodateyama Mountain (det höga berget ovanför staden) som visar hur staden är belägen mitt emellan havet på vardera sidan. Ryssland i väster och Amerika i öster.



I Hakodate är det hamnen och fisket som dominerar stadsbilden. Jag provade en Sashimi på en av stadens fiskrestauranger. Alltså rå skivad fisk. I detta fall lax, makrill och tonfisk. Lite konstigt känns det att äta rå fisk, men med lite soja och wasabi så smakar det faktiskt alldeles utmärkt.



Här några bilder från hamnen som jag tog på morgonen dagen efter, innan vi fortsatte till Sapporo.






Möte med kommunledningen i Hakodate

2016-03-30



Efter att man visat oss växthuset och de badande aporna kördes vi till kommunhuset i Hakadate, där vi träffade borgmästaren Toshiki Kudo. Det var ingen tvekan om att han var mycket nöjd med den nya järnvägsförbindelsen till sin stad, och han var också stolt över att vår svenska delegation var den första utländska grupp som kom till hans stad på besök med den nya järnvägen.




Apor som badar spabad

2016-03-30



Flera hotell (inklusive vårt eget) erbjuder varma spabad i vatten som pumpats upp från de varma källorna i underjorden, även detta precis som på Island. Och inte bara människor gillar varma bad.

Uppe i bergen lever den japanska apan av arten Snow Mountain. När det blir för kallt på vintrarna värmer sig aporna genom att bada i naturliga varma källor. I Hakodate, nära växthuset, finns en stor koloni apor i ett hägn. Hägnet imponerade knappast när det gäller djurens naturliga miljö, men de hade i vart fall en mycket stor bassäng med naturligt varmt vatten, och det var ingen tvekan om att aporna verkligen njöt av att bada. De såg ut som vilka turister som helst där de stod i grupper och badade.








Botaniska trädgården i Hakodate

2016-03-30



I Hakodate finns ett stort fint växthus, lite som en miniatyr av Palmhuset i Göteborg. Trots de mycket bistra vintrarna kan man odla tropiska växter, tack vare den goda tillgången på naturligt hett vatten från den vulkaniska berggrunden. Precis som på Island.



Växthuset innehöll två fantastiskt fina gamla trumpetblommeträd, prakfulla bouganvillea, kaktusar, palmer och massor av andra tropiska växter.






Japanska media om vårt besök

2016-03-30

Japanska NHKTV uppmärksammade vårt besök ett nyhetsinslag. Klicka på bilden för att se inslaget. Nedanför följer även en nyhetsartikel i den japanska tidningen The Nikkei.









Högtidligt mottagande i Hakodate

2016-03-30



I Hakodate blev vi mottagna närmast som kungar. Kommunledningen hälsade oss välkomna på perrongen och två TV-team fanns på plats. Det var uppenbart att man uppskattade att vi som en av de första grupperna av utländska besökare åkte till Hakodate med den nya järnvägen.



Vi fick sedan en föredragning om järnvägsbygget av platschefen för järnvägsbolaget, och därefter gjorde vi en rundvandring på den alldeles nyöppnade järnvägsstationen.






Hokkaido

2016-03-30



Hokkaido är den nordligaste stora ön i Japan. Huvudorten är Sapporo. Vi kom till Hakodate längst ner i söder med järnvägen, som går i tunnel under vattnet från den japanska huvudön Honshu.

Från Hakodate tog vi sedan den gamla järnvägen upp till Sapporo. Därifrån gjorde vi ett besök med buss till Tobetsu (den rödmarkerade punkten norr om Sapporo). Efter några dagars studiebesök på olika ställen i Sapporo besökte vi sedan Marakura Onsen Spa sista kvällen i Japan. Detta ställe är beläget vid sjön Shikotsuko söder om Sapporo, uppe i nationalparken. Tidigt morgonen därpå åkte vi till flygplatsen Chitose och flög med till Narita Airport utanför Tokyo och fortsatt resa hem till Sverige.




Lite bilder från tågresan till ön Hokkaido

2016-03-30



På vägen från Tokyo passerade vi ett antal städer och orter, nedan några bilder från Sendai, en av de städer som drabbades hårdast av tsunamin (som även slog ut kärnkraftverket i Fukushima, en bit längre bort). På nedre bilden syns en kyrkogård där en del av offren från tsunamin är begravda. I övrigt syntes inte mycket av den tidigare förstörelsen, staden var uppbyggd igen.





När vi närmade oss ön Hokkaido i norr blev naturen allt vildare, bergen snötäckta, och man började allt mer känna sig hemma i ett mer svensk klimat än det varma vårvädret i Tokyo.




Med snabbtåg Tokyo - Hakodate (Hokkaido)

2016-03-30



Snabbtåget Shinkansen har jag beskrivit i tidigare inlägg. "Shinkansen" betyder helt enkelt "nytt snabbt tåg" på japanska. Vi reste med tåget i fyra timmar, sträckan Tokyo-Hakodate på ön Hokkaido, en sträcka på uppemot 80-85 mil. Den sista delen av sträckan öppnades bara tre dagar före vårt besök, så vi var några av de första som åkte med den nya järnvägen.



På tåget kunde man handla traditionell japansk lunch i form av en låda med ett antal olika fiskar och fiskrätter på en bädd av ris. Riktigt gott faktiskt!

Det var lite svårt satt ta in den uppståndelse som den nya järnvägen medför, man har stora förhoppningar på att den ska öka turismen och locka fler att bo i regionen. Man delar ut massor av souvenirer och reklamartiklar med det nya gröna tåget på, och i hotellets foaje hade man till och med gjort ett stor arrangemang av levande blommor i formen av det nya tågets lok!




Lite byggnader i Tokyo

2016-03-29



Ovan ser man hur dyr marken är i Tokyo. Varje liten markplätt bebyggs med höga hus, hur smal tomten än är. Vissa hus är så smala att man inte förstår hur det ens går att använda dem.

Husen sitter inte ihop, utan mellan varje hus är ett mellanrum på någon halvmeter eller meter. Detta är för att ett hus som rasar vid en jordbävning inte med automatik ska dra med sig grannfastigheterna.



Det finns inte så många äldre hus kvar i Tokyo, de flesta förstördes av bombningar under kriget, andra har rasat efter jordbävningar. Men några äldre fina byggnader såg vi, exempelvis parlamentet och den fina järnvägsstationen som jag visat på tidigare bilder. Nedan till vänster justitiedepartementets vackra gamla hus, omgivet av moderna skyskrapor som inhyser övriga departement.

Ovan till höger och nedan till vänster två exempel på hur man bevarat gamla lägre hus, antingen i sin helhet, eller bara fasaden, och sedan byggt en skyskrapa intill eller rent av ovanpå det gamla huset.



Annars är det mest moderna höghus som gäller. Bilden ovan th är tagen från den öppna platsen nära kejsarens palats, in mot stadens centrum. Nedan tv en bild tagen från centralstationen. Det blir ganska mörkt nere mellan de höga husen som dessutom ligger ganska tätt, men här och var finns öppna platser med just nu blommande körsbärsträd.






Tokyo by night

2016-03-29










Statyn över hunden Hachiko

2016-03-29



Här står jag vid statyn som hedrar hunden Hachi, vars ägare Hidesaburō Ueno var professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid järnvägsstationen i Shibuya och mötte honom sedan vid samma plats vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång; därför återvände han aldrig till järnvägsstationen där Hachi väntade.

Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån för att bege sig till järnvägsstationen. I nio år väntade Hachi vid stationen precis vid den tid, då tåget hans husse åkt med skulle anlända, men husse återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många mindes, hur Hachi hade väntat varje dag där på professor Ueno. De började ta med mat och godsaker till Hachi.

En av Hidesaburō Uenos studenter, som var något av en expert på rasen Akita, såg hunden vid stationen och följde honom hem. Han fick höra historien om Hachis liv och kort därefter publicerade han en dokumenterad inventering av Akitas i Japan. Forskningen visade att det endast fanns 30 renrasiga akitas kvar, Hachi inkluderad.

Professor Uenos före detta student återvände ofta för att besöka Hachi och genom åren skrev han flera artiklar om hans otroliga lojalitet. År 1932 publicerades en av artiklarna i Tokyos största tidning och Hachi blev känd över hela landet. Hans trofasthet mot sin husse imponerade på folket i Japan och ansågs representera en familjelojalitet som alla borde sträva efter. Lärare och föräldrar använde berättelsen om Hachikō som ett exempel för sina barn och elever. En känd japansk konstnär skapade en skulptur av hunden och hela Japans medvetande om rasen Akita växte. Så småningom blev Hachis legendariska trofasthet en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen, där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachikō', eftersom 'kō' är en hederstitel. Hachikō dog den 8 mars 1935, och finns idag uppstoppad på National Science Museum of Japan i Uenoparken i Tokyo.

Den 8 april varje år hedras Hachikōs minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation. År 1987 kom filmen Hachikō Monogatari, en berättelse om den trofasta hundens liv, som fick stora framgångar. År 2009 släpptes filmen Hachiko - En vän för livet, regisserad av Lasse Hallström.[




Extrema hundprylar

2016-03-29



Intill Toyotas anläggning fanns ett köpcentrum som jag passerade på vägen till pendeltåget som jag skulle ta tillbaka till hotellet. Jag upptäckte då flera butiker som sålde ganska extrema hundprylar - exempelvis volangklänningar, mössor, hattar, barnvagnar för hundar - och söta små tofflor med gummisula så inte vovven ska bli blöt om fötterna. Alla kläder och skor köpte man efter mått-tabell, anpassad efter olika hundraser.



Jag köpte dessa gula små tofflor till lillvovven hemma, vi får väl se om hon vill ha dem på sig...




Toyotas showroom och bilmuseum

2016-03-29

Toyotas huvudkontor ligger i Nagoya, längre västerut i Japan. Där har man sitt stora bilmuseum. Men i Tokyo har man något man kallar för "Toyota Mega Web" där man visar alla sina senaste bilmodeller. Dessutom finns "Toyotas History Garage" där man visar ett antal äldre bilar, som byts ut med jämna mellanrum. Man har också en imponerande samling leksaksbilar och modeller av främst olika japanska bilar, men också en del andra.



Här den äldsta som fanns i lokalen, en liten rolig Toyopet Corona från 1961 - mitt födelseår. Högra bilden visar en elegant Toyopet Crown från 1963. (På 1960-talets början hette bilmärket inte Toyota utan Toyopet).



Och här några andra äldre Toyotor: Den grå på första bilden är en Corona från 1967. I bakgrunden skymtar en röd Corona från 1966. Och den vita skönheten är en Toyopet Crown från 1966.

Någon Toyota Corolla fanns inte på utställningen, men min egen gula med årsmodell 1975 skulle inte gjort bort sig i sällskapet.



Och så mina två favoriter av dagens Toyotamodeller: Dels en Toyota Crown Majesty, dels den senaste modellen av Toyota Camry. Två modeller jag gärna skulle vilja köpa, men de finns tyvärr inte i Sverige.




Tokyo Bay

2016-03-29



Efter besöket i parlamentet tog jag en taxi till sydvästra delen av Tokyo för att besöka Toyotas stora bilhall och museum. På vägen passerade jag Tokyo Bay, ett tidigare hamnområde som nu snabbt byggs ut med moderna bostäder och andra byggnader.




Besök i parlamentet

2016-03-29



Det japanska parlamentet "National Diet of Japan" byggdes 1920-36. Man har ett system med tvåkammarriksdag, där underhuset (475 medlemmar) stiftar lagar som sedan överprövas av överhuset (242 ledamöter). För att vara valbar till underhuset måste man vara minst 35 år, och åldersgränsen till överhuset är 30 år.

Vi besökte underhusets plenisal (ovan). Nedan den exklusiva ingången och trappan som endast används när kejsaren öppnar parlamentets session.



Vi träffade också en grupp medlemmar av den svensk-japanska parlamentarikerföreningen i Japans parlament.




Briefing och lunch med svenska företagare på ambassaden

2016-03-29



Dagen började med en briefing på svenska ambassaden. Här står jag i ambassadens imponerande representationsvåning. Ambassadör Magnus Robach berättade för oss om aktuella frågor i det japanska samhället och politiken. Mycket handlade om sådant jag redan tidigare berättat om i tidigare blogginlägg om exempelvis befolkningsstrukturen, demografin, de låga födelsetalen, arbetslösheten, migrationen mm. Det mest alarmerande är kanske att Japan inom några decennier förväntas minska sin befolkning från 127 miljoner idag till ca 80 miljoner.

Men vi fick också en tydligare bild av japansk ekonomi, och den är bekymmersam. Man har sedan många år ingen ekonomisk tillväxt längre, och den "japanska modellen" när det gäller näringslivet försvårar omställning. Den historiskt stora hänsynen till de livstidsanställda och till samhället i stort gör att japanska företag sällan avveckla olönsam verksamhet, utan låter den fortsätta. I längden är det svårt att fortsätta så när man är beroende av att kunna konkurrera med andra länder. Alla bedömare är eniga om att det behövs mer marknadsekonomiskt tänkande, men såväl företagsledare som politiker har svårt med detta.

En annan stor utmaning för Japan är den extrema urbaniseringen. I stort sett alla landsändar, inklusive näst största staden Osaka, avfolkas, och alla dras till Tokyo som i stället har svår växtvärk.

Man säger att Tokyo är ett "monster" som driver upp bostadspriser och ökar människors skuldsättning dramatiskt. Japanerna har slutat nettospara (vilket de historiskt sett alltid har gjort), och i dag är man i stället skuldsatta. Orsaken är främst stigande bostadspriser i Tokyoregionen, men också arbetslöshet, osäkra anställningar,, fattiga pensionärer och fler ensamstående föräldrar.

Politiskt är Japan i princip en enpartistat, eftersom det styrande Liberaldemokratiska partiet har en betryggande egen majoritet i parlamentets båda kamrar. Och med undantag för en valperiod nyligen har detta parti styrt Japan under mycket låg tid. Man pratar idag mycket tom "Abenomics", dvs premiärminister Abes ekonomiska reformtankar. Men det är inte så lätt att modernisera Japan, det måste hela tiden ske med hänsyn till historiska värderingar. En viktig sak har i vart fall gjorts, och det är nya uppförandekoder för näringslivet, för ökad transparens, fler externa personer i styrelserna mm. Ett problem är att även om man inte har någon direkt korruption av traditionell typ så förekommer omfattande "administrativ protektionism" som stänger ute utländska företag. Detta är negativt för investeringsviljan från utländska koncerner.



Efter vår briefing bjöd ambassaden på lunch med ett antal inbjudna svenska företagare som är verksamma i Tokyo. Det var intressant att höra dem berätta om sina erfarenheter av det japanska samhället och företagsklimatet.




Besök hos trafikledningen hos Japan Railways

2016-03-28



Dagens andra långa möte var med Central Japan Railway Company, CJR, som bland annat ansvarar för driften av Shinkansen, Japans snabbtåg. Det gamla statliga järnvägsbolaget är uppdelat i sex olika bolag som numera är helt privatiserade. Vi besökte driftledningen i Tokyo som finns i den gamla enormt stora och vackra järnvägsstationsbyggnaden.



Shinkansen introducerades redan för femtio år sedan och man kunde stolt konstatera att man inte råkat ut för en enda olycka som kostat människoliv under dessa 50 år. Samtidigt är tåget mycket punktligt, den genomsnittliga årliga förseningen är 12 sekunder per avgång. Och då är alla stop medräknade, även de som beror på orkaner, snöstormar och jordbävningar.

Tokaido Shinkansen opererar linjen Tokyo-Osaka, en sträcka på ca 500 km. Man kör tågen med en hastighet av 285 km i timmen. I genomsnitt går det 350 avgångar per dag fram och tillbaka mellan Tokyo och Osaka. Under högtrafik finns samtidigt 80 tåg på banan. Det finns endast 6 stationer på den 50 mil långa banan. Varje dag transporteras 430.000 passagerare mellan Tokyo och Osaka!

Underhållet av banan är rigoröst. Tågen går mellan 06.00 och 24.00. Nattetid ägnas åt reparationer och översyn. "Dr Yellow" är ett gult Shinkansen inspektionståg som patrullerar hela sträckan var tionde dag för att upptäcka fel och brister på banan som åtgärdas omedelbart.

Trafikledning och underhåll och säkerhet (även kontroll av seismisk aktivitet för att kunna förutse jordbävningar och då stoppa tågen i tid) styrs från den stora trafikledningscentralen i Tokyo som vi besökte. (Fotot ovan är från bolagets presentationsmaterial, fotoförbud gäller inne i driftledningscentralen). Totalt är det 80 personer arbetar med detta. Det finns också en reservtrafikledning i Osaka som kan ta över om trafikledningen i Tokyo slås ut, exempelvis vid en jordbävning.

För mig blev det ännu mera uppenbart att höghastighetståg av denna typ är oerhört kostsamma både att bygga och driva, och att det därför krävs oerhört stora passagerarvolymer för att det ska bli ekonomiskt försvarbart. Japan har nära 130 miljoner människor. Tokyo 13 och storTokyo hela 36 miljoner invånare. Det är viss skillnad mot att bygga denna typ av järnväg mellan Stockholm och Göteborg eller Stockholm och Malmö.

Japan planerar nu för att introducera en ny generation av tåg 2027, ännu snabbare än Shinkansen. Dessa tåg skall gå på magnetslingor och kommer att närma sig hastigheter nära 500 km per timme. Även detta jätteprojekt kräver passagerarvolymer av japansk omfattning för att överhuvudtaget vara ekonomiskt realistiskt.




En sushi-lunch på japansk vis

2016-03-28



Efter våra samtal tog eleverna med oss till sina egna favoritställen för att äta lunch. Själv hamnade jag och min riksdagskollega Sotiris Delis (M) på den närbelägna basaren vid Nakano Broadway (som bland annat även erbjuder många exempel på japansk Anime- och Mangakultur. Vi besökte denna trevliga sushi-restaurangkultur och där maten kom på ett rullande bank på små tallrikar, och det var bara att ta de tallrikar man önskade. När man var nöjd och mätt räknades antalet tallrikar, och tallrikarnas olika färger innebar olika priser för sushibitarna. Eleverna blev extra glada när vi bjöd dem på lunchen.







Sverige och Japan - likheter och skillnader

2016-03-28



Här är några av professor Kenji Suzukis bilder som illustrerar likheter och skillnader mellan Japan och Sverige.

Första bilden beskriver Japans demografiska problem. De japanska kvinnorna föder få barn, delvis till följd av att man inte har så väl utbyggd barnomsorg och att många unga kvinnor därmed tvingas välja mellan yrke eller att skaffa barn. En del nöjer sig med ett barn och går sedan ut i arbetskivet, andra blir kvar som hemmafruar och lever på sina män. I Japan har man sambeskattning mellan makar.

Man har idag en snabbt åldrande befolkning. Dessutom en krympande befolkning - 2015 minskade folkmängden med ca en miljon. (Det finns dock 127 miljoner japaner kvar). Man har idag 60.000 hundraåringar i Japan och allt fler uppnår ännu högre ålder.Man har en mycket liten invandring och nästan ingen asylinvandring alls, Pensionsåldern för statligt anställda är 60 år, och man kan då få ett betydande engångsbelopp i pension. Många fortsätter sedan jobba med andra saker för att få en inkomst eftersom man ofta förbrukar sitt engångbelopp till annat. Privat anställda jobbar vanligen längre än 60 år. Jag frågade både ambassadören och andra under resan om man inte diskuterade förändring av pensionssystemet och en höjd pensionsålder, men det är tydligen en fråga de japanska politikerna inte vågar närma sig överhuvudtaget.

Japan har en mycket liten invandring, endast 2% av befolkningen är invandrare, jämfört med 16% i Sverige. Japan lever inte upp till internationella konventioner om asylmottagande, förra året sökte 9.000 personer asyl. 27 stycken (!) fick stanna. Den största invandringsgruppen idag är ca 600.000 kineser, många har ursprungligen kommit som flyktingar. Arbetskraftsinvandring och gästarbetare förekommer, men inte i någon stor omfattning.

Sammantaget leder den låga nativiteten, att kvinnorna stannar hemma i stället för att jobba, det snabbt ökande antalet pensionärer som blir allt äldre och den låga invandringen att Japan kommer att få mycket stora demografiska problem framöver.



Arbetslösheten är låg i Japan, 4% 2014 mot 8% i Sverige. Samtidigt är det lite en sanning med modifikation. 42% av japanerna saknar fast anställning, medan 58% har fasta livstidsanställningar enligt tidigare japansk tradition. Dessa livstidsanställningar ger betydligt bättre lön än de tillfälliga anställningarna och dessutom en mängd förmåner som de tillfälligt anställda inte har. Man har alltså en extremt tudelad arbetsmarknad.

Man ser också hur andelen fattiga (de som lever på existensminimum eller lägre) är dubbelt så hög i Japan som i Sverige. Främst är det pensionärer och ensamstående föräldrar som har mycket låga inkomster.

En annan intressant skillnad är att hela 30% av japanerna jobbar mer än 50 timmar per vecka, mot endast någon enstaka procent i Sverige. Detta ligger i den japanska kulturen, att man är extremt lojal och jobbar längre på dagarna än vad man egentligen måste.

En dubbelt så stor andel av de arbetslösa är långtidsarbetslösa i Japan jämfört med Sverige. Man förklarade det med att det finns en "skamfaktor" i att vara arbetslös - traditionellt har japanerna varit livstidsanställda och därmed har arbetslöshet knappast förekommit. Nu ser många ned på den som är arbetslös och det gör det extra svårt att få chansen att få ett nytt jobb om man varit arbetslös en tid.



Japan lägger bara hälften så mycket i procent av BNP på utbildningssystemet jämfört med Sverige. Trots detta kommer japanska elever högt i Pisa-undersökningarna. Jag tycker det är ett intressant samband. Frågan är om det hjälper att bara tillföra mer pengar i det svenska skolsystemet?

Universiteten är både privata och offentligt drivna. Det universitet vi besökte var privat. Både offentligt och privat drivna universitet tar ut höga terminsavgifter, motsvarande 4.700 dollar per år för offentligt drivna universitet och 7.600 dollar per år för privata. Det är stor skillnad mot det svenska systemet där inga avgifter tas ut och alla universitet är offentligt drivna.

Jag frågade studenterna om studiefinansieringen. De flesta studenter verkar bo hemma hos sina föräldrar och det finns inga studiemedel av svensk modell. Däremot kan man få stipendier. Många studenter jobbar extra vid sidan av studierna.

Sista bilden visar att japanerna är mindre nöjda med sitt liv än svenskarna, och att självmordsfrekvensen är betydligt högre. Det är samma som i exempelvis Korea och Kina där mycket höga krav och hårt arbetslivsklimat har ett högt pris. (Det finns samtidigt rykten om att det låga antalet registrerade mord beror på att en del mord felaktigt klassas som självmord, om det stämmer eller inte är svårt att veta säkert).

Kriminaliteten är mycket låg i Japan, både när det gäller enklare brott och grövre brottlighet. Det känns mycket tryggt att vistas i Tokyo sent på kvällen eller att åka tunnelbana på natten. Under de dagar jag varit i centrala Tokyo har jag inte sett någon form av kriminalitet, bråk eller liknande. Inget klotter heller. Människor är extremt vänliga och hjälpsamma. Möjligen är situationen annorlunda ute i förorterna.




Möte med elever på Meijiuniversitetet

2016-03-28



Dagens första möte var med elever på Mejiuniversitetet. Den intressanta paraplytorkningsmaskinen i entrén förtjänade ett eget foto.



De elever vi träffade studerade bland annat engelska, men var också intresserade av Sverige eftersom en del elever har varit heter Kenji Suzuki, är professor, och har tidigare arbetat som lärare i japanska studier på Stockholms Universitet i 10 år och är nu tillbaka i Tokyo.

Vi fick en intressant föredragning om skillnader och likheter mellan Sverige och Japan, några exempel följer i nästa blogginlägg. Därefter hade vi gruppvisa samtal med eleverna om aktuella frågor i Japan och om deras vardag som studenter.



Vi var också uppe på översta våningen i universitetsbyggnaden och såg detta panorama över Tokyo. En gigantisk stad.




Tokyos tunnelbana

2016-03-27

Jag säger det direkt - Tokyos tunnelbanesystem är fantastiskt! Som ett stort spindelnät (se nedan) med en mängd olika linjer som går kort och tvärs, vilket gör att man med ett par byten kan ta sig vart som helst i denna gigantiskt stora stad. Billigt är det också, en dygnsbiljett kostar 600 yen, dvs motsvarande 42 kronor. Och då får man åka så mycket man vill. Vi har tagit tunnelbana till i stort sett alla möten och aktiviteter hela tiden i Tokyo.

Det är otroligt rent och snyggt i tunnelbanan. Inget skräp, inget klotter, städat och snyggt.

Nedan sitter jag i en vagn tillsammans med mina kolleger Gunilla Nordgren och Sotiris Delis.





Ordning och reda är det också. Väl skyltat och tydligt med hur de olika linjerna går. Varje linje har en bokstav och alla stationer ett nummer. Inne i vagnarna meddelas elektroniskt på skärmar vilken vagn man är i, vilken nästa station är och åt vilket håll man ska gå för att lämna stationen.

Längs spåren på perrongen finns heltäckande väggar eller barriärer för ökad säkerhet och bättre luft. Tåget stannar automatiskt exakt framför dörrarna i barriärerna på perrongen. Punktligheten är också imponerande.



Japanerna är lydiga. Här står man snällt innanför de målade linjerna på led på båda sidorna om dörröppningen i barriärerna och väntar på tåget. Framför dörrarna mellan de målade rutorna är det tomt då de avstigande kan komma fram. Jag tvivlar på att detta skulle fungera i Sverige, men i Tokyo går det utmärkt. Överhuvudtaget känns japanerna väldigt disciplinerade, väluppfostrade och vänliga.




Kejsarens palats

2016-03-27



Kejsarens palats ligger uppe på höjden i en stängd del i den västra delen av parken, ovanför den vita byggnaden som skymtar uppe på kullen.






Parken vid Kejsarens palats

2016-03-27



Kejsarens palats ligger mitt innte i centrala Tokyo, omgivet av vallgravar och en fantastiskt fin park. Större delen av parken är öppen för allmänheten och är även ett välbesökt turistmål.



Även i denna park var det fullt med tokyobor på söndagspicnic.





Portarna in till parken når man via broar över vallgravarna. Här entrén mot den moderna delen av staden. På ena sidan av vattnet den historiska miljön och på andra sidan moderna skyskrapor. Det är svårt att tänka sig större kontraster.






Shinobazudammen vid Uneoparken

2016-03-27



Uenoparken och den stora dammen är en grön oas omgiven av höga skyskrapor. Kontraster!






Till minne av offren för atombomen över Hiroshima

2016-03-27



Inne i Uenoparken finns detta minnesmärke över offren för atombomben över Hiroshima 1945. Inne i duvan i monumentet brinner en låga. Elden finns inuti duvan monumentet brinner en låga som brunnit ända sedan 1945, elden kommer från en brinnande byggnad i Hiroshima och har hållits vid liv ända sedan bomben föll.




Uenoparken i Tokyo

2016-03-27



Söndagen blev en lugn vilodag för att få ordning på tidsomställningen. Jag och några kolleger tog tunnelbanan till Uenoparken i centrala Tokyo för att se hur japanerna firar helg under de blommande körsbärsträden. Parken ligger nära järnvägsstationen och innehåller både ett äldre tempel, nationalmuseet och en djurpark

Tydligen är det tradition att ha picknick i parken på våren, och särskilt populärt är det nu när körsbärsträden snart går i blom. Det var extremt mycket människor i parken. Vi kom lite för tidigt för att uppleva den finaste blomningen, men en del träd blommade och andra stod i knopp. Och man märker att tokyoborna älskar sina körsbärsträd.



Framförallt är Ueno en rekreationsplats för tokyoborna, som denna dag flanerade runt, köpte blommor eller bonzaiträd i krukor (bilden tv ovan) eller mat i de många marknadsstånden - och hade picknick. Tusentals tokyobor satt utspridda över hela parken, snyggt och fint i rader på förutlagda presenningar, omgärdade av rep, och med tydliga skyltar att max 10 personer fick sitta i varje ruta. Ordning och reda:



Nedan tv: Givetvis underhölls vi av en grupp munkar som spelade traditionell japansk musik.



Mat finns det gott om, massor av marknadsstånd som säljer det mesta. Jag tyckte det såg rent och fräscht ut och vågade mig på att testa ett grillspett med kyckling och ett med kycklingköttbullar som tillagats på plats. Serverades mycket exklusivt i en plastsform, och äts medan man promenerar i parken. Det blev även ett spett med krabbkött, överdraget med senap. Lite udda. Allt smakade bra och jag blev inte magsjuk.





Ovan tv ett foto på Toshoguhelgedomen. Japanerna är shinto, vad jag förstår en variant av buddism. Framför templet var det en strid ström av bedjande. När man ber skakar man en bjällra en gång för att påkalla uppmärksamhet från gudarna. Därefter ger man ett litet mynt i gåva. Sedan bugar man djupt två gånger och klappar händerna två gånger, ber sin bön och bugar en gång till.

Till höger - ett stort sällskap som hade picknick utanför parken. De var glada och bjöd oss att sitta ned och ta en bit mat, men vi nöjde oss med att prata lite med dem och ta ett foto. Japanerna är oerhört sociala, gästvänliga och hjälpsamma!




Tokyo - ett butiksutbud som nog slår det mesta

2016-03-26



Här några bilder fran Tokyos mest kanda shoppingdistrikt Ginza. Ett område med lite mer exklusiva butiker, även om inte programmet har så mycket fri tid att det hinns med någon mer omfattande shopping.



En intressant sak är vilket betydelse en stads storlek har för att specialbutiker ska kunna bära sig. I Tokyo finns specialbutiker för precis allt. Exempelvis besökte jag en butik i 12 våningar (!) som bara sålde papper, kort, pysselsaker och origami-produkter. En våning ägnades bara åt pappersark i olika färger och kvaliteter, och i entré fanns en "paper consierge" som kunde rådgiva kunderna i val av pappersark (!) I en storstadsregion med 37 miljoner kunder kan man uppenbarligen specialisera sig på det mesta och ändå ha gott om kunder.

Japan beslutade för några år sedan att inför en moms på 8% som läggs på varornas pris i kassan. Tanken var att sedan stegvis höja momsen ytterligare. Men efter att butikernas omsättning minskat har man nu beslutat att avvakta med ytterligare momshöjningar. Men om en vara enligt prislappen kostar 100 yen får man betala 108 yen i kassan.





Det finns också ett stort område med mer basarliknande butiker som ursprungligen växte upp under järnvägen som här går på en viadukt över mark fram till centralstationen. Här gäller helt andra priser och man skulle nog kunna fynda ordentligt om man hade tid att gå runt och leta.




Tokyo - 37 miljoner invånare

2016-03-26



Det　är trångt i Tokyo....lite svårt att ta in att fyra gånger den svenska befolkningen bor i denna stad.



Vägar i tre våningar är standard. Får våra egna svenska infrastrukturproblem att framstå som relativt blygsamma.
Mer om detta senare under resan.






Framme i Japan

2016-03-26



Resan gick via Köpemhamn och sedan via Ryssland och Sibirien till Tokyo, och Narita Airport.





Till　ｖäｎster snötäckta berg nordost om Vladivostok, innan vi flög ut över Japanska sjön. Till höger flyger vi in över Japan.



Framme på Narita Airport.






På väg till Japan

2016-03-25

Just nu är jag på väg till Japan för en dryg veckas studieresa tillsammans med svensk-japanska parlamentarikerföreningen i Sveriges Riksdag. Första anhalt blir Tokyo där vi landar i morgon, och sedan reser vi norrut mot ön Hokkaido. Löpande rapport med bilder kommer som vanligt på bloggen efterhand.






Har priset för helt fri rörlighet inom EU blivit för högt?

2016-03-24

Jag har tidigare funderat på bloggen kring de öppna gränserna inom EU. Det är ju själva symbolen för den fria rörligheten och en av EU:s hörnpelare att man ska kunna röra sig fritt inom EU:s yttre gränser, utan att behöva visa pass eller legitimation (med undantag för vissa länder med framförhandlade undantag från regelverket).

Jag börjar allt mer luta åt att priset för den fria rörligheten börjar bli för högt. Terrorismen och den grova brottsligheten är givetvis mina huvudargument, men det finns även andra skäl.

Vi vet nu att terrorister rör sig fritt inom EU. De kan bo i ett land (exempelvis Sverige) och samtidigt resa på träning eller delta i terroraktioner i ett annat land utan att polisen kan upptäcka detta. Efter ett terrordåd kan de sedan dra sig tillbaka till ett annat EU-land och komma undan rättvisan. Om varje land inom EU återinförde gränskontroll i form av en enkel ID-kontroll (pass eller körkort) skulle knappast den fria rörligheten i EU hotas i praktiken för den som reser, arbetar eller studerar i andra länder, men verksamheten skulle försvåras avsevärt för terroristerna. Samma sak för internationella kringresande brottssyndikat, flyktingsmugglare och de som försörjer sig på att frakta tiggare till andra delar av EU. Möjligheten att föra ut stöldgods ur ett land skulle också försvåras, och möjligheten att hantera asylmottagandet och sprida de asylsökande över EU skulle sannolikt öka.

Jag vet att varje tanke på att EU:s medlemsländer ska återinföra gränskontrollerna vid varje nationsgräns är kontroversiell och kan uppfattas som ett slag mot grundtanken om fri rörlighet inom EU. Men jag tycker det är en överdriven reaktion. Det skulle ju som sagt inte förhindra den fria rörligheten av människor, varor och tjänster, det skulle bara innebära att man måste visa sin legitimation när man som individ fysiskt passerar en landsgräns. Den lilla obekvämligheten tror jag att de flesta EU-medborgare skulle acceptera om det minskade risken för terrorism och samtidigt begränsade utrymmet för den internationella brottsligheten. Gränskontroll av detta slag skulle bli ett slags "filter" som underlättar för att skapa trygghet och säkerhet inom EU.

Jag tycker i vart fall det skulle vara klokt att analysera frågan närmare och fundera över alternativen.




S-MP-regeringen erkänner äntligen att sänkta skatter skapar jobb?

2016-03-24

Häromdagen kom beskedet att S-MP-regeringen vill göra en sänkning av arbetsgivareavgifterna för enskilda företagare som anställer sin första medarbetare. Man tror nu med andra ord att generella sänkningar av arbetsgivareavgifter är ett bra sätt att skapa fler jobb. Så lät det inte när man avskaffade de sänkta arbetsgivareavgifterna för den som anställer ungdomar. Då kallades det för en "dyr och ineffektiv åtgärd" och man sa ofta också i debatten att "företag anställer om man behöver, inte för att man får lägre arbetsgivareavgift". Ofta upprepades i debatten, inte minst under valrörelsen 2014, att "sänkta arbetsgivareavgifter inte skapat särkskilt många nya jobb".

Tidigare i veckan kom ju också ett förslag om utvidgat RUT-avdrag för reparation av vitvaror i hemmet. I sak tycker jag såklart förslaget är alldeles utmärkt, eftersom jag tidigare motionerat om ett "REP-avdrag" (utvidgat RUT-avdrag) just för hushållsnära reparationstjänster. Men samtidigt är det ologiskt att man nu utvidgar RUT-avdraget på detta sätt, efter all kritik man tidigare riktat mot RUT-avdraget som "kostsam och ineffektiv åtgärd som dessutom bara gynnar de rika".

I dag kommer så beskedet att man nu föreslår en halvering av momsen på mindre reparationstjänster, från 25 procent till 12 procent. Det handlar enligt regeringen om att fler ska laga sina kläder, skor och cyklar istället för att slänga dem. Tanken är både att det ska gynna miljön och skapa arbetstillfällen. Även detta ligger ju i linje med mitt förslag om REP-avdrag, även om ju effekten i kronor blir mycket mindre än om man valt att lägga in även detta i REP-avdraget i stället. Men det märkligste är såklart att när Alliansen sänkte momsen på restaurang och cateringstjänster kallades det för "ett slöseri och en ineffektiv åtgärd". När man nu sänker för en annan bransch är det plötsligt en bra politik. Ofta har det i debatten också hetat från vänstersidan att det är bäst med enhetliga momssatser. Nu gäller det tydligen inte längre.

Så i sak kan man ju glädjas över att S-MP-regeringen nu äntligen erkänner att sänkta skatter på tjänster gör att fler köper dessa, och då skapas det också fler jobb. Samtidigt kan svartjobben minska. Man ger med andra ord Alliansen rätt som länge stått för denna politik. Självklart tycker jag dessa tre förslag från regeringen är en politik i helt rätt riktning.

Men så kommer den allvarliga kritiken. Efter gigantiska skattehöjningar på företagande, arbete, energi och transporter ger man nu bara små smulor tillbaka i form av dessa skattesänkningar som sammantaget inte omfattar mer än ca 860 miljoner. (Halverad moms på reparationer beräknas kosta 270 miljoner per år, RUT/REP-avdrag reparation vitvaror 190 miljoner och sänkt arbetsgivaravgift för enskilda näringsidkare som anställer sin första medarbetare 400 miljoner per år.) Man höjer skatter för mångmiljardbelopp och ger 860 miljoner tillbaka. Det är inte särskilt imponerande. Om man nu äntligen inser att höga skatter på företagande och arbete motverkar fler jobb så borde man också ta sig en ny fundering över det lämpliga i att genomföra alla sina skadliga skattehöjningar. Just nu talar man med dubbla tungor och har ingen linje alls i sin politik.




Regeringens nya "extratjänster" löser inte problemet

2016-03-23

Borås Tidning fortsätter sin utmärkta granskning av olika arbetsmarknadsåtgärder. Idag skriver man om "extratjänsterna" som regeringen tänker sig ska ersätta platserna i "fas 3". (Tyvärr i en låst artikel så det går inte att länka). Socialdemokraterna skryter om att dessa exratjänster inom vård och omsorg minsann ska ge kollektivavtalsenlig lön i stället för ersättning från arbetsförmedlingen. Man glömmer dock nämna den hårda kritik som kommit från välutbildade och yrkeskunniga människor som nu ser hur människor helt utan vare sig erfarenhet eller kunskap inom yrket ska få kollektivavtalsenlig lön för en ofta mer socialt anpassad sysselsättning än reguljär arbetsinsats. Ytterligare en fråga är hur stressad personal inom vård, omsorg och skola ska ha tid att handleda dessa personer som finns i extratjänsterna?

Det finns också många andra frågetecken kring reformen med extratjänster. Exempelvis är anställningen tidsbegränsad till ett år, eventuellt med förlängning till två år. Och då är frågan - vad händer sedan? De flesta i fas 3 har varit arbetslösa många, många år och fått massor av insatser, stöd och utbildningar - men har ändå inte fått jobb. Sanningen är ju den att de som finns i fas 3 står mycket långt från arbetsmarknaden - i annat fall hade de ju fått jobb efter alla år i olika åtgärder. Man är oftast helt enkelt inte anställningsbar på en vanlig arbetsplats. Att det plötsligt skulle förändras genom inrättandet av extratjänster är svårt att se. En annan kritik som framförts är att anställningen bara blir på 75% och lönen därmed så låg att en hel del av dem som idag finns i fas 3 faktiskt får sänkt ersättning!

Den viktigaste kritiken är ändå hur extratjänsterna ska kunna ta hand om alla som finns i fas 3? I dagens artikel nämns att hela fas 3 ska ha avvecklats senast den 31 januari 2018, och att det idag finns 39.000 personer i denna åtgärd. I Sjuhärad ska det 2018 finnas 200 extratjänster tillgängliga enligt planerna. Samtidigt är uppskattas drygt 450 personer behöva dessa tjänster. Detta illustrerar problemet - extratjänsterna kommer helt enkelt inte att räcka till alla som finns i fas 3. Kanske inte ens till hälften. Och frågan är vad regeringen gör då? Förtidspensionering i stor omfattning verkar, baserat på politiken före 2006, ligga nära till hands. Och då är vi snart tillbaka där vi var då - skenande kostnader för förtidspensioneringar, och stängd dörr för gott för återgång i arbete.

Som jag säger i artikeln har många olika regeringar, med olika färg, närmast förgäves försökt få långtidsarbetslösa tillbaka i arbete. De senaste decennierna Plusjobb, Fas 3 och nu Extratjänster. Fas 3 var faktiskt inte alls så tokigt som det beskrivs i debatten och är det som hittills gett bäst resultat för breda grupper av personer som står långt från arbetsmarknaden. Trots det handlade det bara om några enstaka procent som kom tillbaka i arbete och ytterligare några procent till utbildning. Tyvärr tror jag det är orealistiskt att tro att särskilt många av dessa långtidsarbetslösa personer ska kunna komma tillbaka i ett vanligt heltidsjobb. Det vi behöver är fler olika typer av sociala anställningar, tex sociala företag, fler platser på Samhall osv, där människor med begränsad arbetsförmåga trots allt kan få en meningsfull sysselsättning och samtidigt bidra i vart fall lite till samhället i stället för att förtidspensioneras bort till isolering och sysslolöshet. Det är synd att regeringen inte inser att Extratjänster knappast kommer att lösa problemet.




Tack för alla tips om insiktsfulla journalister

2016-03-23

Min kritik mot delar av riksmedias objektivitet gäller långtifrån bara invandringsfrågan utan nyhetsbevakningen i allmänhet på många olika politikområden. Exempelvis i miljö- energi- och klimatfrågorna, men även i diskussionen om valfrihet i välfärden och kvaliteten hos offentligt respektive privat bedriven verksamhet och mycket annat. Men i dagsläget hamnar såklart mycket fokus just på invandringsfrågan eftersom den är i centrum av samhällsdebatten.

De senaste två dagarna har jag fått ett antal tips (tack alla!) som hänvisar till tongivande mediaföreträdare och ledarskribenter på olika tidningar som menar att media genom åren inte objektivt granskat just invandringsfrågan. Det känns ju inte som om jag är helt ensam i min kritik av medias saklighet i nyhetsrapporteringen. För säkerhets skull har jag dubbelkollat alla citat och även länkat till originalkällan i samtliga fall. Några exempel på journalistisk självinsikt i just denna politiska fråga:

”Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det…” Citat av Janne Josefsson, Uppdrag Granskning redan 2008.

"Jag var med och byggde den korridor som har förhindrat en konstruktiv debatt om migration och integration."//"Men priset blev högt: självcensur på bred front, rädsla för att undersöka verkligheten förbehållslöst, minskad tilltro till argumentens makt. Och som resultat en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan. Det blev en dyr korridor." Citat av Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen 2015

"Vi ser i dag ett växande utanförskap med snabbt ökande segregation, trångboddhet, social oro och sjunkande skolresultat. Lägg därtill en politisk, religiös radikalisering samt allt färre jobb i industrin och det bådar inte gott inför framtiden. Att vissa journalister och opinionsbildare ändå väljer att skönmåla verkligheten är inte bara oansvarigt. Det är moraliskt förkastligt." Håkan Boström, ledarskribent, Göteborgs-Posten 2016.

"När glappet mellan åsikterna som tillåts i offentligheten och dem som omfattas av befolkningen blir för stort uppstår ett demokratiskt underskott."//"Den svenska åsiktskorridoren är en realitet." Ledare i Svenska Dagbladet 2014 av Ivar Arpi.

"Landets medieredaktioner behöver fundera ett varv: ska vi uttalat vara emot SD? Om inte; hur säkrar vi att journalistiken sköts? Det är lätt att ropa ”konspirationsteori!” åt all kritik. Desto svårare är det att se sin egen roll i att förtroendet för medierna sjunker, medan SD-sajterna firar seger efter seger." Skrivet av Sakine Madon, ledarskribent Expressen 2016.

"Någon rejäl partipolitisk och offentlig debatt om invandringen har vi inte haft på år och dag. Det blir snabbt väldigt stereotypt och polariserat." Widar Andersson (S), chefredaktör Folkbladet 2014.

"Vad mer mörkas i Sverige? Vilka (politiska) intressen ligger bakom vad som granskas, vilka som kommer att lagföras? Blotta misstanken om att myndigheter och medier inte fullgör sitt uppdrag på ett opartiskt vis kan på sikt skada förtroendet för det demokratiska samhället." Alice Teodorescu, politisk redaktör Göteborgs-Posten 2016.

"Som det är nu finns det bara två positioner i debatten - Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och vänsterns krav på en ännu mer generös flyktingpolitik. Rädslan för att ge SD svängrum har skapat en förståelig beröringsskräck inför ämnet. Men det måste vara möjligt att skapa ett utrymme i debatten mellan dessa positioner." Anna Dahlberg, ledarskribent, Expressen 2012.

"Hos oss har den politiska korrektheten sedan tio år haft ett strypgrepp runt varje ämne som berör invandring, integration och flyktingar."//"De har varit fega, såväl på vänster- som högerkanten. Tillsammans har vi skapat ett klimat där inte mycket kan sägas." Ivar Arpi, ledarskribent SvD, i en intervju i Nederländska tidningen "De Trouw" 2016




Det finns alltför gott om exempel på vinklade nyheter i media

2016-03-23

I dag har Borås Tidning en ganska bra intervju med mig om min kritik mot riksmedia när det gäller trovärdighet och vinklad nyhetsrapportering. Dock blir rubriken väldigt missvisande. Det finns ju tyvärr väldigt gott om konkreta enskilda exempel på hur media förvanskar eller vinklar nyheter, jag har själv gett många exempel genom åren på bloggen. Dessutom ger jag ju faktiskt ett konkret exempel i artikeln. Det jag ville understryka i intervjun var att det viktiga trots allt inte är hur just jag själv som politiker upplever medias objektivitet i nyhetsrapporteringen. Det viktiga är att 60% av de tillfrågade i Novus opinionsundersökning uppgav att de tror att media vinklar nyhetsrapporteringen. Jag tycker det är allvarligt, och jag står fast vid att det kan bidra till att man i stället söker sina nyheter på andra mindre seriösa kanaler.



Vad gäller dagens ledare i Borås Tidning låter jag barmhärtighetens slöja lägga sig över texten. Att en skribent på BT:s ledarredaktion väljer att skjuta budbäraren i stället för att fundera över budskapet tycker jag är trist. Liksom att man fortsätter att sprida en felaktig bild om vad jag tidigare sagt eller gjort. Denna typ av personangrepp på ledarsidan förtar mycket av ledarsidans trovärdighet.

Vad gäller kritiken mot att jag nämner att jag "saknar förtroende för såväl DN som Avpixlat" och därmed nämner dem i samma mening kan jag bara konstatera att sannolikt finns betydligt fler övertramp från Avpixlat än det gör från DN:s sida när det gäller serös nyhetsrapportering. Men samtidigt förväntar jag mig mer av en etablerad tidning som DN. Och antingen har man förtroende för en tidning eller så har man det inte. Det finns inget mellanting. Och jag litar som sagt inte på någon av dem.

Jag tycker det hade varit med klädsamt om BT:s ledarsida i stället förde en seriös diskussion om riksmedias trovärdighet och opartiskhet och risken för att människor söker sina nyheter på andra, kanske mindre seriösa, ställen. Det är en fråga som många i vårt samhälle diskuterar, och den förtjänar en seriös diskussion. Vågar BT ta upp den tråden?




Fakta om kommunernas ekonomiska resultat över tid

2016-03-22

Kommunernas egen tidning, Dagens Samhälle, redovisar i senaste numret kommunernas ekonomiska resultat sett över tid. Man ser hur kommunerna gick med underskott fram till 1999, och sedan uppvisade blygsamma resultat fram till 2005. Sedan dess pekar kurvan uppåt, såväl under Alliansens regeringstid som under 2015 som också styrdes med Alliansens budget. Detta styrker det jag brukar påpeka - att Alliansens politik skapade ökade skatteintäkter för kommunerna, samt att vårt ordentliga krisstöd till kommunerna under krisåren var verkningsfulla. Sjunkande sjuktal gav dessutom ordentlig återbäring på kommunernas sjukförsäkringar. Hur framtiden blir återstår att se, men kommunerna har idag överlag en stark ekonomisk ställning, så utgångsläget är gott.






60% av svenska folket tror att media medvetet vinklar nyheter

2016-03-22

Kommentarerna rullar på efter mitt och andras uttalanden igår om bristande förtroende för riksmedia. Jag har nog faktiskt under mina nu 18 år som politiker aldrig fått ett så starkt gensvar på något som på det jag skrev igår. Visst kommer det en och annan sur kommentar (ofta från personer som uppenbarligen inte ens bemödat sig att läsa de tre twitterinläggen), och visst är det en del vänsterdebattörer som alltid försöker brunkleta sina motståndare som stuckit ut hakan. Men i övrigt är stödet närmast kompakt, och jag har fått flera hundra nya följare på Twitter på bara ett knappt dygn.

Debatten har nu börjat övergå till en mer seriös diskussion om svenska folkets förtroende för media i allmänhet, och i vilken mån detta medverkar till att mer obskyra medier tar plats i samhällsdebatten.

Den första frågan är uppenbar. Förutom det jag konstaterade igår om hur förtroendet sakta minskat för de stora medierna i SOM-institutets mätningar, inte minst bland de unga, så visas samma sak även i en vetenskapligt gjord opinionsundersökning från Novus som presenterades i Medievärlden den 17 februari. 60 % av de tillfrågade uppger att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. Novus VD kommenterar detta med att "Om man inte tror att det är en neutral bild utan en vinklad bild så är det ett enormt problem för hur media uppfattas.". Och hela 73 % tror också att media medvetet vinklar innehåll för att få klick på sina sajter.



Så mitt första twitterinlägg från igår (ovan) håller definitivt för granskning. Svenska folkets förtroende för de stora riksmedierna minskar. Och för mig är det uppenbart att det skapar en marknad för mindre seriösa publikationer och nätsidor med en tydlig, men ibland försåtlig, politisk agenda.

Under dagen har jag kommenterat saken även i intervjuer i Radio Sjuhärad och i Borås Tidning.




Dags för riksmedia att rannsaka sig själva

2016-03-21

I dag har jag medverkat till att skapa en så kallad "twitterstorm". Bakgrunden är att jag i morse skrev några twitterinlägg, med anledning av att DN:s ledarsida kritiserade angrep förre kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth (M) för att hon i sin tur kritiserade medias nyhetsobjektivitet och till och med medgav att hon emellanåt läser nyheterna på "Avpixlat". DN:s ledarsida gick i taket, inte får en tidigare kulturminister kritisera medias objektivitet! Och självklart inte läsa Avpixlat! Sågningen på DN gällde även förre moderatledaren Ulf Adelsohn som i en artikel i helgen sa att "den svenska pressen medvetet förtiger vad som sker”.

Nu följer jag visserligen inte själv Avpixlat av den enkla anledningen att de själva har en så uppenbart tydlig politisk agenda, och friskt blandar fakta med åsikter och värderingar - och kallar det "nyheter". Det är inte ett seriöst sätt att rapportera. Men jag förväntar mig väldigt mycket bättre av erkända medier som exempelvis DN eller för den delen SVT. Även dessa vinklar nyheter, kombinerar fakta med åsikter eller värdeladdade ord och har uppenbarligen en (vänster-)agenda i mycket av det de gör.



Så tyvärr - jag saknar förtroende för såväl Avpixlat som många erkända riksmedia, såväl deras ledarredaktioner och en del av deras journalister. Och det står jag för. Självklart finns det grader i misstroendet, och jag drar inte alla journalister över en kam, men jobbar man på en tidning eller ett etermedia som alltför ofta brister i saklighet och opartiskhet i nyhetsförmedlingen så spiller det såklart över på alla anställda. För att jag ska ha förtroende för en journalist krävs saklighet och objektivitet i nyhetsförmedlingen och en vilja att återge händelser eller citat på ett korrekt och ofärgat sätt. Åsikter har man i personliga krönikor, på kultursidorna eller på ledarredaktionen - men inte i nyhetstexterna.



Jag vet efter 18 år i politiken ganska väl vilka journalister jag kan lita på och inte, och som tur är finns också seriösa medier. Men många av de stora riksmedierna borde rannsaka sig själva. I SOM-institutets förtroendemätningar ligger dagspress lågt och kvällspress mycket lågt i förtroende, och även för SVT/SR har förtroendet minskat på senare år trots att det fortfarande ligger relativt högt. När människor upplever att riksmedia inte är opartiska eller inte ger hela bilden av en nyhetshändelse blir det lätt så att man söker sig till alternativa "nyhetskanaler". Detta är olyckligt i de fall dessa andra kanaler har en kanske ännu mera uttalad politisk agenda. Jag står fast vid att ansvaret för framväxten av "alternativa nyhetsmedia" med tydlig politisk agenda till stor del ligger på de stora riksmedierna som inte lyckats skapa ett starkare förtroende hos allmänheten. De borde rannsaka sig själva i stället för att tjura över kritik. Precis som vi politiker måste rannsaka oss själva över anledningen till SD:s framgångar. Det finns likheter.

Slutligen en länk till SvD:s artikel idag som såklart uppmärksammar min kritik mot konkurrenten DN (Det brukar vara så). Som alltid en tillspetsad rubrik, men i allt väsentligt helt korrekt även om det kan verka lite lösryckt om man inte läst mina övriga twitterinlägg. Fast mest fascineras jag nog över att de hittat en tio år gammal bild av mig.

Förresten - det är tydligen inte bara Lena Adelsohn-Liljeroth som emellanåt besöker Avpixlat. Här är alla loggar från stora mediehus som besökt sajten Avpixlat de senaste 3-4 dagarna (från den oberoende siten mediacreeper). Göteborgs-Posten, Aftonbladet, SVT och Sveriges Radio är de mest frekventa besökarna. Hoppsan!

Uppdatering 23.00: Även Borås Tidning uppmärksammar saken i sin nätupplaga ikväll.




Moderaterna vill ha fler förvarsplatser för tydligare asylprocess

2016-03-20

Det måste vara skillnad mellan ett ja och ett nej i asylprocessen. Ett mycket stort antal som fått avslagsbeslut väljer idag att olovligen vara kvar i Sverige. Det riskerar att skapa parallella samhällen.

Förvar är en viktig åtgärd för att säkerställa att personer inte avviker i väntan på att återvända till sina hemländer. Det behövs minst ett till förvar och det behöver ligga i Norrland. Polisen vittnar om att när någon borde in i förvar, som befinner sig i till exempel Luleå eller Boden, så har man inte tid och resurser att följa med den personen till närmaste förvar som ligger i Gävle. Då lämnas de vind för våg i stället. Det är en orimlig situation.

Moderaterna föreslår:
• Att fler förvarsplatser ska inrättas och att förvar ska användas i större utsträckning då det finns en risk för att en person som fått avslag på sin asylansökan avviker.
• Att minst ett nytt förvar ska inrättas i norra Sverige. Det är inte rimligt att polis och andra myndigheter ska behöva åka så långa sträckor som i dag eller att en person som borde tas i förvar i stället släpps.
• I vårbudgeten kommer Moderaterna att avsätta resurser för detta.
• Vi utesluter inte ytterligare fler förvarsplatser.




Många nya moderata förslag för fler i arbete

2016-03-20

Den senaste tiden har moderaterna lanserat ett antal nya förslag för en bättre fungerande arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik och för att fler människor som står långt från arbetsmarknaden (särskilt lågutbildade ungdomar och utomeuropeiskt födda) ska få sitt första jobb:

• Arbete ska alltid löna sig. Sverige har fortsatt höga skatter på arbete, som framför allt slår hårt mot dem med låga inkomster. Genom första jobbet-avdraget vill vi göra det mer lönsamt att arbeta. Vi vill dessutom göra en riktad satsning för dem som i dag har försörjningsstöd och som får ett jobb. En ensamstående förälder som tjänar 8 000 kronor per månad på en deltidstjänst, kan då få tusen kronor mer i plånboken varje månad.
• Fler måste få chansen att lära sig jobbet på jobbet. Att bygga ut yrkesintroduktionen har gått trögt. Hittills har det exempelvis bara skapats 28 yrkesintroduktionsjobb i handeln. Det behövs många fler, över hela landet och i fler branscher. Därför behövs vår förstajobbet-anställning. Så att fler kan ta det första steget in på arbetsmarknaden.
• Det behöver ställas tydligare krav på egna ansträngningar för att få det första jobbet. Vi vill därför förstärka aktivitetskraven inom försörjningsstödet. Samtidigt bör det införas en utbildningsplikt för dem som kommer hit från andra länder, men som inte har nått grundskolekompetens.
• Förändring och sammanslagning av anställningsstöden. Vi vill med nystartsjobben som förebild (den hittills absolut mest framgångsrika formen av stöd för anställning av långtidsarbetslösa) slå samman olika former av anställningsstöd till ett nytt. Detta kommenterar jag själv i Borås Tidning idag, i samband med en lång artikel om resultaten av de anställningsstöden.
• Fler måste lära sig mer i den svenska skolan. Där börjar vägen till det svenska samhället. Därför behöver vi lyfta skolan genom tydligare kunskapskrav, höjda lärarlöner och mer tid mellan lärare och elev.
• Sverige måste fråga människor som kommit hit vad de kan, och det redan första dagen. Vi är ett land där vi lovar varandra att göra rätt för oss och där vi ställer krav på att alla ska bidra. Då måste vi också ta vara på allas förmåga. Därför behövs en tidig kompetenskartläggning från dag ett. Regeringen bör ge Migrationsverket i uppdrag att se till att en översiktlig kompetenskartläggning av asylsökande sker redan vid asylansökan.
• Stöd till kompetenskartläggning. Det finns ett stort antal asylsökande som kommit framför allt hösten 2015 och nu har en lång väntan på beslut. Här bör till exempel kommuner, landsting och det civila samhället kunna göra en större insats. Ett särskilt stöd på 50 miljoner kronor bör därför ges till det civila samhället, kommuner och landsting och eventuella andra aktörer. Stödet bör vara inriktat på åtgärder med fokus på kompetenskartläggning i syfte att fler asylsökande ska jobba.




Asylinvandringen slår hårt mot svensk arbetsmarknad

2016-03-20

Asylinvandringen tillsammans med den ökande andelen unga som inte lyckas i skolan (delvis även det med en tydlig koppling till det höga asylmottagandet) är de två allvarligaste problemen på svensk arbetsmarknad idag. Denna tankeväckande film från ett Rotaryföredrag av forskaren Jan Tullberg den 8 februari i år om demografi, invandring och arbetslöshet visades även på SVT Forum. Och enligt en analys i Dagens Nyheter är snart de utrikes födda i majoritet bland de arbetslösa.




Veckans domstolsförhandling om flygvägarna runt Landvetter

2016-03-19

Under veckan som gick hölls huvudförhandling i Mark- och Miljööverdomstolen angående miljötillståndet för Landvetter flygplats, inklusive flygvägar mm. Jag var en av dem som överklagade den föregående domen i Miljödomstolen om förändrade flygvägar för stockholmsplanen, eftersom det skulle medföra ökade bullerstörningar över framförallt Ingsjöarna, men även hemma i Ubbhult. Här är mitt överklagande.

Dagens flygvägar medför att planen går i en liten båge runt Ubbhult och Hällingsjö innan de svänger mot Stockholm. Det var den flygväg jag faktiskt själv bidrog till att förhandla fram 2008 efter möten med Landvetters miljöchef, ett förslag som sedan blev flygplatsens eget och som sedan fastslogs i en dom. Planen går idag i princip över helt obebyggda områden tills planen kommit upp på högre höjd, och bullerstörningarna är därmed minimala längs flygvägarna mot Stockholm. Men nu vill flygplatsen till varje pris "minska koldioxidutsläppen" genom att svänga tidigare än idag mot Stockholm. Det medför att många människor boendemiljöer försämras, samtidigt som de minskade koldioxidutsläppen är ytterst minimala. Återigen ett bevis på att jakten på koldioxid går före precis alla andra miljöhänsyn. Oskäligt tycker jag, vilket jag också framför i överklagandet. Kartan nedan visar hur planen nu ska gå i den gröna stråken mot Stockholm i stället för att följa de svarta linjerna som tidigare.



Jag är i grunden mycket positiv till såväl inrikesflyget som Landvetters utveckling och ser flygplatsen som en stor tillgång, inte minst att bara ha 10 minuter till en internationell flygplats. Och jag flyger ju själv i stort sett varje vecka med plan som går just den aktuella flygvägen till Stockholm. Jag kan leva med att vi av och till drabbas av buller från flygplan, det är en del av att leva nära en storflygplats. Men att ändra flygvägarna från dagens läge där mycket få störs av buller till att många fler störs känns väldigt onödigt och definitivt inte rätt ur miljösynpunkt. Även om just jag själv inte tillhör dem som drabbas värst, eftersom jag bor precis söder om de nya gröna stråken.

Huvudförhandlingen hölls på Landvetter Airport Hotel förra veckan, och jag var kallad till denna. Jag kunde dock bara närvara delar av tiden eftersom det krockade med bland annat min riksdagsdebatt i onsdags. Nu får vi se vad domstolen kommer fram till. Jag har inga stora förhoppningar eftersom de klagande alla är enskilda personer eller ideella föreningar som inte har den stora stab av advokater som Swedavia (flygplatsens huvudman) disponerar över. Den lilla människan har nog inte så mycket att sätta emot när koldioxidjakten verkar väga tyngre än alla andra miljöintressen. Men Mark- och Miljööverdomstolen får gärna överraska mig.




Företagsamheten i Sverige skapar alla resurser till välfärden

2016-03-18

I dag deltog jag i ett nationellt arrangemang för företagsamheten i Sverige. Det var Svenskt Näringsliv, Företagarna och LRF som tillsammans ordnade aktiviteter över hela landet för att på en "Walk & Talk" föra samman företagare och politiker för att diskutera företagandets villkor. Jag deltog på arrangemanget i Borås, och det var god uppslutning.

Det jag slås av rent politiskt är dock en smula deprimerande. Mina politiska motståndare (S, V och MP) talar vackert om företagande, hur viktiga småföretagen är, hur viktigt det är med regelförenklingar osv. Men samtidigt ser jag i min politiska vardag hur man agerar tvärtom i snart sagt varje fråga. I stället för att underlätta anställande höjer man löneskatterna, i stället för att förenkla inför man nya regler och krav, i stället för att tala väl om privat företagande utmålar man småföretagare som skattesmitare med miljoninkomster - trots att de flesta småföretagare aldrig kommer i närheten av sådana inkomster.

Småföretagarna som berättade om sin vardag konstaterade att mycket av det positiva som hände under Alliansen nu snabbt raseras och att företagsklimatet blivit sämre med dagens regering. Det är sorgligt att höra.




Onsdagens debatt om kommunala frågor och valfrihet i välfärden

2016-03-18

Nu har riksdagen lagt ut videon från min kammardebatt i onsdags om kommunala frågor, med särskilt fokus på valfrihet i välfärden.






Svar till Rädda Barnen om tillfälliga uppehållstillstånd

2016-03-18

För en tid sedan hade Rädda Barnens ordförande i Borås, Christina Engström, en debattartikel i Borås Tidning där hon uppmanar mig och mina fyra riksdagskolleger (M och S) från valkretsen att "ta vårt förnuft till fånga" och "stoppa den katastrof" som förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande kommer att innebära. I dag bemöter jag och min moderata riksdagskollega från valkretsen, Cecilie Tenfjord Toftby, artikeln. Klicka på bilden nedan för att läsa hela artikeln:



Vi vet inte riktigt vad Rädda Barnen baserar sin hårda kritik på, eftersom vi ännu inte sett regeringens förslag i detalj - det finns inte ens någon proposition överlämnad till riksdagen. Det enda vi sett är ett första förslag om ett antal åtgärder som skickats ut på remiss.

Tillfälliga uppehållstillstånd är sedan länge det normala i Europa när asylsökande med skyddsskäl beviljas uppehållstillstånd. Även i Sverige har det genom åren varit det vanliga - det är de senaste åren som Migrationsverket har valt att mer generellt bevilja allt fler asylsökande från vissa länder och områden permanent uppehållstillstånd, efter en mer generös tolkning av lagtexten till följd av en mer generös praxis i Migrationsdomstolarna. Sverige har nu ett rykte om att vara det mest generösa landet i EU där man generellt beviljas permanent uppehållstillstånd till skillnad mot andra länder. detta leder i sin tur till ett orimligt asyltryck mot Sverige, som inte minst går ut över barnen.

I överenskommelsen mellan regeringen och Alliansen i höstas ingick bland annat ett förslag om tillfälliga uppehållstillstånd, dock med en del undantag för kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer. Hur lagförslaget kommer att se ut i detalj och hur undantagen formuleras får vi granska när regeringen presenterat sin proposition för riksdagen. Att redan nu döma ut förändringarna känns minst sagt förhastat.

Rädda Barnens ordförande skriver att "Barn på flykt behöver, och har rätt till, att få landa tryggt och att bli väl emottagna i ett säkert land. Men om förslaget går igenom kommer barn och deras familjer att landa i otrygghet och i en lång väntan på att se hur framtiden kommer att bli". Hon skriver också att "Sverige bör vara ett land som går före andra länder". Problemet är att resonemanget haltar.

Moderaterna vill att Sverige och resten av EU värnar om barn med asylskäl genom att erbjuda både dem och deras föräldrar boende, trygghet, skola och sjukvård. Men att tro att Sverige kan erbjuda helt andra villkor för asylsökande än alla andra länder är både naivt och feltänkt. Risken är då i stället att de barn som söker skydd i Sverige får en riktigt dålig start just för att Sverige tar emot en orimligt stor andel av de asylsökande som söker sig till EU. Dagens situation är närmast omöjlig för Sverige att hantera. Vi har idag en akut brist på 20.000 boendeplatser, polisen är kraftigt ansträngd av gränskontroller och utryckningar till asylboenden, skolan har svårt att ta emot alla barn på ett bra sätt och kostnaderna för mottagandet skenar bortom all kontroll. Vi har också extremt långa väntetider på asylbeslut. Redan i dag tvingas asylsökande barn leva i ovisshet i 2-3 år som är dagens väntetid på beslut i asylärenden. Om trycket mot Sverige ökar ytterligare till följd av alltför generös politik blir väntetiden ännu längre. Det är därför moderaterna vill ha ett paus i mottagandet tills vidare.

Tillfälliga uppehållstillstånd är en del i att Sverige nu harmoniserar sina regler med omvärlden. Om det bidrar till att skapa ett mer hanterbart mottagande underlättar det i en förlängning för både asylsökande barn och vuxna som får stanna i vårt land. Att helt avfärda tillfälliga uppehållstillstånd är helt enkelt kontraproduktivt om man vill ge asylsökande barn en bra start i Sverige. Men nu avvaktar vi regeringens proposition och sedan får vi ta ställning till förslagen i detalj.




Finansutskottet säger ja till lag om amorteringskrav

2016-03-17

Finansutskottet sa idag ja till en ny bestämmelse om amorteringskrav på nya bolån i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Enligt planerna ska de nya reglerna börja gälla från den 1 juni 2016. S-MP-regeringen och Alliansen står bakom beslutet.

De nya reglerna innebär att banker och andra kreditinstitut som lämnar bolån till privatpersoner ska ha regler för återbetalning som är sunda och som motverkar alltför höga skulder hos hushållen. Amorteringskravet kommer bara att gälla nya bolån. Ett syfte med förslaget är att minska risken för negativa effekter på den svenska ekonomin om bostadspriserna skulle sjunka eller räntorna öka.

Jag beskrev om min oro för det nya regelverket 10 mars poå bloggen: "I grunden är jag mycket tveksam till att detaljreglera amorteringskrav i lag. Jag tycker det är varje kreditgivares ansvar att göra individuella bedömningar av varje låntagares amorteringsbehov. Det enda skälet för en lagstiftning är den normbildande effekten och möjligen att det skapar konkurrensneutralitet mellan kreditgivarna. Därför kommer moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav. Samtidigt är det inte svårt att se problem med en generell tvingande lagstiftning och jag tror det blir väldigt svårt att utforma ett bra heltäckande regelverk som beaktar alla tänkbara kreditsituationer. Finansutskottets uppgift nu är att försöka förutse i vart fall de viktigare problemen som kan uppstå och försöka utforma lagstiftningen efter det."

Dagens beslut innebär i vart fall en del viktiga undantag, delvis en ändring av regeringens förslag. För det första gäller lagen alltså bara nya lån, den gäller inte retroaktivt. För det andra görs ett undantag för nya bostäder - där slipper man amorteringskravet under fem år (en förändring i regeringens förslag, där man ville göra ett obegränsat undantag så länge inte bostaden såldes). Tanken med undantag för nyproduktion är att man inte vill motverka nyproduktion av bostäder. Man ska också kunna få undantag från amorteringskravet om man drabbas av till exempel arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller att en närstående dör. Dessutom vill Finansutskottet att regeringen genomför de aviserade undantagen för jord- och skogsbruksfastigheter till den del lånen avser näringsverksamhet eller generationsskifte.




Mitt anförande i riksdagen ikväll om kvalitet och valfrihet i välfärden

2016-03-16

I kväll har jag hållit mitt anförande om kvalitet och valfrihet i välfärden. Mitt anförande berörde också en del andra frågor med koppling till kommunernas verksamheter.

Hela anförandet kan läsas här, i vart fall på ett ungefär. Det blir alltid lite förändringar när man väl står i talarstolen. Jag lägger ut hela videon från debatten på bloggen i morgon.




Riksbankschefen vill lagstifta om bankernas kontanthantering

2016-03-16

Riksbankschefen Stefan Ingves skriver i dag i Dagens Nyheter och förespråkar en lagstiftat skyldighet för bankerna att erbjuda kontanthantering för de kunder som så önskar.

För mig som motionerat i samma riktning tidigare, och även engagerat mig vid de träffar som Kontantupproret genomfört, är riksbankschefens utspel intressant. Många av hans argument i artikeln delar jag till fullo, och jag tror också det kan behövas någon form av lagstiftning kring detta.

Samtidigt är det viktigt att inte driva denna lagstiftning så långt att mindre bankkontor i glesbygd läggs ned för att banken inte har råd att till en rimlig kostnad erbjuda komplett kontanthantering. Alla bankkontor är inte heller utrustade med kassor överhuvudtaget utan är rena rådgivningskontor och har aldrig varit något annat. En lagstiftning måste utformas på ett balanserat sätt. Kanske vore det varit ännu bättre om man kunde göra ett handslag med branschen om att man tillsammans ska verka för att erbjuda kontanthantering på alla större orter? Kanske kan bankerna dela på ansvaret, och kanske räcker det att en bank per ort erbjuder kontanthantering?

Frågan är inte enkel, men det är positivt att riksbankschefen markerar betydelsen av att kontanthanteringen finns kvar i vårt samhälle så länge svenska folket efterfrågan den.




Komplex bild av utvecklingen när det gäller mord och dråp

2016-03-15

I dags nås vi av rubriken "Kraftigt ökat antal mord och dråp". Det är Rättsmedicinalverket som presenterar statistik över antalet mord och dråp förra året. Totalt dödades 103 människor under 2015. Det är 21 fler dödade än under 2014 - en ökning med 26 procent.

Värst var det i Göteborgsregionen där 24 personer dödades, vilket polisen delvis förklarar med flera gängkrig. Ett mord varannan vecka, året runt är självklart uppseendeväckande allvarligt!


Har det då blivit större risk att drabbas av mord eller dråp? Det är märkligt nog inte så - om man inte tillhör ett kriminellt gäng. I relation till befolkningstillväxten har nämligen det dödliga våldet minskat de senaste åren. Framför allt har det dödliga våldet som drabbar gemene man, som befinner sig utanför de kriminella miljöerna, gått ned.

Så den märkliga slutsatsen är alltså att samtidigt som det dödliga våldet totalt sett har ökat så har risken för "normala människor" att drabbas av detta samtidigt minskat. Samtidigt blir uppenbarligen uppgörelserna mellan kriminella grupper allt blodigare och innefattar mer dödligt våld. Det sista är mycket oroväckande och kan i en förlängning givetvis medföra ökad otrygghet för alla medborgare.




Skolverket: Andelen nyanlända har stor betydelse skolresultaten

2016-03-14

Förra mandatperioden när det katastrofala Pisa-resultatet redovisades ställde jag en fråga till utbildningsdepartementets statssekreterare, till utbildningsminister Jan Björklund (FP) samt till Skolverkets representanter, inklusive generaldirektören Anna Ekström. Jag frågade helt kort." Hur stor betydelse har det ökande antalet nyanlända elever på Pisa-försämringen?" Svaret var kort och gott att det hade minimal betydelse. Och så var den frågan avförd från diskussionen.

Jag trodde som jag tidigare berättat inte på det, det framstod som orealistiskt. Och jag har i flera tidigare blogginlägg visat att det finns en mycket tydlig koppling mellan en högre andel nyanlända barn i svensk skola och de försämrade skolresultaten. Och konstigt vore det väl annars? Om man kommer till Sverige i högre ålder, utan att kunna svenska, kanske med en mycket oregelbunden skolgång bakom sig (eller i många fall ingen alls) och samtidigt kastas in i en svensk skola mitt under grundskoletiden - hur ska man då kunna klara av Pisa-testerna lika bra som de elever som gått i svensk skola hela tiden från sju års ålder?

I dag visar ännu en utvärdering att de försämrade skolresultatetn har tydligt samband med den ökande andelen utrikesfödda elever i svensk skola. Denna gång är det Skolverket själva (!) som i en rapport skriver att: ”Uppemot 85 procent av ökningen av andelen obehöriga sedan 2006 beror på elever som invandrat efter ordinarie skolstart, framförallt på grund av att de ökat som andel av alla elever men också genom att de försämrat sina resultat jämfört med övriga elevgrupper”. Man konstaterar också att "Sammantaget för matematik och läsförståelse mellan åren 2006 och 2012 så beror 22 procent av elevernas försämrade Pisa-resultat på att eleverna har utländsk bakgrund".

Skolverket ger också en dyster bild av framtiden: ”Vi kan konstatera att på det stora hela så är resultatutvecklingen lika negativ för elever med och utan utländsk bakgrund. I jämförelse med analysen av gymnasiebehörigheten så fångar dock PISA 2012 och TIMSS 2011 bara in början av de senaste årens ökande andel elever med utländsk bakgrund”, skriver Skolverket i rapporten och fortsätter: ”Den stora nyinvandringen hösten 2015 gör att elever med utländsk bakgrund sannolikt kommer att vara en mer betydelsefull faktor när vi framöver ska försöka förstå vad som ligger bakom skolans resultatutveckling.”

Samtidigt måste såklart Skolverket försöka tona ned siffrorna. Det gör man genom att säga att "det mesta trots allt beror på andra faktorer". Frågan är då hur mycket av dessa "andra faktorer" som också har koppling till den totala inlärningssituationen i skolan? Hur påverkas övriga elevers resultat av att antalet nyanlända elever blir allt större? Klasserna blir större, antalet elever med behov av extra stöd ökar och tillgången till specialpedagoger och stödresurser blir allt mer ansträngd. Dessutom är det inte optimalt att med ett par dagars varsel tvingas ta emot asylsökande elever som inte ens vet om de kommer att få stanna i Sverige. Min övertygelse, efter samtal med många lärare och rektorer, är att är att den ökande andelen nyanlända elever har mycket större betydelse för de samlade skolresultaten än vad Skolverket vill tillstå i sin rapport.

Vi pratar mycket om vikten av att nyanlända kommer i egen försörjning. Men minst lika viktigt är att nyanlända barn klarar av sin skolgång. Det kommer att kräva oerhört stora resurser och nya sätt att arbeta. Jag är inte övertygad om att vi kommer att klara det, men vi måste göra allt vi kan.

En intressant tanke är att alla asylsökande kanske borde gå i egna klasser i Migrationsverkets lokaler under asyltiden i stället för att placeras ut i de lokala skolorna i kommunen? Det gör det lättare att bedriva undervisning för de nyanlända och skapar större studiero för övriga elever på orten. Det blir också lättare att använda de tolkresurser som finns, och kanske kan man också använda nyanlända lärare som hjälp? En syrisk lärare borde kunna undervisa syriska barn, och så tar man in en svensk lärare för att undervisa i svenska och samhällskunskap. De elever som sedan beviljas uppehållstillstånd och därefter placeras ut i någon mottagningskommun börjar först då i den kommunala skolan på den ort där man kommer att bo. Det är en väg jag tycker man borde pröva.




S-MP-regeringens obegripliga sifferbingo om migrationsvolymerna

2016-03-13

Regeringens sifferbingo om migrationsvolymerna är lika obegriplig som statsministerns försök i höstas att beskriva regeringens så kallade "klimatpolitik".

I kvällens Agenda talade statsministern om att Sverige kan klara 70.000 asylsökande detta år. Enligt min åsikt fullständigt omöjligt, hela mottagningssystemet är redan fyllt till bristningsgränsen. Samtidigt säger Miljöpartiets Gustaf Fridolin att Sverige klarar att ta emot 150.000 i år.

Tre frågor infinner sig:
1. Vilket av de två beskeden från regeringen gäller?
2. Vad gör man när årets kvot (70.000 eller 150.000) är fylld?
3. Varför är det okej att prata volymer nu när det inte var okej 2013? Så här sa Stefan Löfvén på den tiden (tack till Niklas Svensson, Expressen):



Moderaterna är ärliga och står idag för en realistisk linje. Vi tror inte att Sverige klarar något mer omfattande asylmottagande alls den närmaste tiden. Vi vill därför ha ett stopp tills vidare för asylsökande som kommer via annat säkert EU-land. Det tillfälliga asylstoppet ska inte gälla kvotflyktingar.




Tänkvärt från chefen för nationella gränspolisen

2016-03-13

Jag har tidigare flera gånger pekat på de enormt långa väntetiderna på beslut i asylärenden som blir följden av det rekordstora antalet asylsökande. Migrationsverket har talat om 2-3 års väntetid. Men i dag skrev Patrik Engström, chef för gränspolisen, följande på Twitter:



Han om någon borde ju veta. Och det låter sannolikt - om Migrationsverket tar 2-3 år på sig att ge besked så lär överklagandeprocessen ta minst ett år ytterligare, kanske mer. Och väldigt många avslag överklagas. Min egen övertygelse är att det beror mycket på att staten står för kostnaderna för juridiskt biträde, vilket gör att det knappast finns något större intresse från advokaternas sida att avstå från att föreslå den asylsökande ett överklagande. Även om det är minimal chans att vinna. Personligen tror jag det ofta vore mer humant att uppmana den asylsökande som fått avslag att frivilligt lämna Sverige.

Följden av den långa processen är att många asylsökande tvingas bo i minimala asylboenden i 3-4 år, eller kanske ännu längre. Att det kommer att skapa frustrationer, motsättningar och oroligheter på asylboendena är nog ingen vild gissning. Sverige har helt enkelt tagit sig vatten över huvudet.




Dagens citat i Borås Tidning

2016-03-13

Jag står för "citatet" i dagens upplaga av Borås Tidning. Det är hämtat från mitt blogginlägg häromdagen (10/3) om amorteringskulturen i Sverige. Nu ger kanske citatet en något ofullständig bild av mitt budskap på bloggen, för jag konstaterade också att en lag om amorteringskrav trots allt kan ha en viss normbildande betydelse, och även bidra till konkurrensneutralitet mellan olika långivare. Så trots att jag i grunden föredrar att politiken håller fingrarna borta från detaljerna vid utlåning, så kommer jag och moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav under förutsättning att får en rimlig utformning. Inom kort kommer finansutskottet att ta beslut i frågan.






Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända

2016-03-12

Jag trodde aldrig att detta skulle hända i mina egna hemtrakter. Det (eventuellt) blivande asylboendet på kriminalvårdsverkets gamla anläggning i Smälteryd utanför Sätila utsattes för ett 20-tal anlagda bränder i natt. På vilket sätt tror någon att det underlättar situationen att elda upp de asylboenden som tas fram under stor möda och till stora kostnader? Hatet, rädslan och motsättningarna mellan olika grupper i vårt samhälle tar sig allt mer skrämmande uttryck.





Finansutskottet driver på om kvalitet och valfrihet i välfärden

2016-03-12

För drygt ett år sedan tillsatte S-MP-regeringen och Vänsterpartiet en utredning om vinstbegränsning i välfärden. Trots att den kallades för Välfärdsutredningen hade utredningsdirektiven inte på något satt fokus på en bättre välfärd. Utredningen handlade nämligen inte om hur Sverige bättre ska kunna säkra kvalitet, tillgänglighet och prisvärdhet i välfärden. Fokus var i stället att genomföra breda inskränkningar av valfriheten i välfärden och begränsa möjligheten för fristående verksamheter att verka inom offentlig sektor.

Det var med anledning av de djupt problematiska utredningsdirektiv, som låg till grund för den så kallade Välfärdsutredningen, som Alliansen för mindre än ett år sedan tog initiativ till ett tillkännagivande från riksdagen med ett förslag på en alternativ inriktning. Vår mening är att regeringen måste fokusera på att utreda hur vi på bästa sätt säkrar kvalitet och valfrihet i välfärden. Annars riskerar flera år att gå utan att det centrala i välfärdsutmaningarna hanteras – hur skapar vi förutsättningar för en välfärd i världsklass med kvalitet, tillgänglighet och valfrihet.

Sedan Alliansens utskottsinitiativ röstades igenom i riksdagen har regeringen kommit med tilläggsdirektiv till den ursprungliga utredningen. De nya direktiven innehåller flera viktiga anpassningar till riksdagens beslut. Särskilt viktigt är att regeringen i och med de nya direktiven beslutat stryka den del som innebar att lagen om valfrihetssystem (LOV) inom primärvården skulle avskaffas. I de nya direktiven återfinns också skarpare skrivningar om kvalitets- och tillståndskontroll som tidigare saknades och som var del av riksdagens tillkännagivande.

Dessvärre finns dock kärnan i det ursprungliga direktivet kvar och därmed även en lång rad förslag som tydligt hotar såväl valfriheten för den enskilde som möjligheterna för högt uppskattade fristående verksamheter att leva vidare. Rent konkret handlar det om mycket långtgående krav på vinstbegränsning som kraftigt skulle försvåra för många företag att driva och utveckla sin verksamhet genom nyinvesteringar och innovation. Osäkerheten kring många välfungerande välfärdsverksamheters framtid består.

Med anledning av att vi fortfarande ser stora problem med utredningsdirektivet har vi valt att ännu en gång lyfta den här frågan i ett tillkännagivande som finansutskottet beslutade om i tisdags, den 8 mars. Med detta tillkännagivande som alltså stöds av en majoritet av utskottets ledamöter (M, SD, C, L och KD) vill vi från riksdagens sida förtydliga för regeringen att vi inte bara vill se en utredning, utan också skarpa åtgärdsförslag i riksdagen som fokuserar på att stärka kvaliteten i välfärden och värna och utveckla valfrihet och mångfald.

Bland de viktigaste punkterna finns att det införs en generell tillståndsplikt för alla utförare i välfärden oavsett driftsform, där det ställs tydliga krav på samtliga ägare och ledning. Vi tycker att det är självklart att varje aktör som vill bedriva verksamhet inom skola, vård och omsorg ska kunna visa att den har ekonomiska förutsättningar och uppfyller vissa kunskaps- och kompetenskrav, men att detta ska ske på ett sätt som värnar mindre aktörers möjligheter, såsom föräldrakooperativ. Vi anser också att tydliga sanktionsmöjligheter ska vara kopplade till tillståndsplikten.

Vårt budskap är tydligt: Vi ställer oss positiva till förslag som leder till en genuin förbättring av kvalitet inom den offentligt finansierade välfärden och som utvecklar valfriheten. Lika tydligt kommer vi att fortsätta att i riksdagen avvisa alla förslag som förhindrar eller försvårar valfrihet och mångfald.

Jag tar riksdagsdebatten för moderaternas räkning nästa onsdag, och det kommer säkert att bli en politiskt uppskruvad debatt om jag känner de rödgröna partierna rätt. Riksdagen röstar i frågan onsdag eller torsdag kommande vecka.




Det cyniska europeiska spelet om de asylsökande fortsätter

2016-03-11

Den tragiska utvecklingen inom EU när det gäller mottagande av asylsökande fortsätter och tar sig allt mer cyniska uttryck. Denna gång är det Tyskland som svängt från att i höstas deklarera att alla är välkomna till att nu med alla medel försöka komma undan det ansvar man har genom att med all sannolikhet bryta mot Dublinreglerna. Genom att hävda att man registrerar asylsökande "i två steg" anser man sig kunna vägra att ta emot de asylsökande som enligt Dublinreglerna ska återsändas till det land där de först sökt asyl i det fall de bara fullgjort "första steget" i sin tyska asylansökan innan de åkte vidare till Sverige. Justitieminister Morgan Johansson (S) konstaterar, mycket korrekt, att så fort en person är registrerad i Eurodacsystemet (ett gemensamt dataregister inom EU) så ska det land som gjort registreringen också göra asylprövningen. Och om någon efter registreringen åker vidare ska den återsändas till det land där den först registrerats. Sverige hotar nu att dra Tyskland inför EU-domstolen

I en förlängning innebär det tyska beslutet att alla som registrerats i det första steget i Tyskland, sannolikt 100.000-tals personer, skulle kunna fortsätta till Sverige och sedan inte kunna återsändas till Tyskland. I praktiken tvingar det Sverige att behålla sina gränskontroller under överskådlig tid. Och sannolikt tvingas regeringen dessutom förr eller senare att genomföra moderaternas förslag att direkt vid gränsen avvisa asylsökande som kommer direkt från ett annat säkert EU-land. Det blir enda sättet, eftersom asylprövning i enlighet med Dublinreglerna inte accepteras av Tyskland. Under 2015 tog lilla Sverige emot 23% av alla asylsökande som sökte sig till EU. De flesta inser att det är ohållbart i längden om det fortsätter så.

De asylsökande som sökt sig till Europa är just nu brickor i ett cyniskt politiskt spel mellan ett antal länder som vägrar att ta sin del av ansvaret och de länder (däribland Sverige och Tyskland) som helt enkelt inte klarar mera. Man blir bedrövad. Om alla EU-länder solidariskt ställde upp skulle det inte vara alltför betungande att ta emot alla flyktingar med tydliga asylskäl som hittills sökt sig till EU. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. EU-samarbetet knakar i fogarna, och förtroendet för de överenskommelser som hittills tagits i EU är minst sagt svagt. Av de 160.000 flyktingar som enligt beslut i höstas skulle fördelas inom EU har bara ca 500 (!) fördelats fram tills idag. EU:s trovärdighet står på spel!




Paneldebatt hos Sweco i Göteborg

2016-03-11

I morse deltog jag i en paneldebatt på konsultföretaget Swecos nybyggda huvudkontor i Göteborg. Före paneldebatten lyssnade vi (bilden nedan) på en intressant föredragning om utvecklingstendenserna i de svenska kommunerna, en fråga som engagerar mig mycket, särskilt nu när jag ansvarar för de kommunekonomiska frågorna i finansutskottet för moderaternas räkning. I paneldiskussionerna deltog, förutom jag själv, Johan Nyhus (S), kommunalråd i Göteborg, och Peder Wahlgren från fastighetsbolaget Wallenstam. Diskussionerna handlade mycket om skillnaderna mellan de svenska kommunerna, hur vi ska hantera migrationsutmaningarna, hur vi får ännu mera fart på byggandet och så blev det förståss en del kring infrastruktur också. Arrangemanget var ett samarbete mellan Arena för Tillväxt och Sweco.






Allt fler kritiska röster höjs mot satsningen på höghastighetståg

2016-03-11

Jag konstaterar med tillfredställelse att allt fler röster höjs för att slopa tanken på jätteinvesteringen i höghastighetståg i Sverige. Både politiker och experter kritiserar satsningen. I går i Dagens Industri framförde moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson (M) sin skepsis, och idag skriver ledande Liberala företrädare att projektet borde skrotas.

Jag har ju tidigare (senast 6/2 i år) varit tydlig med min kritik mot höghastighetstågsprojektet, helt enkelt för att det kostar för mycket pengar för att kunna bli lönsamt i ett så glesbefolkat land som Sverige. Höghastighetståg mellan Göteborg och Jönköping kostar massor, men ger en förhållandevis liten tidsvinst jämfört med vanliga snabba regionaltåg. Jag ser hellre satsningar på den regionala tågtrafiken för att underlätta för arbetspendling och effektiv anslutning till Landvetter flygplats - varifrån man ju flyger till Stockholm på 45 minuter, snabbare än något tåg kan bli. Och med flygplan som tankas med biobränsle förvinner även miljönyttan med tåg.

För oss i kommunerna längs sträckan Göteborg-Jönköping är det nu viktigast att vara tydliga med vårt alternativ till höghastighetsbanan, nämligen att vi prioriterar regional järnvägstrafik på Götalandsbanan, med stationer i alla kommuner längs vägen. Blir det inget höghastighetståg måste vi dels stå upp för den järnvägsplan som redan finns för sträckan Mölnlycke-Bollebygd med planerad byggstart 2020. Denna sträcka får inte förhalas. Därefter måste vi arbeta för att järnvägen ska renoveras och förstärkas fram till Borås och arbeta vidare för en förlängning fram till Jönköping.




Inte enkelt att utforma bra heltäckande regler om amorteringskrav

2016-03-10

Just nu arbetar finansutskottet med frågan om hur en lag om amorteringskrav för bolån ska se ut. Samtidigt kommer siffror från Bankföreningen och Finansinspektionen att andelen högbelånade hushåll som amorterar har ökat kraftigt från 2011 och framåt. I dag är det 94% av dessa hushåll som amorterar, och amorteringstakten är hyfsad, i genomsnitt 1,4% av skulden per år:



När jag arbetade med krediter på bank på 1980-talet och början av 1990-talet var det en självklarhet att man amorterade, även om man kunde få fem år amorteringsfritt i början. Men efterhand upphörde detta sunda synsätt, och amorteringsfria lån blev närmast standard. Nu verkar amorteringskulturen ha återkommit, kanske är det hotet om lagstiftning som skapat en självsanering?

I grunden är jag mycket tveksam till att detaljreglera amorteringskrav i lag. Jag tycker det är varje kreditgivares ansvar att göra individuella bedömningar av varje låntagares amorteringsbehov. Det enda skälet för en lagstiftning är den normbildande effekten och möjligen att det skapar konkurrensneutralitet mellan kreditgivarna. Därför kommer moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav. Samtidigt är det inte svårt att se problem med en generell tvingande lagstiftning och jag tror det blir väldigt svårt att utforma ett bra heltäckande regelverk som beaktar alla tänkbara kreditsituationer. Finansutskottets uppgift nu är att försöka förutse i vart fall de viktigare problemen som kan uppstå och försöka utforma lagstiftningen efter det.




Det går tydligen att ändra krångliga byggkrav om bara viljan finns

2016-03-10

För ett par veckor sedan kom denna nyhet, här kort och tydligt beskriven av Ekot.



Det är en nyhet som väcker frågor.

Boverket släpper alltså på ett antal krav som ska underlätta snabbt byggande av nya asylboenden. Samtidigt säger man tydligt att säkerheten för de boende inte påverkas. Man kan ju då fundera över varför kraven överhuvudtaget finns? Och varför ska kraven börja gälla igen om någon annan än asylsökande ska bo i bostäderna? Det är ytterst ologiskt.

Man kan också fundera över varför just en akut brist på asylboenden gör att regeringen snabbt ger Boverket i uppdrag att förenkla kraven, samtidigt som man inte agerat alls för att förenkla byggandet av bostäder för studenter eller ungdomar - ett område där det också råder stor brist på många håll i landet?

Man kan också fråga sig varför överdrivna energi- och miljökrav, samt krav på hissar inte anses behövas för asylboenden, men däremot för alla andra typer av boenden? Varför ska exempelvis en privat hyresvärd som erbjuder studentbostäder för ungdomar under 2-3 år missgynnas jämfört med den som erbjuder anläggningsboenden för asylsökande under motsvarande tidsperiod? Och varför ska studenter och ungdomar som efterfrågan en enkel billig bostad tvingas betala för en massa överdrivna krav som gör bostaden dyrare?

Det finns mycket som väcker frågor. Särbehandling av vissa grupper är i grunden naturligtvis stötande. Men jag väljer ändå att se det positiva. Det bevisar ju nämligen att det faktiskt går att sänka byggkraven för att snabba på byggnationen och göra bostäderna billigare. Och tydligen utan att försämra säkerheten i bostäderna. Jag utgår från att detta uppmärksammas i de pågående bostadssamtalen. Det är dags att skrota överdrivna byggregler för alla typer av bostäder. Då kommer det naturligtvis också att byggas mer.




Finansutskottet driver på regeringen om valfrihet i välfärden

2016-03-09

I tisdags körde återigen en majoritet i finansutskottet (M, SD, C, L och KD) över regeringen angående säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i välfärden. Läs mer om finansutskottets beslut på riksdagens hemsida.

För lite mindre än ett år sedan tog Moderaterna och övriga Alliansen initiativ till ett sk tillkännagivande från riksdagen om att regeringen bör utreda hur vi säkrar valfrihet och kvalitet i välfärden. Detta som en reaktion på regeringens ensidiga utredning med målet att stoppa "vinster i välfärden". Alliansens krav fick stöd av SD i finansutskottet och medförde ett tilläggsdirektiv till regeringens utredning om "vinster i välfärden". Utredningen ska lämna sitt betänkande 1 november 2016.

De nya tilläggsdirektiven innehöll en hel del kloka anpassningar till riksdagens beslut, särskilt att regeringen beslöt stryka den del som innebar att valfrihet inom primärvården skulle avskaffas. Men trots att vi sett till att de skarpa skrivningar om kvalitets- och tillståndskontroll som förut saknades i utredningen nu finns med, ligger tyvärr också direktiv som hotar valfriheten fast. Bland dessa finns mycket långtgående krav på vinstbegränsning som kraftigt skulle försvåra – eller helt förhindra – för många företag att driva sin verksamhet, helt oavsett hur uppskattad den är eller vilken kvalitet som levereras. Likaså kvarstår skrivningarna om detaljerade bemanningskrav.

Moderaterna (med stöd av SD, C, L och KD) ser därför anledning att från riksdagens sida nu förtydliga för regeringen att vi inte endast vill se en utredning, utan också skarpa åtgärdsförslag i riksdagen, som stärker kvaliteten i välfärden och värnar och utvecklar valfriheten. Vårt budskap är tydligt: Vi ställer oss positiva till förslag som leder till en genuin förbättring av kvalitet inom den offentligt finansierade välfärden och som utvecklar valfriheten. Lika tydligt kommer vi att fortsätta att i riksdagen avvisa alla förslag som förhindrar eller försvårar valfrihet och mångfald.

Jag tar riksdagsdebatten för moderaternas räkning nästa onsdag, och det kommer säkert att bli en politiskt uppskruvad debatt om jag känner de rödgröna partierna rätt. Riksdagen röstar i frågan onsdag eller torsdag nästa vecka.




Hur tänkte man om den här föreslagna regionindelningen?

2016-03-09

Så kom då det märkliga förslaget om nya mastodontregioner i form av en föreslagen karta. Jag undrar hur dom tänkte?

Västra Götalandsregionen som redan är stor och otymplig ska alltså enligt förslaget även omfatta Halland och Värmland(!). En region som på längden motsvarar en tredjedel av Sverige! Och vad har Laholm i södra Halland gemensamt med Torsby i norra Värmland?

Lika illa är det att göra hela norra halvan av landet till en region med över 100 mil mellan orterna i norr och söder. Hur ska man kunna styra en sådan koloss? Och vad har Gotland gemensamt med Stockholm som ska bilda en region?

Motstånd har under dagen framförts från politiker av skilda kulörer och från olika delar av landet. Förhoppningsvis placeras förslaget i papperskorgen där det hör hemma. Sveriges utmaningar löser vi inte genom kostsamma omorganisationer för att skapa nya mastodontregioner.






Moderaterna vill inte tvinga fram nya storregioner i Sverige

2016-03-09

I går publicerades ett inlägg i Dagens Samhälle om den moderata partiledningens syn på storregioner i Sverige:

Storregioner måste bygga på bred politisk enighet

Nyligen gjorde den av regeringen utsedda Indelningskommittén sin första delredovisning angående hur dagens landsting kan slås ihop till storregioner. Snart kommer nästa steg med kartor över förslag på regioner.

Regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland visar att det tar lång tid innan verksamheter som genomgått omfattande omorganisationer fungerar på önskvärt sätt. Landstingen har många utmaningar framöver, för att säkerställa god kvalitet och bättre tillgänglighet i sjukvården. Därtill skapar flyktingkrisen nya utmaningar. Det är stor risk att sammanslagningsprocesser tar oproportionellt stor uppmärksamhet och att andra viktiga reformer inte genomförs.

En del landsting/regioner har fått ta över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. Moderaterna är positiva till att föra över detta ansvar till samtliga landsting/regioner, för att skapa enhetlighet. Det förutsätter dock inte bildande av storregioner. Vi är härutöver beredda att föra konstruktiva samtal om den regionala organisationen, om de utgår från medborgarnytta och kvalitet i välfärden samt väger in regionala olikheter och behovet av folklig förankring. Det krävs också svar på ett antal frågor:

På vilket sätt blir det bättre för medborgarna? Medborgarnyttan måste vara i fokus, inte teoretiska argument om stordriftsfördelar och regionförstoring. Hur bidrar förändringen till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? Förutsättningarna skiljer sig åt i olika delar av Sverige, så varje förändring måste motiveras med tydliga argument i det enskilda fallet. Likformiga regioner kan inte vara ett överordnat mål.

Hur påverkar storregioner vårdens tillgänglighet? Vi är inte övertygade om att sjukvården organiseras effektivare i storregioner. Koncentration av viss högspecialiserad vård till vissa sjukhus behövs, men i ett nationellt perspektiv och därmed kommer ingen region att ha ett komplett utbud av vård. Därtill visar Halland att kvalitet och storlek inte alltid hänger ihop. Halland är en liten region med hög kvalitet på den egna sjukvården samt ett nära samarbete med sjukhus i Västra Götaland och Skåne. Stora regioner kan innebära fördelar, men ”effektivare sjukvårdsorganisation” kan också betyda ”lägg ner sjukhus”. Medborgarna har rätt att få veta i förväg om storregioner innebär att sjukhus riskerar nedläggning och i så fall vilka sjukhus.

Hur säkerställs folklig förankring? Ändringar av regiongränser bör endast göras om det finns bred folklig uppslutning och bred politisk enighet i berörda regioner.

Vilka blir konsekvenserna för demokratin? Hur kommer avståndet mellan väljare och valda att påverkas och hur blir förutsättningarna för representation från regionens olika delar? Det måste belysas djupare.

Vilken stad ska bli den nya regionens ”huvudstad”? Indelningskommittén behöver inte ange vilka städer som ska bli ”huvudstäder” i de nya storregionerna, men det kan rimligen inte komma som en överraskning i sista sekunden.

Hur påverkas medborgarnas hushållsekonomi? En del landsting har välskött ekonomi, andra inte. En del har rimlig skattesats, andra har hög skatt. Medborgarna i välskötta landsting riskerar därmed vid sammanslagningar att få betala för att politikerna i andra landsting inte har skött ekonomin. Medborgarna bör få veta hur storregioner påverkar deras skattesats och hushållsekonomi.

En så genomgripande reform med stor betydelse för hur Sverige styrs och hur den svenska demokratin fungerar är en i hög grad grundlagsnära fråga. I Sverige har vi en lång och god tradition av bred samsyn över blockgränsen när vi förändrar politikens spelregler. Regeringen bör därför inte driva igenom bildandet av storregioner utan att det råder bred politisk enighet.

Moderaterna är skeptiska till den omfattande förändring som nu föreslås. Om förändringar i den regionala indelningen ska ske måste de motiveras i det enskilda fallet, bygga på tydlig medborgarnytta och ha stark förankring hos dem som faktiskt berörs: människor runtom i landet.

Peter Danielsson, förste vice partiordförande (M)
Andreas Norlén, riksdagsledamot (M), ordförande i konstitutionsutskottet

För egen del är jag kanske ännu mer skeptisk till regeringens regionprojekt. Som boende i Västra Götaland har jag tydligt sett att problem inte löses genom att skapa storregioner. Västra Götalandsregionen (VGR) har aldrig blivit den succé som alla talade om innan. Trots en mängd olika politiska konstellationer har man aldrig fått kontroll på kostnaderna, sjukvården dras med enorma problem, vårdköerna är bland de längsta i landet, kollektivtrafiken bland de sämsta i landet, skatten har stigit och byråkratin och tjänstemannaväldet har frodats. Nu har VGR en ny politisk ledning sedan senaste valet (Alliansen + MP), men om den nya ledningen kommer att kunna förändra saker så mycket till det bättre låter jag vara osagt. Regionen är helt enkelt väldigt stor och svårstyrd. Jag har träffat ytterst få medborgare som känner förtroende för VGR och det finns ingen geografisk samhörighet alls mellan de olika delarna av regionen. De boende i Tranemo och Bengtsfors har lika lite gemensamt som de boende i Hjo och Lysekil.

Det finns många andra som invänder mot regeringens tankar på att tvinga fram nya storregioner. En av kritikerna är Norrbottens landshövding, Sven-Erik Österberg, tidigare minister och riksdagsledamot (S). Han påpekar att i Norrbotten skulle det vara upp till 100 mil mellan regionens större städer, och att tre av fyra landsting går med underskott idag - att slå ihop dessa gör inte att underskotten försvinner. Och så ser det ut i många delar av landet. Även landshövdingen i Jämtlands Län, Jöran Hägglund, tidigare statssekreterare (C) ifrågasätter framhastade beslut utan folklig förankring.

Jag tycker det är utmärkt att Moderaterna ifrågasätter framtvingande av nya storregioner i Sverige. Det kommer inte att lösa några problem utan i stället skapa nya. För mig är Halland ett föredöme. Där är alla partier överens om att man inte vill ingå i någon storregion eller stycka upp Halland. Jag har lovat mina halländska riksdagskolleger att aldrig rösta för en uppstyckning av Halland eller för att tvinga in Halland i någon annan region. Det löftet tänker jag hålla.




Ung invandrarkvinna beskriver sina känslor på min blogg

2016-03-07

Jag har under mina snart 10 år som riksdagsledamot varit runt på många olika besök i verksamheter med koppling till migration och asylmottagande och under förra mandatperioden ansvarade jag dessutom för moderaternas räkning för SFI och besökte SFI-utbildningar på många olika platser i landet. Jag har träffat och samtalat med en hel del nyblivna svenskar och hört dem berätta om sin syn på Sverige. Ofta en mycket positiv syn.

Det senaste året har någonting hänt. Det är allt oftare invandrare som kritiserar den svenska migrationspolitiken och som tycker vi är kravlösa och naiva. De menar att detta göder främlingsfientliga krafter, vilket i sin tur drabbar alla de skötsamma invandrare som bor i Sverige sedan länge och är en viktig del av vårt samhälle.

En av de invandrare jag lärt känna lite bättre är en ung, gift småbarnsmamma från Irak. Hon lever ett ganska vanligt svenskt liv, är mycket välutbildad, förvärvsarbetar, betalar skatt, bär inte slöja och talar perfekt svenska. Hon är med andra ord synnerligen väl "integrerad" i vårt samhälle. Men trots detta känner hon sig allt oftare ifrågasatt som invandrare, känner sig rotlös och oroar sig över utvecklingen i Sverige. Hon är rädd både för svenska rasister och för extremistiska eller kriminella asylsökande och invandrare som beter sig illa och förstör bilden i Sverige av invandrare som grupp. Jag bad henne skriva ned sina tankar, hon vill vara anonym, men jag har hennes tillstånd att lägga ut texten på bloggen. Tankar som berör!


Kommer jag någonsin att känna mig hemma någonstans i världen?

Kommer jag någonsin känna mig hemma någonstans i hela världen? Det är en fråga, en känsla och en sorg som jag önskat få bort i flera år. Jag kom hit för att söka skydd, känna mig hemma, studera, jobba och bilda en familj. Leva ett lugnt liv helt enkelt. Men den senaste tiden har situationen blivit allt svårare.

Jag kom till Sverige under sommaren 2007 (17 år gammal) med mina föräldrar och min syster som asylsökande. Jag kommer väl ihåg första gången jag såg svenska flaggan, och hur mamma sa att nu behöver vi inte oroa oss för vi kommit fram till Sverige. Vi hade svårt i början att tänka oss bo hela livet här utan att behöva oroa oss över att vi kanske behöver flytta till ett annat land - för så har det varit hela tiden.

Jag kommer från en medelklassfamilj som hade ett fantastiskt socialt liv och vi behövde aldrig oroa oss ifall vi skulle ha mat till nästa dag. Men däremot tänkte vi på vart vi skulle ta vägen? Vilket land skulle vi fly till? För det var omöjligt för min familj att leva i Irak, och svårt att få bo i ett annat land då vi hade irakiska id-handlingar som inte var lika välkomna i andra delar av världen.

Det började med att min storebror kom till Sverige och sedan åkte vi hit. Och varför valde vi Sverige bland världens alla länder? Det enda jag kommer ihåg om diskussionen kring vilket land vi skulle fly till var att Sverige är BÄST! Svenskar är humana. Det är ett demokratiskt och fridfullt land där alla behandlas lika oavsett hudfärg, språk, religion eller bakgrund. Och den bilden vi hade då stämde bra med verkligheten. Jag har levt här i snart 8 år. Pluggat, jobbat, gift mig och fått en liten dotter.

Jag och hela min familj har hela tiden kämpat för att få vara en del av fina Sverige; men då och då bli man påmind om att vi inte hör hemma här. Vi är inte riktigt svenskar och vi kanske inte heller alltid känner oss så hemma som vi önskat. Det är så mycket som händer omkring oss, svenskar som hatar invandrare och invandrare som beter sig illa och förstör “invandrarbilden” i samhället. Det är jobbigt att hamna mitt i denna konflikt. Att jag ska behöva oroa mig för att jag har invandrarbakgrund, och känna att jag inte är välkommen längre som jag var i början; det gör mig ledsen. Att få uppleva att det inte längre är värt att satsa och planera för min framtid här, det är en känsla som ingen önskar ha.

Och det är så obehagligt att hamna mitt i ingenstans. Jag har kommit en bra bit i mitt liv här, samtidigt som jag har förlorat en hel del i mitt liv där. Jag älskar att känna mig hemma och kunna planera för mitt liv långsiktigt; men nu är jag så tveksam och rädd för framtiden att jag knappt vågar tänka hur
mitt liv ser ut om 5 år.

När kommer hatet att ta slut? Det är så mycket hat och elände från båda håll, hätska svenskar och hätska invandrare som förstör freden i samhället. Det gör mig så ledsen.

Det enda jag vill är att svenskar och invandrare ska kunna leva tillsammans i Sverige.





Inte konstigt att vårdköerna är långa i svensk sjukvård

2016-03-07

Det fanns flera skäl till att jag var negativ till förslaget att införa rätt till insemination för ensamstående kvinnor i svensk sjukvård. Det främsta skälet var barnperspektivet, att ett barn har rätt till två föräldrar vid födseln. Det är en trygghet för barnet om något skulle hända den ene föräldern att den andre finns kvar. Ett annat skäl var kostnaderna. Att införa ytterligare medicinska rättigheter som tar resurser från sjukvården lär knappast minska vårdköerna. Jag fick höra att insemination av ensamstående sannolikt bara skulle gälla "ett fåtal" om året, och att det därför skulle handla om försumbara kostnader. Men redan nu, innan lagen ens trätt i kraft talas det om flera tusen behandlingar per år, till en kostnad av 60-80 miljoner kronor! Pengar som måste tas från den övriga sjukvårdens begränsade resurser. (TT-artikeln nedan från Borås Tidning idag).

Men i Sverige finns ingen gräns, allt som är medicinskt möjligt verkar efterhand bli något som också ska finansieras med skattemedel. Det är inte konstigt att vårdköerna är långa och personalbristen stor. Och inte ens moderaterna orkar stå emot för att prioritera det som är viktigast - att ta hand om sjuka människor på ett bra sätt med minimala köer. Det är sådant som gör mig besviken på politiken och ibland även på mitt eget parti.






Näringslivet litar på Anna Kinberg Batra och ratar Stefan Löfvén

2016-03-07

Av Ipsos senaste opinionsundersökning som redovisas i Dagens Industri idag framgår att 46% av företagsledarna har högt eller mycket högt förtroende för M-ledaren Anna Kinberg Batra. Det är en ökning mot tidigare. Samtidigt tappar statsminister Stefan Löfvén. Endast 5% har högt förtroende för honom, en anmärkningsvärt låg siffra för sittande statsminister. (Texten nedan från Aftonbladet). Eftersom det är de privata företagen och deras anställda som skapar alla resurser för välfärdssektorn och pensionerna är det allvarligt att svenska företagsledare känner så svagt förtroende för landets statsminister och hans politik.






Kraftfullare åtgärder krävs för ökat återvändande efter asylavslag

2016-03-05

I torsdags fattade ju regeringen beslut om att dra in rätten till boende och dagersättning för asylsökande som fått nej (se tidigare blogginlägg), Detta var ett moderat krav under migrationsförhandlingarna i höstas, och det är bra att regeringen gick med på det och att det nu blir verklighet. Syftet är att personer som fått nej ska lämna landet i snabbare takt, vilket är nödvändigt - vi behöver deras boendeplatser till andra asylsökande. Dessutom kostar asylmottagandet enorma summor och i det läget är det närmast en självklarhet att ersättningarna i vart fall dras in för personer som nekas uppehållstillstånd.

Moderaterna är dock övertygade om att detta inte räcker för att öka det frivilliga återvändandet. Förra året återvände cirka 12 000 som nekats asyl i Sverige. I en fjärdedel av fallen krävdes tvång för att utvisa dem. I år räknar migrationsministern med omkring 32 000 nya beslut om avslag på asylansökningar.

Moderaterna vill därför gå längre. Vi vill förlänga tiden för hur många år det måste gå innan en person som fått avslag kan söka asyl igen. Många går under jorden och sen stannar man några år och kan lämna in en ny ansökan. Moderaterna vill fördubbla preskriptionstiden till åtta år. (Personligen anser jag dock att den borde vara 10 år i likhet med många andra preskriptionstider i vårt rättssystem).

Moderaterna vill också dra in hela försörjningsstödet för dem som saknar asylskäl. Att själva dagersättningen dras in för vuxna utan barn är ett steg i rätt riktning, men självklart borde ingen överhuvudtaget försörjas av skattemedel när man vistas i landet utan tillstånd. Vi talar om personer som inte ens med det generösa svenska asylprövningen anses ha några skyddsskäl överhuvudtaget, inte ens efter överprövning i domstol med rätt till biträde under processen. Ska de verkligen försörjas med skattemedel?

Tyvärr har moderaterna (hittills) inte fått gehör hos regeringen för dessa två förslag. Min egen tro är att regeringen kommer att mjukna efterhand när de ser vilka problem dagens regelverk medför framöver när rekordmånga asylsökande får avslag och därefter ska avvisas från landet. Dessutom ökar ju migrationskostnaderna närmast ohejdat och varje regering borde vilja ha förslag för att minska dem.

Personligen kommer jag också att fortsätta driva frågan om att den som vistas illegalt i landet inte ska ha rätt till några välfärdsförmåner överhuvudtaget utöver rätt till akut sjukvård. Rätten till skattefinansierad skola och omfattande planerad sjukvård och tandvård bör naturligtvis bara gälla den som har uppehållstillstånd i vårt land.




Hur många undersköterskelöner går det på en LO-ordförandelön?

2016-03-05

Rebecca Weidmo Uvell har granskat LO:s osakliga jämförelser mellan VD-löner och LO-medlemmarnas löner. Uppgifterna nedan har jag hämtat från hennes debattartikel på SvT Opinion nyligen, samt hennes färska blogginlägg i samma fråga.

Varje år vid den här tiden släpper LO en rapport där man påstår sig jämföra VD-löner med industriarbetarlöner. I år hävdar man att det går 77 låginkomsttagare (Lön: 20.000/månad) på en näringslivs-VD (Lön: 1.540.000 per månad). Men jämförelsen haltar. Man har nämligen valt ut den extremt lilla grupp chefer som tjänar allra mest i Sverige, en liten grupp på ett 50-tal personer i näringslivet. De har dessutom inte bara tagit deras löner utan dessutom inkluderat alla kapitalinkomster. Syftet är att kunna visa så hög genomsnittslön som möjligt. Sedan har de jämfört denna summa, inte med de bäst betalda LO-arbetarna (med lön 43.000 per månad) utan med en genomsnittlig LO-medlem (lön runt 20.000 per månad). Allt för att få en så låg siffra som möjligt. Genom att jämföra dessa två extremer blir skillnaderna orimligt stora.

Frågan är vad en genomsnittlig VD i små- och medelstora företag tjänar? Majoriteten av landets vd:ar jobbar i företag med färre än 50 anställda. Där tjänar de inga mångmiljonbelopp per år, utan här är medianlönen ungefär 40 000 kronor per månad. De tjänar alltså mindre än den högst betalde industriarbetaren. En av tio vd:ar i små företag tjänade 2013 bara 34 800 kronor per månad. Sett till antalet vd:ar i landet är denna grupp ungefär tio gånger så stor som gruppen högst betalda i de största företagen.

Om man ser till medianlönen för samtliga VD:ar i landet 2014 var den 80 990 kronor. Det är mindre än genomsnittslönen för ordförandena i de olika LO-facken. Och då är inte alla dessa LO-företrädares lönsamma sidouppdrag i olika styrelser medräknade. Så här ser löner och andra ersättningar ut för LO.s toppar:

Jag gjorde en egen liten jämförelse utöver den Rebecka Weidmo Uvell presenterat. En undersköterska har idag i genomsnitt en grundlön (exkl OB-tillägg) på ca 23-24.000 kr/månad enligt Kommunals statistik (avser 2014). Samtidigt har Kommunals ordförande 90.883 kronor/månad och LO:s ordförande har 95.730 kr (även detta 2014). Det går med andra ord nästan 4 undersköterskelöner på en Kommunalordförandelön eller en LO-ordförandelön. Kanske dags att städa framför egen dörr?




Minskad rätt till bistånd för den som fått avslag på sin asylansökan

2016-03-04

I dag presenteras förändringar av rätten till bistånd för asylsökande som innebär att den som fått avslag på sin asylansökan inte längre ska ha rätt till dagersättning eller få behålla sitt asylboende. De nya reglerna tillkom på initiativ av moderaterna vid förhandlingarna i höstas, och är en del av Alliansens migrationsöverenskommelse med regeringen. Förslaget stöds därmed av en stor majoritet i riksdagen.

"Moderaterna har drivit att den som fått sin asylansökan prövad och fått avslag inte ska ha rätt till dagersättning. Nu blir detta ett konkret resultat i migrations-förhandlingarna med regeringen. Det är ett välkommet och viktigt steg för rättssäkerhet och ordning och reda i asylsystemet. Det måste vara tydlig skillnad mellan ett ja och ett nej i asylprocessen. Den som fått sin sak prövad och fått avslag ska lämna landet", säger Johan Forssell, migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Förslaget innebär följande förändringar:

• Enligt de nuvarande reglerna upphör rätten till bistånd normalt först när den enskilde lämnar landet, även när det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.
• Dagens förslag innebär att rätten till bistånd (här inräknas såväl dagersättning som plats på asylboende) som regel ska upphöra för vuxna som inte bor tillsammans med ett barn när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft eller en kort tid därefter.
• Rätten till bistånd ska dock inte upphöra om det beslutas om inhibition av verkställigheten, om personen beviljas en ny prövning av sin ansökan eller om det skulle vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör. Exempel på när det kan vara uppenbart oskäligt är när den enskilde fullt ut medverkat till att verkställighet ska kunna ske men verkställighet trots detta inte kan ske. Det kan också handla om tillfällig sjukdom.

Det är märkligt att det ens finns rätt till bistånd när man vistas illegalt i landet, det borde naturligtvis ha förändrats för länge sedan. Så dagens förslag är närmast en självklarhet. Våra begränsade resurser för integration och stöd ska givetvis användas för dem som verkligen har asylskäl och får stanna i landet Att ge bistånd till dem som saknar asylskäl minskar resurserna för verkliga flyktingar som vi beviljar uppehållstillstånd. Personligen anser jag dock att det är ytterst tveksamt att göra undantag bara för att en person som fått avvisningsbeslut bor tillsammans med barn. Jag tycker möjligen det kan vara skäligt att ge en barnfamilj lite längre tid på sig att lämna landet, men att under obegränsad tid fortsätta ha rätt till ekonomiskt bistånd trots att man vistas illegalt i landet är inte rimligt. Här borde reglerna skärpas ytterligare. Som bekant vill jag även dra in rätten till skola och omfattande rätt till sjukvård för den som befinner sig här illegalt. Det enda undantaget är akutvård som alla bör erbjudas som befinner sig i landet.




Min syn på Alliansregeringens migrationspolitik

2016-03-03

I samhällsdebatten skylls ofta dagens extrema situation med rekordmånga asylsökande på Alliansens politik, och Fredrik Reinfeldt utmålas ofta som huvudansvarig med ibland ytterst nedsättande ordval. Många menar att överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet bär skulden. Jag menar, trots min personliga kritik mot delar av den då förda migrationspolitiken, att det är en överdriven kritik. Huvuddelen av det svenska regelverket beslutades långt före Alliansens tid. Jag ska här i punktform göra lite nedslag i viktigare beslut som togs i migrationsfrågan under Alliansregeringens tid, inklusive överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet.

1. Rättssäker instansordning. Regeringens möjlighet att överpröva enskilda asylärenden slopades och i stället infördes en möjlighet till överklagande genom strikt domstolsprövning i flera instanser i likhet med övriga myndighetsbeslut, med rätt till juridiskt biträde för den som var missnöjd med sitt beslut. En bra och viktig förändring, inte minst för att den stärkte rättssäkerheten för de asylsökande och tog bort risken för godtycke.
2. Ansvaret för nyanlända i arbetsför ålder flyttades från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen för att markera att en nyanländ inte ska betraktas som socialbidragstagare utan som en arbetssökande. En bra förändring och en viktig signal om att vi i grunden har höga förväntningar på varje människa.
3. Etableringsersättning ersatte sociala bidrag på villkor att den nyanlände deltog i utbildning eller praktik inom etableringsreformen. Även detta var en viktig signal - passivt socialbidrag byttes mot en ersättning som förutsatte motprestation.
4. Skärpta regler för nyanlända som utan skäl avvisar erbjudande om lämpligt arbete, de kan då förlora rätten till etableringsinsatser och etableringsersättning. Alltså ungefär samma regler som för a-kassa.
5. Det första steget mot införande av försörjningskrav vid anhöriginvandring infördes på moderat initiativ. Moderaterna ville gå längre, eftersom vi menar att mottagande av anhöriga blir mycket bättre om det finns en bostad och ordnade förhållanden. Försörjningskrav finns i de flesta andra länder, men förslaget till lagtext blev extremt urvattnad efter att övriga tre Allianspartier krävt en mängd undantag.
6. Förändringar av SFI och utbildningssystemet för att underlätta svenskastudier, samt för att exempelvis koppla svenskastudier till arbete och praktik, förbättra validering och öppna upp för nya utbildningsvägar för nyanlända. Viktiga och bra reformer, som dock behöver utvecklas ytterligare.
7. Införande av samhällsorientering för nyanlända för att sprida kunskap om svenska lagar och bestämmelser och svensk kultur. En viktig signalpolitik som behöver förstärkas med tydligare krav på obligatoriskt deltagande för att underlätta integration.
8. Nya arbetsmarknadsåtgärder som instegsjobb/nystartsjobb mm för att underlätta för nyanlända att komma i egen försörjning. Delvis framgångsrikt, men behöver utvecklas mera.
9. Nya regelverk för att möjliggöra ökad arbetskraftsinvandring när företagen ser behov av detta. I grunden en bra reform som tryggar företagens behov av kompetens och ger den som har ett arbete möjlighet att invandra till Sverige utan att vara asylsökande. Sverige fick med denna lagstiftning världens kanske mest generösa regler för arbetskraftsinvandring. Och människor som arbetar och försörjer sig själva kan aldrig vara ett problem utan är en tillgång.
10. Det blev enklare för en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta spår kortas från sex till fyra månader.
11. Kvalificeringsperioden för permanent uppehållstillstånd vid arbetskraftsinvandring förlängdes från fem till sju år.
12. Straffbart för arbetsgivare att anställa papperslösa som vistas i landet illegalt.
13. Ändring i utlänningslagen som gör det möjligt att neka prövning av en asylansökan om sökanden redan har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat.
14. Införande av ansökningsavgift och studieavgift för utländska studenter som vill studera på svenska universitet och högskolor.
15. Ökad möjlighet för studenter att stanna kvar och söka arbete eller undersöka förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige efter slutförda högskolestudier. Viktig förändring för att dra ökad nytta av de utbildningar som utländska studenter genomgår i Sverige.
16. Moderaterna hade förslag om att medborgarskap som skaffats på falska eller kriminella grunder skall kunna dras in, samt att grovt kriminella personer som vistas i landet skall kunna få sina uppehållstillstånd indragna. Dessa förslag fick dock ingen majoritet i regeringen och genomfördes inte.
17. Asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, fick genom överenskommelsen med Miljöpartiet 2010 rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gällde). Ett beslut som jag kraftfullt kritiserade eftersom det strider mot grundläggande rättsprinciper och dessutom motverkar att personer som fått avslag på asylansökan frivilligt lämnar landet.
18. Miljöpartiet backade dock samtidigt från kravet på amnesti för gömda som fått avslag på asylansökan och ställde upp på principen att de ska lämna landet. En viktig förändring som gjorde att det inte längre fanns något stöd i riksdagen för "amnesti för papperslösa".
19. "Hjälpregeln" om uppehållstillstånd vid "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades när det gäller barn till "särskilt ömmande omständigheter" vilket rent juridiskt innebär en väsentlig lättnad av kraven. Detta för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet. Även detta var en del av överenskommelsen med Miljöpartiet, som kanske inte kändes så kontroversiellt just då eftersom att antalet barn som sökte asyl då var mycket litet. Men effekten blir ytterst dramatisk när det idag kopplas till Sveriges bristfälliga ålderskontroll av asylsökande, eftersom det blir en stor fördel i asylprocessen om man är under 18 år. Detta är kanske det beslut som i sak haft störst betydelse eftersom det sannolikt har påverkat antalet ensamkommande barn som valt att ta sig till Sverige.

Sammantaget kan man konstatera att överenskommelsen med Miljöpartiet innebar att man bromsade alla skärpta regler i migrations- och asylpolitiken. De faktiska lättnaderna i regelverken har troligen haft viss betydelse för att fler som uppgett sig vara ensamkommande barn sökt sig till just Sverige, och det kan också ha haft negativ betydelse för att få fler att frivilligt lämna landet vid avslagsbeslut. Om man i övrigt ser på Alliansens olika beslut kan man konstatera att de flesta var kloka och väl avvägda, om än i vissa fall något urvattnade eller försiktiga. Inget av de besluten lär ha haft någon mätbar betydelse för att öka trycket av asylsökande mot Sverige.

Min slutsats om jag försöker vara hyfsat objektiv är att Alliansen med statsminister Reinfeldt i spetsen knappast kan klandras för att man tog en massa aktiva beslut som medförde ett kraftigt ökat tryck av asylsökande mot Sverige. Det saknar grund. Det togs några mindre lyckade beslut, men de flesta var bra och väl avvägda. Däremot kan man definitivt klandra Alliansen för passivitet. Vi borde självklart ha harmoniserat de svenska reglerna med resten av EU och skapat ett hållbart system som skulle ha en chans att fungera även med ett stort asyltryck mot Europa. Då hade vi sluppit dagens panikåtgärder med i praktiken stängda gränser. Till saken hör dock att S-V-MP var emot i stort sett alla regelskärpningar som Alliansen genomförde. Det visar hur svår denna fråga var att hantera.




Skärpta regler mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

2016-03-03

Riksdagen beslutade i går om ändringar i lagen om anställningsskydd, LAS. Syftet är att minska risken för missbruk av tillfälliga anställningar, som exempelvis när en person får flera tidsbegränsade anställningar efter varandra hos samma arbetsgivare under lång tid.

Alliansen införde 2007 dagens regler om att en allmän visstidsanställning omvandlas till en tillsvidareanställning om en person varit visstidsanställd under längre tid än två år inom en femårsperiod. Det gjordes efter att EU infört nya regler som var tvingande för medlemsländerna att implementera. Den svenska lagskärpningen kändes väl avvägd och det innebar att vi stärkte arbetstagarens möjlighet att få en trygg "fast" anställning om man arbetat länge hos samma arbetsgivare. Det har dock sedan 2007 pågått en diskussion om Sverige helt uppfyller EU:s krav eller inte, EU riktade först viss kritik mot Sverige, en kritik som man sedan tonat ned. Kritiken gällde möjligheten att delvis gå runt regelverket genom att man staplade olika former av tidsbegränsade anställningar på varandra, hos samma arbetsgivare, ibland med ett visst uppehåll mellan anställningarna. Detta var inte alls så vanligt förekommande som det ibland låtit i den politiska debatten, tvärtom har jag flera gånger påpekat att de osäkra visstidsanställningarna minskade under Alliansen och att större andel av arbetskraften fick riktiga fasta heltidsjobb. Men nu görs ändå en skärpning av lagen som innebär att en tidsbegränsad anställning ska kunna bli till en tillsvidareanställning också om tidsramen är längre än fem år. Det gäller om tidsbegränsade anställningar (allmän visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete) följt på varandra utan uppehåll eller med mindre än sex månaders mellanrum mellan anställningarna.

Jag tycker beslutet i stora drag är rimligt, men oroar mig lite för hur det påverkar säsongsarbete inom exempelvis jordbruk eller skogsbruk. Det kan rimligen bli så att man inte kan anställa samma person två säsonger i rad på grund av de nya reglerna - om man inte vill tvingas anställa personerna på heltid, vilket ju ofta är en omöjlighet i dessa branscher. Moderaterna och Alliansen ville också stoppa retroaktiv verkan av de nya bestämmelserna, vilket hade varit högst rimligt. Detta fick tyvärr ingen majoritet i riksdagen. Det kan få allvarliga och helt oväntade effekter för en del företag.

I övrigt togs beslutet i bred enighet mellan Alliansen och regeringen (endast V och SD var emot, SD ville inte skärpa reglerna alls, medan V vill ta bort alla möjligheter till visstidsanställning).




Riksdagsbeslut om skärpta regler mot missbruk av svenska pass

2016-03-02

Riksdagen beslutade idag om skärpta regler för att minska missbruket av svenska pass. Reglerna börjar gälla 1 april.

Begränsningarna innebär bland annat att svenska medborgare som mest ska kunna få tre vanliga pass under en femårsperiod. I dag finns det inte några sådana begränsningar. Förändringen innebär också att giltighetstiden för barnpass förkortas till tre år och att ett vanligt pass ska återkallas när ett provisoriskt pass utfärdas.

Riksdagen tycker dock att samma begränsningar borde gälla för andra resehandlingar som utfärdas i Sverige. Det handlar då om främlingspass som Migrationsverket ger till de flyktingar som inte kan få pass från sitt hemland. Det handlar också om resedokument som Migrationsverket utfärdar till statslösa. I ett tillkännagivande uppmanas därför regeringen att återkomma med ett förslag om begränsningar för även dessa resehandlingar. Tillkännagivandet bygger på två motioner, dels en gemensam från M, L, C och KD, dels en från SD. Riksdagen var enig i sitt beslut.

Regeringen uppmanas samtidigt att se över regelverket kring uppehållstillståndskort. Riksdagen anser att en översyn bör göras för att motverka missbruk även här.




Moderaterna vill slå ihop alla olika anställningsstöd

2016-03-02

En allt större del av de arbetslösa tillhör grupper som har svårt att få sitt första jobb, exempelvis, långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, lågutbildade eller nyanlända. För dessa kan lönestöd sänka tröskeln och underlätta vägen till arbetsmarknaden. I dag finns det dock alldeles för många stöd och de är ofta krångliga att tillämpa.

Elisabeth Svantesson, arbetsmarknadspolitisk talesperson, presenterade i går en kraftig förenkling av de olika lönestöd som ges till arbetslösa. Syftet är att fler ska kunna få jobb enklare genom att slå ihop nio olika stöd till ett enda, nystartsjobb. Nystartsjobb är nämligen det lönestöd som fungerar bäst i dag.

Fakta om förslaget:
• Moderaterna vill införa ett enhetligt stöd. Det finns i dag flera olika stöd med olika ersättningsnivåer och olika kvalificeringskrav. Det är svårt att hålla reda på för både Arbetsförmedlingen och arbetsgivare.
• Det nya stödet uppgår till en dubbel arbetsgivaravgift. Har man varit arbetslös i ett år utgår stödet under ett års tid. Har man varit arbetslös två år eller längre utgår stödet under två år.
• För den som har varit arbetslös under två år kan även ett handledarstöd på upp till 6000 kronor i månaden utgå. Handledarstödets storlek bestäms av Arbetsförmedlingen och beror på hur långt ifrån arbetsmarknaden individen står.
• Får man stödet beviljat i två år kan stödet förlängas med ytterligare två år efter en bedömning av Arbetsförmedlingen.




Migrationsverket begär 28,4 miljarder extra för innevarande år

2016-03-02

Migrationsverket har tidigare flaggat för kraftigt ökat resursbehov kommande år till följd av den rekordstora asylmottagandet. Vid årsskiftet var över 180 000 personer inskriva i asylsystemet, varav cirka 150 000 väntade på ett första beslut.

I dag förtydligar man sina krav som underlag för regeringens budgetarbete för åren 2017-20. "Bedömningen av resursbehovet grundar sig på den – mycket osäkra – prognos som Migrationsverket lämnade till regeringen den 4 februari 2016. I den beräkningen utgår myndigheten ifrån att det på förvaltningsanslaget behövs ett tillskott på mellan 2 och drygt 3 miljarder kronor per år. När det gäller ersättningar och bostadskostnader för asylsökande behövs ytterligare 28,4 miljarder kronor i år, cirka 32 miljarder nästa år och därefter en förstärkning med mellan 20 och knappt 10 miljarder kronor per år. Därtill kommer bland annat ökade kostnader för ersättningar till kommuner för mottagande av nyanlända."

Var regeringen tänker sig hämta årets extra tillskott till Migrationsverket på 28,4 miljarder vet jag inte. Inte heller var man ska få fram de ytterligare långt över 100 miljarder extra som behövs fram till 2020, inkluderat ersättningar till kommunerna för deras mottagande. Summorna är hisnande stora.




Uppdrag Granskning kartlägger bränderna på asylboenden

2016-03-02

I dag finns denna nyhet på TextTV med anledning av att Uppdrag Granskning kartlagt anmälda bränder på asylboenden under andra halvan av förra året. Orsakerna verkar vara mycket blandade.






Ny larmrapport om flyktinginvandrares sysselsättningsgrad

2016-03-01

Ofta åberopas i samhällsdebatten SCB:s uppgifter om att det tar 7-8 år innan hälften av flyktinginvandrarna har fått arbete och ca 15 år innan 65 % har arbete. Det är skrämmande svaga siffror, men i dessa siffror finns dessutom mycket luft. Dels räcker det exempelvis att man arbetat en timme den undersökta veckan för att räknas som sysselsatt i statistiken, dels ingår en flora av anställningsformer med olika grader av subvention i statistiken över sysselsatta.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C), är en av de få centerpartister i riksdagen som ser realistiskt på migrationsfrågan. Han presenterade igår en rapport från riksdagens utredningstjänst som visar alarmerande siffror över andelen flyktinginvandrare som är i arbete och försörjer sig själva, även efter många år i Sverige.

I rapporten ville Danielsson få svar på hur utvecklingen är för flyktingar och deras anhöriga som har icke subventionerade heltidsarbeten, dvs försörjer sig själva. Dessa uppgifter kan inte RUT få fram eftersom det saknas statistik på detta. I stället redovisar man i rapporten siffror över andelen med helårsanställning. Med helårsanställning menas att man haft inkomst av förvärvsarbete (anställning eller eget företagande), under hela året. Men i siffrorna ingår dock fortfarande personer med upp till 80% lönebidrag, samt personer som arbetar deltid. Trots detta blir siffrorna över sysselsättningsgraden skrämmande låga. (Siffrorna i avser åren 2013-14).



Figuren visar andelen helårsanställda i hela befolkningen, 69%, samt siffrorna för arbetskraftsinvandrare, personer födda i EU/Norden, anhöriga till dessa två grupper, samt längst ned flyktingar och deras anhöriga.

Andelen helårsanställda inkl. företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger alltså på 69 procent. Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent. I dessa siffror ingår som sagt såväl deltidsarbetande samt alla som har olika former av statliga lönebidrag, ibland på upp till 80% av lönekostnaden. Trots detta är siffrorna så låga.

RUT har också jämfört resultaten av etableringsreformen och instegsjobben (som avser nyanlända) och nystartsjobben (som omfattar alla långtidsarbetslösa). Skillnaden i utfall är anmärkningsvärt:

"Arbetsförmedlingen visar att av dem som avslutat etableringsuppdraget under 2014 hade fem procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar och efter 180 dagar hade sex procent ett arbete utan stöd. Efter avslutat instegsjobb 2014 hade sex procent av samtliga ett arbete utan stöd 90 dagar och sju procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar. Efter avslutat nystartsjobb 2014 hade 33 procent av samtliga ett arbete utan stöd 90 dagar och 36 procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar efter avslutat nystartsjobb."

Resultaten av instegsjobben och etableringsreformen är alltså långt sämre än för nystartsjobben (som ju även omfattar alla långtidsarbetslösa och som fungerar ganska bra). Det är med andra ord mycket svårare för en nyanländ flykting att få jobb jämfört med andra långtidsarbetslösa.