Semesterresa till Egypten 5-12 januari 2015

Egypten

Vi kände från början viss tvekan för att åka till Egypten efter all oro som varit i landet, men eftersom UD ger klartecken till turistresor till orterna vid Röda Havskusten och sedan ett par veckor även för bussresor från detta område till Luxor och Nildalen kändes det ändå okej. Restriktioner av säkerhetsskäl gäller enligt UD fortfarande för norra Egypten, inklusive huvudstaden Kairo, samt för hela Sinaihalvön, inklusive turistorten Sharm El Sheik.



Det var mycket intressant att besöka Egypten för första gången. Det är dock inte första gången jag besöker Afrika, jag har varit på privata resor med familjen tidigare till både Tunisien, Tanzania och på Zanzibar. Afrika är en mycket intressant kontinent.

På kartan har jag markerat med en blå linje hur vi också gjorde en utflykt fråm Hurghada till Luxor.




Egyptens viktiga turistindustri

Att besöka Egypten innebär också att man stödjer den viktiga turistindustrin som ger arbete åt massor av människor. Det känns bra. Att det dessutom är mycket billigt att resa nu eftersom hotellen inte ens verkar vara halvfulla är givetvis ytterligare en aspekt. 6.000 för en vecka på all-inclusivehotell är verkligen inte avskräckande.



Bara i området kring Hurghada (med drygt 100.000 invånare) finns över 300 hotell (!) och i det stora turistområdet vid kusten är hotellen oerhört fina med hög standard, hög säkerhet och mycket god service. Vårt hotell täckte en enorm yta och har exempelvis 19 pooler och 7-8 restauranger. På högra bilden sitter jag i strandkanten till Röda Havet, alldeles utanför hotellområdet.




Hurghada stad



Hurghada stad är inte ett särskilt spännande turistmål. En ganska tråkig stad med halvgamla hus, stökigt och smutsigt och massor av trafik och aggressiva försäljare. Men den nybyggda mosken var fantastiskt vacker, och den lyxiga Marinan (nedan) var också fin, en enorm kontrast till gatumiljön utanför. Lyxbåtarna trängdes, främst egyptiska men även lyxbåtar från Saudiarabien och Dubai skymtades i gästhamnen, och lyxiga barer och restauranger trängdes längs gatan. Utanför hamnområdet bodde samtidigt fattiga människor i enkla skjul av papp och plåt på ödetomter. Det växande välståndet kommer verkligen inte alla till del.






Säkerhetsläget i Egypten

För några år sedan under oroligheterna inställdes i stort sett alla turistresor till Egypten, men de senaste två åren har turisterna sakta börjat återvända. Fortfarande råder dock restriktioner, bland annat rekommenderar Sveriges och Norges utrikesdepartement att man avstår från onödiga resor till Karioområdet och till Sinaihalvön. Samtidigt har de flesta andra länder släppt på sina restriktioner och jag ställde mig frågan varför Sverige och Norge ger andra rekommendationer än exempelvis Danmark, Tyskland och Finland? Det undrade våra reseledare med, eftersom de inte kan ta med svenska turister till Sharm El Sheik. Att svenska resebolag inte kan utnyttja hotell i Sharm El Sheik är givetvis befogat om säkerhetsläget motiverar det, men knappast annars. Då slår det bara mot den viktiga turismnäringen där. Detta är en fråga jag ska undersöka lite närmare för att få UD:s motivering.

Så sent som för några veckor sedan släppte dock svenska UD restriktionerna avseende resor från uristorterna vid Röda Havskusten till Luxor/Nildalen, och det gav oss en möjlighet att åka med på en bussresa till Luxor, en av de första bussresorna efter att restriktionerna släpptes.

Det som främst bekräftade det oroliga säkerhetsläget under vår bussresa var de ständiga säkerhetskontrollerna ("chekpoints") längs vägen, med betongbunkrar och vakttorn (bilden) med beväpnade soldater. Dessutom såg vi beväpnade män vid infarten till de flesta orter vi passerade, dessa män var klädda i traditionella kläder och inte uniformer, varför vi tolkade det som något slags lokalt hemvärn. Ibland stod dessa män tillsammans med poliser.

Inne i städerna finns gott om små vaktkurer med beväpnad polis, och det finns också polisstationer tätt längs vägarna med nya moderna fordon startklara. Även på hotellen märks säkerheten, man kollar bussar undertill med speglar innan de släpps in och infarten till vårt hotell var försedd med en spikförsedd bom. Säkerhetsbågar av flygplatstyp finns också vid entreerna till alla hotell, även om just dessa inte verkade användas just nu.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att beredskapen verkar vara god för att hantera oroligheter, samtidigt som vi inte såg minsta lilla antydan till oroligheter någonstans. Både soldater och poliser verkade väldigt avslappnade och vinkade glatt till oss när vi åkte förbi i bussen. Uppenbarligen finns en stor glädje bland människor att turisterna kommit tillbaka, och den bilden fick vi också när vi pratade med guider, chaufförer och personal på hotellet.




På väg till Luxor

Redan klockan fem på morgonen avgick bussen från hotellet för den drygt 5 timmar långa resan till Luxor.



I soluppgången passerade vi de låga bergen öster om Hurghada. Ett märkligt landskap med låga berg omgivet av sandslätter och vägen som slingrade sig fram mellan bergen.



Paus i en oas mitt i bergen, med några restauranger och givetvis en egen moské. Landskapet blev sedan mer traditionellt ökenlikt, och i fjärran såg vi högre sandstensberg.



När vi närmade oss floden Wadfi Qina (biflod till Nilen) körde vi längs en helt uttorkad flodbädd. Men de grönba växterna på botten visade att det funnits vatten relativt nyligen. De få regndagarna verkar oftast infinna sig i februari/mars, så det är väl i så fall snart dags för årets regn.




Wadi Qina - biflod till Nilen



När vi kom fram till Nilens biflod Wadi Qina blev landskapet grönare och det var gott om vatten i floden. Vi körde längs floden i säkert 5 mil och längs floden lågger ett stort antal byar och städer. Husen är av hlgre standard änb dem vi såg på Tanzanias landsbygd och det verkar som om de flesta har elektricitet. Men fortfarande är det en mycket låg levnadsstandard ute på landsbygden och i de små städerna.



I alla floddalar förekommer ett omfattande jordbruk, där främst sockerrör verkar vara den viktigaste grödan. Men vi såg även stora risodlingar. Man bedriver också fiske i floderna.



Även om många egyptiska hushåll har bil så är det mycket vanligt med häst- eller åsnedragna vagnar. Observera de två männen med gevär som sitter vid muren till höger på bilden ovan tv och vaktar bron!





Högra bilden visar i fjärran hur bilfloden rinner ut i Nilen.




Luxor - Karnaktemplet

Karnaktemplet anses vara en av de främsta sevärdheterna i Luxor.Under många århundraden var templet i Karnak det antika Egyptens huvudsakliga religiösa centrum. Varje farao gjorde sina tillbyggnader eller förändringar. Karnak var huvudtemplet för Amonkulten, men även andra gudar och gudinnor tillbads där. Templet låg under antiken mitt i den dåvarande huvudstaden Thebe. I dag är Karnak en mindre ort nära provinshuvudstaden Qina.










Nilen



Efter en lunch på ett hotell alldeles bredvid Nilen tog vi en liten båt över till andra sidan för att fortsätta till nästa tempel. Att sitta i den lilla båten mitt ute på den enorma Nilen (som sedan blir ännu bredare ju närmare Medelhavet man kommer) var en mäktig känsla. Det känns mer som att vara ute på en stor sjö än att korsa en flod.





Dessa sista två bilder tog jag på hemvägen i solnedgången, dels över Nilen, dels över en av bifloderna vi passerade lite senare.




Hatshepsuts tempel

Hatshepsut var en kvinnlig farao i Egypten som regerade 1479-1457 f.Kr. När Hatshepsuts make, farao Thutmosis II avled utan att efterlämna någon manlig tronarvinge inledde Hatshepsut ett "medregentskap" tillsammans med ett barn till en av Thutmosis II:s bihustrur. Hatshepsut krönte så småningom sig själv till farao. Det sägs att Hatshepsut var den första kvinnan att styra över ett folk. Det var mycket ovanligt att kvinnor var faraoner. Hatshepsut bar alla de (manliga) attribut som hörde till kungaämbetet, såsom lösskägg (!) kilt och krona. Hon gick också runt med bar överkropp. Hennes styvson, som blev farao Thutmosis III, raderade efter hennes död bort nästan allt som hade med hennes namn att göra, vilket fick som resultat att man under lång tid inte visste att det funnits en kvinnlig farao. Templet som vi besökte är Hatshepsuts mausuleum.



Lite udda var det att åka "turisttåg" upp till templet, med en gammal gaffeltruck som lok.



På nedre bilderna ser man hur Nildalens grönska bryts på båda sidor av berg. Det blir väldigt tydligt hur vattentillgången är helt avgörande för grönskan i dalen. Hatshepsuts tempel ligger vackert uppe mot bergen, alldeles där grönskan slutar, med milsvid utsikt över Nildalen.




Konungarnas Dal och Tutankhamons grav




Konungarnas dal är ett enormt område uppe i bergen, ovanför Hatchepsuts Tempel. Inom området finns troligen flera hundra kungagravar, varav 62 stycken är upptäckta.

Många av gravarna kan besökas, bland annat Tutankhamons grav och gravarna efter farao Ramses II och III. Inte minst Ramses-gravarna är rikt utsmyckade med fantastiska målningar, här några exempel från turistbilder på nätet (ovan, tv och nedan tv).

Thutankhamon blev farao vid 11 års ålder, cirka 1347 före kristus. Han var bara 19 år när han dog, kanske blev han mördad, kanske var det en olycka. Han var en ganska oansenlig farao som inte gjorde några större avtryck under sin korta livstid. Anledningen till att han är så känd är att man 1922 upptäckte hans grav och att den klarat sig undan gravplundring.

I graven fann man bland annat en begravningsmask gjord i massivt guld som vägde 10,2 kilo. Tutankhamon var begravd i tre mumiekistor, varav den innersta även den är gjord i massivt guld, med inlägg av ädelstenar. Den väger över 110 kg. Förutom dessa fynd fanns cirka 5 000 andra föremål från graven bevarade. Många av dessa kan beskådas på Egyptiska museet i Kairo. Tutankhamons mumie ligger däremot kvar i sin sarkofag i Konungarnas dal, och besökarna kan både se hans mumifierade kropp och alla väggmålningarna som pryder gravkammaren. Tyvärr fick man inte ta bilder inne i gravkammaren, men nedre högra bilden från nätet visar det vi såg nere i gravkammaren.