Blogg oktober 2013

Stor skillnad mellan våra tre största städer

2013-10-31

Vilka som styr våra stora städer har betydelse. Stockholm, Göteborg och Malmö har i grunden ganska lika förutsättningar. Det geografiska läget är dock troligen bättre för Malmö och Göteborg, med Malmös närhet till Köpenhamn och Göteborgs tillgång till norra Europas största hamn. Alla tre städerna har tillgång till bra högskolor och universitet, alla tre städerna har förorter med stora utmaningar, och alla tre städerna har stora grupper av nyanlända invandrare. Trots detta ser arbetslösheten helt olika ut. I Alliansstyrda Stockholm är arbetslösheten mindre än hälften så stor jämfört med i röda Malmö.

I Stockholm byggs det så det knakar. I Stockholm är skatten lägre och valfriheten större. I Göteborg har vi ett katastrofalt läge i skolan, äldreomsorgen går på knäna, skatten är hög och valfriheten låg. Korruption och svågerpolitik verkar genomsyra hela kommunapparaten och stora prestigeprojekt går före viktig kärnverksamhet. Både Malmö och Göteborg är värda bättre politisk ledning än idag.






Nomineringskommitténs förslag till riksdagsvalsedel 2014

2013-10-30


I dag offentliggjordes nomineringskommiténs förslag till moderat riksdagsvalsedel i Södra Älvsborg i valet 2014. Så här ser förslaget ut för plats 1-8:

1. Cecilie Tenfjord Toftby, Borås
2. Jan Ericson, Ubbhult
3. Malin Wickberg, Borås
4. Alexis Mouschopanis, Borås
5. Ulrik Nilsson, Borås
6. Margareta Lövgren, Kinna
7. Christina Yngvesson, Tranemo
8. Richard Hallifax, Ulricehamn

Jag är mycket smickrad över att för tredje valet i rad föreslås som riksdagskandidat på valbar plats på valsedeln. Hur den slutliga valsedeln kommer att se ut avgörs av nomineringsstämman i Göteborg den 16 november.




Gårdagens möte med de rumänska tiggarna i Borås

2013-10-30

I går eftermiddag var jag inbjuden av Radio Sjuhärad att vara med när de besökte det läger som de rumänska tiggarna byggt upp på kullen mellan Pulsen och Stadsparken i Borås. Vädret var uselt, regn och blåst, och leran låg djup i backen från parkeringen upp till tälten. Det förstärkte givetvis bilden ytterligare av att de människor som finns i lägret inte lever under rimliga förhållanden. De två fotona nedan tog jag själv i lägret.



Till vänster en bild från reportaget i Borås Tidning om vårt besök. Nedan en bild från Radio Sjuhärad som hade en längre direktsändning från lägret i går, och även en uppföljning idag.

De senaste veckorna (sedan jag kom hem från min resa till Rumänien) har jag lagt en del tid på att utreda vad svenska kommuner egentligen har för ansvar för att hjälpa tiggare från andra EU-länder. Den fria rörligheten inom EU gör att man har rätt att vistas i ett annat EU-land i maximalt tre månader utan att behöva redogöra för vad man ska göra eller hur man ska försörja sig. Efter tre månader måste man ha ett arbete för att få stanna.

Tiggarna i lägret i Borås har uppenbarligen varit olika länge i Sverige, några kallades för "nya" och hade bara varit här två veckor, medan andra varit här i flera månader. Man verkar lösa av varandra, men man säger själva att var och en är i Sverige mindre än tre månader, vilket gör att de i så fall följer EU-reglerna.

Kommunerna har enligt "vistelseprincipen" ett ansvar för alla som vistas i kommunen, oavsett varifrån man kommer eller var man är medborgare. Enligt flera jurister jag talat med (både kommunjurister och andra) räknas tiggarna inte som arbetskraftsinvandrare utan som "turister". Det gör att kommunen inte är skyldiga att ordna boende eller betala ut försörjningsstöd. Däremot har kommunen ett ansvar för akuta nödåtgärder för dem som behöver. Det kan handla om mat, kläder, akutvård mm. Och det är lika för alla EU-medborgare i alla EU-länder.

Att Borås kommun (liksom många andra kommuner, exempelvis Göteborg och Stockholm) erbjuder olika former av natthärbärgen och boenden ligger alltså utanför vad man egentligen är skyldiga att göra. Om man frivilligt reser till Sverige som tiggare har man med andra ord inte rätt att kräva särskilt mycket av det svenska samhället. Att sedan kommuner och frivilligorganisationer erbjuder hjälp utöver vad lagen kräver sker av humanitära skäl. Jag kände därför att det var på sin plats att försvara Lena Palmén (S), ansvarigt kommunalråd för dessa frågor, när media och andra gick till mycket hårt angrepp mot henne och menade att Borås Stad inte tar sitt ansvar. Jag påpekade i direktsändning att min tolkning är att Borås Stad, i vad jag uppfattar vara politisk enighet, faktiskt gör mer än de är skyldiga att göra.


Jag pratade med en del av tiggarna, dels med några som kunde lite engelska, dels med ett antal andra med hjälp av tolk. Några konkreta saker kom fram:

* Alla tiggarna i lägret i Borås verkar vara i Sverige frivilligt. Det ligger ingen organiserad människohandel bakom och man får själva behålla de pengar man tigger ihop. Jag frågade om det var någon annan som tog en del av deras pengar. Fick då ett tvetydigt svar "Nej, inte här i Borås". Jag frågade då via tolken om de visste om det förekom på andra orter att någon annan tog en del av pengarna. Svaret via tolken var att "de inte visste", men hon lade till att "det verkar som om de inte vill tala om det". Och det bekräftar min bild av att det förekommer olika former av organisation bakom tiggeriet i olika städer. Människohandel ligger bakom en del av tiggeriet. I Borås uppger dock även polisen att man inte kunnat se något kriminellt bakom tiggeriet.
* Tiggarna kommer till Sverige i små minibussar som "vänner" kör från Rumänien. Dessa "vänner" tar dock väldigt bra betalt för resan och lägger på extra för bagage. Resorna verkar ta en stor del av de pengar man tigger ihop.
* Jag frågade också hur mycket pengar man kunde få ihop. Svaren varierade. En kvinna berättade att hon fått ihop 90 kronor under dagen, vilket var ganska mycket enligt henne. En annan talade om hela 135 kronor under gårdagen. Men vi fick också höra om paret som fått ihop 700 kronor på två månader och ett annat par som fått ihop 1.600 kronor på två månader. De senaste exemplen visar att tiggeriet kan ge mer pengar än den lagstadgade minimilönen i Rumänien.
* En kvinna jag talade med var ensamstående fyrabarnsmamma. Hon var arbetslös i Rumänien och hade inga sociala ersättningar alls. Tiggeriet var enda alternativet.
* Vissa av tiggarna uppgav att de inte fick några socviala förmåner alls i Rumänien på grund av att de inte betalat sin fastighetsskatt. Om man inte betalt skatten får man inte heller några rättigheter. I vilken mån dessa uppgifer är korrekta eller inte vet jag dock inte.
* Jag berättade för tigarna att jag varit i Calarasi, en stad inte så långt ifrån deras egen hemstad. De blev glada och ville gärna prata om hemlandet.
* Jag berättade via tolken att EU ger miljardbelopp till Östeuropa för att hjälpa särskilt den romska befolkningen. Tiggarna konstaterade att korruptionen i Rumänien är så omfattande att pengarna inte når ut till de romska samhällena. Jag är personligen lite tveksam till att inga pengar når fram, med tanke på att jag på plats i Calarasi såg fina nybyggda skolor som enligt skylten bredvid var finansierade med EU-medel. En del pengar når nog fram, men det är säkert så att mycket också försvinner på vägen.

Diskussionen om situationen för tiggarna i Sverige och i andra delar av Europa lär fortsätta. Någon enkel patentlösning finns knappast.




Gårdagens skolbesök i Borås med biträdande utbildningsministern

2013-08-29














Borås Tidning har idag ett reportage från våra skolbesök i Borås i går. Besöken var den del i arbetet i Alliansens arbetsgrupp "Kunskapslandet Sverige" där biträdande utbildningsministern Maria Arnholm som ordförande och övriga tre Allianspartiers utbildningspolitiska talspersoner tillsammans ska utforma Alliansens utbildningspolitik inför nästa val. Vid besöket i Borås ersatte jag moderaternas utbildningspolitiske talesperson Tomas Tobé.

Att man valde Borås som första besöksort var givetvis kul. Och det beror på att Borås Stad i politisk enighet beslutat sig för att göra en stor lässatsning i skolan. Borås Stads satsning har finansierats med statsbidrag från Alliansregeringens särskilda "läsa-skriva-räkna-satsning", och det var spännande att se hur dessa pengar gjort skillnad.

Vid vårt besök deltog vi först i en föreläsning för lärare om hur man kan arbeta för att öka elevernas läsförståelse. På eftermiddagen besökte vi också Hässlegårdens förskola där man har 135 elever som talar 30 olika språk. Det var intressant hur man arbetar för att alla dessa elever ska ha en grund i både svenska och sitt modersmål innan man börjar i förskoleklassen och grundskolan.

Språket och läsförmågan är helt avgörande för att man ska klara av andra skolämnen. Därför avsätter regeringen nu också ungefär 300 miljoner kronor för de kommande åren för ett särskilt läslyft för kompetensutveckling av lärare som undervisar i svenska i grundskolan och gymnasiet.






Under lunchen deltog även lokala företrädare för Alliansen i Borås. På bilden: Annette Carlson (M), vice ordförande i kommunstyrelsen, jag själv, Patrik Cerny (FP), Morgan Hjalmarsson (FP), Maria Arnholm (vice utbildningsminister), Kerstin Hermansson (C), mina två kolleger i utbildningsutskottet Ulrika Carlsson (C) och Annika Eclund (KD) samt Falco Guldenpfennig (KD).


















Färre arbetsskador och färre dödsfall under Alliansens regeringstid

2013-10-28

De senaste veckorna har en osmaklig kampanj drivits av våra politiska motståndare där man ger Alliansen skulden för att "allt fler dödas och skadas på jobbet". Men är det verkligen en korrekt bild? På Socialförsäkringsutredningens senaste sammanträde fick vi en föredragning om hur det faktiskt ser ut i den officiella statistiken från Arbetsmiljöverket:









Denna bild visar att både arbetsskador och arbets- sjukdomar är lägre idag än 2006 när Alliansen tog över. Och minskningen blir ännu större om man tar hänsyn till att minst 250.000 fler arbetar idag än 2006.

Samtidigt syns en liten uppgång av anmälda arbetsskador de senaste åren. Om det är en tillfällig ökning eller om det finns andra förklaringar får man givetvis följa.










Denna bild visar utvecklingen av antalet arbetsplats- olyckor med dödlig utgång från 1955 fram till idag. Dödsolyckorna är lägre idag än 2006, och trenden är fortsatt fallande. Och även här gäller att minskningen är ännu större i relation till antalet arbetande svenskar.

Slutsatsen är helt enkelt att arbetsmiljön är säkrare idag än 2006, och att risken att skadas eller dödas på jobbet aldrig varit så liten som idag relaterat till antalet arbetande svenskar. Samtidigt är varje olycka och varje dödsfall en för mycket. För att komma ned till noll krävs att både arbetsgivare och arbetstagare tar gemensamt ansvar för arbetsmiljön. Vi måste alla arbeta tillsammans för att fortsätta minska olyckor och dödsfall på arbetet, men vi har samtidigt rätt att glädjas åt att utvecklingen i Sverige över tid varit mycket positiv. Allt färre dödas och skadas på jobbet, och den utvecklingen har fortsatt även under Alliansen.






Läraryrket har blivit populärare

2013-08-28

De senaste tio åren har läraryrket enligt min mening dragits i smutsen. Både politiker och företrädare för lärarfackliga organisationer har tävlat i att beskriva hur eländigt det är att vara lärare. Jag tycker det har varit mycket olyckligt, och tycker att man emellanåt har skjutit över målet. Och självklart vill då färre ungdomar bli lärare.

Men nu äntligen verkar läraryrket öka i popularitet. Vi har de senaste åren sett hur antalet ansökningar till lärarutbildningarna i landet har ökat. Visserligen från en låg nivå, men utvecklingen är positiv och antalet sökande till lärarutbildningarna fortsatte att öka i år.

I dag kommer fler glädjande besked. I företaget Manpowers årliga arbetslivspanel där man fått svar från 4.732 personer om deras attityd till olika yrken kommer läraryrket för första gången på länge med på 10-i-topp-listan. Alltså ett av de mest lockande yrkena!

Politiska signaler om läraryrkets betydelse, kombinerat med politiska beslut om lärarlegitimation, nya karriärvägare för lärare, bättre lärarutbildning och mer resurser till skolan har säkert påverkat. Liksom skolans politiska prioritering i övrigt där skolreformerna kommit på löpande band. Sakta men säkert börjar resultaten synas av Alliansens skolreformer. Av naturliga skäl tar det tid att förändra skolan, men vi är helt klart på rätt väg!




Hur mycket får din kommun tillbaka till följd av minskade sjuktal?

2013-10-26

Hittills har alltså 28,4 miljarder betalats tillbaka till svenska kommuner och landsting de senaste åren, till följd av sjunkande sjuktal efter Alliansens stora sjukförsäkringsreform. I år handlar det om hela 11 miljarder. Prognoserna för nästa år pekar på att det kan bli något liknande även då.

Hur mycket får din kommun och ditt ditt landsting tillbaka i år? Klicka på länkarna och kolla! Alla siffror är preliminära beräkningar baserat på siffror från Sveriges Kommuner och Landsting.

Tydligare kan det inte visas hur mycket svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal. Det är inte bara skatteintäkterna som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för sjukskrivningar minskar också. Och detta visar samtidigt vad som händer om vi backar tillbaka politiken och ökar sjuktalen igen. Det kommer direkt att gå ut över välfärden. Då får kommunerna återigen betala dyrt för ökade sjuktal i stället för att få pengar tillbaka.




Minskad sjukfrånvaro ger Ulricehamns kommun 19 miljoner extra

2013-10-26

Häromdagen berättade jag om att Marks kommun får 32 miljoner extra i form av återbetalning av försäkringspremier från kommunernas sjukförsäkringar. Allt till följd av att sjuktalen minskat kraftigt i Sverige efter Alliansens stora sjukförsäkringsreform.

I dag har jag en liknande debattartikel i Ulricehamns Tidning tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Lars Holmin (M). Ulricehamn får 19 miljoner tillbaka.

Hittills har 28,4 miljarder betalats tillbaka till svenska kommuner och landsting de senaste åren, och i år handlar det om hela 11 miljarder. Totalt får kommunerna i Sjuhärad 170 miljoner i återbetalning i år. Prognoserna för nästa år pekar på att det kan bli något liknande även då.




EU sätter press på Ukraina om Tymosjenko

2013-10-26

Ukrainas fängslade tidigare premiärminister Julia Tymosjenko har sedan lång tid haft ryggproblem och får bevakad vård på ett sjukhus i Charkov. EU har länge krävt att Tymosjenko ska släppas från det långa fängelsestraff hon dömdes till 2011, och menar att domen är i hög grad politisk. Om regimen släpper Tymosjenko är EU redo att teckna ett djupgående frihandels- och samarbetsavtal med Ukraina vid toppmötet i Vilnius den 28–29 november.

EU:s förhandlare hoppas att Tymosjenko i stället ska kunna vårdas i Tyskland. För det krävs dock en ukrainsk lagändring, samtidigt som parterna inte är överens om huruvida hon då ska benådas, eller om hon behöver avtjäna sitt straff i hemlandet efter att hon har tillfrisknat – och om och hur hon sedan ska tillåtas fortsätta sin politiska karriär.

Läs gärna reseberättelsen från mitt valobservationsuppdrag i Ukraina förra hösten då jag träffade Tymosjenko på sjukhuset när hon röstade i valet. Ett möte som fick stor uppmärksamhet i både utländska och svenska media.







Socialdemokraterna missköter sjukvården i Västra Götaland

2013-10-25

Jag har i blogginlägg och debattartiklar påpekat att den s-v-mp-ledda sjukvården i Västra Götalandsregionen är bland de sämst skötta i landet. Längre vårdköer, färre vårdplatser, höjd regionskatt och ekonomiska underskott - trots kraftigt ökade skatteintäkter och mer pengar tack vare Alliansens politik på riksplanet. I går hade jag detta debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med Elise Benjaminsson, moderat ersättare i regionstyrelsen:

Socialdemokraterna höjer skatten och drar in på vårdplatser

Trots personalens fantastiska arbetsinsatser dras sjukvården i Västra Götaland med betydande problem, inte minst i form av överbeläggningar och växande vårdköer.

I en debattartikel 10/10 skriver Phia Andersson (S) riksdagsledamot från Södra Älvsborg och Helén Eliasson (S) regionråd i Västra Götalandsregionen bl a att det behövs mer personal i vården och att vården av äldre måste förstärkas. Det är vällovliga ambitioner, men tyvärr inte mycket mer än det. Det är nämligen socialdemokraterna som har styrt sjukvården i Västra Götalandsregionen under mer än ett decennium och Eliasson (S) är den högsta ansvariga politikern för sjukvården. Under denna tid har antalet vårdplatser minskat mer i Västra Götaland, än riket i stort. Denna minskning har skett samtidigt som den rödgröna regionledningen höjt skatten i regionen. Också vad gäller överbeläggningar utmärker sig Västra Götalandsregionen negativt.

Alliansregeringens arbetslinje och jobbskatteavdrag, har bidragit till ökade skatteintäkter i regionen med ca 6 miljarder mellan 2006-2012. Tack vare minskade sjuktal får Västra Götalandsregionen dessutom tillbaka över en halv miljard kronor i för mycket inbetalda försäkringspremier i år, och prognoserna tyder på något liknande även nästa år. Det är alltså inte bara skatteintäkterna från kommunalskatten som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för personalens sjukskrivningar minskar också. Tydligare kan det inte visas att svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal.

Frågan är bara hur dagens rödgröna regionledning använder alla de pengar som Alliansens politik på riksnivå ger regionen? Problemen inom sjukvården i Västra Götalandsregionen hänger tyvärr samman med att den rödgröna regionledningens prioriteringar och bristande handlingsförmåga. Sanningen är att den rödgröna ledningen inte prioriterar sjukvården tillräckligt högt. Det visar sig inte minst i det faktum att få av de vallöften som de rödgröna utlovade i valrörelsen 2010 har realiserats. Vad har t ex hänt med löftet om en timmas väntetid på akuten, en ny ambulanshelikopter och kortare köer? Verkligheten är både längre vårdköer och väntetider på akuten. Och ambulanshelikoptern lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vi moderater prioriterar sjukvården högst och vi har idéerna för hur sjukvården i Västra Götalandsregionen ska bli bäst i Sverige. I regionens budget avsatte vi mer pengar till sjukvården än de rödgröna genom att spara bl a spara på administration och byråkrati.

Det är inte ansvarsfullt av Socialdemokraterna att gå i opposition mot sig själv när resultaten lyser med sin frånvaro. Med ett år kvar till valet har patienter och personal all anledning att förvänta sig mer.

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot

Elise Benjaminsson (M)
ers i Regionstyrelsen




Den "samlade" oppositionen förlorade voteringen om brytpunkten

2013-10-24

Något oväntat vann Alliansen över den samlade oppositionen i dagens votering om höjd brytpunkt. Det hjälpte inte att S, SD, MP och V högljutt enats om en gemensam linje. Alliansen vann ändå voteringen med 154 röster mot 153 vilket framkallade jubel och applåder i kammaren.

Vad orsaken till oppositionens förlust var vet jag inte säkert. Det första (mindre sannolika) ryktet sa att några politiker i oppositionen helt enkelt inte ville stoppa skattesänkningar för nära en miljon svenska löntagare. Fast det ryktet ser jag nog mest som ett önsketänkande.

Men nu har vi fått siffrorna från voteringen. Oppositionens förlust berodde tydligen på att partiledaren Jonas Sjöstedt (V), gruppledaren Mikael Damberg (S), Carina Hägg (S) samt Mattias Karlsson (SD) uteblev från voteringen. Det gjorde att Alliansen vann. Att Socialdemokraternas gruppledare uteblir utan att anmäla kvittning är synnerligen förvånande. Särskilt med tanke på att vi vet att det finns en stor splittring inom s-gruppen i frågan om brytpunkten.

Ytterligare en intressant aspekt är att de rödgröna partierna inte vill samarbeta med SD i kvittningssystemet. Oftast har det ingen direkt betydelse, men idag hade det blivit oavgjort om SD ingått i kvittningssystemet.

Slutsatsen efter dagens votering är att en spretig opposition som inte förberett sig och som inte kan samla en gemensam majoritet i riksdagens kammare inte heller kan bestämma. Något att tänka på inför kommande valrörelse.




Märkliga turer kring höjd brytpunkt för statlig skatt

2013-10-24

"Brytpunkten" för statlig skatt är den inkomstgräns där man tvingas betala 20% statlig skatt utöver kommunalskatten. När skattereformen genomfördes av S-regeringen i början på 1990-talet var tanken att ungefär 15% av löntagarna, de som tjänade allra mest, skulle betala statlig skatt. I dag är det mer än det dubbla, 30% av löntagarna, som tvingas betala statlig skatt. Det handlar inte längre om höginkomsttagare utan om normala yrkesgrupper. Över en miljon löntagare betalar idag statlig inkomstskatt. Exempelvis specialistsjuksköterskor som jobbar obekväm arbetstid och får OB-ersättning, industriarbetare och processoperatörer inom stål- och träindustrin som ofta arbetar på natten när vi andra sover och därför får skifttillägg, gruvarbetare som arbetar under jord med särskilda tillägg eller driftsingenjörer med nattarbete. Även psykologer, universitetslärare, tandläkare, ingenjörer, och många tjänstemannagrupper och chefer på mellannivå finns i dessa lönelägen. Alla dessa löntagargrupper straffas idag med en extra statlig skatt på sin lön.

Alliansen vill höja gränsen för statlig skatt från ca 36.000 till 37.400 kronor per månad, vilket innebär att ungefär 110.000 löntagare helt slipper statlig skatt och att nära en miljon löntagare får en skattesänkning. Vi tycker det är rimligt med en regelbunden höjning av gränsen för uttag av statlig skatt. Samtidigt behåller vi värnskatten för dem med allra högst inkomster. Ledande företrädare för både TCO och SACO står också bakom kravet på höjd brytpunkt. När den samlade oppositionen försöker stoppa denna skattesänkning för en miljon svenska löntagare så markerar man att man anser att gränsen för höginkomsttagare alltså går vid 36.000 i månaden. Det är denna grupp man vill klämma åt lite extra.

Genom åren har många svenska regeringar höjd brytpunkten, både i tider med budgetunderskott och budgetöverskott. 1991 när det nuvarande skattesystemet infördes låg brytpunkten på 180.000 kronor i årsinkomst, dvs 15.000 kronor per månad. Om man aldrig höjt brytpunkten under dessa år hade i princip alla heltidsarbetande betalat statlig skatt idag. Så sent som år 2000, 2001 och 2002 höjde Socialdemokraterna själva brytpunkten.

Oppositionen går nu samman och uppmanar regeringen att återta förslaget om höjd brytpunkt. Det strider mot principerna i Sveriges Riksdag som alla partier varit överens om, nämligen att statsbudgeten tas i ett samlat beslut där inkomster och utgifter hänger ihop. Det var en tidigare Socialdemokratrisk regering som drev igenom dessa regler, men idag verkar man ha glömt dem. Det är oansvarigt av ett parti som säger att de vill bära regeringsmakten. Under de snart 20 år som det ekonomiska ramverket gällt har det aldrig förekommit att man brutit ut en fråga ur budgeten och behandlat denna separat.

Det är också uppseendeväckande att Socialdemokraterna så kategorsikt sagt att man aldrig kommer att förhandla med Sverigedemokraterna. Trots detta anpassade (S) sitt eget skatteförslag och delade upp det i två olika delar så att det skulle kunna få stöd av (SD). Efter ett konkret tips av Jimmy Åkesson i direktsändning:



Märkligt var det också i går när Miljöpartiet gjorde ett utspel till media om skatterabatt för nyckelpersoner. Samma personer som man alltså vill missgynna genom nej till höjd brytpunkt. Logiken brister minst sagt.

Logiken hos den svenska oppositionen i riksdagen verkar just nu vara att allt som är emot regeringen är bra, oavsett vad det är, hur det görs och vilka man samarbetar med. Man är överens om att vara emot. Men i övrigt har man helt olika alternativ för vad man vill göra i stället. Är detta verkligen ett seriöst sätt att bedriva politik?

Nu lär väl knappast regeringen bry sig om oppositionens utspel, och frågan är om man rent juridiskt skulle kunna dra tillbaka en del av en lagd budgetproposition ens om man ville. Skattesänkningarna kommer givetvis att genomföras och oppositionens linje blir bara en meningslös manifestation av politik när den är som allra sämst.




Rekordmånga asylsökande kräver prioriteringar i flyktingpolitiken

2013-10-24

SVT rapporterade igår att det just nu kommer fler asylsökande till Sverige än det gjort på 20 år. Det är just nu det högsta antalet sedan Balkankriget i början av 1990-talet. Migrationsverket kommer "enligt vad SVT erfar" att skriva upp sin prognos rejält för antalet asylsökande i år och nästa år. Framför allt är det situationen i Syrien som gör att allt fler asylsökande kommer till Sverige. Mellan 1.500 och 2.000 personer ansöker om asyl varje vecka. Det här gör att Migrationsverket bedömer att betydligt fler flyktingar kommer till Sverige i år jämfört med vad man tidigare trott.

Slutsatsen är att konflikten i Syrien inte bara är en mänsklig katastrof, utan också en stor utmaning för Europa. Inte minst för de få länder som i likhet med Sverige generöst tar emot de flyktingar som behöver skydd. Vi kan inte blunda för att situationen i Sverige är mycket besvärlig, inte minst saknas bostäder och det är ett hårt tryck på Migrationsverkets verksamhet och på de svenska mottagarkommunerna. Sverige anstränger sig just nu till bristningsgränsen i alla avseenden. Det håller knappast i längden om vi vill ge människor ett bra mottagande som främjar integration. Bästa lösningen vore givetvis att få slut på konflikten i Syrien så att människor kan återvända till sina hem. Men tyvärr känns detta inte särskilt realistiskt i närtid.

I dag intervjuades statsministern i bland annat SVT om läget. Han gav då ett tydligt besked. Moderaterna avvisar Centerpartiets förslag om att man ska kunna söka asyl på svenska ambassader. "Det skulle innebära ett stort skifte och vi vet inte riktigt vilket tryck vi skulle utsätta ambassaderna för. Sverige behöver inte addera mer - vi är generösa. Det borde vara mer diskussion om hur alla länder ska ta ett likartat ansvar" sade han.

Han underströk också att EU-länderna måste leva upp till sina åtaganden och ta emot fler flyktingar, vilket inte sker i dag. "Sverige har tagit sin andel" sade statsministern och om alla länder gjorde det skulle Europa kunna ta emot betydligt fler flyktingar. "Men större delen av länderna gör inte det", fortsatte statsministern som påpekade att det bara fem av 28 länder, däribland Sverige, som fyller den kvot som FN:s flyktingkommissarie satt upp.

Statsministern gav också beskedet att han inte vill tvinga de svenska kommunerna att ta emot fler flyktingar. Ett rimligt besked. Om man inför ett omfattande tvång underlättar det knappast integrationen.

Personligen anser jag fortfarande att det var fel av en närmast enig riksdag att uppmuntra människor som har fått ett avvisningsbeslut att stanna kvar i landet genom att erbjuda dem tillgång till skola och sjukvård på i stort sett samma villkor som alla andra. Om vi ska klara tillströmningen av verkliga flyktingar från krigshärjade länder duger det inte att människor som fått avvisningsbeslut efter en grundlig prövning av sina asylskäl håller sig kvar i landet. Det duger inte heller att ha så slappa regler för försörjningsstöd vid anhöriginvandring som vi har idag. Det är hög tid att prioritera även när det gäller flyktingpolitiken.




Hur lyckas invandrarbarnen i skolan?

2013-10-24

Efter gårdagens Uppdrag Granskning är frågan befogad. Rosengårdsskolan (som jag besökte i juni) är bara ett exempel där det visar sig att det inte är så klokt att samla endast invandrarungdomar på samma skola. I Borås har man gjort samma erfarenhet. Genom att sprida ut eleverna på flera skolor förbättras både integrationen och kunskaperna i svenska språket.

Hur lyckas då invandrarbarn i den svenska skolan? Dessa siffror redovisades av regeringen vid en pressträff den 21 feburari i år. Man ser att skillnaden mellan barn födda i Sverige och barn som invandrat från länder utanför Europa före skolåldern är ganska liten, de flesta blir behöriga till gymnasiet. Men när det gäller barn som invandrat efter sju års ålder var det endast drygt 40% som var behöriga till gymnasiet 2010.

Orsakerna till de allt sämre resultaten för den sistnämnda gruppen är att de kommer till Sverige i allt högre åldrar och i genomsnitt endast har varit 4-5 år i landet innan det är dags att gå ut grundskolan. Det säger sig själv att det är svårt att läsa in hela grundskolan på 4-5 år, särskilt om man inte kan svenska språket och dessutom endast umgås med andra barn som inte heller talar svenska.

I en rapport 2012 skriver Skolverket dessutom att ”andra faktorer som kan spela in är vilka länder eleverna kommer ifrån – något som varierar ganska kraftigt över tid. Många saker kan påverka, sociala och kulturella förhållanden i det land man kommer ifrån, hur utbildningsväsendet fungerat osv. Det kan också vara olika svårt att lära sig svenska beroende på vilket modersmål man har.”

Min egen slutsats är att man uppenbarligen inte kan klumpa ihop alla invandrarbarn. Många har problem med skolan, men definitivt inte alla. En del lyckas riktigt bra och med rätt stöd och kanske stängning av fler dåliga skolor kan fler nå målen. Men det är en enorm utmaning för skolsystemet och våra kommuner. Större än de flesta kanske inser.




Minskad sjukfrånvaro ger Sjuhäradskommunerna 170 miljoner extra

2013-10-23

Alliansens sjukförsäkringsreform gör att svenska kommuner och landsting i år får 11 friska miljarder i återbetalning från försäkringsbolaget AFA på grund av att sjuktalen i landet minskat så kraftigt. Sjuklönekostnaderna minskar och det gör att svenska kommuner och landsting får tillbaka tidigare för mycket inbetalda försäkringspremier.

För våra sex kommuner i riksdagsvalkretsen handlar det om hela 170 miljoner i återbäring. Borås är den stora vinnaren i Sjuhärad, hela 93 friska miljoner betalas tillbaka till kommunen. Men övriga kommuner går inte lottlösa. Bollebygd får drygt 5 miljoner, Mark 32 miljoner, Svenljunga 9 miljoner, Tranemo 10 miljoner och Ulricehamn drygt 9 miljoner kronor. Detta är oerhört viktiga tillskott. Samtidigt stärks också Västra Götalandsregionen som får tillbaka över en halv miljard kronor som exempelvis kan tillföras sjukvården.

Jag kommer att uppmärksamma detta i flera lokala debattartiklar, och i dag har jag detta debattinlägg i Markbladet med anledning av att Marks komun får 32 friska miljoner i återbetalning:


Minskad sjukfrånvaro ger Marks kommun 32 miljoner extra

Inom kort kommer ett välbehövligt extra tillskott på uppemot 170 miljoner kronor till kommunerna i Sjuhärad. Och sjukvården i Västra Götalandsregionen får samtidigt ett tillskott på över en halv miljard!

Sedan 2006 har sjukfrånvaron i Sverige minskat med närmare 250 000 personer tack vare tidiga insatser genom sjukförsäkringsreformen. Människor som varit sjukskrivna i många år har äntligen fått stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Detta är framför allt en mänsklig framgång, men det innebär också att kostnaderna för sjukfrånvaro har minskat. Sedan 2009 har försäkringsbolaget AFA därför kunnat återbetala försäkringspremier till kommuner och landsting på sammanlagt 28,4 miljarder! I år får kommunerna dela på 8 miljarder, och landstingen får tillbaka ungefär 3 miljarder. Efterlängtade pengar som kan användas för att stärka välfärden.

Marks kommun får ungefär 32 miljoner i återbäring i år, vilket betyder väldigt mycket för kommunens ekonomi.

Fram till 2008 betalade kommuner och landsting sammanlagt in ungefär 5-6 miljarder per år i avgifter till AFA-försäkringarna. I år kommer kommuner och landsting alltså att få tillbaka ungefär 11 miljarder kronor, och prognosen är att den kan bli lika mycket nästa år. Tydligare kan det inte visas att svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal. Det är inte bara skatteintäkterna från kommunalskatten som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för sjukskrivningarna minskar också.

Detta illustrerar också vad som händer om vi backar tillbaka politiken och ökar sjuktalen igen. Det kommer direkt att gå ut över välfärden. Då får kommunerna börja betala dyrt för ökande sjukskrivningar i stället för att få pengar tillbaka. Och skatteintänkterna minskar.

Alliansen för en ansvarsfull politik som håller över tid. Välfärden värnas genom att fler kan jobba och betala skatt vilket i sin tur stärker välfärden. Konstigare är det faktiskt inte.

Jan Ericson, Ubbhult
Riksdagsledamot (M)




Så har Alliansen riktat stöd till dem som mest behöver det

2013-10-22

Den politska oppositionen hävdar ofta att Alliansens politik bara gynnar de rika. Jag har tidigare bemött detta med fakta om hur skattesänkningarna är konstruerade för att ge störst effekt för dem med normala inkomster, och har påpekat att jobbskatteavdraget bara stiger upp till ungefär 30.000 kronor. Vid lönedelar över dessa nivåer är jobbskatteavdraget oförändrat.

Men vad har vi då gjort för att stödja dem som har det allra svårast ekonomiskt?

Tidigare under mandatperioden har vi bland annat genomfört följande förbättringar riktade till grupper med svag ekonomi eller större försörjningsbörda:
* Bostadsbidraget har höjts för såväl unga utan barn som för barnfamiljer (2012)
* Flerbarnstillägget inom barnbidraget har höjts (2011)
* Studiemedlet (lånedelen) har höjts (2010 och 2011)
* Studiemedlet (bidragsdelen) har höjts (2010)
* Bostadstillägget för personer med sjuk-och aktivitetsersättning har höjts (2010).
* Bostadstillägget till pensionärer har höjts (2012)
* Grundavdraget för pensionärer har höjts (2009, 2010, 2011, 2013 och 2014)
* Höjt tilläggsbidrag för barn inom studiestödet (2013)
* En höjning av bostadstillägget till ogifta pensionärer (2013)
* En höjning av grundnivån i föräldrapenningen (2013)
* Vidare har regeringen genomfört en reform som innebär att en del av arbetsinkomsten inte ska räknas in när försörjningsstödets nivå bestäms (Trädde i kraft 1 juli 2013)

I den nu framlagda budgeten för 2014 föreslås dessutom:
* höjning av det särskilda bidraget i bostadsbidraget för barnfamiljer med låg ekonomisk standard (2014)
* en ny fritidspeng för barn i ekonomiskt utsatta hushåll (2014)
* förstärkt bostadstillägg för ålderspensionärer som har arbetsinkomster (2014)
* förstärkt etableringstillägg och bostadsersättning för personer med rätt till etableringsersättning som har arbetsinkomster (2014)

Det är viktigt att komma ihåg att alla dessa förbättringar har varit möjliga tack vare att fler kommit i arbete och bidragit med ökade skatter, samt genom att vi prioriterat riktade insatser till de sämst ställda i stället för kraftiga ökningar av ersättningsnivåerna i a-kassa och sjukpenning för dem med högre inkomster.




Arbetsmarknadsfakta

2013-10-22

I dag hade Arbetsmarknadsutskottet besök av Arbetsförmedlingens tf Generaldirektör, Clas Olsson. Han var tydlig inför utskottet och sa att regeringens politik haft en gynnsam effekt på både arbetslöshet och sysselsättning. Stor skillnad från 90-talskrisen, då många jobb försvann och sysselsättningen minskade.

Hur har då utvecklingen på arbetsmarknaden sett ut det senaste decenniet? Här några bilder baserade på SCB:s officiella arbetskraftsundersökningar.

Först en bild av den totala utvecklingen av sysselsatta och sysselsättningsgrad. Man ser att sysselsättningsgraden är aningen högre idag än 2006, trots att vi gått igenom den djupaste ekonomiska krisen i Europa i modern tid (till skillnad mot 2006 när vi var mitt i en stark högkonjunktur). Utvecklingen var mycket stark fram till mitten av 2008, sedan slog krisen igenom brutalt mot den svenska arbetsmarknaden. Men redan 2011 hade sysselsättningen återhämtat sig helt och idag är också sysselsättningsgraden tillbaka på samma nivå som före krisen. Antalet sysselsatta har nu ökat med drygt 250.000 personer sedan valet 2006. Och kurvan är stigande.



Här samma figur, men endast för åldersgruppen 15-24 år. Här ser vi att sysselsättningsgraden ökat något sedan 2006, och att antalet sysselsatta ungdomar ökat kraftigt.




Denna figur visar hur alla de nya jobben fördelas mellan fast anställda och tillfälligt anställda, samt företagande. Den stora tillväxten av nya jobb har skett genom fasta anställningar. De tillfälliga anställningarna har inte ökat lika mycket. Det är inte en större andel av löntagarna som är tillfälligt anställda idag än 2006, vilket man ofta hör våra motståndare påstå i debatten. Snarare är det faktiskt tvärtom. Ungefär 3,5 miljoner är idag fast anställda, och ca 700.000 är tillfälligt anställda. Fasta anställningar är trots allt det absolut vanligaste, över 83% har en sådan anställning.




Nedanstående graf visar arbetslösheten i åldersgruppen 15-74 år (det EU-mått som används). Arbetslösheten är ungefär en procentenhet högre än 2006. Det beror givetvis främst på krisen, men också på att många arbetsföra som tidigare gömdes i annnan statistik numera räknas in i arbetskraften i stället. Sverige har dessutom fått ett stort antal nyanlända invandrare som ingår i arbetskraften.




Min enkla fråga till vår motståndare är om detta verkligen är ett dåligt facit av Alliansens politik? Mitt under den djupaste krisen i europeisk ekonomi på många decennier? Och inte minst jämfört med hur det ser ut i vår omvärld?




Tänkvärda europeiska kontraster

2013-10-21

Situationen bland Europas länder är minst sagt olika efter 5-6 år av djup lågkonjunktur, finanskris och skuldkris. Här två figurer över underskott/överskott i de olika EU-ländernas statsfinanser. Det är den opartiska Europaportalen som gjort figurerna baserat på statistik från EU:s statistikkontor Eurostat. Översta figuren avser 2010 och den nedre 2012. Sverige markerat med gul färg och den lila stapeln är genomsnittet för hela EU.

År 2010 var Sverige ett av endast två länder som hade näsan över nollsträcket. Största underskottet hade Grekland längst till höger, och genomsnittet för EU-länderna var -6,5%.



År 2012 (nedan) var det bara Tyskland som hade ett minimalt överskott på +0,1%. Sverige och Estland låg på -0,2%. EU-snittet var -4%, och en stor grupp länder hade mycket kraftiga underskott, där Spanien var värst, följt av Grekland. Av de 28 medlemsländerna var det 19 som under 2012 bröt mot EU:s budgetregler om högst tre procents underskott.



Slutsatsen är att Sverige håller ställningarna som ett av Europas mest ekonomiskt välskötta länder. Och till skillnad från de flesta andra länder har Sverige minskat statsskulden. Och det får andra positiva effekter. År 2006 betalade staten 50 miljarder per år i räntor på statsskulden. Idag är kostnaden nere i 22 miljarder. Det ger 28 miljarder som kan användas till annat.

Och som statsministern påpekade i sitt avslutningstal på vår stämma i söndags, Sverige växer bättre än andra delar av den utvecklade världen. Vi växer snabbare än Tyskland, Österrike, Belgien, Holland, Frankrike, Finland, Danmark och Storbritannien. För att inte tala om länderna i Sydeuropa.




Skillnaden mot 2006

2013-10-21

Många eftervalsanalyser menade att Socialdemokraterna förlorade makten 2006 främst på grund av att alltför många människor levde i utanförskap, samt att Göran Perssons s-regering var alltför självbelåten och inte såg samhällsproblemen. Göran Persson sade till och med vid något tillfälle att arbetslösheten inte var något problem. Detta gjorde att väljarna vände s-regeringen ryggen och valde Alliansen i stället. Nu försöker vissa oppositionspolitiker och vänsterjournalister dra paralleller med dagens situation. En Alliansregering som påstås vara "nöjd", vilket skulle bana vägen för ett regeringsskifte.

Jag tycker dock att skillnaden är väldigt stor mot läget 2006.

För det första så är utanförskapet bevisligen betydligt lägre idag än det var 2006. Då var ungefär 1.050.000 människor i utanförskap (alltså arbetslösa, förtidspensionerade, sjukskrivna eller beroende av försörjningsstöd). Idag är det ungefär 800.000. Alldeles för många naturligtvis, men trots allt en kraftig minskning till följd av Alliansens politik. Vi kan visa att vår politik har fungerat, och kan lova att fortsätta kampen mot utanförskapet med mer av samma politik.

För det andra har vi i Alliansen faktiskt all rätt att vara stolta över Sveriges utveckling. Väldigt mycket har gått åt rätt håll, vilket jag beskrev på bloggen i går. Det är egentligen bara två saker som på papperet gått åt fel håll. Vi har något fler öppet arbetslösa och vi har fler långtidsarbetslösa ungdomar. Men samtidigt var det så att den verkliga arbetslösheten doldes 2006 genom att ett stort antal arbetslösa fanns i annan statistik, ofta förtidspension. Om man tar med dessa i beräkningen är arbetslösheten lägre idag än 2006, trots krisen. Och att arbetslösheten ökat något under en mycket kraftig lågkonjunktur är för övrigt kanske inte så konstigt? Vad gäller långtidsarbetslösheten bland unga så har den förvisso ökat. Men fortfarande är den näst lägst i hela EU. De flesta ungdomar är arbetslösa kort tid.

För det tredje ser vi definitivt dagens samhällsproblem och tar dem på största allvar och utformar en politik för att lösa dem. Det finns massor av utmaningar, och nya tillkommer hela tiden. Ett av de stora samhällsproblemen är att alltför många unga, äldre, lågutbildade och utrikes födda står utanför arbetsmarknaden, och vår politik har som ett av sina främsta syften att fortsätta kampen mot arbetslösheten. Ett annat problem är att trots ökade ekonomiska resurser finns det stora lokala skillnader och brister inom välfärden, inte minst vård och skola. Detta är också en stor utmaning.

Så parallellerna med 2006 är faktiskt ganska svåra att se.




Mycket starkt tal av statsminister Reinfeldt

2013-10-20

Jag hoppas alla svenskar lyssnar på reprisen av statsministerns avslutningstal på den moderata arbetsstämman. Då får man en något mer rättvisande bild av läget i landet än när man hör oppositionens kompakta svartmålning av Sverige.

Statsministerns tal var mycket starkt, där fokus återigen var att det inte finns någon motsättning mellan sänkta skatter och mer pengar till välfärden. Han påpekade bland annat att Alliansen sänkt det totala skattetrycket med 4 procentenheter. Trots detta har skatteintäkterna (efter avräkning för inflationen) ökat med 40 miljarder. År 2006 betalade staten 50 miljarder per år i räntor på statsskulden. Idag är kostnaden nere i 22 miljarder. Svensk ekonomi har växt, folk har fått mer pengar i plånboken och servicen i vård, skola och omsorg har blivit bättre. En undersköterska har fått 20% reallöneökning, och en förskolelärare nästan lika mycket. "Grundskälet till att svensk ekonomi är starkare än den varit på 40 år är att Sverige växer bättre än andra delar av den utvecklade världen. Vi växer snabbare än Tyskland, Österrike, Belgien, Holland, Frankrike, Finland, Danmark och Storbritannien" sa statsministern i sitt tal."

"Vi tror att ekonomin ska växa kring 2,5 procent nästa år. Det skulle innebära att Sveriges kommuner och landsting får 15 miljarder mer att röra sig med", fortsatte han.

Fredrik Reinfeldt varnade också för kommande stora skattehöjningar om Socialdemokraterna får bestämma. "De vill höja skatten. De kommer tvingas höja skatterna. Det börjar med de 30 miljarder som de erkänt i sin budget, det är vad det börjar med. Sen blir det tio, tjugo miljarder till av Miljöpartiets olika skatter. Och sen blir det alla skatter de tyvärr måste höja för att de helt enkelt kommer på att det kostar mer allting de lovat - eller att de helt enkelt tappar greppet".

I Anders Borgs tal i torsdags var också temat hur Sverige förändrats sedan regeringsskiftet 2006. De offentliga finanserna ha blivit starkare, underskottet mindre, statsskulden lägre, skatterna har sänkts, fler jobbar i välfärden, färre är förtidspensionärer, fattigdomen har minskat, skolan har stärkts, sysselsättningen är högre, utanförskapet lägre, de flesta löntagares inkomster efter skatt har ökat med en månadslön om året, och reallöneökningarna har varit stora.

Sammanfattningsvis har Sverige blivit ett väldigt mycket bättre land sedan 2006, och vi vill fortsätta den inslagna vägen även efter valet 2014. Vi är både stolta och nöjda med det vi uträttat, men det finns massor av utmaningar kvar, vilket statsministern berörde i sitt tal. Om Sverige ska fortsätta att vara ett av världens bästa länder att leva i måste vi hela tiden ligga i framkant och anpassa oss när omvärlden förändras. Då kan man inte backa in i framtiden som oppositionen vill. Det vore en mycket farlig väg för Sverige och skulle förstöra mycket av det Alliansen förbättrat sedan 2006.




Framtidens moderata utbildningsplattform antagen av stämman

2013-10-19



I dag antog den moderata arbetsstämman förslaget till ny utbildningsplattform och nytt handlingsprogram för utbildningsfrågorna. Nu är moderaterna tillbaka på banan i utbildningsfrågorna, och det känns riktigt bra för oss moderater i utbildningsutskottet. På bilden vår utskottsordförande Tomas Tobé som höll ett mycket starkt anförande om moderaternas tydliga prioritering av skolfrågorna.




Moderat stämmobeslut om LOV i linje med min riksdagsmotion

2013-10-18

Stämman röstade för ett tillägg i det nya handlingsprogrammet som gör att kommuner blir skyldiga att erbjuda valfrihet till äldre. I dag får kommuner själva välja om de vill släppa hemtjänsten fri enligt Lagen om valfrihetsystem, LOV.

Jag tycker det är bra att stämman satte ned foten och var tydliga med att valfrihet för de äldre är en så viktig fråga att den inte ska bero på om man bor i en kommun med kloka kommunpolitiker eller inte. Och extra glad blir jag givetvis för stämmobeslutet med tanke på att jag nyligen motionerade motionerade i riksdagen just om att göra lagen om valfrihet (LOV) obligatorisk i alla kommuner. Nu blir jag delvis bönhörd av den moderata stämman, genom att vi i vart fall ska verka för att de äldre får denna rätt. Det känns utmärkt!




Litet moderat steg mot specialiserade arbetsförmedlingar

2013-10-18

För några veckor sedan lämnade jag in en riksdagsmotion om att på försök låta några alternativa skattefinansierade arbetsförmedlingar verka vid sidan av Arbetsförmedlingen, och sedan utvärdera resultatet för att se om det leder till fler jobb.

Bakgrunden är att i dag har Arbetsförmedlingen i praktiken monopol på skattefinansierade arbetsförmedlingstjänster. Samtidigt finns ett stort antal andra aktörer som är specialister på olika delar av arbetsmarknaden. Det kan vara fackliga organisationer, näringslivsorganisationer, ideella föreningar, bemanningsföretag eller utbildningsföretag. Nischade aktörer skulle kunna ge god service till personer med viss utbildningsbakgrund, viss yrkeskunskap, viss ålder eller etnisk bakgrund, eller specialisera sig på vissa branscher. Detta skulle kunna underlätta för företagen att rekrytera rätt personer.

Inför moderaternas arbetsstämma fanns ett förslag från Moderata Ungdomsförbundet i samma riktning, även om man ville gå längre än min motion. Stämman var dock inte redo för att tillåta alternativ till Arbetsförmedlingen, men det blev ändå några tillägg i protokollet som i vart fall gick lite i rätt riktning. Bland annat att vi är positiva till fler och specialiserade arbetsförmedlingar samt att vi vill ha en genomgripande översyn av hela Arbetsförmedlingen, och utveckla denna i samarbete med arbetsmarknadens parter och kommunerna. Vi får väl se om vi som vill se mångfald inom arbetsförmedlingsverksamheten efterhand kan påverka utvecklingen så att i vart fall någon av dessa specialiserade arbetsförmedlingar kan tillåtas att på prov få drivas av någon annan än staten, exempelvis arbetsgivare och fackliga organisationer gemensamt. Jag tror det skulle vara väldigt bra som en utveckling mot en effektivare matchning mellan arbetssökande och arbetsgivarnas behov.




Svenska folket vill ha besked om regeringsalternativen

2013-10-18



Moderaternas stämma fick idag trevligt besök av de övriga partiledarna i Alliansen, och kvartetten fick stående ovationer. Alliansen är tydliga, vi går till val gemensamt, vi kommer att ha ett gemensamt valmanifest, och vi vill fortsätta regera tillsammans. Frågan är vad det finns för regeringsalternativ?

Det är inte bara vi i Alliansen som undrar. Nära två tredjedelar av väljarna kräver svar av S-ledaren Stefan Löfvén om hur han tänker sig att kunna formera ett regeringsunderlag. Det visar en undersökning från Demoskop som Expressen publicerat idag. Till och med 52% av de rödgröna sympatisörerna tycker det är viktigt eller mycket viktigt att få besked i regeringsfrågan före valet.

Samtidigt är det intressant att Dgens Samhälle i senaste numret redovisar en analys där 90% av de lokala s-topparna runt om i landet avfärdar alla besked om rödgröna allianser och vill att Socialdemokraterna går till val själva. Man undrar om de lever kvar i det gamla, den tiden när Socialdemokraterna ensamma kunde få över 50% av rösterna? I dag ligger man runt 30%. Det räcker inte som regeringsunderlag.

Och det är väl ganska tveksamt om väljarna vekligen vill köpa grisen i säcken när man lägger sin röst på valdagen. Denna fråga kommer att plåga Socialdemokraterna hela valrörelsen. Alliansens gemensamma regeringsalternativ står mot ett stort frågetecken. Om inte Löfvén ger några besked kommer det att mötas med ett stort misstroende från väljarna. Och om han försöker ge ett besked kommer varje svar och varje alternativ att skrämma bort väljare, precis som det gjorde 2006 och 2010. Löfvén vet detta, och därför hukar han i frågan. Men han kommer inte att komma undan, vi ska jaga honom och Socialdemokraterna om besked varje dag fram till den 14 september nästa år.




Klarspråk från statsministern om välfärden

2013-10-18

Statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde i onsdagens partiledardebatt ett antal nedslag i hur välfärden utvecklats under Alliansens regeringstid. Här är inledningen av hans anförande som ägnades åt just detta:

"Herr talman! Alliansen fick i valen 2006 och 2010 svenska folkets förtroende för en politik för fler i arbete och minskat utanförskap. Vi sade också att vi ville förstärka välfärdens kvalitet och tillgänglighet.

Sedan regeringen tillträdde 2006 har antalet sysselsatta ökat med 200 000 personer, och utanförskapet i Sverige har minskat med lika många. Antalet förtidspensionerade, alltså de som i dag lever med sjuk- och aktivitetsersättning, har enligt den senaste årssiffran minskat från 555 000 personer till 386 000. Det är alltså en minskning med 170 000 människor.

När fler är sysselsatta blir det också fler som är med och finansierar välfärden genom att betala skatt. Vi har lättat skatterna för låg- och medelinkomsttagare, och vi har sänkt arbetsgivaravgifterna mest för de grupper där det antas ha störst effekt. Vi har också förbättrat villkoren för företagande och entreprenörskap. Dessa skattelättnader på arbete, anställning och företagande har minskat den svenska skattekvoten med 4 procentenheter. Det har dock inte gjort att skatteintäkterna har minskat – de har i stället ökat. Jämfört med 2006 och rensat för inflation har skatteintäkterna ökat med 40 miljarder kronor i år.

De resurser som i Sverige läggs på skola, utbildning, hälso- och sjukvård samt omsorg för äldre och funktionsnedsatta har ökat. Det finns olika sätt att mäta detta, och beroende på vilket man mäter är ökningen mellan 40 och 70 miljarder kronor mellan 2006 och 2012 – detta rensat för inflation. Den svenska bnp:n har ökat under samma period, men de offentliga utgifterna som andel av bnp är oförändrade.

År 2006 handlade det om 50,8 procent och 2012 om 50,7 procent. Sammansättningen av utgifterna har dock förändrats. Det är en större andel som går till investeringar i infrastruktur och forskning. En större andel går också till satsningar på verksamheterna i välfärden, skola och sjukvård, men en mindre andel går till transfereringar och bidrag och till statsskuldsräntor. När man följer svensk samhällsdebatt kan man få ett motsatt intryck, men resurserna till välfärden har alltså ökat.

Resurserna per elev i förskolan har ökat. Resurserna per elev i grundskolan har ökat. Resurserna per elev i gymnasieskolan har ökat. Det är nu fler händer och mer arbete som görs i välfärden. Antalet sysselsatta i kommunfinansierade verksamheter har ökat, och detsamma gäller antalet arbetade timmar. Antalet läkare har ökat. Antalet sjuksköterskor har ökat. Tillgängligheten i vården har förbättrats. Det är nu ca 150 fler vårdcentraler. Vårdköerna har minskat. Andelen patienter som behöver vänta mer än 90 dagar har mer än halverats.

Sverige satsar mer offentliga medel på utbildningen än OECD-genomsnittet mätt per elev. Som andel av bnp är de offentliga investeringarna i utbildningsväsendet, inklusive studiemedel, dessutom bland de högsta i hela OECD-familjen. Lärartätheten mätt som behöriga lärare har ökat, tydligast i gymnasiet. I antalet elever per lärare ligger Sverige betydligt bättre än OECD-genomsnittet för låg- och mellanstadiet och också för eftergymnasial utbildning.

Men det är inte bara lärartäthet som avgör. Lärares pedagogiska kompetens är ju ännu viktigare. Därför är det bra att andelen behöriga lärare har ökat, och det gäller både i grundskolan och i gymnasiet. Fler högskoleutbildade gör också att vi kan konkurrera som kunskapsnation. Studenterna på högskolan är fler än 2006. Antalet utbildningsplatser på högskolan har utökats och blir nästa år 300 000, att jämföra med 283 000 år 2006. Antalet registrerade studenter är i dag större än vad det var 2006.

Med de nya platser som regeringen har tillfört ökar platserna på läkarutbildningen med 44 procent och på tandläkarutbildningen med 36 procent jämfört med 2006. Detta är yrken där det finns en stor efterfrågan på utbildad arbetskraft.

Det är inte bara antalet som läser på högskolan som är viktigt. Kvaliteten på utbildningen är också avgörande. Satsningarna på högre kvalitet i utbildningen har ökat. Den totala ersättningen för en helårsstudent, eller en helårsprestation som vi ofta mäter, har ökat med 35 procent sedan 2006. Vuxenutbildningen ger möjlighet att kompensera tidigare val som har ångrats eller till omskolning av andra orsaker. Där har vi också utökat resurserna.

Sverige är ett av de länder som enligt OECD satsar mest resurser per student inom högre utbildning. Sverige ligger också högt i flera internationella jämförelser av befolkningens hela utbildningsnivå. Enligt SCB:s prognos beräknas svenskarnas utbildningsnivå faktiskt stiga oavbrutet fram till 2030.

Universitas 21 är ett nätverk av forskningstunga universitet som har börjat göra en rankning där de tittar på hela utbildningssystemet i stället för att bara jämföra enskilda lärosäten. I rankningen hamnar Sverige tvåa efter USA."




Moderat arbetsstämma

2013-10-18

Dagens första punkt var moderaternas politik för ekonomi, företagande och sysselsättning. Anders Borg inledde med att lika pedagogiskt som alltid förklara sambandet mellan sunda statsfinanser, ett bra företagsklimat, fler i arbete och därmed fler som betalar skatt, vilket ger mer resurser till välfärden. Allt hänger ihop!














Svenskt Näringsliv: S-politik ger inga nya jobb

2013-10-18

I onsdagens nummer av Dagens Industri sågar Svensk Näringslivs ordförande Jens Spendrup Socialdemokraternas politik. Han menar att Socialdemokraterna vill beskatta näringslivet hårdare och sedan ge bidrag till vissa branscher som regeringen anser är framtiden. Detta kallar Spendrup för "statskapitalism" och påpekar att det har prövats bakom den gamla järnridån i Österuopa och på andra ställen i världen, men att det inte fungerar.

Spendrup konstaterar helt enkelt att Socialdemokraternas politik inte ger några nya jobb. Det är ett tänkvärt budskap från en av de organisationer som företräder dem som ska anställa.






Invigning av nya Textilhögskolan i Borås

2013-10-17



I kväll var det högtidlig invigning av nya Textilhögskolan i Simonsland i Borås. Vi var åtskilliga hundra särskilt inbjudna gäster, och efter underhållning av Cirkus Cirkör och invigningstal av utbildningsminister Jan Björklund bjöds vi på en fantastisk buffé i den nya restaurangen.



Jag blev lite smickrad när jag insåg att jag fått plats vid honnörsbordet. På bilden några av de övriga hedersgästerna, landshövding Lars Bäckström, rektor Björn Brorström och utbildningsminister Björklund. Men hela restaurangen var fylld med gäster som bland annat representerade politik och näringsliv i Borås, samt personal och studentrepresentanter från Borås Högskola.



Efter middagen fick vi en rundvandring i de nya lokalerna. Utbildningsministern tog en titt på en av stickmaskinerna. Till höger står jag i en av sysalarna tillsammans med utbildningsministern och Björn Brorström, rektor för Högskolan i Borås.

Efter rundvandringen började mingelkvällen, men då avvek jag för att köra de drygt 25 milen till Norrköping där vår moderata partistämma pågår fram till söndag.




Varför granskar ingen oppositionen?

2013-10-16

Partiledardebatten känns bekant på något sätt. Socialdemokraternas Mikael Damberg sa att Socialdemokraterna lärt sig av sina tidigare valförluster och har förnyat sin politik. Och sedan upprepade han nästan identiskt partiets förslag från valrörelserna 2006 och 2010. Det var en politik som väljarna underkände då, och som man rimligen kommer att avfärda även i valet 2014. Om man ser Socialdemokraternas stasningar så går 56% till utbyggda ersättningssystem och gamla ams-åtgärder som tidigare visat sig inte fungera.

Om man tittar på den rödgröna oppositionen totalt (V, S, MP) så föreslår man skattehöjningar på mellan 30 och över 70 miljarder kronor som belastar jobb och hushåll. Så här ser Socialdemokraternas förslag ut (och då har jafg inte tagit med deras nej till det femte jobbskatteavdraget som man ju samtidigt säger att man vill behålla). De övriga partierna går betydligt längre i sina skattehöjarambitioner.



Socialdemokraterna säger att de vill att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. Samtidigt lägger de förslag som skulle slå hårt mot företagandet och som kraftigt skulle öka arbetslösheten. Detta går helt enkelt inte ihop, och jag är uppriktigt förvånad över att inte journalister granskar detta luftslott lite närmare.




Alla årets riksdagsmotioner

2013-10-15

Nu är alla årets riksdagsmotioner hanterade av riksdagen och försedda med sina slutliga nummer och vidarebefordrade till de olika riksdagsutskotten. Här är de 36 egna motioner jag skrivit i år, samt de två motioner som jag lämnat in tillsammans med andra moderata riksdagsledamöter:

Näringsliv, företagande och arbetsmarknad:

Motion 2013/14:A252 av Jan Ericson (m): Alternativa arbetsformedlingar
Motion 2013/14:F1224 av Jan Ericson (m): Ändring av kreditupplysningslagen
Motion 2013/14:C275 av Jan Ericson (m): Ångerratt vid hem- och telefonförsaljning till enskild naringsidkare
Motion 2013/14:F1220 av Jan Ericson (m): Bankernas skyldighet till rimlig kontanthantering
Motion 2013/14:N246 av Jan Ericson (m): Bolagsverkets avgifter
Motion 2013/14:N247 av Jan Ericson (m): Bolagsverkets effektivitet
Motion 2013/14:Mj291 av Jan Ericson (m): Förenklad lagstiftning kring livsmedelshantering
Motion 2013/14:N245 av Jan Ericson (m): Insamling av uppgifter från företag
Motion 2013/14:Fi219 av Jan Ericson (m): Kommunala tillsynsavgifter
Motion 2013/14:Ju408 av LKars-Arne Staxäng, Jan Ericson (m): Motverkande av bluffakturor
Motion 2013/14:N251 av Jan Ericson (m): Osund konkurrens fran offentliga sektorn mot naringslivet
Motion 2013/14:So341 av Jan Ericson (m): Obligatorsikt inforande av LOV (lagen om valfrihet)
Motion 2013/14:Mj292 av Jan Ericson (m): Regelverket kring gårdsforsaljning av livsmedel och alkohol
Motion 2013/14:Ju409 av Jan Ericson (m): Skärpta straff vid fakturabedragerier
Motion 2013/14:Fi223 av Jan Ericson (m): Strategi för gynnande av småforetag vid offentlig upphandling
Motion 2013/14:N250 av Jan Ericson (m): Strategi för skydd av svenska patent och innovationer
Motion 2013/14:A251 av Jan Ericson (m): Utvärdering av lagen om diskrimineringsersattning
Motion 2013/14:Fi221 av Jan Ericson (m): Värdetransportforetagens kontanthantering

Skatter:

Motion 2013/14:Sk269 av Jan Ericson (m): Avskaffande av fastighetstaxeringen
Motion 2013/14:Sk266 av Jan Ericson (m): Deklarationsforenklingar for enskilda naringsidkare
Motion 2013/14:Sk272 av Jan Ericson (m): Inforande av REP-avdrag
Motion 2013/14:Sk270 av Jan Ericson (m): Sänkt förseningsavgift vid mindre skattebetalningar
Motion 2013/14:Sk265 av Jan Ericson (m): Översyn av stampelskatter vid fastighetskop

Trafik och körkort:

Motion 2013/14:T260 av Jan Ericson (m): Åldersgrans for alla motordrivna farkoster
Motion 2013/14:T259 av Jan Ericson (m): Avgift vid avställning av fordon
Motion 2013/14:T263 av Jan Ericson (m): Översyn av regelverket vid körkortsutbildning
Motion 2013/14:Ju250 av Jan Ericson (m): Samordningsregister for stulna fordon
Motion 2013/14:T261 av Jan Ericson (m): Tillfällig hastighetsbegränsning vid vägarbeten

Miljö och djurskydd:

Motion 2013/14:Mj297 av Jan Ericson (m): Översyn av skogsvårdslagen
Motion 2013/14:Mj316 av Jan Ericson (m): Djurvänligare kycklinguppfödning
Motion 2013/14:Mj293 av Jan Ericson (m): Utökad möjlighet till miljövanlig bekampning

Familjepolitik mm:

Motion 2013/14:C452 av Fredrik Schulte, Jan Ericson mfl (m):Nya vardnadsregler
Motion 2013/14:C278 av Jan Ericson (m): Straffsanktioner vid umgängessabotage
Motion 2013/14:C274 av Jan Ericson (m): Ersättning till borgerliga vigselforrattare

Övrigt:

Motion 2013/14:C273 av Jan Ericson (m): Översyn av fastighetsbildningslagen
Motion 2013/14:C279 av Jan Ericson (m): Översyn av regelverket kring energideklarationer
Motion 2013/14:Ju249 av Jan Ericson (m): Svenska pass for utlandsboende
Motion 2013/14:K246 av Jan Ericson (m): Tillämpningen av EU-bestämmelser




Tranemoelever på riksdagsbesök

2013-10-15

I dag hade jag besök av sistaårselever på samhällsprogrammet på Tranemo Gymnasieskola. Intresserade och engagerade och många frågor blev det under rundvandringen i riksdagen. Och i morgon sitter de på riksdagens läktare och följer partiledardebatten!






Hårt arbete har skapat bättre företagsklimat i Marks kommun

2013-10-14

I den senaste rankingen av företagsklimatet från Svenskt Näringsliv klättrade Marks kommun från plats 220 till 165 av Sveriges 290 kommuner. Och i den ranking av Företagarna och UC som presenterades förra veckan klättrade Marks kommun från plats 121 till plats 17 i år. Det gör att Mark nu har det i särklass bästa företagsklimatet i Sjuhärad och kommunen ligger dessutom som sagt bland de bästa kommunerna i hela landet.

Det har tagit tid att komma hit. Under början av 200-talet och fram tills för bara några år sedan var företagen mycket missnöjda med företagsklimatet och Mark låg fast förankrat bland de 100 sämsta kommunerna i landet.

Markmoderaterna har i sina valmanifest både 2006 och 2010 haft ett bättre företagsklimat som en särskilt prioriterad fråga. Och efter ett målmedvetet arbete har kommunen lyckats vända den negativa trenden. Jag vill särskilt rikta ett stort grattis till kommunstyrelsens ordförande Margareta Lövgren (M) och till kommunchefen Haleh Lindqvist som har haft en viktig roll i arbetet för ett bättre företagsklimat.

Men främst är det Marks kommun som är att gratulera. Det är bara ett bra företagsklimat och goda entreprenörer som kan skapa arbete och tillväxt och få vår kommun att växa.




Hela reseberättelsen från besöket i Rumänien och Moldavien

2013-10-13



Läs hela reseberättelsen här!





Rumäniens utrikesdepartement uppmärksammar vårt möte

2013-10-13

Denna text ligger nu ute på rumänska UD:s hemsida med anledning av vårt möte med statssekreteraren för "Strategic Affairs", Bogdan Aurescu. Ett möte som arrangerats av den svenska ambassaden, vilket vi är mycket tacksamma för!






På väg hemåt

2013-10-12



Morgon i Chisinau, och dags att packa väskan. Avslutar med ett par bilder från balkongen på hotellet över diplomatgatan i staden. I närheten av hotellet ligger bland annat USA:s ambassad. Jag blev riktigt förtjust i denna lite slitna men charmiga och gröna stad.

Det blev en mycket bra studieresa med flera olika teman och trevligt resesällskap. Extra stort tack till Sveriges ambassader i Bukarest och Chisinau, samt till Rumäniens och Moldaviens ambassadörer i Stockholm som alla bidragit till att fylla vår resa med intressant innehåll. Nu ska jag smälta alla intryck och sedan får vi se vilka slutsatser jag kommer att dra när det gäller situationen för tiggare på våra gator, både romer och andra. Det är en komplicerad fråga på alla sätt, men vi har i vart fall fått osminkade bakgrundskunskaper som är ovärderliga för att försöka landa i något klokt.




Moldavien - Europas fattigaste land

2013-10-12

Moldavien är fortfarande Europas fattigaste land, men man har trots allt haft en imponerande tillväxt det senaste decenniet.

Vår chaufför Igor, som guidade oss i Transnistrien och som driver ett eget transportföretag som arbetar med bland annat svenska ambassaden, berättade en del intressanta saker. Bland annat att hans bästa chaufför tjänar runt 500 Euro i månaden. Det är mer än en läkare eller lärare som endast kommer upp i 300 Euro per månad. En mycket välutbildad anställd i finansbranschen kan komma upp i en månadslön på 1.000 Euro, eller knappt 9.000 svenska kronor.

Och visst är kostnadsläget långt under det svenska. Men inte på långa vägar så lågt att det ligger i nivå med löneläget. Människors löner räcker helt enkelt inte till det nödvändigaste och det är därför 75-80% av moldaverna känner sig fattiga.

Som besökare lever man däremot väldigt gott i Moldavien. En trerätters middag med gott moldaviskt vin eller öl till maten och kaffe till desserten kostar inte mer än runt 100-150 svenska kronor. Vill man bara äta en enkel varmrätt med mineralvatten räcker det med 30-40 kronor. Att tanka är billigt för oss, bara runt 8 kronor litern. Men med moldaviska löner är det däremot väldigt mycket dyrare än i Sverige. Samma sak att köpa ny bil eller lägenhet, det är närmast omöjligt eftersom priserna ligger långt över vad en normalinkomsttagare har råd med. Låna pengar är också dyrt, räntor på uppemot 15% för vanliga banklån.

Det är också stor skillnad på "turistpriser" och "vanliga priser". Vårt hotell kostade ungefär detsamma som en hotellrum i Sverige, vilket kändes väldigt dyrt. Och taxipriserna skiljer sig nog mest av allt. På vägen från flygplatsen till hotellet kostade taxin knappt 50 lei för fyra personer, vilket är ungefär 25 kronor, eller knappt 2,50 Euro. Man bokade taxin vid ankomst och det var samma pris för alla. Men från hotellen i stan till flygplatsen ville man plötsligt ha 40 Euro! Vi tyckte det var orimligt stor skillnad, så vi ringde vår vän Igor i stället som körde oss för betydligt lägre pris. Men det är helt klart att det är djungelns lag som gäller. Skickliga affärsmän som kan ta bra betalt kan leva mycket gott i Moldavien, liksom de som kan få betalt från utländska besökare. Det syntes på alla lyxiga bilar och fina hus som finns i staden att en del invånare lever väldigt gott. Kontrasterna är stora.




Kommunistnostalgi

2013-10-11



Sovjetiska symboler och Leninstatyer är vardag i Transnistrien. På dendre högra bilden syns Transnistriens nya statsvapen, med hammaren och skäran i mitten.






Fotbollsnostalgi

2013-10-11



Transnistriens stolthet är fotbollslaget Sheriff Tiraspol, som har en fantastisk fotbollsanläggning, den finaste i hela regionen. Och Sheriff spelar i den Moldaviska ligan och har vinnit serien många gånger. För några år sedan spelade Elfsborg på denna arena och slog ut Sheriff Tiraspol i europaspelet.



Det finns också en affärskedja i Transnistrien, uppkallad efter fotbollslaget Sheriff.




Tiraspol

2013-10-11



Ryssland pumpar in enorma summor i Transnistrien av politiska skäl. Detta märks tydligt på vägnätet. Nya breda fina vägar med jämn asfalt, till skillnad mot de sämra vägarna på den Moldaviska sidan. Ryssarnas pengar gör också att de äldre har bättre pensioner än i Moldavien och att priserna på bensin och gas är lägre. Detta gör att många känner starka band till Ryssland, vilket i sin tur komplicerar konflikten med Moldavien.



Minnen över fallna krigshjältar i Tiraspol pryds med en gammal rysk stridsvagn. Till höger gränsfloden Denstr.



Bilparken i Tiraspol väcker känslor hos entusiaster. Och den gamla traktorn på bilden är från sovjettiden.




Minnen från en svunnen tid

2013-10-11



Alldeles bredvid det fina gamla fortet ligger dels en gammal militärförläggning som fortfarande används av ryssarna och den lilla transnistriska armen. På andra sidan fortet ligger en enormt stor men nedlagd och övergiven bilfabrik från sovjettiden.






I Karl XII:s fotspår - fortet i Bender

2013-10-11

Vårt första stopp i Transnistrien var vid fortet i Bender, som har stark svensk anknytning. Kalabaliken i Bender ägde rum den 1 februari 1713. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII tillsammans med några hundra svenskar och ett stort antal kosacker till Bender i dåvarande Osmanska riket. Karl XII:s vistelse i Bender avser perioden 1709–1713, då svenskarna tilläts slå sig ner i Bender på osmanskkontrollerat område. Vistelsen avslutades med kalabaliken i Bender i februari 1713, då turkarna anföll den svenska arméns läger för att tvinga dem att ge sig av. Karl XII höll tillsammans med ett fyrtiotal karoliner stånd mot cirka 600 turkar innan kungen slutligen togs tillfånga och fördes till Turkiet, varifrån han senare tog sig tillbaka till Sverige.





Inne i fortet finns ett museum som bland annat uppmärksammar Karl XII. På en stor målning avbildas de svenska karolinerna på slätten framför fortet, och bredvid står en modell av en svensk karolinersoldat. Det känns en aning märkligt att resa över halva europa för att besöka ett museum om Karl XII.



Bilderna nedan tog jag från toppen av ett av tornen. På nedre högra bilden syns floden och på andra sidan finns de ängar där Karl XII en gång satte upp sina tält.






Gränsövergången mellan Moldavien och Transnistrien

2013-10-11



Den första gränspassagen sköts av de fredsbevarande styrkorna som övervakar vapenstilleståndet. Därefter kommer man fram till den Transnistriska gränsstationen, inrymd i ett grönt plåtskjul.



Efter besöket där måste man också anmäla sig i något som mer liknar en busskur, innan man slutligen kommer fram till gränsövergången, prydd med Transnistriens kommunistinspirerade statsvapen med hammaren och skäran. Där sker en vanlig passkontroll, men man får ingen stämpel i passet eftersom inget land erkänner Transnistrien som stat.



De transnistriska gränsvakterna såg ganska barska ut i gamla sovjetiska uniformsmössor. Hela situationen med en egen "påhittad" gräns till ett land som egentligen inte finns och som inte erkänns av andra länder känns helt absurd.

Jag var lite osäker på om jag skulle våga fotografera gränsövergången, men sedan smet jag ändå ut ur bilen och tog några kort i smyg medan vår chaufför stod i kö för att fixa med alla papper. Men jag blev givetvis upptäckt av en arg gränsvakt som pekade med hela handen mot bilen, så det var bara att gå ombord och ta resten av bilderna diskret genom bilrutan.

Jag avstod dock från att ta kort inne i passkontrollen. Man ska inte utmana ödet i onödan.








Transnistrien

2013-10-11

Transnistrien bröt sig loss från Moldavien när Sovjetunionen upplöstes 1990 och den tidigare sovjetrepubliken Moldavien förklarade sig självständigt. Under åren 1990-92 förde Moldavien och Transnistrien krig mot varandra och flera tusen människor dödades. Idag är det stillestånd och fredsbevarande styrkor från Ryssland, Moldavien, Transnistrien och Ukraina övervakar freden. Endast två "länder", Osetien och Abchasien, har erkänt Transnistrien som självständigt land, och har också en gemensam "ambassad" i huvudstaden Tiraspol.

Transnistrien ligger mellan Moldavien och Ukraina, och består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och Ukraina i öster. Vi fick flera olika uppgifter om Transnistriens befolkning, allt från 400.000 till 800.000 invånare, och eftersom många bor och arbetar i andra länder är siffran ytterst osäker. Huvudstad är Tiraspol, och en annan viktig stad är Bender (Thigina). Transnistrien har eget postväsende, polis, tullmyndighet och ett litet militärt försvar. Man har också en egen centralbank och en egen valuta, lokala Lei, som man kan växla till sig i Tiraspol, men som inte kan växlas tillbaka utomlands. På grund av att landet inte är erkänt kan man inte heller betala med kreditkort, och det finns bara en enda bankomat i hela Tiraspol, underställd en Moldavisk bank.

Transnistrien är formellt sett en demokrati med fria val. Dessutom finns lokala folkförsamlingar av gammal sovjetisk modell. Den politiska ledningen använder de nostalgiska känslorna kring sovjettiden i det politiska spelet och Leninstatyer finns på flera ställen i stan, liksom kommunistiska symboler. Transnistrien är bara självförsörjande till 30% och till 70% beroende av stor ekonomiska tillskott från Ryssland, som använder den lilla utbrytarrepubliken som en bricka i stormaktsspelet om kampen mellan EU och ett nytt tänkt frihandelsområde i Västra Asien med Ryssland som bas.

Man kan resa fritt mellan Moldavien och Transnistrien, även om gränskontrollerna tar mycket tid. Men människor bor ofta på ena sidan av gränsen och arbetar i den andra. Gränsen förhindrar inte en del samarbete, varav vi fick berättat om några udda inslag. Fotbollslagen spelar i samma liga och Moldaviens landslag har tidigare spelat i Tiraspol eftersom det är den enda godkända arenan. Miss Moldavien är från Transnistrien (!) och man har en gemensam representant i melodifestivalen...




Demonstrerande "kommunister" i Chisinau

2013-10-10



Under vår promenad till parlamentet hamnade vi mitt i den dagliga kommunistiska demonstrationen. Och även om alltså kommunistpartiet säger sig inte vara kommunister längre så var det gott om gamla klassiska kommunistiska symboler i tåget. Hammaren och skäran var vanligast förekommande på de röda fanorna och bredvid demonstranterna stod ett antal unga män och slog taktfast på trummor med kommunistiska symboler. Vi hörde från flera personer att dessa unga män fick betalt av kommunistpartiet för att delta aktivt under demonstrationen. Om man inte betalar de unga vill de inte gå i kommunisternas tåg, och med den utbredda fattigdomen i Moldavien är det lätt att locka demonstranter med pengar.

Personligen tycker jag det är sorgligt att det fortfarande finns människor i Europa som samlas bakom kommunistiska symboler. Men samtidigt är det ju ett bevis på att den färska demokratin och yttrandefriheten i Moldavien trots allt fungerar.





Besök i parlamentet och möte med vice talmannen

2013-10-10



Moldaviens parlament finns i tillfälliga lokaler sedan kravallerna efter valet 2009 som delvis förstörde det gamla parlamentet som snart är nyrenoverat och ska öppnas igen nästa år. På bilden ovan till vänster en ännu äldre "parlamentsbyggnad", nämligen folkkongressens lokaler under kommunisttiden. Framför byggnaden finns ett stort antal blågranar som i folkmun sägs symbolisera skogen i Sibirien, som en påminnelse till folket vad som väntade om man inte följde regimens regler...



I parlamentet togs vi emot av vice talmannen Liliana Palihovici (i mitten av bilden ovan till höger), som representerar det liberaldemokratiska partiet, som ungefär motsvarar moderaterna i Sverige, och är ett av regeringspartierna tillsammans med bland annat Socialdemokraterna. I oppositionen finns bland annat kommunistpartiet, som egentligen säger sig inte vara kommunister längre utan mer ett vanligt vänsterparti. Men trots detta spelar men ofta populistiskt på kommunistiska nostalgiska känslor och symboler för att locka främst den äldre befolkningen när det drar ihop sig till val.



Parlamentet i Moldavien och Sveriges Riksdag har under ett års tid haft ett demokratisamarbete som stärkt relationerna mellan politikerna i våra länder. Om man till det lägger den svenska ambassadens engagemang i Transnistrienkonflikten och det stora bilaterala biståndet från Sverige till Moldavien är det inte så svårt att förstå att man känner sig mycket välkommen som svensk.




Möte med Center för oberoende journalister på svenska ambassaden

2013-10-10



Den svenska ambassaden i Chisinau öppnades så sent som 2010, och den svenska ambassadören Ingrid Tersman är en av de diplomater som har bäst kontakt med regimen i Transnistrien och som därmed kan bidra till att medla i konflikten. Sverige är också stora bidragsgivare till Moldavien och vad vi kunde märka mycket uppskattade i landet av både politiker och fria media. Sveriges engagemang i Transnistrienkonflikten är mycket större än från de flesta andra länders ambassadörer.

Det var ambassadör Tersman och hennes personal som planerade våra möten i Chisinau, och vi jorde förståss också ett besök på ambassaden där vi också träffade Nadine Gogu över en kopp kaffe. Hon representerar ett center för oberoende journalister som ger support till fria media och som också kan framföra kritik eller driva rättsprocesser mot media som inte är objektiva och även verka för utbildning i objektiv nyhetsförmedling.

Nadine Gogu menade att det var bra med många partier i parlamentet vilket gör att misstänkt korruption lättare kommer fram i ljuset och diskuteras politiskt. Så var det inte tidigare när kommunisterna styrde ensamma i Moldavien.

Independent Journalism Center är en "NGO" (Nongovermental organisation) och finansieras av utländska aktörer såsom svenska SIDA och Civil Right Defenders. Man får också stora bidrag från USA.




Möte med OSSE

2013-10-10



Dagens andra möte var med Jan Plesinger som är ansvarig för OSSE-missionen i Moldavien (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Från kontret i Chisinau arbetar man med att följa utvecklingen när det gäller demokrati, kampen mot korruption och mänskliga rättigheter i landet.

Skolväsendet är enligt OSSE i uselt skick och korruption är ett stort problem, man kan exempelvis köpa sin examen både i grundskola och på universitet. Man har nu vidtagit åtgärder i form av videoövervakning av prov, vilket minskat antalet godkända elever från 98% till 67%.

Problem med korruption finns även inom sjukvård och annan offentlig service. Man verkar dock ha fått ordning på polisen som inte längre är korrumperad som förut, och den bild vi fick även från kritiker var att korruptionen trots allt sakta håller på att minska i omfattning.

Moldavien har flera minoritetsfolk och självstyrande områden. Exempelvis Gaugazien i södra delen av landet. Vi fick också en föredragning om Transnistrien inför vårt besök. Mer om det senare.




Möte med Institute for Public Policy

2013-10-10

Torsdagens första möte var med Arcadie Barbarosie på tankesmedjan och opinionsanalysföretaget Institute for Public Policy. Vi fick ett intressant samtal om hur den Moldaviska befolkningen ser på olika frågor, exempelvis närmandet till EU, och fick en del fakta om levnadsstandard och utveckling.

I dagsläget är det ungefär 50% av befolkningen som är för ett närmande till EU och Västeuropa medan 50% hellre samverkar med Ryssland och staterna i Öst. Vilken man väljer har ofta med etnicitet att göra. Personer med rumänsk bakgrund och de yngre är mer positiva till EU. De med rysk härkomst och de äldre dras mer till Ryssland, ofta av mer nostalgiska skäl. Och så ser man hur mycket pengar som Ryssland pumpar in i utbrytarrepubliken Transnistrien, vilket exempelvis gett de äldre bättre pensioner än i Moldavien liksom bättre vägar. Det gör att fattiga äldre moldaver drömmer sig tillbaka till kommunisttiden.

75-80% av befolkningen i Moldavien upplever sig som fattiga enligt opinionsmätningarna. 1% upplever sig som rika, och de är oftast oerhört förmögna. Resterande är en ganska välmående medelklass. Endast 50% av moldaverna har dator och internetuppkoppling, medan de flesta har mobiltelefon.

Den officiella arbetslösheten är låg, 5-7%, men det säger inte så mycket eftersom 400.000-500.000 moldaver arbetar utomlands, vilket motsvarar över 1/7 av befolkningen. Sociala förmåner vid arbetslöshet eller sjukdom är mycket låga eller saknas helt. Moldavien är idag ett av Europas absolut fattigaste länder, men man har ändå en hyfsad tillväxt och verkar göra en del för at minska fattigdomen och utveckla landet.

I Moldavien finns ingen stor romsk befolkning, men man har några romska nyar. Det finns mellan 12.000 och 25.000 romer i Moldavien, och man har i likhet med Rumänien program för att hjälpa dem.




Lite bilder från Moldaviens huvudstad Chisinau

2013-10-10



Chisinau är en riktigt trevlig, grön och lite lagom kuperad stad med ungefär 600.000 invånare av Moldaviens totalt ca 3,5 miljoner invånare (exklusive utbrytarrepubliken Transnistrien som har ca 800.000 invånare). Här infarten till staden från flygplatsen.



Centrum av staden är ganska kuperad och även om en del av usen är i nriktigt dåligt skick blir heletsbilden väldigt trivsam med mycket grönska. I stort sett alla gator i hela staden kantas av träd och husen är oftast ganska låga det gör att hela staden känns som en stor park. I utkanterna finns stora höghusområden med mycket slitna hus från 1970- och 1980-talet.



Ovan en traditionell gatukiosk. Nedan ett par bilder från ett nybyggt stort varuhus. Gasspisarna i elektronikbutiken får symbolisera Moldaviens stora beroende av gas som energikälla.






Framme i Moldavien

2013-10-09

Så är vi då framme i Moldaviens huvudstad Chisinau. I morgon blir det ett antal möten för att få en bättre bild av Moldavien och förhållandet till EU. Vi ska också lära oss mer om läget i utbrytarrepubliken Transnistrien som vi besöker på fredag.






Bukarest

2013-10-09



Några bilder på vackra byggnader i Bukarest. De centrala delarna är väldigt vackra, inte minst gamla stan. Staden genomkorsas av breda boulevarder och stora öppna torg och platser. Triumfbågen av fransk modell är från 1850-talet.






Alla romer är inte fattiga

2013-10-09



Är då alla romer fattiga? Nej, inte alls. Som jag tidigare skrev finns både "visible och unvisible roma". De som inte syns har integrerats helt med den rumänska befolkningen och har ofta god utbildning och bra jobb. Under vår resa till Calarasi fick vi också en öreläsning av en forskare och arkitekt som arbetat länge med den romska frågan och som även skrivit böcker om hur romerna bor. Han berättade att det finns ett antal "kungar" i den romska världen, som byggt sig enorma palats och är oerhört förmågna. Palatsen finansieras ofta genom att man skickar ut stora mängder romer i andra delar av Europa för att arbeta eller tigga. Här några exempel på romska palats som jag sökt fram på nätet.



En märklig sak som vi också fick veta var att många av dessa förmögna romer inte vill anställa sina egna landsmän som tjänstefolk. I stället anställer man rumäner. Diskrimineringen finns alltså även i den romska världen, och kontrasterna mellan de rika romernas palats och armodet i de romska gettona är skrämmande.






Möte med diskrimineringsmyndigheten

2013-10-09



Onsdagen inleddes med ett möte på diskrimineringsmyndigheten i Bukarest. Att komma in i det hus där myndigheten har sina lokaler var en upplevelse i sig. Huset är en gammal byggnad från tiden efter första världskriget och var försvarsdepartementets byggnad under andra världskriget. Och det var verkligen gammal sovjetkänsla över hela byggnaden.



Diskrimineringsmyndigheten påminner mycket om vår svenska motsvarighet. Den romska frågan är den absolut största för myndigheten. Jag frågade myndighetschefen, Csaba Asztalos Venue, om det inte fanns fler minoriteter som hade problem i Rumänien. Han nämnde då den ungerska minoriteten, vilken han själv tillhörde. Denna minoritet är numera även ungerska medborgare, som har rösträtt även i ungerska val. Man har också, i likhet med romerna och 18 andra rumänska minoriteter garanterade platser i den rumänska parlamentet.

När det gäller insatserna för romerna tyckte Mr Venue att de mesta som gjordes var ganska meningslöst och at det var ett enormt missbruk av de EU-bidrag man får. Det mesta av pengarna försvinner enligt honom på vägen och bidrar inte särskilt mycket för att förbättra romernas situation. Som representant för ett av EU:s främsta nettobidragsgivare var det skrämande att höra.

Det enda verkligt framgångsrika projektet var även enligt honom satsningarna på förskola och andra skolsatsningar. Han pekade på att en så begränsad åtgärd som att erbjuda barnen ett glas mjölk och en smörgås på morgonen hade varit oerhört framgångsrik. För en del barn är det den enda mat man får på dagen, och det har gort att allt fler barn numera går till skolan.

Vi fick också skrämmande berättelser om vad som händer den romska befolkningen på avlägsna platser i Rumänien. I en stad har man byggt en hög mur runt de romska områdena, och isolerat romerna helt från omvärlden i ett eget getto. I en annan ort hade borgmästaren beslutat att ett helt bostadsområde med riktiga hus skulle jämnas med marken, och trots protester genomfördes detta med kort varsel och alla som bodde där blev hemlösa och tingades sova ute mitt i vintern. Jag ska få bilder från detta på mailen från Mr Venue och kommer då at lägga ut dem på bloggen. Att sådant sker i dagens Europa är både motbjudande och oerhört sorgligt. Som tur är verkar det ändå höra till ovanligheterna.




Fler möten om den romska frågan

2013-10-08

Efter mötet med utbildningsutskottet träffade vi också utskottet för mänskliga rättigheter och utskottet för jämställdhetsfrågor. Även här blev det av naturliga skäl mycket tal om romernas situation. Vi fick klart för oss att både i det rumänska samhället och i de romska områdena är kvinnorna inte särskilt aktiva på arbetsmarknaden. I de romska områdena är detta särskilt uttalat. Få kvinnor arbetar, och flickorna gifts bort i unga år och har sedan som huvuduppgift att föda barn och sköta familjen medan mannen reser iväg för att tjäna pengar. Många flickor får barn redan i tonåren och det gör att de inte ens slutför skolan innan de blir föräldrar.

Efter möten i parlamentet besökte vi också "National Agency for Roma", den myndighet som samordnar insatserna för romerna. Man berättade om mängden pengar och mängden projekt för den romska befolkningen. Hur framgångsrik verksamheten egentligen är kändes dock något oklart.

Vi fick också en uppskattning av att kanske 3.000 romer just nu finns i Sverige för att försöka tjäna pengar på arbete eller tiggeri.




Möte med ordföranden för parlamentets utbildningsutskott

2013-10-08



Vi togs emot av ordföranden för rumänska parlamentets utbildningsutskott, och för mig som ledamot av samma utskott i Sverige var det extra intressant. Det visade sig dock att skolsystemet i Rumänien är väldigt likt det svenska.

Det stora problemet är skillnaden i utbildningsnivå och bristen på likvärdighet, som är ett betydligt större problem än i Sverige. På landsbygden är skolorna sämre och utbildningsnivån lägre jämfört med tätorterna. Och samma sak gäller i förorterna till de stora städerna som ligger långt efter de centrala delarna.

Satsningarna på den romska minoriteten berördes givetvis, och det är tydligt att just satsningarna på utbildning av romerna är en av de mest prioriterade och även mest framgångsrika saker man gör för att lyfta levnadsstandarden för den romska minoriteten.

Vi fick också veta att romerna har en viss mängd garanterade platser på universiteten, dvs man tillämpar aktiv inkvotering. I vilken mån detta motverkar diskriminering låter jag vara osagt, men för egen del tror jag risken är stor att inkvotering i stället skickar en signal om att den inkvoterade gruppen är svag och inte duger på egna meriter, och att man därigenom befäster fördomarna mot den romska befolkningen.




Diskussion med politiker om hundfrågan

2013-10-08

Under lunchen i parlamentet hade jag tillfälle att diskutera frågan om behandlingen av hundarna i Rumänien med en senator och en parlamentsledamot, representerande två olika partier. Båda var för övrigt hundägare, den ena hade två hundar och en katt, den andra tre hundar. Både sade sig vara stora djurvänner och det gjorde att diskussionen kändes extra meningsfull.

Parlamentsledamoten hävdade att det årligen inträffar flera dödsfall till följd av hundbett, samt att det anmäls mer än 60.000 fall av hundbett varje år. Rädslan för rabiessmitta är stor. Senatorn berättade att hans tonårsdotter som bor hos sin mamma i samma villaområde som han, inte vågar gå de 300 meter som det är mellan husen av rädsla för flockar av stora hundar. Och för egen del vågar han inte rasta sina hundar ute i natruren av rädsla för att de ska attackeras. Han menade att det finns en stor rädsla för stora vilda hundar, och att det ligger bakom pressen på politikerna att agera.

I debatten, både inne i Rumänien och bland europeiska djurskyddsorganisationer, ifrågasätts siffrorna som nämndes, man påstår att det inte styrks av uppgifter från sjukhusen. Det råder också olika åsikt om hur farliga hundarna är. Jag träffade flera rumäner i Bukarest som menade att hundarna är vana vid människor och oftast inte alls är hotfulla eller till något besvär.

Det är mycket svårt att veta vad som är sant och vad som är överdrifter. Oavsett vilket är det givetvis ett problem med alltför många halvvilda eller hemlösa hundar mitt inne i stora städer, och rimligen måste det finnas ett antal aggressiva hundar också när de nu är så mänga.

Parlamentsledamoten förklarade hur den nya lagen är tänkt att fungera. Halvilda hundar samlas in och placeras i hägn. Där kan sedan ägare till hundar under en veckas tid hämta sin hund om man vill ta hand om den. Under ytterligare en vecka kan den som vill adoptera hundar ur hägnet. Efter ytterligare två veckor kan kommunen bestämma om man vill fortsätta hålla undarna i hägn, eller om de ska avlivas. Detta ska i så fall ske av veterinär på ett humant sätt.

Jag invände att det inte verkar fungera riktigt så i praktiken att döma av de personer jag talat med, och de foton och filmer jag sett. Det finns många vittnesmål om att hundar i verkligheten svälter ihjäl i "dödshägnen", och att stora hundar dödar mindre hundar och äter upp dem. Samt att det sker dödande av hundar på brutala sätt ute på gatorna, ibland utan att polis ens ingriper när de är i närheten. Jag fick väl faktiskt ett halvt medgivande om att allt kanske inte alltid fungerar som det ska, och de höll med om att polisen bör agera mot uppenbart djurplågeri eftersom detta är förbjudet i lag. De tyckte också att det var utmärkt om hundar adopteras bort till andra länder, liksom att man steriliserar så många hundar som möjligt. Och de medgav att det förekommer att människor samlar in hundar för sterilisering och vaccination mot rabies och får EU-bidrag för detta, men att man sedan släpper ut hundarna igen utan att vare sig sterilisera eller vaccinera dem. En del av korruptionen och den ständiga jakten på pengar hos den fattiga delen av befolkningen.

Jag var tydlig och framförde att jag tycker det borde vara ett problem för Rumäniens politiker att landet får dåligt rykte, inte minst i djurskyddskretsar, för det sätt man behandlar hundarna, och att jag hoppades att man skulle se till att i vart fall gällande lagar efterlevs. Och de sa inte emot, även om parlamentsledamoten uppenbarligen tyckte att frågan var lite jobbig att diskutera. Senatorn, som var från Liberala partiet (moderaternas systerparti) och som talade svenska efter att ha bott ett antal år i Sverige, konstaterade att jag hade helt rätt när det gäller bilden av landet. Vid de flesta internationella kontakter han har lyfts alltid två frågor, romernas situation i Rumänien och behandlingen av hundarna. Jag förstod att han var lite frustrerad över detta. Förhoppningsvis leder vårt samtal till att dessa politiker i vart fall pratar om saken med andra politiker och att de inser att Rumänien tar skada av att bilder sprids på en inhuman behandling av hundar. Det måste gå att hitta en mer human lösning på hundproblemet.

På bilden två fina och snälla hundar som jag träffade utanför en regeringsbyggnad i Bukarest idag. Snälla och lugna, och väldigt kelsjuka. Och båda hade gul märkning i ena örat, vilket innebär att de (förhoppningsvis) är både steriliserade och vaccinerade mot rabies. Förhoppningsvis finns det någon som bryr sig om dem.




"Parlamentspalatset" i Bukarest

2013-10-08



"Palace of Parliament" är den förre rumänske diktatorn Nikolae Chaucheskus enorma skrytbygge på en kulle i Bukarest. Byggnaden är, efter Pentagon, världens största administrativa byggnad. Förutom den imponerande del som syns ovan jord finns ytterligare ett antal källarvåningar, vissa säger tre, andra åtta, varav de understa byggdes för att klara ett kärnvapenkrig. Byggnaden började byggas på 1970-talet och färdigställdes inte förrän efter diktatorns död på 1990-talet. I dag är byggnaden både parlamentsbyggnad och säte för senaten, samt regeringsbyggnad, museum och en massa annat.



Allt är överdådigt! 8-10 meter i takhöjd, enorma salar och lyx. Och det känns märkligt att byggnaden bara är 30-40 år gammal. Det är nog bara diktatorer som kan lägga alla pengar på en enda byggnad och prioritera det framför alla andra behov i samhället.





Från den enorma balkongen på famsidan kunde diktatorn se ut över Bukarest och den aveny han låtit bygga fram till palatset. Bygget av palatset gjorde att en hel stadsdel behövde rivas och många människor blev hemlösa, och när den breda avenyn byggdes jämnades ytterligare en massa bostadshus med marken.

I parlamentet bjöds vi på lunch av parlamentets svensk-rumänska parlamentarikerförening, alltså rumänska parlamentariker som har anknytning till Sverige eller ett särskilt intresse för relationerna mellan Sverige och Rumänien.

Under samtalen märktes det att bilden av Sverige i Europa ligger en bra bit från den inhemska svenska debatten. Andra europeiska länder är imponerade av det sätt Sverige klarat krisen. Inte minst imponeras man av att vi lyckats trygga vårt välfärdssystem trots bistra tider och att så många arbetar, både kvinnor och män. Och så nämner förvånansvärt många att vi som ett av få länder har ett hållbart pensionssystem. Man är också imponerade av vår politik för miljön och vår energipolitik, och vår avfallshantering framhålls särskilt. Vårt demokratiska system och kampen för mänskliga rättigheter är uppenbarligen också något som imponerar på länderna i östeuropa.





Intervjuad i Radio Sjuhärad om min syn på tiggeriet i Borås

2013-10-08



I förmiddags blev jag uppringd av Radio Sjuhärad som just nu uppmärksammar tiggarnas situation i Borås. Jag vet inte om dessa tiggare bara är romer, men uppenbarligen är de i vart fall i stor majoritet om man ska tro Radio Sjuhärads övriga reportage.

Jag avbröt ett möte med ordföranden för rumänska parlamentets utbildningsutskott och berättade i Radio Sjuhärad om mitt besök i går i de romska områdena i går och om min syn på tiggeriet och de romska grupperna som bor i tältläger i Borås. Jag kommer att utveckla mina tankar kring detta ytterligare i kommande blogginlägg, men tills vidare får det räcka med det jag säger i radioinslaget.




Besök i flerbostadshus i Calarasi

2013-10-07



Om levnadsstandarden är låg i de romska byarna så är det närmast misär i flerbostadshusen. Till vänster ett typisk flerbostadshus av mycket enkel modell. Vi besökte ett annat, ännu enklare, betonghus. Det saknade såväl vatten som värme och el. Det var bara betongslådor utan några installationer alls. När temperaturen kryper ned mot minus 20 på vintern finns bara ett sätt att hålla värmen - man eldar med ved eller kol inomhus. Och eftersom skorstenar saknas huggerman helt enkelt ett hål i ytterväggen där röken kan komma ut. Därför är fasaden täckt med sotsvarta hål.



En av representanterna från kommunen som följde med oss var uppenbarligen rädd för att gå in i flerbostadshuset, men vi gjorde det ändå, och blev snabbt omringade av flera tiotals romer och andra fattiga rumäner. Vi hade flera personer med oss som kunde tolka till engelska, och jag började prata med en äldre man, som berättade att han tidigare faktiskt hade jobbat, men vid 62 års ålder blivit av med jobbet. Han var dock den enda i huset som hade elektrisk ström i sin lägenhet, och det hade han löst genom at dra en kabel i luften från grannhuset, över vägen. Han hade också kopplat in rör på det kommunala vattennätet (troligen ren stöld av kommunalt vatten). Jag sa till honom att han var en duktig hantverkare och han blev så stolt att han tog med mig och en av våra värdar på en egen visning av sin lägenhet, där han bland annat stolt förevisade den wc-stol som han hade installerat. Han spolade en extra gång för att visa att det fungerade. Sedan visade han oss lägenhetens enda stora rum, med sängar och en soffa. Det var oväntat snyggt och välordnat, och han var mycket stolt när han högtidligt tände lampan i taket och visade oss sin TV i ena hörnet. I hela huset var han alltså den ende som hade el och vatten och möjlighet till lite värme och en elektrisk spisplatta. Detta som vi tycker är självklarheter är en otrolig lyx i detta hus. På bilden ovan hantverkaren till höger och det jag fick för mig var hans son.




Skolhuset

2013-10-07

Ett av de mer imponerande projekten är de skolhus som kommunen byggt mitt inne i de fattiga romska områdena. Detta hus är byggt med EU-medel och erbjuder både förskola och skola för de mindre barnen, liksom läxhjälp efter skolan. Barnen får också en smörgås under dagen vilket är ett viktigt medel för att få dem att orka studera.

Tyvärr är det få romska barn som går till skolan. För att stimulera detta ger staten ett "barnbidrag" på 10 euro per barn och månad för de barn föräldrarna skickar till skolan. Man har insett att just utbildning är ett sätt att bryta romernas isolering och passivitet. Man vill också visa upp framgångsrika romer som blivit exempelvis läkare, jurister eller företagsledare, för att de unga romerna ska få en framtidstro och förstå att utbildning lönar sig. För egen del är jag övertygad om att utbildning är den enda långsiktiga lösningen för romerna på längre sikt.




Besök i romska bosättningar i Calarasi

2013-10-07



I Calarasi besökte vi två olika stadsdelar, båda belägna allra längst bort i utkanten av staden. Och så ser det ut av tradition, romerna har traditionellt hållits på avstånd från resten av befolkningen. Fram till mitten av 1800-talet var romerna i praktiken slavar, de fick inte äga mark och barnen fick inte gå i skolan. Detta har satt sina spår.



En åsna som står och tuggar hö är en vanlig syn, liksom åsnedragna kärror.



Vi besökte ett av de enkla husen, och de unga mamman (troligen i tonåren) berättade att hennes man arbetat i Italien och samlat ihop pengar så att man kunnat läga in parkettgolv i huset och köpa fina möbler. I detta hus var det också rent och snyggt, vilket inte är fallet överallt.

Just att många unga flickor gifts bort redan i 12-13-årsåldern och föder sina första barn redan i yngre tonåren är ett stort problem. Det gör att de blir fast i hemmet med alla barn och aldrig slutför skolan eller får en chans att börja arbeta.



Lite märkligt är det med dessa ibland mycket enkla hus med sina fina tak. Taken är rikt utsmyckade och tydligen är ett snyggt tak status i romska kvarter.






Besök hos borgmästaren i Calarasi

2013-10-07



När vi kom fram till Calarasi började vi med ett besök hos borgmästaren, Daniel Stefan Draagulin. På bilden till vänster vår lilla delegation framför det imponerande kommunhuset. Calarasi har ungefär 70.000 invånare, varav 8-10% romer. Vi kände från början att borgmästaren var en aning kort i tonen, och vi förstod efter en stund att han var trött på att ta emot delegationer från andra länder som skulle klaga på romernas situation i hans stad. Men efter att vi varit tydliga med att vi främst sökte kunskap och visade att vi förstod den komplicerade situationen och att vi var imponerade av de utbildningssatsningar man gjort för at försöka få romska barn till skolan så mjuknade han. Och efter en stund blev han översvallande vänlig och ville att vi skulle ta gruppfoto innan vi fortsatte till den romska bosättningen. Med vänlighet kommer man långt!

Borgmästaren och hans kolleger beskrev på ett målande sätt hur positivt det var att den romska befolkningen skickade familjemedlemmar till Italien som genom atrbete eller tiggeri fick ihop pengar och kunde försörja sin familj i Calarasi. På detta sätt sparar kommunen utgifter för socialbidrag...




Briefing på svenska ambassaden i Bukarest

2013-10-07



Dagen började med en briefing på svenska ambassaden i Bukarest kring socialförsäkringssystemet i Rumänien och den romska frågan. Ambassadör Anders Bengtcén hade bjudit in statssekreteraren Codrin Scutaru och andra representanter för det rumänska arbetsmarknadsministeriet, samt representanter för olika organisationer som arbetar med den romska frågan.

Den romska befolkningen i Rumänien uppgår till ca 1,5-2 miljoner människor, ca 10% av befolkningen. För at lyfta romerna ur fattigdom och utanförskap finns ett särskilt EU-program (Europeiska socialfonden) just för romer. Just nu drivs 102 olika projekt för den romska befolkningen och av de flera hundra miljoner euro som satsats de senaste dryga tio åren står EU för 88% och Rumänien för ca 12%. Med tanke på att Sverige är stora nettobidragsgivare till EU hjälper Sverige Rumänien med stora summor varje år genom EU:s stöd.

Några av de mest tänkvärda saker vi fick höra var att politiker i Rumänien, oavsett parti, genom åren haft en enda lösning på den romska frågan, och det är att höja socialbidragen. Detta är ett arv från kommunisttiden. Idag tar sociala bidrag 80% av rumäniens statsbudget, bland annat har man ett av de mest generösa arbetslöshetsersättningarna i hela EU. Detta är ett allvarligt hot mot den rumänska ekonomin, eftersom drivkrafterna att ta ett arbete är mycket små. Personerna från de organisationer, NGO:s, som arbetar med rikska frågor tyckte att man skulle minska de sociala ersättningarna och i stället föra en mer aktiv politik som syftar till att få romer och andra fattiga människor i arbete.

Man ställde också en fråga till oss: Med tanke på att rumäner/romer som arbetar eller tigger i utlandet varje år skickar hem 1,2 miljarder till Rumänien, och att samhället på detta sätt sparar massor av pengar, vill man då från myndigheternas sida verkligen ha hem alla rumäner igen?

Samtidigt fick vi klart för oss att i Rumänien är tiggeri förbjudet i lag! Och i kampanjer i media uppmanas rumäner att aldrig ge pengar till tiggare. Logiken att man samtidigt försvarar att rumänska medborgare försörjer sig genom tiggeri i andra länder är svår att förstå.

Vi fick också en bild av den rumänska ekonomin, svårt pressad av krisen i Europa. Man får bara in 50% av skatterna. Den officiella minimilönen motsvarar endast 1.500 svenska kronor per månad, vilket inte räcker även om levnadskostnaderna är lägre än i Sverige. Pension utbetalas endast till den som arbetat, hemmafruar och den som aldrig arbetat får ingen pension alls, förutom en liten efterlevandepension till den som är gift med någon som avlider och tidigare har arbetat. Den officiella arbetslösheten är bara 7-8 procent, alltså som i Sverige. Men det är missvisande och beror på tre saker. För det första att ca 60% av ekonomin uppskattas vara svart sektor, vilket gör att människor inte anmäler sig som arbetslösa utan jobbar svart i stället. För det andra att så många arbetslösa i stället sprider sig över Europa för att arbeta eller tigga. Bara i Sverige uppskattar de rumänska myndigheterna att det finns över 3.000 fattiga rumäner som tigger eller arbetar. Det tredje skälet är att mycket få kvinnor förvärvsarbetar i Rumänien vilket gör att andelen människor i arbetskraften är mycket mindre än i Sverige.

I Rumänien finns två slags romer. "Visible roma" som lever i särskilda stadsdelar och med mycket låg andel i arbete. Och så "unvisible roma" som lever som övriga rumäner, är välutbildade, har jobb och bor i vanliga stadsdelar. Även om många romer är lite mer mörkhyade än andra och även har traditionellt romska namn så är det inte så lätt att i vardagen skilja romer från övriga rumäner. Man talar också samma språk. Men vi fick klart för oss att om en arbetsgivare ska anställa och väljer mellan en person med romskt namn och en rumän med samma kvalifikationer så anställer man inte romen "för säkerhets skull". Av ambassadören fick vi höra berättelsen om den romske bagaren som drev ett framgångsrikt bageri. Men så bestämde han sig en dag för att baka speciella romska bakverk som han sålde i bageriet. När kunderna fick klart för sig att bagaren var rom så slutade man handla. Så även om det officiellt inte förkommer diskriminering så är inte romerna välsedda i Rumänien, det är helt uppenbart.

Briefingen på ambassaden var en värdefull start på vårt besök i Bukarest. Efter en lunch med ambassadören fortsatte vi med minibuss på en två timmar lång resa till staden Calarasi sydost om Bukarest. I denna stad finns en stor romsk bosättning som vi skulle besöka.




Hundhägnet ICAR i Baneasa

2013-10-06



Direkt när vi kom ut i ankomsthallen på Bukarests flygplats möttes vi av Constantin, som arbetar med film och media på deltid och lägger resten av sin tid på ett hundhägn i södra Rumänien, alldeles vid bulgariska gränsen. Mycket sent i vår planering bestämde vi oss för att försöka få plats med ett besök i detta hundhägn under vår resa. Den enda tid som fanns var idag, direkt efter att vi kommit fram till Bukarest, även om det gjorde att det var mörkt när vi kom fram efter en och en halv timmes körning. Constantin körde oss till hägnet, och där träffade vi Iulia Capatina (längst till vänster på bilden), den eldsjäl som startat detta hundhägn tillsammans med sin man och som nu räddar både övergivna hundar och dödsdömda hundar i olika dödshägn och ger dem en chans till ett nytt liv i samarbete med organisationen Dog Rescue. Just nu har man 270 hundar i hägnet, och ett antal av dem är inom kort på väg till Skandinavien, Italien, Tyskland eller England där de adopterats av djurvänner. Man blir närmast rörd av att se dessa djurälskande idealister som gör allt för att rädda hundar undan den hemska dödskampanj som just nu pågår i Rumänien. På bilden från vänster: Julia Capatina, Eva Solberg (anställd på moderaternas riksdagskansli och kommunpolitiker i Stockholm), Adrian som arbetar på hundhägnet (tillsammans med en av sina favorithundar), och så undertecknad.

I Rumänien finns många hundra tusen eller kanske en miljon halvvilda hundar. Bakgrunden är att man av tradition har hundar ungefär som våra ladugårdskatter, hundarna lever i anslutning till människor, får oftast mat och vatten, men springer fritt ute i flockar. Och eftersom de inte är steriliserade så blir det ständigt nya valpar.

En folkomröstning och en ny lag har medfört att hundar dödas organiserat, både i något så när ordnade former och efter ren tortyr ute på gatorna, eller där hundar placeras i "dödshägn" där de svälter ihjäl eller dödar varandra. I vissa orter har borgmästarna förbjudit dödande av hundar, medan man i Bukarest och i en del andra orter har genomfört en massavlivning av hundar på ett ofta mycket barbariskt sätt. Protesterna inom EU och även inne i Rumänien växer.

Iulia Capatina och Dog rescue och andra organisationer förespråkar att man löser problemet med för mycket hundar på ett annat sätt än genom massavlivning. Man vill i stället satt man steriliserar alla hundar för att på sikt minska populationen. Detta har gjorts med EU-bidrag på en del orter genom åren med lyckat resultat. ICAR och fler andra hundhägn tar också hand om en hel del hundar för adoption till andra länder.

Det finns massor av djurvänner i Rumänien. I Bukarest förkekommer exempelvis regelbundna demonstrationer mot behandlingen av hundarna och på TV såg jag redan sent i kväll reklaminslag från djurskyddsorganisationer i protest mot den inhumana behandlingen av hundarna. Mitt mål med att besöka hundhägnet ICAR var att försöka bidra till att sprida kunskap om hundarnas situation i Rumänien och att ge en lite bredare bild av det rumänska folket - det finns massor av djurvänner även i Rumänien och de förtjänar uppmuntran och stöd!




Framme i Bukarest

2013-10-06



Rumäniens landksap är minst sagt omväxlande. Under inflygningen passerade vi först över Karpaterna, med de högsta snöklädda topparna i fjärran, bara vilda berg så långt man kunde se, med små byar inklämda i dalarna. Och sedan kom vi in över det enorma slättlandet runt huvudstaden och ned mot kusten där det verkligen är alldeles platt.




På väg till Rumänien och Moldavien

2013-10-06



I dag går resan söderut. Under kommande vecka ska jag och några moderata kolleger besöka Rumänien, Moldavien och den kommunistiska utbrytarrepubliken Transnistrien i gränsområdet mellan Moldavien och Ukraina.

I Rumänien har besöket flera syften. Redan i eftermiddag när vi landar i Bukarest kommer jag att fortsätta direkt till ett hem för övergivna hundar i södra Rumänien, alldeles vid gränsen till Bulgarien. Hundarna i Rumänien lever ett fruktansvärt liv efter den folkomröstning som uppmuntrat människor till ett systematiskt djurplågeri i delar av Rumänien där man slår, torterar eller bränner ihjäl hundar levande. Andra samlas in i dödsläger där de svälter ihjäl. De djurrättsorganisationer som verkar i landet har en mycket svår uppgift och jag tänker besöka ett hundhägn som drivs i samverkan med Dog Rescue i Sverige och försöka hjälpa dem att få publicitet kring denna fråga. Hundhemmet ICAR har idag 270 hundar som väntar på att bli adopterade av människor i andra delar av Europa.

Huvudsyftet med resan är annars mer att lära oss mer om Rumänien. Vi kommer att tillbringa tre dagar i Bukarest för att lära oss med om landet. Vi vill också försöka få en bättre bild av vad som ligger bakom det omfattande tiggeriet i Västeuropa, där rumänska medborgare utgör en betydande del av tiggarna. Vi vill försöka få ett svar på vad man gör socialt för dessa människor på hemmaplan i Rumänien, och vad som är det bästa att göra för att få stopp på tiggeriet i Sverige och den hemska situation som många av tiggarna befinner sig i. Ska vi hjälpa tiggarna på plats, hjälpa dem att resa tillbaka hem frivilligt, eller kanske rent av förbjuda tiggeri helt och hållet?

På onsdag kväll fortsätter vi till Moldaviens huvudstad Chisinau. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder och vi vill lära oss mer om landet. Under torsdagen ska vi träffa politiker och andra för att diskutera främst Moldaviens närmande till EU, samt förhållandet till utbrytarrepubliken Transnistrien. Vi ska också göra ett besök i Transnistrien på fredag, bland annat i Bender och huvudstaden Tiraspol.

Programmet för vår resa har vi gjort i samarbete med Rumäniens och Moldaviens ambassader i Stockholm och med de svenska ambassaderna i Bukarest och Chisinau, så det blir ganska välfyllda dagar. Om tekniken fungerar kommer löpande reseberättelse på bloggen.




Bättre välfärd handlar inte bara om mer pengar

2013-10-05

Diskussionen fortsätter om kopplingen mellan skatter och välfärd. Den diskussionen kommer säkert att fortsätta fram till valet nästa år, och jag är helt övertygad om att vi ska lyckats få allt fler att inse att det inte finns någon motsättning mellan att sänka skatter och få mer resurser till välfärden., Tvärtom! Skatteintäkterna har ökat mer än inflationen under Alliansens regeringstid, trots att vi sänkt skatterna. Det beror på att skattesänkningarna har bidragit till att fler personer arbetar och betalar skatt.

Men ökade resurser till välfärden är bara en pusslebit för en bättre välfärd. En anna pusselbit handlar om hur vi på bästa sätt omvandlar alla dessa ökade resurser till bättre välfärd. Det fungerar definitivt inte alltid. En tredje pusselbit är om det verkligen är så enkelt som att ökade ekonomiska resurser alltid leder till en bättre välfärd?

Ett exempel är den finska skolan som visar avsevärt bättre rsultat än den svenska, trots att man i Finland har mindre resurser per elev och större klasser. Kopplingen mellan resurser och resultat är med andra ord i detta sammanhang inte alls särskilt tydliga.

Ett annat exempel tidningen Dagens Samhälle som i senaste numret går igenom kostnaderna för äldreomsorg och hemtjänst i alla svenska kommuner och jämför detta med hur nöjda de äldre är med servicen. Slutsatserna är ganska anmärkningsvärda. För det första skiljer det väldigt mycket i kostnader mellan olika kommuner, och det kan enligt tidningen inte förklaras av kommunstorlek eller om kommunen finns i glesbygd eller tätort. Och det finns inte heller någon koppling mellan kostnader och graden av nöjdhet bland de äldre. Genomsnittskostnaden för en äldreomsorgsplats i landet är 590.000 kronor per år enligt granskningen. Bland de 10 kommunerna med de nöjdaste äldre på äldreboendena varierar årskostnaden mellan 400.000 och 800.000 per boende och år. De 10 kommunerna med mest missnöjda äldre har en årskostnad på mellan 450.000 och 700.000 per år. Tidningen konstaterar att det helt enkelt saknas tydlig koppling mellan kostnader och nöjdhet.

Alliansens politik har ökat de ekonomiska resurserna till välfärden. Nästa utmaning blir att alla dessa extra resurser också ska märkas i människors vardag. Där är vi tyvärr inte riktigt än. Och allt handlar knappast bara om mer pengar, utan även om arbetssätt, bemötande, personalpolitik, ledning och organisation.




Vad tycker egentligen svenska folket om utökat jobbskatteavdrag?

2013-10-05

Demoskop har ställt denna fråga till 1.000 väljare: "Regeringen planerar att införa ett femte jobbskatteavdrag, vilket innebär att de som arbetar kommer att få en något lägre skatt än i dag. Anser du att det är bra eller dålig åtgärd?" 47% svarar nej, 35% ja och 18% vet ej.

Men som man frågar får man svar. Om man i stället berättat att det femte steget av jobbskatteavdraget faktiskt ger en skattesänkning på 175-337 kronor per månad för de flesta löntagare är jag övertygad om att man fått ett annat svar. "Något lägre skatt" som man säger i frågan antyder ju att det är närmast försumbara pengar. Om man dessutom berättat att sänkta skatter gör att sysselsättningen ökar, och att ökad sysselsättning ger mer resurser till välfärden, ja då hade säkert svaret blivit ännu mer positivt. Och om man hade berättat att skatteintäkterna till både stat, kommuner och landsting ökat kraftigt trots Alliansens skattesänkningar, jag då hade nog inte många varit emot fortsatta sänkningar av skatten.

Det är också intressant att det "bara" är 47% som är emot avdraget, trots den omfattande kampanjen både från media och oppositionen där sänkt skatt ställs mot bättre välfärd. Sambandet att sänkta skatter ökar sysselsättningen och därmed ger mer resurser till välfärden beskrivs sällan. Men det är faktiskt 53% som antingen är för avdraget eller är osäkra, så att beskriva resultatet som ett kompakt motstånd mot skattesänkningar är en grov överdrift. Expressen publicerar också en tänkvärd kommentar till Demoskops undersökning av journalisten K G Bergström. Han förvånar genom att inte bara försvara jobbskatteavdraget utan konstaterar också att det skapat fler jobb. Det är sällan journalister brukar medge detta.

Jobbskatteavdraget har gett de flesta vanliga löntagare mellan 18.000 och 20.000 mer att leva på varje år. För två löntagare som lever tillsammans gör det alltså uppemot 40.000 kronor mer i handen varje år. Det är inte direkt kaffepengar och har haft enormt stor betydelse för att öka levnadsstandarden för många människor. Dessutom har det bidragit till att både skapa nya jobb och rädda befintliga jobb genom att det ökat aktiviteten i den svenska ekonomin. Detta ska vi berätta och beskriva varje dag fram till valet 2014. Och jag är övertygad om att det efter en tid kommer att vända opinionen. I längden brukar fakta och logiska argument fungera bättre än populism i politiken. Väljarna är inte dumma.

Det är för övrigt märkligt att oppositionen hävdar att höjd a-kasseavgift med någon hundralapp eller två per månad gjorde att folk inte längre hade råd att vara med i a-kassan, och att vissa hävdar att föräldrar inte har råd att betala en 50-lapp för barnens skolutflykt. Samtidigt beskrivs en skattesänkning på 175-337 kronor per månad som meningslös. Var finns logiken?

Jag ber dem som tycker det är onödigt med sänkt skatt att tänka på att alla inte har det lika väl förspänt. För en ensamstående förälder är varje skattesänkning välkommen, samma sak för em med låga inkomster. Och alla löntagare är givetvis värda att få behålla lite mer av det de själv jobbar ihop.

För övrigt verkar ju även Socialdemokraterna anse att skattesänkningarna har betydelse. Det är därför de säger sig vilja behålla alla jobbbskatteavdragen om de vinner valet. De vet att det skulle gräva djupa hål i löntagarnas ekonomi om skatten höjdes igen. Det är ju ännu ett bevis på att skattesänkningarna är betydelsefulla för hushållen. Lite skrämmande är det att Miljöpartiet inte lovar att behålla redan införda jobbskatteavdrag och att Vänsterpartiet tydligt säger att de vill höja skatten för de flesta som jobbar. Ovanpå detta väntar en mängd andra mycket stora skattehöjningar på både energi och transporter. En regering baserad på de rödgröna partierna riskerar att leda till en skattechock för svenska hushåll.




Större överbeläggningar i Västra Götalands s-ledda sjukvård

2013-10-04

Den senaste veckan har jag, både på bloggen (29/9) och i ett antal debattinlägg i olika tidningar, berättat att s-v-mp-styrda Västra Götaland utmärkt sig när det gäller nedrustningen av vården och neddragning av vårdplatser, både räknat sedan 1999 och sedan 2006. Sedan 2006 står Västra Götaland ensamma för över 40% av antalet neddragna vårdplatser i hela Sverige.

I dag berättar Borås Tidning att Västra Götaland även utmärker sig negativt när det gäller överbeläggningar. Tabellen i BT idag, som hämtats från Regionens delårsredovisning, visar att överbeläggningarna är ett nästan dubbelt så stort problem i Västra Götaland som i landet i genomsnitt. Och det är ju inte så konstigt att det blir överbeläggningar när man tar bort så mycket vårdplatser.






Det blev 37 riksdagsmotioner i år

2013-10-04

I dag är sista dagen att lämna in årets riksdagsmotioner från ledamöterna. För min del blev det 37 motioner, varav en jag lämnat in tillsammans med andra.

Många av årets motioner har koppling till företagande och företagsklimat, med andra ord själva grunden för vår välfärd. Det är företagande och arbete som skapar de skatteintäkter som sedan betalar all vår välfärd. Därför är motioner för att underlätta för företagandet särskilt viktiga.

Motionerna ska nu läggas in i riksdagens datasystem och om någon vecka eller två kommer jag att redovisa alla mina motioner mer utförligt på bloggen.




4 oktober - en dag att minnas i kampen mot socialismen i Sverige

2013-10-04

I dag, den 4 oktober, minns vi alla de goda krafter som tillsammans lyckades stoppa vansinnet med löntagarfonderna. Ett projekt som stegvis skulle ha socialiserat svenskt näringsliv.

Ibland tar vi vårt fria företagsklimat som självklart, men det var verkligen inte självklart när löntagarfonderna diskuterades som mest i början av 1980-talet. Själv gick jag i min absolut första demonstration just mot löntagarfonderna, och jag har sparat min skylt.

Tyvärr införde Socialdemokraterna löntagarfonderna 1984, trots starkt motstånd, även inom breda LO-grupper som insåg att fondavgifterna skulle minska löneutrymmet. Lyckligtvis avskaffades löntagarfonderna av Carl Bildts moderatledda regering i början av 1990-talet, och det avbröt Sveriges olyckliga väg in i ett allt mer socialistiskt samhälle.

I dag är det kanelbullens dag. Så varför inte slå två flygor i en smäll och fira löntagarfondernas avskaffande med en god kanelbulle från ett företagsamt privat bageri eller café? Utmärkta representanter för det svenska företagandet!







Tydliga besked från Socialdemokraternas finansministerkandidat...

2013-10-03

Inte var väl svaren helt solklara när Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson försökte beskriva partiets ekonomiska politik på gårdagens presskonferens?






Mailsvar till alla som hört av sig efter SVT Debatt

2013-10-02

Detta ovanligt långa blogginlägg i fyra delar är mitt utförliga svar till alla de över 6.000 personer som hört av sig efter min medverkan i SVT Debatt och förespråkat höjda, oförändrade eller sänkta skatter. Jag tackar alla som visat engagemang och hoppas att mitt svar ska locka till läsning!


Del 1: Skattesänkningar bidrar till att skapa fler jobb

Jobbskatteavdraget har gett löntagare med normala löner nära 20.000 kronor extra i handen varje år. För den ensamstående mamman eller pappan gör det stor ekonomisk skillnad och för en familj med två som arbetar blir det uppemot 40.000 kronor extra att leva av varje år. Avdraget betyder naturligtvis mest för dem med lägre inkomster eftersom det bara ökar upp till löner runt 30.000 kronor, sedan är det stopp.

Det finns många analyser av jobbskatteavdragets effekter, allt från Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och SNS till LO:s ekonomer. Alla gillar inte jobbskatteavdraget men de är överens om att det skapar fler jobb. Detta sker på flera sätt. Dels vet vi att med sänkt skatt är det fler som arbetar mer, att det blir mer lönsamt att gå från olika ersättningar till arbete, och att den som blir av med sitt arbete lättare kan tänka sig att ta ett inte riktigt lika välbetalt jobb i stället. Och när hushållen får behålla lite mer av det de jobbat ihop så håller de inte lika hårt i plånboken i dagens bistra ekonomiska tider. Det räddar många jobb inom handeln och tjänstesektorn. Att människor på detta sätt slipper förlora jobbet är också en viktig effekt.

Alliansens arbetslinje är mycket mer än bara sänkta skatter. Vi har reformerat hela arbetsmarknadspolitiken och flyttat över ansvaret för etablering av nyanlända från kommunernas socialtjänst till Arbetsförmedlingen. Vi har sänkt arbetsgivareavgifterna för unga, infört nystartsjobb, ROT och RUT-avdrag, sänkt moms för restaurangsektorn, sänkt bolagsskatten, gjort ett antal åtgärder för att gynna företagandet och storsatsat på forskning och infrastruktur. Vi har också gjort stora satsningar på utbildning, allt från grundskola och gymnasium till högskola, lärlingsutbildning och vuxenutbildning. Större andel av den vuxna befolkningen är i studier idag än när Alliansen tillträdde 2006.

Del 2: Vad är resultatet av Alliansens samlade arbetslinje?

Sverige har idag den högsta sysselsättningsgraden (andelen av befolkningen som arbetar) i hela Europa och sysselsättningsgraden i Sverige är högre idag än 2006 när Alliansen tog över makten. Sverige har också den lägsta andelen långtidsarbetslösa och den näst lägsta långtidsarbetslösheten bland unga i hela EU. SCB:s färska analys av den svenska ungdomsarbetslösheten visar att 7,5% av alla svenska ungdomar varken arbetar eller studerar idag (jämfört med 13% i EU). När Alliansen tog över 2006 var det betydligt fler, 9,3% av de svenska ungdomarna, som varken studerade eller arbetade.

Utanförskapet minskar också. En färsk rapport från SCB visar att andelen personer som tvingas leva på sociala ersättningar och bidrag (sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, förtidspension, arbetslöshetsersättningar, a-kassa och försörjningsstöd) nu är det lägsta sedan mätningarna startade 1990. Drygt 230.000 färre personer är beroende av samhället för sin försörjning jämfört med 2006.

Över 200.000 fler svenskar är i arbete idag än 2006, och i sommar slog Sverige rekord i antalet personer i arbete. 4,9 miljoner svenskar arbetade i juli, vilket är den högsta siffra som någonsin uppmätts i vårt land. Sverige har också utvecklats bättre än vår omvärld, i maj 2013 hade vi gått från 14:e till 9:e plats på topplistan över lägst arbetslöshet i EU jämfört med maj 2006. Alla dessa förbättringar i Sverige har inträffat trots den djupaste ekonomiska krisen i Europa sedan 1920-talet!

En invändning ska jag bemöta redan här. Oppositionen hävdar ofta att eftersom befolkningen ökat så är det naturligt att fler fått arbete. Det finns ingen naturlag som säger detta. I många länder i Europa har befolkningen ökat de senaste åren, samtidigt som jobben blivit färre. Och under 1990-talskrisen i Sverige ökade befolkningen samtidigt som över 500.000 jobb försvann. Under nuvarande kris har det i stället tillkommit 200.000 nya jobbi vårt land.

Att så många färre lever i utanförskap och så många fler arbetar har stärkt Sveriges ekonomi, och gjort det möjligt att betala av på statsskulden och samtidigt satsa extra på välfärden. För trots stora skattesänkningar under Alliansens regeringstid så har inte de samlade skatteintäkterna minskat, utan tvärtom ökat för både stat, kommuner och landsting. Sänkta skatter på arbete och företagande har gynnat välfärden genom att det blivit fler som betalar skatt. I nästa avsnitt ska jag berätta hur mycket extra resurser välfärden fått under Alliansens regeringstid och vad detta betytt för välfärden. Jag tror vissa kommer att bli förvånade.

Del 3: Så mycket mer resurser har välfärden fått under Alliansens regeringstid:

Sänkta skatter har inte minskat resurserna till välfärden. Tvärtom har skatteintäkterna ökat till både stat, kommuner och landsting. De samlade resurserna till välfärden i Sverige har ökat med drygt 100 miljarder kronor sedan 2006. Om man räknar om det med hänsyn till inflationen innebär det att resurserna ökat med 60 miljarder kronor eller 11% sedan 2006. Alltså en kraftfull ökning av resurserna utöver vad som krävs för att hantera normal kostnadsökning. En del av dessa 60 miljarder består av ökade skatteintäkter (kommunalskatt och landstingsskatt) för att fler jobbar. Resten är riktade satsningar och ökade bidrag från staten till kommunerna.

Det är också viktigt att påpeka att jobbskatteavdraget int epåverkar kommunerna. Det är en skatterabatt som helt betalas av staten.

När Alliansen tillträdde 2006 disponerade förskolan 33 miljarder kronor, och idag 49 miljarder. Resurserna till grundskolan har ökat från 76 till 86 miljarder. Gymnasiet från 36 miljarder till 43. Äldrevården fick 66 miljarder när alliansens tillträdde. Nu går 85 miljarder kronor till hemtjänst och äldreboenden. Resurserna till sjukvården har också ökat, från 8% av BNP 2006 till 9,5% av BNP idag.

Alliansen har också fått stopp på nedmonteringen av sjukvården. Under de sju åren när Socialdemokraterna styrde Sverige, 1999-2006, minskade antalet vårdplatser med 20%. Hela 6.403 platser försvann! Under de sex åren med Alliansen, 2007-2012 har antalet vårdplatser minskat med 786 stycken, eller endast 3%, vilket är mer rimligt med tanke på den medicinska utvecklingen.

Det sprids många myter om välfärden. Det finns till exempel inget som visar att skolklasserna har ökat i storlek eller att lärartätheten minskat. Och vårdköerna har inte ökat utan i stället minskat kraftigt, inte minst till följd av Alliansens kömiljard. Det har inte heller skett stora personalminskningar inom välfärdssektorn. Totalt arbetar ungefär 20.000 fler inom välfärden idag än år 2006. Och en större andel av den vuxna befolkningen studerar idag än 2006 även om det ofta påstås annat.

Del 4: Har alla extra pengar gjort välfärden bättre?

Enligt Svenskt Kvalitetsindex mätning 2012 hade svenska folket blivit betydligt mer nöjda med skola, sjukvård och äldreomsorg under Alliansens tid vid makten. Nyligen redovisades en annan bild av Sveriges Television, där svenska folket enligt Novus anser att välfärden blivit sämre sedan 2010. Om man fortfarande anser att välfärden blivit bättre sedan 2006 framgår inte.

Ett antal olika internationella studier visar att svensk välfärd ligger i toppklass på alla områden. Senast häromdagen, på FN:s internationella äldredag den 1 oktober, presenterades exempelvis en global ranking, där Sverige ansågs vara det bästa landet i hela världen att åldras i. Samtidigt vet svenska folket att vi betalar bland de högsta skatterna i världen. Då förväntar man sig också att välfärden ska fungera prefekt. Och det finns utan tvekan massor av brister och stora olikheter i välfärdens kvalitet beroende på var i landet man bor. Huvuddelen av välfärden är styrd av kommuner och landsting och beroende av kloka lokala politiska prioriteringar. Samtidigt är det kanske inte med automatik så att välfärden blir bättre bara för att man tillför en massa ytterligare pengar. Finland har till exempel bättre skolresultat än Sverige trots större klasser och mindre pengar till skolan. Allt handlar inte om mer pengar, utan om arbetssätt, bemötande, personalpolitik och annat.

Det allra viktigaste är att inse att välfärden inte står på egna ben oberoende av övrig politik. Trots sänkta skatter så ökar skatteintäkterna till både stat, kommuner och landsting tack vare att så många fler kommit i arbete och att sysselsättningsgraden i Sverige är högre nu än den var 2006.

Välfärden har fått ökade resurser tack vare Alliansens politik. Nästa utmaning blir att alla dessa extra resurser också ska märkas i människors vardag. Där är vi tyvärr inte riktigt än.




Kraftigt förbättrade studiemedel under Alliansens regeringstid

2013-10-02

I dag deltar jag i utbildningsutskottets riksdagsdebatt om studiemedel. I mitt anförande kommer jag att påpeka att när Alliansen tillträdde 2006 gick studiemedelssystemet på kryckor. Studenterna upplevde att pengarna inte räckte, ett strikt fribelopp missgynnade arbete vid sidan av studierna, och åldersgränserna för studiemedel motverkade det livslånga lärandet. Protesterna och uppvaktningarna från olika studentorganisationer var vardag för politikerna i den gamla s-regeringen eftersom studiemedlen hade urgröpts under lång tid under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Alliansen har, trots en svår finanskris och tuffa tider, kunnat göra viktiga förbättringar av studiemedlen som den tidigare s-regeringen inte ens klarade av att göra i högkonjunktur. Och orsaken är givetvis att vi fått så många fler i arbete som betalar skatt, vilket ökat skatteintäkterna och gjort reformer möjliga.

Vi har både höjt studiemedlen, höjt tilläggsbidraget som lämnas till studerande med , och förlängt den extra satsningen på arbetslösa ungdomar 20-24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning. Studiemedlen har nu äntligen kunnat komma upp i de nivåer som bland annat studentorganisationer brukar säga är rimliga. För första gången någonsin går studentbudgetarna ihop hyfsat väl. I den senaste omfattande undersökning som CSN har gjort framgår det att köpkraften för studiemedlet 2011 var det högsta sedan 1965 då det moderna studiemedelssystemet infördes. Även i CSN:s enkätundersökning som presenterades förra året bekräftade studenterna att deras ekonomiska situation har förbättrats under Alliansens tid vid makten.

En annan reform som Alliansen genomfört är höjningen av fribeloppet, alltså hur mycket man får tjäna av eget arbete utan att få studiemedlen reducerade. Vi har äntligen kommit bort från det vansinniga systemet att man ska bestraffas för att man har tid att jobba extra. Dessutom gör jobbskatteavdraget det extra lönsamt för studenter att arbeta extra, skattebelastningen blir betydligt mindre än tidigare vilket många studenter konstaterat med glädje de senaste åren.

I takt med att svenskarna blir allt äldre blir det naturligt att vi arbetar längre än vi gör idag. Samtidigt upplever många att de inte kommer att orka med sitt nuvarande arbete ens fram till dagens pensionsålder. För att fler ska kunna och vilja arbeta längre än idag måste det bli lättare att byta yrke mitt i livet. Därför vill regeringen också höja åldersgränsen för studiestöd från 54 till 56 år, och dessutom fördubbla de tilläggslån man kan få när man går från vanlig inkomst till studier. Med dessa förändringar får ytterligare 230.000 svenskar chansen att få studiemedel för att vidareutbilda sig eller byta yrke.

I våras tog riksdagen också beslut om att underlätta för dem som tidigare studerat att få nya studielån, genom att bristande studieresultat som ligger mer än 10 år tillbaka i tiden inte längre ska förhindra nya studiemedel.

Sammantaget har Alliansen sedan 2006 förbättrat studiemedlen, underlättat för vuxna att få studiemedel och samtidigt lindrat fribeloppsgränserna. Sverige idag har ett studiestödssystem som är det kanske mest generösa i världen.

Alla studier bedrivs inte inom landets gränser. Det är positivt för Sverige att svenska studenter studerar utomlands. De senaste åren har Sverige betalat studiemedel för över 30.000 helårsplatser för utlandsstuderande svenskar. Men regelverket för studiemedel vid utlandsstudier har tyvärr upplevts som komplicerat och oförutsägbart och definitionen av vilka utlandsstudier som ger rätt till studiemedel har varit otydlig. Det har också funnits en viss överkompensation vid studier i vissa länder till följd av att studiemedlen varit mer generösa än vad som varit motiverat med tanke på kostnadsläget i de länder där studierna bedrivits.

Det förslag som idag ligger på riksdagens bord innebär att regelverket förtydligas när det gäller vilka utlandsstudier som ger rätt till studiemedel och hur mycket man får i bidrag och lån.

För det första föreslås att studiemedel för utlandsstudier bör lämnas för studier på gymnasial eller eftergymnasial nivå under förutsättning att utbildningen anses ha en ”godtagbar standard”. Det blir CSN som avgör vad som är godtagbar standard för utbildningar på gymnasienivå, och Universitets- och högskolerådet när det gäller utbildningar på eftergymnasial nivå.

För det andra innebär förändringarna att studiemedel för utlandsstudier kommer att lämnas med samma belopp och enligt samma regler som för studier i Sverige. För att inte försvåra för studier i länder med höga levnadskostnader införs dessutom ett merkostnadslån som kan sökas av alla de utlandsstuderande elever som så önskar. Dessutom införs även en möjlighet till särskilt merkostnadslån för undervisningsavgifter och terminsavgifter.

Med de föreslagna förändringarna blir systemet mer överskådligt och förutsägbart för den som vill studera utomlands.




Ny världsranking: Sverige bästa landet i världen att åldras i

2013-10-01

I dag firas FN:s internationella äldredag och då passar Help Age International på att släppa sin allra första världsranking (Global Age Watch Index) i Tokyo och Bangkok.

I denna ranking jämförs de äldres livskvalitet och levnadsvillkor. Utifrån 13 olika parametrar har man hämtat in jämförbar statistik från ett 90-tal länder i världen. Uppgifterna kommer från bland annat flera olika FN-organ, Världsbanken och Världshälsoorganisationen WHO.

Rapporten redovisas i SvD idag och visar att Sverige ligger i topp denna allra första gång som rankingen görs. På andra plats kommer Norge och trea är Tyskland.

De 13 olika parametrarna i rapporten har delats in i fyra huvudgrupper som handlar om ekonomi, hälsa, arbete och utbildning samt så kallad äldrevänlig miljö. Ekonomi handlar om villkoren i pensionssystemen, andelen fattiga äldre och fördelningen av välfärd till de äldre. Under rubriken hälsa finns uppgifter om psykisk hälsa och förväntad livslängd och friska år efter 60 år. Den tredje kategorin rör hur många äldre i befolkningen som har arbete och vilken utbildningsnivå de har. Bakom rubriken äldrevänlig miljö döljer sig uppgifter om äldres sociala nätverk, fysiska säkerhet, rättigheter och hur väl transportsystemen är utbyggda för äldre.

Då det handlar om ekonomi toppar Luxemburg medan Schweiz ligger överst på hälsoområdet, Norge då det handlar om arbete och utbildning och Holland då det gäller äldrevänlig miljö. Sverige är inte etta i någon av de fyra huvudgrupperna men ligger bland de allra bästa på alla dessa fyra områden och får därför den sammanlagt bästa placeringen.

Detta är andra gången i år som en global ranking placerat Sverige som ett av de bästa länderna i världen att åldras i. I april berättade jag om Natixis Global Asset Manegement, som är ett kapitalförvaltningsföretag med säte i USA som regelbundet rankar 150 länder efter hur bra det är att vara pensionär i dessa. Indexet inkluderar faktorer som hälsorelaterade kostnader, medellivslängd, inkomstskillnader, arbetslöshet och antalet unga arbetande i förhållande till äldre pensionärer. Alltså något andra parametrar än i dagens rapport, och fler granskade länder. Men även i den rankingen placerade sig Sverige bland de bästa, en fjärde plats av de 150 länderna, efter Norge, Schweiz och Luxemburg. Så de båda rankingarna verkar ganska överens om vilka länder i världen som det är bäst att åldras i. Sverige, Norge, Schweiz och Luxemburg är i en klass för sig.