Privat semesterresa till St Petersburg maj 2013

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)

På väg till St Petersburg




I helgen påbörjade jag några dagars privat semesterresa till St Petersburg. Först båt från Stockholm till Tallin i Estland, därefter buss genom Estland via Narva, över gränsen till Ryssland och vidare till St Petersburg för några dagars besök. Därefter buss genom Karelen och Östra Finland till Helsingfors. Där går vi sedan på båten för resan tillbaka till Stockholm. För egen del är det första gången jag besöker Ryssland, så det ska bli mycket intressant. Vis av tidigare erfarenheter från Ukraina avstår jag från att ta med datorn, men bilder kommer när jag är hemma igen.




Resan till St Petersburg, Del 1: Tallin-Narva




Efter en trevlig färjetur från Stockholm via Åland kom vi fram till Tallin i Estland på morgonen och jag fick denna fina bild på den gamla stadskärnan med alla kyrkorna. Det fanns ingen tid att besöka Tallin eftersom vi hade bråttom till gränsen för att hinna fram till St Petersburg före kvällen. Men från bussen kunde man snabbt konstatera att Tallin idag är en blandning av gammalt och nytt. Gamla staden är ett av Unescos världsarv och runt denna trängs moderna skyskrapor. I förorterna brer höghusen ut sig och tränger undan de gamla förfallna gårdarna.



Vi lämnade Tallin och bussen följde Finska Vikens södra strand österut. Bilden ovan till höger visar bebyggelse i Silamäe, en stad som 1947 stängdes för omvärlden och där stadens namn ströks från alla kartor och register och fick det anonyma namnet "Postbox nr 22". Anledningen var att efter andra världskriget byggde det sovjetiska atomprogrammet upp en hemlig anläggning för urananrikning i Silamäe. I samband med bygget genomfördes en folkomflyttning där en stor del av de estniska invånarna fördrevs och främst ryska flyttade in. Resor till och från Silamäe var strikt kontrollerade och vaktades av beväpnade vakter. De som bodde i Silamäe var tvungna att ha särskilt tillstånd för att resa och alla som ville bosätta sig på orten var tvungna att genomgå kontroller av NKVD och efterföljaren KGB. I dag är staden som vilken stad som helst och den ryska militärbasen är nedlagd, precis som flera andra stora sovjetiska baser i Estland, tex den stora flottbasen i Paldiski väster om Tallin.



Vägarna i Estland är fina och moderna, men landsbygden verkade ganska avfolkad. De som bor kvar är främst den äldre befolkningen, medan de yngre hellre flyttar till städerna.




Resan till St Petersburg, Del 2: Narva




Vi kom så småningom fram till den historiska staden Narva, alldeles vid gränsen till Ryssland. Narva har starka svenska kopplingar, bland annat för slaget vid Narva 1700 när svenskarna besegrade ryssarna. Narva har 95% rysk befolkning och var en gång en mycket vacker stad med en historiskt intressant stadskärna. Tyvärr förstördes hela staden under andra världskriget, när sovjetiska plan bombade staden för att driva bort tyskarna. De mesta av stadskärnan förstördes helt och på grund av de bistra ekonomiska tiderna efter kriget fanns inga pengar för att återuppbygga de gamla husen. Det mesta av det gamla Narva jämnades med marken och ersattes med nya hus, vilket gör att Narva idag är en ganska tråkig och sliten stad med ointressant bebyggelse och en del slinta äldre byggnader.



En del fina äldre hus finns dock kvar, exempelvis detta vackra hus nära gränsstationen (ovan th). Och så har man ju sin stora fästning, alldeles vid Narvafloden som utgör gräns mellan Estland och Ryssland.

En av Narvas största industrier var Krenholms textilfabrik, som även var Estlands största textilföretag, grundat 1857, där som mest över 6.000 anställda arbetade bland annat med att sy uniformer till den ryska armén. 1994 förvärvades hela Krenholm av Borås Wäfveri, som flyttade över stora delar av produktionen till Estland. Det fick bland annat till följd av fabriken i Skene lades ned 2004. Men trots minskning av personalen och modernisering av fabriken lyckades man aldrig få Krenholmsfabriken att bli lönsam, och idag är den helt nedlagd. Och Borås Wäfveri gick i konkurs 2010.




Resan till St Petersburg, Del 3: Gränsövergången i Narva

2013-05-13



Gränsövergången mellan Estland och Ryssland i Narva är en komplicerad historia. För Estland gäller det att sköta EU:s yttre gränskontroll, och för Ryssland verkar oron vara stor för att både människor och annat ska smuygglas in i landet. Ovan väntar vår buss på att få passera den estniska kontrollen. Den totala väntetiden för en gränspassage kan uppgå till 4-6 timmar, trots att man i förväg anmäler sin gränspassage och får ett turnummer.



Efter en snabb kontroll på estniska sidan körde vi genom "ingemansland" fram till bron över Narvafloden som utgör gräns mellan länderna. På båda sidor om floden ligegr de två stora historiska fästningarna.



På ryska sidan var det inte mindre än tre kontroller. Först en kontroll där en vakt gick igenom bussen och kontrollerade både pass och visum. Därefter en omfattande kontroll av bussen medan vi alla fick lämna bussen för att passera genom den vanliga passkontrollen. Under tiden fick chauffören öppna alla dörrar och luckor och bussen kontrollerades även på undersidan med speglar. Därefter gick vi på bussen igen och en stund senare var det ännu en kontroll av att alla våra pass var stämplade vid gränskontrollen. Trots den omständiga kontrollen gick det ovanligt snabbt, totalt tog gränspassagen ca 1,5 timme. Men vi slapp lasta av allt bagage från bussen, vilket man av och till tvingas göra.



Innan vi lämnade gränskontrollen tog jag dessa bilder mot den estniska sidan. Till vänster syns närmast den ryska borgen och i bakgrunden den estniska på andra sidan Narvafloden. Till höger en bild över Narvafloden från den ryska sidan.




Resan till St Petersburg, Del 4: Framme i Ryssland

2013-05-13



Så var vi över gränsen och framme i den ryska gränsstaden Ivangorod. Dags att börja studera det ryska alfabetet som till en del är detsamma som det grekiska, men med en del skillnader. På vänstra skylten ovan står exempelvis "stop".



Staden Ivangorod såg ganska gammal och sliten ut, men när vi kom ut på landsbygden kändes det som att kastas tillbaka 50 eller 100 år i tiden. Mycket gamla och slitna byggnader längs vägen och allt andades verklig fattigdom.



Vi fick klart för oss att de flesta gamla kolchoser från sovjettiden är nedlagda och att de flesta i arbetsför ålder lämnat landsbygden. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det knappast finns någon arbetslöshet alls i St Petersburg. Kvar på landsbygden finns de äldre som inte vill lämna sina hus. Någon mer omfattande odling eller boskapsskötsel såg vi inte heller till, den mesta gamla jordbruksmarken verkade vara övergiven.



Allra fattigast var nog denna by en 5-6 mil från St Petersburg (bilden till höger). En klunga fallfärdiga omålade hus med gamla hästdrivna kärror parkerade framför.




Resan till St Petersburg, Del 5: Framme i St Petersburg

2013-05-13



Kontrasterna är enorma mellan den fattiga och närmast övergivna ryska landsbygden och den vackra och charmiga staden St Petersburg. Staden, som tidigare hetat både Petrograd och Leningrad, har fem miljoner invånare och är Rysslands näst största stad. Vi passerade bland annat förbi denna "Triumfbåge" som var smyckad inför firandet den 9 maj av freden 1945. Mer om detta i kommande blogginlägg.



St Petersburgs nya förorter är moderna med skyskrapor i västerländsk stil. Själva stadskärnan består av gammal vacker bebyggelse och vackra palats (mer om detta i kommande blogginlägg), och däremellan finns de tidigare förorterna från 1950- och 1960-talen som oftast består av breda gator med så kallade "Stalin-hus", alltså sovjettidens stora imponerande, och faktiskt enligt mitt tycke väldigt vackra, stenbyggnader som man ser i hela det gamla Sovjetunionen (ovan och nedan). Trots att husen är så vackra och gedigna, med pelare och utsmyckningar, så är de inte särskilt populära att bo i. Vår guide förklarade det med att de förknippas med sovjettidens förtryck och diktatur, som inte är något man längtar tillbaka till i St Petersburg.



Nedersta bilden till höger är lite speciell. Huset är byggt som en traktor om man ser det från luften. Det tillhörde någon myndighet med koppling till jordbruket, och den stora runda delen utgör bakhjulen...




Resan till St Petersburg, Del 6: Rysslands Venedig!

2013-05-14



Man kan inte annat än falla direkt för St Petersburgs stadskärna. Helt genomkorsad av kanaler och närhet till vattnet överallt. Det är inte utan anledning St Petersburg kallas för "Rysslands Venedig". Fast alla byggnader är inte i toppskick direkt. Denna byggnad är det gamla huvudpostkontoret och vid första anblicken är det en förfärligt ful byggnad. Men när man sedan tittar lite närmare på fasaden upptäcker man en massa utsmuyckningar och detaljer även på denna byggnad. Kanske blir den också renoverad med tiden?



Och överallt dessa vackra kyrkor. Till höger den kanske mest imponerande av dem alla, den stora Frälsarkatedralen.



Vi tog en tur med en vanlig utflyktsbåt, och det var ett trevligt sätt att upptäcka staden. På högra bilden är vi på väg att passera under en av de överbyggda broarna mellan Eremitagets olika byggnader. Dessa övergångar byggdes för att Tsarfamiljen skulle kunna röra sig mellan byggnaderna utan att behöva gå ut...



Ovan till höger en bild från huvudgatan Nevsky Prospekt över en av de korsande kanalerna som lever ut till den stora Nevafloden.



Vad jag förstod är denna byggnad St Petersburgs stadshus varifrån staden styrs. Till höger en kvällsbild över en av de vackra kanalerna.




Resan till St Petersburg, Del 7: Nikolajkatedralen



Det är inte direkt någon brist på fantastiska kyrkor och katedraler i st Petersburg. Förutom den fantastiska Frälsarkatedralen så besökte vi flera andra katedraler i stan. Flera av dem var stängda under sovjettiden då man ville minska religionens inflytande i samhället.

En av de katedraler vi besökte, Nikolajkatedralen, var dock i bruk även under kommunisttiden. Vi besökte St Petersburg under den ortodoxa påskhelgen, som är den stora helgen för kyrkobesök i Ryssland, och när vi kom in i Nikolajkatedralen kom vi mitt under pågående påskmässa. Mycket stämningsfullt.

Prakten och allt guld, alla ikoner och all utsmyckning är närmast bedövande. En kulturskatt av stora mått!








Resan till St Petersburg, Del 8: Trinity-Katedralen



Nära vårt hotell upptäckte vi denna katedral, Trinity-katedralen. Den var stängd och övergiven under sovjettiden, men håller nu på att renoveras. Utvändigt är arbetet klart, och invändigt har en sida av katedralen utsmyckats på traditionellt sätt, medan resten består av kala betongväggar.




Resan till St Petersburg, Del 9: Isakskatedralen



Isak-katedralen är St Petersburgs största, och en av världens största, katedraler, över 100 meter hög och med plats för 14.000 besökare! Hela 112 stora röda granitpelare håller upp byggnaden. Katedralen tog 40 år att bygga och färdigställdes 1858. Under revolutionen blev katedalen delvis plundrad och förstörd, och fick sedan stå tom, för att sedan under sovjettiden göras om till ett museum över ateism. På senare tid har gudstjänster återupptagits i katedralens ena del. I övrigt fungerar katedralen som museum.



För att förgylla kupolen användes 100 kilo 24 karats guld! Vi hade möjlighet att gå upp till kanten av kupolen och utsikten därifrån över stan var fantastisk. Nerifrån marken ser människorna som går runt kupolen ut som små myror, så gigantisk är kupolen!






Resan till St Petersburg, Del 10: Vinterpalatset och Eremitaget



Vinterpalatset var, precis som det låter, Tsarfamiljens vinterbostad. Palatset byggdes under början av 1700.talet, men byggdes om och brann vid flera tillfällen. 1839 återuppbyggdes palatset till den byggnad det är idag. Palatset är sammanbyggt med flera ytterligare sex byggnader som tillsammans utgör Eremitaget.



Vinterpalatset är verkligen en fantastiskt vacker byggnad och rikt utsmyckad. Till vänster den vackra entréhallen. Byggnaden är, till skillnad från Katarinapalatset, i stort sett i original, även om viss plundring och skadegörelse skedde under revolutionen. Men de nya ledarna beslutade ganska snabbt om att plundring av palatsen skulle förbjudas, man ville att de skulle vara intakta för att kunna visa de fattiga bönderna vilken lyx tsarfamiljen hade levt i. Allt för att motivera ett starkt stöd för revolutionen. De flitigaste bönderna och arbetarna fick som belöning resa till olika palats och själva se lyxen i dessa.



Till vänster en bild på den siste tsaren, Nikolaj II, som abdikerade vid februarirevolutionen 1917. Han lämnade då Vinterpalatset och flyttade till Alexanderpalatset i Pushkin (samma ort där Katarinapalatset är beläget). En provisorisk regering tillträdde, men det stoppade inte den blodiga bolsjevistiska oktoberrevolutionen 1917. I rummet på högra bilden (tsarfamiljens prvata matsal) gömde sig den första provisoriska regeringen som tillträdde efter att tsaren abdikerat. Vi fick höra att det tog en halv dag för revolutionsgardisterna att hitta den provisoriska regeringen, som greps i just detta rum och sedan fördes bort och avrättades.



Till vänster ett av alla fantastiska mosaikkonstverk i Vinterpalatset. Detta är ett golv som lagts av pyttesmå mosaikbitar som skapar detta fantastiska konstverk. Vinterpalatset och Eremitaget utgör idag ett gigantiskt museum som sägs innehålla över 3 miljoner föremål, samt en otroligt stor och dyr samling av europeisk konst som tsarfamiljerna samlat på sig.




Resan till St Petersburg, Del 11: Katarinapalatset



Katarinapalatset var sommarresidens för tsarfamiljerna, och byggdes av Katarina I på 1700-talet. Palatset ligger i den lilla staden Pusjkin, några mil sydväst om St Petersburg.



Ovan till höger den vackra entréhallen. Nedan den fantastiska praktsalen



Till vänster nedan en av alla magnifika kakelugnar som finns i palatset. Detta är i ett av köken, som är möblerade med tsarfamiljens eget porslin.



1941 intogs staden Pusjkin av tyskarna på deras väg mot St Petersburg som ligger drygt två mil bort. Tyskarna plundrade hela palatset och brände ned det. Bland annat bortfördes alla de värdefulla bärnstensväggarna i bärnstensrummet.

På högra bilden ovan syns ett konstverk som visar det brinnande palatset under kriget. Efter kriget återuppbyggdes hela Katarinapalatset och återställdes i det skick det var före kriget, baserat på gamla fotografier. Detta tog över 50 år. Bland annat återuppbyggdes hela det fantastiska bärnstensrummet (bilden tv)

Innan tyskarna kom fram och lyckades plundra palatset hade ryssarna hunnit föra bort en del värdeföremål och enstaka möbler till säkrare områden. Efter kriget kunde man därför tillverka nya exemplar av de flesta möbler och möblera upp palatset igen.














Resan till St Petersburg, Del 12: Alexanderpalatset i Pusjkin

Bredvid Katarinapalatset ligger Alexanderpalatset, det palats dit tsarfamiljen alltså flyttade efter att tsaren abdikerat. Men efter ett knappt år flyttades tsarfamiljen till Jekaterinburg öster om Moskva, där hela tsarfamiljen avrättades den 17 juli 1918.

Efter kommunismens fall återfanns kvarlevorna av tsarfamiljen, och de begravdes i St Petersburg, och helgonförklarades av den Rysk-ortodoxa kyrkan.













Resan till St Petersburg, Del 13: 9 maj-firandet



Vi lämnade St Petersburg den 9 maj, samma dag som Ryssland firade fredsdagen efter andra världskriget. Hela St Petersburg var smyckat med bilder, flaggor och banderoller. Och på det gigantiska Palatstorget framför Vinterpalatset var det förberett för kvällens stora festligheter.



Det var lite speciellt att se att St Petersburg, som var den stad som närmast gick i spetsen för frigörelsen från kommunismen, ändå hyllar den tidigare kommunistregimen som utkämpade andra världkriget mot Tyskland. Vi förstod att stoltheten över Rysslands motstånd vägde tyngre än det avskydda politiska styre som rådde under denna tid. Därför samsades den ryska flaggan och den gamla sovjetiska på flaggstängerna, och hammaren och skäran, kommunisternas symbol, syntes på många platser. Och den 9 maj är årets stora dag i St Petersburg och även i andra delar av Ryssland.





St Petersburg drabbades oerhört hårt av andra världkriget genom en lång isolering då staden av omringat av tyska trupper, men allvarlig brist på mat som följd. Bilden ovan till höger är lite speciell. På huvudgatan Nevskij Prospekt hittar man denna skylt, smyckad med blommor. Skylten är från kriget och uppmanar människor att gå på andra sidan gatan i stället, för att inte riskera att skadas av det tyska artilleriet som sköt granater över staden. På andra sidan gatan befann man sig i "lä" av husen. Det är lätt att förstå att man firar freden ordentligt.




Resan till St Petersburg, Del 14: Ryska försvaret

På vägen från Tallin till St Petersburg passerade vi ett antal nedlagda ryska flottbaser och militäranläggningar, både i Estland och Ryssland. Den ryska militärens centrum i Östersjöområdet är numera flottbasen i Kaliningrad, den ryska enklaven mellan Litauen och Östersjön. Det lär finns också några anläggningar i området mellan Viborg och St Petersburg, bland annat på ön Kronstadt utanför st Petersburg.

Några soldater eller militärfordon syntes inte till överhuvudtaget, trots att vi körde flera dagar på ryska vägar. Det förvånade mig ärligt talat lite. Däremot såg vi denna grupp unga soldater som marscherade över ett torg i St Petersburg. Det var faktiskt det enda vi såg av den ryska krigsmakten under vårt besök.









Resan till St Petersburg, Del 15: Fakta om Ryssland

Som politiker är man ju alltid nyfiken på samhällssystemet i de länder man besöker. Vår välinformerade guide berättade en del intressanta sake rom hur det är att leva i Ryssland idag. Några nedslag:

Föräldraledighet o förskola: Mamman har rätt till föräldrapenning i sex månader, samt ett engångsbelopp på 4.000 kronor. För att öka barnafödandet (Ryssland har en stadigt minskande befolkning) har man infört ett stimulansbidrag på 40.000 kronor per barn från och med andra barnet. Hittills har det dock inte lett till ett ökat barnafödande. Oftast placeras barnen på "dagis" från 2 års ålder, men det är stor brist på dagisplaser. Det finns även privata dagis för den som så önskar, men det kostar ganska mycket.

Skola: Barnen börjar oftast skolan vid 6 års ålder. Betyg gäller från årskurs tre. Den obilgatoriska skolan är nioårig, och därefter kan man välja mellan yrkesskola eller två års förlängd grundskola som ger högskolebehörighet. Undervisningen i skolan är gratis, men man måste betala alla böcker själv.

Universitet/Högskola: Alla utbildningar har antagningsprov. Vissa utbildningar ä gratis, andra mycket dyra. Studiebidrag finns, och om man är duktig och presterar goda resultat kan man få stipendium som inte är återbetalningspliktigt. Oftast är hgögskoleutbildningarna femåriga.

Arbete och beskattning: Arbetstiden är enligt lag 40 timmar per vecka. Inkomstskatten är platt, 13% för alla. Även bolagsskatten är 13%. Genomsnittslönen (omräknad till svenska kronor) är ca 5.000 kronor pe rmånad i st Petersburg, 7-8.000 per månad i Moskva, och 3-4.000 per månad ute på landsbygden. På landsbygden och i avlägsna områden är arbetslösheten mycket hög, medan det knappt finns någon arbetslöshet alls i st Petersburg som är en snabbt växande stad med starkt näringsliv. Ungdomarna söker sig till de stora städerna där jobben finns, och kvar i de avfolkade byarna på landet blir nästan bara de äldre.

Sjukvård: Sjukvården är gratis, men det är samtidigt stor brist på vårdplatser så vid behov av planerad vård är det vanligt att man betalar för att köpa sig förbi köerna. man bör också "tacka" läkare och vårdpersonal för att få den bästa vården. Mutor i olika former är vanliga i det ryska samhället. Sjukpenning på 80% får man från dag 1, men läkarintyg krävs alltid.
I Ryssland har man olika pensionsålder för kvinnor och män. Kvinnorna går i pension vid 55 och männen vid 60 års ålder. Man har diskuterat att höja pensionsåldern till 65 år för alla. Det är vanligt att man fortsätter arbeta efter pension för att få dubbla inkomster, vilket behövs med tanke på att den genomsnittliga pensionen bara uppgår till ca 2.500 svenska kronor per månad. Medellivslängden är bara 59 år för män och 74 år för kvinnor. Männens låga medellivslängd är kopplad till alkohol och hjärtsjukdomar, och många män uppnår aldirg pensionsåldern. Rysslands stora problem är att befolkningen minskar och att det föds för få barn som kan försörja framtidens pensionärer, som samtidigt blir allt fler till följd av sakta ökande medellivslängd.




Resan till St Petersburg, Del 16: Rysk folklore



Sista kvällen i St Petersburg besökte vi en folkeloreföreställning med rysk musik och dans. Kosackdans och akrobatik i den högre skolan! Platsen för föreställningen var ännu ett palats i centrala staden, denna gång ett palats som byggdes till en av de blivande tsarerna som "ungkarlsbostad". Utformningen och konstruktionen av byggnaden var intressant, den påminde slående mycket om det gamla riksdagshuset i Stockholm, med sina trappor och pelare.






Resan till St Petersburg, Del 17: Hemresa genom Karelen



Hemresan gick genom Karelen, tidigare finskt territorium, men som avstods till Ryssland efter kriget. Karelen känns något mer välmående än området väster om St Petersburg på södra sidan av Finska Viken, men ändå ganska fattigt med ödehus och igenväxande åkermarker. Högra bilden tog jag över Saima kanal som förbinder de stora finska sjöarna med Finska Viken och Östersjön. Kanalen förvaltas av Finland och marken kanalen går över arrenderas av Ryssland.



Annars är Karelen mest täckt av skog och stora myrar. Denna myrmark finns precis vid gränsen mot Finland.



Gränsövergången påminde om hur det fungerade i Narva, ett antal kontroller på den ryska sidan, med utdragna spikmattor i förebyggande syfte, och väldiga köer av fordon. På den finska sidan ver det en mer "vanlig" gränskontroll, men med noggrann kontroll av passen. Finland har ju ett ansvar för EU:s yttre gräns mot Ryssland.




Resan till St Petersburg, Del 18: Helsingfors



På grund av en oväntat snabb gränspassage fick vi lite tid över i Helsingfors innan färjan skulle gå. Vi gjorde bland annat ett besök i den unika underjordiska Tempelplatsens kyrka. Vi hann också ta en titt på statyn av ryske tsaren Alexander II. Han var den tsar som gav Finland sitt självstyre, och därmed en mycket populär tsar i Finland. I bakgrunden Helsingfors domkyrka.