Mycket positiva reaktioner på beslutet om järnvägssatsningarna
2012-08-31
Det var inte bara jag och s-kommunalrådet i Norrköping som var nöjda med regeringens besked om stora framtida järnvägsinvesteringar både i Östergötland och Västra Götaland. (Citat från Sveriges Radios websida). De flesta välkomnar beskedet, och bortsett från Miljöpartiet som lever i sin egen lilla orealistiska värld, så verkar de flesta tycka att det var klokt att inte satsa på dyra höghastighetståg i vårt glesbefolkade land. Särskilt inte efter att en expretutredning nyligen avrått från detta.
Låt vara att en grupp ledande s-politiker idag klagar i Borås Tidning över att inte hela järnvägen från Göteborg till Borås byggs samtidigt, men det får man ta för vad det är. Något måste man ju klaga på. Och oppositionen har ju en fördel, man behöver aldrig finansiera sina krav och löften med riktiga pengar. Men totalt sett har regeringen brett stöd för sin linje och det känns bra.
Jag har fått några frågor om varför man prioriterar just sträckan Mölnlycke-Bollebygd, och svaret är enkelt. Det är den sträcka som behöver byggas för att ansluta järnvägen till Landvetter flygplats. Dessutom slipper man den krokiga omvägen via Rävlanda-Hindås-Härryda när man bygger den nya sträckan, och det medför den absolut största tidsvinsten på sträckan mellan Göteborg och Borås. När den nya sträckan är klar kan man ta tåget till Landvetter från både Göteborg och Borås, och pendlingstiden mellan städerna blir klart kortare.
Europas bäste finansminister
2012-08-31
Eller kanske världens bäste finansminister? Oavsett vilket så höll Anders Borg ett längre anförande idag inför den moderata rilksdagsgruppen på det fortsatta internatet idag. Det råder ingen tvekan om att de svenska statsfinanserna är i myket gott skick och i trygga händer.
Inför riksdagsgruppen berättade Borg varför sänkt bolagsskatt och stopp för osund skatteplanering är två viktiga åtgärder som måste gå hand i hand. Om Sverige har högre bolagsskatter än omvärlden framkallar det en önskan att skatteplanera genom att flytta vinster till länder med lägre bolagsskatt
Genom att stoppa de omtalade uppläggen med "räntesnurror" kommer fler företag att betala skatt på sina vinster i Sverige. Samtidigt sänker vi bolagsskatten för att locka företags- investeringar till Sverige. På sikt skapar detta fler jobb.
Internat med riksdagsgruppen
2012-08-30
Under torsdag och fredag träffas den moderata riksdagsgruppen på internat. Själv har jag passat på att bolla en del frågor med olika ministrar. Det är en stor fördel att som moderat ledamot i lugn och ro kunna prata direkt med moderata ministrar, i stället för att ställa frågor i riksdagens frågestund. Och det är en väldigt informell stämning mellan oss i riksdagsgruppen och ministrarna.
Först åt jag lunch med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och vi diskuterade bland annat min RUT-rapport om komplet- terande försäkringar vid arbetslöshet, samt utvecklingen av moderaternas fackliga nätverk som jag ju ansvarar för.
Efter ett anförande av statsministern om den ekonomiska krisen i Europa, det amerikanska presidentvalet, inrikespolitik och det politiska läget i Sverige träffade jag och en mindre grupp ledamöter finansminister Anders Borg för att diskutera det ekonomiska läget, konjunkturen och hur han såg på olika frågor.
I kväll efter middagen passade jag på att få en pratstund med utrikesminister Carl Bildt angående utvecklingen i Vitryssland, den omtalade "nallebombningen" och hur han såg på läget. Jag berättade om mina kontakter med "nallebombarna" och hur de tydligt bekräftat att de inte haft någon kontakt alls med svenska myndigheter eller den svenska ambassaden i Minsk före aktionen. Men det hjälper knappast, den vitryske diktatorn Lukasjenko har ju bestämt sig för att hävda att den svenska ambassaden varit inblandad, och då hjälper nog inga dementier...
Besök på Högskolan i Borås
2012-08-30
I går träffade jag ledningen för Högskolan i Borås, tillsammans med några andra riksdagsledamöter från Sjuhärad och ett antal kommunföreträdare från valkretsen. Vi diskuterade Högskolans fortsatta utveckling och hur vi på bästa sätt tar vara på Högskolans styrkor, och hur man kan utveckla samarbetet med kommunerna och andra högskolor i regionen. I bakgrunden finns Högskolans önskan om att så småningom kunna bli ett eget universitet. På bilden Högskolans nuvarande ledning, rektor Björn Brorström, hgöskoledirektören Karin Cardell, samt prorektor Martin Hellström.
Just nu har Högskolan i Borås 5.600 helårsstudenter, men eftersom många läser på deltid eller bara en av terminerna under året så har man totalt mellan 13.000 och 14.000 studenter. Och söktrycket är stort på de flesta utbildningar. En imponerande utveckling!
En väl genomtänkt och realistisk järnvägssatsning
2012-08-29
Under en tid har jag vetat att regeringen sannolikt skulle presentera en satsning på ett första steg av järnvägsutbyggnad mellan Göteborg och Borås. Och i dag kom det offentliga beskedet. En första satsning på 5 miljarder görs för att bygga en snabb och modern järnväg med dubbelspår från Göteborg till Bollebygd med en station under Landvetter Flygplats. Därefter ska den nya järnvägen efterhand byggas vidare till Borås.
Dagens besked ligger helt i linje med den linje jag själv envist drivit i mitt parti, i riksdagen och inte minst i samtal med ansvariga ministrar. Men också framfört i debattartiklar, på bloggen (senast den 6 mars i år) och i många olika debatter de senaste 4-5 åren. Jag har hela tiden envist ifrågasatt de orealistiska planerna på höghastighetståg. Sådana tåg kräver speciella banor och speciell teknik och omöjliggör för all annan trafik på spåren. Dessutom skulle det bli väldigt mycket dyrare, och tidsvinsten mellan Göteborg och Borås skulle vara försumbar i förhållande till fördyringen. Men framförallt har jag hela tiden tyckt att det vore fel att satsa på ett höghastighetståg eftersom det då knappast skulle kunna stanna i Bollebygd. Nu får vi i stället en modern snabb järnväg till ett rimligare pris, och med stationer både under Landvetter flygplats och i Bollebygd. En perfekt lösning! De största vinnarna i första etappen är sannolikt Bollebygd som kommer att få en utmärkt pendlingsförbindelse till Göteborg. När hela järnvägen är klar fram till Borås blir hela regionen vinnare, och vi skapar ett stort och kraftfullt arbetsmarknadsområde med god möjlighet till pendling mellan Västra Götalands två största städer. Restiden mellan Göteborg och Borås lär hamna runt en halvtimme, vilket är fullt tillräckligt snabbt. Miljön blir också vinnare eftersom järnvägen kommer att kunna frakta stora mängder passagerare till och från Landvetter flygplats.
Att Miljöpartiet kritiserar regeringen för att inte satsa på höghastighetståg i stället visar bara att Miljöpartiet är ett helt orealistiskt parti som inte ser helheten och som struntar i kostnader och ekonomi. Jag är inte särskilt förvånad.
Själv är jag otroligt nöjd med dagens besked, i politiken är det sällan man får det så exakt som man vill som jag fått denna gång. Ett tack till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är på sin plats!
Intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunalt slöseri
2012-08-29
Tidigt i morse ringde Radio Sjuhärad och intervjuade mig med anledning av gårdagens blogginlägg om slöseri med skattemedel och behovet av kommunala prioritetringar. Det jag säger i inslaget sammanfattas på ett bra sätt i nedanstående nyhetsartikel.
Slöseri med skattemedel i stort och smått
2012-08-28
SÄPO:s ledning förtjänar all tänkbar kritik för sin minst sagt överdådiga personalfest, där man dessutom bröt mot såväl upphandlingsregler som skatteregler. Prislappen uppgick tydligen till 5,3 miljoner för en fest för ungefär 1.000 personer. Alltså 5.000 kronor per person. Det är väl minst tio gånger vad som är rimligt, en 500-600 kronor per person känns väl som en mer normal nivå. Om SÄPO har 4,5 miljoner att spendera på onödigt lyxiga fester har de rimligen inte ont om pengar. Bra att veta nästa gång de begär mer pengar av staten för sitt uppdrag.
Men det slösas även på annat håll. I dag redovisar Borås Tidning nyheten att 10.000 barn i Borås ska folkomrösta om utformningen av en ny lekplats i stadsparken. Tjänstemännen har tagit fram tre olika förslag och barnens beslutande omröstning ska välja vilket alternativ som är bäst. Kostnaden på 350.000 kronor tycker kommunstyrelsens ordförande, Ulf Olsson (S), är "väl investerade pengar". Jag tycker tvärtom det är ett exempel på onödigt slöseri.
Att lära barn demokrati är viktigt, men det sker med fördel i skolan, där man redan idag röstar på klassråd eller skolor för att besluta om saker som ligger nära barnens vardag. Och det kostar inget. Att däremot ordna en jätteomröstning om en lekplats som troligen många av barnen aldrig ens kommer att besöka känns ganska meningslöst. Om man vill ha barnens synpunkt hade det väl varit enklare att gå ut i skolorna och låta varje elevråd eller klassråd komma med sina synpunkter. Det hade varit alldeles gratis.
För 350.000 kronor får man exempelvis ytterligare en heltidsanställd person i barnomsorgen ett helt år, inklusive lön och sociala avgifter. Det hade rimligen varit en viktigare framtidssatsning. Annars kunde 350.000 kronor kommit väl till pass för att rusta upp någon annan förfallen lekplats i kommunen. Om Borås kommun har 350.000 att kasta bort på ett jippo så har man i vart fall inte ont om pengar till skola och barnomsorg.
Nu kan man ju tycka att 350.000 i en stor budget som den i Borås Stad inte är något att bråka om. Men jag tycker man alltid ska prioritera även i det lilla. Man undrar ju hur många exempel det finns på denna typ av småslöseri till skojiga jippon eller käcka små projekt runt om i svenska kommuner? Ibland undrar man ju om det verkligen är brist på pengar, vissa kommuner verkar snarare ha för mycket av den varan...
Viktigt att följa upp och utvärdera svenskt bistånd till andra länder
2012-08-28
För några veckor sedan skrev socialdemokraten Per Carlsson ett debattinlägg i Borås Tidning där han på ett mycket märkligt sätt kritiserade regeringen för att vi numera följer upp och utvärderar svenskt bistånd. Han avslutade sin artikel med de häpnadsväckande orden att det är "viktigt att slå fast att om man skall vara ytterst ansvarig för det svenska biståndet så bör man vara mer av idealist än ekonom" (!). Artikeln fick mig och min moderate kollega från valkretsen, Ulrik Nilsson (som arbetar med biståndsfrågor i utrikesutskottet) att skriva detta svar. För oss är det en självklarhet att ha tydliga mål för svenskt bistånd och att följa upp och utvärdera resultaten. Det handlar även på detta område om att ta ansvar för hur svenska folkets skattepengar används.
Personligen kan jag bara påminna om det jag skrev på bloggen från min resa genom Tanzania i somras. Jag fick en skrämmande bild av den utbredda korruptionen i landet och av hur det mycket omfattande svenska biståndet genom åren alltför ofta fastnat hos ledande personer och inte nått fram till människorna ute i byarna. Hur man kan skriva ett så ansvarslöst debattinlägg som Per Carlsson (S) gjorde kan jag inte förstå. Men nu vet i vart fall Borås Tidnings läsare att Moderaterna och Alliansen har en helt annan syn på saken. Tiden är förbi när det viktigaste måttet på solidaritet var att skicka iväg 1% av Sveriges BNP, utan att bry sig ett dugg om vart pengarna tog vägen.
Intervjuad om SFI i Sjuhärad Direkt
2012-08-28
I går blev jag intervjuad i Radio Sjuhärad med anledning av ett nytt TV-program som kommer att spelas in under hösten om två särskilt skickliga SFI-lärare och deras arbete. En av lärarna, Jozefina Persson, arbetar i Borås. I programmet uppmärksammades återigen min rapport om SFI, och jag fick tillfälle att kommentera den lite närmare.
Jag nämnde bland annat att fokus måste ligga på att nyanlända så snabbt som möjligt lär sig svenska språket, och samtidigt får en förankring på arbetsmarknaden. Givetvis har språket även en vidare betydelse, för att en person ska fungera socialt i samhället och kunna följa nyhetsflödet, ta del av offentlig information och ta tillvara sina demokratiska rättigheter. Men ett eget arbete är helt avgörande för att man ska kunna råda över sitt eget liv och skapa sig en egen försörjning. Om vi i Sverige ska kunna behålla våra mycket generösa villkor för asyl och flyktingmottagande så måste vi också se till att nyanlända snabbare kommer i arbete.
I programmet fick jag också möjlighet att kommentera skillnaden i olika nyanlända invandrares förkunskaper och vikten av ett individuellt fokus i undervisningen, samt att vi måste bli bättre på att kombinera SFI med praktik eller arbete. För nyanlända som är analfabeter krävs särskilda insatser, inte minst på modermålslärare. Om man är analfabet och inte behärskar sitt modersmål kan man inte lära sig svenska heller. SFI-lärare som behärskar ett utländskt språk har också lättare att undervisa elever som talar detta språk, eftersom man då kan förklara vissa saker på modermålet. Vi måste bli bätttre på att ta tillvara SFI-lärarnas språkkunskaper. Jag nämnde också lite om vikten av att höja statusen för SFI-lärarna eftersom de har ett mycket viktigt jobb. Samtidigt är min bild att de flesta SFI-lärare tycker jobbet är mycket intressant och givande.
Radioinslaget kan avlyssnas på denna länk inslaget börjar ungefär 12 minuter över fyra med en intervju med SFI-läraren Jozefina Persson, och därefter följer intervjun med mig.
Utbildningsbesök i Kungsbacka
2012-08-27
I dag har jag gjort ett mycket intressant besök i Kungsbacka, först Yrkeshögskolan därefter kompetenscentrum och enheten för vägledning. Många bra inspel och ett spännande sätt att jobba. Inte minst vägledningen sticker ut, i Kungsbacka är det inte bara elever inom grundskola, gymnasium, vuxenutbildning och SFI som för studie- och yrkesvägledning. Alla invånare i Kungsbacka kommun är välkomna till Vägledningen för att träffa en vägledare och diskutera sin karriärplanering och sina utbildningsbehov! Man har också ettmycket nära samarbete med arbetsförmedlingen och näringslivet i kommunen. På högra bilden berättar verksamhetschefen Karin Zetterman som verksamheten inom Kompetenscentrum. Kungsbacka kommun har ett mycket intressant sätt att arbeta och vågar pröva nya vägar. Dagen bjöd på mycket givande besök, och jag tar med mig en massa nya kunskaper och idéer till mitt arbete i Utbildningsutskottet.
Jag gjorde också ett besök på Aranässkolan, den gymnasieskola där jag själv gick i slutet av 1970-talet. Fast idag ser den helt annorlunda ut, en fin nybyggd skola. Kyrkskolan vid torget, där jag också hade en del lektioner på den tiden, är idag bas för vuxenutbildningen.
Nu 200 följare på twitter
2012-08-27
I går passerade mitt twitterkonto 200 följare, en fördubbling på kort tid. Följ mig du också, @Ericson_ubbhult , klicka på twitterikonen längre upp på startsidan! Annars går det bra att fortsätta följa bloggen, här skriver jag oftast lite mer om det jag kommenterat på twitter, så du missar inget!
Vem pratar först: Löfven eller Estelle?
2012-08-26
Denna fråga har den senaste tiden blivit ett allvarligt menat skämt på olika sociala medier. Och det är kanske inte så konstigt. Nye S-ledaren Stefan Löfvén har ju inte direkt varit de tydliga beskedens man.
Hans tal i Stockholm har jag redan kommenterat. Bara att instämma med mediakommentarerna att det fanns väldigt lite konkret i det han sa. Såg honom även i kvällens Agenda och studtals var det riktigt underhållande att höra honom slingra sig i frågan om vinstuttag ur privata företag inom skola och omsorg. Inga besked alls i vare sig denna eller andra frågor, bara att man återkommer under hösten, under våren eller efter partikongressen...
Hinner Estelle först?
Löfvén talar med dubbla tungor
2012-08-26
Dagens utspel av s-ledaren Stefan Löfvén om minskat sjuklöneansvar för företagen är intressant, inte minst med tanke på att det var den tidigare s-regeringen som införde samma sjuklöneansvar. Inte bara dagens förresten, utan även den "eviga medfinansieringen" av långtidssjukskrivningar som Alliansen avskaffade efter maktskiftet 2006. Och jag vill minnas att (S) i riksdagen röstade nej när Alliansen tog bort just detta "eviga sjuklöneansvar".
Att framförallt småföretagen ser problem med dagens återstående sjuklöneansvar är välkänt. Det är också därför jag skrivit flera riksdagsmotioner i frågan, bland annat om en bred översyn av hur företagens sjuklöneansvar påverkar viljan att anställa fler. Frågan diskuteras nu också av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen så i den delen kan man ju säga att jag fått som jag vill. Och efter den totala helomvändningen från Socialdemokraterna kan vi kanske äntligen få en bra diskussion om hur vi ska hantera sjuklöneansvaret framöver? Jag ger gärna Stefan Löfvén en eloge för att han efter många om och men erkänner att problemet finns. Så har det inte låtit förut. Samtidigt tror jag inte att ett avskaffande av endast andra sjukskrivningsveckan räcker för att få företag att vilja anställa personer med en lång sjukdomshistorik. Upprepad korttidsfrånvaro, en dag eller två vid upprepade tillfällen, kommer att vara lika kostsamt för företagen som tidigare. Vi måste hitta andra lösningar.
Dessutom talar Stefan Löfvén med dubbla tungor. Förslaget från (S) att ta bort den andra veckans sjuklöneansvar kommer inte att på långa vägar kompensera företagen för de kraftiga höjningar av arbetsgivareavgifterna som (S) vill införa. Inte heller för deras nej till sänkta bolagsskatter och fortsatta jobbskatteavdrag. Inte heller kompenserar det för deras förslag om höjda miljöskatter, kilometerskatt på transporter och avskaffade rut-avdrag, momshöjning för restaurangsektorn och andra försämringar. Totalt sett skulle företagens kostnader stiga kraftigt med Socialdemokraternas politik.
Totalt sett skulle företagsklimatet och viljan att anställa gå åt fel håll med Socialdemokraternas politik.
Borås Tidning uppmärksammar min rapport om SFI
2012-08-26
I går hade BT denna lilla nyhetsartikel som på ett bra sätt beskriver den viktigaste delen i min rapport om dagens SFI-utbildningar (svenskundervisning för invandrare).
Min absolut viktigaste slutsats i rapporten är att det måste bli en mycket tydligare koppling mellan SFI och arbete/praktik. Fokus måste också bli ännu tydligare på att nyanlända snabbt måste få en försörjning av eget arbete och inte fasta i den "omhändertagandementalitet" som flera lärare på SFI vittnade om fortfarande finns i många kommuner.
Samverkan mellan Arbetsförmedlingen (som numera tagit över ansvaret för etablering av nyanlända på arbetsmarknaden) och kommunerna (som ansvarar för SFI) verkar också behöva utvecklas på många platser.
För att få fler nyanlända kvinnor med många barn att verkligen genomgå SFI och lära sig svenska föreslår jag i rapporten att man bör pröva att erbjuda barnomsorg i anslutning till SFI. Detta är något som redan finns i vissa kommuner, och det gör att fler invandrarkvinnor verkligen deltar i SFI-undervisningen och lär sig svenska. Samtidigt får barnen sociala kontakter och träffar personal som talar svenska, vilket även gynnar deras egen språkutveckling.
Dessa och övriga förslag finns mer utförligt redovisade i rapporten.
Allt färre är beroende av försörjningsstöd ("socialbidrag")
2012-08-26
Under veckan som gick redovisade Socialstyrelsen siffror som visar att antalet människor i Sverige som tvingas leva på försörjningsstöd ("socialbidrag") har minskat i hela landet. För landet som helhet är minskningen 10% på ett år. En förklaring bland flera är att nyanlända flyktingar numera erhåller etableringsersättning från Arbetsförmedlingen, vilken betalas av staten. Detta avlastar kommunernas kostnader för försörjningsstöd.
Utvecklingen är densamma i hela Sjuhärad. Antalet hushåll som fick ekonomiskt bistånd 2010-2011 har minskat i samtliga kommuner. Samtidigt har försörjningsstödet blivit något mer generöst vilket gör att kommunernas kostnader ändå ligger på en hög nivå och har ökat i vissa kommuner.
En intensiv och givande vecka i Canterbury
2012-08-25
För första gången sedan jag blev invald i riksdagen 2006 ansökte jag i år om att få åka med på en veckas intensivutbildning i engelska. Även om jag studerade engelska i grundskolan och gymnasiet så kände jag att det fanns goda skäl att uppdatera kunskaperna och öva upp förmågan att tala mer flytande, öka förståelsen och inte minst lära mig fler fackuttryck inom politik och samhällsfrågor. Förra söndagen gick resan till Canterbury i södra England där jag och 11 andra riksdagsledamöter och tjänstemän i riksdagsförvaltningen studerade engelska från morgon till kväll i mindre grupper med mycket professionella lärare. Som de flesta elever fick vi också en del hemläxor att göra till dagen därpå. Under lektionerna övade vi bland annat på att hålla anföranden och politiska debatter på engelska och gjorde även en del längre presentationer. Som elev fick jag välja mellan att bo i familj eller på hotell, och valet var enkelt. Ska man intensivstudera engelska blir det givetvis mer effektivt om man talar engelska dygnet runt. Jag valde därför att bo i en familj under veckan. De flesta kvällar åt och umgicks jag med min värdfamilj.
Familjen bodde utanför den lilla byn Chillham någon mil från Canterbury. På vänstra bilden torget i byn med puben och kyrkan i bakgrunden. Till höger min värdfamilj, Steve och Carol.
Tempot var högt och så mycket tid för sociala aktiviteter fanns det inte, men själva staden är mycket trevlig och genuint engelsk. Canterbury är främst känt för sin katedral, och den höjer sig över den lågbebyggda staden.
Jag fick också chansen att vara med på en kvällsandakt. Här syns till vänster den nedre delen av katedralen med den stora salen, och på högra bilden den "mindre" kyrkosalen där kvällsandakten "Evensong" hölls. Katedralen är så gigantiskt stor att det är svårt att visa på bild.
Skolan ordnade också en liten kvällsutflykt till Dover, och här syns hamnen i Dover som fortfarande används mycket trots den nya Eurotunneln. Det är ca 3,5 mil över till Calais på andra sidan, och man såg den franska kusten tydligt i kvällssolen. I bakgrunden, längst in i viken, syns staden Dover som i stort sett förstördes helt under kriget. Under mitt besök fick jag flera skrämmande berättelser från kriget, både från lärarna och min värdfamilj. Södra England var uppenbarligen ingen rolig plats att bo på under andra världskriget. På högra bilden syns de höga vita kalkstensklipporna som är så typiska för Sydkusten vid Dover.
Veckan var intensiv men nyttig, och förhoppningsvis är engelskan mer flytande nu. Om bara en dryg vecka går färden till Kina med utbildningsutskottet. Då lär de uppfräschade engelskakunskaperna komma mycket väl till pass. Jag har för övrigt också putsat lite på min gamla engelska presentationssida.
Så här minns vi Johnny Munkhammar allra bäst
2012-08-24
När riksdagsgruppen samlas för konferens nästa vecka finns inte Johnny Munkhammar bland oss. Men hans tankar kommer att leva kvar länge. Bästa sättet att hedra hans minne är att fortsätta det politiska arbetet i hans anda. Två goda exempel är nedanstående upptagning av ett debattinlägg i riksdagen från mars 2011, där Johnny Munkhammar sammanfattar de ideologiska skillnaderna när det gäller skatterna. Samma kloka synsätt när det gäller skatterna framgår av nedanstående citat.
Statsminister Reinfeldt ökar sitt försprång i ny förtroendemätning
2012-08-23
51 procent av svenskarna känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister, medan 30 procent känner störst förtroende för s-ledaren Stefan Löfven. 19 procent är tveksamma eller vet inte. Det framgår av en ny Sifoundersökning.
När samma fråga ställdes i maj hade statsminister Reinfeldt störst förtroende hos 49 procent av väljarna och Löfven hos 32 procent, medan 18 procent var tveksamma eller inte visste. Statsministerns övertag har alltså på tre månader ökat från 17 till 21 procentenheter.
Är någon förvånad?
Momssänkningen har skapat många nya jobb i restaurangsektorn
2012-08-23
Jag har tidigare berättat om positiva signaler när det gäller antalet anställda i restaurangbranschen till följd av momssänkningen. Häromdagen kom nya, ännu starkare siffror från Arbetsförmedlingen som redovisades av Dagens Industri i går. Trots vikande konjunkturer ökade antalet nyanmälda platser i branschen med hela 16,8 procent under första halvåret i år. Restaurangbranschens volym växte samtidigt med 4,4 procent under första halvåret vilket ska jämföras med att BNP steg med 1,6 procent.
Enligt branschorganisationen Visita förklaras utvecklingen främst av den sänkta restaurangmomsen. Och det finns inget annat som kan förklara att just restaurangbranschen utmärker sig så tydligt både mot andra branscher och mot utvecklingen samma månader tidigare år.
Det ska bli spännande att se vilka slutsatser oppositionen drar av dessa siffror inför sina egna budgetalternativ som kommer att presenteras senare i höst. Det skulle ju kännas lite märkligt om de fortsätter envisas med att vilja höja restaurangmomsen igen när regeringens momssänkning har skapat så många jobb redan efter ett halvår.
Alliansens skolreformer börjar redan ge positiva resultat
2012-08-22
I dag har jag denna debattartikel i Borås Tidning med anledning av att skolorna just startat höstterminen. I artikeln beskriver jag en del av Alliansens skolreformer och pekar också på en del positiva effekter av reformerna som redan börjar märkas.
Jag varnar självklart också för alternativet, en rödgrön röra i skolpolitiken. När det gäller Socialdemokraterna finns väldigt få konkreta förslag. Ett av de få som finns är att dubbla arbetsgivareavgifterna för alla upp till 26 år. Sammantaget skulle detta drabba kommunsektorn med fördyringar på 3,7 miljarder, pengar som Socialdemokraterna i vart fall hittills sagt att man inte tänker kompensera kommunerna för. Det är svårt att se hur så mycket mindre pengar till kommunerna skulle skapa en bättre skola.
Tillspetsade rubriker väcker alltid intresse...
2012-08-19
Radio Sjuhärad uppmärksammar idag min rapport om SFI (svenskundervisning för invandrare) och har nedanstående nyhet på websidan med en minst sagt tillspetsad rubrik. Och det är klart att det väcker intresse när just jag verkar vara kritisk till vårdnadsbidraget - alla som följt mig genom åren vet ju att det är precis tvärtom, jag är en stark förespråkare för vårdnadsbidraget och skulle väl helst vilja se att det utvidgades ytterligare.
Men om man läser hela nyheten så framgår det ganska snabbt vad frågan gäller. Nyanlända kvinnor från andra länder, ofta med flera barn, kan idag ofta ta del av vår föräldraförsäkring och vårt vårdnadsbidrag "retroaktivt", dvs för alla sina barn i en följd, även om barnen inte längre är så små. Även om ersättningen inte är så hög så leder det ofta till att dessa kvinnor inte deltar i SFI, inte söker jobb och i stället isolerar sig hemma med barnen. Detta är givetvis inte bra om vi vill att alla nyanlända ska lära sig det svenska språket och få sin försörjning genom eget arbete. Jag tar upp problemet i min rapport och pekar på att man kanske måste se över möjligheten att ta ut maximal föräldraledighet och full ersättning från vårdnadsbidraget som nyanländ. Jag förespråkar även möjlighet till barnomsorg i anslutning till SFI-undervisningen.
Men som sagt - jag har inte en tanke på att vi ska försämra vårdnadsbidraget eller föräldrapenningen generellt. Så de politiska motståndare som inbillade sig det lär bli besvikna...
Fler än väntat får 80% av lönen i ersättning vid arbetslöshet
2012-08-19
År 2008 beställde jag fram en rapport från Riksdagens utredningstjänst (RUT) som fick stor uppmärksamhet i de flesta svenska medier. Rapporten visade att ungefär 66% av de yrkesverksamma fackliga medlemmarna omfattades av kompletterade försäkringar vid arbetslöshet som fyllde ut den vanliga a-kassan upp till 80% av den faktiska inkomsten. Detta var en nyhet för många och min rapport fick stort utrymme i den politiska debatten, och användes av både ministrar, partiledare och självaste statsministern i olika sammanhang.
Sedan rapporten presenterades har jag följt utvecklingen och konstaterat att allt fler fackliga organisationer erbjuder denna typ av kompletterande skydd vid arbetslöshet, ett skydd som inte kostar något extra utan ingår i medlemsavgiften till facket. Jag tyckte det var dags att göra en ny kartläggning och gav därför RUT i uppdrag att datera upp min gamla rapport. Jag fick en uppdaterad rapport strax före midsommar. I denna kan man bland annat läsa denna slutsats från RUT:
"Antalet fackförbund som erbjuder sina medlemmar kompletterande inkomstförsäkring har ökat sedan 2008. Idag omfattas cirka 97 procent av TCO-förbundens yrkesverksamma medlemmar av en inkomstförsäkring. Motsvarande andel för Sacos yrkesverksamma medlemmar är cirka 92 procent och för LO-medlemmarna cirka 68 procent."
Omräknat till en totalsiffra tyder det på att ca 82% av samtliga yrkesaktiva kollektivavtalsanslutna medlemmar idag omfattas av kompletterande inkomstskydd vid arbetslöshet. Totalt är det 2,2 miljoner fackligt anslutna löntagare som omfattas av detta kompletterande kollektiva försäkringsskydd.
Den kompletterande kollektiva försäkringen ingår i samtliga fall i medlemsavgiften till facket. Försäkringen fyller ut a-kassan upp till 80% av faktiskt lön upp till ganska höga lönetak, inom LO 35.000 eller inget tak alls, inom övriga förbund betydligt högre nivåer, ofta 50.000-60.000 kronor i månadslön eller ännu mera. Detta normalt under en tid av ca 5-10 månader (100-200 arbetsdagar). Ofta kan man dessutom själv teckna en privat tilläggsförsäkring med ännu mer generösa villkor, och detta görs av 69% av TCO:s medlemmar och 77% av SACO:s medlemmar. Det finns också möjlighet för icke fackligt anslutna som är medlemmar i en a-kassa att teckna privata försäkringar med liknande skydd. Hur många som gjort detta framgår inte av rapporten.
Siffrorna i rapporten är intressanta eftersom de visar att det inte alls är så att ersättningen vid arbetslöshet är så dålig som det ofta påstås i den politiska debatten där det hävdas att ytterst få får 80% av sin faktiska lön i a-kassa. Tvärtom får yrkesverksamma medlemmar i de fackliga organisationerna faktiskt oftast ut 80% av sin faktiska lön vid arbetslöshet under en tid av 5-10 månader, under förutsättning förståss att man uppfyllt arbetsvilllkoren och kvalificerat sig för ersättning från den vanliga a-kassan.
Det är dock i verkligheten ännu fler än 82% av de fackliga medlemmarna som får ut 80% av faktiskt lön vid arbetslöshet. Många av de LO-medlemmar som inte omfattas av kompletterande försäkringar arbetar i yrken med lägre lönenivåer där en kompletterande försäkring inte behövs. Man får ut 80% av lönen i a-kassa ändå. Inom TCO och SACO kan man dessutom se att de få förbund som inte har detta skydd för sina medlemmar ofta är yrkesgrupper som i princip inte löper någon risk för arbetslöshet alls, eller där man har speciella anställningsvillkor, exempelvis inom Försvaret, Tullen och Polisen. Räknar man bort dessa är täckningsgraden närmare 100% inom både TCO och SACO.
Inom LO däremot finns stora förbund som valt bort detta skydd för sina medlemmar, exempelvis IF Metall, Byggnads och Hotell & Restaurangfacket. Det förvånar mig. Inte minst att Byggnads, som tidigare erbjöd sina medlemmar detta skydd nu har tagit bort försäkringsskyddet och alltså gått i en helt annan riktning än de flesta andra fackliga organisationer. Detta trots att man tar ut bland de högsta fackliga medlemsavgifterna inom hela LO. För de fackliga organisationerna borde det vara ett mycket bra argument att locka nya medlemmar genom att marknadsföra dessa kompletterande försäkringar i stället för att ständigt kritisera den vanliga a-kassan för att den ger för låg ersättning.
Min senaste rapport uppmärksammades av Dagens Nyheter nyligen, och jag hoppas nu att mina nya siffror ska få samma mediegenomslag som den förra rapporten. Det är dags att en gång för alla krossa myten att bara ett fåtal får 80% av lönen i a-kassa. Sanningen är faktiskt en helt annan.
Ännu en imponerande stark insats av Elfsborg
2012-08-18
Efter succesegern med 4-1 mot Malmö senast var det idag dags att även besegra Helsingborg hemma på Borås Arena. Trots att Helsingborg tog ledningen vände Elfsborg matchen på ett imponerande sätt och vann med 2-1. Detta betyder att gulsvart nu återigen rycker i tabellen, nu sex poäng före Malmö, och dessutom bäst målskillnad av alla lag.
Nu återstår visserligen 11 matcher att spela, men en så stor ledning när bara en tredjedel av serien återstår att spela imponerar. Elfsborg har guldet i egna händer, och håller man samma spelnivå resten av säsongen kan guldet återigen hamna i Borås.
(Bilden efter Andreas Augustssons 1-1-mål har jag hämtat från IF Elfsborgs hemsida).
Min slutrapport om SFI - svenskundervisning för invandrare
2012-08-18
Frågan om invandring och integration är en av de mer politiskt laddade i Sverige. Oavsett hur man ser på saken så är det bara att konstatera att det finns ett alltför stort utanförskap bland utrikes födda i vårt land. Att lyckas med integrationen av våra invandrare och ge dem möjlighet till egen försörjning genom arbete är en av de stora utmaningarna. En avgörande fråga för en lyckad integration och delaktighet både på arbetsmarknaden och i samhället är att invandrare snabbt lär sig behärska det svenska språket.
När jag tillträdde som ledamot i Riksdagens Utbildningsutskott efter valet 2010 fick jag hela vuxenutbildningen som ansvarsområde för moderaternas räkning. Svenskundervisning för Invandrare, sfi, utgör en del av detta ansvarsområde.
För att få en bild av hur sfi fungerar beslutade jag mig för att göra ett antal studiebesök, både ensam och tillsammans med andra. Under hösten 2011 och våren 2012 har jag bland annat besökt sfi-utbildningar i Uddevalla, Stenungsund, Borås, Halmstad, Varberg, Göteborg och Mölndal. Jag har också tagit del av hur Solnamodellen för sfi fungerar, och har även träffat Skolinspektionens ansvariga för utvärdering av sfi-utbildningar. I samband med en studieresa till Canada i januari 2012 fick jag också möjlighet att ta del av hur delstaten Ontario arbetar med språkutbildning för nyanlända.
Trots en del förbättringar under Alliansens tid vid makten, upplever jag att det finns en stor potential att förbättra sfi. Inte minst finns det många förslag från lärare och elever på sfi-utbildningarna som man kan ta till sig sig. Även skolinspektionen har i två rapporter pekat på förbättringsmöjligheter.
Jag har också konstaterat att sfi ser väldigt olika ut i olika delar av landet, och drivs i både kommunal och fristående regi. Olikheter uppfattas ibland som ett problem, men jag väljer att se det som en möjlighet. Man kan ta till sig de bästa idéerna och de effektivaste metoderna för att förbättra sfi över hela landet.
I denna slutrapport redovisar jag hur sfi är uppbyggd och fungerar idag, och redovisar ett antal förslag som skulle kunna utveckla sfi. Förslagen är mina egna och rapporten är ett inspel till moderaternas arbetsgrupp för utbildningsfrågor. Arbetsgruppen får sedan värdera förslagen och överväga om de är något att arbeta vidare med.
Intervjuad i Markbladet denna vecka
2012-08-17
Även offentliganställda måste få ha personalfest - men med måtta
2012-08-16
Den senaste veckan har debatten kring myndigheternas och departementens personalvård spårat ur helt. Plötsligt verkar media och en del "proffstyckare" bland allmänheten tycka att varje liten julfest för offentliganställd personal är att jämställa med "stöld" från skattebetalarna. Det är en ganska märklig inställning. Ska en myndighet som månar om sin personal verkligen hängas ut som skurkar i media? Självklart bör även offentliganställd personal kunna få gå på personalfest då och då, och en stor myndighet med mycket personal får givetvis en stor kostnad för en personalfest, det är inget konstigt. Även personalutbildningar i en stor organisation kostar stora pengar. Det viktiga är att slå ut kostnaden per anställd.
Samtidigt ska självklart alla offentliga arbetsgivare följa de lagar och regler som finns för representation, personalvård, utbildning, upphandlingar och liknande. Utöver detta har arbetsgivare som lever på anslag från skattemedel givetvis ett särskilt ansvar att visa viss måttfullhet när det gäller hur personalfester utformas. Följer man inte dessa regler förtjänar man hård kritik. Några myndigheter som Tillväxtverket och Stiftelsen för Strategisk Forskning verkar definitivt ha gått över gränsen.
Bilden är från jubileumsfesten för Stiftelsen för Strategisk Forskning. På facebooksidan "Slöseriombudsmannen" kan man läsa att inbjudningskorten i plexiglas (!) kostade 185.000 kronor. Och heliumballongerna som svävade över lokalen under middagen gick på 138.346 kronor. Att använda skattepengar avsedda för forskning på detta slösaktiga sätt är knappast att visa måttfullhet. Det är bara onödigt och löjeväckande och väcker befogad ilska.
Att Näringsdepartementet, enligt mediauppgifter, lagt 600.000 kronor på en större personalfest har jag däremot svårt att se något märkligt med. Jag tycker snarare att det är en självklarhet att även de anställda på ett departement får lite uppskattning av sin arbetsgivare då och då. Många tror kanske att det bara finns politiska tjänstemän på ett departement, men sanningen är att nästan alla anställda är vanliga ickepolitiska tjänstemän som arbetar lojalt oavsett vilka partier som styr. Jag hoppas alla departement visar sin personal samma uppskattning.
Jag har fått flera mail som hävdar att vi riksdagsledamöter inte är ett dugg bättre och att vi festar vilt på skattebetalarnas bekostnad. Det är verkligen inte korrekt. Visst innebär uppdraget då och då att vi bjuds in till ganska fina tillställningar, men det är faktiskt väldigt sällan. Oftast handlar det mer om enklare mat i samband med olika informationsträffar i riksdagen eller på andra ställen. Det är både myndigheter, företag och organisationer som betalar. Men om man har ett arbetsmöte klockan 18-21 en vardagkväll måste man faktiskt ha lite mat också. Samma sak vid en arbetslunch. På grund av att vi då och då bjuds på mat i samband med aktiviteter har vi inte samma rätt till traktamente som andra när vi är i Stockholm.
När det gäller fester kan jag bara tala för moderaterna. Vi har två fester per år, julfest och vårfest. I samband med riksdagens öppnande har vi också mingel med mat för alla tillresta respektive. Alla kostnader för detta betalar vi helt själva via vår månatliga gruppavgift till riksdagsgruppens kassa. Gruppavgiften betalar för övrigt även kostnaden för våra kaffeautomater på vårt riksdagskansli. Med tanke på hur vår gruppavgift används har vi också en överenskommelse att inga moderater ska yrka avdrag för gruppavgiften i sin deklaration, vilket ledamöter från vissa andra partier konstigt nog brukar göra.
Kall sommar fick Kebnekaises glaciär att växa
2012-08-15
Sveriges högsta berg, Kebnekaises sydtopp, har vuxit med två meter det senaste året, till 2.101,8 meter över havet. Nordtoppen är 5,5 meter lägre, visar Stockholms universitets traditionella augustimätning.
Sedan 1902 har sydtoppen blivit ca 20 meter lägre. Men årets kalla sommar har alltså fått Sydtoppen att växa ordentligt det senaste året till följd av att glaciären växt.
Sverige har högst tillväxt av samtliga EU-länder
2012-08-15
Sverige har högst tillväxt av EU-länderna samtidigt som världsekonomin tappar fart.
Tillväxten i EU-länderna föll under andra kvartalet med 0,2 procent jämfört med kvartalet innan. På årsbasis sjönk tillväxten 0,2 procent jämfört med motsvarande kvartal 2011. Det visar en sammanställning som EU:s statistikbyrå Eurostat presenterade på tisdagen.
Återigen utmärker sig Sverige på ett positivt sätt jämfört med andra länder. Högst tillväxt under andra kvartalet har nämligen Sverige med 1,4 procent. För Tyskland var tillväxten bara 0,3 procent och för Frankrike stannande den på noll. Andra stora länder som Italien, Spanien och Storbritannien backar.
Politiker kan inte trolla, vårt beroende av omvärlden som litet exportberoende land är väl känt. Det vore därför förmätet att ge politiken hela äran för att Sverige har högst tillväxt i EU men visst tror jag att den spelat roll. En regering som är tydlig med att det inte behövs några skattehöjningar och att det inte väntar några nedskärningar skickar en tydlig signal. Stabila statsfinanser skapar trygghet, håller nere räntorna och gör att företag och allmänhet vågar investera och konsumera. Allt detta är knappast utan betydelse för att hålla igång de svenska hjulen trots att omvärlden stannat av.
Studio Total bjuder Lukasjenko till sitt huvudkontor
2012-08-14
Reklam- och pr-byrån Studio Total i Malmö har idag publicerat ett svar på den kallelse de har fått av den vitryska säkerhetstjänsten KGB.
Ledningen för byrån avböjer som väntat inbjudan från den vitryska säkerhetstjänsten KGB att åka till Minsk och förklara varför byrån flygbombade landet med nallebjörnar i början av juli. I stället för att infinna sig i Minsk för förhör bjuder de in Vitrysslands president Alexander Lukasjenko till sitt huvudkontor i Malmö (!) där de bland annat ska berätta hur de lurade det vitryska luftförsvaret. Byrån erbjuder sig också att betala för Lukasjenkos resa till Skåne. Kravet är dock att Lukasjenko först friger 15 namngivna politiska fångar i Vitryssland.
PR-byrån anför enligt Svt TextTV främst fyra skäl för att inte resa till Minsk:
* Det är dåligt uppförande från KGB att hota med två års "omskolning" om man inte infinner sig i Minsk inom 10 dagar
* Studio Total gillar inte lokalbytet från den svenska ambassaden, som håller på att avfolkas, till KGB:s högkvarter.
* Frågan om immunitet. KGB har utlovat samma rättssäkra behandling som säkerhetstjänsten ger alla misstänkta, vittnen och offer. PR- byrån undrar om det är ett exempel på Lukasjenkos humor.
* Studio Total har efter nalle- bombningen utsatts för hotfulla mejl och hackerattacker som man kan spåra till KGB.
Frågan är förståss om vitryska KGB och Lukasjenko blir så mycket lyckligare över svaret.
Jag kommer att sakna Johnny Munkhammar
2012-08-14
I dag kom den mycket sorgliga nyheten. Moderaternas riksdagsledamot Johnny Munkhammar har avlidit efter en lång tids kamp mot svår sjukdom. Han blev bara 37 år, och efterlämnar hustru och två små döttrar som jag vet var det finaste han hade. En av de sista saker han skrev om på twitter var att han hade en trevlig kräftskiva i sitt rum på sjukhuset tillsammans med familjen. Aktiv, engagerad och försökte ta vara på livet in i det sista. För inte så läge sedan färdigställde han sin senaste bok - en barnbok.
I en så stor riksdagsgrupp som den moderata är det praktiskt omöjligt att ha personliga relationer med alla. Men vissa personer är så genuint sympatiska, engagerade och positiva att man helt enkelt inte kan stå emot. Johnny var en av dessa. Trots sin långa svåra sjukdom, som vi märkte tärde hårt på honom, var han engagerad ända in i det sista även inom politiken med artiklar, bloggande och engagemang. Och alltid positiv och verkligen genuint trevlig.
Johnny Munkhammar var inte bara sympatisk som person utan också en politisk tänkare och oerhört kunnig inom många områden. En person man gärna lyssnade på och samtalade med och kunde lära sig myckat av. Det är en stor förlust inte bara mänskligt utan också för politiken och partiet att Johnny lämnat oss. Han hade så mycket mer att ge.
Serieledande Elfsborg visade vilka som är bäst!
2012-08-13
Ingen hade väl väntat sig att Elfsborg skulle ta en storseger i toppmatchen mot Malmö FF, särskilt inte efter den senaste tidens ganska ojämna resultat och den snöpliga förlusten mot Horsens senast som gjorde att Europaäventyret var slut för i år. Men mot allsvenska topplaget Malmö visade Elfsborg återigen vilka som är bäst. En övertygande seger med 4-1 och Elfsborg tog på nytt ett stadigt grepp om serieledningen i allsvenskan. Elfsborg visade kampvilja, moralisk styrka och effektivitet, just det som behövs för att kunna vara med och slåss om ett allsvenskt guld. Fortsättningen blir spännande, Elfsborg har en match mindre spelad och leder ändå med tre poäng. Seger mot Helsingborg i nästa match och Elfsborg drar ifrån i tabellen.
Nästan 13.000 åskådare på Borås Arena jublade. Ja, utom de som hade rest från Malmö för att se matchen förståss. Och guliganerna presenterade återigen ett snyggt tifo.
(Foto från IF Elfsborgs hemsida)
Många vill studera på lärarutbildningarna i Borås
2012-08-13
Larmrapporterna duggar tätt om det svala intresset att studera till lärare. Och lärarnas fackliga organisationer använder bristen på sökande för att försöka driva upp lärarnas löner, fullt begripligt.
I fredags hade Borås Tidning en stor artikel om söktrycket till lärarutbildningarna på Högskolan i Borås. Rubriken var dock ganska missvisande "Få som vill studera till lärare". Visst pekar artikeln på en viktig sak, att Högskolan i Borås tvingats lägga ned utbildningarna för högstadielärare i naturvetenskapliga ämnen i brist på tillräckligt många sökande, och det är naturligtvis ett stort bekymmer. Men i övrigt beskrev artikeln väldigt positiva signaler för Högskolan i Borås, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på högskolans goda rykte när det gäller både förskollärarutbildningar och andra lärarutbildningar.
I artikeln konstateras för det första att söktrycket i år till lärarutbildningarna i Borås är högre än förra året. Och det är faktiskt riktigt många som vill studera på lärarutbildningarna. Så här ser det enligt BT-artikeln ut för de utbildningar som startar i höst i Borås:
Förskollärarutbildning 724 sökande, 90 antagna (12%).
Förskollärarutbildning för pedagogiskt verksamma: 209 sökande, 45 antagna (21%).
Grundlärararutbildning med inriktning mot förskoleklass och årskurs 1-3: 388 sökande, 50 antagna (13%).
Grundlärarutbildning med inriktning mot grundskolan årskurs 4-6: 244 sökande, 35 antagna (14%).
Grundlärarutbildning med inriktning mot arbete i fritidshem: 212 sökande, 25 antagna (12%).
Ämneslärarutbildning för grunskolan årskurs 7-9, inriktning svenska och engelska: 93 sökande, 15 antagna (16%).
Tidigare har man ju ofta talat om att det i genomsnitt bara är något mer än en sökande per plats till landets lärarutbildningar. Nästan alla som söker kommer därmed in. Siffrorna från Borås visar något helt annat, endast 260 elever har antagits till utbildningarna av de 1.870 sökande. Det motsvarar 14% av de sökande! Det är alltså 86% som inte antagits. Jag tolkar det trots allt som att det finns ett ganska stort intresse att bli lärare.
Fast detta gäller som sagt inte lärare i just naturvetenskapliga ämnen för högstadiet och gymnasiet. Kanske kan detta förklaras med att just inom naturvetenskapen är lönerna inom andra tänkbara arbetsplatser i samhället lockande höga och mycket högre än en lärarlön? Kanske är det i så fall inom det naturvetenskapliga området som lärarlönerna i första hand borde höjas för att locka ungdomar till läraryrket i stället för att bli ingenjör? Eller ska man som företrädare för Högskolan i Borås nämner i artikeln arbeta vidare med möjligheten att få en kombinerad lärar- och ingenjörsexamen? Något som tydligen redan finns på flera högskolor. Den frågan behöver diskuteras vidare
Slutsatsen måste ändå bli att bortsett från naturvetenskap så känns återväxten ganska tillfredställande för övriga lärargrupper. Kanske börjar de tydliga politiska signalerna om skolans stora betydelse göra läraryrket mer attraktivt?
FAO: Etanolproduktion skapar global matkris
2012-08-12
I helgen rapporterade media om att chefen för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO kräver att USA slutar använda sin majs till etanolproduktion. Annars hotar en global matkris på grund av de stigande majspriserna, 23 procent hittills i år. FAO-chefen hävdar att om amerikansk majs bara gick till mat och foder skulle livsmedelspriserna inte stiga lika snabbt. I dag används ungefär 40 procent (!) av den amerikanska majsproduktionen till framställning av etanol som drivmedel. Men USA:s jordbruksminister Tom Vilsack svarar att majsetanolen håller oljeimport och bränslepriser nere, eftersom bensinen på mackarna blandas med 10 procent etanol.
Personligen anser jag fortfarande envist att det är djupt omoraliskt att använda majs och spannmål för etanolframställning, eller att sluta odla mat i fattiga länder för att i stället lura bönderna att producera råvara för etanolframställning för den europeiska och amerikanska marknaden. För övrigt något jag berört på bloggen många gånger genom åren. Etanol som görs på restprodukter, avfall eller sopor är ett smart sätt att ta tillvara resurser och tillverka etanol som kan minska oljeberoendet. En helt annan sak är när vi tränger bort produktion av mat för att kunna tillverka olika biodrivmedel. Västvärldens dåliga klimatsamvete får inte medföra att vi skapar världssvält.
Hela reseberättelsen om sommarens Afrikaäventyr är nu färdig
2012-08-12
Jag har nu ställt samman de sista delarna av reseberättelsen från vår semesterresa till Tanzania och Zanzibar. Hela reseberättelsen i 32 delar går nu att läsa på denna sida!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 32: Hej då Tanzania och Kilimanjaro
2012-08-08
Så var det dags att lämna flygplatsen på Zanzibar och ta flyget till Nairobi i Kenya för fortsatt färd till Göteborg via Paris. Många intryck hade vi med oss. Sällan har man väl gjort en resa som gett så många intryck och där man lärt sig så mycket och fått perspektiv på den svenska tillvaron.
Och slutsatsen är given - bästa sättet att stödja Tanzania och andra utvecklingsländer kan mycket väl vara att åka dit som turist. Vi har sett verkligheten, hur turismen räddar utrotnings- hotade djur, skapar arbetstillfällen för fattiga tanzanier och kan få hela byar att blomstra.
Finalen på reseberättelsen får bli dessa bilder där vi - äntligen - fick se Kilimanjaro. Från flygplanet på väg från Zanzibar till Nairobi! Man ser glaciären på den nästan sex kilometer höga toppen. Snö mitt i Afrika, ganska häftigt!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 31: Hamnen i Stone Town
2012-08-08
Ovan utsikt från hotellets restaurang på taket av huset. Omgivningen närmast hotellet var inte speciellt charmig,
slitna hamnskjul och närmast vattnet en container-
terminal. Men utsikten över hamnen och havet utanför
var fin.
Nedan hamnen i Stone Town i skymningen, och längst
ned en av byns många fiskebåtar på väg ut på nattfiske
i solnedgången.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 30: Ramadan
2012-08-08
På Zanzibar sänds koranläsning dygnet runt. Man läser en vers i taget och visar den på TV både på arabiska och Swahili. I andra kanaler diskuterar man korantolkning. Trots detta känns islam på Zanzibar ganska avslappnad, även om man ropar ut böner i högtalare från moskéer på kvällarna.
Vi besökte Tanzania och Zanzibar mitt under muslimernas fastemånad Ramadan. Under denna månad vare sig äter eller dricker en rätttrogen muslim mellan soluppgång och solnedgång. Men när skymningen närmar sig öppnar alla restauranger och gatuserveringar, man grillar och lagar mat överallt. Här är det den kända parken vid hamnen i Stone Town, Forodhani Gardens, som blomar upp på kvällen.
På vårt hotell i Stone Town låg ett papper från turistmyndigheten i våra rum där vi uppmanades att inte äta, dricka, kyssas (!) eller röka offentligt utomhus under Ramadan. Men som turist är det inget problem att äta eller till och med dricka alkohol dagtid inomhus på olika restauranger. Och det är inte något tvång att efterleva de muslimska restriktionerna under Ramadan. De guider och andra vi pratade med sa att var och en tolkar reglerna efter sitt eget hjärta, och konstigare än så var det inte. Islam i Zanzibar-tappning kändes inte särskilt fundamentalistisk.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 29: Prison Island och sköldpaddorna
2012-08-08
En av utflykterna vi gjorde från Stone Town var till Prison Island. Det är till skillnad från vad namnet antyder, inte alls någon fängelseö, det planerades ett fängelse där men det blev aldrig verklighet. Däremot var ön en omlastningsplats för slavar under en period. I dag är det i stället ett hem för en stor koloni av sällsynta landlevande sköldpaddor.
Vi åkte med en av de traditionella båtarna från Stone Town ut till ön, och efter lite snorkling vid reven runt ön lade vi till i den lilla hamnen poå en sandbank vid ön. Lite bad blev det också tillfälle till, och här tar jag ett dopp i det svalkande vattnet.
Öns stora attraktion är alltså den stora kolonin med landlevande jättesköldpaddor. Från början av dessa en gåva från Seychellerna till sultanen av Zanzibar. I dag har kolonin med skädlpaddor växt stadigt och är många hundra djur. Nu kan man i stället återplanetra sköldpaddor på Zanzibar, där sköldpaddorna i dag är betydligt mer sällsynta.
Bilderna visar hur enorma de största skäldpaddorna är. Den äldsta är 185 år, och den största på mina bilder är 155 år. Åldern uppdateras varje år på sköldpaddornas skal med blå färg så man kan hålla ordning på dem.
Ovan till vänster sitter jag och dottern med var sin ettårig skäldpadda, och bredvid oss ligger den 155 år gamla jättesköldpaddan. Nedan syns hur man tar hand om alla små nyfödda sköldpaddor och föder upp dem i trygghet innan de släpps ut på ön. På ön finns också en del andra djur, exempelvis påfåglar och några exemplar av den tidigare nämnda miniantilopen dik-dik. Något sötare är svårt att tänka sig!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 28: Stone Town
2012-08-08
Stone Town är Zanzibars huvudstad och säte för det lokala parlamentet. Zanzibar har ju en ganska självständig ställning inom Tanzania med ett väl utvecklat självstyre. Staden är full av gamla vackra byggnader från kolonialtiden och även om det finns utbredd fattigdom i utkanten av staden kändes det mindre fattigt på Zanzibar än på fastlandet.
Ovan en bild från en av de lokala marknaderna, och till höger en brädgård. Trä är ett viktigt byggnadsmaterial på Zanzibar.
I Stone Town finns enorma hyreslängor som inte ser alltför inbjudande ut. Till höger en lokal "buss" i form av en lastbil med flak, försedd med bänkar. Detta transportmedel kunde man åka med tvärs över ön för bara några kronor.
Ovan till höger det gamla apoteket alldeles vid färjeterminalen, en av stadens mest kända byggnader. En annan av sevärdheterna i Stone Town är den gamla fästningen.
Ubbhultsbo låg bakom "nallebombningen" över Vitryssland
2012-08-11
I går kom ju nyheten att det var två privatpersoner som ensamma stod för "nallebombningen" över Vitryssland, den händelse som nu växt till en internationell konflikt på storpolitisk nivå.
Lite kul var det att en av de två privatpersonerna på flygplanet var Hannah Frey, född och uppvuxen i Ubbhult. Jag har mailat henne och gratulerat till en lysande PR-succe, och för mig som själv är medlem i riksdagens Vitrysslandnätverk känns det förståss lite extra kul att det var en tidigare Ubbhultsbo som stod för aktionen.
Fotot har jag citerat från Radio Sjuhärad, som i sin tur fått bilden från Studio Total.
I Borås Tidning och Radio Sjuhärad ger Hannah Frey sin egen berättelse om händelsen. Bakom aktionen står reklam och PR-byrån Studio Total. Varje år gör PR-byrån en kampanj för något de tycker är viktigt, och denna gång ville man göra en insats för yttrandefriheten. Men det var något man gjorde helt på eget initiativ och man hade inga som helst kontakter med vare sig den svenska ambassaden eller någon annan före aktionen.
Jag minns för övrigt att Hannah Frey varit engagerad i Vitryssland tidigare, och att hon tillsammans med några andra elever från Marks Gymnasieskola gjorde ett projektarbete 2008 där de åkte till Vitryssland och lät unga pojkar som satt i fängelse måla sina framtidsdrömmar. Detta ledde senare till en utställning på Rydals muséum i Marks kommun, och blev ganska uppmärksammat av media. Jag vill minnas att eleverna fick idén till detta efter att tidigare ha följt med på en resa för att leverera en hjälpsändning till Vitryssland. Så Hannah Freys personliga engagemang för Vitryssland är inte att ta fel på.
I dag kommer uppgiften att PR-byrån Studio Total fått en "inbjudan" via mail från den vitryska säkerhetstjänsten KGB. De uppmanas infinna sig i Vitryssland inom tio dagar, enligt PR-byråns grundare Per Cromwell. Hans uppfattning är att de är kallade som misstänkta och han säger lite diplomatiskt till TT att "Om det finns formella misstankar mot oss är det ju lite oklart om det är en bra idé att åka dit". Jag kan bara instämma. Det finns så många andra betydligt trevligare platser att resa till.
Fortsättning lär följa.
Fiasko för klimatkompensering av flygresor - vår tids avlatsbrev
2012-08-11
Svt:s TextTV uppmärksammar idag att ytterst få svenska "klimatkompenserar" sina flygresor. Faktum är att mindre än en (1) procent av alla resenärer väljer detta alternativ att alltså betala extra för sin biljet för att bekosta mer eller mindre meningsfulla åtgärder mot klimatförändringarna. Det bristande intresset gäller såväl charterresor som reguljärresor.
Med tanke på att många politiker ofta hävdar att svenska folket är extremt oroliga för klimatförändringarna kan man ju tycka att det är märkligt att nästan ingen klimatkompenserar sina flygresor. Jag tolkar det snarare som att oron bland medborgarna inte alls ligger på den nivå som de mest hysteriska klimatdebattörerna hoppas.
Kanske är det också så att svenska folket genomskådat det här med klimatkompensation? Kanske känner man att det har mycket osäker effekt och att det är svårt att följa hur de pengar man betalar i "klimatkompensation" verkligen används och hur mycket som försvinner på vägen i administration hos de stora globala företag som lever på att administrera företags och människors dåliga samvete? Eller så har man kanske helt enkelt tröttnat på den hysteriska koldioxiddebatten och tycker det finns mer angelägna miljöåtgärder att stödja än att jaga koldioxid?
För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att köpa denna typ av moderna avlatsbrev som främst gynnar en global affärsverksamhet som lever på människors dåliga klimatsamvete. För den som vill stödja miljöarbetet i Sverige eller utomlands finns troligen betydligt bättre sätt där man verkligen kan förvissa mig om att ens insatser gör nytta,
Sommarens Afrikaäventyr, Del 27: Red Colobus Monkey
2012-08-11
Jozaniskogen är dock mest känd för sin unika koloni av speciella
apor - Red Colobus Monkey - som bara finns på Zanzibar. Vilka
underbara djur, helt orädda går de omkring på stigen runt fötterna
på besökarna eller sitter uppe i träden ovanför stigen.
Och på den underbara bilden till vänster sitter en mamma i ett träd
och ammar sin unge.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 26: Regnskog och mangroveträsk
2012-08-11
Mitt inne på Zanzibar finns Jozani-skogen, en lokal regnskog. Ormbunkarna var högre än jag själv.
Vi fick också chansen att vandra runt lite i ett område med äkta mangroveträsk i utkanten på skogen.
Den lilla kameleonten som fanns i området var också svår att motstå...
Sommarens Afrikaäventyr, Del 25: Delfinsafari i Indiska Oceanen
2012-08-11
I en av vikarna på södra delen av Zanzibar har en stor koloni flasknosdelfiner sina hem. Förr jagades dessa hårt eftersom de ansågs äta upp bybornas fisk. I dag är området naturreservat, och byborna har fått en ny inkomstkälla. Man kör ut turister med båt för att studera delfinerna, eller till och med simma, snorkla eller bada bland dem. Man säljer också souvenirer inne i byn vid den lilla hamnen. Återigen kan man säga att turismen både gör det möjligt att rädda de vilda djuren och skapa ekonomisk utveckling hos människorna i området.
Första känslan var att alla båtar som kör omkring i området och letar efter delfinerna och sedan följer efter dem borde störa delfinerna. Men vi förstod snart att delfinerna tycker om uppmärksamheten och snarast söker sig till båtarna av nyfikenhet. Det var en fantastisk känsla att se dessa underbara djur på nära håll. Ett minne för livet.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 24: Paradisstranden vid Paje
2012-08-11
Varför åka till Västindien, Bali eller Thailand? Zanzibar är billigare, det är betydligt färre turister, och man har nästan stranden för sig själv. Bättre än så här blir det nog inte.
På stranden spelar byns pojkar fotboll, fäderna är ute och fiskar och mödrarna tvättar eller letar efter ätbara snäckor tillsammas med de små barnen. Och mitt i detta solar och badar turister, och dessutom är Paje ett centrum för Kite-surfning (surfning efter flygande drake eller skärm). Längst stranden finns ett antal restauranger, men området är väldigt oexploaterat med ytterst få affärer och butiker. Ingen hyr ut solstolar på stranden eller går omkring och säljer donuts eller dricka....potentialen på Zanzibar för att bygga ut turistnäringen är enorm.
Längs stranden erbjuder lokalbefolkningen turer med traditionella båtar ut till reven utanför för den som vill dyka eller snorkla.
En spännande sak är tidvattnet som rör sig med viss regelbundenhet, flera gånger om dagen. När det är som lägst är det plötsligt flera kilometer ut till vattnet. Man får välja sina badtillfällen.
Stranden är gott och väl en mil lång, och där vi bodde går sanden ut många hundra meter ut i vattnet. På andra ställen är det revstränder där det inte går att bada. Paje har antagligen bland de bästa stränderna längs ostkusten. Bilderna nedan är från en strand några kilometer söder om vårt hotell, inte alls lika badvänligt, men en ganska spännande natur.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 23: Arabian Nights
2012-08-11
Med minibuss tog vi oss tvärt över ön från Stone Town till den lilla fattiga byn Paje på östkusten. När vi klev in på vårt hotell, Arabian Nights, kändes det som att komma till paradiset. Och alldeles utanför hotellet väntade den milslånga stranden och det turkosblå vattnet.
I Tanzania har man alltid myggnät runt alla sängar på hotellen, och när man lägger sig fäller man ned dem runt hela sängen. Moskiterna kan sprida malaria, och även om man är vaccinerad så är det skönt att slippa utsätta sig för risken. Snygg bäddning för övrigt, så ska det se ut hemma också framöver...
Från restaurangens lilla altan med vasstak hade man denna utsikt över Indiska Oceanen. Själv sitter jag och slöar i skuggan med ett glas coca-cola. Alkohol fanns inte på vårt hotell och inte på de flesta andra heller. Zanzibar är muslimskt och då blir det inga starkvaror. Fast längs stranden fanns en 4-5 restauranger som hade både vin och drinkar och det är inte förbjudet att dricka alkohol.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 22: Färjan till Zanzibar
2012-08-11
Det kändes ganska skönt att lämna Dar es Salaam, inte minst som det kom flera oerhört kraftiga skyfall mellan varven, det var säsong för monsunregn. Vi blev körda till färjeterminalen för att fortsätta vår resa mot Zanzibar. Vi blev anvisade en egen plats att vänta på i något slags gallerförsett förrådsrum. Man ville tydligen inte att vi skulle behöva vänta tillsammans med lokalbefolkningen. Färjeterminalen var ett totalt kaos av människor, men till slut kom vi på rätt färja.
Här lämnar vi Dar es Salaam och börjar resan mot Zanzibar.
Både vår egen färja och de andra vi såg var nya och moderna. Det kändes bra, med tanke på att det var en stor färjekatastrof bara någon vecka innan vi kom till Dar es Salaam. Hundratals människor omkom då när en äldre, mycket överlastad, bilfärja sjänk utanför Zanzibar. Under vår båtresa satt jag och spanade ut över vattnet för att eventuellt se några delfiner. Plötsligt kom ett manslik flytande förbi fönstret, på bara några meters avstånd. Det var en medelålders västerländsk man. Hans öppna ögon stirrade rakt ut och det var en riktigt otäck upplevelse. Troligen var det ett av offren från den nyligen inträffade färjekatastrofen.
Slutligen anlände vi så till Stone Town, huvudstaden på Zanzibar, mest känd för sina gamla hus med vackra dörrar, och för att det är den legendariske sångaren Freddy Mercurys födelsestad. "Karibu Zanzibar" betyder "Välkommen till Zanzibar" på swahili.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 21: Förebyggande arbete mot Aids
2012-08-11
När jag gick runt i området kring vårt hotell såg jag plötsligt denna husvagn uppställd i en gatukorsning. Det var hälso- ministeriets husvagn och en del i regeringens kamp mot aids. Utanför husvagnen satt en grupp yngre kvinnor och väntade på att få komma in något av husvagnens fyra rum och hiv-testa sig. Av hänsyn till unga kvinnorna avstod jag från att fotografera de inblandade.
Jag fick dock kontakt med en kvinna som verkade ansvara för verksamheten och lämnade över mitt engelskspråkiga riksdagsvisitkort, vilket brukar öppna alla dörrar. Så också denna gång. Jag frågade om hon hade tid att berätta lite om Tanzanias program mot HIV och AIDS. Det var inga problem. Efter en stund fick jag stiga in i husvagnen och prata med en av sköterskorna. Hon menade att Tanzania tar HIV och AIDS på stort allvar och att man har bättre kontroll på dessa sjukdomar än i grannländerna
Sköterskan berättade att de flesta som testar sig glädjande nog är negativa, ca 80%. Men alltför många är trots detta smittade och regeringen får välkommet stöd från WHO i sitt förebyggande arbete. Detta går bland annat ut på att informera om hur man skyddar sig mot smitta, det handlar om att genomföra HIV-tester, och det handlar om att förebygga blodsmitta på sjukhusen. Man har också blivit bra på att medicinera HIV-positiva gravida kvinnor, och på det sättet skydda fostret från att smittas av mamman. Samtidigt sa hon att det är en stor utmaning att få människor på landsbygden som varken kan läsa eller skriva att ta till sig kunskap och information. Traditionen med månggifte är också ett problem, en man med många fruar kan givetvis smitta allihop om han själv är HIV-positiv.
Att stödja Afrikas länder i kampen mot HIV och AIDS är oerhört angeläget. Många barn blir föräldralösa när de mister sina föräldrar i AIDS, och de som är svårt sjuka hamnar ofta utanför samhället i en ofattbar misär eftersom ingen vågar ha med dem att göra. Mediciner är dyra och det drabbar en sjukvårdsorganisation som redan är hårt ansträngd och har små resurser.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 20: Dar es Salaam
2012-08-11
När vi närmade os Dar es Salaams förstäder blev kommersen livlig. Försäljarna flockades kring alla bussar för att leverera varor genom fönstren.
Dar es Salaam är en verklig storstad, uppges ha något under 4 miljoner invånare, men sanningen är nog den att ingen riktigt vet. Vi bodde på ett hotell ganska nära Centrum, men trots detta var det återigen en usel grusväg som gata utanför det fina hotellet. Vi drabbades av ett riktigt monsunregn, och gatan mer eller mindre flöt bort.
Staden har många moderna byggnader och är finansiellt Centrum för Tanzania. Här finns också regeringsbyggnader och ambassader och en viktig hamn. Men det finns också en ofattbar slum, fullt i klass med Bombay i Indien. Ovanstående två foton har jag hämtat från Internet, vårt besök varade bara ett dygn, och det fanns ingen möjlighet att skapa sig en översiktlig bild av staden. Men det lilla vi såg styrkte att kontrasterna är oerhörda.
En sak som upprepas i alla större tanzaniska städer är den välkomnande försäljningen av växter och plantor längs infartslederna. Plantor är oerhört billigt och utbudet fantastiskt stort. Och många tjänar sina pengar på detta och driver upp och sköter sina plantor direkt i anslutning till gatorna. Ett vacker inslag i en annars ganska grå och smutsig stad.
Borås Tidning om vår sommarfika med media i går
2012-08-10
I går startade vi moderata riksdagsledamöter från valkretsen något som förhoppningsvis ska bli en återkommande tradition. Vi bjöd in media till sommarfika i Ramnaparken för att diskutera det politiska läget och höstens politiska utmaningar, samt gav möjlighet för media att ställa frågor om våra olika ansvarsområden. Det drar ihop sig till inledningen av mitt sjunde år som riksdagsledamot, det är inte klokt vad fort tiden går!
Olika världar
2012-08-10
Dryga två veckor i Tanzania ger perspektiv på tillvaron. Inte minst när det gäller fattigdom. I Tanzania bor ett stort antal barn i enkla lerhyddor med halmtak, utan el, telefon och rinnande vatten. Många av dem får inte gå i skolan eftersom föräldrarna inte har råd med den blygsamma kostnaden för skoluniform och skolmaterial.
I Sverige valde nyligen två föräldrar som lever på försörjningsstöd att flytta till en större bostad för att de två barnen skulle kunna bo i separata rum. Den höjda hyreskostnaden ville man att kommunen skulle stå för. Kommunen vägrade, men Förvaltningsdomstolen fastställde att eget rum för barn numera ingår i begreppet skälig levnadsstandard.
Frågan är hur långt vi ska gå i Sverige när det gäller begreppet skälig levnadsstandard? Är det verkligen rimligt att skattebetalarna ska kunna tvingas betala precis allt som föräldrar anser att deras barn har rätt till? Eget rum? Egen dator? En dyr mobiltelefon? Var går gränsen mellan samhällets ansvar och föräldrarnas ansvar?
Många av dagens föräldrar (inklusive jag själv) har under delar av vår uppväxt delat rum med våra syskon. Är det verkligen det största samhällsproblemet för familjer med låga inkomster att barnen tvingas dela rum? Är det exempelvis inte viktigare för dessa barn att erbjuda en riktigt bra skola? Allt handlar som bekant om att prioritera, pengarna räcker inte till allt.
Jag är övertygad om att diskussionen kommer, förr eller senare, om att skärpa reglerna för försörjningsstödet. I längden kommer vi knappast att ha råd att hela tiden flytta fram gränserna för vad som anses vara skälig levnadsstandard, och därmed öka kommunernas kostnader för försörjningsstödet, vilket tar resurser från annan.
Härlig bild!
2012-08-09
Man kan ju inte annat än gilla vår kung när man ser detta foto som togs strax efter den svenska handbollssegern mot Danmark i OS i går.
Härlig seger och härlig bild!
Företagen tror inte på Socialdemokraternas jobbpolitik
2012-08-09
Företagsledarna ger tummen ned för Socialdemokraternas förslag för fler jobb och lägre ungdomsarbetslöshet. Allt enligt en undersökning som Skop har gjort på uppdrag av Dagens industri. I undersökningen tillfrågades 600 företagsledare om det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som har bäst politik för att minska ungdomsarbetslösheten. Hela 50 procent svarar att de tycker att Moderaterna har bäst politik på området, medan bara 23 procent ger sin röst till Socialdemokraterna. Vaga löften om "utbildningskontrakt" och praktikplatser till priset av fördubblad arbetsgivaravgift för unga imponerar inte på företagarna.
Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsexpert Patrik Karlsson blir inte överraskad över företagarnas sympatier. "Jag är inte alls förvånad. Moderaterna har varit med att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar, något som våra medlemmar har uppskattat. Det är en sänkning som Socialdemokraterna vill ta bort. De lösningar som S vill göra för ungdomar finns mer eller mindre redan", säger Patrik Karlsson.
För egen del tycker jag det är särskilt tänkvärt att inte arbetsgivarna tror på Socialdemokraternas politik. Det är ju faktiskt arbetsgivarna som förväntas anställa fler.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 19: Gigantiska miljöutmaningar
2012-08-08
Tanzania brinner! Både på landsbygden och inne i stan används främst ved och träkol som bränsle. Ett exempel är Stone Town, huvudstaden på Zanzibar. Bara bagerierna i denna stad förbrukar dagligen (!) mellan 30 och 45 ton ved för att baka sitt bröd. Längs vägarna ställer lokalbefolkningen ut säckar med kol eller travar med ved som sedan förbipasserande köper med sig. Ved och kol används både i hushållen för matlagning, uppvärmning och belysning, i jordbruket, på kaffeplantagerna och av industrin.
Utöver detta eldar man upp alla sopor öppet i naturen, antingen vid vägkanten eller i grävda gropar. I byarna brinner det överallt längs vägen. Samma sak inne i städerna, röken sticker i näsan när man är ute. Hälsoriskerna måste vara enorma.
Värsta exemplet var nog i Moshi där det fanns en gata med flera verkstäder och däckfirmor för tunga fordon. Varje dag eldar man upp alla de gummidäck som man bytt ut på lastbilar och maskiner, mitt inne i stan! Den tjocka svarta röken ligger över området varje dag och det svarta sotet från däcken rinner ned i närmsta vattendrag.
Bensin kostar nästan lika mycket som i Sverige, vilket gör att det är mycket dyrt för Tanzanier att köra bil. Men trots detta växer bilparken ohämmat och vägnätet räcker inte till. Många fordon är i usel kvalitet och alltför ofta bolmar tjock svart rök ur fordonens avgasrör.
Men inte nog med detta, i Tanzania, främst de fattigare delarna, tillämpas fortfarande svedjebruk i stor omfattning som innebär att man eldar av buskvegetationen och den låga skogen för att sedan kunna så majs eller plantera bananplantor i askan. Längs vägen mellan Moshi och Dar es Salaam såg vi ett stort antal pågående bränder under en och samma dag. Det var sorgligt att se det sönderbrända landskapet och alla förstörda träd, och man kan bara tänka sig hur många vilda djur som dör i lågorna.
Vi fick klart för oss att det idag är förbjudet att hugga ned skog i Tanzania utan tillstånd. Men tydligen ser man ändå mellan fingrarna med organiserat svedjebruk, trots att det allvarligt skadar både växter och djur och samtidigt medför enorma hälsoproblem i form av sot och förorenade vattendrag.
Elnätet är ytterst bristfälligt, många byar saknar helt elanslutning. Fast telefonnät finns inte, men ganska många verkar ha mobil. Laddar gör man då hos någon som har el i sitt hus eller på sin arbetsplats, och man betalar en liten slant för elen. Att ansluta sig till elnätet är mycket dyrt, och även elförbrukningen är dyr för många fattiga landsbygdsbor.
Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv när jag tänkte på de svenska klimatfanatikerna som gjort de svenska koldioxidutsläppen till sin viktigaste fråga. Det blir närmast lite fånigt att tala om koldioxidutsläpp i Sverige när man sett omfattningen av ved- och koldeldning i Afrika. (Vilket för övrigt är exakt samma sak som jag upplevde vid mitt besök i Indien). Det bästa vi kan göra för den globala miljön är givetvis att hjälpa fattigare länder att komma ifrån beroendet av kol och ved och trygga deras tillgång på friskt vatten. Kanske bygga små solkraftverk för elproduktion, rusta upp och bygga ut elnätet, byta till gasspisar i hushållen, hjälpa bönder att lära sig nya former av odling eller byta grödor som inte kräver svedjebruk, effektivisera industriprocesser, borra brunnar, rena avlopp och skydda vattentillgångarna. Om vi använde bara en bråkdel av kostnaden för dyra svenska "klimatinvesteringar" till att hjälpa Tanzania skulle effekten givetvis bli mångdubbelt större och dessutom antagligen rädda massor av människor från en för tidig död till följd av luftföroreningar eller otjänligt vatten. Det är hög tid att skicka de svenska klimatfanatikerna till Afrika eller Indien på studieresa!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 18: Korruption och bistånd
2012-08-08
Denna bildserie är en illustration av den utbredda korruptionen i Tanzania. Under vår långa dagsresa på landsvägen från Moshi till Dar es Salaam, drygt 50 mil, stoppades vi ett antal gånger av polisen. Ibland för en nitisk kontroll av fordonet eller fordons- handlingarna, ibland för en verklig eller påhittad fortkörning.
När vi stoppades var proceduren densamma. Först en diskussion mellan polismannen och vår chauför om huruvida något fel begåtts. Därefter gjorde polismannen ett tecken bakom ryggen om att det var läge att betala en muta. Vår chaufför gick då ur bilen och gick iväg och förhandlade en stund. När han betalat en summa i muta, normalt motsvarande 50 eller 100 svenska kronor, fick vi köra vidare. Vid ett tillfälle fick vår chaufför ett "kvitto" på böterna, men när vi tittade på kvittot var det daterat 2011 - det var ett gammalt kvitto, vilket gjorde att poliserna slapp redovisa bötesbeloppet och själva kunde dela pengarna mellan sig.
För ordningens skull ska jag påpeka att jag inte har något belägg för att just polismannen på bilden tog några mutor från vår chaufför. Mutor betalas inte i direkt anslutning till det egna fordonet, utan affären görs upp en bit bort vid vägkanten. Vår chaufför berättade att han ibland kunde stoppas 11 gånger under de 50 milen mellan Moshi och Dar es Salaam.
Ett annat utbrett system är obefogad "dricks" till allt och alla. Ingen verkar göra sitt arbete om man inte blir smord med extra dricks utöver sin lön. Det gäller personal på hotell och restauranger, men också vad vi förstod offentliga myndighetspersoner. Lärare arbetar exempelvis ofta mot lön i den offentliga skolan, men har samtidigt anställning som lärare även i en privatskola. Ibland uteblir man sedan från sitt vanliga arbete i den offentliga skolan. Även på flygplatsen såg vi misstänkta fall av mutor där flygplatspersonal tog kontant betalt av turister för alltför tungt bagage, utan att lämna kvitto. Som turister visste vi om systemet med "dricks" innan, och hade förberett oss med stora buntar med endollarsedlar för detta ändamål.
Vi fick höra från säker källa (svenskar på plats) att misstänkt korruption till och med förekommer på den svenska ambassaden i Dar es Salaam. Lokalanställd tanzanisk personal påstås begära mutor för att handlägga visumärenden och liknande. Om man inte betalar mutor dyker det ofta upp "oväntade problem" som gör att ärenden drar ut på tiden. Svenskarna på plats hade uppmärksammat den svenska ambassadledningen på detta, men utan resultat. Detta är något jag tänker lyfta politiskt. Svenska ambassader ska givetvis inte förknippas med mutor och mygel.
Det svenska biståndet ifrågasätts också av alla välutbildade tanzanier man träffar. De säger rakt ut att det är meningslöst att pumpa in pengar i Tanzania, dessa når ändå aldrig den fattiga befolkningen utan stannar i politikernas och ledarnas fickor. Bättre tycker de det är om man arbetar med mindre lokala projekt där man direkt kan se effekter av det utländska stödet.
Det allra bästa sättet att stödja Tanzania är kanske att besöka landet som turist. På Zanzibar får man hela 80% av sina exportinkomster från turismen redan idag, och det finns en stor potential att utveckla turistnäringen ytterligare i hela Tanzania. Men självklart är den utbredda korruptionen ett problem både för att locka utländskt kapital företag och turister till landet.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 17: Tanzania - politik och fakta
2012-08-08
Tanganyika blev självständigt 1964 och gick då i en union med Zanzibar. Det nya landet tog då namnet Tanzania. Huvudstad är officiellt den mindre staden Dodoma mitt inne i landet där parlamentet finns, men regeringen och de flesta myndigheter finns i den förra huvudstaden, storstaden Dar es Salaam vid kusten. Elaka tungor påstod att parlamentet flyttat till den mindre staden Dodoma för att parlamentarikerna var trötta på bilköerna i Dar es Salaam. Det skule i och för sig inte alls förvåna.
Även i Tanzania sänds debatterna i parlamentet direkt i TV, och det är lätt att förstå att fattiga landsbygdsbor som bor i lerhyddor med halmtak har svårt att känna att parlamentarikerna lever i samma värld när de ser de välklädda parlamentarikerna i det nybyggda parlamentet. Tanzania är kontrasternas land. Vissa människor lever på västerländsk nivå eller till och med högre medan andra är extremt fattiga.
Tanzania har drygt 43 miljoner invånare enligt den senaste folkräkningen, men ingen vet exakt hur stor befolkningen är. De flesta tanzanier tillhör folkgruppen Bantu som består av över 130 olika stammar. På fastlandet är en majoritet kristna, ca en tredjedel muslimer och resten tillhör lokala traditionella religioner. På Zanzibar är 99% av befolkningen muslimer. Landet är ett av få i Afrika som inte skakas av interna motsättningar utan har något slags gemensam nationalkänsla. Det gemensamma språket är Swahili och även engelska är officiellt språk.
I både Tanzania och grannländerna finns stora mängder naturtillgångar, både guld, uran, ädelstenar och olika slags metaller. Denna rikedom är för övrigt är en orsak till det påpgående inbördeskriget i Kongo.
När Tanzania blev självständigt tog det revolutionära socialistiska partiet makten och utropade en enpartistat. Även efter att flerpartisystem infördes 1992 så har revolutionära partiet styrt landet hela tiden, men oppositionen har stadigt vuxit sig starkare i de senaste valen. Tanzanias förste ledare var socialisten Julius Nyerere. Hans socialistiska dröm spårade uppenbarligen ur. Under hans styre nationaliserades många utländska företag, men utan att det fanns kompetent personal som kunde driva dem, utländska lärarvolontärer ersattes med inhemska lärare utan tillräckliga kvalifikationer och självständiga bönder tvingades in i för dem främmande socialistiska kollektiv. Ett elittänkande bredde ut sig bland dem som på statens bekostnad fått högre utbildning. Den afrikanska socialismen under Nyerere urartade i byråkrati och korruption, vilket lever kvar än i dag.
Vår guide påstod att inkomstskatten i genomsnitt var ca 10% på löneinkomster, men det är inte säkert att siffran är korrekt. Men oavsett vilket verkar man inte få mycket för de pengar man betalar i skatt. Lönerna för offentliganställda verkar vara låga och det uppmuntrar givetvis till "extraknäck".
Tanzania var länge den svenska socialdemokratiska regeringens afrikanska favoritland och Sverige har genom åren lämnat ett antal miljarder i bistånd till landet. Presidenten Nyerere var personligt bekant med Olof Palme, som också besökte Tanzania flera gånger. När man talar med lite äldre politiskt intresserade och välutbildade tanzanier nämner de ofta spontant Olof Palmes namn. När jag förklarade att jag själv är parlamentsledamot och tillhör den andra politiska planhalvan som numera styr Sverige väcker det viss uppmärksamhet. Men alla svenskar är populära, även om man får många kommentarer om missriktat svensk bistånd som inte alls når människorna utan försvinner i korrumperade fickor på vägen.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 16: Mer än 50 mil genom Tanzania
2012-08-08
Efter besöken i norra Tanzania körde vår chaufför oss över 50 mil med jeep genom den tanzaniska landsbygden, från Moshi vid Kilimanjaro ner till storstaden Dar es Salaam vid kusten. Första halvan av resan gick på högplattån "Masaj-stäppen" längs den långa bergskedjan som går från Kilimanjaro i öster nästan ända fram till kusten, och utgör gräns mellan Tanzania och Kenya.
Resan tog över 10 timmar, och under den tiden hann vi se väldigt mycket av Tanzanias landsbygd, både total ödemark, byar och små städer. Ju längre österut vi kom, bort från området Arusha/Moshi, desto fattigare blev det. Jordbruksmarken är sämre, vattentillgången närmast obefintligt och klimatet mycket torrt. Låga buskar täcker marken, och av och till står ett ståligt jättelikt baboabträd eller enstaka andra större träd.
Den vanligaste grödan i detta området är jättelika fält med Agave (bilden ovan till vänster). Bladen från växten används för att tillverka korgar och andra flätade produkter. Lite majsodlingar syntes också längs vägen.
Byggnaderna och bostäderna blev allt mer primitiva, allt oftare var det enkla fallfärdiga lerhyddor med halmtak i stället för betonghus med plåttak som var vanligare uppe i bergstrakterna runt Kilimajaro. Vi fick klart för oss att detta är en av de fattigaste delarna av Tanzania.
Längs vägen säljer man de få produkter man producerar. Varje by verkar vara specialiserade på sina grödor, en säljer meloner, en annan bara bananer eller endast apelsiner.
När vi närmade oss Dar es Salaam blev byarna större och husen återigen lite bättre. Affärsverksamheten ökade i omfattning och mängden människor och bilar likaså. Sista biten genom Dar es Salaams förstäder tog flera timmar att köra genom nästan stillastående trafik.
Dags att markera mot Vitrysslands patetiska diktator
2012-08-08
Vitryssland är inte bara Europas sista diktatur, det är också i praktiken nästan ett av Sveriges grannländer. När Vitryssland nu slänger ut alla svenska diplomater ur landet och stänger den svenska ambassaden i Minsk så visar diktaturen sitt rätta ansikte. Det svenska engagemanget för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland blev uppenbarligen för mycket för diktatorn Lukasjenko.
Jag har själv flera gånger varit med och tagit emot ungdomar från Vitryska oppositionen på studiebesök i Sveriges riksdag. När man hör dessa ungdomar berätta om vilka villkor oppositionen arbetar under, hur diktaturregimen på alla sätt försöker hindra fria media att verka, och hur man försöker begränsa nyhetsflödet från utlandet och göra det dyrt och svårt att använda internet inser man att vi talar om en verklig diktatur. Jag tycker snarast det är smickrande att Vitrysslands pinsamme lille diktator reagerar så starkt på det svenska stödet för demokrati i Vitryssland att han slänger ut alla svenska diplomater och stänger den svenska ambassaden.
Carl Bildt säger till TT, orädd och träffsäker som vanligt, att "Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko beter sig som den buse han är". På Carl Bildts blogg kan man också läsa följande uppseendeväckande information om hur Vitryssland försökt utöva utpressning mot Sverige:
"Lukasjenko-regimen har så beslutat att utvisa Sveriges ambassadör i Vitryssland Stefan Eriksson. Det är självfallet ett grovt brott mot normerna för relationerna mellan stater. Att våra relationer med regimen i Minsk är ansträngda är ingen större nyhet. Och situationen har ju blivit mer spänd efter det gravt förfuskade presidentvalet i december 2010 och de politiska fångar som vi sedan dess sett i landet. I inget annat land i Europa är friheten så förtryckt, och regimen så auktoritär, som i Vitryssland.
I nära samarbete med övriga EU-länder, liksom med politiska partier och frivilligorganisationer i Sverige, har vi ju ett relativt omfattande program för stöd inte minst till organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i Vitryssland. Att detta inte är populärt hos regimen i Minsk är knappast ägnat att förvåna.
I samband med mötet i Bryssel den 23 juli mellan EU och det Östliga Partnerskapets utrikesministrar ville Vitrysslands utrikesminister att jag skulle lova att ambassadör Eriksson skulle förflyttas från Vitryssland inom den allra närmaste tiden. Endast då kunde man tolerera att han kunde återvända till Minsk efter sin semester i Sverige.
Han förklarade att hans president var allt mer irriterad, och refererade både till att ambassadör Eriksson hade varit på möten som oppositionen ordnat, att vi på ambassaden hade gett stöd till frivilligorganisation och att en bil med böcker hade stoppats på gränsen mellan Litauen och Vitryssland. Något annat konkret hade han inte att anföra.
Jag avvisade självfallet varje överenskommelse av detta slag".
Personligen tycker jag det är närmast pinsamt att låta Vitryssland arrangera ishockey-VM 2014. En regim som har så bristande respekt för demokrati borde inte få detta förtroende, särskilt inte som man kommer att stänga ute alla "besvärliga" journalister, politiker och andra från att besöka evenemanget. Att ta ifrån Vitryssland detta evenemang skulle svida alldeles lagom mycket hos den maktgalne presidenten Lukasjenko som bygger sitt mandat på grovt valfusk. Det var den åsikt jag hade på ett möte om saken med hockeyförbundet i riksdagen den 18 april, och den stärks ytterligare efter det som nu har hänt.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 15: Barnhemsbesök i Moshi
2012-08-08
Vi gjorde ett besök som låg helt utanför programmet, nämligen på ett barnhem i Moshi. Barnhemmet finansieras av svenska privatpersoner, för övrigt bosatta i Marks kommun. Vi träffade dessa markbor som för tillfället var på besök i Moshi och följde med på ett besök ut till barnhemmet.
Barnhemmet har 12 barn i varierande åldrar. Barnen är föräldralösa, flera av dem har mist båda sina föräldrar i aids, andra är gatubarn som man tagit hand om. Barnhemmet är en liten lummig oas med fin och lekvänlig trädgård i utkanten av Moshi. Man arbetar just nu med en utbyggnad av barnhemmet.
Man har några fast anställda och försöker ge barnen en bra uppväxt i något slags "storfamilj", där alla hjälper till efter förmåga. Vid vårt besök pågick hårklippning där den äldste ungdomen ordnade till frisyren på de mindre barnen. Stämningen var god och man kände verkligen att dessa tolv barn fått en chans som många andra barn saknar. Alla barnen går i skolan och de får en kärleksfull uppväxt i trygghet, finansierat av svenska pengar. En form av frivilligt bistånd som verkligen når dit det ska!
Barnhemmet har också ett hus där frivilliga volontärer kan bo. Man tar emot svenska ungdomar som vill arbeta frivilligt under en längre eller kortare tid. Tankar finns även att erbjuda elever från Marks Gymnasieskola, främst omvårdnadsprogrammet, praktik på barnhemmet framöver.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 14: Skola och sjukvård i Tanzania
2012-08-08
Under vår resa pratade jag mycket med våra guider för att lära mig mer om Tanzania. Man påpekade gärna att både skola och sjuikvård omfattar alla, men när man skrapade lite på ytan insåg man snabbt att det inte riktigt är så.
Grundskolan (primary school) är formellt sett gratis och öppen för alla barn. Men samtidigt krävs det att föräldrarna betalar en skoluniform och allt skolmateriel som pennor, papper och liknande. Detta kanske inte låter så farligt efter svenska mått, kostnaden är motsvarande några hundra svenska kronor per år. Men för en fattig familj på landsbygden helt utan inkomster och med självhushåll finns det inga pengar till barnens skolgång. Alltför många fattiga håller därför sina barn hemma i stället för att skicka dem till skolan. Barnen används som arbetskraft hemma på gården.
De barn som går i skolan verkar inte heller få någon vidare undervisning. Ofta är det brist på utbildade lärare, och man går i skift, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen. Fler personer vi talade med sa rent ut att barnen inte lär sig något alls i skolan.
När det sedan är dags för secondary school (gymnasiet) måste eleverna pröva för att få börja där. Endast de duktigaste eleverna får chansen, de som inte blir antagna hänvisas till privatskolor om föräldrarna har råd. Många barn går därför inte i gymnasiet. Det finns universitet och en del tanzanier är välutbildade, men det handlar då ofta om människor i de större städerna.
Sjukvården i Tanzania är också starkt subventionerad av staten, men inte gratis. Man betalar kontant på plats eller via egen privat försäkring. Även här fick vi klart för oss att för tanzanier med arbete och hyfsad inkomst är sjukvårds- kostnaderna inget problem utan snarare billigt, men för den som saknar inkomst och pengar är det en helt annan sak.
Social omsorg om äldre, funktionshindrade, föräldralösa eller hemlösa verkar inte finnas alls, eller i mycket liten utsträckning. De flesta verkar vara hanvisade till bygemenskapen eller familjen. Har man lämnat sin by och flyttat till storstäderna är det tiggeri och hemlöshet som gäller
Sammantaget kan man konstatera att Tanzania har enorma utmaningar att lyfta befolkningen ur fattigdomen, att ge barnen en god utbildning och erbjuda sjukvård och äldreomsorg och sociala skyddsnät för utsatta människor. Ett glädjeämne är alla de frivilligorganisationer, kyrkor och ideella krafter som gör lokala insatser. Mer om det i nästa inlägg.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 13: Besök på kaffekooperativ i Moshi
2012-08-08
Ovanför Moshi, på dryga tusen meters höjd, ligger ett stort antal mindre kaffeplantager. Dessa har slagit sig ihop till flera större kaffekooperativ för att kunna skapa volymer som möjliggör export och effektiv hantering av kaffeproduktionen. Vi besökte kooperativet Kahawa Shamba och fick en rundvandring på plantagen. På kilimanjaros sluttningar odlas främst Arabica-kaffe. Kaffet i kooperativet produceras enligt villkoren för rättvisemärkta produkter.
Jorden är dock oerhört bördig i detta område och det är gott om vatten. Man odlar kaffe och bananer och andra grödor tillsammans. Bananplantorna skuggar de lägre kaffebuskarna och skyddar dem från hetta, och odlingen av flera olika grödor ger större intäkter.
Vi besökte ett traditionellt hus i byn, och man kan bara säga att det var extremt fattigt. Ett golv bestående av grus och jord, enkla träväggar förstärkta med lera och oerhört primitivt. Men andra hus i byn var betydligt bättre, så skillnaden i standard varierar. Ca 80% av husen i byn saknar dock elektricitet. Fast telefoni finns inte heller, däremot en hel del mobiltelefoner. Laddningen sker genom att man betalar en liten slant till den som har el och laddar sin telefon där.
Miljön var trots den enkla boendestandarden tilltalande, hög frisk luft, mycket lummigt och grönt och allt verkade växa med en väldig fart. Barnen verkade ha en mycket bättre boendemiljö än i de fattiga byar och städer vi såg längs vägen, och det var inte heller lika smutsigt och rökigt i byn.
Vid vårt besök fick vi aktivt delta i hela produktionen av kaffe - plocka bönor, krossa dem så ytterskalen rensas bort, stöta skalen så inneskalet försvinner, rensa bönorna, rosta dem över öppen eld och slutligen med en stor trämortel krossa kaffebönorna till kaffe. Därefter drack vi vårt egenproducerade kaffe i ett av husen i byn. På bilden nedan har jag fått ansvaret för att rosta vår skörd över öppen eld innan det är dags att mala kaffet.
Jag fick stor respekt för arbetet bakom produktionen av ett kilo kaffe, och det var beklämmande att höra hur lite man fick betalt jämfört med det pris vi själva betalar i affären hemma. Jag ska aldrig mer klaga över dyrt kaffe!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 12: Moshi
2012-08-08
Moshi är en mindre stad öster om Arusha, alldeles vid foten av Kilimanjaro, afrikas högsta berg, nära 6.000 meter högt. Moshi har några hundratusen invånare och är en sällsam blandning av moderna byggnader och enklare hus. Utanför vårt nya fina åttavåningshotell var det återigen en grusväg - mitt inne i staden.
Moshi är centrum för all tursim till Kilimanjaro, inte minst bergbestigare och vandrare. Många restauranger och hotell lever på turismen. Kilimanjaro var dock helt täckt av moln under hela vårt besök, så vi såg inte en skymt av berget mer än lite svagt en sen kväll, när man kunde skymta snön på toppen. Lite snopet!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 11: Farväl till Ngorongoro
2012-08-08
Efter besöket i masajbyn och safarituren var det dags att lämna Ngorongoro. Men även utanför Ngorongoro finns spännande djur, exempelvis enorma termitstackar som syns överallt längs vägarna. Denna stack var högre än jag själv, gott och väl två meter hög.
På väg tillbaka till Arusha såg vi solen gå ned över det afrikanska lanskapet.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 10: Besök hos Masajer i Ngorongoro
2012-08-08
Inne i Ngorongoro finns flera masajbyar där människor lever på traditionellt vis. Främst ägnar man sig åt boskapsskötsel, och varje dag vallar man sina stora hjordar med kor ned till sjön nere i Ngorongoro för att djuren ska få vatten, varefter de vallas hem till byn igen. Byns barn och ungdomar deltar självklart i detta arbete. Vid vattenhålet trängs korna med gnuer och andra vilda djur. Nattetid stängs djuren in i en stor rund inhägnad i byn till skydd för rovdjuren i området. Främst verkar man använda korna för mjölkproduktion.
Masajerna har givetvis insett att turister är en lukrativ verksamhet, och man måste betala en avgift för att få besöka byn, och gärna köpa lite egentillverkade hantverksprodukter också. Pengarna man får in påstod man främst gick till att köpa vatten (man har ingen tillgång till färskvatten utan måste köpa och transportera vatten till byn). Man köper också livsmedel, kläder och skolböcker till barnen.
Vid vår ankomst till byn möttes vi av en välkomstdans där både män och kvinnor deltog. Sedan blev det en rundvandring i byn och besök i en av hyddorna.
Bostäderna är hyddor byggda av lera, trä och kospillning som yttre täckning. Det är lågt i tak, men inne i hyddan är det gott om plats och den står emot både blåst, regn och hetta. Rökhål i taket gör det möjligt att ha en eld brinnande inne i hyddan. Den sinnrika ingången som är formad som en snäcka håller vinden borta från hyddan.
Byn vi besökte hade ca 170 invånare. Byns hövding har 24 fruar (!), vilket innebär att han i stort sett är far eller farfar till alla barnen i byn. Byn är alltså i praktiken en enda storfamilj. Vår guide, hövdingens äldste son, beklagade sig att han var så ung att han ännu bara hade två fruar, men han skulle skaffa fler. När jag meddelade att jag bara hade en fru såg han väldigt förvånad ut...
Det här med månggifte är en tradition bland masajerna. Givetvis medför det problem. Dels med inavel som ibland medför både fysiska och psykiska funktionshinder, dels risk för att sjukdomar som exempelvis aids ska spridas snabbt i en by. Men vad jag förstod så har masajerna sina egna lagar och regler som är garanterade av den tanzaniska staten, så traditionen med månggifte lär knappast gå att lagstifta bort i Tanzanias parlamentet.
Vi besökte också Masajskolan i utkanten av byn. Skolan är för de minsta barnen (närmast förskola/lågstadium), när barnen sedan blir äldre går de till en större skola långt från byn. Jag fick aldrig riktigt klart för mig hur långt barnen tvingas gå, men en titt på kartan säger att det säkert handlar om flera mils vandring åt varje håll. Detta är väl å andra sidan sannolikt inte jobbigare än att valla kor flera mil, så barnen är nog vana. På bilden till vänster nedan samtalar jag med byhövdingens äldste son och den kvinnliga läraren. Vi fick också en liten högläsning och räkneövning på engelska av barnen. I vilken mån de verkligen förstod det de läste eller bara repeterade en utantillläxa som läraren lärt dem var väl däremot något oklart.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 9: Lejonen i Ngorongoro
2012-08-07
Mäktigast av allt var nog att se en av lejonflockarna på nära håll. Mycket nära håll! En av flockarna befann sig nämligen mitt på en av vägarna i området. Två av lejonen hade lagt sig att vila i skuggan av en jeep som stannat till för att fotografera dem. Lejonen vägrade att flytta på sig så det tog lång tid innan jeepen kunde köra vidare.
Ett annat lejon låg mitt på vägen och vägrade resa på sig. Jeeparna fick helt enkelt köra runt. Djuren strövade i övrigt helt obehindrat omkring bland bilarna och verkade inte bry sig nämnvärt, utöver att de tydligen gillade att vila i skuggan av jeepar som stannat till. I ett buskage vid sidan av vägen kunde vi skymta ett antal av deras ungar. Lejonen upplever inte människan som något hot, eftersom det inte är någon människa som jagar dem. De kan dock bli irriterade utan förvarning och man får självklart inte gå ur bilen utan får studera lejonen från takluckan.
Att se vilda lejon i sin naturliga miljö var en stark upplevelse, och en trevlig avslutning på besöket i Ngorongoro.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 8: Några av djuren vi såg
2012-08-07
Flera sorters antiloper och gaseller syntes på savannen. Den allra sötaste av dem alla var nog miniantilopen "Dikdik" (nedan till vänster), en väldigt skygg och oerhört liten antilop som oftast gömmer sig i buskarna. Men vid ett tillfälle fick vi syn på en som stod stilla tillräckligt länge för att fångas på bild.
Girafferna ovan betade på stranden av Lake Manyara, en mäktig syn att se dessa stora djur i naturlig miljö. De fanns utspridda längs hela sjön och syntes på stort avstånd.
Det var också gott om stora flockar med Zebror, både i Lake Manyara och i Ngorongoro. Lugna och trevliga djur, som gärna poserade och var lätta att fotografera.
Vanligaste däggdjuret i Ngorongoro är utan tvekan gnuerna, som lever i enorma hjordar. Uppifrån kanten på kratern såg de nästan ut som myror som rörde sig över enorma områden. Det är mäktigt att se hundratals, kanske tusentals gnuer som vandrar i långa led över savannen på sin väg till vattenhålet.
Vid Lake Manyara träffade vi också på flera grupper av elefanter på nära håll. Den största elefanten i en av grupperna verkade irriterad och stormade plötsligt ut från träden rakt mot oss (bilden nedan). Vår chaufför trampade gasen i botten, men jag lyckades ändå få en bild på den stora jätten. En uppretad stor elefant kan lätt välta en jeep!
Den afrikanska buffeln (ovan till höger) syntes här och var, ofta tillsammans med gnuerna. På bilden syns även lite av den stora kolonin flamingos i den stora sjön i Ngorongoro. På avstånd var sjön alldeles rosa av flamingos, säkert många tusen fåglar.
Flodhästar såg vi på flera ställen i båda parkerna, men de ligger ju oftast i vattnet så man ser inte mycket av dem. På vänstra bilden lyckades min dotter fånga en flodhäst som gapar stort, en ganska kul bild. Och plötsligt och oväntat kom två stora flodhästar vandrande över savannen och jag lyckade få en bra helbild på dessa enorma och ganska farliga djur.
De två mest sällsynta djuren är kanske noshörningen och geparden. Noshörningen har varit hårt jagad, men det finns en livskraftig stam i Ngorongoro. Noshörningarna vaktas numera noga från vakttorn uppe på höjderna runt kratern och vakterna följer dem ständigt med kikare för att skydda dem mot tjuvjägare.
Geparden ser man normalt inte, den är oerhört skygg. Men vi hade tur, plötsligt gick ryktet bland guiderna att en Gepard hade synts nära en av vägarna och vi fick den unika möjligheten att se detta underbart vackra djur på ganska nära håll när den smög över savannen i jakt på bytesdjur.
På Savannen finns också en mängd andra djur, exempelvis såg vi hyenor, massor av fåglar, och en del mindre djur. Det enda större djur vi inte fick syn på var leoparderna. Strutsar, pelikaner och Maraboustorkar (bilderna nedan) såg vi däremot många av.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 7: Ngorongoro Conservation Area
2012-08-07
Ngorongoro är inte en nationalpark i formell mening utan en "Conservation Area". Det innebär att det finns byar och människor som bor inne i parken. I Ngorongoro finns flera Masaibyar som bland annat ägnar sig åt boskapsskötsel och driver sina djur bland alla de vilda djuren på Savannen. Vi besökte en av Masaibyarna, mer om detta i senare inlägg. Vi anlände till Ngorongoro tidigt på morgonen när dimman låg tät över bergen, och man kände verkligen att man var i Afrika.
Som turist är det dyrt att besöka Ngorongoro och de andra nationalparkerna. Dels betalar man en nationalparksskatt (för vår familj på fyra personer gick denna skatt på flera tusen), dels måste man betala en guide som följer med under besöket. Men alla intäkter går till att skydda djuren, så det känns helt okej att betala. Troligen det bästa sättet man som svensk kan stödja ett bevarande av hotade arter. Tidigare bedrevs hård jakt på många av djuren, men idag kan människorna i stället tjäna pengar på alla turister. Hotell och restuaranger skapar jobb i byarna runtomkring, andra får arbete som guider, vakter eller för att underhålla vägarna i området. Ytterligare andra tillverkar souvenirer som man säljer till turisterna eller gör som Masaierna och visar sina byar mot betalning. De vilda djuren har blivit en stor exportinkomst för Tanzania (och även grannländerna), och det är knappast en överdrift att påstå att turismen faktiskt har räddat flera av de hotade arterna från utrotning. Djuren har fått ett ekonomiskt värde som inte mäts i elfenben och skinn.
Man är mycket rädd om djuren i parkerna. Både Ngorongoro och Lake Manyara är avspärrade nattetid, man får endast besöka dem mellan klockan sex på morgonen och sex på kvällen, och endast i sällskap av en guide. Man får dessutom bara vistas i parkerna en begränsad tid för att inte djuren ska störas alltför mycket. Parkerna är bevakade, både vid infarterna och från bevakningstorn på väl utvalda platser. Masaierna som rör sig fritt i Ngorongoro har också god kontroll på ovälkomna besökare. De jagar inte själva, men lever bland de vilda djuren och har anpassat sig efter detta. Vad jag förstod finns det inte längre något problem med tjuvjakt i Ngorongoro.
Ngorongoro är ursprungligen en uråldrig jättelik vulkankrater (flera mil i diameter) omgiven av höga berg. Inne i kratern finns gott om vatten och bete, vilket gör att de flesta djur trivs bra och stannar kvar i kratern. Det är därför Ngorongoro kallas för "Edens lustgård". De vilda djuren känner ingen oro eller hot från människan och lever helt naturligt. De stora rovdjuren har samtidigt gott om föda.
Enorma flockar av gnuer, antiloper, gaseller, zebror och bufflar rör sig över området, och mitt i alltihop kan man få se vilda rovdjur, vackra fåglar, elefanter, noshörningar och giraffer, och i en av de små sjöarna är det fullt av flodhästar.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 6: Baobabträden
2012-08-07
Baobabträden (Apbrödsträden) är väldigt speciella. De är ett av de största träden i Afrika och höjer sig över den omgivande skogen. Befolkningen säger att Gud satte trädet upp och ned, eftersom det har rötterna i luften. Och man måste medge att trädens form är väldigt speciell.
Under vårt besök var det "vinter", vilket innebär att det är torrt och då släpper de stora träden sina blad. Men det gjorde bara att man såg trädens växtsätt ännu tydligare. De är verkligen enorma!
Sommarens Afrikaäventyr, Del 5: Apor och babianer
2012-08-07
Nationalparken i Lake Manyara är särskilt känd för sina sällsynta apor av rasen Blue Monkey. Vi fick se dem på mycket nära håll, totalt orädda och väldigt trevliga. (Bilderna ovan).
Det finns också en stor mängd babianer som lever i stora flockar inne i parken och som är roliga att studera. (Bilden tv och nedan). De lever ett verkligt familjeliv och känns synnerligen mänskliga på alla sätt. De små ungarna busar och leker, de stora håller ordning på dem och den store hannen som leder flocken håller ett vakande öga på allihop och analyserar eventuella faror som hotar flocken. De är dock totalt orädda för både jeepar och människor och tittade mest intresserat och nyfiket på oss.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 4: Lake Manyara National Park
2012-08-07
Vårt första nationalparksbesök gick till Lake Manyara National Park. En ganska liten nationalpark med en ganska frodig växtlighet och gott om vatten, vilket skapar särskilda förhållande för djuren. Mitt i parken ligger sjön Lake Manyara.
Strax före infarten till parken passerar man genom en by som är helt ockuperad av storkkolonier i alla träd. Enorma mängder storkar, som med sin vita spillning förvandlat träden till silverfärgade spökträd som syns på mycket långt håll.
Inne i parken finns många av de stora djuren (mer om dem senare), men också apor och stora mängder babianer. I parken finns också en varm underjordisk källa som rinner ut i sjön och som skapar en särskilt lockande miljö för pelikaner, maraboustorkar och massor av andra fåglar.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 3: Nairobi - Arusha
2012-08-06
Vi flög med Kenya Airways från Amsterdam till Nairobi. Ett nytt fint plan. Överhuvudtaget var det hög klass på alla de flygplan vi flög med, även på kortare sträckor inom Afrika. Flygplatserna var däremot av mer sliten sort. Jomo Kenyatta Airport i Nairobi fick vi lära känna ordentligt på grund av flera timmars väntetid åt båda hållen.
De flesta människor i Östafrika är kristna, men det finns också en del muslimska områden, inte minst Zanzibar. På flygplatsen i Nairobi fanns både ett inrett kyrkorum och en moské, vägg i vägg. Att mosken pryddes med en skylt om att det var förbjudet att sova i moskén verkade inte bekymra de två män som låg och sov på golvet. En kul sak med flygplatsen var den särskilda VIP-lounchen för myndighetspersoner och politiker som kan vänta på sitt flyg i sköna skinnsoffor i ett rum med aircondition. Standarden på resten av flygplatsen låg på en helt annan nivå...
Vi flög sedan vidare med ett mindre plan över Kilimanjaromassivet och landade på Kilimanjaro International Airport i Tanzania. Därifrån åkte vi med jeep till Arusha några timmars resväg. Ovan den välkända klockstapeln i Arusha, som symboliserar att staden är Östafrikas mittpunkt.
Arusha är alltså Centrum för Östafrikanska gemenskapen eller Unionen. I Arusha finns olika organ för att främja samarbetet inom unionen, som ett gemensamt parlament och ett ministerråd, och dessutom är staden säte för en krigsförbrytartribunal för folkmorden i Ruanda/Burundi.
Arusha är dessutom basen för den Tanzaniska armen som bygger på den tidigare principen om allmän värnplikt och är ganska omfångsrik. Hoten är flera, man känner oro för vad som ska hända i muslimska norra Sudan, flyktingströmmarna från Somalia bekymrar och det allra allvarligaste är inbördesstriderna i Kongo.
Arusha är också ett centrum för turism, främst då besökare till de stora nationalparkerna i området, Ngorongoro, Serengeti och Lake Manyara.
Arusha har på senare år växt kraftigt från bara ca 300.000 invånare till idag över en miljon, och är efter Tanzaniska mått en ganska välmående stad. Det är stadens position som centrum för Östafrika, militärbasen och turismen som tillsammans lockar många välutbildade människor, ökar behovet av arbetskraft och som höjer medelinkomsten i staden. Arusha är idag en blandning av fattigt och rikt, lyxiga bilar trängs med handdragna kärror på gatorna, lyxvillor med stora trädgårdar omgivna av murar blandas med mycket enkla bostäder och den lokala marknaden konkurreras med moderna stormarknader av västerländsk typ. Kriminaliteten är tyvärr också hög och vi avråddes från egna promenader i stan efter mörkrets inbrott utan sällskap av en guide eller vakt.
Sommarens Afrikaäventyr, Del 2: Vår resväg
2012-08-06
Vi flög först via Amsterdam till Kenyas huvudstad Nairobi. Därifrån fortsatte vi med lokalflyg till Kilimanjaros flygplats utanför Arusha i norra Tanzania. På flygplatsen väntade en jeep för att ta oss vidare till Arusha.
Efter några dagars rundturer i nationalparkerna Lake Manyara och Ngorongoro reste vi österut till den lilla staden Moshi alldeles vid foten av Kilimanjaro där vi bland annat besökte en kaffeplantage och ett svenskfinansierat barnhem.
Vi fortsatte sedan över 50 mil på de tanzaniska landsvägarna med jeep, för att till slut nå kuststaden Dar es Salaam. Efter en övernattning tog vi sedan båt till ögruppen Zanzibar där vi tillbringade en mer traditionell turistvecka med sol och bad men också gjorde några intressanta utflykter. Därefter flög vi hem från Zanzibar via Nairobi och Paris.
Fortsättning följer...
Sommarens Afrikaäventyr, Del 1: Inledning
2012-08-06
Under flera år har vi letat efter prisvärda resor för att göra ett besök i någon av Afrikas nationalparker och se de vilda djuren i sin naturliga miljö. Tyvärr är de flesta resor oerhört dyra. Men efter lite letande hittade vi ett företag i Göteborg (Framtidsresor) som erbjuder skräddarsydda resor för betydligt lägre kostnad än de stora resebolagen, och det visade sig vara ett mycket bra alternativ som vi verkligen kan rekommendera. Lokalt samverkar man bland annat med non-profit-företag som återinvesterar all vinst från turismen i lokala välgörenhetsprojekt. Vår resa gick först till norra Tanzania, därefter till storstaden Dar es Salaam vid kusten och sedan vidare till den delvis självstyrande ö-gruppen Zanzibar som är en del av staten Tanzania.
I ett antal blogginlägg kommer jag att berätta och visa en del bilder från resan. Både vackra turistbilder på vilda djur och underbar natur, men också bilder på oerhörd fattigdom och bilder från det lokala vardagslivet, samt berättelser från en del studiebesök vi gjorde, delvis utanför det officiella programmet. Jag kommer också att göra nedslag i frågor som rör skola, sjukvård, miljöfrågor, biståndspolitik och annat med politisk koppling. Som politiker går det inte att släppa intresset för viktiga samhällsfrågor när man besöker andra länder, även när det är en helt privat turistresa.
Området vi besökte är en del av Östafrikanska gemenskapen, som består av fem länder, Kenya, Uganda, Tanzania, Ruanda och Burundi (se kartan). Tanzania ligger längst ned i söder av de grönmarkerade länderna. Dessa fem länder har tillsammans imponerande 125 miljoner invånare. Målet på sikt är att bilda en politisk federation med gemensam valuta och tullunion. Östafrikanska gemenskapen har sitt högkvarter i Arusha i norra Tanzania där man bland annat har en gemensamt parlament som väljs av de respektive ländernas parlament, en gemensam domstol och ett gemensamt ministerråd där ministrarna från de fem länderna träffas regelbundet. I Arusha finns också den folkmordstribunal som hanterar folkmorden i Ruanda och Burundi.
Forskare dömer ut biogas som drivmedel för personbilar
2012-08-05
Jag har på bloggen vid upprepade tillfällen ifrågasatt de högljudda kraven från vissa miljödebattörer och politiker som vill se en kraftfull utbyggnad av biogastankställen över hela landet. Anledningen till att jag inte tror på detta är helt enkelt att det är helt uppenbart att biogasen aldrig kan räcka för ett landsomfattande nät av biogasmackar och en stor mängd fordon som ska köras på biogas, i vart fall inte utan en mycket omfattande inblandning av naturgas vilket försämrar miljönyttan högst avsevärt. Det är för övrigt mycket dyrt att bygga biogastankställen och biogasfordon är också mycket dyra, och om då miljönyttan är liten blir det en mycket ineffektiv miljöinvestering och begränsad samhällsnytta att lägga skattemedel på detta.
Häromveckan kom en rapport, "Var inom transportsektorn får biogasen störst klimatnytta?". Rapporten är skriven av den välkände miljöforskaren och miljödebatttören Per Kågeson på Center for Transport Studies och Linn Johnsson på VTI (Väg och Transportforskningsinstitutet). Rapporten ger mig starkt stöd till samtliga mina invändningar.
Rapporten dömer nämligen ut biogas ut som ett framtida alternativ för personbilar. Försäljningen av gasbilar har ökat drastiskt de senaste åren men enligt författarna av rapporten blir kostnaden för hög och klimatnyttan är tvivelaktig. Anledningen är att biogasen inte räcker till. I rapporten framkommer också att det blir mycket dyrt att sprida ut den begränsade biogasmängden över ett stort antal personbilar spridda över hela landet. Enligt rapportförfattarna ter sig detta inte som en framkomlig väg utan betydande komplettering med naturgas, om ens då. Enligt rapporten så är möjligheterna att framställa biogas inte tillräckliga för att ersätta bensin och diesel. Dessutom kostar gasbilen i genomsnitt 39 000 kronor mer än bensinbilen. Sverige är enligt rapporten på väg mot ökad obalans mellan utbud och efterfrågan på biogas för fordonsbruk. Det kan göra att satsningen på fler biogaspersonbilar blir en bro till ökad och långvarig användning av naturgas. I rapporten förespråkas i stället att biogas används för tunga fordon som lastbilar och bussar som tankar från större biogasdepåer.
Den linje jag förespråkat känns därmed alltmer realistisk, och jag använder då Borås lite som modell. Jag tycker nämligen man i stället för storskaliga planer på ett rikstäckande biogasnät för personbilar borde fokusera på att koncentrera sig på att lokalt ta tillvara avfall från hushåll, jordbruk och livsmedelsindustri där detta avfall finns i större mängder, och omvandla detta till biogas som kan användas lokalt där den producerats. Stadsbussar, kommunfordon, sopbilar och andra större lokala fordon på dessa orter kan då köras på ren biogas, utan inblandning av naturgas, vilket ger en hög miljönytta. I övrigt tycker jag alltså inte man ska satsa på mycket dyra investeringar i biogastankställen för personbilar utspridda över landet. Det finns betydligt bättre och mer effektiva sätt att göra miljöinvesteringar, och det styrks inte minst av rapporten från VTI. Det är dags att basera politiska beslut kring biogas på fakta och inte på önsketänkande.
Medial kunskapscencur om Grönlandsisens avsmältning?
2012-08-04
Förra veckan (25/7) kom en intressant nyhet via TT som berättade om en ovanligt kraftig issmältning på Grönland denna sommar. Nyheten intresserade mig, eftersom jag ju för två år sedan besökte Grönland och träffande grönländska glaciärforskare som gav en ganska mångfacetterad bild av hur väder, vindar och klimat påverkar grönlandsisens avsmältning. Läs gärna hela min reseberättelse från Grönlandsresan.
Här står jag på den grönländska inlandsisen vid mitt besök på Grönland i februari 2010.
I det aktuella TT-telegrammet kunde man ursprungligen läsa följande, vilket också redovisades komplett i bland annat Aftonbladet:
Kraftig issmältning på Grönland
Nästan hela det grönländska istäckets ytskikt började tina i mitten av juli. Normalt smälter isens översta lager på omkring 40 procent av istäcket sommartid, men på bara en knapp vecka accelererade issmältningen dramatiskt till att omfatta 97 procent av ytan.
Enligt rymdorganet Nasa smälte isen på ett större område än någon gång under de senaste 30 åren. Även isen vid forskningsstation Summit Station på 3 214 meters höjd töade för första gången sedan 1889. Över nästan hela Grönlands istäcke, från de tunnare lagren nära kusten till den tre kilometer tjocka isen på centrala Grönland, kunde Nasas satelliter notera någon form av issmältning vid ytan, enligt data från tre oberoende satelliter.
Enligt Nasaforskarna är det mycket ovanligt, någon uttrycker att det saknar motstycke, att avsmältningen får den här omfattningen. Borriskärnor från forskningsstationen Summit Station visar att istäcket där börjar tina i genomsnitt ungefär en gång per 150 år. "Eftersom senaste gången det hände var 1889, sker den som inträffade i juli i stort sett enligt tidtabell", säger glaciärforskaren Lora Koenig vid Nasas Goddard Space Flight Center i ett pressmeddelande.
Den dramatiska issmältningen startade den 8 juli och nådde sin kulmen den 12 juli. Den hänger samman med en ovanligt kraftig högtrycksrygg med varm luft som lägger sig som ett hett lock över Grönland. Sådana har dominerat det grönländska vädret sedan slutet av maj. Varje högtrycksrygg har enligt forskarna varit kraftigare än det föregående. Den senaste startade den 8 juli och parkerade sig över istäcket några dagar senare för att börja klinga av den 16 juli.
Forskarna vet ännu inte om den utbredda issmältningen kommer att påverka den totala isförlusten i sommar. De vill inte heller koppla den ovanliga händelsen till de pågående klimatförändringarna. "Men om vi noterar kraftiga smältperioder som denna under kommande år, då kan det vara bekymmersamt", säger Lora Koenig.
TT-nyheten publicerades i nedbantat skick i många medier, bland annat i Sveriges Televisions TextTV. Där redovisades dock bara de första styckena om den dramatiska avsmältningen, men helt utan de stycken som förklarade att det hela knappast har med global uppvärmning att göra utan "följer den historiska tidtabellen". Citaten från glaciärforskaren Lara Koenig återgavs inte heller. TT-artikeln har också använts av klimatalarmistiska inlägg den senaste veckan, men givetvis även då utan att citera glaciärforskaren Lora Koenig som inte alls drar lika långtgående slutsatser om kopplingen till klimatförändringarna.
Jag tycker denna nyhet är ett bra exempel på hur media genom halvsanningar och "halva nyheter" medvetet eller omedvetet vilseleder allmänheten, och subtilt antyder att allt som händer när det gäller väder, klimat och glaciärer beror på klimatförändringar. Detta utnyttjas sedan tacksamt av alarmisterna i klimatdebatten. Men svenska folket har självklart rätt att få hela bilden och inte utsättas för medial kunskapscencur.
Därför smälter Antarktis - det beror inte på global uppvärmning
2012-08-03
En verligt intressant nyhet inom klimatforskningen kom häromdagen, men den har hittills fått ganska litet genomslag i media. En av de få svenska tidningar som hade en riktigt seriös och ärlig längre artikel om saken var Aftonbladet den 1 augusti. "Glöm miljöutsläpp och växthuseffekter. Enligt nya forskarrön smälter Antarktis på grund av en dold "Grand Canyon" skriver man som inledning på sin artikel.
Nyheten var att forskare för första gången lyckats tränga igenom Antarktis is med en radar som gör det möjligt att se hur det ser ut under isen. Jag har tidigare berättat på bloggen om spekulationerna om att det skulle finnas en större underjordisk sjö under Antarktis som smälter isen underifrån. Nu visar det sig att det finns en minst 10 mil lång och en mil bred ravin under isen som länkar ihop inlandsisen med havet. Forskarna tror att ravinen, Ferrignoravinen, som är ungefär lika stor som Grand Canyon i USA, är tiotals miljoner år gammal. Ravinen släpper in havsvatten under Antarktis vilket gör att isen smälter underifrån i allt snabbare takt.
En kraftig avsmältning av Antarktis skulle kunna höja havsnivåerna i havet dramatiskt. Men de nya uppgifterna visar samtidigt att det inte är ett varmare klimat eller ökade koldioxidutsläpp som orsakar avsmältningen utan en tiotals miljoner år gammal ravin under isen. Det mesta tyder därför på att människan måste försöka anpassa sig till stigande havsnivåer. Det ligger rimligen utanför människans möjligheter att påverka denna underjordiska avsmältning av Antarktis.
Markmoderaternas vallöfte i vindkraftfrågan är uppfyllt
2012-08-03
De senaste veckorna har jag haft debattinlägg i flera tidningar tillsammans med Markmoderaternas ordförande Per-Erik Johansson, med anledning av beslutet i Marks kommunstyrelse rörande skärpta regler för vindkraftetablering i kommunen. Beslutet i Marks kommun uppmärksammades och fick beröm även på Borås Tidnings ledarsida den 18 juli.
De viktigaste inslagen i det nya beslutet är att det nu införs ett minimiavstånd från ett vindkraftverk till närmaste bostadshus på 1.000 meter, något som Markmoderaterna verkat för i många år. Dessutom begränsas maxhöjden för nya vindkraftverk, och gränsen för maximalt buller halveras och läggs på en lägre nivå än den som Naturvårdsverket slagit fast som maximinivå.
I debattartikeln hoppas vi att kommunstyrelsens beslut kommer att öka acceptansen för vindkraft i Mark. Vi tvingar fram ett större hänsynstagande till de kringboende, och det kommer också att minska motståndet mot ny vindkraft. Alla tjänar därmed på de nya riktlinjerna, både kommuninvånarna och vindkraftsbranschen. Vindkraft i bra vindlägen som inte stör kringboende är något positivt och kan ge ett tillskott av miljövänlig elenergi. Men hänsynen till människors boendemiljö måste alltid komma i första hand, och där får politikerna aldrig tveka.
Det finns bara ett realistiskt regeringsalternativ
2012-08-02
Även om jag haft semester och varit långt från den svenska politiken har jag ändå deltagit i debatten. Bland annat har jag fått några debattartiklar publicerade de senaste veckorna.
Den kanske allra viktigaste artikeln publicerades i Borås Tidning förra veckan där jag ger min syn på det politiska läget och förklarar varför det idag faktiskt bara finns ett realistiskt regeringsalternativ.
I artikeln nämner jag bland annat att sedan enkammarriksdagens tillkomst 1971 har endast två regeringar haft egen majoritet. Det var de borgerliga regeringarna Fälldin 1979-1981 och Reinfeldt 2006-2010. Alla andra regeringar, inklusive samtliga socialdemokratiska, exempelvis under Göran Persson, Ingvar Carlsson och Olof Palme, har varit minoritetes- regeringar. Minoritetsregeringar är faktiskt det normala i Sverige.
Alliansen har trots sin minoritetsställning sedan valet 2010 fått igenom större delen av sin politik de senaste två åren. Under det nyligen avslutade riksdagsåret har Alliansen exempelvis endast förlorat 8 huvudvoteringar mot 19 förra riksdagsåret, enligt våra egna preliminära beräkningar. Det är färre än de voteringar Göran Perssons s-regering förlorade under sin tid vid makten.
Alliansen har visat att vi kan ta ansvar för jobben. Våra satsningar, sänkta arbetsgivareavgifter för unga, jobbskatte- avdrag, nystartsjobb, momssänkningar, RUT- och ROT-avdrag, skattelättnader och förenklingar för företagen, liksom storsatsningar på utbildning, forskning och infrastruktur har bevisligen gett effekt. Sverige står starkare än de flesta länder i vår omvärld, Sverige har avancerat från 14:e till 9:e plats i Europa sedan 2006 när det gäller listan över lägst arbetslöshet, och statsfinanserna är i god ordning.
Men vad är alternativet? Jo, största möjliga tysssstnad från S-ledaren Stefan Löfvén & Co. I artikeln räknar jag upp ett antal frågor som Stefan Löfvén måste svara på. Så länge dessa svar uteblir finns det bara ett realistiskt regeringsalternativ i Sverige.
Bild från BT:s nätupplaga 25 juli
Hemma igen efter det stora Afrikaäventyret
2012-08-02
I dag är jag hemma igen efter ett drygt två veckor långt äventyr i Afrika tillsammans med familjen. Äventyret började i Arusha i Norra Tanzania, dit vi reste från Nairobi i Kenya. Efter besök i två nationalparker, Lake Manyara och Ngorongoro, åkte vi vi drygt 50 mil med jeep genom den Tanzaniska landsbygden genom byar som lever kvar på svensk 1800-talsnivå med en ofattbar fattigdom. Målet var storstaden Dar es Salaam vid kusten varifrån vi sedan tog båt till Zanzibar för några avslutande dagar med sol och bad. Under resan passade vi också på att göra en del studiebesök som delvis låg utanför programmet, bland annat på ett barnhem i Moshi som drivs med stöd av svenska pengar och på ett kaffekooperativ på Kilimanjaros sluttningarsom producerar rättvisemärkt kaffe.
Det har varit en intressant och omskakande resa med en sällsam blandning av underbara upplevelser i form av fantastisk natur och vilda djur, fantastiska stränder och en exotisk miljö, men också ofattbar fattigdom, miljöhot och ett samhälle med djup korruption. En resa genom den afrikanska landsbygden ger ett perspektiv på våra svenska samhällsproblem när man jämför dem med vardagen för en Tanzanier som bor i en enkel lerhydda utan vare sig el eller vatten och som ägnar hela sin tillvaro år att försöka överleva.
Under resan har jag inte haft med min dator och tillgången till fungerande internet är oavsett vilket väldigt osäker i de områden jag har besökt. Till detta kommer ständiga strömavbrott. Jag återkommer i stället på bloggen om några dagar med lite bilder och berättelser från resan.
Det var inte bara jag och s-kommunalrådet i Norrköping som var nöjda med regeringens besked om stora framtida järnvägsinvesteringar både i Östergötland och Västra Götaland. (Citat från Sveriges Radios websida). De flesta välkomnar beskedet, och bortsett från Miljöpartiet som lever i sin egen lilla orealistiska värld, så verkar de flesta tycka att det var klokt att inte satsa på dyra höghastighetståg i vårt glesbefolkade land. Särskilt inte efter att en expretutredning nyligen avrått från detta.
Eller kanske världens bäste finansminister? Oavsett vilket så höll Anders Borg ett längre anförande idag inför den moderata rilksdagsgruppen på det fortsatta internatet idag. Det råder ingen tvekan om att de svenska statsfinanserna är i myket gott skick och i trygga händer.
Under torsdag och fredag träffas den moderata riksdagsgruppen på internat. Själv har jag passat på att bolla en del frågor med olika ministrar. Det är en stor fördel att som moderat ledamot i lugn och ro kunna prata direkt med moderata ministrar, i stället för att ställa frågor i riksdagens frågestund. Och det är en väldigt informell stämning mellan oss i riksdagsgruppen och ministrarna.
I går träffade jag ledningen för Högskolan i Borås, tillsammans med några andra riksdagsledamöter från Sjuhärad och ett antal kommunföreträdare från valkretsen. Vi diskuterade Högskolans fortsatta utveckling och hur vi på bästa sätt tar vara på Högskolans styrkor, och hur man kan utveckla samarbetet med kommunerna och andra högskolor i regionen. I bakgrunden finns Högskolans önskan om att så småningom kunna bli ett eget universitet. På bilden Högskolans nuvarande ledning, rektor Björn Brorström, hgöskoledirektören Karin Cardell, samt prorektor Martin Hellström.
Ett tack till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är på sin plats!
I går hade BT denna lilla nyhetsartikel som på ett bra sätt beskriver den viktigaste delen i min rapport om dagens SFI-utbildningar (svenskundervisning för invandrare).
Den senaste veckan har debatten kring myndigheternas och departementens personalvård spårat ur helt. Plötsligt verkar media och en del "proffstyckare" bland allmänheten tycka att varje liten julfest för offentliganställd personal är att jämställa med "stöld" från skattebetalarna. Det är en ganska märklig inställning. Ska en myndighet som månar om sin personal verkligen hängas ut som skurkar i media? Självklart bör även offentliganställd personal kunna få gå på personalfest då och då, och en stor myndighet med mycket personal får givetvis en stor kostnad för en personalfest, det är inget konstigt. Även personalutbildningar i en stor organisation kostar stora pengar. Det viktiga är att slå ut kostnaden per anställd.
I dag kom den mycket sorgliga nyheten. Moderaternas riksdagsledamot Johnny Munkhammar har avlidit efter en lång tids kamp mot svår sjukdom. Han blev bara 37 år, och efterlämnar hustru och två små döttrar som jag vet var det finaste han hade. En av de sista saker han skrev om på twitter var att han hade en trevlig kräftskiva i sitt rum på sjukhuset tillsammans med familjen. Aktiv, engagerad och försökte ta vara på livet in i det sista. För inte så läge sedan färdigställde han sin senaste bok - en barnbok.
Ingen hade väl väntat sig att Elfsborg skulle ta en storseger i toppmatchen mot Malmö FF, särskilt inte efter den senaste tidens ganska ojämna resultat och den snöpliga förlusten mot Horsens senast som gjorde att Europaäventyret var slut för i år. Men mot allsvenska topplaget Malmö visade Elfsborg återigen vilka som är bäst. En övertygande seger med 4-1 och Elfsborg tog på nytt ett stadigt grepp om serieledningen i allsvenskan. Elfsborg visade kampvilja, moralisk styrka och effektivitet, just det som behövs för att kunna vara med och slåss om ett allsvenskt guld. Fortsättningen blir spännande, Elfsborg har en match mindre spelad och leder ändå med tre poäng. Seger mot Helsingborg i nästa match och Elfsborg drar ifrån i tabellen.
Så var det dags att lämna flygplatsen på Zanzibar och ta flyget till Nairobi i Kenya för fortsatt färd till Göteborg via Paris. Många intryck hade vi med oss. Sällan har man väl gjort en resa som gett så många intryck och där man lärt sig så mycket och fått perspektiv på den svenska tillvaron.
I går kom ju nyheten att det var två privatpersoner som ensamma stod för "nallebombningen" över Vitryssland, den händelse som nu växt till en internationell konflikt på storpolitisk nivå.
Jozaniskogen är dock mest känd för sin unika koloni av speciella
När jag gick runt i området kring vårt hotell såg jag plötsligt denna husvagn uppställd i en gatukorsning. Det var hälso- ministeriets husvagn och en del i regeringens kamp mot aids. Utanför husvagnen satt en grupp yngre kvinnor och väntade på att få komma in något av husvagnens fyra rum och hiv-testa sig. Av hänsyn till unga kvinnorna avstod jag från att fotografera de inblandade.
Man kan ju inte annat än gilla vår kung när man ser detta foto som togs strax efter den svenska handbollssegern mot Danmark i OS i går.
Företagsledarna ger tummen ned för Socialdemokraternas förslag för fler jobb och lägre ungdomsarbetslöshet. Allt enligt en undersökning som Skop har gjort på uppdrag av Dagens industri. I undersökningen tillfrågades 600 företagsledare om det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som har bäst politik för att minska ungdomsarbetslösheten. Hela 50 procent svarar att de tycker att Moderaterna har bäst politik på området, medan bara 23 procent ger sin röst till Socialdemokraterna. Vaga löften om "utbildningskontrakt" och praktikplatser till priset av fördubblad arbetsgivaravgift för unga imponerar inte på företagarna.
Denna bildserie är en illustration av den utbredda korruptionen i Tanzania. Under vår långa dagsresa på landsvägen från Moshi till Dar es Salaam, drygt 50 mil, stoppades vi ett antal gånger av polisen. Ibland för en nitisk kontroll av fordonet eller fordons- handlingarna, ibland för en verklig eller påhittad fortkörning.
Tanganyika blev självständigt 1964 och gick då i en union med Zanzibar. Det nya landet tog då namnet Tanzania. Huvudstad är officiellt den mindre staden Dodoma mitt inne i landet där parlamentet finns, men regeringen och de flesta myndigheter finns i den förra huvudstaden, storstaden Dar es Salaam vid kusten. Elaka tungor påstod att parlamentet flyttat till den mindre staden Dodoma för att parlamentarikerna var trötta på bilköerna i Dar es Salaam. Det skule i och för sig inte alls förvåna.
Vitryssland är inte bara Europas sista diktatur, det är också i praktiken nästan ett av Sveriges grannländer. När Vitryssland nu slänger ut alla svenska diplomater ur landet och stänger den svenska ambassaden i Minsk så visar diktaturen sitt rätta ansikte. Det svenska engagemanget för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland blev uppenbarligen för mycket för diktatorn Lukasjenko.
Baobabträden (Apbrödsträden) är väldigt speciella. De är ett av de största träden i Afrika och höjer sig över den omgivande skogen. Befolkningen säger att Gud satte trädet upp och ned, eftersom det har rötterna i luften. Och man måste medge att trädens form är väldigt speciell.
Nationalparken i Lake Manyara är särskilt känd för sina sällsynta apor av rasen Blue Monkey. Vi fick se dem på mycket nära håll, totalt orädda och väldigt trevliga. (Bilderna ovan).
Vi flög först via Amsterdam till Kenyas huvudstad Nairobi. Därifrån fortsatte vi med lokalflyg till Kilimanjaros flygplats utanför Arusha i norra Tanzania. På flygplatsen väntade en jeep för att ta oss vidare till Arusha.
Under flera år har vi letat efter prisvärda resor för att göra ett besök i någon av Afrikas nationalparker och se de vilda djuren i sin naturliga miljö. Tyvärr är de flesta resor oerhört dyra. Men efter lite letande hittade vi ett företag i Göteborg (Framtidsresor) som erbjuder skräddarsydda resor för betydligt lägre kostnad än de stora resebolagen, och det visade sig vara ett mycket bra alternativ som vi verkligen kan rekommendera. Lokalt samverkar man bland annat med non-profit-företag som återinvesterar all vinst från turismen i lokala välgörenhetsprojekt. Vår resa gick först till norra Tanzania, därefter till storstaden Dar es Salaam vid kusten och sedan vidare till den delvis självstyrande ö-gruppen Zanzibar som är en del av staten Tanzania.
Förra veckan (25/7) kom en intressant nyhet via TT som berättade om en ovanligt kraftig issmältning på Grönland denna sommar. Nyheten intresserade mig, eftersom jag ju för två år sedan besökte Grönland och träffande grönländska glaciärforskare som gav en ganska mångfacetterad bild av hur väder, vindar och klimat påverkar grönlandsisens avsmältning. Läs gärna hela min 