Juni 2011

Placeringen av fosterbarnen överklagas av Socialnämnden i Mark

2011-07-06

I går beslutade en oenig Socialnämnd i Marks kommun att överklaga Förvaltningsdomstolens beslut om placeringen av de två omtalade fosterbarnen. Socialnämnden tycker att Kammarrätten ska riva upp beslutet och gå på Socialnämndens linje, alltså att barnen ska få flytta tillbaka till det fosterhem där de bott nästan hela sina liv. Socialnämnden menar att de två barnen har absolut starkast koppling till detta hem, vilket också styrks av ett flertal experter.

Märkligt i sammanhanget är att Socialnämnden var oenig. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot ett överklagande. Ännu mer märkligt är att Anita Lomander (S), vice ordförande i nämnden, sedan en tid varit aktiv medlem i en facebookgrupp som bara har som syfte att barnen inte ska få flytta tillbaka till sitt gamla fosterhem. Man kan ju fråga sig hur en av de högst ansvariga politikerna i ett så känsligt ärende kan anse det vara lämpligt att driva sin politiska linje i en facebookgrupp, och inte minst hur opartisk man i det läget kan vara när man sitter på ett nämndsammanträde?

Ytterligare en otrevlig bismak i detta ärende är att företrädare för den romska minoriteten gjort hela ärendet till en diskrimineringsfråga, genom att ifrågasätta att den biologiska (romska) mamman inte får tillbaka sina barn. Men det är faktiskt inte detta rättsfrågan gäller, utan vilket av de två fosterhemmen som är bäst för barnen. Det har aldrig varit aktuellt att den biologiska mamman ska få tillbaka sina barn, hon anses alltför olämplig att ta hand om dem. Att blanda in ovidkommande argument om diskriminering av romer är ett riktigt lågvattenmärke, det har inte med saken att göra överhuvudtaget.

Hur Kammarrätten kommer att se på kommunens överklagande återstår att se, utgången är verkligen inte given. Men det finns tunga experter inom området som anser att Förvaltningsrättens dom är felaktig. En skicklig advokat inom detta område erbjöd sig också förra veckan att företräda kommunens linje gratis, på grund av sin upprördhet med Förvaltningsrättens dom. Advokaten tyckte barnen behandlats felaktigt. Jag kan inte annat än hålla med, det som upprör mig mest är det jag skrev i mitt senaste blogginlägg i frågan är hur ärendet så tydligt visar hur kommunala tjänstemän kan styra utvecklingen i den riktning de önskar över huvudet på de inblandade, genom att utnyttja sin makt. Genom det hårt kritiserade omhändertagandet av barnen som Marks kommun gjorde sig skyldiga till, den långa hanteringstiden därefter, följt av en lång domstolsprövning, har barnen tvingats vara ifrån sin ursprungliga fosterfamilj så länge att man nu använder detta som ett argument mot att barnen ska få flytta tillbaka! Det känns rimligt att detta överklagas, inte minst för att förebygga liknande händelser i framtiden. Men oavsett domen så kan detta ärende aldrig få ett lyckligt slut. Agerandet från Marks kommun har med all sannolikhet gett de två barnen sår för livet.




Miljöpartiets skolvisioner imponerar inte

2011-07-03

Den politiska oppositionen klandrar ju ofta Alliansregeringen för att inte skolresultaten vänder i takt med vår nya skolpolitik. Jag har många gånger påpekat att de elever som börja förskolan idag går ut gymnasiet först om 13 år, dvs år 2024. Skolpolitik är långsiktig, och de fulla effekterna av ny politik får man inte på bara några år.

Inte minst Miljöpartiet har upprepade gånger ifrågasatt varför elevernas resultat fortsatt falla de senaste åren. Därför är det närmast lite komiskt när man idag hör nye språkröret Fridolin tala om Miljöpartiets stora skolvisioner, där löftet är att ingen ska behöva lämna tonåren utan en fullgod gymnasieutbildning år 2025 (!). Snabbare ambitioner än så har man tydligen inte. Jag utgår från att Alliansens politik kommer att ge betydligt snabbare effekt än så.

Däremot tror jag inte att ett återinfört krav på att alla elever ska tvingas läsa in högskolekompetens kommer att göra att alla elever går igenom gymnasiet. Men det tror tydligen Miljöpartiet - trots att runt en fjärdedel av alla elever hoppar av gymnasiet, ofta just för att de inte orkar med de teoretiska ämnena som krävs för högskolebehörighet. Därför har som bekant Alliansen tagit bort detta absoluta krav på yrkesprogrammen.

Miljöpartiet föreslår idag också att alla elever som hoppat av gymnasiet ska få en ny chans att lösa in gymnasiet, med studiemedel som inte ska krävas tillbaka. Man vill alltså ge studenterna lön för att läsa om gymnasiet. Vore det inte bättre att försöka få eleverna att klara av gymnasiet redan vid första försöket?




Den sämsta formen av politisk populism

2011-07-01

I dag höll Socialförsäkringsutskottet ett nytt sammanträde, där Alliansen än en gång försökte få de fyra oppositionespartierna att acceptera en bredare remissbehandling av oppositionens förslag till förändringar i sjukförsäkringssystemet. Tyvärr utan resultat.

Under veckan har dessutom ett flertal remissvar till Alliansens egna förslag till förändringar kommt in. Regeringens förslag till förändringar har skickats ut till ett 50-tal remissinstanser, och av de svar som kommit in fram tills i går var flertalet positiva till regeringens förslag, bland dem Läkarförbundet. Regeringens förslag till förändringar är planerade att träda i kraft den 1 januari 2012.

I stället för att stödja dessa grundligt genomarbetade förslag som stöds av ett stort antal remissinsatser tyder allt på att oppositionen vid fredagens riksdagsomröstning kommer att tvinga regeringen att genomföra oppositionens förslag till förändringar. Detta trots att ingen vet som detta kommer att medföra förbättringar eller försämringar för de personer som berörs (vilket jag berättat om i tidigare blogginlägg). När man skyller den hafsiga hanteringen och de svårtolkade förslagen på att det är bråttom så talar man inte sanning - oppositionens förslag är också planerade att träda i kraft den 1 januari 2012.

Så låg moral har alltså riksdagens fyra oppositionspartier att man prioriterar chansen att köra över regeringen i riksdagen framför att göra verkliga förbättringar i sjukförsäkringssystemet för de personer som berörs. Det måste vara ett lågvattenmärke av sällan skådat slag när det gäller politisk populism. Från Alliansens sida kan vi med högburet huvud och moralen i behåll rösta nej till oppositionens förslag. Vi vet att vårt eget förslag är bättre, mer genomtänkt och förankrat hos ett stort antal remissinstanser. Vi vet vad vårt förslag kommer att betyda för dem som berörs. Oppositionen har ingen aning om vad deras förslag kan komma att ställa till med för de människor som drabbas. Det är inte osannolikt att oppositionen tvingar regeringen att införa sämre regler för de berörda sjukskrivna än vad regeringens eget förslag skulle medfört.




Bottniabanan ekonomiskt och transportmässigt fiasko

2011-06-28

Riksrevisionen har granskat Botniabanan, ett av Sveriges största infrastrukturprojekt, som beslutades av riksdagen 1997. Kritiken i rapporten är svidande på ett antal punkter.

* För det första blev projektet kraftigt försenat och dessutom blev kostnaden 26 miljarder kronor, vilket är 140 procent högre än vad som uppskattades inför beslutet av Botniabanan.
* För det andra var beslutsunderlaget från Banverket inför riksdagens beslut bristfälligt på flera punkter. I rapporten påpekas bland annat att "Enligt Riksrevisionens beräkningar leder det trafikupplägg som Banverket förutsatte på Ostkustbanan efter Botnbiabanans invigning till så många tåg att det inte vore praktiskt realiserbart" Dessutom underskattades restiderna med den nya banan i Banverkets underlag. Riksrevisionen skriver att "storleken på underskattningarna är anmärkningsvärd".
* För det tredje har målet med järnvägssatsningen, den dyraste i landet hittills, inte uppnåtts. Riksrevisionen anser att detta beror på att Banverket och den dåvarande (s-)regeringen saknade systemperspektiv i sin planering. Dåvarande regering saknade enligt Riksrevisionen en helhetssyn inom infrastrukturpolitiken. En orsak till att Botniabanans trafikupplägg inte kommer att kunna förverkligas är dessutom att Banverkets planering inte har varit effektiv, och att Botniabanan är beroende av att kringliggande banor fungerar effektivt.

Med andra ord - Riksdagens beslutsunderlag var bristfälligt, restiderna med den nya banan underskattades, färdigställandet av banan försenades, kostnaderna blev betydligt högre och effekterna för tågtrafiken sämre än vad som utlovades i beslutsunderlaget. Det känns väl som om den dåvarande riksdagen var en smula aningslös när den tog beslutet om att sätta igång bygget. Men det fanns förstås en hel del kritiska röster också, inte minst från Moderat håll.

Enligt en annan Riksrevision-granskning av 28 järnvägsprojekt åren 2005–2009 blev de i genomsnitt 55 procent dyrare än beräknat. Bilden är liknande internationellt. En studie i 20 länder visar att slutnotan i nio fall av tio blir högre än budgeterat. Inte så konstigt kanske att det när Alliansen tillträdde saknades 100 miljarder för att kunna slutföra alla de projekt som Socialdemokraterna satt igång utan finansiering.

Det viktiga är att dra lärdomar av detta. Påstått mycket lönsamma infrastrukturprojekt blir inte alltid lika lönsamma när de är klara, och kostnaderna har en förmåga att alltid rusa iväg.




Elfsborg hakar på i den allsvenska toppstriden

2011-06-27

Elfsborg-Syrianska 2-1

Efter dagens seger hakar Elfsborg på i den allsvenska toppen, och befäster sin ställning som ett av de mest målfarliga lagen i serien. Visserligen har Helsingborg ett försprång på 5 poäng, men eftersom drygt halva säsongen återstår så lever hoppet om guld i allra högsta grad. Något säger mig att det är just de tre första lagen som till sist kommer att göra upp om guldet. På torsdag börjar också kvalet till Europaligan, och Elfsborg är dessutom vidare i Svenska Cupen. Det finns mycket som gör att jag tror på en riktigt kul gulsvart höst!




Har klimathotsextremisterna förstört svenskarnas miljöintresse?

2011-06-26

I dag kommer siffror från SOM-institutet vid Göteborgs Universitet som konstaterar att svenskarnas miljöintresse har sjunkit. Förra året tyckte endast 14% av svenska folket att miljöfrågorna är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Det är ungefär samma nivåer som åren 1998-2006, varefter intresset för miljöfrågor ökade till runt 20% under åren 2007-2009, för att alltså nu falla tillbaka igen.

Denna notis i Dagens Industri antyder att även svenskarnas förtroende för forskare verkar ha fallit de senaste åren.

Jag är övertygad om att det finns en gemensam nämnare. Den heter klimathysterin. Svenskarna har tröttnat på självutnämnda experter bland forskare, media och politiker som tvärsäkert skrämts med det allvarliga klimathotet och koldioxidens skuld till detta, och som lika tvärsäkert avfärdar alla invändningar och alla frågetecken från alla oss andra som inte känner oss lika övertygade. I klimathotets namn, och med stöd av ett antal (utvalda) forskare försvarar sedan svenska politiker de extremt höga svenska energiskatterna. Och den politiska oppositionen nöjer sig inte med detta utan kräver att Sverige ska utmärka sig ännu mer genom att gå i spetsen för världens mest extrema klimatpolitik och höja våra klimatskatter ytterligare - trots att de redan är de högsta i världen. På köpet lär man framkalla en allvarlig elbrist i Sverige.

Det kan knappast vara en slump att förtroendet för forskarna och det fallande intresset för miljöfrågor direkt sammanfaller med att den värsta klimathysterin har lagt sig. Nu är det viktigt att snabbt försöka återskapa förtroendet för den breda miljöpolitiken och miljöforskningen igen. Det är oerhört viktigt att det sker. Världen är full av allvarliga akuta miljöproblem, som dödar eller skadar både människor och djur och som riskerar att leda till brist på odlingsmark och färskvatten. Alla dessa viktiga och ibland akuta frågor har tyvärr fått stå tillbaka i skuggan av koldioxidhysterin. Det vore mycket välgörande om andra miljöfrågor började ta plats i samhällsdebatten igen.




Trevlig midsommar!

2011-06-24

Midsommar är nog numera det svenskaste som finns. Härlig svensk sommar med en temperatur på 10-12 grader. Dans kring midsommarstången mellan regnskurarna. Därefter sill och potatis med nubbe, och färska jordgubbar, som äts i sällskap av knott och mygg...
Men strunt samma - det är ändå mysigt med alla midsommartraditioner. Och de långa ljusa kvällarna kan ingen ta ifrån oss.

Jag önskar alla mina bloggläsare en riktigt avkopplande helg!




GT/Expressen: En fosterhemsfamilj är ingen pantbank

2011-06-23

I dag finns en mycket vass och tillspetsad artikel i GT/Expressen om de två fosterhemsbarnen i Mark som förvaltnings- rätten har beslutat inte ska få flytta tillbaka till det fosterhem där de bott nästan hela sina liv. Artikeln har rubriken en fosterhemsfamilj är ingen pantbank. Kritiken är hård mot de flesta inblandade och det cyniska bollandet med de två små barnen.

Artikelförfattaren berättar också att det är experter från ett privat vårdföretag, Gryning Vård, som ställt upp på den biologiska mammans sida och intygat för förvaltningsrätten att barnen har det bättre i det nya fosterhemmet än i det gamla. Problemet är bara att det är just Gryning Vård som driver det nya fosterhemmet och därmed tjänar pengar på de två barnen. Om det har gått till på detta sätt under domstolsprocessen är det synnerligen märkligt.




Beviset på ansvarsfull politik: 53 miljarder i överskott 2010

2011-06-23

Det sista ordinarie ärendet före sommaruppehållet var att ta beslut om vårbudgeten och att fastställa årsredovisningen för staten 2010. Båda dessa ärenden fick stöd av riksdagen.

Åresredovisningen för staten visade på ett överskott på hela 53 miljarder kronor för 2010. Många europeiska finansministrar tittar avundsjukt på de svenska statsfinanserna just nu. Det svenska överskottet är ingen slump. Det är inte heller någon slump att Sverige är ett av få länder där arbetslösheten sjunker snabbt. I många andra länder ökar arbetslösheten - trots att man har i stort sett samma högkonjunktur i hela Europa. Alliansen har tagit ansvar under krisen, och vi tänker fortsätta försöka ta ansvar, oavsett vilka populistiska förslag som kommer från oppositionen.

Det som oroar mest är att de fyra oppositionspartierna inte vill ta ekonomiskt ansvar, utan verkar se de 53 miljarderna som något man snabbt kan sätta sprätt på med olika förslag om höjda bidrag och satsningar på olika saker kommande år. Man tänker inte på att framtiden kan bjuda på nya kriser och lågkonjunktur. Om man nu bygger upp en underliggande kostnadsnivå anpassad efter dagens extremt goda svenska ekonomi så kommer man inte att klara finanserna i sämre tider, och har inga reserver kvar. Och då kan Sverige snabbt hamna i samma läge som Grekland, Irland, Island eller Portugal.

I en finansiellt orolig värld har Sverige inte råd med populistisk politik. Därför kommer Alliansen att fortsätta ta strid i riksdagen mot alla dåligt förberedda och genomlysta förslag. Exempelvis oppositionens slarvigt ihopskrivna förslag om sjukförsäkringsreformen, där vi vare sig vet vad det kommer att kosta eller om det ens blir någon förbättring för dem som berörs. Att hafsa igenom ett så viktigt ärende utan att ens skicka det på en ordentlig remiss först är helt enkelt oansvarigt. Därför blir det en ny utskottsbehandling och omröstning i riksdagen nästa vecka om denna fråga. Onödigt tycker vissa - helt rätt tycker jag. Det är en viktig markering från Alliansen, där vi gör tydligt att vi tar ansvar och säger nej till förslag som ingen kan förutse effekterna av.




Kraftig splittring inom oppositionen när det gäller kärnkraften

2011-06-23

Ett mindre uppmärksammat ärende under den sista riksdagsveckan var debatten om säkerheten i svenska kärnkraftsreaktorer. Jag har tidigare berättat på bloggen om att alla svenska reaktorer regelbundet uppdateras till högsta möjliga och senast kända säkerhetsnivå. Detta till skillnad mot många andra länder där kravet bara är att varje reaktor ska ha de säkerhetsnivåer som krävdes det år reaktorn stod klar, vilket gör att en reaktor från 1970-talet ofta bara uppfyller de säkerhetskrav som gällde då.

I riksdagsdebatten krävde Miljöpartiet och Vänsterpartiet att "de två farligaste reaktorerna" ska stängas redan denna mandatperiod. Ett konstigt förslag som visar att de inte känner till att alla svenska reaktorer regelbundet uppdateras till högsta kända säkerhetsnivå. Mp och V vill också förbjuda all effekthöjning i befintliga reaktorer. På dessa punkter har Socialdemokraterna en annan linje, där man i vart fall inte i dag driver linjen om en avveckling eller stopp för effekthöjning. Det enda S, V och MP är överens om är att man vill förbjuda uppförandet av nya kärnkraftreaktorer i Sverige.

Oppositionen är alltså ordentligt splittrad, men om de fick makten skulle givetvis V och MP ställa krav på fortsatt avveckling, vilket skulle medföra allvarlig energibrist i Sverige och kraftigt stigande elpriser. När oppositionen samtidigt låtsas bry sig om att dagens höga elspriser drabbar hushåll och företag så inser man vilket dubbelspel man ägnar sig åt. För utöver avveckling eller stopp för utbyggd kärnkraft så driver man ju också frågan om ännu högre energiskatter. Med oppositionen kommer vi att få elpriser på nivåer som som ingen trodde skulle vara möjliga.



Stackars barn!

2011-06-22

Idag kom domen från Förvaltningsrätten rörande placeringen av de två omtalade fosterhemsbarnen i Mark. Domstolen river upp det månadsgamla beslutet från socialtjänten i Mark, och barnen som idag är 5 och 6 år gamla får därmed inte återvända till den fosterfamilj där de växt upp och levt större delen av sina liv. Även om det har konstaterats att barnen har en stark anknytning till det första familjehemmet, och trots att det inte finns några anmärkningar mot hur familjehemmet tagit hand om barnen, så anser förvaltningsrätten att barnen skulle riskera att skadas av ytterligare en separation. Domstolen motiverar detta med att barnen nu varit skilda från det första familjehemmet i ett år och åtta månader. Under det år som de bott i det nya familjehemmet har de hunnit rota sig och de har det bra där, enligt förvaltningsrättens lagman som citeras i Radio Sjuhärad. En annan aspekt som spelat in är också den konflikt som funnits mellan det ursprungliga familjehemmet och den biologiska mamman - förvaltningsrätten konstaterar att att den biologiska mammans förtroende för det familjehem hennes barn bor i är viktigt att väga in i bedömningen.

Jag är inte helt överraskad av domen, denna utgång var en av flera tänkbara med tanke på den långa tid barnen separerats från sina tidigare fosterföräldrar. Men domen innebär definitivt inte att Marks kommun handlat rätt i detta ärende. Tvärtom tycker jag ärendet tydligt visar hur tjänstemän kan styra utvecklingen i den riktning de önskar över huvudet på de inblandade, genom att utnyttja sin makt. Genom det hårt kritiserade omhändertagandet som Marks kommun gjorde sig skyldiga till, den långa hanteringstiden därefter, följt av en lång domstolsprövning, har barnen tvingats vara ifrån sin ursprungliga fosterfamilj så länge att man nu använder detta som ett argument mot att barnen ska få flytta tillbaka! Och visst, under den långa tiden har barnen givetvis knutit nya band med fosterfamilj, vänner och skola, i stället för den familj och de vänner som man brutalt ryckte bort dem från vid kommunens oförsvarliga agerande. Ett riktigt moment 22 med andra ord, och resultatet påminner lite om forna tiders häxprocesser som det var omöjligt att vinna. Trots att alla utredningar visat att det inte finns några större anmärkningar mot det tidigare fosterhemmet så får barnen alltså inte flytta tillbaka. Och allt beror på att Marks kommun omhändertog barnen! Vad gäller påstådda samarbetsproblem och bristande förtroende mellan fosterhemmet, socialtjänsten och den biologiska mamman kan man ju inte låta bli att fundera över om det bara varit fosterhemmets fel? Och om det ska tillåtas gå ut över barnen?

Det är bara att konstatera att utan det hårt kritiserade agerandet från politiker och tjänstemän i Marks kommun när barnen omhändertogs på ett upprörande sätt hade barnen idag bott kvar i den familj där de växt upp. Jag lider med de stackars barnen som kommit i kläm i striden mellan ett antal vuxna människor, och bollats runt mellan olika familjer och boenden på ett fullständigt hjärtlöst sätt. Det är kanske inte så konstigt att det finns barn som mår dåligt och slås ut socialt i vårt samhälle när sådana här saker tillåts hända.




Okunskap bakom kravet på anmälningsplikt

2011-06-22

Efter att Sverigedemokraterna bytte åsikt och bestämde sig för att stödja de rödgröna så tog riksdagen idag beslut om att regeringen ska ta fram ett lagförslag om anmälningsplikt för personer som dömts till tillträdesförbud efter att ha brutit mot ordningsreglerna i samband med en fotbollsmatch. Lite märkligt är det att man tar detta beslut nu, med tanke på att en utredning redan arbetar med frågan om hur man ska motverka ordningsstörningar på fotbollsarenorna.

Det märkliga är att argumenten för beslutet är den senaste tidens två avbrutna fotbollsmatcher och att "något måste göras". Oppositionens förslag är ett slag i luften, eftersom ingen av dessa två händelser hade stoppats om det hade funnits en lag om anmälningsplikt. De skyldiga till dessa ordningsstörningar var nämligen inte tidigare kända av polisen, de var inte dömda till tillträdesförbud, och hade därmed inte heller omfattats av anmälningsplikten. Okunnighet om verkligheten, kryddad med en rejäl dos av populism styr alltså oppositionen även i denna fråga.

Min gästkrönika på Elfsborgs hemsida förra veckan sammanfattar min syn på detta och andra förslag som förekommer i debatten. Jag konstaterar att anmälningsplikt inte ens tillämpas för dömda mördare, våldtäktsmän eller pedofiler. Kraftiga inskränkningar i mänskliga fri- och rättigheter, som anmälningsplikten innebär, bör därför rimligen reserveras för mycket allvarliga brott, och inte användas för lindriga förseelser som exempelvis att springa in på en fotbollsplan utan tillstånd. Det måste finnas en rimlig proportion mellan brott och straff, och fotbollen bör självklart inte ha helt annorlunda rättsregler än resten av samhället. Desutom står en amälningsplikt (i praktiken flera års kommunarrest) i strid med svensk grundlag, vilket kräver extra noggranna överväganden.

Riksdagsbeslutet är kanske i sig inte så mycket att orda om, eftersom regeringen säkert kommer att ta god tid på sig för att ta fram ett förslag som bättre tillgodoser rättssäkerheten än de utspel vi hört i dagens debatt. Allvarligare är den okunskap och populism som styr debatten idag, både hos oppositionen och i media.




Vem ska betala statliga vägar?

2011-06-22

I går kom så beskedet att regionen och berörda kommuner förskotterar pengar för att tidigarelägga bygget av förbifarten av riksväg 27 utanför Borås, sträckan Viared-Kråkered. Självklart är det viktigt för Borås att på detta sätt slippa onödig trafik genom centrum, och det kommer att korta restiden till Svenljunga och Tranemo kommuner. Det är lätt att förstå att de berörda kommunerna satsar egna pengar för att skynda på byggplanerna. Nu blir det byggstart redan 2012 i stället för 2017 som gäller enligt de ursprungliga planerna. Det är utmärkt.

Samtidigt måste man fråga sig varför kommuner och region ska tvingas förskottera flera hundra miljoner för en viktig statlig väg? Svaret är att det främst beror på statens redovisningspinciper, inte på att det är brist på pengar. Som jag tidigare berättat så måste hela kostnaden för en ny dyr motorväg eller järnväg i sin helhet bokföras som en kostnad det år projektet är färdigt, i stället för att, som andra stora investeringar i samhället, bokföras som en tillgång som skrivs av under ett antal år. Med dagens redovisningssystem kommer statens infrastrukturbudget allt mer att bindas upp för stora och dyra väg- och järnvägsprojekt, och kommunal medfinansiering eller förskottering blir standard för mindre eller lokala projekt.

Svenljunga kommun är ett bra exempel på hur fel det blir. Kommunen lider av en svår ekonomisk situation, och det finns besparingsförslag inom kommunala kärnverksamheter som exempelvis skolnedläggningar. Samtidigt tvingas nu kommunen alltså att skjuta till 8,5 miljoner för bygget av en statlig väg. Allt bara för att staten inte har en investerings- budget där viktiga väg- och järnvägsinvesteringar kan skrivas av över tid så att pengarna räcker till mer.

Jag kommer till hösten sannolikt att återkomma med min motion om att förändra statens redovisningsprinciper för infrastrukturinvesteringar, där jag föreslagit att staten ska införa en investeringsbudget för större projekt, som då kan skrivas av över tid. Med detta system skulle vi vare sig behöva kommunal förskottering eller vägtullar. Jag har motionerat om detta flera gånger de senaste åren, tyvärr utan resultat. Men skam den som ger sig!




Sjukförsäkringsförslaget skickas tillbaka till utskottet

2011-06-21

Efter fyra timmars debatt ikväll om oppositionens förslag till förändringar i sjukförsäkringsreglerna framstod förslagen så hafsiga och dåligt beredda att Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén avslutade debatten med att yrka på återförvisning av ärendet till Socialförsäkringsutskottet. Nu får oppositionen därmed en sista chans att visa den lust till diskussion och samförstånd som man påstod sig ha i kvällens debatt. Alliansen lär vinna omröstningen om återremiss eftersom det endast kräver en minoritet av rösterna i kammaren. I dag finns också en intressant ledarkommentar i Dagens Nyheter till oppositionens hafsiga förslag.

Själv kunde jag inte låta bli att anmäla mig som extra talare i det näst sista anförandet i debatten där jag helt kort påpekade hur pinsamma oppositionens illa genomtänkta och hafsiga förslag var. Mitt korta anförande lät ungefär så här.

Alliansen har en reservation mot förslagen i sak, och dessutom har vi ett särskilt yttrande med tanke på att oppositionen förvägrat oss den rätt som riksdagsordningen ger en minoritet att begära att ett förslag ska skickas till ett rimligt antal remissinstanser före beslut.

Ärendets fortsatta hantering efter den troliga återremissen ska bli spännande att följa.



Svårare att smita från sin studieskuld

2011-06-21

Fram tills nu har svenska staten förlorat stora belopp genom att personer med studielån lämnat Sverige efter examen och tagit arbete utomlands utan att meddela sin nya adress. Efter 10 år har studieskulden ofta preskriberats, eftersom CSN inte kunnat "påminna" om skulden. Bara under 2011 fanns risk att 10.000 lån skulle preskriberas med en kostnad för staten på närmare en miljard kronor. Detta samtidigt som många låntagare som stannat i Sverige sliter med sina skulder. Detta är givetvis oacceptabelt.

I dag tog riksdagen beslut om att dels förlänga preskriptionstiden för studieskulder till 25 år, och att detta också ska gälla retroaktivt för alla studieskulder. Samtidigt införs en skyldighet att anmäla sin nya adress utomlands till CSN. Ändringarna gör att färre kommer att kunna smita från sina skulder, inte minst eftersom de flesta svenska studenter brukar flytta tillbaka till Sverige efter ett antal år utomlands. Ett litet men viktigt beslut som kan bidra till att upprätthålla världens mest generösa studiemedelssystem.




Rädda klimatet - skjut en kamel!

2011-06-21

I Dagens Industri idag finns en liten artikel som säkert hade glatt de flesta den 1 april, eftersom man då varit helt säker på att man upptäckt tidningens aprilskämt. Nu är det ju tyvärr inte den 1 april idag. Innehållet i artikeln är faktiskt sant, och kommer urpsprungligen från Financial Times.

Kort handlar artikeln om att ett företag i Australien vill skjuta av växthusgas-rapande kameler från helikopter, och sedan sälja utsläppsrätter till industrin motsvarande den koldioxid som de minskade kamelraparna frigör.

Bakgrunden är att en kamel av de renläriga anses vara en riktig "klimatbov". När de rapar släpper de ut metangas motsvarande 1 ton koldioxid per år, vilket är lika mycket som en normal bensinbil som kör 500 mil. Ett australienskt företag har nu ansökt hos myndigheterna om att få skjuta av kameler på uppdrag av företag som tycker det är dyrt att minska sina koldioxidutsläpp. De kan då i stället frigöra nya utsläppsrätter till sin industriverksamhet genom att skjuta av ett antal kameler...

Det hela är ännu ett exempel på hur hela diskussionen om koldioxidutsläpp har spårat ur. Jag undrar i mitt stilla sinne om de som konstruerade systemet med utsläppsrätter verkligen hade tänkt sig att man skulle skjuta av levande varelser för att frigöra utrymme för ökade industriutsläpp? Historien är givetvis vid första anblicken så märklig att den nästan blir en smula komisk. Men när man kopplar ihop den med andra utspel från radikala klimathotsfanatiker, som exempelvis har föreslagit obligatorisk barnbegränsning liksom förbud mot köttproduktion för att slippa ökade koldioxidutsläpp, så blir det hela mindre roande.



Bilderna visar min senaste kontakt med en kamel i sin rätta miljö. Det var en kamelritt i Sahara vid soluppgången i samband med vår semester i Tunisien 2007. Jag kan inte minnas att kamelen rapade under vår gemensamma ritt, men kanske släppte han en diskret rap. Borde jag kanske ha köpt en utsläppsrätt för att ta mitt klimatansvar?




Som folkvald bestämmer jag själv vad som ska stå i min e-post

2011-06-20

Från och med denna vecka kommer all inkommande och utgående e-post från riksdagen att förses med en automatisk uppmaning att inte skriva ut meddelanden i onödan. Detta som "en del i riksdagens miljöarbete". "Överväg miljöpåverkan innan du skriver ut detta meddelande Please consider the environment before printing this e-mail"

Jag har inget direkt emot budskapet som sådant. I sak är det väl närmast självklart. Men jag tycker det känns minst sagt genant att skicka denna något naiva uppmaning till exempelvis utländska beskickningar, media och ledande samhällsföreträdare, för att inte tala om mina egna väljare. Jag tror att de flesta personer klarar alldeles utmärkt att avgöra om man behöver skriva ut ett meddelande eller inte, utan pekpinnar från riksdagen.

Men värre är att samtliga riksdagsledamöter på detta sätt tvingas att skicka en sådan uppmaning till alla sina e-postmottagare - utan att ens kunna ta bort det! Principiellt är detta oacceptabelt för en folkvald politiker. Vad blir nästa budskap vi ska pådyvlas att skicka till våra e-postmottagare? Att mottagaren ska stänga av sin dator när han/hon går hem? Eller kanske att inte glömma sprita händerna före lunch?

Alldeles oavsett budskapets innehåll accepterar jag inte att någon annan beslutar om vad som ska stå i min e-post! Denna typ av uppmaningar bör givetvis vara frivilliga att använda. Jag har därför idag begärt att denna automattext tas bort från min utgående e-post. Vi får väl se var det slutar. Tills vidare kommer att avsluta mina e-postmeddelanden enligt följande:

"Nedanstående automatiska budskap är beslutat av riksdagsförvaltningen utan möjlighet för mig att påverka. Jag beklagar denna genanta uppmaning, och är fullt övertygad om att du som mottagare av min e-post är fullt kapabel att själv fatta beslut själv om ett mail ska skrivas ut eller inte - utan pekpinnar! Hälsningar Jan Ericson, riksdagsledamot (M)"




Hundträff med 100 adopterade spanska hundar

2011-06-19



I lördags var vi på hundträff i Gråbo utanför Göteborg. Träffen organiserades av organisationen ADA som tar hand om och adopterar bort hemlösa spanska hundar. Två av våra hundar har vi adopterat på detta sätt. På träffen deltog ett hundratal hundar som kommit till Sverige via ADA. Inne på det inhägnade området släpptes nästan alla hundarna lösa samtidigt, och konstigt nog fungerade det utmärkt helt utan slagsmål. Dels bidrar det säkert att alla hundarna är steriliserade innan de kom till Sverige, men kanske beror det också helt enkelt på att alla hundarna tidigare varit vana vid att leva tillsammans i stora vildhundflockar nere i Spanien, och att detta beteende finns kvar i deras undermedvetna. Vissa av hundarna har säkert också levt tillsammans tidigare i samma flock och känner igen varandra.

På träffen samlades nya pengar in för att förbättra hundhägnen nere i Spanien där de omhändertagna hundarna lever den första tiden innan de flygs till Sverige. Är du nyfiken på att adoptera en hund från Spanien? Jag kan varmt rekommendera detta, trevligare, friskare och snällare hundar än de vi fått från ADA har jag svårt att tänka mig. Klicka på ADA:s logo och läs mer om hur du kan adoptera en hemlös hund!

Mer om våra egna hundar, två adopterade och en valp som är köpt på kennel i Sverige, finns att läsa här!




Sverige måste säga nej till att ge EU egen beskattningsrätt

2011-06-18

EU-kommissionen kommer att föreslå nya EU-skatter för att ta in flera hundra miljarder kronor. Det avslöjas i en artikel i Dagens Nyheter som bygger på en intervju med budgetkommissionären Janusz Lewandowski. Enligt Dagens Nyheter väljer EU-kommissionen mellan sex olika skatter; skatt på finanssektorn, energiskatt, skatt på utsläppshandel, flygskatt, bolagsskatt och EU-moms. Av dessa skulle EU kunna ta ut en flygskatt eller skatt på utsläppshandeln direkt, medan övriga måste administreras genom medlemsländernas skattemyndigheter. Allt enligt Dagens Nyheter.

EU-kommissionens lilla bekymmer är bara att beslut om särskilda EU-skatter kräver enighet mellan samtliga medlemsländer och dessutom ett godkännande av EU-parlamentet. Sannolikheten för detta lär vara närmast obefintlig. Personligen är jag ganska säker på att den svenska riksdagen aldrig skulle godkänna att ge EU beskattningsrätt. Och samma sak gäller ett antal andra EU-länder. Så sent som i november förra året höll exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt en gemensam presskonferens tillsammans med Storbritanniens premiärminister David Cameron, där de tydligt avvisade alla förslag till införande av EU-skatter.

EU-budgeten ligger i dag på drygt 1 procent av medlemsländernas samlade bruttonationalinkomst. Vissa länder efterfrågar en utökad EU-budget. Fem EU-ledare med Tyskland, Frankrike och Storbritannien i spetsen krävde däremot redan förra hösten att kostnaderna ska frysas i nästa långtidsbudget, och statsminister Fredrik Reinfeldt har sagt att slutresultatet bör hamna ”väl under 1 procent”.

I stället för att leta efter nya sätt att beskatta Europas befolkning för att få in mer pengar borde EU kraftigt krympa sina kostnader, skära ned jordbruksstödet och byråkratin, och avskaffa de meningslösa dyra flyttarna av parlamentet mellan Bryssel och Strassbourg.




Debatten om "fotbollshuliganer" har tappat alla proportioner

2011-06-17

Varje vecka begås grova våldsbrott eller mord i våra storstäder. Detta får inte alltid ens en liten notis i media. Men när en person springer in på en fotbollsplan och knuffar omkull en spelare blir det en riksnyhet. Är det verkligen rimligt? Är det inte dags att sansa debatten om "läktarvåldet" för fotbollens skull?

Detta är min inledande frågeställning i veckans krönika på IF Elfsborgs hemsida. I krönikan ifrågasätter jag både medias bild av huliganismen på fotbollsarenorna och de förslag till åtgärder som förekommer i debatten, och då särskilt förslagen om anmälningsplikt för kända huliganer. Detta förslag skulle innebära en omfattande integritetskränkning i form av kommunarrest på ett sätt som vi inte ens använder mot mördare, rånare och pedofiler! Jag anser inte att det är rimligt med helt andra rättsregler på en fotbollsarena än i resten av samhället.

Jag avslutar min krönika med följande uppmaning:

"Det är helt enkelt dags för de värst utsatta klubbarna och deras egen publik att börja ta eget ansvar för ordningen på fotbollsarenorna i stället för att bara ropa på ny lagstiftning som riskerar att drabba de klubbar som inte har några säkerhetsproblem av betydelse. Fotbollen kan rimligen inte ha helt andra rättsregler än resten av samhället."




De rödgröna anpassade sig till SD-förslaget om sjukförsäkringen

2011-06-17

Dagen har för min del handlat mest om oppositionens förslag på förändringar i sjukförsäkringsreformen. Jag är ju ersättare i Socialförsäkringsutskottet och har försäkerhets skull deltagit i alla dagens möten som reserv vid eventuellt förfall. Första mötet var med Alliansgruppen i utskottet halv åtta i morse, varefter vi hade utskottsmöte klockan åtta, tolv och halv tre, med avbrott bland annat för kammardebatt i Libyenfrågan.

Det står nu klart att det som S-ledaren Juholt sa vid partiledardebatten i onsdags inte skulle hända, faktiskt har hänt. S, MP och V anpassade idag sitt förslag till utskottsinitiativ till Sverigedemokraternas yrkande. Således vann SD-förslaget till utskottsinitiativ med stöd av de rödgröna ledamöterna i utskottet. De rödgröna yrkade först på sitt alternativ men efter en ajournering, begärd av Tomas Eneroth (S), så drogs det yrkandet tillbaka. Vad jag vet är detta första gången som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet aktivt anpassar sina förslag till Sverigedemokraternas linje.

I sakfrågan är det allvarligt att Alliansens krav på en ordentlig och seriös remissbehandling före beslut nu röstats ned av S, SD V och MP vid två tillfällen. I de få remissyttranden som nu finns (från bland annat Försäkringskassan och ISF, Inspektionen för Socialförsäkringen) framgår det att kostnaderna för oppositionens föreslagna förändringar kan bli allt från noll till tre miljarder. Allvarligare är att det också är oklart om de sjukskrivna som berörs kommer att få högre eller lägre ersättning till följd av förändringarna. Det är också oklart om tillämpningen av regelverket blir hårdare eller mildare till följd av oppositionens förslag. När osäkerheten är så stor är det inte ansvarsfullt att hafsa igenom ett beslut som man vill ska träda i kraft först den 1/1 2012. Det hade ju funnits god tid att analysera effekterna ordentligt, och inte minst att avvakta de förslag till förändringar som inom kort presenteras av Alliansregeringen. Oppositionens utskottsinitiativ handlar uppenbarligen mer om populism än om faktiska förbättringar för de grupper av sjukskrivna som man säger sig värna.

Det är också intessant att ett enigt Finansutskott ifrågasätter underlagen för beslutet och påpekar att utskottsinitiativ ska vara ordentligt genomarbetade. De anser att de underlag som finns inte är tillräckliga för att bedöma de statsfinansiella effekterna. Lite pikant är det att det är Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich som skrivit under det kritiska yttrandet från Finansutskottet, eftersom han råkade vara ordförande för sammanträdet vid just det tillfället. Men trots kritiken från Finansutskottet kör alltså oppositionen igenom Sverigedemokraternas linje i frågan, och riskerar därmed att öka statens utgifter med 3 miljarder utan finansiering.

Oppositionen har bekänt färg. Populism går före verkliga förbättringar och de rödgröna drar sig inte heller för att aktivt anpassa sig till Sverigedemokraternas linje. Debatten i kammaren på tisdag kväll blir intressant.




Skolreformer är kanske det mest långsiktiga som finns

2011-06-16

Tidigare i dag höll jag ett anförande i riksdagen med anledning av ett ärende i Utbildningsutskottet. I debatten företrädde jag hela Alliansen, men det visade sig att jag blev ensam talare eftersom oppositionen avstod. Själva ärendet var okontroversiellt och handlade bland annat om att vi anpassar betygsregler och läroplaner för elever med vissa funktionshinder. Utskottet stod enigt bakom dessa förändringar, så i den delen behövdes ingen debatt. Jag tog därför tillfället i akt och ägnade större delen av mitt anförande åt att kort påminna om de viktigaste delarna i Alliansens stora skolreformer.

Bland de viktigaste reformerna kan nämnas en helt ny skollag, en ny läroplan och nya kursplaner. Det blir ett helt nytt betygssystem och fler och tidigare nationella prov. Vi inför också en helt ny lärarutbildning och rektorsutbildning, en lärarlegitimation och en fortsatt satsning på lärarlyftet för att garantera att alla elever får undervisning av behöriga lärare. Den nya gymnasieskolan ger möjlighet till såväl rena yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar som högskoleförberedande utbildningar eller en kombination av dessa.

Jag påpekade också att mycket av debatten idag handlar om när effekterna av alla dessa viktiga reformer ska börja synas. Det är lätt att glömma att de flesta av reformerna visserligen beslutats de senaste åren, men sjösätts först i år. Detta för att ge skolan rimlig framförhållning när det gäller så omfattande förändringar.

De elever som börjar förskolan i år kommer att lämna gymnasiet år 2024. Det ger ett perspektiv på att skolreformer är bland det mest långsiktiga som finns. Det vi gör idag är nödvändigt och kommer att bära frukt i framtiden, men vi ska inte förvänta oss mycket snabba och dramatiska förbättringar av skolresultaten på kort sikt. Men redan om några år kommer de nationella proven i lågstadiet förhoppningsvis att visa en positiv förändring för de yngsta eleverna, och efterhand är vi sedan övertygade om att reformerna kommer att förbättra skolresultaten, steg för steg.

Vi har tagit krafttag för att vända utvecklingen i den svenska skolan. Det är helt avgörande för Sveriges framtid .




Juholt: "Vi ska inte förslösa statens pengar på skattesänkningar"

2011-06-15

Årets sista partiledardebatt pågår för fullt, men det står redan klart var skiljelinjerna går i svensk politik just nu. Oppositionen är splittrad och saknar gemensamma alternativ. Det enda man ibland är överens om är att man ogillar regeringen. Ibland röstar man därför gemensamt ned regeringens förslag, men ofta av hela olika skäl. De fyra partiernas alternativa förslag är oftast helt oförenliga.

Oppositionen talade i debatten om problemet med fattiga familjer, men enda receptet är tydligen att höja skatterna för dem som arbetar. Hur får en ensamstående sjuksköterska med barn en bättre ekonomi om vi tar ifrån henne den extra månadslön varje år som hon fått tack vare jobbskatteavdraget? Håkan Juholt (S) sa i en replik i debatten att "vi ska inte förslösa pengar på skattesänkningar". Så talar den politiker som anser att staten äger alla de pengar löntagarna arbetar ihop.

En skattesänkning är för Alliansen ett sätt att låta människor behålla mer av det man själv arbetar ihop, vilket i sin tur stimulerar till mer arbete och företagande, något som i sin tur ger resurser att trygga välfärden. För Socialdemokraterna är en skattesänkning ett sätt att "förslösa statens pengar". Tydligare kan nog inte skillnaden bli.

Om man ska sammanfatta riksdagsåret så har Alliansen med få undantag vunnit voteringarna i riksdagen. Och det är endast när Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstar tillsammans som regeringen förlorar. Hittills har det handlat om att riksdagen uttalar att en fråga bör utredas eller att regeringen ska återkomma med ett förslag. Man ska ha respekt för den parlamentariska ordningen och det är närmast det normala i Sverige med en minoritetsregering som emellanåt får sådana krav från en riksdagsmajoritet. Men det är uppseendeväckande att oppositionen inte har formulerat någon samlad politik i dessa frågor. Det är en sak att gemensamt säga nej, en annan att samlas kring en gemensam politik.

Man ska också ha klart för sig att regeringsformen tydlig: regeringen styr riket. Det innebär bland annat att det fortfarande är regeringen som ansvarar för hur riksdagens beslut ska genomföras, även i de fall när oppositionen enas om att gå emot regeringen. I praktiken betyder det alltså inte så mycket att oppositionen vinner enskilda voteringar, så länge inte oppositionen kan enas om vad man vill göra i stället.

Alliansen är det enda enade regeringsalternativet i svensk politik. Det finns ingen samlad opposition och än mindre någon samlad oppositionspolitik.




Vi måste våga diskutera skolans problem

2011-06-14

För en tid sedan gick fyra företrädare för den pedagogiska undervisningen på Högskolan i Borås ut i ett antal tidningar och menade att de senaste årens skoldebatt varit skadliga för skolan. I dag bemöter jag och Utbildningsutskottets ordförande, Margareta Pålsson (M), detta i Borås Tidning Vi menar att skoldebatten och belysningen av skolans problem tvärtom varit helt nödvändig, och att den kritik som framkommit bekräftar behovet av Alliansens stora utbildningsreformer.

Till skillnad från de fyra pedagogerna anser vi också att resultaten i skolan ständigt måste utvärderas och följas upp, på samma sätt som man gör i många andra länder. Om man inte följer upp elevernas och skolornas resultat så kan man inte heller förbättra sig. Att avstå från debatt och uppföljning är som att stoppa huvudet i sanden. Det kan en struts få göra, men däremot inte ansvarsfulla skolpolitiker.




Är verkligen vårdnadsbidraget roten till allt ont?

2011-06-14

I går ifrågasatte jag ju utspelet om att vårdnadsbidraget (och föräldraförsäkringen) skulle hota integrationen genom att utländska kvinnor utnyttjar dessa i allt för stor omfattning. Min oro är att utvecklingen ska leda fram till krav på försämringar i stödet till alla svenska barnfamiljer bara för att man vill få ut fler invandrarkvinnor på arbetsmarknaden. Jag var inte ensam om min kritik, och idag finns även en mycket tänkvärd ledarkrönika i Borås Tidning med rubriken "Vårdnadsbidraget: Så litet och så farligt". Rubriken är träffande.

I krönikan påpekas mycket riktigt att vårdnadsbidraget (tyvärr, min anm.) endast finns i en tredjedel av landets kommuner. Det borde väl i så fall rimligen innebära att intrgrationen fungerar mycket bättre i de andra två tredjedelarna av de svenska kommunerna? Men det finns vad jag vet ingen statistik eller några utredningar alls som styrker detta. Vårdnadsbidraget utnyttjas dessutom av mindre än 2% av barnfamiljerna i de kommuner som berörs. Frågan är om det då ens kan ge mätbara skillnader i integrationen?

Jag citerar Katarina Larsson, politisk redaktör i Borås Tidning, från dagens krönika:

"Vårdnadsbidraget är rätt vant vid att vara slagpåse i debatten. Förutom gårdagens anklagelser brukar det också beskyllas för att ödelägga kvinnors karriär, förmena barnen tillgång till pedagogiskt utbildad personal, rasera jämställdheten, dränera förskolan på elevunderlag och låsa fast familjerna i heteronormativa strukturer. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan det är ett hot mot klimatet också."




Ska vi försämra föräldraförsäkringen för integrationens skull?

2011-06-13

"Avskaffa vårdnadsbidraget och utred föräldraförsäkringens inlåsningseffekter. Med nuvarande utformning kan föräldrapenningen fungera som en form av socialbidrag under åtskilliga år efter invandringstidpunkten. Det blir en kvinno- och fattigdomsfälla som dessutom medför att barnen inte får tillträde till barnomsorg/förskola och tidig träning i svenska språket."

Orden kommer från en rapport från ESO, en expertgrupp knuten till Finansdepartementet. Man anser alltså att vårdnadsbidraget och föräldrapenningen skapar en kvinno- och fattigdomsfälla för utrikes födda kvinnor utan arbete. Därför bör enligt ESO vårdnadsbidraget avskaffas och föräldrapenningen utredas (läs: försämras).

Bakgrunden är givetvis att utrikes födda kvinnor från vissa delar av världen ofta föder fler barn än andra kvinnor i Sverige och att därför vårdnadsbidrag och föräldrapenning av svensk modell kan ge försörjning under lång tid för många kvinnor och därmed minskar intresset för dem att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det ligger en del i detta, och det är ett pris vi betalar för en omfattande invandring. Visst skulle man kanske kunna diskutera ett maxantal barn som man kan få föräldrapenning för, eller maximera längden på föräldraledigheten för nyanlända invandrare. Men det måste göras med stor eftertänksamhet. För hur många svenskar skulle vara beredda att avskaffa vårdnadsbidraget och försämra sin egen föräldrapenning bara för att förbättra integrationen? Det vore ur min synpunkt orimligt om vi frivilligt skulle försämra våra egna trygghetssystem för alla svenska småbarnsföräldrar bara för att tvinga ut ett antal utlandsfödda kvinnor i arbete. Vill man att dessa kvinnor ska ut på arbetsmarknaden, kanske för allra första gången i sitt liv, så får man nog försöka välja andra vägar än att försämra föräldrapenningen eller avskaffa vårdnadsbidraget för alla familjer. ESO:s förslag känns, så som det presenterades, som ännu ett provocerande förslag från svenska tjänstemän och politiker som bara riskerar att förstärka främlingsfientligheten.




Elfsborg i topp!

2011-06-13

Efter gårdagens storseger mot Mjällby med 4-0 leder nu Elfsborg allsvenskan för första gången denna säsong. Visserligen i en haltande tabell, och Helsingborg lär passera på grund av att man döms som segrare i den avbrutan matchen mot Malmö. Men Elfsborg har i dagsläget både vunnit flest matcher och gjort mest mål. Det är ett bra utgångsläge i den fortsatta kampen om guldet.

Den lilla bilden kommer från Elfsborgs hemsida, och visar glädjen efter ett av målen.

Denna vecka ansvarar jag förresten för gästkrönikan på Elfsborgs hemsida. Krönikan publiceras i slutet av veckan. Temat är än så länge hemligt. Men den som följer bloggen får besked när krönikan är klar...




Alla jobb behövs!

2011-06-10

Det är rubriken på en debattartikel i Borås Tidning idag som jag undertecknat tillsammans med mina två moderata riksdagskolleger från valkretsen, Cecilie och Ulrik. Vi tycker att Socialdemokraterna aktivt motarbetar arbetslinjen och att man ser ned på vissa jobb. Vi moderater tycker inte att Sverige som land har råd att säga nej till arbetstillfällen så länge de erbjuds med goda villkor och till avtalsenliga löner.




Att avskaffa FAS 3 förvärrar långtidsarbetslösheten

2011-06-09

I går kom Arbetsförmedlingens mycket positiva prognos för arbetsmarknaden. Man räknar med 107.000 nya jobb i år och 61.000 nya jobb nästa år. Arbetslösheten förväntas fortsätta sjukna i snabb takt, ner mot 5% (vilket motsvarar 3% enligt det gamla sättet att räkna), en historiskt låg nivå. Redan om några år kommer Sverige att behöva arbetskrafts- invandring för att klara efterfrågan på arbetskraft. Den positiva utvecklingen gör det rimligen svårt att hävda att Alliansens arbetsmarknadspolitik inte fungerar.

Samtidigt finns det ett par hundra tusen arbetslösa som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Främst handlar det om utlandsfödda, samt ungdomar som hoppat av gymnasieskolan. Dessa grupper är de allra mest svårplacerade, och det är därför här som de största insatserna krävs i arbetsmarknadspolitiken.

En samlad opposition bestående av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick idag stöd i riksdagen för ett "tillkännagivande" till regeringen att alla anvisningar av långtidsarbetslösa personer till jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas ska stoppas. Detta trots att man vet att Fas 3 ger färska referenser, arbetsgemenskap och ett nätverk som ökar chanserna till förankring på arbetsmarknaden. Med oppositionens förslag blir långtidsarbetslösa personer kvar i den andra fasen i jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) utan de möjligheter att få direkt kontakt med en arbetsplats som den Fas 3 ger. Arbetslivskontakterna i Fas 3 är viktiga för att dessa långtidsarbetslösa personer inte helt ska förlora kontakten med arbetsmarknaden och hamna i passivitet.

Mediabilden av Fas 3 är orättvis. I dag hörde jag för första gången ett positivt reportage i Dagens Eko där en ung man berättade hur nöjd han var med sin Fas3-plats. Kanske kände Dagens Eko en skyldighet att för balansens skull ta fram ett positivt exempel. Men annars är det en kompakt negativ bild som visas. Vi som arbetar med dessa frågor och träffar arbetsförmedlare och arbetslösa vet samtidigt att det finns många fler positiva exempel. Faktum är att varje månad lämnar 400 personer Fas 3 för jobb. Alltså 15 personer varje dag. Och det handlar alltså om de allra mest svårplacerade långtidsarbetslösa, med mycket långa arbetslöshetstider, i genomsnitt åtta år. Även om det finns befogad kritik mot FAS 3 så kan man inte blunda för att många också får hjälp av denna åtgärd. Varför berättar aldrig media om dessa positiva resultat?

En uppföljning av hela jobb- och utvecklingsgarantin, inklusive Fas 3, pågår för närvarande och ska presenteras i augusti i år. Regeringen har även beslutat om att det ska bli möjligt med viss arbetsmarknadsutbildning för deltagare i Fas 3 i de fall där det bedöms kunna leda till ett arbete i anslutning till avslutad utbildning. Det finns säkert fler saker som kan förbättras i Fas 3, och det finns vissa oseriösa aktörer som inte borde få fortsatt uppdrag av Arbetsförmedlingen att erbjuda platser i FAS 3. Men att stoppa hela åtgärden är som att att kasta ut barnet med badvattnet.

Det märkligaste med dagens riksdagsbeslut är kanske ändå att oppositionen bara är överens om en enda sak - att man inte gillar FAS 3. Men man har inget gemensamt förslag om vad som ska komma i stället. Faktum är att inte ens något av de enskilda oppositionspartierna har något eget alternativ till Fas 3. Det enda man är överens om är att man vill stoppa en åtgärd som i vart fall hjälper en del tillbaka. Det känns inte som ett särskilt kreativt sätt att minska långtids- arbetslösheten. Tvärtom känns det ganska cyniskt att stoppa en av de åtgärder som hjälper i vart fall en del långtidsarbetslösa tillbaka. Regeringen har nu ett stort ansvar att hantera oppositionens riksdagsbeslut på ett klokt sätt så att det medför minsta möjliga skada för alla de långtidsarbetslösa som drabbas.




Ingen skitfråga för dem som berörs

2011-06-09

Lite i skymundan tog riksdagen förra veckan ett viktigt beslut, nämligen att ändra reglerna för bestraffning av nedskräpning, så att det blir enklare att utdöma böter för detta. I praktiken har inte lindrigare nedskräpnings- brott bestraffats tidigare, och lagändringen syftar till att markera även mot mindre brott. För alla de markägare som idag drabbas svårt att nedskräpning längs vägar, vid rastplatser eller badstränder kan de nya lagreglerna förhoppningsvis bidra till minskad nedskräpning. Det gör i sin tur att markägarna slipper ta kostnaderna för att städa bort andras skräp, vilket i praktiken faktiskt är ett allvarligt problem. Förhoppningsvis kan också färre djur skadas av det skräp som kastas i naturen.




Moderat samtalskväll

2011-06-09

I går kväll samlades vi återigen ett antal moderata riksdagsledamöter för en mer ideologisk samtalskväll. Denna gång var vi över 20 stycken, och dagens talare var Hans Zetterberg, känd debattör och moderat ideolog, som bland annat varit chefredaktör för Svenska Dagbladet och VD för SIFO. Han är idag 84 år, men har fortfarande en imponerande produktion av egna böcker och skrifter.

Zetterberg höll ett intressant föredrag om ideologier och om de politiska alternativen. Trots sin ålder (84 år) verkar han för övrigt mer van vid att använda powerpointpresentationer än vad jag själv är. Återigen inser man att ålder egentligen bara är en siffra...

Det är nyttigt och spännande med lite friare politiska samtal ibland, där man för en stund kan lyfta blicken från vardagsfrågorna och se politiken mer långsiktigt.




Viktig överenskommelse om Sveriges insats i Libyen

2011-06-08

Idag presenterade regeringen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om en fortsatt insats i Libyen till stöd för FN-resolutionen 1973. "Det är en stark överenskommelse både vad gäller det sakliga innehållet och den politiska bredden, den visar för omvärlden att Sverige är berett till internationellt ansvarstagande i krävande operationer och svåra situationer. Det är viktigt att i nuläget upprätthålla det militära trycket mot Kaddafi för den fortsatta utvecklingen i landet och för en framtida politisk lösning på konflikten", sade Carl Bildt under pressträffen.

Överenskommelsen innbär dels en intensifierad och bredare spaningskapacitet utfört av fem stycken JAS 39 Gripen och tillhörande stödresurser, bland annat flygtankning, en bordningsstyrka för att upprätthålla vapenembargot, samt personal för informationsoperationer. Allt i enlighet med önskemål från FN. Lite speciellt är det att den svenska utrustningen för flygspaning är betydligt bättre än den som NATO har själva, varför man från NATO/FN är mycket angelägna om svenskt deltagande i spaningsoperationerna.

Överenskommelsen har väckt vissa...hmm...reaktioner från media, med tanke på Socialdemokraternas olika turer i frågan. Det känns lite onödigt att strö salt i de röda såren, så jag nöjer mig med att länka till den s-märkte krönikören Lena Mellin i Aftonbladet som skriver så här. Ganska underhållande läsning måste jag medge.




Elfordon är framtiden!

2011-06-08



I dag deltog jag i ett seminarium i riksdagen om elbilar. Jag tror ju inte på etanolen som framtidsbränsle, och är tveksam till fordonsgasen eftersom andelen biogas är för liten och tankstationerna väldigt dyra. Bensin och diesel tar slut en dag, och för Sverige med sin miljövänliga elproduktion borde elbilar vara framtiden. Det trodde jag för övrigt redan på 1980-talet när jag köpte in mig i en den svenska elbilstillverkaren Clean Air Transport som lanserade sin elbil LA 301. Tyvärr gick detta företag i konkurs, man var nog före sin tid. Men idag finns det många som har tagit upp tråden, både när det gäller hybridbilar och rena elbilar.

Dagens nya litiumbatterier gör det snabbare och enklare att ladda en elbil, och räckvidden blir längre. Vi fick siffror idag som sa att om alla svenska bilar skulle drivas med el skulle elförbrukningen öka med 10%. Det låter klar hanterbart.

Problemet idag är väl främst de höga priserna på elbilar, men i takt med att intresset ökar och att batterierna blir billigare kommer elbilarna nog att kunna konkurera. Laddning kan idag ske från ett vanligt eluttag, och man kan ladda bilen under natten och på jobbet under dagen. Hemma använder vi ofta motorvärmare och kupevärmare i bilarna på vintern. Om man hade haft en elbil hade man kunnat "tanka" den samtidigt. Jag byter inte bil ofta, men vid nästa bilbyte utesluter jag inte att det blir en elbil.

I samband med seminariet visades ett antal elfordon upp på Mynttorget utanför Riksdagen. Bland annat sportbilen Tesla Roadster som är en elbil med mycket höga prestanda. Inne i lokalen stod också en MC med imponerande motorkraft. Den laddades i eluttaget under pågående seminarium!




Arbetslinjen är viktigast för att bekämpa barnfattigdom

2011-06-08

Även om jag alltså tycker medias slutsatser är helt felaktiga när det gäller Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen så är det intressant att läsa hur rapporten tydligt visar att det främst är tre grupper barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. De har bara en enda sak gemensamt och det är att deras föräldrar ofta saknar arbete.

Första gruppen är barn till relativt nyanlända invandrare. Eftersom i stort sett alla invandrare lever på en ersättning motsvarande försörjningsstöd under sin första tid i Sverige så kommer också de flesta nyanlända barn att leva i sådana familjer under en tid efter att man kommit till Sverige. Det känns ganska svårt att i grunden se denna grupp "fattiga" som ett allvarligt problem, snarare är det en naturlig effekt av att Sverige tar emot många invandrare. Dessutom är det väl sannolikt så att de flesta av dessa familjer trots allt lever med en högre materiell standard i Sverige än vad de levde i tidigare. Det viktigaste är att så många invandrare som möjligt snabbt kommer i arbete och egen försörjning och slipper vara beroende av bidrag och ersättningar.

Den andra utsatta gruppen är barn till mycket unga föräldrar, som får lägsta möjliga föräldrapenning eftersom de aldrig arbetat och tjänat ihop någon sjukpenninggrundande inkomst. Många av dessa föräldrar går fortfarande i skolan! Här finns ett stort samhällsproblem, och det är väl sannolikt att grundnivån i föräldraförsäkringen skulle behöva höjas. Men det känns samtidigt inte självklart att den som inte jobbat alls ska få nästan lika hög föräldrapenning som den som arbetat och betalat skatt i många år. Visst vore det önskvärt om fler väntade med att bli föräldrar tills de hade ett arbete och en inkomst, och visst inträffar säkert vissa av dessa graviditeter av misstag. Här finns säkert en del att göra när det gäller opinionsbildning och utbildning av unga.

Den tredje stora gruppen är barn till ensamstående låginkomsttagare, ofta förtidspensionerade eller arbetslösa. Detta visar hur allvarligt det har varit att vi av slentrian accepterat onödiga förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar eller långtidsarbetslöshet trots att individen har en arbetsförmåga som kan förbättra familjens ekonomi. Vi vet tyvärr också att många frånskilda föräldrar inte tar sitt fulla ekonomiska ansvar för sina barn efter en separation. Ibland känns det också som om föräldrar som separerar har en inställning att "någon annan" ska ta över försörjningsansvaret för barnen. Men oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller inte så är man faktiskt fortfarande föräldrar och har gemensamt ansvaret för att se till att de gemensamma barnen har en rimlig levnadsstandard i förhållande till båda föräldrarnas sammanlagda ekonomi. Ibland beror säkert den bristande lusten att betala på att främst frånskilda pappor förvägras umgänge med sina barn. Intresset att då betala mer än det som lagen föreskriver blir då kanske inte så stort. Om det normala i stället vore delad vårdnad och ett umgänge där föräldrarna tänkte mer på barnen och mindre på sig själva skulle säkert fler föräldrar bidra mer till barnens ekonomiska behov än vad bidragsnormerna föreskriver. Många barn skulle då få en betydligt bättre levnadsstandard. Det behövs ett nytt synsätt när det gäller barns levnadsstandard efter en separation, där utgångspunkten är att barnens försörjning i första hand alltid måste vara föräldrarnas gemensamma ansvar.

Diskussionen om barnfattigdomen lär fortsätta. När slutsatsen måste vara att det absolut viktigaste sättet att bekämpa barnfattiogdom är att fler kommer i arbete och får en egen lön som man man försörja sin familj på. Utöver fokus på arbetslinjen gör Alliansen också riktade satsningar till barnfamiljer med små marginaler, där höjningen av flerbarnstillägget i barnbidraget och bostadsbidraget för barnfamiljer är två viktiga delar. Effekterna av dessa förstärkningar syns inte i Rädda Barnens statistik, eftersom förstärkningarna inte hade trätt i kraft 2009.




Barnfattigdomen minskar

2011-06-08

I går kom ännu en rapport från Rädda Barnen om barnfattigdomen, och precis som vid tidigare tillfällen vantolkas siffrorna ordentligt av media och våra politiska motståndare. De braskande rubrikerna om den "snabbt ökande barnfattigdomen" är helt enkelt inte korrekta.

Diagram 1 kommer från Riksdagens Utredningstjänst, som redovisar förändringen av den totala fattigdomen (alltså inte barnfattigdomen) enligt tre olika fattigdomsbegrepp. RUT skriver att fattig- domen i Sverige kan anses vara fyra eller 13 procent, beroende på hur den mäts.

Den enda "fattigdom" som ökat är den "relativa fattigdomen", dvs de personer som lever i familjer med en sammanlagd inkomst som ligger under 60% av median- inkomsten. Men detta mått visar bara att inkomstspridningen i Sverige har ökat, inte hur många som är verkligt fattiga. De två andra kurvorna, den gröna som visar låg inkomststandard enligt SCB:s mätmetoder, samt den streckade linjen som visar andelen personer i befolkningen som är beroende av ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd), har sjunkit stadigt från år 2000 och framåt.

Diagram 2 visar Rädda Barnens egna siffror över andelen barn som lever i "ekonomiskt utsatta hushåll". Här lägger man ihop dels familjer som är beroende av försörjningsstöd, dels familjer som har "låg inkomststandard" enligt det begrepp som SCB använder.

Man ser hur andelen fattiga barn enligt detta mått minskat stadigt sedan slutet av 1990-talet, och var på rekordlåg nivå 2007. I spåren av finanskrisen ökade andelen något 2008, men är fortfarande betydligt lägre än den var före regeringsskiftet 2006.

Sammanfattningsvis visar Rädda Barnens egna siffror att barnfattig- domen minskat i Sverige sedan Alliansen tog över regeringsmakten. Och min tidigare slutsats kvarstår givetvis. Utan jobbskatteavdraget hade fler barn levt i fattiga familjer.








Sommarfest med riksdagsgruppen

2011-06-08

I går kväll hade den moderata riksdagsgruppen sin traditionella sommarfest. Aldrig har vi varit så många, men det är ju angenäma problem att försöka klara logistiken. Tack vare lite goda personliga kontakter hade vi besök av ägarna till Restaurang Sjömagasinet i Göteborg, som hade dukat upp en trevlig buffe med lite västkustkoppling. Och sommarkvällen bjöd på underbart väder.

Trots det något knepiga parlamentariska läget har ju faktiskt detta första riksdagsår gått över förväntan. Det allra mesta av regeringens förslag har fått godkänt av riksdagen och förlusterna i voteringarna har varit betydligt färre än vi befarade efter valet. Under gårdagen slutfördes ju också förhandlingarna med oppositionen om de svenska insatserna i Libyen, och utrikesminister Bildt som kom direkt från förhandlingarna till festen var på ett utmärkt humör och uppenbarligen mycket nöjd med resultatet. Det var kanske inte så konstigt att även statsministern var på ett strålande humör och höll ett personligt och roligt tal till riksdagsgruppen, där han tackade för våra insatser för att sy ihop politiska lösningar och hantera knepiga politiska frågor.




Inte lätt för oppositionen att forma ett gemensamt lag

2011-06-07

I dag kom beskedet, den traditionella årliga fotbollsmatchen mellan regeringssidan och oppositionen ställs in! Den skulle spelats nästa onsdag, och Alliansen har som vanligt bildat ett gemensamt lag. Men oppositionen lyckades inte få ihop ett lag. Det var alltså den formella förklaringen. Mellan skål och vägg har vi förstått att Socialdemokraterna som huvudansvariga för oppositionslaget inte heller vetat riktigt hur man skulle hantera in Sverigedemokraterna. Riksdagens idrottsklubb som är arrangör av fotbollsmatchen var noga med att alla riksdagspartier skulle ha rätt att ha deltagare med i matchen, och Socialdemokraterna hade ansvaret för att kontakta och bjuda in övriga oppositionspartier. Men vad jag förstått har Socialdemokraterna inte ens kontaktat Sverigedemokraterna. Sannolikt har man både problemet att samla hela oppositionen och att få fram tillräckligt med spelare. Därför drar man sig nu ur matchen.

Man kan ju inte låta bli att dra lite politiska växlar på det hela. Socialdemokraterna har uppenbara problem, både att forma sitt eget lag och att skapa ett alternativ till Alliansen. Både på fotbollsplanen och i politiken. I fotbollsmatchen vinner Alliansen alltså på walk over. Frågan är om vi gör det även i riksdagsvalet 2014?




Många goda skäl att fira den svenska nationaldagen

2011-06-06

Det går bra för Sverige just nu! Tillväxten är bland de högsta i OECD, nyföretagandet ökar och företagen anställer för fullt. Sysselsättningen ligger på rekordhöga nivåer och arbetslösheten sjunker snabbt. Sjuktalen minskar, liksom förtidspensioneringarna. Statsfinanserna är bland de starkaste i hela Europa och ger utrymme för både reformer och skattesänkningar.

Samtidigt visar undersökningar att förtroendet för både statsministern, regeringen och det politiska systemet ligger på historiskt höga nivåer. Det är glädjande siffror för en demokrati. Det finns alltså all anledning att fira nationaldagen idag. Vi svenskar kan vara stolta över vårt land.

Nationaldagen är samtidigt ett utmärkt tillfälle att välkomna människor från andra länder som vill arbeta och leva i Sverige, försörja sig själva och sina familjer och bidra till det svenska samhället. Givetvis under förutsättning att de också är beredda att respektera svenska lagar och regler. För de flesta invandrare är detta inget som helst problem, snarast en självklarhet. På samma sätt är det oftast en självklarhet att man respekterar vår svenska kultur och våra svenska traditioner. Men det får vi tyvärr aldrig läsa om i tidningen. Där förstärks i stället problem och motsättningar, exempelvis att personer med annan religion skulle ha problem med skolavslutningar i kyrkan. Detta är en myt - de flesta muslimer och judar har inga problem alls med en skolavslutning i en kristen kyrka. De enda som har problem är den lilla extrema svenska gruppen som kallar sig "Humanisterna". Dessa vill förstöra alla traditioner och kultur med religiös koppling och de använder "omsorg om invandrarna" som argument i sin kamp. Det slår givetvis tillbaka på invandrarna och stärker invandringsfientliga krafter. Det känns ganska orättvist.

Det bästa sättet att klara av integrationen är att vara tydlig med att i Sverige respekterar vi andra kulturer och traditioner, men utan att göra avkall på vår egen. Nationaldagen är ett utmärkt tillfälle att visa detta.




Opinonsläget

2011-06-06



Opinionsmätningarna fortsätter hagla över oss, och de spretar åt lite olika håll. I vissa mätningar leder Alliansen, i andra har de tre rödgröna partierna starkare stöd. Och Moderaterna och Socialdemokraterna turas om att vara största parti.

I denna sammanvägda opinionsmätning från Svensk Opinion som redovisar genomsnittet av resultaten i alla de stora opinionsmätningarna ser man att det just nu är helt dött lopp mellan Alliansen och de tre rödgröna partierna. Oppositionen har tagit tillbaka Alliansens stora försprång efter valet, vilket kanske inte är så konstigt. Det brukar bli så, sittande regering tappar opponionsstöd i takt med att man även måste ta en del obekväma beslut och tvingas ta ansvar för sådant i samhället som fungerar mindre bra. Oppositionen kan driva enskilda populistiska sakfrågor och få sympati för dessa, men ställs inte på prov när det gäller helheten. Samtidigt ska man komma ihåg att de rödgröna verkar bli allt mer oense om väldigt mycket och att de numera sällan driver en gemensam linje i viktiga frågor. Man kan därför knappast tala om de rödgröna som ett samlat regeringsalternativ. Och var står Sverigedemokraterna? Den senaste tiden verkar man ha pratat ihop sig med de rödgröna i flera frågor, men det har mest handlat om att man säger nej till något, inte att man presenterar ett gemensamt förslag till vad man vill ha i stället. Det är därför ganska svårt att se S-SD-V-MP som ett samlat regeringsalternativ. Att vara överens om att man inte gillar regeringen är en sak, men att komma med ett gemensamt alternativ är betydligt svårare när man har så olika syn på viktiga frågor.

Det mest intressanta är att jämföra dagens opinionssiffror med läget sommaren 2007, ett knappt år efter valet 2006. Då hade oppositionen en ledning med 10-15 procentenheter, och Alliansregeringen var uträknad av alla experter. Trots detta vann Alliansen valet 2010, när de två regeringsalternativen började granskas och ställas mot varandra. I dag ligger de två politiska alternativen helt lika i mätningarna. Det ger en betydligt starkare ställning för Alliansen än för fyra år sedan. Kunde vi vinna valet 2010 så borde förutsättningarna vara ännu bättre för att vinna 2014. För sällan har nog den politiska oppositionen varit så splittrad och frågetecknen så många när det gäller Socialdemokraternas politiska framtid.




Ska man få expropriera mark för näringsändamål?

2011-06-04

Äganderätten till sin egen fastighet är en central princip i svensk lagstiftning sedan lång tid. Möjligheten för samhället (stat eller kommun) att expropriera mark som behövs för viktiga allmänna ändamål är samtidigt tyvärr en nödvändighet i ett modernt samhälle. När däremot kommuner tvångsinlöser eller exproprierar mark till förmån för rent privata intressen sätts den viktiga äganderätten ur spel. Enligt SOU 2007:29 skedde år 2005 hela 65 % av alla tvångsförfaranden till förmån för privata aktörer. Det kan vara ett privat företags behov av mark före expansion, eller golfbana som vill bygga fler banor.

Tanken med tvångsåtgärder mot markägare var ursprungligen ett sätt att trygga allmänna intressen. Den ändamålsglidning som skett genom åren är oacceptabel i ett rättssamhälle. Privata aktörer bör givetvis hänvisas till att förhandla med markägare på lika villkor, och inte kunna använda hot om tvångsmedel som påtryckning, vilket sätter markägaren i underläge. I en motion har jag därför föreslagit att de lagar som reglerar tvångsförfaranden mot markägare bör förtydligas så att det tydligt framgår att privata intressen av markinlösen inte bör omfattas av lagens ändamål.

Riksdagen har nu behandlat motionen. Man hänvisar dels till att riksdagen förra mandatperioden förbättrade ersättningen vid expropriation, och även ökade möjligheten att erhålla ett extra påslag för att täcka affektionsvärdet på exproprierad egendom. Man hänvisar också till en nyligen tillsatt utredning som ska se över ersättningen till markägare vid expropriationer av mark för näringsändamål. Tanken är att införa någon form av vinstfördelning som ska ge fastighetsägare särskild ersättning för mark som tas i anspråk för vinstdrivande verksamhet. Man ska också ta ställning till hur denna typ av markåtkomst och ersättningar ska avgränsas. I avvaktan på denna utredning avslog riksdagen förra veckan min och ett par liknande motioner.

Jag tycker fortfarande att expropriation för näringsändamål ska förbjudas. Näringsverksamhet bör inte tillåtas vara ett sådant allmänintresse att man ska ha rätt att köra bort människor från hus och hem. Men det är i vart fall något mer skäligt att en markägare får generösare ersättningar baserade på näringsverksamhetens vinst än som det ser ut idag. Frågan rör sig sakta i rätt riktning, mot en större respekt för den enskilda äganderätten.




Skamligt och respektlöst mediedrev mot kungafamiljen

2011-06-02

Kvällstidningarna har det senaste året ägnat sig åt något som verkar vara en målmedveten smutkastning av kungafamiljen. Angreppen mot drottningen för att hennes far hade påstådda affärskontakter med nazisterna är ett exempel. Vilken skuld har drottningen för vad hennes far eventuellt gjorde? Naturligtvis ingen alls. Men mediedrevet mot drottningen skitade givetvis ned kungafamiljen ändå, och det var säkert också avsikten.

Det pågående drevet mot Kungen är nästa exempel. När det gäller beskyllningarna mot honom grundar man allt på uppgifter från dömda kriminella. Dessutom åberopas en skandalbok med ytterst tvivelaktiga källor, en bok som av en händelse är författad av samma person som tydligen även skriver på en biografi om den kände kriminelle man som påstår sig ha graverande bilder på kungen! Denne kriminelle man är dessutom tidigare dömd i svensk domstol för försök till utpressning. Personen i fråga skryter i dagens nummer av Aftonbladet med att han kommer att lägga ut bilderna på en betalsida, på en Serbisk server, där man kommer att få betala 2:90 per minut för att se bilderna. Han säger att han fått så mycket publicitet nu att han räknar med minst 3 miljoner besökare på betalsidan, och att han aldrig hittills misslyckats med en affär...

Jag har svårt att förstå att våra två kvällstidningar å ena sidan kan göra en stor nyhet av att en av Kungens vänner haft kontakter med kriminella, samtidigt som man baserar alla sina artiklar mot Kungen på uppgifter från samma grupp av kriminella som man själv har egna kontakter med. Jag kan naturligtvis inte gå i god för vad någon annan säger, eller veta vad som är sant eller inte, men varför ska jag tro mer på en välkänd kriminell gängledare än på den svenske Kungen? Det skulle ju precis lika gärna kunna vara så att den dömde kriminelle person som säger sig ha bilderna på kungen medvetet använt de svenska mediernas intresse i PR-syfte för att maximera sina kommande inkomster från en betalsida och få fler köpare av sin kommande biografi. Och att de svenska tidningarna glatt har spelat med i detta eftersom man tjänar på att sälja sina tidningar. Ingen lär kunna kontrollera om bilderna är äkta, eftersom de läggs ut på en server i Serbien. Givetvis ett smart drag om man vill dölja manipulerade foton. Kungen kan aldrig försvara sig mot eventuellt manipulerade bilder.

Expressens förstasida idag basunerar ut: "7 vittnen berättar om bilderna på kungen & nakna kvinnorna". Man får en bild av opartiska vittnen som ska styrka anklagelserna mot kungen. Men inne i tidningen framgår det att de sju "vittnena" är de två grovt kriminella männen som förekommer i ärendet samt en av författarna till skandalboken och fyra reportrar/fotografer som sett bilderna men som inte kan bekräfta att de är äkta. Inte särskilt imponerande bevisning.

Att på så svaga indicier utmåla statschefen som lögnare och smutskasta honom på det sätt som nu sker är rent skamligt och ovärdigt. För övrigt är inget av det som Kungen beskylls för olagligt. Vare sig att bli fotograferad på en nattklubb eller i sällskap med lättklädda unga kvinnor. Ändå utmålas Kungen mer eller mindre som kriminell och vissa kräver hans avgång. Medias jakt på kungafamiljen skadar bilden av Sverige ute i världen. Dessutom glömmer vi att vår kung och drottning faktiskt är människor också. Alldeles vanliga människor som knappast mår särskilt bra idag.

I TV ser man samtidigt Aftonbladets chefredaktör som uppenbarligen njuter av att förödmjuka och plåga kända människor, så ofta och så mycket som möjligt, allt i yttrandefrihetens namn. Jag skäms som svensk, och särskilt mycket skäms jag över de uttalade republikaner som utnyttjar detta ovärdiga mediadrev i syfte att försöka avskaffa monarkin. Drevet mot kungafamiljen är ett lågvattenmärke för svensk journalistik.



Oppositionen ökar deltidsarbetslösheten och försämrar matchningen

2011-06-01

De fyra oppositionspartiernas samverkan i arbetsmarknadspolitiken blir allt tydligare, och Sverigedemokraterna skröt i debatten om att oppositionen nu äntligen är beredd att göra överenskommelser med SD. I dag vann oppositionen två omröstningar i riksdagen, och de två beslut som därmed blev riksdagens mening är olyckliga för arbetslinjen, jobben, statsfinanserna och minskningen av deltidsjobben.

Dels vill den samlade oppositionen "att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om ett återinförande av den s.k. 100-dagarsregeln", vilket innebär att alla ska ha rätt att endast söka arbete inom sitt yrke och endast på hemorten de första 100 dagarna av arbetslösheten. Anledningen till att Alliansen tog bort 100-dagarsregeln (med vissa undantag) var att sannolikheten att hitta arbete minskar med tiden som är arbetslös. Därför är det viktigt att man inte skjuter upp sitt arbetssökande. Utan krav på omställning riskerar matchningen att försämras, vilket både Riksrevisionen och OECD påpekat. Ett återinförande av 100-dagarsregeln innebär längre arbetslöshetstider, vilket leder till ökade kostnader för a-kassan. Min undran är om det verkligen är rimligt att en ung människa utan familj som blir arbetslös på en mindre ort där det inte går att hitta motsvarande arbete ska gå arbetslös med a-kassa i 100 arbetsdagar (dvs fem månader) innan han eller hon söker ett liknande jobb i grannkommunen eller ett annat jobb på hemorten? Oppositionens beslut innebär att människor kommer att gå arbetslösa på vissa orter samtidigt som företagen saknar motsvarande arbetskraft på andra orter. Samtidigt klagar Oppositionen klagar på dålig matchning mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Ett något haltande resonemang.

Oppositionen vill också ta bort begränsningen av rätten till a-kassa på deltid till 75 ersättningsdagar. Att begränsa möjligheten att deltidsstämpla är ett sätt att minska deltidsarbetslösheten och är inget nytt i a-kassans historia. Socialdemokraterna har i olika omgångar själva infört begränsningar, och det är bara något år sedan Socialdemokraterna själva tyckte att det räckte med 100 dagars maximal tid för deltidsstämpling. Alltså en skillnad på 25 arbetsdagar mot dagens regler. En återgång till de gamla reglerna på 150 dagar skulle enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst och regeringskansliet kosta ca 2,5-3 miljarder kronor. Dessutom skulle det öka antaklet deltidsjobb på bekostnad av heltidsjobben efter som det blir möjligt att under en längre tid "kan stämpla upp till heltid". Vi vet av en entydig forskning att detta gör att en del företag och inte minst många offentliga arbetsgivare väljer att anställa på deltid, eftersom de vet att a-kassan betalar resten av lönen. Detta har främst drabbat kvinnor. De senaste åren har allt fler deltidstjänster gjortsom till heltider, men denna positiva utveckling riskerar nu att brytas om reglerna ändras. Det är för övrigt anmärkningsvärt att de rödgröna och Sverigedemokraterna ingår i en ohelig utgiftskoalition i miljardklassen utan att peka på finansiering. Dessutom är det givetvis helt ansvarslöst att kräva en mycket kostsam förändring av regelverket utan att ha en gemensam uppfattning om vad som bör komma istället.

Alliansens arbetsmarknadspolitik har hjälpt Sverige genom en djup kris, och bidragit till en snabbare återhämtning på arbetsmarknaden än i de flesta länder. Den samlade oppositionens kraftfulla steg bort från arbetslinjen är allvarlig för Sverige. Tyvärr verkar det komma fler gemensamma angrepp mot arbetslinjen från oppositionens sida framöver, och det är inte alls bra för Sverige. Självklart kommer vi att påpeka detta i den politiska debatten och på tidningarnas insändarsidor.



Välförtjänt utmärkelse till kloka ledarskribenter

2011-06-01

Haro - Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap, har utsett årets guldmedaljörer bland personer som utmärkt sig i debatten kring barns och föräldrars intressen, och verkat för och värnat om deras bästa.

Haro är representerade i regeringens jämställdhetsråd, och representanter från Haro har talat i både EU och FN. Ordföranden i Haro, Madeleine Wallin, känner jag väl, hon bor i Hyssna i Marks kommun, och vi har haft en hel del kontakter genom åren, inte minst när det gäller införandet av vårdnadsbidrag och ökad valfrihet för familjerna i Marks kommun. Förra året hade jag också äran att vara gästtalare på Haros riksstämma som då hölls i Hyssna.

Årets guldmedaljer går enligt Haros pressmeddelande till två kvinnor som jag verkligen tycker förtjänat detta. Katarina Larsson (th), politisk redaktör och ledarskribent för Borås Tidning känner jag väl vid det här laget. Hon vågar lyfta frågor som rör jämställdhet, familjer och barnomsorg och sätta dessa i ett nytt ljus, och även ifrågasätta den rådande riktningen att samhället ständigt ska ta över allt mer ansvar för barnen från familjerna. Alice Teodorescu (tv) träffade jag första gången när hon arbetade hos Svensk Näringsliv. Idag är hon ledarskribent på tidningen Barometern och även hon vågar sticka ut hakan i känsliga samhällsfrågor och ifrågasätta det politiskt korrekta, både när det gäller jämställdhet, barnomsorg och andra frågor. Läs hennes egna kommentarer till utmärkelsen i Barometern.

Haros guldmedalj går till två modiga kvinnor med integritet och vassa pennor. Jag önskar att fler ledarskribenter var sådana. (Fotot är från Haros hemsida).