Blogg februari 2011
Hyresrätten behövs!
2011-02-28
I dag har jag tillsammans med min moderate riksdagskollega från Jönköping, Magdalena Andersson, ett debattinlägg i Borås Tidning om vikten av att det byggs fler hyresrätter. I många kommuner råder brist på hyresrätter, vilket försvårar för människor att utbilda sig eller att flytta dit jobben finns. Många ungdomar söker också efter en hyresrätt som sin första bostad. Hyresrätten en flexibel boendeform där man snabbt kan byta bostad vid behov utan att ta ekonomisk risk.
I artikeln beskriver vi en del av de åtgärder Alliansregeringen gjort hittills för att stimulera byggandet av fler hyresrätter. En viktig sak är förändringen av bruksvärdessystemet som gör det möjligt att ta ut rimligare hyror i attraktiva områden, samtidigt som ett lagreglerat skydd införts mot alltför stora hyreshöjningar.
Etablering i Kinna eller Kina?
2011-02-28
Ja, det är frågan. Det är den stora revisionskedjan pwc som just nu har en riksomfattande kampanj med bland annat dessa bilder. Jag såg den första gången på en annonspelare på Arlanda, och hajade till. Inte så ofta man ser Kinna nämnas i riksreklamen. Efter kontakt med pwc:s pressavdelning har jag nu också fått bilderna i digital form till bloggen. Kanske något för lokalmedia att uppmärksamma? Jag tänker tipsa dem så får vi väl se....
Fritsla Vårdcentral visar att mångfald är bra för välfärden
2011-02-27
Från Borås Tidning idag. Klicka på bilden för läsbart format.
Återigen får vi kvitto på att alternativ drift inom vården kan leda till bättre service och nöjdare patienter. Fritsla Vårdcentral har för andra året i rad blivit den populäraste i hela Sjuhärad, och lockar allt fler patienter. Och som jag tidigare berättat drivs den helt privat. Kanske kan denna framgång för en privat vårdcentral också nyansera debatten kring alternativ inom andra områden, exempelvis friskolor? För sanningen är ju att även många friskolor är oerhört populära och redovisar väldigt goda resultat för eleverna. Mångfald är oftast bättre än monopol, både när det gäller vårdcentraler, sjukhus, apotek, skolor, barnomsorg, äldreomsorg, arbetsförmedling, hemtjänst och många andra samhällsområden. Mångfald utvecklar verksamheter och stimulerar nya arbetssätt och ger personalen nya karriärmöjligheter. Mångfald ökar dessutom medborgarnas möjlighet att välja bort sådant som fungerar dåligt.
Mångfald innebär däremot inte att allt ska drivas privat, det riskerar bara att leda till nya monopol och det är ju inte det som är avsikten. Mångfald inom välfärden betyder att samhället ska styra och kontrollera verksamheten enligt de politiska beslut som tagits i demokratisk ordning och att välfärden betalas med skattemedel och är tillgänglig på samma sätt för alla. Men att samtidigt många olika utförare får konkurrera med de offentliga verksamheterna om att ge bäst service för skattepengarna. Medborgarna väljer sedan fritt det som de tycker fungerar bäst. Konstigare än så är det faktiskt inte.
Friskolor ska ha samma regler som andra skolor
2011-02-26
Diskussionen om friskolorna och deras eventuella vinster blossade upp igen i går då skolminister Jan Björklund besökte Borås. Han ifrågasätter om friskolor ska kunna skapa stora vinster genom att exempelvis välja bort skolsköterska och skolbibliotek. Lite förvånad blir jag över Björklunds utspel, eftersom vi ju redan tagit beslut i riksdagen om en ny skollag som börjar gälla den 1 juli i år, och som bland annat tvingar även friskolor att ha just skolsköterskor och bibliotek. Just dessa två frågor känns därför ganska överspelade.
I grunden är det däremot bra med en debatt. Självklart ska friskolor ha samma rättigheter och skyldigheter som andra skolor. För mig som moderat är det inte skolformen eller ägandet i sig som är det viktiga, utan kvalitén i undervisningen och hur elever och lärare upplever sin skola. Vi vet att många är väldigt nöjda med sina friskolor och att dessa ofta gör ett fantastiskt bra jobb med elever som inte trivs i sin vanliga skola. Att det finns dåliga exempel förstör inte helhetsintrycket. De allra flesta friskolor ger inte heller någon vinst utan allt återinvesteras i verksamheten. Bilden av friskolor som vinstmaskiner i stora internationella skolkoncerner är inte särskilt rättvisande, även om det finns enstaka exempel. Och med den nya skollagen och de skärpta kvalitetskontroller som alltså införs för alla skolor från och med i år lär utrymmet för vinster inte bli särskilt stort. En skola som inte sköter sig - oavsett om det är en friskola eller en kommunal skola - kan tvingas stänga. Skolinspektionen har ett tydligt uppdrag att ta krafttag mot skolor som inte följer reglerna.
Om det sedan dessutom behövs särskilda regler för att motverka vinstdrivande friskolor som inte uppfyller skolinspektionens krav återstår att se. Personligen tycker jag väl att hotet om indraget tillstånd borde räcka för att garantera att alla skolor håller måttet. Däremot stör det mig inte om friskolor lyckas skapa en vinst samtidigt som de uppfyller alla kvalitetskrav, presterar ett bra resultat, ger de elever som behöver extra stöd och har nöjda elever och föräldrar. Personligen tycker jag det är betydligt värre med skolor som inte lyckas få pengarna att räcka till en bra undervisning, kvalificerade lärare och utbildningsmateriel.
Men som sagt - det viktiga är inte vem som driver en skola, utan elevernas resultat. Dåliga skolor är aldrig acceptabla, oavsett hur de drivs.
Bloggen och hemsidan fyller fem år
2011-02-25
 Förra veckan passade bloggen på att i all tysthet fylla fem år. Mitt första inlägg skrev jag den 16 februari 2006. Sedan dess har det blivit över 3.600 inlägg, och min blogg är numera den oftast uppdaterade moderata bloggen i hela Västra Götaland. Min hemsida med blogg och andra sidor är också enligt riksdagens journalister den mest omfattande som någon riksdagsledamot har.
Sedan hemsidan startade har den haft 220.000 unika besök och fler än 350.000 träffar på de olika sidorna. Antalet besökare ökar sakta men säkert, och ligger mellan 150 och 300 om dagen. Om du gillar min sida - tipsa gärna vänner och bekanta så blir besökarna ännu fler!
Utredning ska undersöka om fastighetstaxeringen kan avskaffas
2011-02-25
Jag har envist de senaste åren drivit frågan om att avskaffa fastighetstaxeringen, både i debattartiklar och flera riksdagsmotioner, och genom direktkontakt med mina kolleger i skatteutskottet. Mina argument för att slopa fastighetstaxeringen framgår av min senaste motion i frågan.
Nu verkar äntligen frågan röra på sig. I går tillsatte regeringen en utredning som ska undersöka hur fastighetstaxeringen av bostäder kan avskaffas eller avsevärt förenklas. "Införandet av den kommunala fastighetsavgiften har inneburit att taxeringsvärdet inte längre har samma betydelse för den löpande beskattningen av bostäder. Det är därför rimligt med en översyn av fastighetstaxeringen av bostäder. Genom tillsättandet tillgodoses också riksdagens önskemål om en utredning av förutsättningarna för att slopa taxeringen", säger finansminister Anders Borg.
Så ska det låta!
De största skolreformerna sedan 1842
2011-02-24
I går var jag inbjuden som talare till Bollebygdsmoderaternas årsmöte i Töllsjö. Förutom en allt starkare arbetsmarknad och minskande utanförskap handlade mitt anförande om de utbildningsreformer som sjösätts detta år. Det handlar faktiskt om de största skolreformerna sedan folkskolereformen 1842. Många av reformerna beslutades förra mandatperioden, men för att ge skolan framförhållning och möjlighet att planera genomförs de först i år. Några av årets viktigaste förändringar:
1. En ny skollag
Skollagen är en av Sveriges mest omfattande lagar. Några viktiga förändringar i den nya skollagen är att lärarnas disciplinära befogenheter ökas och förtydligas, att fristående skolors rättsäkerhet stärks, samt att behörighetsregler för läraryrket stramas upp.
2. En ny gymnasieskola 2011 Det införs två nya examina: en högskoleförberedande examen och en yrkesexamen. Eleverna på de praktiska utbildningarna kan välja om de vill läsa en utbildning som ger högskolebehörighet eller inte. Samtidigt förändras programstrukturen. Det humanistiska och det ekonomiska programmet återuppstår. Vidare uppgår medieprogrammet i bland annat samhällsvetenskapsprogrammet. På yrkesprogrammen minskar tiden för allmänteori, i stället ökar tiden för yrkesämnen.
3. En ny läroplan och nya kursplaner
Syftet med den nya läroplanen är att många fler elever ska nå skolans kunskapsmål genom att kraven görs tydligare, elevernas kunskaper kontinuerligt följs upp och utvärderas, resultaten kommuniceras med hemmen och stöd sätts in tidigt. Tydliga kursplaner ger vidare ett ökat stöd för lärares undervisning och främjar en likvärdig bedömning och betygssättning av elevernas kunskaper. Tydliga kursplaner som är väl kända av skolledare, lärare och andra verksamma i skolan samt av elever och föräldrar stärker också skolors uppföljning och utvärdering och ger därmed bättre underlag för individanpassade insatser.
4. Ett nytt betygssystem
Från och med 2011 införs fler och tidigare betyg. Alla elever får skriftliga omdömen från årskurs 1 och betyg med början i årskurs 6. Betygen består av en sexgradig betygsskala med fem steg, A-E, för godkända resultat och ett betygssteg, F, för icke godkänt. Dessutom kan –– (streck) utdelas.
5. En ny lärarutbildning
Istället för dagens sammanhållna lärarexamen inrättas fyra olika examina, förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. De fyra examina har tydliga inriktningar mot undervisning för elever och barn i olika åldrar och en starkare yrkesidentitet. Inom ett par examina finns även olika inriktningar.
6. En nyinrättad lärarlegitimation ska stärka kvalitén i skolan
Lärarlegitimation införs från 2012 och innebär att enbart legitimerade lärare får tillsvidareanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. För att få legitimation ska en lärare eller förskollärare ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år. En mentor, som är legitimerad, ska ge råd och stöd under introduktionsperioden. Legitimationerna ska utfärdas av Skolverket. En lärare eller en förskollärare kommer att bli behörig för viss verksamhet eller vissa skolformer, årskurser och ämnen.
7. En fortsatt satsning på lärarlyftet
Det så kallade lärarlyftet är den största statliga fortbildningssatsningen någonsin. Under 2007-2010 har totalt 4,3 miljarder kronor avsatts för att ge behöriga lärare möjlighet att förstärka sin ämneskompetens. Satsningen har utvecklats positivt och uppföljningar visar att lärarlyftet både har bidragit till lärarnas kunskapsutveckling och förbättrat undervisningen. Regeringen vill därför fortsätta satsningen, men ändra inriktningen mot lärare som undervisar i andra ämnen än de har behörighet för och som därför behöver komplettera sin utbildning. 2011 avsätts 826 miljoner kronor för lärarlyftet. Regeringen beräknar med att avsätta ytterligare 310 miljoner kronor, 265 miljoner kronor respektive 115 miljoner kronor för 2012, 2013 och 2014.
8. Tidigare nationella prov
I årskurs 3 ska nationella prov ges för att testa basfärdigheterna i läsning, skrivning och räkning. Dessutom blir de tidigare frivilliga proven i årskurs 5 obligatoriska. Med tydliga kontrollstationer blir informationen bättre och fler kommer att få det stöd de har rätt till.
9. En ny läsa-skriva-räkna-satsning
En satsning på läsa-skriva-räkna har införs. Syftet med vår läsa-skriva-räkna-satsning är att fler ska nå skolans kunskapsmål. Prioriterad grupp är elever i årskurs 1-3 som riskerar att inte nå målen. Ett riktat statsbidrag till skolan har införts och tanken är att statsbidraget ska användas för extra stöd och hjälp. Exempel på stöd och hjälp är personalförstärkningar, kompetenshöjande insatser, andra liknande stöd- och utvecklingsinsatser samt införskaffande av läromedel.
10. Satsningen på matematik, teknik och NO förlängs
Satsningen på matematik, teknik och NO förlängs. 400 miljoner kronor avsätts under 2011–2012 och den garanterade undervisningstiden i matte utökas med en timme i veckan under tre årskurser i grundskolan. Dessutom påbörjas en försöksverksamhet med ett fjärde tekniskt år i gymnasieskolan.
11. Högre kvalité i förskolan
Allmän (men frivillig) förskola införs från tre års ålder. Förskollärarutbildning stärks och får ett ökat pedagogiskt uppdrag och en förtydligad läroplan. Vidare blir förskolan en egen skolform samtidigt som ett förskollärarlyft införs.
12. En ny yrkeshögskola
Inrättandet av yrkeshögskolan innebär att påbyggnadsutbildningar, vissa kompletterande utbildningar, lärlingsutbildningar för vuxna till vissa hantverksyrken och kvalificerade yrkesutbildningar kommer att finnas under samma regelverk.
De flesta jobbcoacher fungerar bra och de arbetssökande är nöjda
2011-02-24
De senaste dagarnas hårda angrepp från TV4 mot jobbcoacherna känns väldigt orättvist. Genom att plocka fram ett par coacher som utmålas som oseriösa och leta fram några missnöjda arbetssökande försöker man sprida en negativ bild. Och genom ologiska jämförelser påstår man att resultatet av coachningen är ett fiasko.
Faktum är att 8 av 10 arbetssökande som fått hjälp av en jobbcoach är nöjda med stödet och tycker de haft nytta av det i sitt jobbsökande. Och fyra av tio som tagit hjälp av en jobbcoach har fått jobb inom tre månader. Att utmåla det som ett fiasko är helt enkelt inte seriöst. Man kan väl misstänka att grunden till kritiken helt enkelt är en allmän ideologisk motvilja mot Alliansens linje att det är viktigt med en mångfald av aktörer som kompletterar Arbetsförmedlingen.
När TV4 påstår att de som inte använt jobbcoach lyckas lika bra med sitt jobbsökande som de som fått stöd av en coach så stämmer det säkert. Men när jag möter arbetssökande, arbetsförmedlare och coacher får jag en tydlig bild av att de arbetslösa som väljer bort stödet från en jobbcoach ofta gör det för att man redan har ett jobb på gång eller tror sig vara så attraktiv på arbetsmarknaden att man klarar sig själv. Det är kanske inte så konstigt om denna grupp då lyckas lika bra med att få arbete som de som tar hjälp av en coach? De som behöver stöd av en coach står sannolikt lite längre från arbetsmarknaden och behöver lite mer stöd. Man jämför helt enkelt äpplen och päron, och det säger väldigt lite om hur duktiga coacherna är.
En sak som kritikerna missar är att de omställningsavtal som finns på arbetsmarknaden enligt avtal mellan arbetsgivarna och de fackliga organisationerna till stor del bygger på stöd från jobbcoacher. Och resultaten är mycket goda. Ofta är det faktiskt exakt samma företag som arbetar inom omställningsavtalen som de som erbjuder coachning enligt avtal med arbetsförmedlingen. Lika missnöjda som Socialdemokraterna är med jobbcoacherna, lika nöjda är LO med samma coacher - när de arbetar inom omställningsavtalen. Det finns inga logiska skäl att den som inte omfattas av ett omställningsavtal ska få sämre stöd än andra, och därför är självklart att coacherna ska finnas kvar.
Visst har det funnits oseriösa inslag bland jobbcoacherna. Reformen är ny, och till följd av den djupa lågkonjunkturen har det funnits väldigt många upphandlade jobbcoacher, som mest var det över 900 stycken spridda över landet. Då är det är kanske inte så konstigt om några oseriösa lyckats komma med. Det viktiga för framtiden är att ha bättre kontroll över vilka företag som används. Vi vill också ge den enskilde arbetssökande rätten att alltid få välja (och välja bort!) en jobbcoach. Lagen om valfrihet medger redan detta, men lagen tillämpas inte alltid i praktiken.
Häromdagen hade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström en utförlig debattartikel i Göteborgs-Posten där hon beskrev hur jobbcoacherna kan bli ännu bättre. Hon nämner också en viktig sak i artikeln, nämligen att regeringen vill utvärdera och kartlägga vilka metoder för att matcha arbetslösa mot lediga jobb som varit mest framgångsrika. Ett sådant uppdrag ska utformas tillsammans med institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). Att lära av framgångar och misstag är det allra viktigaste för att hela tiden utveckla arbetsmarknadspolitiken och stödet till de arbetslösa.
Varför vill så många försöka misstolka Carl Bildt?
2011-02-24
Jag upphör aldrig att förvånas över det stora intresse som finns bland media och politiker för att på alla sätt försöka misstolka det Carl Bildt säger i olika frågor. Kanske är det så att det är enda sättet att angripa en politiker som har en sådan bredd och kunskap när det gäller utrikespolitiska frågor? Om man inte kan slå honom på fingarna när det gäller kunskaper så får man ju försöka på något annat sätt.
När Carl Bildt i radio uttalade sig om Libyen och sa att ”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling” så tolkade jag det aldrig som att han inte ville ta ställning mot Moammar Gadaffi. Att Carl Bildt som moderat skulle försvara en socialistisk diktator kändes som en ganska långsökt slutsats. I stället tolkade jag det som att Bildt inte ville ta ställning för den ena eller andra grupperingen i det uppror mot Gadaffi som pågår i Libyen. Den tolkningen var ju ganska rimlig med tanke på hur tydligt media rapporterat om hur Libyen riskerar att splittras i olika delar och hur Gadaffis fall i värsta fall skulle kunna starta ett inbördeskrig. I det läget är det dumt att EU eller enskilda länder som Sverige öppet stödjer någon av kandidaterna till ett nytt ledarskap. Bildt var också tydlig i flera TV-intervjuer om att det viktiga nu är att skapa en nationell dialog i alla de arabländer där diktatorerna fallit så att man kan främja en demokratisk utveckling och fria val. Detta var en av de saker han agerade för vid sitt besök i Egypten i veckan.
Nu framkommer också i media att det var precis detta Carl Bildt avsåg med sitt uttalande. Och därmed får Carl Bildts kritiker än en gång bita i gräset och tvingas inse att man får ha betydligt bättre på fötterna om man ska ge sig på landets mest kunniga utrikespolitiker.
Lågt förtroende för politikerna i elprisfrågan
2011-02-23
 Aftonbladet frågar idag samtliga riksdagspartier om de tycker elpriserna är för höga och vad man i så fall vill göra åt detta. Bortsett från Miljöpartisten som slirar lite på frågan säger alla att de höga elkostnaderna är ett problem som behöver åtgärdas. Alliansens linje är främst att öka produktionen av el för att sänka priset, samt öka konkurrensen på marknaden för att ge konsumenterna större möjlighet att påverka sitt elpris och sin elförbrukning. I den delen är det lätt att instämma.
Aftonbladet ställer sedan frågan till läsarna om man kan lita på poilitikernas löften när det gäller att få ner elpriserna. Över 65.000 personer har röstat, och 93% svarar nej. Jag förstår detta misstroende. Halva elkostnaden består ju av skatter, och inget parti, tyvärr inte ens moderaterna, driver frågan om att sänka den orimligt höga beskattningen av el. Inte ens den dubbla beskattningen där vi lägger moms på elskatten ifrågasätts. Väljarna inser att med oförändrad (eller med en rödgrön regering till och med stigande!) beskattning kommer elpriserna aldrig att sjunka.
Men som jag tidigare skrivit på bloggen har jag ingen större förhoppning om sänkta energiskatter, och detta av två skäl. Dels är elskatterna en mycket stor intäkt för statskassan, dels är det idag närmast politiskt omöjligt att tala om sänkta energiskatter samtidigt som klimatfrågan står på alla politiskt korrekta dagordningar. Hög beskattning av energi uppfattas ju som "en insats för klimatet". Det sista är synnerligen märkligt eftersom den svenska elen är i princip utsläppsfri. Jag kommer aldrig att begripa varför denna rena energiform ska straffbeskattas, och det begriper nog inte svenska folket heller. Därav deras låga förtroende för oss politiker i denna fråga.
Skrota TV-licensen på riktigt!
2011-02-22
De senaste dagarna har debatten gått varm om TV-licensen, detta med anledning av att både riksdagens kulturutskott och kulturministern uttalat sig för förändringar av dagens system. En utredning som bland annat ska fundera över framtidens finansiering av "Public Service" (= Sveriges Television och Sverige Radio mm) kommer att tillsättas.
Det är utmärkt om dagens TV-licens avskaffas. Man brukar säga att den fungerar bra aftersom 90% av de betalningsskyldiga också betalar sin licens. Jag tycker precis tvärtom - att 10% inte betalar visar att systemet med licens inte fungerar. Dessutom kostar indrivningen och hanteringen av TV-licensen en massa pengar som kunde använts för att göra program i stället. Jag har själv motionerat om ett avskaffande av TV-licensen tre år i rad, och det är en åsikt som delas av många moderater. Min senaste motion från i höstas är formulerad så här.
Vad ska man då hitta på i stället? Jag tycker personligen att det allra bästa vore en ren finansiering via statsbudgeten, som lätt kunde betalas genom besparingar på annat inom kultursektorn, exempelvis lägre presstöd till tidningar som få vill läsa, eller minskade bidrag till en del tveksamma organisationer. Inte minst skulle nog hushållen bli glada om licensen avskaffades och inte ersattes med något annat. Jag vill dock vara tydlig med att detta alltså är min personliga ståndpunkt och inte en officiell partilinje. Ett något sämre alternativ tycker jag vore att varje skattebetalare i stället fick en lägre "TV-avgift" debiterad på skattsedeln varje år, som var öronmärkt till Sveriges Television, ungefär som begravningsavgiften tas ut idag. Att däremot börja beskatta internetabonnemang eller datorinnehav skulle bara skapa nytt krångel och innebära en ny form av licens. Det vore väldigt olyckligt. Viktigast av allt är ändå att licensfrågan äntligen kommer upp till diskussion. Det har jag argumenterat för länge!
Befrielseflaggan vajar på Libyens ambassad i Stockholm
2011-02-22
 Runt om i världen sker protester mot Gaddafi-regimens våld mot det egna folket. Libyens FN-delegation i New York har idag förklarat att man representerar det Libyska folket och inte Gaddafi-regimen.
På ambassaden i London hissades i förmiddags befrielseflaggan på ambassaden och ambassadören och tjänstemännen tog avstånd från regimen i hemlandet. Och under eftermiddagen har samma sak tydligen hänt i Stockholm, ambassadören gick med på att hala den helgröna Libyska flaggan och ersätta den med den gamla Libyska flaggan som gällde före Gadaffi.
Denna bild fick jag nyss via e-post, fotograf okänd. Men som synes vajar nu befrielseflaggan även i Stockholm!
Terroristen Gadaffis sista skamliga strid?
2011-02-21
Kanske har jag varit en smula naiv i min syn på länderna i Norra Afrika. Men i så fall har jag säkert varit i gott sällskap. Visst har nog de flesta svenskar insett att länderna söder om Medelhavet knappast kan betraktas som demokratiska med fria val och mänskliga rättigheter enligt europeisk modell, men nog har vi lite till mans ändå sett exempelvis Egypten och Tunisien som hyfsat moderna och fredliga länder där befolkningen trots allt haft viss frihet och ekonomisk utveckling, och som länder dit man utan att skämmas kunnat åka på semester. Men de senaste veckornas bilder där regimerna använt kraftigt våld mot fredliga demonstranter för att behålla makten, följt av fynden av de enorma gömda rikedomar som diktatorerna och deras familjer mer eller mindre stulit från sitt eget folk har gett en betydligt mörkare bild.
Andra länder har vi nog mer tydligt uppfattat som hårda diktaturer hela tiden. Dit hör givetvis Algeriet, men framförallt Libyen med diktatorn och tidigare terroristledaren Muammar Gadaffi i spetsen. Libyen är sannolikt norra Afrikas värsta och brutalaste diktatur. En snabb sökning på nätet ger en bild av något av det som Gadaffis regim misstänks ha varit inblandat i genom åren. Ren statsterrorism!
 Exempelvis har Gadaffi länge betraktats som understödjare av terroristorganisationer och FN har infört sanktioner mot Libyen med krav på att allt stöd till terrorism ska upphöra. Gadaffiregimen var under 1970-talet även involverat i omstörtande aktiviteter i både arabiska och icke-arabiska länder. Under mitten av 1980-talet anklagades Libyen för att vara huvudfinansiär för internationell terrorism, och för direkt inblandning i rörelsen Svarta september som genomförde Münchenmassakern mot israeliska idrottsmän under de olympiska sommarspelen 1972. Enligt USA ansvarade Libyen även för diskoteks- bombningen i Berlin 1986 som dödade tre personer och skadade fler än 200. Libyen har även medgett sitt ansvar för den så kallade Lockerbieaffären - bombdådet mot PanAm-planet som störtade i den skotska byn Lockerbie 1988. Libyen och Gadaffi har alltså ett ganska omfattande syndaregister.
Även inom landet har regimen gått hårt fram för att bygga sin "islamistiska socialism". All form av opposition slås ned, hårt och brutalt. Just nu ser man också hur Libyen går hårdare fram mot demonstranter än i kanske något annat land, och skjuter skarpt mot fredliga demonstranter, och använder stridsflyg och bombplan mot sin egen befolkning! I ett TV-tal i natt hotade Gaddafis son Saif el Islam det Libyska folket med inbördeskrig och att "vi kommer att slåss till siste man, sista kvinna och sista kula". Men just nu verkar ändå inget omöjligt. Den hårda och brutala regimen till trots kan kanske folkets vrede tvinga fram demokrati även i Libyen? Nyheten som kom idag att tre anställda vid den Libyska ambassaden i Stockholm sagt upp sig med omedelbar verkan i protest mot regimens våld mot demonstranterna i hemlandet, och andra rapporter om att delar av armén i Libyen verkar byta sida och stödja demonstranterna väcker hopp. Samma sak gäller de piloter som vägrade angripa demonstranter med sina flygplan och i stället flög iväg dem och landade på Malta. Gadaffis sista stund är sannolikt snart kommen, och det vore en fantastisk utveckling för hela norra Afrika om han tvingades bort.
Framtiden för ett demokratiskt och fredligt Nordafrika är fantastisk. Tänk vilken turism som kan utvecklas längs hela den nordafrikanska kusten, och hur mycket mer handel det kan bli med Europa. En annan möjlighet som kan utvecklas i ett demokratiskt Afrika är en storsatsning på solkraft i Sahara som kan leverera el till hela södra Europa och därmed ge massor av kapital för utveckling av EU:s grannländer i söder. Det nordafrikanska folket har precis allt att vinna på en demokratisk utveckling.
Tillbaka från fjällvärlden
2011-02-21
 
Är nu tillbaka efter en skön vistelse i den kalla och soliga fjällvärlden, Björnrike i Vemdalen, alldeles vid gränsen
mellan Härjedalen och Jämtland. Det var en smula bistert, nattetid ner mot 25-30 minusgrader, och på dagarna
runt minus 10-15, dessutom lite vind som förstärktes när man kastade sig nedför fjället eller satt och frös i den
nya fina sittliften. Men en svag vintersol värmde ändå skönt de sista dagarna.
 
Hotet om global uppvärmning och snöfria vintrar i framtiden verkar inte bekymra vare sig Skistar som investerar stort i anläggningen eller alla de privatpersoner som bygger stora och små fjällstugor i området. Hela Vemdalen växer så det knakar, och den nya sittliften i Björnrike påstås vara Sveriges största och snabbaste. De flesta verkar räkna med fortsatta snövintrar även i framtiden. Och de nya köldrekorden som slogs under veckan i norra Sverige talar ju inte precis emot.
På övre bilderna de nya backarna vid sittliften med Sonfjällets nationalpark i fjärran. På nedre vänstra bilden lyser en blek vintersol över kalfjället som breder ut sig så långt man kan se. Alldeles längst till vänster på bilden skymtar en liten vindkraftpark. Sex verk räknade jag till, placerade på toppen av ett berg. Trots den bistra kylan roterade faktiskt vingarna alldeles utmärkt. Men bäst av allt - vad jag kan bedöma av kartan var det flera mil till närmaste bostadshus. Det finns gott om plats för vindkraftverk i Sverige, utan att man ska behöva pressa in dem i tätbebyggda områden. Längst ned till höger en vacker solnedgång över Sonfjället.
Ännu ett exempel på hur långtidssjukskrivna hittar en väg tillbaka
2011-02-18
 Jag tycker att media alltför sällan uppmärksammar alla dem som fått hjälp av sjukförsäkringsreformen. Dessa exempel är faktiskt många, men media väljer hellre att fokusera på poblem i stället för möjligheter för den enskilde.
Senaste numret av Kommunalarbetaren är ett trevligt undantag. Där finns denna artikel där man uppmärksammar ett positivt exempel där en kvinna som varit sjukskriven i fem år nu upplever att hon fått en ny chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden (klicka på bilden förläsbar storlek). Av artikel framgår att kvinnan, i likhet med många andra, kände en stor oro när hon flyttades över från sjukskrivning till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram, men att detta gav henne självförtroendet tillbaka. Hon fick dessutom högre inkomst när hon fördes över från sjukpenning till a-kassa. Efter 12 veckors introduktionsprogram, varav åtta veckors praktik, fick hon smärtrehabilitering och nu arbetstränar hon på halvtid i en närbutik och verkar sedan få fortsatt anställning med lönebidrag.
Artikeln visar att kvinnan i fråga fick precis den hjälp att komma tillbaka som var avsikten med sjukförsäkringsreformen. Så ser det faktiskt ut för ganska många. Den bästa hjälp de långtidssjukskrivna skulle kunna få vore om media gjorde fler reportage om lyckosamma exempel i stället för att i onödan skrämma utsatta människor med hot om "utförsäkring".
Förbjud kastrering av obedövade smågrisar!
2011-02-18
I Sverige finns en tydlig djurskyddslagstiftning för att motverka all form av djurplågeri. Trots detta är det idag tillåtet att skära med skalpell i ett obedövat djurs underliv för att kastrera smågrisar. För mig är det en gåta hur en djurägare kan utsätta sina egna djur för en sådan fruktansvärt smärtsam behandling som även fått hård kritik från ledande veterinärer.
I går hade TV4 inslag om detta, och man påpekade att det finns andra lösningar på problemet med "galtsmak" på kött. Tidigare slakt, eller vaccination som fördröjer könsmognaden var två alternativ. Ett tredje gällde bedövning, som hittills varit förbjuden för bönderna att ge själva, men där reglerna nu kommer att förändras så att varje bonde får dispens att bedöva sina smågrisar före ingreppet. Det är ett litet steg framåt.
För egen del tycker jag att bedövning borde vara obligatorisk. Allt annat innebär en sanktion från samhället av djurplågeri. I höstas lämnade jag därför in en riksdagsmotion om Förbud mot kastrering av obedövade smågrisar. Det ska bli intressant att se hur detta förslag kommer att hanteras, och hur Miljö- och jordbruksutskottet motiverar ett eventuellt avslag av motionen. För ett avslag innebär ju att man fortsätter sanktionera djurplågeri av smågrisar. Kastrering av obedövade smågrisar är förbjuden i Norge. Det borde vara klart realistiskt att införa samma regler i Sverige.
Politikerna beslutar inte om avvisning av asylsökande
2011-02-17
I går ringde Radio Sjuhärad runt till oss riksdagsledamöter från valkretsen för att få kommentarer kring avvisningen av 16 irakier från flyktingförläggningen i Kållered. I radioinslaget var mina kommentarer ordentligt nedklippta, och det förvånar mig inte. Det jag sa blev nog ganska medialt ointressant eftersom jag var tydlig med att jag inte tycker det är seriöst att försöka kommentera eller kritisera en myndighets eller domstols beslut i enskilda ärenden när man inte har läst besluten eller domarna och vet vad som grundat beslutet om avvisning.
Sverige har mycket generösa regler när det gäller möjligheten att få asyl och rätten att få stanna i Sverige av andra flyktingskäl. Riksdagen och regeringen beslutar om de lagar och regler som ska gälla. Sedan några år är däremot inte regeringen inblandad i asylprocessen för enskilda personer, utan detta hanteras helt av myndigheterna och i sista hand migrationsdomstolarna. I och med detta har vi skapat förutsättningar för en rättssäker process för att hantera asylärenden. Alla har rätt att lämna in en ansökan, men ingen har automatiskt rätt att stanna. Vi måste slå vakt om systemet med migrationsdomstolar som utan politikernas inblandning bestämmer vem som har tillräckliga skäl att få stanna. Alla har rätt till en individuell, rättssäker och effektiv prövning. Den som får ett bifall ska så snabbt som möjligt komma in på arbetsmarknaden och kunna bli självförsörjande och den som får avslag skall respektera beslutet och lämna Sverige. Regeringen eller ansvarig minister kan inte överpröva migrationsdomstolens beslut i enskilda ärenden ens om man skulle vilja göra det.
När det gäller kritiken mot utvisning av kristna Irakier utgår jag från att denna kritik uppfattas av myndigheterna och att man analyserat argumenten. Att man sedan myndigheterna verkar ha kommit till en annan slutsats är en annan sak. Vad jag förstår handlar det bland annat om att kristna irakier inte bör utvisas till vissa delar av Irak eftersom deras säkerhet inte kan garanteras där. Av de 16 irakier som avvisades i går var enligt media "flera av dem" kristna. Men det framgår inte från vilka delar av Irak dessa kristna kommer. Vet vi att avvisning verkligen skett till de delar av Irak som inte kan garantera kristna gruppers säkerhet? Detta är bara ett exempel på hur svårt det är att spekulera kring eller kritisera beslut eller domar som man inte läst eller analyserat. Media ger aldrig tyvärr sällan hela bilden.
Sverige har många asylsökande och det gör att ganska många kommer att få asyl, men att andra kommer att få avslag. Det är en naturlig del av asylprocessen. Alla som vill kommer inte att få stanna i Sverige, och det är inte heller avsikten med den svenska lagstiftningen.
Socialdemokraterna står där med skammen
2011-02-16
I utrikesdebatten idag fick den svenska regeringen med Carl Bildt i spetsen hård kritik från Socialdemokraternas utrikestalesperson Urban Ahlin för att man inte tidigare och tydligare tog avstånd från Egyptens president Mubarak och krävde hans avgång. Kritiken känns en smula märklig när man vet att Socialdemokraterna under många år haft nära kontakter med både Mubarak och hans regering liksom med Tunisiens president Ben Ali och hans regering, allt inom ramen för Socialistinternationalen. Aldrig har man väl hört någon kritik från Socialdemokratin mot dessa regimer? Rimligen är väl kritiken från Socialdemokraterna mot den svenska regeringen ett försök att avleda uppmärksamheten från deras eget förflutna när det gäller gullande med allsköns socialistdiktaturer världen över.
Carl Bildt beskriver mycket träffande Socialdemokraternas pinsamma förflutna när det gäller Egypten och Tunisien på sin blogg idag:
"Årets utrikesdebatt kommer nog att kommas ihåg inte minst för diskussionen om vad socialdemokraterna egentligen haft för sig med Egypten och Tunisien.
Det var under den europeiska frihetens magiska år 1989 som Socialistinternationalen hade kongress i Stockholm och upptog Mubaraks parti NPD från Egypten och Ben-Ali’s RCD från Tunisien som fulla medlemmar.
Då hade det redan rått undantagstillstånd i Egypten i snart ett decennium.
Så när socialdemokratin nu plötsligt vill klä sig i frihetens flagga är det ett minst sagt obehagligt faktum att de satt och mös med Mubaraks män i decennium efter decennium i sin gemensamma socialistiska sällskap.
De kan tycka att vi än snabbare skulle ha stått på frihetens sida. Men den obehagliga sanningen är att de ju hela tiden satt vid förtryckarnas sida.
Och denna svenska regering var tydlig i anföranden i FN:s generalförsamling och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Jag är övertygad att vi var tydligare än tidigare regeringar varit."
Socialdemokraterna står där med skammens rodnad på kinderna och byxorna nere. När man kritiserar den svenska regeringen för passivitet mot diktaturer i Nordafrika faller kritiken tillbaka mot dem själva.
Ger storsatsning på fordonsgas mest miljönytta för pengarna?
2011-02-16
I dag kom siffror från Energigas Sverige som visar att leveranserna av fordonsgas ökade med 35 procent förra året jämfört med år 2009. Siffran motsvarar 939 GWh. Av den samlade leveransen fordonsgas stod biogas i snitt för drygt 60 procent enligt pressmeddelandet.
Många tror att fordonsgas är detsamma som biogas, och att det därmed är ett mycket miljövänligt fordonsbränsle. Men faktum är att en stor del av fordonsgasen utgörs av naturgas (fossilgas), och förra året var det alltså 40%. Visserligen är de flesta överens om att även naturgasen något mer miljövänlig än bensin, men skillnaden är inte överdrivet stor. När högljudda röster kräver en kraftig utbyggnad av tankstationer för fordonsgas finns det därför anledning att fundera lite. Tankstationer för gas är mycket dyra att bygga, troligtvis det allra dyraste sättet att erbjuda alternativa bränslen. Om samtidigt endast 60% av gasen utgörs av biogas kan man ju fundera på om en storsatsning på fordonsgas verkligen ger en miljönytta som står i proportion till kostnaden? Ju fler tankställen som byggs desto mer biogas behövs dessutom, och tillgången är begränsad. Risken är väl därför inte försumbar att ju fler tankställen som byggs desto mindre blir andelen biogas i den gas som tankas. Det finns all anledning att fundera på om storsatsning på fordonsgas över hela landet verkligen är en vettig miljösatsning.
Däremot känns det mycket tilltalande att lokalt köra fordon på ren biogas där det finns lokal produktion av denna gas. Borås är ett bra exempel där bussar och sopbilar och en del andra fordon körs på ren biogas som produceras av våra egna sopor. Då kan man verkligen tala om miljönytta - avfall omvandlas till miljövänlig energi!
Varning för telefonbedragare!
2011-02-16
I höstas fick en av mina bekanta, som är egenföretagare i byggbranschen, ett telefonsamtal från ett företag som ställde ett antal frågor om hans namn, adress och kontaktuppgifter för att, som ha sa, "kontrollera uppgifterna i en katalog". Företagaren besvarade frågorna och bekräftade uppgifterna men blev sedan lite misstänksam och ställde frågan om de sålde något, eftersom han inte var intresserad av att köpa något. Han var mycket tydlig med att han inte var intresserad av att beställa något. Trots detta kom någon vecka senare en faktura på 14.000 kronor för "uppdatering av en företagskatalog". Man angav "inspelningsorder" på fakturan. Trots flera försök att kontakta företaget per telefon, och invändning mot kravet via brev, mail och telefon kom påminnelser och hot om att ärendet skulle överlämnas till domstol. Man skickade till och med med en ansökan om stämning för kännedom och varnade för att om inte betalning gjordes skulle det leda till betalningsanmärkningar för företaget. Ingen småföretagare kan undgå att bli orolig då, en betalningsanmärkning kan bli en katastrof för en företagare eftersom kunder och leverantörer får en bild av att företagaren inte är seriös. Vid kontakt med polisen och med Svensk Handel framkom att det aktuella företaget har ett stort antal polisanmälningar mot sig, och att misstanke fanns om att man ägnade sig åt att klippa och klistra i de bandinspelningar man gör av alla samtal, varefter man kunde "bevisa" att kunden som ringts upp bekräftat en beställning. Efter ett antal turer och hjälp av mina egna juristkontakter kunde vi få hjälp med just detta ärende, som senare avskrevs. Men andra företagare har inte samma framgång och väljer i stället alltför ofta att betala för att slippa tidsödande arbete och bekymmer, stämning, hot om kronofogde och betalningsanmärkningar. Detta gör att den kriminella verksamheten tyvärr lönar sig.
Den senaste veckan har både jag och min hustru fått liknande samtal, vi har båda passiva näringsverksamheter registrerade. Två olika företag har ringt, och båda började sitt samtal med att "man bara vill kontrollera att aktuella uppgifter i en företagskatalog eller i ett register är korrekta". Efter tidigare erfarenheter använder vi aldrig ordet "ja" när vi får sådana samtal, utan i stället säger vi direkt efter första frågan att vi inte är intresserade och lägger sedan på luren.
Jag vill verkligen varna alla för dessa skojare som verkar rikta in sig på små egenföretagare. Detta gör man eftersom ångerrätt vid telefonförsäljning mm inte gäller näringsidkare. Egenföretagare har kanske inte heller vare sig tid, pengar eller kunskap för att bemöta denna typ av krav. Om någon ringer - ta ingen diskussion med dem, använd aldrig ordet "ja", bekräfta inte ens ditt eget namn, och avsluta samtalet så fort som möjligt! Telefonbedragarna är tyvärr inte att leka med, utan mycket professionella. Fastnar man i deras fälla är det oerhört svårt, tidsödande och dyrt att komma loss!
Politiskt funderar jag över vad man kan göra åt saken. Att förbjuda inspelningsorder via telefon är kanske ingen framkomlig väg, eftersom det skulle drabba en del seriösa företag. Möjligen kunde man tänka sig en ångervecka eller två vid telefonförsäljning även för företagare, lämpligen räknat från den dag fakturan kommer med posten. Detta är något jag motionerat om i riksdagen. Kanske skulle en ångerrätt kunna stoppa denna kriminella verksamhet? En annan tanke är att förändra regelverket kring registrering av betalningsanmärkningar så att det inte går lika lätt och snabbt att registrera en betalningsanmärkning mot ett företag vid tveksamma eller tvistiga krav. Kanske skulle då fler som drabbas av bluff-fakturor orka ta fajten med de kriminella försäljarna?
Svenskarna behöver jobba mer och längre
2011-02-14
Den demografiska utvecklingen är en stor utmaning för Sverige. Andelen svenskar som arbetar kommer att minska och antalet pensionärer kommer att bli fler. Förre finansministern Kjell-Olof Feldt (S) beskriver detta i en intervju i Dagens Industri som att "försörjarna blir färre och de som ska försörjas blir fler". Problemet är detsamma i hela västvärlden - Nordamerika, Europa och Japan. I flera länder i Europa höjer man nu pensionsåldern för att få ekonomin att gå ihop. Man har också problem med pensionssystemens långsiktiga hållbarhet eftersom man lovat ut högre pensioner än vad det kommer in pengar i systemet.
I Sverige har vi tack vare den stora pensionsreformen världens mest hållbara pensionssystem, även om det givetvis är olyckligt att pensionerna minskat lite de senaste åren. Vi försöker kompensera detta med skattesänkningar så att det inte ska bli en nettominskning av pensionerna för dem med låg pension. Men på längre sikt är pensionssystemet stabilt och kommer att garantera uthålliga pensioner. I Sverige diskuterar vi inte heller i första hand att tvinga människor att jobba längre och att höja den lagstiftade pensionsåldern, utan framförallt hur vi ska få människor att frivilligt arbeta lite längre innan man går i pension. Regeringen kommer också att utreda om man kan ge rätt enligt lagen att jobba kvar till 69 års ålder i stället för 67 år som det är idag. Att överväga detta var för övrigt ett av Alliansens vallöften. Det är också angeläget att fler än idag orkar arbeta fram till pensionen och inte lämnar arbetsmarknaden i förtid.
Samtidigt är det viktigt att ta vara på den arbetskraft som finns i övriga åldrar. Vi har inte råd med onödiga förtidspensioneringar av ungdomar eller människor med arbetsförmåga som fastnar i långtidssjukskrivningar. Utanförskapet måste minska och alla i arbetsför ålder som har en arbetsförmåga måste tas till vara.
Dominobrickorna faller
2011-02-12
Så har då Egyptens president avgått. Egypten måste väl vara det enda land i världen där befolkningen faktiskt verkar se positivt på att militären tagit över ledningen av landet och förhoppningsvis banar väg för ett mer demokratiskt styre. Det är bara att hoppas att utvecklingen går mot fria val och en modern demokrati.
Efter Tunisien och Egypten verkar fler länder stå på tur. I Algeriet har det varit demonstrationer idag, och den algeriska regimen med president Buteflika i spetsen verkar minst sagt sitta löst. Vadslagningsfirmorna lär redan vara igång och sätter odds på vilka arabdiktaturer som står på tur härnäst. Dominobrickorna faller, en efter en. Tänkt att internet och facebook startade allt detta!
Sverige starkt som Pippi - men många utmaningar återstår
2011-02-12
I dagens BT har jag och mina två riksdagskolleger från valkretsen en längre debattartikel där vi konstaterar att det går allt bättre för Sverige och att Sveriges ekonomi är lika stark som Pippi Långstrump. Detta ger oss goda förutsättningar att ta tag i framtidens stora utmaningar. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.
Behövs stöd för byggande av industrifastigheter utanför stan?
2011-02-11
I dag har jag varit på en träff med politiker, tjänstemän och näringsliv i Tranemo. Diskussionen rörde hur man kan göra det möjligt för företag att bygga industrifastigheter på mindre orter. I dag är det närmast omöjligt att få lån till en sådan investering, eftersom de nya byggnadernas marknadsvärde ofta ligger lägre än produktionskostnaden när bygget är klart. Ingen bank ställer i detl läget upp med den finansiering som behövs. Får man ingen finansiering blir det inga nya jobb, eller i värsta fall flyttar hela företag till större orter där det går att få lån till nybyggnation. Problemet är för övrigt ofta detsamma när det gäller bostadsfastigheter, både hyreshus och småhus.
I Tranemo finns TUAB, Tranemo Utvecklings AB, ett kommunägt bolag som hjälper företag att utvecklas genom att ta ett ägaransvar för byggnader och fastigheter, för att sedan hyra ut dem för en hög hyra till företagen med ett avtal om att företagen ska köpa tillbaka byggnaderna inom 25 år. Den höga hyran gör att man kunnat hantera frågan om osund konkurrens mellan företagen, ingen tjänar på upplägget jämfört med att finansiera ett bygge på annat sätt. Men trots detta ligger TUAB:s verksamhet i en gråzon när det gäller vad en kommun får göra. Risktagandet är nämligen inte försumbart för en liten kommun som Tranemo. Mardrömsscenariot är givetvis en djup lågkonjunktur där företagen som hyr går i konkurs och byggnaderna blir osäljbara. Kvar sitter kommunen med kostnaderna, samtidigt som man får en hög arbetslöshet, minskade skatteintäkter och ökade utgifter för försörjningsstöd. Vilken välskött kommun som helst skulle snabbt se sin ekonomi köras i botten. Samtidigt står Tranemos politiker redan idag inför hotet att företag väljer att bygga och expandera i större orter som Borås eller Göteborg i stället om de inte klarar att finansiera en utveckling i Tranemo. Under fordonskrisen hjälpte för örvigt TUAB till att rädda både företag och jobb på ett än så länge framgångsrikt sätt. När arbetstillfällen står på spel känner kommunpolitikerna en skyldighet att göra något. Jag klandrar inte Tranemos politiker, men de tar en inte obetydlig risk.
Under dagens diskussioner imponerades jag faktiskt av hur professionellt man verkar sköta TUAB, och hur noga man prövar varje projekt. Man har också en mycket nära dialog med sina företag, och tror sig ha hittat ett sätt att hantera den svåra frågan om osund konkurrens. Man bygger också med sina vinster upp en buffert för att kunna hantera begränsade förluster. I den delen är upplägget intressant. Samtidigt förskräcktes jag ändå av den risk kommunen faktiskt tar genom att lägga så stora pengar i industribyggnader. Det var med kluvna känslor jag körde vägen hem.
Problemet med finansiering av byggnationer på landet och på mindre orter är mycket stort över hela landet. Kanske behövs någon form av utbyggt garantisystem som gör det möjliget att finansiera även den sista delen av ett bygge om landsbygdskommunerna ska kunna leva och utvecklas. Men om ett sådant system ska byggas upp inom kommunernas ram borde riskerna spridas bättre. En liten kommun som Tranemo tar enligt min mening alltför stora risker om man agerar ensamma som idag. Bättre vore kanske i så fall att utveckla deras modell med alla Sjuhärads kommuner som bas? Eller kanske hela Västra Götaland? Om många kommuner delar på risken blir den mer hanterbar. En annan lösning är givetvis något slags statliga garantier som gör att bankerna vågar låna ut även det sista som behövs. Då slipper kommunerna agera bank eller stå som ägare, och det är väl egentligen allra bäst. Men en sådan lösning är definitivt inte enkel utan kräver ordentliga analyser av kostnader, risker och fördelar.
Omval!
2011-02-11
Inte hade jag trott att jag skulle få uppleva ett omval under min tid som politiker, men nu blir det verklighet. Hela valet till Regionfullmäktige i Västra Götaland måste göras om! Dessutom blir det omval i en valkrets i Örebro, rörande kommunvalet där. I båda fallen har valprövningsnämnden konstaterat så allvarliga brister att de med stor sannolikhet haft betydelse för valutgången. I ett sådant läge föreskriver lagen att omval ska ske.
Visst blir det dyrt och krångligt att göra om hela regionvalet i hela Västra Götaland. Och väljarna tycker nog inte det är så kul att rösta en gång till i samma val. Men jag tycker ändå det är bra med en tydlig markering att val och rösträkning inte är något man kan slarva med, utan något som måste skötas ordentligt. Varje väljare ska känna trygghet i att varje röst hanteras korrekt, allt annat är oacceptabelt i en fungerande demokrati. Dagens beslut om omval är därför en viktig markering inför framtida val.
Så nu är det bara att sätta igång igen med en ny valrörelse, det känns lite konstigt så nära inpå den förra. Men nu gäller det att få alla moderater på tårna i valrörelsen och försöka få alla som gillar Moderaterna och Alliansen att verkligen gå och rösta. Då har vi god chans att skapa en stabil Alliansmajoritet i Västra Götalandsregionen, i stället för det röriga läge som gäller idag. Det vore bra för vår region.
Insamlingen till det nya kapellet är i gång
2011-02-10
 Insamlingen till stöd för ett nytt kapell i Ubbhult är nu igång. Presskonferensen i prästgården i Sätila för två veckor sedan fick stort utrymme i både Borås Tidning och i Markbladet. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln i Markbladet. Tyvärr var det inte många av dem som undertecknat uppropet som var närvarande när bilden togs
De flesta som bor i närområdet har redan fått eller kommer att få flygblad om insamlingen utdelade i sina brevlådor, och budskapet om insamlingen sprids även på Facebook och på pastoratets hemsida.
För den som är intresserad att bidra med en slant är det alltså Plusgiro 117949-8 som gäller, mottagare är Sätila Pastorat. Märk betalningen "Ubbhults kapell" och namnet på bidragsgivaren. Alla som bidrar med minst 300;- kommer att få sitt namn på en tavla i det nya kapellet!
Snart börjar arbetet med att röja bort brandresterna av det gamla kapellet, och sedan kan planeringen av det nya börja.
Från artikeln Markbladet 2-3 februari 2011
Sverige har blivit tryggare
2011-02-10
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har presenterat årets trygghetsmätning, som innehåller många intressanta uppgifter. Andelen svenskar som känner otrygghet när de rör sig ute på kvällar och nätter har exenmpelvis minskat från 21% till 15% de senaste fem åren. Antalet personer som uppger att de utsatts för brott är ganska stabil eller något minskande, från 26 procent utsatta i befolkningen år 2005 till 24 procent 2009. Det absolut vanligaste brottet är hot mot person som står för hela 35% av de brott människor säger att de blivit utsatta för.
En annan intressant siffra är att förtroendet för det svenska rättsväsendet har ökat, idag har 61% stort förtroende för rättsväsendet jämfört med 54% år 2006. Förtroendet för polisen är högst, 62% och har ökat. Störst ökning i förtroende har kriminalvården, som ökat från 29% till 42%.
Att 24% av svenska folket uppger att de utsatts för ett brott det senaste året är inte acceptablet, men utvecklingen går år rätt håll. Att människor känner större trygghet och har större förtroende för rättsväsendet är knappast en slump. Politiken har självklart betydelse, och fler poliser och ökade resurser i hela rättskedjan spelar roll. Arbetet är dock långt ifrån klart, kampen mot brottslighet måste hela tiden förändras och anpassas efter verkligheten och nya brottstyper. Målet måste vara fortsatt minskad brottslighet och ökad trygghet.
Möte med riksdagens energinätverk
2011-02-10
 I går kväll hade riksdagens energinätverk sin första träff denna mandatperiod. Nätverket är tvärpolitiskt, och syftar till att öka kunskapen bland deltagarna i olika energifrågor. Att sedan politikerna använder kunskapen på olika sätt och drar olika slutsatser i energifrågorna i den politiska debatten är en annan sak. Under kvällen fick vi en mängd information om både elproduktion, elpriser och framtidsutsikterna för de olika energislagen från företrädare för respektive bransch. En intressant figur visade utvecklingen av elpriser och elskatter över tid, och man kunde tydligt se att själva elpriset från producenterna inte stigit särskilt mycket de senaste decennierna, bortsett givetvis från tillfälliga toppar när det varit produktionsbrist. Däremot har elskatterna ökat mycket kraftigt, och dessa förklarar större delen av det stigande elpriset. Det var ju också min poäng med blogginlägget om elskatter häromdagen.
Några andra intressanta fakta:
* Vindkraften har byggts ut kraftigt, men står ändå för en försvinnande liten del av den svenska elproduktionen. Branschen är dock optimistisk, och tror att ny vindkraft kommer att vara lönsam utan subventioner inom en inte alltför avlägsen framtid, i takt med att tekniken utvecklas.
* Även kärnkraftbranschen är optimistisk om framtiden. Man tror att det med dagens elpriser ska bli lönsamt att ersätta gamla kärnkraftreaktorer med nya, utan behov av subventioner. Runt om i världen, även i Europa, byggs eller planeras just nu ett ganska stort antal nya kärnkraftverk, även i länder som inte tidigare haft kärnkraft. Polen är ett exempel, Italien ett annat. Kina står för den absolut största utbyggnaden av kärnkraft i världen just nu.
* Kärnkraften levererade under tre veckor runt senaste årssiftet rekordmycket el, man slog faktiskt produktionsrekord. Aldrig har de svenska kärnkraftverken producerat så mycket el som dessa veckor. Detta har man ju inte precis kunna läsa något om i media, de verkar bara rapportera när kärnkraften står stilla.
En sak som känns bekymmersam är när man hör representanter för såväl vattenkraftbranschen och vindkraftbranschen så tydligt framhålla att klimatfrågan är så viktig att den väger tyngre än andra miljömål och samhällsintressen. Med detta som grund kräver man snabbare och enklare tillstånd, samt anser att andra samhällsintressen måste stå tillbaka till förmån för ökad elproduktion. Jag tycker denna inställning är mycket obehaglig, men är samtidigt inte särskilt förvånad. Politikerna har tyvärr bäddat för detta. Jag har ju upprepade gånger varnat för att det ensidiga fokuset på minskade koldioxidutsläopp inte bara riskerar att leda till ekonomiskt felaktiga beslut, kraftigt stigande energiskatter och sämre tillväxt, utan också kan medföra att andra viktiga miljöintressen och andra samhällsintressen tvingas stå tillbaka. Tyvärr kommer alltfler tecken på att vi är på väg i den riktningen. Men så länge Alliansen styr Sverige är jag inte så orolig, vi kommer nog att klara av att väga olika intressen mot varandra när det gäller lagstiftningen.
Ska polisen få ta betalt av fotbollsklubbarna för sina insatser?
2011-02-08
I dag kom ett domstolsutslag i Kammarrätten som säger att det är helt i sin ordning att Polisen i Västra Götaland tar betalt av ÖIS för en polisinsats i samband med en fotbollsmatch förra året. Öis har bland annat invänt att även om elitverksamheten bedrivs i bolagsform är verksamheten ideell och bedrivs utan vinstsyfte. Öis menar vidare att ordningslagens bestämmelser (som ger polisen rätt att ta betalt) främst handlar om konserter och liknande arrangemang. Kammarrätten menar däremot att matcher både i allsvenskan och superettan anordnas i vinstsyfte, och att därmed klubbar som drivs i bolagsform kan debiteras kostnader för polisinsatser. För ÖIS del handlar domen om begränsade summor som inte har någon större betydelse för klubbens ekonomi. Men domen är ändå viktig, eftersom den innebär att alla klubbar som bedriver sin verksamhet i bolagsform framöver kan tvingas betala stora smmor, kanske miljonbelopp, för polisinsatserna under en säsong. Inte minst drabbar detta stockholmsklubbarna Hammarby, AIK och Djurgården, som alla drivs i bolagsform. Man har dessutom några av de derbymatcher som kräver störst polisinsatser. Elfsborg och de flesta andra allsvenska klubbar berörs däremot inte av domen, eftersom de driver sin verksamhet i föreningsform.
Är det då rimligt att tvinga vissa klubbar att betala medan andra slipper?
Lite märkliga blir givetvis effekterna när man skiljer mellan allsvenska klubbar som drivs i föreningsform respektive bolagsform. Syftet med verksamheten är ju detsamma. Men samtidigt har ju de klubbar som valt bolagsformen gjort detta för att få skattefördelar och andra ekonomiska fördelar som inte de ideella klubbarna har. I det läget är det kanske inte mer än rätt att man också får betala för polisbevakningen? På en kommentar på Fotbollsförbundets hemsida framgår också tydligt att de klubbar som valt bolagsformen gjort detta med full vetskap om att det kan leda till att man bland annat får betala för poliskostnader. Det är alltså ingen större överraskning.
Det är givetvis också svårt att hävda att inte en allsvensk fotbollsklubb drivs med i vart fall något slags vinstsyfte. För självklart vill man skapa vinster för att kunna betala så mycket som möjligt till sina spelare och samla ihop till stora övergångssummor och signing fees. Sensk fotboll är idag en storindustri som rör sig med mycket stora pengar. Spelare, tränare och spelaragenter har ofta oerhört bra betalt jämfört med de flesta andra i samhället. En fotbollsklubb som kan betala en allsvensk spelare 50.000, 100.000 eller 150.000 kronor per månad utöver en signing fee på miljobbelopp borde kanske också ha råd att betala några hundratusen kronor per år för polisbevakningen under matcherna? Särskilt om de största polisinsatserna sker när det är stora derbymatcher i storstäderna med en stor inkomstbringande publik?
Frågan är inte enkel, och domen lär säkert överklagas till högsta instans. Men det är svårt att bli jätteupprörd över Kammarrättens dom, hur mycket fotbollssupporter man än är.
Vill Aftonbladet ha fler eller färre förtidspensionärer?
2011-02-08
Aftonbladet har nu en artikelserie där man upprörs över det stora antalet unga förtidspensionärer. Skulden lägger man givetvis på Alliansregeringen, och häromdagen ställdes nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) mot väggen i tidningen. Han duckar inte i frågan, utan ser ungas förtidspensioneringar som ett stort samhällsproblem och en prioriterad fråga. Han kan dock inte utlova den snabba och enkla lösning som Aftonbladet efterfrågar.
Min egen lilla fundering är hur Aftonbladet ska kunna göra sitt engagemang mot onödiga förtidspensioneringar trovärdigt efter att under flera års tid ägnat sig åt att ifrågasätta Alliansens sjukförsäkringsreform under rubriken "Nya tuffa Sverige". En del av det man ifrågasatt är just att personer med tidsbegränsad aktivitetsersättning ("förtidspension") förts över till arbetsförmedlingens introduktionsprogram för att den vägen försöka komma in på arbetsmarknaden. Aftonbladet har tydligt markerat att reglerna varit för hårda och att fler borde få behålla sin förtidspension. Nu riktas i stället kritiken mot ansvarig minister för att det är för många förtidspensionärer!
Det är nog bara i kvällstidningarnas värld som man kan sitta på alla stolar samtidigt. Jag kan meddela att i politiken fungerar det inte. Där måste man veta vad man vill.
Vi behöver en långsiktig diskussion om svenska elskatter
2011-02-07
Debatten om höga elpriser rasar för fullt. Kritiken riktas mot såväl elhandelsbolag och elproducenter som nätbolag och politiker. Problemet är att det är svårt att göra så mycket åt marknadspriset på el, eftersom detta sätts på den nordiska elbörsen och styrs av tillgång och efterfrågan. Det vi politiker kan göra är att verka för en trygg elförsörjning, där både kärnkraft, vattenkraft och nya energikällor används. Där är skillnaden oerhört stor mellan Alliansen och de rödgröna. Oppositionen vill avveckla kärnkraften, vilket skulle driva upp elpriserna kraftigt.
Politikerna kan också på marginalen hjälpa hushållen att minska sin elförbrukning, exempelvis genom timvis elmätning så man kan minska sin förbrukning när priset är som högst, eller genom att göra det enklare att byta elbolag. Man kan också tänka sig åtgärder mot oskäliga priser från vissa nätbolag. Men detta lär som sagt bara ha marginell betydelse för totalkostnaden. Att byta till lågenergilampor kan vara bra för vissa, men för den som har eluppvärmning av sitt hus gör det knappast någon skillnad, i vart fall inte på vintern. Den överskottsvärme från lamporna som förvinner måste ersättas med annan uppvärmning, och totalförbrukningen av el blir densamma.
 En sak politikerna däremot råder över är elskatterna. Hälften av elpriset som vi konsumenter betalar består av elskatter (inklusive elcertifikatsavgift) och moms. Om en kilowattimme kostar en krona så utgör energiskatterna 28,30 och momsen 20 öre. Själva elpriset, exklusive skatt och moms, är "bara" 51,70. Beskattningen förstärker dessutom stigande marknadspriser på el. Varje gång som marknadspriset på el stiger 10 öre så lägger staten på 2,5 öre till i moms. En stor vinnare på stigande elpriser är därför den svenska staten. Det känns inte alls bra.
Frågan är om vi politiker i längden kan slippa en jobbig debatt om beskattningen av den svenska elen. Jag har flera gånger ifrågasatt varför vår rena svenska el beskattas så hårt, och i mina personliga valmanifest, både 2006 och 2010, lovade jag att försöka verka för lägre elskatter. Men det är samtidigt en komplicerad fråga, och det är inte lätt att få gehör för förslag om sänkt elskatt. Tro mig, jag har försökt, både i interna diskussioner och genom riksdagsmotioner. Det stora problemet är att staten får mycket stora intäkter från elskatterna och momsen på el. En sänkning av elskatterna innebär givetvis att utrymmet för att sänka andra skatter minskar lika mycket. Det vi just nu kan göra är att försöka stå emot alla förslag om ytterligare höjda energiskatter. Med en rödgrön regering hade energiskatterna stigit ytterligare, men med en Alliansregering ska det förhoppningsvis inte bli så.
Jag tror det behövs en bred och långsiktig diskussion om framtidens elbeskattning både inom politiken och i media. Vi vill ju alla gynna ren energiproduktion, och den svenska elen tillverkas i princip genom vattenkraft och kärnkraft, med ett tillskott främst från vindkraft. Denna elproduktion borde givetvis beskattas lindrigare om man menar allvar med styrande miljöskatter. För hushåll och företag blir elpriserna och elskatten en allt större börda, och det hotar i förlängningen både hushållens ekonomi, företagens konkurrenskraft och tillväxten av nya jobb.
Starkt stöd för min linje i vindkraftfrågan
2011-02-05
Jag konstaterar att min linje att försvara kommunernas vetorätt när det gäller stora vindkraftetableringar har ett starkt stöd. I går eftermiddag gick min Moderate kollega från Göteborg, Lars Hjälmered, som också är Moderaternas miljöpolitiske talesperson, ut och försvarade vetot med hänvisning till det kommunala självstyret. Även från Kristdemokraterna och Folkpartiet kom starka kritiska reaktioner på miljöministerns utspel. De enda som stödjer utspelet är oppositionen och vindkraftbranschen. Men med den okänsliga inställning som delar av branschen har idag lär motståndet mot vindkraft växa. Det är väldigt onödigt, och ligger knappast i branschens intresse. Jag förstår inte varför man inte visar lite större ödmjukhet i frågan, just nu motarbetar man sina egna intressen.
I dag finns också en artikel i Borås Tidning som uppmärksammar min kritik mot miljöministerns utspel och som citerar min blogg. Man har också intervjuat vårt moderata kommunalråd i Mark, Margareta Lövgren, och hon delar min åsikt.
Det känns bra att sunt förnuft verkar segra. I dagsläget känns inte det kommunala vetot hotat. Men med en rödgrön regering skulle med all säkerhet all hänsyn till andra intressen få stå tillbaka för en extrem utbyggnad av vindkraften. Det är ganska skrämmande.
Moderata riksdagsgruppen på internat
2011-02-04
 
Under två dagar har den moderata riksdagsgruppen varit på internat för att diskutera politikutveckling och börja planera för hur vi ska vinna valet 2014. Valrörelsen pågår ju ständigt, väljarnas förtroende måste man vinna varje dag. Just nu är opinionssiffrorna fantastiskt starka för Moderaterna, och det tänker vi ta vara på och visa att vi är det bästa partiet med den mest ansvarsfulla och framåtriktande politiken. Internatet innehöll givetvis även mycket social samvaro, och gav tillfälle att lite bättre lära känna en del av de nya moderaterna i riksdagsgruppen. Vi är ju 107 stycken, så det tar lite tid innan alla lär känna varandra.
På bilden förbereder statsministern sitt inspirerande anförande om våra politiska utmaningar för framtiden. Därefter gick finansministern igenom det ekonomiska läget och hot och möjligheter när det gäller den fortsatta utvecklingen. Anders Borg lade mycket fokus på arbetslösheten, som han förutspår kommer att fortsätta falla snabbt, ner mot en nivå på 5% 2014. Regeringens tydliga budskap är att Sverige ska vara bland eliten i Europa när det gäller att ha låg arbetslöshet.
Mitt under finansministerns anförande kom det glädjande TT-meddelandet om regeringens beslut om försäljning av en stor post Nordeaaktier, något som finansministern inte kunnat berätta för riksdagsgruppen innan hela marknaden fått kännedom om beslutet, eftersom det är en marknadspåverkande nyhet. Försäljningen slutfördes idag, och inbringade 19 miljarder till statskassan, pengar som i huvudsak lär användas för att amortera ned statsskulden, varvid statens räntekostnader sjunker.
Rör inte kommunernas vetorätt mot vindkraft!
2011-02-04
I går uttalade sig miljöminister Andreas Carlgren (C) i Svenska Dagbladet, och hotade att avskaffa kommunernas vetorätt rörande vindkraftetablering. Så här skriver SvD:
Andreas Carlgren anser också att man måste ta bort det kommunala vetot som det fungerar i dag då det gäller vindkraftutbyggnaden. Med vindkraften finns det en växande konflikt när det gäller behovet av förnybar energi och det lokala självstyret.
"Med respekt för självbestämmandet finns det försörjningsfrågor där det nationella intresset måste gå före. Det tar man för självklart när det gäller stora anläggningar, men inte för små. Här måste vi få en förändring så att kommuner inte bara lyssnar på opinioner och säger nej utan även försöker lösa konflikterna. Går inte det kan det bli aktuellt att ta bort kommunens vetorätt", säger Andreas Carlgren.
Jag tolkar Carlgrens utspel mest som en påtryckning mot kommunerna. Något förslag från regeringen att avskaffa vetorätten finns nämligen inte. Om ett sådant förslag skulle läggas fram skulle jag definitivt ta strid om saken, och ett sådant förslag skulle aldrig få mitt stöd vid en omröstning i riksdagen. Kommunernas vetorätt är en del av den kompromiss som gjordes kring vindkraften, där vi avskaffade den dubbla tillståndsprövningen för vindkraftetablering som tidigare gällde. En kompromiss måste man givetvis vårda. Vindkraftparker är för övrigt en industrietablering och bör naturligtvis behandlas så även när det gäller kommunens inflytande, och kan inte få en egen gräddfil bortom normala lagar och regler.
Göteborg Energis planer på en stor vindkraftpark i Sätila beskriver ganska bra varför kommunerna måste få sista ordet. Den planerade etableringen är olämplig av minst tre anledningar. Delar av området ligger i anslutning till naturmiljöer av riksintresse med höga naturvärden. Andra delar av området är högintressanta för Sätilas expansion som Marks kommuns snabbast växande ort. Ytterligare andra delar av området ligger alltför nära befintlig bebyggelse.
Människors boendemiljöer och kommunerns möjlighet att växa måste gå före vindkraftetablering. Det byggs masor av vindkraftverk idag, trots kommunernas möjlighet att lägga in sitt veto. Sverige är stort, och vindkraftverk måste inte placeras på olämpliga platser. Det är exploatörens ansvar att leta upp lämpliga platser för nya vindkraftverk och ha en så bra dialog med närboende och kommunen att kommunens politiker inte känner sig tvingade att utnyttja sitt veto. Vetorätten är de närboendes sista möjlighet och måste försvaras!
Uppdatering 13.00: Sveriges Kommuner och Landsting har nu också kommenterat förslaget, och ordföranden Anders Knape (M) använder samma argument som jag när han avvisar alla tankar på slopat kommunalt veto. Knape konstaterar att en vindkraftsutbyggnad är en form av industrietablering, och att det är orimligt att den helt skulle kunna gå förbi de kommunala beslutsinstanserna.
Mitt försvar av Ingvar Kamprad och IKEA väcker reaktioner
2011-02-03
I dag publicerades ett debattinlägg i Borås Tidning där jag försvarar Ingvar Kamprad och IKEA och hävdar att avundsjuka troligen är viktigaste förklaringen till angreppen från media. Texten i debattinlägget är i stort detsamma som i mitt blogginlägg häromdagen.
Jag har fått ett antal mail under dagen med uppskattande kommentarer, och i Borås Tidnings nätupplaga finns också ett antal kommentarer, dock mest negativa. Alltid kul att artiklar berör.
En sak som framförs från kritikerna är att det är fel att stora företag kan undå skatt genom at skatteplanera. Jag har förståelse för den synpunkten. Men samtidigt gäller lagarna lika för alla. Tycker man skatteplanering är för lätt att genomföra får man helt enkelt försöka ändra lagen och genom internationellt samarbete försvåra detta. Men så länge dagens lagar gäller kan ingen klandras så länge man följer dessa. Moraliskt kan man givetvis ha vilka åsikter man vill, men det har inget med juridik att göra. För egen del ser jag inga moraliska problem i att göra åtgärder för att minska sin skatt, så länge man inte bryter mot lagen. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att IKEA betalar väldigt mycket skatt i Sverige trots sin skatteplanering.
I sammanhanget kan jag nämna att Alliansregeringen de senaste åren äntligen fått igenom ett antal nya avtal med tidigare "skatteparadis" som reglerar upplysningar i skatteärenden och samarbete vid skatteutredningar som utförs utomlands. Detta misslyckades socialdemokraterna med under sin tid i regeringen. Vi har också via EU påverkat utvecklingen så att länder i Europa som tidigare vägrat lämna ut upplysningar om kapital och förmögenheter numera gör detta, eller i vart fall har börjat ta ut skatt på räntor och utdelningar. Vi har också avskafat förmögenhetsskatten som minskar intresset att gömma svenska förmögenheter utomlands. Ytterligare åtgärder kan givetvis behövas för att beskatta kapital som rör sig över gränserna och därför ibland undgår beskattning. Men så länge dagens lagar gäller ska de givetvis gälla lika för alla.
Politiskt självmord i Egypten
2011-02-02
De tidigare mycket fredliga demonstrationerna i Egypten verkar plötsligt idag ha bytts mot kravaller och dödsfall. Journalister och politiska bedömare påplats verkar överens om att åtminstone en del av de våldsamma motdemonstranterna som angrep fredliga demonstranter och journalister verkar vara utkommenderade av regimen. Inte minst de välbeväpnade personer som mycket organiserat och samordnat stormade torget i Kairo, ridande på hästar och kameler. Det lär knappast ha varit vanliga demonstranter.
Mycket talar väl för att den avgående presidenten Mubarak gjorde ett sista desperat försök att stoppa upproret i Egypten. Lika mycket talar för att han därmed begår politiskt självmord. De tidigare fredliga demonstranterna lär nu knappast nöja sig förrän Mubarak lämnar Egypten, och det kan nog inträffa snabbare än de flesta tror. Mubarak har nu tappat all eventuell kvarvarande respekt i omvärlden, och lär inte ha många vänner kvar.
Missvisande rapport om barnfattigdom i Sverige
2011-02-02
Rädda Barnen påstod i går att det finns 220.000 fattiga barn i Sverige. Jag tyckte detta lät minst sagt märkligt, och ägnade gårdagskvällen åt att läsa rapporten, och då inte minst hur man definierar ett "fattigt" barn i Sverige. Det var intressant läsning. Som fattig räknas nämligen den som antingen lever i en familj som är beroende av försörjningsstöd ("socialbidrag"), eller som lever i en familj vars inkomst ligger under 60% av medianinkomsten efter skatt.
Det sista är intressant. Rädda Barnen använder alltså måttet "relativ fattigdom". Riksdagens utredningstjänst skickade förra året ut ett PM om de olika sätten att mäta fattigdom. När det gäller måttet "relativ fattigdom" skriver man bland annat att "vissa på detta sätt alltid kommer att räknas som fattiga, även i mycket rika länder". Den ökning av "fattiga" som enligt detta mått skett i Sverige under 2000-talet förklaras i RUT:s PM främst genom ökad inkomstspridning på grund av inkomstökningar i de högre inkomstskikten. När nettoinkomsten ökar för stora grupper löntagare, exempelvis till följd av höjda löner eller skattesänkningar på arbete, så blir det med automatik fler "fattiga", eftersom fler då hamnar under 60% av medianinkomsten. Ja, till och med om dessa familjer själva fått en betydande ökning av sin disponibla inkomst riskerar de att halka under "fattigdomsgränsen" om andra samtidigt fått en ännu större ökning av inkomsten. I rapporten erkänner Rädda Barnen också att deras sätt att räkna kan diskuteras. I ett extremt fattigt land där alla är lika fattiga skulle det med Rädda Barnens sätt att räkna inte finnas någon relativ fattigdom alls. Det visar hur konstigt måttet är.
I går kväll hörde jag också Barnombudsmannen i en TV-intervju kräva "nolltolerans mot barnfattigdom". Men med Rädda Barnens sätt att räkna skulle enda garanterade sättet att uppnå detta vara att alla hade nästan exakt samma lön och betalade samma skatt. Det är givetvis vare sig önskvärt eller realistiskt, det måste löna sig att ta studielån, utbilda sig, ta ledaransvar och att arbeta hårt och mycket, eller arbeta på obekväm arbetstid.
När det gäller de familjer som har en inkomst under gränsen för försörjningsstöd kan man givetvis lättare hävda att de är fattiga. Å andra sidan innebär ju dagens regler för försörjningsstöd just att samhället garanterar alla en skälig levnadsnivå. Det är en del av det generösa svenska sociala skyddsnätet att ingen ska behöva vara hungrig eller vara utan bostad, kläder, TV, dator, medicin och dagstidning. I ett globalt perspektiv känns det därför väldigt märkligt att beskriva dessa familjer som fattiga, och de flesta lever dessutom med försörjningsstöd endast under en begränsad tid. Det kan för övrigt aldrig vara samhällets uppgift att garantera alla en hög inkomst som räcker till allt.
Rädda Barnens beskrivning av verkligheten, att 220.000 barn är "fattiga", är helt enkelt inte seriös, utan en grotesk överdrift. OECD räknar exempelvis på ett helt annat sätt än Rädda Barnen, och anser att Sverige har den näst lägsta barnfattigdomen i världen. Det låter som en mer rimlig beskrivning om man har den allra minsta kunskap om hur det ser ut i omvärlden.
Oavsett hur man räknar är det viktigt att vara tydlig med att målet självklart måste vara att minska antalet familjer som är beroende av försörjningsstöd. Alliansregeringen hade god framgång med detta fram till hösten 2008, men sedan kom den djupa krisen och försörjningsstöden ökade igen. Man ser också i Rädda Barnens rapport att invandrartäta områden är kraftigt överrepresenterade när det gäller "fattigdom". En fortsatt tydlig arbetslinje, bättre integration, och lägre skatter för dem med låga inkomster har avgörande betydelse för att fler ska få ett arbete och kunna leva på sin lön.
Svagt vetenskapligt stöd för dubbdäcksförbud
2011-02-01
 Några av mina moderata riksdagskolleger har beställt fram en rapport från Riksdagens utredningstjänst (RUT) om effekterna av det dubbdäcksförbud som bland annat gäller i Uppsala, samt delar av Stockholm och Göteborg.
Rapporten konstaterar att det inte finns några studier som styrker att lokala förbud mot dubbdäck haft positiv effekt på människors hälsa, och man skriver också att dubbdäcks- användning bara är en av flera källor till partikelutsläpp och inte nödvändigtvis den största källan till farliga partikelutsläpp. En citerad forskningsrapport från Karolinska Institutet visar exempelvis att partiklar från tunnelbanan vara farligare för människors hälsa än partiklarna som orsakas av dubbdäck.
RUT citerar även forskare vid Statens Väg- och Transportinstitut, VTI, som i en rapport om dubbdäcksförbud på Hornsgatan i Stockholm konstaterar att "det ofta saknas ett fullständigt beslutsunderlag som beskriver de samlade konsekvenserna som till exempel kostnaden för åtgärden och hur åtgärder påverkar partikelhalt och hälsa." Man påpekar också att om de som har dubbdäck tvingas köra en omväg runt Hornsgatan så kan detta leda till högre partikelhalter i Stockholmsluften än om man tillåtits köra på Hornsgatan. Förbudet kan alltså motverka sitt eget syfte.
Trafikverket har å sin sida i en rapport konstaterat att "på vinterväglag har valet av vinterdäck stor betydelse för trafiksäkerhet, dubbdäck minskar risk för en dödlig olycka med 42% jämfört med odubbade vinterdäck". Om dubbdäcksförbudet skulle spridas över landet skulle det med andra ord sannolikt öka antalet olyckor. Trafikverket konstaterar också att de forskningsresultat som finns när det gäller negativa hälsoeffekter av dubbdäck "delvis bygger på föråldrad kunskap och teknik" och inte kan översättas rakt av till användningen av moderna dubbdäck.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att riksdagens beslut om att låta kommunerna införa lokala förbud mot dubbdäck för att minska skadorna på människors hälsa inte verkar ha haft något vidare vetenskapligt stöd. Det känns inte alls bra, eftersom jag var en i den eniga riksdag som tog beslutet. Jag baserade mitt ställningstagande på att det påstods vara vetenskapligt styrkt att det skulle kunna förbättra luften i våra storstäder. Lika dåligt underbyggda har givetvis de lokala besluten varit om dubbdäcksförbud varit i Uppsala, Göteborg och Stockholm.
Detta finns tyvärr fler exempel på illa underbyggda beslut när det gäller miljöfrågor, såväl i EU som i Sveriges Riksdag. Ett exempel är satsningen på att gynna etanolbilar, som ju inte visat sig vara särskilt bra för miljön, framförallt inte i de länder där etanolen produceras. Ett annat är EU-förbudet mot glödlampor som inte har någon som helst verkan på energiförbrukningen i alla de hushåll som har eluppvärmning, men som ökar kostnaderna och ger sämre ljus, och som dessutom medför risk för ökade utsläpp av kvicksilver.
Mitt eget ansvar för riksdagsbeslutet om möjlighet till lokala dubbdäcksförbud ger absolut anledning till självkritik, och inte minst anledning att ställa betydligt fler frågor i framtiden i andra sammanhang när den politiska logiken känns tveksam. Inte minst i miljödebatten måste man vara vaksam, eftersom det finns många populistiska röster som kräver mer eller mindre genomtänkta åtgärder. Inför alla beslut bör man rimligen kunna ställa krav på hyfsat godtagbara vetenskapliga underlag innan man inför förbud, straffbeskattning eller subventioner. Det har väljarna rätt att kräva av sina politiker, både i EU och på nationell och lokal nivå.
|
