Blogg november 2010

2010-11-30 Klimatfrågan som borde få ett svar i Cancún

I går började klimattoppmötet i Mexikanska Cancún, och inför detta har klimatdebatten lite försiktigt vaknat till liv igen. Från ena sidan påstås läget vara ännu värre än man tidigare trott. Från den andra sidan i debatten framförs kritiska åsikter mot klimatlarmen och FN:s klimatpanel och dess arbetssätt. För egen del har jag som vanligt svårt att bara rakt upp och ned acceptera alla dramatiska hot om en framtida klimatkatastrof, inte minst som jag vet att allt bygger på teoretiska datormodeller. I sådana modeller är det de parametrar man stoppar in i datorn som avgör vad som kommer ut. Och eftersom ingen egentligen vet säkert så bygger alla modeller på mer eller mindre goda antaganden. Stoppar man in dramatiska siffror så får man givetvis ett dramatiskt resultat. Men det kan inte kallas prognoser.

Men låt oss för en stund lämna diskussionen om vad som är rätt eller fel när det gäller klimatförändringarna, och acceptera teorin att den globala genomsnittstemperaturen stiger och att detta antagligen påverkas av människornas utsläpp av koldioxid i atmosfären. Då uppkommer nämligen nya spännande frågor - som faktiskt aldrig fått något svar.

För det första, om läget är så extremt akut som vissa påstår, hur kan det då räcka att föreslå minskning av koldioxidutsläppen som ska slå igenom om 40 eller 50 år? Och om läget är så akut redan vid dagens temperatur, hur kan man då nöja sig med att ställa upp ett mål på att temperaturen ska tillåtas öka ytterligare? Om läget verkligen är så allvarligt som det påstås räcker inte de föreslagna åtgärderna på långa vägar. Om de åtgärder som föreslås däremot är tillräckliga så kan man ju inte samtidigt påstå att läget är akut. Hela diskussionen är fullständigt ologisk.

Den viktigaste frågan av alla är denna: Kommer kraftigt minskade koldioxidutsläpp verkligen att stoppa eller kraftigt begränsa klimatförändringarna? Hur snabb blir i så fall effekten av minskade utsläpp? Jag har ställt denna fråga till ett stort antal klimatforskare och klimatexperter de senaste åren. Ingen har kunnat ge något bra svar! Tvärtom har många jag talat med sagt rakt ut att det finns fler faktorer som påverkar klimatet och att vi faktiskt inte vet, men att "vi ändå måste försöka göra något". Några har ställt motfrågan till mig om jag tycker att vi inte ska göra något alls åt koldioxidutsläppen bara för att vi inte vet säkert att det ger effekt?

Den sista frågan är intressant. Tänk tanken att vi hade en global epidemi med en ny allvarlig dödlig sjukdom och saknar vaccin. Då skulle vi med samma logik vaccinera alla med ett gammalt vaccin utan att veta om det har någon som helst effekt på den nya sjukdomen. Detta för att vi i vart fall "måste göra något" och "visa handlingskraft". Skulle någon ens överväga detta? Skulle man inte överväga andra åtgärder?

De dramatiska politiska beslut som föreslås för att minska koldioxidutsläppen kommer att kosta tusentals miljarder, minska tillväxten i fattiga länder, minska resurserna till kamp mot svält, sjukdomar och fattigdom, och kräva andra offer när det gäller natur och miljö. Innan man tar sådana beslut borde man väl rimligen vara hyfsat säker på att minskade koldioxidutsläpp verkligen kan stoppa eller kraftigt begränsa jordens klimatförändringar, och ha en prognos över hur snabbt det skulle ge effekt? Dessa frågeställningar har fortfarande inte fått några svar, trots att det gått ett helt år från fiaskot vid det förra klimattoppmötet. På det nya klimattoppmötet kommer man återigen att diskuterara mycket kostsamma åtgärder som bara syftar till att minska koldioxidutsläppen - eller ännu värre, att fånga in och lagra koldioxid. Man kastar omkring siffror om 20, 30 och 40% minskning av koldioxidutsläppen, man bollar med tusentals miljarder, men man vet faktiskt inte om det kommer att ha någon effekt alls. Min tro är att så länge man inte kan ge ett hyfsat tillförlitligt svar på frågan om nyttan av åtgärderna så kommer man inte heller att kunna samla världens länder till gemensamma åtgärder mot det påstådda klimathotet. Detta eftersom politikerna får svårt att övertyga hemmaopinionen om meningen med de föreslagna åtgärderna. Ännu värre blir det givetvis om delar av norra halvklotet nu går ännu en bister vinter till mötes, möjligen ännu kallare än den förra. Stockholm verkar exempelvis redan slå ett 45 år gammalt köldrekord för November. I ett sådant läge kommer självklart många att invända att klimatet ändras fram och tillbaka av helt naturliga orsaker, precis som det alltid gjort genom årtusendena.

Jag har för övrigt flera gånger påpekat att om oljan och gasen kommer att ta slut så snabbt som prognoserna säger så kommer koldioxidutsläppen att minska alldeles av sig själv. Det världens ledare borde diskutera är därför hur vi ska klara vår framtida globala energiförsörjning. Den debatten vågar vi ta i Sverige, och vi ligger långt framme, men i många andra länder, som Indien och Kina, bygger man sin starka tillväxt i stort sett uteslutande på ökad användning av på kol, olja och gas. Tänk om framtida energibrist är ett mycket mer akut och farligt hot mot mänskligheten än klimatförändringarna?



2010-11-29 Rekordtillväxt!

Sveriges BNP steg med hela 6,9 procent under det tredje kvartalet jämfört med motsvarande kvartal 2009. Det var betydligt mer än alla analytiker förväntat sig.

Den svenska ekonomin har tillfrisknat efter det kraftiga fallet i slutet av 2008 och början av 2009. Med en BNP-tillväxt på 6,9 procent under tredje kvartalet, jämfört med motsvarande kvartal 2009, ligger BNP nu på samma nivå som 2007 i säsongsrensade termer, skriver SCB. Med andra ord - Sverige har redan tagit tillbaka det mesta som förlorades under finans- och fordonskrisen. Endast sysselsättningen återstår att hämta tillbaka fullt ut, det går nu snabbt åt rätt håll, men samtidigt släpar alltid arbetslösheten efter när konjunkturen vänder upp.

Anledningen till den extremt starka svenska tillväxten är enligt analytikerna den starka svenska exporten, de stabila statsfinanserna, hushållens starka konsumtion, den ökande sysselsättningen, samt en låg inflation med låga räntor och rimliga löneökningar. Utan att sticka ut hakan allt för mycket tycker jag att man snabbt kan konstatera att många av dessa effekter har skapats eller förstärkts av kloka politiska beslut. Konjunkturen råder vi inte över, och inte heller omvärldens problem. Men vem som styr Sverige har betydelse, både i goda och dåliga tider.



2010-11-29 Jag lämnar mitt uppdrag som ledamot i Kommunfullmäktige

I dag postar jag nedanstående avsägelse till Kommunledningskontoret i Marks kommun. Det är givetvis med blandade känslor, eftersom jag känner så starkt stöd från många markbor. Det var faktiskt bara jag själv och vårt kommunalråd, Margareta Lövgren, som blev personvals-inkryssade till kommunfullmäktige för Moderaterna. Och det kändes väldigt speciellt att vara med på det nyvalda kommunfullmäktiges första möte den 2 november. Samtidigt är det praktiskt omöjligt för mig att sitta kvar i Kommunfullmäktige.

Vi är i dag rekordmånga aktiva Moderater i Mark och jag lämnar med stor förtröstan över mitt uppdrag till andra. Men som jag skriver i min avsägelse kommer jag självklart att fortsätta vara aktiv på Moderaternas gruppmöten och även verka för Moderat politik i Marks kommun på andra sätt. Jag vet att alla de som kryssat för mitt namn i valet förväntar sig detta.

Avsägelse

Jag blev mycket smickrad när jag vid höstens val både blev personvald till Kommunfullmäktige i Mark och samtidigt återvald till Riksdagen som förstanamn för Moderaterna i vår riksdagsvalkrets.

Det var en mycket positiv känsla att få delta vid det nyvalda Kommunfullmäktiges första möte den 2 november och vara med och besluta om de första valen till kommunfullmäktiges presidium och kommunstyrelsen. Valresultatet var en stor framgång för oss Moderater, och kommunen får nu för första gången någonsin en moderat som ordförande för kommunstyrelsen. Många nya Moderater kommer också att ta plats i nämnder och styrelser.

Redan före valet var jag tydlig med min avsikt att avsäga mig min plats i Kommunfullmäktige om jag blev invald i Riksdagen. Bortsett från att jag tycker att man ska fördela politiska uppdrag på många personer och inte samla allt hos ett fåtal, så har det dessutom visat sig vara praktiskt omöjligt för mig att delta vid de flesta av Kommunfullmäktiges möten eftersom dessa krockar med riksdagens voteringar.

Jag avsäger mig därför mitt uppdrag som ledamot i Kommunfullmäktige.

Jag önskar det nyvalda Kommunfullmäktige lycka till i sitt viktiga arbete för kommunen bästa. Själv kommer jag att engagera mig i kommunpolitiken på andra sätt.

Ubbhult 29 november 2010

Jan Ericson



2010-11-28 Hur illa är det egentligen med Euron?

Oron stiger och frågorna väcks av allt fler ekonomer och politiker. Har EU-länderna lyckats stabilisera Euron genom det tidigare stödet till Grekland och det nu beslutade stödet till Irland, eller flyttar man bara problemen till andra delar av EU? Hur illa är läget i Spanien, Portugal och Italien? Hur kunde samtliga EU:s banker klara EU:s "stresstest" tidigare i år, samtidigt som de irländska bankerna nu plötsligt beskrivs som närmast konkursmässiga? Hur många fler banker runt om i Europa lever på konstgjord andning? Allt fler röster höjs faktiskt som tvivlar på att Euron kommer att klara påfrestningarna.

Samtidigt blir det lite märkligt när andra politiska debattörer och kända Euro-motståndare gör det lätt för sig och skyller alla Europas problem på Euron. Så enkelt är det inte. Finland är ett exempel som trots att man har Euro som valuta har lika starka finanser som Sverige och inga allvarliga problem inom banksektorn. Det beror på att man precis som Sverige har tagit ansvar för sin ekonomi. De länder som har misskött sin ekonomi drabbas däremot hårt, alldeles oavsett valuta. Island och Litauen är två exempel, Storbritannien ett annat. Dessa tre länder har inte Euron som valuta, men har ändå ekonomier i djup kris. Det är helt uppenbart att allt inte kan skyllas på Euron, utan snarare på misskötta statsfinanser, oansvariga politiker, och bristande kontroll av banksektorn.

Samtidigt kan man inte blunda för att alla länder inom Eurosamarbetet drabbas extra hårt när andra Euroländer får problem, eftersom det då drabbar den gemensamma valutan. Därför växer just nu oron för Eurons framtid. Personligen blir jag allt mer tveksam inför ett svenskt byte till Euro, trots att jag en gång röstade ja till Euron i folkomröstningen. Det känns bra idag att kunna vänta och se hur Euron klarar påfrestningarna innan vi återigen tar diskussionen om att släppa vår svenska krona. Det jag skrev på bloggen den 16 april i år känns fortfarande i hög grad aktuellt. Så här avslutade jag det blogginlägget:

"Personligen är jag mer tveksam till Euron idag än jag var vid folkomröstningen. Samarbetet inom EU och inom Euroområdet utsätts för extrema påfrestningar just nu. Länderna blir allt mer protektionistiska, ländernas enskilda ekonomier går inte i takt, och en räntenivå som passar ett land är inte den optimala i ett annat. Just nu tror jag det är utmärkt att Sverige står vid sidan och avaktar. Men skulle EU-länderna klara krisen bättre än andra delar av världen, och skulle Euron visa sig klara påfrestningarna är det ett styrketecken, då har Euron visat sig vara precis så stabil och stabiliserande som jag och andra JA-röstare trodde vid folkomröstningen. Resultatet tror jag då skulle bli att svenska folket blir mer positiva till Euron, och att det kan bli aktuellt med en ny folkomröstning. Skulle däremot Euroområdet lyckas sämre än omvärlden att hantera krisen, eller om det värsta skulle hända och hela Eurosamarbetet haverera, ja då kommer svenska folket att vara tacksamma för att jag och andra som röstade JA inte fick som vi ville, och att Sverige har kvar sin gamla krona. Vilket scenario vi får återstår att se. Personligen känner jag faktiskt ganska stor oro för Eurosamarbetets framtid. Fast för en gångs skull hoppas jag innerligt att jag har fel, för i grunden gillar jag fortfarande tanken på en gemensam europeisk valuta."



2010-11-27 Grattis Erik till nya uppdraget som MUF-ordförande

Vid Moderata Ungdomsförbundets stämma idag valdes som väntat Erik Bengtzboe till ny MUF-ordförande efter avgående Niklas Wykman.

Erik Bengtzboe blev invald i riksdagen vid senaste valet och är idag ersättare i ett av "mina" riksdagsutskott, Utbildningsutskottet. Under den korta tid vi har arbetat ihop i utskottet har jag blivit mycket imponerad av Eriks djupa politiska kunskap och sympatiska sätt. Jag tror han blir en alldeles utmärkt ordförande för Sveriges största politiska ungdomsförbund.

Grattis Erik!





2010-11-27 Sunt förnuft verkar segra i betygsfrågan

Regeringens förslag till betygsreform medförde en gemensam motion från de rödgröna partierna, där man bland annat krävde att alla fem betygsstegen ska vara kopplade till tydliga kunskapskrav. Regeringens förslag är att tre av stegen ska ha tydliga krav, medan de övriga två däremellan ska användas när elever ligger mellan kunskapskraven i de andra stegen. Både Skolverket och lärarfacken har kritiserat oppositionens krav, eftersom betygskriterierna redan är fastställda och reformen snart ska träda i kraft. Att nu göra om alla betygskriterier från början igen skulle skapa ett kaos i skolan och dessutom skulle det vara svårt och bli väldigt krångligt för både lärare och elever om man skulle fastställa mycket detaljerade kriterier för alla betygssteg.

Frågan har varit uppe i Utbildningsutskottet och bordlagts flera gånger, samtidigt som intensiva diskussioner pågått mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Och häromdagen stod det klart att Socialdemokraterna lämnar den rödgröna överenskommelsen och i stället för upp med regeringen. Uppgörelsen, som presenteras i dag, innebär att det ska finnas specificerade kunskapskrav för att uppnå det lägsta, högsta och mellersta betygsstegen: A, C och E. För att nå betyget B respektive D krävs att alla mål i betyget under ska vara uppfyllda samt en del av kraven för betyget över. Alltså precis det som regeringen tidigare föreslagit. Samtidigt har Socialdemokraterna fått igenom att regeringen bör utvärdera utformningen av kunskapskraven efter två år, samt att lärarna ska få ett bra stöd för sin betygssättning och att det därför bör utarbetas en tydlig handledning för hur betygsstegen B och D ska användas.

Dagens överenskommelse har tagits emot med glädje av Lärarförbundet, som uppskattar att politikerna bakom överenskommelsen haft "skolans bästa för ögonen". Att betygsstegen B och D inte tilldelas särskilda, unika kriterier tycker Lärarförbundet är bra. Hade detta klubbats igenom skulle också de andra delarna av betygsstegen tvingats justeras, och det skulle innebära att ett helt nytt system måste införas om ett par år.

På tisdag tar Utbildningsutskottet beslut i frågan, och det verkar som om en stor majoritet i utskottet kommer att stå bakom beslutet. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna står dock utanför överenskommelsen, och på tisdag får vi se hur de ställer sig i frågan. Vad betygsreformen i övrigt innebär återkommer jag till efter beslutet i utskottet.



2010-11-27 Konjunkturen blir allt starkare - och är allra starkast i Sjuhärad


Artikeln ovan från Borås Tidning häromdagen handlar om en regional konjunkturundersökning, genomförd av Statistiska Centralbyrån. Den bekräftar det som ett antal andra undersökningar också visar, nämligen att konjunkturen nu stärks mycket snabbt och att optimismen hos företagen ökar. Lite kul är det givetvis att Sjuhärad återigen utmärker sig på ett positivt sätt. Företagen här har klarat krisen bättre än andra och vår arbetsmarknad har visat en större motståndskraft mot ökad arbetslöshet än många andra områden i landet. Nu visar det sig också att konjunkturen stärks ännu snabbare i Sjuhärad än i resten av Västra Götaland.

Vad förklaringen är till Sjuhärads starka näringsliv är svårt att säga. Mycket handlar nog om traditioner, samt att vi efter TEKO-krisen fått ett väldigt blandat näringsliv och många mindre och mellanstora företag inom många olika områden. Vi står och faller inte med en eller några få branscher och väldigt stora företag.



2010-11-26 Vårdnadsbidraget populärt

Statistiska Centralbyrån har redovisat siffror kring hur många som utnyttjade vårdnadsbidraget under andra halvåret 2009. Skillnaderna mellan kommunerna är stora, och det är ju inte så konstigt. Många kommuner (främst med rött styre) har fortfarande inte infört möjlighet till kommunalt vårdnadsbidrag, medan det i andra kommuner har funnits i flera år. I rapporten framkommer det att det är totalt 104 kommuner som i oktober 2010 infört kommunalt vårdnadsbidrag. 96 av dem hade infört vårdnadsbidrag före den 31 december 2009. Totalt var det drygt 3.000 barn i landet som omfattades av vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget verkar tas ut av föräldrar i ungefär samma utsträckning oavsett utbildningsnivå. 90% av vårdnadsbidraget tas ut av barnets mamma.

Kinda kommun har störst andel föräldrar som beviljats vårdnadsbidrag, hela 9,4% av barnen omfattas. Bollebygd ligger på sjunde plats i landet, och 6,3% av barnen i de aktuella åldrarna har föräldrar som fått vårdnadsbidrag beviljat. Tranemo, Mark, Svenljunga och Borås ligger mellan 3% och 4%. I Ulricehamn är reformen just införd och siffror saknas. Siffrorna för Sjuhäradskommunerna kommer från en artikel i Borås Tidning den 24 november. Att så många som upp till 9% av barnen i flera kommuner har föräldrar som beviljats vårdnadsbidrag bevisar att reformen var efterfrågad av många. Den lär vara här för att stanna.

För egen del har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde få ökad frihet att besluta om ett högre vårdnadsbidrag. I dag gäller maximalt 3.000 kronor per månad, medan en barnomsorgsplats kan kosta uppemot det dubbla eller tredubbla för kommunen. Jag tycker att en kommun borde få bevilja ett vårdnadsbidrag på ett högre belopp än 3.000 kronor, dock givetvis inte högre än en skälig del av kommunens kostnad för en barnomsorgsplats. På landsbygden där det ofta är långt till förskolan kan det bli både billigare och bättre att erbjuda ett högre vårdnadsbidrag än att mycket små barn ska tvingas till mycket tidiga morgnar, långa resor och extremt långa arbetsdagar för att båda föräldrarna ska kunna arbeta. Många, även i mitt eget parti, hävdar att ett högre vårdnadsbidrag skulle hota arbetslinjen. Jag tycker inte det, det handlar trots allt bara om en mycket begränsad tid under barnens första år. Föräldrar som känner att deras barn har en trygg uppväxt kommer också att bli en bättre arbetskraft när de börjar arbeta igen efter något extra år hemma med barnen. Stressade föräldrar med extremt långa arbetsdagar, inklusive lämning och hämtning på "dagis" riskerar däremot att bli utbrända eller sjukskrivna. Det hotar arbetslinjen betydligt mer än vad ett höjt vårdnadsbidrag skulle göra.



2010-11-26 Historiskt opinionslyft som kräver ödmjukhet och uthållighet

Synovatens senaste opinionsmätning, som presenteras i DN idag, är minst sagt historisk. Aldrig någonsin i någon svensk opinions- mätning har Moderaterna legat på en högre nivå. Figuren visar utvecklingen sedan valet, och kommer från DN:s artikel. Moderaternas siffra i mätningen är hela 37,5%. Visst ska man alltid ta alla opinionssiffror med en nypa salt, även om de i och för sig stämde ganska bra med valresultatet senast. Samtidigt är trenden tydlig i de flesta mätningar. Jag vågar faktiskt sticka ut hakan och konstatera att Moderaterna idag är Sveriges klart största parti.

Vad Moderaternas stadiga uppgång beror på är svårt att säga. Sannolikt en kombination av ett framgångsrikt valresultat, en stark partiledare och statsminister, en stark politik inom allt fler områden, fortsatt tydligt ansvarstagande för Sveriges ekonomi i en ekonomiskt orolig värld, tydliga tecken på förbättringar i konjunkturen och en starkare arbetsmarknad, det rödgröna samarbetets sammanbrott och givetvis Socialdemokraternas kris och brist på ledning. Allt verkar just nu i samma riktning och stärker oss Moderater.

Det enda hotet mot fortsatt starkt stöd för Moderaterna är väl om vi börjar bli för stöddiga och tar opinionsstödet för givet. Då kan det snabbt vända nedåt. Väljarna stödjer sannolikt Moderaterna för att man tror på vår förmåga och vilja att tänka nytt och ta tag i samhällsproblem och inte för att man hoppas att vi bara ska förvalta det samhälle som redan finns. Vi måste våga lyfta på en massa stenar och ifrågasätta och tänka nytt - hela tiden. Ingen fråga får vara för "jobbig" för att vi ska orka ta tag i den. Och samtidigt måste vi vara ödmjuka för att alla reformer inte blir perfekta direkt. Bara ett parti som orkar arbeta på detta sätt, uthålligt år efter år, kommer att behålla sitt starka opinionsstöd och göra bra valresultat.



2010-11-25 Möte med Sveriges Förenade Studentkårer i Jönköping

En hektisk dag! Jag steg upp tidigt efter gårdagskvällens kungliga festligheter, tog morgonflyget hem, för att sedan direkt kasta mig i bilen och köra 13 mil till Jönköping i bitvis full snöstrom, för att hinna fram till ett möte med styrelsen och andra kåraktiva i Sveriges Förenade Studentkårer som samlats för hötskonferens.

Vi var fyra politiker från Utbildningsutskottet, Rosana Dinamarca (V), Adnan Dibrani (S) och så jag själv och min moderata kollega Betty Malmberg. Två från vardera sidan i politiken med andra ord.

Under ett par timmar träffade vi de kåraktiva i grupper för diskussion om allt från studentkårernas framtid och studentinflytandet efter kårobligatoriets avskaffande till kvalitén på högskoleutbildningarna, lärarnas kompetens, frågan om studieavgifter för utländska studenter, forskningsfrågor och en massa annat. Vi fick en hel del spännande tankar med oss tillbaka till Riksdagen, och det finns en hel del frågor att arbeta med inom utbildningsområdet. Mest nöjda var konferensdeltagarna med att regeringen satsat mer pengar på högre utbildning och att vi höjt fribeloppen för studiemedel så att man kan tjäna mer pengar än man tidigare fick utan att studiemedlen minskar.

Ett glädjande och rykande färskt besked kunde vi också ge konferensdeltagarna, och det var att vi i går fick beskedet från utbildningsminister Jan Björklund att man nu verkar ha hittat en lösning på problemet som finns att en del studenter inte får fulla studiemedel trots att man faktiskt studerat på heltid och klarat sina tentor. Orsaken har varit att vissa studenter läser in fler poäng på kortare tid och därefter har en fri period för exempelvis omtentor. CSN har då ibland ansett att studenterna inte uppfyller kraven för fulla studiemedel, trots att studenterna i praktiken snarare läser mer än vad som krävs. Nu verkar alltså en lösning vara på gång.



2010-11-25 En fantastisk kväll på slottet





I går kväll var det dags för kungafamiljens mottagning för den nyvalda riksdagen och regeringen. Efter en välkomstdrink tog hela kungafamiljen i hand och hälsade på alla gäster, och både kungen, drottningen, kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine var på plats, liksom givetvis prins Daniel. Det var första gången jag hade tillfälle att hälsa på honom, och han verkade trivas i sin nya roll. Det bjöds sedan på konsert i den gamla Rikssalen på slottet, och därefter på en utsökt supé i festvåningen följt av kaffe i Bernadottegalleriet. Alla gäster klädda i smoking och vackra klänningar. På bilden till vänster står jag tillsammans med min riksdagskollega Ulrik Nilsson och väntar på att hälsa på kungafamiljen. Bilden ovan till höger från konserten i Rikssalen. De två nedre bilderna är från Bernadottegalleriet och angränsande salar.



Efter konserten bjöds det på supé i slottets festvåning. Vid mitt bord var drottningens sekreterare bordsvärd, och eftersom hon var min bordsdam blev det ett mycket intressant samtal kring vardagen på slottet, hennes arbete och kungafamiljens engagemang i olika frågor. Och middagen var utsökt god!

Livet som riksdagsledamot har utan tvekan sina mycket ljusa stunder. Tyvärr bjuder kungaparet bara på detta evenemang en gång vart fjärde år...fast det kan man förstå. 450 gäster var vi, och det är ingen liten bjudning att ordna till.



2010-11-24 Förslag om skärpning av riksdagens inkomstgaranti

En av mina första riksdagsmotioner, hösten 2007, handlade om att se över inkomstgarantierna för statsråd och riksdagsledamöter. Jag ansåg att systemet missbrukades på flera sätt, vilket framgår av texten i min motion

Sedan dess har det gjorts ett antal justeringar i systemet som gått åt rätt håll. Bland annat är det inte längre möjligt att ta anställning hos någon, men att "gömma" lönen i eget bolag för att kunna spara pengarna och ta ut inkomstgarantin i stället. Förre statsministern Göran Persson var en av dem som utnyttjade denna möjlighet, som var helt laglig då. Men nu är detta alltså stoppat. Men fortfarande finns möjligheter för riksdagsledamöter att arbeta i eget företag efter att man slutat i riksdagen, men låta bli att ta ut lön ur sitt bolag och i stället leva på inkomstgarantin. Riksdagsstyrelsen föreslår nu i en skrivelse till riksdagen att även denna lucka ska täppas till. Jag tycker det är ett utmärkt förslag som ligger helt i linje med min motion.

Riksdagens inkomstgaranti ska vara en omställningsförmån i avvaktan på att man som tidigare ledamot får en ny anställning eller annan inkomst. Detta är helt rimligt och skäligt. Om man varit riksdagsledamot i många år finns kanske inte det tidigare jobbet man hade före riksdagsuppderaget kvar. Yrkeskunskaper kan också vara lite gamla och behöva fräschas upp. Detta kan ta tid. Men om man nu faktiskt har fått ett nytt välbetalt arbete ska man inte kunna ta ut dubbel inkomst genom att gömma sin lön i ett bolag och därmed kunna plocka ut inkomstgaranti samtidigt som man arbetar. Det har varit ett mycket stötande system, och nu täpps förhoppningsvis den sista luckan till i detta system. Jag tror detta kommer att öka förtroendet för riksdagen och politikerna.



2010-11-23 Sista spiken i den rödgröna kistan?

Vid en pressträff idag gav Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson Lars Ohly och Vänsterpartiet hela skulden för de rödgrönas fiasko i valet. Med sina uttalanden i dag slår Peter Eriksson enligt media "sista spiken i den rödgröna kistan". Under mötet med journalister i riksdagen i dag ville han inte ens svara på frågan om Vänsterpartiet är välkomna att samarbeta med Miljöpartiet inför valet 2014.

Peter Eriksson påstår även att Mona Sahlins auktoritet undergrävdes på grund av Vänsterpartiet. Och han kritiserar ingångna rödgröna överenskommelser om fastighetsskatt och en skatt på förmögna som han menar var en "negativ belastning" för de rödgröna. Enligt Eriksson är Miljöpartiets linje i dag att varken fastighetsskatten eller en skatt på förmögna ska införas. Han slår samtidigt fast att förslaget om höjd bensinskatt "var ingen röstvinnare", och tillägger att kilometerskatten nog var ännu värre.

Det sista kan jag bara hålla med om. Och kan samtidigt konstatera att det var Miljöpartiet själva som hårdast drev dessa två olyckliga frågor. Så lite självkritik kanske vore på sin plats för Miljöpartiets ledning också?

Nu har de rödgröna skyllt valförlusten omväxlande på Mona Sahlin, hennes rådgivare, Lars Ohly, Vänsterpartiet och dessutom på stora delar av den gemensamt framförhandlade politiken.....det finns väl inte så mycket kvar att skylla på nu?



2010-11-23 Allvarligt läge mellan Nord- och Sydkorea



Morgonens sorgliga nyhet är att Nordkorea beskjutit en Sydkoreansk ö och satt ett antal civila hus och en polisstation i brand. Den svenska ambassadören i Seoul, Lars Vargö, säger till svenska media att det är ett spänt läge i Sydkorea just nu och att läget är mycket allvarligt. Vargö tror dock att man försöker visa återhållsamhet från sydsidan och att utvecklingen beror helt på om Nordkorea vill fortsätta konflikten eller inte. Samtidigt uppges att Sydkoreas ledare samlats i en bombsäker underjordisk bunker, och att den Sydkoreanska armén står i högsta beredskap.

När man vet hur spänd situationen är mellan Nord- och Sydkorea så inser man också att läget kan vara mer allvarligt än de flesta kanske inser. Nordkoreas ledning känns ju inte särskilt pålitlig eller förutsägbar, det har visat sig genom åren. Jag tänker särskilt på hur det känns för de sydkoreanska soldaterna vid stilleståndslinjen mellan Nord och Syd (bilden), och inte minst för de svenska och schweiziska soldaterna som arbetar med fredsbevarande arbete där i ingenmansland mellan länderna. Men jag tänker också på alla invånare i storstaden Seoul, som inte ligger särskilot långt från gränsen mot Nord.

Bilderna är från min resa med Arbetsmarknadsutskottet till Sydkorea i september 2007, där vi bland annat besökte stilleståndslinjen (som går på tvären mellan husen på högra bilden, med Nordkorea i bakgrunden) och åt en svensk middag mitt i "ingemansland" mellan Nord och Syd tillsammans med svenska soldater. Västra bilden visar en av vägspärrarna vid bron över gränsfloden, innan man kommer in i den demilitariserade zonen mellan Nord och Syd. På resan träffade vi även ambassadör Vargö, och var även hemma hos honom och hans hustru på middag i deras residens i utkanten av Seoul. Dessa besök gav en väldigt bra och lite skrämmande inblick över det komplicerade läget mellan Nord och Syd. För den nyfikne finns fler bilder och hela min reseberättelse att ta del av från besöket i Sydkorea och uppe vid stilleståndslinjen.



2010-11-21 Uppvärdering av praktiska yrkesutbildningar

I dag har jag ett debattinlägg i Borås tidning om regeringens stora reform när det gäller de praktiska yrkesutbildningarna.

I dag lämnar alltför många elever gymnasieskolan i förtid med ofullständiga betyg. Vi vet att detta ofta leder till arbetslöshet och utanförskap. Bland dem som inte slutför sin utbildning finns många elever som inget hellre vill än att lära sig ett yrke, men som hoppar av gymnasiet eftersom man inte orkar med att läsa in en obligatorisk högskolebehörighet. Samtidigt som vi har en hög ungdomsarbetslöshet beskriver dessutom alltfler företag stora problem med att hitta kvalificerade och välutbildade yrkesarbetare.

Regeringen uppvärderar nu det praktiska yrkeskunnandet. En viktig del i detta är den nya gymnasieskolan som kommer att erbjuda både högskoleförberedande utbildningar och mer yrkesinriktade utbildningar. De elever som går yrkesutbildning ska självklart samtidigt kunna läsa in högskolebehörighet om de önskar detta, men det kommer inte att vara obligatoriskt.

Sedan några år pågår även en försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning. Över 7.000 gymnasieungdomar lärde sig under våren 2010 sina yrkesämnen på en arbetsplats. Försöksverksamheten är populär, och trots den ekonomiska krisen står skolorna i kö för att få tillgång till utbildningsplatserna. Lärlingsutbildningar knyter också skola och arbetsliv närmare varandra, och från näringslivshåll är försöket mycket uppskattat. Regeringen går nu vidare och permanentar försöket med gymnasial lärlingsutbildning. Under åren 2011-2014 satsar regeringen nära 800 miljoner kronor för att skapa 30.000 lärlingsplatser inom gymnasieskolan.

Målet med regeringens reformer är givetvis att fler elever än idag ska slutföra en utbildning och därmed öka sina chanser att få ett arbete och egen försörjning, samtidigt som vi förbättrar företagens tillgång till välutbildad arbetskraft.



2010-11-19 Sosse som tänkt om...

När jag hämtade posten idag mötte jag ett bekant ansikte. Det var min förre socialdemokratiske kommunpolitikerkollega Håkan Forsberg som tillsammans med sin dotter delade ut flygblad och erbjöd tjänster från Pensionärspoolen i Mark. Det är ett bemanningsföretag som Forsberg driver och som hyr ut pensionärer till både företag och privatpersoner. I dag har företaget 25 pensionärer anställda, som erbjuder allt från hjälp med matlagning, målning och tapetsering, städning, tvättning, barnpassning, snöskottning, och mycket annat.

Vi blev stående där på gatan en bra stund och pratade om Pensionärspoolens verksamhet. Företaget betalar bra löner, 110-130 kronor per timme, arbetsgivareavgifterna är mycket lägre än för andra anställda och pensionärerna själva får som bekant dubbelt jobbskatteavdrag. Dessutom har kunderna ofta möjlighet att utnyttja RUT och ROT-avdrag för de tjänster som utförs. Alla är nöjda och glada, företaget skapar både arbetstillfällen och skatteintäkter, och tar samtidigt vara på en massa kompetens hos erfarna pensionärer. Forsberg berättade att många av kunderna själva är pensionärer, som för en rimlig peng får hjälp i vardagen. Flygbladet talar om priser på 290-330 kronor per timme, beroende på arbetsuppgifter, dvs 145-165 kronor per timme efter RUT/ROT-avdrag. En intressant sak med Pensionärspoolen är att 5% av vinsten i företaget skänks till PRO och SPF.

Motståndet från Socialdemokraterna mot RUT-avdraget medförde ju att Håkan Forsberg i protest lämnade alla sina politiska uppdrag tidigare i år (se bloggen den 1/7). Det är inte konstigt om Forsberg och andra i hans bransch är glada idag för att RUT- och ROT-avdraget blir kvar, vilket helt beror på Alliansens valseger.



2010-11-19 Metall vågar pröva ungdomsavtal med arbetsplatsutbildning

Dagens Arbete berättar idag att IF Metall är på väg att teckna avtal om ungdomsanställningar med lägre lön inom industrin. IF Metalls avtalsråd röstade igår, med knapp majoritet, igenom ett avtal som nästa vecka ska undertecknas av arbetsgivarna. Tanken är att de som är under 25 år och som saknar arbetslivserfarenhet skall kunna gå på lägre lön än lägstalönen i avtalet, och anställningen ska då innehålla handledning och utbildning. Lönerna ska dock inte understiga 75 procent av lägstalönerna i riksavtalet. Denna typ av anställning ska pågå högst ett år men med möjlighet till förlängning.

Metall visar återigen en mer modern syn på villkoren på arbetsmarknaden. Metalls förslag kan bana väg för ett mer omfattande system med arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning på svensk arbetsmarknad. Det är mycket glädjande att Metall tagit detta steg, som både kan pressa ned ungdomsarbetslösheten och öka tillgången på arbetskraft inom industrin.

Ytterligare en reflektion är att riksdagen inte alltid måste reglera allt med lagstiftning. I detta fall är det parterna själva inom en viss bransch som kommit fram till en lösning. En branschöverenskommelse mellan arbetsgivare och fackliga organisationer får en helt annan stabilitet och legitimitet än ett lagförslag som tas i strid mot någon av parterna, kanske efter en hård politisk strid. Den lösning man valt är dessutom anpassad efter den egna branschen och blir därmed också förhoppningsvis mer ändamålsenlig. Lösningen visar att den svenska modellen faktiskt kan fungera riktigt bra!



2010-11-18 Arbetslösheten fortsätter minska

I dag kom nya siffror från SCB över arbetslösheten. SCB mäter ju som bekant arbetslösheten i hela åldersspannet 15-74 år, till skillnad från arbetsförmedlingen som endast mäter åldrarna 16-64 år. SCB har därför alltid högre arbetslöshetssiffror än Arbetsförmedlingen och dessa siffror kan inte jämföras med varandra. Däremot är det intressant att följa trenden i de respektive mätserierna.

Antalet arbetslösa personer enligt SCB var i oktober 369 000 eller 7,5 procent av arbetskraften. Även säsongrensade data fortsätter att visa en uppåtgående trend för sysselsättningen och en nedåtgående trend för arbetslösheten. Även ungdomsarbetslösheten minskar snabbt.

Det är faktiskt ganska fantastiskt att se hur snabbt Sverige hämtar sig från finanskrisen och lågkonjunkturen, jämfört med många andra länder där krisen tvärtom verkar bli allt djupare och arbetslösheten stiger. Irland är det senaste landet i raden som är illa ute, men risken finns att fler länder står på tur för att behöva stöd från EU för att hantera sina ekonomiska problem.



2010-11-17 Årets 35 riksdagsmotioner finns nu utlagda på hemsidan

I år lämnade jag in 35 riksdagsmotioner under årets motionsperiod, ensam eller tillsammans med andra. Borås Tidning har redan uppmärksammat årets motionerande, och konstaterat att jag i likhet med tidigare år är en av de flitigare motionsskrivarna.

Alla årets motioner, liksom alla från tidigare år, finns nu även samlade på denna sida. Efterhand som motionerna behandlas, eller när jag skriver blogginlägg som rör sådana frågor som jag motionerat om så samlar jag detta på en särskild sida i bloggarkivet. Där kan man alltså följa hur det går med alla mina förslag.

Är det då någon mening med att motionera? Ja, jag tycker det. Det är både ett sätt bland många andra att driva opinion i olika frågor, och dessutom presenterade jag ju före valet en rapport som visade att ganska mycket av det jag föreslagit under föregående mandatperiod faktiskt också blivit verklighet. Jag säger inte att mina motioner varit avgörande för utvecklingen, men visst har säkert vissa av dem haft en viss påverkan. Läs hela rapporten här!



2010-11-17 Besök på Högskolan i Borås

Som nybliven ledamot i Utbildningsutskottet är det mycket nytt att sätta sig in i. Enklast är ju att börja på hemmaplan, så i dag passade jag på att ha ett möte på Högskolan i Borås med prorektor Björn Brorström och informationsansvarige Johan Sundeen. Jag fick en intressant beskrivning av hur Högskolan i Borås väldigt snabbt växt till den storlek man har idag, med utbildning av över 6.700 helårsstudenter på sex olika institutioner. Jag fick också en bild av situationen idag, där man är mycket positiva inför framtiden.

För Borås och hela Sjuhärad är Högskolan av oerhört stor betydelse. Högskolan i Borås bidrar till att förse regionen med kompetens inom biblioteks- och informationsvetenskap, ekonomi, handel och logistik, samt inom läraryrkena och vårdyrkena. Och Textilhögskolan är dessutom en helt unik utbildning inom textil och design som man är ensamma om i Sverige.

För egen del lär det bli fler besök på Högskolan, och inte minst lärarutbildningarna intresserar mig, eftersom det ju verkligen berör området för mitt utskott. Enligt Skolverket håller dessutom lärarutbildningarna i Borås hög kvalitet.



2010-11-16 Realistiska eller tomma pensionslöften?

Media har uppmärksammat att EU-kommissionen analyserat framtidens förväntade pensionsutfall i de olika EU-länderna. I dag ligger de svenska pensionerna nära genomsnittet i EU, räknat i pensionenes andel av slutlönen. I Sverige ligger pensionen i genomsnitt på 65% av lönen, inklusive genomsnittlig tjänstepension. De länder som ligger i topp idag är Grekland med 110-120% (!) av slutlönen i pension. Bland andra länder med mycket hög pension idag finns Spanien, Ungern, Italien, Irland och Portugal. Faktum är att bland de länder som har de högsta pensionerna finns endast två, Nederländerna och Luxemburg, som har stabila och välskötta statsfinanser. Alla de övriga tillhör den växande grupp av EU-länder som har tilltagande ekonomiska problem.

I framtiden kommer svenska pensionärer enligt EU-kommissionen att få "EU:s sämsta pensioner". Man syftar då på dem som går i pension är 2048, dvs de som idag är 27 år. Dessa kommer att få bara knappt 50% av lönen i pension. Även år 2048 kommer Grekerna att få högst pension om man ska tro EU-kommissionen. Fast det ska man nog inte. För det är knappast en slump att de länder i Europa som har de allvarligaste ekonomiska problemen också betalar ut orimligt höga pensioner och har orimligt låg pensionsålder. I längden kommer alla att tvingas anpassa sig till en ökande medellivslängd och ländernas ekonomiska utveckling.

Sverige får beröm av EU-kommissionen för att vi har ett ekonomiskt hållbart pensionssystem som automatiskt justerar för både ökad livslängd och ekonomisk utveckling. Detta beror på den historiska pensionsreformen som fem av riksdagens partier (M, FP, C, KD och S) står bakom. Det ger ett stabilt system som håller långsiktigt. Samtidigt varnar EU-kommissionen för att de svenska pensionerna kan komma att krympa märkbart i framtiden till följd av de automatiska justeringarna. Den enda lösningen på problemet blir väl rimligen att alla svenskar i framtiden måste arbeta några år längre innan man går i pension. Om medellivslängden i Sverige ökar varje år går det självklart inte att behålla pensionsåldern på samma nivå, då sjunker pensionerna. Det måste finnas ett rimligt samband mellan den yrkesverksamma tiden och den genomsnittliga tiden som pensionär. Diskussionen om en höjd pensionsålder lär komma igång på allvar, förr eller senare. Dagens pensionärer och de som närmar sig pension kommer kanske inte att beröras av några förändringar. Men för min egen åldergrupp som är tänkt att gå i pension runt 2025-2030 tror jag man ska ställa in sig redan nu på att man kanske måste arbeta något år extra. Politikerna kommer säkert också att fortsätta stimulera pensionärer att frivilligt arbeta några år till. I dag är det över 110.000 pensionärer över 65 som arbetar, och de får som belöning dubbelt jobbskatteavdrag, vilket ger en låg beskattning. I framtiden blir det säkert ännu flera som väljer att arbeta något år extra, inte minst för att det ger en högre pension.

Sverige har gjort sin läxa och anpassat sitt pensionssystem efter verkligheten. Grekland, Spanien och alla de andra länderna som lovar ut mycket mer pension är vad man har råd med kommer att tvingas göra sin läxa, oavsett om man vill eller inte. Och ju längre man väntar ju värre blir det. När de är klara är jag övertygad om att skillnaderna kommer att minska mellan medborgarna när det gäller pensionens storlek i förhållande till slutlönen. Och jag tvivlar starkt på att svenska pensionärer kommer att ligga så dåligt till år 2048 som EU-kommissionen förutspår.



2010-11-15 Sämre betyg - eller kanske korrekta betyg?

Sedan det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet infördes läsåret 1997/1998 har trenden varit att meritvärdet successivt har ökat. Men våren 2010 sjönk det genomsnittliga meritvärdet för niondeklassarna i grundskolan för första gången på fem år. Allt enligt ett pressmeddelande från Skolverket idag.

Självklart kommer en del politiska motståndare att försöka beskriva detta som ett politiskt misslyckande för skolan. Men då ska man förståss också komma ihåg att de elever som lämnade årskurs nio i våras började skolan år 2001. Alltså långt innan Alliansen började förändra skolpolitiken. Att vända utvecklingen i skolan tar lång tid, det är som att försöka vända en oljetanker i full fart. Först om 7-8 år kommer resultatet av Alliansens skolpolitik att börja märkas.

Dessutom är det enligt Skolverket tveksamt om det verkligen är elevernas sjunkande kunskaper som återspeglas i de sjunkande meritpoängen. Skolverket konstaterar att andra förklaringar ligger närmare till hands. Betygen har debatterats mycket det senaste året. Skolverket har släppt en uppmärksammad rapport om rättvisa i betygsättningen och Skolinspektionen har börjat kontrollrätta nationella prov. Sammantaget kan detta, enligt Skolverkets pressmeddelande, ha gjort lärarna mer restriktiva när de sätter betyg. Om detta skulle vara förklaringen så är det väl snarast ett bevis på att betygen nu blivit mer rättvisande och likvärdiga över landet. Om färre lärare sätter "glädjebetyg" är det faktiskt en utveckling åt rätt håll.



2010-11-14 Socialdemokraternas kris gör politiken smutsigare än på länge

Så kom då beskedet efter en turbulent vecka, Mona Sahlin ställer inte upp för omval som partiledare, utan lämnar sin post. Ingen är väl särskilt förvånad, men jag tror ju inte att Socialdemokraterna löser sina stora politiska problem bara genom att byta partiledare.

Frågan är också vem som ska ta över, och om någon ens vill ta över? För inte nog med att den rödgröna oppositionen sprack strax efter valet, och att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat på 100 år. Socialdemokraterna verkar den senaste tiden ha tävlat internt om vem som kan utsätta partiet och dess ledande personer för den allra värsta offentliga förnedringen. Just nu slåss nästan alla ledande Socialdemokrater inbördes och ägnar massor av kraft åt att tala illa om varandra, sprida illasinnade rykten om varandra i media, skriva personkritiska debattinlägg, intrigera för att undanröja sina personliga konkurrenter till ledande poster, och göra allt för att skylla valnederlaget på någon annan än sig själv.

Smutsigare och mer förnedrande än så här kan nog inte den interna processen i ett parti bli. Det är politiskt spel när det är som fulast och mest motbjudande. När ett parti är i kris lockas de minst angenäma dragen fram hos ledande personer. Detta kan givetvis drabba alla partier, men frågan är om något parti i modern tid haft en så öppen och bitter strid om ledningen som Socialdemokraterna just nu har? Den gamla sanningen om att man ofta har sina allra värsta och lömskaste fiender inom sitt eget parti kan nog inte illustreras på ett bättre sätt. Socialdemokraterna är just nu som ett fartyg som flyter med vågorna utan både kapten och besättning.

Samtidigt är också själva oppositionspolitiken herrelös. Den rödgröna oppositionen har spruckit och de tre partierna drar inte längre jämnt. Socialdemokraterna backar i den ena politiska frågan efter den andra. Senast i fredags när partiets ekonomiske talesperson Tomas Östros plötsligt förklarade att Socialdemokraterna bör säga nej till sitt eget förslag om höjd fastighetsskatt, en fråga som man presenterade i sin alternativa budget så sent som för tre veckor sedan. I riksdagen vet vi nu inte längre säkert hur Socialdemokraterna tänker i någon fråga, eller vem som bestämmer partiets politik. Det är givetvis inte bara en nackdel i dagens parlamentariska läge, det öppnar snarare för diskussioner i utskotten, men det skapar ju inte direkt någon större tydlighet för väljarna om vad Socialdemokraterna står för.

Som Moderat är det givetvis frestande att bara gotta sig åt huvudmotståndarens elände. Men jag har faktiskt mycket blandade känslor. När man ser hur illa vissa enskilda Socialdemokratiska politiker blir angripna med smutsigt spel från tidigare "partivänner" funderar man ju lite på om politiken på toppnivå verkligen är värd det personliga priset för de inblandade?

En sak Socialdemokraternas alla intrigmakare borde fundera över är hur de ska kunna återfå förtroendet hos svenska folket efter att ha fört ett sådant fult spel mot varandra inför öppen ridå? Om de inte ens kan klara att styra sitt eget parti, och göra ett partiledarbyte på ett värdigt sätt, hur ska de då klara att styra ett land? Min övertygelse är att opinionsmätningarna kommer att fortsätta visa framgångar för Alliansen, och då särskilt för Moderaterna, och fortsatt hård motvind för både S och V. Den mest spännande frågan är väl hur mycket ytterligare Socialdemokraterna kan backa?



2010-11-12 Datalagringsförslaget en rimlig avvägning mellan olika intressen

I går beslutade regeringen att lämna över ett lagförslag till Lagrådet angående genomförande av EU:s datalagringsdirektiv. Direktivet antogs i mars 2006 och innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att mobil- och nätoperatörer i sex månader ska lagra uppgifter om vem som kommunicerat med vem, när, var och med vilken utrustning. Uppgifterna som lagras får däremot inte avslöja innehållet i kommunikationen, vilket innebär att man inte får lagra uppgifter om besökta sidor på internet eller innehållet i telefonsamtal, mail eller sms.

Lagförslaget syftar till att säkerställa att uppgifterna finns tillgängliga för avslöjande, utredning och åtal av grova brott. De uppgifter som lagras med stöd av direktivet föreslås få användas endast av de brottsbekämpande myndigheterna. Inom några veckor kommer en annan lag att förtydliga hur uppgifterna ska få användas av de brottsbekämpande myndigheterna. Att trafikdatauppgifter används vid brottsutredning är egentligen inte något helt nytt i svensk rätt, utan används sedan flera år tillbaka, och baseras då på regler i lagen om elektronisk kommunikation och rättegångsbalken.

Det svenska medlemskapet innebär att vi har åtagit oss att lojalt genomföra den lagstiftning som beslutas av EU. Sverige har trots detta, som troligen enda medlemsland, av integritetsskäl vägrat införa direktivet i svensk rätt. För detta har Sverige fällts av EU-domstolen den 4 februari i år. Om vi fortsätter att vägra införa trafikdatalagringsdirektivet i svensk rätt förväntas EU-domstolen att utöver ett engångssumma i "böäter" på ca 27 miljoner kronor, även besluta om att Sverige ska åläggas ett löpande, dagligt, vite ända till dess direktivet är fullt genomfört. Slutsumman för att trotsa EU-domstolen kan därmed komma att bli hur hög som helst. Detta känns inte som ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar. I längden är det därför omöjligt för Sverige att gå emot ett EU-direktiv, och det enda vi kan göra nu är att införa direktivet i svensk rätt med så små ingrepp i den personliga integriteten som möjligt.

Jag har skrivit om Datalagringsdirektivet på bloggen flera gånger, och argumenterat för att Sverige i vart fall inte ska lagra uppgifterna en enda dag längre än vad EU-direktivet absolut kräver. Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att välja en lagringstid som är minst sex månader och högst två år. En svensk utredning föreslog för några år sedan att uppgifterna skulle lagras i ett år. Själv har jag vid upprepade tillfällen sagt att om lagring ska ske så bör kortast möjliga tid användas, dvs sex månader. Regeringen föreslår nu också, just med hänsyn till integritetsskyddet, att lagringstiden ska vara den kortast möjliga, dvs. sex månader.

Kritiken mot förslaget har ändå inte låtit vänta på sig, och det är väntat, integritetsfrågorna berör. Men kritiken är motstridig. De brottsbekämpande myndigheterna vill ha en längre lagringstid, medan teleoperatörerna helst skulle vilja slippa lagra uppgifter överhuvudtaget. Oppositionen är också splittrad. Miljöpartiet tycker att Sverige ska fortsätta vägra införa datalagringsdirektivet i vår lagstiftning, trots att det i praktiken är omöjligt. Socialdemokraterna däremot tycker precis tvärtom. De hävdar att lagringstiden är för kort och vill ha längre lagringstider än regeringen föreslår. Vissa kritiska debattörer blandar dessutom ihop den föreslagna lagen med annan lagstiftning som upplevs som ett hot mot integriteten, och en mängd felaktiga uppgifter cirkulerar i media om vad lagen egentligen innebär. Debatten lär säkert fortsätta och jag får säkert anledning att återkomma i frågan.

Politik handlar ibland ibland just om att göra avvägningar mellan motstående och oförenliga intressen. Vi får väl se vad Lagrådet säger om lagförslaget, men min egen uppfattning är att regeringen verkar ha gjort en rimlig avvägning mellan behovet av uppgifter för brottsbekämpning och skyddet för integriteten.



2010-11-11 Nye ministern skriver om sjukförsäkringsreformen

I tisdags träffade jag och mina Allianskolleger i socialförsäkringsutskottet vår nye socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Vi hade ett långt samtal om många av utskottets frågor, men självklart var sjukförsäkringsreformen en av de viktigaste.

Idag skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson om sjukförsäkringsreformen på DN Debatt. Han poängterar att den nya sjukförsäkringen är lyckad på många områden och att den i framtiden borde bli ihågkommen som en av de bästa reformerna inom socialpolitiken någonsin. Jag delar verkligen denna åsikt! I artikeln beskriver ministern hur reformen började växa fram redan under den tidigare S-regeringen, och hur insikten om behovet av en sådan reform växte fram. Han beskriver hur de flesta politiker, från vänster till höger, insåg att vi inte kunde fortsätta som tidigare när det gällde sjukskrivningar och förtidspensioneringar, och där dessa åtgärder i vissa delar av landet användes för att dölja arbetslösheten. När det var som värst stod var sjunde person i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden till följd av sjukskrivning eller förtidspensionering! I längden hotade detta hela det svenska välfärdssamhället. De senaste åren har sjuktalen sjunkit drastiskt och de oförklarliga skillnaderna i sjuktal mellan olika län i Sverige har försvunnit.

Men ministern skriver också att vi som genomförde de helt nödvändiga förändringarna sjävklart också tar ansvar för att göra reformen bättre. Vi lyssnar gärna på alla som vill förbättra sjukförsäkringsreformen, även om vi aldrig kommer att acceptera en återgång till det gamla systemet som inte fungerade. I artikeln nämner ministern några frågor som särskilt behöver ses över:

1. Ibland har alltför sjuka personer förts över till arbetsmarknadspolitiken. Det är något jag personligen hört från ett flertal arbetsförmedlare som jag träffat. Av de sjukskrivna som kommit till Arbetsförmedlingen är hälften på väg närmare ett nytt jobb, men alltför många återvänder till sjukförsäkringen och en ny sjukskrivning. Samtidigt är ju detta i sig ett bevis på att påståendet från oppositionen om "utförsäkring" inte var sant - den som är för sjuk för att kunna gå vidare mot arbete kan återgå i sjukskrivning igen. Detta var något som media fullständigt missade i sin beskrivning av "utförsäkringen".

2. För en del har övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen inneburit oro, eller osäkerhet över om man klarar av det stöd som Arbetsförmedlingen erbjuder. Tyvärr har denna oro förstärkts i onödan av den infekterade debatten i media och de cyniska överdrifterna från oppositionen. Nu måste vi lägga ännu mer kraft på att få de människor som berörs av reformen att känna trygghet och se möjligheter i stället för onödig oro. Alla måste känna att de får ett stöd som ökar chansen till ett framtida arbete.

3. Reglerna för förtidspension behöver analyseras. En bra sjukförsäkring måste ha en tydlig och rättssäker gräns för vem som ska få förtidspension och vem som ska försöka försörja sig själv. Men dagens regler kan ibland upplevas som fyrkantiga. Människor bör också tidigare få hjälp att ställa om, innan dagarna med sjukpenning börjar gå mot sitt slut.

4. Försäkringar bygger på förtroende. Den som är med och betalar måste kunna lita på att försäkringen fungerar om något händer. Socialförsäkringar måste vara begripliga och långsiktigt hållbara. Det gäller både reglerna i sig och förtroendet för de institutioner som fattar beslut i våra trygghetssystem. Myndigheter ska ha goda skäl för sina ställningstaganden. Den som är sjuk ska möta kompetenta och empatiska människor som gör allt de kan för att hjälpa just mig. Fel kan begås, men förtroendet ska vara stort för formerna och besluten vid omprövning och överklaganden. Misstro är i längden farligt för hela välfärdssystemet. Det krävs ett långsiktigt arbete för att stärka förtroendet för socialförsäkringarna.

Utöver detta skulle jag själv vilja lägga till att det finns en del byråkratiska hinder för personer som rör sig mellan olika ersättningssystem eller som går fram och tillbaka mellan arbete och olika ersättningar, liksom för personer som aldrig arbetat och kvalificerat sig för a-kassa eller sjukpenning. Det är något som också behöver ses över. Frågan är väl också om reglerna måste vara så komplicerade? Innan jag blev politiker trodde jag att skattelagstiftningen var den krångligaste lagstiftning vi hade. Numera är jag övertygad om att reglerna kring a-kassa och sjukpenning är ännu snårigare. En förenkling hade varit mycket välkommen.



2010-11-11 Kan Socialdemokraternas valförlust hjälpa LO att byta fot?

I Dagens Industri i går fanns en spännande artikel där LO-basen Wanja Lundby-Wedin säger att LO vill gräva ned stridsyxan och "komma på bättre talfot med regeringen". DI kommenterar omsvängningen och påpekar i artikeln att LO gick ut ovanligt hårt i valrörelsen och satsade 24 miljoner på en (i mitt tycke ganska osmaklig) affischkampanj riktad direkt mot Alliansregeringen. Trots detta - eller kanske på grund av detta - sjönk stödet för Socialdemokraterna bland LO:s medlemmar och ökade kraftigt för moderaterna.

Kanske börjar LO äntligen inse det som LO-tidningen beskrev nyligen, dvs att LO-medlemmarna har tröttnat på LO:s ensidiga stöd för Socialdemokraterna? Kanske är LO-basens utspel ett första litet tecken på att LO faktiskt kan komma att förändras framöver? Min fundering är att det interna kriget inom Socialdemokratin efter valkatastrofen, och kraven på hela partistyrelsens och det verkställande utskottets avgång (där även Wanja Lundby-Wedin ingår), faktiskt skulle kunna underlätta för LO att stegvis kapa de hårda politiska banden till Socialdemokraterna. Det vore i så fall historiskt, men väldigt bra för alla som hyllar den svenska modellen och vill se starka, men politiskt oberoende, fackliga organisationer som prioriterar sina medlemmars bästa i stället för att i varje läge prioritera stödet till ett politiskt parti.



2010-11-10 Kommunalt veto mot vindkraftparker bör finnas kvar

Svenska kommuner har idag vetorätt när det gäller såväl uranbrytning som slutförvaring av kärnkraftsavfall. Starka röster höjs nu också från miljöorganisationer för att införa kommunalt veto mot utvinning av olja och gas. Samtidigt drivs en hård kampanj riktad mot mot politikerna för att avskaffa kommunernas vetorätt mot etablering av vindkraftparker. Jag har svårt att förstå logiken.

Visst kan man diskutera i vilken mån kommuner ska ha rätt att stoppa viktiga projekt av riksintresse. Varje kommun måste å andra sidan ha en rimlig möjlighet att värna om kommunens utveckling och sina egna invånares bästa. Det är givetvis ibland motstridiga intressen. När det gäller vindkraften tänker jag verka för att den kommunala vetorätten blir kvar. I dagsläget är det enda möjligheten för en kommun att förhindra att värdefulla utvecklingsområden blockeras av en vindkraftpark. I praktiken är kommunalt veto idag också det enda möjliga skyddet för de privatpersoner som bor i närheten av en planerad vindkraftpark.

Två sätt att minska trycket på kommunerna att använda sitt veto vore att lagstifta om ett minsta avstånd från ett vindkraftverk till närmaste bostadshus på en kilometer eller kanske ännu mera, samt att överväga att bifalla min motion om ersättning till närboende vid vindkraftsetablering som skulle betyda rätt till ersättning till de som bor närmast ett vindkraftverk för att kompensera dessa för sjunkande värden på fastigheterna. I ett sådant läge skulle kommunernas behov av att utnyttja sin vetorätt minska, och i stort sett endast behövas för att trygga viktiga markområden som behövs för annan utveckling. Det skulle vara bra både för vindkraftbranschen och för människor som bor i närheten av planerade vindkraftparker.



2010-11-10 Felaktiga slutsatser om beroendet av kärnkraft

I en debattartikel i Dagens Nyheter kräver Naturskyddsföreningen och LRF gemensamt att Vattenfalls planer för engagemang i ny kärnkraft ska stoppas av regeringen. Man hävdar i artikeln att Vindkraft redan nu kan konkurrera med kärnkraft och skriver att kostnaderna för de förnybara alternativen när det gäller ny elproduktion sjunker snabbt medan kostnaderna för kärnkraft snarare ökar.

Bortsett från att LRF är jäviga i frågan, eftersom det är deras egna medlemmar som kan inkassera hundratusentals kronor per år i arrende för varje vindkraftverk, så tycker jag mycket av argumenten i artikeln haltar betänkligt.

Vindkraften skulle aldrig gå ihop ekonomiskt utan kraftiga statliga subventioner via elcertifikaten. Detta vet jag med full säkerhet efter mitt besök hos Slättens Vind i Vara, där jag numera för övrigt också är andelsägare för att lära mig mer om de ekonomiska villkoren för branschen. Inte ens vindkraftbranschen tror på allvar att vindkraften kan ersätta kärnkraften, men däremot att den kan ge ett visst tillskott. Förhoppningarna i artikeln om att vindkraften skulle kunna stå för 20% av elförsörjningen är rent teknisk, och tar inte hänsyn till den ökande svårigheten att hitta lämpliga platser för vindkraftverken. Tar man rimlig hänsyn till närboende vid placeringen lär antalet nya vindkraftverk inte alls bli så många som i så fall skulle krävas. I artikeln talas också om att nya vindkraftverk i denna omfattning "redan förbereds", men då glömmer man att nämna att många kommuner kommer att lägga in sitt veto mot nya vindkraftparker, när dessa konkurrerar med andra viktiga samhällsintressen eller hänsyn till de närboende.

Biobränslen för kraftproduktion framförs i artikeln som ett annat alternativ. Detta faller platt med tanke på föregående blogginlägg. Biobränslena kommer inte ens att räcka för transportsektorn, och än mindre för att dessutom tillverka elkraft.

I artikeln påpekas även att solkraften idag är för dyr, och det kan jag definitivt bekräfta efter att ha fått kännedom om hur stora subventionerna är till Europas största solkraftverk Andasol i Spanien som jag ju besökte nyligen.

Vattenkraften kan givetvis byggas ut, men hur ställer sig svenska folket till att bygga ut de orörda älvarna, eller att bygga en mängd småkraftverk som hotar både fiske och naturmiljöer? Nya stora vattenkraftverk lär för övrigt inte heller vara billiga att bygga idag.

Nej, sanningen är att kärnkraften behövs under överskådlig tid. Att påstå något annat känns en smula naivt och skulle både skada miljön, driva upp elpriserna och hota elförsörjningen i Sverige. Alliansen gjorde därför sin stora energiöverenskommelse som innebär att gamla reaktorer i Sverige får ersättas med nya (men utan statliga subventioner), och att effekten då också kan höjas. Det är idag rimligen helt upp till varje företag, även Vattenfall, att ta företagsekonomiska beslut om man vill satsa på kärnkraft, inom eller utom landet. Jag har personligen mycket svårt att se något skäl för att regeringen skulle lägga hinder i vägen för detta.



2010-11-09 "Biobränslen hotar både klimat och miljö"

I våras träffade jag Action Aid, med anledning av deras oro för att västvärldens ökande användning av biodrivmedel hotar tillgången på mat i fattiga länder. I går kom ett mail från orgnaisationen som bland annat innehöll en rapport på engelska från Europeiska Miljöbyrån (en sammanslutning av nio europeiska miljöorganisationer, bland Annat Action Aid och Greenpeace). Rapporten går kortfattat ut på att EU:s mål om ökad användning av biobränslen både hotar miljön och ökar koldioxidutsläppen. Rapporten sammanfattas i en nyhetsartikel i Svenska Dagbladet igår:

EU:s planerade satsning på biodrivmedel kommer att öka utsläppen av växthusgaser, förstöra stora naturvärden och förvärra matbristen i världen. Det hävdar nio miljöorganisationer i en gemensam rapport.

År 2020 ska 10 procent av alla transporter i EU köras på biodrivmedel, enligt ett beslut från 2007. Men dessa satsningar kan leda till en miljömässig katastrof, menar miljöorganisationerna. I stället för att minska EU:s klimatpåverkan leder åtgärderna till att utsläppen ökar med 27-56 miljoner ton per år.

"Skogar och natur kommer att förstöras i en chockerande omfattning för att driva våra bilar. Utsläppen av klimatförstörande gaser kommer att göra biodrivmedel till en större utsläppskälla än fossila bränslen", säger Adreian Bebb från Friends of the Earth i ett pressmeddelande.

Enligt rapporten skulle en yta dubbelt så stor som Belgien behöva odlas upp världen över för att förse Europa med förnybara drivmedel. Detta skulle leda till att skogar och värdefull natur förstörs, samt att matbristen i världen ökar, på bekostnad av de fattigaste.

"Om inte EU ändrar sin policy så kommer de biodrivmedel som Europa använder de kommande tio åren bli 81-167 procent värre för klimatet än fossila bränslen", skriver Europeiska Miljöbyrån (EEB) i ett pressmeddelande.

Rapporten är bara en i raden som väcker frågor kring visionerna om orealistiskt stor användning av biodrivmedel. Jag har envist under flera år hävdat att ett ensidigt fokus på minskade koldioxidutsläpp på ett antal punkter riskerar att förstöra andra miljö- och naturvärden och öka matbristen i världen. Enligt den nya rapporten om biodrivmedel verkar alltså även koldioxidutsläppen öka vid ökad användning av biodrivmedel. Vågar man hoppas att detta åtminstone kan få även de mest extremistiska koldioxidbekämparna att tänka ett varv till?



2010-11-07 Femte raka allsvenska medaljen för Elfsborg

Årets allsvenska har väl inte riktigt blivit den succé för Elfsborg som många trodde på förhand. Chanserna att blanda sig i guldstriden försvann ganska tidigt på säsongen, och gulsvart har varvat goda insatser på hemmaplan med betydligt sämre resultat på bortaplan. Men efter dagens sista match, seger hemma mot Gais med 1-0, så står det ändå klart att Elfsborg blir fyra i årets serie och därmed tar den femte raka allsvenska medaljen, vilket är rekord i klubbens historia. Laget är dessutom det näst mest målfarliga i allsvenskan, och anfallaren Denni Avdic blir tvåa i skytteligan, ett enda mål efter segraren.

Guldet går till Malmö, före Helsingborg, och som man ser av tabellen är Elfsborg långt efter. Malmö är väl värda segern, man har flest segrar och har gjort flest mål. Elfsborg blir i vart bästa laget i Västsverige, och bättre än alla stockholmslag. Visst hade alla gulsvarta supportrar hoppats att Elfsborg skulle vara med och slåss om guldet, men nu blev det i vart fall en allsvensk medalj och det tycker jag man ska glädjas åt. Elfsborg har visat att man även ett mellanår med blandade resultat är ett stabilt topplag i allsvenskan!




2010-11-07 Vårt Spanienbesök uppmärksammas

Jag fick förresten även denna trevliga bild från Spanienresan, så här trevlig arbetsmiljö hade jag under veckan. Internet fungerade utmärkt på 1.600 meters höjd, och det var inte alls fel att sitta på balkongen med ett litet glas lokalt vin före middagen och läsa nyheterna hemifrån, svara på mail och sköta bloggen. Dagens teknik är ju egentligen fantastisk, och det är samma kommunikationssätt som ska användas för att styra observatoriet i Spanien från Sätilaskolan. Via internet ska man kunna starta teleskopen och ta bilder på natthimlen, som sedan eleverna kan arbeta med på skoltid dagen efter.

Vårt besök har förresten uppmärksammats i Spanien. Bland annat på den spanska kommunen La Tahas hemsida. Fast man har förståss placerat Marks kommun uppe i Bergslagen, kan inte riktigt förstå varför...





2010-11-06 Svagt stöd hos medlemmarna för LO:s ensidiga stöd till S

Varje år skänker LO sex miljoner kronor till Socialdemokraterna. LO-förbunden, med undantag för Transport, bidrar med ytterligare åtta miljoner. Allt enligt en artikel i senaste numret av LO-tidningen. Utöver detta får Socialdemokraterna stöd från LO på en massa andra sätt, inte minst under valrörelserna. Att LO ger bidrag enbart till Socialdemokraterna har enligt artikeln svagt stöd bland LO:s medlemmar. Bara tre av tio vill ha det så, enligt en Sifoundersökning bland LO-medlemmarna som LO-tidningen har beställt. 49 procent vill inte ha kvar dagens system med ensidigt riktat ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna, 30 procent vill behålla stödet som det är och 21 procent vet ej. Av de 49% som är negativa vill 45% att LO inte ska stödja något parti alls, medan de flesta övriga vill att man även ska stödja andra partier än S.

I artikeln i LO-tidningen påpekar Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar, att missnöjet sannolikt är ännu större än vad mätningen visar. De arbetare som inte är LO-medlemmar har mer borgerliga åsikter än de som är medlemmar. Så missnöjet bland samtliga arbetare inom "LO-yrkena" över det ensidiga stödet till Socialdemokraterna är sannolikt betydligt större än undersökningen visar - de mest missnöjda har redan lämnat LO.

"Att bara tre av tio står bakom stödet till Socialdemokraterna speglar ett missnöje med att LO är så otroligt lojalt mot partiet", säger Lars Ekdahl, professor i historia vid Södertörns högskola, till tidningen.

"Kongresserna, liksom LO:s och LO-förbundens styrelser, består av aktiva socialdemokrater", säger Klas Åmark, professor emeritus i historia som har forskat om arbetarrörelsen och välfärdsstaten. "De vill hålla fast vid de gamla banden. Men de är inte representativa för medlemmarna. I ett läge där LO-medlemmarnas stöd för S minskar får LO-topparna problem med legitimiteten". Åmark tror att det ekonomiska och politiska stödet för S är ett viktigt skäl till att LO-förbunden tappar medlemmar, och att det är för enkelt att skylla medlemstappet på höjda avgifter till a-kassan.

Detta är något jag ofta själv hävdat de senaste åren. Jag tror att denna diskussion kommer att bli allt intensivare efterhand som allt fler LO-medlemmar inser att Alliansens politik gynnar löntagarna mer än Socialdemokraternas. Mona Sahlins uppgivna påpekande i partiledardebatten att endast 22% av de som arbetar röstade på Socialdemokraterna tycker jag säger en del om vilket parti som är det riktiga arbetarpartiet just nu. Inte minst har ju de flesta LO-medlemmarna fått en skattesänkning som är flera gånger större än vad man fått höjd a-kasseavgift. Den övervägande delen av LO:s medlemmar har tack vare de historiskt stora skattesänkningarna betydligt större ekonomiskt utrymme att vara med i facket idag än man hade 2006. Orsaken till att LO tappar medlemmar är därför rimligen inte ekonomiska skäl utan något hetl annat. Min absoluta övertygelse är att orsaken till medlemstappet är att LO alltför ofta prioriterar stödet till Socialdemokraterna framför sina egna medlemmars bästa. LO befinner sig just nu på ett sluttande plan och har ett stort ansvar för den fortsatta utvecklingen av den svenska modellen. Medlemsflykten från LO hotar nämligen i en förlängning hela den svenska modellen på arbetsmarknaden. Den svenska modellen med kollektivavtal bygger ju på att de anställda frivilligt ansluter sig till de fackliga organisationerna i ganska hög grad. Om anslutningsgraden sjunker minskar legitimiteten för kollektivavtalen.

Klas Åmark drar i artikeln paralleller till Danmark och Tyskland, där fackföreningsrörelsens band till de socialdemokratiska partierna har kapats. "Undersökningen visar att LO i Sverige behöver diskutera sin strategi. Ska LO fortsätta att se sig som en del av arbetarrörelsen – eller bli en ren löntagarorganisation, utan hårda band till ett av partierna?" Denna fråga har jag själv ställt till ledande LO-företrädare vid flera tillfällen, bland annat personligen direkt till LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Men hon avfärdar alla sådana tankar, och det är ju inte så konstigt eftersom hon själv sitter på två stolar - både i LO-ledningen och i Socialdemokraternas verkställande utskott.



2010-11-05 Ökat förtroende för Moderaterna och Alliansen

En ny sifoundersökning visar att förtroendet för Moderaterna i jobbfrågan är rekordstort. 38 procent av svenskarna känner störst förtroende för Moderaterna när det gäller jobben och arbetslösheten, vilket är en ökning från 35% i agusti. 24 procent känner störst förtroende för Socialdemokraterna, medan 24 procent inte kan ange något parti.

I Demoskops senaste opinionsmätning som presenterades idag drar Alliansen ifrån oppositionen och Moderaterna drar ifrån Socialdemokraterna. Moderaternas väljarstöd ökar med 1,6 procentenheter till 34,3 procent medan S får 28,9 procent. Den tydliga rödgröna splittningen där Vänsterpartiet ställs utanför i allt fler frågor, och grälet i veckans partilderadebatt mellan Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter Eriksson lär knappast minska förtroendet för Alliansen. De flesta börjar inse att de rödgröna partierna inte är något realistiskt regeringsalternativ och att endast Alliansen kan ta ansvar för Sverige i det läge som råder efter valet.



2010-11-05 Moderata kommunpolitiker gör skillnad

För ett antal år sedan överklagade jag själv ett beslut i Marks kommun om att lämna en stort ekonomiskt stöd till Studentkåren i Borås för att de skulle kunna finansiera det nya kårhuset. Jag ansåg att det låg utanför kommunens befogenhet eftersom det inte gynnade invånarna i Mark, och därmed stred mot kommunallagen. Jag fick rätt i domstol, och beslutet drogs tillbaka. På detta sätt sparade jag många hundratusen kronor åt kommuninvånarna i Mark.

I Svenljunga kommun finns ett liknande ärende, där kommunen ville satsa 25 miljoner (!) på en byggnad för ett nytt mejeri i Kalv. Moderaternas förstanamn, Johan Björkman, överklagade detta beslut till domstol med motiveringen att det skulle innebära ett olagligt stöd till en enskild näringsidkare. Förvaltningsrätten i Jönköping har nu beslutat att kommunfullmäktiges beslut ska upphävas med omedelbar verkan. Kommunen har inte bestämt sig för om man ska överklaga, men jag tycker det vore ganska pinsamt om man gjorde detta, med tanke på att domaren vid Förvaltningsrätten säger att rättsfrågan var vädigt tydlig. Förhoppningsvis nöjer sig kommunen med domen, och lägger mejeriplanerna till handlingarna.

Återigen visar det sig att moderata politiker gör skillnad och klarar att prioritera hur kommunens pengar ska användas. Svenljunga kommun har tillräckligt svåra ekonomiska problem för att lägga 25 miljoner av skattebetalarnas pengar på att bygga ett mejeri. Grattis Johan Björkman till framgången!



2010-11-03 Jag har fått ytterligare ett utskottsuppdrag

I går kväll beslutade riksdagsgruppen att ge mig ännu ett utskottsuppdrag. Jag blir nu extra ersättare även i mitt gamla utskott, Arbetsmarknadsutskottet. Tanken är att jag ska vara en länk mellan Arbetsmarknadsutskottet och Utbildningsutskottet, samt att jag efter bästa förmåga ska bidra med extra erfarenhet och kompetens när det gäller fackliga frågor, arbetsrätt och kollektivavtal. Dessutom ska jag fortsätta att ansvara för Moderaternas fackliga nätverk.

Jag kommer nu alltså att arbeta med tre olika utskott. I första hand Utbildningsutskottet, där jag främst ska arbeta med sådana utbildningsfrågor som har koppling till arbetsmarknaden. Dessutom som ersättare i Socialförsäkrings- utskottet där mitt fokus är att fortsätta engagera mig kring utvecklingen av sjukförsäkringsreformen. Och nu blir jag alltså även ersättare i Arbetsmarknadsutskottet.

Alla frågorna hänger ihop - mitt politiska fokus är arbetsmarknaden och hur vi får ut fler i arbete. Det handlar om arbetsrätten och hur den svenska modellen på arbetsmarknaden ska kunna skapa både trygghet för de anställda och flexibilitet för arbetsgivarna, det handlar om en bra utbildning som inte lämnar ungdomar i sticket och som leder till jobb för unga och kan hjälpa till med omställning vid arbetslöshet och förse företagen med välutbildad arbetskraft, och det handlar om rehabilitering av långtidssjuka så att de finner en väg tillbaka till arbete. Det ska bli kul att som enda moderat riksdagledamot finnas med i alla dessa tre sammanhang samtidigt och försöka bidra efter förmåga till en bra helhet i politiken. Och med tanke på både arbetsuppgifter och arbetsmängd kan man ju verkligen säga att det är arbetslinjen som gäller för min del...



2010-11-03 Partiledardebatt

Dagens partiledardebatt inleddes av oppositionsledaren Mona Sahlin. Hon konstaterade bland annat bittert att "endast 22% av de som hade ett jobb röstade på Socialdemokraterna" och att "ett arbetarparti måste ha stöd från det arbetande folket". Hon talade också om valresultatet som en katastrof. Så långt förstod jag logiken. Men resten av anförandet lät ungefär som före valet så det här med omprövning av själva politiken blir nog ganska smärtsamt. Undantaget är sexpartiöverenskommelsen kring det svenska deltagandet i FN-insatsen i Afghanistan. Där var Mona Sahlin tydlig med att S och MP bytt linje och släppt den tidigare rödgröna överenskommelsen för att skapa en politisk majoritet. För detta fick de också beröm från statsminister Reinfeldt. Lars Ohly var mindre nöjd och beskyllde Sahlin för att svika sina vallöften, samtidigt som han lovade att Vänsterpartiet kommer att lägga fram den numera övergivna rödgröna överenskommelsen som en egen V-motion.

Statsminister Reinfeldt pekade i sitt anförande på hur svenska folkets förtroende för politikerna faktiskt ökade under föregående mandatperiod enligt alla kända mätningar, att valdeltagandet också ökade till hela 85%, att blankröstarna minskade och att Alliansen fick 250.000 fler röster detta val än 2006. Över 49% av väljarna stödde Alliansen, vilket är det starkaste stödet för en svensk regering på flera decennier. Mona Sahlin invände bittert att regeringen saknar egen majoritet i riksdagen. Statsministern påpekade då att det endast är om alla de fyra oppositionspartierna röstar på samma förslag som regeringen förlorar, och att Mona Sahlin tydligt sagt att hon inte tänker samverka med Sverigedemokraterna. Därmed kändes det väl som om diskussionen om Alliansens regeringsduglighet var avklarad.

I övrigt upprepade statsministern hur starkt Sverige står efter krisen, men varnade också för att det kan komma nya bistra tider och att vi måste fortsätta ta ansvar för den svenska ekonomin. Jag misstänker att oppositionen kommer att se saken lite annorlunda den kommande åren.



2010-11-02 Historiskt möte med kommunfullmäktige i Mark



I natt kom jag ju hem från Spanien, och på grund av kommunikationsproblem kunde jag inte beställa biljett för att flyga upp till Stockholm idag innan Moderaternas gruppmöte började. Jag valde därför att i stället ta plats på min stol i Kommunfullmäktige i Marks kommun, som hade sitt första sammanträde idag. Hade jag varit i Stockholm hade givetvis en ersättare tagit min plats, men det kändes bra att vara med och ta beslut på detta historiska möte. Inte minst som jag blev personvald, dvs inkryssad i valet till kommunfullmäktige.

Mötet i kväll var historiskt på flera sätt. Moderaterna är med god marginal kommunens näst största parti och för första gången största Alliansparti i styrande ställning. Och eftersom Alliansen nu tillsätter kommunens högsta politiska post, kommunstyrelsens ordförande, blir det för första gången i kommunens historia en Moderat, Margareta Lövgren, som tar denna plats. Hon blir för övrigt den första kvinnliga kommunstyrelseordföranden i Marks kommun någonsin. På bilden till höger en alldeles nyvald kommunstyrelsordförande i arbete. Margareta kommer att få en tuff uppgift att leda kommunen med tre missnöjespartier och där ingen kan skapa en egen majoritet. Och de politiska utmaningarna är många, Socialförvaltningens individ och familjeomsorgsenhet är bara ett exempel.



Mötet i kväll blev en smula rörigt, eftersom det rådde oklarhet kring hur platserna i kommunens valberedning skulle fördelas. Socialdemokraterna begärde ajournering (bilden till vänster) och det rådde för en stund stor oklarhet och vilda diskussioner, innan vi fick fram kommunfullmäktiges arbetsordning och kunde läsa paragraferna innantill. Kommunen har numera inte mindre än tio partier (!), vilket gör alla val extra komplicerade. Valet slutade med att Socialdemokraterna, som först hävdade rätt till tre platser i valberedningen, mot en var för alla övriga partier, avstod från att kräva mer än två platser för att alla partier skulle bli representerade i valberedningen.

Kommunfullmäktiga valde också ett nytt presidium. Två något äldre gentlemän, förre riksdagsledamoten Lennart Brunander (C) blir kommunfullmäktiges ordförande, och Gunnar Nilsson (S) förste vice ordförande. Moderaterna står återigen för förnyelsen och föryngringen, i och med att Elise Benjaminsson blir andre vice ordförande.

Det var kul att återse alla gamla politikerkolleger igen, men tyvärr måste jag avsäga mig min plats i kommunfullmäktige franmöver eftersom mötena oftast ligger på kvällar när jag är i Stockholm. Bättre då att låta andra krafter ta vid.



2010-11-02 Förtroende och omdöme går inte att lagstifta fram

Under veckan har jag på avstånd följt debatten kring moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten. Jag har också fått flera samtal från media och frågor via e-post där man velat ha mina kommentarer och inte minst svar på i vilken mån jag själv åkt på olika "bjudresor" från olika lobbyister eller företag under mina fyra år i riksdagen.

Jag tänker inte kommentera det som sagts och skrivits om Sofia Arkelsten under veckan, främst för att jag inte har insyn i alla detaljer. Men när det gäller egna resor så har jag inte låtit någon lobbyist eller något företag bjuda mig. Jag har använt de pengar som riksdagen och utskotten satt av för studieresor och internationella kontakter. Det innebär inte att jag tycker att alla resor som betalas av någon utanför riksdagen behöver vara fel. Det beror helt på ändamålet och inte minst innehållet i resan. Om man ändå tänker resa kan det väl inte vara fel om ett företag betalar flygbiljetten eller hotellet i stället för att skattebetalarna får ta notan? I sista hand handlar allt om riksdagsledamöternas integritet. Oavsett om det gäller resor, middagar, konferenser eller presenter måste varje ledamot själv sätta gränsen för vad som känns rimligt och vad man kan acceptera utan att hamna i tacksamhetsskuld till någon annan. Att lagstifta om detta är nog knappast möjligt. Politik handlar om förtroende och det är i sista hand väljarna som avgör om de har detta förtroende eller inte. Därför tror jag öppenhet är viktigt, och därför lägger jag till exempel in berättelser från alla mina resor på bloggen, och redovisar också om det är frågan om studieresor eller utsakottsresor som är helt eler delvis betalda av riksdagen eller om det är andra typer av resor. Alla mina reseberättelser finns i bloggarkivet.

Lite kul tycker jag ändå det är när journalister på fullt allvar anklagar Sofia Arkelsten för att gå oljeindustrins ärenden. För egen del tycker jag det är närmast löjeväckande att ens antyda detta. Sofia Arkelsten har haft en viktig del i moderaternas politik på miljö- och klimatområdet, och i de flesta av miljöfrågorna är jag helt på hennes linje. Den som följt min blogg vet däremot att jag ibland tyckt att mitt eget parti gått lite väl långt när det gäller klimatpolitiken, och då främst kampen mot koldioxiden. Där har jag helt klart en något mer ödmjuk inställning än Sofia Arkelsten som är oerhört engagerad i frågan om minskade koldioxidutsläpp. Så om det är något jag personligen kan garantera till 100% så är det att Sofia Arkelsten aldrig någonsin skulle gå oljeindustrins ärenden. Blotta beskyllningen om detta visar hur oerhört okunniga och oinsatta många journalister är i politiska sakfrågor och hur lite de vet om olika politikers engagemang i dessa frågor.



2010-11-02 Bred majoritet kring svenska insatsen i Afghanistan

I går kom så det glädjande beskedet att sex av åtta riksdagspartier enats kring framtiden för den svenska insatsen i Afghanistan. Endast Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står utanför överenskommelsen. Uppgörelsen mellan Alliansen, socialdemokraterna och miljöpartiet innebär att samma sex partier står bakom Afghanistaninsatsen i år, som gjorde det förra året. Detta markerar stabilitet och understryker den svenska traditionen av blocköverskridande stöd för de internationella insatser Sverige gör. Det är självklart mycket viktigt att de svenska kvinnor och män, som väljer att ta risker för att värna andra från risker, känner att det finns en bred uppbackning i riksdagen för deras insatser. Vänsterpartiet röstade för övrigt emot redan fjolårets proposition, och isolerar sig alltmer när det gäller utrikespolitiken.

Alla sex partierna säger sig vara nöjda med överenskommelsen, men det är lätt att konstatera att beslutet i allt väsentligt följer regeringens linje. Målet med insatsen är att Sverige och andra länder ska lämna över ansvaret efterhand med syftet att den Afghanska regeringen ska kunna styra landet från 2014. Men Sverige sätter inte redan nu något slutdatum för insatsen, och det är ett viktigt besked. Om vi redan nu hade satt ett slutdatum skulle det bara ha gynnar de krafter i Afghanistan som vill motarbeta fred och emokratisk utveckling. De svenska styrkorna utökas nu också i enlighet med regeringens linje med bland annat svenska räddningshelikoptrar.

Sverige fortsätter också sina satsningar på civilt bistånd i Afghanistan, och nu kan detta utvecklas ytterligare eftersom det finns trupper på plats som kan skydda biståndsarbetarna. Samtidigt tas de kommande åren ett första steg för övergång till en civil ledning för de samlade svenska insatserna i norra Afghanistan, inklusive biståndsinsatserna. Samarbetet med norska och finska insatser i området markeras särskilt i överenskommelsen.

Det är bara att konstatera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog sitt förnuft till fånga och övergav överenskommelsen med Vänsterpartiet före valet som innebar att svensk trupp skulle börja dras tillbaka omedelbart. Regeringens förhandlare, med statsministern i spetsen, har varit skickliga, och nu finns det ett brett stöd i riksdagen för den svenska insatsen i Afghanistan.



2010-11-01 Första snön över Sierra Nevada - dags att åka hem


På vägen ned från bergen i dag såg vi resultatet av höstens första ordentliga snöfall på de högsta topparna i Sierra Nevada (ca 3.500 meter höga). Temperaturskillnaderna är stora, i går var vi nere vid kusten på dagen och tog ett bad och solade lite, det var 22 grader varmt. Idag var det bara 7 grader varmt på morgonen uppe på 1.600 meters höjd där hotellet ligger, och längre upp i bergen föll alltså en hel del snö i natt.

Det har varit en spännande och intressant vecka, men i dag går flyget hem till den mörka svenska hösten och onsdagens partiledardebatt i riksdagen.



2010-11-01 Observatoriearbete



Arbetet med observatoriet har mött en del motgångar under veckan, krånglande datorer och teknik, men också periodvis besvärligt väder med hård storm och regn. Men efter veckans arbete är förhoppningen att det ska gå att fjärrstyra teleskopen från Sverige via internet, så att eleverna kan sitta hemma i Sätilaskolan och ta del av bilder och observationer som görs från bergen i Spanien.



Även radioteleskopet har kommit igång, och här sitter min son (närmast) och hans kompis och lyssnar och studerar kurvorna över stormarna på jupiter. Det var i natt. I dag är det dags att lämna Sierra Nevada och Observatoriet och resa hem igen. Ett sista gruppkort fick det bli på de sju eleverna som varit med på resan. Och så förståss den underbara hemlösa hunden som hotellet adopterat och som följt med oss hela veckan.



2010-11-01 Kraftverksdammen i Rules



På vägen ned från "våra" små bergsbyar, ned mot motorvägen mellan Malaga och Granada, passerar man den stora kraftverksdammen vid Rules, nedanför byarna Lanjaron och Orgiva. Det är alla de mängder av mindre bäckar och större floder som rinner söderut ända uppifrån Sierra Nevada som efterhand samlas till en allt bredare flod som sedan mynnar ut i den stora dammen. Själva vattenkraftverket är inbyggt i den gigantiska fördämningen. I området finns även en del vindkraftverk.