Brottsförebyggande rådet presenterar idag en rapport över antalet anmälda och uppklarade brott. Under 2009 uppklarades 38% av alla anmälda brott, jämfört med 35% 2008 och 33% 2006.
Andelen uppklarade brott är den högsta på över 15 år. Samtidigt har antalet anmälda brott ökat.
Alliansregeringens stora satsningar på polis och rättsväsende sammanfaller väl med den ökande andelen uppklarade brott. Var och en får själv dra sina egna slutsatser.
2010-03-31 Som väntat rekordstora satsningar på infrastruktur
Regeringens besked igår om rekordstora 497 miljarder till infrastrukturinvesteringar fram till år 2021 innehöll väl inte så mycket nytt. Satsningen består av 432 miljarder kronor från Staten/Banverket och 65 miljarder kronor från trängselskatter, vägavgifter, EU-medel och kommunala bidrag. Satsningarna är de största i modern tid, och alla pengar för att färdigställa projekten finns med. Detta till skillnad från tidigare S-regeringars luftbudgetar där man inte satte av pengar för att färdigställa alla projekt utan bara lovade pengar för att starta olika projekt som sedan inte kunde färdigställas, i den gamla S-planen saknades hela 66 miljarder kronor...
Västsverige får en betydande del av de nya pengarna, 61 miljarder, och det kommer att räcka till en hel del. Bland annat till järnvägs- och mototorvägsutbyggnader från Göteborg i olika riktningar, samt nya förbindelser över Göta Älv. För Sjuhärads del påbörjas inom kort motorvägsbygget från Rångedala förbi Ulricehamn, samt den nya förbifarten mellan riksväg 40 i Viared till riksväg 27 i Kråkered. Denna förbifart kommer att avlasta Borås Centrum en stor mängd trafik och korta restiden betydligt.
Frågan om järnvägsutbyggnaden mellan Göteborg och Borås och vidare mot Stockholm ska utredas vidare eftersom tidigare utredning inte gav svar på ett antal viktiga frågor. För egen del ser jag hellre en bra vanlig järnvägsförbindelse från Göteborg till Borås via Landvetter, med stopp även i Bollebygd, än en osäker höghastighetsjärnväg någon gång i framtiden som kanske bara stannar i Borås på sin väg mellan Göteborg och Jönköping.
För övrigt kan jag konstatera att vägtullarna i Göteborg kommer att kosta 300 miljoner kronor per år att driva in. Samtidigt kommer alltså en kommun att kunna ta ut avgifter för genomfartstrafik på en befintlig motorväg. Det hela känns mycket olustigt. Om man i stället hade infört en statlig investeringsbudget för infrastruktur hade man sluppit vägtullarna och samtidigt kunnat bygga ny infrastruktur snabbare.
2010-03-31 Miljöpartiets förslag riskerar att ödelägga statsfinanserna
Miljöpartiet säger ofta att de blivit ett mer moget parti som tar ansvar och är realistiska. Ibland stämmer detta, och emellanåt stödjer Miljöpartiet Alliansens förslag inom olika områden. Själv har jag bara gott att säga om Miljöpartiet i Marks kommun som jag samverkade med på ett utmärkt sätt under åren 2002-2006. Men när jag läser huvudförslagen i Miljöpartiets valplattform för riksdagsvalet kan jag konstatera att man nu återgår till sin gamla flummiga politik med märkliga förslag som dessutom inte går ihop ekonomiskt.
Stolliga förslag som återinfört friår, där människor ska kunna ta ett år ledigt på andras bekostnad förvånar ju inte längre. Däremot blir man mer förvånad när man ser förslaget om höjd pensionsålder. Undrar just vad landets blivande pensionärer tycker om det? Förslag om könskvotering av börsbolagens styrelser och tvångskvoterad föräldraförsäkring är bara sorgliga att läsa, och saknar stöd hos svenska folket enligt de flesta opinionsmätningar. Miljöpartiet vill också återinföra möjligheten till livslång sjukskrivning, vilket skulle leda till en återgång till den gamla politiken med onödigt lidande för enskilda människor som kasseras från arbetsmarknaden i onödan, vilket i sin tur kostar oerhörda pengar för samhället.
Man säger dessutom nej till alla nya motorvägar och vill bara satsa på järnvägar och fördubblad (!) kollektivtrafik. Att det finns människor som behöver bilen för att kunna ta sig till arbetet verkar man inte bry sig om, inte heller att det är bättre för miljön att bilar inte står stilla i köer utan snabbt tar sig från punkt A till punkt B i jämn fart. För övrigt behöver väl även miljöbilarna vägar att köra på? Miljöpartiet utlovar också tillgång till biogas i hela landet. Det är helt orealistiskt. För det första skulle det bli oerhört dyrt, och vem ska betala? För det andra finns det inte sådana mängder biogas som skulle krävas, då kommer det i stället att bli en större andel fossilgas (naturgas) i tankarna vilket inte ger någon miljönytta som står i proportion till de enorma kostnaderna. Löftet om höghastighetsbanor från Stockholm till både Göteborg, Köpenhamn och Oslo är inte heller finansierade, och det handlar om många hundra miljarder kronor. Chockhöjd bensinskatt (som sannolikt ganska snabbt skulle ge ett bensinpris uppemot 20 kronor per liter) och dramatiskt ökade klimatskatter som skulle höja det höga elpriset ytterligare är mycket obehagliga förslag, men förslår ändå inte långt för att betala mer än en bråkdel av alla Miljöpartiets orealistiska förslag. Till detta kommer Miljöpartiets politik att snabbavveckla kärnkraften och ersätta den med vindkraft, vågkraft och solkraft vilket är fullkomligt orealistiskt, i vart fall under överskådlig tid. Det skulle i stället leda till energibrist i Sverige och slå ut massor av jobb.
Man har också förslag om sänkt moms från 25 till 12 procent
för tjänsteföretag som cykelreparatörer, restauranger och frisörer, sänkt arbetsgivaravgift med 10 procentenheter för småföretag. Man vill också ha en ny statligt finansierad riskkapitalfond för företagande och ett särskilt investeringsstöd för att bygga nytt och rusta upp nedslitna bostäder och stadsdelcentrum. Allt detta låter ju trevligt, men hur detta och ett femtontal andra stora utgifter, bland annat kraftigt ökat svensk bistånd, ska finansieras framgår inte överhuvudtaget. Miljöpartiet säger att man bara vill höja skatten för dem som tjänar allra mest och därtill höja klimatskatterna. Det finns som sagt inte skuggan av en chans att detta räcker till alla utgifter, även om energiskatterna skulle höjas till nivåer som svenska folket inte skulle kunna tro i sin vildaste fantasi. Skulle Miljöpartiets politik genomföras skulle både statens och kommunernas ekonomi ändå läggas i ruiner och den starka svenska ekonomin skulle efterhand påminna allt mer om läget i Grekland eller på Island. Alternativet är chockhöjda skattehöjningar på arbete för vanliga löntagare.
För mig är det en gåta hur Miljöpartiet kan ha det opinionsstöd man idag verkar ha. Deras politik är så totalt verklighetsfrämmande och populistisk att det nästan är skrämmande. Det är obegripligt att sansade Socialdemokrater med kunskap om industrins villkor ens kan överväga att ta in det tillväxtfientliga Miljöpartiet i en regering. Det är hög tid att avslöja Miljöpartiet innan det är för sent!
När motionerna avslogs senast åberopades bland annat en kommande utvärdering av den sk "pumplagen" som kräver att även ganska små bensinmackar ska erbjuda alternativa bränslen, något jag själv är helt övertygad om har tvingat många mindre mackar att lägga ned. Utvärderingen av pumplagen visade att de små bensinmackarna lagts ned av andra skäl. Det stämmer inget vidare med de samtal jag haft med flera tidigare mackägare som har gett mig en helt annan bild.
Nu meddelar riksdagens trafikutskott plötsligt att regeringen bör se över konsekvenserna av pumplagen, och vill att fler mackar ska beviljar dispens från pumplagens krav för att inte bensinmackarna i glesbygden ska slås ut. Detta är mycket bra och helt i linje med en av mina motioner i frågan.
Oppositionen säger nu också oväntat att man vill att lokala omständigheter ska vägas in vid dispensbedömningen, men kräver samtidigt att tillgången på alternativa drivmedel i glesbygd ska öka. En knepig ekvation får man säga. Miljöpartiet hycklar allra mest i frågan - deras företrädare står i TV och lägger pannan i djupa veck och är bekymrade över att pumplagen tvingar småmackar i glesbygd att lägga ned, samtidigt som det var just Miljöpartiet som var pådrivande när det gäller att införa pumplagen 2005 - i strid mot ett stort antal remissinstanser som varnade just för det som nu hänt, nämligen att småmackar i glesbygden slås ut...
2010-03-30 Lite lättnader vid privat övningskörning
I dag kan bara den som genomgått en introduktionsutbildning tillsammans med sin elev bli godkänd som handledare för att övningsköra privat. Både eleven och handledare kan alltså behöva gå handledarkursen flera gånger om de ska övningsköra med olika personer. Detta är en av alla de saker jag har irriterat mig på när det gäller hur politikerna - oavsett politisk färg - gjort det allt dyrare och krångligare att ta körkort. Allt i trafiksäkerhetens namn. Jag har därför motionerat fyra gånger denna mandatperiod om en översyn och förenkling av regler och krav för att ta körkort:
I går nådde mig en nyhet som i vart fall är ett litet, litet steg åt rätt håll. De som övningskör privat ska inte längre behöva gå den obligatoriska handledarkursen tillsammans med personen de ska köra med, föreslår regeringen. Alltid något...
2010-03-29 Vindkraftfakta - ekonomi och produktion
De ekonomiska kalkylerna från Slättens Vind var intressanta. Vi fick ta del av både ekonomiska kalkyler och bokslut. Ett verk av den typ vi besökte beräknas kosta ca 35 miljoner när det står klart på plats redo för uppstart. Man skriver av verken på 15 år, men räknar med att de ska kunna drivas i minst 20-25 år, kanske längre. Med dagens elpis (ca 45 öre i den kalkyl vi tog del av) och en ersättning på drygt 30 öre för de elcertifikat som man får när man producerar elkraft, och därefter kan sälja på certifikatmarknaden, så får man in ca 75 öre per kilowattimme. Driftskostnaderna är ca 10-12% av detta inklusive service fyra gånger per år. Markägaren får ca 4% av bruttointäkten, vilket motsvarar ca 150.000 till 200.000 kronor per år i markarrende. (Hyfsat betalt måste jag säga, eftersom den yta som vindkraftverket tar upp på en åker eller i en skog inte kan vara mycket mer än en halv villatomt.) Med denna kalkyl ger ett vindkraftverk i bra läge vinst redan andra året. Vi simulerade däremot en variant där ersättningen för sålda elcertifikat togs bort. Då blir det ingen vinst alls, utan underskott varje år. Elcertifikaten (som vi alla betalar via vår elräkning, och som är ca 4-5 öre per kilowattimme + moms) är alltså en avgörande förutsättning för att vindkraften ska bära sig ekonomiskt.
Hur mycket el producerar då ett vindkraftverk? Ja, det verk vi besökte utanför Vara har alltså producerat 18 miljoner kilowattimmar sedan starten i februari 2007, vilket är ganska imponerande. Men det står sannolikt på en relativt bra plats med goda vindförhållanden. Verk på sämre platser ger lägre produktion och havsbaserad vindkraft ger högre produktion. Normalt kan ett vindkraftverk gå motsvarande full kapacitet ungefär 30-40% av tiden. I själva verket producerar verket el kanske 80% av tiden, men ofta med lägre effekt, och därför räknar man om produktionen till tid med produktion motsvarande full kapacitet.
Vi fick också bekräftat att när det är riktigt kallt med arktiska eller ryska köldvintrar så blåser det oftast mycket lite och då står vindkraften stilla. Däremot är kylan i sig inte oftast inte så stort problem, det krävs temperaturer ned mot minus 30 grader innan ett vindkraftverk automatstoppas. När det gäller behovet av balanskraft, dvs annan elkraft när vindkraften står stilla, så menade man att behovet inte är så stort som man ibland säger i debatten, eftersom Sverige är stort och det är sällan som alla vindkraftverk står stilla samtidigt. Jag är väl kanske inte riktigt lika optimistisk, om vi ska bygga en stor del av vår elförsörjning på vindkraft så måste vi också se till att det finns balanskraft. Fast våra värdar sa rent ut att vindkraften inte kommer att kunna ersätta kärnkraften, men att den däremot kan ersätta kolkraften. Det låter som en mer realistisk målsättning.
Att bygga ett vindkraftverk (allt från material, produktion på fabrik, transporter, infrastruktur och uppförande) förbrukar givetvis energi. Men de siffror vi fick pekar på att vindkraftverket redan efter 3-6 månader har producerat så mycket elenergi att det täcker hela produktionskostnaden. När ett vindkraftverk tjänat ut måste det monteras ned igen. Med tanke på teknikutvecklingen tror man inte att det blir aktuellt att byta ut delar och driva ett verk vidare, det är mer ekonomiskt att bygga ett helt nytt. Man uppgav att det inte handlar om särskilt stora kostnader, metallvärdet i verket är nämligen så stort att det i princip täcker rivningskostnaden. Den största kostnaden är att ta bort betongfundamentet under verket, men totalt sett ska rivningskostnaden vara försumbar i kalkylen.
Lönsamheten för medlemmarna då? Ja, så här långt har föreningen mest återinvesterat vinsten i nya anläggningar. Men värdet på en andel har, inklusive återbetalningar, ökat från 1.000 kronor 2002 till 4.150 kronor 2009, dvs en fyrdubbling av värdet, vilket ger en mycket hög årsavkastning. Delvis beror det goda resultatet på att man varit skicklig på att förhandla fram goda priser för sin sålda el, och att man gjort reavinster på sålda anläggningar, men givetvis är det så att vinsterna i grunden skapas genom de elcertifikat som vi alla måste betala för när vi köper el från vår elleverantör. Möjligen kan man ju fundera lite över om den mycket höga avkastningen på ett vindkraftverk är rimlig när man vet att den till stor del beror på politiska beslut och tvång för konsumenterna att betala sin elleverantör för elcertifikat?
2010-03-29 Vindkraftfakta - buller och störningar
Dagens besök hos Slättens Vind Ekonomisk Förening hade två syften. Dels ville vi besöka ett verk, få en bild av storleken och lyssna på ljudstörningarna hos ett modernt 150-metersverk. Dels ville vi se de ekonomiska kalkylerna och få en bild av hur ekonomin är vid uppförande av ett nytt vindkraftverk.
Vad gäller bullerstörningar fick vi klart för oss att det varierar väldigt mycket mellan olika typer av vindkraftverk. Det olycksaliga verket i Hyssna nämndes vid våra samtal och våra värdar kände till detta väl och menade att det till följd av sin placering och konstruktion mycket störande. Det verk vi själva besökte idag gav förvånansvärt låga ljud ifrån sig. Alldeles under verket hördes ett svischande ljud varje gång en vinge passerade, och på 100 meters avstånd var ljudet något starkare. Men jag måste medge att ljudet var betydligt lägre än förväntat, och ska jag vara ärlig så överröstades ljudet stundtals av fågelkvitter i närheten. Vi fick förklaringen att detta var ett verk byggt av Vestas och att man använder en teknik där vingarna hela tiden justeras för att följa vindens förändring i styrka och riktning. Det ger minimala ljudnivåer. En del andra fabrikat har vingar som är mest fasta och inte följer vindens förändringar, vilket ger betydligt högre ljudnivåer. Man hade haft problem med ljudströningar från ett annat verk i närheten. Val av teknik verkar med andra ord vara av mycket stor betydelse för att minimera ljudstörningarna. Förutom verkens placering naturligtvis.
2010-03-29 Besök hos Slättens Vind - Sveriges största vindkraftförening
I dag har jag och min riksdagskollega Ingemar Vänerlöv (kd) besökt Slättens Vind i Vara, Sveriges troligen största vindkraftförening. Man äger idag helt eller delvis 21 vindkraftverk, främst i Skaraborg och Dalsland, och föreningens andelar i olika vindkraftverk beräknas tillsammans producera 32 miljoner kilowattimmar under 2010. Efter en föredragning om ekonomiska kalkyler och prestanda hos ett modernt vindkraftverk (mer om detta i nästa blogginlägg) åkte vi ut till Stenbrona Vindpark i Saleby, mellan Vara och Lidköping. De två stora verken väger ca 250 ton vardera (plus fundament) och är 95 meter höga (räknat till vingarnas nav), dvs 150 meter till vingspetsen. Det verk vi besökte har under sina tre första år producerat 18 miljoner kilowattimmar (faktiskt produktion), vilket kunde avläsas på en mätare i maskinrummet längst ned i tornet.
Via en liten korg upphängd i vajrar hissades vi upp inuti tornet de 95 meterna till turbinhuset längst upp. På insidan ser tornet mer ut som en gigantisk silo. Allt är betydligt större än det ser ut nerifrån marken. På vänsta bilden står jag inuti turbinhuset som påminner om en större husvagn, fylld med utrustning. På högra bilden vår värd, Nils Johan Ingvar-Nilsson, projektledare för vindkraft hos LRF. Bakom honom är den sida av turbinhuset där vingarna är fästa. I taket i denna ände finns en lucka ut mot vingarna.
Här står jag i luckan i blåsten och tittar ut över Varaslätten, med den gigantiska vingen (90 meter lång) bakom mig. Vingen ser på nära håll ut ungefär som en flygplansvinge. Vindkraftverket stoppades tillfälligt under vårt besök eftersom man inte får vistas som besökare i tornet när verket är igång. I bakgrunden det andra verket 450 meter längre bort.
2010-03-29 Rödgrön regering ger oss "Earth Hour" vintern lång
Satellitbilden visar Nord- och Sydkorea en alldeles vanlig natt. Ljusa partier är områden där belysning lyser upp nattmörkret. I Syd ser man hur ljust det är i området runt huvudstaden Seoul och i stora delar av landet. I Nordkorea är det helt mörkt, förutom en liten ljusprick över huvudstaden Pyonyang.
Miljöpartiet och resten av den röd-gröna oppositionen vill lägga ned all kärnkraft och ersätta denna med i huvudsak vindkraft. Problemet är bara att vindkraften bara fungerar när det blåser, och när det inte är alltför kallt. En kraftfull vindkraftutbyggnad kräver därför balanskraft som kan sättas in när vindkraftverken står stilla. Den enda balanskraft Sverige har är i princip vattenkraft, och så förståss kolkraft och oljekraft, fast det är väl kanske inget vi ska bygga framtiderns elförsörjning på. Kärnkraft och vattenkraft står för ungefär hälften var av den svenska elproduktionen. Om vi ska ersätta all kärnkraft med vindkraft binder detta större delen av svensk vattenkraft som balanskraft. Resultatet blir att Sverige tvingas halvera elproduktionen under långa perioder när efterfrågan av el är som högst.
Vad halverad elproduktion betyder i form av kraftigt stigande elpriser och sämre tillförlitlighet i elleveranserna är lätt att räkna ut. En valseger för den röd-gröna oppositionen medför faktiskt mycket stor risk för dramatisk elbrist i Sverige och kraftigt stigande priser under vinterhalvåret.
I stället för att hylla mörker och elbrist som ett jippo borde svenska folket kanske fundera över framtiden. Varför ska vi skämmas över vår rena utsläppsfria svenska el? Vill vi hellre ha det som i Nordkorea?
Men en röd-grön regering är risken överhängande för ett halvårslångt svenskt "Earth Hour" varje vinter.
2010-03-28 Oppositionens logik
Oppositionen, LO och PRO har en minst sagt märklig logik när det gäller beskattning av löntagare respektive pensionärer. Å ena sidan påstår Oppositionen, uppbackad av främst LO-ledningen, att jobbskatteavdraget inte är värt något alls för löntagarna, eftersom bland annat höjda avgifter till facket och a-kassan äter upp alltihop. Man påstår att löntagarna fått betala sina egna skattesänkningar.
Samtidigt påstår oppositionen, uppbackad av främst PRO, att det är så orättvist att löntagarna fått så väldigt stora skattesänkningar och förbättringar samtidigt som pensionärerna inte fått lika stor del av kakan.
På något sätt känns det som om oppositionen måste bestämma sig. Har löntagarna fått stora förbättringar eller inte? Om de inte fått det finns det ju ingen orättvisa mellan löntagare och pensionärer...
I själva verket är det ju så att både löntagare och pensionärer har fått kraftigt sänkt skatt under denna mandatperiod, och båda grupperna har betydligt bättre ekonomi och bättre köpkraft idag efter fyra år med Alliansen än vad man skulle haft med en röd-grön regering. Det är fakta, det är bara att jämföra med oppositionens egna förslag under mandatperioden.
2010-03-28 Nya skattesänkningar för pensionärerna
I går presenterade partiledarna i Alliansen en överenskommelse som innebär en tredje skattesänkning för Sveriges pensionärer. Reformen innebär en skattesänkning om totalt 5 miljarder kronor som kommer alla pensionärer till del. Skattelättnaden gäller för alla dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år och betalar skatt. Skattesänkningen föreslås gälla från den 1 januari 2011. Med tidigare skattelättnader har alliansregeringen härmed sänkt skatterna för pensionärer med ca 10,5 miljarder kronor sedan 2006.
Förslaget innebär för en ensamstående pensionär med full garantipension, född 1937 eller tidigare, en ytterligare skattesänkning på ca 1200 - 1400 kronor per år beroende på kommunalskattenivå. För en pensionär med 150000 kronor i inkomst innebär förslaget en ytterligare skattesänkning på ca 2400 - 2800 kronor per år beroende på kommunalskattenivå.
Tillsammans med de två tidigare skattesänkningarna innebär detta för en ensamstående pensionär med full garantipension, född 1937 eller tidigare, en sammanlagd skattesänkning på ca 4500 - 5400 kronor per år. För en pensionär med 150 000 kronor i inkomst innebär den samlade skattelättnaden ca 4900 - 5800 kronor per år.
Utan den nya skattesänkningen vid nyår skulle 80% av landets pensionärer ha fått sänkt inkomst nästa år till följd av att bromsen i pensionssystemet slår igenom även nästa år. Nu får i stället 85% av landets pensionärer en höjning av sin inkomst efter skatt. Mindre än 10% av pensionärerna kommer att märka av bromsen, men det är endast pensionärer på pensioner på 400.000 kronor per år eller mera.
Det tredje steget av skattesänkningar för pensionärerna betyder att skillnaden i skatt mellan pensionärer och löntagare minskar med en tredjedel. Den skillnad som finns kvar är skälig, eftersom löntagare har kostnader för att tjäna sina pengar, resor, fackföreningsavgift, a-kassa, dyrare lunch, arbetskläder osv, kostnader som numera bara delvis kan dras av. Pensionärerna har inte dessa kostnader. Vi vet också att jobbskatteavdraget tillsammans med övrig politik har betydelse för att fler ska arbeta mer, vilket i sin tur ger bättre pensioner.
Pensionärerna betalar visserligen fortfarande högre skatt än motsvarande löntagare, men har alltså fått sänkt skatt med mellan 4.500 och 6.000 kronor varje år. Om oppositionen fått bestämma hade skatten varit densamma för löntagare som pensionärer, men det hade betytt att både löntagare och pensionärer betalat mycker högre skatt. En genomsnittspensionär hade exempelvis betalat mellan 4.500 och 6.000 kronor mer i skatt varje år, samtidigt som pensionerna minskat lika mycket som med dagens regering. Med Alliansen har pensionärerna fått ökad inkomst trots att pensionerna räknats ned. Med oppositionens politik hade pensionärerna med all säkerhet inte fått någon skattelättnad som kompenserat för nedräkningen av pensionerna. Dessutom hade 1-2% fler varit arbetslösa med en annan jobbpolitik, vilket gjort att pensionerna sannolikt minskat ytterligare.
2010-03-27 Nej, jag släcker inte i år heller
Masshysterin kring Earth Hour, dvs jippot att människor runt om i världen ska släcka ljuset på lördag kväll som en "manifestation för klimatet" verkar inte ha någon gräns i år. Detta brickunderlägg från McDonalds är bara ett exempel.
Mitt eget elbolag, Borås Elhandel, har rekommenderat sina kunder att delta i Earth Hour. Fullständigt obegripligt för min del. Borde inte elhandelsföretagen i Sverige i stället vara stolta över den rena, fossilfria (och därmed "klimatvänliga") el som man säljer och distribuerar? I stället för att rekommendera kunderna att släcka ljuset och tända ett koldioxidosande stearinljus i stället...
Nej, själv gör jag som tidigare år, låter lamporna lysa, och är stolt över två saker: Dels att jag inte faller offer för en kollektiv masshysteri, dels att jag både värmer mitt hus och driver mina datorer, maskiner och lampor med ren svensk utsläppsfri och miljövänlig el.
Jag fick förresten ett tips om att det finns fler som tänker som jag. Företaget Maskinteknik Syd i Tomelilla skriver på sin hemsida att: "Som en motvikt till den ensidiga klimatdebatten kommer vi att köra alla maskiner i verkstaden och jobba kväll den 27 mars med början kl 20.30 och en timme framåt. Förvanskade forskningsresultat och politiker och organisationer som bara ser pengar i klimatdebatten vill vi inte stödja". Av hemsidan framgår att fler företag följer efter. Hoppsan!
2010-03-26 Många kommenterar vårt klimatseminarium
Redan före vårt klimatseminarium i onsdags höjdes tonläget i den svenska klimatdebatten. Tre kritiska forskare, Nils-Axel Mörner, Hans Jelbring och Wibjörn Karlén skrev ett kritiskt debattinlägg inför vårt klimatseminarium.
På seminariet visades ett stort antal bilder, men det är svårt att tolka budskapet om man inte samtidigt lyssnar på det som sades. Ett undantag är Michael Tjernströms bilder
där argumenten för klimathotet även finns i textform.
Seminariet refereras också på flera ställen. På bloggen The Climate Scam finns ett inlägg av Peter Stilbs som ju också deltog i panelen på seminariet. De två motpolerna i klimatdebatten, Uppsalainitiativet och Stockholmsinitiativet har också kommentarer kring seminariet på sina hemsidor. Den refererande artikeln på Uppsalainitivativets hemsida är skriven av Thomas Palm som var åhörare på seminariet. Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren filmade seminariet med Webkamera och delar av filmen finns att se på Stockholmsinitiativets hemsida.
2010-03-26 Inga skärpta regler för uranbrytning
Riksdagen beslutade igår att avvisa ett par motioner som krävde ökat lokalt inflytande över uranprospektering och tillståndsplikt för provborrning efter uran. I dag gäller det kommunala vetot bara mot själva brytningen av uran. Omröstningen blev lite ovanlig, två centerpartister röstade med oppositionen, för motionerna, medan en socialdemokrat röstade med regeringen mot motionerna.
Personligen tycker jag beslutet var utmärkt. Självklart ska inte riksdagen inskränka möjligheterna att söka efter brytbara urantillgångar. Dagens kommunala veto är fullt tillräckligt begränsande som det är. Som jag tidigare skrivit på bloggen tycker jag att Sverige som är ett av de länder i världen som har störst urtantillgångar, bör bryta dessa tillgångar under förutsättning att den kommun där tillgångarna finns inte lägger in sitt veto. Om Sverige ville skulle vi kunna exportera uran från egna gruvor, bygga ut vår kärnkraft med ytterligare något stort verk och därmed exportera stora mängder el, och dessutom skulle vi kunna erbjuda samarbete med andra länder för slutförvaring av avfall i det svenska slutförvaret som kommer att vara alldeles för stort för att bara ta hand om svenskt avfall. I vart fall borde vi sälja våra kanske världsledande kunskaper om slutförvaring av kärnavfall till andra länder. Sverige skulle kunna tjäna oerhörda summor på bränsle, energi och slutförvaring om bara den politiska viljan fanns. Det skulle kunna bli Sveriges svar på Norges olja!
Under våren kommer även frågan om att ersätta gamla kärnkraftverk med nya att beslutas av riksdagen. Även den omröstningen lär bli komplicerad. Flera Centerpartister lever kvar i den gamla kärnkraftsfientliga linjen och har stora samvetskval inför omröstningen. Samtidigt vet jag att ett stort antal socialdemokrater inser vad en trygg energiförsörjning betyder för svensk industri. Och då behövs kärnkraften. Vi kan inte driva vår elintensiva industri med vindkraft och stoppa produktionen när det inte blåser.
2010-03-26 Laval: Svenska modellen tryggas med riksdagens beslut
Riksdagen tog i veckan slutligt beslut i det så kallade "Laval-ärendet". Lagen som riksdagen beslutade om grundar sig på Lavalutredningen som överlämnades till regeringen i december 2008, efter att EU-domstolen tidigare underkänt Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm där ett lettiskt företag, Laval, utfört arbetet med egen personal. Den lag riksdagen tog beslut om innebär att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda för att fackföreningarna ska få vidta stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal med ett utländskt företag som utstationerar arbetstagare i Sverige. Förslaget innebär också att Arbetsmiljöverket ska tillhandahålla information om svenska kollektivavtal som kan komma att bli tillämpliga vid en utstationering i Sverige.
De nya förutsättningarna för stridsåtgärder innebär att de kollektivavtalsvillkor som fackföreningarna kan ta strid för bland annat måste vara hämtade från ett svenskt centralt branschavtal och bara får reglera vissa grundläggande basfrågor - exempelvis lön, arbetstid och semester. Fackföreningarna måste också ta hänsyn till att de utstationerade arbetstagarna redan kan ha villkor som lever upp till en svensk standard, exempelvis enligt ett utländskt kollektivavtal.
Juridiskt är frågan något komplicerad, och lagförslaget är en avvägning mellan EU-rättens krav på fri rörlighet för varor och tjänster och svenskt intresse att bevara den svenska modellen på arbetsmarknaden genom kollektivavtalsreglering av arbetsvillkoren. Lagrådet har granskat lagförslaget innan det överlämnades till riksdagen. Därefter bad Alliansen i arbetsmarknadsutskottet Lagrådet att göra en extra granskning om något i lagförslaget skulle kunna tänkas strida mot föreningsrätten eller rätten till stridsåtgärder i svensk grundlag. Svaret var att lagförslaget inte stred mot grundlagen. Oppositionen valde då ändå att begära vilandeförklaring av regeringens lagförslag under åberopande att det stred mot grundlagen. Konstitutionsutskottet överlämnade då hela lagförslaget till lagrådet, som för tredje gången (!) godkände detta och konstaterade att det inte alls strider mot grundlagen. Och till slut kunde riksdagen anta lagförslaget vid en omröstning i onsdags.
Oppositionen och vissa fackliga företrädare hävdar att lagförslaget öppnar för lönedumpning. Det är helt befängt att påstå detta, eftersom frågan om löner ju omfattas av de grundläggande arbetsvillkor som facken kan ta strid för mot en utländsk arbetsgivare. En annan kritik är att utländska företag inte längre måste teckna svenska försäkringar för sina anställda. Jag tycker det är högst rimligt att företag som redan har tecknat försäkringar för sina anställda i hemlandet inte ska kunna tvingas betala för ytterligare försäkringar i Sverige. Det skulle ju medföra dubbla försäkringskostnader för utländska företag, och det medför osund konkurrens.
Min åsikt är att lagförslaget är en balanserad avvägning mellan olika intressen. Sverige kan inte ha regler som strider mot EU-rätten, det borde även LO-ledningen och oppositionen begripa. Att man sedan vill använda frågan som tändvätska i valrörelsen är en annan sak. Men då borde man ju i så fall komma med ett eget bättre förslag som gör att svensk lag inte strider mot EU-rätten. Något sådant förslag från oppositionen finns inte, trots att Laval-domen är flera år gammal och frågan har utretts länge.
2010-03-26 Revisionsplikten för små aktiebolag och handelsbolag avskaffas
Regeringen presenterade igår äntligen det efterlängtade förslaget om att små aktiebolag och handelsbolag ska få välja om bolaget ska ha en revisor eller inte. Förslaget, som ska skickas till lagrådet för granskning, syftar till att de mindre bolagen så långt som möjligt ska få avgöra vilka tjänster som bolagen behöver för sin organisation och förvaltning. Förslaget stämmer väl med det jag själv föreslog i en riksdagsmotion 2007.
Valmöjligheten står enligt förslaget öppen för privata aktiebolag som underskrider två eller tre av följande värden: 3 anställda, 1,5 miljoner kronor i balansomslutning och 3 miljoner kronor i nettoomsättning. Reformen omfattar därmed 250 000 aktiebolag, vilket motsvarar drygt 70 procent. Ett aktiebolag som inte är revisionspliktigt och som vill välja bort revision ska enligt förslaget kunna fatta ett sådant beslut på sin bolagsstämma. Noterade eller publika aktiebolag, samt finansiella företag omfattas inte av möjligheterna till undantag från revisionsplikten.
I lagrådsremissen föreslås även att det gränsvärde som avgör om ett företag är skyldigt att upprätta årsredovisning på grund av sin storlek höjs. Detsamma gäller det gränsvärde som används för att skilja mellan större och mindre företag i årsredovisningslagen och för att ange i vilka fall det ställs krav på särskilda kvalifikationer hos revisorn.
Dagens förslag är som sagt mycket efterlängtat. Det förordas även av många revisorer som vill kunna ägna sin tid åt meningsfull revision och inte onödig revision av vilande bolag eller bolag med liten omsättning. För småföretagarna medför den nya lagen möjlighet till stora besparingar, man uppskattar besparingspotentialen till 2,5 miljarder kronor per år. Oron för att småföretag på detta sätt skulle få svårare att få lån i bank när revisionsplikten försvinner tror jag är väldigt överdriven. Med det förslag som nu presenteras kan ett litet bolag som har behov av lån fortsätta med revisionen, medan de övriga slipper. Det känns som en mycket praktisk lösning.
2010-03-26 Missförstådd justitieminister...
Oj vilken uppståndelse det blev efter justitieminister Beatrice Asks uttalanden på ett seminarium förra veckan om övergrepp mot barn och ungdomar. Jag var med och lyssnade, tillsammans med min son Niklas. Han var ju prao i riksdagen under veckan och fick chans att prata lite med ministern före seminariet och ta ett foto. Det var strax före det omtalade uttalandet om hur misstänkta sexualbrottslingar skulle kunna straffas.
Visst reagerade jag med stor förvåning när jag hörde vad justitieministern sa – i min värld ska givetvis ingen straffas förrän den är dömd. Att överhuvudtaget straffa eller hänga ut misstänka brottslingar innan rättegång hållits är givetvis helt orimligt. Nu är det bara det att jag känner vår justitieminister så pass bra att jag vet att hon aldrig skulle föreslå något sådant. Hon medgav också själv häromdagen att hon uttryckte sig slarvigt och därmed blev missförstådd.
Min egen bild från seminariet är att det mer handlade om ett samtal mellan henne och en åhörare om betydelsen av straff kontra samhällets ogillande när vuxna människor förgriper sig sexuellt på barn och minderåriga. Jag uppfattande själv aldrig det ministern sa som ett konkret förslag, men jag har samtidigt full förståelse för reaktionerna efteråt. Diskussionen om att hänga ut misstänkta personer var givetvis väldigt kontroversiell och stämmer dåligt med grundläggande rättsprinciper.
Lite synd tycker jag däremot det är att inga media kommenterat själva ämnet på seminariet överhuvudtaget – hur man ska förebygga våld och utnyttjande av unga människor. Vi fick höra ett antal gripande berättelser som förtjänat mer uppmärksamhet. Men ministerns uttalande var tyvärr det enda som väckte medias intresse...
2010-03-25 Viss framgång för min motion om lagförbud mot kvotering
I dag röstade riksdagen om ett betänkade från Arbetsmarknadsutskottet där bland annat min motion om lagförbud mot all form av kvotering och positiv särbehandling, oavsett grund behandlades. Som brukligt är avslogs motionen, men med denna positiva skrivning:
Motion 2008/09:A251 (m) kan delvis anses vara tillgodosedd och kan därför avslås.
Det sätt som min motion tillgodoses är dels att utskottet redan tidigare deklarerat att "frånvaron av dokumenterad nytta av positiv särbehandling inom jämställdhetsområdet i sig är ett skäl för att inte införa denna möjlighet även i fråga om etnisk tillhörighet". Man skrev också att det "inte är lämpligt att tillåta positiv etnisk särbehandling vid anställningar eller i övrigt för arbetsgivare". Nyligen presenterade regeringen också en proposition där man faktiskt vill förbjuda könskvotering och positiv särbehandling vid urval till högskoleutbildningar eftersom detta medför "oönskade effekter" (jag har berättat om detta tidigare på bloggen). Detta lagförslag är ett viktigt steg i rätt riktning! Om lagstiftaren inser hur fel det är att använda kvotering och positiv särbehandling i detta sammanhang borde tiden snart kunna vara mogen för att förbjuda kvotering och positiv särbehandling även i andra sammanhang, eftersom effekterna blir lika felaktiga där. Tiden talar för min linje, och jag utesluter inte att mina motionsförslag kan återkomma i framtiden.
2010-03-25 Klimatseminarium som väckte känslor
Gårdagens klimatseminarium, som främst hade fokus på förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC, väckte starka känslor. I panelen fanns företrädare för olika synsätt både när det gäller klimatfrågan i allmänhet och förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC i synnerhet. Bland åhörarna fanns ett tiotal riksdagsledamöter och politiska tjänstemän, men de flesta åhörarna var externa gäster, flera av dem kända röster i klimatdebatten, och många av dem hade mycket bestämda åsikter i frågorna.
I panelen fanns riktiga tungviktare inom klimatområdet. Från vänster: Professor och civilingenjör Sten Bergström, tidigare forskningschef på SMHI, professorn i meteorologi, Michael Tjernström, Stockholms Universitet, professorn i kemisk miljövetenskap Göran Petersson från Chalmers Tekniska Högskola, samt slutligen Peter Stilbs, professor i fysikalisk kemi vid Kungliga Tekniska Högskolan.
Tjernström försvarade teorierna om klimathotet och koldioxidens betydelse, med motiveringen att det inte finns någon bättre förklaring. Han påpekade att klimatsystemet är kaotiskt till sin natur, och att dagens klimatmodeller har sina brister, men att ”det är det bästa vi har”. Det observerade klimatet har enligt Tjernström ändrat sig mer de senaste 40 åren än vad som kan förväntas från det vi vet om klimatets naturliga variationer, samtidigt som halten i atmosfären av flera viktiga växthusgaser är högre idag än vad naturen själv förmått ordna de senaste åtminstone 600000 åren. Han menade att detta är fakta. Bergström menade att hotet från stigande havsnivåer hittills har underskattats, och berörde dessa frågor ganska mycket. Men han påpekade också två andra intressanta saker - det är mycket osäkert hur vinterklimatet i Sverige kommer att påverkas av klimatförändringarna, och det finns inget som heller säger att vi kommer att få fler stormar och oväder till följd av ett varmare klimat. Det senaste är ett argument som oftast används i klimatdebatten, men Bergström kallade det mer eller mindre för en mytbildning. Både Bergström och Tjernström ansåg däremot att IPCC är trovärdiga trots den senaste tidens uppmärksammade felaktigheter och påstådda skandaler. Händelserna kring IPCC förändrar ingenting i sak.
Pettersson och Stilbs hade, föga förvånande, en helt anan syn på saken. Pettersson ansåg att fortsatt ökande koldioxidhalter inte medför ett varmare klimat eftersom effekten är logaritmisk, dvs starkast i början, medan effekten avtar efterhand som atmosfären mättas av koldioxid. Han menade också att IPCC är ett politiskt organ som genom sina misstag ”skjuter grundskott mot hela klimatforskningen” och riktar ett ”hårt slag mot hela den naturvetenskapliga forskningen”. Pettersson efterlyste en bredare klimat- och miljödebatt och ansåg att klimatdebatten tar fokus från alla andra viktiga miljöfrågor. Pettersson varnade också för nästa istid och menade att även om vi skulle få en viss global uppvärmning så var det mest av godo eftersom det skulle kunna motverka eller fördröja en ny istid. Stilbs ägnade sitt anförande mest åt att diskutera IPCC:s trovärdighet och riktade besk kritik när han tyckte att IPCC borde försöka förutsättningslöst analysera hela det komplicerade klimatsystemet och inte endast söka bevis för mänsklig klimatpåverkan och selektera fakta för att få fram ”rätt” resultat.
När frågorna om havsnivåerna kom upp hettade det till ordentligt när havsnivåforskaren Nils-Axel Mörner (bilden) höll ett kraftfullt och kritiskt inlägg och kritiserade IPCC för att inte ha släppt fram några kritiska röster alls när det gäller synen på havsnivåerna. Han tillförde givetvis sin väl kända ståndpunkt att havsnivåerna inte alls utgör något hot och att nivåerna inte alls stiger som det påstås.
Slutsaterna av seminariet då? Ja, det gav en tydlig bild av hur åsikterna i klimatfrågan och synen på IPCC faktiskt varierar. Visst är det så att det är betydigt fler forskare inom klimatområdet som stödjer IPCC:s linje än vad finns kritiska röster. Men det är väldigt lätt att hitta ett stort antal kunniga, erfarna klimatforskare som närmast helt sågar både teorierna om koldioxidens roll och förtroendet för IPCC. Själv fick jag ett antal nya argument både för och emot IPCC:s teorier och det var definitivt kul att lyssna. Själv styrktes jag även denna gång i min åsikt att en viss ödmjukhet och kritiskt tänkande är på sin plats även i klimatdebatten. Detta var det andra klimatseminariet som jag var medarrangör till, och än en gång lyckades vi locka kunniga och erfarna debattörer och åhörare till riksdagen.
2010-03-24 Seminarium i Riksdagen - Vad händer med klimatfrågan 2010?
Pressmeddelande 2010-03-24
Riksdagsledamot Jan Ericson (m)
Telefon 073-9558919
Seminarium i Riksdagen - Vad händer med klimatfrågan 2010?
I dag, onsdagen den 24 mars, inbjuder riksdagsledamöterna Ingemar Vänerlöv (KD), Lars Gustafsson (KD), Jan Ericson (M) samt Sven Yngve Persson (M) till ett seminarium i riksdagen om FN:s klimatpanel IPCC.
Det magra resultatet från klimatmötet i Köpenhamn (COP15), skandalerna kring Storbritanniens klimatinstitut Hadley Center och kontroverserna runt FN:s klimatpanel IPCC, som nu är under granskning, har fått stort mediautrymme. Syftet med IPCC är att ge beslutsunderlag för politiker i frågor som rör mänsklig klimatpåverkan. Grunden för klimatpolitiken är IPCC:s rapporter.
Under seminariet kommer olika synvinklar och perspektiv på IPCC:s rapporter och arbetssätt att presenteras. Talare på seminariet är professor Michael Tjernström, professor Göran Petersson, professor Sten Bergström samt professor Peter Stilbs.
2010-03-23
Besök hos FAS, Irlands Arbetsförmedling
Innan vi tog flyget hem från Dublin hann vi med ett förmiddagsmöte hos FAS, Irlands Arbetsförmedling tillsammans med personal från svenska ambassaden. Vi fick en utförlig dragning om det Irländska arbetsmarknadsläget och en beskrivning av hur FAS arbetar. Skillnaderna mot den svenska Arbetsförmedlingens verksamhet kändes trots allt inte så väldigt stor, likheterna kändes större än skillnaderna.
Men återigen påmindes vi om vilken skillnad det är mellan Sverige och Irland. Sverige har klarat den senaste krisen på ett betydligt bättre sätt än Irland, som ju hade en inhemsk bank- och fastighetskris i botten att hantera vilket gjorde att effekterna av lågkonjunktur och finanskris blev extra besvärliga. Men även på Irland tror man nu att arbetslösheten har nått sin toppnivå och har börjat plana ut, så det finns framtidstro även på Irland.
2010-03-22 Kort besök i Dublin
Just nu är jag på ett kort besök på Irland tillsammans med ett antal ledamöter i Arbetsmarknadsutskottet. Målet för resan var dagens besök på Europeiska stiftelsen för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, ett EU-organ. Stiftelsen har sina lokaler i utkanten av Dublin. Vi har ägnat huvuddelen av dagen åt genomgång av utvecklingen på arbetsmarknaderna och övriga levnadsvillkor inom EU. Mycket intressant.
Vi har också fått intressant information om det ekonomiska läget på Irland, både hos stiftelsen och vid ett snabbt besök på svenska ambassaden. Irlands ekonomi är mycket ansträngd till följd av att man först drabbades av en bank- och fastighetskris 2007-2008, som sedan förvärrades ytterligare av den pågående globala finanskrisen och lågkonjunkturen. Irlands ekonomi och statsfinanser är idag i lika dåligt skick som Islands eller Greklands. Arbetslösheten närmar sig 15%, fastighetspriserna har rasat med 30% och det finns 300.000 fastigheter till salu i ett land med halva Sveriges befolkning. Man har tvingats till dramatiska åtgärder som kraftiga nedskärningar av statens utgifter, sänkta löner till offentliganställda, sänkta pensioner och även vissa skattehöjningar. Krisen på Irland ger lite perspektiv på läget i Sverige som av så många utmålas som nattsvart. Sanningen är att Sverige har ett mycket starkt läge jämfört med de flesta länder inom EU, det inser man snabbt bär man tagit del av dagens information.
I morgon bitti ska vi besöka FAS, Irlands motsvarighet till svenska Arbetsförmedlingen, och sedan flyger vi hem igen.
2010-03-21 Min tionde praoelev i Riksdagen
De senaste två veckorna har min son Niklas följt mig och mitt arbete i riksdagen som praoelev. Han är därmed den tionde praoeleven jag haft besök av denna mandatperiod.
Niklas fick, precis som mina andra praoelever, fylla dagarna med rundvandringar, seminarier, voteringar och debatter, besök hos JO och rundtur med Guide i Gamla Stan för att lära mer om riksdagens historia. Dessutom lite arbete bakom kulisserna när de får följa med vår våningsassistent på postturerna och se hur servicen till oss riksdagsledamöter fungerar.
Fotot tog vi vid ett kort besök hos riksdagens talman Per Westerberg, som tog emot i sitt rum och berättade lite om talmannens roll i Riksdagen.
2010-03-20 Metalls medlemmar riskerar att förlora 1.300 kronor per månad
I dag har jag ett kort debattsvar i Borås tidning enligt följande:
Mer över för metallarna
Pauli Kuitunen (S) fortsätter att svartmåla Alliansens politik. Synd att han som IF Metallare har så svårt att erkänna att IF Metalls medlemmar faktiskt fått kraftigt sänkt skatt de senaste åren.
Kuitunen påstår att löntagarna själva betalat sina skattesänkningar genom höjd avgift till a-kassan. En metallare har fått 1.600 kronor mer i handen efter skatt – varje månad. Det gör över 19.000 kronor per år. Med tanke på att den maximala höjningen av avgiften till a-kassan var 300 kronor per månad, dvs 3.600 kronor per år, så inser man snabbt hur orimligt Kuitunens påstående är. Och då är ändå IF Metalls a-kassa en av de kassor som haft de största avgiftshöjningarna. En medlem i IF Metall har alltså trots detta fått 1.300 kronor mer i handen varje månad när man räknat bort den höjda avgiften till a-kassan.
På vilket sätt får IF Metalls medlemmar det bättre vid ett regeringsskifte om avgiften till a-kassan sänks med 300 kronor per månad och skatten samtidigt höjs med 1.600 kronor per månad? Kan Pauli Kuitunen förklara detta för mig och alla andra som undrar?
Jan Ericson (M)
riksdagsledamot arbetsmarknadsutskottet och
ansvarig för moderaternas fackliga nätverk
2010-03-19 Många moderata röster mot könskvotering till börsbolagstyrelser
I onsdags skrev min moderate riksdagskollega Ann-Charlotte Hammar i ett debattinlägg i Helsingborgs Dagblad (sidan tre) att hon säger nej till könskvotering till börsbolagens styrelser. Hon är bara den senaste i en lång rad av ledande moderater som framför denna åsikt. Häromdagen kunde vi också läsa på Politikerbloggen där tre ledande unga tjejer inom MUF i Stockholm i en artikel skriver att "könsbaserad särbehandling går emot moderata grund- principer och vår fundamentala människosyn. Ett mer jämställt samhälle är ett individualiserat samhälle, inte ett kvoterat". De tre förklarar att de gärna vill sitta i ett börbolags styrelse i framtiden. Men inte för att de är kvinnor utan för att de är kompetenta.
Och redan när moderaternas partisekreterare flaggade för en möjlig omsvängning i den moderata politiken mot ett övervägande av könskvotering i framtiden så kom det starka protester. Bland annat i denna artikel i Svenska Dagbladet, undertecknad av ett antal ledande moderata kvinnliga politiker, bland annat en handfull riksdagsledamöter.
Den förhoppningsvis blivande moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson är alltså inte ensam om sin totala sågning av tanken på könskvotering till börsbolagens styrelser (klipp från Borås Tidnings ledarsida för en tid sedan). Vi är många som försöker dra vårt strå till stacken för sunt förnuft i frågan. Vi hoppas slippa se att ett förslag om könskvotering presenteras på en moderat partistämma.
2010-03-18 Skärpta straff för allvarliga brott
Regeringen har presenterat en proposition som skärper straffen för allvarliga brott. Straffet för grov misshandel skärps genom att det införs ett nytt brott som kallas synnerligen grov misshandel. Straffen för grov utpressning och grovt vållande till annans död skärps också.
Försvårande och förmildrande omständigheter i samband med ett brott ska få ökad betydelse när straff fastställs. Organiserad brottslighet kommer att innebära en försvårande omständighet, liksom återfall i brott. I dessa fall kommer straffen därmed att skärpas. Vid bedomningen av allvarliga våldsbrott ska alltid beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person.
Förslagen är viktiga, och komemr att göra att straffen för de allra grövsta och mest hänsynslösa brotten kommer att stämma bättre med svenska folkets uppfattning om vad som är rimligt.
2010-03-17 Ett viktigt steg för en bättre integration av invandrare
I dag tog riksdagen beslut om en ny lag som ska underlätta nyanlända invandrares etablering på arbetsmarknaden. I korthet innebär lagen att det övergripande ansvaret för personer i arbetsför ålder nu läggs på Arbetsförmedlingen istället för kommunerna, men kommunerna har även i fortsättningen har ansvaret för barn och ungdomar, samt personer som är i pensionsåldern. Förändringarna innebär att arbetslinjen ska stå i fokus, och för mig är det också en viktig signal om att invandrare i yrkesverksam ålder inte ska ses som ett problem som samhället ska ta hand om och försörja, utan ses som arbetsföra människor som vill och ska ha stöd för att kunna komma i egen försörjning, precis som alla andra.
Vi inför också en ny viktig aktör – etableringslots – som ska stödja den nyanlände under etableringsperioden. Lotsen, som kan vara ett företag eller en organisation, är tänkt att kompensera personen för det nätverk som individen sällan har. Den nyanlända väljer själv vilken lots som ska stödja och coacha i etableringsprocessen. Dessutom införs nu en ny ersättning, lika i hela landet, som endast betalas ut vid aktivt deltagande. Grundregeln är att alla ska delta i etableringsinsatser (exempelvis undervisning i svenska eller andra aktiviteter för att underlätta etablering på arbetsmarknaden) på heltid men tiden begränsas till maximalt två år. Att ersättningen är individuell och inte kopplad till hushållet kommer att leda till att fler kvinnor snabbare får kontakt med arbetsmarknaden. Sist men inte minst ska alla personer med en etableringsplan delta i samhällsorientering för att lära känna hur vårt samhälle fungerar och de värderingar som det grundar sig på.
Oppositionen var mycket splittrad idag. (S) och (V) avslog hela propositionen. (MP) röstade med oss, men reserverade sig mot lotsarna. Det är intressant att se att oppositionen också har svårt att ena sig om andra delar. (V) vill tvinga kommuner att ta emot nyanlända. Men de vill att individerna ska få välja var de ska bo. (S) vill att kommuner ska vara skyldiga enligt lag att ta emot och att individer ska anvisas bostad genom tvång. (MP) är precis som Alliansen helt emot tvång. Det ska bli spännande att se hur oppositionen? Men givetvis då efter valet...
2010-03-17 Min motion verkar behövas...
Som en av riksdagens mer flitiga motionsskrivare upplever jag hur vissa utskott behandlar motioner på ett mycket respektfullt sätt, med utmärkta motiveringar, medan andra utskott verkar sakna tillräcklig respekt för riksdagsledamöternas arbete med motionsskrivandet. Jag har därför motionerat om en värdigare hantering av ledamöternas motioner. I dag avslog riksdagen min motion. Jag citerar ut betänkandet från konsitutionsutskottet:
"I motion 2009/10:K375 av Jan Ericson (m) begärs att utskotten vid avslag av motioner tydligare redovisar om den fråga som motionen rör samtidigt är föremål för utredning eller annan beredning inom Regeringskansliet. På detta sätt skulle man enligt motionären dels kunna minska det antal motioner som återkommer varje år, dels visa större respekt för riksdagsledamöternas arbete och riksdagen som den främsta representanten för demokratin."
Man hade ju kunnat tänka sig att åtminstone denna motion skulle avslås med något slags vettig motivering. Men inte.....den avslås utan någon som helst motivering! Vilket i sig är ett utmärkt bevis på att motionen behöver upprepas.....så skam den som ger sig!
Jag fick också avslag på min motion om riksdagsledamöterna ska ha motionsrätt året runt. Dock med en betydligt bättre motivering i detta fall - man vill inte föregripa en pågående utredning. Ett mycket vanligt svar, men inte så illa som det låter.
Olika utredningar tittar nämligen ofta på de motioner som skrivs, och ibland ser man hur ens avslagna motioner plötsligt återuppstår i form av ett utredningsförslag. Det har hänt mig flera gånger, och då känns det bra. Jobbet är inte gjort förgäves!
2010-03-17 Bilder från Slottssprinten
Det är ju inte varje dag man får se en hel hög med OS-medaljörer tävla i skidåkning alldeles utanför
Riksdagshuset. Men idag avgjordes slottssprinten, sprinttävling på skidor, runt Stockholms slott.
Anna Olsson (bilderna överst, tv före start och th vid vändningen på Mynttorget) vann damklassen.
De nedre bilderna är från herrarnas tävling, som gav ryskt guld, trots att fyra av sex deltagare i
finalen var svenskar...
2010-03-17 Obetalbart filmklipp...
Den socialdemokratiske riksdagsledmoten Monica Green beskyllde i förra veckan KD-ledaren Göran Hägglund för att ha räckt ut tungan (!) åt henne under en debatt i kammaren. En ganska sanslös och löjeväckande beskyllning mot en minister och partiledare, och jag vet att Göran Hägglund var väldigt förvånad och oförstående inför detta märkliga påhopp.
Men när Monica Green sedan pressas av Aftonbladets reporter och ska försöka slingra sig ur det hela blir det faktiskt ganska roligt....
2010-03-17 Man kan inte registrera någon annans inarbetade varumärke
SSU försöker få uppmärksamhet genom att säga att man ansökt om att skydda Alliansens varumärke hos Patent- och registreringsverket, för att sedan tvinga Alliansen att köpa tillbaka detta. Men SSU har missat en sak - man kan inte stjäla ett varumärke som redan används av någon annan.
Så tyvärr SSU - det lär nog inte bli någon affär.....
2010-03-16 Socialdemokrat öppnar upp för att tillåta incest
Socialdemokraten och riksdagsledamoten Monica Green har väckt stor politisk uppståndelse genom sitt förslag att öppna upp för sexuellt umgänge mellan vuxna familjemedlemmar som syster och bror. I dag är det olagligt enligt svensk lag. "Varför ska vi lägga oss i med moraliska pekpinnar?" säger Monica Green i en intervju i Radio Skaraborg. "För 20 år sedan så tyckte folk att det var fruktansvärt att tänka tanken att det finns homosexuella. Det var ju också "äckligt och fy". Sedan började man vänja sig vid att det finns andra typer av sex." Hon menar att det behövs större acceptans i samhället för sex mellan syskon. "Om syskon får barn tillsammans riskerar ju det barnet att få genetiska defekter, och det vill man absolut inte. Men numera kan man ju ha sex utan att få barn" säger Monica Green.
Monica Green driver alltså frågan om att sex mellan syskon ska tillåtas. Samtidigt driver andra socialdemokrater envist kravet om att lagstifta om förbud mot sex med djur (trots att detta redan omfattas av begreppet djurplågeri).
2010-03-16 Bra genomslag för mitt anförande mot könskvotering
Jag vet inte om det är SSU eller någon annan inom oppositionen som roat sig med att klippa och klistra för att skapa en helt förvriden bild av mitt anförande mot könskvotering i torsdags, men jag får väl vara smickrad över att de ger mig denna uppmärksamhet. Nu får jag fler tillfällen att prata med både media och andra och berätta om vad jag egentligen hade för budskap i debatten. Dvs att frågan om kvinnors representation i börsbolagens styrelser är en lyxfråga jämfört med alla andra viktiga jämställdhetsfrågor! Bland annat denna sista del har tyvärr klippts bort ur filmen, det var självklart inget misstag utan mycket uträknat, men anförandet finns som tur är också nedtecknat här av riksdagens stenografer. Så här i efterhand får jag väl erkänna att jag hade en liten baktanke med mina ganska tillspetsade formuleringar i debatten. Jag hoppades att det skulle ge lite eko i bloggosfären och i media så att det blev tydligt att det finns många kritiska röster inom moderaterna mot könskvotering. Taktiken lyckades utmärkt, och inte minst min (S)-kollega Ann-Christine Ahlberg svalde betet direkt och gick ut med ett kritiskt pressmeddelande redan dagen efter debatten.....
Sedan i torsdags har jag fått 117 (!) uppskattande mail, sms och telefonsamtal från både moderata väljare, politiker och andra (en klar majoritet kvinnor) som tycker jag har helt rätt i min bedömning att könskvotering till bolagsstyrelser fått alltför mycket fokus och skymmer andra viktiga jämställdhetsfrågor. Och sedan får jag många uppskattande kommentarer i riksdagsgruppen också, både från riksdagskolleger och tjänstemän. Jag har faktiskt inte fått en enda kritisk kommentar och det är ganska unikt. Det brukar alltid komma någon irriterad kommentar efter ett anförande i riksdagen. Faktum är att jag till och med på socialistiska bloggar (!) läser kommentarer om att jag faktiskt har en viss poäng i det jag skriver. Det säger en del.
2010-03-15 Möte med LRF
I fredags var jag inbjuden att besöka Dalsjöfors slakteri och hade ett långt samtal om förutsättningarna för de "gröna näringarna" med representanter från LRF och några lantbruksföretagare tillsammans med några Allianspolitiker från valkretsen. När man hör siffror kring lönsamheten för exempelvis mjölkproduktion och köttproduktion så blir man lite bekymrad. Mjölkbönderna är mycket hårt pressade idag till följd av låga priser. Lite märkligt kan man tycka att en liter mjölk kostar under tio kronor i affären, medan konsumenterna är beredda att betala 35 kronor litern för flaskvatten. Och när jag fick höra att täckningsbidraget för en slaktgris är 30 kronor (!) efter att alla kostnader för att föda upp grisen räknats av så insåg jag snabbt att branschen har problem!
Jag blev också lite förvånad över att Sveriges självförsörj- ningsgrad när det gäller livsmedel är såpass låg, vi är mer beroende av att importera livsmedel än vad jag trodde.
Jag är ingen vän av en massa nya subventioner och stödformer, tror det är i grunden en olycklig väg. Men det är viktigt att svenskt jordbruk har samma förutsättningar som inom resten av EU. Det är inte acceptabelt att svenska myndigheter följer alla regler som EU-stöd, tillsyn och kontroller in i minsta detalj, medan man i en del andra länder tar ganska lätt på reglerna och gärna tar ut svängarna lite för att stödja sina lantbrukare.
Just krånglet och byråkratin har faktiskt Alliansregeringen tagit tag i ordentligt när det gäller jordbruket. Effektivare och billigare djurtillsyn är ett exempel. Men när jag hörde att Dalsjöfors slakteri måste bekosta tre veterinärer och sex veterinärassistenter (!) som är fast stationerade på slakteriet för att övervaka verksamheten, och att detta kostar slakteriet uppemot tio miljoner kronor per år, så insåg jag snabbt att det finns mer att göra för att motverka onödig byråkrati. Djurtillsyn är viktigt, liksom miljötillsyn och livsmedelstillsyn, men frågan är väl om det inte ibland går till överdrift. När detta händer försämras våra lantbruksföretags förmåga att klara den internationella konkurrensen.
En annan onödig sak är att de kommunala upphandlingarna ofta missgynnar lokala livsmedelsföretag. Det här med hur kommunal upphandling fungerar har jag ifrågasatt även i andra sammanhang och nu fick jag ytterligare argument och exempel på hur kommunal upphandling inte ska hanteras.
2010-03-14 Finns det plats för människor i en "klimatsmart" värld?
Frågan är inte helt obefogad! I går fanns en mycket läsvärd krönika i Borås Tidning. (Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.) Det var reportern Mikael Hermansson som försökte skapa lite perspektiv i klimatdebatten. Bland annat nämnde han att det faktiskt finns röster för enbarnspolitik av kinesisk modell, till och med i det glesbefolkade Sverige, för att minska människans "klimatavtryck". Han citerar en klimatblogg som talar om att varje ofött barn innebär att klimatet inte belastas med ytterligare 800 ton koldioxid. I krönikan varnas för strömningar som förespråkar enbarnspolitik, klimat- aborter och klimatkastrering. Onödig oro? Inte alls säger jag!
Jag tänker på artikeln jag läste nyligen om en rapport från ekonomiforskaren Thomas Wire, som vid London School of Economics. Han konstaterar att familjeplanering kostar fem gånger mindre än konventionella metoder för att bekämpa klimatförändring. Hans förslag är därför att man ska stoppa den globala uppvärmningen genom att stoppa befolkningsökningen. Exempelvis erbjuda fria preventivmedel till kvinnor i utvecklingsländerna. Färre barn medför minskade koldioxidutsläpp.
Vid första anblicken låter detta sympatiskt. Minskning av befolkningsexplosionen är ju viktigt av många anledningar. Men vad händer den dag vi hamnar i ett läge där människans blotta existens ställs mot att rädda klimatet? Människans fantasi för att "rädda klimatet" känner inga gränser. Jag läste nyligen en liten notis om att brittiska vetenskapsakademin Royal Society har framfört mer eller mindre vilda idéer om att bygga solskydd i rymden, sprida reflekterande partiklar i atmosfären, bygga gigantiska koldioxidslukande torn eller sprida ut järn i haven - allt för att minska den påstådda globala uppvärmningen. När sådana oprövade och rentav farliga planer presenteras blir man ju lite orolig. Människans försök att leka Gud blir ibland en smula skrämmande, kanske till och med mer skrämmande än de oundvikliga klimatförändringarna i sig. På vilket sätt ska mänskligheten ta demokratiska beslut om denna typ av mycket riskabla projekt som kan påverka hela mänskligheten och livet på jorden?
Mikael Hermansson beskriver också på ett uppfriskande sätt skolans roll i klimardebatten. "Utan "reservationer" kan skolan ta sitt fostrande ansvar så att våra små älsklingar omskolas till klimat-khmerer, som kommer hemrusande, sliter upp diskbänksdörren och surt ställer hemmapappan till svars: "Va? Ingen maskkompost? Vet du inte att jorden håller på att brinna upp?" Bara för att några timmar senare insistera på att bli skjutsade till skolan, kompisar eller träningen i den stora fyrhjulsdrivna miljöboven." En bra beskrivning av hyckleriet i den svenska klimatdebatten, som ofta handlar mer om masshysteri än om sunt förnuft.
2010-03-13 Tänkvärd ledare om jämställdhet i Borås Tidning idag
Katarina Larsson har en tänkvärd ledare om jämställdhet i Borås Tidning idag. Bland annat gör hon liknande reflektioner som jag gjorde i min debatt i riksdagen häromdagen när det gäller könskvotering till bolagsstyrelser. Nu har Katarina Larsson flera gånger kritiserat könskvotering på ledarplats, så jag är inte förvånad. Vi har nog ungefär samma syn på saken.
Efter att ha konstaterat att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser stigit från blygsamma 18,5% till 19,4% sedan 2008, fortsätter dagens ledare: "Men det ska bli bättre. Politikerna är på hugget och få frågor engagerar så mycket som den om andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Mot bakgrund av den politiska energi som lagts på frågan är det lätt att tro att det är där det avgörande slaget står. Lyckas vi nå den gyllene gränsen med minst 40 procent kvinnor är vår lycka i jämställdhetens tabellrike gjord. Det är inte meningen att raljera, snarare att uttrycka en frustration över varför vissa frågor tränger ut andra."
Sedan går BT:s ledare över till att diskutera mer vardagsnära frågor, nämligen pressen på unga flickor, som kallas för prestationsprinsessor i artikeln, till skillnad från många unga killar som i stället hamnar efter. BT:s ledare påpekar klokt nog att alla tjejer inte sliter ut sig och att alla killar inte anammat anti-plugg-kulturen. Men det finns ändå ett mönster i detta som det är svårt att komma ifrån. Detta var också något som SACO:s ordförande Anna Ekström berättade om på seminariet häromdagen. Fast hon påpekade också att det faktiskt finns större skillnader inom gruppen unga kvinnor och inom gruppen unga män än mellan gruppen unga män och gruppen unga kvinnor. Det är viktigt att ha med i diskussionen - att bara dela upp människor i grupper kan leda diskussionen helt fel. Man måste se varje människa som en individ, och det är det som är min huvudpoäng i jämställdhetsdebatten.
2010-03-12 När sakargumenten tryter i jämställdhetsdebatten...
Upptäckte idag att min riksdagskollega från valkretsen, Ann-Christine Ahlberg (S) går till frontalangrepp mot mig efter gårdagens jämställdhetsdebatt, och bland annat påstår att jag sagt att "jämställdhet är ett lyxproblem". Vilket jag självklart inte sa. Jag sa däremot att frågan om kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser är ett lyxfråga för ett litet antal svenskar jämfört med alla de vardagsproblem som många kvinnor upplever. Och så nämnde jag problemen att få tillvaron att gå ihop och kunna kombinera familj och karriär, vara garanterad lika lön för lika arbete, men också ha rätten att bestämma själv om föräldraledighet, utbildning och karriär. Min poäng var att i börsbolagens styrelser finns endast några hundratal personer. De flesta av oss, vare sig män eller kvinnor, kommer aldrig att komma i närheten av dessa jobb. Ändå ligger en så stor del av fokuset i jämställdhetsdebatten på denna symbolfråga.
Ahlberg påstår också att jag sagt att "det är helt naturligt och ok att Sveriges styrelser leds av män som i sin tur väljer in nya män". Vilket är en ganska fräck förvanskning av vad jag sa! Jag sa att det är ett problem att en liten grupp män styr ett stort antal börsbolag och därmed stänger ute inte bara kvinnor utan även yngre personer, invandrare eller personer utanför de nätverk och maktsfärer som dagens ledare kommer ifrån. Men jag sa också att jag inte tror på könskvotering till börsbolagens styrelser och argumenterade med argument ur en Timbrorapport som handlar om effekterna av den norska lagen om könskvotering till börsbolagens styrelser. Resultat från denna rapport berördes för övrigt också i debatten av Eva Flyborg från folkpartiet, och också hon avvisade förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser.
Så här skriver Ann-Christine Ahlberg i sitt pressmeddelande. Och så här sa jag i debatten. Det är viss skillnad.
Jag kan bara konstatera att när sakargumenten tryter väljer Ann-Christine Ahlberg att förvanska det jag sagt. Inte särskilt snyggt. Men jag inser hennes problem - det finns många, även inom Socialdemokraterna, som inser det ologiska att lägga allt krut i jämställdhetsdebatten på kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna i stället för att diskutera sådana frågor som verkligen berör svenska kvinnor. Ahlberg vet detta och blir då lite pressad och desperat i debatten. Så fort man inte ställer upp den socialistiska lösningen på alla jämställdhetsproblem - könskvotering - så är man i Ahlbergs ögon en okunnig bakåtsträvare.
2010-03-12 Mitt inlägg i gårdagens jämställdhetsdebatt - Nej till kvotering!
I går kväll höll arbetsmarknadsutskottet debatt om jämställdhetsfrågor. Själv valde jag att hålla ett anförande för att tydligt markera min och de flesta andra moderaters starka motvilja mot könskvotering. Jag tyckte det var på sin plats att visa var jag själv står i frågan, eftersom det ju finns en del andra röster i vårt parti, bland annat partistyrelsen, som vill öppna upp för könskvotering till börsbolagens styrelser. Själv tänker jag argumentera mot alla sådana förslag så fort jag får tillfälle. Jag får ständigt bekräftelse på att de flesta moderater tycker som jag i denna fråga, och i riksdagsgruppen är stödet för könskvotering till börbolagens styrelser minst sagt minimalt. Könskvotering är i grunden socialism, och går helt enkelt inte att kombinera med moderat ideologi där man ser till individen och inte ser människor som grupper eller kollektiv. Dessutom motverkar oftast kvotering sitt i grunden goda syfte, oavsett om det gäller kvotering till följd av kön, ålder eller etnicitet. Jag tycker helt enkelt att moderaterna ska välja egna lösningar i jämställdhetsdiskussionen och inte köpa socialisternas retorik.
2010-03-11 Polistätt i riksdagen - och var beslutet idag så lyckat?
Dagens omröstning om ett uttalande om folkmord 1915 kantades som sagt av en del stök. Båda sidor i den infekterade debatten fanns på läktaren, och riksdagshuset var fyllt av extremt många poliser. Här sitter ett 20-tal poliser samlade och väntar på att voteringen ska vara slut så att man kan hålla ordning när åhörarna lämnar riksdagen.
Omröstningen då? Ja, som väntat fanns det olika åsikter inom partierna. Beslutet som vann - med 131 röster mot 130 - innebar att riksdagen tog beslut om att klassa händelserna 1915 som folkmord. Jag förvånas över att 131 ledamöter ansåg sig så väl insatta i detaljerna om vad som hände i ett krig 1915 för att anse sig kunna ta detta beslut. Vilka utrikespolitiska konsekvenser dagens beslut medför, och hur mycket det förstör försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien återstår att se. Men jag är tyvärr inte så säker på att dagens beslut medför något gott för framtiden.
2010-03-11 Infekterad riksdagsdebatt om 100 år gamla händelser i Turkiet
Ledamöter från flera partier vill att Sverige erkänner morden på medlemmar från flera etniska grupper under Osmanska rikets som sönderfall år 1915 som folkmord. De senaste veckorna har alla riksdagsledamöter fått flera hundra mail för och emot ett sådant beslut. Argumenten är mycket känslosamma, både för och emot.
Folkmord definieras främst i folkmordskonventionen från 1948. Många ledande historiker anser att det sannolikt var ett folkmord som ägde rum 1915 och det skulle antagligen ha klassats som sådant om folkmordkonventionen från 1948 hade funnits vid den tidpunkten. Problemet är bara att frågan om huruvida brott begåtts mot denna och andra konventioner ska avgöras av juridiska instanser. Det är inte den svenska riksdagen - ett folkvalt, representativt organ – som har till uppgift att göra folkrättsliga ställningstaganden eller som i första hand ska avgöra vad som inträffat längre bak i tiden. Riksdagen är ingen domstol.
Moderaterna tycker att det självklart är viktigt att de massakrer som drabbade armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker kan diskuteras öppet. Att diskutera dessa frågor var länge tabubelagt i Turkiet. Under senare år har dock en positiv utveckling skett, bland annat har konferenser arrangerats i ämnet och en rad böcker publicerats. Frågan har vidare debatterats i medierna och uppmärksammats av turkiska enskilda organisationer. Turkiet och Armenien träffade i oktober 2009 en överenskommelse om att upprätta diplomatiska förbindelser samt att tillsätta en historiekommission för att granska de historiska källor som beskriver händelseförloppet i samband med det osmanska rikets söderfall. Krav från andra länder på Turkiet om ett erkännande om folkmord mot armenier m.fl. riskerar att störa en begynnande och ömtålig nationell process i Turkiet och kan skapa problem för den försoningsprocessen som nyligen påbörjats mellan Armenien och Turkiet.
Jag tänker därför, precis som samtliga moderater rösta nej till att den svenska riksdagen ska deklarera att det som hände i Turkiet 1915 ska klassas som ett folkmord. Men omröstningen kan nog gå hur som helst, även om de flesta från Alliansen verkar säga nej och de flesta från oppositionen vill ta beslut om att ett folkmord har skett. Det som gör frågan så infekterad är att den har många olika bottnar, vilket märks i mailskörden. Det handlar om religion, där kristna grupperingar gärna vill uttala kritik mot det muslimska Turkiet. Det handlar om grekiska röster som vill kritisera ärkerivalen Turkiet. Och det handlar om muslimska grupperingar som vill förhindra kritik mot Turkiet. Omröstningen om ett par timmar kan nog gå hur som helst, eftersom det finns representanter för alla dessa olika grupperingar i ett flertal partier i riksdagen. Utanför riksdagen är det just nu hård bevakning och lite småstökigt utanför allmänhetens entré där företrädare för båda sidorna i konflikten vill besöka åhörarläktaren och lyssna på riksdagsdebatten
Själv tycker jag också att det är orimligt att begära att jag som riksdagsledamot förväntas ha väldigt detaljerade åsikter om vad som hände i Turkiet i ett krig som inträffade för snart 100 år sedan. Hur skulle jag skaffa mig denna detaljkunskap? Hur mycket av min tid som ledamot i Sveriges Riksdag ska jag lägga på detta? Hur ska jag tolka de motstridiga åsikter som finns och hur ska jag veta vilken sida som har rätt? Är det rimligt att jag lägger en stor del av min tid på detta i stället för att ägna mig åt aktuella frågor som rör Sverige idag? Jag vet inte om jag tycker det är riktigt seriöst när ledamöter i Sveriges riksdag så tvärsäkert röstar för en viss ståndpunkt i en fråga som ytterst få av dem, om ens någon, kan ha tillräcklig kunskap om. Och inte heller att Sveriges riksdag lägger över tre timmars tid på att debattera saken.
2010-03-10 Behöver vi fler genuspedagoger?
I dag lyssnade jag på ett seminarium om genusvetenskap och jämställdhetspedagoger, med fokus på frågan om jämställdhet i skolan. Deltagare var SACO:s ordförande Anna Ekström (ordförande i den av regeringen tillsatta Delegationen för jämställdhet i skolan) och den kända antifeministen Tanja bergkvist, samt den socialdemokratiske riksdagsledamoten Carina Hägg. Debattledare var Sivert Öholm. (På bilden Anna Ekström och Sivert Öholm)
Jag har väl aldrig varit övertygad om att alla problem i skolan löses genom att satsa på ett oändligt antal genuspedagoger. Dagens seminarium gav mig inga argument för att byta åsikt. Tanja Bergkvist var en frisk fläkt, och Anna Ekströms balanserade hållning, där hon avvisade könskvotering till förmån för rekrytering efter kompetens väckte respekt. Däremot kan jag bara konstatera att Carina Hägg (S) är en hopplös könskvoteringsförespråkare.
I morgon blir det mer jämställdhet - då håller jag ett anförande i riksdagen om bland annat könskvotering till bolagsstyrelser. Det jag kommer att säga kommer nog inte att förvåna någon som känner mig, men kanske några andra....
2010-03-10 Försörjningskrav införs vid anhöriginvandring
I dag tog riksdagen beslut om att införa försörjningskrav vid anhöriginvandring, dvs när en invandrad person vill ta syskon, föräldrar, myndiga barn eller andra släktingar till Sverige. Kravet innebär att den som vill ha hit anhöriga först måste visa att man kan försörja sig själv och har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och de man vill ska komma till Sverige. Det finns dock en mängd undantag. Viktigaste undantaget är kanske att reglerna inte gäller flyktingar, utan endast övriga grupper av invandrare. Den som flytt till Sverige och beviljas uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande får alltså alltid ta hit sin familj. Försörjningskravet gäller inte heller mellan minderåriga barn och deras föräldrar, och kommer därför inte att förhindra att minderåriga barn och deras föräldrar återförenas. Försörjningskravet gäller inte heller om en person har permanent uppehållstillstånd i Sverige och har varit bosatt här i över fyra år, och dessutom undantas personer från ett annat EU-land. Reglerna är med andra ord väldigt generösa, men blir trots detta en viktig markering om en ny linje i politiken.
Någon form av försörjningskrav vid anhöriginvandring finns i alla övriga länder i EU. Sverige är helt unikt som helt saknar sådana krav idag. Trots detta säger oppositionen nej till regler om försörjningskrav, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger i ett särskilt yttrande att man tänker arbeta aktivt för att ta bort försörjningskravet igen om det blir regeringsskifte i höst! Man vill alltså återinföra möjligheten för en ensamstående person att exempelvis ta hit sin påstådda tidigare sambo utan några krav på försörjningsförmåga. Även andra personer som i hemlandet ingått i samma hushåll som personen i Sverige eller i vissa fall även andra släktingar ska då precis som tidigare kunna invandra som anhöriga utan försörjningskrav. Exempelvis kan det innebära att man i vissa fall kan ta hit åldriga föräldrar som sedan de svenska skattebetalarna får försörja livet ut. Och då talar vi alltså inte om flyktingar, utan om alldeles vanliga invandrare. Om man inte har regler om försörjningskrav vid anhöriginvandring innebär det stor risk för trångboddhet, svartjobb och utanförskap i förortsområdena, och fortsatt höga kostnader för skattebetalarna.
Svenska skattebetalare har en moralisk skyldighet att ta sin del av bördan för att hjälpa människor på flykt. Men knappast att försörja människor som flyttar hit av helt andra skäl. Att säga nej till försörjningskrav vid anhöriginvandring är enligt min mening oerhört naivt. I längden gynnar det bara främligsfientliga krafter om man förespråkar att Sverige ska ha helt andra regler än övriga Europa. Med ett försörjningskrav blir det betydligt bättre förutsättningar för de anhöriga som kommer till Sverige att göra det under ordnade förhållanden, veta att man har en egen bostad, egen försörjning och ha en större chans att bli en del av det svenska samhället. Dagens beslut om försörjningskrav vid anhöriginvandring är därför en viktig del av integrationspolitiken.
2010-03-09 Oväntat datorproblem...
2010-03-08 Hur ska framtidens a-kassa se ut?
Dagens a-kassa är ett i grunden ganska märkligt system. En blandning av privat och offentligt finansierad försäkring, där myndighetsutövningen hanteras av både myndigheter och de fristående fackliga a-kassorna, och där villkoren för försäkringen i allt väsentligt beslutas politiskt. Regelverket är dessutom väldigt komplicerat.
När Alliansregeringen tillträdde stod över 500.000 löntagare utanför a-kassan, i dag är det tyvärr många fler. Vissa har lämnat a-kassan av mycket rationella skäl - man närmar sig pension, känner ingen oro för att mista jobbet, eller arbetar så lite eller arbetar tillfälligt och uppfyller därför inte villkoren för att få ut någon ersättning. Men tyvärr står också en del löntagare som arbetar heltid i utsatta yrken utanför a-kassan, och det är mycket olyckligt. Osanningarna och skrämseltaktiken från LO, TCO och oppositionen att man inte skulle ha råd att vara med för att avgifterna höjts medförde chockartat stora utträden ur a-kassorna. Men skattesänkningarna har varit så stora att det många gånger om kompenserar för den höjda a-kasseavgiften. Alla löntagare som vill har givetvis råd att vara med i a-kassan. Vi ser nu glädjande nog att många återvänder till a-kassorna, kanske till följd av de bistra tiderna på arbetsmarknaden, kanske för att de själva ser hur stor skattesänkning de fått. De inser att de faktiskt har råd att vara med i a-kassan om de bara vill. Men alltför många står fortfarande utanför skydd vid arbetslöshet.
Alliansregeringen tillsatte en utredning för några år sedan med målet att hitta en väg för att a-kassorna skulle omfatta alla löntagare. Utredningen föreslog ett obligatoriskt medlemskap för i princip alla löntagare och att man i stort skulle behålla dagens modell för a-kassornas organisation. Personligen ogillade jag denna lösning - att tvinga människor till medlemskap i en fristående a-kassa och tvångsvis ta ut en avgift för detta strider enligt min mening, i vart fall moraliskt, mot föreningsfriheten - dvs att fritt få välja om man vill vara medlem eller inte i en organisation eller förening, och individens fria val att betala för det man vill. Utredningsförslaget fick hård kritik från både näringslivet, de fackliga organisationerna och även politiskt från olika håll. Själv kritiserade jag förslaget på bloggen flera gånger, bland annat den 28/5 2007, 15/5 2008 och 29/8 2008. Regeringen valde också att inte genomföra utredningens förslag vilket jag berättade om den 21/9 2008.
I går meddelade arbetsmarknadsministern att Moderaterna nu släpper det tidigare kravet på en obligatorisk a-kassa, men att man vill att en ny utredning ska försöka hitta andra vägar. Det lär vad jag förstår ske inom den planerade parlamentariska utredning som ska formulera principer för ett sammanhållet, balanserat och hållbart socialförsäkringssystem i framtiden. Alla partier har olika inspel i denna fråga. Folkpartiet säger sig fortfarande vara för en obligatorisk a-kassa, Centern verkar närmast förorda att göra a-kassan till en typ av socialförsäkring. Miljöpartiet är också inne på någon typ av obligatorisk modell eller socialförsäkring. Kristdemokraterna vill avvakta den nya utredningen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill återgå till den gamla typen av skattereduktion för a-kasseavgift och i övrigt behålla systemet med frivilligt medlemskap i fackligt anknutna a-kassor. Man kan lätt konstatera att förslagen från (S) och (V) inte löser några problem - redan under deras tid vid makten stod 500.000 personer utanför a-kassan. Även ett obligatorium enligt utredningens modell känns fel. Personligen tycker jag tankarna om något slags socialförsäkringslösning känns intressantare. En a-kassa med en rimlig grundtrygghet vid arbetslöshet (kanske runt dagens ersättningsnivåer) som finansieras via skattsedeln på samma sätt som sjukförsäkringen känns som en tilltalande idé. Denna grundtrygghet kunde sedan kompletteras med frivilliga extraförsäkringar för dem som önskar. Med denna lösning skulle alla löntagare omfattas av försäkringen och ingen stå utanför. Vi skulle slippa diskussioner om avgifter, avdragsrätt och obligatoriska medlemskap. Staten skulle styra a-kassorna och garantera handläggningstider och service. Inget hindrar i sig att att dagens a-kassor skulle kunna fortsätta arbeta på uppdrag av staten om man skulle vilja behålla kompetens och branschkunskap. Problemet är väl bara att en a-kassa i form av en socialförsäkring skulle kosta en hel del för statskassan, och medföra att utrymmet för fortsatta skattesänkningar för löntagarna minskar. Men kanske är det ändå den enda framkomliga vägen om man inte vill ha kvar dagens system? Jag hoppas den nya utredningen ska titta på möjligheten att omvandla a-kassan till en socialförsäkring med grundtrygghet vid arbetslöshet.
2010-03-07 Dagens artikel - förtidspensioneringarna minskar äntligen!
I dag har jag en debattartikel i Borås Tidning som handlar om Alliansens sjukförsäkringsareform och då främst om våra ansträngningar för att ge förtidspensionärerna en ny chans. Jag beskriver också hur vi äntligen lyckats bromsa antalet onödiga förtidspensioneringar, något som gjorde att Sverige tidigare utmärkte sig negativt vid en internationell jämförelse.
2010-03-06 Oppositionen vill även avskaffa ROT-avdraget
Nu visar det sig att det inte bara är det framgångsrika RUT-avdraget som oppositionen vill avskaffa. Även ROT-avdraget för byggnadsarbeten ska bort. Skatteverket har granskat hur många svenskar som hittills använt ROT- och RUT-avdrag. Om man räknar om deras siffror på helårsbasis tyder det på att över 230.000 svenskar per år använder RUT-avdraget och över 600.000 per år använder ROT-avdraget. Nio av tio svenskar vill behålla ROT-avdraget.
Varför är då ROT-avdraget så bra? Jo, för det första gör det svarta byggjobb vita, på samma sätt som RUT-avdraget gör svarta hushållsjobb vita. För det andra skapar ROT-avdraget det större efterfrågan på byggtjänster, vilket i sin tur skapar mer arbete i hela branschen. Branschen säger själva att ROT-avdraget har haft stor betydelse för att byggsektorn inte sagt upp särskilt många anställda under finanskrisen och lågkonjunkturen. För det tredje är det givetvis en reform som gynnar alla medborgare ekonimiskt eftersom byggnadsarbeten blir billigare. Fler kan alltså köpa in tjänster i stället för att utföra dem själva. Människor kan därmed frigöra tid från hushållsarbete och lägga det på lönearbete, vilket gynnar samhällsekonomin. Alla dessa effekter finns både i låg- och högkonjunktur, vilket gör att avdragen bör vara permanenta.
Kostnaderna för reformen finns med i statens budget, men på sikt är uppfattningen enligt många ekonomiska bedömare att reformen till stor del betalar sig själv. Om fler som jobbar svart och lever på olika ersättningar i stället jobbar vitt och betalar skatt slipper staten kostnaden för ersättningarna och får in skatt i stället. Om aktiviteten i samhället ökar blir det också mer skatteintäkter. Om färre byggjobbare blir arbetslösa stärker det också samhällsekonomin. Samma sak gäller för övrigt givetvis RUT-avdraget.
Trots detta ska alltså både RUT- och ROT-avdraget bort enligt oppositionen. I ett läge när arbetslösheten är hög känns det inte särskilt vettigt att ta bort två reformer som tillsammans skapat väldigt många nya arbeten. Och som jag beskrev ovan finns effekterna även i högkonjunktur, vilket gör att både ROT- och RUT-avdraget bör finnas kvar oavsett konjunktur. Från Alliansens del tackar vi för ett utmärkt valfråga som visar skillnaden i synsätt mellan Alliansen och oppositionen. Alliansen för en politik för fler jobb. Oppositionen vill föra en politik som man vet tar bort jobb från arbetsmarknaden.
2010-03-06 Onödigt med klädkoder i ett individualistiskt parti
Aftonbladet har nosat upp ett internt dokument från Moderaterna som ger råd bland annat om hur man bör klä sig när man representerar sitt parti. Jag har alltid ifrågasatt denna typ av dokument, även om tanken säkert är god. Jag skulle i vart fall personligen aldrig bry mig om denna typ av "råd". Moderaterna är ett parti för idividualister, inte kollektivister. Alla klädstilar är välkomna hos oss. Vissa moderata politiker trivs i kostym eller dräkt, andra i jeans - det är helt okej. Ett kommunalråd förvåntas ha viss stil och företräda sin kommun. En valarbetare som står på torget har andra förväntningar på sig. Våra väljare har olika klädstil och då är det inget konstigt om vi som är politiskt aktiva också har det. En annan sak är att den politiker som inte klär sig på ett sätt som man själv är bekväm med kommer aldrig att uppfattas som ärlig och naturlig.
För egen del är jag ingen vän av dyra märkeskläder, det har aldrig varit mitt stora intresse. Men jag använder alla sorters kläder i min roll som politiker. Allt beror på vilket sammanhang det handlar om. Ska jag träffa en utländsk statschef eller ledande politiker kommer jag inte i jeans. Ska jag besöka en gymnasieskola kommer jag inte i kostym och slips. I debatterna i kammaren har jag sällan slips, men alltid kavaj. När jag åt kunglig middag på slottet var det hyrd smoking som gällde. På torgmöten med Moderaterna har jag kanske i stället en gul moderatjacka eller en kampanjtröja på mig. Precis som i livet utanför politiken klär man sig olika för olika tillfällen. Konstigare än så är det faktiskt inte.
2010-03-05 Skev debatt om elpriserna
Den kalla vädret har startat en debatt om de höga elpriserna.
Regeringen kan inte i någon större utsträckning påverka marknadspriset på el, däremot kan man verka för en bättre energieffektivitet. Timmätning av el är en utmärkt idé, och kan säkert hjälpa konsumenterna att spara lite av sin elkostnad. Men detta löser inte huvudproblemet. Det man glömmer i debatten är att det svenska elpriset är ordentligt uppblåst till följd av en extremt hög beskattning.
Förra året drog staten in runt 40 miljarder genom elskatter, och ytterligare 10 miljarder till i moms på dessa skatter. Dessutom tog man ut 25% moms på själva elpriset, vilket betyder att staten tjänar massor när elpriset stiger eftersom momsen då ger ökande intäkter. Beskattningen av elen är den fråga regeringen främst kan påverka, det det har mycket större betydelse för elpriset än något annat.
Jag kan fortfarande inte förstå logiken i att beskatta den rena och utsläppsfria svenska elen så hårt som vi gör idag. Sänkt elskatt är en viktig fråga att driva om man vill styra över energiförbrukningen från smutsiga energikällor som olja och kol till den rena svenska elen. Problemet är givetvis att det skulle göra ett stort hål i statens budget, ett hål som då måste fyllas på annat sätt. Men jag tycker man ska vara ärlig när man diskuterar elskatten, det är en mycket stor inkomstkälla för staten och den tas inte alls ut av miljöskäl. Och den påverkar givetvis elkostnaden för hushållen väldigt mycket! Själv har jag motionerat om en övergripnade översyn av elskatterna i en riksdagsmotion. Det är en fråga jag tänker fortsätta driva.
En fråga man ställer sig är hur det är med oppositionens logik i frågan om elpriserna. Oppositionen klandrar gärna regeringen för de höga elpriserna, men nämner inte att de själva vill chockhöja energiskatterna ytterligare, och dessutom samtidigt avveckla kärnkraften. Detta skulle knappast ge lägre elpriser i Sverige.
Sanningen är tvärtom att en rödgrön regering efter valet skulle driva upp de svenska elpriserna till nivåer som kommer att få dagens elpriser att framstå som blygsamma.
2010-03-04 Vad tycker egentligen Mona Sahlin om RUT-avdraget?
Aftonbladet fortsätter att granska Socialdemokraternas vingliga väg kring RUT-avdraget (skattereduktionen för hushållsnära tjänster). I dagens nummer uppmärksammar man Sahlins tidigare retorik i frågan, bland annat det hon själv skrev i en bok 1996, där hon var mycket positiv till skattereduktion för hushållsnära tjänster:
"Att skattesubventionera en byggnadsarbetare som bygger om köket är helt okej. Men att subventionera (hjälpa) ett företag som anställer en städerska för att städa i samma kök är förkastligt. Jag har aldrig hört någon kalla byggnadskillen för dräng. Men städerskan är alltid piga". Skrev alltså Mona Sahlin 1996....
Men i dag är det Vänsterpartiet som bestämmer inom oppositionen. Trots att många Socialdemokrater och Miljöpartister och en majoritet av oppositionens väljare (70%) vill behålla RUT-avdraget ska det tas bort. Ideologiskt motstånd går före värnandet av jobben.
Fotnot: I dag kom förresten siffror som rör Marks kommun. Det visar sig att hälften av dem som gjorde avdrag för hushållsnära tjänster i Marks kommun 2008 var pensionärer. På riksnivå är det "bara" en tredjedel som är pensionärer. Varför fler pensionärer i just Mark utnyttjar möjligheten framgår inte. Men ett avskaffat RUT-avdrag skulle givetvis slå extra hårt mot pensionärerna i Mark.
2010-03-04 I skuggan av Laval
I dag har riksdagen under en fem timmar lång debatt diskuterat "Laval-ärendet", dvs regeringens förslag för att möjliggöra en kombination av EU:s regler om fri rörlighet och den svenska modellen med reglering av arbetsmarknaden genom kollektivavtal. En politiskt infekterad fråga som jag ska kommentera närmare i samband med voteringen nästa vecka. Dagens debatt innehöll också ett antal andra arbetsrättsliga frågor, och i den delen av debatten låg ansvaret på mig att företräda den moderata linjen. Jag konstaterade bland annat följande:
"Arbetsrätt är inte ett isolerat rättsområde utan en del av villkoren och förutsättningarna på arbetsmarknaden. Detta har i sin tur direkt betydelse för hur många företag som startas och hur många jobb som skapas. Det påverkar hur många som mister sina jobb när det är sämre tider och förutsättningarna för företag att överleva en kris. Det påverkar också hur många företag som flyttar produktion till eller från vårt land.
Som politiker kan vi inte styra över konjunkturer, finanskriser och omstruktureringar inom näringslivet. Men vi kan verka aktivt för en politik som skapar förutsättningar för fler och växande företag, fler jobb och tryggare jobb. Detta är en av Alliansens viktigaste frågor. Politikernna kan också avstå från lagstiftning som aktivt motverkar tillväxt, företagande och nya jobb. Och där, herr talman. finns en hel del att säga om oppositionens politik.
Därefter kommenterade jag ett antal förslag från oppositionen som motverkar företagande och jobb, exempelvis återinförd förmögenhetsskatt, höjda arbetsgivareavgifter för ungdomar, höjda energiskatter, avskaffade RUT-avdrag, men också avskaffade undantag i turordningsreglerna och hot om lag om rätt till heltid för alla. Slutsatsen var att en rödgrön regering skulle hota många jobb i vårt land. Läs hela mitt anförande här.
2010-03-03 Har kommunerna ont om pengar eller bara svårt att prioritera?
Oppositionen hävdar ständigt att kommunerna går på knäna, att man måste skära ned kraftigt och att massor av kommunanställda sägs upp. Detta är inte sant! Antalet uppsagda inom kommusektorn är mycket begränsat, de flesta varsel har inte genomförts. De flesta som sagts upp är lärare inom grundskolan till följd av kraftigt minskade barnkullar, och det har ingen direkt koppling till konjunkturen. Att uppsägningar inte genomförts i någon större omfattning beror till stor del beror detta på extra pengar från regeringen. I dag kom siffror från SCB som visar att kommunerna redovisade ett samlat överskott på 11,7 miljarder för 2009. Endast 8% av kommunerna gick med underskott, jämfört med 25% 2008. Landstingens samlade vinst blev 2,8 miljarder, och 15 av 20 landsting gick med överskott.
Aftonbladet berättade häromdagen att i (S)-styrda Timrå ransoneras pensionärernas kaffe på äldreboendena. De anställda på sjukhemmet Hagalid har fått nya kostdirektiv uppifrån. Reglerna innebär att varje boende maximalt ska få två koppar kaffe, 2,5 deciliter mjölk och två frukostbröd per dag. Frågan är om precis alla andra utgifter i Timrå kommun verkligen är viktigare än pensionärernas kaffe?
I går berättade Aftonbladet om kommuner som tar utsvängarna ordentligt trots kristiderna. Falun skulle satsa 26 miljoner på en backhopparbacke, men tvingades efter protester banta detta till fem miljoner. Gislaved vill glasa in (!) sin slalombacke för 370 miljoner (fast EU står för 100 av dessa), Kristianstad ska bygga en kommunal utställnings- och konferenslokal för 75 miljoner. Vara tänker stasa 338 miljoner under 15 år på en gigantisk ridsportsanläggning, Götene satsar åtta miljoner på filmproduktion och Färgelanda har lagt 75 miljoner på ett industrihotell för livsmedelsproduktion. Det finns många fler exempel, och tyvärr verkar det inte alltid vara så stor skillnad mellan om det är borgerligt styre eller socialistiskt, de vilda idéerna och spekulationen med skattebetalarnas pengar frodas lite överallt. Samtidigt sparar alltså många kommuner in på äldreomsorgen och personalen inom barnomsorgen. Eller ransonerar pensionärernas kaffe.
När denna typ av rapporter kommer är det mer ett tecken på bristande ekonomiskt och politiskt ansvarstagande från kommunpolitikerna än brist på pengar. Vissa kommuner har säkert råd med sina vilda satsningar rent ekonomiskt, men vore det inte bättre att använda pengarna till att rusta upp välfärden eller sänka skatten?
2010-03-03 Så negativa var väl ändå inte ST:s medlemmar?
Sjukförsäkringsreformen fick häromdagen skarp kritik
i en debattartikel av två ledande företrädare för fackförbundet ST, som åberopar en genomförd undersökning om "attityderna till
reformen" bland ST:s medlemmar på
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag har nu läst hela rapporten, och tycker att slutsatserna i debattartikeln var väldigt hårt vinklade. Svaren från ST:s medlemmar spretar ganska mycket i de flesta frågorna. Inte så konstigt med tanke på att ST valt att göra en sådan stor undersökning bara en månad (!) efter att den största sjukförsäkrings- och rehabiliterings- reformen någonsin i svensk historia kommit igång på allvar. Att göra en enkät om effekterna av en reform efter en månads insatser för personer som i vissa
fall varit sjukskrivna i tio år känns helt enkelt inte seriöst.
ST:s enkät har besvarats av 3 500 anställda av närmare 25 000 inom Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Endast var femte av de som har svarat arbetar med stöd åt långtidssjukskrivna! I vilken mån svaren skiljer sig mellan dem som verkligen arbetar med långtidssjukskrivna och ST-medlemmar som arbetar med helt andra saker framgår inte av rapporten. Därmed anser jag inte att man kan ta fasta på de slutsatser som ST drar av rapporten. Den känns tyvärr mer som ett politiskt inspel i sjukförsäkringsdebatten. Jag har själv haft kontakt med anställda inom både Försäkringskassa och Arbetsförmedling som arbetar med just dessa ärenden, och den bild jag fått av dem stämmer inte alls med den negativa bild som ges i ST:s rapport.
Det är ändå intressant att 24,4% av de som svarade faktiskt tror att de långtidssjukskrivna får ett bättre stöd än före reformen och endast 15,6% som tror att stödet blir sämre. 60% av de anställda som svarat på enkäten är osäkra på om stödet till de långtidssjukskrivna blir bättre efter reformen än innan. Så de tillfrågade ST-medlemmarna dömer ju in vart fall inte helt ut sjukförsäkringsreformen, det är faktiskt fler som är positiva än negativa om framtiden för de långtidssjukskrivna.
Hittills har regeringens politik minskat antalet sjukskrivna i Sverige med 120.000 personer och 50.000 färre förtids- pensionerades 2009 än 2004. Sverige närmar sig nu situationen i jämförbara länder, från att ha haft i särklass flest sjukskrivna och flest förtidspensionerade i hela världen. Att det sedan i enstaka fall kan ha fattas felaktiga beslut är inte bra, men med den stora mängd ärenden som hanteras måste var och en inse att det ibland blir fel. De som tar besluten är faktiskt bara människor, och alla kan ha en dålig dag på jobbet. För den som inte är nöjd med sitt beslut går det bra att överklaga, precis som vid alla andra myndighetsbeslut som man inte är nöjd med. Enstaka felaktiga beslut kan inte förstöra helhetsbilden av att Alliansregeringen varit mycket framgångsrik med sin politik och att människor idag har en betydligt större chans att komma tillbaka till arbetslivet än vad man hade med de gamla reglerna. Kanske kan det behövas putsning av detaljer i sjukförsäkrinmgsreformen efterhand, men så är det med alla stora och komplicerade reformer i vårt samhälle.
2010-03-03 Mycket bra att s-toppar köper hushållsnära tjänster
Aftonbladet ägnar idag flera uppslag i tidningen åt att kritisera ett antal ledande Socialdemokratiska politiker för att de själva utnyttjar det RUT-avdrag som de kritiserar så hårt. Ylva Johansson, fd minister, och hennes man Erik Åsbrink har exempelvis handlat avdragsilla tjänster för nära 50.000 kronor. Andra fd ministrar som använt skattereduktionen Göran Persson, Leif Pagrotsky, Allan Larsson, Bosse Ringholm, Kjell-Olof Feldt, samt vice ordf i skatteutskottet Lars Johansson, riksdagsledamoten ann Arleklo, fd talmannen Björn von Sydow, fd partisekreteraren Lars Stjernkvist samt socialdemokraternas valgeneral Bo Krogvig. S-märkta kommentatorer och journalister förfasar sig över dubbelmoralen, men Mona Sahlin försvarar den.
Jag själv, och sannolikt de 78% av svenska folket som anser att RUT-avdraget är bra, tycker det är utmärkt att ledande Socialdemokrater köper hushållsnära tjänster och får skattereduktion för detta. Genom sitt handlande bidrar de ju till att skapa fler jobb och därmed till att stärka Alliansens jobblinje.
Men det är klart att dubbelmoralen sticker i ögonen på de 30% av oppositionens väljare som säger nej till RUT-avdraget. Inte minst vänsterpartisterna i riksdagen går i taket. Det är inte de socialdemokratiska politikernas handlande i sig som är klandervärt, utan just dubbelmoralen. Man har ett mycket högt tonläge och förfasar sig över att "utnyttja pigor" i privata bostäder, och samtidigt gör man det själv. Man tycker skattereduktionen är fel, men man använder möjligheten själv, trots att man som man säger "har råd att betala ändå med sin höga lön". Trovärdigheten i den politiska retoriken försvinner lätt när man inte lever som man lär.
2010-03-02 Fler reflektioner om RUT-avdraget
78% av väljarna tycker att RUT-avdraget ska finnas kvar. Hela 70% av s-v-mp-väljarna är positiva till RUT-avdraget. Dagens besked från oppositionen om att man vill avskaffa RUT-avdraget visar att det är Vänsterpartiet som sätter agendan inom oppositionen. Både inom Miljöpartiet och Socialdemokraterna finns starka röster för att behålla RUT-avdraget. Det är inte så många år sedan som Mona Sahlin själv var positiv till skattereduktion för hushållsnära tjänster. Trots det är man alltså beredda att av rent ideologiska skäl slopa en reform som skapat kanske 10.000 nya jobb.
Oppositionen säger att RUT-avdraget ger för lite jobb. Men det handlar enligt olika analyser om minst 5.000 - 10.000 nya jobb. Oppositionen var samtidigt beredd att köpa hela SAAB för pensionsfondernas pengar, en kostnad på minst tre gånger kostnaden för RUT-avdraget, för att rädda 3.500 jobb. Det är tydligen skillnad på jobb och jobb.
Logiken är inte imponerande.
2010-03-02 RUT-avdrag utnyttjas mest av dem med låg och normal inkomst
I dag kom en rapport från Almega som har granskat Skatteverkets statistik över vilka som utnyttjat skatteavdraget för hushållsnära tjänster under 2008. Det var 92.465 personer som då beviljades sådant avdrag. Siffrorna är intrssanta. 71% av dem som utbyttjat avdragsrätten har låga eller normala inkomster, dvs under 499.000 kronor per år. 24% hade en årsinkomst under 200.000 kronor per år, dvs under 16.700 kronor per månad. Endast 29% av dem som utnyttjat avdraget är höginkomsttagare. Det är alltså underfär lika många låginkomsttagare som höginkomsttagare som utnyttjar RUT-avdraget. Sedan tidigare vet vi att reformen skapat många tusen nya "vita" jobb.
Samma dag som Almegas rapport presenteras meddelar oppositionen att man är överens om att avskaffa RUT-avdraget om man vinner valet. Utmärkt timing för detta besked tycker jag. Den striden tar vi gärna i valrörelsen från Alliansens sida.
2010-03-02 Filmsekvens visar glaciäravsmältning på Grönland
I går fick jag en intressant filmsekvens via e-post från professor Sören Rysgaard på Climate Research Centre i Nuuk på Grönland, som vi ju träffade förra veckan. Vid det tillfället fick vi se denna film och nu kan jag lägga ut den på bloggen.
Filmen visar hur det ser ut när en glaciär smälter, man fotograferar glaciären en gång per timma och kör sedan filmen i mångdubbel hastighet. Då ser man tydligt hur hela glaciären rör sig ut mot fjorden. Just denna glaciär, Kangiata Nunâta Sermia, nära Nuuk, släpper mycket stora mängder is utan att glaciärkanten flyttar sig. Ny is fyller på hela tiden, och glaciärens kant är i princip oförändrad. Klicka på bilden för att se hur det ser ut när en glaciär smälter!
2010-03-01 Samtal i barnomsorgen
I dag har jag varit på mitt andra återbesök i Moderaternas stora besöksprojekt "Välkommen till verkligheten". Denna gång träffade jag på nytt personal på Snickaregårdens förskola i Kinna, som jag besökte i december 2008. I dag hade jag med mig en rapport om resultatet av Moderaternas besök på 445 olika enheter inom barnomsorgen runt om i Sverige. Vi har tillsammans träffat 1.454 anställda inom barnomsorg och förskola, och det är många viktiga synpunkter som kommit fram. Återbesöket idag var precis lika givande som det första besöket, och man blir väldigt väl emottagen när man kommer på besök på detta sätt. I kväll ska jag träffa mina moderata kommunpolitiska vänner i Mark och diskutera kommunala valfrågor, och det kommer säkert att finns med en del som rör just förskolan.
2010-03-01 Allianspolitiken har gynnat löntagarna
Detta är rubriken på en debattartikel i Borås Tidning idag där jag svarar en (S)-debattör. Jag konstaterar att Alliansens politik på många sätt gynnat löntagarna - sänkta skatter, bättre arbetsmarknadspolitik, tryggare energiförsörjning och stabilare statsfinanser som ger fortsatt låga räntor. Det stora hotet mot löntagarnas ekonomi är en oenig opposition som vill ta bort hela eller delar av jobbskatteavdraget efter valet i höst, och därmed kraftigt höja löntagarnas skatt.
2010-03-01 Krisen på 1990-talet bör vara en varningsklocka
I ett debattsvar i helgen diskuterar jag 1990-talskrisens orsaker med Arne Kjörnsberg (S), tidigare ledamot i finansutskottet och skatteutskottet i riksdagen. Kjörnsberg skyller 1990-talskrisen på den borgerliga regering som då styrde. Jag ger honom svar på tal och påpekar att de flesta bedömare, inklusive tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt (S) menar att det var slarvig politik under 1980-talet som bäddade för krisen på 1990-talet. Och från 1985 och framåt satt just Arne Kjörnsberg i de två viktigaste riksdagsutskotten som hade ansvar för dessa frågor. Jag tycker därför att lite självkritik vore klädsam.
Jag påpekar också att vi kunde haft en liknande kris på nytt i Sverige idag om vi lyssnat på Socialdemokraternas råd om mycket mer pengar till allt och alla under den senaste finanskrisen. Med Alliansens ansvarsfulla politik har Sverige tvärtom kommit igenom krisen starkare än de flesta andra länder i Europa.
Brottsförebyggande rådet presenterar idag en rapport över antalet anmälda och uppklarade brott. Under 2009 uppklarades 38% av alla anmälda brott, jämfört med 35% 2008 och 33% 2006.
Andelen uppklarade brott är den högsta på över 15 år. Samtidigt har antalet anmälda brott ökat.
Miljöpartiet säger ofta att de blivit ett mer moget parti som tar ansvar och är realistiska. Ibland stämmer detta, och emellanåt stödjer Miljöpartiet Alliansens förslag inom olika områden. Själv har jag bara gott att säga om Miljöpartiet i Marks kommun som jag samverkade med på ett utmärkt sätt under åren 2002-2006. Men när jag läser huvudförslagen i Miljöpartiets valplattform för riksdagsvalet kan jag konstatera att man nu återgår till sin gamla flummiga politik med märkliga förslag som dessutom inte går ihop ekonomiskt.
Satellitbilden visar Nord- och Sydkorea en alldeles vanlig natt. Ljusa partier är områden där belysning lyser upp nattmörkret. I Syd ser man hur ljust det är i området runt huvudstaden Seoul och i stora delar av landet. I Nordkorea är det helt mörkt, förutom en liten ljusprick över huvudstaden Pyonyang.
Oppositionen, LO och PRO har en minst sagt märklig logik när det gäller beskattning av löntagare respektive pensionärer. Å ena sidan påstår Oppositionen, uppbackad av främst LO-ledningen, att jobbskatteavdraget inte är värt något alls för löntagarna, eftersom bland annat höjda avgifter till facket och a-kassan äter upp alltihop. Man påstår att löntagarna fått betala sina egna skattesänkningar.
Masshysterin kring Earth Hour, dvs jippot att människor runt om i världen ska släcka ljuset på lördag kväll som en "manifestation för klimatet" verkar inte ha någon gräns i år. Detta brickunderlägg från McDonalds är bara ett exempel.
Regeringen presenterade igår äntligen det efterlängtade förslaget om att små aktiebolag och handelsbolag ska få välja om bolaget ska ha en revisor eller inte. Förslaget, som ska skickas till lagrådet för granskning, syftar till att de mindre bolagen så långt som möjligt ska få avgöra vilka tjänster som bolagen behöver för sin organisation och förvaltning. Förslaget stämmer väl med det jag själv föreslog i en 
Oj vilken uppståndelse det blev efter justitieminister Beatrice Asks uttalanden på ett seminarium förra veckan om övergrepp mot barn och ungdomar. Jag var med och lyssnade, tillsammans med min son Niklas. Han var ju prao i riksdagen under veckan och fick chans att prata lite med ministern före seminariet och ta ett foto. Det var strax före det omtalade uttalandet om hur misstänkta sexualbrottslingar skulle kunna straffas.
Gårdagens klimatseminarium, som främst hade fokus på förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC, väckte starka känslor. I panelen fanns företrädare för olika synsätt både när det gäller klimatfrågan i allmänhet och förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC i synnerhet. Bland åhörarna fanns ett tiotal riksdagsledamöter och politiska tjänstemän, men de flesta åhörarna var externa gäster, flera av dem kända röster i klimatdebatten, och många av dem hade mycket bestämda åsikter i frågorna. 
Pettersson och Stilbs hade, föga förvånande, en helt anan syn på saken. Pettersson ansåg att fortsatt ökande koldioxidhalter inte medför ett varmare klimat eftersom effekten är logaritmisk, dvs starkast i början, medan effekten avtar efterhand som atmosfären mättas av koldioxid. Han menade också att IPCC är ett politiskt organ som genom sina misstag ”skjuter grundskott mot hela klimatforskningen” och riktar ett ”hårt slag mot hela den naturvetenskapliga forskningen”. Pettersson efterlyste en bredare klimat- och miljödebatt och ansåg att klimatdebatten tar fokus från alla andra viktiga miljöfrågor. Pettersson varnade också för nästa istid och menade att även om vi skulle få en viss global uppvärmning så var det mest av godo eftersom det skulle kunna motverka eller fördröja en ny istid. Stilbs ägnade sitt anförande mest åt att diskutera IPCC:s trovärdighet och riktade besk kritik när han tyckte att IPCC borde försöka förutsättningslöst analysera hela det komplicerade klimatsystemet och inte endast söka bevis för mänsklig klimatpåverkan och selektera fakta för att få fram ”rätt” resultat.
De senaste två veckorna har min son Niklas följt mig och mitt arbete i riksdagen som praoelev. Han är därmed den tionde praoeleven jag haft besök av denna mandatperiod.
I onsdags skrev min moderate riksdagskollega Ann-Charlotte Hammar i ett debattinlägg i 
Dagens omröstning om ett uttalande om folkmord 1915 kantades som sagt av en del stök. Båda sidor i den infekterade debatten fanns på läktaren, och riksdagshuset var fyllt av extremt många poliser. Här sitter ett 20-tal poliser samlade och väntar på att voteringen ska vara slut så att man kan hålla ordning när åhörarna lämnar riksdagen.
I dag lyssnade jag på ett seminarium om genusvetenskap och jämställdhetspedagoger, med fokus på frågan om jämställdhet i skolan. Deltagare var SACO:s ordförande Anna Ekström (ordförande i den av regeringen tillsatta Delegationen för jämställdhet i skolan) och den kända antifeministen Tanja bergkvist, samt den socialdemokratiske riksdagsledamoten Carina Hägg. Debattledare var Sivert Öholm. (På bilden Anna Ekström och Sivert Öholm)
Nu visar det sig att det inte bara är det framgångsrika RUT-avdraget som oppositionen vill avskaffa. Även ROT-avdraget för byggnadsarbeten ska bort. Skatteverket har granskat hur många svenskar som hittills använt ROT- och RUT-avdrag. Om man räknar om deras siffror på helårsbasis tyder det på att över 230.000 svenskar per år använder RUT-avdraget och över 600.000 per år använder ROT-avdraget. Nio av tio svenskar vill behålla ROT-avdraget.
Den kalla vädret har startat en debatt om de höga elpriserna.
Regeringen kan inte i någon större utsträckning påverka marknadspriset på el, däremot kan man verka för en bättre energieffektivitet. Timmätning av el är en utmärkt idé, och kan säkert hjälpa konsumenterna att spara lite av sin elkostnad. Men detta löser inte huvudproblemet. Det man glömmer i debatten är att det svenska elpriset är ordentligt uppblåst till följd av en extremt hög beskattning.
Oppositionen hävdar ständigt att kommunerna går på knäna, att man måste skära ned kraftigt och att massor av kommunanställda sägs upp. Detta är inte sant! Antalet uppsagda inom kommusektorn är mycket begränsat, de flesta varsel har inte genomförts. De flesta som sagts upp är lärare inom grundskolan till följd av kraftigt minskade barnkullar, och det har ingen direkt koppling till konjunkturen. Att uppsägningar inte genomförts i någon större omfattning beror till stor del beror detta på extra pengar från regeringen. I dag kom siffror från 
