Blogg april 2009

2009-04-30 Dagens klimatfråga:

Koldioxid eller solaktivitet - Vilken förklaring är mest logisk?


Jag är själv både naturvetare och jurist. För mig är logiska förklaringar mer lockande än ologiska.

I figuren till vänster visar den svarta kurvan temperatur- förändringen på Arktis (Norra halvklotet) de senaste 130 åren. Den diagonala röda kurvan visar ökningen av koldioxid i atmosfären. Den ojämnare röda kurvan ("sun") visar förändringarna i solaktiviteten över åren.

När koldioxidförespråkarna förklarar den globala uppvärmningen säger de ofta att koldioxidhaltens ökning är den enda rimliga förklaringen, och att det inte finns någon mer sannolik förklaring. För mig framstår det tvärtom som om det finns en mycket tydligare koppling mellan solaktiviteten och temperaturen än mellan koldioxiden och temperaturen. Den som är av en annan mening är välkommen att förklara hur man resonerar.

Dagens fråga är given: Vilken förklaring känns mest sannolik som förklaring på temperaturens förändringar när man ser denna bild - koldioxiden eller solaktiviteten?







2009-04-30 Nedrustning av skolan - eller en anpassning till verkligheten?

I artiklar och uttalanden beskyller socialdemokraterna regeringen för att medverka till "nedrustning av skolan" genom att inte tillföra kommunerna ännu mer pengar. Varje stängd skola eller uppsagd lärare tolkas som sämre kvalité i skolan och som ett slag mot eleverna. Men är det verkligen så?

Häromdagen kunde vi läsa i Borås Tidning att en av stadsdelarna i Borås har 87 färre barn i förskoleåldern till hösten än man haft detta läsår. I mina barns skola finns det i år bara två parallellklasser i årskurs sju på högstadiet. För några år sedan fanns det hela fem parallella klasser. Faktum är att barnkullarna i Sverige minskat kraftigt de senaste åren. De rekordhöga födelsetalen från början av 1990-talet gav en stor ungdomspuckel som snart passerat genom hela skolsystemet. Förskolan, Grundskolan och Gymnasieskolan behöver därför anpassas till de mindre elevkullarna i många kommuner. Nu i lågkonjunkturen måste de kommuner som inte tidigare planerat för en sådan anpassning snabbt ta tag i detta för att få ekonomin att gå ihop. Det medför i vissa fall stängda skolor, färre lärare och ibland sammanslagning av klasser. För den som med kort varsel drabbas av detta är det givetvis jobbigt. Men det beror i så fall på att kommunerna inte orkat ta tag i detta tidigare - då hade man haft den framförhållning som behövs för att klara förändringarna utan att det går ut över eleverna.

När det gäller resurser så kan man naturligtvis inte heller säga att en nedlagd skola eller minskad personalstyrka med automatik innebär försämrad undervisning. Man måste se de resurser som finns i förhållande till antalet elever. Om eleverna blir färre kan lärartätheten faktiskt bli högre trots att några lärare tvingas sluta. Något att tänka på när man hör den politiska oppositionen tala om nedrustning av skolan. Att använda massor av skattebetalarnas pengar - statliga eller kommunala - för att till varje pris behålla halvtomma skolor och alltför små klasser kan knappast vara ett sätt att värna om välfärden. De pengar som nu sparas in på skolan behövs om inte annat för att stärka andra delar av välfärden. När elevantalet ökar igen i framtiden är det dags att utöka verksamheten igen.



2009-04-29 Falsk och oansvarig (S)-retorik

Idag kom oppositionspartiernas budgetmotioner, som svar på regeringens vårproposition. Inte heller denna gång lämnar oppositionen något gemensamt besked utan lägger tre olika motioner. Jag skall återkomma med lite jämförelser mellan oppositionspartierna när jag satt mig in närmare i förslagen. Men så här långt är min bild av socialdemokraternas utspel när det gäller arbetsmarknadspolitiken att det mest verkar handla om vackra ord - trots alla dyra löften. Huvudbudskapet verkar vara ett löfte om "100.000 jobb och praktikplatser". Formuleringen är intressant - man kan ju fundera över hur mycket det blir av varje? Antagligen mest praktikplatser. Det skall i så fall jämföras med regeringens satsning på 10 miljarder extra på arbetsmarknadspolitik för ca 250.000 arbetslösa, varav en stor del skall gå till att finansiera just praktikplatser(!). Sossarnas löfte när det gäller just arbetsmarknaden imponerar därför inte speciellt mycket i ett läge där arbetslösheten riskerar att omfatta närmare 500.000 personer.

Och så är det det här med finansieringen. På varje område i statens budget lägger de mera pengar än regeringen. Allt detta skall tydligen betalas genom höjd förmögenhetsskatt för de största förmögenheterna, höjd fastighetsskatt för villor taxerade över 5 miljoner och höjd inkomstskatt för den som tjänar över en miljon. I vart fall om man skall tro pressmeddelande och debattartiklar idag. Och visst låter väl förslaget att bara klämma åt dem med de allra högsta inkomsterna och förmögenheterna lagom populistiskt och socialistiskt för att elda de fåtaliga demonstranterna på 1 maj? Problemet är bara att multimiljonärerna är så få att de höjda skatterna inte lär räcka till ens en bråkdel av alla nya utgifter. Detta inser givetvis socialdemokraterna och säger därför lite diffust i slutet av sin artikel i DN Debatt idag att behovet av ytterligare skattehöjningar inte kan uteslutas. Så är det givetvis - skall man finansiera alla sina dyra löften krävas antingen mycket kraftiga höjningar av inkomstskatten för vanliga löntagare eller kraftig nedskärning av välfärden. Detta vet socialdemokraterna, men man döljer problemet att få sin politik att gå ihop ekonomiskt genom att tala om höjd skatt för miljonärer och extremt rikt folk. Den bluffen kommer nog att avslöjas ganska snabbt. Det räcker exempelvis att skrapa lite på ytan i socialdemokraternas budgetförslag för att se att man också vill ta bort tredje steget i jobbskatteavdraget, dvs höja skatten för alla löntagare. Men just detta förslag är inget man talar högt om i media idag...undrar varför?



2009-04-29 Dagens klimatfråga:

Skulle det kunna vara solens aktivitet som styr jordens temperaturförändringar?



Denna figur visar enligt professor Lars Bern att IPCC:s teoretiska datormodeller för AGW (alltså en av människan orsakad kraftig global uppvärmning) inte stämmer med verkligheten. Den gröna linjen visar den mycket långsamma naturliga globala uppvärmning som helt enkelt innebär en återhämtning från lilla istiden. Den gula kurvan är solens cykler med hög och låg aktivitet som rör sig runt den gröna linjen. På 1960-talet skrämdes "experterna" med att vi var på väg mot en ny istid, eftersom temperaturen sjönk. Runt 1990 började experterna i stället tala om den globala uppvärmningen eftersom temperaturen steg. Men enligt Lars Bern så handlar det bara om upprepade vågrörelser i solens aktivitet, och har inget alls med koldioxidutsläpp att göra. Solen går nu återigen in i en lugnare fas, och det märks på den globala temperaturen som nu sjunker igen, vilket leder till kallare och mer snörika vintrar som den vi just upplevt.

FN:s klimatpanel IPCC däremot förlänger i sina datormodeller helt enkelt på ett ganska extremt sätt kurvan över den nyligen avlsutade höga solaktiviteten enligt den tjocka röda kurvan, med ett intervall mellan de två tunna röda kurvorna. Detta scenario har man skapat enbart genom att konstruera komplicerade datormodeller. Professor Bern och andra kritiker menar helt enkelt att dessa modeller inte har något alls med verkligheten att göra, och att det kommer att bli allt svårare för IPCC att stå kvar vid sina dramatiska prognoser för varje år som går framöver med sjunkande temperatur.

Så dagens provocerande klimatfråga blir om det skulle kunna ligga något i att det är solcyklerna och inte koldioxidutsläppen styr den globala temperaturen, och att temperaturen i så fall kommer att fortsätta ned de kommande decennierna - oavsett vad vi gör åt koldioxidutsläppen?

I morgon kommer fler funderingar kring det här med solaktivitetens eventuella betydelse för temperatur och klimat.



2009-04-29 Blandade signaler från småföretagen

Småföretagsbarometern, som publiceras av Företagarna och Swedbank, visar att konjunkturen har försvagats i samtliga regioner och samtliga branscher, och nu är den sämsta sedan 1992. Situationen är värst inom tillverkningsindustrin, men även tjänstesektorn dämpas nu avsevärt. I Västra Götaland är läget något bättre än riksgenomsnittet. Mest positiv framtidstro har man i Skaraborg, sämst i Bohuslän/Dalsland, och Sjuhärad ligger någonstans mittemellan. 60 procent av företagen anser sig trots det svåra läget ha goda expansionsmöjligheter på sikt, och 32 procent av småbolagen i Västra Götaland ser dagens kris som en möjlighet att intensifiera satsningar på nya produkter och tjänster.

I en annan undersökning, opinionsinstitutet Skops mätning av företagens aktiviteter och förväntningar, visar det sig att det har blivit mer att göra i de mindre företagen än för tre månader sedan. Men det gäller bara företag med färre än 50 anställda. Bland de större har 25 procent mindre jobb är tre månader tidigare. De flesta företagen tror att läget är oförändrat de närmaste sex månaderna, vart tredje att de får mer att göra och en tiondel fruktar att läget blir sämre. Personalbehovet ökar något. Nu vill 17,5 procent anställa fler — tre procentenheter mer än i februari. 8,9 procent vill skära ner på personalen. Det är 1,4 procentenheter mindre än vid förra mätningen. 73,7 procent räknar med att behålla personalstyrkan oförändrad. Det är de små företagen som vill anställa mer folk, medan de större planerar för personalminskningar.

Dessa två undersökningar förstärker den bild jag får när jag träffar företagare och deras organisationer eller lyssnar på börsanalytiker och ekonomer. Den allra värsta paniken och chockartade tvärbromsningen inom näringslivet under vintern verkar äntligen släppa, och många börjar nu se framåt i stället. Om vi passerat botten och ser början på en långsam vändning uppåt återstår att se, men man kan ju alltid hoppas.



2009-04-28 Vilsna miljöpartister

Miljöpartiets ena språkrör, Peter Eriksson, skriver idag i en artikel på Politikerbloggen att om inte oppositionen får egen majoritet efter nästa val öppnar han för ett samarbete med mittenpartierna i Alliansen. Han påpekar i media också att Miljöpartiet faktiskt styr ihop med de borgerliga partierna i Region Skåne och i många kommuner (exempelvis flera kommuner i Sjuhärad, inklusive Borås). Fast oss moderater gillar han tydligen inte...

Mona Sahlin vägrar att kommentera Peter Erikssons utspel. Det kan man ju förstå. När Sahlin nu lagt hela sin personliga prestige i att samla ett regeringsunderlag med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och för detta straffats hårt av väljarna, måste det ju kännas lite tungt att Miljöpartiet samtidigt öppnar för andra lösningar. Kanske är detta Miljöpartiets protest mot tankarna på ett regeringssamarbete med Vänsterpartiet? Eller kanske bara en oro för oppositionens opinionssiffror?

Oavsett vilket - oppositionen spretar åt alla håll i de flesta politiska frågor och även i synen på sitt interna samarbete. Efter Peter Erikssons utspel spretar det om möjligt ännu mer...



2009-04-28 Dagens klimatfråga:

Pågår det verkligen en dramatisk global uppvärmning?



Att ställa denna fråga är givetvis som att svära i kyrkan. Jag får ständigt höra att "vetenskapen är helt enig", den globala uppvärmningen pågår, och den drivs av människans koldioxidutsläpp. Den som är av en annan mening är inte seriös och har inte förstått allvaret. Det intressanta - och lite skrämmande - är att jag träffar så många etablerade, erkända och erfarna forskare som så fullständigt sågar koldioxidteorierna. Det finns också de som menar att det inte ens pågår någon global uppvärmning av betydelse, utöver den mycket långsamma underliggande uppvärmningen som helt beror på att vi befinner oss mellan två istider och just nu har en långsam återgång till normala temperaturer efter den senaste "lilla istiden".

Figuren ovan visar vinterisbeläggningen (lila) och snötäcket (vitt) på Norra halvklotet, dels den 17 januari 1980, dels den 18 januari 2009. Man ser tydligt att istäcket har i stort samma utbredning, trots att det är 29 år mellan bilderna. Men man ser också att snö täcker nästan hela norra halvklotet 2009, men att det var barmark 1980. Dessa bilder är knappast ett bevis på dramatiskt minskande vinterisar eller en dramatisk uppvärmning av klimatet. De förstärker snarare den bild av situationen som jag fick vid mitt besök på Svalbard i höstas, där man talade mer om naturliga variationer i istäcket mellan åren beroende på oväder som skapar tillfälliga varma strömmar, än om en kraftig global uppvärmning.

Så dagens mycket provocerande fråga är om det verkligen pågår en så dramatisk global uppvärmning som IPCC, Al Gore och många av de politiskt korrekta klimatexperterna hävdar?

I morgon kommer en ny provocerande klimatfråga!



2009-04-27 Håller klimatteorierna?

I förra veckan deltog jag i ett klimatseminarium i Riksdagen där bland annat professor Lars Bern från Chalmers Tekniska Högskola medverkade. Lars Bern disputerade på en avhandling om matematisk modellering av kemiska processer, och var under 1970-talet projektledare för Volvos Metanolprojekt. Bern har även varit VD för Ångpanneföreningen, VD för Svenska Miljöinstitutet IVL, VD för Incentive, Senior rådgivare i miljöfrågor ABB inför Rio -92, Ordförande i Det Naturliga Stegets miljöinstitut, tidigare ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens miljökommitté och är idag ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA. Lars Bern är en riktig tungviktare i miljödebatten och har länge varit engagerad i miljöfrågorna. Han tillhör idag den växande skara av vetenskapsmän som jag träffar i olika sammanhang som avfärdar den rådande AGW-teorin (teorin om att människan orsakar global uppvärmning genom utsläpp av koldioxid).

Jag lyssnade med intresse på Lars Berns föredrag och det väckte en del tankar och frågor som jag vid tillfälle hoppas kunna ställa till företrädare för den andra sidan i debatten. Tyvärr verkar det som om en hel del av de "klimatfakta" vi får oss till del i massmedia består av tillrättalagda siffror, missvisande utsnitt ur diagram, förstoringar i diagram för att förstärka budskap och ibland ren desinformation eller rent ologiska argument. Under denna vecka, med början i morgon tisdag, kommer jag varje dag på bloggen att presentera en av Lars Berns bilder från föredraget, med kommentarer och frågeställningar. Var och en som läser får döma själv, och den som har en bra och logisk invändning mot Lars Berns argumentation är välkommen att höra av sig! Jag tar som vanligt inte definitiv ställning för eller mot de CO2-teorier som FN:s klimatpanel IPCC står bakom, men måste medge att jag blir alltmer tveksam till tillförlitligheten i deras teoretiska datormodeller, och jag har själv mycket svårt att hitta hållbara argument som kan slå hål på Lars Berns kritik.

Jag har många gånger de senaste åren framfört att det viktiga är att vi skapar en öppen debatt kring klimatfrågan. Om några veckor kommer jag tillsammans med ett antal andra riksdagsledamöter att anordna ett klimatseminarium i riksdagen med företrädare för båda sidor i klimatdebatten. Bland annat har vi fått klart med deltagande från ett par av de mest välkända utländska klimatskeptikerna, som skall diskutera med några av de mest kända svenska förespråkarna för IPCC:s teorier. Det kommer att bli en riktig tungviktsmatch som kan bli en mycket intressant, och ge tillfälle att lyfta en del av de frågor som Lars Berns föredrag medförde. Mer om seminariet senare!



2009-04-27 Förbjud manlig omskärelse i stället för att subventionera den!

I dag säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att alla landsting bör erbjuda religiös omskärelse av pojkar. Orsaken sägs vara att i dag tvingas många föräldrar som vill låta omskära sina pojkar vända sig till någon utanför hälso- och sjukvården då många landsting bara erbjuder omskärelse av medicinska skäl. Enbart 10 av 21 landsting omskär av religiösa skäl.

Personligen tycker jag detta förslag är både märkligt och upprörande. I tider då landstingens ekonomi är ansträngd, personalen inte räcker till och regeringen satsar stora extrapengar för att korta vårdköerna skall vi givetvis inte lägga resurser på skattefinansierade kirurgiska ingrepp som helt saknar medicinsk betydelse utan endast utförs av religiösa skäl. Staten skjuter till miljarder till landstingen på grund av finanskrisen - då är det minsta man kan begära att dessa pengar används till medicinskt motiverad sjukvård och inget annat!

Visst är det närmast omöjligt att jämföra effekterna och lidandet av kvinnlig och manlig omskärelse, dessa två ingrepp spelar i helt olika divisioner. Kvinnlig omskärelse är ett fruktansvärt hemskt och plågsamt ingrepp med svåra komplikationer och problem resten av livet för de flickor som drabbas. Med all rätt är detta förbjudet i svensk lag. Men inte heller manlig omskärelse sker utan smärta och obehag för de pojkar som utsätts för detta onödiga ingrepp, och risken för komplikationer är inte försumbar. Skattebetalarna skall självklart inte subventionera sådana ingrepp, och de landsting som idag utför detta borde omedelbart upphöra med denna "service". Om det är något lagstiftaren skulle göra i denna fråga vore det väl snarare att förbjuda även manlig omskärelse i lag. Varför skall samhället acceptera att unga pojkar medvetet stympas på grund av religiösa skäl?



2009-04-26 Hur mycket skall staten styra AP-fonderna?

Förra veckan beslutade regeringen om nya riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande ("Riktlinjerna för statligt ägda bolag") och om nya riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare i AP-fonderna ("Riktlinjer för AP-fonderna").

När det gäller statligt ägda bolag anges i riktlinjerna ersättningsprinciper för ledande befattningshavare, som bland annat innebär att ett stopp för rörliga löner. Riktlinjerna gäller givetvis alla företag där staten har ett bestämmande inflytande, men även företag där staten direkt eller genom ett företag är minoritetsägare. I dessa fall innebär riktlinjerna att regeringen i dialog med övriga ägare bör verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt.

Riktlinjerna för AP-fonderna innebär ett stopp för rörlig lön till de ledande befattningshavarna i fonderna. De säger vidare att AP-fonderna i företag där fonderna direkt eller indirekt är delägare bör verka för att de ersättningsprinciper som framgår av riktlinjerna och som motsvarar principerna för statligt ägda bolag tillämpas så långt som möjligt.

Regeringens riktlinjer har skapat en intern debatt inom Alliansen den senaste veckan. Kritikerna menar att regeringens beslut att på detta sätt försöka påverka AP-fondernas agerande är olämpligt, och i värsta fall skulle kunna bana väg för politiska pekpinnar för AP-fonderna även när det gäller vilka bolag man skall placera sina pengar i, vilket skulle kunna försämra pensionernas utveckling. Andra menar att det är på tiden att staten via AP-fonderna äntligen tar ett ägaransvar och aktivt motverkar orimliga bonusar, vilket snarare är ett sätt att förbättra avkastningen för pensionsspararna.

För egen del lutar jag åt den senare åsikten. AP-fondernas självständighet när det gäller placeringar måste självklart värnas. Politikerna skall självklart inte försöka styra de placeringar som AP-fonderna gör. Men regeringens riktlinjer när det gäller rörliga löner och bonusar påverkar knappast denna självständighet, eftersom riktlinjerna inte avser hur AP-fondernas pengar skall placeras - det är fortfarande fondstyrelserna som beslutar om detta. Riktlinjerna säger endast att AP-fonderna i de bolag där man väljer att placera pensionsspararnas pengar också bör verka aktivt på bolagsstämmorna för rimliga villkor och motarbeta orimliga bonusar. Det tycker jag är rimligt. Riktlinjerna är samtidigt till fördel för pensionsspararna eftersom oskäliga bonusar till AP-fondernas ledning eller i de svenska börsbolagen givetvis drabbar pensionsspararna negativt eftersom det äter upp en del av den avkastning som i stället borde läggas till pensionskapitalet.

Jag tror faktiskt att svenska folket förväntar sig att staten och AP-fonderna skall verka för att ta sitt ansvar som ägare i börsbolag, precis som stora försäkringsbolag och fonder bör göra detsamma för sina ägares bästa. Jag har mycket svårt att se att detta skulle kunna uppfattas som en politisk styrning av hur AP-fondernas pengar skall placeras, eller öka risken för politiska pekpinnar rörande själva placeringen i framtiden.

Om jag skulle ha någon invändning mot riktlinjerna skulle det väl snarare vara det absoluta stoppet för rörliga lönedelar. Som jag tidigare framfört på bloggen tycker jag sådana kan vara befogade i skälig omfattning och om de är tydligt kopplade till resultat och prestation. Men i det läge vi nu är där bonussystemen spårat ur fullständigt är det kanske bra att (för en tid?) säga stopp och fundera över hur systemen i en framtid eventuellt kan konstrueras för att uppfattas som rimliga och skäliga? Jag tycker också det är tilltalande om hela personalen i ett företag i så fall omfattas av eventuella bonussystem, och inte bara den högsta ledningen.



2009-04-24 Det ser lovande ut!

Efter Elfsborgs seger mot Malmö i förrgår och att övriga resultat gick Elfsborgs väg i går ligger nu gulsvart tvåa i den allsvenska tabellen, och är nu dessutom enda obesegrade laget efter fem omgångar. En riktigt bra start på årets allsvenska, och det är kul att vara gul!

Det är väldigt tätt mellan matcherna nu, och Elfsborg har flera viktiga spelare skadade. Elfsborgs ganska breda trupp är värdefull just nu. I morgon spelar Elfsborg cupmatch mot Ljungskile. Sedan följer flera allsvenska matcher med täta mellanrum. Det är alltid jobbigt att vara favoriter, och nästan alla har tippat att Elfsborg skall ta guld i år. Det gör att alla vill besegra gulsvart. Det kommer att bli en väldigt tuff säsong, och man kan bara hoppas att det skall räcka ända fram.





2009-04-23 Paneldiskussion om framtidens a-kassa

Under hela förmiddagen idag har jag deltagit som regeringssidans representant vid en utbildningsdag som anordnades av A-kassornas Samorganisation, SO, för personal på de olika a-kassorna. Det blev bland annat en hård paneldebatt där inte minst de politiska alternativen jämfördes när det gäller a-kassan.

Jag konstaterade bland annat att oavsett vad man tycker om de förändringar som gjorts i a-kassan så konstaterar IFAU (Instututet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering) att regeringens samlade arbetsmarknadspolitik - inklusive åtstramingen i a-kassan - har medfört en lägre underliggande arbetslöshet på mellan 50.000 och 100.000 personer, oavsett konjunkturläge. En återgång till gamla regler skulle därmed öka arbetslösheten, och personligen tycker jag den är fullt tillräckligt illa som den är. Jag tycker också det vore fel att prioritera att använda statens knappa resurser för att sänka avgifterna till a-kassan för dem som jobbar. De har både fått ökade reallöner och sänkt skatt, och borde rimligen ha råd att betala sin a-kasseavgift. Statens pengar bör i stället användas för att motverka arbetslöshet och stötta dem som mister jobbet. När det gäller förändringar i a-kassan framöver framhöll jag att regeringen nu genomför en del åtgärder som gör det snabbare och enklare att bli medlem i en a-kassa, förändringar som a-kassorna önskat under många år, och som nu Alliansregeringen äntligen genomför. I övrigt är det bara att beklaga att så många lämnat a-kassan. Min övertygelse är att mycket av detta beror på oppositionens och vissa fackliga företrädares svartmålning av den svenska a-kassan - vem vill bli medlem i en a-kassa som utmålas som värdelös och dyr? Sanningen är ju att den svenska a-kassan är bland de mer generösa i Europa och att löntagarna fått skattesänkningar som flera gånger om kompenserar för den höjda avgiften. Nu är det tid för LO-ledningen och den politiska oppositionen att ta lite ansvar och sluta svartmåla a-kassan och i stället ställa upp och hjälpa oss att sprida budskapet till löntagarna att a-kassan faktiskt är en viktig försäkring i de bistra tider vi lever i!

Min motdebattör, Patrik Björck (s) upprepade som vanligt sitt mantra om "80% i ersättning till 80% av löntagarna". Jag påpekade att (s) faktiskt bara utlovar att höja taket till 980 kronor per dag, vilket långifrån gör att löftet om 80% till 80% uppfylls. Ändå kostar detta löfte minst 15 miljarder! Skall man sedan sänka avgiften också tillkommer ett stort antal miljarder till. Att de övriga två oppositionspartierna har helt andra förslag gör ju inte heller att trovärdigheten i löftena imponerar. En av de forskare som också fanns på plats i panelen påpekade att socialdemokraternas förslag knappast skulle rymmas inom statens utgiftstak, och att detta är ett stort problem för socialdemokraterna.

Det är nog ingen vild gissning att tro att A-kassan fortsätter att vara en het politisk fråga resten av mandatperioden också. Att kritisera regeringen kostar inget, men det är betydligt svårare för oppositionen att presentera ett bättre förslag som inte ökar arbetslösheten och dessutom ryms inom statens budget...



2009-04-22 Läge för statligt stöd?

I kväll har jag träffat företrädare för alla de stora svenska bilföretagen - Volvo PV, Volvo AB, Saab och Scania, samt företrädare för underleverantörerna. Det var Bil Sweden som bjöd in till en aktivitet via Riksdagens fordonstillverkargrupp. Förutom allmänna frågor kring konjunkturläget och problemen inom fordonsindustrin var givetvis en given punkt dagens varsel i AB Volvo. Företaget varslade ju ca 1.500 personer idag. Representanter för bilföretagen framförde under kvällen bland annat önskemål om statligt stöd för vidareutbildning av personal som alternativ till uppsägning.

När jag nu är tillbaka på arbetsrummet läser jag om statsministerns kritik mot AB Volvo. Han ifrågasätter att ett företag som nyligen gav aktieägarna en utdelning på 4 miljarder kronor samtidigt begär statligt stöd för att klara verksamheten. Dessutom berättar Aftonbladets E24 att AB Volvo, som varslat 8.000 personer det senaste året, köper in två nya flygplan för 850 miljoner för att flyga sin ledningsgrupp. Samtidigt beklagar man sig för att staten inte lämnar tillräckligt stora stöd till fordonsindustrin.

Visst är det svårt att få ekvationen att gå ihop. Jag är stolt över vår regering med statsministern i spetsen som faktiskt vågar stå upp och värna om skattebetalarnas pengar, trots irritation från både företagsledningar och fackliga organisationer. Alla måste faktiskt lära sig att prioritera i tuffa tider. Det gäller både politiker och företagsledningar.



2009-04-22 Mer makt och valfrihet för familjerna

För en liten stund sedan röstade riksdagen ja till att införa barnomsorgspeng från den 1 juli 2009. Det innebär att kommunens pengar för förskolan följer barnet, oavsett vilken förskola föräldrarna önskar använda, kommunal eller fristående. Enda undantaget blir om förskolan tar ut oskäliga avgifter "eller om verksamheten på annat sätt medför påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet". Det sista är enligt min mening en något olycklig gummiparagraf som finns kvar sedan 2006. Den kommer nog tyvärr att tolkas lite olika beroende på kommunernas politiska majoritet och hur man ser på det här med valfrihet och alternativ.

Samtidigt avskaffas tillståndskravet från Skolverket för fristående förskolor och fritidshem. I stället skall kommunerna vara skyldiga att godkänna all verksamhet som uppfyller de krav på kvalitet och säkerhet som ställs på motsvarande offentlig verksamhet. Det är sedan upp till föräldrarna att välja vilken verksamhet man vill utnyttja.

Lagen blir nu också tydlig med att även familjedaghem skall beviljas tillstånd och få del av barnomsorgspengen, och man får också rätt till ersättning för egna barn om man tar emot lika många barn utifrån i sitt familjedaghem.

Riksdagen tog också beslut om att kommunerna skall erbjuda avgiftsfri förskola minst tre timmar per dag för alla barn från tre års ålder. Reformen gäller från den 1 juli 2010 för att ge kommunerna framförhållning, och regeringen tillför samtidigt pengar till detta som skall täcka hela kommunernas kostnad. Beloppet har diskuterats fram i samförstånd med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och innebär alltså att kommunerna inte kommer att drabbas av några extra kostnader på grund av reformen.

Dagens beslut om barnomsorgspeng och förskola från tre års ålder innebär att ytterligare två av Alliansens vallöften nu införs. Ännu lite mer av makten flyttas från politikerna till den enskilde föräldern och familjen. Det känns utmärkt!



2009-04-22 Tillfälliga skattehöjningar blir sällan tillfälliga

Det verkar räcka att moderaternas partisekreterare går ut och säger något om att det inte går att utesluta att en eller annan kommun kan tvingas höja kommunalskatten i det extrema konjunkturläge som råder för att det skall tolkas som en omsvängning i den moderata politiken till stöd för höjda skatter! Men självklart ligger den moderata linjen fast. Sedan valet 2006 har många moderatledda kommuner sänkt skatten, och på riksnivå har den moderatledda regeringen gjort kraftiga skattesänkningar främst för dem med normala inkomster. Detta har gett extra ekonomiskt utrymme för hushållen att klara sig nu i sämre tider, och har dessutom motverkat lågkonjunkturen.

De svenska skatterna ligger på en nivå som i normalfallet borde räcka med god marginal. Vi har fortfarande världens näst högsta skattetryck - endast Danmark tar ut mer i skatt. Utrymmet att höja svenska skatter är mycket begränsat om vi skall klara konkurrensen med andra länder. Så den som tolkar Per Schlingsmans uttalande som en rekommendation att höja kommunalskatterna är ganska fel ute. En annan sak är att en enskild kommun i ett extremt läge givetvis kan tvingas höja skatten. Det är inget konstigt - men det bör då givetvis vara en tillfällig åtgärd och inget permanent.

Problemet är bara att alla tillfälliga kommunalskattehöjningar har en tendens att bli permanenta - av rent politiska skäl. Så fort skatten skall justeras tillbaka till tidigare nivå utbryter ett politiskt gräl där vänstersidan påpekar hur många kommunala tjänster inom skola eller äldreomsorg som skattesänkningen teoretiskt sett motsvarar. Och är man kreativ går det alltid att hitta ett skäl att inte sänka skatten.

Den statliga värnskatten är ett annat bra exempel på hur svårt det är med "tillfälliga skattehöjningar". Tanken var den gången (1995) att göra en tillfällig skattehöjning för dem med högst inkomster för att hantera 90-talskrisen, för att sedan ta bort värnskatten igen när det blev bättre tider. Men så har fortfarande inte skett efter 13 år och flera högkonjunkturer - oavsett regering. Mycket på grund av oro för att det skall bli en samhällsdiskussion om att de med höga inkomster får för stor skattesänkning. Detta synsätt, som idag skär genom alla partier i riksdagen, är egentligen väldigt farligt på sikt. Om man inte kan visa att en tillfällig skattehöjning är just tillfällig, och klarar politiskt att uppfylla sitt löfte att avskaffa den tillfälliga skatten utan den klassiska avundsjuke-retoriken att "någon annan får mer i skattesänkning än jag själv", så blir det väldigt svårt att få väljarnas acceptans för en skattehöjning i ett extremt läge. Om man däremot - som exempelvis i Vellinge moderatstyrda kommun, eller Fagerstas vänsterpartistyrda kommun - tillfälligt höjer skatten lite vid behov något enstaka år, men samtidigt visar en trovärdig ambition att behålla en låg skatt eller att efterhand sänka skatten, så får man en stor trovärdighet bland sina kommuninvånare - och på köpet en större handlingsfrihet som kommunpolitiker.



2009-04-21 Dags att riva villan och bygga en ny?

Skulle någon överväga på allvar att betala svenska folket en halv miljon av skattebetalarnas pengar för varje riven villa som är mer än 50 år gammal för att ägaren i stället skall bygga en ny med lägre energiförbrukning? Knappast. Men medge att det skulle få fart på byggindustrin. Tänk vilken fart det skulle bli på elektronikhandeln och vitvaruförsäljningen om vi alla fick 5.000 i skrotningspremie för att skrota alla våra fullt funktionsdugliga datorer, tv-apparater eller vitvaror. Eller tänk om vi alla skrotade vår gräsklippare från förra året och köpte en ny något miljövänligare nu i vår? En tusenlapp i skrotningspremie skulle sitta bra. Det finns knappast någon gräns för hur mycket man skulle kunna ta av skattebetalarnas pengar för att stimulera näringslivet, och ibland få vissa, något oklara, miljövinster på köpet. Så varför inte sätta igång och låta miljarderna rulla?

Okej, kanske en aning skruvade exempel. Men tyvärr inte så orimliga som det låter. Jämför bara med de höga skrotningspremier på bilar som man exempelvis satsat på i Tyskland. Där betalar man motsvarande ca 27.000 kronor för varje skrotad bil som är äldre än nio år, på villkor att man köper en ny max ett år gammal bil i stället. Man konstaterar nu nöjt att det ökat nybilsförsäljningen i Tyskland med 40%. Knappast förvånande - om man betalar så hög premie så kommer givetvis många att ta chansen att skrota bilen, även om denna trots allt är relativt ny, hyfsat miljövänlig och fullt funktionsduglig, och kunde rullat många år till. Tyskland tänker nu satsa ytterligare 5 miljarder Euro på att skrota halvnya bilar, vilket alltså motsvarar över 50 miljarder (!) svenska kronor. Är detta verkligen vettigt och väl använda pengar? Borde kanske Sverige följa efter?

Frågan är väl bara om det är någon vidare bra idé att tvinga skattebetalarna att betala ett högt bidrag till sig själva för att kasta eller förstöra hyfsat ny och fullt fungerande egendom, bara för att gynna en viss industri eller bransch (ibland under tveksam förevändning att man vill gynna miljön)? Skrotningsbidrag från staten är självklart inte gratis - det är ju vi själva som betalar via skattsedeln. Och sedan får vi betala ytterligare för mellanskillnaden för att köpa den nya bil som skall ersätta den som skrotats. För övrigt vet vi som bekant att de flesta bilar som säljs i Sverige är importerade från utlandet. Det betyder att endast en liten del av en svensk skrotningspremie verkligen skulle gynna svensk bilindustri - det mesta skulle tyvärr hamna i utländska bilföretags fickor. Det gör kalkylen ännu sämre för de svenska skattebetalarna.

Även miljönyttan med en skrotningspremie av tysk modell kan ifrågasättas. Den som kör omkring med en 15-20 år gammal bil och inte anser sig ha råd att köpa ny bil lär inte ha råd att utnyttja en skrotningspremie av tysk modell som ju kräver att man köper en ny eller maximalt ett år gammal bil i stället. I stället tvingas man av ekonomiska skäl att fortsätta köra med sin mycket gamla bil. Samtidigt skrotas alltså betydligt nyare bilar bort (i Tyskland nio år gamla bilar), i stället för att komma ut på begagnatmarknaden och erbjuda ett rimligt ekonomiskt alternativ för dem som kör ännu äldre bilar. Resultatet blir att halvnya bilar skrotas ut samtidigt som de äldsta miljöbovarna rullar vidare. Skrotningspremien blir mest en bonus för den som har råd och ändå har tänkt sig att köpa ny bil.

En låg skrotningspremie för att få bort bilvraken från våra vägar och från naturen kan man givetvis diskutera som en ren miljöinsats den dag statsfinanserna tillåter (även om det idag faktiskt är bilförsäljarna själva som har ansvaret för att ta tillbaka uttjänta bilar. Kostnaden är inbakad i nybilspriset). Men extrema bidrag från skattebetalarna enligt tysk modell för att skrota ut fullt funktionsdugliga fordon är naturligtvis nationalekonomiskt vansinne och ett mycket dyrt sätt att hålla produktionen uppe i en industri som länge haft problem med överkapacitet. Det är närmast pinsamt att höra företrädare för bilindustrin åberopa tveksamma miljöargument när alla vet att de bara försöker få olika subventioner för att kunna sälja nya bilar för att överleva. En överdriven utskrotning av halvgamla bilar är självklart ett stort slöseri med resurser som kunde använts bättre till annat. Detta tycker man Tysklands regering borde inse, och jag hoppas innerligt att den svenska regeringen även i fortsättningen står på sig och avvisar kravet på en hög svensk skrotningspremie, även om svensk bilindustri just nu lobbar för fullt för en sådan lösning.



2009-04-20 Extrema ytterligheter i upphovsrättsdebatten

Knappt har den värsta uppståndelsen lagt sig efter domen mot Pirate Bay förrän det visar sig att EU med kort varsel beslutat om en omröstning i parlamentet för att förlänga upphovsrätten för musik från 50 till hela 95 år! Med tanke på att fildelningsförespråkarna inte ens drar sig för att sprida helt nya låtar eller filmer kan man ju fråga sig vilken nytta det skulle vara med en så fullständigt orimlig upphovsrätt? Den som uppfinner något eller får patent för en medicin eller liknande får normalt ett skydd under maximalt 20 år. Varför skall just musik och film får mångdubbelt längre skydd?

Det är egentligen helt sanslöst att se de två extrema ytterligheter som utgör altenativen i debatten kring fildelning och upphovsrätt. På ena sidan en medieindustri som inte skyr några medel för att stärka sina positioner oavsett effekterna för integriteten, och som ställer helt orimliga krav, exempelvis sanslöst lång tid för upphovsrätten. På den andra sidan Pirate Bay och Piratpartiet som tycker det är helt okej att helt enkelt ta vad man vill ha utan att betala, helt utan respekt för de lagar som finns, och som i praktiken helt struntar i upphovsrätten. Inte alldeles lätt att vara politiker och beslutfattare och hitta en rimlig balans mellan dessa extrema linjer...

Moderaternas EU-parlamentariker Cristofer Fjellner kommenterar EU-omröstningen på sin blogg, och beskriver hur fel det är att ytterligare förlänga upphovsrätten, och hur han tänker försöka stoppa förslaget i EU-parlamentet. Jag håller tummarna att han lyckas!

"Förstklassiskt mygel om förlängd upphovsrätt

Känns som att vi har lite av en ketchupeffekt här i Europaparlamentet just nu. Nästa vecka kommer allt på samma gång. Telekompaketet ska röstas om i utskottet."// "Som om det inte var nog blev det igår klart att vi även kommer rösta om förlängningen av upphovsrätten nästa vecka (Crowley). Förslaget är att vi ska förlänga de så kallade inspelningsrättigheterna från 50 till 95 år. Det är ett urdumt förslag! Det enda skälet är att ett litet antal kända artister vars tidiga inspelningar fortfarande säljer, nu börjar närma sig femtioårsgränsen, typ Beatles och Elvis. Och skivbolagen, som äger rättigheterna, har med detta förslag lyckat förhandla till sig en möjlighet att kräma ur ytterligare 45 års intäkter. Förslaget är också kasst eftersom det riskerar att rycka bort det kulturarv som nu är fritt tillgängligt bort från allmänheten. Och varför ska man just ge musikindustrin så extremt långt immaterialrättsligt skydd. Den som finner ett botemedel mot cancer kommer att få sin idé skyddad med patent upp till 20 år. Men för musik vill de att skyddet ska vara 95 år! Immaterialrättsligt skydd är till för att främja innovation. Men, i ärlighetens namn, vilket 25-årig musiker kommer vägra att spela in platta för att han “bara” är garanterad intäkter för plattan till han fyller 75, och inte till han fyller 120? Nej, det är ett urdumt förslag. Inte minst i en tid när hela upphovsrätten är så omdebatterad som just nu!

Att det först igår blev klart att vi ska rösta om frågan i plenum nästa vecka är inte en tillfällighet. Det var en torsdag, den dag då alla ledamöter lämnar Bryssel, loggar ut från det vanliga och kanske kan missa informationen om vad som ska röstas. Och än jävligare är deadlinen för ändringsförslag. Den är satt till tisdag den 21:a klockan 17:00. För att överhuvudtaget kunna föreslå ändringar till förslaget måste man med andra ord före tisdag samla signaturer från 40 andra europaparlamentariker. Normalt hade det varit svårt men just denna vecka är det grymt svårt. För just denna session börjar på tisdag. Det innebär att ledamöterna anländer till Strasbourg strax innan deadlinen. För att sätta stopp för galenskapen måste jag under helgen samla signaturer från 40 europaparlamentariker, som just nu befinner sig i olika europeiska länder. Det är vad jag kallar parlamentariskt fulspel av den högre skolan.

Men än är det inte kört! Mitt huvudalternativ är att tillsammans med ledamöter från liberala gruppen lägga ett ändringsförslag som innebär ett förkastande av hela förslaget. Det blir svårt att finna tillräckligt brett stöd för den linjen i parlamentet, men det kan gå. Vi behöver dock en fallback position. Just nu lutar vi åt att föreslå att inspelningsrättigheterna inte ska vara längre än livslängden på artisten som gjort inspelningen. Det kan i värsta fall vara ett möjligt kompromissförslag. Nu är det hårt jobb som gäller. Och håll tummarna för att vi lyckas!"

(Citerat från Cristofer Fjellners blogg)




2009-04-19 Gulsvart seger i slutsekunden!

Elfsborg slog idag Gefle borta med 2-1 efter ett mycket vackert frisparksmål av Anders Svensson i matchens absolut sista sekund.

Elfsborg har nu två segrar och två oavgjorda matcher hittills i allsvenskan och ligger fyra i tabellen. En klart godkänd start på årets allsvenska säsong.

Kampen om guldet går vidare!




Bilden: Elfsborgs tränare Magnus Haglund jublar tillsammans med spelarna efter segern. (Bild från Elfsborgs hemsida)




2009-04-19 Intressanta opinionssiffror

I dag presenteras två nya opinionsmätningar från SIFO och SKOP. De är mycket intressanta, eftersom de bekräftar moderaternas opinionsstöd som ligger kvar runt de höga nivåerna från förra mätningarna, 30,6% hos SIFO och 33,2% hos SKOP. Socialdemokraterna har inte ökat något alls från förra mätningens rekordras, tvärtom fortsätter nedgången i SKOP:s mätning med ytterligare 2,9% till 34,6% hos SIFO och med någon tiondel till 33,8% hos SKOP. Moderaterna och Socialdemokraterna är nu helt jämnstora partier. Den som trodde att Moderaternas uppgång var en tillfällighet eller att Socialdemokraternas ras snabbt skulle vändas har fått lite att fundera på. Det är nog inte så enkelt som att bara skylla nedgången för Socialdemokraterna på LO:s ordförande...

Moderaterna tappar visserligen några tiondelar i båda mätningarna, men det bjuder vi mer än gärna på, eftersom de övriga tre Allianspartierna samtidigt ökar ordentligt. Kristdemokraterna är exempelvis glädjande nog tillbaka runt fyra procent igen efter förra månadens nedgång. Alliansen tar därför in ytterligare på oppositionen hos SIFO, där oppositionens ledning nu krympt till en enda procentenhet, 48,5% mot 47,3%. Hos SKOP däremot leder Alliansen, och ökar sitt försprång till över 5 procentenheter och leder med 50,6% mot 45,5%.

Självklart är utvecklingen glädjande, men det viktigaste nu är att fortsätta visa stor ödmjukhet inför det ekonomiska läget och den politik som krävs. Alliansen måste också fortsätta att hålla ihop och stå stadigt när det blåser. Då tror jag vi kan förtjäna väljarnas fortsatta stöd.



2009-04-18 En balanserad linje ger inte alltid så många vänner....

Efter att ha besvarat ytterligare ett antal kommentarer under dagen kan jag bara konstatera en sak: Jag får nog inte många vänner vare sig bland mediabolagen eller fildelarna. Men så blir det nog om man försöker hålla en balanserad linje i en så infekterad fråga. Å ena sidan oroar jag mig fortfarande för IPRED-lagens effekter på rättssäkerheten för den enskilde och risken för övertramp från stora mediebolag, och å andra sidan försvarar jag den fällande domen mot personerna bakom The Pirate Bay.

Men tro mig - inget är faktiskt helt svart eller vitt, inte ens i fildelningsfrågan!



2009-04-18 Många reaktioner på mitt förra inlägg om Pirate Bay-domen

Jag har fått ovanligt många reaktioner på mitt förra inlägg om domen mot männen bakom The Pirate Bay. De flesta delar, kanske något förvånande, min åsikt i stort och tycker det är rimligt att de döms. Några tycker dock att straffet är väl hårt och strider mot svenska domstolars praxis. Det ligger nog en del i detta, och som jag skrev igår är det svårt att bedöma rimligheten i själva straffet. Det blir nu en sak för Hovrätten att avgöra, eftersom domen överklagats. Av de mer kritiska kommentarerna märker jag att det fortfarande är många som blandar ihop domen mot Pirate Bay med IPRED-lagen. Men jag kan inte se att någon form av bevisning i rättegången tagits fram med hjälp av IPRED, och därmed har inte riksdagens beslut om IPRED något alls med gårdagens dom att göra.

En läsare undrar "hur de fyra dömda kan få så mycket sympati när det de gör i alla andra sammanhang hade uppfattats, i vart fall moraliskt, som att snylta ekonomiskt på andras arbete?"

En annan fundering som jag tycker är intressant kom från en läsare som undrar: "Varför är det så många som kan tänka sig att betala flera hundralappar per månad för att abonnera på en "anonymiseringstjänst" för att kunna fortsätta fildela anonymt utan risk för upptäckt - men som samtidigt inte är beredda att betala en enda krona för den musik, film eller de spel som man vill ladda ned? Det går faktiskt att använda lagliga nedladdningsalternativ redan idag om man bara vill. Ibland verkar det nästan som om den illegala fildelningen i sig är det viktigaste att kämpa för, inte själva möjligheten att ta del av musik, filmer och annat."

En annan synpunkt som jag inte tänkt så mycket på förut är att det kanske är Pirate Bay som skapat behovet av IPRED? "The Pirate Bay (TPB) har inte bara möjliggjort fildelning utan också skickligt marknadsfört detta bland ungdomar som lite "anarkistiskt", som en protest mot samhället och de stora amerikanska medieföretagen. Man har också spelat på yngres behov av att protestera mot sina föräldrar och den äldre generationen och mot "etablissemanget" och gjort fildelningen till en frihetsfråga. Personerna bakom TPB har lyckats väl med detta. På köpet har man fått massor av kunder och tjänat många miljoner, kanske så mycket som tio miljoner på reklamintäkter. Det närbesläktade Piratpartiet försöker nu också utnyttja detta politiskt. Men dessa framgångar har en baksida - det har skapat grogrund för IPRED och andra lagar som indirekt blir ett hot mot den enskilde medborgarens integritet. Om inte TPB hade agerat så provocerande hade vi kanske sluppit både IPRED och annan integritetshotande lagstiftning? TPB bär en stor del av ansvaret för kravet på allt hårdare lagstiftning som växer fram efterhand, både i Sverige och i andra länder."



2009-04-17 Helt naturligt att personerna bakom Pirate Bay fälldes

I dag föll domen i tingsrätten mot de fyra personerna bakom Pirate Bay. Ett års fängelse och hela 30 miljoner i skadestånd. Själv kan jag inte bedöma vad som är ett rimligt straff och skadestånd, men jag tycker det är helt självklart att personerna bakom Pirate Bay döms. De har uppenbarligen tjänat miljonbelopp, sannolikt många miljoner, på reklamintäkter på sin site, och detta har varit möjligt genom att de aktivt - och mycket medvetet - hjälpt andra att fildela utan tillstånd. Det handlar verkligen inte om någon ideell välgörenhet eller värnande om yttrandefriheten utan helt enkelt om ett grovt brott. Som jurist anser jag att om de hade frikänts hade det varit en av de största rättsskandalerna i Sverige.

Företrädare för Vänsterpartiet kallar det en politisk dom, miljöpartiets ungdomsförbund (där en av de åtalade är medlem!) kräver folkomröstning om fildelning, och de dömda själva hånar domen. Att personer som öppet förespråkar att man kan ta vad som helst utan att betala kan få någon som helst sympati från media eller från svenska politiker är en gåta. Att de inte ens tycker det är fel att tjäna miljoner på andras arbete säger det mesta om deras syn på ett rättssamhälle.

När diskussionerna om IPRED-lagen pågick var jag en av kritikerna inom moderaternas riksdagsgrupp som oroade mig för att enskilda personer och familjer skulle riskera att drabbas, och jag anser fortfarande inte att rättssystemet skall ägna sin kraft åt att jaga enskilda ungdomar som fildelar i mindre omfattning. Jag är också noga med rättssäkerheten för enskilda personer, och är därför inte helt nöjd med hur IPRED-lagen ser ut. (Läs mina blogginlägg om IPRED-lagen i bloggarkivet.) Däremot har jag hela tiden tyckt att de stora brottslingarna - de som tjänar pengar på vad andra skapat - självklart skall dömas. Så här skrev jag på bloggen den 16/2, och det håller fortfarande:

"De som driver Pirate Bay har uppenbarligen tjänat väldigt stora summor på att förmedla teknik och kontakter som gör det möjligt att fildela (det räcker att göra en snabb beräkning av intäkterna för den reklam man finner på sidan). Att på detta sätt sko sig själv på upphovsrättshavarnas bekostnad kan knappast kallas vare sig för ideell verksamhet eller en kamp för yttrandefriheten. Det skall kallas för vad det är - ett lagbrott. Jag hoppas att de skyldiga döms till kännbara straff. Det är grova brottslingar som ägnar sig åt att främja fildelning för att tjäna pengar på andras verk som skall jagas och krävas på skadestånd. Det är de som skall prioriteras vid bottsbekämpningen, inte den enskilde svensken som, medvetet eller omedvetet, laddat ned några låtar, bilder eller en film."

En sak bör också påpekas, eftersom vissa kopplar ihop dagens dom med IPRED-lagen. Det finns inget samband alls - ingen bevisning i domen bygger på information som gjorts möjlig via IPRED, som ju syftar till att man skall kunna få fram IP-adresser som avser okända fildelare. När det gäller Pirate Bay är inget okänt - vare sig siten i sig eller vilka som står bakom denna. Otillåten fildelning har faktiskt varit förbjuden ända sedan den lag som tillkom 2005, och det är denna lag som nu används, helt utan behov av IPRED.



2009-04-16 Euro eller inte Euro?

Jag tillhör ju den minoritet av svenska folket som röstade ja till Euron i folkomröstningen 2003. Mitt beslut grundades den gången på den kunskap jag fått via mitt arbete inom bankvärlden och mina kontakter med näringslivet och olika fackliga organisationer, och jag kände att fördelarna med Euron som valuta övervägde nackdelarna. Men när folkomröstningsresultatet var klart var det tydligt att svenska folket ville behålla kronan. 56% av väljarna röstade nej och bara 42% ja. Detta resultat har dagens regering tydligt sagt att man tänker respektera. Någon ny folkomröstning blir det inte förrän man eventuellt ser en tydlig omsvängning i opinionen till stöd för Euron. Det tycker jag känns som ett rimligt ställningstagande i ett demokratiskt land.

När folkomröstningen ägde rum kostade en Euro ca 8.70 svenska kronor. Just idag ligger kursen runt 10,85, men priset på en Euro har varit uppe så högt som runt 11.50 i år. Uppenbarligen har Sveriges valuta tappat kraftigt i värde mot Euron, liksom mot alla våra grannländer (Danmark har visserligen sin egen valuta, men den är i princip fast knuten till Euron, vilket betyder att svenska kronor faller även mot den danska kronan). Kronfallet gör oss alla lite fattigare i takt med att importen av varor blir allt dyrare. En liten valuta som kronan har det alltid tufft i oroliga tider, det blir oftast Euro och Dollar som blir tillflyktsorten för internationella placerare. Många röster höjs därför idag för att vi borde byta kronan mot Euro så snabbt som möjligt, även om de flesta är överens om at kronan kommer att stärkas igen när finanskrisen lugnat ned sig.

Vid mina samtal med företrädare för näringslivet får jag en blandad bild. Rent principiellt vill man ha Euro i stället för kronor - det ger en stabilitet vid exportaffärer, tar bort valutrarisken, och gör det intressantare för utländska företag att investera i Sverige. Samtidigt medger man att kronförsvagningen under den nuvarande krisen faktiskt har lindrat problemen, minskat behovet av uppsägningar och förbättrat resultaten i många företag. Inte minst gäller detta inom Skogsindustrin, där man ser att de svenska företagen har klarat sig mycket bättre än de finska som ju ligger inom Euroområdet. En svag krona gör det lättare för svenska företag att exportera.

Personligen är jag mer tveksam till Euron idag än jag var vid folkomröstningen. Samarbetet inom EU och inom Euroområdet utsätts för extrema påfrestningar just nu. Länderna blir allt mer protektionistiska, ländernas enskilda ekonomier går inte i takt, och en räntenivå som passar ett land är inte den optimala i ett annat. Just nu tror jag det är utmärkt att Sverige står vid sidan och avaktar. Men skulle EU-länderna klara krisen bättre än andra delar av världen, och skulle Euron visa sig klara påfrestningarna är det ett styrketecken, då har Euron visat sig vara precis så stabil och stabiliserande som jag och andra JA-röstare trodde vid folkomröstningen. Resultatet tror jag då skulle bli att svenska folket blir mer positiva till Euron, och att det kan bli aktuellt med en ny folkomröstning. Skulle däremot Euroområdet lyckas sämre än omvärlden att hantera krisen, eller om det värsta skulle hända och hela Eurosamarbetet haverera, ja då kommer svenska folket att vara tacksamma för att jag och andra som röstade JA inte fick som vi ville, och att Sverige har kvar sin gamla krona. Vilket scenario vi får återstår att se. Personligen känner jag faktiskt ganska stor oro för Eurosamarbetets framtid. Fast för en gångs skull hoppas jag innerligt att jag har fel, för i grunden gillar jag fortfarande tanken på en gemensam europeisk valuta.



2009-04-16 Östros och skatterna

I går lärde vi oss det nya mantrat från Socialdemokraterna. Tomas Östros upprepade samma sak hela dagen - "regeringen lånar till skattesänkningar för de rika". Detta kan ju tyckas vara ett friskt populistiskt angreppssätt, men när man börjar skrapa lite på ytan blir det minst lika ihåligt som de flesta andra angreppen från oppositionen.

För det första har ju inte skattesänkningarna "gått till de rika" utan till större delen tillfallit alldeles vanliga löntagare med normala löner. I det jobbiga konjunkturläget hjälper detta till att hålla konsumtionen uppe och stärka hushållens ekonomi. Om exempelvis en make blir arbetslös har samtidigt den andre maken som arbetar fått lite mer att leva på efter skatt, vilket hjälper till att klara familjens utgifter.

För det andra kostade årets inkomstskattesänkningar (främst tredje steget i jobbskatteavdraget) ca 15 miljarder. Statens lånebehov uppgår till ca 200 miljarder i år. Större delen av lånebehovet beror på krisen - olika krisåtgärder, kredit- garantier, arbetsmarknadspolitik, ökad kostnad för a-kassa osv. Det är ju därför väldigt populistiskt om man påstår att det är skattesänkningarna som gjort att staten behöver låna pengar just i år.

För det tredje "glömmer" Östros att staten - trots de tidigare två större stegen av jobbskatteavdraget - haft stora överskott i sina finanser 2007 och 2008. Dessa överskott är större än underskottet i år. Faktum är att det mesta tyder på att lägre skatt på arbete gör att fler arbetar mer - och att statens intänkter snarare ökar. Detta visade sig ganska tydligt 2007 och 2008.

Krisen just nu visar hur utsatt Sverige är som en liten del av den globala ekonomin. Sverige måste därför ha konkurrens- kraftiga skatter på arbete, och det finns inget utrymme för förmögenhetsskatt och liknande som driver kapital och investeringar ut ut landet. Socialdemokraterna vill höja ett antal skatter för löntagarna och återinföra förmögenhets- skatten. Det skulle skada Sveriges konkurrenskraft. Den enda skatt Socialdemokraterna vill sänka är skatten på uppskovsränta för dem som gjort de allra största miljonvinsterna på sina sålda fastigheter. Det är knappast något som gynnar vanliga löntagare.



2009-04-15 Viktigast att fylla arbetsmarknadspolitiken med kvalité!

Utvecklingen på arbetsmarknaden är dramatisk, och under 2009 satsas alltså 10 extra miljarder på arbetsmarknadspolitiken. Det är kostnaden för fler programplatser och ökad utbetalning av a-kassa, pga fler arbetslösa. Mellan 2008 och 2009 har därmed tillförts drygt 20 miljarder, och de närmaste åren tillförs hela 50 miljarder. Antalet personer i åtgärder beräknas öka från 85 000 till 250 000 personer. Detta säger någon om hur allvarlig krisen är.

Alliansen riktade ju allvarlig kritik mot kvalitén i arbetsmarknadsåtgärderna under den förra regeringen. Det handlade mycket om friår, meningslösa plusjobb, och andra åtgärder som egentligen bara hade som syfte att ge den arbetslöse en ny period med a-kassa eller att helt enkelt gömma de arbetslösa i statistiken. Tanken med regeringens nya politik är att de åtgärder som erbjuds skall vara meningsfulla och syfta till ett nytt riktigt jobb. Vi prövar nya modeller, släpper in andra aktörer än arbetsförmedlingen, testar nya former av kortare yrkesutbildningar, praktikjobb och annat. Det blir fler platser i Yrkesvux och på yrkeshögskola och vi erbjuder generösare studiebidrag till arbetslösa som börjar studera på högskola. Vi redovisar numera också alla arbetslösa och döljer ingen bakom konstig och missvisande statistik utan redovisar på samma sätt som övriga länder inom OECD.

Självklart är det lättare att få god kvalité i arbetsmarknadsåtgärderna när man har relativt låg arbetslöshet än nu när det är väldigt många människor som omfattas. När man samtidigt testar nya metoder kommer det inte alltid att bli ett bra resultat, och media kommer säkert att leta fram ett eller annat exempel på sådant som gått mindre bra. Men det är ändå viktigt att man ser långsiktigt på detta - det centrala måste alltid vara att erbjuda arbetslösa en vettig aktivitet med utbildning eller liknande som gör att man är bättre rustad den dagen konjunkturen vänder upp igen. Att vända tillbaka till den gamla misslyckade AMS-politiken som redan prövats av tidigare regeringar vore ett allvarligt misstag. Vi måste våga pröva nya vägar.

Detta uttryckte arbetsmarknadsministern och finansministern på följande sätt på DN Debatt idag: ”Under de kommande årens kraftiga utbyggnad av de aktiva åtgärderna kommer det att ske misstag. Det är ofrånkomligt när antalet personer som är i verksamheten på några år nästan ska tredubblas upp till 250.000 personer. Varje åtgärd kommer inte att fungera perfekt. Men det vore ett ännu större misstag att inte försöka möta en stigande arbetslöshet utan i stället låta människor fastna i utanförskap."

För oss i arbetsmarknadsutskottet är den största utmaningen nu att följa upp kvalitén och innehållet i de olika arbetsmarknadsåtgärderna och utbildningarna. Själv kommer jag att göra detta i första hand genom att besöka arbetsförmedlingar i valkretsen framöver och träffa förmedlare, arbetslösa och andra aktörer. Jag kommer också att samarbeta med mina kolleger i Utbildningsutskottet i dessa frågor, eftersom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken delvis hänger ihop. Upptäcker vi efterhand saker som fungerar dåligt måste det finnas beredskap att göra förändringar. I det allvarliga läge som nu råder finns det inte plats för någon politisk prestige utan bara stor ödmjukhet.



2009-04-15 Mer pengar till kommunerna

Med anledning av att regeringen idag presenterar sin vårbudget har jag denna debattartikel i Borås Tidning idag. Artikeln beskriver regeringens extra stöd till kommunerna och hur detta påverkar våra sex kommuner i valkretsen, och bygger till stor del på mitt blogginlägg i samma ämne häromdagen.



2009-04-15 En ansvarsfull finansminister

Finansminister Anders Borg har just hållit sitt inledningsanförande i dagens stora debatt om regeringens Vårbudget. Debatten lär hålla på i flera timmar, och temat är givet. 90% av världens länder är samtidigt drabbade av den värsta lågkonjunkturen sedan depression på 1920-talet, och Sverige som exportnation drabbas mycket hårt. Anders Borg påpekade att det inte går att isolera Sverige från krisen. Det finns inga utgiftsposter i statsbudgeten som gör att amerikanarna köper fler bilar, det finns inga skatter vi kan sänka som gör att tyskarna köper mera specialstål eller subventioner som gör att kineserna åter börjar importera kullager. Det viktigaste är att försöka dämpa nedgången, att motverka att sysselsättningen faller onödigt mycket och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Det gäller också att värna om välfärdens kärna så att människor kan känna trygghet även i dessa svåra tider. Samtidigt gäller det att vårda statsfinanserna för att undvika kraftiga ränteuppgångar och fallande förtroende för den svenska valutan.

Regeringen prioriterar i vårbudgeten främst ett par saker. Dels ett omfattande stöd till kommuner och landsting för att värna välfärden och ge kommunerna möjlighet att behålla sina anställda, totalt 17 miljarder över tre år. Dels mer pengar till de regionala sturkturfonderna, som nästa år disponerar 4,3 miljarder till lokala åtgärder som kan beslutas länsvis för att motverka varsel och uppsägningar. Detta efter förslag från de regionala varselsamordnarna.

Den största satsningen är betydande förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken, totalt 10 miljarder. Bland annat kommer ytterligare 100.000 platser att tillföras i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga, och till hösten övervägs ytterligare insatser mot ungdomsarbetslösheten. Detta vore välkommet eftersom mycket stora ungdomskullar lämnar skolan till sommaren. Arbetsförmedlingens budget ökar från 16 miljarder 2008 till 42 miljarder 2011. Mitt eget område, Arbetsmarknadspolitiken, står som vanligt i fokus, och vårt utskott, Arbetsmarknadsutskottet kommer att ha en mycket tuff uppgift även under resten av mandatperioden, och mer om politiken inom detta område kommer givetvis efterhand på bloggen.

Vad vill då oppositionen? Ja, det är faktiskt inte så lätt att veta. i detalj. Man säger egentligen inte så mycket mer än att det behövs mer pengar till allt, och att allt som regeringen gör är för lite, för sent och dessutom fel saker. Eller som Anders Borg uttryckte saken: "Det är en fundamentalt splittrad opposition som låter sedelpressarna jobba i TV-sofforna" och "Om socialdemokraterna inte låter sedelpressarna gå tillräcklligt snabbt ställer gärna Miljöpartiet upp och vevar på ännu snabbare". Visst föreslår oppositionen också en massa skattehöjningar, lite spretigt från de olika partierna, men detta räcker inte på lång väg när man granskar hur mycket man lite svepande vill lova ut till allt och alla. De tre oppositionspartierna är inte heller överens, vare sig när det gäller kritiken mot regeringens politik eller när det gäller de få konkreta förslagen om vad man vill göra i stället. Det är lite förvånande att konstatera att det idag är uppenbart att det bara finns ett samlat politiskt alternativ, och det är Alliansen.



2009-04-14 Ännu en liten ljusglimt i varselmörkret

I morgon presenteras regeringens vårproposition, och en viktig del är ett kraftigt extra stöd till kommuner och landsting (som jag berättade om på bloggen häromdagen). Men det är också en dyster läsning där regeringen uppskattar att arbetslösheten kan nå så högt som till 12% innan det vänder.

Vad passar då bättre än att balansera denna dystra prognos med en ljusglimt, som också bekräftar att regeringens politik lindrar krisen?

Den 4 april berättade jag på bloggen om hur småhustillverkaren Mjöbäcksvillan drog tillbaka samtliga varsel sedan orderingången ökat. I dag kommer beskedet att företaget Svedbergs i Dalstorp, som tillverkar badrumsinredning, nyanställer fyra personer. Dessutom kommer sju av de 19 som varslades i januari att få fortsätta sina anställningar till juni månad. Företagets VD säger till Radio Sjuhärad att man har fått lite mer att göra, främst tack vare ROT-avdraget och de låga lånekostnaderna. För att klara leveranserna är man helt enkelt tvungna att anställa igen.

Detta är två företag som påverkas av ROT-avdrag och lägre räntor. Det är bara att hoppas på liknande effekter inom hela byggbranschen.



2009-04-13 Hur skulle mediebilden av Mona Sahlin ha kunnat bli positiv?

Dagens Eko rapporterar idag att Mona Sahlin beskrivs i mer negativa termer i media än vad Fredrik Reinfeldt gjorde när Moderaterna var i opposition. 27 procent av alla artiklar, radioinslag eller tidningsartiklar om Mona Sahlin under det senaste året är negativa. När det gäller Moderatledaren Fredrik Reinfeldt var bara sex procent alla artiklar och inslag negativa. När det gäller bilden av partierna är bilden densamma, Moderaterna beskrevs mer positivt när vi var i opposition än vad Socialdemokraterna gör idag.

Men enligt medieforskaren Kent Asp handlar det knappast om att journalisterna motarbetar Socialdemokraterna. "Orsaken ligger hos Socialdemokraterna själva, det är deras egna tillkortakommanden och nästan självmål som är huvudorsak till den här bilden" säger han.

Ja, man kan ju verkligen undra hur Mona Sahlins och Socialdemokraternas alla politiska misstag, populism och dubbelmoral skulle ha kunnat beskrivas på ett positivt sätt?



2009-04-12 Inga bloggkommentarer = inga bloggläsare?

Dagens Nyheter meddelar idag att man gått igenom samtliga riksdagsledamöters bloggar under mars månad. Vi är tydligen 83 stycken av 349 som har egna bloggar. Endast ett fåtal har under mars månad fått kommentarar från besökarna på sina bloggar, och därav drar Dagens Nyheter den aningen märkliga slutsatsen att ingen läser riksdagsledamöternas bloggar, eller som TextTV skrev idag "riksdagsledamöterna bloggar rakt ut i cyberrymden".

För egen del konstaterar jag att antalet besökare på min egen blogg varierar kraftigt över tiden. Men slår man ut besöksantalet månadsvis så är det ganska stabilt eller sakta ökande. En normalvecka har jag mellan 1.000 och 1.500 besökare. Men när det händer något särskilt, eller när jag engagerat mig i någon specifik fråga med medialt intresse kan snabbt besöksantalet flerdubblas. Under storhelger och under sommarsemestern sjunker däremot antalet besökare kraftigt, vilket ju är ganska naturligt eftersom det då inte händer så mycket i politiken. Hittills har min blogg haft drygt 100.000 läsare, och hemsidans olika avdelningar totalt ca 175.000 besökare, allt sedan starten i februari 2006. Det är jag förståss väldigt nöjd med. Bloggen har blivit ett mycket bra sätt att sprida vad jag gör i riksdagen, driva opinion för enskilda frågor, förklara regeringens politik och att hålla kontakten med en hel del av mina väljare, lokala moderata politiker och Allianspolitiker, massmedia, opinionsbildare och inte minst skolelever.

Alla vet ju att det inte finns någon kommentarsfunktion efter varje inlägg på min blogg. Detta beror helt på att tekniken på min hemsida inte medger detta, men det är inte heller något jag saknar. Jag vet av mina riksdagskolleger att det skrivs väldigt mycket dumheter på bloggen som man som bloggägare måste lägga mycket tid på att bevaka, och ibland radera, för att inte riskera att tvingas ta ansvar för rasistiska eller hatiska inlägg mot andra personer, olämpligt språkbruk och andra otrevligheter. Jag får mina bloggkommentarer via kommentarsfunktionen på hemsidan i stället, samt via e-post, telefonsamtal och brev. Det blir mycket personligare, och jag försöker också ge alla personliga svar inom rimlig tid.



2009-04-09 Glad Påsk!

Veckan har ju varit händelserik med nya turer kring LO-ordföranden och socialdemokraterna. I dag redovisade Aftonbladet fortsatt sjukande förtroendesiffror för Mona Sahlin, vilket knappast förvånar. Samtidigt får statsminister Reinfeldt extra trevligt påskgodis när det visar sig att han är populärare än någonsin hos svenska folket.

Men nu är det påskhelg och det betyder normalt att politiken tar lite paus. Det blir kanske inte den vanliga farten på bloggandet heller om inget väldigt speciellt skulle inträffa. Men jag önskar alla mina bloggbesökare en riktigt glad påsk!



2009-04-08 Bankernas företagsutlåning ökar igen

ALMI Företagspartner har intervjuat 150 bankkontorschefer, och meddelade förra veckan i ett pressmeddelande att många bankkontor uppger att utlåningen till företag ökade under första kvartalet i år jämfört med sista kvartalet i fjol. Det är en vändning i den nedåtgående trend som hållit i sig sedan sommaren 2007. Ett av fyra bankkontor uppger en ökning och lika många anger en minskning. Det är en förbättring jämfört med förra årets sista kvartal då 38 procent uppgav att utlåningsvolymerna minskade. Fler kontorschefer är också optimistiska om utlåningen under kommande kvartal.

Det största hotet mot i grunden friska företag och deras anställda är idag brist på kapital. Själva grundförutsättningen för att krisen skall vända är att kapitalflödet på marknaderna börjar fungera igen. Beskedet från ALMI:s undersökning mycket glädjande, eftersom det visar att förtroendet på marknaden mellan olika aktörer sakta börjar återkomma. Statens löfte om bankgarantier har säkert spelat en mycket stor roll för detta, eftersom det skapar en trygghet att veta att staten ställer upp vid behov.



2009-04-08 Liten komplettering kan rädda effekten av ROT-avdraget

De senaste veckorna har jag vid flera tillfällen träffat småföretagtare och näringslivsorgansiationer - bland annat Företagarna - och fått oroväckande signaler om att ROT-avdraget riskerar att inte få den positiva effekt som det borde få. I går lyftes frågan även i TV4:s Nyheterna och det framkom tydligt att många småföretagare i byggbranschen är oroliga för att åta sig arbeten som bygger på att kunden beviljas ROT-avdrag. Anledningen är att det nya systemet där kunden får rabatten direkt på fakturan (varefter Skatteverket betalar ut rabatten direkt till Byggföretaget) riskerar att orsaka kundförluster för företaget om det visar sig att kunden redan utnyttjat hela sitt avdragsutrymme och Skatteverket därför vägrar att betala ut ROT-avdraget till byggföretaget.

I grunden är det mycket positivt att kunderna kan få rabatten direkt på fakturan, och det är något jag själv jobbat aktivt för att införa. Inte minst passar det bra för hushållsnära tjänster som ofta handlar om begränsade summor vid varje tillfälle. Städföretag och andra som arbetar med denna typ av tjänster är också väldigt nöjda med det nya systemet med direktavdrag på fakturan. Risken för kundförluster är också små och eftersom fakturabeloppen ofta också är begränsade innebär en kundförlust oftast inga avgörande risker för företagen.

När det däremot gäller byggsektorn är läget lite annorlunda - här handlar det ofta om betydligt större summor vid varje enskilt uppdrag, och riskerna för en hantverkare att inte få betalt är större och betyder mycket mer för företaget. Jag har lyft problemet vid flera tillfällen, men fått till svar att avdragsrätten är så generös att det borde vara mycket liten risk att någon "slår i taket" när det gäller avdragsrätten. Jag kan förstå argumentet, men det hjälper ju inte om byggföretagen uppfattar saken annorlunda - det är de som skall ta den ekonomiska risken, inte politiker i riksdag och regering.

För egen del ser jag ett enkelt sätt att lösa problemet - när det gäller ROT-avdrag, dvs avdrag inom byggsektorn, borde man kunna låta företaget och kunden välja om man skall dra av ROT-avdraget direkt på fakturan, eller om man skall använda det gamla sättet som gällde tidigare, dvs att kunden ansöker om avdraget i efterhand och få summan avdragen från skatten. Det finns ju redan inarbetade rutiner för detta sedan tidigare, så det borde inte vara något stort problem att erbjuda båda alternativen. En orolig byggföretagare kan då komma överens med sin kund om denna lösning, och därmed slippa överväga att avstå från uppdrag. Jag kommer att argumentera för denna enkla och okomplicerade lösning på problemet om det framöver visar sig finnas behov för att komplettera regelverket. ROT-avdraget är helt enkelt för bra för att inte utnyttjas maximalt.



2009-04-07 Mer pengar till kommuner och landsting

I dag presenterar partiledarna i Allians för Sverige en överenskommelse som innebär att staten ger kommunsektorn ett tillfälligt bidrag på 7 miljarder kronor 2009 som extra konjunkturberoende stöd att användas 2010. För 2011 och 2012 blir det en extra höjning av de genrella statsbidragen med 5 miljarder kronor per år i förhållande till statsbidragsnivån i budgetpropositionen för 2009. Stödet utbetalas med 70% till kommunerna och 30% till landstingen och fördelas lika till alla kommuner och landsting, efter invånarantal.

De ökade statsbidragen minskar behovet av att genomföra personalneddragningar eller att höja skatten. Förväntningarna är att kommuner och landsting i rådande konjunkturläge kommer att använda huvuddelen av det extra stödet för att undvika personalneddragningar för att på så sätt motverka ökad arbetslöshet. Med förstärkningen ges också stöd för kommunsektorn att säkra den grundläggande välfärden genom resurser till vård, skola och omsorg när ekonomin snabbt försämras. På så sätt vill regeringen värna välfärdens kärna.

Alliansregeringen är medveten om hur dagens krav på balans i budgeten påverkar kommunsektorn och avser inom kort även se över om förändringar i balanskravet och andra aktuella redovisningsfrågor bör göras. Bland annat ska prövas om det går att ge drivkrafter för ekonomiskt sunda och välskötta kommuner eller landsting att spara pengar i goda år för att i viss utsträckning kunna användas under dåliga år. Detta ska dock göras utan att ge avkall på kommunallagens krav om god ekonomisk hushållning.

Alliansregeringens politik har, utöver dagens besked om extra stöd, redan tidigare medfört betydande tillskott till kommunsektorn åren 2007-2010. Bland annat har skolan, sjukvården och äldreomsorgen fått betydande resurstillskott som kommit kommuner eller landsting till del. Arbetsgivaravgifterna har sänkts både generellt och för unga vilket innebär ytterligare ett betydelsefullt tillskott för en så personalintensiv verksamhet som kommunsektorn utgör. Därtill tillfaller värdeökningen av fastighetsavgiften kommunerna. Totalt har Alliansregeringen före dagens beslut om extra pengar tillfört kommunsektorn 3,15 miljarder extra 2007, 10 miljarder 2008, 17,9 miljarder 2009 och 20,6 miljarder. Inklusive dagens besked får alltså kommunerna totalt sett 27,6 miljarder extra 2010 jämfört med vad man skulle fått i normal uppräkning av statsbidragen.

För kommunerna i Sjuhärad innebär dagens besked om extra pengar 2010-2012 följande tillskott:

Bollebygd: 2010 4 mkr, 2011 3 mkr, 2012 3 mkr, Totalt 10 mkr extra
Borås: 2010 54 mkr, 2011 38 mkr, 2012 38 mkr, Totalt 130 mkr extra
Mark: 2010 18 mkr, 2011 13 mkr, 2012 13 mkr, Totalt 43 mkr extra
Svenljunga: 2010 5 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 13 mkr extra
Tranemo: 2010 6 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 15 mkr extra
Ulricehamn: 2010 12 mkr, 2011 8 mkr, 2012 8 mkr, Totalt 29 mkr extra
Västra Götalandsregionen (landstinget): 2010 353 mkr, 2011 252 mkr, 2012 252 mkr,
totalt 858 mkr extra

Personligen är jag synnerligen nöjd med dagens besked. Det uppfyller helt de viktiga önskemål som jag och mina Allianskolleger från Sjuhärad beskrev i vår debattartikel i Borås Tidning nyligen med rubriken "Ge kommunerna förutsättningar att hantera krisen. Dagens besked innebär en rättvis och lika fördelning till alla kommuner fördelat efter invånarantal, och vi har fått ett tydligt besked från regeringen om översyn av balanskravet. Jag hoppas också de flesta svenskar inser hur viktigt det har varit med ett ekonomisk ansvarstagande de senaste åren som skapat stabila statsfinanser - i annat fall hade det aldrig funnits möjlighet för regeringen att utlova detta extra stöd till kommuner och landsting.



2009-04-06 Hoppfullt om starta-eget-bidrag även till unga

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin går nu på min och mina Allianskollegers (i Arbetsmarknadsutskottet) linje och sade idag att dagens åldersgräns för starta-eget-bidrag är för hög. "Idag är gränsen 25 år, men det finns många 22-23-åringar som har bra idéer för att starta eget och som kan behöva lite hjälp med det", sa Sven Otto Littorin när han besökte Visby på måndagen.

Littorins uttalande idag gör att jag ser hoppfullt på ett besked om ändrade regler för starta-eget-bidrag i samband med vårpropositionen som kommer om några veckor!



2009-04-05 Rosornas krig allt osmakligare

Hela Socialdemokratin verkar nu försöka lägga all skuld för opinionsraset på LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Mona Sahlin krävde igår LO-basens avgång från AMF:s styrelse, vilket också blev resultatet idag. Under dagen har andra ledande socialdemokrater och fackliga ledare inom LO krävt att Lundby-Wedin även skall lämna LO:s ledning och att hon borde lämna Socialdemokraternas partistyrelse. Uppenbarligen är taktiken att man vill offra LO-bossen för att rädda Mona Sahlin. Lundby-Wedin skall ensam bära ansvaret för Socialdemokraternas motgångar i opinionen.

Nu tror jag Socialdemokraterna gör det lite väl enkelt för sig. Opinionssiffrorna har dalat under ett halvårs tid, långt före AMF-skandalen. Svenska folkets förtroende för Mona Sahlin har fallit stadigt i över ett år. Sahlin taktiska misstag är många och förvånande, och de politiska utspelen populistiska, motsägelsefulla och oansvariga. Problemen för Socialdemokraterna är mycket större och djupare än att bara kunna skyllas på en ensam LO-ordförande.

Det är inte min sak att lägga mig i vilka socialdemokrater som kommer eller går i politiken, eller vem LO:s medlemmar väljer som sin ordförande. Men jag måste ändå säga att jag tycker att Rosornas krig är synnerligen osmakligt just nu. Jag tvivlar också på att det kommer att stärka förtroendet för Mona Sahlin att se hur hon nu försöker offra en av sina närmaste medarbetare för att rädda sitt eget skinn. Om hon agerar så i opposition, hur skall man då kunna lita på henne som statsminister?



2009-04-05 Återinförd förmögenhetsskatt skulle hota svenska jobb

I fredags hade jag en debattartikel i Borås Tidning som handlar om förmögenhetsskatten. Borås Tidning har haft problem med distributionen de senaste dagarna och många har blivit utan tidning. Så därför lägger jag ut hela artikeln här.

I artikeln påpekar jag att det kanske allvarligaste hotet mot svenska företag och svenska jobb i finanskrisens spår är bristen på riskkapital. Regeringen har gjort ett antal åtgärder för att stabilisera banksektorn och försöka öka tillgången på likviditet och riskkapital. På längre sikt har även den avskaffade förmögenhetsskatten betydelse för att öka tillgången på riskvilligt kapital i framtiden.

Att Alliansen har avskaffat förmögenhetsskatten verkar redan ge viss effekt, eftersom det finns tendenser på att kapital inte lämnar landet på samma sätt som tidigare. Däremot är det många som har kapital utomlands som avvaktar att ta hem sina pengar, eftersom man inte känner sig säker på att förmögenhetsskatten inte kommer att återinföras vid ett eventuellt regeringsskifte i framtiden. En tydlig politisk signal om detta skulle vara mycket välkommen i den finansiella läge som nu råder. Vi skulle alla tjäna på att mer kapital flyttande hem till Sverige.

När socialdemokraterna Thomas Östros och Mona Sahlin nyligen tvärtom meddelade att man vill återinföra förmögen- hetsskatten om man vinner valet 2010 skickar det en helt annan signal till svenskt riskkapital. Östros och Sahlin säger klart och tydligt till förmögna svenskar att de bör placera sina pengar utomlands om de vill vara säker på att slippa förmögenhetsskatt i framtiden. S-förslaget att återinföra förmögenhetsskatten är allvarligt och extra oansvarigt i dagens läge med finanskris och djup lågkonjunktur. Svenska småföretagares behov av riskkapital och löntagarnas behov av trygga jobb väger tyvärr lätt när populismen och den svenska avundsjukan tillåts styra socialdemokratisk politik.

Glädjande nog verkar dock inte vare sig Socialdemokraternas populism eller dubbermoral löna sig i längden, i vart fall inte av de senaste opinionsmätningarna att döma.



2009-04-04 Demoskop: Alliansen leder, Moderaterna Sveriges största parti
Uppdaterad












Bilden citerad från Expressens nätupplaga. Klicka på bilden så kommer du direkt till Expressen och kan läsa allt om mätningen.


Den senaste opinionsmätningen från Demoskop presenteras idag i Expressen. För mindre än en månad sedan visade Demoskops väljarbarometer på en liten ledning för oppositionen. I dag är första gången sedan oktober 2006 som Alliansen tar över ledningen i opinionsmätningarna, med nära 5%. Alliansen får 50% mot 45,2% för oppositionen.

På en månad har stödet för Moderaterna ökat med 9 procentenheter till 35,5 procent, och är därmed större än Socialdemokraterna som backar med 8,6% till 30,9%.

Att Moderaterna i denna mätning med god marginal är Sveriges strösta parti är givetvis oerhört kul. Men mätresultatet betyder att ca 500.000 socialdemokrater gått över till Moderaterna på bara en månad. Kanske inte helt realistiskt trots allt? En del av dessa röster skall man nog främst se som rena proteströster från besvikna socialdmeokrater - en protest mot Mona Sahlin och Tomas Östros, men framförallt en protest mot LO-basen Wanja Lundby-Wedin. Några av de besvikna sossarna vänder säkert tillbaka igen, fast å andra sidan - nu har de ju prövat att lägga sin röst på moderaterna en gång, och om vi fortsätter sköta oss kan det kanske upprepas?

Ytterligare en mätning presenteras idag, från Sentio Research. Även denna visar en liknande tendens, men inte lika dramatisk. Här är det i stället helt jämnt mellan blocken. Moderaterna ökar till 30,2% och Socialdemokraterna backar till 33,4%.

Det skall bli spännande att följa kommande mätningar, min tro är att det kommer att bli en hel del tvära kast framöver. Men den långsiktiga trenden mot en starkare Allians och en svagare opposition hoppas jag skall hålla i sig. Alliansen förtjänar ett starkt väljarstöd för sitt ansvarstagande i den ekonomiska krisen. Omvänt förtjänar oppositionen ett lägre stöd för sin populism och sin dubbelmoral i allt fler frågor. Men för oss moderater gäller det att visa viss ödmjukhet för det starka väljarstödet - det finns inte utrymme för några misstag eller något slarv med statsfinanserna, för då kan stödet snabbt minska igen. I de tider som råder krävs också en ödmjukhet och fingertoppskänsla inför de politiska besluten, där man ibland kan tvingas ompröva tidigare beslut. Det är inget konstigt i ett läge där hela välden knäar under den allvarligaste krisen sedan 1929.

Uppdatering Under dagen har även SKOP redovisat en ny opinionsmätning. Även hos SKOP får Alliansen ett större väljarstöd än oppositionen, 48,8 procent mot oppositionens 46,2. Moderaterna ökar kraftigt, och får 33,4 procent jämfört med 27,5 förra mätningen. Socialdemokraterna sjunker från 35,5 procent.till 33,9. M och S är därmed nästan exakt lika stora i SKOP:s mätning.



2009-04-04 Var tionde amerikan fick matkuponger i januari

Under januari månad fick 32 miljoner(!) medborgare i USA matkuponger av staten för att kunna överleva. Det motsvarar var tionde amerikan. Ett tydligare bevis på hur djup den amerikanska krisen är får man nog leta efter. Och siffrorna avser alltså januari - sedan dess har krisen som bekant förvärrats.....

USA under depressionen 1929




2009-04-04 Två av tre varslade mister jobbet

Arbetsförmedlingens statistik visar att hittills under krisen är det ca 2/3 av alla varsel som till slut medfört uppsägning. Det är faktiskt något mindre än väntat - man brukar uppskatta att ca 70% av alla varslade normalt brukar bli uppsagda. Personligen hade jag väl också snarare trott att det skulle vara fler än 70% av de varslade som skulle ha blivit av med jobbet hittills, med tanke på det allvarliga läget.

En gissning om anledningen, som stämmer väl med den bild jag fått när jag träffat vissa företagare, är möjligen att krisen kom så snabbt och försäljningen minskade så fort att man befarade en ännu större nedgång än det sedan faktiskt har blivit. För säkerhets skull tog då många i lite extra med sina varsel för att man helt enkelt inte hade råd att chansa. Vissa företag har nog också efter att varslen lades insett att det helt enkelt inte går att bedriva någon fortsatt verksamhet med alltför liten personalstyrka och man vill inte göra sig av med för mycket av företagets kompetens.

Ett exempel på en ljusglimt i mörkret är Västkuststugans fabrik i Mjöbäck i Svenljunga kommun. Där varslades 19 personer i januari på grund av låg orderingång. I fredags informerades personalen om att samtliga varsel dras tillbaka. Orderingången i hustillverkningen är idag bättre än förväntat, och den ekonomiska situationen i företaget är god, varför företaget har bestämt sig för att behålla sin personal inför den uppgång man förväntar sig. Sådana positiva nyheter vill jag gärna se fler av!



2009-04-03 Som sagt var....Sverige satsar mest

Som jag beskrev i föregående inlägg satsar faktiskt Sverige totalt sett mest av alla länder inom OECD i förhållande till BNP för att motverka krisen. Inte riktigt den bild som oppositionen försöker sprida.....





2009-04-03 Dystra prognoser ställer krav på ansvarstagande

Regeringens prognoser för den ekonomiska utvecklingen är mycket dramatiska. Sveriges BNP faller i linje med omvärldens kraftigt 2009 och tillväxten minskar med 4,2 procent. Arbetslösheten bedöms bli 8,9 procent i år. Den fortsätter att stiga fram till 2011 och faller först därefter. De sämre utsikterna påverkar också de offentliga finanserna som kommer att visa underskott fram till 2012. Under 2010 och 2011 blir underskotten över 3 procent. På bara ett halvår har alltså en stark högkonjunktur vänts till en kraftig global lågkonjunktur som samtidigt omfattar nästan alla världens länder samtidigt! Nedgången i efterfrågan i världsekonomin är mycket stor - kanske den största på 25 år. Sveriges ekonomi är liten och öppen och mycket beroende av handel med omvärlden och att människor i andra länder vill köpa t ex de bilar, stål och trä- och massaprodukter som tillverkas här. Den starka industriella bas som är Sveriges styrka och vår framgång som exportnation gör nu att vi drabbas extra hårt när världsekonomin faller ihop.

Regeringens inriktning är att vi ska ta Sverige genom krisen på ett sätt som drabbar människor så begränsat som möjligt. Det grundläggande i en sådan inriktning är att ha ordning och reda i de offentliga finanserna för att värna välfärdens kärnverksamheter. Att ha ordning och reda i ekonomin är också ett sätt att vara förberedd om läget i ekonomin blir ännu sämre. Eftersom vi gick in i krisen med ordning och reda och överskott i statsfinanserna har vi bättre möjligheter än många andra att föra en aktiv politik. Det är också helt avgörande att upprätthålla arbetslinjen med en aktiv arbetsmarknadspolitik med fokus på möjligheter till omställning. Inriktningen på jobbpolitiken ser annorlunda ut i lågkonjunktur än när det är goda tider. Fokus hamnar mer på åtgärder för att se till att arbetslösheten inte biter sig fast.

Den svenska regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att möta krisen, värna den finansiella stabiliteten och på så sätt minska återverkningarna på den svenska ekonomin. Sverige är ett av de länder som lägger mest pengar på att möta lågkonjunkturen. 2009 satsas cirka 45 miljarder kronor för att möta nedgången. Redan i budgetpropositionen presenterades stora satsningar på bland annat välfärden, infrastruktur, företagande och forskning. I december 2008 kom regeringen med ytterligare ett stimulanspaket för jobb och omställning. Till detta kommer att de svenska trygghets- system fungerar som automatiska stabilisatorer på ett sätt som inte självklart sker i andra länder som har andra system. Sverige för idag den mest expansiva politiken i OECD.

Eftersom krisen är internationell är det dessutom viktigt att det sker ett internationellt agerande. Det är viktigt att EU har ett gemensamt förhållningssätt till krisen, men också till vilka åtgärder som bör vidtas. Lika viktigt är att EU tar ett gemensamt ansvar och samordnar åtgärderna i närområdet. De finansiella marknaderna måste stabiliseras, det internationella samarbetet öka och protektionismen hållas tillbaka. För att möta krisen och undvika ytterligare nedgångar måste regleringen och tillsynen av de finansiella marknaderna förbättras.

Den kris som Sverige gick igenom på 1990-talet skiljer sig mycket från dagens situation. Då var det till allra största delen en kris som var "hemmagjord" och berodde i mindre utsträckning på oro i de internationella systemen. Men den kan ändå lära oss mycket. Den visar nämligen mycket tydligt vikten av att ha ordning och reda i de offentliga finanserna. Ger vi efter för dem som vill äventyra dessa kommer samma sak att hända nu som hände på 90-talet - nedskärningar i välfärdens kärnverksamheter, skattehöjningar och skyhöga räntor.

Tonläget från Socialdemokraterna är högt samtidigt som de presenterar ofinansierade åtgärder gång på gång (se tidigare blogginlägg). Med deras politik skulle Sverige riskera att hamna i den situation vi var i 90-talskrisen, med nedskärningar i välfärden, skattehöjningar och stigande räntor som håller nere investeringarna. Bara genom en ansvarsfull politik kan vi undvika detta. Mona Sahlin kan bli trovärdig först när hon tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet konkret presenterar hur alla deras reformer ska finansieras. Förslag om att använda pengar som inte finns är inte att ta ansvar!



2009-04-02 Det mest akuta hotet mot fotograferna verkar vara avvärjt

Trots omfattande protester från oroliga småföretagare inom fotobranschen tog regeringen idag beslutet att lägga över delar av ID-kortsfotograferingen till Skattemyndigheten. Men glädjande nog gäller beslutet bara inrättandet av en ny typ av ID-kort, och det gamla nationella ID-kortet kommer också att finnas kvar. Därmed kommer man fortfarande att kunna söka vanligt nationellt ID-kort via sin bank, och det kommer också att vara billigare än det nya ID-kortet. De flesta kommer därför säkert att välja den gamla modellen, och foton till dessa nationella ID-kort får fortfarande fotograferna ta. Det nya ID-kortet kommer främst att sökas av personer som har svårt att styrka sin identitet, exempelvis vissa invandrare, och de har tidigare haft svårt att få ID-handlingar och kunna legitimera sig. Nu löser regeringen detta problem, men utan att slå undan benen på fotograferna. Därmed verkar väl dagens beslut gott och väl, och fotograferna kan andas ut tills vidare.

Men dagens beslut skapar också risker. Jag är ganska säker på att skickliga företagslobbyister snart kommer att påpeka hur viktigt det är att Skattemyndigheten sköter all hantering av ID-kort. Det skulle innebära slutet för många fotoateljéer och göra många fotografer arbetslösa. Dessutom skulle kostnaderna för att få ett ID-kort öka, och giltighetstiden minska. Låt oss hoppas att regeringen klarar att stå emot sådana påtryckningar i framtiden och värna om småföretagarna.

Dagens beslut innebär att staten får ökade kostnader i och med att man måste investera i eller hyra mycket dyr fotoutrustning som skall placeras ut på Skattekontoren. Detta för att kunna tllverka ett ganska litet antal ID-kort. Kostnaden för det nya ID-kortet blir också dyrare för medborgaren än det gamla ID-kortet, och får dessutom kortare giltighetstid. Därför kan jag trots allt inte vara helt nöjd med dagens beslut - nya ID-kort hade kunnat administreras i samarbete med dagens fotografer - det hade blivit billigare både för staten och för den enskilde.

Tyvärr har jag en känsla av att de som förberett dagens beslut på tjänstemannanivå kan ha gått på samma aktiva lobbyism från ledande fotoföretag (alltså de som levererar den nya dyra fotoutrustningen) som den förra s-regeringen uppenbarligen gjorde när man tog bort passfotograferingen från fotograferna. Som moderat kan jag aldrig vara nöjd om man tar beslut grundat på mycket ihåliga säkerhetsargument och därmed motarbetar små enskilda näringsidkare. Men jag är trots allt hyfsat nöjd idag - det värsta scenariot som många befarat, nämligen att alla ID-kort skulle flyttas över till Skattemyndigheten, blev i vart fall inte verklighet denna gång. Kanske har allt vårt interna engagemang och alla protester från branschen ändå påverkat slutresultatet i rätt riktning?



2009-04-02 Sossarnas sedelpressar rullar för fullt

Socialdemokraternas ordförande i partiets "jobbrådslag", Sven-Erik Österberg, konstaterar att arbetsgruppens förslag om höjd a-kasseersättning och avdragsrätt för a-kasseavgiften skulle bli "ruskigt dyr". Man räknar själva med en kostnad på 19 miljarder med hänsyn till tidigare prognoser över arbetslösheten. Med tanke på att dessa siffror justerats upp skulle kostnaderna bli ännu högre. Och man kan väl anta att socialdemokraterna själva knappast räknar i överkant. En rimlig kostnad lär bli minst 20-25 miljarder. Men Luciano Astudillo (s) tröstar oss i DN med att "Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar".

Socialdemokraterna tycker dessutom att 50 miljarder extra skall tillföras kommunerna nästa år, och åtta miljarder redan i år.

Allt detta föreslår man alltså samtidigt som statens finanser i år kommer att visa ett underskott på 189 miljarder enligt regeringens prognoser igår. Ekonomiskt ansvarstagande är inte precis socialdemokraternas främsta kännetecken just nu. Man kan undra om de har en egen sedelpress gömd någonstans?

Intressant var annars uppgifterna i media igår om att socialdemokraterna inte tänker återgå till de gamla reglerna för a-kassa vid deltidsarbetslöshet. Man har kanske tagit intryck av att regeringens begränsning av deltidsstämplingen faktiskt redan börjar märkas i form av färre ofrivilliga deltidsarbetslösa, fler heltidstjänster och mindre överutnyttjande av systemet?



2009-04-01 Studenter och arbetsgivare vill värna möjligheten till deltidsjobb

Under eftermiddagen idag deltog jag i ett seminarium i regi av SACO:s Studentråd och Svenskt Näringsliv. Temat var studenters extraarbete och möjlighet till deltid. Vi fick se resultatet av en omfattande undersökning som visar att över 200.000 studenter arbetar extra vid sidan av sina studier. Orsaken är dels att man vill förstärka sin ekonomi, men också att man vill skaffa sig arbetslivserfarenhet och kontakter med arbetsmarknaden.

Både studenter och arbetsgivare vittnade om att möjligheten till deltidsarbete är oerhört viktigt både för studenterna och för företagen. Inom restaurangbranschen exempelvis skulle det vara helt omöjligt att fastanställa personer för att ha rätt bemanning under de få timmar på dygnet som man har flest kunder. Med hjälp av studenter som vill jobba lite extra kan man lösa bemanningsproblem vid topparna.

McDonalds var ett av de företag som deltog vid seminariet, och man bekräftade att de sänkta arbetsgivareavgifterna för ungdomar gjort att man kan anställa många fler. Bara i år anställer man över 3.000 nya medarbetare, på heltid eller deltid. I dessa dystra tider med hög ungdomsarbetslöshet är det minst sagt välkommet.

Vi fick också uppgifter om att 22.000 studenter varje år slår i inkomsttaket för studiemedel, och detta gör antingen att man bli återbetalningsskyldig eller i värsta fall att man väljer att arbeta svart resten av året för att inte få studiemedlen reducerade. Jag tycker det visar mycket väl hur viktigt det är att regeringen tar till sig den studiesociala kommitténs förslag om slopat inkomsttak för studielån och kraftigt höjt inkomsttak för studiebidrag.

Efter dagens seminarium tror jag inte att någon förnuftig politiker fortfarande kan förespråka en lag om rätt till heltid - det skulle helt enkelt göra alltför många arbetslösa och helt enkelt tvinga många företag att upphöra. Det har Sverige definitivt inte råd med, vare sig i dagens djupa lågkonjunktur eller i framtiden.



2009-04-01 Aprilskämt?

Världen genomlever en extrem global lågkonjunktur, arbetslösheten ökar, och inte minst drabbas byggsektorn. Då varslar Byggnads om konflikt! Drygt 3 000 arbetare berörs. En av de saker striden gäller är att Byggnads vill behålla rätten att ta ut granskningsarvode för lönegranskning, vilket inte längre anses vara förenligt med lagen.

Ibland förstår man inte riktigt hur dom tänker.



2009-04-01 Så här kommer jag att rösta om könsneutrala äktenskap

I dag debatterar riksdagen förslaget om könsneutrala äktenskap. Det finns tre olika förslag som riksdagen skall ta ställning till. Dels överenskommelsen mellan samtliga partier utom (kd) om att göra dagens äktenskapsbalk könsneutral. Mot detta står ett kd-förslag om en "civilrättsligt reglerad samlevnad" där ordet äktenskap inte skall få användas i lagstiftningen. Det finns också en alternativ moderat motion som föreslår en skyndsam utredning om möjligheten att inrätta civiläktenskap, dock utan pekpinnar på hur ordet äktenskap skall få användas. Min egen syn på frågan har jag beskrivit utförligt tidigare i flera blogginlägg som finns samlade på denna sida i arkivet. Jag har fyra invändingar mot huvudförslaget att göra äktenskapsbalken könsneutral:

1. Sakfrågan och respekten för olika åsikter. Jag har tidigare arbetat som familjejurist under många år, och vet att frågan om könsneutrala äktenskap bara på marginalen handlar om juridiska frågor. Det handlar mer om traditioner, symboler och begrepp, där båda sidor är starkt berörda av betydelsen av just ordet "äktenskap", och i stort sett endast har känslomässiga argument i debatten. Jag tycker man bör visa båda sidor respekt i en diskussion, och anser att de som argumenterar för respektive emot har samma värde och rätt att göra sin röst hörd. Den politiskt korrekta åsikten idag är att man skall driva igenom könsneutral äktenskapslagstiftning till varje pris, och att de som protesterar gärna betraktas som lite underliga, eller rent av är homofober eller vill diskriminera homosexuella. Jag ifrågasätter starkt det synsättet, som tyvärr också hörs i riksdagsdebaten idag. Jag har svårt att se varför man inte skall lyssna alls på vissa personer bara för att de har starka religiösa uppfattningar i frågan. Är de inte medborgare de också? Väger inte deras åsikter precis lika tungt som de minst lika känslomässigt grundade argumenten från förespråkarna för den nya lagen? Jag är kritisk till att riksdagen skall förändra lagar av rent symboliska skäl för att glädja en grupp i samhället om man samtidigt gör en annan grupp besviken.

2. Frågan om möjligheten att inrätta ett civiläktenskap som innebär att lagstiftningen skiljs från religionen fanns inte med i utredningen om könsneutrala äktenskap. En sådan lösning finns redan i ett antal andra europeiska länder, och hade kunnat samla en mycket stor majoritet av svenska folket och tillgodose båda sidor i debatten. I Sverige har vi beslutat att skilja kyrkan från staten. Det är rimligt att man då också tar sista steget och skiljer lagstiftningen från religionen, inte minst i vårt mångkulturella samhälle. Denna tanke har fått brett stöd på tidningarnas ledarsidor från vänster till höger, bland kyrkliga företrädare, och av så vitt skilda organisationer som Katolska Kyrkan, Humanisterna, Pingstkyrkan och RFSU! Lagen borde vara lika för alla, homosexuella och heterosexuella. Vigseln skulle kunna ske genom registrering av ett civilrättsligt avtal, och därefter skulle det vara fritt för varje par att manifestera sin vigsel genom den religiösa eller icke-religiösa ceremoni man själv önskar. I en fråga med så starka känslomässiga åsikter anser jag att det är min skyldighet som riksdagsledamot att verka för att alla alternativ prövas ordentligt innan riksdagen fattar beslut som sårar en stor del av de religiöst aktiva svenskarna.

3. Omsorgen om Alliansen. Jag engagerade mig i Moderaterna och Alliansen för att de fyra partierna skulle hålla ihop och försöka förhandla fram kompromisser i känsliga frågor. Moderaterna gick inte till val på att införa könsneutrala äktenskap, och könsneutrala äktenskap är den enda frågan denna mandatperiod där tre Allianspartier går fram själva och ställer det fjärde utanför. Mitt ställningstagande i dagens votering är delvis en markering mot detta. För övrigt känner jag inte alls något starkt behov av att rösta med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet i denna fråga, särskilt med tanke på nästa punkt.

4. Skyddet för framtidens religionsfrihet. I dag sägs att man inte har för avsikt att tvinga präster att viga homosexuella mot sin religiösa övertygelse, och detta finns också med som skrivning i lagförslaget. Samtidigt har enskilda ledamöter från flera oppositionspartier föreslagit en vigselplikt för kyrkorna. I debatten som just pågår framgår tydligt att Vänsterpartiet bara ser dagens beslut som ett steg på vägen ("en delseger" som det uttrycktes i debatten av vänsterpartiet) och att nästa steg är ett krav på vigselplikt för alla präster. Ett flertal miljöpartister har också uttryckt sig positiva till detta, och sådana tankar finns även inom socialdemokraterna. Jag är övertygad om att det inte dröjer länge förrän en vigselplikt för prästerna blir aktuell, även om det enligt min åsikt skulle strida mot religionsfriheten. Det hade därför varit mycket bättre att redan nu sätta ned foten och en gång för alla skilja lagstiftningen från religionen.

Inom moderaterna har vi haft en mycket respektfull diskussion och hantering av frågan och riksdagsgruppen är överens om att partiet har två olika linjer i frågan. Inga hårda ord har yttrats på våra möten och jag är stolt över att vi haft så högt i tak. När man däremot hör riksdagsdebatten blir man lite förskräckt över de hårda orden och beskyllningarna om homofobi som haglar över de ledamöter som vågar stå upp för en kritisk åsikt. Denna debattstil tycker jag är ovärdig en demokrati. En del riksdagsledamöter är uppenbarligen rädda att avvika från den politiskt korrekta linjen i denna känsliga fråga. Jag vet att väldigt många ledamöter från båda sidor bett om utkvittning idag. Senast för en stund sedan kom det en vädjan från vår kvittningsman om ytterligare sju frivilliga moderater som kunde tänka sig att bli utkvittade, vilket innebär att ytterligare sju ledamöter från oppositionen bett om utkvittning under förmiddagen för att slippa rösta i frågan.

Jag kommer vid voteringen i eftermiddag att rösta för den alternativa moderata motionen om att utreda möjligheten att inrätta civiläktenskap. Denna motion kommer att aktivt stödjas av minst 15 moderata riksdagsledamöter, och eventuellt ledamöter från andra partier. Om denna motion faller (vilket den säkert gör...) kommer jag att avstå i huvudvoteringen. Personligen har jag inget problem med en könsneutral äktenskapslagstiftning. Men som riksdagsledamot och lagstiftare tycker jag att jag har ett ansvar för att försöka medverka till lösningar som kan ena stridande viljor i stället för att splittra. Jag anser att vi som står bakom den moderata alternativmotionen visar störst respekt för de olika åsikter som finns i frågan och försöker hitta en lösning som alla kan leva med. I längden är det nog bästa sättet att öka toleransen och minska homofobin i samhället. Därför går jag emot den officiella partilinjen med högburet huvud.



2009-04-01 Allt om pensionssystemet samlat på ny hemsida!

Min moderate riksdagskollega Mats G Nilsson, som också är moderaternas representant i den grupp som skall vårda pensionsöverenskommelsen mellan Alliansen och Socialdemokraterna, har konstruerat en hemsida, Pensionssystemet.se där han kommer att samla alla frågor och fakta kring pensionssystemet och hur detta är uppbyggt och hur det påverkas när ekonomin och konjunkturen förändras. Mycket bra initiativ!