Blogg februari 2009

2009-02-28 Aftonbladet hittar jobben

I torsdags på väg till vår arbetsrättsdebatt krockade jag med arbetsmarknadsminister Littorin som just blev fotograferad av Aftonbladet precis utanför dörren till Kammaren. I dag har denna fotografering blivit till ett reportage i Aftonbladet.

Klicka på bilden så kan du läsa dagens reportage om de företag som vägrar acceptera krisen och som i stället växer och anställer fler!

Jag tycker Aftonbladets artikelserie "Nu lyfter vi Sverige" är mycket positiv. Det känns nästan lite ovanligt med sådana intitiativ från tidningarna, som ju mer brukar fokusera på mindre positiva saker...









2009-02-28 Kontraster

I en artikel i Dagens Industri igår kunde man läsa om hur näringsminister Maud Olofsson och resten av regeringen gör allt för att hjälpa Saab att hitta nya intresserade ägare. Saab Automobiles informationschef Eric Geers säger i artikeln att Saab och staten nu för en positiv och konstruktiv dialog, och att man samarbetar med regeringen för att försöka hitta en ny ägarlösning.

Enligt DI: uppgiftslämnare "använder regeringen sina diplomatiska kanaler för att dammsuga den globala marknaden på intresserade investerare till Saab". Och enligt samma källa har "regeringen redan hittat en stor och seriös intressent som den har vidarebefordrat till Saab/GM för vidare diskussioner". Regeringen försöker också underlätta för en ny ägare till Saab att få lån via Europeiska Investeringsbanken, EIB, genom att ge vissa löften om statliga garantier för sådana lån till en ny ägare av Saab. Av artikeln framgår att Saab Automobile nu fått åtta seriösa förfrågningar från intresserade köpare av bolaget.

I en mindre artikel på samma uppslag i DI kan man läsa om oppositionsledaren Mona Sahlin (s) som torsdags gjorde veckans konstruktiva insats för Saab. Hon deltog i ett demonstrationståg i Stockholm där plakaten krävde "Förstatliga Saab".

Kontrasterna mellan politiska ansträngningar och meningslös populism kan knappast bli tydligare.



2009-02-27 Socialdemokraterna backar från löftet om lag om rätt till heltid

I Dagens Eko så sent som den 24 juni 2008 sa Mona Sahlin uttryckligen att hon tyckte att socialdemokraterna återigen ska gå till val på att lagstifta om rätten till heltid. Liknande krav har alla tre oppositionsprtierna framfört vid otaliga tillfällen i riksdagsdebatter och utspel i media. Alliansen har försökt förklara att detta skulle öka arbetslösheten, och kritiken från vissa fackliga organisationer har också varit hård, eftersom facken sett att många av deras medlemmar skulle mista jobbet om man införde lag om rätt till heltid.

I gårdagens debatt konstaterade jag att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet nu glädjande nog tar ett steg tillbaka och backar från kravet på en lagstiftning om rätt till heltid för alla. Så här sa jag i mitt anförande:

"När det sedan gäller de 27 motioner från de tre oppositionspartierna om lagstiftning om rätt till heltid kan jag konstatera att inget av de tre oppositionspartierna följer upp dessa tydliga motionskrav i form av reservationer. I stället väljer man nu att hänskjuta frågan till arbetsmarknadens parter för reglering avtalsvägen.

Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet kör därmed över sin egen partiledare som i en stor partimotion krävt just lagstiftning om rätt till heltid. Mona Sahlin har också vid flera tillfällen i media för fram sådana krav. Socialdemokraternas nya ställningstagande är något förvånande, inte minst med tanke på hur det lät i denna kammare så sent som i debatten den 23 april 2007 när denna fråga senast debatterades. Jag deltog även då i debatten, och minns tydligt de hårda orden som fälldes om regeringen som inte ville lagstifta om rätt till heltid. Jag minns också hur jag invände att inte ens de fackliga organisationerna alltid tycker att lag om rätt till heltid är en bra idé, eftersom de inser att det skulle öka arbetslösheten bland medlemmarna. Jag konstaterar nöjt att oppositionen nu börjar lyssna på de argument som både facket och Alliansen tidigare framfört. Det är utmärkt!

Moderaternas linje är att heltid bör vara utgångspunkten när man anställer, och vi anser att moderata politiker i kommuner och landsting skall driva på för att den offentliga sektorn skall vara ett föredöme när det gäller att erbjuda heltidstjänster. Men en lagstiftning skulle som sagt inte skapa några nya jobb utan snarare ta bort en del av de jobb som redan finns. Det känns inte som någon bra väg, särskilt inte i dagens konjunkturläge. Sverige vinner inget på att göra deltidsarbetande människor arbetslösa."

Det kan i sammanhanget också vara på sin plats att påpeka att deltidsarbetslösheten minskat i Sverige de senaste åren, bara från januari 2008 till januari 2009 sjönk den från 50.000 till 39.000 personer. Arbetsförmedlingens och SCB:s siffror visar tydligt att huvuddelen av de nya jobb som tillkommit under 2007 och 2008 varit fasta heltidsjobb. Förändringarna i deltidsstämplingen har samtidigt gjort att arbetsgivare inte längre slentrianmässigt kan anställa på konstiga deltider och lita på att a-kassan/skattebetalarna fyller ut lönen genom deltidsstämpling. Nu måste man anstränga sig och skapa anställningsgrader som det går att leva på.



2009-02-26 Riksdagsdebatt om den svenska arbetsrätten

Under eftermiddagen har arbetsmarknadsutskottet haft sin årliga debatt om den svenska arbetsrätten. Jag representerade moderaterna i debatten, precis som förra gången, och måste säga att min erfarenhet från fackliga förhandlingar, min utbildning i arbetsrätt, och min erfarenhet från småföretagsfrågor är till väldigt stor nytta i dessa debatter.

I mitt anförande konstaterade jag att de flesta arbetstagare och de lite större arbetsgivarna mest ser fördelar med ett system med kollektivavtal med normalt tillhörande fredsplikt. Däremot upplever en del mindre företag och enskilda oorganiserade arbetstagare problem med kollektivavtalssystemet, kanske främst för att de från början anpassats efter de lite större arbetsplatsernas förutsättningar. Visst finns alltså kritik mot dagens system, och kollektivavtalen må ha sina brister. Men det är samtidigt svårt att hitta ett system som skulle fungera bättre. Det var därför vi moderater gick till val på att behålla kollektivavtalsmodellen som huvudprincip för den svenska arbetsmarknaden. Och detta vallöfte tänker vi försöka hålla.

Jag påpekade också att samtliga svenska partier säger sig värna grunden för ”den svenska modellen” där utgångspunkten är att reglering av villkoren på svensk arbetsmarknad i huvudsak bör ske genom kollektivavtal och inte genom lag. Trots detta har arbetsmarknadsutskottet tvingats behandla inte mindre än 190 motionsyrkanden inom arbetsrättens område, och den absolut övervägande delen kommer från (s) och (v). Jag påpekade att det stora antalet motioner är uppseendeväckande med tanke på att även dessa två partier säger sig värna kollektivavtalsmodellen. (s) och (v) verkar hysa allvarlig misstro mot förmågan hos arbetsmarknadens parter att lösa problem avtalsvägen. I dagsläget är det uppenbart att det är Alliansen som mest konsekvent värnar den svenska modellen på arbetsmarknaden. Oppositionen kan inte låta bli frestelsen att försöka lagstifta om detaljerna på svensk arbetsmarknad. Oppositionspartiernas 25 reservationer i detta betänkande är ett tydligt bevis på detta. En väldigt intressant sak var förresten att se splittringen inom oppositionen inom detta område som är så centralt inom politiken. Vänsterpartiet kör sin linje utan stöd från de övriga oppositionspartierna, och miljöpartiet har i vissa frågor samma åsikt som Alliansen...

Hela mitt anförande, som varade i ca 12 minuter, går att läsa här.



2009-02-25 Äntligen - kårobligatoriet avskaffas!

I går fick vi en föredragning av utbildningsminister Lars Leijonborg, som presenterade förslaget att äntligen avskaffa kårobliagtoriet, dvs den lagstadgade skyldigheten att vara medlem i en studentkår och betala kåravgift när man studerar vid universitet eller högskola.

För att inte stundenternas inflytande över utbildningen skall försämras införs ett statsbidrag till studentkårerna. SFS, Sveriges Förenade Studentkårer, är missnöjda och anser att statsbidraget blir för lågt, trots att det tydligen kommer att motsvara ungefär 60% av dagens kåravgifter. Det innebär alltså att SFS inte räknar med att ens 40% av studenterna frivilligt skall fortsätta vara medlem i studentkåren och betala avgift. Det säger i så fall mest om studenternas syn på studentkåren på många högskoleorter. På andra platser - exempelvis vid Högskolan i Borås - verkar studenterna ganska nöjda med kårens arbete. Det borde skapa förutsättningar för att fler - alldeles frivilligt - skall välja att vara medlemmar även när kårobligatoriet avskaffas.

Tvångsanslutning av studenter till en förening som man inte vill vara medlem i är inget annat än en gammal socialistiskt kvarleva. Nu äntligen blir det en förändring, och det medför på köpet att en student kan spara flera tusen i kåravgifter under sin studietid. Min åsikt är att om studenterna sätter värde på studentkårens verksamhet är de också villiga att betala för detta. Och om de inte värderar kårens arbete så bör de självklart slippa. Studenter är vuxna människor och kan ta egna rationella beslut.

Eftersom avskaffande av kårobligatoriet är en fråga som jag engagerat mig i ända sedan min studietid på 1980-talet, och dessutom var en av de särskilda frågor jag lovade att särskilt driva i riksdagen så är jag mycket nöjd med förslaget, och hoppas verkligen att det så småningom skall röstas igenom i riksdagen.



2009-02-25 Omröstning om IPRED - man får inte alltid exakt som man vill...

Just nu pågår riksdagsdebatten om IPRED-lagen inför eftermiddagens votering. I går diskuterades ärendet också på mötet med moderaternas riksdagsgrupp. Jag har tidigare berättat om hur jag och en grupp moderater försökt - och delvis lyckats - förändra lagförslaget på vägen. Läs blogginlägget den 4 december. Vi kritiker hade velat få till ytterligare förändringar, men det finns samtidigt andra som velat skärpa lagreglerna ytterligare för att skydda upphovsrätten. Både kritikerna och förespråkarna för lagen är alltså missnöjda, fast från olika utgångspunkter. Kanske visar det trots allt att lagförslaget är en hyfsat rimlig avvägning mellan helt motstridiga intressen?

En förutsättning för att man skall kunna diskutera och förhandla kring ett lagförslag är att alla sedan ställer upp på kompromissen, även om man inte är helt nöjd med slutprodukten. Jag tycker fortfarande att det finns vissa brister i lagen, och tycker framförallt att det är lite pinsamt att lagstiftaren inte tydligare visar att man förstår att det i praktiken oftast är väldigt liten skillnad mellan upp- och nedladdning och att detta normalt sker samtidigt. Min tro är också att den tekniska utvecklingen ganska snabbt kommer att springa ifrån lagen, eller kanske redan har gjort det. Jag är däremot mindre oroad nu för att lagen kan komma att missbrukas, dels på grund av den långa diskussionen som gör att media och andra har ögonen på frågan, men framförallt för att Näringsutskottet förbättrat lagen ytterligare jämfört med regeringens förslag. I regeringens förslag framgår att regeringen skall utvärdera lagens effekter rörande utlämning av uppgifter om internetabonnemang som använts vid fildelning, samt av i vilken omfattning utlämnande av IP-adresser leder till utskickande av varningsbrev, kravbrev eller inledande av rättsprocesser. Näringsutskottet vill skärpa detta genom att granskningen även uttryckligen skall omfatta domstolarnas proportionalitetsbedömning, dvs säkerställa att den nya lagen i första hand används för att vidta åtgärder mot "intrång i stor omfattning". Näringsutskottet vill också att regeringens uppföljning skall redovisas löpande till riksdagen.

Trots min kritik i vissa delar känns lagen trots allt hyfsat acceptabel idag. Missbruk kan inte uteslutas, men sker de kommer de att uppmärksammas och jag hoppas detta skall avhålla från övertramp. Riksdagen får nu också full insyn i den löpande utvärderingen av lagen, och kan ta initiativ till ändringar i lagen vid behov. Rättssäkerhetsfrågan har hela tiden varit avgörande för min del, och där har det hänt en hel del på vägen. Proportionalitetsbedömningen har också tagit flera steg framåt, och man talar nu uttryckligen om att prioritera att motverka "stora intrång" vilket var en av de saker som vi kritiker verkat för. För egen del kommer jag att rösta för den linje som moderaternas riksdagsgrupp kompro- missat fram. Alliansen kommer vid voteringen också att få stöd av socialdemokraterna vid voteringen.



2009-02-25 Tidningar skriver om fotografernas situation

Såväl Borås Tidning som Markbladet skriver om måndagens pressträff i Kinna om fotografernas situation och min fråga till Näringsministern.

Även i senaste numret av Dagens Handel kan man läsa om fotografernas oro.



2009-02-25 Alliansen snart ifatt oppositionen...

Under förra veckan kom två opinionsmätningar som bekräftade skillnaden mellan de politiska blocken på ca 7%. En kraftig minskning av oppositionens försprång sett under lite längre tid, men ingen större förändring den senaste månaden.

I måndags kom sedan SKOP med sin senaste mätning, och där visar det sig att oppositionen tappat nästan hela sitt försprång. Nu återstår endast 2,5 procentenhets skillnad mellan Alliansen, som stöds av 46,4 procent, och de tre oppositionspartierna som får 48,9 procent. Alla Allianspartierna ökar, och alla oppositionspartierna minskar. Moderaterna ökar till 27,5%, dvs långt över valresultatet 2006, och socialdemokraterna backar till 35,5%, dvs nästan nere på "katastrofresultatet" i valet 2006.

Visst skall man som vanligt ta mätningarna med en nypa salt, och visst skiljer sig resultaten en del mellan de olika instituten, men sammantaget är det tydligt att Alliansen fortsätter att knappa in på oppositionen, bit för bit.



2009-02-24 Grattis!


På vårt moderata gruppmöte tillkännagav statsministern också förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och hennes blivande make Daniel Westling. Statsministern förklarade att kungen godkänt förlovningen och att även regeringen vid sitt sammanträde idag lämnat sitt samtycke. Man kan ju tycka vad man vill om att regeringen och kungen skall godkänna kronprinsessans förlovning....men enligt den svenska successionsordningen är detta ett krav.

Bröllop blir det inte förrän våren 2010. Vi räknade ut idag att deta har en mycket praktisk förklaring - bron över till slottet repareras just nu, och det är där kortegen skall köra. Så det blivande brudparet får helt enkelt vänta tills bron är klar.
Oavsett vilket - få inser nog hur oerhört stort detta är rent medialt. När nuvarande kung gifte sig följdes detta av en halv miljard (!) TV-tittare över hela världen. Hur många det blir denna gång kan man bara spekulera i. Men en jättestor PR-händelse för Sverige och Stockholm blir det definitivt. Som medlem i Riksdagens Rojalistiska Nätverk förväntar jag mig för övrigt en inbjudan till bröllopet...



2009-02-24 Europas bäste finansminister?

I dag höll vår finansminister Anders Borg ett mycket intressant, men något skrämmande, anförande om finanskrisen och konjunkturen på vårt modetrata gruppmöte. Att läget är allvarligt står klart, och precis hela världen drabbas samtidigt, vilket förvärrar problemen. För Sverige som extremt exportberoende land slår krisen om möjligt ännu hårdare mot stora delar av industrin.

Trots detta hävdar vår finansminister att Sverige kommer att vara ett av få länder i Europa och västvärlden som både kommer att slippa skattehöjningar och allvarliga nedskärningar, och att Alliansen dessutom kommer att klara att hålla sina vallöften. Allt på grund av att vi inte satte sprätt på alla pengar under de goda åren 2007-2008, utan i stället anpassade statsfinanserna för sämre tider. Ansvarstagande lönar sig, och så skall vi fortsätta att arbeta!

Borg påpekade att endast tre EU-länder ser ut att kunna klara EU:s så kallade konvergenskriterier, dvs stabiliteten i statsfinanserna och ett maximalt underskott i statsfinanserna på 3% av BNP. Det är Sverige, Danmark och Finland. Samtliga övriga EU-länder kommer i år och kommande år att ha mycket allvarliga ekonomiska problem och mycket stora underskott i sina statsfinanser. Och läget i USA är ännu värre...



2009-02-24 Tack mamma!

Jag brukar inte vara särskilt privat på bloggen. Men denna gång gör jag ett undantag.

I helgen avled min mamma, 76 år gammal, efter att under mer än åtta år ha levt med svår demens som efterhand slog ut både tal, minne och rörelser. Under sitt yrkesliv var mamma lågstadielärare och musiklärare, och ett antal hundra barn har passerat genom hennes klasser genom åren.

Mamma gick alltid sin egen väg, ifrågasatte sådant som hon tyckte var fel, var inte rädd att ta kontroversiella ståndpunkter och vägrade flyta med strömmen. Våra föräldrar lärde mig och min syster att tro på oss själva och byggde upp vår självkänsla. För egen del tror jag faktiskt inte jag satsat på politiken om det inte varit för min uppväxt som gav mig förutsättningar att utvecklas till en självständig och ganska stark människa. Tyvärr förstod mamma aldrig att jag blev invald i riksdagen 2006, demensen hade då redan gått för långt. Hade hon förstått det vet jag att hon hade blivit väldigt stolt.

Nu finns inte mamma mer. Det känns tomt, men jag tänker fortsätta göra som hon - våga säga ifrån, våga ha åsikter och stå för dessa. Och finanskris och lågkonjunktur väntar inte. Därför blir det trots allt full fart för min del hela veckan, inte minst med en sedan länge inplanerad stor arbetsrättsdebatt i riksdagen på torsdag. På något sätt känner jag att jag på det sättet bäst hedrar mammas minne.



2009-02-23 Nytt Alliansmöte om fordonsindustrin i Göteborg

Under förmiddagen deltog jag i ett möte hos Unionen i Göteborg, där företrädare för Alliansen träffade underleverantörer till fordonsindustrin samt fackliga organisationer för att diskutera fordonskrisen ur deras synpunkt. Visst blir det en del politiska inspel när Olle Ludvigsson från Metall på Volvo deltar, han är ju samtidigt s-politiker och har svårt att låta bli att ge regeringen lite tjuvnyp. Men totalt sett blev det en bra diskussion, som bland annat visade tydligt att det behövs möten och samtal mellan alla inblandade - ibland talar vi förbi varandra, och media gör allt för att förstärka eventuella missförstånd. Många av de åtgärder regeringen beslutar om och tillför medel till tar också tid att få igång, och det gäller att sprida kunskap om alla de möjligheter till stöd, utbildning och annan hjälp som finns att få för dem som mister jobbet.

Samtidigt som vi hade vårt möte besökte näringsministern och arbetsmarknadsministern Trollhättan. Det är ingen överdrift att säga att fordonskrisen tar väldigt stor del av arbetstiden just nu för både riksdagsledamöter och ministrar.

Under gårdagen kom ett antal tydliga besked med koppling till lågkonjunkturen, finanskrisen och fordonsindustrin:
* Krediterna till Volvo från Europeiska Investeringsbanken (EIB) verkar vara mer eller mindre klara
* Saab går vidare med att försöka lösa den långsiktiga ägarfrågan, och då kommer sannolikt EIB att ställa upp med krediter
* Regeringen har ansökt om medel från EU:s globaliseringsfond. Visserligen lär inte Sverige får några stora pengar, och dessutom lär utbetalningen dröja, men alla bidrag till att lösa situationen skall givetvis tas tillvara. Om Sverige betalar in till EU:s fonder skall vi givetvis försöka få pengar ur fonderna vid behov.
* Försäkringskassan fick igår också ett uppdrag av regeringen att snabbt titta över hur man skall kunna skydda pensionerna från att minska 2010 till följd av lågkonjunkturen. En mycket vktig fråga.

Steg för steg tar regeringen viktiga beslut för att genomtänkt och metodiskt hantera krisen. Jag tror det kommer att fortsätta ge respekt hos svenska folket.



2009-02-23 Pressträff om fotografernas situation

Eftermiddagens pressträff hos Atelje Braun i Kinna blev riktigt bra. Fotograferna som fanns på plats (från Sandared, Tranemo och Kinna) fick utrymme att framföra branschens förslag till lösning, och det blev ett bra samtal. Fotograferna efterlyser en möjlighet att kunna bli certifierade eller få licens av myndigheterna att ta säkra foton som uppfyller alla krav. De anser inte att det är några problem för dem att ta sk biometriska foton med precis samma eller bättre säkerhetsnivå och kvalitet än dem som idag tas av polisen eller Vägverket (pass respektive körkort). Jag tycker denna idé är väl värd att pröva. Uppenbarligen är Sverige det enda landet i Europa som diskuterar lösningar som gör många fotogafer arbetslösa - i andra länder är fotograferna betrodda att ta alla sorters foton. Jag tycker inte att dagens regering skall upprepa det misstag som socialdemokraterna gjorde när man år 2005 tog ifrån fotograferna passfotona.

På väg till pressträffen blev jag också intervjuad av Radio Sjuhärad, som hade ett längre inslag om ämnet i Sjuhärad Direkt, bland annat med intervjuer för andra företrädare för branschen. Kommande dagar får vi se hur övriga media rapporterar kring frågan.

En sak måste också korrigeras, och det var jag också tydlig med att poängtera i min egen direktsända intervju. Det finns inget regeringsförslag i frågan ännu! Det enda som finns är ett utredningsförslag som bereds av tjänstemän på justitiedepartementet. Tyvärr talar Radio Sjuhärad på sin hemsida om "ett regeringsförslag" men det är alltså fel. Det jag försöker göra är att påverka frågan innan regeringen presenterar sitt förslag. Nu avvaktar jag också svar från näringsminister Maud Olofsson på min skriftliga fråga om hur hon vill verka för en rimlig balansgång mellan kravet på säkra identitetshandlingar och fotobranschens möjligheter att överleva. Det brukar ta någon vecka eller två innan man får svar från ministrarna.



2009-02-23 Inbjudan till pressträff om fotografernas situation


Pressmeddelande 2009-02-23

Riksdagsledamot Jan Ericson (m)
Telefon 073-9558919


Inbjudan till pressträff:
Fotograferna alltmer pressade när staten tar över deras jobb

Under den tidigare s-regeringen fråntogs fotograferna passfotograferingen. Detta medförde enligt branschen att tusentals fotografer och deras medarbetare blev arbetslösa, samtidigt som staten tvingades göra stora investeringar i dyr utrustning och tillföra nya omfattande arbetsuppgifter till ett redan pressat polisväsende.

Regeringskansliet arbetar nu med förslag om att, helt eller delvis, ta ifrån fotograferna även körkortsfotografering och fotografering för ID-kort. Detta skall i stället hanteras av Vägverket respektive Skattemyndigheten, och skälen uppges vara krav på ökad säkerhet. Skulle detta bli verklighet riskerar det att innebära ytterligare ett hårt slag mot en redan pressad fotobransch, med ytterligare nedläggningar och uppsägningar som följd.

Fotobranschen har framfört hårda protester mot de förslag som nu diskuteras, precis som man gjorde när passfotograferingen förändrades. Jag har stor förståelse för att man reagerar när man upplever att staten tar över privat näringsverksamhet och därmed drar bort en stor del av basen för dessa småföretagares verksamhet. För mig är frågan i första hand en näringslivsfråga - i dessa bistra tider måste vi värna extra mycket om småföretagarna. 1.000 arbetslösa fotografer är precis lika allvarligt som 1.000 arbetslösa bilarbetare.

Med anledning av situationen inbjuds media att träffa ett antal fotografer från olika delar av Sjuhärad, och ta del av deras argument mot förändringen - och förslag till möjliga lösningar. Samtidigt kommer jag att presentera den riksdagsfråga i ärendet som jag ställt till näringsminister Maud Olofsson.

Pressträffen äger rum idag, måndag den 23 februari klockan 16.00 hos Atelje Braun, Boråsvägen 33, Kinna. Välkommen!




2009-02-22 Moderaterna och vattenkraften

Moderaternas arbetsgrupp om energi och miljö har presenterat ett antal förslag som jag vid första anblicken tycker låter väl avvägda och kan tillgodose både dem som hyser en stor oro för klimatfrågan och andra som i likhet med mig själv har en något mer ödmjuk inställning till "CO2-hotet". De flesta förslagen innebär positiva satsningar på nya energislag och för en totalt sett bätte miljö, och det kan nog alla moderater ställa upp på.

Jag glädjer mig särskilt åt att det inte bara pratas klimat i slutrapporten, utan att moderaterna - till skillnad från många andra - även orkar lyfta blicken och diskutera andra miljöproblem.

En fråga som hamnat i medias fokus är moderaternas syn på vattenkraften. Det står mycket tydligt i rapporten att moderaterna vill "Uppgradera vattenkraften med hänsyn till naturen". För egen del ser jag gärna att gamla nedlagda småkraftverk kan få en ny chans att användas för lokal elproduktion, liksom att man kan höja effektuttaget i befintliga större vattenkraftverk. Ja, kanske kan till och med ett och annat nytt minikraftverk i något orört vattendrag utformas på ett sätt som minimerar miljöskadorna. Nya kraftverk i orörda vattendrag som medför omfattande miljöingrepp ställer jag mig däremot mycket frågande till (för att inte tala om utbyggnad av de orörda älvarna). De skador på naturen, fisket och miljön som sådana vattenkraftverk medför står sällan i proportion till den begränsade mängd elenergi man kan få ut. Jag tycker det skulle kännas svårt att medvetet acceptera att man förstör viktiga miljö- och naturvärden bara för att uppnå en högst osäker klimateffekt.

Kloka åtgärder som förbättrar miljön är alltid bra, oavsett vad man har får åsikt i klimatfrågan. Men att ta beslut som är negativa ur andra miljöaspekter bara för att visa handlingskraft i klimatfrågan har jag svårt att ställa upp på. När jag läser arbetsgruppens slutrapport känns det som om min egen syn på vattenkraften stämmer ganska väl överens med det som arbetsgruppen skriver. Det känns givetvis utmärkt.



2009-02-22 Obamas politik - ett högt spel med USA:s ekonomi

Beräkningar visar att Barack Obama under sina första månad som president beslutat om krisåtgärder på
12 000 miljarder kronor. Det motsvarar 10 års svenska statsbudgetar, och någon har roat sig med att räkna om detta till nästan 4,5 miljoner kronor varje sekund (!) sedan president Obama tillträdde den 20 januari.

Om detta resulterar i att krisen vänds i USA kan det dra med sig hela världsekonomin upp ur krisen. Då blir Obama hjälte. Om det i stället visar sig bli verkningslöst kommer USA både att ha fortsatt lågkonjunktur kombinerat med en gigantisk statsskuld. Då lär inte Obama bli särskilt populär. Obama spelar ett mycket högt spel med sitt lands ekonomi. För resten av världens skull får vi hålla tummarna för att han lyckas.

I veckan som gick kom förresten larmrapporter om Californiens ekonomi. Den normalt sett stora och välmående delstaten verkar av affärstidningarnas rapportering att döma nu vara närmast konkursmässig...



2009-02-22 Tyskland skärper också tonen mot GM

Den svenska linjen när det gäller statligt ägande eller kapitalinsatser/lånegarantier till Saab får nu allt mer stöd även i Tyskland, allt enligt en längre krönika på BT:s ledarsida idag. Frankfurter Allgemaine, en av Tysklands största tidningar, hyllar den svenska regeringen för den återhållsamma linje man visat mot vad tidningen kallar "GM:s försök till utpressning". Och en av Tysklands främsta bilexperter på tyska Centre for Automotive Research delar åsikten att det är meningslöst att idag skjuta till skattemedel till GM-koncenrnen, eftersom GM är "ett bottenlöst hål".

Även Tysklands förbundskansler Angela Merkel skärper nu tonen mot GM. Innan tyska staten kan tänka sig att ge stöd till Opel (som ju också ägs av GM) vill man se tydliga planer som visar hur Opel skulle kunna klara framtiden.



2009-02-20 Något kortklippt om eventuellt statligt stöd till kommunerna

Inslaget i Radio Sjuhärad blev allt lite väl kortklippt.... På frågan om jag anser att kommunerna borde få stöd av staten hörs jag i intervjun bara säga att "jag tror att det kan bli nödvändigt..." medan resten är bortklippt där jag fortsätter mitt resonemang med att påpeka att jag inte kan utlova något i dagsläget, att det är många som vill ha stöd av staten och att det gäller att prioritera hur staten använder sina begränsade resurser på bästa sätt för att motverka lågkonjunktur och finanskris. Om allt detta varit med hade bilden blivit något mer nyanserad.

Däremot återgav inslaget tydligt det jag framförde om kommunernas balanskrav. En kommun som redovisar mycket stora överskott ett år borde rimligen kunna få använda en del av detta för att kunna klara av sämre tider under kommande år. Dagens regler känns alldeles för stelbenta.



2009-02-20 Intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi

Jag blev nyss intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi. Anledningen är givetvis den dystra prognosen från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) över skatteintäkterna i år och nästa år. Mitt budskap i intervjun var att regeringen är väl medveten om kommunernas problem, och att jag tror att det kan bli nödvändigt med någon form av ökat stöd till kommunerna. Men samtidigt vill jag inte utlova några detaljer som jag inte kan stå för - diskussioner pågår. Viktigast är att kommunerna får snabba besked, senast i samband med regeringens vårbudget, så att man kan planera sin verksamhet. Alla kommuner sitter nu och arbetar med budgeten för 2010.

Jag kan konstatera att de som skriker högst om stora tillskott från staten till kommunerna är precis samma politiker som så sent som i går tyckte att statens skulle köpa Saab för 5 miljarder. Var och en borde inse att även statens kassakista är begränsad i dessa tider. Om det blir mer statliga pengar till kommunerna kan det mycket väl vara så att det blivit möjligt just för att staten inte satsade 5 miljarder i Saab.

När det gäller Borås skall invånarna vara tacksamma för att man har en så klok moderatledd kommunledning som budgeterat med ett överskott på 100 miljoner både i år och nästa år. När nu skatteintäkterna minskar med 65 miljoner i år och 130 miljoner nästa år så kan man också hantera en stor del av detta genom att man har denna budgeterade buffert på 100 miljoner. För den politiska (s)-oppositionen som i varje budget efterfrågat mer pengar till allt och alla är trovärdigheten sämre.

En annan sak som berördes i intervjun var balanskravet på kommunerna som gör att tidigare pårs överskott inte kan användas för att hantera kommande besvärliga år. Personligen tycker jag detta är en orimlig ordning, som jag reagerade mycket över under min tid i kommunledningen i Marks kommun. Tyvärr kommer motargumentet som ett brev på posten - vissa kommuner klarar inte ens att hantera sin ekonomi under goda år, och därför kan man inte släppa på balanskravet. Men en sak är klar - dagens regelverk missgynnar de ekonomiskt välskötta kommunerna i Sjuhärad, och frågan är om det verkligen är rimligt?



2009-02-20 Mer om turerna kring Saab och GM

I dag har jag och min riksdagskollega Claes Västerteg (c) en gemensam debattartikel i BT där vi förklarar varför staten inte skall riskera skattebetalarnas pengar för att försöka rädda Saab. Staten skall stödja anställda och drabbade underleverantörer, men inte stoppa in pengar i amerikansk bilindustri!

Aftonbladet redovisar för övrigt igår en SIFO-mätning som visar att 50% av svenska folket stödjer regeringens linje att inte riskera svenska folkets skattemedel för att rädda Saab. 33% vill att statens skall satsa pengar i Saab, och 17% är tveksamma.

Fortfarande argumenterar vissa politiker på vänsterkanten för direkta statliga stöd till Saab. Det talas om 5 miljarder i engångsinsats, och det påstås att det skulle kosta mer om bilarbetarna blir arbetslösa. Fast man glömmer då förståss att det även skulle kosta att driva Saab vidare - uppskattningsvis minst en halv miljard per månad! Om man försiktigt antar att staten, utöver engångsinsatsen, dessutom skulle tvingas stå för driftsunderskotten under ytterligare ett år innebär det en total kostnad på 11 miljarder. Fordonskomponentgruppen uppskattar att om Saab avvecklas helt blir ca 4.000 anställda av med jobbet, och ytterligare lika många kan tvingas sluta hos underleverantörerna, alltså totalt 8.000 personer. Om man delar 11 miljarder med 8.000 personer så skulle varje "räddat jobb" i så fall kosta ca 1,4 miljoner kronor. Om man antar att personalen ändå skulle reduceras, eller att staten blir ägare under längre tid blir kostnaden per räddat jobb ännu högre. Och skulle Saab till slut ändå tvingas stänga är pengarna helt bortkastade. Visserligen är alla dessa siffror bara räkneexempel baserat på lösa antaganden från media, men det visar ändå vilka storlekstal vi diskuterar.

Aftonbladet har många intressanta artiklar i gårdagens tidning. Bland annat nämner den (s)-märkte krönikören Lena Melin att GM nu tigger sammanlagt 300 miljarder (!) från USA, Kanada, Tyskland, Thailand, Storbritannien och Sverige för att kunna hålla företaget flytande ännu en tid. Lena Melin stödjer den svenska regeringens beslut att avvisa GM:s krav.

Det finns också en intressant artikel i Aftonbladet som berättar lite mer om turerna i ärendet och om regeringens stora ansträngningar att faktiskt hjälpa GM att rädda Saab genom att förmedla kontakter och en gräddfil rakt in till Europeiska investeringsbanken. Men GM nobbade alla erbjudanden!



2009-02-19 Överdrifterna från oppositionen kom på skam

Oppositionen har ju under vintern hotat med att hundratusentals sjukskrivna skulle förlora sin sjukpenning vid årsskiftet till följd av de nya reglerna som Alliansen infört. I dag kom siffrorna från Försäkringskassan som visar hur det egentligen blev.

Under januari 2009 avslutades 470 sjukärenden, där den tidigare sjukskrivne alltså fick sin sjukpenning indragen för att man ansetts ha arbetsförmåga. Om man jämför med tidigare år var det 420 personer som fick sjukpenningen indragen januari 2007, och ca 570 personer januari 2006. Det betyder att i januari i år var det 100 personer färre som fick sjukpenningen indragen än 2006 när socialdemokraterna styrde. Och alltså 50 personer fler än 2007. Totalt i år har mindre än 1% av alla sjukskrivna ansetts ha arbetsförmåga och därmed fått sjukpenningen indragen!

Det är enkelt att konstatera att oppositionen - än en gång - sprider groteska överdrifter om effekterna av Alliansens politik, överdrifter som skapar stor oro hos människor som är rädda att "drabbas". Jag tycker det är ett mycket cyniskt spel som oppositionen bedriver med de människor som kanske är allra mest utsatta i vårt samhälle, människor som är sjukskrivna och som tidigare inte upplevt att de fått något stöd alls för att komma tillbaka. Nu finns det i vart fall ett regelverk som gör att ingen glöms bort och att stödet ökar för att komma tillbaka. Efterhand kommer rutinerna hos inblandade myndigheter att fungera allt bättre, och då är jag övertygad om att fler kan komma tillbaka från sin sjukskrivning eller förtidspension, få ett arbete med social gemenskap - och dessutom högre inkomst.



2009-02-19 Världens bästa a-kassa?

I riksdagsdebatterna brukar vi från Alliansen säga att Sverige och Danmark antagligen har världens mest generösa a-kassesystem, eller i vart fall ligger bland de främsta länderna i världen. Häromveckan kom en TCO-rapport som påstod att Sverige (och Danmark) inte alls låg så bra till. Fast TCO jämförde endast 8 europeiska länder, däribland de fyra nordiska.

TCO-rapportens kritik är inte rättvisande. Jämförelsen utgår från ett urval av 8 länder, och bortser från minst 14 andra europeiska länder. I TCO-rapporten jämför man dessutom ersättningarna i förhållande till tidigare lön i procent. Det framkommer inget om hur lång tid man får denna höga ersättning och hur snabbt den trappas ned. Det gör att siffrorna inte går att jämföra.

Riksdagens utredningstjänst har sammanställt information om andra länders a-kassesystem. RUT menar att det inte finns något entydigt svar på frågan om vilken plats den svenska arbetslöshetsförsäkringen intar i en internationell jämförelse. Även om frågan inriktas strikt på den ekonomiska ersättningen finns det fler variabler, utöver själva ersättningsnivån i förhållande till tidigare inkomst, som bör beaktas. Exempelvis avgifter och skatter, kvalificeringsperiod, om det finns något inkomsttak och hur detta är satt i förhållande till genomsnittslönen till exempel, karensdagar, vilka som omfattas, familjesituation, hur länge man kan få ersättning, om ersättningen är inkomstrelaterad, nedtrappning av ersättning efter viss tid, etc.

TCO:s rapport visar att Sverige i vart fall ligger bland de bättre länderna i Europa - även med TCO:s tveksamma sätt att räkna. Och efter att ha läst TCO:s rapport har jag inget problem med att säga det jag brukar, nämligen att Sverige sannolikt är ett av de mest generösa länderna i världen när det gäller a-kassan. Om vi sedan är etta, tvåa, fyra eller femma när man mäter olika variabler spelar kanske mindre roll.

En annan sak finns inte alls med i TCO-rapporten är inkomstförsäkringarna som omfattar 70% av de fackliga medlemmarna. Dessa försäkringar gör att den som blir arbetslös får ut 80% av sin faktiska lön i a-kassa under en längre tid. Detta är givetvis inte en del av a-kassan, men för den enskilde löntagaren har det stor ekonomisk betydelse.



2009-02-18 Statsministerns kommentarer kring GM och SAAB

Alldeles nyss fick jag detta pressmeddelande som redovisar vad statsminister Fredrik Reinfeldt sa alldeles nyss om SAAB-diskussionerna. Det stämmer väl med det jag själv sa till Dagens Eko tidigare idag, och att statsministern ger nu också stöd för min alldeles personliga åsikt om att oppositionen gått i GM:s fälla!

"Vi ska ha klart för oss vad som pågår nu. Det är ett spel med stora pengar och det här bolagsdirektörerna i USA ursäktar sig inte, kan jag säga, för att bli av med en del av kostnaderna. Och de som då räcker upp handen och säger "ja vi tar på oss det här" får sedan förklara hur de kunde gå på den idén. Det handlar om enorma resurser. Vad vi bedömer har bara Saabdelen en kostnad för drift på ungefär en halv miljard kronor varje månad" sade statsminister Fredrik Reinfeldt om GM:s besked.

Reinfeldt angrep också hårt Socialdemokraternas ledare Mona Sahlins krav på att staten ska gå in med ett ägaransvar. "Hon tycker att staten ska ta över. Jag tycker att hon faller i farstun för den fälla som de amerikanska bildirektörerena har gillrat", sade Reinfeldt.



2009-02-18 Moderata förslag kring invandring möter kritik

I tisdags presenterade den moderata arbetsgruppen sina slutliga förslag till ny invandringspolitik. Jag har kommenterat den del av dessa förslag tidigare här på bloggen.

Förslagen att medborgarskap som skaffats på falska eller kriminella grunder skall kunna dras in känns högst skäligt. Likaså att grovt kriminella personer som vistas i landet skall kunna få sina uppehållstillstånd indragna.

När det gäller samhällets intresse av att invandrare inte skall samlas bara på några få ställen utan spridas ut över landet för att öka integrationen, förbättra chansen att hitta ett arbete, minska sociala problem och minska trångboddheten finns det olika åsikter som skär rakt igenom alla partier. Den moderata arbetsgruppens förslag att begränsa vissa bidrag om man bosätter sig på "fel" ställe är givetvis kontroversiellt och kommer säkert att diskuteras mycket. Men en sak är klar - något måste göras för att bryta segregationen. Nu finns en konkret förslag att diskutera.

Självklart kommer beskyllningarna som ett brev på posten att man går Sverigedemokraternas ärenden så fort man har åsikter om invandring. Detta får vi leva med. Men min egen tro är att det snarare är bristen på debatt och förslag som skapat grogrund för Sverigedemokraternas främlingsfientliga åsikter. Självklart måste man få diskutera även dessa frågor precis som alla andra! Att bara sticka huvudet i sanden och låtsas som att allt är bra som det är känns bara naivt och verklighetsfrämmande.

En stor del av den moderata programmet handlar för örvigt om hur man skall hjälpa invandrare att komma in i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden. Den delen av rapporten får som väntat väldigt lite genomslag i media.



2009-02-18 Intervjuad av Dagens Eko

För en stund sedan blev jag intervjuad av Dagens Eko angående GM och SAAB. Jag framförde ungefär det som jag skrev i föregående blogginlägg. Hur det sedan klipps och återges i radion återstår att se...



2009-02-18 "GM använder utpressning mot den svenska regeringen"

SAAB har gått med förlust i vart fall de senaste femton åren. Det var förlusterna som gjorde att den tidigare huvudägaren, Investor, inte ville behålla företaget utan sålde det till GM. De senaste tio åren har SAAB gått med sammanlagt över 25 miljarder kronor i förlust.

Detta skall man ha med sig när man diskuterar regeringens ovilja att ta över SAAB som ägare. Om inte GM - ett av världens ledande bilföretag - lyckats få SAAB att gå med vinst ett enda år sedan övertagandet så kan man fråga sig varför staten skulle vara en mer framgångsrik ägare? Är det verkligen någon som tror att ett statligt övertagande och många miljarder av skattebetalarnas pengar verkligen skulle få SAAB att bli ett vinstgivande företag igen? Och om det nu skulle vara så enkelt att vända SAAB:s förluster till vinst - varför är det då ingen av alla riskkapitalister eller investmentbolag som är intresserade av att köpa SAAB?

Ytterligare en aspekt är att GM upenbarligen inte verkar ha några tydliga planer för vad man vill med SAAB. I stället utnyttjar man de krafter som finns bland oppositionens politiker och inom IFMetall på SAAB för att sätta tryck på den svenska regeringen att ta över ägandet i SAAB, skjuta till extra kapital, eller garantera stora krediter utan säkerhet till företaget. Saab har enligt ägarna ett omfattande behov av pengar och GM anser helt enkelt att den svenska staten bör stå för pengarna. Därmed skulle GM slippa hela problemet, och dessutom komma undan alla de avvecklingskkostnader (som uppskattas till minst 10 miljarder) som skulle uppkomma om GM skulle avveckla SAAB som bolag. GM lägger kort sagt hela frågan i knäet på den svenska regeringen och hoppas att därmed slippa både kostnader och arbete. Tyvärr spelar den politiska oppositionen i Sverige med i detta spel, och det kan väl knappast ha stärkt den svenska regeringens möjligheter att få GM att ta sitt ansvar. Oppositionens agerande har därför sannolikt skadat de anstllda på SAAB.

Den senaste tiden har jag vid upprepade tillfällen träffat Sven-Åke Berglie, ordförande för Fordonskomponentgruppen (en organisation för underleverantörerna inom fordonsindustrin). Berglie säger idag till Aftonbladet att GM:s agerande mot den svenska regeringen "låter som utpressning". Hårda ord, men när man hör lite om vad som hänt bakom kulisserna är man faktiskt böjd att hålla med.

Men näringsminister Maud Olofsson viker sig ändå inte för GM:s metoder: "GM försöker lämna över ansvaret till andra än sig själv. Det passar deras modell utmärkt om de kan ta sin hand från Saab och så kan de skicka fakturan till skattebetalarna i Sverige. Ska jag ta skattebetalarnas pengar och köpa en bilfabrik som GM inte tror kan leverera lönsamhet? Ska jag spela monopol med skattebetalarnas pengar och investera i en så osäker verksamhet? Svaret är nej", sa Maud Olofsson till Aktuellt i går kväll.

För mig som västsvensk riksdagsledamot är det oerhört jobbigt att acceptera att SAAB:s framtid känns så osäker. Men jag är helt övertygad om att regeringens linje är den enda rimliga vägen. Jag måste se till helheten för de svenska skattebetalarna - att ösa in miljard efter miljard i ett förlustföretag kan inte vara rätt väg. Vad som nu händer med SAAB vet nog ingen. Kanske kan en ordnad konkurs/rekonstruktion trots allt vara en väg framåt? Då skulle SAAB kanske kunna bli ett självständigt företag som fritt från skulder kanske kan vara intressant för någon annan att ta över? Det finns fortfarande tid att hitta lösningar, men då krävs det först och främst en realistisk plan för hur SAAB kan komma på fötter och klara sig som eget bolag.

Just nu går tankarna till alla oroliga anställda hos SAAB och till underleverantörerna och deras anställda. Flera av underleverantörerna finns i Sjuhärad, och nu riskerar de dels att inte få betalt för sina fakturor om Saab ställer in betalningarna, dels att mista en av sina stora kunder. Regeringen har resurser att ge maximalt stöd till de anställda som drabbas, och det finns nu färdiga rutiner för att hjälpa livskraftiga småföretag med krediter för att klara sig igenom den värsta krisen. Själv kommer jag att fortsätta mina egna resor och möten med branschen och hålla nära kontakt med Arbetsförmedlingarna, arbetsmarknadsministern och departementet. Mer om detta på bloggen efterhand.



2009-02-17 Möte med IF Metall och Teknikföretagen

Under förmiddagen har Arbetsmarknadsutskottet träffat Anders Weihe, ordförande för Teknikföretagen, samt Stefan Löfven, ordförande IF Metall. Temat var varselsituationen och det allvarliga läget inom teknikföretagen.

Sammanfattningen får bli att båda parter ser ljust på den svenska exportindustrins framtid, men att läget just nu är mycket allvarligt. Mycket av diskussionerna handlade om önskemålen att kunna erbjuda personalen vidareutbildning inom företagen med en ersättning motsvarande a-kassa under tiden, i stället för att medarbetarna skall varslas. Fördelen skulle vara att personalen får bättre kompetens , samtidigt som de anställda finns kvar på företaget och är redo att börja arbeta när konjunkturen vänder uppåt. Idén från teknikföretagen är att företaget och staten skulle dela på kostnaden.

På min fråga om de mindre företagen med akut likviditetskris verkligen har råd att vara med och finansierna sådana åtgärder fick jag ett något kluvet svar. Även Teknikföretagens ordförande medgav att mindre företag med fallande försäljning och akut brist på likvida medel skulle ha svårt att ha råd att behålla sin övertaliga personal på skolbänken. Man måste helt enkelt varsla för att överleva. Men kanske skulle modellen kunna fungera för vissa företag som har stabila finanser men brist på order. Inom de större börsbolagen, exempelvis Scania, pågår redan omfattande utbildningssatsningar som alternativ till uppsägningar. Samma sak sker hos Volvo i Olofström. Min tro är att man måste pröva en väldig massa olika vägar i det läge som råder, och att det blir svårt att utforma en modell som fungerar för alla företag i alla branscher.



2009-02-17 Varför inte fortsatt miljöbilspremie och höjd skrotningspremie?

I debatten kring fordonsindustrin framförs ofta att Sverige borde förlänga och kanske även förstärka miljöbilspremien, och dessutom införa kraftiga skrotningspremier för att få svenska folket att byta till nya bilar. Allt givetvis med avsikten att stödja den svenska bilindustrin.

Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. De flesta nya bilar som säljs i Sverige importeras från andra länder. Det betyder att varje utbetald miljöbildspremie eller skrotningspremie i praktiken främst innebär ett direkt stöd till bilindustrin i andra länder. Visst skulle dessa stöd även gynna Volvo och Saab, men stödet skulle bli ganska ineffektivt om man har som mål att stödja just de svenska bilföretagen. Dessutom kostar dessa stöd väldigt mycket pengar, pengar som kanske kan användas bättre på annat sätt för att hjälpa svenska industriföretag genom krisen. Den tidigare miljöbilspremien syftade också till att öka antalet miljöbilar, inte att specifikt stödja svensk fordonsindustri. Nu när andelen miljöbilar ökat avskaffas det tidsbegränsade stödet.

Jag tycker dessa fakta talar för sig själv, och tycker regeringen valt en klok linje när man inte väljer just dessa lösningar - trots de högljudda kraven från olika intressenter. Det gäller att prioritera åtgärder som ger bäst resultat om man samtidigt skall hålla ordning på statens finanser.



2009-02-17 Vart tredje företag i byggsektorn planerar att nyrekrytera

I dessa tider av svarta rubriker är det lätt att glömma att det finns en värld bortom vinstvarnande börsbolag och en plågad fordonsindustri. Det finns faktiskt företagare som tror på framtiden också.

En undersökning som gjordes av Öhrlings Pricewaterhousecoopers i januari visade att nio av tio småföretagare känner framtidstro för det egna företaget. Drygt hälften av dem tror dessutom att 2009 blir ett bättre år för deras företag än det gångna året har varit. Sex av tio känner framtidstro för Sverige.

Svensk Handel rapporterar också en starkare framtidstro hos handlarna. Anledningen sägs vara att handlarna tror att skattesänkningar, lägre inflation och förväntningar om sänkta räntor kommer att få oss att handla mera. Hälften av handlarna säger att julhandeln gick som förväntat och 28% att den gick bättre än väntat. Ett exempel är Hamburger- kedjan Max som redovisar kraftigt ökad vinst och man tänker nyanställa hela 300 personer. Samma sak gäller inom hushållssektorn där många serviceföretag fortsätter växa och anställa fler.

Delar av byggbranschen andas också morgonluft. Jag har redan fått bekräftat från flera företag att ROT-avdraget redan märks och att efterfrågan från hushållen på byggtjänster ökar. I det senaste numret av tidningen Byggindustrin kan man läsa på förstasidan att vart tredje företag i byggbranschen planerar att nyrekrytera!

Kanske syns nu också en liten ljusning även när det gäller varslen. Vi ser inte längre riktigt lika höga varselsiffror som tidigare. Vi kan också se att företag som varslar inte säger upp alla som varslats, och att företag som tvingas i konkurs ofta rekonstrueras och fortsätter med en något mindre personalstyrka.

Även om det finns ljuspunkter så är det nog tyvärr alldeles för tidigt att blåsa faran över. Konjunkturen är mycket svag, och det som oroar allra mest är att så många länder har statsfinansiella problem och obalanser. Det kommer att ta tid för världen att komma igenom krisen - men det är samtidigt viktigt att se alla de företag som trotsar krisen och växer och anställer. Det finns faktiskt hopp för dem som mister jobbet, och det tycker jag känns väldigt viktigt och positivt att berätta.



2009-02-16 Intervjuad om SAAB i TV4

Under dagen har jag blivit intervjuad av TV4:s Nyheterna om fordonskrisen, och om vad jag tycker skall hända med SAAB. Jag förklarade att i det läge som råder skall man nog akta sig för att vara alltför kategorisk om någonting, alla vägar måste prövas. Jag påpekade också att diskussioner mellan svenska regeringen och GM pågått under hela krisen och att man såvitt jag vet har fortsatt täta kontakter.

Målet måste givetvis vara att försöka ge SAAB en möjlighet att överleva och utvecklas som fristående bilföretag utan att riskera skattebetalarnas pengar. Svenska pengar skall givetvis inte gå till GM i USA, och jag tycker som bekant inte heller att staten skall gå in som delägare i SAAB. Stöd till forskning inom de ramar som svenska regeringen satt upp är däremot en självklarhet.

Bilden: Saabfabrik på den gamla goda tiden. Bild från Saabklubbens hemsida.

Viktigast just nu är kanske ändå att SAAB får maximalt stöd från staten när det gäller kreditgarantier inom de ramar som satts upp i Sverige och inom EU för att försöka hjälpa fordonsindustrin till en nystart. Märkligt nog verkar inte GM än så länge ha ansökt om krediter hos Europeiska Investeringsbanken om man skall tro uppgifter i affärspressen, och det är svårt att förstå varför. Min tro är att det kommer många - och kanske ibland motstridiga - besked om Saab under denna vecka. Vissa utspel kan givetvis också vara en del i en pågående förhandling...



2009-02-16 Brottslingar skall dömas, och det gäller även Pirate Bay
Uppdaterad

Sverige har en omfattande upphovsrättslagstiftning. Man kan ha synpunkter på denna, och det har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) i SvD idag. Och om man tycker att en lag har brister eller behöver förändras eller justeras i takt med tiden så är det naturliga sättet att väcka opinion och försöka förändra lagen. Det är så det fungerar i en demokrati. Karl Sigfrid visar i sin artikel några hårresande exempel på hur dagens upphovsrättslagstiftning inte går i takt med tiden. Jag håller med Karl, och tycker det måste gå att skapa lite sans och balans även i upphovsrätten.

Däremot är det konstigt, ja närmast pinsamt, att höra företrädare för Pirate Bay och Piratpartiet som anser att det skall vara fritt fram för fildelning, trots att det strider mot lagen. Det är inte demokrati! Att många ungdomar idag stödjer ett "parti" som endast har en politisk fråga, nämligen att mer eller mindre legalisera stöld, är för mig en gåta. Man kan föra fram olika åsikter om att fildelning inte skadar någon, att den som laddar ned kanske ändå inte skulle köpt skivan eller filmen, att upphovsrätten är gammal och mossig, att kulturen, yttrandefriheten och folkbildningen tjänar på fildelning osv. Allt detta är saker som kan diskuteras, och jag kan till och med gå så långt som att säga att det ligger en hel del i vissa av dessa argument. Men så länge lagen gäller så är det faktiskt ett brott att fildela, punkt slut! Och om detta sker i så stor skala som via Pirate Bay så bör det givetvis utredas och de skyldiga dömas. De som driver Pirate Bay har uppenbarligen tjänat väldigt stora summor på att förmedla teknik och kontakter som gör det möjligt att fildela (det räcker att göra en snabb beräkning av intäkterna för den reklam man finner på sidan). Att på detta sätt sko sig själv på upphovsrätts- havarnas bekostnad kan knappast kallas vare sig för ideell verksamhet eller en kamp för yttrandefriheten. Det skall kallas för vad det är - ett lagbrott. Jag hoppas att de skyldiga döms till kännbara straff. Det är grova brottslingar som ägnar sig åt att främja fildelning för att tjäna pengar på andras verk som skall jagas och krävas på skadestånd. Det är de som skall prioriteras vid bottsbekämpningen, inte den enskilde svensken som, medvetet eller omedvetet, laddat ned några låtar, bilder eller en film.

Med detta sagt vill jag också påpeka att jag som jurist tänker fortsätta värna om att jakten på brottslingar alltid skall ske på ett rättssäkert sätt. Tyvärr anser jag fortfarande inte att förslaget till den sk "IPRED"-lagen (sanktionsdirektivet) uppfyller kraven på rättssäkerhet fullt ut. Men det är en helt annan diskussion...



2009-02-16 Ericsoniubbhult år idag!
Den 16 februari 2006 startade jag min hemsida och blogg. Idag fyller sidan alltså tre år.

Under dessa tre år har jag publicerat 2.218 blogginlägg, och haft mer än 162.000 besökare på de olika sidorna, varav drygt 94.000 unika besök. Bara under den senaste månaden har sidan haft besök från 26 olika länder! Kanske riksdagskolleger på tjänsteresa, eller andra bloggbesökare som är på semester? Eller kanske svenskar som arbetar utomlands hos svenska företag eller på olika ambassader? Jag vet faktiskt inte...men visst är det kul!



2009-02-15 Fd politiker som PR-konsulter?

I kväll rapporterade media om statsminister Fredrik Reinfeldts tidigare närmaste medarbetare, Ulrica Schenström, som numera arbetar på en PR-byrå och har den rysk-tyska gasledningen som arbetsområde. Media oroas över att hon som fd statssekreterare skulle ha information som kan vara av betydelse för gaskonsortiet. Och även om det mesta som hänt kring gasledningen nog skett efter att hon lämnade sitt uppdrag kan hon säkert ha känsliga kunskaper om regeringens hantering av frågan som inte bör spridas. Tidigare har ju även fd statsminister Göran Persson och andra ledande socialdemokrater bytt politiken mot PR-konsultandet. En statsminister har givetvis massor av känslig information som kan vara värdefull om den hamnar i "rätta händer".

Dessa byten från politik till lobbyism väcker givetvis frågor. Kan man och får man utnyttja känsliga uppgifter och information som man fått genom toppjobb inom politiken för att tjäna pengar som konsult?

Jag vill gärna jämföra med mitt tidigare jobb som bankanställd. Alla bankanställda omfattas av banksekretess, som är mycket sträng. För min del innebär denna att jag aldrig får röja om en person är eller inte är kund i banken, och jag får självklart aldrig röja något om en kunds affärer. Detta gäller även sedan man slutar sin anställning i banken. Man kan byta jobb till en annan bank, men det man vet om kunderna hos sin förre arbetsgivare röjer man inte för den nya banken. På samma sätt tycker jag det är helt i sin ordning att ledande politiker och politiska tjänstemän byter politiken mot näringslivet. Men självklart bör man aldrig röja känslig information från tiden i politiken. Vissa föreslår idag en "karenstid" innan man får lämna politiken för näringslivet. Det tycker jag är tämligen meningslöst. Mycket viktigare är att man som person inser att man aldrig röjer uppgifter man fått i förtroende eller som är av känslig natur.

Jag utgår faktiskt från att vare sig Göran Persson, Ulrica Schenström eller någon annan fd politiker röjer känslig information som kan skada regeringen eller landet i sina nya roller som PR-konsulter. I så fall ser jag inget hinder att man byter från politiken till näringslivet - snarare måste det väl vara positivt att politiker och topptjänstemän inte försörjer sig resten av livet på olika fallskärmar utan försörjer sig genom nya uppdrag.

Som riksdagsledamot får jag ibland känslig information som inte lämpar sig för media, och jag får mycket insyn i den politiska hanteringen av olika ärenden som säkert skulle vara väldigt intressant för en nyfiken journalist. Men sorry - det stannar hos mig!



2009-02-15 Perspektiv

Under helgen har jag suttit och läst igenom arbetsmarknadsutskottets betänkanden som skall behandlas kommande vecka. Jag är själv huvudansvarig hoss oss moderater när det gäller den stora arbetsrättsdebatten den 25 februari, och det är över hundra motioner som behandlas. Mer om detta senare.

I Utskottets betänkande rörande regeringens förslag till "Åtgärder för jobb och omställning" läser jag följande: "Även
om utvecklingen inger oro ser utskottet emellertid samtidigt goda skäl att inte ge en alltför mörk bild av situationen".//Även om nedgången på arbetsmarknaden accelererat under de senaste månaderna så startar den från en historiskt hög nivå med en stark arbetsmarknad, hög sysselsättning och relativt låg arbetslöshet. Enligt Arbetsförmedlingens långtidsprognos kommer sysselsättningen inte ens under de förväntade nedgångsåren 2009 och 2010 att understiga sysselsättningsnivån år 2006 när regeringen tillträdde, trots att arbetskraften mellan åren 2006 coh 2010 samtidigt antas öka med ca 84.000 personer."

Eller enklare uttryckt: Sysselsättningen i den värsta globala finanskrisen och lågkonjunkturen i modern tid kommer - när den är som värst - ändå att vara högre än vad den var i högkonjunkturen när social- demokraterna styrde Sverige! I vart fall om man skall tro Arbetsförmedlingens egna prognoser. Det är ett faktum som i så fall även den mest inbitne socialdemokrat med politiska skygglappar kommer att få problem att förklara bort.



2009-02-15 Kan man lita på IPCC?

FN:s klimatpanel, IPCC, varnade igår för att länder som Kina och Indien har ökat sina utsläpp av fossila bränslen "mer än beräknat", och att utvecklingsländerna "snarare ökar än minskar användningen av växthusdrivande energikällor". Halterna av drivhusgaser i atmosfären stiger därför nu snabbare än väntat. IPCC-medlemmen Chris Field efterlyser nu "vassa åtgärder för att inte klimatsystemet skall nå en kritisk gräns redan vid slutet av detta århundrade".

Det finns två saker att säga om detta. För det första tycker jag det är överraskande att IPCC är förvånade över utvecklingsländernas ökande utsläpp. Detta har ju varit uppe i diskussionerna tidigare, inte minst i den svenska och europeiska politiska debatten. Och bara under mitt veckolånga besök i Indien fick jag väldigt klart för mig att Indien tänker öka sina utsläpp från kol och olja dramatiskt under överskådlig tid. Det framkom mycket tydligt när man lyssnade på indiska företrädare på klimatkonferensen i Delhi, liksom när vi träffade ledande indiska energiföreträdare. Att FN:s klimatpanel säger sig vara överraskade över detta känns märkligt, det kan väl knappast vara någon ny kunskap?

Min andra kommentar får bli en hänvisning till figuren jag visade häromdagen (11/2) över hur IPCC:s dramatiska prognoser över den globala uppvärmningen hittills slagit helt fel. De senaste tio åren syns som sagt knappast någon global uppvärmning alls, trots den snabbt ökande halten av växthusgaser i atmosfären. Det tycker jag reser en hel del frågetecken kring IPCC:s analyser, metoder och modeller.

Jag måste medge att mitt personliga förtroende får IPCC har minskat stadigt efterhand. Jag känner mig inte alls bekväm med att det är IPCC:s prognoser som ensamma och närmast oemotsagda tillåts styra energi- och miljöpolitiken över hela världen. Världens politiker måste vidga sina vyer innan det är för sent!



2009-02-14 Alliansens kärnkraftslinje har starkt stöd bland svenska folket

Två opinionsinstitut har under veckan undersökt stödet för nya kärnkraftverk bland riksdagspartiernas väljare. Siffrorna anger procent av respektive partis väljare i respektive undersökning som är positiva till att förnya kärnkraften och bygga nya verk i stället för de gamla som skrotas:

Moderaterna 84% (Synnovates mätning) resp 79% (SIFO)
Folkpartiet 77% resp 69%
Kristdemokraterna 75% resp 74%
Centern 64% resp 65%
Socialdemokraterna 57% resp 50%
Miljöpartiet 42% resp 13%
Vänsterpartiet 26% resp 26%

I Synnovates mätning är hela 62% av svenska folket för regeringens energipolitik, och bara 28% är emot. Synnovates mätning ger genomgående högre siffror än SIFO:s, vilket visar att sättet att formulera en fråga också kan påverka vilket svar man får. Men helhetsbilden är tydlig. Stödet för ny kärnkraft är starkt inom samtliga partier utom mp och v. Bland socialdemokraternas väljare är det hälften eller ännu fler som stödjer regeringens linje och som därmed går emot det egna partiets energipolitik.



2009-02-13 Ny sökfunktion på hemsidan

Från och med idag finns en ny sökfunktion längst upp på hemsidan. Via denna går det att söka på ett visst ord, och sedan kommer en lista över de sidor där detta sökord förekommer.

Om sökningen hänvisar till bloggen/startsidan rekommenderar jag en vidare sökning i bloggarkivet - där finns ju alla blogginlägg samlade efter ämnesområden.



2009-02-13 Reinfeldt dubbelt så populär som Sahlin

En SIFO-undersökning som presenterades idag visar att mer än varannan svensk, 55 procent, känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister. Knappt hälften så många, 27 procent, känner störst förtroende för Mona Sahlin, medan 17 procent är tveksamma eller inte vet. Det är alltså dubbelt så många som gillar statsministern än oppositionsledaren.

Reinfeldts övertag har på tre månader ökat från 22 till 28 procentenheter och har inte varit högre sedan Sifo började genomföra undersökningen i augusti 2007.

Extra intressant är att mer än var femte vänsterväljare, 23 procent, känner störst förtroende för Reinfeldt som statsminister. Det ger en utmärkt potential för Alliansen att försöka locka över dem som väljare på den borgerliga sidan. Att det samtidigt finns 2 procent av de borgerliga väljarna som känner störst förtroende för Sahlin får vi väl leva med.



2009-02-12 Svårare att skuldsätta barn

En av mina riksdagsmotioner från i höstas handlar om skuldsättning av barn. Jag föreslog att det inte längre skulle vara möjligt för föräldrar att skuldsätta sina barn genom att inte betala deras vårdavgifter på sjukhus. Jag kan konstatera att jag inte var ensam om att motionera i denna fråga - det finns ytterligare två motioner med samma tanke, en från en fp-ledamot och en från en s-ledamot.

Civilutskottet skriver i sitt betänkande till riksdagen att en arbetsgrupp med Datainspektionen, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten och Svensk Inkasso mfl anser att tandvård och sjukvård faller under föräldrarnas vårdplikt, och att det därför inte bör vara möjligt att kräva barnen för obetalda räkningar - det är föräldrarna som är betalnings- skyldiga. Detta har man också framfört till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Datainspektionen uppger dessutom att det på senare tid blivit allt färre barn som krävs på sådana avgifter. Civilutskottet skriver att man "utgår från att barn i framtiden inte kommer att debiteras för vårdavgifter", och menar att våra motioner därmed är tillgodosedda.

Jag tänker följa utvecklingen, men tycker att det som sägs i betänkandet låter rimligt.

En liten anmärkning till slut. Riksdagen avslog samtidigt en motion från Miljöpartiet om att låta utreda möjligheten att låta barn ha fler än två vårdnadshavare (!). Likaså avslogs en motion från Vänsterpartiet om att orden "mor och far" skulle ersättas "med det könsneutrala begreppet förälder". Någon som undrar varför vi behöver så många voteringar?



2009-02-12 Ett första steg åt rätt håll

I dag beslutade riksdagen att underlätta möjligheten att överlåta privata läkarpraktiker och sjukgymnastpraktiker till andra, exempelvis i samband med generationsskifte. Den som förvärvar verksamheten skall då också ha rätt att få ett avtal med landstinget om samverkan. Denna typ av överlåtelse har varit praktiskt tagit omöjlig tidigare. Nu öppnas en viss möjlighet för ersättningsetablering, och det är givetvis bra.

Tyvärr är de nya reglerna fortfarande omgärdade av begränsningar och förbehåll, och det känns lite onödigt. Jag hade hellre sett att man släppte denna typ av ersättninsgetablering helt fri. Rädslan att avreglera, och rädslan för fristående aktörer inom vården finns tyvärr fortfarande kvar på sina håll, även i borgerliga led. Men dagens beslut är trots allt ett första steg åt rätt håll, och ibland måste utvecklingen nog få ta sin tid - Rom byggdes inte heller på en dag.



2009-02-12 Kommuner i kris?

Många lokala politiker, från höger till vänster, ropar efter statliga pengar när de upptäcker att de inte har riktigt lika mycket pengar att röra sig med som de hade räknat med. Ofta underblåses kraven av lokala media. Frågan diskuteras politiskt just nu, och jag tror väl kanske att det kommer att bli någon form av extra pengar till kommunerna. Men samtidigt tycker jag man skall vara lite återhållsam från statens sida med alltför mycket sådant stöd.

När jag var kommunpolitiker i Mark tvingades vi flera gånger snabbt spara in stora belopp när skatteprognoserna förändrades. Om man bara ställer sig frågan om det verkligen inte finns något som kommunen gör som medborgarna skulle klara sig utan så brukar det finnas en hel del att välja på...det handlar bara om att prioritera. Man behöver faktiskt inte välja att säga upp personal inom omsorgen eller skolan innan man prövat andra alternativ! Jag minns exempelvis att vi i kommunstyrelsen i Mark började med att skära ned ordentligt på kommunstyrelsens egna budget och sköt upp renoveringen av kommunhuset...

En intressant ledarartikel i tidningen Barometern (Kalmar Län) på detta tema vill jag gärna återge i sin helhet. Den ger ett visst perspektiv på det här med kommuner i kris.

Kommuner i kris?

Även borgerliga politiker pressar nu regeringen för att kommuner och landsting ska få krisbidrag från staten. I annat fall skulle skola, vård och omsorg drabbas, och enskilda människor komma i kläm. Det låter behjärtansvärt. Men den som besvärar sig att gå tillbaka några år finner en annan verklighet. På tio år har antalet anställda i kommuner och landsting ökat med ungefär 35 000 heltidstjänster i hela landet. I vårt län /Kalmar Län, min anm/ finns omkring 2200 fler kommunala heltider nu än för tio år sedan.

Ser man till svenska kommuners samlade koncernresultat har de varit positiva under i stort sett tio års tid. Sveriges alla kommunpolitiker har alltså mer pengar att röra sig med nu än tidigare. Den som tar del av statistik från organisationen Sveriges kommuner och landsting finner också denna mening i nyhetsbladet ”Makronytt” (04/08): ”Svag tillväxt av skatteunderlaget. Skatteunderlagets tillväxt sjunker från drygt 5 procent 2008 till knappt 3 procent de kommande två åren.” Kommuner och landsting får alltså inte in mindre i skatt. De får in mindre än väntat i skatt, vilket är en helt annan sak.

Statistik som denna sätter onekligen de politiska utspelen om kris för kommunalekonomin i ett annat ljus. Psykologiskt och beslutsmässigt kan framtiden säkert uppfattas som svår av våra kommunala förtroendevalda, som måste ompröva och ifrågasätta utgifter. Men ur den enskilde medborgarens eller skattebetalarens perspektiv ter sig mer i statsbidrag inte lika naturligt. Staten har ju inga egna pengar, det är vi alla som först ska betala in det staten sedan förväntas betala ut.

Politik är att vilja, sade Olof Palme. För en vald i en kommun eller ett landsting är politik långt oftare att välja. Välja det som är viktigast, men samtidigt systematiskt välja bort allt det som kan tyckas gott men som inte är centralt för verksamheten. Sådant nejsägande blir man inte kortsiktigt populär av. Däremot kan den som har styrkan till slut se att den kommun han eller hon verkar i kan ge stabil service till dem som verkligen behöver denna, se människor flytta in och företag växa till sig. Allt detta tar tid, och inte alla kan bli så lyckosamma som Roland Åkesson, att de får skörda frukterna av det de sått.

Per Dahl, politisk chefredaktör, per.dahl@barometern.se



2009-02-11 Intervjuad på Djurgårdsbloggen om artistskatten

Jag blev nyligen intervjuad på Djurgårdsbloggen om artistskatten och vårt förslag om mer enhetliga regler inom EU. Lite kul att som gulsvart supporter få bre ut sig på konkurrentklubbarnas sidor...



2009-02-11 Har den globala uppvärmningen kommit av sig?

Ovanstående figur över den globala temperaturen sedan 2001 visar dels IPCC:s prognos sedan 2001 (det rosa fältet), samt en kurva över det verkliga utfallet.

Det råder knappast något tvivel om att IPCC:s prognos inte infriats, även om linjen som visar sjunkande temperatur inte heller verkar stämma riktigt - man utgår ju från IPCC:s felaktiga startpunkt. Men någon dramatisk förändring sett över tiden har det i vart fall inte varit, vare sig uppåt eller nedåt. Nu är 8 års temperatursiffror alldeles för lite för att styrka en förändring av klimatet, men det är ändå intressant att se hur IPCC:s prognos från 2001 ligger så långt från verkligheten. Vad säger att dagens IPCC-prognoser för kommande 10-20 år stämmer bättre?


Figuren är hämtad från den klimatskeptiska bloggen "Moderna myter". Men eftersom grafen baseras IPCC:s officiella globala temperaturuppgifter tycker jag ändå den kan anses som objektiv.



2009-02-10 Barnfattigdomen i Sverige

I mitt postfack hittade jag idag Rädda barnens nya rapport om barnfattigdomen i Sverige, enligt den senaste mätningen som gjordes 2006. Då var det 11,9% av de svenska barnen som levde i fattigdom enligt Rädda Barnens sätt att räkna. Visst förstår jag att alla sådana här mått är relativa. Rädda Barnen jämför med genomsnittliga inkomster i landet, och de som ligger en viss nivå under dessa, eller lever på socialbidrag räknas som fattiga.

Visst finns det svenska barn som lever under förhållanden som är bedrövliga, och då inte bara ekonomiskt. Barn till missbrukare, barn som göms undan myndigheterna av sina föräldrar, barn som lever under hot eller som drabbas av våld. Barn väljer ju inte sina föräldrar.

Men ändå - tänk vad vår rundvandring i Bombays slumkvarter gav perspektiv. Inte minst på det här med ekonomisk fattigdom.






2009-02-10 Skall Sveriges statsminister be Gud välsigna Sverige?

Det var den fråga som jag lite oväntat fick från Radio Sjuhärad idag. Det var min kristdemokratiske kollega, Else-Marie Lindgren, som tidigare under dagen förslog i radion att det vore en bra idé om Sveriges statsminister - precis som USA:s president - avslutade alla sina tal med "Gud välsigne Sverige". Jag måste ju medge att jag inte var riktigt beredd på frågan, men svaret blev ändå ganska okomplicerat. Riksdagen har ju en gång beslutat att skilja kyrkan från staten. Statsministern i Sverige skall vara en samlande kraft för alla, oavsett vilken tro man har - eller kanske inte har. Politiken skall inte blandas ihop med religionen. Välsignelse av landet passar bättre i religiösa sammanhang, och är mer en uppgift för kristna präster och företrädare för andra samfund. Det är knappast statsministerns uppgift. I USA är religionen och politiken väldigt sammankopplad, men så är det inte längre i Sverige.

För egen del besöker jag gärna Storkyrkan i Stockholm i samband med Riksdagens årliga öppnande. Under gudstjänsten välsignas både landet, regeringen och riksdagen, och det känns som en högtidlig tradition. Men denna gudstjänst ingår inte i det officiella programmet och närvaron är helt frivillig för riksdagsledamöterna. Och välsignelsen uttalas av kyrkans företrädare och inte av statsministern. Precis så skall det vara tycker jag!

En tydlig gränsdragning mellan religion och politik är ju för övrigt mitt argument för att även äktenskapslagstiftningen bör skiljas från religionen. Lika lite som religionen skall lägga sig i vad statsministern skall säga i sina tal, lika lite tycker jag det är statsministerns uppgift att lägga sig i religionens tolkning av äktenskapsbegreppet. Jag tror både religion och politik mår bäst av att få styra över sina egna frågor.

Här kan du lyssna på båda inslagen i Radio Sjuhärad

Till slut måste jag ändå ge Else-Marie ett litet erkännande, som tyvärr klipptes bort i inslaget. Grundtanken att försöka skapa lite mer stolthet över vårt land och få hela svenska folket att känna sig delaktiga i utvecklingen och försöka samla dem kring det som är bäst för landet är givetvis lätt att ställa upp på. Detta är man bra på i USA, men även i andra länder. Se bara på Norge! Här har Sverige en bit kvar, men jag tror inte man löser det genom att låta statsministern välsigna svenska folket. Men kanske finns det andra sätt?



2009-02-10 Nu vill sossarna vill förbjuda elexport också!

Lite logiskt är det ändå när s-ledaren Mona Sahlin säger att hennes parti vill förbjuda svensk export av el. Eftersom sossarna numera, tillsammans med resten av oppositionen, envisas med att vilja avveckla kärnkraften så lär det med automatik bli elbrist i Sverige. Och då gäller det givetvis att skydda den el vi har på sedvanligt socialistiskt sätt genom att stoppa all export.

Bättre vore givetvis om Sverige uttnyttjade alla sina möjligheter att tillverka så mycket miljövänlig elenergi som möjligt. Om det sedan sker genom Vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, solkraft, vågkraft, ångkraft från biovärmeverk eller på andra sätt spelar mindre roll. Den el vi inte själva behöver kan vi exportera med god vinst till andra delar av Europa som idag framställer sin el huvudsakligen genom eldning av kol eller olja. Sverige skulle tjäna pengar på elexport, jobb skapas i Sverige och luften i Europa bli renare. Fast en så teknikpositiv och framtidspositiv politik passar givetvis inte för dagens allt mer bakåtsträvande opposition.

En sak skulle jag däremot vilja förändra. Elen borde inte beskattas generellt, endast utsläppen vid tillverkning av elen. Det skulle göra svensk miljövänlig el betydligt billigare än el som tillverkas av kol eller olja. Om elen blev billigare skulle snabbt fler elbilar tas fram och fler långväga transporter skulle gå på järnväg än på väg. Varför skall miljövänlig el straffbeskattas?



2009-02-09 Vilda strejker skadar den svenska modellen
Uppdaterad

Sopstrejken i Stockholm, som bröt ut i fredags, är olaglig. Den sker i protest mot att ett nytt företag vunnit en upphandling. Det nya företaget vill införa fast arbetstid samt fasta månadslöner som skulle ge mellan 27.000 och 29.000 kronor per månad. Sopåkarna vill däremot behålla sin "ackordslön" som idag tydligen ger ca 30.000 kronor i genomsnitt, och som sätts efter mängden sopor som hanteras. När man läser artiklar om konflikten framgår att många av sopåkarna säger att de är fysiskt slitna av hårt arbete under stress, och inte kommer att orka jobba ända fram till pension. Man skulle ju då möjligen kunna tro att en fast månadslön som ligger långt över genomsnittet för en LO-medlem, och detta med fasta arbetstider, utan ackord och stress, skulle vara något man välkomnade?

Enligt arbetsgivarorganisationen Biltrafikens arbetsgivareförbund (BA), har det förekommit hot mot anställda som inte velat delta i den vilda strejken. Flera personer har uttryckt att de vill arbeta, men att de inte vågar. Enligt uppgifter till SvD.se ska en person som vägrat delta i strejken också ha blivit uppsökt i sitt hem och fått däcken på sin bil sönderskurna.

Oavsett om detta stämmer eller ej - vilda strejker strider mot den svenska modellen. Den som startar sådana sågar av benen på den modell som de flesta i Sverige trots allt tycker fungerar hyfsat. Problem och oenigheter måste kunna lösas genom förhandlingar - inte genom vilda strejker.

Uppdatering 10/2: Idag på morgonen meddelas att strejken är över. Arbetsgivaren drog tillbaka sin anmälan av de strejkande till Arbetsdomstolen, och sopåkarna återgår till arbetet idag. Nu verkar det i stället bli förhandlingar mellan parterna - precis som det skall vara!



2009-02-09 Det hade nog inte kunnat hända i Indien

Läser just ett protokoll från sammanträde med byggnadsnämnden i Mark. Där kan man läsa att Byggnadsnämnden påför en annan av kommunens nämnder, Teknik- och Servicenämnden, en byggnadsavgift (straffavgift) på 2.880 kronor, med motiveringen att "på rubricerad fastighet har uppförts två stycken murar utan att bygglov/marklov har sökts innan monteringen påbörjats".

Säkerligen helt korrekt enligt regelverket, och det är givetvis bra att en kommunal förvaltning inte särbehandlas utan straffas på samma sätt som privatpersoner och företag runt om i kommunen. Men om inte ens en kommunal förvaltning med anställd personal klarar att följa regelverken är det kanske inte så svårt att förstå att vi som privatpersoner kan ha svårt att sätta oss in i alla detaljer?

För egen del känner jag också att väldigt mycket av våra svenska samhällsproblem och brott mot olika mer eller mindre nödvändiga regelverk ibland känns lite som "lyxproblem", i vart fall när man jämför med att det bor 6 miljoner människor bara i Bombays slumkvarter som saknar både rent vatten och toaletter. Faktum är att mitt besök i Bombays slumkvarter nog för alltid har gett mig perspektiv när det gäller att diskutera våra svenska problem...



2009-02-09 Starkt stöd för Alliansens energiöverenskommelse

Så var man hemma i det svenska vintervädret igen. Efter en närmare genomgång av tidningarna och min inkommande e-post så är det ingen tvekan om att energiuppgörelsen är förra veckans i särklass största politiska händelse. Reaktionerna och opinionsmätningarna visar att Alliansens linje har ett mycket starkt stöd av svenska folket, en majoritet på mellan 60 och 70% verkar stödja regeringens linje. Bland de moderata väljarna lär stödet vara betydligt större, och jag har redan fått ett antal positiva kommentarer från medlemmar och lokala moderata politiker.

Även från delar av oppositionen hörs positiva uttalanden:

"Låt inte Miljöpartiet ha något inflytande över socialdemokraternas energipolitik." Det säger det socialdemokratiska kommunalrådet i Oxelösund Benita Vikström till TT. Hon är ordförande i det nätverk av socialdemokrater i 69 kommuner, som inte vill se någon snabb avveckling av kärnkraften. Hon har inte hunnit studera regeringens överenskommelse, men tycker att den låter bra. "Jag hoppas att de bjuder in till en blocköverskridande överenskommelse. Om de bara bjuder in Mona, så tror jag att det här löser sig" säger hon.

Att näringslivet och de fackliga industriförbunden uppskattar beslutet är knappast förvånande:

"Detta beslut underlättar i högsta grad för oss att planera framtida investeringar i Sverige. Det är ju detta vi under lång tid varit extremt oroliga för, att tillgången skulle vara för dålig", säger Sverker Martin-Löf vice ordförande i Svenskt Näringsliv och styrelseordförande i två energiintensiva stora svenska koncerner inom basindustrin, SCA och SSAB.

Jan-Henrik Sandberg, ordförande i LO-förbundet Pappers välkomnar alliansregeringens förslag. "Detta är naturligtvis positivt, för vi från Pappers sida har ju länge förordat att det ska finnas en möjlighet att ersätta de gamla kärnkraftsreaktorerna med nya och även bygga ut, om man anser att så behövs. Helt enkelt att den här stopplagen ska rivas upp och att de intressenter som vill investera i kärnkraft ska kunna få göra det", säger Sandberg.

"Det är mycket glädjande att förutsättningar nu skapas för att Sverige kan få en mer rationell och klimateffektiv energipolitik. Det politiska spelet i energifrågan borde nu få ett slut och då har fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet också ett stort ansvar. Det är av största betydelse för jobben i Sverige framöver att vi nu har fått en långsiktig energipolitik. Att säga nej till uppgörelsen är att säga nej till trygga jobb framöver", säger Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv.

"Det är bra att regeringen går vidare med att energipolitiken står på tre ben." säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven, och tillägger"För att förbättra konkurrensen måste även svensk industri ges möjlighet att investera i kärnkraft"

"Vi anser att kärnkraft är en viktig del i elförsörjningsmixen, och det här är ett positivt besked för oss som är en stor elförbrukare att det här alternativet nu också finns tillgängligt" säger Mikael Hannus, energidirektör på Stora Enso

Företrädare för energisektorn är också positiva:

Branschorganisationen Svensk Energi betecknar regeringens förslag som ”mycket positivt” och anser att verksamheten underlättas på flera områden, inte minst på kärnkraftssidan. ”Dagens reaktorer börjar falla för åldersstrecket på 2020-talet och det är viktigt att kunna påbörja planering och förberedelser så snart som möjligt. Branschen har länge haft synsättet att reaktorerna ska drivas så länge de är lönsamma och uppfyller säkerhetskraven. Att nu kunna ersätta dem med nya kärnkraftverk på samma platser som tidigare är ett bra beslut eftersom infrastrukturen finns på plats och medborgarna på närliggande orter är positiva till kärnkraft. Nästa generation kärnkraft är dessutom effektivare och ännu mer säker”, säger Svensk Energis vd Kjell Jansson.

"Regeringen har motsvarat våra mycket högt ställda förväntningar. Det öppnar för omfattande investeringar och på sikt tiotusentals jobb inom vindkraften i Sverige.". Säger Matthias Rapp, vd för Svensk Vindenergi.



2009-02-07 Taj Mahal



Taj Mahal är ett av världens sju underverk. Det tog 22 år att bygga, och sysselsatte 20.000 man. Det byggdes av en maharadja som ville hylla sin favorithustru...

Redan entrén är praktfull, men det är ändå inget mot vad som väntar när man passerat genom porten!





Alla måste ta av sig skorna eller använda skoskydd innan man går in i mausoleet där maharadjan och hans favorithustru vilar. Skorna ställs i hyllor utanför. Just detta var en av scenerna i filmen "Slum dog millionaire", där de fattiga barnen från slumen helt enkelt stal skorna och sålde dem till andra...

Sista bilden med vår numera mycket gode vän, General Chhatwal framför Taj Mahal - det är nog så mycket Indien det kan bli! I morgon är det mycket tidig avfärd till flygplatsen och sedan är det dags att resa hem till den svenska snön. Jag kommer nog mest att uppskatta att kunna dricka vårt rena svenska vatten och äntligen kunna tvätta händerna under vattenkranen utan att behöva tvätta dem med sprit efteråt...



2009-02-07 Agra





Staden Agra lever mycket på alla turister som besöker Taj Mahal, det handlar om många miljoner besökare varje år. I Agra finns också ett imponerande fort, som varit kungens residens. I dag befolkas fortet mest av turister - och mycket trevliga och sociala apor.



2009-02-07 Bussresa till Agra och Taj Mahal

Sista dagen i Indien blir en mycket lång bussresa från Delhi till Agra och Taj Mahal. Att resa med buss är tidskrävande på grund av den täta trafiken, och dessutom ganska obekvämt med tanke på de mycket ojämna vägarna. Men det är ändå det absolut mest givande sättet att resa eftersom man verkligen får uppleva den Indiska landsbygden och se gatulivet i de städer man passerar på vägen.



Här först några bilder på trafikkaoset, som ser i princip likadant ut under hela resan. I den indiska trafiken verkar inga regler gälla alls, och man drar sig inte heller för att försöka köra på fel sida mot trafiken om det går snabbare. Lastbilar, trehjuliga Tuc-tuc:s, traktorer och kamel- eller åsnedrivna kärror blandas i en enda röra. Ingen respekterar filkörning eller trafikregler - man bara tutar och kör. Vår guide, generalen, sa att för att vara en bra chaufför i Indien krävs tre saker - "a good horn, good brakes and good luck", dvs ett bra signalhorn, bra bromsar, och massor av tur. Och tur har vi nog haft, för det är bara en enda gång under veckan som bussen råkat köra på ett annat fordon, och det var inne i en rondell i Delhi...



Städerna längs vägen kännetecknades av precis samma kaos som trafiken...



På vänstra bilden ett helt normalt indiskt gatukök. Man kokar mat direkt ute på gatan över öppen eld. Dessa "gatukök är välbesökta. Inget för oss med ömtåliga bortskämda svenska magar, och en svensk livsmedelsinspektör skulle antagligen dö på fläcken. Men frågan är om det är så enkelt att nio miljoner svenskar har rätt och 1,1 miljarder indier har fel?

Lägg märke till lasten på kärran på högra bilden - två stora bufflar och en kalv. En svensk djurskyddsinspektör skulle nog må lika dåligt som livsmedelsinspektören...



Indien är verkligen kontrasternas land. Ett pampigt palats och på gatan utanför muren bor hemlösa indier under ett par pressenningar, eller sover under en enkel filt direkt på gatan. En sak som förvånar mig särskilt är att elnätet överhuvudtaget fungerar. Att 40% av elen försvinner på vägen är fullt begripligt...



2009-02-06 Middag hos Mohinder Chhatwal

Vår egen Sikh, generalen, bjöd oss i kväll på middag tillsammans med sin hustru, på den klubb som han driver tillsammans med andra affärsmän i Centrala Dehli.

Här är jag, tillsammans med generalen och hans hustru, samt vår delegationsledare Björn Hamilton (m) och Bengt-Anders Johansson (m).













2009-02-06 Besök i parlamentet



Ett besök i parlamentet ingår i alla utrikes resor. Indiens parlament byggdes upp av engelsmännen under kolonialtiden, och allt känns väldigt engelskt. Tekniken är också en mix av gammalt och nytt.



Indiska parlamentariker tjänar inte så mycket, men de har både fri bostad i centrala Delhi, tjänstebil med chaufför, samt en massa andra förmåner. Tjänstebilarna är gamla vita Hillman-bilar (som även nytillverkas i Indien vid behov). Det är gardiner i fönstren, och alla bilarna har röda "saftblandare" på taket som chauffören kan sätta på när det är mycket trafik. Parlamentariker på resa i bil betraktas alltså som ett utryckningsfordon!

Vi fick också ett möte med den Indisk-Svenska vänskapsföreningen i parlamentet. Både ordföranden och vice ordföranden kallade sig marxist-kommunister, men de verkade inte alls ha något emot att diskutera Indien med en samling svenska moderater.

Senare på eftermiddagen hade vi också ett möte med Indiska freds- och konfliktforskningsinstitutet och fick en utförlig dragning om säkerhetsläget i Indiens omvärld. Det råder ingen tvekan om att man upplever att man har en del hotfulla grannar - Pakistan, Afghanistan, Kina, Nepal,m Bhutan och Myanmar (Burma). Mitt bland alla dessa diktaturer och oroliga länder ligger Indien - världens största demokrati.



2009-02-06 New Delhi







New Delhi skiljer sig från de flesta Indiska städer, genom att vara ganska ny och välplanerad. Hela staden byggdes upp efter självständigheten, främst under 1960-talet, och det är en mycket vacker stad med massor av parker, boulevarder och enorma rondeller som var och en närmast liknar botaniska trädgårdar! Allt är dessutom rent och snyggt i centrum, till skillnad från i Bombay. New Delhi är en mycket dyr stad att bo i, och husen i centrum är främst ambassader, villor för regering och parlament, hotell samt bostäder och kontor för stora företag och förmögna indier.



2009-02-06 Möte med Energy Forum



Energy Forum är ett organ som samlar indiska experter och andra som arbetar med energifrågor. Vi fick ett fantastiskt mottagande, och det blev en bra diskussion.

Det är ingen tvekan om att energisituationen i Indien är mycket ansträngd och att dagens energislag är mycket miljöskadliga. Men vi fick klart för oss att kol under överskådlig framtid ändå kommer att vara Indiens viktigaste energikälla och det innebär att luftföroreningarna kommer att öka från dagens redan höga nivå även om man försöker rena utsläpp efter bästa förmåga. År 2030 räknar man med att 92% av Indiens energi skall komma från kol och olja! Ordföranden i Energi Forum, R.V.Shahi, sa rent ut att "Indien har deklarerat att man inte tänker släppa ut mer koldioxid per invånare än västvärlden". Det han egentligen menade är att Indien anser sig kunna öka sina utsläpp tills de når västvärldens nivå. Idag släpper indierna ut ca 1 ton CO2 per invånare och år. USA:s utsläpp är ca 19 ton per invånare, och EU ligger någonstans mittenmellan.

Ett annat stort problem är förluster i ledningsnätet. 40% av all el " försvinner" på vägen, dels genom förluster i det dåliga ledningsnätet, dels genom stölder av el. Detta gör att det är svårt att få investerare att satsa pengar på elproduktion.

Indien är också väldigt beroende av import av energi, vilket kan hota landets tillväxt. Man arbetar för att utveckla solpaneler i södra Indien, det finns ca 2,5 miljoner kvm solpaneler idag, som används för uppvärmning av vatten. Man försöker också utveckla tillverkning av biogas och etanol från restprodukter inom jordbruket, bland annat från sockerodlingen och melassindustrin.

Slutsatsen av vårt besök blev skrämmande tydligt - oavsett vad EU gör åt sina CO2-utsläpp så kommer världens totala utsläpp sannolikt att öka kraftigt - Indien är snart världens folkrikaste land, och har 1/5 av jordens befolkning! Något att tänka på när vi diskuterar kraftfulla åtgärder mot CO2 i lilla Sverige med 9 miljoner invånare. Om vi i stället satsar pengarna på filter i Indiens skorstenar, hjälp att utveckla andra energikällor, upprustning av ledningsnätet mm i Indien mm så skulle insatsen betyda oerhört mycket mer för världens miljö. Detta är en fråga som både jag själv och mina medföljande riksdagskolleger nog kommer att diskutera en del när vi kommer hem. Svenska folket, liksom politikerna och miljörörelsen behöver få kunskap om förhållandena i Indien, och sedan agera på klokast sätt efter detta!



2009-02-05 Möte med indiska ekonomer på svenska ambassaden



Under eftermiddagen besökte vi svenska ambassaden, som är en imponerande byggnad med en väldig parkliknande trädgård. Vi skulle träffa två indiska ekonomer för att få mer fakta kring indisk ekonomi. Det blev ett intressant samtal. Mycket blev en bekräftelse av sådant vi redan hört, men jag skrev ned en del fakta som visar Indiens problem, styrkor och möjligheter. Några exempel:

• Varje månad säljs 10 miljoner nya mobiltelefoner i Indien
• 93% av löntagarna arbetar i den ”inofficiella sektorn, och saknar alla former av anställningsskydd och sociala skyddsnät. Endast 7% har begränsade sociala förmåner, oftast via arbetsgivaren eller via privata försäkringar
• Indien är hemland för 1/3 av världens fattiga
• Indien har fler miljardärer än Japan
• En indisk parlamentsledamot spenderar normalt 2,5 miljoner USD, dvs 20 miljoner svenska kronor under en valrörelse. Mycket används för direkta köp av röster från fattiga!
• 30% av parlamentsledamöterna är dömda eller misstänkta för brott
• Korruptionen är utbredd bland både politiker och tjänstemän.
• 80% av lektionerna i ”public schools” sker utan lärare.
• En stor del av barnen lämnar skolan före 10 års ålder, även om lagen föreskriver skolplikt för alla barn.
• Endast 20% av Indierna har tillgång till sjukvård, även om lagen föreskriver fri sjukvård till alla

Vi fick ännu en bild av att Indiens viktigaste utmaningar verkar vara att bekämpa korruptionen som förhindrar utveckling av landet, erbjuda bra utbildning av barnen, bygga upp en fungerande sjukvård, samt skapa fungerande infrastruktur (vatten, avlopp, kommunikationer mm). Det är ingen liten utmaning i ett land som snart kommer att passera Kina som världens mest folkrika land.

Senare på kvällen bjöd ambassadör Lars-Olof Lindgren på buffé på ambassaden, och vi fick chans att träffa ytterligare ett antal intrssanta personer av betydelse för relationerna mellan Sverige och Indien.



2009-02-05 Snabbt besök på Gandhi-museet



Få saker berör indierna så mycket som Mahatma Gandhi. Vi besökte den plats där han mördades 1949, och fick en snabblektion om Gandhis liv. På vänstra fotot monumentet på den plats där mordet skedde. Till höger stora porslinsfigurer som visar Gandhi och hans maka. Gandhi är Indien, och det gick inte att hoppas över ett besök, även om dagens tidsschema var mycket ansträngt.



2009-02-05 Pressmeddelande


Pressmeddelande 2009-02-05

Riksdagsledamot Jan Ericson (m)
Telefon 073-9558919


Positivt besked i energifrågan

Regeringens besked i energifrågan är positivt för den fortsatta svenska energiförsörjningen.

Än så länge finns det inget alternativ till kärnkraften som har samma kapacitet. Det är självklart viktigt med fortsatta satsningar på forskning som syftar till att utveckla mer miljövänliga alternativ.

Alliansregeringen har med denna unika överenskommelse visat på handlingskraft. Grunden för att komma ur fossilbränslesamhället är att energi- och klimatambitioner skall kunna fungera tillsammans. Beskedet är positivt för alla de som är sysselsatta inom svensk kärnkraftsindustri och tryggar den svenska energiförsörjningen under tiden som mer miljöriktiga alternativ utvecklas.



2009-02-05 Viktigt svensk energibeslut

Vid lunchtid fick vi göra ett snabbt uppbrott från klimatkonferensen för att í all hast koppla upp oss via telefon för möte med den moderata riksdagsgruppen. Det handlade om att ge klartecken från riksdagsgruppen för den energiöverenskommelse som de fya Allianspartierna träffat idag. För oss moderater var det ett ganska lätt beslut, dagens beslut ligger helt i linje med de synpunkter jag flera gånger framfört på bloggen.

Överenskommelsen innebär i korthet att förbudet mot nyproduktion av kärnkraftverk avskaffas, att det inte skall bli fler än dagens tio reaktorer, men att reaktorer som tas ur drift av åldersskäl skall få ersättas med nya. Inga kärnkraftverk skall alltså få byggas på nya platser, men den mängd kärnkraft vi redan har skall kunna behållas även när dagens reaktorer skrotas. Med hjälp av effekthöjningar kan svensk kärnkraft dessutom producera mer energi än idag.

Beslutet är bra för miljön, det skapar långsiktighet för industrins energibehov, och det säkrar en god tillgång på elenergi i Sverige. Dessutom kan det medföra mer fart på den svenska kärnkraftsindustrin, vilket kan skapa möjligheter till export av kärnkraftsteknologi och fler jobb i Sverige.

Oppositionen avvisar överenskommelsen, och vill avveckla kärnkraften i stället. Hur man då skall klara de svenska klimatmålen skall bli spännande att se. Flera starka LO-förbund stödjer dock idag regeringens linje och avvisar socialdemokraternas och stödpartiernas förslag att avveckla kärnkraften. Och Svenskt Näringsliv och andra företagarorganisationer är givetvis också mycket nöjda med dagens besked.

Mest beröm för dagens beslut skall centerledaren Maud Olofsson ha. Hon har fått med sig sitt parti på en historisk uppgörelse som är mycket bra för Sverige. För egen del känns dagens beslut alldeles utmärkt, och det var ju lite kul att beskedet kom samma dag som vi deltog vid en stor internationell klimatkonferens!



2009-02-05 Klimatkonferens i New Delhi



Förmiddagen har jag tillbringat på en stor internationell klimatkonferens i Delhi. Vår delegation var särskilt inbjudna till invigningen av ”Delhi Sustainable Development Summit 2009” som konferensen kallas. Konferensen handlar om hållbar utveckling, med tydligt fokus på klimatfrågan och syftar till att lägga grunden för klimatförhandlingarna i Köpenhamn i höst. Konferensen anordnas av Teri, ett indiskt forskningsinstitut som leds av Dr R K Pachauri, som fick Nobels fredspris förra året tillsammans med Al Gore. På vänstra bilden ses delar av vår svenska delegation. Norge, Sverige, Finland och Schweiz var de länder som bidragit med mest pengar till konferensen.



I panelen under öppningssessionen var det gott om namnkunniga talare. Bland annat Indiens utrikesminister Pranab Mukherje, FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Moon, Finlands president Tarja Halonen, Prinsessan av Thailand, Maha Chakri Sirindhorn, samt presidenterna från Kiribati, Maldiverna och Ethiopien samt nobelpristagaren R K Pachauri (vänstra bilden). Jag lyckades också få en bra bild när FN:s generalsekreterare håller sitt anförande (högra bilden).

Mycket av diskussionerna som jag lyssnade på lät ungefär som det man blivit van vid numera – utvecklingsländerna tycker att det är de industrialiserade länderna som skall ta ansvar för satsningarna mot klimatförändringarna, medan I-ländernas företrädare tycker att alla skall hjälpa till. Alla vill ha snabba åtgärder och ingen verkar vilja betala… att få världens länder att enas, mitt i en global lågkonjunktur, lär inte bli lätt.

En liten reflektion jag gjorde är att de ledande förspråkarna för klimatfrågorna är en ganska tajt grupp med kopplingar till FN. Nobelpristagaren R K Pachauri är alltså ordförande för Teri som anordnade den indiska konferensen, och han är också ordförande för FN:s klimatorgan IPCC. På konferensen utdelade Teri ett klimatpris till FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Priset överräcktes av Pachauri, som alltså överlämnade det till sin egen "chef" som tack för att han i egenskap av FN:s generalsekreterare stödjer IPCC:s linje.



2009-02-04 Bollywood

Eftermiddagen tillbringade vi i Indiens filmcentrum - Bollywood. Film är oerhört stort i Indien, man älskar att se film, och man gör massor av film. De indiska filmstjärnorna som vi oftast aldrig hört talas om, är otroligt populära i Indien. Den nya disneyfilmen som går på Disney Channel är för övrigt producerad i Bollywwod! Ett kännetecken för Indisk film är att de oftast innehåller mycket musik och dans, nästan som en musical.



Vi besökte Whistling Woods International, den största skolan för utbildning av artister, tekniker, producenter och alla andra yrken som har koppling till film - både spelfilm reklamfilm och tv. Utbildningsinstitutet drivs av Mukta Arts, ett av de största filmbolagen i Indien. Vi hade också äran att bli bjudna på lunch av VD:n för Mukta Arts, Mr Ravi Gupta (bilden till vänster). Familjen Gupta är mycket välkänd inom Indisk film.



Vi fick också en rundvandring på skolan, där vi bland annat besökte den stora studion och även träffade dessa
framtida (?) stjärnproducenter.



2009-02-04 Banda Worli Sea Link



Under förmiddagen idag besökte vi Indiens just nu största infrastrukturprojekt, bygget av en ny vägförbindelse från norra till södra Bombay. På grund av platsbristen bygger man vägen ute i vattnet utanför kusten, och en del av bygget är en gigantisk bro. Vi fick en föredragning av de ansvariga ingenjörerna om bygget och de olika regelverken och lagarna som styr detta. Det är helt uppenbart att trafiken är ett gigantiskt problem i Bombay, och frågan är väl hur länge den nya bron räcker till för att hantera den ökande trafiken.

Brobygget och vägprojektet hanteras av delstatens "Vägverk" men bygget sköts av stora internationella byggföretag under ledning av ett Indiskt bolag. Tyvärr fanns inga svenska företag med i projektet, mer än mjöligen som små underleverantörer.



En intressant sak var att bron skall finansieras med vägavgifter, och betalas av på 40 år - trots att kostnaden är 300 miljoner USD! Det stora trafikunderlaget gör att vägavgifter fungerar extra bra i Indien. Intressant var också att hela finansieringen av väg- och brobygget skett via inhemska lån, och det är givetvis en fördel för Indien att slippa låna utomlands.

Vem skall då köra på bron? Ja kanske några av taxibilarna - idag hittade jag ett av deras uppställningsplatser utanför flygplatsen. Min gissning är att det måste finnas 10.000-tals av dessa gamla taxibilar som rullar omkring i Bombay, och alla ser de exakt likadana ut i vacker gulsvart Elfsborgsfärg...



2009-02-03 Kvällsbio i Bombay - indiska filmens huvudstad

I kväll gick några av oss på bio! Det är nämligen så att en ny film som heter "Slum dog millionaire" visas på biograferna i Bombay. Filmen handlar om livet i Dharavis slum, och det kändes rätt att se den samma dag som man själv besökt slumen. Vi gick på samma avloppsrör och på samma gator som visas i filmen, och det var en märklig känsla.

En speciell sak är att på biograferna i Bombay ställer man sig upp och sjunger nationalsången innan filmen börjar!

I morgon fortsätter vi i filmens tecken, och besöker "Bollywood" som är Indiens filmcentrum och världskänt för alla sina filmer. Det skall bli mycket intressant. Efter besöken i filmindustrin tar vi flyget tillbaka till Dehli igen. Det är dags att lämna Bombay efter några mycket intressanta dagar (fotot visar utsikten från hotellrummets fönster).




2009-02-03 Kontrasternas land



Indien är kontrasternas land, och de största kontrasterna hittar man nog i Bombay. Efter besöket i slumen var det dags för ett besök på en av Indiens banker - Yes Bank - i ett fantastiskt bankpalats, för att diskutera finanskris och indisk ekonomi med bankens chefsekonom Shubada Rao.

Hon gav oss bland annat en beskrivning av Indiens tillväxt de senaste åren, där man från 2004 fram till hösten 2008 hade en tillväxt på i genomsnitt 8,8% per år. Flera hundra miljoner indier har de senaste tio åren gått från fattigdom till västerländsk välfärd. Det finns dessutom väldigt många mycket rika människor bland Indiens 1,1-1,2 miljarder invånare.

Finanskrisen har även drabbat Indien, och tillväxten sjunker nu ner mot 4-5%. Men eftersom Indien bara exporterar 15% av allt som produceras och konsumerar resten själva så drabbas man lindrigare av krisen är Europa och USA. Men den export Indien har står ändå för 40-50% av BNP, så lågkonjunkturen gör ändå att fler indier blir arbetslösa. Den indiska regeringen har gjort stora satsningar för att dämpa krisen, med ungefär samma innehåll som i Sverige - stasningar på infrastruktur och byggande, räntesänkningar, stöd till exportindustrin samt kreditgarantier. Viss oro fanns för vårens parlamentsval som kan göra att indiska politiker gör kortsiktiga åtgärder som förvärrar problem i stället för att arbeta långsiktigt. Men när konjunkturen vänder upp igen förväntar man sig att tillväxten återigen skall gå upp över 8%. Man har en ung befolkning, god tllgång på utbildad arbetskraft, starka banker och ett högt sparande som gör att man slipper låna utomlands till investeringar och bostadsbyggande.

Sammanfattningsvis är det skrämmande att se hur den globala lågkonjunkturen slår lika över alla länder i hela världen. Men för Indiens del verkar det finnas hur goda chanser som helst att utvecklas som land.



2009-02-03 Rundvandring i Dharavi



Efter mötet med kooperativets representanter fick vi göra en rundvandring inne i slumområdet. Vägen in gick över vatten och avloppsledningar, och sopberg i kanten på området. Vi fick sedan en bra bild av alla de verksamheter som pågår i området och hur människor bor och lever:



Kartongfabrik och verkstad.



Skrädderi och tillverkning av metalltråd.



Textilfärgning och återvinning av sopor och rivningsvirke.



Gatulivet är ett myller av olika verksamheter och försäljning. Som besökare vågar man inte handla mat och liknande, men för dem som bor på området finns det mesta man kan behöva. Den fantastiska kreativitet och arbetsamhet som syns i Dharavi förvånade oss, man hade kunnat tro att människor som lever på detta sätt skulle vara passiva och uppgivna. I stället var området ett myller av aktivitet och företagsamhet med de flesta sorters yrkesmän och hantverkare.



Det var slående hur snygga, rena och välklädda de flesta är som bor i Dharavi, trots att området i sig är så oerhört smutsigt och trots den extremt primitiva standarden. Inne i bostäderna var det förvånansvärt rent och snyggt, och man såg inte heller till vare sig barn eller vuxna som verkade undernärda. Vår indiska guide förklarade att eftersom levnadskostnaderna är låga och ingen betalar skatt på grund av sina ringa inkomster kan familjerna oftast försörja sig på sitt arbete, och att de som bor i Dharavi har en stolthet och social gemenskap som gör att man inte alltid vill flytta från sina enkla bostäder till de nya hus som byggs inom området.

Besöket var givetvis omskakande, och ingen som inte besökt ett slumområde kan föreställa sig hur det ser ut. Samtidigt försvann också en del av mina fördomar om människorna som bor i slumområden - de är inga passiva och uppgivna människor som andra har rätt att se ner på, utan oftare snygga, rena, välklädda och arbetsamma människor som har en stolthet och som vill förbättra sina liv. Med rätt hjälp finns det väldigt stor potential för alla dessa människor att skapa sig ett betydligt bättre liv.



Det som berörde mig mest var barnen. Jag pratade lite med denna flicka som tvättade familjens tvätt ute på gatan. Hon sa att hon gick i skolan "ibland" men jag vet inte riktigt vad det innebär. Men hon var glad och skrattade och jag fick gärna ta ett kort. Och den lilla flickan i rosa kläder - skall hon få en chans att gå i skolan och leva ett normalt liv?



2009-02-03 Dharavi - Bombays största slumområde

Efter en tidig frukost tog vi vår buss en timmes väg till Bombays största slumområde, Dharavi. Här bor ca 500.000 personer på en mycket liten yta. I Bombay bor totalt ca 6 miljoner människor i slumområden, vilket sägs vara 56% av den totala befolkningen i staden. Den uppgiften skall man nog inte riktigt lita på, eftersom befolkningen så sent som igår påstods vara 21 miljoner... sanningen är nog att ingen riktigt vet hur många som bor i staden, eller hur många som finns i slumområdena.

Vi började vårt besök med ett möte med Sundar Burra och Sheela Patel som arbetar med projektet ”Rajiv Indira Housing Cooperative Society”. Detta är ett projekt för att efterhand bygga andra bostäder åt människorna i Dharavi, samt att förbättra möjligheterna för dem som lever i dagens område. Det handlar om så självklara saker som att ta hand om avfall, ordna toaletter och liknande. I området finns nu en toalett per 500 invånare, vilket är en stor förbättring mot tidigare. På bilden nedan till vänster sitter vi på kooperativets enkla kontor i utkanten av Dharavi. På kartan i bakgrunden syns en flygbild över området. Projektet stöds av svenska biståndsmedel via en internationell organisation för utveckling av slumområden.



I Dharavi finns 81.000 ”struktures” som är beteckningen på de ”byggnader” där människor både bor och driver olika former av verksamhet. Inom området finns 600 kooperativ där människor driver olika former av ekonomisk verksamhet gemensamt. I nästan varje hus pågår näringsverksamhet av något slag. Det påstod att det omsätts ca 500 miljoner Rupier i Dharavi varje dag. Det mesta man kan tänka sig går att hitta i området, och många människor lever hela sina liv här och lämnar ytterst sällan området.

Kooperativet bygger nya hus efterhand som de kan få ihop pengar, och de som tvingas lämna sina enkla hus för att göra plats åt den nya huset får också rätten att flytta in i huset. Vi besökte ett av dessa hus, bilden till vänster, och kunde konstatera att lägenheterna var mycket rena och snygga, medan korridorer och utsidan av huset såg eländiga ut – trots att husen är mindre än tio år gamla.



Dessa bilder visar delar av slumområdet från taket på ett av de hus som vi besökte. På högra bilden syns ett hus som de lokala politikerna byggde strax före ett val för att visa handlingskraft. Man lovade bygga fler, men ännu idag står huset ensamt som en ö mitt i slumområdet.



2009-02-02 Bombay/Mumbai

I morse ringde klockan tidigt, redan 05.00. Snabb frukost, och sedan en timmes busstransport till flygplatsen i Jaipur, varifrån vi flög med inrikesflyget ca 100 mil till Bombay. Det nya namnet, Mumbai, är stadens namn på det lokala språket, men båda namnen används i olika sammanhang.



Från flygplatsen åkte vi buss ned till södra delen av Bombay där det komersiella centrat ligger, liksom vårt hotell. Det tog två timmar att köra genom bara en tredjedel av staden! Bombay är en gigantisk stad, 21 miljoner invånare, med otroliga kontraster mellan välstånd och fattigdom. Längs infartsmotorvägen ser man nya fina hus i bakgrunden och mellan dessa och motorvägen stora kåkstäder där de fattigaste bor och ibland lever hela sina liv. Och trots åtta filer i varje riktning på motorvägen står trafiken nästan helt still vid rusningstrafik! Den smutsiga luften och larmet från trafiken gör det ännu mer upprörande att människor tvingas bo och leva alldeles vid vägkanten.

Dagen ägnades åt möten, och trots värmen är det mörk kostym och slips som gäller. Vi har träffat journalister, en representant från Handelskammaren, samt SKF:s Indienchef.



Bombay är fullt av gamla fina taxibilar, säkert från 1960-talet. Det måste finnas många tusen av dessa gulsvarta bilar i Bombay. En del är slitna, men det finns också riktiga pärlor som vårdas ömt av sina ägare.

Bilden till höger visar hemlösa som helt enkelt sover direkt på gatan och bär med sig hela sitt bohag i ett par platssäckar. Tiggarna är många och det finns ingen social trygghet eller ekonomiskt stöd från samhället till de fattigaste. Det saknas också äldreomsorg i Indien, och även om det formellt råder skolplikt så är kvalitén på många "public schools" mycket dålig. En bra skola kostar väldigt mycket för föräldrarna. I Indien betalar bara ca 16% av löntagarna skatt. De med låga inkomster slipper helt skatt, och endast de som tjänar lite mer betalar. Men det är uppenbart att behoven är enorma, både när det gäller sjukvård, utbildning och äldreomsorg.



Ovan till vänster ännu ett område med skjul där människor bor. I bakgrunden nya lyxiga bostäder. Och så ser det ut överallt - de små remsorna mellan de fina husen och vägen fylls ofta med primitiva bostäder och butiker. På högra fotot utsikt från hotell Trident där vi hade en längre genomgång om Indiens politik och ekonomi med John Ödman från Handelsbanken som även är ordförande för Svenska Handelskammaren i Indien. På fotot ser man den lilla fiskebyn som får leva kvar längs stranden nedanför alla skyskraporna. Härifrån går fortfarande fiskebåtarna ut till havet utanför Bombay.



Hotell Trident, där vi hade mötet, är ett av de två hotell som drabbades av terroristattacken den 26 november förra året. Idag är allt återställt, men bevakningen är stenhård, med beväpnade vakter, avspärrningar och hårda säkerhetskontroller i entrén. Högra fotot visar fasaden till hotellobbyn, där ett stort antal människor dödades vid attacken. Idag satt människor i lugn och ro och drack sitt te i samma lobby. Vi skall också försöka göra ett besök på det andra hotellet som drabbades, en fantastiskt stor och imponerande byggnad med stort kulturhistoriskt värde.



Utanför hotellet går en fantastisk strandpromenad, och för en gångs skull är det rent och snyggt i staden. Men det man inte ser är hur smutsligt vattnet är. Det går inte att bada någonstans i havet längs hela kusten utanför Bombay. Nästan allt avlopp går orenat rakt ut i havet, och det livsfarligt att bada - havet är som en kloak.



Middag åt vi på en restaurang som ligger högst upp på taket till ett hotell. Där träffade vi även SKF:s platschef i Indien, och vi fick en bra bild av den svenska exportindustrins ställning på den indiska marknaden. Utsikten från restaurangen på taket är det inget fel på. Och i fjärran går solen ned över Indiska Oceanen - på andra sidan ligger Afrikas kust. Solen går ned väldigt snabbt, och på en halvtimme blir dagen plötsligt natt. På den vackra kvällsbilden med hotell Trident i bakgrunden syns det ju inte hur smutsigt det är både i luften och i vattnet.

Nu är det sängdags, klockan är svensk tid +4,5 timmar. I morgon skall vi upp tidigt, först skall vi besöka det största slumområdet i Bombay, varefter det blir möte med en Indisk bank angående finanskrisens betydelse för Indien. Ännu en dag med stora kontraster väntar oss med andra ord!



2009-02-01 Jaipur



Bussresan från Delhi till Jaipur gav mycket tid för vår guide, general Mohinder, att berätta om sina egna erfarenheter från de tre krig han varit med om. I det sista, i Kashmir, ledde han en arme på 750.000 man i kriget mot Pakistan. Han berättade om hur Indien och Pakistan bildades, orsakerna kring konflikten i Kashmir, de olika folkens och religionernas historia, samt gav en mycket intressant skildring av hur det är att leva som Sikh.

Till slut var vi äntligen framme i Rajasthans huvudstad, Jaipur. Här är det gott om slott och palats, bland annat det kända palatset som tycks flyta i den uppdämda sjön.



Här besökte vi City Palace som var den siste Maharadjan av Rajasthans residens. Vid entrén fanns - naturligtvis - en äkta ormtjusare. Palatset är idag museum, men den siste Maharadjan, som idag saknar all makt och alla privilegier, bor fortfarande kvar i den ljusa byggnaden i bakgrunden. I palatset bor också en stor koloni apor, som klättrar omkring på väggar och tak.



På kvällen checkade vi in på vårt hotell, Shahpura House, och efter middagen väntade en överraskning. Hotellets ägare, Surendra S. Shekhawat, var tydligen lite stolt över att hon fått tio svenska parlamentariker på besök på hotellet, och därför kom hon upp till vårt bord och delade ut presenter! Indierna är överhuvudtaget mycket gästvänliga, och när man checkar in på hotell får man en blomsterkrans runt hsalsen och ett lyckomärke målat i pannan.



2009-02-01 Heliga kor - och massor av kameler





Jodå - korna är heliga, finns överallt, och är ofta i vägen. Men det är straffbart att både skada och döda kor i de flesta av Indiens delstater. Korna ligger helt lugnt och vilar alldeles bredvid huvudvägen, eller går sakta omkring bland marknadsstånd, byggarbetsplatser och lastbilsparkeringar.



Ett annat vanligt djur är kamelen. Den används för att dra tunga transporter, och till och med på de stora flerfiliga och hårt trafikerade huvudrvägarna blandas långtradare, bussar, och kameler lite hur som helst.