Statens och kommunernas ekonomi och finansutskottets område


På denna sida kommer jag att samla blogginlägg som rör statens finanser, statsbudgeten, övergripande frågor som utlandsskulden, skattetrycket, kommunernas och landstingens ekonomi och skatteutjämningssystemet. Dessutom blogginlägg som rör myndigheternas organisation och deras storlek.

Från och med oktober 2014 kommer jag också att samla alla blogginlägg här som rör mitt eget arbete i Riksdagens Finansutskott och sådant som har koppling till Finansutskottets ansvarsområde, inklusive övergripande ekonomisk-politiska frågor och frågor som rör finanssektorn.



Låt Konstitutionsutskottet avgöra

2015-07-24

Det är fascinerande att se hur ledarsidor, politiska kommentatorer och politiker diskuterar huruvida min KU-anmälan av statsministern varit befogad eller inte. För egen del har jag bara en sak att säga, och det är att KU måste få gora sin granskning i lugn och ro och avgora saken.

Jag kan dock konstatera att jag under de senaste åtta åren upplevt ett stort antal betydligt mer tveksamma KU-anmälningar än denna, och som jurist till yrket skulle jag aldrig lämna in en KU-anmälan om jag inte ansåg att den var befogad.




Stort mediaintresse kring min KU-anmälan av statsministern

2015-07-19

Man kan ju inte klaga på mediegenomslaget av min KU-anmälan av statsministern. Förutom en intervju med TT (nedan) som sedan spridits över landet blev jag intervjuad av ett stort antal tidningar, radio och TV. Och så fick jag "dagens citat" i Borås Tidning.





Här några länkar till media som uppmärksammar saken:

Radio/TV:

Sveriges Radio/Ekot (Både på webben och i Dagens Ekos radiosändningar)
SVT Nyheter + SVT TextTV
Rapport (Kl 18 och 19.30. Ca 6 minuter in i sändningen)
Aktuellt (Kl 21.00, första inslaget i sändningen)
Sveriges Radio Sjuhärad

Övrig media:

Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
TT
Borås Tidning
Norrbottens-Kuriren
Metro
Aftonbladet, nätupplagan
Aftonbladet, papperstidningen
Expressen
Folkbladet
Södermanlands Nyheter
Norrköpings Tidningar
Corren.se
Nya Lidköpings-Tidningen
Västerviks-Tidningen
Smålands-Posten
ATL
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
UNT
Eskilstuna-Kuriren
GT
Göteborgs-Posten
Norra Skåne
Nyheter24
Allehanda.se (ledare)
Nyhetsbyrån Finwire
Omni.se
8 sidor
Newsfee.com
News55

Även Gefle Dagblad, Kvälls-Posten mfl uppmärksammar saken med nyhetsartiklar eller på ledarplats, liksom en mängd mindre tidningar och nyhetsbyråer.




TextTV om min KU-anmälan av statsministern

2015-07-19






Jag KU-anmäler statsminister Stefan Löfvén

2015-07-19

I morgon lämnar jag in en KU-anmälan mot statsminister Stefan Löfvén (S). Bakgrunden är hans hantering av vem som ska vara hans ställföreträdare i situationer då han själv inte kan leda regeringens arbete (se gårdagens blogginlägg).

Regeringsformen 6 kap 10§ är formulerad så här: "Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde."

Stefan Löfvén har ända sedan regeringsbildningen officiellt benämnt Åsa Romson (MP) som "vice statsminister", vilket även framgår på regeringens hemsida (bilden tv).

Samtidigt har han tydligen internt gjort klart att det är uteslutet att Åsa Romson skulle få leda regeringens arbete, och därför inofficiellt utsett en annan vice statsminister, normalt Margot Wallström (S), som med ålderns rätt ska vara hans ställföreträdare vid behov. Detta har han gjort utan att berätta det för vare sig riksdagen eller svenska folket. Det är oacceptabelt.

Alla tidigare regeringar - såväl socialdemokratiska som borgerliga - har tillämpat som praxis att den som utses till vice statsminister också är den som formellt utsetts till statsministerns ställföreträdare enligt Regeringsformen. Om Stefan Löfvén vill förändra denna praxis borde han ha klargjort detta tydligt för riksdagen och svenska folket. Ett land måste ha ordning på vem som ansvarar för regeringens arbete om statsministern blir sjuk eller är frånvarande, eller om det inträffar ett allvarligt krisläge. Både medborgarna och omvärlden måste veta vad som gäller. Man kan inte ha en inofficiell och en officiell vice statsminister samtidigt. Stefan Löfvén har på detta sätt fört både väljarna och riksdagen bakom ljuset.

I morgon kommer jag därför att lämna in denna KU-anmälan till Konstitutionsutskottet där jag begär att frågan granskas. Bland annat behöver några saker klarläggas:

* På vilken grund benämns Åsa Romson ”vice statsminister”?
* Varför tydliggjordes det inte för allmänheten redan när regeringen tillträdde att Åsa Romson inte är statsministerns särskilda ställföreträdare, trots att hon benämns ”vice statsminister”?
* Varför har inte Åsa Romson utsetts till statsministerns ställföreträdare med stöd av RF 6 kap. 10 § 1 meningen?
* Finns det fler statsrättsliga begrepp utöver ”vice statsminister” som statsministern har gett en annan innebörd än den vedertagna?




Vem är Sveriges vice statsminister?

2015-07-18

I dag bekräftas det att Dagens Nyheter hade rätt när det gäller vem som egentligen är vice statsminister. Nu känns det som om man bor i en bananrepublik. Nyheten kändes först så osannolik att man knappt trodde det var sant - men det var det.

Statsminister Stefan Löfvén har alltså officiellt utsett MP-språkröret Åsa Romson till "vice statsminister", vilket var tydligt när han tillkännagav sin ministerlista i samband med regeringsbildningen. Uppgifterna finns även på regeringens hemsida. Samtidigt har han alltså så lågt förtroende för Åsa Romson att han har utsett en "inofficiell" vice statsminister i form av Margot Wallström som är den som på riktigt ska ta över regeringsansvaret vid statsministerns bortovaro. Detta är inget han har berättat om vare sig för Sveriges riksdag eller för svenska folket.

Att utse en vice statsminister officiellt samtidigt som man har en annan inofficiellt som ingen känner till påminner väldigt mycket om hur man agerar i en bananrepublik. Det är så sanslöst att man knappt tror det är sant.






Gårdagens interpellationsdebatt om höjd bensinskatt

2015-06-23

Nu går det att se hela debatten igår mellan mig och finansminister Magdalena Andersson i riksdagens web-sändning. Även mina moderata kolleger Niklas Wykman och Fredrik Schulte deltog i debatten, och den avslöjade tydligt att enda syftet med den höjda "bensinskatten" är att få in pengar till regeringens höjda bidrag, ersättningar och subventioner. Det har inget alls med miljöstyrande effekter att göra, inte heller att man vill satsa mer på företagande eller jobb.

Det går också bra att läsa min interpellation, finansministerns svar och mitt huvudanförande i gårdagens debatt






125 tillkännagivanden från riksdag till regering detta riksdagsår

2015-06-16

Nu är det dags att summera Alliansens politiska framgångar detta riksdagsår. Och antalet tillkännagivanden till regeringen är rekordstort. Inte mindre än 125 stycken, vilket är ett oslagsbart rekord i Sverige i modern tid. Många rör stora och viktiga samhällsfrågor med stora ideologiska värden. I ett 70-tal av dessa fall har regeringspartiernas egna riksdagsledamöter ställt sig bakom tillkännagivanden till sin egen regering, vilket i sig måste vara helt unikt.

Här är en lista över alla de 125 riksdagsbesluten.

Det intressanta nu är att bevaka hur alla dessa tillkännagivanden hanteras av regeringen. Det är något vi kommer att bevaka noga. Följer inte regeringen riksdagens beslut kommer decemberöverenskommelsen att leva farligt.

Som jämförelse kan nämnas att regeringen endast lagt 10 (!) egna propositioner med skarpa förslag under detta första riksdagsår. Två av dem har de dessutom tvingats dra tillbaka. Övriga propositioner är sådana som Alliansen förberedde före regeringsskiftet eller frågar av mer "teknisk eller allmän karaktär" utan direkt politiskt innehåll. Exempelvis årsredovisningar för myndigheter, riksrevisionsgranskningar och liknande.




Därför röstar jag enligt Decemberöverenskommelsen idag

2015-06-16

I dag ska riksdagen rösta om vårändringsbudgeten för 2015 och de framtida riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommande år. I det första ärendet har Alliansen en gemensam reservation, och i den andra har varje Alliansparti en egen reservation, med en gemensam grund som är samma i alla fyra, men där varje parti ger sin syn på olika profilfrågor.

Vid omröstningen om vårändringsbudgeten kommer Allianspartierna i enlighet med Decemberöverenskommelsen att lägga ned sina röster och släppa igenom S-MP-regeringens alternativ. Vid omröstningen om riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommer varje Alliansparti att rösta på sin egen motion.

Jag har tidigare förklarat min syn på Decemberöverenskommelsen. Den slöts för att undvika ett extraval nära inpå det vanliga valet, ett extraval som riskerade lågt valdeltagande och som därmed kunde slutat hur som helst. Moderaterna var öppna för ett extraval, men andra Allianspartier ville inte ha ett extraval. Inte heller Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville egentligen ha ett extraval mitt i en fallade opinionstrend. Även väljarna var enligt opinionsmätningar kritiska till ett extraval. Extraval hade troligen inte heller löst några problem när det gäller regeringsbildningen utan bara kostat en massa pengar. I detta läge var omsorgen om Alliansen det viktigaste skälet till Decemberöverenskommelsen för oss moderater, liksom att det vid ett extraval eller framtida val skulle kunna underlätta för Alliansen att bilda regering.

Personligen hade jag helst sett ett extraval och kämpat för en moderat framgång. Och jag är inte alls övertygad om att Moderaterna tjänar på Decemberöverenskommelsen. Jag är inte heller så säker på att Socialdemokraterna kommer att stå kvar vid överenskommelsen om de förlorar regeringsmakten, jag litar inte alls på dem. Jag skulle självklart helst rösta aktivt på den politik jag själv tycker är bäst. Men jag respekterar att moderaternas partiledning tog beslutet om att vi skulle ingå Decemberöverenskommelsen, de är valda i förtroende av partimedlemmarna och har mandatet att ta sådana beslut. Jag respekterar också att en mycket stor majoritet av riksdagsgruppen står upp för överenskommelsen. Framtiden får utvisa om partiet valt rätt eller fel linje.

Jag kommer att rösta enligt moderaternas partilinje idag, men jag har stor respekt för de av mina kolleger som eventuellt väljer att bli utkvittade vid voteringen eller rösta mot partilinjen. För egen del står jag dock för min linje att stödja Decemberöverenskommelsen och känner inget behov av att kvitta ut mig. Jag har öppet förklarat hur jag resonerar och varför jag röstar som jag gör. Jag gör det dock inte med glädje, utan med tungt hjärta. Den politiska situationen och dagens regering är inte bra för Sverige.

Det finns också ett mycket pragmatiskt skäl att stödja den moderata partilinjen. De övriga Allianspartierna kommer att följa Decemberöverenskommelsen oavsett vad vi moderater gör. Det innebär att Alliansens gemensamma vårändringsbudget ändå inte skulle vinna vid en votering. Då lägger jag hellre min energi på frågor där mitt engagemang kan göra skillnad.




Dagens riksdagsdebatt om kommunernas ekonomi

2015-06-04

I dag representerade jag moderaterna i Finansutskottets årliga debatt om kommunernas ekonomiska läge. Mitt anförande i sin helhet går att läsa här. Hela debatten visas i riksdagens videoupptagning nedan. Mitt anförande är nummer två i debatten!

Kort sammanfattat handlade mitt anförande om att den svenska välfärden aldrig haft så stora resurser som under Alliansens regeringsår, att anytalet anställda ökat och att välfärden i det stora hela håller hög kvalitet och att de flesta medborgare är nöjda. Men att kvalitén också varierar kraftigt över landet och mellan landstingen, och att det på en del områden samtidigt finns mycket stora brister och framtidsutmaningar. Alla medborgare är definitivt inte nöjda med vad de får för skattepengarna. Med våra höga skatter borde vi kunna förvänta oss bättre.

Ska vi få mer resurser till välfärden i framtiden är det Alliansens arbetslinje som gäller. Alla resurser till välfärden skapas av företagande och arbete, och därför är jag bekymrad över vart den nya regeringens politik ska leda när det gäller företagsklimat, jobb och sjukfrånvaro.

Jag poängterade också vikten av att kommun- och landstingspolitiker blir bättre på att prioritera och att visa omsorg om skattepengarna och motverka slöseri, misshushållning och vänskapskorruption. I mitt anförande gav jag ett antal exempel på hur kommuner slösat bort skattemedel på obegripliga saker, allt hämtat från Slöseriombudsmannens rapporter och granskningar.

Avslutningsvis uttryckte jag min belåtenhet med den nya möjligheten för kommunerna att spara pengar från goda år i en resultatutjämningsfond till sämre tider. Ett förslag som jag drev redan i valrörelsen 2006, och som blev verklighet från och med 2013.






Ännu ett inslag från onsdagens seminarium om kontanthantering

2015-05-29

I detta inslag ligger fokus mer på politikens syn på saken, med intervjuer av mig och Börje Vestlund (S). Den frusna videobilden på mig, ja vad ska man säga? Jag ser i vart fall rejält bekymrad ut.






Gårdagens seminarium om kontanthantering

2015-05-27

Finanssajten EFN har idag detta inslag på sin webbsida från gårdagens seminarium.



Här berättar Börje Vestlund (S) om regeringens hantering av frågan, innan jag får ge min syn på saken.



Även pensionärsorganisationen SPF:s tidning Veteranen rapporterar från seminariet.




Seminarie om kontanthanteringen med fokus på konsumenterna

2015-05-27

I dag var jag medverkande/inbjudare till ett seminarium om kontanthanteringen i samhället och möjligheten att använda kontanter. Seminariet hade mer fokus på konsumenternas behov än den hearing Finansutskottet ordnade för några månader sedan. Min bild efter dagens seminarium förändrades inte, utan förstärktes. I ett samhälle där sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel måste dessa också gå att använda! Och politiken måste ta tag i frågan om inte bankerna sköter detta.

Jag har ju tidigare själv lämnat in en riksdagsmotion i frågan och även medverkat till att Alliansen tillsammans med Vänsterpartiet lyfte frågan om ett utskottsinitiativ i Finansutskottet för en tid sedan (som tyvärr röstades ned av S, MP och SD). Regeringen menar ju att frågan redan utreds, men Alliansen och V tycker detta känns väldigt vagt och vill se konkreta förslag från regeringen på hur vi ska garantera att kontanthanteringen fungerar i hela landet. Men nu har regeringen bollen och jag tänker fortsätta följa frågan noga.






Finansutskottet sa ja till ny utredning om välfärdstjänster

2015-05-26

I dag röstade finansutskottets majoritet för Alliansens förslag om ny utredning om välfärdstjänster. S, MP och V var emot. Jag upprepar det jag skrev förra veckan på bloggen:

Den utredning om "vinster i välfärden" som S-MP-regeringen tillsatte i början av mars var en ren eftergift åt Vänsterpartiet, och har bara ett enda mål – att tvinga bort privata företag från välfärdsbranschen. Alliansen anser att utredningen har fokus på fel saker. Välfärden behöver mångfald eftersom det bidrar till att utveckla verksamheter och hitta nya lösningar. Regeringens utredning fokuserar på vinster och detaljstyrning av bemanning istället för att säkerställa kvalitet, tillgänglighet och valfrihet. Den osäkerhet som regeringens utredning leder till lägger en våt filt över branschen, när man inte vågar fatta viktiga verksamhets- och investeringsbeslut. Den osäkerheten måste upphöra. Vi vill därför att Riksdagen skickar en tydlig signal till regeringen om vilken inriktning vi vill se på det här området.

Alliansen vill se en utredning som fokuserar på kvalitet och mångfald, oavsett vem som levererar. Vi måste ställa tuffa krav på alla aktörer som verkar inom välfärden. Det viktiga är att kvalitén är hög, oavsett om det är offentliga, privata eller ideella aktörer. Därför lade vi i dag fram ett konkret och genomarbetat förslag förslag i Finansutskottet för hur ett sådant utredningsuppdrag skulle kunna se ut.


Nu får vi se om regeringen visar respekt för riksdagen och följer utskottsinitiativet när det väl har beslutats vid kommande votering.




Alliansens utskottsinitiativ kring utredning om välfärdstjänster

2015-05-21

Den utredning om "vinster i välfärden" som S-MP-regeringen tillsatte i början av mars var en ren eftergift åt Vänsterpartiet, och har bara ett enda mål – att tvinga bort privata företag från välfärdsbranschen. Alliansen anser att utredningen har fokus på fel saker. Välfärden behöver mångfald eftersom det bidrar till att utveckla verksamheter och hitta nya lösningar. Regeringens utredning fokuserar på vinster och detaljstyrning av bemanning istället för att säkerställa kvalitet, tillgänglighet och valfrihet. Den osäkerhet som regeringens utredning leder till lägger en våt filt över branschen, när man inte vågar fatta viktiga verksamhets- och investeringsbeslut. Den osäkerheten måste upphöra. Vi vill därför att Riksdagen skickar en tydlig signal till regeringen om vilken inriktning vi vill se på det här området.

Alliansen vill se en utredning som fokuserar på kvalitet och mångfald, oavsett vem som levererar. Vi måste ställa tuffa krav på alla aktörer som verkar inom välfärden. Det viktiga är att kvalitén är hög, oavsett om det är offentliga, privata eller ideella aktörer. Därför lade vi i dag fram ett konkret och genomarbetat förslag förslag i Finansutskottet för hur ett sådant utredningsuppdrag skulle kunna se ut.

Förslaget bordlades till nästa möte för att alla skulle kunna läsa det i lugn och ro. På sammanträdet på tisdag nästa vecka vet vi hur finansutskottet ställer sig till förslaget.




Finanspolitiska Rådet: Förändring av disponibel inkomst

2015-05-19

Finanspolitiska Rådet redovisar i sin rapport (sidan 36) förändringen av disponibel inkomst, dels under s-regeringen 1995-2006, dels under Alliansen 2006-2013. Under S-regeringens tid var det de 10 procenten med de högsta inkomsterna, decil 10, som fick den i särklass största förbättringen, hela 85% i inkomstökning, dubbelt så mycket som decil 9 som fick näst mest. Under Alliansen vad det decil 5-9 som fick mest. Alltså inte de med högst inkomster.






Hade Finanspolitiska Rådet bestämt hade Västlänken aldrig byggts

2015-05-19

Finanspolitiska Rådets nya rapport innehåller en hel del intressant. Bland annat om brister i tidigare regeringars prioriteringar av satsningar på infrastruktur. Kritiken riktar sig främst mot Alliansregeringen, men man skriver att det sannolikt fungerat på samma sätt även under tidigare regeringar. Och dagens regering har inte aviserat att man tänker annorlunda, tvärtom försvarar nya infrastrukturministern Anna Johansson (S) Västlänken med näbbar och klor - trots att den har negativ ekonomisk samhällsnytta.

Framförallt pekar Finanspolitiska Rådet (sidan 138 i rapporten) på att "det är anmärkningsvärt att det visat sig så svårt att hitta något samband mellan den samhällsekonomiska nyttan per investerad krona och sannolikheten i att en investering genomförs."

Finanspolitiska rådet fortsätter (sid 140 i rapporten): "Vi menar därför att Trafikverket ska ha en tydlig instruktion att endast samhällsekonomiskt lönsamma projekt ska finnas med på den lista över investeringar som man föreslår till regeringen".

Med tanke på att Västlänken är ett av de absolut minst samhällsekonomiskt lönsamma infrastrukturprojekten i modern tid (projektet har tom negativ samhällsnytta enligt beräkning av tidningen Dagens Samhälle) så kan man ju lätt konstatera att om Finanspolitiska rådet hade fått bestämma hade Västlänken stoppats redan hos Trafikverket och aldrig ens föreslagits för regeringen. Det säger en del.




Finanspolitiska rådet riktar hård kritik mot regeringens politik

2015-05-19

I dag höll Finansutskottet en utfrågning med anledning av Finanspolitiska Rådets nya rapport. I rapporten riktar man mycket hård kritik mot regeringen.

Dels konstaterar man att "Regeringen bryter mot det finanspolitiska ramverket" (bilden nedan).

Dels skriver man att regeringens förslag om höjda arbetsgivareavgifter för unga på kort sikt kostar mellan 6.000 och 10.000 jobb. Samtidigt medför höjd a-kasseersättning att sysselsättningen minskar med 27.000 personer. Politiken i övrigt har små positiva effekter på arbetslösheten, "framförallt i relation till målet om EU:s lägsta arbetslöshet genom ökad sysselsättning" som man uttrycker saken. Under föredragningen konstaterade Rådets ordförande, John Hassler, att regeringens mål helt enkelt är orealistiskt.







Min tolfte interpellation till finansministern

2015-05-13

I går lämnade jag in min tolfte interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång om det brutna vallöftet om höjd bensinskatt, och inte minst den märkliga argumentationen att "bensinpriset ändå gått ned så mycket". Nu har det ju gått upp igen. Vad tänker finansministern göra om det stiger ytterligare? Debatten lär bli framåt sommaren.






Moderaterna presenterar sin vårbudgetmotion

2015-05-06

I dag på förmiddagen presenterade Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra moderaternas vårbudgetmotion. Här en bild från presskonferensen. Budgetmotionen har fokus på stärkt konkurrenskraft för svenska företag, fler i arbete, effektivare omställning på arbetsmarknaden och att fler ska vilja och kunna jobba lite längre upp i åldrarna.

Samtidigt är ju detta en vårbudgetmotion, vilket gör att de ekonomiska satsningarna är relativt blygsamma, ungefär 3 miljarder. De stora politiska dragen för kommande år redovisas i den stora moderata budgetmotionen till hösten.

Alliansens gemensamma riktlinjer som är desamma i alla fyra partiernas vårbudgetmotioner lägger grund för att när som helst kunna överta regeringsansvaret och ansvaret för den ekonomiska politiken.

S-MP-regeringen verkar inte ha någon plan alls för vad man vill, och det enda konkreta är höjda skatter på jobb och företagande med 27 miljarder, och endast två procent av detta satsas på näringliv och arbete. Resterande 98% går till annat, främst höjda ersättningar och bidrag. Moderaternas budgetmotion går i en annan riktning. Samtidigt som de rödgröna tar stora steg åt fel håll tar Moderaterna ytterligare några mindre, men viktiga, steg i rätt riktning. Alla våra förslag är fullt finansierade, bland annat genom att skatteintäkterna ökat mer än vad som antogs i höstens budgetmotion, men också genom vissa kända besparingar som även finns med i regeringens budget, bland annat slopad avskrivning av studielån bara för att man uppnår viss ålder.

Bland de konkreta moderata förslagen kan särskilt följande nämnas:

• Rätt till Komvux för alla behöriga för att att läsa in högskolebehörighet: 200 miljoner kronor
• Yrkesintroduktionsanställningar ("YA-jobb/lärlingskobb") till långtidsarbetslösa och nyanlända: 168 miljoner kronor
• Matchningsanställningar för långtidsarbetslösa: 190 miljoner kronor
• Se över och förbättra Arbetsförmedlingen
• Investering i vägförstärkningar för att möjliggöra tyngre och längre lastbilstransporter. Gör att samma transporter som idag kan göras med färre lastbilar, vilket är bra både för miljön som industrins konkurrenskraft. Dessutom förstärkt underhåll av järnvägen. Totalt 1 700 miljoner kronor
• Ny offentlig-privat riskkapitalfond
• Enklare företagande med halverat krav på aktiekapital, rätt till längre tjänstledighet, lag mot fakturabedrägerier och minskad administration för mikroföretag och mindre banker
• Stimulanser för företagande för utrikes födda: 20 miljoner kronor
• Lägre skatt för att jobba från 64 år i stället för från dagens 65: 500 miljoner kr
• Underlätta omställning och kompetensutveckling genom hela livet med höjt fribelopp för studier, extra studieveckor efter 40 år, rätt till studiemedel upp till 60 år och höjt tilläggslån för studerande med barn: 159 miljoner kr

Moderaternas övriga prioriteringar perioden 2016-2019:

Jobben kommer först:
• Fortsatt politikutveckling för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden (inklusive översyn av iintegrations- och migrationspolitiken).
Utbildning bygger Sverige starkt:
• Fler karriärtjänster
• 10-årig skola
• Mer matematik
• Ökade satsningar på en lärarutbildning i världsklass och bättre kvalitetskontroll i alla skolor
Ordning och reda i välfärden:
• Välfärden ska präglas av kvalitet, tillgänglighet, trygghet
• Utökad tillståndsplikt, tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel
Ett starkt Sverige i en orolig omvärld;
• Försvarsuppgörelsen stärker Sveriges långsiktiga försvarsförmåga, nytt ställningstagande krävs framöver
• Nolltolerans mot terrorism kräver ökade resurser till terrorismbekämpning och skydd till de som behöver




Dagens Citat i Borås Tidning

2015-05-05

I dag är jag återigen citerad på nyhetsplats i Borås Tidning.
Denna gång från gårdagens blogginlägg om kommunernas ekonomi.






Besök hos Finansinspektionen

2015-05-05

Under förmiddagen gjorde Finansutskottet ett besök hos Finansinspektionen. Besöket handlade både om Finansinspektionens samlade verksamhet, implementeringen av nya EU-direktiv inom finans- och rådgivningsområdet, samt givetvis utvecklingen på hushållens skulder och diskussionen kring amorteringskrav.

Vänstra bilden nedan visar utvecklingen av hushållens skuldsättning sedan 1980. Man ser en dramatisk uppgång mellan 1995 och 2010, varefter skuldsättningen ligger relativt stabilt. Finansinspektionen (FI) menar, till skillnad mot Riksbanken och en del andra ekonomer och debattörer, att risken för en "bostadsbubbla" är liten. Att skuldsättningen ökat så mycket sedan 1995 menar man beror på att större andel av befolkningen idag äger sina bostäder. Det betyder att hushållen lånat pengar för att köpa bostadsrätter och villor i stället för att fastighetsbolag skulle ha lånat motsvarande pengar för att bygga hyresrätter. Totalt är skuldsättningen i samhället inte oroväckande hög och man ser ingen tendens i att det byggs för mycket bostäder på ren spekulation (som man såg i ex Spanien och på Irland innan deras bostadsbubblor brast). I Sverige byggs det ju tvärtom alldeles för lite, och här köper man bostad i första hand som boende, inte på ren spekulation. FI ser också i så kallade "stresstester" att hushållen oftast har goda marginaler och många har också sparkapital. Risken för en bostadsbubbla bedömer Finansinspektionen alltså som mycket liten och man ser inga akuta behov att att ta "krafttag" mot skuldutvecklingen.



När det gäller amorteringar (högra bilden) har FI gått igenom ett stort antal bostadslån. Sedan 2011 har amorteringarna ökat betydligt. Man ser att de som är högst belånade, över 85% av bostadens värde, i stort sett alla amorterar numera. Och för dem med 70-85% belåningsgrad har andelen som amorterar ökat från drygt 40% till drygt 80% sedan 2011. Anledningen är att Bankföreningen rekommenderat sina medlemmar att kräva att kunderna amorterar på skulder över 70% av belåningsvärdet. Amorteringstakten ser ungefär likadan ut hos alla bolånegivarna.

Finansinspektionen ser positivt på att amorteringarna ökat, men menar, även om man inte ser risk för en bostadsbubbla, att det ändå i längden är orimligt att inte amortera även på krediter över 50% av belåningsvärdet. Inte minst kan det långsiktigt bli ett problem att svenskarna när de går i pension sitter med alltför stora skulder i stället för att ha minskat belåningen. FI menar att det långsiktigt är viktigt med en sund amorteringskultur.

Problemet är att Bankföreningens amorteringsrekommendationer numera upphört efter kritik från Konkurrensverket. Och Finansinspektionen har inte laglig rätt att föreskriva eller rekommendera amortering med dagens lagstiftning. Det krävs alltså en ändring av lagen för att dels kunna behålla dagens föreskrifter/rekommendationer om amortering för krediter över 70% av belåningsvärdet, och dels införa det även för krediter på över 50% av belåningsvärdet.




Riksdagen har nu beslutat om 100 tillkännagivanden till regeringen

2015-05-05

Förra veckan röstade riksdagen igenom Alliansens hundrade tillkännagivande sedan i höstas. En historiskt hög siffra. Ett tillkännagivande är ett uppdrag från riksdagen, som regeringen "bör fullfölja".

Under Alliansens åtta regeringsår var det en stor nyhet i media när oppositionen vid något enstaka tillfälle den föregående mandatperioden lyckades köra över Alliansregeringen och få till ett tillkännagivande. Nu har det alltså hänt 100 gånger på sju månader!

Den som hävdar att Alliansen sitter tyst och stilla och låter den svaga S-MP-regeringen göra som de vill verkar ha missat en hel del av vad som händer i rikspolitiken. Alldeles oavsett den kritiserade "decemberöverenskommelsen" får Alliansen igenom massor av politik. Den mycket svaga och oförberedda S-MP-regeringen lever dessutom mycket farligt. Om man bryter fler vallöften, underminerar det finanspolitiska ramverket eller missbrukar decemberöverenskommelsen blir det mycket svårt i längden för Alliansen att internt i sina partier försvara överenskommelsen. Stefan Löfvén måste inse att hans regering lever på nåder.




Sveriges kommuner går med stora överskott

2015-05-04

En rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visar att resultatet för landets kommuner beräknas bli totalt elva miljarder kr i år och åtta miljarder nästa år. En positiv påverkan från omvärlden och en svag krona stärker ekonomin. Arbetslösheten förväntas minska i år vilket påverkar skatteunderlaget positivt. I år väntas skatteunderlaget växa med 4,5 procent och med 5,2 procent 2016.

Som lök på laxen har AFA Försäkrings styrelse beslutat om att återbetala 2004 års inbetalda premier till den kollektivavtalade kompletterande sjukförsäkringen. I sitt pressmeddelande skriver AFA att"Den 1 juli 2008 reformerades sjukförsäkringssystemet. Antalet personer som har beviljats sjukersättning har därefter minskat avsevärt. Detta har medfört att AFA Sjukförsäkring kan minska reserverna för framtida utbetalningar på skadeår före 2008,vilket lett till avvecklingsvinster och en förbättrad konsolidering i bolaget." Återbetalningen är alltså en direkt effekt av Alliansens sjukförsäkringsreform. Totalt sett handlar det i år om om drygt fem miljarder kronor, varav 3,7 miljarder avser kommunerna och 1,4 miljard landstingen.

Kommunernas starka ekonomi är en direkt följd av Alliansens politik som ju gäller även i år eftersom det är Alliansens budget som gäller i år. Det är därmed också Alliansens reformer som påverkar arbetsmarknaden och sjuktalen. Hur det blir med den aviserade S-MP-V-politiken kan man ju fundera över. Jag befarar högre arbetslöshet i takt med att skatterna på arbete och företagande ökar, och stigande sjuktal i takt med att sjukförsäkringsreformen urholkas. Det finns stor risk för att detta leder till både sämre skattekraft och stigande kostnader för kommunerna kommande år.

Det finns samtidigt all anledning att ta Expressens mycket läsvärda ledakrönika den 2 maj på största allvar. Det duger inte att riksdag och regering vältrar över kostnader på kommunerna. Det är så populärt, inte minst på vänstersidan, att ständigt kräva nya rättigheter och nya förmåner som någon annan (skattebetalarna) ska betala. Kommunerna kommer ofta i kläm.

Jag tycker Alliansen på det stora hela hanterade kommunerna/landstingen på ett bra sätt, inte minst under krisåren när vi tillförde extra pengar. Och de reformer vi infört inom exempelvis skola, sjukvård och omsorg har vi också finansierat med extra statliga pengar. När det gäller migrationen tar staten kostnaderna de första två åren, det är en förbättring, men kommunerna har däremot kostnaderna åren därefter. Det finns absolut anledning att titta på detta. Och att kommunerna tar av skattepengar till kommunal verksamhet för att medfinansiera statliga väg- och härnvägsbyggen känns i grunden helt fel. Med en statlig investeringsbudget för infrastruktur skulle man kunna slippa både kommunal medfinansiering och trängselskatt.

Om någon månad ska jag för moderaternas räkning debattera kommunernas ekonomiska läge i en riksdagsdebatt med Finansutskottet. Jag återkommer till detta när det närmar sig.




Moderaterna säger nej till försämrade ränteavdrag

2015-04-24

De två regeringspartierna ger olika besked kring ränteavdragen, där finansminister Andersson (S) säger att ingen försämring är aktuell, medan finansmarknadsminister Bolund (MP) är betydligt otydligare i frågan och närmast antyder att en försämring skulle finnas på agendan.

I det läget är det viktigt att riksdagens största oppositionsparti ger tydliga besked. Det är inte aktuellt för Moderaterna att försämra ränteavdraget. Särskilt inte eftersom det skulle riskera att strama åt för familjer med stora lån. Det finns till och med risker att för snabba och hårda åtstramingar i sig kan skapa nya kriser. Dessutom ska man komma ihåg att regeringens politik med andra skattehöjningar kommer att slå mot hushållens ekonomi och påverka tillväxten.

I sammanhanget ska man också komma ihåg att de skenande fastighetspriserna främst är ett problem i Stockholm, Göteborg och på några universitetsorter som Uppsala och Lund. I stora delar av landet upplever man inga extrema prisökningar eller prisnivåer, på vissa ställen är det tvärtom fallande priser som gäller. Politikerna måste se hela landet och alla invånare och inte alltid anpassa all politik efter Stockholm och storstadsproblemen.

Istället för att försämra ränteavdragen bör man fortsätta stärka amorteringskulturen, vilket jag skrev om i går. Arbetet med amorteringskrav bör genomföras på ett sådant sätt att det inte riskerar att hushållens konsumtion, och därmed tillväxten, påverkas negativt. Det borde gå att lösa relativt enkelt genom att Finansinspektionen utfärdar rekommendationer som är i linje med sitt föreslagna amorteringskrav, rekommendationer som bankerna sedan följer.

I dag citerar för övrigt Borås Tidning min blogg från i går, och det känns som ett passande citat med tanke på min bakgrund från bankvärlden. Jag tror det flesta av mina gamla bankkolleger håller med mig. Det fina är att denna linje faktiskt fungerar utmärkt för alla kunder, alla kreditgivare och alla fastighetsköp över hela landet. Sverige är olika!





Sund kreditgivning viktigare än tvingande amorteringskrav

2015-04-23

Finansinspektionen, FI, backar från förslaget om ett mer eller mindre tvingande amorteringskrav från 1 augusti. FI tycker visserligen att det behövs, men är osäker på om myndigheten har lagligt stöd för att på egen hand införa detta avbetalningstvång på bolån. Osäkerheten uppkom efter kritiska remissyttranden från lagkunniga.

Samtidigt säger Bankföreningen i ett pressmeddelande idag att bankerna i flera år arbetet för att stärka amorteringskulturen, vilket har gett resultat. Den senaste bolåneundersökningen visar att 9 av 10 låntagare med hög belåningsgrad amorterar och att amorteringstakten har ökat de senaste åren. Bankerna kommer enligt Bankföreningen att fortsätta ge låntagare en individuell amorteringsplan och främja en god amorteringskultur.

För mig som jurist, tidigare anställd på bank och med lång erfarenhet av både kreditgivning och av att hjälpa kunder med betalningsproblem, tycker jag Bankföreningens besked är det viktiga. En sund kreditgivning med rimliga amorteringsvillkor utformade efter varje kunds situation är bra mycket bättre än tvingande regler eller lagstiftning. Därför har jag svårt att bli särskilt bekymrad efter Finansinspektionens besked.

En sak är däremot bra - diskussionen om skuldsättning och amortering har varit bra och säkert öppnat ögonen på en del låntagare. Det låga ränteläget ger utmärkta möjligheter för många att amortera lite extra, och det har man glädje av den dag räntorna stiger igen.

Svenska hushåll har hög skuldsättning påstås det. Det är på ett sätt sant, men samtidigt har också hushållens förmögenheter ökat kraftigt - både när det gäller bostadsvärden, värdepappersinnehav och banktillgodohavanden. Saken är den att svenskar allt oftare köper sin bostad i stället för att hyra (troligen på grund av den stora bristen på hyresrätter). Det gör att fler lånar för bostadsköp. Då ökar skuldsättningen, men samtidigt finns ett värde i form av bostaden som man äger. Under förutsättning att skulden är rimlig i förhållande till bostadens värde, och att man inte lånat mer än man klarar att betala (även med en betydligt högre räntenivå), så behöver inte skuldsättningen vara något stort problem.

Viktigast är att motverka orimliga prisökningar på bostäder som på sikt kan skapa en fastighetsbubbla. Då är det viktigt att den byggnation som faktiskt satte fart de sista åren med Alliansregeringen åren fortsätter i samma takt och ökar ytterligare för att motverka bostadsbristen. Men då kan inte regeringen säga nej till alla reformer som kan snabba på och underlätta bostadsbyggandet och tro att man löser allt med statliga subventioner. Där borde diskussionen föras i stället för att lägga allt krut på att diskutera ett amorteringskrav som i praktiken redan tillämpas.




Därför är en Alliansregering med stöd av SD inte realistisk

2015-04-23

Jag får en hel del frågor och synpunkter med anledning av "decemberöverenskommelsen". Många verkar mena att eftersom Alliansens budget i höstas fick stöd av Sverigedemokraterna så finns i praktiken ett "block" bestående av Alliansen + SD som lätt kan köra över dagens regering. Men den analysen har stora brister.

För det första måste man granska SD:s hela politik. Även om det - mot förmodan - skulle gå att ena Alliansen och SD om en gemensam migrationspolitik finns det andra centrala politikområden där SD:s åsikter går rakt emot Alliansens. Det gäller exempelvis skatter, arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar, utbildningspolitik och EU-frågor. Man ser också att SD inte kan räkna hem de "besparingar" man påstår sig göra på en mer restriktiv invandringspolitik, där man vill minska invandringen med 90%. En så kraftig minskning skulle kräva att Sverige bryter mot internationella konventioner. SD:s negativa syn på integrationspolitiken skulle dessutom göra det ännu svårare att integrera de invandrare som redan finns i vårt land. Dessutom "glömmer" SD en del av kostnaderna som löper vidare för nyanlända som redan finns i Sverige. Kraftigt minskad invandring skulle inte över en natt minska kostnaderna lika mycket.

Exempelvis är det märkligt att vissa verkar tro att SD skulle vilja "hjälpa" Alliansen att stoppa regeringens budget med förslag om höjda arbetsgivareavgifter för unga. Många känner nog inte till att SD vill göra samma höjning av arbetsgivareavgifterna som regeringen och dessutom höja arbetsgivareavgifterna generellt med ytterligare 1 procentenhet! Ovanpå detta vill man höja restaurangmomsen, vilket alltså går längre än vad S-MP-regeringen föreslår.

Även på andra områden för SD ren vänsterpolitik. Inom arbetsmarknadspolitiken vill SD riva upp "Laval-lagen och försvåra för utländska företag att verka i Sverige. Man vill också förbjuda kommunala avknoppningar i skola och förskola och införa någon form av "vinstförbud" för företag i välfärdssektorn. Man vill också höja ett antal bidrag och ersättningar kraftigt, och slopa hela avgiften till a-kassan. Denna bidragspolitik går rakt emot Alliansens arbetslinje. Sammantaget hotar SD:s politik enligt finansdepartemantets beräkningar att minska sysselsättningen med 90.000, vilket är mer än vad regeringens politik väntas medföra.

För det andra. Förra mandatperioden röstade SD oftare på Alliansens politik än oppositionens, men denna mandatperiod ser det ut precis tvärtom. Anledningen är att om SD inte har något avvikande förslag så låter man regeringens förslag vinna, oavsett regering. Man kan alltså inte använda SD:s stöd till Alliansregeringen förra mandatperioden som argument för att SD skulle stödja Alliansen i dag. I höstas röstade för övrigt inte SD på Alliansens budget för att de gillade den, utan för att de ogillade regeringens budget ännu mera.

För det tredje finns det idag inget stöd inom något av Allianspartierna för att bilda regering med SD:s passiva eller aktiva stöd. Självklart kan detta förändras över tid, men det krävs i så fall att alla fyra Allianspartierna tar ett sådant beslut eftersom Alliansen vill hålla ihop. Jag bedömer det som ytterst osannolikt inom överskådlig tid. I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att före valet 2014 lovade Alliansen att inte bilda regering som byggde på SD:s aktiva stöd. Ett sådant vallöfte bör hållas om inget väldigt oförutsett inträffar.

Jag ser inget problem med att samarbeta med SD i enskilda frågor. Finns det stöd för kloka politiska beslut i enskilda frågor ska man ta vara på det, oavsett parti. Häromveckan gjorde tex Alliansen upp med Vänsterpartiet i Finansutskottet i frågan om bankernas kontanthantering. Då var det SD som räddade regeringen. I en annan fråga kan Alliansen få igenom sina förslag med stöd av SD. Men därifrån till att bilda regering och lägga fram en budget med stöd av SD är det ett mycket stort steg.

Inget är ristat i sten, särskilt inte när dagens regering bryter vallöften på löpande band och för en politik som skadar Sverige. Regeringen spelar ett högt spel och ska inte känna sig alltför säker på att decemberöverenskommelsen överlever om man tänjer för mycket på den. Men för att kunna bilda regering med stöd av andra partier krävs en politisk samsyn i de stora frågorna - budget, skatter, arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringar. Den samsynen finns idag inte mellan Alliansen och SD.




Regeringens budget slår mot företag, jobb och landsbygd

2015-04-15

S-MP-regeringen presenterar idag en skattechock på både företagande och jobb. De skattehöjningar som presenteras innebär sammantaget 34 miljarder i höjda skatter 2016, varav delar införs redan i år. 27 miljarder av de totala skattehöjningarna utgörs av höjd skatt på jobb och företagande. Endast knappt två procent (2%) av regeringens skattehöjningar på jobb och företagande går tillbaka till företagen (näringspolitik). Skattehöjningarna på jobb och företagande är mer än 80 gånger större än satsningarna på företagen. Pengarna läggs i stället främst på höjda ersättningar och bidrag och en redan på förhand av forskare utdömd 90-dagarsgaranti för ungdomar.

Hur inbillar sig regeringen att denna politik ska stärka företagen och skapa fler jobb? Regeringens politik riskerar tvärtom att leda till att Sveriges jobbtillväxt bromsas upp. Beräkningar från Finansdepartementet, som analyserat långsiktiga sysselsättningseffekter av regeringens vallöften, visar på att mer än 80 000 jobb riskerar att försvinna. Det är priset av höjda socialavgifter för unga, förändringar i a-kassan och slopad gräns i sjukförsäkringen. Regeringens politik riskerar att pressa tillbaka människor i utanförskap. Konjunkturinstitutet bekräftar bilden: Regeringens politik bedöms sänka potentiell arbetskraft och höja jämviktsarbetslösheten. Trots detta beräknar regeringen att arbetslösheten ska sjunka ordentligt kommande 2-3 år. Det är knappast realistiskt.

Regeringens skatteförslag påverkar inte bara jobbtillväxten, utan slår också direkt mot hushållens plånböcker och företagens verksamhet. Det handlar exempelvis om försämringar av RUT och ROT och höjd bensinskatt. Ökade kostnader för att anställa, minskade husavdrag och höjd bensinskatt slår samtidigt mot småföretagare i hela Sverige.

Trots att utanförskapet är fortsatt stort, väljer regeringen att höja trösklarna in på arbetsmarknaden istället för att sänka dem. Höjda anställningskostnader för unga och minskade möjligheter till husavdrag riskerar att försvaga de grupper som redan står längst ifrån arbetsmarknaden, unga och utrikes födda med låg utbildningsbakgrund.

När det gäller att värna vår gemensamma välfärd och hållbara offentliga finanser tar regeringen inget ansvar alls. Man slopar den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, höjer skatten på arbete för äldre, accepterar ett fortsatt ineffektivt flyktingmottagande och planerar för att ensidigt ta bort överskottsmålet för de offentliga finanserna. Man väljer samtidigt bort viktiga skolreformer som exempelvis införandet av tioårig grundskola och utökningen av karriärtjänsterna för lärare. Sammantaget är regeringens förslag knappast vägen framåt för Sverige.

Bensinskattehöjningen förtjänar också en kommentar. Vi ser nu att det man beskrivit som en "engångshöjning" på dryga 50 öre litern i själva verket handlar om en årlig extra indexhöjning av skatten. Under denna mandatperiod lär det betyda minst 2-3 kronor i höjd bensinskatt när momsen lagts på. Med de nya EU-reglerna måste man göra samma höjning för biodrivmedel, vilket gör att skattehöjningen helt saknar miljönytta. Den enda effekten är att det blir dyrare att leva och driva företag på landsbygden och att det blir dyrare att pendla med bil till jobbet. Miljöpartiet har fått som de vill, ett bensinpris på 20 kronor litern närmar sig med stormsteg.

Det enda positiva i vårbudgeten är den starka utvecklingen av tillväxten i Sverige. Prognoserna skrivs nu upp. Och det är inte så konstigt - Sverige har styrts med Alliansens budget sedan valet och våra tillväxtskapande reformer ger fortfarande positiv effekt. Frågan är vad som händer med tillväxten framöver när S-MP-regeringen steg för steg monterar ned våra tillväxt- och jobbskapande reformer, chockhöjer skatterna på jobb och företagande och försämrar hushållens köpkraft?




Skämtar regeringen med oss??

2015-04-13

I dag meddelar regeringen stolt att det blir en "kraftfull näringspolitisk satsning" redan i årets vårbudget. Den fantastiska summan av 226 miljoner(!), alltså 24 kronor per svensk, satsas på näringslivet. Samtidigt höjer man skatterna för samma näringsliv med många miljarder, tex genom höjda arbetsgivareavgifter för unga.

Man satsar exempelvis 30 miljoner på att locka fler turister till Sverige, samtidigt som man höjer arbetsgivareavgifterna för besöksnäringen med 1,5 miljarder kronor.

Man marknadsför miljonerna och döljer miljarderna. Dagens utspel är så patetiskt och pinsamt att man undrar om regeringen skämtar med oss?






Alliansens segrande förslag om utredning av överskottsmålet

2015-04-09

I dag antog en majoritet i Finansutskottet (M, C, FP, KD och SD) Alliansens förslag om en parlamentarisk utredning om överskottsmålet. Därmed lär förslaget också vinna vid den kommande omröstningen i riksdagen. Så här ser beslutet ut i sin helhet:

En parlamentarisk utredning om överskottsmålet och dess roll i det finanspolitiska ramverket

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast ska tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdraget att analysera konsekvenserna för svensk ekonomi av ett förändrat överskottsmål och hur en sådan förändring förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket. Utredningen bör innefatta en noggrann genomlysning av vilka effekter ramverket och själva överskottsmålet har haft på den svenska ekonomins utveckling och på Sveriges förmåga att nå EU:s gemensamma mål. Särskild tonvikt ska läggas vid möjligheterna att säkerställa finanspolitisk stabilitet och att klara av kommande kriser.

Utskottets ställningstagande

Det finanspolitiska ramverket säkerställer finansiell stabilitet och en beredskap att klara framtida kriser och det har tjänat Sverige väl. Enligt utskottet kommer det även i fortsättningen att vara viktigt med ett antal grundläggande principer som finanspolitiken bör följa för att vara långsiktigt hållbar och transparent. Sedan ramverket infördes har den politiska uppslutningen för det successivt breddats. Det har enligt utskottet bidragit till att de offentliga finanserna utvecklats stabilt under de senaste 15 åren.

Förtroendet för Sveriges offentliga finanser är högt och statsskulden ligger på en relativt låg nivå. Det här menar utskottet skapar förutsättningar för att inleda en översyn av överskottsmålet. I skrivelsen Ramverk för finanspolitiken 20 (skr. 2010/11:79), som en bred majoritet i utskottet ställde sig bakom, betonades vikten av en återkommande analys av överskottsmålet för att se till att den valda nivån stödjer de motiv som anges för målet. Samtidigt vill utskottet understryka att förändringar av det finanspolitiska ramverket kan få långtgående konsekvenser. En eventuell förändring av överskottsmålet bör därför föregås av en grundlig analys både av vad målet har betytt för svensk ekonomi och de framtida konsekvenserna för ekonomin. Det krävs också en analys av hur en eventuell förändring av målet förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket.

För att upprätthålla ramverkets legitimitet och förankring bör den breda parlamentariska förankring som varit kännetecknande vid utvecklingen av ramverket även i fortsättningen vara grunden vid överväganden om förändringar i detsamma. Utskottet föreslår därför att regeringen snarast tillsätter en parlamentarisk utredning som ges uppdraget att analysera konsekvenserna för svensk ekonomi av en eventuell förändrad målnivå för det offentliga finansiella sparandet och hur en sådan förändring förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket. Utredningen kan inom ramen för sitt uppdrag begära in underlag från relevanta aktörer på området. Den redovisning som följer av det uppdrag som regeringen gett Konjunkturinstitutet om att analysera konsekvenserna av en förändring av överskottsmålet kan om utredningen så finner lämpligt ingå som underlag i utredningen.

Utredningen bör innefatta en noggrann genomlysning av vilka effekter ramverket och själva överskottsmålet har haft på den svenska ekonomins utveckling och på Sveriges förmåga att nå EU:s gemensamma mål. Särskild tonvikt ska läggas vid möjligheterna att säkerställa finanspolitisk stabilitet och att klara av kommande kriser. Utredningens uppdrag kan t.ex. omfatta:

• En utvärdering av hur överskottsmålet och ramverket i sin helhet har fungerat hittills,
• en scenarioanalys där ett utfallsrum av olika tänkbara framtida scenarion beskrivs och beaktas och
• en komparativ studie av motsvarande regelverk i andra länder.

Utskottet anser att utredningen bör redovisa sitt arbete mot slutet av 2016. Utskottet vill också framhålla att regeringen under den tid som den parlamentariska utredningens arbete pågår bör avstå ifrån att föreslå mer långsiktiga förändringar av överskottsmålet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.





Alliansens fortsatta väg mot gemensam valseger 2018

2015-04-08



I dag berättar Alliansens partisekreterare i en gemensam debattartikel på DN Debatt hur det fortsatta Allianssamarbetet ska se ut de kommande åren för att både göra det möjligt för de fyra partierna att vart och ett utveckla sin politik och samtidigt vårda den gemensamma Allianstanken för att lyckas vinna valet gemensamt 2018.

• Under 2015 kommer Alliansens partier att presentera egna budgetmotioner som svar på regeringens budgetproposition. Alliansens fyra partier kommer även presentera egna vårmotioner, men en gemensam motion som svar på regeringens vårändringsbudget. Ansvar för ekonomin och att arbete och företagande måste löna sig är fortsatt självklara gemensamma utgångspunkter.
• Ett samarbete som innefattar bland annat besöksverksamhet, seminarier och utmaningsrapporter kommer att inledas i partiledningsformat.
• En gemensam alliansutvärdering genomförs för att utveckla Allianssamarbetet ytterligare.
• Gemensam utbildningsverksamhet kommer att genomföras och ett äntringskansli ska förberedas för ett regeringsskifte.
• Alliansen lovar att gå till val 2018 med ett gemensamt valmanifest.

De motståndare som har hoppats att Alliansen skulle gå i graven efter valförlusten har hoppats förgäves.




Många Alliansframgångar - trots Decemberöverenskommelsen

2015-04-05

Jag får en hel del kritiska mail och synpunkter med anledning av "Decemberöverenskommelsen" och har stor respekt för den frustration som många moderata sympatisörer känner inför denna överenskommelse.

Tanken med överenskommelsen, som gäller fram till 2020, är ju att det ska vara möjligt att styra Sverige i minoritet. Jag kommenterade överenskommelsen i mellandagarna (se bloggen den 29/12, inlägget finns fortfarande kvar allra längst ned på denna sida), och konstaterade då att det nog trots allt var det minst dåliga alternativet av de alternativ som fanns, även om jag känslomässigt är lika frustrerad som många av mina väljare över att det inte finns något bättre, politiskt realistiskt, alternativ.

Det finns både fördelar och nackdelar med överenskommelsen vilket jag påpekade den 29/12. Den gör det å ena sidan möjligt för Alliansen att bilda en handlingskraftig regering efter en eventuell seger över de rödgröna 2018, men kan givetvis också försvåra möjligheten just att lyckas med denna valseger om väljarna upplever att oppositionen blir alltför tandlös. Men en sak är klar - utan överenskommelsen hade en Alliansregering i minoritet aldrig kunnat styra Sverige framöver. Det bör man ha i minnet när man riktar kritik mot överenskommelsen.

Man ska också veta hur förutsättningarna såg ut. För det första fick S+MP med stöd av V ett större väljarstöd än Alliansen. Alliansen kan alltså inte bilda en regering utan aktivt stöd från SD och det finns inget intresse inom Alliansen att göra detta. Inte minst lovade ju Alliansen i valrörelsen att inte bilda regering med stöd av SD, och vallöften bör man rimligen hålla. SD röstade dessutom inte på Alliansens budget i höstas för att man gillade den, utan för att man till varje pris ville fälla regeringens. I många övriga riksdagsfrågor stödjer SD idag regeringens förslag vid omröstningarna. Det är mot den bakgrunden Decemberöverenskommelsen ska ses. En Alliansregering är tyvärr inget alternativ i dagsläget.

Är då Moderaterna och Alliansen en tyst, försynt och tandlös opposition som i skuggan av Decemberöverenskommelsen låter den V-stödda S-MP-regeringen göra som den vill? Faktum är att det är precis tvärtom! Det finns inte något exempel i modern tid på en opposition som fått igenom så mycket av sin politik som Alliansen lyckats med det senaste halvåret. Och det finns inget exempel på en lika svag regering sedan fp-regeringen på 1970-talet.

Här är en lista med inte mindre än 75 (!) exempel där Alliansen fått stöd i riksdagsvoteringar för sina förslag och därmed kört över regeringen, eller där Alliansen fått igenom sin politik redan vid utskottsbehandlingen. Allt under de senaste sex månaderna. Sammanställningen omfattar både större och mindre frågor. Bland de större kan givetvis nämnas stadsbudgeten för 2015, samt att vi beslutat att vårdvalet ska vara kvar, bestämt att sjukförsäkringsreformen ska ligga fast och beslutat att behålla vårdnadsbidraget. Det finns också ett stort antal viktiga beslut inom exempelvis justitieområdet, trafikområdet och miljöområdet. Utöver det som nämns i listan har regeringen i förebyggande syfte dragit tillbaka vissa propositioner som man vet inte skulle gå igenom riksdagen.

Inom kort väntas riksdagen även besluta om att regeringen inte ensidigt kan besluta om förändrat överskottsmål i statens budget utan en parlamentarisk kommission som först tittar på frågan. Det kommer också beslut om att stoppa regeringens planer på att göra gymnasieskolan obligatorisk och att tvinga alla elever att läsa in högskolebehörighet. Och mer följer - listan kommer att bli längre efterhand och omfatta frågor även från andra politkområden. Moderaterna och resten av Alliansen sitter definitivt inte med armarna i kors - vi lyckas få igenom massor av Allianspolitik. Och det arbetet kommer vi att fortsätta med alldeles oavsett Decemberöverenskommelsen. Dagens S-MP-regering är extremt svag och kommer att få väldigt svårt att genomföra stora delar av sin politik även om man får igenom sin budget.




Moderaterna kräver bred förankring av ekonomiska regelverk

2015-04-01

Debattinlägg i Borås Tidning idag (klicka för läsbar storlek):






Markbladet om min 10:e interpellation till finansministern

2015-04-01



(Klicka på bilden för att läsa hela artikeln)




Pressmeddelande

2015-03-27

Pressmeddelande 2015-03-27

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Jag avkräver finansministern besked - blir det fler brutna vallöften?

Före valet lovade Stefan Löfvén och Magdalena Andersson upprepade gånger att ROT-avdraget inte skulle röras. Mindre än ett halvår efter valet kommer beskedet om att ROT-avdraget ska försämras kraftigt.

I går lämnade jag in min tionde (!) interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång går jag väldigt rakt på sak, och lägger en mycket tillspetsad men väl motiverad interpellation där jag ställer frågan:

"Vilka ytterligare vallöften avser finansministern att bryta kommande år?"

Det lär bli en intensiv interpellationsdebatt med finansministern framöver.

Läs hela interpellationen och ytterligare kommentarer på min blogg idag, www.ericsoniubbhult.se





Jag ställer finansministern mot väggen om brutna vallöften

2015-03-27

Det finns några intressanta citat från tidigare ledande socialdemokrater som visar hur man ser på det här med vallöften. Först en klassiker av riksdagsledamoten Lennart Nilsson (S): "Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss." Och vem har glömt s-minister Ingela Thalens bevingade ord från 1990? "Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för”.

"Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger? undrade professorn i nationalekonomi Marian Radetzki problemet i valrörelsen 1994. Och visst kan vi det. För nu är vi där igen. Samma gamla socialdemokrater som säger en sak före valet och gör en helt annan sak strax efter.

Före valet lovade Stefan Löfvén och Magdalena Andersson upprepade gånger att ROT-avdraget inte skulle röras. Mindre än ett halvår efter valet kommer beskedet om att ROT-avdraget ska försämras kraftigt. Inget nytt har hänt i sak under detta halvår, men ändå bryter man ett uttryckligt vallöfte i sin desperata jakt på pengar för att kunna genomföra stora bidragshöjningar och subventioner.

I dag lämnade jag in min tionde interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång går jag väldigt rakt på sak: Vilka ytterligare vallöften avser finansministern att bryta kommande år? Finansministerns svar och den kommande riksdagsdebatten ska bli intressant.






Finansutskottet kör över S-V-MP om överskottsmålet

2015-03-26

En majoritet i Finansutskottet (M, SD, C, FP och KD) drev vid dagens sammanträde igenom ett tillkännagivande där regeringen uppmanas att tillsätta en parlamentarisk kommission som ska lämna underlag för en bred politisk överenskommelse om överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket. I avvaktan på en sådant underlag rekommenderas regeringen att inte ensidigt förändra överskottsmålet. Beslutet innebär att utskottet kör över S-V-MP i frågan.

Diskussionerna i utskottet var tämligen hätska före beslutet, där utskottets ordförande Fredrik Olovsson (S) bland annat påpekade att frågan redan utretts flera gånger av tidigare regering. Men utskottets vice ordförande Ulf Kristersson (M) och Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Erik Ullenhag förklarade på ett tydligt och pedagogiskt sätt att de utredningar som gjorts rekommenderat att överskottsmålet ska behållas. Dessutom bör en förändring av något som införts i stor politisk enighet i vilket fall inte göras utan en ny bred politisk enighet. Man behöver också analysera hur ett avskaffande av överskottsmålet påverkar andra delar i det finanspolitiska ramverket. Vänsterpartiet försvarade ett avskaffat överskottsmål, och det blir allt mer tydligt att de pressar regeringen i denna fråga.

Nu går utskottet vidare med ett så kallat betänkande till riksdagen som sedan debatterar frågan och röstar om finansutskottets förslag någon gång i mitten av april.




Årsstämma med Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

2015-03-24

Denna mandatperiod har jag bara ett litet kommunalt uppdrag för moderaterna i Mark, och det är att representera Marks kommun som huvudman i Sparbanksstiftelsen Sjuhärad. Stiftelsen är majoritetsägare av Swedbank Sjuhärad, och är också en viktig aktör för stöd till forskning, idrott, kultur, näringsliv och utbildning i Sjuhärad.

I kväll hade stiftelsen årsstämma, följt av stämmomiddag. Bland annat föredrog Swedbanks VD (tillika ordförande i Elfsborg) Bosse Johansson bankens resultat och ekonomiska utveckling (bilden). Faktum är att Swedbank Sjuhärad är den mest lönsamma av alla Sveriges 60 fristående sparbanker, och dessutom mer lönsam än de stora affärs- bankerna. Troligen är det Sveriges mest lönsamma bank! Och kunderna verkar nöjda, banken tar marknadsandelar och jag vet av egen erfarenhet att man har konkurrenskraftiga villkor, tex Sjuhäradskontot som ger en bättre ränta än andra bankerns sparkonton.

I likhet med Handelsbanken erbjuder man dessutom kunderna kontanthantering vid samtliga sina åtta kontor i Sjuhärad, något jag med glädje konstaterade när jag fick en pratstund med VD. Jag berättade för honom att jag haft ett lunchmöte i riksdagen just idag med "Kontantupproret" och förstod att Swedbank Sjuhärad tänker fortsätta med kontanthantering så länge det finns efterfrågan från kunderna.

Sedan pratade jag lite Elfsborg också med med bankens VD, men det är en annan historia...

Efter 20 år som bankanställd och som ledamot i Finansutskottet passar uppdraget som huvudman i Sparbanksstiftelsen utmärkt för min del. Det ska bli intressant att följa bankens och stiftelsens utveckling.




I dag tar vi strid mot regeringen om överskottsmålet

2015-03-24

Det är spännande tider att vara ledamot i riksdagens finansutskott. I fredags hade vi vår mycket medialt omskriva IP-debatt med finansministern, där finansministern fick en allvarlig tillsägelse av riksdagens talman. Dagens förstasida i Dagens Industri handlar dock inte om fredagens "uppläxning" från talmannens sida, utan om en helt annan fråga där vi tar strid med s-mp-regeringen.

Alliansen begärde förra veckan en bred parlamentarisk kommission om överskottsmålet, ett mål som regeringen ju vill avskaffa och ersätta med balansmål. När överskottsmålet infördes på 1990-talet skedde det i brett politiskt samförstånd över blockgränsen. Det är högst rimligt att även en förändring av målet förankras brett politiskt.

Kravet på en parlamentarisk kommission avvisades dock direkt av finansminister Magdalena Andersson. I dag lägger vi därför ett förslag till utskottsinitiativ i Finansutskottet på förmiddagens sammanträde.

”Om inte regeringen självmant väljer att lyssna, använder vi riksdagens maktmetoder för att tvinga dem”, säger Ulf Kristersson (M), vice ordförande i Finansutskottet till Dagens Industri idag.

Återstår att se om vi får stöd av en utskottsmajoritet för vårt förslag.






Mina fyra interpellationsdebatter med finansministern idag

2015-03-20

1. Särskild löneskatt för äldre:

Denna interpellation handlar om hur vi får fler äldre att arbeta längre. I en intervju i Dagens Industri den 11 februari säger finansminister Magdalena Andersson att ”fler behöver arbeta längre upp i åldern”. I artikeln utvecklar hon detta resonemang då hon konstaterar att den demografiska utvecklingen gör att allt fler äldre ska försörjas, och då är det viktigt att fler arbetar längre. Samtidigt vill finansministern införa en särskild löneskatt för den som vill anställa personer som passerat 65 års ålder, liksom den som driver eget efter 65. Jag vill veta hur en särskild löneskatt för äldre går ihop med finansministerns insikt om att fler äldre behöver arbeta längre?

Även min riksdagskollega Helena Bouveng (M) hade ställt en liknande interpellation och dessa besvarades gemensamt och hanterades i samma debatt, en debatt där även andra riksdagsledamöter deltog.

Se hela debatten här!


2. Produktivitetsutvecklingen och den demografiska utmaningen för arbetsmarknaden:

Denna interpellation gäller finansministerns oro för att den svenska produktivitetstillväxten inte är tillräcklig. Det handlar alltså om arbetskraftens förmåga att hela tiden producera mera genom att bli effektivare. Jag har tidigare pekat på att när fler "lågpresterande" människor (exempelvis tidigare långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, funktionshindrade eller äldre) finns på arbetsmarknaden så minskar givetvis produktiviteten per person i arbetskraften. Men samtidigt tar vi vara på människors förmåga och totalt för samhället är det positivt om fler kan bidra. Om man bara värderar produktiviteten per person så finns det risk att Sverige återgår till det man gjorde fram till 2006, nämligen att föra bort lågpresterande från arbetsmarknaden. Förtidspensioneringar är ett sätt som den tidigare s-regeringen missbrukade fram till Alliansens övertag av regeringsmakten 2006. Jag frågar därför finansministern vilka reformer hon avser att föreslå för att öka produktiviteten och värna arbetslinjen så att fler människor kan gå ifrån utanförskap till arbete?

Denna interpellation besvarades tillsammans med en annan från min riksdagskollega Niklas Wykman (M), som ställt frågor kring den demografiska utvecklingen. Vi hade en gemensam debatt med finansministern, där även andra riksdagsledamöter deltog.

Se hela debatten här!


3. Regeringens aviserade höjda skatter:

Detta var en interpellation från min riksdagskollega Erik Andersson (M) om vilka skattehöjningar regeringen planerar. Jag deltog i debatten som extra debattör.

Se hela debatten här!


4. Regeringens agerande gällande Efsi:

Denna interpellationen gäller Efsi, Europeiska fonden för strategiska investeringar. Regeringen stödjer EU-kommissionens förslag om denna gigantiska investeringsfond, där man bland annat utlovar garantier som inte täcks i EU:s budget utan riskerar att behöva täckas av medlemsländerna i form av extra EU-avgift. Dessutom finns det stora frågetecken kring det vettiga i att politiska beslut ska styra över vilka investeringar fonden ska satsa pengar. Jag tycker det hela påminner mest om gamla tiders kommunistiska femårsplaner, kombinerat med synnerligen oklar finansiering. Jag vill veta vad finansministern tänker göra för att trygga svenska skattebetalares pengar.

Det var i samband med debatten kring denna interpellation som finansministern blev så upprörd på min riksdagskollega Fredrik Schulte att talmannen tvingades säga åt henne på skarpen.

Se hela debatten här!




Finansministern tillrättavisad av talmannen under vår debatt idag

2015-03-20

I dag hade jag tre olika interpellationsdebatter med finansministern och viktiga frågor för Sverige. Jag återkommer till själva debatterna i kommande blogginlägg. Men mediaintresset riktas just nu mot något helt annat än det som debatterna gällde. Man uppmärksammar i stället att talman Tobias Billström (M) mycket bestämt tillrättavisade finansminister Magdalena Andersson (S) och sa åt henne på skarpen att "inte käfta med talmanspresidiet". "Det är inte därför finansministern är här" sa Billström. Nedan Aftonbladets klipp från riksdagens officiella videoupptagning av debatten (Aftonbladets reklamfilmer följer på köpet...).



Händelsen uppmärksammas nu bland annat i SVT, Aftonbladet och Expressen. Beskrivningen av vad som i övrigt sades i själva debatten stämmer dock inte med verkligheten. Jag har tex inte alls påstått att den aktuella EU-investeringsfonden "kostat skattebetalarna stora pengar". Fonden har ju inte ens startat sitt arbete än så den kan omöjligt ha medfört några kostnader. Men jag och mina moderata meddebattörer varnade däremot för att det finns uppenbara risker i framtiden för EU-medborgarnas skattepengar, vilket även EU:s revisionsrätt påpekat. Men som sagt, jag återkommer till själva sakfrågan och kommer att lägga ut videofilmer på hela debatterna så den som vill kan lyssna själv.

Vad gäller finansministerns uppträdande under eftermiddagens debatter så finns en del att säga. Det var minst sagt störande och något respektlöst när hon gick fram till min riksdagskollega Niklas Wykman (M) och ställde sig alldeles bakom min stol och diskuterade högljutt med honom om saker han påstått i debatten, samtidigt som min andra riksdagskollega Fredrik Schulte stod i talarstolen och bemötte ett av hennes tidigare inlägg. Till slut fick Fredrik Schulte säga till talmannen att uppmana finansministern att vara tyst så att hon inte störde debatten (!). Finansministern var också framme flera gånger hos talmannen och beklagade sig för olika saker. Hon blev också upprepade gången uppmanad av talmannen att inleda sina anföranden med "Herr talman" vilket man alltid gör i riksdagen. Man kan tycka att hon skulle ha lärt sig detta nu. Det var nog inte Magdalena Anderssons dag idag. Men oavsett vilket tog jag henne i hand och tackade för debatterna när vi hade haft vårt sista replikskifte. Det hör till god ton.

Fotnot: Den aktuella debatten när detta hände hölls med anledning av den interpellation jag ställt till Finansministern. Vid denna typ av debatter får alla riksdagsledamöter som vill delta, utöver den som är interpellant (dvs jag i detta fall). Fredrik Schulte, min moderate kollega i finansutskottet och ledmot i EU-nämnden, gick in i min och finansministerns debatt och det var hans uttalanden i debatten som fick finansministern att tappa kontrollen...

Tillägg: Nyheten finns nu i de flesta riksmedia, exempelvis Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Även Rapport och Aktuellt uppmärksammade händelsen i sina huvudsändningar i kväll.




Finansutskottet höll utfrågning om kontanthanteringen i samhället

2015-03-19

Under förmiddagen hade Finansutskottet en öppen utfrågning om kontanthanteringen i samhället och hur utvecklingen av det allt mer kontantlösa samhället påverkar enskilda människor, företag och ideella organisationer och föreningar. I grunden är utvecklingen positiv, men det finns också en baksida.

Jag skrev om detta på bloggen den 2015-02-19, och min oro för de negativa effekterna av att allt fler banker inte vare sig vill ta emot kontanter eller hjälpa till att hantera mindre företags och föreningslivs kontantkassor bekräftades idag av såväl Svensk Handel, Länsstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Det handlar dels om att vissa grupper, tex barn, dementa äldre, funktionshindrade, nyanlända flyktingar, psykiskt funktionshindrade och personer som inte får/kan hantera kort och koder är hänvisade till kontantaffärer. Dels handlar det om att småföretagare och föreningsliv har stora problem att sätta in sina kontantkassor på banken.

För egen del lyfta jag denna gång särskilt frågan om samhällets sårbarhet som ökar hela tiden i takt med att vi gör oss beroende av el, elektronik, datorer och mobiltelefoner och ständig intenetuppkoppling för att klara våra vardagliga liv. Post- och Telestyrelsen och Riksbanken markerade att man tog dessa frågor på största allvar, och även finansmarknadsministern Per Bolund (MP) instämde.

I sammanhanget vill jag återigen påminna om att jag så sent som i höstas lämnade in en riksdagsmotion där jag menar att bankerna i lag måste åläggas att erbjuda en rimlig kontanthantering.

Utvecklingen går alltid framåt, och för egen del använder jag mest internetbank, kortbetalningar och numera även swish. Men jag har också alltid några femhundringar i plånboken vilket ibland har räddat situationen när en kortterminal inte fungerat. Samhället har enligt min åsikt en skyldighet att se till att alla människor i hela landet kan klara sin ekonomiska vardag, även om man av något skäl måste eller vill betala med kontanter, så länge sedlar är ett lagligt betalningsmedel.




LO hjälper gärna S-MP-regeringen att försvaga statsfinanserna

2015-03-17

S-MP-regeringen vill ju som bekant avskaffa överskottsmålet. LO är ännu värre - man vill ha ett underskott på 3% per år i 20 år "för att få fart på Sverige". Med förenade krafter vill den samlade vänstern försvaga statsfinanserna och öka statsskulden igen - den statsskuld som Alliansen minskat under sin regeringstid.






Statens överskottsmål bör inte ändras utan bred politisk förankring

2015-03-16

Förra veckan enades Alliansen i Finansutskottet om hur vi vill att frågan om det framtida överskottsmålet och den finanspolitiska ramverket ska se ut i framtiden. Regeringens ensidiga besked att överskottsmålet bör avskaffas är inte acceptabelt. Om överskottsmålet ska förändras måste detta vara brett politiskt förankrat, precis som när överskottsmålet infördes.

I dag beskriver Alliansens fyra ekonomisk-politiska talespersoner Alliansens samlade syn på det finanspolitiska ramverket i en debattartikel på DN Debatt.

Kort sammanfattat ur artikeln: "Välskötta offentliga finanser är en förutsättning för jobb, tillväxt och konkurrenskraft, och därmed för långsiktigt hållbar välfärdspolitik. En misskött ekonomi däremot, drabbar utsatta människor allra hårdast. Alliansen är därför mycket kritisk till att den rödgröna regeringen nu ensidigt ändrar centrala delar i det finanspolitiska ramverk som det länge rått enighet om och som tjänat vårt land väl. Vi kräver nu att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning med uppgift att analysera ramverket och överskottsmålet samt hur vårt ekonomisk-politiska regelverk bäst anpassas för framtida risker."




Kommunsektorn visar överskott på 14 miljarder för 2014

2015-03-12

Sveriges Kommuner och Landsting meddelar att det sammanlagda resultatet för kommuner och landsting uppgår till nära 14 miljarder kronor, enligt de preliminära boksluten för 2014.

Bilden att kommunerna och landstingen saknar resurser kan därmed nyanseras - sammantaget visar man alltså ett stort överskott. Samtidigt skiljer det mycket mellan kommunerna, både vad gäller skattekraft, kommunalskattenivå och resultat.

Landstingens resultat förbättrades från minus 1,8 år 2013 till plus 3,3 miljarder kronor år 2014. Rensat för engångsposter är resultatet 2014 cirka 2 miljarder sämre än 2013. Landstingsskatten höjdes med i genomsnitt med 9 öre inför 2015, ändå redovisar vart tredje landsting underskott.

Kommunernas resultat för 2014 uppgår till 10,6 miljarder kronor, vilket rensat från engångsposter, innebär samma nivå som år 2013. I genomsnitt höjde kommunerna skatten med 4 öre år 2015. Av landets 290 kommuner redovisar 59 underskott.

Största oron inför framtiden är stigande sjukvårdskostnader. "Trots landstingens förbättrade resultat visar kostnaderna för sjukvården en bekymmersam utveckling. Det är glädjande att hälsan förbättras, men i takt med utvecklingen av nya behandlingsmetoder ökar efterfrågan på sjukvård, vilket driver kostnaderna" säger SKL:s ordförande Anders Knape.




Jag är kluven till Finansinspektionens förslag till amorteringskrav

2015-03-12

Bankföreningen har ju tidigare rekommenderat sina medlemmar att tillämpa striktare amorteringsregler, där nya bolån normalt ska amorteras ned över tid till maximalt 50% av bostadens värde. Som tidigare jurist och även kredithandläggare på en av de stora affärsbankerna tycker jag det är en rimlig ordning att bankerna rekommenderas detta. När jag arbetade med krediter på 1980- och 1990-talet var det normala att kunderna skulle amortera, men idag är det snarare motsatsen som gäller, alltför många bostadslån är amorteringsfria. Detta kopplat till historiskt sett extremt låga räntor har gjort det möjligt att låna mycket stora summor även för dem som inte har så hög inkomst. Självklart driver det bostadspriserna uppåt.

Amorteringskrav är alltså vettiga, men jag anser också att ett amorteringstakten måste kunna anpassas efter varje kunds ekonomiska situation. Dessutom måste amorteringskraven kunna ändras över tid vid oförutsedda händelser. Dessutom bör rimligen amorteringstakten kunna variera beroende på om bostaden är belägen i en tillväxtmarknad eller i ett avfolkningsområde.

Finansinspektionen har nu presenterat förslag till tvingande amorteringsregler, och detta förslag går nu ut på remiss. Förslaget ser ut så här (hämtat från Finansinspektionens hemsida):

"Amorteringskrav på nya bolån

Nya bolånetagare ska amortera ner sina bolån till 50 procent av bostadens värde. Amorteringskravet ska gälla för alla nya lån, som ges med en bostad som säkerhet, från och med den 1 augusti 2015. Omvärdering av bostaden får göras vart femte år. Reglerna ska gälla alla banker och kreditmarknadsföretag. Detta föreslår Finansinspektionen (FI).

FI anser att det finns ett behov av amorteringskrav i Sverige. Ett amorteringskrav dämpar skuldsättningen. Lägre skuldsättning ökar hushållens motståndskraft mot störningar och minskar risken att Sveriges ekonomi påverkas negativt om något oväntat händer i Sverige eller i omvärlden.

FI föreslår därför att nya bolån med en belåningsgrad på över 70 procent ska amorteras ned med minst 2 procent av det ursprungliga lånebeloppet varje år. Lån med under 70 procents belåningsgrad ska amorteras ned med minst 1 procent per år till dess att belåningsgraden är 50 procent.

Reglerna ska bara gälla nya bolån. Kravet gäller inte om man bara vill byta bank.

Nya bolån är:
* När man tar lån för att köpa en ny bostad och använder bostaden som säkerhet för lånet.
* När man tar ett nytt, eller utökar ett befintligt, lån med bostaden som säkerhet för att till exempel bekosta reparationer. Amorteringskravet gäller endast för det utökade lånet som ska amorteras ner tills den totala belåningsgraden är 50 procent eller till dess att det nya lånet är helt återbetalt.

Undantag
* Bolåneföretagen får under en begränsad period medge att enskilda hushåll inte ska amortera om det finns särskilda skäl. Exempel på sådana situationer kan vara arbetslöshet, dödsfall i familjen eller sjukdom.

Omvärdering av bostaden
* Amorteringskravet utgår från marknadsvärdet på bostaden. Huvudprincipen är att omvärdering av bostaden som kan ligga till grund för att räkna om belåningsgraden endast får ske vart femte år.
* Omvärdering får också ske om det skett en avsevärd värdeförändring av bostaden av en annan anledning än den allmänna prisutvecklingen på bostäder. Det kan till exempel handla om en omfattande om- eller tillbyggnad. Renovering av enbart kök eller badrum eller tillbyggnad av balkong anses till exempel i normalfallet inte vara en avsevärd värdeförändring.
* För hushåll som redan i dag förvärvat sin bostad gäller att eventuella nya lån omfattas av kravet. Omvärdering av bostaden får också ske i samband med att ett hushåll för första gången utökar sin belåning efter att amorteringskravet börjat gälla. Därefter gäller de vanliga reglerna för omvärdering av bostaden, det vill säga att det får göras vart femte år eller om det skett en avsevärd värdeförändring.

Amorteringskravet ska omfatta banker och kreditmarknadsbolag. Förslaget skickas nu ut på remiss och därefter väntas FI:s styrelse att fatta ett beslut. Amorteringskravet är tänkt att börja gälla den 1 augusti 2015."


Personligen tycker jag förslaget till tvingande regler känns lite väl detaljerat och klåfingrigt, både vad gäller amorteringstakten och möjligheten att omvärdera bostaden. Självklart måste man alltid kunna göra nya värderingar om värdet på en bostad ökat till följd av egna investeringar, oavsett vilka typer av investeringar det är. Och femårsgränsen känns lite märklig - tanken med maximalt 50% belåning är ju just att ha marginal till fallande priser. Att då dessutom förbjuda omvärdering när priserna stigit känns onödigt.

Jag hade också föredragit att bankerna fått lite större möjlighet att anpassa amorteringstakten efter varje kunds betalningsförmåga. Samtidigt har bankerna bäddat för dessa detaljerade krav genom att under ett antal år generellt låtit kunderna slippa amortera för att kunna hålla uppe de lönsamma kreditstockarnas storlek. Det straffar sig idag. Tyvärr blir det dock bolånekunderna som drabbas av de nya reglerna.




Sveriges finanspolitiska ramverk

2015-03-04

Jag har fått en del frågor de senaste dagarna om vad det egentligen är för regler som utgör Sveriges "finanspolitiska ramverk". Det förekommer många begrepp i samhällsdebatten. Denna lilla sammanfattning från Ekonomifakta beskriver ganska bra vad det handlar om. Jag kan inte se att det finns några felaktigheter i beskrivningen.

De budgetpolitiska målen, som ofta benämns som det finanspolitiska ramverket, består i huvudsak av tre mål; ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt krav på kommuner och landsting att ha en god ekonomisk hushållning och balans i budgeten.

Överskottsmålet

Överskottsmålet, även kallat saldomålet, är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Målet är att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Formuleringen, ”över en konjunkturcykel”, ger utrymme för årliga avvikelser, men komplicerar samtidigt utvärderingsprocessen då det är oklart över vilken tidsperiod detta gäller. Målet ändrades år 2007, från att tidigare ha varit 2 procent av BNP, i samband med att definitionen av den offentliga sektorn ändrades. Idag omfattar målet staten, kommunsektorn och pensionssystemet.

Det syftar till att spara en buffert i fall konjunkturen faller samt finnas till för framtida generationer då allt fler människor kommer att utnyttja offentliga sektorns välfärdstjänster, samtidigt som andelen som arbetar minskar. Som medlem i EU måste Sverige dessutom följa den så kallade Stabilitets- och tillväxtpakten, som bland annat innebär att det offentliga underskottet inte får överstiga 3 procent av BNP.

Över tiden har den offentliga sektorns finansiella sparande varierat kraftigt, från ett överskott på nästan 5 procent av BNP år 1989 till ett underskott på drygt 11 procent av BNP år 1993, men har på senare tid stabiliserats och har till mestadels varit positivt, med undantag för åren 2002-2003 samt ett par år under finans- och skuldkrisen.

Utgiftstaket

Utgiftstaket är en gräns för hur stora utgifter staten får ha under ett år. Riksdagen beslutar om en total utgiftsnivå som sedan fördelas på de olika områdena i statsbudgeten. Utgiftstaket omfattar alltså alla statens utgiftsområden, förutom statskuldsräntorna då de inte går att påverka på samma sätt som andra utgifter. Dessutom ingår ålderpensionssystemet.

Utgiftstak beslutas oftast för tre år framåt. Normalt sett ändras inte redan beslutade utgiftstak annat än av tekniska skäl, vilket betyder att taken för de kommande två åren ligger fast. Riksdagen beslutar därför varje år endast om utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Att utgiftstaket sedan följs är en viktig signal om att statsfinanserna sköts.

Utgiftstaket är inte rent juridiskt bindande, men sedan den 1 januari 2010 är det obligatoriskt för regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett utgiftstak. Något man tidigare alltid gjort ändå men som alltså inte varit föreskrivet.

Det kommunala balanskravet

Det kommunala balanskravet innebär att budgetens intäkter ska överstiga kostnaderna. Om ett negativt resultat redovisas ska detta regleras under de tre nästkommande åren. Kravet omfattar både kommuner och landsting och trädde i kraft år 2000. Detta ska förhindra att utgifterna för den löpande verksamheten lånefinansieras och på så sätt minska risken för underskott.

Redan år 1992 fanns det krav på kommuner och landsting att ha god ekonomisk hushållning enligt kommunallagen. Detta kompletterades år 2000 med ett krav på en balanserad budget för att stärka den kommunala budgetprocessen, men också att visa kommunernas och landstingens vikt för hela Sveriges ekonomi.

Det kommunala balanskravet tillsammans med utgiftstaket är viktiga instrument för att uppnå överskottsmålet.





Helt fel tillfälle att diskutera slopat överskottsmål

2015-03-03

Under valrörelsen 2014 upprepade nuvarande finansministern Magdalena Andersson att om (S) skulle vinna valet skulle man föra en "balanserad politik så att vi långsamt återgår till en bana som är förenlig med överskottsmålet". Hon var tydlig med att "Socialdemokraterna försvarar överskottsmålet". Hon kritiserade samtidigt Alliansregeringen för att den inte levde upp till överskottsmålet, en kritik som dåvarande finansminister Anders Borg avfärdade - tanken med överskottsmålet är ju att över en konjunkturcykel nå ett överskott på 1%, och efter ett antal år med svag världskonjunktur kan man inte gärna kräva att statsfinanserna ska gå med överskott. Men framemot 2018 var Alliansens mål att åter nå överskott i statens finanser.

I dag är besked från S-MP-regeringen ett annat. Nu vill man i stället utreda hur överskottsmålet kan ersättas med ett "balansmål" (dvs att statens finanser ska gå ihop över en konjunkturcykel i stället för att gå med 1% överskott under en konjunkturcykel). Det höga tonläget från (S) i valrörelsen är nu borta, och troligen hänger det väl ihop med att man inser att man saknar pengar till alla vallöften. Om överskottsmålet slopas så ökar givetvis utrymmet för nya utgifter kommande år.

Man kan givetvis föra en intellektuell långsiktig diskussion om överskottsmålet jämfört med ett balansmål. Det är inte självklart att man ska överbeskatta svenska folket för att bygga upp reserver i statens kassakista. Det går att argumentera för att det räcker att statens ekonomi ska gå plus minus noll över en konjunkturcykel. Å andra sidan är 1% inte särskilt mycket, och det kan vara ett pris värt att betala för att hålla uppe förtroendet för den svenska ekonomiska politiken. De reserver som hade skapats genom överskottsmålet var en anledning till att Sverige klarade av finanskrisen bättre än de flesta (vi kunde satsa i dåliga tider), och att vi är det enda EU-land som förväntas ha minskat sin statsskuld mellan 2006 och 2014. Att diskutera ett slopat överskottsmål just nu, i ekonomiskt mycket oroliga tider, riskerar att försvaga förtroendet i omvärlden för svensk ekonomi.

Allra värst är svajigheten i beskeden från den svenska regeringen och finansministern. Att gå till val på ett besked och våren efter valet byta fot inger inget förtroende alls. Och när man tänker på vilka politiska förslag regeringen vill lägga det frigjorda utrymmet på (främst höjda ersättningar och bidrag) så inser man att det knappast handlar om framtidsinriktade investeringar. Det mesta talar ju för att dagens besked om slopat överskottsmål är en eftergift till Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är knappast bra för Sverige.




Rundabordssamtal om kontanternas roll i samhället

2015-02-19

I dag deltog jag i en lunchdiskussion med företrädare för olika sektorer i samhället om kontanternas roll och bankernas ovilja att hantera kontanter. Det var förre landshövdingen mm, Björn Eriksson, som i egenskap av ordförande för Säkerhetsbranschen hade tagit initiativ till mötet.

Bland annat var vi tre ledamöter från Finansutskottet som deltog, och vi kunde meddela att Finansutskottet tidigare idag enhälligt beslutade att hålla en hearing om denna fråga under våren.

Allt fler använder betalkort, och för många sorters transaktioner fungerar det utmärkt. För egen del har jag dock alltid kontanter i plånboken också, det ger en extra trygghet när en betalterminal inte fungerar, vilket händer då och då. Eller när jag ska betala grannens dotter som säljer GT på söndagarna, köpa lotter på idrottsföreningens julmarknad eller midsommarfest, eller köpa kaffe och bulle av brukshundsklubben när dottern tävlar agility. Eller för den delen när jag ska betala min frisör som saknar kortterminal. Det är faktiskt inte alltid som det fungerar att betala med kort. Det är inte heller alla som har kort - många yngre barn, äldre pensionärer, dementa på äldreboende, funktionshindrade liksom många nyanlända svenskar är hänvisade till kontanter för att de saknar möjlighet att skaffa ett betalkort. Även dessa människor måste kunna klara sig i vårt samhälle. Och då måste också alla butiker och föreningar som får betalt med kontanter kunna sätta in sina kontantkassor på banken.

Jag lämnade så sent som i höstas in en riksdagsmotion där jag menar att bankerna i lag måste åläggas att erbjuda en rimlig kontanthantering. Jag accepterade vid dagens möte också att ingå i en referensgrupp för att fortsätta diskutera dessa frågor med olika intressenter.




Tre nya interpellationer till finansministern

2015-02-14

I går lämnade jag in tre nya interpellationer till finansminister Magdalena Andersson (S):

Den första interpellationen gäller Efsi, Europeiska fonden för strategiska investeringar. Regeringen stödjer EU-kommissionens förslag om denna gigantiska investeringsfond, där man bland annat utlovar garantier som inte täcks i EU:s budget utan riskerar att behöva täckas av medlemsländerna i form av extra EU-avgift. Dessutom finns det stora frågetecken kring det vettiga i att politiska beslut ska styra över vilka investeringar fonden ska satsa pengar. Jag tycker det hela påminner mest om gamla tiders kommunistiska femårsplaner, kombinerat med synnerligen oklar finansiering. Jag vill veta vad finansministern tänker göra för att trygga svenska skattebetalares pengar.

Den andra interpellationen gäller finansministerns oro för att den svenska produktivitetstillväxten inte är tillräcklig. Det handlar alltså om arbetskraftens förmåga att hela tiden producera mera genom att bli effektivare. Jag har tidigare pekat på att när fler "lågpresterande" människor (exempelvis tidigare långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, funktionshindrade eller äldre) finns på arbetsmarknaden så minskar givetvis produktiviteten per person i arbetskraften. Men samtidigt tar vi vara på människors förmåga och totalt för samhället är det positivt om fler kan bidra. Om man bara värderar produktiviteten per person så finns det risk att Sverige återgår till det man gjorde fram till 2006, nämligen att föra bort lågpresterande från arbetsmarknaden. Förtidspensioneringar är ett sätt som den tidigare s-regeringen missbrukade fram till Alliansens övertag av regeringsmakten 2006. Jag frågar därför finansministern vilka reformer hon avser att föreslå för att öka produktiviteten och värna arbetslinjen så att fler människor kan gå ifrån utanförskap till arbete?

Den tredje interpellationen handlar om hur vi får fler äldre att arbeta längre. I en intervju i Dagens Industri den 11 februari säger finansminister Magdalena Andersson att ”fler behöver arbeta längre upp i åldern”. I artikeln utvecklar hon detta resonemang då hon konstaterar att den demografiska utvecklingen gör att allt fler äldre ska försörjas, och då är det viktigt att fler arbetar längre. Samtidigt vill finansministern införa en särskild löneskatt för den som vill anställa personer som passerat 65 års ålder, liksom den som driver eget efter 65. Jag vill veta hur en särskild löneskatt för äldre går ihop med finansministerns insikt om att fler äldre behöver arbeta längre?

Inom tre veckor ska interpellationerna normalt besvaras, och i samband med detta kommer jag också att debattera frågorna med finansministern i riksdagen. Jag ser fram mot dessa tre viktiga debatter.

Det har nu lämnats in totalt 290 interpellationer i riksdagen sedan valet 2014, och av dessa står jag för nio. Jag kan utlova att det kommer flera.




Historiskt beslut om negativ ränta

2015-02-12

Riksbankens beslut idag om en negativ reporänta på 0,1% innebär att bankerna alltså får betala (!) för att sätta in pengar hos Riksbanken. Det är ett helt unikt besked för svenska förhållanden, det är första gången i svensk historia som detta händer. I nuläget är det endast Sverige och Schweiz som har en negativ styrränta/reporänta medan Danmark har negativa inlåningsräntor och en styrränta som fortfarande är positiv. Men med den utveckling vi ser ska man kanske inte bli förvånad om fler länder med nationella valutor följer efter.

Behöver då svenska konsumenter oroa sig för att få betala banken för att få ha pengar stående på sitt lönekonto? Min gissning är att bankerna kommer att dra sig för detta, man tar ju redan ganska ordentliga avgifter för de flesta banktjänster och att ovanpå detta ta betalt av kunderna i form av minusränta på konton är nog ett ganska långt steg. Samtidigt ska man ha klart för sig att Riksbankens avsikt naturligtvis är att den negativa räntan ska påverka aktiviteten i ekonomin och därmed även bankkunderna. Om det blir ytterligare sänkningar av den negativa räntan framöver ska man nog inte vara alldeles säker på att det inte slår igenom även mot bankkunderna. I Danmark har man redan negativ ränta på vissa konton. Å andra sidan talar vi om relativt små summor för en vanlig privatkund eller småföretagare. Om man i genomsnitt har 10.000 på sitt lönekonto eller checkkonto blir det en kostnad på 10 kronor per år (!) om räntan är -0,1%. Har man större summor kan man givetvis flytta dem till något slags sparkonto, där man rimligen bör kunna få lite plusränta på pengarna om man söker bland olika kontoalternativ.

Sänkt ränta försvagar den svenska kronan vilket gynnar exportindustrin och gör importen dyrare. Företag med stora krediter gynnas givetvis, men de största vinnarna på det allt lägre ränteläget är givetvis bostadsmarknaden och aktiemarknaden. Vi hamnar i ett märkligt läge där Riksbanken oroar sig högljutt i samhällsdebatten för en allt för hög skuldsättning hos svenska folket och för skenande bostadspriser, samtidigt som man själv förstärker denna utveckling genom sina upprepade beslut om lägre räntor, som nu till och med innebär negativ ränta.

Vi har också en mycket märklig situation med en mycket svag inflation, eller rentav deflation, samtidigt som fastighetspriser och aktiemarknad stiger kraftigt. Allt fler ifrågasätter om man verkligen kan undanta prisutvecklingen på bostadsmarknaden när man mäter inflation? Tar man med denna så har vi en betydligt högre inflation än de officiella siffrorna visar. Saken är väl den att gamla sanningar inte riktigt stämmer längre. Hela Europa är i en ekonomisk situation som är svår att jämföra med något annat historiskt, och det är svårt att säga vart vi egentligen är på väg. Jag ska inte sticka under stol med att det i detta läge är oerhört intressant att vara ledamot i Finansutsakottet och på det sättet få större insyn i vad som händer och lyssna på olika aktörers bedömningar.




Besök hos Bankföreningen

2015-02-11

I går var Finansutskottet inbjudna till Bankföreningen, där VD Tomas Östros (tidigare näringsminister i den gamla s-regeringen) tog emot tillsammans med sina medarbetare. För mig som tidigare bankanställd under 20 år var det lite extra intressant att se hur Bankföreningen växt med nya medlemmar i form av nischbanker och utländska banker som är verksamma i Sverige.

Mycket handlade om Bankföreningens oro över nya EU-regler som riskerar att slå mot de svenska bankernas verksamhet. Det är en viktig fråga för Sverige med tanke på att finanssektorn i vårt land har ungefär 90.000 anställda.

Det blev givetvis också en del samtal om svenskarnas skuldsättning, bolånemarknaden, förslagen om amorteringskrav, dagens räntenivåer och bankernas intjäningsförmåga. Banksektorns funktion är en mycket viktig del av Finansutskottets verksamhetsområde.






Besök hos Riksgäldskontoret

2015-02-05



I dag besökt Finansutskottet Riksgäldskontoret. Riksgäldsdirektören Hans Lindblad, tidigare bland annat budgetstatssekreterare hos förre finansministern Anders Borg, tog emot oss tillsammans med sina medarbetare, och berättade om Riksgäldkontorets uppgifter.

Bland annat handhar Riksgälden hanteringen av statens skulder, som idag uppgår till ca 1.400 miljarder kronor. Högra bilden visar bruttostatsskuldens förändring mellan 2007 och 2013. Sverige hade långtifrån den lägsta skuldsättningen i förhållande till BNP 2007, men idag är vi bäst i EU och bättre än exempelvis USA och Kanada. Alla viktigare länder har kraftigt ökat sina skulder under krisåren, men i Sverige har skulderna varit i stort sett oförändrade.

Man ska också komma ihåg att figuren alltså visar utvecklingen av ländernas bruttoskuld, inte nettoskuld. Flera hundra miljoner har lånats upp av Riksgälden för att Riksbanken ska kunna öka sin valutareserv, dessa pengar finns alltså kvar bland Riksbankens tillgångar. Sverige har också lånat upp betydande belopp för att låna ut till andra länder, exempelvis Irland, fordringar som finns kvar. Om man i stället räknar på nettoskulden (skulder minus de tillgångar som finns på andra konton) har denna minskat betydligt under Alliansens åtta år.

Sammanfattningsvis är det svenska Riksgäldskontoret duktiga på att förvalta statens skulder och Sverige har gott anseende i omvärlden. I Europa är det bara Tyskland som kan låna billigare än Sverige och i USA är Sverige det land som lånar billigast av alla länder i hela världen. Svenska statspapper räknas som något av det säkraste man kan placera sina pengar i.




Kostnaderna för migration och etablering ökar snabbt

2015-01-24

I tisdags höll finansminister Magdalena Andersson (S) en presskonferens om det ekonomiska läget, och i torsdags föredrog hon samma sak för oss i riksdagens finansutskott. Bilden nedan är från finansdepartementets bildserie.



Förutom att den internationella konjunkturen är svag och att de svenska hushållen är mer pessimistiska än tidigare och konsumerar mindre (kanske av oro för att dagens regering ska höja skatterna?) så påverkas statsfinanserna allt mer av stigande kostnader för migration och etablering av nyanlända. För 2015 ökar kostnaderna netto med 1,7 miljarder, 2016 med 4,7 miljarder (varav man tar 3,3 miljarder från biståndsbudgeten). 2017 ökar kostnaderna med 7,7 miljarder (varav biståndsbudgeten får bekosta 2,3 miljarder). 2018 ökar kostnaderna med nära 10 miljarder mot budget. Dessa kostnader kan exempelvis jämföras med att Försvaret sägs behöva 3-4 miljarder extra per år kommande år, vilket anses vara svårt "med tanke på det statsfinansiella läget".

I Sverige klarar vi ofta att öppet och realistiskt diskutera "känsliga" samhällskostnader med koppling till utsatta grupper, såsom kostnader för sjukdom, funktionshinder, förtidspension, arbetslöshet eller kostnaderna för sjukvård eller pensioner. Här har inte minst Alliansen visat en styrka under sin regeringstid och lyckats vända en del olyckliga kostnadstrender, exempelvis för förtidspensioneringar och sjukskrivningar (även om de sistnämnda ökat lite igen de senaste åren). Kostnaderna för migration och integration, dvs kostnader med koppling till en annan utsatt grupp, flyktingar och andra nyanlända, verkar däremot närmast oantastbara, kostnaderna "bara finns" och får inte ifrågasättas. Vi måste bryta detta synsätt och granska även dessa snabbt stigande kostnader om vi värnar om skattebetalarnas pengar.

Man kan givetvis diskutera kostnaderna ur olika synvinklar. Det kan handla om villkoren för asyl och flyktingmottagande i sig (det som lite föraktfullt ibland kallas "volymer"), det kan handla om översyn av ersättningssystemen för nyanlända, mottagningens effektivitet, de inblandade myndigheternas förmåga, problemet med bostadsbristen och en diskussion om hur nyanlända snabbare blir självförsörjande. Politikerna kan givetvis välja olika angreppssätt men det avgörande är att i en demokrati måste alla samhällskostnader få diskuteras och ifrågasättas. Även de som handlar om migration och integration.




Plötsligt anser (S) att ökande befolkning ökar arbetslösheten...

2015-01-23

Alla minns vi valrörelsen i höstas. Hur Alliansen påpekade att det vuxit fram hela 300.000 nya jobb under Alliansens åtta år (egentligen faktiskt 350.000), och hur det stärkt statsfinanserna och ökat skatteintäkterna till välfärden. Då sa Socialdemokraterna lite nedlåtande att alla de nya jobben kommit närmast med automatik på grund av en kraftigt ökande befolkning. Vi visade från Alliansens sida att det ser annorlunda ut i de flesta andra länder, där man trots kraftigt ökande befolkning inte fått särskilt många nya jobb, eller i många fall till och med tappat en massa jobb. Att jobben växt till så snabbt i Sverige har givetvis koppling till den förda politiken, med lägre skatter på arbete och företagande, lägre arbetsgivareavgifter och ett bättre företagsklimat. Men tyvärr gick nog många väljare på Socialdemokraternas invändning och trodde att de hade rätt.

I går hade finansminister Magdalena Andersson en föredragning inför Finansutskottet där hon bland annat visade denna bild. Hon ville nu förklara varför arbetslösheten minskar långsammare än hon tidigare förutspått, och förklara varför regeringens arbetslöshetsmål inte kommer att kunna uppnås.

Ett av de viktigaste skälen till ökande arbetslöshet är nu plötsligt att befolkningen ökar så snabbt (!). Det gör att fler vill ha arbete. En total omsvängning med andra ord.

Före valet innebar enligt (S) en ökande befolkning att jobben automatiskt blir fler. Efter valet innebär nu ökande befolkning i stället att arbetslösheten biter sig fast.

Säga vad man vill, men vi har i vart fall en väldigt flexibel regering.





Dagens interpellationsdebatt med finansministern

2015-01-20

I dag hade jag ännu en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson (S). Frågan rörde hur regeringen tänker hantera den av riksdagen beslutade sänkningen av arbetsgivareavgifterna för ungdomar. Alliansens budget som riksdagen tog beslut om innebär ju en ytterligare sänkning av avgiften för de under 25 år, samtidigt som S-MP-regeringen aviserat att man vill ta bort den nedsättning av avgiften för unga som redan finns.

Beskedet idag är att det kommer en proposition den 27 januari om en ytterligare sänkning av arbetsgivareavgifterna för dem under 25, i linje med den segrande Alliansbudgetens förslag. Sänkningen föreslås gälla från den 1 maj. Samtidigt avser regeringen att föreslå höjda avgifter igen redan i vårändringsbudgeten, dvs sannolikt från den 1 juli. Sänkningen den 1 maj lär med andra ord knappt hinna träda ikraft. Att tvinga företagen att hantera två avgiftsförändringar och därmed tre olika avgiftsnivåer under ett och samma kalenderhalvår är synnerligen olyckligt och borde självklart inte genomföras.

Jag påpekade inledningsvis att det är lite märkligt att samma dag som finansministern på en presskonferens meddelat att man inte tror sig kunna nå sina egna arbetslöshetsmål, samma dag diskuterar vi i riksdagen det vettiga i att göra det dyrare att anställa unga. För mig är det en mycket märklig diskussion.

Hela debatten går att se här på riksdagens Web-TV-sändning







Avskaffade ränteavdrag kan vara en farlig väg att gå

2015-01-08

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) öppnar idag för avskaffade ränteavdrag, även om han samtidigt säger att han vill se en bred diskussion med övriga partier. Jag är inte förvånad - avskaffade ränteavdrag och en i övrigt oförändrad kapitalbeskattning skulle naturligtvis ge statskassan extra resurser som S-MP-regeringen kan använda till annat. Det skulle dessutom bli en skattehöjning som kunde motiveras med att man vill minska hushållens skuldsättning. En skattehöjning serverad på silverfat skulle man kunna säga.

Problemet är bara att avskaffade ränteavdrag samtidigt kan leda till en skuldkris bland svenska hushåll och samtidigt medverka till fallande fastighetsvärden som kan leda fram till en ny fastighetskris. Läs gärna vad jag skrev i denna fråga på bloggen den 13 oktober.




Min sjätte interpellation till finansministern

2014-12-19

I går lämnade jag in min sjätte interpellation till finansministern. Denna gång handlar det om den lite märkliga frågan om hur regeringen tänker se till att Alliansens politik genomförs.

I den segrande Alliansbudgeten finns ju nämligen bland annat ett förslag om ytterligare sänkning av arbetsgivareavgifterna för dem under 23 år. Nu frågar jag finansministern hur hon avser att gå vidare med att genomföra den av riksdagen beslutade politiken om att ytterligare sätta ned arbetsgivaravgifterna för unga?

Det blir en intressant debatt i januari när jag har fått svaret.

Hela interpellationen kan läsas här.




Därför är Alliansens segrande budgetalternativ bättre för Sverige

2014-12-16

Socialdemokraterna, senast igår genom statsminister Löfvén, försöker sätta en bild av att en massa goda reformer inte blir verklighet till följd av att Alliansens budget segrade i riksdagens omröstning. Men riktigt så ser det ju inte ut. Den viktigaste effekten är faktiskt att Sverige slipper ett antal mycket skadsliga skattehöjningar. Om vänsterregeringens budget skulle ha blivit verklighet hade uppemot 2,4 miljoner svenskar drabbats av skattehöjningar. Det är inte en ansvarsfull politik för att värna jobb och tillväxt.

Alliansens budget lägger grunden för ett starkare Sverige, framförallt genom stora satsningar på mer kunskap i skolan, lägre trösklar in till arbetsmarknaden och en mer tillgänglig vård. Det vi nu ser är ett uppgivet agerande från regeringens sida. Det är dags att Stefan Löfven nu respekterar riksdagens beslut, särskilt med tanke på att han tidigare har sagt att den budget regeringen lade fram är överspelad.

För att jobben ska bli fler sänker vi kostnaderna ytterligare för att anställa unga, samtidigt som vi knyter jobb och utbildning närmare varandra genom exempelvis stärkt lärlingsutbildning. Det är en bättre väg att gå än skattehöjningar på jobb.

Påståendet om att välfärden får mindre pengar i Alliansens budget är dessutom fel. Alliansen satsar exempelvis nästan dubbelt så mycket som regeringen gör på mindre klasser och kvalitetshöjningar i lågstadiet under 2015. Samtidigt satsar vi drygt 400 miljoner på mindre klasser i förskolan och lika mycket lägger vi på läxhjälp. Alliansens satsningar på 500 miljoner gör att cancervården kan bli mer tillgänglig, och samtidigt avsätter vi pengar till en äldreboendegaranti, investeringsstöd inom äldreomsorgen och kompetenslyft/omvårdnadslyft för personalen inom äldreomsorgen.

Lite nedslag i Alliansens segrande budget:

Exempel på skolsatsningar:
• Lågstadielyft (medel för mindre klasser och fler lärare i lågstadiet) – våra satsningar är nästan dubbelt så stora som regeringen för 2015. (1 987 mnkr vs 1 108 mnkr)
• 415 mnkr till mindre klasser i förskolan och fritids (830 mnkr fr.o.m. 2016) vilket är samma nivå som regeringen föreslog.
• 388 mnkr till kommunerna för läxhjälp
• 100 mnkr på frivillig sommarskola åk 6-9

Exempel på jobbsatsningar och företagssatsningar:
• Ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga (det är nu upp till regeringen att återkomma med proposition om nödvändiga justeringar av lagstiftningen)
• Fördubblad lärlingsersättning
• Ökade anslag till exempelvis ALMI och Ung
• Minskade sjuklönekostnader för företagen

Exempel på välfärdssatsningar:
• 500 mnkr avsätts för mer tillgänglig cancervård
• 50 mnkr avsätts till äldreboendegaranti och investeringsstöd inom äldreomsorgen (växer till 600 mnkr 2018)
• 140 mnkr avsätts till höjd kompetens inom äldreomsorgen/omvårdnadslyft




Dramatik i riksdagsarbetet

2014-12-04

Gårdagens riksdagsbeslut att fastställa Alliansens statsbudget för 2015 skapar dramatik i riksdagsarbetet. Redan idag fick vi ut nya handlingar i Finansutskottet där vi korrigerar en del poster efter den nya budgeten. De flesta övriga riksdagsutskott måste också korrigera sina egna budgetar för 2015.

Eftersom det är kort tid till årsskiftet kommer riksdagen nu även att debattera och besluta i ärenden både långt in på nätterna och de återstående helgerna fram till jul kommer troligen också att behöva tas i anspråk för att hinna med allt. Mer arbete, absolut, men det är det värt. Nu får Sverige en betydligt bättre budget för företagande och jobb, vi slipper skadliga skattehöjningar och en del andra dåliga förslag.

Och oavsett hur det blir med extravalet och utgången av detta kommer Alliansens budget att gälla för 2015, även om det kan ske korrigeringar i vårbudgeten 2015.




Kommentar till dagens regeringsnederlag

2014-12-03

Regeringens nederlag i budgetomröstningen medför att bollen nu ligger hos statsminister Stefan Löfven. Det var han som hade ansvaret för att få igenom regeringens budget.

Alliansen gick till val tillsammans på en gemensam budget. Vi gjorde nu som vi lovade våra väljare och röstade för vår gemensamma budget. Vi har svårt att se vad samtal med regeringen skulle leda till då det finns betydande politiska skillnader mellan regeringen och Alliansen.
* Alliansen sänker trösklar in till arbetsmarknaden, regeringen vill istället höja skatten 40 gånger mer än vad de satsar på företagande.
* Alliansen värnar drivkrafter för att arbeta när regeringen föreslår kraftigt utbyggda bidragssystem.
* Alliansen värnar det finanspolitiska ramverket när regeringen överger det.
* Stefan Löfven talar gärna om samarbete och utsträckta händer – men har i praktiken agerat i rakt motsatt riktning. Han har under sin korta tid som statsminister hunnit svika överenskommelsen i friskolekommittén, bryta mot arbetsordningen i pensionsgruppen och svika en rad löften som han gav i valrörelsen, bland annat om att skatten inte ska höjas för vanliga löntagare. Samtidigt har regeringen skjutit viktiga besked och investeringar på framtiden, såsom Förbifart Stockholm och hur Sveriges energiförsörjning ska tryggas.

Dagens beslut innebär bland annat att över en miljon löntagare slipper höjd inkomstskatt från årsskiftet och att förslaget om höjda arbetsgivareavgifter för unga och äldre inte höjs.




Riksdagen röstade igenom Alliansens budget

2014-12-03





Mediauppbådet var närmast extremt före riksdagens omröstning om de tre budgetalternativen. Alliansens budget vann med 183 röster mot 152. Ovan nyhetsflashen på Expressens websida.







Så lät det då - har S och MP redan glömt?

2014-12-03

I dag när regeringen desperat försöker få Alliansen att till varje pris rädda regeringens budgetförslag finns det anledning att påminna vad Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledande företrädare sagt det senaste året. Inte riktigt så det låter nu...

”Praxis i svensk finanspolitik är att regeringar verkar med ett starkt parlamentariskt stöd för sin politik. Den sittande regeringen har emellertid inte vinnlagt sig om att skapa en majoritet för sina förslag. Därmed bryter regeringen mot praxis. Det är oansvarigt.” Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson på Dagens Industris debattsida, 23 oktober 2013.

”Vi tycker att det är regeringen som inte använder den praxis som slagits fast i svensk riksdag sedan 40 år tillbaka att man faktiskt förankrar de förslag man kommer med i riksdagen. Ser till att man har en majoritet bakom. Det har den här regeringen inte gjort. Då blir det ibland naturligt att en majoritet i riksdagen går emot deras förslag.” Per Bolund i Sveriges Radio, 18 september 2013.

”Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar.” Magdalena Andersson i SVT Agenda, 8 december 2013.

”Först ska vi vinna valet. Sedan ska vi få igenom en budget. Men det är klart att man inte bildar regering om man inte tror att man får igenom sin första budget.” Magdalena Andersson i Dagens Industri, 11 december 2013.

”Det är min fasta övertygelse att kunna presentera en regering och självfallet senare presentera en budget som kan gå i genom riksdagen.” säger Stefan Löfven.




Budgetdebatt

2014-12-03

Just nu håller Anna Kinberg Batra (M) sitt anförande i budgetdebatten i riksdagen. Hon talar om något som kommit lite i skymundan de senaste dagarna, nänmligen om innehållet i Alliansens budgetmotion. Allt handlar faktiskt inte om taktik och spekulationer kring regeringsalternativ, det är faktiskt innehållet i de olika budgetalternativen som är det centrala.







Trist att behöva göra P1 besvikna - men situationen är unik

2014-12-02



P1 morgon lade i kväll ut denna text på twitter. Bakgrunden var att jag tidigare i eftermiddags tackade ja till att vara med i P1 morgon och kommentera SD:s beslut att rösta för Alliansens budgetmotion i morgon. Men sedan utvecklades saker snabbt under kvällen, Alliansens partiledare bjöds in till diskussion/krissamtal med regeringen i kväll och hela situationen är ytterst oklar. I det läget vill jag inte sitta i P1 i morgon bitti och spekulera kring utfall av diskussioner som jag inte varit med i och inte vet något om. Därför lämnade jag i kvällåterbud till min medverkan i programmet.

Jag förstår att producenten blev besviken, och jag beklagar detta. Jag brukar inte backa ur något jag sagt att jag ska delta i, och jag har ofta och gärna mycket kontakter med media. Men det politiska läget är samtidigt unikt och det gör att planerna ändras både för politiker och journalister. Jag tog beslutet i samråd med vår moderata pressavdelning, men någon munkavle handlade det inte om. Det är mitt eget beslut. Jag vill helt enkelt kunna vara seriös och tillföra något vettigt om jag ska delta i ett radioinslag, inte minst i egenskap av ledamot av finansutskottet. Media får helt enkelt finna sig i att det kommer att ta lite tid innan det går att lämna vettiga kommentarer kring det politiska läget.




Intressant politiskt läge

2014-12-02

Efter en månads spekulationer kom så beskedet att SD tänker rösta för Alliansens budgetförslag, vilket i så fall innebär att regeringens budget faller.

Jag upprepar det jag sagt tidigare, Alliansens budgetalternativ är bäst för jobben, företagandet, statsfinanserna, skolan, välfärden och infrastrukturen. Ja, bäst för det mesta faktiskt. Och självklart tycker jag att det bästa budgetalternativet ska vinna vid omröstningen.

I övrigt tänker jag inte spekulera i vad som händer politiskt, till att börja med avvaktar jag morgondagens budgetdebatt och omröstning i riksdagen. Först då vet vi säkert vad utfallet blev.

Bilden visar medias belägring av den moderata riksdagsgruppens möte. Mitt i röran intervjuas vår gruppledare Anna Kinberg Batra.






Tankar inför budgetomröstningen

2014-12-02

Förra veckan uppmärksammade bloggen Cornucopia mitt tydliga besked på twitter angående budgetomröstningen på onsdag. Jag konstaterade ju att Alliansen självklart kommer att rösta för sitt eget budgetalternativ. Allt annat hade varit ett svek mot Alliansens väljare. Hur andra partier sedan väljer att rösta är bara spekulationer som inte jag vet mer om än någon annan. Därför avstår jag från att spekulera.



I Borås Tidning upprepar jag detta besked idag. Jag fick också frågan vid BT:s intervju igår om hur det skulle kännas om Alliansens budgetförslag skulle vinna tack vare röster från SD. Mitt svar (som inte finns med i artikeln i BT) var att alla partier i riksdagen alltid är välkomna att rösta för Alliansens förslag. Jag och mina Alliansvänner anser att Alliansens budget är den bästa för landet, så självklart vill vi också att den ska vinna vid omröstningen.

Vissa (främst s-märkta ledarsidor) verkar fortfarande mena att Alliansen skulle lägga ned sina röster för att låta S-MP-budgeten vinna. Det är ett ganska märkligt resonemang. Socialdemokraterna konstaterade förra hösten att det inte var deras ansvar att se till att Alliansens politik gick genom riksdagen. Och detsamma gäller självklart idag, fast omvänt. Stefan Löfvén har ansvaret för att skapa majoritet för sin politik, det är inte Alliansens uppgift.




Interpellationsdebatt om slöseri med skattepengar

2014-11-27

Under eftermiddagen har jag deltagit i en interpellationsdebatt med infrastrukturminister Anna Johansson (S) angående byggstoppet av Förbifart Stockholm. Jag hade egentligen ställt min interpellation till finansministern, med tanke på att jag främst ifrågasätter det oansvariga hanterandet av medborgarnas pengar. Men jag tog givetvis gärna debatten även med infrastrukturministern.

Infrastrukturministern påstod i sitt svar att kostnaden för att skjuta upp bygget av Förbifart Stockholm ”bara” uppgår till 170-260 miljoner. Det är förståss fullt tillräckligt illa att kasta bort en kvarts miljard kronor på en helt meningslös och improduktiv åtgärd som att tillfälligt stoppa ett redan påbörjat vägbygge.

Men tyvärr försöker också ministern vilseleda lite i sitt svar. De kostnader som nämns är nämligen bara de direkta kostnaderna för Trafikverket. Men till detta kommer kostnader för entreprenörerna och deras 700 anställda som kostar pengar även om inget arbete utförs. Utöver detta finns risk för skadestånd till entreprenörer som skrivit kontrakt men nu inte kan utföra något arbete. Kostnaderna kan därmed till och med bli högre än de fyra miljoner per dag, eller totalt dryga 700 miljoner Trafikverket tidigare talat om. Kostnader uppemot en miljard kan inte uteslutas.

Finansminister Magdalena Andersson har flera gånger hävdat att statens finanser är i extremt dåligt skick. Statsrådet har, visserligen felaktigt, men ändå, beskrivit det som att ladan är tom och att bordet är helt avskrapat. Vilket enligt statsrådet gör att det inte går att nå överskottsmålet. Hur kan regeringen samtidigt anse att en merkostnad för Förbifart Stockholm på 4 miljoner kronor per dag fram till maj 2015 är ekonomiskt försvarbar? Är det möjligen för att kostnaden inte direkt belastar statsbudgeten utan i stället kan plockas av bilisterna i extra trängselskatt? Man verkar glömma att det trots detta är skattebetalarnas pengar som förslösas genom regeringens märkliga turer.

Den beklagliga sanningen är ju att det är på grund av oenigheter inom regeringen som man tvingas kasta 4 miljoner om dagen i ett svart hål utan att få någon som helst nytta för pengarna. Att fylla igen redan grävda gropar är knappast det man brukar kalla ekonomiskt ansvarstagande.

I debatten nämnde jag att en kvarts miljard motsvarar kostnaden för 675 lärartjänster ett helt år. Om kostnaden blir uppskattade dryga 700 miljoner skulle det räcka till 1.900 nya lärare ett helt år. Det beskriver summans storlek – vi pratar inte om några kaffepengar direkt. Det är genom denna typ av slöseri som man drar pengar från välfärden och andra viktiga satsningar. Det är genom denna typ av misshushållning som Sverige tvingas ha högre skatter än man annars skulle behöva.

Men det är framförallt ett pris som skattebetalarna tvingas betala för en regering som inte förberett sig och som inte kan bära regeringsansvaret. På grund av oenigheter inom regeringen tvingas man kasta bort 4 miljoner om dagen i ett svart hål utan att få någon som helst nytta för pengarna. Jag avslutade min slutreplik med att konstatera att om detta är vad den nya regeringen menar med ekonomiskt ansvarstagande behöver man uppenbarligen hjälp av riksdagen att hantera frågan på ett mer ansvarsfullt sätt så att bygget av Förbifarten kan fortsätta så snart som möjligt. Och mycket talar för att en majoritet i riksdagen i den kommande omröstningen i mitten av december kommer att avbryta det meningslösa byggstoppet och därmed spara pengar åt skattebetalarna.




Aftonbladet om dagens sammanträde i Finansutskottet

2014-11-27

Aftonbladet har ett längre reportage med anledning av dagens sammanträde i finansutskottet. Man har också en bildkavalkad, och jag citerar tre bilder från denna. Resten av bilderna går att ta del av via länken.

Här är jag på väg in till utskottsmötet. Nedan tv tar jag kort på journalisterna innan jag går in till sammanträdet. Det väcker alltid viss munterhet.

Nedan th står jag tillsammans med två av mina moderata utskottskolleger, Maria Malmer Stenergard och Jörgen Andersson efter utskottsmötet och studerar uppståndelsen.









Finansutskottet belägrat av media

2014-11-27



Finansutskottet höll idag sitt sammanträde redan klockan åtta på morgonen. Media belägrade utskottets sammanträdesrum en bra stund före mötet, det behövdes avspärrningar för att vi skulle kunna komma in i utskottssalen.

Jag vet inte vad media hade förväntat sig, men några besked om hur den kommande budgetomröstningen (onsdag nästa vecka) kommer att utfalla fick vi inte idag, och det hade vi inte förväntat oss heller. I stället står det klart att regeringen (S, MP) med stöd av Vänsterpartiet står bakom sitt gemensamma budgetalternativ, att Alliansen står för sitt och Sverigedemokraterna för sitt. Det finns alltså tre olika budgetförslag. Hur omröstningen i kammaren utfaller vet vi inte, men i en presskonferens efter utskottsmötet lovade Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson, Oscar Sjöstedt (tv), att SD kommer att ge definitivt besked om hur man tänker rösta efter det ordinarie mötet med SD:s riksdagsgrupp på tisdag kväll. Nästa vecka blir spännande.

Spekulationerna i media om utfallet av omröstningen är naturliga, men det är inte Alliansens ansvar att rädda den svaga S-MP-regeringen. Alliansen gick till val på ett gemensamt valmanifest och nu lägger vi fram det som alternativ till regeringens förslag. Vi röstar på vårt förslag i riksdagen. I övrigt är det Stefan Löfvéns ansvar att få igenom sin politik, det är faktiskt inte Alliansens problem.




Min femte interpellation till finansministern

2014-11-20

Nu har jag lämnat in min femte interpellation till finansministern. Denna gång handlar interpellationen om det stora slöseri som uppstår i och med stoppet av förbifart Stockholm, ett bygge som redan startat, men som nu stoppas tillfälligt (?) med mycket stora extrakostnader som följd. Här följer interpellationen i sin helhet:






Gårdagens interpellationsdebatter mot finansministern

2014-11-19

Här är länkar till mina interpellationsdebatter i går kväll mot finansministern.

Högre marginalskatters effekter på den svenska ekonomins konkurrenskraft

Regeringens ambitioner för unga på arbetsmarknaden

Sysselsättningseffekter av begränsning av uppräkningen av gränsen för statlig inkomstskatt






Finansutskottets öppna utfrågning med Riksbankens ledning

2014-11-18

Finansutskottets utfrågning av Riksbanken idag gav en bred bild av det ekonomiska läget i Sverige. Riksbankschefen Stefan Ingves påpekade att svenske konomi har utvecklats relativt väl de senaste åren, och utmärker sig positivt såväl vid jämförelse med övriga länder som med genomsnittet i EU bild ett nedan).



Ingves påpekade också att samtidigt som exporten varit svag har vi ekonomiskt starka hushåll i Sverige (bild två ovan). Huvudskälet till det är som bekant att reallöneökningarna varit goda, arbetslösheten förhållandevis låg jämfört med omvärlden och samtidigt har större delen av hushållen fått stora skattesänkningar. Det har hållit uppe farten i ekonomin när exporten till omvärlden gått på sparlåga.



Riksbankens föredragning bekräftade också den starka utvecklingen på svensk arbetsmarknad under Alliansen. Vi har betydligt högre sysselsättningsgrad idag än 2006, trots krisen, och Sverige har dragit ifrån både USA och Storbritannien sedan 2006. Sverige är klart bäst i klassen, och det kommer jag att påminna finansministern om under eftermiddagens interpellationsdebatt.




Alliansbudget för fler jobb och god tillväxt i hela Sverige

2014-11-17

Debattartikel i Borås Tidning idag.






Besök hos Riksbanken

2014-11-12



I kväll deltog jag i ett seminarium hos Riksbanken för Finansutskottet och Riksbanksfullmäktiges medlemmar. Riksbankschefen Stefan Ingves (bilden th) och tre av de vice riksbankscheferna föredrog frågor kring Riksbankens organisation, penningpolitiken, finansiell stabilitet och betalmarknadens förändringar. Mycket intressant, och det blev en del diskussioner med anledning av den senaste tidens diskussioner kring bästa sättet att dämpa hushållens ökande skuldsättning, vilket jag ju även berörde på bloggen tidigare idag.




Bättre med föreskrifter än lagstiftning

2014-11-12

Finansinspektionens (FI) besked igår att nya bolånetagare måste amortera på sina lån väckte viss uppmärksamhet. Själv tycker jag det är bättre att FI och Bankföreningen tar fram föreskrifter och riktlinjer än att frågan ska avgöras genom lagstiftning. Dessutom är förslaget från FI försett med undantagsmöjligheter så att hushåll som har tillfälliga störningar i sin ekonomi ska kunna slippa amortera.

I grunden är det givetvis vettigt att återskapa en kultur i samhället där lån på sikt också ska återbetalas. Samma sak gäller de nya begränsningarna när det gäller bolån som bara ska kunna ges upp till 85% av priset på en bostad. Men samtidigt finns givetvis många sätt att gå runt dessa regler, exempelvis genom att ta andra lån till sämre villkor för att finansiera amorteringarna eller de topplån som behövs vid ett bostadsköp. Så de nya reglerna är inget trollspö för att lösa alla problem.

Alla förslag som syftar till att begränsa möjligheten att låna eller göra det dyrare att låna måste ställas mot samhällsekonomins behov av att hushållen inte tvingas dra åt svångremmen i onödan. Det är en ständig balansgång. För kraftfulla åtgärder kan skapa en kris, samtidigt som det inte bara går att låta utvecklingen fortsätta som idag. Grundproblemet är brist på bostäder i tillväxtområdena, vilket driver upp bostadspriserna. Det är ett problem Sverige delar med omvärlden. Ett problem som inte är alldeles enkelt att lösa. Det finns helt enkelt inte obegränsat med mark att bygga på inne i våra stora städer.




Alliansen presenterar sin gemensamma budgetmotion

2014-11-10



Alliansens reformer har lagt grunden för ett Sverige som är på rätt väg. Ekonomiskt ansvarstagande och satsningar på jobb och företagande har möjliggjort för den breda jobbtillväxt som vi nu ser. S-MP-regeringens budgetproposition bromsar däremot Sveriges utveckling. Genom att överge överskottsmålet försvagar regeringen svensk ekonomi. Därtill riskeras jobbtillväxten att bromsas genom försämrade drivkrafter för att arbeta och utbyggda bidrags- och ersättningssystem. Samtidigt blir det dyrare att anställa såväl unga som äldre. Totalt höjer Socialdemokraterna och Miljöpartiet skatten omkring 40 gånger så mycket på arbete och tillväxt som de föreslår till företagande. Regeringens otydlighet kring energipolitiken och att centrala infrastrukturprojekt skjuts på framtiden riskerar att drabba tillväxten i hela Sverige.

Här en länk till hela Alliansens budgetmotion Ett starkare Sverige. Figuren nedan visar en sammanställning av Alliansens satsningar 2015-2018.






Min fjärde interpellation till finansministern

2014-11-08

Under Alliansens regeringstid med Anders Borg (M) som finansminister redovisade regeringen nästan alltid i sina underlag vilka effekter olika politiska förslag väntades få för sysselsättning och antalet arbetade timmar.

Den nya regeringen med Magdalena Andersson (S) som finansminister väljer däremot att inte redovisa dessa förväntade effekter på sina förslag. Det gäller exempelvis förslagen om slopad nedsättning av arbetsgivareavgifter för unga, nedtrappningen av jobbskatteavdraget och den begränsade uppräkningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Jag har tidigare ställt tre interpellationer till finansministern angående dessa frågor, och nu följer jag upp med en fjärde som rör sysselsättningseffekterna av den höjda arbetsgivareavgiften (den särskilda löneskatten) för den som anställer en pensionär. Var det inte genom morötter vi skulle få fler att jobba längre, i stället för att med tvång höja pensionsåldern?

Så här är interpellationen formulerad: Sysselsättningseffekt av särskild löneskatt för pensionärer




Alliansens politik för fler jobb och företag i hela Sverige

2014-11-07



Alliansens politik för fler jobb och företag bygger på valmanifestet. Alliansens jobbmål är att över fem miljoner människor ska ha ett arbete år 2020 genom att sysselsättningen ökar med 350 000 under perioden 2014–2020. I den gemensamma budgetmotionen finns bland annat följande förslag från Alliansen:

Värna arbetslinjen och drivkrafterna för arbete
• Ytterligare sänkning av socialavgifterna för ungdomar under 23 år ned till 10,21 procent och slopad nedsättningen för personer som fyllt 25 år. På så sätt ökar effektiviteten av nedsättningen.
• Vi vill inte höja skatterna på arbete och företagande
• Vi vill behålla RUT-avdraget oförändrat
Ett företagsklimat i världsklass
• Ett nytt högkostnadsskydd för sjuklöner som är särskilt förmånligt för de små och medelstora företagen
• Ambition att förbättra regelverket för personaloptioner och generationsskiften samt pröva förutsättningarna för att fler företag ska slippa revisionsplikt
• Vi aviserar sänkt krav på aktiekapital för att sänka trösklarna för att starta aktiebolag
• Fortsatt regelförenkling för att korta tiden att starta företag och digital tjänst, ”en dörr in”, för företagens uppgiftslämning
Fler jobb för unga
• Införande av arbetsträning och förstärkt arbetsträning som insatser inom jobbgarantin för ungdomar
• Även arbetslösa under 20 år ska kunna erhålla Starta-Eget-bidrag
• Ökat och permanentat stöd till Ung Företagsamhet och Drivhuset
Bredare vägar till jobb
• Vi vill införa så kallade matchningsanställningar
• Yrkesintroduktionsstöd för personer som varit arbetslösa en längre tid
Sverigebygget knyter ihop landet
• Att förutsättningarna prövas för att bygga nya stambanor för höghastighetståg på sträckorna mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö
• Att förutsättningarna prövas för att bygga ut järnvägen i norra Sverige med ett betydande inslag av medfinansiering från näringsliv, kommuner och regioner
• Att verksamheten vid Bromma flygplats bevaras och utvecklas
Stärkt forskning och innovation för ökad kunskap och konkurrenskraft
• Fram till 2016 vill Alliansen med fortsatta satsningar öka resurserna till forskningen så att 9 miljarder mer satsas varje år jämfört med 2008
Trygg energiförsörjning – viktigt för jobben
• Alliansens energiöverenskommelse ligger fast för långsiktighet om vår inriktning och syftar till att ge trygg energiförsörjning med god konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet
Bättre bredband, telefoni och tillgång till service
• Förslag för att ytterligare förbättra mobiltäckningen för bättre möjligheter för bra mobiltelefoni och snabbt mobilt bredband, inte minst på landsbygden
• Ytterligare satsningar för att förbättra servicen på landsbygden




Citerad på bloggen Cornucopia idag

2014-11-06






Jag kommenterar spekulationer om kommande budgetomröstning

2014-11-05

I dag i Expressen kommenterar jag mediaspekulationerna inför kommande budgetomröstning i riksdagen. Alliansen kommer att presentera ett gemensamt budgetförslag, byggt på vårt valmanifest. Vi kommer att rösta för detta. I övrigt spekulerar vi inte i hur övriga partier kommer att rösta.




Varför ska staten gynna misskötta kommuner?

2014-11-03

Den nya S-MP-regeringen verkar tycka att kommuner som inte skött sig behöver extra pengar, medan de som själva bekostat sådant som är att betrakta som självklarheter inte får några pengar.

Ett exempel är att man vill satsa pengar på "upprustning av miljonprogrammens fastigheter". Lite oklart än vad det innebär, men det spelar mindre roll. Felet är själva tankesättet. Ett fastighetsbolag, kommunalt eller privat, har tagit in hyror från sina hyresgäster under alla år. Dessa pengar ska givetvis användas för att regelbundet rusta upp och underhålla byggnaderna. Det är inget som staten/skattebetalarna ska bekosta.

Samma sak gäller "satsningen på skolmiljö" som omfattar en miljard över fyra år. Nu är det visserligen väldigt lite pengar, 250 miljoner per år. Utslaget på 290 kommuner blir det i genomsnitt 862.000 kronor per kommun. De mindre kommunerna kommer att få betydligt mindre och pengarna lär inte räcka till särskilt mycket. Men framförallt är underhåll av skollokaler och ventilationssystem redan en skyldighet för alla kommuner och de flesta sköter faktiskt detta. De kommuner som missköter sig ska givetvis inte gynnas genom att får extra stöd från staten.

Två miljarder per år till fler anställda i äldreomsorgen kan vid första anblicken låta tilltalande, även om det knappast räcker till 5.000 fler anställda som Vänsterpartiet påstår, i vart fall inte om de anställda ska ha en kollektivavtalsenlig lön och även sociala avgifter ska täckas. Men även här är det största problemet att staten ska bekosta kommunala anställningar. Det är kommunerna som ska besluta om personaltäthet och hur många anställda som behövs. Det är kommunerna som måste prioritera mellan olika saker. De kommuner som inte har tillräcklig bemanning ska givetvis inte dra fördel av detta genom att få statliga pengar för att anställa fler.

På punkt efter punkt lägger sig staten i kommunernas ansvarsområde, och har svårt att hålla isär vem som ansvarar för vad. Att staten ger extra pengar till kommunerna för särskilda nationella satsningar är en sak, men att gå in och lägga sig i prioriteringarna i den löpande verksamheten är direkt olämpligt. Dessutom är satsningarna mest ett spel för gallerierna. Utslaget på alla kommuner bli det bara småpengar per år, och det handlar mer om politiska markeringar från regeringen än om satsningar som verkligen gör skillnad. Skattebetalarnas pengar kan användas betydligt klokare än så.




Mina första interpellationer till finansministern

2014-10-30

Under Alliansens regeringstid med Anders Borg (M) som finansminister redovisade regeringen ästan alltid i sina underlag vilka effekter olika politiska förslag väntades få för sysselsättning och antalet arbetade timmar.

Den nya regeringen med Magdalena Andersson (S) som finansminister väljer däremot att inte redovisa dessa förväntade effekter på sina förslag. Det gäller exempelvis förslagen om slopad nedsättning av arbetsgivareavgifter för unga, nedtrappningen av jobbskatteavdraget och den begränsade uppräkningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Jag ställer därför mina tre första interpellationer till finansministern om just detta - vad förväntar sig finansministern för sysselsättningseffekter av dessa förslag? Interpellationerna registrerades hos Riksdagen igår, och inom tre veckor är finansministern skyldig att svara. Därefter kommer jag att debattera frågorna med henne i Riksdagen.

Så här är interpellationerna formulerade:

Sysselsättningseffekter av avtrappning av jobbskatteavdraget

Sysselsättningseffekter av begransning av upprakningen av gransen for statlig inkomstskatt

Sysselsättningseffekter av slopad nedsattning av socialavgifterna for unga




Miljöpartiet hycklar om biståndspengar till flyktingmottagning

2014-10-24

Till och med Aftonbladet reagerar på Miljöpartiets närmast oslagbara hyckleri kring det här att använda pengar från biståndsbudgeten till att bekosta flyktingmottagande i Sverige.

Förra året kritiserade Miljöpartiet Alliansregeringen för att vi använde knappt 5 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 38 miljarder för att finansiera ett ökat flyktingmottagande. Alliansen invände att vi följde internationella regler som säger att biståndspengar faktiskt får användas för att bekosta de direkta kostnaderna för flyktingmottagandet. Men det accepterade inte Miljöpartiet och hävdade i stället att "Sverige har råd med både en human migrationspolitik och en stark biståndspolitik".

Nu sitter Miljöpartiet i regeringen och biståndsministern heter Isabella Lövin - och är miljöpartist! Och nu låter det annorlunda. I årets budget använder man 8,4 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 40 miljarder för att betala flyktingmottagandet. Det är en betydligt större andel av biståndsbudgeten än vad Alliansen tog i anspråk. Motivet är att "det är en väldigt stor kostnad för det direkta flyktingmottagandet" enligt vice statsministern Åsa Romson (MP). Nu är det plötsligt Romson som åberopar "det internationella regelverket", det regelverk hon menade att regeringen gjorde en "alltför vid tolkning" av förra året.

Än en gång visar det sig att Miljöpartiets hårda retorik i opposition inte är något som gäller i regeringsställning. Det kommer nog att visa sig fler gånger.




Vänsterregeringen försvagar ekonomin och hotar jobben

2014-10-23

Jag tänkte redovisa en första kort kommentar kring vänsterregeringens budgetproposition. En sammanfattning är att man försvagar ekonomin, hotar jobben och försämrar valfriheten.

Det är oroväckande att regeringen överger överskottsmålet och inte rustar Sverige för sämre tider. Budgetpropositionen visar också att regeringen i praktiken saknar förslag för fler i arbete. Höjda bidrag minskar drivkrafterna till arbete och istället för satsningar på nya jobb bygger man ut tillfälliga platser. Skattehöjningarna på jobben är 40 gånger större än satsningarna på företagen. Det är också anmärkningsvärt och allvarligt att regeringen avstår från att beräkna och presentera jobbeffekterna av sin politik.

Bland de värre förslagen finns höjda arbetsgivareavgifter för att anställa ungdomar, halverat tak för rut-avdraget, höjda inkomstskatter för en dryg miljon löntagare, höjda löneskatter för anställda över 65 år, kraftig höjning av koldioxidskatterna för företag, en ny skatt på landsvägstransporter, höjda skatter för jordbrukssektorn, skärpta regelverk som riskerar att slå hårt mot friskolor och välfärdsföretag, höjda skatter för kärnkraftsbolagen och osäkerhet om den framtida energiförsörjningen. De höjda skatterna på företagande och arbete uppgår till en bit över 20 miljarder. Satsningarna på företagssektorn uppgår till 500 miljoner, alltså bara 1/40-del! Dessutom varnar ett antal remissinstanser för att beräknad intäkt från skattehöjningarna på arbete kan bli betydligt mindre eftersom det finns risk för färre arbetade timmar. Satsningarna på traineejobb och den så kallade "90-dagarsgarantin" är dyra och illa genomtänkta förslag som jag tidigare kritiserat, och de skapar inga riktiga jobb.

I ett läge där Sverige är på rätt väg tack vare Alliansens reformer, och arbetsmarknaden stadigt förbättras (se föregående blogginlägg) innebär regeringens budgetproposition att utvecklingen nu hotas.

Budgetpropositionen är också ett hårt slag mot valfriheten. Fler tvingande pappamånader, avskaffat vårdnadsbidrag, tvingande gymnasieskola för alla och minskad valfrihet inom skola och omsorg.

Försvaret får dessutom mindre pengar jämfört med Alliansens valmanifest. Man höjer anslagen lika mycket som Alliansens vallöften, men man kompenserar inte Försvaret för de höjda arbetsgivareavgifterna för ungdomar.

Dessutom avslöjas nu Socialdemokraternas svikna vallöften. Det blir ingen höjning av taket i sjukförsäkringen under mandatperioden. Barnbidragen höjs inte. Skatten för pensionärer sänks bara obetydligt för dem med lägst pension, övriga får ingen skattesänkning alls. Idrottsrörelsen utlovades stora extrasatsningar före valet av både S och MP, men får nu inte en krona. Och så hotar man som bekant med lägga ned Bromma flygplats, trots att man sa precis tvärtom före valet.

En positiv nyhet finns också i budgetpropositionen. Man skrotar sitt förslag när det gäller företagens sjuklöneansvar och väljer i stället Alliansens förslag om högkostnadsskydd. Trots att man sågade Alliansens förslag i våras och under valrörelsen går man nu alltså själva fram med det. Det är bra och uppskattas av näringslivet.




Alliansen lämnar över en stark arbetsmarknad till nya regeringen

2014-10-23

Alliansen lämnar över en allt starkare arbetsmarknad till den nya regeringen. Både Arbetsförmedlingen och Statistiska Centralbyrån, SCB bekräftar att arbetslösheten minskar.

På ett år har arbetslösheten minskat med 10.000 personer till 371.000 i september. Det motsvarar enligt SCB en arbetslöshet på 7,2 procent.

Antalet sysselsatta har ökat med 101 000 på ett år till drygt 4,8 miljoner. SCB konstaterar att även sysselsättningsgraden har ökat. Det betyder att jobben ökar snabbare än befolkningen. Andelen människor som har jobb blir större.

Sedan tidigare vet vi att det totalt har skapats 340.000 nya jobb under Alliansen, trots de besvärliga krisåren.

Detta är alltså den arbetsmarknad som Alliansen lämnar över till den nya vänsterregeringen. Med tanke på dagens budgetproposition från regeringen kan man inte låta bli att känna oro för att den goda utvecklingen riskerar att brytas.




Här är ditt Sverige, Stefan Löfvén (S)

2014-10-23

Debattartikel i Borås Tidning idag:






Presskonferens om vänsterregeringens budget

2014-10-23

I förmiddags höll moderaternas finanspolitiske talesperson Anna Kinberg Batra presskonferens i riksdagen där hon kraftfullt kritiserade S-MP-regeringens budget. Mediaintresset var närmast kaotiskt stort. Jag återkommer till kritiken i sak i kommande blogginlägg.



Även övriga oppositionspartier höll presskonferenser och det är ingen tvekan om att regeringen bara har stöd av en minoritet i riksdagen för ett antal av sina förslag. Inom några veckor presenterar Alliansen sin gemensamma budgetmotion som sedan ställs mot regeringens förslag i riksdagen i en omröstning i december.




Finansministern KU-anmäls för osaklig verklighetsbeskrivning

2014-10-22

I dag KU-anmäler min utskottskollega i finansutskottet, Jonas Jacobsson Gjörtler (M), finansminister Magdalena Andersson (S). Vi andra moderater stödjer anmälan.

Bakgrunden är finansministerns uttalande om att "ladan är helt tom". "Det är inget dukat bord vi kommer till det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar", sade finansministern nyligen. Finansministerns uttalanden har kritiserats hårt av de flesta oberoende bedömare och analytiker, exempelvis Fimnanspolitiska Rådet. De menar att hon kraftigt svartmålar verkligheten.

Vi moderater vill att KU granskar om finansministerns uttalande skadat förtroendet för svensk ekonomi. I vår regeringsform (1:9) finns det tydliga krav på att man som myndighetsföreträdare ska vara opartisk och saklig när man beskriver verkligheten. Frågan är om Magdalena Andersson har gått så långt i svartmålningen av svensk ekonomi att hon faktiskt bryter mot grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. Uttalanden av finansministern har inflytande på hur svenska och internationella aktörer agerar på och gentemot den svenska marknaden. Det är alltså av synnerligen stor vikt att finansministern inte bryter mot saklighetskravet i regeringsformen, eftersom uttalanden från finansministern i hög grad påverkar förtroendet för svensk ekonomi.

Det är skillnad på att vara partipolitisk agitator och på att företräda Finansdepartementet, regeringen och hela Sverige i rollen som statsråd. Sveriges grundlag ställer krav på saklighet när offentliga myndighetsföreträdare, däribland regeringen, kommunicerar med medborgarna och media.




Finanspolitiska rådet sågar nya finansministern

2014-10-16

”Det är inte tomt i ladorna.” Det säger finanspolitiska rådets ordförande John Hassler och riktar hård kritik mot finansminister Magdalena Andersson (S). Det är sällsynt att Finanspolitiska rådet kallar till pressträff för att rikta kritik mot regeringen, men i dag hände det. Man samlade Sveriges ekonomijournalister för att leverera kraftfull kritik mot den nya regeringen och finansminister Magdalena Andersson. "Vi är fullt medvetna om att det är politiskt jobbigt och svårt att komma tillbaka till överskott. Men det ingår i jobbeskrivningen till det jobb som regeringen sökte och också fick" säger Hassler. Finanspolitiska rådet riktar hård kritik mot regeringens plan att avvika från överskottsmålet och säger att regeringen därmed är på väg att bryta mot det finanspolitiska ramverket.

Finansminister Magdalena Andersson väljer att ta strid mot Finanspolitisksa Rådet och säger att "det är bättre att vara ärlig". Min enkla fråga är varför hon inte är det då? Ärlig alltså. Hon vet ju att Sverige har Europas kanske starkaste statsfinanser. Ändå låtsas hon att svensk ekonomi är vanskött med skenande underskott. Hon är ganska ensam om den uppfattningen, både i Sverige och internationellt. Förre finansministern Anders Borg (M) har för övrigt just fått ett nytt uppdrag, nämligen som rådgivare till den finska regeringen. De verkar inte heller hålla med Magdalena Andersson.




Ränteavdragen är redan begränsade

2014-10-13

Många diskuterar hur vi ska kunna motverka en bostadsbubbla med stadigt stigande bostadspriser och skenande bostadslån. Jag som har 20 år som anställd i bankvärlden, bland annat som kreditrådgivare, jurist inom fastighetsrätt och skatter, och som även var med och sanerade krediter och hjälpte kunder att överleva 1990-talets bankkris, tycker desa frågor är mycket intressanta.

Flera åtgärder har redan vidtagits, bland annat skärpta maxtak för belåning, och bankerna aviserar också skräpta amorteringskrav på nya lån. Det kan säkert ha effekt på bostadspriserna och begränsa extrem belåning, men det finns också en baksida med dessa åtgärder.

Inte minst slår det stenhårt mot ungdomars möjlighet att köpa sin första bostad, särskilt i storstadsområdena där en bostad till en familj lätt kan kosta 4-5 miljoner. Att spara ihop en halvmiljon till kontantinsatsen är närmast omöjligt och risken blir naturligtvis att man i stället lockas att ta snabblån eller personlån med mycket sämre villkor för att kunna finansiera kontantinsatsen. Amorteringskrav är också en sund tanke i sig, men om man lånar 4 miljoner och ska betala av dem på säg 40 år innebär det en amortering på drygt 8.000 kronor per månad - utöver räntekostnaderna. Inte många har råd med en sådan boendekostnad. Även här finns risken att man efterhand tvingas ta andra lån för att få råd med amorteringarna.

Många förespråkar också begränsning av ränteavdragen (exempelvis ledaren i Borås Tidning idag). Av denna diskussion kan man tro att det inte finns någon gräns för ränteavdrag idag. Men det gör det. För det första får man bara fullt ränteavdrag (30%) för räntekostnader upp till 100.000 kronor. Därefter får man reducerade avdrag till 21%. Man kan inte heller får större skattereduktion av ränteavdragen än vad man betalar i skatt. Så redan idag finns en kraftfull begränsning av ränteavdragen. Den dag räntorna stiger igen kommer dessa begränsningar att få betydligt större effekt än med dagens låga räntenivåer. Att försämra ränteavdragen skulle riskera att skapa en bostadskris i stället för att förebygga den.

I grunden menar jag att det enda vettiga är att bankerna tar sitt ansvar. Varje låntagare måste bedömas individuellt, efter vad som är rimligt med hänsyn till inkomsten och situationen i övrigt. Den som inte har råd att köpa ett hus ska inte lockas till orimlig skuldsättning för att bankerna vill tjäna pengar. Jag upplever tyvärr att bankerna och andra kreditinstitut blivit allt mer aggressiva när det gäller att försöka tjäna pengar på kreditgivning och det riskerar givetvis att försämra kreditprövningen. Jag tycker det är här bankerna borde börja. Och jag anser att politikerna ska avstå från fyrkantiga regler och lagstiftning.

Sedan bör varje bostadsköpare fundera ett varv till över hur mycket man är beredd att lägga på sitt boende och även räkna med att dagens låga bostadsräntor kan både tre och fyrdubblas på sikt. När jag arbetade med kreditgivning i slutet av 1980-talet låg låneräntorna runt 10-15%. Dagens räntenivåer på några få procentenheter kommer inte att vara för evigt!




Socialdemokraterna har lovat mer än de kan hålla

2014-10-13

I dag går återigen nye finansministern Magdalena Andersson (S) ut och säger att pengarna är slut och att det därför krävs skattehöjningar framöver.

Jag tycker Magdalena Andersson i stället borde sagt sanningen, nämligen att det saknas pengar till allt som S, V och MP lovat göra, och att man därför måste höja skatterna. Det var för övrigt exakt det vi varnade för innan valet.

Magdalena Andersson säger också att man troligen inte kommer att kunna nå överskottsmålet under mandatperioden. Det är en betydligt lägre ambiton än den Alliansregeringen hade. Men så utlovade vi inte heller en massa höjda bidrag och ersättningar utan täckning.

Alliansen lämnar över Europas mest välskötta statsfinanser och ett land som är ensamt om att ha kunnat minska statsskulden sedan 2006. Att den nya regeringen redan ätit av allt som finns på det dukade bordet är knappast Alliansens fel. Frågan är väl snarast vad S-MP-V ska leva av kommande fyra år, med tanke på att deras politik slår mot företagande och jobb och hotar samtidigt Sveriges konkurrenskraft mot andra länder. Den nya regeringens politik kommer därmed att försvaga statsfinanserna ytterligare. Då krävs nya skattehöjningar som skadar jobben ytterligare. Sverige riskerar att hamna i en ond cirkel.

Utvecklingen påminner alltför mycket om den politik socialistregeringen i Frankrike fört sedan valsegern. Man har kraftigt försvagat Frankrikes ekonomi sedan man tog över regeringsmakten. Så går det när man lovar mer än man kan hålla.




Svensk ekonomi står stark

2014-10-08

I dag fick Finansutskottet och Skatteutskottet en föredragning av nya finansministern Magdalena Andersson (S) och nya biståndsministern Isabella Lövin (MP) inför Internationella Valutafondens och Världsbankens årsmöten. Bland annat föredrog finansministern nedanstående bilder som bekräftar att svensk ekonomi står stark efter åtta år med Alliansregeringen.

Finansministern nämnde knappt Sverige alls under sin föredragning, trots de mycket starka siffrorna, utan talade mest om EU allmänt och om andra länder. Det blev nästan lite komiskt att hon inte kommenterade Sveriges staplar i diagrammen. Men på en direkt fråga från Alliansföreträdare sa hon i vart fall att hon inte oroade sig för statsskulden eftersom den minskat dramatiskt sedan 1990-talet och nu ligger på en låg nivå.



Vänstra bilden: Offentlig skuldsättning i EU-länderna, svarta stapeln i mitten är genomsnittet för EU. Sverige ligger bäst till. Högra bilden: Finanseillt sparande i EU-länderna. Alla utom Tyskland har underskott, men det svenska är ett av de lägsta och vi klarar gränsen på maximalt 3% underskott med god marginal.



Vänstra bilden: Arbetslösheten i EU. EU-snittet ligger 10-12%, och Sverige ligger en bra bit under denna nivå (pilen). Högra bilden: Tillväxten i Europa, där Sverige är ett av de bästa länderna (pilen).

Nu har vi ett startläge för svensk ekonomi när den nya svaga S-MP-regeringen tar vid. Utvecklingen framöver ska bli spännande att följa.




Det var alltså denna utveckling väljarna valde bort...

2014-09-22

Jag fick denna tänkvärda lista på mailen idag. En jämförelse mellan Alliansens näst sista år och den föregående s-regeringens näst sista år. En snabbkoll visar att siffrorna stämmer. Det var alltså denna positiva utveckling som väljarna röstade bort för en osäker framtid. Hur det kunde bli så är den viktiga frågan för moderaternas eftervalsanalys och något att fundera över för vår kommande partiledare.


Regering
2005: Socialdemokraterna i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet
2013: Alliansen: Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna

Konjuktur
2005: Högkonjunktur
2013: Lågkonjunktur

Genomsnittlig arbetslöshet
2005: 7,8 procent
2013: 8,0 procent (under långdragen lågkonjunktur och utan siffertrixande)
”Det är en så liten ökning att det inte går att säga att det är en faktisk skillnad”, enligt SCB:s utredare Peter Beijron.

Sveriges befolkning
2005: 9 047 752
2013: 9 644 864

Antal sysselsatta
2005: 4 347 600
2013: 4 704 700

Sysselsättningsgrad (20-64 år)
2005: 78,1%
2013: 79,8%

Ungdomsarbetslösheten (NEET) 2006: 9,3 procent
2013: 7,5 procent
NEET betyder ”Not in employment, education or training”, och beskriver andelen av alla ungdomar mellan 15-24 år som varken arbetar, studerar eller är lärlingar.

Resultat på nationella prov
2006: 84,4
2013: 89,6

Statsskulden
2005: 47 procent av BNP
2013: 36 procent av BNP

BNP
2005: 3 152,7 miljarder
2013: 3 604,0 miljarder

Svenska statens tillgångar
2005: 2 951 miljarder
2013: 3 902 miljarder

Investering i drift och underhåll av järnvägen
2005: 4,8 miljarder
2013: 9,2 miljarder

Antal företag
2005: 838 800
2013: 1 041 057

Skatteintäkter
2005: 1 358,8 miljarder
2013: 1 614,0 miljarder

Disponibel inkomst
2005: 161 800 kr
2013: 195 800 kr

Andel i vårdkö längre än 90 dagar
2006: 43 procent
2012: 10 procent

Nationell användning av förnybara energikällor
2005: 41 procent
2012: 51 procent

Sveriges utsläpp av koldioxid (CO2)
2005: 53 100 kiloton
2012: 45 608 kiloton

Alla siffror är inflationsjusterade.

Källor: SCB, Försäkringskassan, Ekonomifakta, SKL, Eurostat, Trafikverket, Skolverket och Riksgälden.




Fakta om utanförskapet

2014-08-23

Det finns all anledning att då och då återkomma till denna bild över det samlade utanförskapet sedan 1990. Överst i staplarna andel personer med försörjningsstöd, därunder arbetslösa i åtgärder, (lila), personer som är öppet arbetslösa (grön), personer med sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) och längst ned sjukskrivna. Nivåerna 2011, 2012 och 2013 är de lägsta sedan mätningarna började göras 1990. Trots att Sverige gått igenom två djupa globala kriser.






Inhemsk konsumtion håller uppe tillväxten

2014-07-31

I går kom nya siffror över tillväxten, som haltar betänkligt. Sverige och Europa är fortfarande kvar i lågkonjunktur. Svensk export är fortfarande ganska svag i spåren av fortsatt svag tillväxt i Europa och ovanpå detta syns ett ytterligare bortfall på grund av sanktionerna från EU mot Ryssland. Samtidigt ökar hushållens konsumtion vilket håller uppe tillväxten.

Det är knappast något tvivel om att skattesänkningar för löntagare och pensionärer och satsningar på lägre beskattning av tjänstesektorn, restaurang- och besöksnäringen har stor betydelse för den ekonomiska tillväxten i Sverige just nu.

Det finns därför all anledning att varna för vad som händer om en annan regering dels höjer skatterna på företagande, arbete, transporter och energi, dels avskaffar RUT-avdraget och höjer restaurangmomsen. Det kan snabbt dra ned den svenska tillväxten till knappt mätbara nivåer. Då blir det inga nya resurser till välfärden heller, och pensionerna kommer inte att öka. Och något ekonomiskt lättsinne där man, som oppositionen, utlovar stora satsningar på ersättningssystem och annat utan finansiering finns det verkligen inget utrymme för.

Det är detta valet handlar kommer att handla om!




Är statsfinanserna för starka - eller för svaga?

2014-07-28

I en artikel i Sydsvenskan häromdagen varnade tunga ekonomer för att Sveriges statsfinanser är "överdrivet sunda", inte minst i jämförelse med andra länder. Man efterlyser investeringar i stället för sparande.

Samtidigt kom Ekonomistyrningsverket, ESV, med en rapport i juni där man påpekar att det finns risk att inte nå överskottsmålet förrän 2018, och att det minskar utrymmet för utgiftsreformer i statens budget.

Båda dessa åsikter kommer säkert att användas i den kommande valrörelsen, beroende på vilka budskap olika politiker vill ha stöd för. Det enda vi vet är att med Alliansen vid makten och Anders Borg vid rodret som finansminister kommer regeringen att fortsätta balansgången mellan ekonomiskt ansvarstagande och viktiga framtidsinvesteringar. Det är det bästa för Sverige




Ny undersökning: Svenskarna är nöjda med välfärdstjänsterna

2014-07-16

I en unik "vitbok" från Sveriges Kommuner och Landsting framkommer att den absoluta merparten av svenskarna är nöjda med servicen från kommuner, landsting och regioner. Vitboken ”Ren fakta – om kommuner, landsting och regioner” bygger på en sammanställning av utvärderingar och brukarundersökningar som görs löpande inom verksamheterna i kommuner, landsting och regioner.

Här framgår bland annat att:
•De medicinska resultaten är bland de bästa i världen samtidigt som kostnaderna är relativt låga jämfört med andra utvecklade länder.
•Tillgången till vård är god, 8 av 10 anser att de har tillgång till den vård de behöver. Vårdgarantin följs i 9 fall av 10.
•Sverige har många sjuksköterskor per patient jämfört med andra länder, 11,1 på 1 000 patienter, att jämföra med OECD-snittet på 8,7.
•Sverige satsar näst mest resurser i OECD på äldreomsorgen.
•9 av 10 är nöjda med sin hemtjänst, 8 av 10 med sina särskilda boenden. 9 av 10 anhöriga är också nöjda med hemtjänst och särskilda boenden.
•9 av 10 föräldrar är nöjda med förskolan.
•7 av 10 föräldrar är nöjda med sina barns skola, 8 av 10 elever får den hjälp de behöver, 9 av 10 elever känner sig trygga i skolan, och trivs med sina lärare och sina kompisar.
•8 av 10 elever, och lika stor andel lärare, upplever att de har arbetsro.
•8 av 10 är nöjda med den senaste kollektivtrafikresan.

I sammanställningen framgår det också att det aldrig har satsats så mycket resurser på välfärden som i dag. Och skattepengarna går dit medborgarna vill – vården, skolan och omsorgen får 80 procent av skattemedlen. Dessutom är intresset för att jobba i välfärdsbranschen stort. Ungdomar tycker jobben verkar roliga och spännande, 6 av 10 kan tänka sig ett jobb i kommun, landsting eller region. Hälften kan tänka sig en karriär som lärare.

"Vi har alltför länge levt med myterna om tillståndet i den svenska välfärden, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. "Här kan vi tydligt visa att svensk välfärd är bland de bästa i världen; vi satsar mer resurser än någonsin, vi använder dem effektivt och har mycket nöjda medborgare."

Min personliga kommentar är dock att kvalitén varierar alldeles för mycket över landet, både när det gäller skola, äldreomsorg och sjukvård. I Västra Götaland tex har vi både sämre sjukvård och kollektivtrafik än i moderatstyrda Region Skåne och Stockholmsregionen, och skolorna i s-styrda Göteborg och Malmö ligger långt efter skolorna i moderatstyrda Stockholm. Så vem som styr en kommun eller ett landsting spelar roll. Mycket större roll än vad många väljare verkar inse.




Ännu en bild av hur Alliansens arbetslinje ökat skatteintäkterna

2014-06-19

Jag har fått flera reaktioner på mitt föregående blogginlägg. Fler är förvånade, med tanke på att det hela tiden påstås i media att kommunerna går på knäna och att skattesänkningarna slagit mot välfärden.

Denna figur är en bra illustration. De orange staplarna visar hur mycket kommunernas skatteintäkter utvecklats sedan 1991. Den blå linjen visar hur det totala skattetrycket samtidigt har sjunkit. Med andra ord - trots att skattetrycket sjunkit dramatiskt under Alliansens tid vid makten så har skatteintäkterna för kommunerna fortsatt att öka. Förklaringen är enkel - när skatterna sjunker blir det fler som startar företag och fler som jobbar. Och då ökar de samlade skatteintäkterna, trots att var och en betalar lite mindre.

Om väljarna är smarta i september ser de till att vi kan fortsätta på den inslagna vägen.






Alliansens arbetslinje ökar skatteintäkterna

2014-06-18

I dag finns en artikel i Aftonbladet där Konjunkturinstitutet anser att "skatterna måste höjas med 120 miljarder"kommande mandatperiod för att klara både välfärden och överskottsmålet.

Jag konstaterar att på åtta år under Alliansens regeringstid har kommunernas skatteintäkter ökat med hela 160 miljarder. Trots kraftiga statliga skattesänkningar och en djup global lågkonjunktur och finansiell kris. Hemligheten är minskat utanförskap med över 200.000 personer och ökad sysselsättning med över 250.000 personer. Arbetslinjen fungerar!

Att ordna fram 120 nya skattemiljarder under en mandatperiod under en starkare konjunktur ska nog inte vara något större problem om vi bara vårdar arbetslinjen. Då går det att öka skatteintäkterna utan att höja skattesatserna.

Men det lär däremot inte gå om vi väljer den rödgröna vägen med kraftiga skattehöjningar på företagande, arbete, transporter och energi. Då faller sysselsättningen och då minskar också de samlade skatteintäkterna - även om man höjer skattesatserna.

Det är detta som är valets viktigaste fråga.




Minskade kommunala resurser?

2014-06-17

Den politiska oppositionen påstår ofta att kommunerna fått minskade skatteintäkter. men det är en myt. Skatteintäkterna under Alliansens regeringstid har ökat mer än både inflationen och det särskilda kostnadsindexet som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) räknar fram för den kommunala verksamheten.



Under perioden 2006-2013 har inflationen varit 12%. Under samma period har SKL:s kommunkostnadsindex ökat med 18%. (Siffrorna har jag fått från Riksdagens utredningstjänst i samband med att man på mitt uppdrag utredde förändringen av Borås Stads skatteintäkter). Kommunernas samlade skatteintäkter har enligt figuren ovan ökat med hela 32% under smma tid! I år ökar skatteintäkterna med ytterligare 3%, vilket är betydligt mer än inflationen, och troligen även i år mer än SKL:s index även om det inte är fastställt ännu.

Om inte kommunernas skatteintäkter räcker till verksamheterna beror det knappast på brist på resurser utan på dåliga kommunala prioriteringar. Det spelar roll vilka kommunpolitiker man väljer.




Vad en fd ledande socialdemokrat egentligen trycker om Sverige

2014-06-10

Häromdagen fanns denna tankeväckande krönika i Aftonbladet. Där framgår att den tidigare tunge socialdemokratiske företrädare, fd ministrern och ekonomisk-politiske talespersonen Sven-Erik Österberg numera anser sig vara tvungen att bedöma Sveriges utveckling "sakligt", Och då instämmer han plötsligt i den kör som hyllar Sveriges utveckling under Alliansen. Ett utdrag ur artikeln:

"Den amerikanske ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman skrev 20 april i New York Times att svensk ekonomi går mot stagnation. Socialdemokraten och arbetar­ledaren Sven-Erik Österberg protesterade i ett svar som publicerades både i den amerikanska tidningen och Svenska Dagbladet.

Österberg skrev:
* Det råder stor enighet om att svensk tillväxt varit relativt stark jämfört med andra länder.
* Den svenska ekonomin är på väg att stärkas betydligt.
* Antalet sysselsatta har ökat sedan 2010.
* Att arbetslösheten har legat kvar på samma höga nivå beror på att antalet personer i arbetskraften ökat ännu mer. Att få ner arbetslösheten ligger högt upp på den politiska dagordningen.
* Svensk ekonomi är bland de starkaste i Europa.

Det där låter ju inte som ord från en socialdemokratisk ledare valåret 2014. ­Österberg låter tvärtom som om han talar för regeringen.

Han är nämligen inte ­arbetarledare längre. Sven-­Erik Österberg är numera ­vice ordförande i riksbanks­fullmäktige och lands­hövding i Norrbotten.

Jag ringde honom för att prata om hur man skiftar perspektiv beroende på ­vilket jobb man har.

-Rollen i Riksbanken är att sakligt följa ekonomin.

Han betonade ordet sakligt."


Annat lät det som bekant när han stod i riksdagens talarstol. Då var han en trogen megafon för den svartmålning av Sverige som oppositionen ägnat sig åt under åtta år. Fast då var han ju förståss inte, med sina egna ord, objektiv och saklig...




Borås har fått mycket starkare ekonomi under Alliansregeringen

2014-05-02

I dag har vi denna debattartikel i Borås Tidning. I nästa blogginlägg följer en närmare redovisning av den utredning från Riksdagens Utredningstjänst som vi åberopar.


Borås har fått mer pengar till välfärd under Alliansregeringen

Alliansregeringens politik stärker ekonomin i Borås stad.

Nationalekonomi är ett komplext ämne. Det gör att i den allmänna debatten frodas missuppfattningar, eller medvetna vantolkningar, av siffrorna. En sådan missuppfattning är att alliansregeringens skattesänkningar för vanliga löntagare har gjort att resurserna till välfärden har minskat, och att regeringens statsbidrag till kommunerna har urholkats. Inget kunde vara mer fel. Vi har med hjälp av Riksdagens utredningstjänst låtit räkna på hur utvecklingen varit för Borås sedan 2006.

Resultatet är tydligt. Aldrig tidigare har kommunerna tillförts så mycket statsbidrag. Trots detta hävdar exempelvis Lena Palmén, socialdemokratiskt kommunalråd i Borås, vid upprepade tillfällen att Borås stad förlorat cirka 100 miljoner kronor bara i år i statsbidrag. Hur Lena Palmén (S) räknar är för oss en gåta.

Sedan 2006 har skatteintäkterna till Borås stad ökat med cirka 750 miljoner kronor, från 3,26 miljarder 2006 till drygt 4 miljarder 2013. Statsbidrag från regeringen får kommunen årligen, både riktade och generella, vilka sammantaget för år 2013 uppgår till 1,3 miljarder kronor. 2006 uppgick statsbidragen till 975 miljoner kronor. Den nominella ökningen uppgår då till 325 miljoner kronor under alliansens tid vid regeringsmakten.

Men hur är det då med ökningen i reella tal? Har inte inflationen ätit upp dessa ökningar, och gjort att kommunerna i reella tal får mindre köpkraft än tidigare för pengarna? Det hävdar ju många ledande socialdemokrater.

Sanningen är den motsatta. Genom att räkna upp statsbidragen med prisökningarna i den kommunala verksamheten (enligt Sveriges Kommuner och Landstings kostnadsindex) kan man konstatera att om statsbidragen bara hade utvecklats efter kostnadsökningarna hade de uppgått till cirka 1154 miljoner kronor. I dagsläget uppgår de till 1300 miljoner kronor. Det betyder att statsbidragen till Borås stad ökat med 146 miljoner kronor mer än kommunernas kostnadsökningar. Beräknat utifrån inflationen, Konsumentprisindex, blir tillskottet för Borås än större.

Siffrorna talar titt tydliga språk. Genom alliansregeringens politik har kommunerna fått betydligt mer pengar, inte bara nominellt utan även när man tar hänsyn till inflationen. Detta samtidigt som de kommunala skatteintäkterna alltså också har ökat.

Men Borås stad har fått ännu större tillskott tack vare alliansen. Genom den förda politiken för minskade sjukskrivningar och fler i arbete har kommunerna fått återbetalningar från AFA, som hanterar sjukförsäkringarna för de anställda i kommunerna. Då inbetalningarna för åren 2005–08 var större än utbetalningarna fick kommunerna tillbaka pengar. För Borås stads del uppgår återbetalningarna till 184 miljoner för åren 2012–13. Det är väldigt mycket pengar.

I nationalekonomin och politiken hänger allt ihop. Genom det underlag vi fått fram från Riksdagens utrednings-tjänst har vi tydligt visat att alliansens politik ökat inte bara skatteintäkterna, utan även statsbidragen i reella tal. Det trots att skattetrycket sjunkit från 48,3 till 44,4 som andel av BNP. Alliansens arbetslinje tillsammans med goda villkor för företagande har ökat resurserna till välfärden samtidigt som vanliga löntagare får behålla mer av sina inkomster. Detta verkar Socialdemokraterna och deras stödpartier inte förstå.

Jan Ericson (M), riksdagsledamot
Annette Carlson (M), kommunalråd
Morgan Hjalmarsson (FP), kommunalråd
Kerstin Hermansson (C), gruppledare
Falco Güldenpfennig (KD), gruppledare





Kommunala porioriteringar - fler nya arenor eller omsorg och skola?

2014-03-24

I spåren av den katastrofala ekonomiska situationen för Friends Arena som inte minst håller på att knäcka Svenska Fotbollförbundets ekonomi, har diskussionen kommit igång igen om hur det ser ut på andra håll i landet.

Redan 2010 gjorde Timbro en rapport där man varnade för att kommunerna drog på sig allt större driftskostnader för nya arenor, och att man baserade byggena på rena glädjekalkyler. Och i december förra året presenterades en rapport som visade att det investeras 8 miljarder kronor per år bara i nya fotbollsarenor. Bara de senaste åren har det byggts över 30 större multiarenor runt om i landet.

Häromdagen berättade Dagens Industri att kommunernas kostnader för idrotts- och fritidsanläggningar skenar. På tio år har kostnaderna ökat med 74 procent (!) i löpande priser och uppgick 2012 till 9,7 miljarder kronor. Under 2001 var nettokostnaden per kommuninvånare 521 kronor. 2012 uppgick den till 857 kronor. Och då talar vi alltså om den löpande kostnaden för drift, underhåll och avskrivningar.

När man talar med kommunpolitiker om välfärdens kvalité får man ofta svaret att pengarna inte räcker. Socialdemokratiska politiker lägger gärna till att "staten måste tillföra mer pengar". Detta säger alltså kommunpolitikerna samtidigt som de prioriterar investering och drift av allt dyrare och större arenor i stället för att använda pengarna till välfärden.

Min egen hårda dom är att många komunpolitiker - tyvärr ofta oavsett politisk färg - inte alltid klarar av att prioritera vad som är viktigast i den kommunala verksamheten. Längtan efter att bygga skrytbyggen som placerar kommunen på kartan går ofta över partigränserna, men är lika olycklig för det.

De flesta kommuner har mer pengar än någonsin att disponera och resurserna räcker naturligtvis till en bra skola och äldreomsorg om man bara prioriterar rätt. Jag hoppas detta blir en stor och viktig valfråga i höstens kommunval runt om i landet.




Svar på tal om Sveriges statsfinanser

2014-02-28

Från Borås Tidning i torsdags.







Allt fler invänder mot myten om välfärdens krympande resurser

2014-02-23

Oppositionens påståenden om att välfärden "raserats" under Alliansen börjar få mothugg av allt fler. I senaste numret av tidningen Dagens Samhälle fanns denna illustration av hur resurserna till välfärden ökat och nu är högre än någonsin.

Faktum är att välfärden fått kraftigt ökade resurser under Alliansen, både när man räknar i faktiska summor, i för hållande till inflationen och i förhållande till befolkningsutvecklingen. Detta framgår även av figuren nedanför från myndigheten Ekonomi- styrningsverket. Där framgår hur kommunernas skatteintäkter har ökat sedan 2006. Ökningen är större än inflationen och större än befolkningsökningen. Figurerna nedanför visar hur de sammanlagda resurserna till vård, skola och omsorg ökat från 2000 fram till 2012, (siffror för 2013 är inte klara ännu), samt hur skattetryck respektive de sammanlagda skatteintäkterna (stat, kommuner och landsting) utvecklats från 2006 fram till 2014. Skatteintäkterna har ökat, samtidigt som skattetrycket minskat!

Slutsatserna är självklara. Eftersom resurserna och skatteintäkterna har ökat under Alliansens regeringstid borde också välfärden ha blivit bättre. I den mån den inte blivit det beror det rimligen på att de resurser som finns inte används på bästa sätt av de lokala politikerna eller ansvariga tjänstemännen. Lösningen är då knappast att bara tillföra ännu mer resurser.








Naturligt att anpassa ekonomisk politik efter konjunkturläget

2014-02-19

De senaste dagarna har media fyllts av kommentarer kring beskedet från finansminister Borg och statsminister Reinfeldt att det nu börjar bli dags att svänga över den ekonomiska politiken från krispolitik till ett mer normalt läge med överskott. Jag tycker det är ett fullt naturligt och ärligt besked till svenska folket.

När Alliansen tillträdde 2006 var Sverige inne i en högkonjunktur. Åren 2007 och 2008 förde Sverige en försiktig ekonomisk politik, där Anders Borg myntade då uttrycket att "samla i ladorna" inför kommande kriser. Detta blev möjligt tack vare goda överskott i statens budget. Högkonjunkturen fortsatte fram till sommaren 2008 då finanskrisen slog till med hård kraft. 2010 vände det upp lite igen, för att sedan åter falla tillbaka i den europeiska skuldkrisen. Under dessa krisår, 2009-2013 har den ekonomiska politiken byggt på att stimulera ekonomin och då inte minst hushållen, för att Sverige skulle stå emot krisen bättre och motverka onödigt stor uppgång av arbetslösheten. Det har medför några år med begränsade underskott i statens budget.

När budgeten för 2014 gjordes baserades den på konjunkturläget sommaren 2013 och de prognoser som då gjordes för 2014. Förväntningarna var fortsatt lågkonjunktur och besvärlig arbetsmarknad, och därför föreslogs i stadsbudgeten i höstas bland annat skattesänkningar 2014 för att öka aktiviteten i ekonomin. Budgeten antogs i december 2013 (bortsett från den höjda brytpunkten som ju som bekant stoppades av oppositionen på ett misstänkt grundlagsvidrigt sätt). Budgeten för 2014 medför också ett underskott vilket är naturligt i en lågkonjunktur.

Efter årsskiftet har prognoserna för världsekonomin och inte minst EU-ländernas ekonomi stärkts efterhand. 2014 blir fortfarande ett svagt år, men de flesta prognoser tyder på att 2015 kan bjuda på en betydligt starkare konjunktur med bättre tillväxt och sjunkande arbetslöshet i Europa och då även i Sverige. I det läget måste regeringen redan nu börja planera för en ansvarsfull statsbudget för 2015. Det är därför Reinfeldt och Borg nu är tydliga med att statsfinanserna ska tillbaka till balans och överskott och att det arbetet inleds 2015. Det är dags att återigen börja samla i ladorna inför nästa lägkonjunktur. För den kommer, förr eller senare, och då ska Sverige vara lika väl rustat som vi var hösten 2008 när finanskrisen slog till.

Beskeden från Reinfeldt och Borg innebär vad jag kan utläsa inte något absolut stopp för sänkta skatter på arbete eller pensioner, men skattesänkningar måste i så fall finansieras genom besparingar på annat eller genom ökade skatteintäkter. Detta kan givetvis åstadkommas både genom höjda skatter på andra områden, eller ännu hellre genom att fler kommer i arbete och därmed betalar mer i skatt. Det sista alternativet känns naturligtvis mest tilltalande. Dessutom tror jag fortfarande det finns möjlighet att göra en del besparingar och effektiviseringar på en del myndigheter och kanske även departement, liksom att ifrågasätta en del myndigheter och andra utgiftsposter i sin helhet. Detta bör en ansvarsfullt regering ständigt ha i åtanke.

I den moderata riksdagsgruppen har vi vetat ett tag att vi närmar oss dagen då krispolitiken går över mer i normalläge. Eftersom vi närmar oss en valrörelse känns det ärligt gentemot väljarna att tydligt säga att det inte finns obegränsat med pengar till vallöften för de kommande åren. Jag är därför inte överraskad över helgens besked från Reinfeldt och Borg.




Urstarka svenska statsfinanser

2014-01-19

Bruttoskulden i Sverige har minskat sedan 2006. Flera av EU:s medlemsländer kämpar med växande skulder som överstiger 100 procent. Den svenska bruttoskulden beräknas vara cirka 42 procent av BNP för 2014, vilket är bland de lägsta inom EU:



Sverige är nu det enda land inom EU vars bruttoskuld beräknas minska mellan 2006-2014:






Ökande skatteintäkter trots sänkt skatt

2013-09-30

Jag har i olika sammanhang påpekat att trots Alliansens skattesänkningar så har skatteintäkterna ökat till både stat, kommuner och landsting under Alliansens regeringstid.

Ser vi till kommuners och landstingstingens skatteintäkter var de 454 miljarder 2006 för att preliminärt vara 561 miljarder 2012. En ökning med 107 miljarder kronor eller nästan 25 %! Den statliga inkomstskatten var 41 miljarder 2006 och 45 miljarder 2012. Det kommer alltså in mer skatt trots att färre betalar statlig inkomstskatt. Och mellan 2006 och 2012 ökade statens momsintäkter med 68 miljarder trots att vi bland annat sänkt restaurangmomsen. Om man tittar på offentliga sektorns totala skatteintäkter har dessa ökat med hela 150 miljarder sedan 2006, från 1413 till 1563 miljarder kronor.

De samlade resurserna till välfärden totalt i hela landet har ökat med drygt 100 miljarder kronor sedan 2006. Om man räknar om det med hänsyn till inflationen, vilket är rimligt, innebär det att resurserna ökat med 60 miljarder kronor eller 11% sedan 2006. En del av dessa 60 miljarder består av ökade skatteintäkter (kommunalskatt och landstingsskatt) för att fler jobbar. Resten är riktade satsningar och ökade bidrag från staten till kommunerna.

Sedan 2006 har Alliansregeringen gjort satsningar på 30 miljarder kronor som gått till välfärdens kärna. Det handlar dels om mer pengar till kommuner och landsting, men också om satsningar på rättsväsendet och högre utbildning som är statliga uppgifter, samt på ökade bidrag till kommunerna. När Socialdemokraterna hävdar att "Alliansen bara sänker skatterna" har de fel. Av de samlade reformerna sedan det senaste valet 2010 har 58% gått till ökade utgifter och satsningar och 42% har gått till skattesänkningar.

Slutsatsen är att trots sänkta skatter så ökar skatteintäkterna till både stat, kommuner och landsting. Det beror på att så många fler kommit i arbete och att sysselsättningsgraden i Sverige är högre nu än den var 2006. Skattesatserna har sänkts, men fler betalar skatt. Välfärden får därmed ökade resurser tack vare Alliansens jobbpolitik.




Förändrad skatteutjämning ger 54 nya miljoner till Sjuhärad

2013-09-18

I samband med budgetpresentationen i Borås berättade jag om regeringens förslag till ny skatteutjämning mellan Sveriges kommuner. Bakgrunden är att storstäderna tidigare gynnats otillbörligt på landsortskommunernas bekostnad. Tidigare utredningsförslag om förändringar har inneburit alltför stora försämringar för storstäderna, bland annat Borås, och därför har regeringen nu tagit fram ett nytt förslag där man mildrar effekterna genom att tillföra systemet en dryg extra miljard.

I det förslag som nu presenterats vinner Bollebygds kommun ca 16 miljoner, Mark +36 miljoner, Svenljunga + 19 miljoner, Tranemo +11 miljoner och Ulricehamn +8 miljoner. Totalt tjänar alltså dessa kommuner ca 90 miljoner kronor per år på förändringen. Borås tappar däremot ca 36 miljoner på några års sikt, men det är också pengar man redan räknat bort i sin budget. Borås kommunpolitiker medgav idag att man tidigare blivit överkompenserade i systemet och att det är rimligt med denna förändring.

För Sjuhäradskommunernas del innebär alltså förändringarna ett nettotillskott på 54 miljoner per år! Det om något kommer att ha betydelse för att kommunerna ska kunna satsa mer på skola och äldreomsorg.




Nytt skatteutjämningssystem har både vinnare och förlorare

2012-12-19

I dag presenterade regeringen ett nytt förslag till skatteutjämningssystem. Som alltid innebär förändringar att vissa kommuner tjänar och vissa förlorar. För att lindra effekten för de kommuner som skulle förlora skjuter regeringen till en extra miljard till systemet.

För Sjuhärad skulle effekterna överlag bli positiva. Räknat per invånare skulle Svenljunga tjäna mest, 1.899 kronor, vilket betyder runt 18 miljoner kronor. Bollebygd går plus 1.890 kronor, Mark 1.046 kronor, Tranemo 993 kronor och Ulricehamn 362 kronor per invånare. Borås är däremot förlorare och tappar 344 kronor per invånare. Även Västra Götalandsregionen tappar, med 324 kronor per invånare. Totalt innebär det att alla invånare i Sjuhärad tjänar på den sammanlagda förändringen, med undantag för invånarna i Borås som får en viss försämring.

Nu kommer förslaget att skickas ut på remiss fram till den 22 mars 2013. Det är väl ingen vild gissning att det kommer att bli både ris och ros från svenska kommuner, beroende på hur förändringarna slår, och att vissa kommer att uppfatta förändringarna som rättvisa, medan andra upplever dem som orättvisa. Det nya systemet planeras träda i kraft 1 januari 2014.




Finansdebatt: Alliansen satsar framåt men har reserver vid behov

2012-11-21

Sverige har en stark position. Ekonomin har visat god motståndskraft jämfört med många andra EU-länders. Skuldnivån för de svenska offentliga finanserna har minskat under krisen medan den har skenat på många andra håll. Oberoende internationella expertorgan som IMF och OECD lyfter fram Sverige som ett föredöme. När andra länder står inför nedskärningar har Sverige möjlighet att investera.

Krisen är nu inne på sitt femte år. Under hösten har vi sett tunga varselbesked på många håll i landet. Sverige är en öppen och exportorienterad ekonomi. När omvärlden drabbas av sämre konjunktur påverkas Sverige genom att efterfrågan på svenska produkter och tjänster minskar. När konjunkturen nu går in i ett svagare läge är det av central vikt att vi använder Sveriges starka position för att stärka ekonomin. Utvecklingen med en försvagning av konjunkturen under året är i stort i linje med den prognos som regeringen presenterade i budgetpropositionen. De nedåtrisker för en ytterligare försvagning som regeringen och finansministern pekade på i höstas verkar tyvärr besannas.

Alliansen valde att lägga en budget för 2013 som dämpar krisens effekter, stärker förutsättningarna för en gradvis återhämtning och för nya jobbskapande investeringar, och som motverkar att arbetslösheten biter sig fast. Och det finns samtidigt reserver för att motverka en eventuell ytterligare konjunkturförsvagning. De viktigaste satsningarna är dessa (repris av blogginlägg tidigare i höstas):

Infrastruktur:
De totala anslagen för nyproduktion, drift och underhåll ökar med ca 100 miljarder fram till 2025. År 2016 satsar Sverige 50 miljarder per år på infrastruktur, jämfört med 30 miljarder per år 2006.

Forskning och innovationer:
Under perioden 2013-2015 satsas 11,5 miljarder på universitet, högskolor, forskningsråd, forskningsanläggningar och Life Science.

Investering och företagande:
Bolagsskatten sänks från 26,3% till 22%, och Sverige kommer då att ligga i det nedre spannet jämfört med andra länder. Detta gör att intresset att skatteplanera ut vinster från landet kommer att minska. Samtidigt stoppas vissa former av aggressiv skatteplanering i internationella koncerner, detta finansierar drygt hälften av den sänkta bolagsskatten som kostar 16 miljarder. 800 miljoner satsas på ett investeraravdrag för privatpersoner för att öka tillgången på riskkapital.

Utbildning och insatser mot ungdomsarbetslösheten:
8,1 miljarder satsas på bland annat fler platser i arbetsmarknadsprogram, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningar, kvalitetsförstärkningar inom gymnasiets yrkesprogram och satsningar på lärlingsprogram i gymnasiet. Det blir också 18.000 nya platser redan 2013 inom yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskolan, universtitet och högskolor samt folkhögskolor.

Integrationssatsningar:
3,9 miljarder satsas på praktiskt basår och praktikplatser för nyanlända. 1,3 miljarder avsätts under 2013-2016 för att stödja kommunerna när det gäller att ta hand om nyanlända. 200 miljoner satsas på 15 utvalda stadsdelar i storstadsområdena, bland annat Hässleholmen i Borås, för att minska utanförskapet.

Sänkt skatt för pensionärer:
1,15 miljarder satsas på det fjärde steget av skattesänkningar för pensionärerna. En genomsnittlig pensionär har nästa år cirka 600 kronor lägre skatt per månad jämfört med 2006. En garantipensionär har i princip fått en extra månadspension om året sedan 2006.

Övriga välfärdssatsningar:
Grundnivån i föräldrapenningen höjs, liksom bostadsbidraget för ogifta pensionärer och barntillägget för studerande. Dessutom satsas 1,5 miljarder på rättsväsendet.

Energi och miljö:
Stödet ökar för biogas och solceller. Dessutom avsätts ca 80-100 miljoner per år för fler naturreservat,biotopskyddade områden och naturvårdsavtal med privata markägare. Delar av satsningarna på forskning går samtidigt till områden som rör energi, miljö och avfallshantering.




Sjukförsäkringsreformen ger stora återbetalningar till kommunerna

2012-11-06

Det är ingen hemlighet att sjukförsäkringsreformen har haft stor betydelse för att hjälpa många tidigare sjukskrivna tillbaka till arbetet och samtidigt har reformen minskat sjukskrivningstiderna. Men reformen har också haft stor betydelse för de svenska statsfinanserna. Från att tidigare ha varit ett land med extremt höga sjuktal ligger Sverige nu alltså mer i nivå med andra nordeuropeiska länder. Detta medför naturligtvis också stora besparingar för statskassan och bidrar till Sveriges starka ekonomi trots de bistra tiderna.

Men det finns även andra som tjänar ekonomiskt på att sjuktalen minskar. Även i de kollektivavtalade kompletterande sjukförsäkringarna är antalet sjukskrivna lägre än prognoserna, vilket gjort att man i år gör en mycket stor återbetalning av pengar. Det är bland annat arbetsmarknadsparternas försäkringsbolag AFA som betalar tillbaka för mycket inbetalda försäkringspremier för både privatanställda och offentliganställda. De privata företagen får dela på 5,6 miljarder och kommuner och landsting får tillsammans 11,7 miljarder i engångsåterbetalning, vilket har börjat uppmärksammas i media. Återbetalningarna gör att många kommuner som tidigare befarade underskott i år får ett kraftigt överskott, vilket kommer väl till pass i bistra ekonomiska tider.

Samtidigt inför ju regeringen en möjlighet till kommunal resultatutjämningsfond (vilket jag berättat om tidigare). I många kommuner, bland annat min hemkommun Mark, väljer man därför att lägga årets oväntade överskott i en resultatutjämningsfond som sedan kan användas vid behov om det blir sämre tider. De inbesparade sjukförsäkringskostnaderna kan på detta sätt användas för att trygga framtidens välfärd för kommuninvånarna.




Regeringsförslag om resultatutjämningsfonder för kommunerna

2012-10-01

Under flera år har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde får möjlighet att spara överskott från goda år för att hantera underskott andra år. Bland annat motionerade jag om detta 2009 och 2010, och jag har också diskuterat frågan tidigare på bloggen.

Bakgrunden är att finanskrisen och den senaste lågkonjunkturen har medfört att många kommuner, trots en i grunden god och stabil ekonomi, tvingats till snabba besparingar på grund av tillfälligt minskade skatteintäkter. Detta har drabbat viktiga verksamheter som tvingats dra ned. När sedan tiderna blivit bättre har man tvingats bygga upp dessa verksmheter igen. Detta har aktualiserat kommunernas önskemål om att kunna använda överskott under goda år för att täcka underskott när tiderna blir sämre. Under min tid som kommunpolitiker fann jag dagens system mycket märkligt där varje enskilt år måste gå ihop ekonomiskt, oavsett vad som händer i omvärlden och oavset hur stora överskott man haft åren dessförinnan. Jag menade att Sverige behövde en mer långsiktig syn på kommunernas ekonomiska stabilitet.

I mina motioner föreslog jag därför att man skulle pröva möjligheten att låta varje kommun avsätta en del av ett års överskott till en resultatutjämningsfond som fritt kan användas kommande år. Möjligheten till avsättning skulle kunna begränsas till en viss andel av ett visst års överskott. Det skulle påminna om den möjlighet som finns för företag att i deklarationen skjuta upp beskattningen av en del av vinsten till kommande år.

Lösningen med en resultatutjämningsfond knuten till varje enskild kommun skulle göra hanteringen enkel och obyråkratisk och öka kommunpolitikernas möjlighet till långsiktig ekonomisk planering och att erbjuda en stabil och mindre konjunkturkänslig välfärd till invånarna.

Regeringen har nu överlämnat ett förslag till riksdagen med just denna innebörd, och där det även blir möjligt att tillämpa reglerna retroaktivt så att de omfattar överskott ända sedan år 2010. Så här skriver regeringen om den nya möjligheten i sitt pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."


Jag är mycket nöjd med denna proposition. Det är något kommunpolitikerna sett fram emot, och som kan skapa ett minskat behov av ogenomtänkta kortsiktiga besparingar enstaka år. Jag kan dessutom konstatera att förslaget är nästan identiskt formulerat med mina egna motionsförslag, så jag var uppenbarligen inte helt fel ute.




Prognoser är alltid osäkra - men verkligheten talar sitt tydliga språk

2012-09-26

Socialdemokraterna försöker angripa Alliansen för bristande ekonomiskt ansvarstagande. Det blir närmast ett löjeväckande angrepp på finansminister Anders Borg som fått rader av erkännanden och beröm för Alliansens ansvarsfulla politik - och som ständigt kritiserats av Socialdemokraterna och den övriga oppositionen under sex års tid för att vara för snåla, att åtgärder kommit för sent och varit för försiktiga. "För lite och för sent" har varit oppositionens mantra. Och nu när Sverige har starkast ekonomi i Europa och har råd att satsa - då bekylls vi av samma opposition för att inte ta ekonomiskt ansvar.

Driver de inte populismen lite väl långt just nu?

Mycket har handlat om tillförlitligheten i finansdepartementets prognoser. Dessa görs för övrigt inte av politiker utan av opolitiska tjänstemän på departementet. Finansministern och regeringen kan inte beställa tillrättalagda "glädjeprognoser", det fungerar inte så. När regeringen lade fram sin budget möttes den inte av någon misstro från finansmarknaderna. Vare sig räntor, valutakurser eller börskurser påverkades, vare sig i Sverige eller utomlands. Det betyder att marknaden inte såg de tveksamheter i budgeten som Socialdemokraterna påstår sig se. Hade finansmarknaderna uppfattat budgeten som oansvarig hade den svenska kronan försvagats och räntorna gått upp. Det hände inte.

Jag har också tittat lite på det här med prognoser. Konjunkturinstitutet jämför och rangordnar de viktigaste prognosmakarnas prognoser, och faktum är att finansdepartementet brukar göra ganska bra prognoser. Historiskt ligger Finansdepartementet på genomsnittet av de olika prognosmakarna när det gäller tillförlitlighet, men de senaste åren har man legat bland de allra bästa. Oppositionens sågning av Finansdepartementets senaste prognoser har alltså inget stöd i historiska fakta.

Men prognoser är samtidigt ändå just prognoser och är alltid osäkra. Det viktiga är att också se verkligheten i svensk ekonomi, att beakta statsskuldens utveckling, näringslivets motståndkraft mot kriser och den underliggande politikens långsiktiga betydelse.

Samtidigt som Alliansen presenterade sin sjunde raka höstbudget är krisen i Europa inne på sitt femte år och återhämtningen väntas ta tid. Andra länder har behövt göra tuffa nedskärningar som slagit hårt mot jobb och välfärd för att återställa omvärldens förtroende. Strejker, demonstrationer och upplopp riktade mot regeringarna skakar flera länder i Sydeuropa. Så ser det inte ut i Sverige. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik har Alliansen kunnat möta krisens effekter och fortsätta att stärka tillväxtförutsättningarna för fler jobb i växande företag. Svensk ekonomi har visat motståndskraft och omvärlden har ett starkt förtroende för finanspolitiken.

Sveriges starka position ska värnas och stärkas ytterligare. Tyngdpunkten i budgetpropositionen ligger därför på att varaktigt stärka Sveriges tillväxtmöjligheter och motverka att arbetslös­heten biter sig fast. Satsningar på ­infrastruktur, där järnvägsinvesteringar står i fokus, underlättar för ­industrin och arbetspendlare. Satsningar på forskning och utveckling värnar Sveriges position som ledande forskningsnation med kunskaps­intensiva företag. Investeringsklimatet förbättras genom att bolagsskatten sänks till en internationellt konkurrenskraftig nivå och ett investerar­avdrag införs för att stärka riskkapitalförsörjningen. Genom att investera för framtiden lägger regeringen en grund för fler jobb i växande företag.

I ett försök att plocka politiska ­poänger avvisar oppositionen framtidsinvesteringarna. Från att alltid tidigare ha hävdat att vi gör för lite och för sent väljer den nu att vända ryggen åt jobb och tillväxt och påstår att Sverige inte har råd med satsningarna. Detta partitaktiska försök att framstå som ansvarsfulla bygger på en vantolkning av överskottsmålet. Att ekonomins förändringar mellan hög- och lågkonjunkturer påverkar offentliga ­finanser är ofrånkomligt, och därtill önskvärt eftersom ­finanspolitiken ­bidrar till att stabilisera konjunktursvängningarna genom att gasa i uppförsbacke och bromsa i nedförsbacke. Överskottsmålet kompletterar detta med målet att de offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott på 1 procent över en konjunkturcykel. Målet avser dock ett genomsnitt över hela konjunkturcykeln: när resurs­utnyttjandet är högt bör överskottet i offentliga finanser vara över mål­nivån och när resursutnyttjandet är lågt bör det vara under målnivån. Oppositionens kritik mot bristande uppfyllelse av överskottsmålet är orimlig, man missar helheten. Det är nu i en utdragen lågkonjunktur som Sverige kan dra nytta av de politiska reformerna och det ekonomiska ansvarstagandet under Allliansen, och investera när andra måste spara.

Sverige har bland Europas starkaste offentliga finanser. I år väntas EU-­länderna i genomsnitt ha underskott i offentliga finanser på 3,6 procent av BNP, och en skuldnivå på 86 procent, medan Sverige väntas ha ett underskott på 0,3 procent och en skuldnivå på 38 procent. Både EU-kommissionen och OECD gör bedömningen att Sverige i dag är ett av de länder i Europa som har den starkaste långsiktiga hållbarheten för offentliga finanser. Reformutrymmet på 23 miljarder är väl avvägt för att dämpa krisens effekter utan att under­minera ekonomin. Även med tydligt lägre tillväxt än väntat 2013 och 2014 skulle inte överskottsmålet äventyras. Alliansens investeringsbudget tillför energi till ekonomin och stärker de långsiktiga förutsättningarna för jobb, tillväxt och välfärd. Skulle krisen fördjupas finns ytterligare reserver att ta av.




Borås och Sjuhärad stora vinnare i årets budgetproposition

2012-09-20

Vi höll dagens budgetpresentation på Högskolan i Borås, vilket var en mycket lämplig plats med tanke på att Högskolan kom särskilt väl ut när det gäller regeringens satsningar på utbildning. I budgeten får man dels 15,3 miljoner till fler utbildningsplatser generellt, dels extra pengar för att man håller hög kvalitet på sin utbildning i psykologi och dessutom extra pengar till fler platser på utbildningen för högskoleingenjörer. Dessutom får man en miljon extra för konstnärlig forskning, främst inom det textila området, på grund av hög kvalitet i forskningen. Redan tidigare har vi ju fått bekräftelse på att lärarutbildningarna i Borås håller mycket hög kvalitet, när man fick ta över platser från andra högskolor och universitet som inte höll måttet. Före presskonferensen uttryckte rektor Björn Brorström sin uppskattning för satsningarna, och vi fick ta del av ett rykande färskt pressmeddelande där Högskolan belåtet konstaterar det erkännande man fått för sin höga kvalitet inom flera områden.

Tidigare har vi ju sett hur Borås och Sjuhärad stått som vinnare när det gäller fördelning av pengar till infrastrukturen. Beslut har tagits om Rv 40 från Rångedala till Ulricehamn, avtalet om förskottering och tidigareläggning av förbifarten för Rv 27 har godkänts av regeringen och så senast kom beskedet om den stora satsningen på järnvägen mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats.

Vid dagens presskonferens påpekade vi också att Borås kommun är med och delar på de 200 miljoner som särskilt avsätts för utanförskapsområden i storstäderna. Det är Hässleholmen i Borås som får del av dessa pengar, och förhoppningsvis kan det bidra till en positiv utveckling.

Alla Alliansens satsningar i budgeten är givetvis av stor betydelse även för Sjuhärad, men sammantaget kan man konstatera att Borås och Sjuhärad fått mycket god utdelning av riktade pengar i årets budget, särskilt inom de prioriterade områdena utbildning, forskning och infrastruktur. Och det var ju lite kul att Borås också särskilt omnämndes i statsministerns regeringsförklaring.

Det är många politiker och andra, både på lokal nivå och på riksnivå, som har bidragit till detta goda resultat, ingen nämnd och ingen glömd. Själv har jag som ledamot i Utbildningsutskottet självklart främst engagerat mig i frågor rörande Högskolan i Borås och så mitt eget ansvarsområde inom den moderata riksdagsgruppen, vuxenutbildning. Dessutom har jag försökt påverka efter bästa förmåga när det gäller Rv40 och järnvägssatsningen. Jag kan inte annat än vara nöjd idag, väldigt mycket har gått i den riktning jag verkat för.




Huvuddragen i budgetpropositionen

2012-09-20

Infrastruktur:
De totala anslagen för nyproduktion, drift och underhåll ökar med ca 100 miljarder fram till 2025. År 2016 satsar Sverige 50 miljarder per år på infrastruktur, jämfört med 30 miljarder per år 2006.

Forskning och innovationer:
Under perioden 2013-2015 satsas 11,5 miljarder på universitet, högskolor, forskningsråd, forskningsanläggningar och Life Science.

Investering och företagande:
Bolagsskatten sänks från 26,3% till 22%, och Sverige kommer då att ligga i det nedre spannet jämfört med andra länder. Detta gör att intresset att skatteplanera ut vinster från landet kommer att minska. Samtidigt stoppas vissa former av aggressiv skatteplanering i internationella koncerner, detta finansierar drygt hälften av den sänkta bolagsskatten som kostar 16 miljarder. 800 miljoner satsas på ett investeraravdrag för privatpersoner för att öka tillgången på riskkapital.

Utbildning och insatser mot ungdomsarbetslösheten:
8,1 miljarder satsas på bland annat fler platser i arbetsmarknadsprogram, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningar, kvalitetsförstärkningar inom gymnasiets yrkesprogram och satsningar på lärlingsprogram i gymnasiet. Det blir också 18.000 nya platser redan 2013 inom yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskolan, universtitet och högskolor samt folkhögskolor.

Integrationssatsningar:
3,9 miljarder satsas på praktiskt basår och praktikplatser för nyanlända. 1,3 miljarder avsätts under 2013-2016 för att stödja kommunerna när det gäller att ta hand om nyanlända. 200 miljoner satsas på 15 utvalda stadsdelar i storstadsområdena, bland annat Hässleholmen i Borås, för att minska utanförskapet.

Sänkt skatt för pensionärer:
1,15 miljarder satsas på det fjärde steget av skattesänkningar för pensionärerna. En genomsnittlig pensionär har nästa år cirka 600 kronor lägre skatt per månad jämfört med 2006. En garantipensionär har i princip fått en extra månadspension om året sedan 2006.

Övriga välfärdssatsningar:
Grundnivån i föräldrapenningen höjs, liksom bostadsbidraget för ogifta pensionärer och barntillägget för studerande. Dessutom satsas 1,5 miljarder på rättsväsendet.

Energi och miljö:
Stödet ökar för biogas och solceller. Dessutom avsätts ca 80-100 miljoner per år för fler naturreservat,biotopskyddade områden och naturvårdsavtal med privata markägare. Delar av satsningarna på forskning går samtidigt till områden som rör energi, miljö och avfallshantering.

Många av satsningarna ligger över flera år. Den del av satsningarna som gäller 2013 uppgår till ca 23 miljarder.




Dagens budgetpresentation på Högskolan i Borås

2012-09-20



I dag presenterades Alliansregeringens sjunde raka budgetproposition på 38 platser i landet. På 14 av dessa platser var det ministrar eller statsråd som stod för presentationen, på övriga 24 platser var det företrädare för Allianspartierna som höll i presentationen. Själv fick jag ansvaret för presentationen i Borås, och till min hjälp hade jag tre lokala representanter för övriga Allianspartier, Falco Guldenpfennig från Kristdemokraterna, Kerstin Hermansson från Centerpartiet och Morgan Hjalmarsson från Folkpartiet. Vid pressträffen fanns även fler tunga lokala politiker närvarande, bland annat vice ordföranden i kommunstyrelsen i Borås, Annette Carlson (M) och kommunstyrelsens ordförande i Ulricehamn, Lars Holmin (M). Jag hade självklart prytt mitt USB-minne med blågula band, vilket framkallade viss munterhet hos åhörarna. Ett litet USB-minne med en omfattande reformbudget.

Jag konstaterade i min presentation att den ansvarsfulla politik som Alliansen fört, och det tydliga långsiktiga fokuset på en tillväxtskapande politik, där arbetslinjen (med 200.000 fler i arbete jämfört med 2006) och goda villkor för företagande stått i centrum har gjort att Sverige står starkt i ett oroligt Europa. Vi har haft en tillväxt på 9% sedan 2006, jämfört med 1,8% i genomsnitt för EU-länderna. Vår statsskuld har minskat från 45% av BNP 2006 till 37% i år. Det är ingen slump att Sverige står starkt, och det är självklart av avgörande betydelse att 200.000 färre är i utanförskap och i stället arbetar och betalar skatt.

Samtidigt påpekade jag riskerna för svensk del i ett ekonomiskt oroligt Europa, där de flesta länder gör dramatiska nedskärningar och höjer skatterna. Självklart kan den europeiska krisen medföra att svenska exportföretag får ökade problem och att arbetslösheten ökar. Men med den försiktiga reformpolitik vi för så finns det goda reserver att ta till om läget skulle förvärras. Som jämförelse kan nämnas att regeringen satsade 15 miljarder förra året. Då fick vi kritik för att vi snålade för mycket. Årets satsningar är på 23 miljarder, vilket också är en mycket försiktig nivå. Budskapet från finansministern är tydligt - det finns inget utrymme för att slarva med ekonomin, och vi spenderar inte mer än vad som är rimligt. Att sedan oppositionen säkert kommer att vilja göra slut på mer i likhet med tidigare år är en annan sak.

I nästa blogginlägg ska jag sammanfatta reformerna i årets budget.








Mest beröm från Finanspolitiska rådet

2012-05-25

I går hölls en öppen utfrågning i riksdagen om Finanspolitiska Rådets rapport om regeringens politik. Rådet ger regeringen beröm för den ekonomiska politiken och konstaterar att Sveriges ekonomi hittills klarat sig väl under den internationella kris som började 2008, särskilt när man jämför med utvecklingen i andra länder. Man anser också att finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara finanser. Man tycker också det är bra att Sverige anslutit sig till EU:s finanspakt eftersom det bidrar till att återupprätta förtroendet för finanserna inom euroområdet.

Rådet skriver att bilden av ungdomsarbetslösheten behöver nyanseras och att unga inte är en homogen grupp, samt att unga ofta kombinerar arbete med studier. Underförstått är oppositionens överdrivna bild av ungdomsarbetslöshetens storlek inget som Finanspolitiska rådet ställer sig bakom.

Rådets rapport har av oppositionen beskrivits som hård kritik mot regeringens politik, men då har man nog läst Rådets rapport dåligt. På de flesta punkter är det precis tvärtom - Rådet ger regeringen beröm för den förda politiken. På några punkter finns dock kritik mot regeringen. Dels menar Rådet att regeringen borde infört det femte jobbskatteavdraget i höstas för att stimulera hushållens ekonomi. Dels kritiserar Rådet införandet av sänkt restaurangmoms, och förespråkar i stället enhetlig moms, vilket bland annat skulle innebära höjd moms även på exempelvis mat och kollektivtrafik. När oppositionen använder Rådets rapport för att angripa regeringen kan man ju tro att oppositionen därmed vill höja matmomsen och införa ett femte jobbskatteavdrag - men det vill man som bekant inte. Både enhetlig moms och utökat jobbskatteavdrag är tvärtom saker som oppositionen är starkt emot. När man då samtidigt hänvisar till Finanspolitiska Rådets rapport som ett sätt att angripa regeringen klingar det väldigt falskt.




Ekonomiskt ansvarstagande lägger grunden för alla reformer

2012-04-26

Denna vecka har jag tillsammans med mina moderata riksdagskolleger Cecilie och Ulrik, debattartiklar i Markbladet och Svenljunga Tranemo Tidning med anledning av regeringens vårproposition. Vi beskriver hur sunda statsfinanser och ekonomiskt ansvarstagande är grunden till att Sverige står starkare än de flesta andra europeiska länder och har råd med reformer när andra måste panikspara.




Prioritering är den viktigaste kommunala frågan

2012-04-03

I går kom ju beskedet från Socialstyrelsen att man vill införa bindande regler som säger att bemanningen inom demensvården ska utgå från de boendes behov och inte baseras på en lagstiftning om minimibemanning. En lag om minimibemanning skulle enligt Socialstyrelsen inte föra frågan framåt, utan tvärtom innebära att minimibemanningen snarare blev detsamma som normalbemanning. (Förslaget går helt i linje med det jag berättade om på bloggen den 24/3). Socialstyrelsens förslag innebär i stället att kommunerna tvingas skärpa kontrollen över bemanningen på alla boenden så att behoven verkligen tillåts styra. Detta är utmärkt, och lär sannolikt göra att bemanningen måste öka på en del boenden.

Borås Tidning kommenterar idag Socialstyrelsens förslag på ledarplats i en klockren analys: "Kraven kommer att leda till ökad bemanning och därmed ökade kommunala kostnader. I förlängningen kommer det därför att bli ännu viktigare att kommunen satsar på sin kärverksamhet, till vilket detta hör. Det kan innebära att friska föräldrar får vänta på nattis till sina friska barn och det kan innebära att nya idrottshallar ställs på väntelistan."

Tydligare kan det knappast sägas. Jag hoppas alla kommunala politiker lyssnar, oavsett vilket parti de tillhör. Förmågan att prioritera kan definitivt utvecklas i de flesta kommuner. Är det inte märkligt att så snart det fattas pengar i kommunerna så är det oftast äldreomsorgen eller skolan som får stryka på foten?

Från min tid som kommunpolitiker vet jag att det finns väldigt mycket annat att prioritera bort eller förändra. Exempelvis onödiga kommunala funktioner, en ineffektiv användning av byggnader och lokaler, onödiga utredningar och dyra konsulter, inneffektiv finansförvaltning, slarviga upphandlingar, skattesubventionerade kommersiella verksamheter som inte är en kommunal uppgift, oskäligt dyra köpta tjänster som man kan utföra billigare själv, bristfällig samverkan med andra myndigheter och grannkommuner, samt inte minst bristande helhetssyn mellan olika förvaltningar som leder till felaktiga eller kostnadsdrivande beslut för kommunen som helhet.

Om man lyfter blicken går det ofta att spara på annat än omsorgspersonal och lärare.




Skatteutjämningsfrågan får inte bli en huggsexa

2012-03-20

Den senaste månaden har kommunpolitiker från flera kommuner i Sjuhärad kritiserat regeringen för att man inte snabbt genomför de förändringar i skatteutjämningssystemet som diskuterats. Flera sjuhäradskommuner skulle tjäna mycket på en förändring, exempelvis Bollebygd, Mark, Svenljunga och Tranemo. Inte så konstigt att kommunpolitikerna försöker driva på. Å andra sidan skulle andra förlora. En av de stora förlorarna skulle bli Borås Stad som skulle tappa uppskattningsvis 60 miljoner per år. Västra Götalandsregionen är en annan förlorare, och man hotar nu med skattehöjning om skatteutjämningssystemet förändras.

Alla kommun och regionpolitiker ska givetvis kämpa för sin sak. Men om en förändring av skatteutjämningssystemet gör att vissa kommuner kan slippa skattehöjning eller sänka skatten, samtidigt som regionen måste höja skatten så är ju inte så mycket vunnet för invånarna. Det finns all anledning att analysera förslaget noga innan man gör förändringar. Allt som en kommun eller landsting tjänar på en förändring måste faktiskt betalas av någon annan, det finns inga gratispengar. Det är riksdag och regering som har ansvaret för att helheten blir skälig.




En statsbudget som sticker ut i Europa

2011-12-20


Riksdagens sista beslut före juluppehållet var att slå fast en stark statsbudget för 2012. Inkomsterna ligger på 833 miljarder och utgifterna på drygt 814. Det budgeterade överskottet (eller "negativt beräknat lånebehov" som det kallas) blir därmed nästan 19 miljarder, eller 2,2%. Det är en bra buffert om den pågående finanskrisen utvecklas till en ny djup lågkonjunktur. I vår omvärd ser det annorlunda ut i de flesta länder. Där sneglar man avundsjukt på de svenska statsfinanserna, samtidigt som man själva riskerar att gå in i nästa lågkonjunktur med budgetunderskott och snabbt stigande statsskuld.





Europas bästa finansminister

2011-11-23



Tidningen Financial Times har utsett Anders Borg (M) till Europas bäste finansminister. De 19 ministrarna har bedömts utifrån kriterierna politisk förmåga, ekonomisk prestation och trovärdighet på marknaderna.

”Som häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier har han vunnit extra tyngd i Bryssel och hemma har han hjälpt till att ta sitt höger-mitten, liberalkonservativa, parti till en exempellös andra mandatperiod”, skriver tidningen i sin motivering av Borgs förstaplats.

Finansminister Anders Borg är glad över utnämningen men väljer att tona ned sin egen roll och talar om en ”lagsport”. "I grunden handlar det om att vi har stabila institutioner och bred uppbackning för en ansvarsfull politik. Då är det lättare att vara finansminister. Vi har haft mycket bättre tillväxtsiffror och sluppit hantera bankkriser på det sättet andra gjort för vi har varit lite tuffare mot bankerna" säger Borg till media.

I riksdagen pågår just nu den stora budgetdebatten. Anders Borg är den självskrivne auktoriteten. Socialdemokraternas Tommy Waidelich spelar i en annan division. Wadelich har lite surt gått ut idag och ifrågasatt Borgs utmärkelse i Financial Times och sagt att hade Waidelich själv varit finansminister hade han säkert också fått priset, och att det egentligen är Göran Perssons förtjänst att Sverige står ekonomiskt starkt. Ett märkligt resonemang. Om Alliansen gått på Socialdemokraternas linje under finanskrisen och exempelvis köpt krisande biltillverkare eller ökat alla bidrag för lånade pengar så hade Sverige inte alls haft samma starka läge som idag. Och det var Anders Borg som gick i spetsen för denna fajt för en ansvarsfull politik och tog striden mot Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Anders Borg är väl värd sin utmärkelse.




Bollebygdspolitiker diskuterade min gamla riksdagsmotion

2011-10-06

Apropå motioner....i efterhand har jag fått höra att Bollebygds kommunfullmäktige hade en intressant debatt den 19 september, där Socialdemokraterna hade motionerat om att kommunen skulle sätta av pengar i goda tider till en "fond" som kunde användas i sämre tider. Jag hade tyvärr missat artikeln i Borås Tidning som berättade om detta.

I sak är det givetvis helt rätt tänkt av socialdemokraten som skrivit motionen, och det är också en lösning som jag motionerat om i riksdagen. Jag tycker nämligen att det är mycket olyckligt när kommuner tvingas till panikbesparingar som går ut över verksamheten för att klara ekonomin ett enskilt år, trots att kommunen i grunden har mycket god ekonomi. Liknande problem har vi haft i Marks kommun. Redan året efter måste man ofta bygga upp verksamheten igen, samma verksamhet som man just skurit ned. Att arbeta så är inte bra vare sig för personalen eller kommunens invånare.

Min riksdagsmotion användes också som argument av socialdemokraterna i debatten i kommunfullmäktige, men deras förslag avslogs av naturliga skäl eftersom det tyvärr inte är förenligt med lagen att göra så idag. Kommunerna kan inte införa detta utan stöd i lag. Precis som Christer Johansson, moderat kommunalråd i Bollebygd, tycker jag det är kul att det finns socialdemokrater som tycker som jag och många av mina partivänner. Men det är lite märkligt att samma socialdemokrater inte begriper att en kommun inte kan ta olagliga beslut.

För egen del får jag väl ta och göra ett nytt försök med samma motion nästa år. Förra gången avslogs den tyvärr, men skam den som ger sig!




Ekonomiskt ansvarstagande väger alltid tyngst för Alliansen

2011-08-16

I dag meddelade finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt, inte helt oväntat, att Moderaterna anser att förslaget om ett femte jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten bör skjutas på framtiden. Anledningen är att statens budget behöver extra goda ekonomiska marginaler på grund av den ekonomiska oron. Ambitionen är dock fortfarande att skattesänkningarna ska genomföras under mandatperioden, under förutsättning att det finns utrymme. Övriga Allianspartier har samma syn på saken.

I eftermiddags kommenterade jag saken i direktsändning i Radio Sjuhärad, som försökte pressa mig med att det innebär ett brutet vallöfte. Jag påpekade att det inte är en korrekt beskrivning. I Alliansens valmanifest och löfte till väljarna i valet 2010 var fortsatta reformer för arbete, inklusive sänkt inkomstskatt genom ett femte steg i jobbskatteavdraget, en av huvudpunkterna. Men samtidigt var vi väldigt tydliga med att Sveriges offentliga finanser samtidigt ska vara långsiktigt hållbara och att alla reformer ska prövas mot reformutrymmet. Vi sa tydligt i alla stora valdebatter att det kan bli nödvändigt att avstå från att genomföra eller skjuta på reformer eller tillföra ytterligare finansiering om den ekonomiska verkligheten i vår omvärld kräver det. Och nu är vi tyvärr där, vilket ingen trodde så sent som i våras.

Som jag berättade på bloggen förra veckan och i debattinlägget i Borås Tidning i helgen är Sverige ett av de sex länder i världen som anses ha de starkaste statsfinanserna och den högsta kreditvärdigheten, och Sveriges ekonomi är i dag en av de starkaste i Europa. Den svenska ekonomin har under senare tid utvecklats mycket positivt och vi står starkt i den finansiella orkanen. Samtidigt har finanskrisen i många av Europas länder övergått i en skuldkris, och USA har fortsatta allvarliga ekonomiska problem vilket skakar världsekonomin och dämpar den ekonomiska återhämtningen. Det allvarliga internationella läget och osäkerheten kring det europeiska banksystemet kräver extra säkerhetsmarginaler i den svenska statsbudgeten, och då får skattesänkningarna vänta. Det handlar om att ta ansvar i en ekonomiskt osäker tid.

I dagens radioinslag fanns ett antal besvikna röster, främst från pensionärer, som såg fram mot en skattesänkning, och reportern frågade mig som sagt också om det inte var ett svek mot vallöftena att inte genomföra femte steget av jobbskatteavdraget. På ett sätt är jag glad över att det finns ett sådant intresse idag hos media och allmänheten för skattesänkningar, och att besvikelsen blir så stor när skatten inte sänks. Det visar att allt fler inser att sänkta skatter för löntagare och pensionärer med låga eller normala inkomster faktiskt har väldigt stor betydelse, och att Alliansens syn på skattetrycket börjar få fäste hos svenska folket. Man kan konstatera att Alliansen under sina fem år har sänkt skatterna kraftigt för löntagarna. Nästan alla heltidsarbetande (99 procent) har fått skattesänkningar på över 1 000 kronor per månad och 75 procent över 1 500 kronor per månad. En undersköterska har sedan jobbskatteavdraget började införas fått en hel extra månadslön efter skatt! Betydelsen av detta ska inte underskattas. Samtidigt har vi sänkt skatten för pensionärerna med 10 miljarder, och det är första gången i modern tid som pensionärerna fått sänkt skatt. Vi i Alliansen är alltid beredda att ta strid för sänkta skatter, vi har visat att vi både vill och kan sänka skatter, och det är viktigt att alla har klart för sig att Alliansen är enda garanten för att skatterna stegvis också kommer att minska i den takt som samhällsekonomin klarar av. Ingen annan regering skulle ha samma ambition. Vi vet att oppositionen alltid avvisar skattesänkningar, oavsett hur statsfinanserna ser ut. Däremot gillar man att höja skatter.

Slutligen ger det lite perspektiv på uppståndelsen efter dagens besked när man jämför Sverige med andra länder i omvärlden. I många europeiska länder diskuteras just nu hur mycket löner och pensioner ska sänkas, hur mycket skatterna måste höjas, hur stora nedskärningar som krävs i välfärden och hur mycket pensionsåldern måste höjas. I Sverige tvingas vi avstå från ännu en skattesänkning, men det finns inga planer på höjda skatter och vi har fortfarande utrymme för en del reformer. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik slipper svenska folket nedskärningar och skattehöjningar. I ljuset av detta tror jag de flesta kan acceptera att nästa års utlovade skattesänkningar får vänta lite.




Sverige står stabilt i snålblåsten

2011-08-14

I dag har jag en artikel i Borås Tidning med rubriken Sverige står stabilt i snålblåsten . Artikeln bygger på mitt blogginlägg i samma ämne häromdagen. Budskapet är att Sveriges stabila ekonomi och höga kreditvärdighet inte är någon slump utan ett resultat av en ansvarsfull ekonomisk politik och ett tydligt fokus på arbetslinjen. Det är viktigt att Sverige fortsätter på den inslagna vägen.

Jag varnar samtidigt för Socialdemokraternas tilltagande populism. Den kan snabbt förstöra omvärldens förtroende för Sverige, inte minst om S lyckas skapa majoriteter i riksdagen tillsammans med SD, MP och V om ansvarslösa förslag.




Sverige ett av sex länder i världen med allra högst kreditvärdighet

2011-08-07

Expressen har gått igenom kreditvärderingsinstitutens ranking av världens länder, med anledning av nedgraderingen av USA:s kreditvärdighet. Man konstaterar att endast 16 länder i världen numera har högsta möjliga kreditvärdighet, nämligen "triple A". Av dessa sexton länder anser de två största kreditvärderingsinstituten Standard & Poors och Moodys att Kanada, Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige och Schweiz sticker ut och är de allra högst rankande länderna i världen totalt sett.

En personlig reflektion är att det är väl känt att tyska och franska banker är väldigt exponerade för stora krediter till flera länder i södra Europa. Om farhågorna besannas och exempelvis Italien eller Spanien skulle drabbas av liknanade problem som Grekland så finns stor risk att Frankrike och Tyskland skulle få bekymmer. Den exklusiva gruppen länder med högst kreditvärdighet kan i så fall bli ännu mindre.

Sverige är alltså ett av de sex länder i världen som har allra högst kreditvärdighet. Det innebär i sin tur att de svenska räntorna hålls på en lägre nivå än annars, och att den svenska kronan håller sitt värde bättre än den annars skulle ha gjort. Svenska folket får därigenom också lägre låneräntor, lägre priser på importprodukter, och lägre inflation. Vi har också ett bättre utgångsläge att hantera framtida möjliga finanskriser och skuldkriser i världen än nästan alla andra länder. Men det finns inget utrymme för slarv med den svenska ekonomin, och alla oansvariga eller ofinansierade politiska utspel och löften inför höstens statsbudget bör naturligtvis förpassas till papperkorgen.




Beviset på ansvarsfull politik: 53 miljarder i överskott 2010

2011-06-23

Det sista ordinarie ärendet före sommaruppehållet var att ta beslut om vårbudgeten och att fastställa årsredovisningen för staten 2010. Båda dessa ärenden fick stöd av riksdagen.

Åresredovisningen för staten visade på ett överskott på hela 53 miljarder kronor för 2010. Många europeiska finansministrar tittar avundsjukt på de svenska statsfinanserna just nu. Det svenska överskottet är ingen slump. Det är inte heller någon slump att Sverige är ett av få länder där arbetslösheten sjunker snabbt. I många andra länder ökar arbetslösheten - trots att man har i stort sett samma högkonjunktur i hela Europa. Alliansen har tagit ansvar under krisen, och vi tänker fortsätta försöka ta ansvar, oavsett vilka populistiska förslag som kommer från oppositionen.

Det som oroar mest är att de fyra oppositionspartierna inte vill ta ekonomiskt ansvar, utan verkar se de 53 miljarderna som något man snabbt kan sätta sprätt på med olika förslag om höjda bidrag och satsningar på olika saker kommande år. Man tänker inte på att framtiden kan bjuda på nya kriser och lågkonjunktur. Om man nu bygger upp en underliggande kostnadsnivå anpassad efter dagens extremt goda svenska ekonomi så kommer man inte att klara finanserna i sämre tider, och har inga reserver kvar. Och då kan Sverige snabbt hamna i samma läge som Grekland, Irland, Island eller Portugal.

I en finansiellt orolig värld har Sverige inte råd med populistisk politik. Därför kommer Alliansen att fortsätta ta strid i riksdagen mot alla dåligt förberedda och genomlysta förslag. Exempelvis oppositionens slarvigt ihopskrivna förslag om sjukförsäkringsreformen, där vi vare sig vet vad det kommer att kosta eller om det ens blir någon förbättring för dem som berörs. Att hafsa igenom ett så viktigt ärende utan att ens skicka det på en ordentlig remiss först är helt enkelt oansvarigt. Därför blir det en ny utskottsbehandling och omröstning i riksdagen nästa vecka om denna fråga. Onödigt tycker vissa - helt rätt tycker jag. Det är en viktig markering från Alliansen, där vi gör tydligt att vi tar ansvar och säger nej till förslag som ingen kan förutse effekterna av.




Starka statsfinanser ger utrymme för reformer och skattesänkningar

2011-04-13

I dag debatterar riksdagen vårbudgeten. Oppositionens linje är som vanligt att klaga och gnälla, och det är väl i sin ordning, det är ju deras jobb i riksdagen. Men det blir lite löjligt när de hävdar att Sverige sitter fast i massarbetslöshet, när vi i verkligheten ser hur utvecklingen på arbetsmarknaden är starkare i Sverige än i något annat industriland.

För Alliansens del är det en mycket positiv debatt, anförd av finansminister Anders Borg (M). Tack vare den starka utvecklingen på arbetsmarknaden och den snabba återhämtningen från krisen, samt att antalet sjukskrivna och förtidspensionerade minskar så är statsfinanserna mycket starka. Det befarade budgetunderskottet för 2011 kommer som det ser ut nu i stället att vändas till ett stort överskott redan i år, som sedan ökar år efter år. Arbetslösheten kommer att sjunka ned mot 5% (vilket motsvarar 3% enligt det gamla sättet att räkna som gällde fram till 2006), vilket gör att vi närmar oss full sysselsättning. Tack vare detta finns det som det ser ut idag utrymme för både reformer, satsningar och skattesänkningar 2012:

Alliansregeringen beslutade 2010 om en historisk infrastruktursatsning på närmare 500 miljarder kronor fram till 2021. I satsningen ingår bland annat ökade resurser för drift och underhåll i det svenska järnvägsnätet med 1,4 miljarder kronor årligen vilket innebär en ökning med 40 procent. Alliansregeringen föreslår nu ytterligare en förstärkning av insatserna för järnvägens drift och underhåll, reinvesteringar och trimningsåtgärder inför kommande vinter med ytterligare 800 miljoner kronor. Det innebär att alliansregeringen i år satsar 6,1 miljarder kronor på järnvägsunderhåll för en bättre och pålitligare järnvägstrafik. Tillsammans med nya investeringar beräknas satsningarna på järnväg under 2011 därmed uppgå till cirka 14,3 miljarder kronor. Satsningen löser inte alla problem som följer av en lång tids eftersatt underhåll och framvuxna problem, men det är ett viktigt steg för att möta att tågtrafiken inte fungerat tillfredsställande samt förbättra pålitligheten i den svenska järnvägen.

Regeringen gav också häromdagen beskedet att det blir ett femte jobbskatteavdrag redan 2012, samtidigt som man höjer gränsen för när statlig inkomstskatt ska tas ut. Samtidigt får pensionärerna ytterligare skattesänkningar och restaurangmomsen sänks.

För att gynna företagandet utlovas också reformer inom företagsbeskattningen. Det blir lägre skatt för den som behöver anlita utländska experter, forskare eller ledningspersoner för att utveckla sina företag. Företagen får också utökade avdragsmöjligheter för forskningskostnader, allt för att ytterligare stimulera svensk forskning och utveckling. De så kallade "3:12-reglerna" lindras och förenklas ytterligare, vilket både sänker småföretagens skatt och minskar krånglet (något som jag för övrigt motionerat om i riksdagen flera gånger).

Alla skattesänkningar villkoras som vanligt med att välfärden först måste säkras, men som det ser ut idag lär alla förslagen genomföras om inget väldigt oförutsett händer med världsekonomin. Och det är arbetslinjen som skapat starka statsfinanser som i sin tur ger utrymme för både satsningar och skattesänkningar. Allt hänger ihop!



Sysselsättningen snart den högsta på 20 år

2011-04-01

Konjunkturinstitutets vårprognos presenterades igår, och det var en mycket trevlig läsning. Sverige har enligt prognosen flera goda år framför sig. Vi får betydligt fler jobb, stigande inkomster, sjunkande arbetslöshet, låg inflation och kraftiga budgetöverskott. Sysselsättningen förväntas också öka kraftigt. Andelen sysselsatta bland befolkningen ligger redan nu nära rekordet för de senaste tjugå åren, och förväntas bli avsevärt högre kommande år. Detta ger ordentliga tillskott av inbetald skatt och minskat beroende av ersättningar, och stärker statens finanser.

I samhällsdebatten hävdas det ju ibland att alla företag har stora problem att hitta arbetskraft. Konjunkturinstitutet tonar ned detta problem, och menar att i ett läge där sysselsättningen stiger snabbt är det normalt att många företag rapporterar brist på arbetskraft. Men det råder ingen generell brist på arbetskraft, tvärtom stiger sysselsättningen snabbt, vilket visar att företagen och de arbetssökande faktiskt hittar varandra i stor utsträckning. Matchningen verkar alltså fungera hyfsat, och utbildningsinsatserna för arbetslösa verkar ge effekt.

KI konstaterar också att hushållen får mer pengar att röra sig med även kommande år till följd av olika skattesänkningar, samt att lönerna förväntas öka snabbare än under krisen. Statens budgetöverskott väntas samtidigt öka mot rekordnivåer, och det ger utrymme för ytterligare reformer och skattesänkningar. Valåret 2014 väntas ett överskott på över 130 miljarder i statsbudgeten. Det kommer i så fall att krävas synnerligen ansvarsfulla politiker för att inte lova bort allt detta under valrörelsen det året.

Det mesta ser väldigt bra ut för Sverige just nu. Vilket vi givetvis aldrig kommer att få oppositionen att erkänna...



Svensk tillväxt, ekonomi och arbetsmarknad utvecklas starkt

2011-03-08

Förra veckan presenterade regeringen sin nya prognos för svensk ekonomi. Jag har ägnat helgen åt att lite grundligare ta del av denna. Faktum är att siffrorna både känns fantastiskt glädjande och väl underbyggda.

Tillväxten förra året reviderades upp till 5,5% eftersom den var ännu starkare i praktiken när man analyserar den i efterhand. Och för i år och kommande år ser det också mycket bra ut, tillväxten förväntas bli 4,8% 2011, 3,5% 2012 och 3,2% 2013. Det är historiskt höga siffror, och de kan inte bara förklaras som en rekyl uppåt efter de dystra siffrorna för 2009. Faktum är att svensk ekonomi går som tåget just nu, samtidigt som världsekonomin också börjar stärkas.

Arbetslösheten spås också sjukna mycket snabbare än man tidigare beräknat, och framåt valet 2014 förväntas den ligga på sin lägsta nivå sedan 1980-talet, 5,9 procent - inklusive personer i olika åtgärder. Omräknat till det gamla sättet att räkna som gällde före 2007 motsvarar det 3% total arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten blir ännu lägre. Att arbetslösheten sjunker så snabbt har givetvis med arbetslinjen att göra. Jobbskatteavdraget har enligt finansminister Anders Borg störst betydelse.

Jag skulle vilja lägga till att Anders Borg själv haft väldigt stor betydelse. Han har envist tagit ansvar för landets ekonomi och stått emot alla krav under lågkonjunkturen om oansvariga utgifter med lånade pengar. Stabila statsfinanser ger nu långsammare ränteuppgångar och hushållens framtidstro förstärker den ekonomiska återhämtningen.

Den starka ekonomiska utvecklingen i Sverige, kombinerat med snabbt fallande arbetslöshet gör att många av de reformer som Alliansen talade om före valet och ville genomföra "när ekonomin så tillåter" nu kan genomföras snabbare än förväntat. Redan 2012 finns det hopp om flera stora reformer, som halverad restaurangmoms, ett femte jobbskatteavdrag och ytterligare sänkt skatt för pensionärer.



Sverige starkt som Pippi - men många utmaningar återstår

2011-02-12

I dagens BT har jag och mina två riksdagskolleger från valkretsen en längre debattartikel där vi konstaterar att det går allt bättre för Sverige och att Sveriges ekonomi är lika stark som Pippi Långstrump. Detta ger oss goda förutsättningar att ta tag i framtidens stora utmaningar. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.





Sverige - Europas nya tigerekonomi

2011-01-20

Den svenska tillväxten revideras nu upp ytterligare en gång, och spås hamna runt 4% i år. Under sista kvartalet 2010 låg tillväxten på 6-7%. Sverige har nu den i särklass snabbaste tillväxten i hela Europa, och slås endast av länder som Indien och Kina. I går fick Sverige mycket starkt beröm från OECD:s generalsekreterare José Angel Gurria. "Den svenska ekonomin är lika stark som Pippi Långstrump" sade han när han presenterade OECD:s Sverige-rapport på en konferens i Stockholm. Han fortsatte berömma Sverige med att förklara att landet är "en ö av välstånd i mycket osäkra vatten".

Faktum är att alltfler i omvärlden nu börjar uppmärksamma Sverige på allvar, och är intresserade av att ta reda på hur vi lyckas med denna utveckling samtidigt som många länder i vår omvärld har svåra problem. Både vår statsminister och finansminister bjuds in till allt fler internationella möten för att försöka förklara den svenska utvecklingen.

Det finns väl egentligen bara en baksida med en snabb ekonomisk tillväxt, och det är risken för överhettning, och stigande räntor lär komma som ett brev på posten. I det läget tycker jag det är synnerligen olyckligt att diskutera försämring av ränteavdragen. Stigande räntor lär i sig dämpa prisutvecklingen på den heta bostadsmarknaden, och att dessutom försämra ränteavdragen kan leda till ekonomiska problem för många hushåll. Inte minst skulle de drabbas som just köpt bostad och gjort en kalkyl över vad man klarar att låna med marginal för stigande räntor - men utan marginal för försämrade ränteavdrag ovanpå detta. Försämrade ränteavdrag kan i allra värsta fall leda fram till en kris på bostadsmarknaden.

Diskussionen om amorteringskrav på bostadslån tycker jag också känns lite märklig, jag tror det blir oerhört svårt att få det att fungera i praktiken. Kan riksdagen verkligen tvinga någon att amortera på ett lån som enligt lånevillkoren är amorteringsfritt? Och är inte i så fall risken stor att långivare som inte anser sig ha råd att amortera då tar ett blancolån eller ett snabblån någon annanstans för att betala amorteringarna? På dagens lånemarknad finns så många alternativa lånemöjligheter att man helt enkelt inte kan föreskriva amorteringsplikt på en viss typ av lån, det riskerar bara att leda till annan skuldsättning med sämre villkor.

Det absolut centrala är att banker och andra långivare dels ser till att den som lånar har en ordentlig marginal och kan klara stigande räntor, dels att man följer god sed vid kreditgivning, nämligen att man normalt bör amortera på topplån och konsumtionslån, men att den enskilde kredittagares situation alltid måste avgöra. Bankerna har givetvis ett oerhört stort ansvar, och en nära dialog med bankerna från ansvariga ministrars sida tror jag är bättre än både amorteringskrav och försämrade ränteavdrag. Bankerna har dessutom redan infört begränsningar när det gäller topplån vid bostadsaffärer, efter krav från Finansinspektionen.



Imponerande statsfinanser

2011-01-11

Media rapporterar idag att statens budget nästan är i balans. Den svenska statens betalningar för år 2010 visade på ett underskott på endast en miljard kronor, en kraftig förbättring jämfört med 2009 som gav ett underskott på 176 miljarder. Statsskulden var 1.151 miljarder kronor i slutet av året, motsvarande 35 procent av BNP. Allt enligt statistik från Riksgälden i dag.

Anledningen till den imponerande utvecklingen stavas till stor del arbetslinjen och en ansvarsfull ekonomisk politik. Betydligt färre än väntat är arbetslösa, räntorna låga, valutan stark, tillväxten rekordstark och skatteintäkterna högre än väntat, samtidigt som utgiftsökningarna varit måttliga - trots krisen.

Många länder i vår omvärld sneglar avundsjukt på Sverige som trots krisen redan har en budget i balans. Och det är inte en slump att Sverige klarat sig bäst av nästan alla. Politiken spelar roll.



2010-12-21 Beslut om statsbudget med överskott

Det är inte många länder i Europa som klarar det Sverige just gjort - att ta beslut om en statsbudget för 2011 som visar överskott. När alla räntor på statsskulden betalats visar det sig att "lånebehovet är negativt", dvs att man kan betala av drygt 6 miljarder på statsskulden. Visst är detta en budget med kalkylerade siffror, och visst ingår planerade intäkter från försåld egendom och diverse balansposter i budgeten, men oavsett - statens budget går ihop och vi slipper låna. Det är ett tydligt svenskt styrketecken i de ekonomiska tider vi lever i just nu.

Beslutet idag om statsbudgeten för 2011 var riksdagens sista beslut före jul. Det har varit ett händelserikt halvår, som började med en hård valrörelse som ledde till Moderaternas största valframgång någonsin, fortsatt för troende för Alliansregeringen, men också ett komplicerat politiskt läge. Nu åker vi hem och firar jul!



2010-11-29 Rekordtillväxt!

Sveriges BNP steg med hela 6,9 procent under det tredje kvartalet jämfört med motsvarande kvartal 2009. Det var betydligt mer än alla analytiker förväntat sig.

Den svenska ekonomin har tillfrisknat efter det kraftiga fallet i slutet av 2008 och början av 2009. Med en BNP-tillväxt på 6,9 procent under tredje kvartalet, jämfört med motsvarande kvartal 2009, ligger BNP nu på samma nivå som 2007 i säsongsrensade termer, skriver SCB. Med andra ord - Sverige har redan tagit tillbaka det mesta som förlorades under finans- och fordonskrisen. Endast sysselsättningen återstår att hämta tillbaka fullt ut, det går nu snabbt åt rätt håll, men samtidigt släpar alltid arbetslösheten efter när konjunkturen vänder upp.

Anledningen till den extremt starka svenska tillväxten är enligt analytikerna den starka svenska exporten, de stabila statsfinanserna, hushållens starka konsumtion, den ökande sysselsättningen, samt en låg inflation med låga räntor och rimliga löneökningar. Utan att sticka ut hakan allt för mycket tycker jag att man snabbt kan konstatera att många av dessa effekter har skapats eller förstärkts av kloka politiska beslut. Konjunkturen råder vi inte över, och inte heller omvärldens problem. Men vem som styr Sverige har betydelse, både i goda och dåliga tider.



2010-09-08 Alla siffror pekar åt rätt håll för Sverige

Den svenska ekonomin blir allt starkare. I dag kom siffror från SCB som visar att tillväxten till och med är starkare än vad prognoserna förutspått. Tillväxten är rekordhög, arbetslösheten sjunker snabbt, kronan stärks och Sverige utmärker sig allt mer i Europa som ett unikt välskött land med ett starkt och anpassningsbart näringsliv. Inte minst blir kontrasterna stora när man samtidigt ser hur krisen fördjupas i Grekland och ser de stora demonstrationerna i Frankrike mot besparingar och höjd pensionsålder.

Självklart kommer dessa positiva siffror väldigt lägligt mitt i slutspurten av valrörelsen. Och naturligtvis kommer det att ha betydelse för valresultatet och gynna Alliansen. Det blir allt tydligare för svenska folket att Alliansen framgångsrikt fört Sverige genom finanskrisen och den djupaste lågkonjunkturen i modern tid. Det kommer rimligen att belönas i valet.

Och opinionssiffrorna haglar nu, vissa institut presenterar siffror varje dag. Jag ska inte kommentera enskilda mätningar, och dessa kan ju alltid spreta lite åt olika håll. Men jag kan konstatera att Alliansen leder i alla mätningar och även stärker greppet och ökar sitt försprång för varje dag om man följer de sammanvägda siffrorna från samtliga opinions- institut. Det är alltså inte bara svensk ekonomi och sysselsättning som går åt rätt håll, utan även valvindarna.



2010-07-08 Allianslöfte: 3 miljarder extra i tillfälligt kommunstöd för 2011

Under denna mandatperiod har Alliansen tillfört kommunsektorn 38 miljarder kronor i nivåhöjning 2010 jämfört med 2006. För att stötta kommuner och landsting under den ekonomiska krisen har kommunsektorn i år tillförts 17 miljarder kronor i tillfälligt statsbidrag ("krisstöd"). Från 2011 tillförs en permanent höjning av statsbidragen på 5 miljarder kronor. Utöver detta har regeringen sedan i våras sagt att man kommer att utvärdera kommunernas ekonomiska ställning och vid behov tillföra ytterlighare resurser för att överbrygga de ekonomiska problem som hänger sig kvar till följd av finanskrisen och lågkonjunkturen, för att fortsatt värna viktiga välfärdsverksamheter. Regeringen har också varit tydlig med att ett sådant extra stöd inte får äventyra statens finanser.

Häromdagen redovisade finansminister Anders Borg en ny prognos som visar att statens finanser stärks snabbare än väntat och att statsbudgeten kommer att visa överskott redan 2012. Även kommunernas ekonomi kommer att stärkas snabbare än väntat enligt de nya prognoserna, men 2011 blir ett mellanår med ganska små överskott. Vissa kommuner och landsting kommer därför antagligen inte att klara sin ekonomi utan extra stöd. Regeringen utlovar idag även ett extra stöd på 3 miljarder till kommunerna som ett engångsbelopp för 2011. Pengarna ska användas för att värna kommunala kärnverksamheter som sjukvård, omsorg och verksamheter som riktar sig till barn och unga.



2010-06-24 Som sagt var....



Två tidningsrubriker från igår och idag. Den övre handlar om Konjunkturinstitutets rapport igår. Den nedre handlar om min tidigare arbetsgivare banken SEB:s konjunkturprognos.

När man läser artiklarna inser man snabbt att Sverige visserligen idag är i en klass för sig när det gäller tillväxt och ekonomisk stabilitet. Men man förstår också hur ömtålig konjunkturuppgången är i Sverige och hur de mörka molnen hänger även över oss. Vi är ett litet och exportberoende land och är helt beroende av vår omvärld. Många av de länder som idag har stora problem är Sveriges viktigaste exportmarknader, och finansiell oro kan driva upp räntor eller skapa nya obalanser. Det enda vi kan göra är att vårda vår egen ekonomi och försöka stärka våra företags konkurrenskraft så mycket vi kan. Något utrymme för slarv med statsfinanserna finns inte. Och om vi med politiska beslut om skatte- höjningar försämrar våra företags konkurrenskraft så kan vi snabbt förstöra Sveriges just nu unikt starka läge. Detta måste bli den stora och avgörande valfrågan - för Sverige har helt enkelt inte råd med en rödgrön regering.



2010-06-23 Riksdagens sista votering - med Sverige i ekonomisk världsklass

I dag hölls den sista ärendedebatten i riksdagen om Alliansens sista budgetförslag före valet. Det blev en valdebatt i förskott. Oppositionen utmålade läget för Sverige som nattsvart på alla områden. Inte särskilt trovärdigt när man ser verkligheten.

Just nu sprider sig oron över Europa. Runt om i EU är det runt 500 miljoner invånare som berörs av kraftiga nedskärningar i välfärden, stora skattehöjningar, höjd pensionsålder och snabbt stigande räntor och priser. I land efter land ser vi demonstrationer eller rena kravaller mot regeringarnas beslut. Länge var de nordiska länderna tillsammans i en klass för sig när det gällde att ha kontroll över statsfinanserna. Men nu plågas även Danmark och Finland av krav på nedskärningar eftersom budgetunderskotten skenar. Av alla EU:s femhundra miljoner invånare är det nu bara 10 miljoner som inte direkt berörs av ländernas dåliga kontroll över statsfinanserna. Av någon anledning bor 9 miljoner av dessa i Sverige. Faktum är att endast tre länder i Europa idag har kontroll över sin ekonomi, Sverige, Estland och Luxemburg. Att Sverige ligger i Europatopp är ingen slump. Men hade vi lyssnat på oppositionens ständiga krav om större utgifter och mer pengar till allt under krisen hade vi idag varit i samma trista läge som övriga europeiska länder.

I går kom också siffror från SCB över arbetslösheten. Det visar sig nu glädjande nog att vi återigen måste sänka prognoserna för arbetslösheten. Idag är den 8,8%, betydligt lägre än väntat, och nu ser vi dessutom att den inte ökat sedan samma tid förra året utan tvärtom sakta börjar minska.

Den kommande valrörelsen blir intressant. Ska den korrekta bilden av verkligheten nå fram till väljarna, eller ska de grunda sitt val på oppositionens sanslösa nidbilder? Det lär avgöra valet.



2010-06-12 Sverige står stadigt i den globala finansorkanen

Ekonomistyrningsverket meddelade häromdagen att de svenska statsfinanserna förbättras i snabb takt. Budgetunderskottet förväntas nu bli 29 miljarder för helåret, mot förväntade 49 miljarder så sent som i mars i år. Prognoserna förbättras hela tiden, nu i en förbättringstakt på 2 miljarder i veckan. Anledningen är att arbets- lösheten blir betydligt lägre än väntat, man räknar med ett årsgenomsnitt på 8,9% i år trots den djupa globala och europeiska krisen. Ekonomistyrningsverkets prognos är att statsfinanserna kommer att visa överskott redan 2012, och att statsskulden de närmaste åren kommer att sjunka till den lägsta nivån på nästan 40 år.

Konjunkturinstitutets majbarometer visar också att svensk ekonomi blivit starkare och att återhämtningen sprider sig till allt fler branscher. Både tillverkningsindustrin (inklusive fordonsindustrin), byggbranschen, handeln och den privata tjänstesektorn drar upp konjunkturen just nu. De svenska hushållen är dessutom de mest optimistiska inom hela EU. Av 28 länder i EU är det bara tre där det är fler optimistiska än pessimistiska hushåll. Sverige ligger i topp i listan, följt av Finland och Danmark en bit längre ned. I botten på listan finns inte helt oväntat Portugal, Bulgarien, Rumänien och allra sist Grekland. Men även Tyskland, Storbritannien och Frankrike ligger långt ned på listan. Att dessa stora viktiga ekonomier går knackigt är ett hot mot hela EU-området. Finanskrisen är långtifrån över, och nu gäller det för Sverige att fortsätta ta ansvar för vår egen ekonomi.



2010-06-11 Utanförskapet har minskat kraftigt trots krisen

Rapport hade ett mycket sakligt inlägg igår där man visade att utanförskapet i Sverige, dvs antalet personer som lever på olika former av sociala ersättningar och försäkringssystem, har minskat kraftigt under mandatperioden - trots den djupa globala lågkonjunkturen. Som sociala ersättningssystem räknas sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning ("förtidspension"), a-kassa, arbetsmarknadsprogram (anställning med stöd), samt försörjningsstöd ("socialbidrag").

I dessa beräkningar räknar SCB om alla hela och halva ersättningsdagar till helårspersoner. Första kvartalet 2006 var 1.063.220 personer i åldern 20-64 år i utanförskap, dvs levde på olika former av sociala ersättningar. Första kvartalet i år bestod gruppen av 897.782 personer. Alltså en minskning med 165.000 personer. Dessutom har antalet sjukpenningdagar mer än halverats sedan 2006, då de var 182.463. Siffran för i år är 86.838, meddelar Rapport.

Det är helt självklart att 165.000 färre "helårspersoner" som lever på skattefinansierade ersättningar är en viktig förklaring till att Sverige idag har Europas starkaste statsfinanser.



2010-05-28 Tur eller skicklighet?

Ibland är det skönt med lite klarspråk. Som detta exempel från Dagens Industri i torsdags:



Lite är det kanske som när Ingemar Stenmark en gång fick frågan om det inte handlade om väldigt mycket tur att vinna så många världscuptävlingar i slalom. Stenmarks svar är legendariskt: "Det är konstigt, ju mer jag tränar, desto mer tur får jag". Kanske är det samma sak med ekonomisk politik, ju mer man anstränger sig, ju mer ansvar man tar, desto mer "tur" får man med landets ekonomiska utveckling?

Dagens rekordhöga tillväxtsiffror förvånade de flesta experter och är ännu ett exempel på att Sverige står starkt just nu, trots krisen i Europa. Mycket förklaras av att de svenska hushållen konsumerar. Detta i sin tur beror delvis på sänkta inkomstskatter som Alliansen beslutat om, samt på låga räntor som följer av att regeringen tagit stort ansvar för landets ekonomi och inte slösat bort pengarna som så många andra länder har gjort.

Så på ett sätt har Sverige tur. Tur att man mitt i krisen har en Alliansregering med Anders Borg i spetsen som tar ansvar för landets ekonomi.



2010-05-21 SIFO: Alliansen bäst på att hantera kriser

Svenska folket tror att den borgerliga regeringen kan hantera en ekonomisk kris bättre än de rödgröna. Det visar en Sifo-mätning som presentras i media idag. 54 proc tror att de borgerliga är bättre medan 29 proc har större förtroende för en rödgrön regering. Resultatet är logiskt och allt annat hade förvånat mig. Alliansen har klarat Sverige genom krisen så här långt bättre än kanske någon annan regering gjort i något annat land i Europa, och det går knappast spårlöst förbi hos svenska folket.

Socialdemokraternas parti sekreterare Ibrahim Baylan säger tjurigt att allt beror på att Alliansen fick ärva starka statsfinanser av den tidigare Socialdemokratiska regeringen.

Nu är det väl inte riktigt så enkelt. Det är i och för sig sant att statsfinanserna var i gott skick när Alliansen tog över mitt i en högkonjunktur. Men en slarvig regering under en djup finanskris och global lågkonjunktur hade givetvis snabbt kunnat förstöra detta. Det har självklart varit helt avgörande hur dagens regering hanterat finanserna under krisen. Ansvar är något man måste ta varje dag. Antagligen är det precis detta som väljarna inser - man vet hur mycket pengar oppositionen lovat till allt och alla under de senaste fyra åren, man vet att oppositionen ville satsa pensionpengar i Saab, man vet att oppositionen i varje läge sagt "för lite och för sent" vid varje krisinsats från Alliansens sida och man vet att oppositionen vill ha högre ersättningar i alla bidragssystem utan att tala om hur allt ska betalas. Väljarna är kanske mer insiktsfulla än Baylan tror?



2010-05-21 Sverige har bäst konkurrenskraft i hela EU

Den schweiziska handelshögskolan IMD gör varje år en genomgång av den globala konkurrenskraften för världens länder. Det är en mycket omfattande undersökning med 327 olika kriterier som bland annat rör ländernas politik, ekonomi, statsfinanser, skattesystem, arbetsmarknad, sysselsättning, näringsliv, investeringar, infrastruktur, utbildning, forskning, miljö och samhällsfunktioner.

År 2006 låg Sverige på 14:e plats. 2007 och 2008 hade vi avancerat till en niondeplats och både 2009 och 2010 ligger Sverige sexa bland samtliga granskade länder.

Sverige är tvåa i Europa efter Schweiz, och ligger allra högst av alla länderna i EU.

(Bild från Dagens Industri 20 maj 2010)

Visst ska man kanske ta denna typ av rankingar med en nypa salt. De exakta resultaten och placeringarna kan säkert diskuteras. Men det är ändå ett tydligt besked att Sverige har en god konkurrenskraft jämfört med andra länder, och att konkurrenskraftenn stärkts ordentligt sedan 2006 under Alliansregeringens ledning. Det är helt avgörande för Sveriges framtid, våra jobb och vår välfärd.



2010-05-19 Regeringen får beröm från finanspolitiska rådet

Finanspolitiska rådet presenterade i går sin tredje rapport om finanspolitiken och statens finanser. Regeringen och finansministern får mest beröm från rådet, som konstaterar att de svenska offentliga finanserna är bland de bästa i Europa vad gäller statsskuld och budgetunderskott, och man ger också regeringens krispolitik klart godkänt. Man varnar också såväl regering som opposition för alltför frikostiga reformer som inte är fullt ut finansierade. Säkert en klok synpunkt så här inför valet, med tanken på den förnyade ekonomiska oron i världen.

Samtidigt blir jag själv lite fundersam till Finanspolitiska rådets förslag. I år ger man alltså regeringen beröm för att man fört en ansvarsfull ekonomisk politik under krisen. Men så lät det minsann inte förra året - mitt i krisen. Då föreslog rådet i stället en mängd ytterligare åtgärder och stora kostsamma satsningar för att motarbeta krisen! Jag tycker Finanspolitiska rådet är inkonsekventa. Om Anders Borg följt deras förslag förra året hade inte Sveriges ekonomi varit så stark idag som den är idag. Och då hade rådet inte heller kunnat ge sitt beröm i år. Men som tur var för Sverige avfärdade Anders Borg rådets förslag förra året.



2010-04-20 Sverige står starkt!

Inför gårdagens radiodebatt roade jag mig med att sammanfatta lite korta fakta om läget i Sverige efter fyra år med Alliansen. Det en ganska lång lista med de viktigaste faktauppgifterna och bästa argumenten för varför Alliansen skött Sverige väldigt bra denna mandatperiod.

* Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i hela Europa och Dagens industri har utnämnt finansminister Anders Borg till EU-mästare i ekonomi. När andra länder nu tvingas diskutera skattehöjningar, nedskärningar och höjd pensionsålder kan svenska politiker diskutera fortsatta skattesänkningar och reformer. Det beror på Allianseregeringens ansvarstagande för ekonomin under hela mandatperioden. Sverige är idag ett av få EU-länder som klarar stabilitetspaktens mål om maximalt 3% budgetunderskott i förhållande till BNP.
* De kommande åren förväntas Sverige få den högsta tillväxten av samtliga EU-länder.
* Trots finanskris och lågkonjunktur har Alliansregeringen minskat statsskulden med 150 miljarder sedan 2006. Det betyder att statsskulden minskat från 46% av BNP 2006 till 41% av BNP 2010.
* Regeringen hart stärkt kommunernas och landstingens ekonomi med 27 miljarder extra under mandatperioden för att säkra välfärdens kärna. Bland annat genom ett extra krisstöd de senaste åren. Kommunernas ekonomi stärks nu snabbt och det gör att de klarar ekonomin kommande år utan ytterligare krisbidrag från staten. Däremot får de behålla en permanent höjning av statsbidragen på 5 miljarder för att stärka välfärden.
* Regeringen har gjort stora satsningar på ett bättre näringslivsklimat, bland annat sänkta skatter och arbetsgivareavgifter, minskat regelkrångel, avskaffad revisionsplikt för mindre företag och översyn av småföretagarnas trygghetssystem.
* Regeringen har också gjort rekordstora satsningar på utbildning, miljö, forskning och infrastruktur utan att urholka statens finanser.
* Regeringens stora sjukförsäkringsreform har lyckats bra så här långt. Sjukskrivningar och förtidspensioneringar har minskat kraftigt vilket är positivt för den enskilde och mycket viktigt för statsbudgeten. Sverige har nu inte längre mycket högre sjukskrivningstal än alla andra länder utan ligger på en mer rimlig nivå. Antalet sjukskrivna beräknas minska med 85.000 i årsgenomsnitt (omräknat till helårssjukskrivningar) från 2006 till 2010.
* Av de långtidssjukskrivna som genom omförsäkringen förts över från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingens arbetsintroduktionsprogram verkar över två tredjedelar (ca 35.000 personer under 2010) kunna gå vidare mot arbetsmarknaden, medan en tredjedel beräknas återgå till sin tidigare sjukskrivning. Det är ett väldigt bra resultat.
* Antalet förtidspensioneringar har minskat från över 50.000 per år fram till 2006 till 22.000 år 2009. 80.000 färre är förtidspensionerade 2010 jämfört med 2006.
* Antalet personer i arbetsför ålder som är utanför arbetsmarknaden och lever på olika ersättningssystem beräknas minska med ca 90.000 personer från 2006 till 2010 (omräknat till helårspersoner och i årsgenomsnitt). Det handlar om 85.000 färre sjukskrivna, 80.000 färre förtidspensionerade, men 55.000 fler arbetslösa eller i åtgärder och ca 20.000 fler som får försörjningsstöd. Totalt beräknas antalet helårspersoner som lever på ersättningar minska från 1.084.000 i genomsnitt år 2006 till 993.000 i genomsnitt 2010.
* Finanskrisen och lågkonjunkturen har ökat arbetslösheten i Sverige precis som i omvärlden. Totalt ökade hel- eller deltidsarbetslösheten med ca 110.000 personer från oktober 2006 till oktober 2009.
* Sysselsättningen var i genomsnitt under 2009 ca 70.000 personer högre än vad den var i genomsnitt 2006, trots lågkonjunktur och finanskris. Oavsett vilka enskilda månader man jämför är sysselsättningen högre idag än 2006.
* Vi har alltså ett läge med både ökad sysselsättning och ökad arbetslöshet samtidigt. Förklaringen är att antalet personer i arbetskraften har ökat kraftigt, främst beroende på färre sjukskrivna och mycket stora ungdomskullar.
* Återhämtningen på arbetsmarknaden går snabbare i Sverige än förväntat, och snabbare än i många andra länder.
* Ungdomsarbetslösheten sägs ibland vara 25-30% och högst i Europa. Men den beskrivs på olika sätt beroende på hur man räknar, och olika länder räknar dessutom på olika sätt. Den faktiska svenska ungdomsarbetslösheten, om man räknar ungdomar i yrkesverksam ålder som vill ha ett arbete för sin huvudsakliga försörjning ligger snarare runt 10-12%. Det är fortfarande alldeles för mycket, och beror främst på att många misslyckats i skolan. Regeringen har gjort mycket för att ändra detta. Bland annat en total reformering av skolan och gymnasiet, lägre arbetsgivareavgifter för den som anställer unga, ökad möjlighet att provanställa ungdomar, och en särskild åtgärd hos Arbetsförmedlingen för långtidsarbetslösa ungdomar, Jobbgarantin för unga, som så här långt har hjälpt ungefär hälften av de långtidsarbetslösa ungdomarna till utbildning eller arbete.
* Enligt en färsk SIFO-mätning planerar svenska företag att anställa 168.000 personer fram till den 1 juli i år. Om man räknar av planerade uppsägningar av 43.000 personer betyder det en nettoökning av nyanställningarna med 125.000 personer.
* Jobbskatteavdraget har sänkt skatten för en medellöntagare med 23.000 i månadlön med ca 1.700 kronor per månad. För en handelsanställd ger detta nästan fem gånger mer än årets avtalsrörelse.
* Jobbskatteavdraget är riktat mot låg- och medelinkomsttagare. Den med mycket hög inkomst får inte större jobbskatteavdrag än den som tjänar runt 28.000 kronor.
* Jobbskatteavdraget ger enligt Riksrevisionen 88.000 fler i arbete på sikt och är därför också viktigt för att öka antalet sysselsatta.
* Pensionärerna har fått skattesänkningar i två steg och ett tredje föreslås 1 januari 2011. Därmed kompenseras pensionärerna med marginal för att bromsen i pensionssystemet sänker pensionerna 2010 och 2011.



2010-04-15 Budgetdebatt - och sanningen vinner alltid i längden!



Till vänster: Anders Borg strax före debatten, innan han lämnar över vår- propositionen till Talmannen. Till höger Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman Carl B Hamilton som håller upp Dagens Industri som tillkännager att den svenska regeringen är EU-mästare i ekonomi.

Dagens budgetdebatt i riksdagen har varit en märklig historia. Oppositionen beskriver Sverige som ett land med statsfinanser i ruiner och med det sämsta läget på arbetsmarknaden i hela Europa. Allt är nattsvart och regeringen oduglig. Fast detta budskap klingar ju en smula falskt när man tar reda på fakta.

Precis som Dagens Industri beskrev nyligen så utmärker sig Sverige mycket riktigt - fast inte alls på det negativa sätt som oppositionen påstår. När de flesta parlament i Europa diskuterar tuffa besparingar, skattehöjningar och kraftiga nedskärningar så föreslår Sveriges regering reformer, höjda barnbidrag och skattesänkningar för pensionärerna. När andra regeringar skurit ned välfärden har den svenska regeringen satsat 27 miljarder extra på kommuner och landsting under finanskrisen och lågkonjunkturen. Detta kunde man göra för att man tagit ansvar för statens finanser under de goda åren 2006, 2007 och början av 2008.

År 2006 var den svenska statsskulden 46% av BNP. I år, efter den värsta globala lågkonjunkturen och finanskrisen på kanske 100 år, är den svenska statsskulden 41% av BNP. Alliansen har alltså sänkt statsskulden under denna mandatperiod - trots krisen. Att påstå att regeringen lånar till skattesänkningar är bara fånigt.

Vad gäller arbetsmarknaden så är sysselsättningen 50.000 högre jämfört med 2006. Det betyder att det finns 50.000 fler i arbete 2010 än 2006, trots att vi gått igenom en allvarlig global kris. För kommande år beräkas sysselsättningen öka med 30.000 personer 2011 och ytterligare 150.000 personer kommande år. Trots krisen har det skapats fler jobb än vad som försvunnit under denna mandatperiod. Nu gäller det att inte stoppa denna utveckling när högkonjunkturen kommer.

Anders Borg hotade med en jobbkris med en eventuell rödgrön regering, och visst är det så. Höjda skatter på allt och alla, exempelvis kraftigt höjda miljö- och energiskatter, chockhöjda arbetsgivareavgifter, förmögenhetsskatt som minskar tillgången på svenskt riskkapital, lagstiftning som motverkar anställningar och företagande, en energipolitik som kommer att skapa energibrist, värnande om statliga monopol och så en massa mer krångel, fler regler och fler avgifter för företagandet. Dessutom kraftig ökning av statsskulden eftersom man utlovar mer pengar än man disponerar, trots de stora skattehöjningarna. Med oppositionen vid makten under finanskrisen och lågkonjunkturen hade Sverige knappast blivit utsedda till EU-mästare i ekonomi, och man hade knappast klarat att hålla tillbaka arbetslösheten på samma sätt som Alliansen.



2010-04-07 Kommunernas ekonomi förbättras snabbt

Som ett led i hanteringen av den ekonomiska krisen har regeringen tillfälligt tillfört kommunsektorn 17 miljarder kronor extra i höjda statsbidrag för 2010. På så vis har fallet i sysselsättningen kunnat dämpas. Dessutom har regeringen aviserat en permanent höjning av statsbidragen med 5 miljarder kronor från och med 2011. Sedan budgetpropositionen för 2010 har kommunsektorns ekonomiska förutsättningar förbättrats, framför allt till följd av att läget på arbetsmarknaden nu ser betydligt ljusare ut. Den totala kommunfinansierade sysselsättningen stabiliseras därmed och väntas under nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Från och med 2012 förväntas den kommunfinansierade sysselsättningen öka. Till följd av detta ser regeringen inga skäl att betala ut extra konjunkturberoende pengar även 2011. Däremot liggen den permanenta höjningen på fem miljarder extra till välfärden kvar även kommande år.

Beskedet är "ett hårt slag" mot sektorn säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till SVTs Rapport (6/4). Samma sak gäller Monica Green (S): "Ett dystert besked" enligt Green i en riksdagsdebatt med finansminister Anders Borg (6/4). Lite märkligt kan man tycka att prognoser som visar att kommunernas ekonomi förbättras snabbt uppfattas som ett dystert besked och att ett uteblivet behov av konjunkturstöd ses som ett problem. Pengarna har ju inte försvunnit, utan ett uteblivet statsbidrag ersätts med normala skatteintäkter. Var finns problemet?

Även Lärarförbundet kritiserar beskedet och menar att regeringens politik är ”ett svek mot eleverna” och Lärarförbundet påstår också att 4 av 5 kommuner redan skurit ner på lärare på grund av den ekonomiska krisen och nu kommer det att bli ”än värre”. Oppositionen i sin tur menar att tusentals lärare nu kommer att behöva varslas. Detta stämmer inte särskilt bra. Riksdagens utredningstjänst presenterade nyligen en rapport som handlar om varför lärare i kommunerna sades upp under 2009. För det första var det inte 4 av 5 kommuner som lärarförbundet hävdar utan i 1 av 3 kommuner som lärare sades upp. Den absolut främsta orsaken till uppsägningarna är minskat elevunderlag medan finanskrisen kommer i andra hand. En intressant sak är också att det inte är borgerliga kommuner som varslar utan i första hand kommuner med s-styre. För att citera RUT - ”kommuner utan uppsägning är av övervägande borgerlig majoritet, medan kommuner med stora uppsägningar har en klar vänstermajoritet”. Ibland finns det kanske anledning att fundera lite över hur kommunerna prioriterar själva också.

Det är väl ingen vild gissning att oppositionen kommer med löften om fortsatta "konjunkturstöd" till kommuner och landsting även 2011, trots att konjunkturen vänt. I så innebär det att kommuner och landsting får samma pengar två gånger. Är det verkligen rätt sätt att använda skattebetalarnas pengar?



2010-04-02 Gladare påsk för de flesta med alliansens politik

Detta är rubriken på en debattartikel i Borås Tidning i går där jag beskriver hur alliansens politik är framgångsrik inom ett antal centrala samhällsområden, och hur starkt Sverige står i den globala lågkonjunkturen och finanskrisen. Tyvärr har en liten bit av sista stycket av artikeln råkat falla bort i Borås Tidning, men så här ser artikeln ut i sin helhet



2010-03-03 Har kommunerna ont om pengar eller bara svårt att prioritera?

Oppositionen hävdar ständigt att kommunerna går på knäna, att man måste skära ned kraftigt och att massor av kommunanställda sägs upp. Detta är inte sant! Antalet uppsagda inom kommusektorn är mycket begränsat, de flesta varsel har inte genomförts. De flesta som sagts upp är lärare inom grundskolan till följd av kraftigt minskade barnkullar, och det har ingen direkt koppling till konjunkturen. Att uppsägningar inte genomförts i någon större omfattning beror till stor del beror detta på extra pengar från regeringen. I dag kom siffror från SCB som visar att kommunerna redovisade ett samlat överskott på 11,7 miljarder för 2009. Endast 8% av kommunerna gick med underskott, jämfört med 25% 2008. Landstingens samlade vinst blev 2,8 miljarder, och 15 av 20 landsting gick med överskott.

Aftonbladet berättade häromdagen att i (S)-styrda Timrå ransoneras pensionärernas kaffe på äldreboendena. De anställda på sjukhemmet Hagalid har fått nya kostdirektiv uppifrån. Reglerna innebär att varje boende maximalt ska få två koppar kaffe, 2,5 deciliter mjölk och två frukostbröd per dag. Frågan är om precis alla andra utgifter i Timrå kommun verkligen är viktigare än pensionärernas kaffe?

I går berättade Aftonbladet om kommuner som tar utsvängarna ordentligt trots kristiderna. Falun skulle satsa 26 miljoner på en backhopparbacke, men tvingades efter protester banta detta till fem miljoner. Gislaved vill glasa in (!) sin slalombacke för 370 miljoner (fast EU står för 100 av dessa), Kristianstad ska bygga en kommunal utställnings- och konferenslokal för 75 miljoner. Vara tänker stasa 338 miljoner under 15 år på en gigantisk ridsportsanläggning, Götene satsar åtta miljoner på filmproduktion och Färgelanda har lagt 75 miljoner på ett industrihotell för livsmedelsproduktion. Det finns många fler exempel, och tyvärr verkar det inte alltid vara så stor skillnad mellan om det är borgerligt styre eller socialistiskt, de vilda idéerna och spekulationen med skattebetalarnas pengar frodas lite överallt. Samtidigt sparar alltså många kommuner in på äldreomsorgen och personalen inom barnomsorgen. Eller ransonerar pensionärernas kaffe.

När denna typ av rapporter kommer är det mer ett tecken på bristande ekonomiskt och politiskt ansvarstagande från kommunpolitikerna än brist på pengar. Vissa kommuner har säkert råd med sina vilda satsningar rent ekonomiskt, men vore det inte bättre att använda pengarna till att rusta upp välfärden eller sänka skatten?



2010-03-01 Krisen på 1990-talet bör vara en varningsklocka

I ett debattsvar i helgen diskuterar jag 1990-talskrisens orsaker med Arne Kjörnsberg (S), tidigare ledamot i finansutskottet och skatteutskottet i riksdagen. Kjörnsberg skyller 1990-talskrisen på den borgerliga regering som då styrde. Jag ger honom svar på tal och påpekar att de flesta bedömare, inklusive tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt (S) menar att det var slarvig politik under 1980-talet som bäddade för krisen på 1990-talet. Och från 1985 och framåt satt just Arne Kjörnsberg i de två viktigaste riksdagsutskotten som hade ansvar för dessa frågor. Jag tycker därför att lite självkritik vore klädsam.

Jag påpekar också att vi kunde haft en liknande kris på nytt i Sverige idag om vi lyssnat på Socialdemokraternas råd om mycket mer pengar till allt och alla under den senaste finanskrisen. Med Alliansens ansvarsfulla politik har Sverige tvärtom kommit igenom krisen starkare än de flesta andra länder i Europa.



2010-02-10 Tydliga bevis på att Alliansen värnat välfärden under krisen

När finanskrisen och lågkonjunkturen var som djupast slog regeringen fast att den viktigaste prioriteringen var att värna om "välfärdens kärna", dvs sjukvård och viktig kommunal verksamhet som förskola, skola, äldreomsorg. Detta medförde också att regeringen tog beslut om mycket stora extra tillskott till kommunerna för att de skulle slippa säga upp personal. Oppositionen i sin tur upprepade sitt mantra om "för lite och för sent" och hotade med massuppsägningar i kommunerna. Nu börjar bilden klarna, och idag har jag läst två intressanta nyheter från två fackliga tidningar.

Under de senaste dagarna har flera kommuner presenterat sina preliminära bokslut för 2009. De tiotalet bokslut som den fackliga SKTF-tidningen tagit del av pekar alla i samma riktning. De flesta kommuner visar bättre ekonomiskt resultat för 2009 än förväntat. ”Det blev inte så illa som vi trodde i höstas”, säger Mats Kinnwall, chefekonom på Sveriges Kommuner och Landsting, till SKTF-tidningen. Han är inte överraskad. De dystraste prognoserna om hög arbetslöshet och stora tapp i skatteunderlaget har inte blivit verklighet. "Arbetsmarknadsutvecklingen blev inte så dålig som vi trodde" säger han. Slutsatsen är att regeringens extra tillskott till kommuner och landsting varit mer än tillräckliga så här långt.

Ett annat bevis på detta kommer idag från fackförbundet Kommunals tidning Kommunalarbetaren, som meddelar att avgiften till Kommunals a-kassa sänks med 70 kronor per månad. Enligt Anders Bergström, tredje vice ordförande i Kommunal har kassans kostnader för arbetslöshetsavgiften blivit betydligt lägre än beräknat. Annorlunda uttryckt - färre än väntat av Kommunals medlemmar har blivit arbetslösa. I maj 2008 var avgiften till Kommunals a-kassa 337 kronor för fackligt anslutna medlemmar och 355 kronor för dem som enbart tillhörde a-kassan. 1 juli år 2009 var avgiften 215 kronor respektive 233 kronor och idag blir alltså avgiften 144 respektive 162 kronor.

Även SKTF, som också organiserar offentliganställda, har sänkt sina avgifter till a-kassan successivt sedan 2008, från 333 kronor per månad till 139 kronor idag. Även detta är ett bevis på att de offentliganställda inte förlorat sina jobb i någon större utsträckning.



2010-02-07 Konjunkturen i Sverige vänder upp snabbare än i omvärlden












Figur från Dagens Industri 2 februari 2010


När det gäller det här med att Sverige verkar komma igenom både finanskris och lågkonjunktur bättre än de flesta andra länder kan jag ju inte låta bli att lägga in denna bild från Dagens Industri i tisdags. Den visar dels industrins samlade syn på konjunkturen, dels inköpschefernas index. Båda dessa mått anses vara en tydlig indikator på varåt konjunkturen är på väg. Man ser av figuren hur oerhört snabbt fallet var från halvårsskiftet 2008 fram till våren 2009, men också hur snabbt kurvorna vänt uppåt sedan dess. Man ser också hur stark industrikonjunkturen var 2006, och trots detta var det alltså 40.000 färre som arbetade i Sverige då än vad det är idag - trots den extremt djupa kris landet just gått igenom.

I den lilla rutan ser man att Sveriges inköpschefsindex ligger långt över både EMU/EU och USA, men faktiskt även över prognoserna för Kina. Av artikeln i Dagens Industri kan man också läsa att industrins sysselsättningsindex i januari låg på 49,6. Siffror över 50 visar att man avser att nyanställa, siffror under 50 att man vill minska sin personal. Slutsatsen är att industrin idag anser att det råder balans i antalet anställda. Och oftast är det just så att konjunkturen måste stabiliseras ett tag innan nyanställningarna kommer. Men i vart fall verkar vi kunna räkna med att industrin totalt sett inte tänker minska sin personal ytterligare, och det är givetvis positivt och ett första tecken på att det kommer att ljusna även på arbetsmarknaden.



2010-02-06 Sverige står stabilt i OECD:s välståndsranking

"Välståndsligan" är en rangordning av OECD-länderna utifrån deras BNP per invånare, justerad med hänsyn till verklig köpkraft. Siffrorna för 2009 bygger på uppskattningar som senare kommer att revideras. Så alltför lågtgående slutsatser ska man väl inte dra innan man fått ett komplett material. Media gick i morse ut med braskande rubriker och förklarade att "Sverige rasat i OECD:s välståndsliga". Efterhand som dagen gått har man tvingats korrigera detta. Exempelvis har DN nu skrivit om hela nyheten på sin webbsida. För något "ras" handlade det ju inte alls om när man tittar på siffrorna.

Den preliminära listan toppas även för 2009 av Luxemburg, Norge och USA. Sverige ligger kvar på elfte plats i den internationella välståndsligan. Alltså precis samma placering som förra året, och för övrigt samma placering som valåret 2006.

Däremot kan man utläsa att Sverige och Finland drabbats hårdare än andra av krisen (och att Irland och Island drabbats extremt hårt). Detta är ingen nyhet, tvärtom påpekade jag själv så sent som i går på bloggen att Sverige liksom Finland är extremt exportberoende länder, med relativt stor betydelse av skogsindustri, stål- och basindustri samt för svensk del fordonsindustrin. Sverige har därför av naturliga skäl drabbats oerhört hårt av finanskrisen och lågkonjunkturen. Att svenskarnas inkomster därför, relativt sett, fallit jämfört med övriga OECD beror givetvis dels på att fler blivit arbetslösa och viss effekt beror säkert också på att svenska kronan fallit i förhållande till Euron. Alla priser har därmed ökat realtivt sett mot Euroländerna, vilket minskar den svenska köpkraften. Svenskarnas inkomster ligger för 2009 sju procent högre än genomsnittet för OECD-länderna, mot nio procent högre under 2008.

Intressantare är att ett antal länder i Europa under 2009 maskerade sina problem genom snabbt ökade statsskulder. Inte minst Grekland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och Irland, kommer att behöva strama åt ekonomin krtaftigt 2010, höja skatterna, och spara på välfärden. Detsamma gäller de flesta länder i gamla östeuropa, men även i grunden stabila länder som Tyskland och Frankrike. Detta kommer givetvis att märkas för alla dessa länder i OECD:s välståndsranking kommande år. För svensk del är läget det omvända - vi diskuterar vika grupper som står först i tur för ytterligare skattesänkningar, det lär bli pensionärerna, och köpkraften för svenska folket kommer att öka snabbt när konjunkturen vänder uppåt. Sverige förutspås exempelvis få EU:s högsta tillväxt under 2010. Det kommer också att märkas i OECD:s välståndsranking...



2010-01-29 Svensk ekonomi och tillväxt starkast i EU

I går hade Dagens Industri denna förstasida som talar för sig själv. Inne i tidningen ägnade man ett helt uppslag samt ledaren åt att berömma regeringen och beskriva att Sverige, tillsammans med Luxemburg, har den starkaste ekonomin och bästa tillväxten i hela EU. Anledningen är att Sverige hållit god kontroll på statsfinanserna under finanskrisen och lågkonjunkturen.

I artikeln framkommer att Sverige i år får den högsta tillväxten av alla EU-länder, och att Sverige, Luxemburg och Finland har de i särklass minsta budgetunderskotten. Sverige ligger också bland de tre främsta när det gäller statsskulden. Den svenska arbetslösheten anges till 10% i Di, vilket är förvånande, eftersom den enligt färska siffror idag ligger runt 8,6%. I så fall ligger Sverige på övre halvan även när det gäller arbetslösheten.

Nu är ju exakta placeringar jämfört med andra länder kanske inte det viktigaste. Men totalintrycket är att oavsett hur man räknar så har Sverige väldigt goda förutsättningar när konjunkturen nu börjar vända uppåt. När andra EU-länder tvingas spara och höja skatterna kan Sverige göra tvärtom kommande år och både ha utrymme för reformer och skattesänkningar.

Jag är övertygad om att Alliansens ansvarsfulla politik kommer att ha en positiv betydelse för valutgången i september. Och kan vi dessutom se en utveckling där arbetslösheten börjar falla under året så tror jag att väljarna kommer att inse att Alliansen på ett mycket väl avvägt sätt tog Sverige genom krisen bättre än de flesta andra regeringar i Europa lyckats med. En sådan regering förtjänar fortsatt förtroende.




2010-01-27 Det ljusnar - Sverige på väg ut ur krisen

Varslen om uppsägningar på arbetsmarknaden minskar nu snabbt, och allt fler företag meddelar att deinte heller verkställer de varsel som lagts. Senast idag har ju flera av Saabs underleverantörer meddelat att de drar tillbaka sina varsel. Finansminister Anders Borg kunde i dag berätta att arbetslösheten troligen blir lägre än väntat, 9,5 procent i år mot befarade 11,4 procent, och svensk ekonomi ser ut att utvecklas bättre än vad man tidigare har trott. Bakgrunden till den ljusa prognosen återfinns framförallt i en ökad inhemsk efterfrågan. Trots underskott i statens finanser är läget för Sverige betydligt bättre än i många andra länder där skattehöjningar och besparingar väntar. Här leder i stället fler i arbete och färre sjuka till att regeringen räknar med att kunna göra satsningar framöver.

Finansministern var tydlig med att pensionärerna är den grupp som då först ska prioriteras, liksom arbetslösa ungdomar som ju oftast har mycket låg ersättning, och barnfamiljer med svag ekonomi.



2009-11-04 EU-prognos: Svensk ekonomi vänder upp snabbare än övriga EU

- och svensk arbetslöshet ligger under EU-genomsnittet både 2009 och 2010

EU-kommissionens släppte igår sin prognos för EU-ländernas ekonomiska utveckling. Sverige väntas få en snabbare BNP-ökning 2010 än EU-genomsnittet. Jämfört både med EU-genomsnittet och genomsnittet för euro-länderna har Sverige en kraftigare BNP-nedgång 2009, men också en betydligt kraftigare uppgång 2010. Sveriges BNP väntas krympa med 4,6 procent i år (jämfört med -4,1 för hela EU) för att därefter öka med 1,4 procent 2010 (jämfört med 0,7 procent för hela EU). Sveriges exportberoende ekonomi drabbades tidigt och hårt av den globala krisen, men regeringens stimulansåtgärder, ökande privat konsumtion och stigande export bidrar till den väntade kraftiga BNP-uppgången 2010.

När det gäller den privata konsumtionen har Sverige också haft en något större nedgång jämfört med EU-genomsnittet under 2009. Men även detta vänder 2010 med en betydligt större ökning av konsumtionen i Sverige än genomsnittet i EU. Hushållens sparkvot i Sverige är hög och förtroendet för ekonomin på uppgång. Den privata konsumtionen väntas öka med 1 procent i Sverige 2010, jämfört med 0,2 procent i genomsnitt både för EU som helhet och för eurozonen.

Sverige väntas också ha lägre arbetslöshet än EU-genomsnittet. Arbetslösheten i Sverige väntas stanna på 8,5 procent 2009, vilket är en lägre nivå både än EU-snittet (9,1 procent) och genomsnittet för eurozonen (9,5 procent). Arbetslösheten i Sverige väntas dock fortsätta att öka under 2010, till 10,2 procent, som är snäppet lägre än EU-snittet för 2010 på 10,3 procent och euro-snittet på 10,7 procent.

Den svenska regeringen har fört en mycket expansiv politik, med åtgärder motsvarande 1,5 procent av BNP i 2009 och ytterligare åtgärder på 1 procent av BNP som annonserats i höstbudgeten. Trots den expansiva finanspolitiken är enligt EU-kommissionen de svenska offentliga finanserna långsiktigt hållbara. Sveriges budgetunderskott väntas 2010 uppgå till -3,3 procent. Underskottet väntas dock minska till -2,7 procent 2011, utan ytterligare åtgärder, vilket gör att den förda ekonomiska politiken är hållbar och inte långsiktigt bryter mot EU:s krav på maximalt 3% underskott.



2009-09-21 I dag presenteras statsbudgeten i Borås och Ulricehamn
Jag finns på plats vid båda presentationerna

I dag kommer jag inte att finnas i Riksdagen när finansminister Borg presenterar statsbudgeten. I stället kommer jag att finnas på hemmaplan. Först kommer jag att vara med när kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) presenterar statsbudgeten på Grand Hotel i Borås för media och andra inbjudna gäster klockan 10.00.

Klockan 11.30 kommer jag sedan tillsammans med Sjuhärads övriga tre riksdagsledamöter att presentera budgeten för media på Hotell Bogesund i Ulricehamn. Vid presentationen kommer också de fyra Allianspartiernas gruppledare i Ulricehamn att närvara och svara på frågor om hur budgeten påverkar den egna kommunen.

Trots att världen befinner sig i den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talet, och att 2009 års BNP-fall blir det största i Sverige sedan andra världskriget, har Sverige som ett av få länder i Europa god kontroll på statsfinanserna. Sverige har hittills förlorat 100.000 jobb under krisen, men glädjande nog har statens finanser på senare tid ändå förbättrats jämfört med prognoserna, dels genom att svenska folket trots allt arbetar mer än beräknat vilket ökar statens skatteintäkter, dels genom att sjukskrivningar och förtidspensioneringar fortsätter minska, vilket minskar statens utgifter. Totalt sett gör detta att regeringen kan presentera en stark budget med många viktiga satsningar för att främja företagande och motverka arbetslöshet utan att riskera statens finanser.

De viktigaste delarna i statsbudgeten och satsningarna kommande år har jag i huvudsak redan kommenterat på bloggen:
* 8,4 miljarder mot arbetslösheten i form av nya utbildningsplatser, åtgärder för både kort- och långtidsarbetslösa, samt mer pengar till Arbetsförmedlingen (Bloggen 26/8)
* 17 miljarder under tre år för att hjälpa långtidssjuka tillbaka till arbete (Bloggen 4/9)
* 10 miljarder extra till kommuner och landsting (Bloggen 7/9)
* Reformer i trygghetssystemen för småföretagare (Bloggen 18/9)
* 15 miljarder i skattesänkningar för pensionärer, löntagare och småföretagare (Bloggen 19/9)
* Förbättring av studenternas ekonomi (Bloggen 20/9)
* Utöver detta finns ett antal andra satsningar, bland annat 2,6 miljarder extra till domstolar, kriminalvård och polis, generösare bostadsbidrag till förtidspensionärer, extra pengar till miljöpolitiken mm.

Till slut några ord om oppositionens kritik mot regeringen för budgeten. Man menar att det är "oansvarigt" att i ett läge med underskott i statens finanser sänka skatten på företagande och arbete med 10-15 miljarder. Samtidigt har oppositionen själva det senaste året föreslagit mångdubbelt större utgifter som man helt saknat finansiering för. Det ska bli spännande att läsa oppositionens budgetmotioner framöver - antingen lär man få offra ett stort antal av alla sina löften, eller så kommer man att tvingas öka budgetunderskottet ordentligt. Verkligheten kommer förr eller senare ifatt oppositionens fagra löften. Oppositionen talar ju också ofta om att regeringen borde stimulera ekonomin ännu mera genom olika former av bidrag och stöd av alla de slag. När regeringen väljer att i stället stimulera ekonomin genom skattesänkningar så kallar oppositionen detta för oansvarigt. Lite märkligt kan man tycka, men det visar också tydligt den politiska skillnaden i syn på skatter och bidrag mellan Alliansen och den Rödgröna röran.



2009-09-08 All annan fördelning hade varit orättvis

Radio Sjuhärad har idag ställt frågan i sina nyhetssändningar om det verkligen är rimligt att Borås kommun på grund av sin i grunden goda ekonomi kan lägga undan en del av det extra statliga stödet som regeringen utlovade igår, och sätta in pengarna på banken, medan stödet inte räcker för att balansera ekonomin för Svenljunga kommun.

Jag tycker faktiskt det är högst rimligt att alla kommuner får samma summa beräknat per invånare. Det vanliga skatteutjämningssystemet och fördelningen av de normala statsbidragen korrigerar redan för diverse skillnader i skattekraft, befolkningsstruktur och annat som är mer kommunspecifikt. Att förstärka denna skillnad mellan kommunerna ytterligare hade varit olyckligt. Om Borås har varit så ansvarsfulla under goda år att man nu kan lägga undan en del av extrapengarna så är de att gratulera. Om regeringen däremot skulle ha belönat vissa kommuner, främst i norra Sverige, som inte tagit sitt ekonomiska ansvar under de goda åren genom att ge dessa mer pengar, samtidigt som ekonomiskt ansvarsfulla kommuner skulle ha straffats hade det varit helt orimligt. Och hur skulle man avgöra vilka kommuner som skulle få mer eller mindre? Risken för godtycke hade varit alltför stor.

Vad gäller Svenljunga och andra särskilt ekonomiskt pressade kommuner så lindrar i vart fall extrapengarna krisen en hel del. Men i grunden är det kommunpolitikerna som måste ta beslut som garanterar en långsiktigt hållbar ekonomi. Det extra stödet är ju ett engångsstöd som inte löser långsiktiga problem och obalanser. Jag är givetvis inte positiv till skattehöjningar, men kan ju konstatera att lilla Svenljunga kommun har lägre kommunalskatt än exempelvis de stora kommunerna Borås och Mark. Varje kommunpolitiker måste alltid göra den svåra avvägningen mellan skattesats och den service man vill erbjuda sina kommuninvånare. Ska man kunna ha en låg skatt måste man klara att anpassa kostnaderna efter detta. I annat fall får man ju göra som Svenljunga redan beslutat och höja skatten även om det tar emot. Detta råder inte regeringen över, utan det omfattas av det kommunala självstyret.



2009-09-07 140 miljoner till Sjuhäradskommunerna

Jag har nu fått siffror över hur de extra statliga pengarna påverkar de sex kommunerna i valkretsen:
Borås kommun får 76 miljoner extra 2010, Bollebygd 6 miljoner, Svenljunga 7,7 miljoner, Tranemo 8,8 miljoner, Ulricehamn 17 miljoner och Mark 25 miljoner.

Landstinget (Västra Götalandsregionen) får mer än 500 miljoner extra.



2009-09-07 Ytterligare extramiljarder till kommuner och landsting

Kommunsektorn står för en central del i den svenska välfärden. Vi är alla beroende av att sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola fungerar och har en hög kvalitet. Därtill är kommunsektorn en arbetsplats för över en miljon människor. Alliansregeringen har nu enats om att föreslå att ytterligare resurser tillförs kommunsektorn.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2010 att statsbidragen till kommuner och landsting höjs tillfälligt med 10 miljarder kronor 2010. Fördelningen av det tillfälliga stödet sker med 7 miljarder till kommunerna och 3 miljarder till landstingen. Liksom det tidigare konjunkturstödet utgår detta bidrag i proportion till antal invånare i respektive kommun och landsting. Utöver detta höjs dessutom statsbidragen till landstingen med en miljard kronor 2009 för att underlätta hanteringen av den pågående pandemin. Tillsammans med andra satsningar innebär detta att Alliansregeringen 2010 har förstärkt kommunsektorn med 38 miljarder kronor, jämfört med 2006 års nivå.

Det finns också ett behov av att skapa stabilare planeringsförutsättningar för kommuner och landsting. Regeringen avser därför snarast utreda hur kommunsektorns inkomster kan få en ökad stabilitet över konjunkturen.

Jag konstaterar att dagens besked innebär ett extra anslag på 6 miljarder utöver tidigare löften om extra pengar, vilket är en miljard mer än vad SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) beräknat behövs för att hålla en oförändrad servicenivå. Jag är också mycket nöjd med att alla kommuner behandlas lika eftersom stödet betalas ut efter antalet invånare. Kommuner som misskött sin ekonomi premieras inte, och det är utmärkt. Vad gäller "planeringsförutsättningarna" som ska ses över så handlar det alltså om balanskravet och önskemålen från kommunerna att kunna lägga undan pengar under goda år för att använda under sämre tider. Det är en mycket välkommen utredning!



2009-07-29 Balanskravet på kommunerna är verkligen förlegat

Borås Tidning har idag en alldeles utmärkt ledare där man konstaterar att balanskravet på kommunerna är förlegat. Poängen i ledaren är att kommunerna måste kunna ta ett större eget ansvar för sin långsiktiga ekonomi. Under goda år måste man kunna lägga undan pengar som skulle kunna användas i sämre tider. Då skulle man slippa göra panikartade neddragningar och behovet av statliga extrapengar skulle dessutom minska.

Det som skrivs på BT:s ledarsida stämmer i stort sett på varje punkt med det som vi föreslog i vår gemensamma Alliansartikel i Borås Tidning den 24 mars i år. Diskussioner har även förekommit i riksdagen i frågan och finansministern har i vart fall öppnat för en översyn av kommunernas balanskrav. Det är en bra början. Jag tänker följa frågan noga och trycka på efter förmåga för att få till en ändring så snart som möjligt. En ökad frihet för kommunerna att planera sin långsiktiga verksamhet är helt avgörande för att välfärden skall fungera. Tyvärr är balanskravet en del av ett stort och komplicerat regelverk och en lagändring lär ta tid. Så den som tror att balanskravet kan förändras över en natt lär nog bli besviken.

Utan att aktivt uppmuntra kommunpolitikerna till lagbrott är det ändå frestande att efterlysa något mer modiga och kanske något mer kreativa kommunpolitker. Redan med dagens regelverk går det faktiskt att redovisa underskott ett enskilt år, även om detta sedan enligt reglerna måste täckas in åren därefter. De kommuner som redovisat ordentliga överskott under en lång följd av år (exempelvis min egen kommun Mark) borde i vart fall kunna budgetera för ett nollresultat 2010 - eller rent av kanske till och med ett mindre underskott - utan att behöva skämmas alltför mycket. Vem vet, kanske kommer man inte ens att behöva täcka underskottet om vi hinner få till en lagändring? Oavsett vilket krävs det extraordinära åtgärder i en extraordinär situation. Visst kommer sannolikt kommunens revisorer att ha synpunkter, men jag tror man snabbt skulle bli "förlåtna" av kommuninvånarna om de inser att den extraordinära åtgärden räddar viktig välfärdsverksamhet utan att långsiktigt äventyra kommunens starka ekonomi.



2009-05-12 Nationalekonomi och politik är inte alltid förenliga...

Finanspolitiska rådet kom idag med sin rapport, och det är både ris och ros till regeringen. Ris främst för att man anser att regeringen just nu borde satsa mycket mer av skattebetalarnas pengar (eller snarare lånade pengar) för att dämpa krisen. Ros för att den underliggande politiken långsiktigt ändå anses vara den rätta.

Det absolut märkligaste förslaget från Rådet tycker jag är att man föreslår olika generös a-kassa beroende på konjunkturen. I dåliga tider (som nu) tycker Finanspolitiska rådet att man "tillfälligt" skall öka ersättningen i a-kassan, och i bättre tider skall den sänkas igen. Ett riktigt ogenomtänkt förslag enligt min åsikt. För det första - vem skall avgöra när ersättningen skall höjas eller sänkas? Och tror verkligen rådet att en ersättning som höjs "tillfälligt" verkligen skulle kunna sänkas igen? Det lär i vart fall inte ske av någon regering under ett valår... Förslaget är ett typiskt nationalekonom-förslag som saknar förankring i den politiska verkligheten.

Finanspolitiska rådet anser också att staten borde satsa ytterligare stora summor av skattebetalarnas pengar för att dämpa krisen. Man talar om ca 45 miljarder. Detta skulle, enligt rådet, medföra ca 0,5% lägre arbetslöshet, eller ca 25.000 personer om man räknar baklänges (400.000 arbetslösa enligt SCB motsvarar idag ca 8% arbetslöshet). Det betyder i så fall att skattebetalarna grovt räknat får skjuta till 1,8 miljoner kronor för varje räddat jobb! Det känns inte som något särskilt lockande förslag tycker jag.

Dessutom kan i vart fall inte jag begripa hur alla dessa satsningar skulle kunna rymmas inom statens utgiftstak. Vid en hastig genomläsning verkar det som om Finanspolitiska rådet närmast använder samma argument som Vänsterpartiet som ju inte tycker utgiftstaket är något särskilt viktigt att bry sig om. Finanspolitiska rådet säger också att man haft USA som förebild för sina förslag. Det gör mig mörkrädd. I USA har man satsat så oerhört stora pengar och skapat ett så gigantiskt budgetunderskott att det kommer att ta flera decennier att hantera. Så hoppas jag verkligen inte att vi skall göra i Sverige.



2009-05-01 Har Grisen Särimner återuppstått?

Kommer ni ihåg grisen Särimner i Gudarnas Valhall? Grisen man kunde slakta varje dag och som sedan återuppstod under natten och kunde slaktas på nytt dagen därpå? Frågan är om denna gris finns på riktigt, och kanske lever i Socialdemokraternas partikansli på Sveavägen i Stockholm?

Den 29/4 berättade jag om hur Socialdemokraterna i sin budget utlovar mer pengar till precis allt och alla. Och hela kalaset skall finansieras genom höjd förmögenhetsskatt för de största förmögenheterna, höjd fastighetsskatt för villor taxerade över 5 miljoner och höjd inkomstskatt för den som tjänar över en miljon. Det är väldigt lätt att räkna ut att dessa skattehöjningar bara kommer att räcka till en bråkdel av alla Socialdemokraternas löften. Så många multimiljonärer och rika fastighetsägare finns det helt enkelt inte i Sverige. Dessutom ger förmögenhetsskatten väldigt lite eftersom den är så lätt att kringgå.

I dag utlovade Mona Sahlin - utöver alla andra frikostiga löften - dessutom att pensionärer och de som arbetar skall få samma skatt. Detta tolkas idag som ett löfte om fullt jobbskatteavdrag för alla pensionärer (fast det skulle ju också rent teoretiskt kunna uppfyllas genom en kraftig skattehöjning för löntagarna i stället....) Kostnaden för fullt jobbskatteavdrag till alla pensionärer kan beräknas till ca 37 miljarder. På frågan hur detta skall finansieras blev svaret att även detta (!) skall betalas genom den höjda förmögenhetsskatten och fastighetsskatten och en extra skatt för dem med miljoninkomster...

Det är fullständigt sanslöst hur Sahlin & Co kan försöka sig på en så utstuderad bluff och utlova så många dyra reformer för uppemot 100 miljarder eller mera, och låtsas som att allt detta kan finansieras enbart genom en skattehöjning för de allra förmögnaste och de med de allra högsta inkomsterna. Ekvationen går inte ihop, och en bluff är helt enkelt en bluff. Socialdemokraternas löften kommer att kräva mycket stora skattehöjningar för alla, eller kraftiga nedskärningar av välfärden. Grisen Särimner finns bara i sagorna!



2009-04-29 Falsk och oansvarig (S)-retorik

Idag kom oppositionspartiernas budgetmotioner, som svar på regeringens vårproposition. Inte heller denna gång lämnar oppositionen något gemensamt besked utan lägger tre olika motioner. Jag skall återkomma med lite jämförelser mellan oppositionspartierna när jag satt mig in närmare i förslagen. Men så här långt är min bild av socialdemokraternas utspel när det gäller arbetsmarknadspolitiken att det mest verkar handla om vackra ord - trots alla dyra löften. Huvudbudskapet verkar vara ett löfte om "100.000 jobb och praktikplatser". Formuleringen är intressant - man kan ju fundera över hur mycket det blir av varje? Antagligen mest praktikplatser. Det skall i så fall jämföras med regeringens satsning på 10 miljarder extra på arbetsmarknadspolitik för ca 250.000 arbetslösa, varav en stor del skall gå till att finansiera just praktikplatser(!). Sossarnas löfte när det gäller just arbetsmarknaden imponerar därför inte speciellt mycket i ett läge där arbetslösheten riskerar att omfatta närmare 500.000 personer.

Och så är det det här med finansieringen. På varje område i statens budget lägger de mera pengar än regeringen. Allt detta skall tydligen betalas genom höjd förmögenhetsskatt för de största förmögenheterna, höjd fastighetsskatt för villor taxerade över 5 miljoner och höjd inkomstskatt för den som tjänar över en miljon. I vart fall om man skall tro pressmeddelande och debattartiklar idag. Och visst låter väl förslaget att bara klämma åt dem med de allra högsta inkomsterna och förmögenheterna lagom populistiskt och socialistiskt för att elda de fåtaliga demonstranterna på 1 maj? Problemet är bara att multimiljonärerna är så få att de höjda skatterna inte lär räcka till ens en bråkdel av alla nya utgifter. Detta inser givetvis socialdemokraterna och säger därför lite diffust i slutet av sin artikel i DN Debatt idag att behovet av ytterligare skattehöjningar inte kan uteslutas. Så är det givetvis - skall man finansiera alla sina dyra löften krävas antingen mycket kraftiga höjningar av inkomstskatten för vanliga löntagare eller kraftig nedskärning av välfärden. Detta vet socialdemokraterna, men man döljer problemet att få sin politik att gå ihop ekonomiskt genom att tala om höjd skatt för miljonärer och extremt rikt folk. Den bluffen kommer nog att avslöjas ganska snabbt. Det räcker exempelvis att skrapa lite på ytan i socialdemokraternas budgetförslag för att se att man också vill ta bort tredje steget i jobbskatteavdraget, dvs höja skatten för alla löntagare. Men just detta förslag är inget man talar högt om i media idag...undrar varför?



2009-04-16 Östros och skatterna

I går lärde vi oss det nya mantrat från Socialdemokraterna. Tomas Östros upprepade samma sak hela dagen - "regeringen lånar till skattesänkningar för de rika". Detta kan ju tyckas vara ett friskt populistiskt angreppssätt, men när man börjar skrapa lite på ytan blir det minst lika ihåligt som de flesta andra angreppen från oppositionen.

För det första har ju inte skattesänkningarna "gått till de rika" utan till större delen tillfallit alldeles vanliga löntagare med normala löner. I det jobbiga konjunkturläget hjälper detta till att hålla konsumtionen uppe och stärka hushållens ekonomi. Om exempelvis en make blir arbetslös har samtidigt den andre maken som arbetar fått lite mer att leva på efter skatt, vilket hjälper till att klara familjens utgifter.

För det andra kostade årets inkomstskattesänkningar (främst tredje steget i jobbskatteavdraget) ca 15 miljarder. Statens lånebehov uppgår till ca 200 miljarder i år. Större delen av lånebehovet beror på krisen - olika krisåtgärder, kredit- garantier, arbetsmarknadspolitik, ökad kostnad för a-kassa osv. Det är ju därför väldigt populistiskt om man påstår att det är skattesänkningarna som gjort att staten behöver låna pengar just i år.

För det tredje "glömmer" Östros att staten - trots de tidigare två större stegen av jobbskatteavdraget - haft stora överskott i sina finanser 2007 och 2008. Dessa överskott är större än underskottet i år. Faktum är att det mesta tyder på att lägre skatt på arbete gör att fler arbetar mer - och att statens intänkter snarare ökar. Detta visade sig ganska tydligt 2007 och 2008.

Krisen just nu visar hur utsatt Sverige är som en liten del av den globala ekonomin. Sverige måste därför ha konkurrens- kraftiga skatter på arbete, och det finns inget utrymme för förmögenhetsskatt och liknande som driver kapital och investeringar ut ut landet. Socialdemokraterna vill höja ett antal skatter för löntagarna och återinföra förmögenhets- skatten. Det skulle skada Sveriges konkurrenskraft. Den enda skatt Socialdemokraterna vill sänka är skatten på uppskovsränta för dem som gjort de allra största miljonvinsterna på sina sålda fastigheter. Det är knappast något som gynnar vanliga löntagare.



2009-04-15 Mer pengar till kommunerna

Med anledning av att regeringen idag presenterar sin vårbudget har jag denna debattartikel i Borås Tidning idag. Artikeln beskriver regeringens extra stöd till kommunerna och hur detta påverkar våra sex kommuner i valkretsen, och bygger till stor del på mitt blogginlägg i samma ämne häromdagen.



2009-04-15 En ansvarsfull finansminister

Finansminister Anders Borg har just hållit sitt inledningsanförande i dagens stora debatt om regeringens Vårbudget. Debatten lär hålla på i flera timmar, och temat är givet. 90% av världens länder är samtidigt drabbade av den värsta lågkonjunkturen sedan depression på 1920-talet, och Sverige som exportnation drabbas mycket hårt. Anders Borg påpekade att det inte går att isolera Sverige från krisen. Det finns inga utgiftsposter i statsbudgeten som gör att amerikanarna köper fler bilar, det finns inga skatter vi kan sänka som gör att tyskarna köper mera specialstål eller subventioner som gör att kineserna åter börjar importera kullager. Det viktigaste är att försöka dämpa nedgången, att motverka att sysselsättningen faller onödigt mycket och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Det gäller också att värna om välfärdens kärna så att människor kan känna trygghet även i dessa svåra tider. Samtidigt gäller det att vårda statsfinanserna för att undvika kraftiga ränteuppgångar och fallande förtroende för den svenska valutan.

Regeringen prioriterar i vårbudgeten främst ett par saker. Dels ett omfattande stöd till kommuner och landsting för att värna välfärden och ge kommunerna möjlighet att behålla sina anställda, totalt 17 miljarder över tre år. Dels mer pengar till de regionala sturkturfonderna, som nästa år disponerar 4,3 miljarder till lokala åtgärder som kan beslutas länsvis för att motverka varsel och uppsägningar. Detta efter förslag från de regionala varselsamordnarna.

Den största satsningen är betydande förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken, totalt 10 miljarder. Bland annat kommer ytterligare 100.000 platser att tillföras i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga, och till hösten övervägs ytterligare insatser mot ungdomsarbetslösheten. Detta vore välkommet eftersom mycket stora ungdomskullar lämnar skolan till sommaren. Arbetsförmedlingens budget ökar från 16 miljarder 2008 till 42 miljarder 2011. Mitt eget område, Arbetsmarknadspolitiken, står som vanligt i fokus, och vårt utskott, Arbetsmarknadsutskottet kommer att ha en mycket tuff uppgift även under resten av mandatperioden, och mer om politiken inom detta område kommer givetvis efterhand på bloggen.

Vad vill då oppositionen? Ja, det är faktiskt inte så lätt att veta. i detalj. Man säger egentligen inte så mycket mer än att det behövs mer pengar till allt, och att allt som regeringen gör är för lite, för sent och dessutom fel saker. Eller som Anders Borg uttryckte saken: "Det är en fundamentalt splittrad opposition som låter sedelpressarna jobba i TV-sofforna" och "Om socialdemokraterna inte låter sedelpressarna gå tillräcklligt snabbt ställer gärna Miljöpartiet upp och vevar på ännu snabbare". Visst föreslår oppositionen också en massa skattehöjningar, lite spretigt från de olika partierna, men detta räcker inte på lång väg när man granskar hur mycket man lite svepande vill lova ut till allt och alla. De tre oppositionspartierna är inte heller överens, vare sig när det gäller kritiken mot regeringens politik eller när det gäller de få konkreta förslagen om vad man vill göra i stället. Det är lite förvånande att konstatera att det idag är uppenbart att det bara finns ett samlat politiskt alternativ, och det är Alliansen.



2009-04-07 Mer pengar till kommuner och landsting

I dag presenterar partiledarna i Allians för Sverige en överenskommelse som innebär att staten ger kommunsektorn ett tillfälligt bidrag på 7 miljarder kronor 2009 som extra konjunkturberoende stöd att användas 2010. För 2011 och 2012 blir det en extra höjning av de genrella statsbidragen med 5 miljarder kronor per år i förhållande till statsbidragsnivån i budgetpropositionen för 2009. Stödet utbetalas med 70% till kommunerna och 30% till landstingen och fördelas lika till alla kommuner och landsting, efter invånarantal.

De ökade statsbidragen minskar behovet av att genomföra personalneddragningar eller att höja skatten. Förväntningarna är att kommuner och landsting i rådande konjunkturläge kommer att använda huvuddelen av det extra stödet för att undvika personalneddragningar för att på så sätt motverka ökad arbetslöshet. Med förstärkningen ges också stöd för kommunsektorn att säkra den grundläggande välfärden genom resurser till vård, skola och omsorg när ekonomin snabbt försämras. På så sätt vill regeringen värna välfärdens kärna.

Alliansregeringen är medveten om hur dagens krav på balans i budgeten påverkar kommunsektorn och avser inom kort även se över om förändringar i balanskravet och andra aktuella redovisningsfrågor bör göras. Bland annat ska prövas om det går att ge drivkrafter för ekonomiskt sunda och välskötta kommuner eller landsting att spara pengar i goda år för att i viss utsträckning kunna användas under dåliga år. Detta ska dock göras utan att ge avkall på kommunallagens krav om god ekonomisk hushållning.

Alliansregeringen politik har, utöver dagens besked om extra stöd, redan tidigare medfört betydande tillskott till kommunsektorn åren 2007-2010. Bland annat har skolan, sjukvården och äldreomsorgen fått betydande resurstillskott som kommit kommuner eller landsting till del. Arbetsgivaravgifterna har sänkts både generellt och för unga vilket innebär ytterligare ett betydelsefullt tillskott för en så personalintensiv verksamhet som kommunsektorn utgör. Därtill tillfaller värdeökningen av fastighetsavgiften kommunerna. Totalt har Alliansregeringen före dagens beslut om extra pengar tillfört kommunsektorn 3,15 miljarder extra 2007, 10 miljarder 2008, 17,9 miljarder 2009 och 20,6 miljarder. Inklusive dagens besked får alltså kommunerna totalt sett 27,6 miljarder extra 2010 jämfört med vad man skulle fått i normal uppräkning av statsbidragen.

För kommunerna i Sjuhärad innebär dagens besked om extra pengar 2010-2012 följande tillskott:

Bollebygd: 2010 4 mkr, 2011 3 mkr, 2012 3 mkr, Totalt 10 mkr extra
Borås: 2010 54 mkr, 2011 38 mkr, 2012 38 mkr, Totalt 130 mkr extra
Mark: 2010 18 mkr, 2011 13 mkr, 2012 13 mkr, Totalt 43 mkr extra
Svenljunga: 2010 5 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 13 mkr extra
Tranemo: 2010 6 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 15 mkr extra
Ulricehamn: 2010 12 mkr, 2011 8 mkr, 2012 8 mkr, Totalt 29 mkr extra
Västra Götalandsregionen (landstinget): 2010 353 mkr, 2011 252 mkr, 2012 252 mkr,
totalt 858 mkr extra

Personligen är jag synnerligen nöjd med dagens besked. Det uppfyller helt de viktiga önskemål som jag och mina Allianskolleger från Sjuhärad beskrev i vår debattartikel i Borås Tidning nyligen med rubriken "Ge kommunerna förutsättningar att hantera krisen. Dagens besked innebär en rättvis och lika fördelning till alla kommuner fördelat efter invånarantal, och vi har fått ett tydligt besked från regeringen om översyn av balanskravet. Jag hoppas också de flesta svenskar inser hur viktigt det har varit med ett ekonomisk ansvarstagande de senaste åren som skapat stabila statsfinanser - i annat fall hade det aldrig funnits möjlighet för regeringen att utlova detta extra stöd till kommuner och landsting.



2009-04-03 Som sagt var....Sverige satsar mest

Som jag beskrev i föregående inlägg satsar faktiskt Sverige totalt sett mest av alla länder inom OECD i förhållande till BNP för att motverka krisen. Inte riktigt den bild som oppositionen försöker sprida.....





2009-04-03 Dystra prognoser ställer krav på ansvarstagande

Regeringens prognoser för den ekonomiska utvecklingen är mycket dramatiska. Sveriges BNP faller i linje med omvärldens kraftigt 2009 och tillväxten minskar med 4,2 procent. Arbetslösheten bedöms bli 8,9 procent i år. Den fortsätter att stiga fram till 2011 och faller först därefter. De sämre utsikterna påverkar också de offentliga finanserna som kommer att visa underskott fram till 2012. Under 2010 och 2011 blir underskotten över 3 procent. På bara ett halvår har alltså en stark högkonjunktur vänts till en kraftig global lågkonjunktur som samtidigt omfattar nästan alla världens länder samtidigt! Nedgången i efterfrågan i världsekonomin är mycket stor - kanske den största på 25 år. Sveriges ekonomi är liten och öppen och mycket beroende av handel med omvärlden och att människor i andra länder vill köpa t ex de bilar, stål och trä- och massaprodukter som tillverkas här. Den starka industriella bas som är Sveriges styrka och vår framgång som exportnation gör nu att vi drabbas extra hårt när världsekonomin faller ihop.

Regeringens inriktning är att vi ska ta Sverige genom krisen på ett sätt som drabbar människor så begränsat som möjligt. Det grundläggande i en sådan inriktning är att ha ordning och reda i de offentliga finanserna för att värna välfärdens kärnverksamheter. Att ha ordning och reda i ekonomin är också ett sätt att vara förberedd om läget i ekonomin blir ännu sämre. Eftersom vi gick in i krisen med ordning och reda och överskott i statsfinanserna har vi bättre möjligheter än många andra att föra en aktiv politik. Det är också helt avgörande att upprätthålla arbetslinjen med en aktiv arbetsmarknadspolitik med fokus på möjligheter till omställning. Inriktningen på jobbpolitiken ser annorlunda ut i lågkonjunktur än när det är goda tider. Fokus hamnar mer på åtgärder för att se till att arbetslösheten inte biter sig fast.

Den svenska regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att möta krisen, värna den finansiella stabiliteten och på så sätt minska återverkningarna på den svenska ekonomin. Sverige är ett av de länder som lägger mest pengar på att möta lågkonjunkturen. 2009 satsas cirka 45 miljarder kronor för att möta nedgången. Redan i budgetpropositionen presenterades stora satsningar på bland annat välfärden, infrastruktur, företagande och forskning. I december 2008 kom regeringen med ytterligare ett stimulanspaket för jobb och omställning. Till detta kommer att de svenska trygghets- system fungerar som automatiska stabilisatorer på ett sätt som inte självklart sker i andra länder som har andra system. Sverige för idag den mest expansiva politiken i OECD.

Eftersom krisen är internationell är det dessutom viktigt att det sker ett internationellt agerande. Det är viktigt att EU har ett gemensamt förhållningssätt till krisen, men också till vilka åtgärder som bör vidtas. Lika viktigt är att EU tar ett gemensamt ansvar och samordnar åtgärderna i närområdet. De finansiella marknaderna måste stabiliseras, det internationella samarbetet öka och protektionismen hållas tillbaka. För att möta krisen och undvika ytterligare nedgångar måste regleringen och tillsynen av de finansiella marknaderna förbättras.

Den kris som Sverige gick igenom på 1990-talet skiljer sig mycket från dagens situation. Då var det till allra största delen en kris som var "hemmagjord" och berodde i mindre utsträckning på oro i de internationella systemen. Men den kan ändå lära oss mycket. Den visar nämligen mycket tydligt vikten av att ha ordning och reda i de offentliga finanserna. Ger vi efter för dem som vill äventyra dessa kommer samma sak att hända nu som hände på 90-talet - nedskärningar i välfärdens kärnverksamheter, skattehöjningar och skyhöga räntor.

Tonläget från Socialdemokraterna är högt samtidigt som de presenterar ofinansierade åtgärder gång på gång (se tidigare blogginlägg). Med deras politik skulle Sverige riskera att hamna i den situation vi var i 90-talskrisen, med nedskärningar i välfärden, skattehöjningar och stigande räntor som håller nere investeringarna. Bara genom en ansvarsfull politik kan vi undvika detta. Mona Sahlin kan bli trovärdig först när hon tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet konkret presenterar hur alla deras reformer ska finansieras. Förslag om att använda pengar som inte finns är inte att ta ansvar!



2009-04-02 Sossarnas sedelpressar rullar för fullt

Socialdemokraternas ordförande i partiets "jobbrådslag", Sven-Erik Österberg, konstaterar att arbetsgruppens förslag om höjd a-kasseersättning och avdragsrätt för a-kasseavgiften skulle bli "ruskigt dyr". Man räknar själva med en kostnad på 19 miljarder med hänsyn till tidigare prognoser över arbetslösheten. Med tanke på att dessa siffror justerats upp skulle kostnaderna bli ännu högre. Och man kan väl anta att socialdemokraterna själva knappast räknar i överkant.

En rimlig kostnad lär bli minst 20-25 miljarder. Men Luciano Astudillo (s) tröstar oss i DN med att "Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar". Socialdemokraterna tycker dessutom att 50 miljarder extra skall tillföras kommunerna nästa år, och åtta miljarder redan i år.


Allt detta föreslår man alltså samtidigt som statens finanser i år kommer att visa ett underskott på 189 miljarder enligt regeringens prognoser igår. Ekonomiskt ansvarstagande är inte precis socialdemokraternas främsta kännetecken just nu. Man kan undra om de har en egen sedelpress gömd någonstans?

Intressant var annars uppgifterna i media igår om att socialdemokraterna inte tänker återgå till de gamla reglerna för a-kassa vid deltidsarbetslöshet. Man har kanske tagit intryck av att regeringens begränsning av deltidsstämplingen faktiskt redan börjar märkas i form av färre ofrivilliga deltidsarbetslösa, fler heltidstjänster och mindre överutnyttjande av systemet?



2009-03-26 Möte med SKL och Kommunal om kommunernas ekonomi

I dag har Arbetsmarknadsutskottet träffat representanter från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och fack- förbundet Kommunal. Ämnet var kommunernas och landstingens ekonomi, och hur detta förväntas påverka sysselsättningen.

SKL:s representant, Lennart Gabrielsson, berättade att hela 73 kommuner visade underskott 2008, liksom hälften av landstingen. Han konstaterade att 2009 blir ett besvärligt år för kommunsektorn, men att 2010 och 2011 blir ännu värre. Samtidigt konstaterade han att ökade statsbidrag aldrig kan hjälpa ekonomiskt misskötta kommuner - dessa måste själva ta tag i sin situation. De kommuner som visat underskott under den allra starkaste högkonjunkturen klarar givetvis inte hellre sämre tider utan att ta tag i sina grundläggande problem.

Balanskravet kommenterades också, och SKL efterlyser en förändring av regelverket så att såväl överskott som underskott får föras över mellan åren. Då kan man planera på längre sikt och tvingas inte till panikåtgärder när konjunkturen faller. Detta önskemål kan jag konstatera stämmer väl med det vi skrev i vår gemensamma debattartikel häromdagen. En förändring är något jag själv kommer att fortsätta arbeta för under våra interna diskussioner.

SKL kommenterade också uppsägningen av lärare i många kommuner. Lennart Gabrielsson konstaterade att det inte bara beror på brist på pengar, utan även på att elevantalet minskat. Han påpekade att "det är lika dumt med elevlösa lektioner som med lärarlösa lektioner".

Kommunals företrädare, Anna Thoursie, oroade sig över att det utöver 3.000 varslade inom kommunsektorn även försvunnit många timanställda och visstidsanställda. Hon påpekade att Kommunals medlemmar oroar sig för a-kassan - trots att medellönen inom Kommunal är 18.600 kronor, vilket gör att man ligger under taket för a-kassa och faktiskt får ut 80% av sin faktiska lön i a-kassa.

Kommunal har förlorat 82.000 medlemmar i sin a-kassa sedan 2007. Jag frågade inte Thoursie om vilket ansvar hon ansåg att Kommunal själva har för detta - just Kommunal var ju ett av de LO-förbund som hårdast gisk ut och sa att medlemmarna inte skulle ha råd med a-kasseavgiften - trots att de vistte att den skattesänkning som Kommunals medlemmar samtidigt fick mer än väl kompenserade den höjda avgiften till a-kassan. Kommunal har ett mycket stort moraliskt ansvar för att 82.000 av deras medlemmarna står utan det skydd som a-kassan ger!

Både SKL och Kommunal var överens om att dagens arbetslöshetsproblem snabbt kommer att vändas till brist på arbetskraft. Fram till 2015 kommer alla 40-talister att ha gått i pension, och kommuner och landsting kommer - precis som alla andra arbetsgivare - att tvingas slåss om allt mindre personer i arbetskraften. Redan 2011 kommer Sverige sannolikt att ha brist på arbetskraft! Viktigast i dagens läge är att rusta alla som mister jobbet - inte minst ungdomarna - så att de är redo att ta arbete snabbt när konjunkturen vänder och arbetskraftsbristen börjar märkas.



2009-03-24 Regeringen stoppar bonuslöner för ledningarna i statliga bolag

Regeringen meddelar idag att man tänker stoppa alla bonuslöner till VD och ledningsgrupper i statliga företag. Med tanke på den allt intensivare debatten i media om bonuslöner var det ett väntat beslut. Statsminister Reinfeldt sa i TV ikväll att regeringen precis som alla andra nu har sett effekterna av bonussystemen och dess betydelse för finanskrisen, och därför dragit lärdom av detta. Därför omprövar man reglerna för bonus i statliga bolag. Jag uppskattar denna omprövning, och känner stor respekt för en regering som vågar göra detta. Jag är nöjd med att staten nu blir ett föredöme i dessa frågor, vilket var något jag efterlyste på bloggen den 4 mars.

I grunden tycker jag annars inte det är fel med bonuslöner i rimlig omfattning, vare sig till företagsledningar eller andra. Men det skall vara skäliga nivåer och kopplat till goda resultat, både individuellt och för företaget ifråga. Ackordslöner inom byggsektorn är ett exempel - det är en form av avtalad bonuslön som parterna är överens om och som oftast fungerar. Men med de överdrifter och helt orimliga nivåer som gällt, både inom statliga företag och på andra ställen är det utmärkt om staten nu tar steget och stoppar bonusöverdrifterna. Förhoppningsvis kommer näringslivet att följa efter.



2009-03-24 Ge kommunerna förutsättningar att hantera krisen

I dag har vi från Alliansen en gemensam debattartikel i Borås Tidning med anledning av kommunernas ansträngda ekonomi. När det gäller utrymmet för extra stöd till de svenska kommunerna kommer regeringens vårproposition att visa vilket utrymme som finns. Min egen tro är att utrymmet för extra pengar i år är mycket begränsat, men att det kommer att finnas med vissa besked om visst extra stöd till kommunerna nästa år när kommunsektorns ekonomi befaras bli ännu sämre.

I grunden skulle de flesta ekonomiskt välskötta kommuner (som våra kommuner i Sjuhärad är bra exempel på) kunna hantera situationen om de fick använda tidigare års överskott för att täcka underskott nu när tiderna är sämre. Tyvärr medför balanskravet att detta är omöjligt, och i artikeln beskriver vi effekterna av detta problem. Lagen om balanskrav infördes år 2000 och gör det i princip omöjligt att använda överskott från ett år för att täcka underskott ett annat år. Detta anser vi som undertecknat artikeln att dagens regering borde förändra.

Det är dags att visa förtroende för våra kommunpolitiker och ge dem en möjlighet att planera långsiktigt i stället för att som idag tvingas se strikt på varje enskilt år och tvingas till snabba och hårda tillfälliga besparingar när inte ekonomin ett enskilt år går ihop.



2009-03-04 Staten borde givetvis vara ett föredöme

Diskussionerna om bonusersättningar fortsätter. Det är bra. I dag diskuterar media bonusersättningarna för förra året till AP-fondernas ledningar och förvaltare. Med tanke på att var och en av de fyra stora AP-fonderna gick med sisådär 45-50 miljarder i förlust förra året har jag lite svårt att se varför någon skulle förtjäna bonus. Men för all del, det kan ju finnas någon förvaltare som gjort ett riktigt bra jobb trots allt och skapat vinster eller begränsat förluster, och därför förtjänar bonus. Det är ju lite svårt att veta. När det gäller förra året så finns det givetvis också gamla avtal mellan medarbetare och ledning som reglerar detta, och det är givetvis svårt att bryta. Vi talar också oftast om bonus på helt andra nivåer, väldigt mycket lägre än de som gäller i börsbolagen.

Jag tycker annars att statens bolag och verksamheter skall vara mycket restriktiva med bonus. Visst kan en begränsad bonus för särskilt goda insatser vara positivt och skapa goda resultat. Men det skall då vara måttfulla ersättningar, kanske några extra månadslöner eller liknande - inte mångmiljonersättningar ovanpå en redan generös lön. Och verksamheter som går med förlust, inte klarar sina mål, eller som säger upp personal bör rimligen inte betala ut några bonusar alls.

Jag är nöjd med beskeden från finansminister Anders Borg i TV ikväll att även statens bonussystem skall ses över, och att det behövs någon form av gemensamt regelverk inom EU för att få bort bonusersättningar som är skadliga för samhället. Regering och riksdag kan inte styra börsbolagens bonusprogram, och vi kan knappast heller stoppa statliga bonusavtal som träffats före 2008 och som nu faller ut i enlighet med dessa avtal baserat på 2008 års resultat. Däremot kan vi självklart påverka framtida bonusprogram inom den statliga sektorn, och det tycker jag vi skall göra.

När man sedan ändå är igång tycker jag man borde se över löner och ersättningar inom hela den statliga sektorn. Är det verkligen rimligt att en generaldirektör för en myndighet eller en VD för ett statligt bolag tjänar mångdubbelt mer än Sveriges statsminister? Jag tycker faktiskt inte det.



2009-02-24 Europas bäste finansminister?

I dag höll vår finansminister Anders Borg ett mycket intressant, men något skrämmande, anförande om finanskrisen och konjunkturen på vårt modetrata gruppmöte. Att läget är allvarligt står klart, och precis hela världen drabbas samtidigt, vilket förvärrar problemen. För Sverige som extremt exportberoende land slår krisen om möjligt ännu hårdare mot stora delar av industrin.

Trots detta hävdar vår finansminister att Sverige kommer att vara ett av få länder i Europa och västvärlden som både kommer att slippa skattehöjningar och allvarliga nedskärningar, och att Alliansen dessutom kommer att klara att hålla sina vallöften. Allt på grund av att vi inte satte sprätt på alla pengar under de goda åren 2007-2008, utan i stället anpassade statsfinanserna för sämre tider. Ansvarstagande lönar sig, och så skall vi fortsätta att arbeta!

Borg påpekade att endast tre EU-länder ser ut att kunna klara EU:s så kallade konvergenskriterier, dvs stabiliteten i statsfinanserna och ett maximalt underskott i statsfinanserna på 3% av BNP. Det är Sverige, Danmark och Finland. Samtliga övriga EU-länder kommer i år och kommande år att ha mycket allvarliga ekonomiska problem och mycket stora underskott i sina statsfinanser. Och läget i USA är ännu värre...



2009-02-20 Något kortklippt om eventuellt statligt stöd till kommunerna

Inslaget i Radio Sjuhärad blev allt lite väl kortklippt.... På frågan om jag anser att kommunerna borde få stöd av staten hörs jag i intervjun bara säga att "jag tror att det kan bli nödvändigt..." medan resten är bortklippt där jag fortsätter mitt resonemang med att påpeka att jag inte kan utlova något i dagsläget, att det är många som vill ha stöd av staten och att det gäller att prioritera hur staten använder sina begränsade resurser på bästa sätt för att motverka lågkonjunktur och finanskris. Om allt detta varit med hade bilden blivit något mer nyanserad.

Däremot återgav inslaget tydligt det jag framförde om kommunernas balanskrav. En kommun som redovisar mycket stora överskott ett år borde rimligen kunna få använda en del av detta för att kunna klara av sämre tider under kommande år. Dagens regler känns alldeles för stelbenta.



2009-02-20 Intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi

Jag blev nyss intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi. Anledningen är givetvis den dystra prognosen från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) över skatteintäkterna i år och nästa år. Mitt budskap i intervjun var att regeringen är väl medveten om kommunernas problem, och att jag tror att det kan bli nödvändigt med någon form av ökat stöd till kommunerna. Men samtidigt vill jag inte utlova några detaljer som jag inte kan stå för - diskussioner pågår. Viktigast är att kommunerna får snabba besked, senast i samband med regeringens vårbudget, så att man kan planera sin verksamhet. Alla kommuner sitter nu och arbetar med budgeten för 2010.

Jag kan konstatera att de som skriker högst om stora tillskott från staten till kommunerna är precis samma politiker som så sent som i går tyckte att statens skulle köpa Saab för 5 miljarder. Var och en borde inse att även statens kassakista är begränsad i dessa tider. Om det blir mer statliga pengar till kommunerna kan det mycket väl vara så att det blivit möjligt just för att staten inte satsade 5 miljarder i Saab.

När det gäller Borås skall invånarna vara tacksamma för att man har en så klok moderatledd kommunledning som budgeterat med ett överskott på 100 miljoner både i år och nästa år. När nu skatteintäkterna minskar med 65 miljoner i år och 130 miljoner nästa år så kan man också hantera en stor del av detta genom att man har denna budgeterade buffert på 100 miljoner. För den politiska (s)-oppositionen som i varje budget efterfrågat mer pengar till allt och alla är trovärdigheten sämre.

En annan sak som berördes i intervjun var balanskravet på kommunerna som gör att tidigare pårs överskott inte kan användas för att hantera kommande besvärliga år. Personligen tycker jag detta är en orimlig ordning, som jag reagerade mycket över under min tid i kommunledningen i Marks kommun. Tyvärr kommer motargumentet som ett brev på posten - vissa kommuner klarar inte ens att hantera sin ekonomi under goda år, och därför kan man inte släppa på balanskravet. Men en sak är klar - dagens regelverk missgynnar de ekonomiskt välskötta kommunerna i Sjuhärad, och frågan är om det verkligen är rimligt?



2009-02-20 Mer om turerna kring Saab och GM

I dag har jag och min riksdagskollega Claes Västerteg (c) en gemensam debattartikel i BT där vi förklarar varför staten inte skall riskera skattebetalarnas pengar för att försöka rädda Saab. Staten skall stödja anställda och drabbade underleverantörer, men inte stoppa in pengar i amerikansk bilindustri!

Aftonbladet redovisar för övrigt igår en SIFO-mätning som visar att 50% av svenska folket stödjer regeringens linje att inte riskera svenska folkets skattemedel för att rädda Saab. 33% vill att statens skall satsa pengar i Saab, och 17% är tveksamma.

Fortfarande argumenterar vissa politiker på vänsterkanten för direkta statliga stöd till Saab. Det talas om 5 miljarder i engångsinsats, och det påstås att det skulle kosta mer om bilarbetarna blir arbetslösa. Fast man glömmer då förståss att det även skulle kosta att driva Saab vidare - uppskattningsvis minst en halv miljard per månad! Om man försiktigt antar att staten, utöver engångsinsatsen, dessutom skulle tvingas stå för driftsunderskotten under ytterligare ett år innebär det en total kostnad på 11 miljarder. Fordonskomponentgruppen uppskattar att om Saab avvecklas helt blir ca 4.000 anställda av med jobbet, och ytterligare lika många kan tvingas sluta hos underleverantörerna, alltså totalt 8.000 personer. Om man delar 11 miljarder med 8.000 personer så skulle varje "räddat jobb" i så fall kosta ca 1,4 miljoner kronor. Om man antar att personalen ändå skulle reduceras, eller att staten blir ägare under längre tid blir kostnaden per räddat jobb ännu högre. Och skulle Saab till slut ändå tvingas stänga är pengarna helt bortkastade. Visserligen är alla dessa siffror bara räkneexempel baserat på lösa antaganden från media, men det visar ändå vilka storlekstal vi diskuterar.

Aftonbladet har många intressanta artiklar i gårdagens tidning. Bland annat nämner den (s)-märkte krönikören Lena Melin att GM nu tigger sammanlagt 300 miljarder (!) från USA, Kanada, Tyskland, Thailand, Storbritannien och Sverige för att kunna hålla företaget flytande ännu en tid. Lena Melin stödjer den svenska regeringens beslut att avvisa GM:s krav.

Det finns också en intressant artikel i Aftonbladet som berättar lite mer om turerna i ärendet och om regeringens stora ansträngningar att faktiskt hjälpa GM att rädda Saab genom att förmedla kontakter och en gräddfil rakt in till Europeiska investeringsbanken. Men GM nobbade alla erbjudanden!



2009-01-27 Sura sossar skadar Sverige

Det är rubriken på en längre debattartikel som jag och min riksdagskollega Cecilie har i Borås Tidning idag.

I artikeln beskriver vi dels på ett samlat sätt regeringens åtgärder hittils för att motverka krisen. Dvs storsatsning på vägar, järnvägar och forskning, mer pengar till arbetsförmedling och utbildning, ett kraftfullt garantisystem för bankerna, extra pengar för att trygga krediter till stora och små företag, ett stort paket med stöd till fordonsindustrin och dess underleverantörer, ett kraftfullt ROT-avdrag för att stärka byggsektorn, möjlighet till skatteuppskov för företag med likviditetsproblem, samt kraftiga skattesänkningar för företag, löntagare och pensionärer.

Vi konstaterar också att Sverige i likhet med omvärlden, är i ett läge där en viktig förutsättning för att vända konjunktur och finanskris handlar om psykologi och framtidstro. Oppositionen lägger tyvärr all sin kraft på att ytterligare svartmåla den allvarliga situationen. Men dessa överdrifter skadar nog mer Sverige som land än vad de skadar regeringen. Därav vår rubrik på artikeln.



2009-01-23 Vilka kommuner är det mest synd om?

Redan förra året tvingades Kalix kommun att låna för att klara personalens löner. Och då var ändå fjolåret ett år när kommunerna hade goda skatteinkomster! Nu begär såväl Kalix kommun som vissa andra kommuner extra statsbidrag för att klara ekonomin. Finansministern avvisade idag alla sådana riktade kommunstöd, och menade att utjämningssystemet faktiskt ger kommunerna likvärdiga förutsättningar. Jag håller helt med finansministern när han säger att "staten kan inte kompensera för att vissa kommuner under lång tid i hög och lågkonjunktur inte förmår balan- sera sina budgetar". Det är ju faktiskt inte statens fel att vissa kommuner inte ens får pengarna att räcka i goda tider.

SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, uppger att 50 kommuner gick med underskott 2008, trots att lågkonjunkturen slog igenom först de allra sista månaderna på året - så små marginaler har dessa kommuner haft i sina budgetar! Mer förvånande är att det var hela 37 kommuner som gick med underskott 2007 - det år då skatteintäkterna var rekordstora och arbetslösheten rekordlåg! Om man inte ens klarade ekonomin då så är det ju inte så konstigt om man har problem nu...

Det finns ett fristående analysorgan som heter Kommunexperten som presenterar finansiella analyser av kommunerna och även jämför dessa med varandra. Nyligen fick jag en analys av effekterna av det kommunala utjämningssytemet. Man har räknat ut hur mycket pengar varje kommun har att röra sig med inklusive kommunalskatt, skatteutjämning och statsbidrag. Man har också räknat om detta efter lokala förhållanden till hur många heltidsanställda per tusen kommuninvånare dessa pengar räcker till. Siffrorna avser 2007, men det inbördes förhållandet mellan kommunerna lär vara ungefär detsamma 2008 och 2009.

Den kommun som har i särklass mest pengar per kommuninvånare att röra sig med är Sorsele, hela 81.901 kronor per invånare, vilket räcker till 143 heltidstjänster. Kalix ligger som jämförelse på 54 plats av 290 kommuner, och har 58.831 kronor att disponera per invånare. Det räcker till 104 heltidstjänster i Kalix.

Kommunerna i Sjuhärad ligger betydligt längre ned i tabellen, och har betydligt mindre pengar att röra sig med:
Plats 138: Borås, 52.721 kronor per invånare, räcker till 100 anställda
Plats 147: Svenljunga, 52.392 kronor per invånare, motsvarar 102 anställda
Plats 158: Tranemo, 52.027 kronor per invånare, motsvarar 104 anställda
Plats 181: Mark, 51.231 kronor per invånare, motsvarar 108 anställda
Plats 256: Ulricehamn, 47.590 kronor per invånare, motsvarar 96 anställda
Plats 284: Bollebygd, 44.215 kronor per invånare, vilket räcker till 76 anställda

Ulricehamn och Bollebygd tillhör de största förlorarkommunerna på dagens system. Endast sex svenska kommuner drabbas hårdare än lilla Bollebygd. Allra värst är det för Solna kommun på 290:e plats. De har bara 38.754 kronor att disponera per invånare, dvs långt under hälften av vad Sorsele kan disponera, och hela 20.000 kronor mindre per invånare än Kalix! Det räcker bara till 41 anställda per 1.000 invånare i Solna mot 104 stycken i Kalix.

Undersökningen visar alltså att alla kommunerna i Sjuhärad har mindre pengar per invånare att disponera än Kalix. Trots detta klarar Sjuhäradskommunerna uppenbarligen att betala sina löner även nu när skatteinkomsterna minskar i lågkonjunkturen. Kalix däremot begär extra pengar för att klara sina löner. Hur sköter Kalix kommun sin ekonomi? Är det verkligen skattebetalarna i resten av landet som skall lösa problemen i Kalix? Skall verkligen invånarna i Sjuhärad betala ännu mer till Kalix via sin skattsedel, trots att Kalix kommun redan med dagens resurser borde klara att hålla samma eller högre personaltäthet i sin verksamhet än kommunerna i Sjuhärad?

I de tider som råder kan man inte utesluta någonting, inte heller extra stöd till kommunerna framöver. Men OM man skall ge ökat statligt stöd skall det självklart fördelas rättvist till samtliga kommuner efter folkmängd, och även tillfalla våra sex Sjuhäradskommuner. Staten skall självklart inte betala ut riktat stöd endast till de kommuner som oavsett konjunkturläge alltid misslyckas med att hantera sin ekonomi.



2008-11-04 Viktigt att ha kontroll på statsfinanserna

I statsbudgeten för 2008 budgeterades för ett överskott i årets statsfinanser med ca 90 miljarder. Denna siffra har sedan ökats efterhand. Den senaste prognosen som kom idag visar - trots att den har skrivits ned en del på grund av finanskrisen - ett överskott på hela 148 miljarder kronor för 2008. Det blir i så fall det största överskottet i de svenska statsfinanserna någonsin. För 2007 redovisade staten ett överskott på 103 miljarder. Det är det historiskt näst största överskottet någonsin. Båda dessa rekordöverskott har uppstått under Alliansens två första år vid makten. Så här har statens finanser sett ut under åren sedan valåret 2002 (Källa Ekonomistyrningsverket, ESV):

2008: "+ 148 miljarder (prognos)
2007: "+ 103 miljarder

2006: "+ 18 miljarder
2005: "+ 14 miljarder
2004: - 51 miljarder
2003: - 47 miljarder
2002: "+ 3,5 miljarder

Riksgälden befarar sämre resultat för 2009 och 2010, och tror till och med att det kan bli underskott dessa år, -23 miljarder 2009 och -35 miljarder 2010. En orsak är att den djupa finanskrisen dämpar den ekonomiska tillväxten och försvårar fortsatta försäljningar av statliga tillgångar. Underskott i statens finanser hade Sverige senast 2003 och 2004. Det är givetvis svårt att göra exakta prognoser för kommande år när läget i världen är som det är, men det är ändå en tydlig signal om att regering och riksdag måste hålla hårt i pengarna.

Inte minst är dagens siffror en tydlig signal till oppositionen, som redan i sitt budgetförslag för 2009 och 2010 förbrukar mer pengar än vad som är ansvarsfullt. Om nu statsfinanserna vänder nedåt kommer de att tvingas ta tillbaka många av sina fagra löften - löften som det inte ens fanns pengar till enligt de gamla prognoserna. Även oppositionen måste inse att de inte har någon egen sedelpress!

Regeringen har ju fått hård kritik från oppositionen för att man inte satsat ännu mera under de senaste åren när nu överskottet i statsfinanserna varit så stort. Så här i efterhand kan man konstatera att finansministerns tydliga budskap varit rätt hela tiden. Det gäller att ha ett stort överskott under goda år för att klara sämre tider! Regeringen har för sin del hållit sig till en försiktig reformlinje. Man räknar inte med behov av nedskärningar eller besparingar, och efter vad jag hört från statsministern idag så bör också de reformer som hittills utlovats för 2009 kunna genomföras som planerat om inte läget blir dramtiskt sämre för världsekonomin.

Många gånger genom åren har svenska regeringar förbrukat alla pengar i goda tider, höjt förmåner och ersättningsnivåer, och dragit på sig en kostnadsnivå som man sedan inte kunnat behålla när det blir sämre tider. Denna gång är Sverige i ett bättre läge än de flesta större länder i vår omvärld. De stora överskotten de senaste två åren gör att det finns resurser att även klara några sämre år. Och trots att många påstår att den finanskris världen nu upplever är den djupaste sedan 1920-talet räknar Riksgäldskontoret ändå bara med små underskott i statens finanser, mindre än de underskott som uppstod under den jämförelsevis lindriga konjunktursvackan 2003-2004.



2008-10-29 Finanskrisen: Riksdagen röstade ja

Morgonens riksdagsdebatt visar att samtliga riksdagspartier ställer upp på regeringens förslag till stabilitetsplan för det svenska finansiella systemet. Visst passar vänsterpartiet på att ta chansen att lägga en egen motion om att tillsätta en "finanskommission", där avsikten är uppenbar - man vill gärna se fler statliga banker, gärna förstatliga banker, och i debatten nämnde vänsterns representant även den gamla socialistiska tanken om en särskild finansskatt. Men (v) röstade trots detta inte emot regeringens förslag. Och visst har hela oppositionen ett eget "särskilt yttrande" för att markera att man skulle vilja ändra vissa detaljer. Men det förtar inte den viktiga signalen att Sveriges riksdag i huvudsak står enade bakom regeringen i finanskrisen.

Med den nya lagen finns verktygen på plats för att skapa långsiktig trygghet i det finansiella systemet. Det betyder givetvis inte att alla verktygen kommer att behövas, men det ger möjlighet att agera snabbt om det behövs. Min övertygelse är att de stora svenska affärsbankerna själva kommer att kunna hantera sin situation och att aktieägarna kommer att ställa upp med nytt kapital om någon ytterligare bank i likhet med Swedbank anser sig behöva detta. Däremot kan man ju aldrig veta vad som gäller för exempelvis svenska dotterbolag till utländska banker eller vissa investmentbanker.

Den svenska riksdagens beslut går i linje med de gemensamma beslut som tagits i samarbete med övriga länder inom EU och vissa länder utanför EU. I ett läge där psykologi styr utvecklingen på finansmarknaderna skall inte denna kraftsamling över nationella gränser och partigränser förringas. Den dag förtroendet återkommer på marknaderna kan krisen snabbt vända och läget bli mer normalt. Tänk till exempel om Volvos kunder i Europa plötsligt får möjlighet att låna igen? Då kan Volvo leverera sina lastbilar, och då kanske man också drar tillbaka sina varsel. Det är mycket som står på spel just nu, men nu har riksdagen i vart fall gjort vad den kan för att försöka vända den negativa trenden.



2008-10-29 Finanskrisen: Kraftfulla svenska åtgärder beslutas idag

Det svenska riksgäldskontoret beslutade ju tidigt under finanskrisen att låna ut stora summor till bankerna som ett alternativ till den normala utlåningen mellan bankerna som inte längre fungerade. Detta gjorde att de värsta problemen för de svenska bankerna löstes. För statens del var detta till och med en bra affär, eftersom bankerna betalade lite mer i ränta till riksgälden än vad riksgälden i sin tur betalade för att skaffa fram pengarna. Det beror i sin tur på att staten har så högt kreditbetyg att de kan låna billigare.

Regeringen beslutade sedan att insättningsgarantin för spararnas pengar skulle dubblas till maximalt 500.000 kronor per person och bank. För denna garanti måste bankerna betala en avgift, som fonderas för att täcka statens kostnader i en krissituation. Som tur är verkar inga svenska banker behöva utnyttja garantin, men den gör ändå att de svenska bankerna kan konkurrera med andra europeiska banker som har liknande garantiskydd för spararnas pengar. Nu behöver inte oroliga svenska sparare ta ut sina pengar från svenska banker och sätta in dem någon annanstans. Formellt beslut om den höjda insättningsgarantin tar riksdagen idag.

Den tredje viktiga åtgärden är regeringens förslag till Stabilitetsstärkande åtgärder för det svenska finansiella systemet. Den nya lagen påmminer mycket om den gamla bankstödslagen som gällde från 1993 till 1996, och den gamla bankstödslagen har faktiskt i stor utsträckning stått som modell för liknande lagstiftningar i många andra länder.
Lagen innebär att regeringen med kort varsel skall kunna lämna stöd i olika former till svenska banker och andra kreditinstitut som är verksamma i Sverige om det behövs för att motverka risk för en allvarlig störning av det finansiella systemet i landet. Det kan ske både genom garantier och rena kapitaltillskott. Stöd kan lämnas både för fortsatt verksamhet i kreditinstitut som är livskraftiga, eller för rekonstruktion eller avveckling under ordnade former.

Vissa villkor gäller för denna typ av stöd, bland annat:
* Huvudprincipen är att kreditinstitutens aktieägare skall stå för förlusterna
* De långsiktiga kostnaderna för staten/skattebetalarna skall minimeras och stödet skall utformas så att statens insatser i möjligaste mån kan återfås
* Stödet skall utformas på affärsmässigt sätt så att man inte snedvrider konkurrensen mellan bankerna.
* Staten bör som regel få ersättning eller annan kompensation för sitt risktagande.
* Om staten tvingas tillföra nytt kapital i ett kreditinstitut skall man också få en motsvarande ägarandel i institutet, samt ha möjlighet att påverka verksamheten, inklusive utbyte av styrelse mm
* Institut som får del av garantier eller andra åtgärder får därefter inte betala ut orimliga löner eller bonusar eller ha ersättningssystem som stimulerar osunt rikstagande.

Även stabilitetsplanen kommer att debatteras och beslutas i riksdagen idag. Det skall bli särskilt intressant att se hur vänsterpartiet kommer att agera - man utmärker sig som synnerligen oansvariga i denna fråga, och verkar gå emot alla andra riksdagspartier. Jag kommer att följa debatten på plats i kammaren, och en rapport kommer på bloggen efter debatten.



2008-10-28 Finanskrisen: Vad beror den på?

De flesta vet vid det här laget att den globala finanskrisen började i USA. Amerikanska banker har lånat ut stora summor till köp av bostäder. Problemet är att man - mer eller mindre frivilligt - valt att låna ut även till personer som man mer eller mindre har vetat aldrig kommer att kunna betala. När en husköpare inte kan betala kan de i princip lämna sina nycklar på banken och befrias från skulden. Efterhand sitter bankerna med alltfler bostäder som inte går att sälja eftersom utbudet är för stort.

Många av dessa lån med tveksamma kredittagare har dessutom under årens lopp förpackats i paket och sålts vidare på kreditmarknaderna. Många har tyckt att det varit lockande att köpa sådana obligationer eftersom de gett mycket högre ränta än andra placeringar. Vissa placerare har lockats att köpa på sig mer än man klarat av, ibland för lånade pengar, och när sedan obligationerna blir värdelösa sitter många med stora skulder och inga tillgångar, och bankerna drabbas av ytterligare förluster. Vissa obligationer har dessutom sålts med försäkringsskydd mot kreditrisk, vilket innebär att försäkringsbolag och andra som ställt ut sådana garantier också dragits med i krisen.

Efterhand har problemen spridit sig över världen. Bankerna vågar inte låna ut pengar "över natten" mellan varandra som man brukar eftersom man inte vet om konkurrentbankerna kommer att kunna betala tillbaka. Vissa banker får då likviditetsproblem, kunderna får i sin tur inte låna till investeringar och finanskrisen sprider sig vidare till företag och hushåll. De som trots allt får låna får betala högre räntor på lånen än normalt för att bankerna vill gardera sig mot större kreditrisker. Volvos kunder i Europa får exempelvis inte låna för att köpa lastbilar som man redan beställt, byggföretagen får inte låna till husbyggen, och hushållen får inte låna till bostadsköp eller konsumtion. Företag som inte längre kan sälja varor eller tjänster tvingas då minska sin personal och arbetslösheten stiger. Börsen faller samtidigt, hushållen ser sparpengarna krympa och konsumtionen minskar ytterligare. Finanskrisen förstärker eller kanske till och med skapar en lågkonjunktur i världen, samtidigt som flera länders statsfinanser ligger i ruiner.

Hur kunde det bli så här?

Politiker på yttersta vänsterkanten talar gärna om kapitalismens slutliga sammanbrott. (Det gör de i och för sig med jämna mellanrum, och ännu har de inte fått rätt.) Men det kan vara intressant att veta att själva grunden till den amerikanska bolånekrisen faktiskt beror på politiska beslut! Jag berättade redan den 4 oktober i ett blogginlägg att det faktiskt var amerikanska politiker under Bill Clintons tid som president som beslutade att i praktiken tvinga banker att låna ut även till dem som inte hade råd att ta lån (Community Reinvestment Act). Detta för att det var "rättvist" att alla skulle kunna få lån till en egen bostad. De omtalade två amerikanska bolåneinstituten (Fannie Mae och Freddie Mac) som numera helt tagits över av amerikanska staten var från början också statliga projekt. Det är också politikerna i USA som satt upp de regelverk för den finansiella sektorn som uppenbart visat sig vara otillräckliga, och som inte haft tillräcklig tillsyn över finansbranschen och dess allt snårigare affärsupplägg och större risktagande. Amerikanska politiker har med andra ord ett mycket stort ansvar för den situation som uppkommit. Det duger alltså inte att bara skylla på de höga bankchefer och andra som tagit enorma risker med andras pengar för att själva kunna kvittera ut mångmiljonbonusar, även om girighet och orimligt risktagande på finansmarknaderna förvärrat problemen. Ingen kan nog säga att en orsak ensam skapat finanskrisen, och väldigt mycket handlar om att psykologi och osäkerhet förstärker problemen.

När riksdagen i morgon skall diskutera och rösta om förslag för att lindra problemen i finanssektorn gäller en viktig huvudprincip. Politikernas uppgift är att trygga det finansiella systemet så att företags och privatpersoners vardag fungerar och sparpengarna tryggas. Men det är aktieägarna som skall ta förlusterna när ett kreditinstitut eller bank gjort dåliga affärer - inte skattebetalarna! Mer om detta i nästa inlägg.



2008-10-13 Viktiga besked

Morgonens presskonferens där statsminister Reinfeldt och finansminister Borg presenterade den gemensamma europeiska överenskommelsen om regler för att stabilisera det finansiella systemet togs emot positivt av marknaderna. Regelverket verkar uppfylla två viktiga krav. Dels att länderna kommer att arbeta efter samma regelverk, vilket betyder att inte ett land bara kan skyffla över sina problem på någon annan. Dels att det sedan är upp till varje land att utforma de lösningar inom regelverket som behövs för det egna landets problem.

Den svenska regeringen kommer under veckan att presentera ett utförligt lagförslag som bygger på den europeiska överenskommelsen. Jag återkommer till detta. Men det är lite lustigt att läsa hur vissa nu spekulerar i att svenska staten skall köpa in sig i de svenska bankerna - finansministern påpekade tydligt att det inte finns någon kris i de svenska bankerna utan att dessa har en stabil kapitalsituation. Svenska skattebetalare skall självklart inte pumpa in pengar i banker som kan stå på egna ben! Sverige skall givetvis ha tillgång till samma verktygslåda som alla andra länder, men det innebär ju inte att man måste använda alla verktygen. Det blir allt tydligare att de svenska problemen inte är i närheten av de problem som finns i ett flertal andra länder.



2008-10-12 Det handlar om ansvar, samarbete och ett tydligt mål!

Kvällens partiledardebatt i Agenda var mycket belysande. På ena sidan fyra sammansvetsade partiledare från regeringspartierna som tar ansvar för landet, har förtroende för varandra och samarbetar om en tydlig politik som allt fler nu också erkänner ger goda resultat både i hög- och lågkonjunktur.

På andra sidan det röda laget med tre personer som inte är överens om mer än en enda sak - att man inte gillar regeringen. I övrigt inget ömsesidigt förtroende, snarare ren misstro, ingen gemensam linje i regeringsfrågan, ingen gemensam politik och framförallt - inget som helst ansvarstagande.

Foto: Från SVT

Hur tror miljöpartiet att två kronors höjd bensinskatt och extraskatt på stadsjeepar skall lösa Volvos problem? Hur tror socialdemokraterna att kraftigt höjd skatt för vanliga löntagare skall få människor att våga konsumera så att konjunkturen stärks igen? Hur tror (s) att företagen skall vilja investera i Sverige om man återinför förmögenhetsskatten, höjer arbetsgivareavgifterna och bolagsskatten och ökar skatten på energi? Hur tror Vänsterpartiet att det skall bli mer pengar till välfärden om man chockhöjer alla skatter så att färre arbetar? Och hur tror (s) och (v) att någon skall känna förtroende för Sveriges ekonomi när man i sina budgetar vill förbruka mer pengar än vad som ryms inom det utgiftstak som riksdagen redan beslutat? Och var finns rättvisan i att "återställa" Alliansens politik? Bara jobbskatteavdraget har som jag tidigare berättat skapat mellan 50.000 och 100.000 jobb - enligt en analys av IFAU - institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Även LO:s ekonomer pekar på liknande effekter. Om man "återställer" Alliansens politik så ökar ju rimligen arbetslösheten med mellan 50.000 och 100.000 personer igen - utöver det som en lågkonjunktur kan ställa till med!

Det är inte så konstigt att kvällstidningarnas opinionsmätningar efter debatten visar på jordskredsseger för Alliansen. Aftonbladets läsare gav Alliansen segern med 55-41, medan partiledarna från Alliansen fick 67% av rösterna i Expressen, mot 33 för det rödgröna gänget. I takt med att oppositionen nu äntligen tvingas bekänna färg - både om politikens innehåll och om hur man tänkt sig att (inte?) samarbeta - borde opinionen svänga till regeringens fördel. Allt annat vore oerhört märkligt.



2008-10-06 Handlingskraft

Finanskrisen sprider sig - Island, Danmark, Tyskland, Frankrike, Schweiz....och land efter land inför eller ökar insättargarantin för medborgarnas besparingar. Den svenska regeringen tog idag beslutet att höja insättargarantin för svenskarnas sparpengar i bankerna från 250.000 till 500.000 per person och bank. Detta gäller nu också alla banker som verkar i Sverige.

Mycket bra och på tiden! Under min tid i bankvärlden har jag sett personer med större sparkapital sprida sina pengar mellan bankerna för att ligga under gränsen på 250.000 i varje bank - och det var alltså när det var stabilt i finanssektorn. Den senaste tiden har denna form av beteende ökat. Med den nya gränsen på 500.000 lär det vara få privatpersoner som behöver ägna sig åt detta. Alla svenskar med normalt sparande kan känna sig helt trygga ändå.

Riksgäldskontoret lånar nu också ut hundratals miljarder till bankerna för att dessa i sin tur skall kunna fortsätta med långsiktig utlåning till privatpersoner och företag. Det fina med detta är att Riksgälden tjänar stora pengar på utlåningen - man får mer i ränta på denna utlåning än vad man betalar i ränta på statsskulden, och hela vinsten hamnar i statens kassa. Samtidigt gör utlåningen till bankerna att räntorna på bolånen dämpas.

Betydelsen av Sveriges starka statsfinanser går knappast att överdriva i dessa tider.



2008-09-25 Den hårt arbetande Stängselnämnden går också i graven....

En av de avvecklade myndigheterna blir den statliga Stängselnämnden. Nämnden inrättades 1976 med uppgiften att pröva tvister mellan kommuner och järnvägsinnehavare rörande stängsel kring järnväg. Under de dryga 30 år som nämnden har funnits har den haft ett (1) enda ärende att behandla. Det var en tvist om ett stängsel kring en numera nedlagd järnvägsstation i Skåne 1977.....

Tyvärr finns det fler statliga nämnder och myndigheter som finns kvar och ofta också kostar pengar utan att ha någon egentlig uppgift att fylla. Men nu letar vi alltså upp dem, en efter en, och städar upp i statens myndighetsflora. Det borde gjorts för länge sedan!



2008-09-24 Alliansen har gallrat bort 60 myndigheter på två år

Tidningen Riksdag & departement (R&D) har gått igenom förändringarna inom myndigheterna sedan valet 2006. Alliansen har lagt ned 74 myndigheter, och samtidigt skapat 14 nya.

Att några nya myndigheter tillkommit beror främst på att man i vissa fall slagit ihop myndigheter av effektivitetsskäl, eller att man i några fall ersatt ett större antal myndigheter inom ett område med ett fåtal nya som tagit över de uppgifter som ansetts viktiga att behålla. Netto blir alltså minskningen 60 myndigheter på två år! Tidningen R&D påstår att antalet myndigheter nu sjunker ner mot drygt 400. Personligen har jag tyvärr hört högre siffror över antalet myndigheter, kanske fanns så många som 550 före valet. I så fall skulle antalet bara ha gått ned till en bit under 500.

Oavsett vilket är minskningen hittills under mandatperioden mellan 10 och 15 procent, vilket jag tycker är ganska imponerande, med tanke på att socialdemokraterna tvärtom skapade 50 nya myndigheter mellan åren 2002-2006. Men visst är det väl ändå lite märkligt att ingen verkar veta exakt hur många myndigheter som finns?

Bland de myndigheter som lagts ned finns Institutet för Tillväxtpolitiska studier, något jag tidigare motionerat om. Flera nedlagda myndigheter, exempelvis Glesbygdsverket och Integrationsverket, ägnade sig åt opinionsbildning. Detta är inte i grunden en myndighetsuppgift. Det får inte bli så att en myndighet som inte längre har någon uppgift börjar bedriva opinion i andra frågor för att skapa sig själv nya arbetsuppgifter!

Alliansens arbete med att sanera myndighetssverige fortsätter. Regeringen räknade före valet med att spara mellan 5 och 10 miljarder på detta. Hur mycket medborgarna sparar i tid och arbete på att samhället förenklas är svårare att mäta, men det är nog knappast försumbart i sammanhanget.



2008-09-22 Statsbudgeten i fokus

Hela dagen idag har jag ägnat åt statsbudgeten. Först var jag med när äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd) presenterade budgeten på Grand Hotel i Borås. Senare under eftermiddagen höll jag och Claes Västerteg (c) en egen lokal presentation av budgetens betydelse för Marks kommun på Café Skrädderiet i Kinna.

Flera journalister har frågat mig vad jag tycker är viktigast i stats- budgeten. Skall jag nämna en sak så är det definitivt att Sverige - mitt i en global finanskris och sämre konjunktur - kan presentera en reformbudget där 32 miljarder satsas på välfärd, sänkta skatter och rekordstora satsningar på infrastruktur och forskning. Samtidigt kan vi betala av ytterligare på statsskulden. Regeringen behöver till skillnad från många länder omkring oss vare sig göra nedskärningar eller ta till skattehöjningar för att klara statens ekonomi. Det är det inte många länder i EU som klarar av, och många europeiska politiker är idag avundsjuka på Sverige.

Tidigare flydde kapital från Sverige vid finansiell oro, valutan sjönk och statsskulden ökade. Nu gäller plötsligt det omvända - kapital söker sig till Sverige från utlandet i oroliga tider, svenska kronan är stabil och statsskulden sjunker snabbt. Det är ett mycket, mycket gott betyg åt regeringen.

Bland reformerna som presenteras finns många viktiga delar. Utöver de största budgetsatsningarna någonsin på infrastruktur och forskning, känns det bra med fortsatta skattesänkningar för både företag, löntagare och pensionärer. Bostadsbidragen för pensionärer höjs också, det blir en betydligt större uppräkning av pensionerna än på många år, och garantipensionärernas pension uppräknas extra för första gången sedan pensionssystemet infördes 2003. Det blir miljardsatsningar för att korta vårdköerna och förstärka psykiatrin, hela rättsväsendet förstärks kraftigt, miljöpolitiken får kraftigt ökade resurser och försvaret slipper oroa sig för nedläggning av förband. Kommuner och landsting får dessutom ordentliga resursförstärkningar och sparar dessutom miljarder på sänkta arbetsgivareavgifter, pengar som i stället kan användas till annat. Mer fakta om effekterna för Sjuhäradskommunerna i kommande inlägg.

Inom mitt eget politikområde - arbetsmarknadspolitiken - blir det enklare regler för att kvalificera sig för a-kassa. Det blir storsatsningar på yrkesutbildningar inom gymnasie och komvux, och det sista steget i jobb- och utvecklingsgarantin fylls nu också med innehåll lagom till att de första arbetslösa går in i detta steg runt årsskiftet. Det blir också särskilda insatser för att hjälpa invandrare och flyktingar in på arbetsmarknaden, och ökat stöd till funktionshindrade för att öka deras möjligheter att få ett arbete som fungerar.

Prognoserna visar att den varaktiga sysselsättningen (sett över konjunktursvängningarna) under mandatperioden kommer att öka med 120.000 personer större jämfört med läget före 2006. Kostnaderna för såväl arbetslöshet som sjukskrivning sjunker, ohälsotalet fortsätter också att sjunka och antalet förtidspensionärer förväntas minska med 100.000 under mandatperioden. Det samlade utanförskapet har minskat med 190.000 personer bara under åren 2007-2008, och det har förstärkt statens budget med mellan 30 och 40 miljarder. Arbetslösheten har än så länge fortsatt att minska, men kommer sannolikt att öka något kommande år på grund av konjunkturen. Ändå kommer den att ligga kvar på en historiskt mycket låg nivå. Det är en stor skillnad mot tidigare globala lågkonjunkturer.

Ingen regering kan skapa högkonjunktur och jobb, eller förhindra lågkonjunkturer. Men Alliansens mål 2006 var att utnyttja högkonjunkturen för att snabbt få många fler i arbete, öka statens skatteintäkter och därmed kunna rusta Sverige för sämre tider och dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Hittills har denna politik fungerat riktigt bra. Den största tryggheten för invånarna i ett land är att landet står starkt även i sämre tider och kan klara en lågkonjunktur utan nedskärningar och skattehöjningar. Den största rättvisan är att fler kan försörja sig på en egen inkomst och inte är beroende av bidrag från samhället för att klara sig. Sverige är därför idag ett både tryggare och rättvisare land än det var före valet 2006.



2008-09-19 Svensk (m)odell räddar världens banker?

Ja, jag medger att rubriken inte är en av de mest ödmjuka jag skrivit. Men det ligger faktiskt mer i påståendet än de flesta nog känner till.

Under den allvarliga fastighetskrisen och bankkrisen i Sverige i början av 1990-talet utformade den dåvarande Bildt-regeringen under ledning av den ansvarige ministern Bo Lundgren (som senare blev moderat partiledare efter Bildt, och idag ansvarar för Riksgäldskontoret) en modell för hur man skulle rädda banker med stora problem från konkurs och samtidigt skydda insättarnas pengar. Allt för att inte bankkrisen skulle drabba hela samhället onödigt hårt.

Modellen lyckades bra i Sverige. Flera banker klarade sig till slut utan statligt stöd, och de banker som var mest illa ute samlades ihop i den nya bankkoncernen Nordbanken (Nordea), som togs över av staten. Delar av Nordea har sålts genom åren, men staten äger fortfarande en del av banken, som idag är en stark bankkoncern som gjort goda vinster under åren efter bankkrisen. Överskuldsatta fastigheter som bankerna fick ta över samlades i separata fastighetsbolag som senare börsnoterades, och flera av dessa finns kvar idag som välmående fastighetsbolag. Statligt ägda Vasakronan är ett av dessa bolag. Totalt sett har idag skattebetalarna fått tillbaka de pengar som staten pumpade in i banksektorn och dessutom tjänat lite på affären. Sverige har dessutom fortfarande idag en insättargaranti som skyddar spararnas pengar upp till 250.000 kronor per person om en bank skulle gå omkull.

Den svenska bankstödsmodellen blev så välkänd i världen att Bo Lundgren anlitades som konsult av bland annat Japans regering för att lära denna hur man skulle hantera den japanska bankkrisen. Om jag inte minns helt fel har även Ryssland tidigare intresserat sig för den svenska modellen. I dag hör vi att den amerikanska regeringen tänker ta till en liknande lösning för att rädda de krisdrabbade amerikanska bankerna, vilket förhoppningsvis leder till att den värsta finansiella oron på världsmarknaderna lägger sig och att konjunkturnedgången kan bli lindrigare än befarat.

Så även om det kan låte lite skrytsamt är det faktiskt ingen överdrift att säga att de kreativa lösningar som Bo Lundgren och Carl Bildts regering arbetade fram på 1990-talet idag medverkar till att rädda hela världens finansiella system!



2008-09-19 Utländskt kapital flyr till Sverige!

Riksgäldskontoret har fått problem - efterfrågan på trygga svenska statsskuldväxlar är så stor att dessa helt enkelt har tagit slut! Orsaken är enligt experterna att amerikanska placerare flyr den amerikanska marknaden där räntorna nu fallit ned mot noll på grund av att placerare flyttar pengar från börsen och osäkra obligationer till säkra alternativ. Placerarna ser Sverige och svenska statspapper som ett lockande alternativ. Riksgälden ger nu därför ut fler statsobligationer för att möta efterfrågan. Detta bör med automatik pressa ned den svenska räntan.

Detta är minst sagt en viss skillnad från den förra globala finanskrisen i början av 1990-talet - då flyttade placerarna sina pengar från den svenska marknaden och kronan föll som en sten och räntorna skenade. I dag ser alltså placerarna i stället Sverige som ett tryggt alternativ, och förtroendet för både regering, riksbank och den svenska valutan verkar stort. Det är verkligen något att fundera på för alla som kritiserar regringens ekonomiska politik.



2008-08-25 Regeringen får beröm - av Aftonbladet!




"Alla vallöften utom ett enda är genomförda – eller på väg att infrias"

Aftonbladet ägnade en stor artikel i lördags åt att ge regeringen beröm. Man konstaterar att regeringen redan i halvtid infriat eller tagit beslut om alla vallöften utom ett. Tidningens bedömning är därmed till och med ännu generösare än den som gjordes av tidningen Riksdag & Departement i somras. Det enda vallöfte som inte uppfyllts enligt Aftonbladet är avskaffandet av värnskatten.

Att inte värnskatten avskaffas just nu är givetvis lite synd. I praktiken är det en extra skatt på utbildning. Å andra sidan har de som betalar värnskatt ändå fått sin inkomstskatt sänkt en hel del eftersom de fått full effekt av jobbskatte- avdraget. Just nu prioriterar Alliansen att sänka skatten för löntagare med normala inkomster, samt att förhoppningsvis börja sänka skatten för i vart fall de pensionärer som har lite lägre pension. Jag hoppas också att brytpunkten för statlig skatt skall kunna flyttas upp en bit redan nästa år så att inte exempelvis sjuksköterskor och poliser och andra med ganska normala löner tvingas betala statlig skatt. Avskaffandet av värnskatten får därför vänta lite.



2008-08-08 Inflation och räntor

Inflationstakten, alltså den genomsnittliga prisökningen de senaste tolv månaderna, var i juli 4,4 procent. Det är den högsta inflationssiffran på över 15 år, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Orsaken till dagens inflation är i huvudsak stigande internationella råvarupriser, främst spannmål och olja, och dessa priser sätts på de internationella marknaderna och är inget Sverige kan påverka. Det senaste året har exempelvis livsmedelspriserna ökat med cirka 8 procent. Men när man läser kommentarerna från ekonomiska analytiker på de stora bankerna och Handelns Utredningsinstitut så är dessa överens om att inflationen nu ligger nära sin maximala nivå, och att den gradvis kommer att sjunka under hösten och under 2009, sannolikt ned mot en årlig inflation på 2-3 procent.

Glädjande nog kan man nu också se hur både oljepriset och de internationella spannmålspriserna börjat sjunka. I dag tankade jag exempelvis för första gången på länge till ett bensinpris under 13 kronor litern, 12:94. Priset på råolja pressas ned av bland annat avmattningen i den globala konjunkturen och mindre oljespekulation, tror Robert Bergqvist, chefsekonom hos min "vanliga" arbetsgivare, banken SEB. Han påpekar också att priserna på spannmål börjat sjunka, särskilt vetepriset, till följd av att produktionen ökar, samtidigt som konsumtionen minskar. Skördarna blir också goda både i USA och i Europa.

En liten tanke också kring det här med räntor och inflation. Vi tycker idag att 4,4% inflation i slutet (?) av en högkonjunktur är mycket. Det kan vara på sin plats att komma ihåg hur det sett ut under tidigare högkonjunkturer, exempelvis under slutet av 1980-talets långa högkonjunktur, då inflationen som högst var 11,5% i september 1990. Ekonomin var då extremt överhettad, vilket ledde fram till valuta- och räntekrisen i början av 1990-talet. I dag är läget ett annat, starka stabila statsfinanser och stabil valutakurs. Det motverkar alltför stora ränteuppgångar.

Räntenivåerna förtjänar en egen kommentar. Historiska jämförelser är alltid intressanta. När vi byggde vårt hus 1990 låg låneräntorna runt 12-13% på ett huslån. Idag klagar vi när huslåneräntan ökat från 4% upp till 6%. En sak som lindrar de stigande boendekostnaderna för småhusägare med stora lån är för övrigt den lägre fastighetsskatten (fastighetsavgiften). Den kommer ju minst sagt lägligt. Vi hade förresten en gemensam artikel om just detta i Borås Tidning igår, där vi ger exempel på effekterna i kronor för boende i storstaden Borås respektive landsbygdskommunen Mark.



2008-07-30 Alliansen uppfyller sina vallöften!

Den 14 juli berättade jag på bloggen om att Alliansen uppfyllt en stor del av sina vallöften redan efter två år i regeringsställning. Jag har nu kopierat den stora sammanställningen i tidningen "Riksdag & Departement" där man gått igenom samtliga vallöften. Trevlig sommarläsning!

Du vet väl att alla regeringsförklaringar och löpande avstämningar av regeringens vallöften finns samlade under en egen länk på min hemsida. Under fliken "Från riksdagen" hittar du länken "Ny politik från 2007".



2008-07-14 Alliansens vallöften infrias i snabb takt!

Efter två år med regeringsansvar har Alliansregeringen infriat 70 av 131 vallöften fullt ut. Ytterligare 43 är på gång. Återstår endast 18 stycken som går lite trögt, men de flesta av dessa skall nog också komma i mål före 2010.

Det snabba tempot överraskar statsvetare och forskare. "Vi hade förväntat oss att de skulle uppfylla sina löften, men det här går till och med i snabb takt" säger Elin Naurin, doktorand på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet, som just nu skriver en avhandling om just vallöften. Hon tillägger att "I nästa valrörelse blir det svårt för oppositionen att säga att Alliansen har brutit sina vallöften".

Egentligen tycker jag det är ganska illa att det anses överraskande att en regering uppfyller sina vallöften. Det borde ju egentligen en självklarhet! Men det har väl kanske varit lite si och så med detta ibland under tidigare regeringar....


Borås Tidning uppmärksammade glatt alla de uppfyllda vallöftena på ledarsidan häromdagen



2008-06-11 Partiledardebatt

Statsminister Reinfeldt inledde dagens partiledardebatt med ett tankeväckande anförande om hur viktigt det är med en regering som för en ansvarsfull ekonomisk politikn i tider när det blåser i omvärlden. Givetvis pekade han på hur allt fler i arbete ger ökande skatteinkomster och därmed mer utrymme till satsningar. Men han påpekade också det jag nämnde i förra inlägget, dvs att statsskulden nu minskar snabbt. Sverige betalar av på sin statsskuld samtidigt som länder i vår omvärld tvingas låna för att klara den svagare konjunkturen!

Statsministern frågade också om Mona Sahlin anser att det stigande världmarknadspriset på citroner verkligen är regeringens fel? (Citroner är just den matvara som ökat mest i pris på världsmarknaden den senaste tiden). Det är givetvis inte regeringen som driver upp världsmarknadspriserna på mat eller olja, däremot kan regeringen genom skattelättnader för vanligt folk göra det lättare att klara stigande priser.



Oppositionsledaren Mona Sahlin var sorglig att lyssna på idag. Sällan har jag hört en politiker i Sveriges riksdag hantera sanningen så vårdslöst som Sahlin gjorde idag. Hon talade om alla de 150.000 nya jobb som skapades under socialdemokraternas sista år vid makten. Sanningen är att arbetslösheten minskade med ca 1.800 personer året före valet. Hon hade mage att påstå att sysselsättningen bara ökat blygsamt under Alliansens första år. Detta vet ju alla som har den minsta lilla kunskap är fullständigt fel, ökningen av sysselsättningen är rekordstor. Sahlin påstod också att den blygsamma sysselsättningsökningen bara beror på konjunkturen - trots att till och med LO säger att ca 70.000 av de 170.000 färre arbetslösa direkt beror på regeringens politik. Sahlin påstod också - givetvis - att regeringens politik är orsaken till stigande inflation, och att det mesta i Sverige är elände och kris.

Men Sahlin fick svar på tal!

Först av statsministern, sedan av Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund. Som vanligt är Alliansens partiledare samspelta och framstår som en stabil kontrast till de spretiga partiledarna för oppositionen som inte verkar vara överens om någonting, mer än att man vill chockhöja skatten för vanligt folk.

När man ser och hör regeringspartiernas partiledare blir man hoppfull inför nästa val. Sverige är på rätt väg och kommande år kommer vi att kunna skörda resultaten - starka statsfinanser kommer att ge utrymme för mer satsningar på välfärd. I debatten kommenterades flera gånger statsministerns besök på äldreboendet på Distansgatan i Borås i måndags, och hans löften om ännu större satsningar på äldreomsorgen. Det är möjligt nu - eftersom allt fler arbetar och betalar skatt. Det sambandet begriper nog de flesta svenskar. Ja, utom då möjligtvis Sahlin, Ohly och miljöpartiets språkrör....



2008-06-10 Statsskulden mindre än 1.000 miljarder

För första gången sedan 1993 är Sveriges statsskuld mindre än 1000 miljarder. I slutet av maj uppgick statsskulden till cirka 995 miljarder kronor.

"En lägre skuldsättning minskar Sveriges utsatthet. Det ger en ökad trygghet i orostider eftersom en låg och stabil skuld är det bästa skyddet mot spekulation och höga räntekostnader", säger finansminister Anders Borg

Statsskulden krymper i snabb takt. De senaste två åren har den sjunkit med 225 miljarder kronor. Bara sedan januari har statsskulden minskat från 1115 miljarder kronor, vilket beror på stora överskott i statens betalningar under årets första fem månader. En förklaring till detta är givetvis att många fler idag arbetar och betalar skatt än vad det var före valet 2006. Enligt regeringens prognos beräknas statsskulden fortsätta sjunka ytterligare till 567 miljarder kronor i slutet av 2011.

Som procent av bruttonationalprodukten (BNP) har statsskulden sjunkit från ca 77 procent 1995 till 31 procent. Det är den lägsta statsskulden sedan 1978, då skuldkvoten var 30 procent.



2008-05-02 Sverige står starkt i snålblåsten - och oppositionen tjurar...

"När regeringen tillträdde förklarade statsministern att målet var att förstärka effekterna av högkonjunkturen för att få utrymme att dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Detta verkar fungera väl. Alliansregeringen har tagit stort ekonomiskt ansvar ända sedan man tillträdde 2006 och prioriterat att få fler i arbete. Tack vare detta står svensk ekonomi och arbetsmarknad stadigt i snålblåsten, och svensk ekonomi möts idag med respekt i omvärlden. Vi har råd med både skattesänkningar för löntagarna, stöd till de sämst ställda pensionärerna, och satsningar på välfärden och infrastrukturen. Samtidigt kan staten visa fortsatt stora överskott och betala av på statsskulden så att denna kan halveras fram till 2011. Den regering som lyckas med allt detta samtidigt i ett oroligt konjunkturläge förtjänar faktiskt ett riktigt bra betyg!" Detta är ett utdrag ur den artikel jag fick publicerad i Borås Tidning på Valborsmässoafton med anledning av regeringens vårbudget. Trots mörka moln över världsekonomin och sämre konjunktur i USA står Sverige starkt i snålblåsten. Det ger större trygghet för svenska hushåll och företag.

Som väntat fick inte de starka statsfinanserna eller regeringens skattesänkningar för LO-medlemmarna eller välfärdsreformerna som tandvårdsreformen eller satsningarna på skolan, äldreomsorgen eller rättsväsendet något utrymme alls i årets förstamajdemonstrationer. Lika lite som den fallande långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten, eller att Sverige aldrig haft så många sysselsatta på arbetsmarknaden som nu.

Socialdemokraterna föredrog i stället att lägga kraft på att påstå att moderaterna vill avskaffa facket. Ett påstående som nog den mest illröde sosse undrar lite över, med tanke på hur hård kritik regeringen fått från andra håll för att man försvarar den svenska modellen med kollektivavtal och starka fackliga organisationer. Det är också skrämmande att höra hur politikerna på vänsterkanten ibland närmast verkar önska en ekonomisk tillbakagång i världen, att Sverige skall skadas så mycket som möjligt, och att svenska folket skall drabbas så hårt det bara går. Allt för att sittande regering skall få skulden. Nästan allt verkar tillåtet i kampen mot en demokratiskt vald borgerlig regering.

Har (s) inga intressantare utspel att försöka "elda massorna" med än att förvanska verkligheten och misstolka statistik, vilseleda om regeringens politik, kryddat med slagord om någon sorts diffusa orättvisor är det kanske inte så konstigt att s-ledaren Mona Sahlins popularitet faller.



2008-04-15 Ansvarsfull vårbudget

Finansminister Anders Borg (m) presenterade idag regeringens vårbudget. Detta görs i en tid när omvärlden skakas av finansiella bekymmer. Kreditförlusterna till följd av den amerikanska bolånebubblan är på svindlande 6.000 miljarder kronor. I USA har konjunkturen vänt ned. Till detta skall läggas att stora länder i Europa, exempelvis Italien, Frankrike och England misskött sina finanser under högkonjunkturen. Flera av våra grannländer - bland annat Island och Baltikum - brottas också med konjunkturproblem eller valutaoro. Trots dessa problem i USA och Europa har Sverige råd med både skattesänkningar och reformer, och kan samtidigt redovisa stora överskott och betala av på statsskulden. Svensk ekonomi möts med respekt i omvärlden, vilket stärker vår valuta och håller inflation och räntor under kontroll.

Trots problemen i vår omvärld fortsätter arbetslösheten att sjunka under 2008, dock i lugnare takt än tidigare. För 2009 är läget mer svårbedömt, och risken finns att arbetslösheten kan öka något om konjunkturen försvagas ytterligare, men det sker då från en historiskt sett mycket låg nivå. Totalt under mandatperioden kommer sysselsättningen att öka med nära 200.000 personer. Fram till idag har utanförskapet minskat med över 150.000 personer och det ger naturligtvis mycket bättre förutsättningar att klara en lite sämre konjunktur än om en stor del av dessa fortfarande varit försörjda av samhället i stället för genom eget arbete. Fler i arbete har stärkt statens finanser och statsfinanserna är nu så starka att statsskulden kan halveras fram till 2011. Det finns också utrymme för att fortsätta sänka skatterna för löntagarna, göra satsningar på de sämst ställda pensionärerna, och satsa mer på både välfärd och infrastruktur.

Finansministern påpekade särskilt att när löntagarna får behålla mer av inkomsten efter skatt och pensionärerna får större pensionsuppräkningar än på många år så ökar detta konsumtionen, vilket i sin tur motverkar en nedgång i konjunkturen. På samma sätt medför givetvis sänkta kostnader och mindre krångel för företagen att de också har lättare att klara en sämre konjunktur utan att behöva göra sig av med anställda. Starka statsfinanser motverkar också både valutaspekulationer mot den svenska kronan och stora ränteuppgångar, vilket är positivt och skapar trygghet för både hushåll och företag.

Regeringens politik har enligt alla bedömare förstärkt de goda tiderna om minskat arbetslösheten mer än vad som annars skulle blivit fallet. Hur mycket kan man alltid diskutera, men att det finns en viktig effekt är de flesta överens om. När regeringen tillträdde försklarade statsministern att målet var att förstärka effekterna av högkonjunkturen för att få utrymme att dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Som det verkar nu kommer detta att fungera mycket väl.

Vad föreslår då oppositionen som alternativ? Jo kraftigt höjda skatter för löntagarna, ökade bidrag till både företag och enskilda som inte har full täckning i budgeten, och nej till försäljning av statliga bolag. Detta skulle medföra betydligt sämre statsfinanser och högre statsskuld, vilket i sin tur skulle försvaga kronan och driva upp räntorna. Företagen skulle få ökade kostnader och anställa färre, arbetslösheten skulle öka, och hushållens ekonomi försvagas kraftigt vilket skulle förstärka lågkonjunkturen. (s) avvisar dessutom sänkta arbetsgivareavgifter för ungdomar, trots att man vet att ungdomarna ofta är sist in på arbetsmarknaden och därför åker ut först om det blir sämre tider. Om (s) höjer arbetsgivaravgifterna igen kommer ungdomarna att drabbas extra hårt.



2008-03-01 Fortsatt mycket stark svensk konjunktur

Regeringen skriver ned tillväxtprognoserna från 3,2% till 2,3% på grund av ekonomisk oro och sämre konjunktur i omvärlden, främst i USA. Detta tolkar politiskt illasinnade journalister som att "det ser mörkare ut för Sverige". Jag är inte förvånad.

Men sanningen är ju faktiskt att över 2% tillväxt är mycket bra i den turbulenta världskonjunktur som nu råder. Om Sveriges tillväxt blir över 2% är det faktiskt en av de starkaste siffrorna i hela EU. För Sveriges del handlar det knappast om lågkonjunktur utan snarare om att växla ned från en extrem högkonjunktur till en mer normal stark konjunktur.

Sverige har visserligen lägre produktivitet än tidigare (en del av orsakerna beskrev jag i föregående inlägg), men vi har samtidigt många fler som bidrar med eget arbete och betalar skatt i stället för att leva på ersättningar och bidrag. Detta stärker statens ekonomi, som är oerhört stark - för 2008 budgeteras ett överskott i statens finanser på över 90 miljarder kronor, och även för åren 2009, 2010, och 2011 kommer staten att ha mycket stora överskott. Problemet är inte brist på pengar utan att den extremt starka konjunkturen har gjort att regeringen hållit igen med ytterligare skattesänkningar och satsningar, och inte heller vågat satsa stort på utbyggd infrastruktur av rädsla för överhettning och stigande räntor. Det är faktiskt så att den lite lugnare konjunkturen kan förändra detta. Sänkta skatter och investeringar i infrastruktur kan i dagsläget snarare bidra till att behålla och stabilisera en stark konjunktur.

Kanske kan den lite lugnare konjunkturen till och med göra det möjligt att tidigarelägga en del av de väg- och järnvägsinvsteringar som vi så väl behöver i Sjuhärad och Västsverige? Jag hoppas det, och under kommande veckor kommer jag och andra Alliansriksdagsledamöter från Västsverige att engagera oss lite extra för att trycka på i frågan.



2008-03-01 Extremt hög produktivitet har en skrämmande baksida

Produktiviteten på arbetsmarknaden har sjunkit. "Rekordmånga arbetar, men allt sämre" som SCB uttrycker saken. Vissa nationelekonomer anser att det är oroväckande, och det lär vi säkert få höra från oppositionen också i kommande riksdagsdebatter. Men jag tycker tvärtom att det är en mycket naturlig effekt av den nya politiken, och något vi visste skulle hända om politiken fungerade.

Tidigare hade vi ju ett läge där ca 4 miljoner människor arbetade i maxtempo, ofta så hårt att de blev sjuka, samtidigt som över en miljon människor stod utanför och inte gjorde någonting. Nu har 160.000 av dem som stod utanför börjat arbeta. Kanske inte i maxtempo och kanske delvis med stöd från samhället genom skattelättnader och liknande. Men ändå - de jobbar, gör en insats efter förmåga och har en lön de kan leva på. Det säger sig själv att det sänker den totala produktiviteten på arbetsmarknaden när fler långtidsarbetslösa och sjukskrivna efterhand tar sig tillbaka till arbetslivet. Inte minst tar det lite tid innan vissa av dem som kommer från långvarigt utanförskap börjar fungera fullt ut på en arbetsplats. Men det är inget vi skall sörja över - tvärtom skall vi glädjas över att arbetsmarknaden även har plats för dessa. Det är en investering för framtiden för Sverige som land.

Det finns fler förklaringar till sjunkande produktivitet. När ett företag växer försöker man ju i det längsta att klara sig genom att befintlig personal arbetar allt mer, men till sist måste man anställa fler. Om man går från att vara 10 medarbetare som arbetat maximalt på gränsen till utbrändhet, till att man blir 11 medarbetare i stället så sjunker givetvis tempot tillbaka till en mer rimlig nivå för alla. Men statistiskt sjunker då produktiviteten. Det senaste året har ju rekordmånga nyanställningar skett, och om man till detta lägger att det tar lite tid att skola in ny arbetskraft, särskilt då för dem som kommer från långvarigt utanförskap, så förstärker det bilden. Nationalekonomerna ororar sig för sjunkande produktivitet, men vi andra gläds åt att fler fått en lön att leva på och dessutom betalar skatt på denna lön, samt inser att arbetsrelaterade sjukdomar och stress hos övriga anställda minskar genom att man anställer fler.

Nationalekonomer i all ära - men det finns faktiskt människor bakom alla siffror också. Är det verkligen bättre att gå tillbaka till den gamla socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken där de som inte presterar tillräckligt gallras bort och lämnas utanför, och i stället försörjs av de stackare som tvingas slita ut sig på jobbet? Alltför hög produktivitet har en skrämmande baksida av ohälsa, stress, utbrändhet, utanförskap och, splittrade familjer. Skattebetalarna får betala ett högt pris för orimligt höga produktivitetskrav.



2008-02-18 Heja Sverige - vi avancerar i välfärdsligan!

I förra veckan kom OECD:s ranking av OECD-ländernas välstånd. Sverige har från 2006 till 2007 avancerat från en elfteplats till en niondeplats. Sverige hade 2007 15% bättre köpkraft än ett genomsnitt av OECD:s 30 länder, jämfört med 11% bättre än genomsnittet 2006.

En inte alltför vågad gissning är att de kraftiga skattesänkningarna för vanliga löntagare samt skattesänkningar på boende haft stor betydelse för att ge svenska folket ökad köpkraft. Fler i arbete stärker också statens finanser och ger utrymme att satsa mer på välfärden. Under de socialdemokratiska åren halkade Sverige kraftigt bakåt i köpkraftsligan. Nu har vi en borgerlig regering och den bästa placeringen på många år. Vilken regering Sverige har spelar roll!



2008-01-15 Per Nuder (s) ett inflationsspöke?

Förre finansministern Per Nuder tar nu till storsläggan och beskyller regeringen för ökande inflation. Och visst har inflationen ökat något, precis som det brukar vara i en stark högkonjunktur. Inflationen är nu 3,5%, vilket i och för sig fortfarande är lågt, men ändå högre än på länge. Jag minns när Sverige under flera år hade negativ inflation, dvs priserna sjönk. Det var ett tecken på en allvarlig kris. Riksbankens mål är att inflationen över tid skall ligga runt 2% år med någon procents tillåten variation. Orsaken till högre inflation sägs främst vara stigande priser på mat och energi. Båda stiger till följd av högre världsmarknadspriser, och energipriserna förstärks givetvis ytterligare genom höjda energiskatter. Nuder däremot skyller däremot en stor del av inflationen på regeringens skattesänkningar som gjort att människor fått mer i plånboken. Man kan ju möjligen påpeka att löntagarnas köpkraft även påverkats positivt av en stark löneutveckling, men det verkar Nuder ha förträngt. Ytterligare en sak som påverkar är kraftigt sjunkande arbetslöshet, som i sig givetvis driver upp lönerna en del.

En intressant sak som jag vet av erfarenhet från min tid på bank är att när personer med stora förmögenheter och höga inkomster får sänkt skatt så leder det oftast till att man investerar mera, exempelvis i värdepapper, däremot inte att man konsumerar ytterligare. För personer med lägre inkomst är det oftast tvärtom - en skattesänkning eller en löneökning gör ofta att man unnar sig det där som man inte tidigare hade råd med. Visst kan därför säkert skattesänkningarna leda till att vanliga löntagare handlar lite mer och därmed driver upp inflationen något. Frågan är ju bara om Nuder verkligen är beredd att förbjuda alla löneökningar och höja skatterna för vanliga löntagare för att hålla nere inflationen till varje pris? Vill han kanske också öka arbetslösheten till tidigare nivå för att pressa ned löneökningarna och därmed inflationen?

Bankekonomerna är, till skillnad från Nuder, inte särskilt bekymrade över inflationen, utan talar om att den beror på engångseffekter, främst energipriserna. Och om Nuder skulle styra ihop med (v) och (mp) vet vi ju att bensinpriset skulle skena, sannolikt flera kronor. Det skulle verkligen driva upp inflationen.

En annan sak som skulle påverka (s) inte ens har en alternativ statsbudget som går ihop - det fattas minst 10-15 miljarder för att alla deras ökade utgifter skall betalas. Vad detta leder till vet vi - om inte statens finanser är i ordning faller valutan och räntorna stiger. Det driver också upp inflationen. Dagens regering däremot har ett överskott i statsfinanserna på 90 miljarder 2008, och kan betala av en del på statsskulden. Det motverkar i sin tur högre räntor och håller därmed tillbaka inflationen.

Per Nuder varnar för inflationsspöket. Personligen tycker jag det känns som om spöket och han själv är en och samma person....Buuuuh!



2007-12-31 Dags att summera en händelsrik höst

Efter en händelserik höst med tråkiga skandaler och trista opinionssiffror slutade hösten mycket positivt. Alliansen har hållit ihop och vunnit alla omröstningar i riksdagen och fortsatt att genomföra det vi gick till val på. Politiken börjar nu ge önskad effekt, resurser har skapats för att satsa mer på välfärden och dessutom verkar nu opinionssiffrorna sakta vända uppåt igen i flera olika mätningar.

Utanförskapet: Under Alliansens första år har utanförskapet minskat med 164.000 personer. Under sista året med (s) minskade utanförskapet med 1.862 personer... Sammantaget har Sverige nu den snabbast sjunkande arbetslösheten i hela OECD. 45% av väljarna tycker enligt en opinionsmätning nyligen att moderaterna har bäst politik för jobb och minskad arbetslöshet. Endast 30% föredrar (s).

Skattetrycket: Skattetrycket i Sverige är för första gången på länge nere under 50%, 2008 kommer det att vara 48%. Mycket talar för att Danmark under nästa år passerar Sverige och tar över platsen som landet med världens högsta skattetryck.

Välfärden: Nu börjar också arbetet med att förbättra välfärden. Fler i arbete har gett ökande skatteinkomster och nu går vi vidare med att förbättra skolan, sjukvården, tandvården och omsorgen om de äldre, mer resurser till polisen och mycket annat. Flera beslut är redan tagna, och mer kommer under våren.

Statens finanser: Alliansen tar stort ansvar för statens finanser. Inga utgiftsökningar eller skattesänkningar accepteras om de hotar balansen i statens ekonomi. För 2008 budgeteras ett överskott i statsbudgeten på 90 miljarder! När Alliansen tog över var statsskulden 43% av BNP. År 2010 beräknas skulden vara nere i 20% av BNP. 40% av väljarna anser enligt en opinionsmätning nyligen att moderaterna är bäst på att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Endast 30% föredrar (s)!

Med dessa ord önskar jag alla mina bloggläsare ett riktigt gott nytt år!




2007-12-21 Årets sista votering - 90 miljarder i budgetöverskott 2008

I går var den allra sista voteringen i riksdagen före jul, och innan dess slutdebatterades Finansutskottets förslag till statsbudget för 2008, där de olika utskottens budgetar och beslut "samlas ihop" till en komplett budget.

Det är en trevlig läsning! Statens samlade inkomster beräkas till 871 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas bli 767 miljarder, och staten budgeterar därmed ett överskott i statens budget på 90 miljarder kronor för 2008. En oerhört stark budget, och siffrorna visar tydligt att oppositionens påståenden om att Alliansen "slarvar med pengarna" eller "sänker skatterna utan finansiering" är tomt prat. Sällan har Sverige haft en så stark budget som nu, och Alliansen tar ett stort ansvar för statens budget. Vi vet att vi inte kan öka kostnaderna för mycket i goda tider - då riskerar vi underskott igen när det blir sämre tider. Och sämre tider kommer alltid. Oppositionen förstår inte alltid detta och vill gärna strö ut statens pengar över allt och alla - vilket skulle leda både till överhettning, stigande räntor och dramatiska besparingar igen nästa lågkonjunktur. Det överskott som nu uppstår kan exempelvis användas för att minska statsskulden ytterligare, vilket sparar in onödiga räntekostnader, pengar som då kan användas till annat.

Årets sista voteringar var ungefär som tidigare under hösten. Alliansen vann samtliga och opppositionen är splittrad i nästan varje fråga. (v) är nästan alltid emot allt. (s) röstar ibland med Alliansen och ibland med övriga oppositionspartier. (mp) är nog det oppositionsparti som oftast stödjer Alliansen vid voteringarna. Men nästan aldrig är oppositionen helt enig i någon votering, och ofta har man helt olika förslag som man voterar om inbördes innan den slutliga voteringen äger rum. Hur dessa tre oppositionspartier skulle klara att styra Sverige tillsammans kan jag inte begripa.