Jämställdhetsbloggen

Äldre inlägg om jämställdhetsfrågor och kvotering mm:

Frågan om utökad kvotering av föräldraförsäkringen är överspelad

2018-01-17

I går kom siffror som visar att svenska pappor förra året tog ut 27,9% av föräldrapenningdagarna. Mammorna tog ut resterande 72,1%. Pappornas andel ökar sakta, år från år sedan lång tid tillbaka.

Att papporna snart kommer att ta ut en tredjedel av dagarna borde göra att den tramsiga debatten om utökad kvotering kan läggas till handlingarna. Förslaget från kvoteringsivrarna är ju just att vardera föräldern ska ha en tredjedel öronmärkta och den sista tredjedelen får man fördela som man vill. Med andra ord en fördelning som ligger när dagens när man summerar helheten.

För enskilda familjer kan givetvis fördelningen variera, men för kvoteringsivrarna verkar ju totalen vara viktigast. Siffror och procentandelar är det viktiga för att visa jämställdhet. Inte att låta svenska föräldrar bestämma själva. Om då helheten närmar sig en tredjedels uttag av papporna borde även kvoteringsivrarna vara nöjda. De får sin fina statistik och vi andra kan lägga kvoteringstramset åt sidan och diskutera viktigare frågor.




#Metoo är en murbräcka i tyshetskulturen

2017-12-28

Dagen före julafton hade jag denna debattartikel i Borås Tidnings nätupplaga. Det känns viktigt att ge moderaternas syn på #Metoo och att berätta vad vi vill göra för att förändra situationen.


Metoo är en murbräcka i tyshetskulturen

Land för land, bransch för bransch, har vittnesmålen under hashtagen Metoo berört och lämnat oss förfärade. Metoo är en murbräcka i tystnadkulturen rörande trakasserier och sexuellt våld och det är dags för förändring. Vi har alla ett ansvar för att de här vittnesmålen inte varit förgäves.

Övergrepp och kränkningar mot kvinnor, såväl som sexistiska attityder, är ett problem som kräver många olika åtgärder på flera områden. Det finns inte ett enkelt svar.

Kvinnors utsatthet för sexualbrott har ökat kraftigt under de senaste åren och samtidigt läggs utredningarna på hög hos polisen. Att ett av världens mest jämställda länder, med ett av världens högsta skattetryck, inte kan hantera detta är ofattbart och det duger inte.

Moderaterna har lagt fram ett brett åtgärdsprogram med förslag på skärpt lagstiftning och förbättringar av rättsväsendets hantering av sexualbrott. Bland annat föreslår vi en skärpning av straffen för våldtäkt, att skadestånden för de som utsätts för sexualbrott ska höjas samt att det i varje polisregion ska inrättas särskilda grupper som är specialiserade på sexualbrott.

Vi behöver också se till att förbättringar sker på våra arbetsplatser. Alla arbetsgivare måste klargöra att kränkningar inte är tillåtna och upprätta rutiner för att hantera dessa. Moderaterna vill också utvärdera om de skärpningar som genomfördes av diskrimineringslagen under alliansregeringen har haft effekt.

Men enbart poliska beslut kommer inte att lösa problemen. Vi kan alla bidra till att nästa generation står bättre rustad genom att tidigt prata om den självklara utgångspunkten att varje individ bestämmer själv över sin egen kropp och därtill sin egen sexualitet. Skolan är också en viktig plattform för att sprida sunda värderingar. Moderaterna vill stärka rektorers mandat till att tvångsförflytta förövare och stärka lärarens rätt att ingripa.

I ett av världens mest jämställda länder ska ingen behöva utsättas för sexuella trakasserier eller våld. Och det är tydligt att vi gemensamt måste ta krafttag och prata mer om jämställdhet och respekt mellan människor. I skolan, på arbetsplatsen, i samhället.

Jessica Polfjärd (M)
Arbetsmarknads- och jämställdhetspolitisk talesperson

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot Arbetsmarknadsutskottet

Cecilie Tenfjord- Toftby (M)
Riksdagsledamot Civilutskottet





Citerad i Borås Tidning

2017-12-25

I går på självaste julafton blev jag återigen citerad i Borås Tidning, i en för mig mycket viktig fråga. Kvotering nej tack!






När statistik är viktigare än människors verklighet

2017-11-29

I dag fick jag en skrift i mitt postfack. "Olika kön, olika lön - en ESO-rapport om diskriminering på arbetsmarknaden". Det är Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi som står bakom rapporten.

Det märkliga är att man redan i förordet till rapporten faktiskt konstaterar att det är mycket små könsmässiga löneskillnader på svensk arbetsmarknad:

"Enligt lönestatistiken för 2016 motsvarade kvinnornas löner 88 procent av männens. Om skillnader i arbetstid, yrke, sektor, utbildning och ålder beaktas kvarstår en oförklarad skillnad på cirka 4 procentenheter. En delförklaring till skillnaden kan vara att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden"

Fyra procentenheters skillnad är i sammanhanget närmast avrundsningsfel.

De 12 procenten i faktisk skillnad förklaras i rapporten främst med att män och kvinnor arbetar i olika sektorer med olika lönenivåer - ett stort och orättvist problem i sig. Det löser man främst genom att lyfta upp lönenivåerna inom ett antral yrken inom exempelvis sjukvårds och omsorgssektorerna, något vi lär tvingas göra oavsett om vi ska klara att locka personal till dessa sektorer i framtiden.

Inkomstskillnad på grund av att män och kvinnor väljer olika välbetalda yrken går knappast att lösa med politiska åtgärder (mer än möjligen att höja vissa löner så att vissa yrken blir mer attraktiva). Trots detta osar hela ESO-rapporten av en längtan efter att politiskt detaljstyra människors liv för att komma åt löneskillnaderna. Föräldraledigheten är som vanligt i skottgluggen. Och självklart vill rapportförfattarna styra upp föräldraförsäkringen, eller "reformera den" som man skriver:

* Man vill tvångsdela föräldraförsäkringen 50-50, och helt ta bort rätten att föra över dagar till den andre föräldern.
* Man vill göra det omöjligt att bara ta ut föräldrapenning enstaka dagar och avstå från inkomst vissa dagar för att förlänga föräldraledigheten, allt för att mammor inte ska vara frånvarande lika länge från arbetsmarknaden som man ofta är idag.

Försämringar av föräldrapenningen lär som sagt knappast påverka människors val av yrke. Så längtan från dessa uppenbart socialistiska kvoteringsivrare efter att få styra upp människors liv motiveras alltså endast av en löneskillnad på 4 procentenheter mellan män och kvinnor.

Är verkligen svenska föräldrar beredda att offra sin frihet och flexibilitet för att eventuellt på marginalen påverka denna löneskillnad på 4%? Jag tvivlar.




Södertörns Tingsrätt får hård kritik för kontroversiella uttalanden

2017-06-17


Detta kontroversiella twitterinlägg publicerade Södertörns Tingsrätt på sitt officiella twitterkonto i torsdags. Kritiken har blivit kompakt. Vi talar alltså om en svensk domstol som uttrycker sig på detta sätt. Tingsrätten försvarar sig med att man redogjorde för något som sades under en utbildning där en föreläsare från organisationen Unizon, en organisation som organiserar en del av Sveriges kvinnojourer, sade dessa ord:


Problemet är som sagt att det inte framkommer när man läser. Det framstår i stället som om det är tingsrättens egna officiella åsikt. Och därmed blir det väldigt illa. En domstol ska vara neutral i politiska åsikter, och "feminism", "genusvetenskap", "könsmaktsordning" och "patriarkalt samhälle" är verkligen några av de mer kontroversiella åsikterna i dagens samhällsdebatt.

Det är inte heller första gången Södertörns Tingsrätt är i blåsväder för sina "genus-uttalanden". Den 31 mars i år skrev man exempelvis detta:


Domstolen har beklagat det senaste misstaget, men twitterinlägget är nu JO-anmält. Och den här gången är det inte jag som gjort anmälan. Borgerliga debattörer har blivit allt mer aktiva i sociala medier och vi blir allt fler på Twitter som hjälps åt att bevaka smygande vänsterextremism och genusflummeri från myndigheter, Public Service eller andra officiella företrädare. Vi är många som har ögonen på detta.

Att en domstol ska behandla män och kvinnor lika är en självklarhet, och det är inte alltid så det ser ut. Det är utmärkt att detta både ingår i domstolens löpande personalutbildning och numera ingår även i juristutbildningen. Men det är verkligen inte samma sak som att ta tills sig vänsterfeministernas mantra om könsmaktsordning, patriarkat och genusanalyser. Seriositeten i "genusvetenskapen" ifrågasätts dessutom allt mer, i Norge har man exempelvis dragit in statsbidragen till denna forskning. Det har jag motionerat om att vi borde göra även i Sverige.




Förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser definitivt stoppat

2017-01-18

I eftermiddags röstade riksdagen definitivt ned förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser. Och genom att rösta enligt den moderata linjen uppfyllde jag också mitt tydliga personliga vallöfte att alltid rösta nej till alla förslag om kvotering.

Förslaget om könskvotering skrotades ju redan under utskottsbehandlingen där M, SD, C, L och KD röstade nej. Därmed blev förslaget från utskottet till riksdagen att säga nej. Därför röstade vi vid dagens votering ja (grön knapp) till utskottets förslag (vilket alltså innebar ett nej till könskvotering). Lite komplicerat, men slutet gott och allting gott. I vart fall i denna fråga.










Obegripligt påhopp från Dagens Nyheter

2016-11-18

Dagens Nyheter har ikväll lagt ut en artikel med rubriken ”Dra åt helvete” – Samhällsdebattörer utan hyfs på Twitter Man har i artikeln lagt ut ett stort antal twitterinlägg som man menar är exempel på grova personangrepp, och samtliga menar man alltså enligt rubriken är exempel på "Samhällsdebattörer utan hyfs".

En av dem som citeras är jag själv:



Var och en får väl själv avgöra om detta är ett personangrepp och ett inlägg som innebär att jag "saknar hyfs". För egen del begriper jag faktiskt överhuvudtaget inte vad mitt twitterinlägg ovan har i denna artikel att göra. För övrigt har jag nog skrivit betydligt vassare inlägg än så här genom åren.

Men när min upprördhet väl lagt sig inser jag att jag ju i stället bör tacka DN för att man på detta sätt ger spridning av en högst befogad kritik mot den kanske tramsigaste "forskning" som bedrivs i vårt land just nu, nämligen normkritik, genusforskning och forskning kring "vithetsnormer". Extremsekteristisk kvasivetenskap som sagt. Och det står jag för varje dag i veckan. Varje timme på dygnet.

Och Dagens Nyheters reporter borde nog gå en annan viktigare kurs. I yttrandefrihet och åsiktsfrihet. En viktig kunskap för en journalist. Journalister måste lära sig att skilja på att driva med eller kritisera sakfrågor eller samhällsföreteelser och att ägna sig åt nedsättande personangrepp. Det är två helt olika saker. Och att människor har en annan åsikt än det normkritiska genuscertifierade vänsterfolket innebär inte med automatik att man saknar hyfs. Ofta kan det faktiskt vara precis tvärtom.




Lättkränkta extremister ogillar kritik mot feministisk snöröjning

2016-11-12

I går lade jag ut en av mina bilder från veckans "snökaos" i Stockholm. Även om jag alltid fascineras av storstadsbornas tolkning av begreppet "kaos" så var faktiskt snöröjningen häpnadsväckande usel. Och jag kunde såklart inte låta bli att driva med den utannonserade "feministiska snöröjningen" eller "genusplogningen" som en tidning kallade den. Se mitt twitterinlägg nedan.



Är det då inte bra med "feministisk snöröjning" som tydligen innebär att man börjar med att ploga trottoarer och gångvägar "där främst kvinnor rör sig" innan man plogar vägarna "där företrädesvis män kör"? Nej det är det såklart inte. Ett av skälen visas i facebookinlägget th ovan som jag tycker beskriver det hela ganska bra. Men jag ställer mig också frågan vad nyttan är med att ploga busshållplatserna först om bussen ändå inte kan ta sig fram på de oplogade vägarna? Och varför det är viktigare med feministiska principer än att skolbussar, ambulanser och andra utryckningsfordon ska kunna ta sig fram? För övrigt undrar jag varför det är viktigare att en cyklande barnlös man ska kunna ta sig till jobbet än att en ensamstående småbarnsmamma ska kunna köra sina barn i bil till förskolan? När genusstolleriet går för långt tappar de ansvariga allt logiskt tänkande på vägen. Och då landar man väldigt fel.

Inte heller de stora tidningarna, såsom DN, Aftonbladet mfl kan låta blir att göra samma koppling som jag. Några exempel:





Men man driver inte ostraffat med genustramset. De som företräder extremfeminismen blir väldigt upprörda när man ifrågasätter dem. Så några riktigt ilskna kommentarer har jag fått. Fast jag står fast vid att normkritisk genusvetenskap och extremfeminism förlöjligar hela den viktiga diskussionen om jämställdhet i samhället och lika möjligheter för alla. Det är därför jag motionerat om att dra in statens stöd till genusforskning och om att lägga ned "Nationella sekretariatet för genusforskning". I Norge har man redan dragit in forskningspengarna till genusforskningen eftersom man anser att det är en "kvasivetenskap". Och det gäller definitivt inte bara när denna "vetenskap" tillämpas på snöröjningen.




Vad ska Sverige med två jämställdhetsmyndigheter till?

2016-09-15

I dag meddelar regeringen att man avser att tillskapa en ny "jämställdhetsmyndighet". Jag skulle - med all respekt - vilja påstå att det är ren plakatpolitik. Sverige har nämligen redan en myndighet som arbetar med jämställdhetsfrågor, Diskrimineringsombudsmannen. Detta är en myndighet som tillskapades under Alliansen 2008 genom en sammanslagning av ett antal olika diskrimineringsmyndigheter, inklusive dåvarande Jämo - Jämställdhetsombudsmannen. Med regeringens förslag får vi alltså två olika myndigheter som i princip ska arbeta med samma saker.

Regeringen har inga större pengar de kommande åren till exempelvis miljöpolitik, polis eller järnvägsunderhåll, i stället försöker man vilseleda om "storsatsningar" genom att lägga ut pengar först efter nästa val, åren 2019 och 2020 (se föregående inlägg). Kommunerna går samtidigt på knäna, försvaret behöver mer pengar, och staten lånar stora summor mitt i en stark högkonjunktur. Men en extra jämställdhetsmyndighet - det har vi råd med. Man tar sig för pannan och känner en djup sorg över hur illa dagens regering prioriterar. Plakatpolitiken går före verklighetens utmaningar.

Den nya jämställdhetsmyndigheten blir säkert en utmärkt lekstuga för rättrogna genusdebattörer och extremfeminister. Det är fullt tillräckligt illa som det redan är.




Kvoteringsförslag ett hån mot alla kompetenta kvinnor

2016-09-10

I går meddelade regeringen att man kommer att föreslå en lag som tvingar börsföretag och statliga bolag att kvotera in minst 40% kvinnor i bolagsstyrelserna. De bolag som inte följer regeringens krav kommer att tvingas till höga böter. Lagförslaget lägger man fram trots att andelen kvinnor ökar snabbt i styrelserna och idag är upp på 32%. Utan kvotering.

Könskvotering innebär en spark i knävecket på alla kvinnor som vill bli uppskattade för sin kompetens i stället för att bli inkvoterade på grund av kön. Nu kommer kvittot på att de inte duger av egen kraft utan måste kvoteras in. Det är också en knytnäve i magen på alla de kvinnor som av egen kraft och till följd av sin kompetens redan idag återfinns i ett börsbolags styrelse.

Med en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser kommer kvinnor i börsbolagsstyrelser att ha en osynlig stämpel i pannan: "Inkvoterad av Sveriges feministiska regering". Risken att de inte tas på allvar är uppenbar. Förslaget om könskvotering är i praktiken ett stort steg bakåt i jämställdhetspolitiken om man tänker efter vilka effekter det får.

Den andra viktiga invändningen mot förslaget är att det är ett allvarligt ingrepp i äganderätten. Det är ägarna i ett börsbolag som ska utse bolagets ledning. Inte staten. Den frågan är inte förhandlingsbar.

Det är glädjande att det inte verkar finnas någon majoritet i riksdagen för förslaget. Från moderat sida säger vi nej. Samma verkar gälla såväl övriga Alliansen som Sverigedemokraterna. Det innebär med all sannolikhet att regeringens förslag inte kommer att genomföras.




Sjukt förslag: "Skriv av studielånen för kvinnor som studerar IT"

2015-12-03

Häromdagen lämnade Digitaliseringskommissionen ett mycket märkligt förslag till regeringen, kanske det mest absurda jag hört. Kvinnor som studerar it på universitet ska få studieskulderna avskrivna! Upp mot en miljard kronor ska satsningen få kosta. Syftet är att öka jämställdheten på IT-utbildningarna.

Jag utgår från att regeringen inser det sjuka i hela förslaget. Att män som studerar på en it-utbildning ska tvingas ta studielån medan kvinnorna får sina lån avskrivna är ett extremt orättvist förslag och så absurt att det saknar motstycke. Och det säger en del med tanke på alla ofattbart dumma förslag som av och till förs fram i jämställdhetsdebatten.

Om detta förslag skulle bli verklighet väntar nya frågeställningar. Ska män som studerar till förskollärare eller veterinär också få studielånen avskrivna? Hur många andra yrken har vi i övrigt med ojämn könsfördelning? Hur mycket orättvisor och kostnader är vi beredda att politikerna skapar i jämställdhetens namn?




Dags att skrota dyr och tramsig "genusforskning"

2015-08-26

"Nationella sekretariatet för genusforskning" meddelar att 40 miljoner i forskningsmedel satsas på ett "Nytt centrum för feministisk posthumanistisk forskning". Det nya centrat "ska undersöka vad det betyder att gränsen mellan natur och kultur suddas ut".

Jag hittade en gammal debattartikel som jag vet att jag reagerade på för ett antal år sedan. Den är från Svenska Dagbladet 2009. Där framkom att inom Vetenskapsrådet finns en särskild genuskommitté med uppgift att ”verka för att genusperspektiv får genomslag i forskningen”. Ett av de projekt man satsade pengar på var en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som skulle "söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet". Man skulle ”problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.”

Det klagas ständgt på bristande resurser och vänstern ropar ständigt efter nya skattehöjningar på allt och alla. Men det är inte alls brist på pengar i vårt samhälle till skola, sjukvård, äldreomsorg eller viktig forskning. Inte om man prioriterar. Forskningen kring viktiga medicinska områden som cancer eller hjärtsjukdomar finansieras exempelvis till största delen genom privata finansiärer och gåvomedel, inte av samhället och de statliga forskningsmedlen. I stället läggs alltså pengar på "feministisk posthumanistisk forskning" eller ”Trumpeten som genussymbol”. Allt handlar om prioritering. Ska skolan satsa på genuspedagoger eller lärare? Ska forskningen satsa på cancerforskning eller trumpeten som genussymbol? Det finns faktiskt ett val.

Så här lätt är det förresten att doktorera i genusvetenskap: Urspårad genusvetenskap. Är detta vetenskaplig kvalitet?

Genusforskning och feministisk forskning är faktiskt inte ens vetenskap. Det är rent politiskt tyckande helt utan vetenskaplig grund, med enda syfte - att motivera samhällsförändringar i socialistisk riktning. Allt stöd till "genusvetenskap" och genusforskning borde dras in och pengarna användas till något vettigare. Och det Nationella sekretariatet för genusforskning borde läggas ner (vilket man vad jag förstått gjorde i Norge för några år sedan). Jag återkommer till detta under den kommande motionsperioden i riksdagen.




Nytt kvoteringstrams från regeringen

2015-05-15



Regeringen förbereder enligt Dagens Industri (som hänvisar till en intervju i Dagens Eko) ett lagförslag om att införa krav på könskvotering i bolagsstyrelser. Lagförslaget ska läggas fram nästa år om inte bolagen innan dess uppnått 40% kvinnor i sina styrelser. Enligt justitieminister Morgan Johansson är det ännu inte klart vilka sanktioner som ska drabba bolag som inte lever upp till detta krav. Men han tvekar inte med att hota med tunga påföljder och utesluter inte att upplösa bolag som inte följer lagen.

”Man kan hota med en upplösning av bolagen, eller också så kan man ha ett vitesförfarande”, säger han i en intervju med Ekot i Sveriges Radio.

Uttalandet är så stolligt att man först undrar om det är sant. Men sedan känner man socialismens kalla kårar längs ryggen. Om ministern menar allvar att staten ska tvångsupplösa börsbolag som inte lyder regeringens order om hur bolagsstyrelserna ska utformas så är Sverige inne på en mycket farlig väg.

Tur i sammanhanget är att det finns en majoritet i riksdagen mot detta förslag. Om nu inte några populistiska ledamöter från något Alliansparti väljer att rösta med regeringen förståss. Konstigare saker har ju hänt.

För egen del blir det nejknappen som gäller. Det är ett löfte. För det första ska staten hålla fingrarna borta från företagens rätt att själva utforma sina bolagsstyrelser så som man tror är bäst för företaget. Det är inte statens sak att lägga sig i. För det andra ska kvinnor alltid veta att de får sitt uppdrag på grund av kompetens och inte kvotering, det är den viktigaste jämställdhetsfrågan av alla. Ingen av dessa frågor är förhandlingsbara för min del. Alla kvoteringsförslag ska alltid, oavsett vad det gäller och utan undantag, förpassas till papperskorgen.




Fler kvinnor fick heltidsjobb under Alliansen

2015-03-12

Alliansens gruppledare i riksdagen gav verkligen svar på tal häromdagen i en replik på en tidigare S-MP-artikel. Sanningen är nämligen att snart sagt alla parametrar på jämställdhetsområdet förbättrats på arbetsmarknaden under Alliansens regeringstid. Trots att vi samtidigt gick igenom en djup ekonomisk kris. Och vi lyckades mycket bättre än vad Socialdemokraternas regering dessförinnan gjorde. Alliansen har verkligen inget att skämmas för på detta område heller.






Moderat jämställdhet i praktiken - utan kvotering

2014-09-30

Jag har tidigare påpekat att den avgående Alliansregeringen har varit mycket jämställd, de senaste åren har det till och med varit något större andel kvinnor än män i regeringen. Och alla regeringsmedlemmar har fått sina uppdrag på grund av kompetens, inte genom könskvotering.

Det uppmärksammas nu att flera partier i riksdagen har kraftig manlig dominans, vilket gör att andelen kvinnor i riksdagen minskat. Det gäler dock inte den moderata riksdagsgruppen, där är det nu i stället är en liten överviklt av kvinnor. 44 moderata riksdagsledamöter är kvinnor av de totalt 84 ledamöterna.

Moderaterna tillämpar inte könskvotering och inte heller varvade listor. Det är i stället varje lokal nomineringsstämma som beslutar om sin riksdagsvalsedel. Sedan kan väljarna påverka utfallet genbom att ge moderaterna större eller mindre stöd, eller genom att använda möjligheten att personvalskryssa.

Moderaterna har bevisat att jämställdhet kan uppnås utan könskvotering och att människor ska efter kompetens och inget annat.




Fel att social ingenjörskonst ska rätta människors "felaktiga val"

2014-09-25

I dag blossar debatten om bristande jämställdhet inom föräldraskapet upp igen. Anna Hedborg presenterade nämligen en utredning som visar att det inte bara är så att mammor tar ut ca 75% av föräldrapenningen mot pappornas 25%, vilket vi ju redan visste. Nej det är ännu värre - både mamor och pappor tar dessutom ut lediga dagar utan ersättning, och mammorna tar ut mest även här, vilket förstärker obalansen ytterligare. Hedborgs lösning är som väntat mer kvotering och tvång. Andra debattörer (tex LO:s ordförande) har under dagen även förespråkat begränsningar i rätten att ta ut föräldraledighet utan ersättning för att rätta till föräldrarnas "felaktiga val".

Visst är det så att ojämställt uttag av förälkdraledigheten både påverkar livsinkomsten och den kommande pensionen. Detta vet både mammor och pappor redan med all säkerhet. Ändå väljer de flesta familjer att låta mamman vara hamma längre tid än pappan. Säkert ofta av alldeles rationella skäl, att mamman helt enkelt vill vara hemma lite längre tid. Ibland är dock skälen rent ekonomiska, vilket vi försöker åtgärda genom en förstärkt jämställdhetsbonus som ska motverka att föräldrarnas inkomstskillnader ska avgöra hur man fördelar dagarna.

Frågan är om politikerna i sin stora välmening även tvångsvis ska styra föräldrarnas fördelning av föräldrapenningen för att minska inkomstskillnader och pensionsskillnader?

Människors fria val påverkar mycket i vårt liv. Om man exempelvis föder många barn och är föräldraledig varje gång tappar man mer inkomst och pension än om man inte skaffar några barn alls. Det gäller både pappor och mammor. Om man inte föder några barn alls slipper man dessutom alla vab-dagar. Hur många barn man vill ha är olika, och det valet har betydligt större betydelse för livsinkomsten än hur man fördelar föräldraledigheten mellan sig. Tycker kvoteringsivrarna att man ska bestämma hur många barn man ska få föda också?

Men även vid sidan av familjelivet påverkar ens egna val hur livet utvecklas. Om man satsar på utbildning får man ofta ett mer välbetalt jobb och därmed högre pension. Men alla vill inte satsa tid och energi på utbildning. Om man väljer "rätt" yrke kan man också påverka sin livsinkomst och sin pension. Men alla vill eller kan inte jobba just dessa yrken. Om man byter jobb ofta höjer man bevisligen sin inkomst, men många trivs med sitt jobb och har ingen lust att byta. Tycker kvoteringsivrarna att politikerna ska styra människors val av utbildning och yrke också?

Min åsikt är att människans fria val ska respekteras. Även när han eller hon gör ett objektivt sett "dåligt" val. Politikernas uppgift är att ge alla möjligheter att göra fria val. När det gäller föräldrapenningen innebär det att möjligheten att vara hemma med barnen är lika för både män och kvinnor och att ekonomiska skäl inte ska behöva styra. I övrigt ska politikerna hålla fingrarna borta från människors privatliv.

Jag upprepar mitt vallöfte - om det kommer förslag i riksdagen om ytterligare könskvotering av föräldraförsäkringen eller andra inskränkningar i föräldrarnas rätt att välja så kommer jag att rösta mot detta förslag. Oavsett vad förslaget innebär och oavsett vem som lägger förslaget. Jag är inte villig att kompromissa i denna fråga. Inte en tum!




Låt familjerna få fortsätta att bestämma själva!

2013-09-04

I dag har jag detta debattinlägg i Ulricehamns Tidning där jag skriver om ett av mina personliga vallöften. Nämligen att jag lovar väljarna att i varje läge rösta emot alla förslag om könskvotering av föräldraförsäkringen. Oavsett vilken regering som skulle lägga fram förslaget. Jag kan ju lägga till att samma sak gäller andra förslag om könskvotering eller annan kvotering, oavsett område. För min del blir det den röda nej-knappen i riksdagen.







Alliansen tänker inte utöka kvoteringen av föräldraförsäkringen

2014-08-31

I går kom det efterlängtade beskedet - Alliansen tänker inte förslå fler tvingande pappamånader. Folkpartiet ville gärna tillföra en tredje tvingande pappamånad, medan Kristdemokraterna ville ta bort dagens två månader och låta föräldrarna välja själva. Kompromissen blev som väntat att inte förändra dagens regler och låta de två pappamånaderna ligga kvar som idag.

För egen del tycker jag egentligen att Kristdemokraternas linje är mest tilltalande rent principiellt, jag är en bestämd kvoteringsmotståndare. Men att låta dagens regler ligga kvar oförändrade är en klart rimlig kompromiss i sann Alliansanda. Och en kompromiss som har mycket starkt stöd av svenska folket. Exempelvis redovisade SIFO för ett år sedan att 75% av föräldrarna vill bestämma själva medan endast 20% vill utöka könskvoteringen.

Samtidigt är det läge att höja ett varingens finger - med en annan regering ökar risken att kvoteringsivrarna vinner. Både S, V, MP och FI förespråkar en ökad tvångskvotering. Och de lär inte bry sig det minsta om att de agerar rakt i strid mot svenska folket.




S tar strid mot svenska föräldrar som vill bestämma själva

2014-08-15

Oppositionspartierna på vänsterkanten (S, V, MP och FI) tävlar just nu om vem som kan styra hårdast över svenska folkets vardagsliv. I dag var det Socialdemokraternas tur att inkompetensförklara svenska föräldrar. Man vill utöka den tvingande könskvoteringen av flöräldraförsäkringen till tre månader från dagens två. Detta går rakt emot svenska föräldrars åsikter, de vill enligt flera opinonsundersökningar bestämma själva. Exempelvis redovisade SIFO för ett år sedan att 75% av föräldrarna vill bestämma själva medan endast 20% vill utöka könskvoteringen.

Jag hoppas det blir ytterligare ett gott skäl för många att rösta på moderaterna. Vi har stämmobeslut på att vi inte kommer att genomföra fler tvingande pappamånader. Och vi är många moderater i riksdagen som kommer att kämpa mot denna klåfingrighet från politiker som tycker att de vet bättre än svenska föräldrar.




Okunnig eller bara populist?

2014-07-07

Upplysningsvis kan nämnas att dagens Alliansregering har 13 kvinnliga ministrar av totalt 24. Alltså 54% kvinnor.






Myt att pappor tar mer föräldraledigt under fotbolls-VM eller älgjakt

2014-06-12

I dag drar VM i fotboll i gång. Men att pappor brukar passa på att ta ut mer föräldraledighet för att kunna följa matcherna är en myt, enligt Försäkringskassan. Tyvärr sprids ändå denna myt av så många politiker att påståendet närmast blivit en politisk sanning.

Vid större sportevenemang och även kring älgjakten får Försäkringskassan ofta frågor kring pappors uttag av föräldraledighet. Men statistiken visar att det inte sker några större förändringar under de här perioderna. "Det finns ingenting som pekar på att pappor tar ut mer föräldrapenning när det är VM, EM, OS eller älgjakt. Det är myter", säger Niklas Löfgren på Försäkringskassan enligt SVT TextTV och Aftonbladet idag.




Ung kvinnlig debattör sågar extremfeminismen

2014-06-09

Borås Tidning har nu lagt ut gårdagens mycket välskrivna debattartikel med rubriken "Från lika lön till lika kön" på nätet. Författare är blott 15-åriga Francesca Pawlowski från Borås. Sällan har jag läst något så frispråkigt och insiktsfullt i den feministiska debatten!

Bland annat skriver hon att "På grund av demonstrationer och aktioner ledda av feminister så har kvinnorna i Sverige idag rösträtt (tack feminister), tillgång till preventivmedel (tack feminister) och även rätten till abort (tack feminister). Feministerna har med andra ord åstadkommit mycket, men de börjar bli fartblinda. Vi i Sverige lever idag i ett väldigt jämställt samhälle, men har vår strävan efter jämställdhet slagit över och skapat en rädsla för att våga vara man eller kvinna? Feminismen står inte längre enbart för jämställdhet, utan även för ett förakt mot män.

Jag hade inte sagt det bättre själv.

Som vit, medelålders, heterosexuell man med i vart fall en del makt (i vart fall på papperet) är jag själva sinnebilden för de av extremfeministerna mest hatade männen i vårt samhälle. Att ständigt få höra från dessa extremister att man är i vägen och måste kvoteras bort, att kallas för potentiell våldtäktsman, pedofil eller rent av gubbslem, eller att få höra att man är en del av det förtryckande patriarkatet är faktiskt ganska nedvärderande. Jag tycker emellanåt att extremfeministerna närmast är könsrasister. Jag är humanist och vill att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar i livet. Men jag kommer aldrig att kalla mig för feminist.




Papporna tar ut allt större del av föräldrapenningen

2014-06-05

I går kom siffror från Försäkrimngskassan över bland annat uttaget av föräldrapenning förra året. Det visar sig att papporna fördubblat sitt uttag av föräldradagar på 10 år.

När det gäller barn födda 1994 hade papporna i genomsnitt tagit ut 41 dagar när barnet fyllt 8 år. När det gäller barn födda 2005, som alltså fyllde 8 år förra året, var motsvarande siffra 96 dagar. Papporna tar idag ut 25% av föräldrapenningdagarna.

När det gäller vård av barn (VAB) är pappornas andel högre. Runt 30%-40% av VAB-dagarna tas ut av papporna och 60-70% av mammorna.

Min slutsats är att uttaget av föräldrapenning blir allt mer jämställd - utan kvotering. Däremot kan självklart Alliansens jämställdhetsbonus ha påverkat i och med att den gör det mindre olönsamt för den med högre inkomst att ta ut föräldrapenning. Min tro är annars att det mer är allmänna attityder i samhället som förändras över tid. Det behövs inte tvång och politiska pekpinnar där vi talar om för svenska mammor och pappor hur de ska forma sina egna liv. Det klarar de alldeles utmärkt själva.




Extrem-feminismens rätta ansikte

2014-05-31

Häromdagen lade jag ut en del skrämmande citat från rasistiska och högerextremistiska rörelser i Europa. I dag fortsätter jag min granskning, denna gång av av extremfeminismens verkliga ansikte. Fler granskningar av annan extremism kommer efterhand.

Nedanstående citat ger ju en något annorlunda bild av såväl personerna bakom Feministiskt initiativ som andra extremfemninistiska rörelser. Det finns massor av märkliga, skrämmande och motbjudande citat från svenska och utländska feminister. Jag har valt ut några som har tydlig koppling till svenska feminister. Är exempelvis de som röstade på Feministiskt Initiativ verkligen medvetna om vad vissa personer bakom detta parti tidigare har sagt?


”Män är djur.” Ireen von Wachenfeldt, f.d. ordförande i kvinnojourernas organisation ROKS mm, i SVT-dokumentären Könskriget, 22 maj 2005

”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren.” Samma person citerad i Aftonbladet, 18 jan 2008

”Efter den veckan i september när tre mord har skett, känns det naturligt att utesluta männen från det offentliga rummet.” Samma person i ett månadsbrev oktober 20014 från ROKS

”Män har en kollektiv skuld. Det vill säga, alla män lever ett liv där man, bara genom att man är man, deltar i ett kvinnoförtryck. Oberoende av om man vill och tycker sig vara en del i ett könsförtryck.” Johan Ehrenberg, journalist och redaktör på tidningen ETC, i P1:s ”Godmorgon, världen” 25 april 2004

”Du är nämligen en del i en våldtäktskultur. Om du inte inser det – att den manliga kulturen, med all sexism, allt förakt för svaghet, all rädsla för motstånd och allt hat mot kvinnors kamp – faktiskt är grunden för våldtäkterna – om du INTE ser din del – så är du en aktiv part i det fortsatta förtrycket.” samme Ehrenberg i tidningen ETC i en artikel riktad till männen

”Jag tror inte ens på kön, annat än som en politisk och social konstruktion.” Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, docent, medgrundare av Feministiskt Initiativ, i en intervju i TV4 Nyhetsmorgon, 24 september 2005

”Kvinnor som har sex med män är könsförrädare” Detta har Tiina Rosenberg sagt enligt Ebba Witt-Brattström och Susanne Linde under det interna bråket i Feministiskt Initiativ. Rosenberg förnekar det dock.

”Samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige." Gudrun Schyman, f.d. partiledare för Vänsterpartiet, numera partiledare för Feministiskt Initiativ, från ett tal på Vänsterpartiets kongress 2002.

”När kostnaderna är beräknade för denna del av mäns samhällsförstörande verksamhet så blir det tydligt hur mycket mäns våld kostar samhället; pengar som istället skulle kunna satsas på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård, bättre arbetsmiljö etc. Det blir då naturligt att fråga sig på vilket sätt män kollektivt skall ta det ekonomiska ansvaret för mäns våld mot kvinnor.” Gudrun Schymans argument för en "mansskatt", dvs en särskild straffskatt för alla män. Från hennes riksdagsmotion nr 2004/05:So616

”Mannen är en biologisk olycka”
”Att kalla mannen ett djur är att smickra honom; han är en maskin, en vandrande dildo.”
"Det handlar om våld mot alla kvinnor, det är samma våld oavsett grupp. Det är mäns våld mot kvinnor som speglar de maktstrukturer vi har i samhället. Detta gäller även i förhållanden mellan homosexuella kvinnor; den som slår är egentligen en man."
Therese Persson Roks, Norbottenskuriren 30 maj 2003

”Då dagens samhälle präglas av enformighet och helt utan relevans för kvinnor återstår för civiliserade, ansvarstagande och spänningssökande kvinnor endast att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa fullständig automatisering [av fortplantningen] och utplåna det manliga könet.”
”Uppfylld av dåligt samvete, skam, rädsla, osäkerhet och, om han har tur, en knappt förnimbar fysisk gestaltning av sina känslor är mannen icke desto mindre besatt av att knulla, han kan simma över en flod av snor eller vada till näsan i spyor i en mil om han tror att det finns en vänligt inställd fitta som väntar honom.”
Valerie Solanas, amerikansk feminist. Samtliga citat är ur Valerie Solanas skrift SCUM Manifesto (SCUM-Manifestet), där SCUM står för Society for Cutting up Men.

”Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. Att kvinnor slår tillbaka är helt logiskt.” Om SCUM-manifestet i förordet till dess svenska översättning som utfördes av just Sara Stridsberg. Sara Stridsberg, författare och dramatiker, är även en av grundarna av sammanslutningen S.K.A.M. (Skär Kukarna Av Männen).

”Den mest skimrande och lysande feministiska bok, som kommit ut på svenska i denna tid." Maria-Pia Boëthius, författare, journalist, feministisk debattör om SCUM-Manifestet i tidningen ETC nr 3-4/04
”…SCUM:s chockverkan… definierar männen, smular sönder deras grandiosa självsyn och marginaliserar dem till försumbarhet.” Samma Boëthius om SCUM-Manifestet i samma artikel i tidningen ETC

”Äntligen en skitförbannad kvinna som tillåter sig vara det, som uppfinner en så rolig grotesk sammanställning som Society for cutting up men och sedan agerar ut det som är så gräsligt förbjudet i Skandinavien: Manshat.” Nina Lekander, författare, journalist och debattör om SCUM-Manifestet i tidningen Expressen.

”Kanske allra bästa som har sagts i den här frågan är den dekal som den sydafrikanske biskopen Desmond Tutus hustru har i bakrutan på sin bil och där det står ‘den som vill vara som en man har inte några ambitioner’.” Claes Borgström, f.d. Jämställdhetsombudsman och tidigare jämställdhetspolitisk talesperson för socialdemokraterna.

”Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom, och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.” Stephan Mendel-Enck, författare och journalist

”Man får överväga utegångsförbud för alla män efter klockan 22″ Stina Jeffner, doktor i sociologi, Aftonbladet, 31 augusti 1998

”Varje man är en våldtäktsman om han inte visar sin oskuld” Ida Söderquist, Nour Alkamil och Hanna Ljungqvist, medlemmar i det feministiska nätverket Virus, Aftonbladet Debatt 2004-07-23

”Ställ alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år längst ner i anställnings-hierarkin de närmaste fem åren” Zoran Alagic, presschef på Lärarnas riksförbund, och Kurdo Baksi, redaktör för Svartvitt.se, Sydsvenskan, 9 jan 2007

Män bör inte få arbeta inom barnomsorgen. Och män ska inte få använda datorer eftersom de kan sitta och söka porr på internet. sammanfattning av åsikterna från Ulla Inezdotter, ordförande för kvinnojouren i Helsingborg, Aftonbladet 23 april 1999.

”Jag tänker aldrig föda en vit man, så det så. Man vill ju inte utsätta andra tjejer för samma obehag i framtiden eller begränsa deras sexliv.”Joanna Rytel, konstnär och krönikör. Det var även hon som kallade män för "ett vitt gubbslem i Aftonbladet Debatt, 11 april 2004.

”Men ni andra systrar då? Varför finner ni er? Varför kan inte ni berätta om männen som förtryckare, hustrumisshandlare, talibaner eller allmänt otrevliga typer?” Margareta Winberg, f.d. jämstlldhetsminister och vice statsminister (s), f.d. ambassadör mm, Aftonbladet Debatt 7 april 2004

”Att få den uppblåsta manligheten att krakelera för gott och ersättas av en manlighet präglad av ett annat slags ansvar, en respekt och ett erkännande av flickors och kvinnors lika värde.” samma Winberg i ett anförande i riksdagen

”Män delar inte med sig. Män håller krampaktigt i det som har varit tryggheten, att vara förmer, att ha kontroll, att äga makt, att vara märkvärdigare.” samma Winberg i ett anförande i riksdagen 13 april 1999

”Svenskarna slår kvinnorna för att göra klart att de kan kuva dem, även om de har förlorat makten över dem utanför hemmet.” Samma Winberg intervjuad i egenskap av svensk ambassadör i den brasilianska tidskriften Veja, april 2005. Citerad i Svenska Dagbladet, 1 juli 2005.

”Ty vem belastar samhället och oss kvinnor? Vem sitter i fängelse? Vem är fotbollshuligan? Vem misshandlar kvinnor i hemmet? Vem kostar mer vid sjukdom? Vem tror att kvinnor är saker som kan köpas och säljas? Vem nonchalerar sina barn? Vem tar allmänt för stor plats i det offentliga rummet – utan att ha något särskilt att säga? Vem startar och bedriver krig? Vem leder världen mot mål som kan ifrågasättas? Vem är patriark och egenkär? Vill män vara denna börda? Vet de om att de är det? Måste det till en kvinnorevolution för att visa att vi inte finner oss?"
Margareta Winberg igen, Aftonbladet Debatt, den 7 april 2004

”Och visst är det underligt att så många kvinnor fortfarande älskar, beundrar eller helt enkelt bara föredrar män, med tanke på vad män gör mot kvinnor.” Margareta Winberg igen.




Svagt stöd för könskvotering av bolagsstyrelser

2013-04-08

I går hade Borås Tidning hade en omröstning på sin nätupplaga om kvotering till bolagsstyrelser. I dagens papperstidning finns en graf över resultatet när knappt 500 hade röstat (bilden till vänster). Jag antar att BT bröt någon gång under tidig kväll på grund av pressläggningen

Strax före midnatt tog jag själv nedanstående skärmdump av resultatet i omröstningen när dryga tusentalet personer röstat. Jag tyckte det var intressant att uppmärksamma.

Resultaten i figurerna skiljer sig något, men helhetsbilden är densamma - mellan 85% och 90% av de som röstat avvisar kvotering till bolagsstyrelserna. Ett ovanligt tydligt utslag måste man säga.







Alliansen har visat att jämställdhet kan nås utan kvotering

2013-04-04

Häromdagen (28 mars) berättade jag om Alliansens jämställdhetsarbete i vardagen:
* Vi har en jämställd regering, även om vi har något fler kvinnor än män.
* Sju av tretton moderata ministrar är kvinnor
* Vi har idag 49% kvinnor i styrelserna för de statliga bolagen
* Vi har idag 41% kvinnliga ordföranden i de statliga bolagen, en fördubbling sedan 2006.
* Vi har också en bättre balans mellan kvinnor och män på poster som generaldirektörer, landshövdingar och liknande.
Allt detta är ett bevis på att Moderaterna och Alliansen har lyft jämställdhetsfrågorna i vardagen och att staten numera går före med gott exempel - utan uttalad könskvotering. Väljer man människor efter kompetens så bör det rimligen bli en ganska bra mix av bara farten.

Min tidigare utskottsordförande och tidigare arbetsmarknadsminister, numera biståndsminister Hillevi Engström har (återigen) utsetts till moderat talesperson i jämställdhetsfrågor. Hon hade det uppdraget fram till sin utnämning till minister efter valet 2010. Hon intervjuas i Svenska Dagbladet om sitt nygamla uppdrag.

Hennes tre prioriterade frågor är kampen mot våld i nära relationer, minskat lönegap mellan könen och rätt till heltid för den som så önskar. Tre viktiga frågor som det är lätt att ställa sig bakom, och som jag känner igen från vår tidigare moderata jämställdhetsarbetsgrupp förra mandatperioden, där jag själv ingick och som Hillevi ledde.

Däremot är jag givetvis kritisk till den fråga som SvD särskilt lyfter i artikeln, nämligen förslaget om en tredje pappamånad som Hillevi Engström säger sig vilja driva, liksom att hon uttalar sig positivt för en tredelad föräldraförsäkring eller rent av en hälftendelning. Hon öppnar i artikeln också för könskvotering till bolagsstyrelser i framtiden "om det inte blir en förändring".

Vi har moderata stämmobeslut som avfärdar alla sådana förslag, och så länge inga andra stämmobeslut fattas är det rimligen detta som gäller. Samtidigt är vi ett stort parti som respekterar att människor tycker olika. Även andra moderata ministrar har vid olika tillfällen luftat positiva tankar kring könskvotering i olika sammanhang. För egen del är jag dock övertygad om att våra moderata partistämmor även fortsättningsvis kommer att avvisa sådana tankar, och jag kommer självklart att vara en av dem som argumenterar mot alla former av kvotering. Inte bara kvotering på grund av kön utan även på grund av ålder, etnicitet eller vad det nu kan vara. Lika möjligheter för kvinnor och män är en självklarhet, men det finns andra vägar än könskvotering att nå dit. Och svenska föräldrar klarar alldeles utmärkt att fatta egna beslut.

Alliansen har visat i praktisk handling att man kan åstadkomma jämställdhet utan kvotering. Låt oss fortsätta på den vägen.




Alliansen har stärkt jämställdheten i statliga bolag

2013-03-28

Lite fakta om hur det står till med jämställdheten i regeringen och i de statliga bolagen. Man kan konstatera att kvinnorna är i majoritet i regeringen och att andelen kvinnliga ordföranden i de statliga bolagen har ökat kraftigt sedan Alliansen tillträdde 2006.







Hur mycket tramspedagogik ska våra barn utsättas för?

2014-01-09

På förskolan Paviljongen i Stockholm har man drivit genuspedagogiken ett steg längre och arbetar aktivit med att "bryta maktnormer". En del i detta är att man inte längre firar barnens födelsedagar (!). Det är enligt skolan ett sätt att utmana "åldersmaktsordningen". Personalen säger i en artikel i Expressen igår (sidan 23) att man "inte vill signalera att kompetens går att koppla till ålder".

Aisha Lundgren (bilden) är genuspedagog på Stureby förskolor, och hon försvarar detta sätt att "bryta matknormer", se klippet till vänster ur samma artikel.

Renita Sörensdotter, forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms Universitet "tycker att det är viktigt att förskolor och skolor försöker bryta normer som finns". "Skolorna ska jobba utifrån diskrimineringslagen och vi har ett förtryck som pågår" säger hon till Expressen, som försvar till att man slutat fira förskolebarnens födelsedagar. Att uppmärksamma en födelsedag är alltså numera att betrakta som ett pågående förtryck och ett brott mot diskrimineringslagen?

Själv tycker jag att detta nog är ytterligare en milstolpe för de grova avarterna av "genuspedagogik och normkritiskt tänkande". Kanske det allra larvigaste jag någonsin hört talas om. Och det säger en del.

Självklart ska man uppmärksamma förskolebarnens födelsedagar och ta vara på alla andra tillfällen att uppmärksamma alla barn, för barn behöver uppmärksamhet för att växa. Och självklart ska man lära barn att erfarenhet och kunskap kommer med åldern, att man ska ha respekt för vuxna och att det är något positivt att bli äldre. Att sprida den motsatta åsikten, att barn har samma kompetens och kunskap som vuxna skickar totalt fel signaler. Hur ska dessa barn klara att börja skolan om de inte ens har respekt för sina lärare? Det finns en anledning till att vi har en myndighetsålder och att barn är barn och vuxna är vuxna.

Är det förresten fel på alla normer i ett samhälle? Är det inte snarare normlösheten som är ett hot mot vår demokrati?

Jag hoppas skolpolitikerna i Stockholm tar tag i detta för det som händer på flera av Stockholms förskolor är skrämmande. Fram tills dess är det ju tur att det fria skolvalet fortfarande finns, och att de föräldrar som betackar sig för denna extrema form av manipulation av barn kan välja en annan förskola eller skola.





Har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män verkligen ökat?

2014-01-08

I går kom ju "nyheten" att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män påstås ha ökat under Alliansens regeringstid. Jag läste en intressant kommentar kring detta på debattören Mattias Lundbäcks blogg, som ger en bra beskrivning av verkligheten. Även om inkomstskillnaderna i kronor ökat mellan kvinnor och män så är den procentuella inkomstskillnaden inte högre. Det beror i sin tur på att fler kvinnor än män har lämnat utanförskap och ersättningsförsörjning och i stället fått en inkomst av eget arbete. Det är för övrigt också intressant att Per Bolund och Gudrun Schyman i sin artikel medger att löneskillnaderna mellan kvinnor och män faktiskt minskat under Alliansens regeringstid. Nedan följer Lundbäcks blogginlägg i sin helhet:

"Alliansens indiska reptrick

Per Bolund och Gudrun Schyman har låtit Riksdagens utredningstjänst räkna ut hur hög inkomst som män och kvinnor har. Att skillnaden mellan män och kvinnor ökat med 19 300 kronor låter bestickande. Men tänk efter ett ögonblick. Sedan 2006 har hushållens disponibla inkomst per konsumtionsenhet ökat från 150 600 till en nivå på 191 100 år 2012. Vi vet också att den disponibla inkomsten kommer att öka med ytterligare elva procent mellan 2012 och 2014 (bland annat tack vare femte jobbskatteavdraget). Därmed kan vi räkna med att disponibla inkomsten hamnar på 212 000 år 2014.

Nu kan vi jämföra den disponibla inkomsten 2006 med den disponibla inkomsten 2014. Det intressanta är att inkomsterna ökat ungefär lika mycket som inkomstskillnaden. 44 600 dividerat med 150 600 är nästan exakt lika mycket som 63 900 dividerat med 212 000. Alltså har inte inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat mer än möjligen marginellt.

Men hur kan detta komma sig - regeringen har bevisligen justerat ned vissa ersättningar? Och vi vet att jobbavdraget gynnar arbetande mer än bidragstagare och att män arbetar mer än kvinnor. Borde inte män då gynnas mer av jobbavdragen och missgynnas mindre av sänkta ersättningar?

Förklaringen hittar vi i sysselsättningsstatistiken. Sedan 2006 har antalet personer som försörjs med bidrag och ersättningar minskat med ungefär 200 000. Och eftersom det var fler kvinnor än män som var sjukskrivna och förtidspensionerade är det fler kvinnor som nu kan ta del av jobbavdraget. Utflödet av kvinnor från sjukförsäkringen kompenserar alltså för att män i något större utsträckning kunnat tillgodogöra sig jobbavdraget.

Det Bolund och Schyman visar i sin artikel är att Alliansen faktiskt lyckats med sitt indiska reptrick. Trots att jobbavdraget i en statisk analys skulle kunna misstänkas gynna män blev utfallet i praktiken att män och kvinnor får lika stor relativ inkomstförbättring. Inkomstskillnaden är oförändrad. Att de sedan dessutom själva tvingas konstatera att lönegapet minskat - även i absoluta tal - är väl sista spiken i kistan för Schymans och Bolunds kritik mot regeringens jämställdhetspolitik.

I och för sig tycker jag att hela övningen är rätt meningslös, men om man nu ska räkna ska man förstås räkna rätt. Det intressanta är egentligen om det är män eller kvinnor som konsumerar pengarna. Arbete är ju inte det vi nationalekonomer kallar för en nyttighet - tvärtom. Vill man räkna ut om det är män eller kvinnor som utnyttjas bör man i stället räkna ut hur mycket pengar som respektive make/maka har gjort av med och sätta det i relation till hur mycket vederbörande själv har tjänat ihop. Då får vi ett mått på vem som verkligen är exploaterad."




Folkpartiet på villovägar i familjepolitiken

2013-11-17

Folkpartiets landsmöte beslutade idag att driva frågan om en tredje tvingande pappamånad i föräldraförsäkringen. Dessutom vill man avskaffa vårdnadsbidraget.

Än värre var det att höra vad demokratiminister Birgitta Olsson sa på stämman: "Det handlar om att visa mod men också motkraft mot de bakåtsträvande krafterna, Sverigedemokraterna, Ja till livet och vårdnadsbidragskramarna" sade hon.

Jaha. Så blir vi "bakåtsträvare" alltså ihopklumpade med Ja till Livet och Sverigedemokraterna bara för att vi avvisar politiska pekpinnar till svenska familjer och både försvarar vårdnadsbidraget som en viktig valfrihetsreform och dessutom gärna ser att det utvecklas ytterligare. För egen del tycker jag snarare att det behövs tydliga motkrafter mot Birgitta Olssons och folkpartiets socialistiska syn på familjepolitiken.

Men viktigast är att detta inte är Alliansens politik. Det finns alltför många sansade krafter i övriga Allianspartier för att stå emot dessa tokigheter. Och frågan är väl hur entusiastiska väljarna är över förslaget? Och frågan är väl hur entusiastiska väljarna är över förslaget?




Sluta förnedra svenska pappor!

2013-08-04

I dag berättar SVT:s TextTV att papporna står för en tredjedel av uttaget av föräldradagar i augusti jämfört med 20% i december. Allt enligt Försäkringskassans statistik.

Enligt den kritiska "pappaforskaren" Roger Klinth som är docent i genusvetenskap vid Linköpings Universitet väljer papporna att förlänga sin semester och tillägger att "pappan är mer en bonusfigur som kommer in när det passar honom".

Jag tycker det är ganska magstarkt av SVT att citera denna typ av extremistiska forskare som förtalar och förnedrar svenska pappor. Tyvärr är denna typ av genusforskare alltför vanliga. Genusforskning verkar alltför ofta handla om att i första hand tala illa om det manliga könet. Ibland funderar man ju som utbildningspolitiker över om forskningsmedel verkligen ska gå till denna typ av pseudovetenskap?

Jag tycker för egen del att det är ganska naturligt att många pappor väljer att ta ut mer föräldraledighet under sommaren. Det gör det i många fall möjligt för hela familjen att umgås när båda föräldrarna kanske kan vara lediga samtidigt. Och när det gäller något äldre barn är det väl helt naturligt att papporna försöker ta ut föräldraledighet när dagis och skola är stängda och barnen är lediga. Det ökar ju pappans chanser att umgås mer med barnen. Jag är övertygad om att svenska pappor och mammor är fullt kapabla att välja själva när de ska ta ut föräldraledighet och hur de ska fördela den mellan sig. Helt utan inblandning av verklighetsfrånvarande genusforskare.




Fackförbundet Ledarna tänker fel om könskvotering

2013-07-29

Fackförbundet Ledarnas ordförande, Annika Elias, skriver i en debattartikel i Borås Tidning idag att Ledarna förespråkar könskvotering till börsbolagens styrelser samt utökad könskvotering av föräldraförsäkringen.

Jag är uppriktigt förvånad. Jag trodde inte Ledarna stod för en sådan gammelsocialistisk linje där man genom att förespråka könskvotering till bolagsstyrelser signalerar att kvinnor inte är lika kompetenta som män, och därför behöver politisk hjälp i sin karriär. Och att kvinnor inte klarar att ta egna beslut om sin föräldraledighet utan behöver politisk styrning. Om jag hade varit kvinna och medlem i Ledarna hade jag lämnat förbundet omedelbart i protest.

Annika Elias avslutar sin artikel med att det finns en politisk majoritet i riksdagen för könskvotering till börsbolagens styrelser, liksom en utökad könskvotering av föräldraförsäkringen. Fast så är det ju inte riktigt. Vad jag vet är det endast S, V och MP som vill se utökad könskvotering och de är inte i majoritet. Och bland svenska folket finns det inget starkt stöd för utökad könskvotering, exempelvis sade 75% nej till utökad könskvotering av föräldraförsäkringen i en SIFO-undersökning för någon månad sedan. Jag vill minnas att liknande siffror har uppmätts även när det gäller könskvotering till bolagsstyrelser. Om riksdagen ska företräda folket så finns det alltså goda skäl att avvisa alla förslag om könskvotering.

Framförallt bör vi säga nej för alla kompetenta kvinnors skull. De förtjänar att uppmärksammas för sin kompetens och inte tvingas leva med en stämpel i pannan att de fått sina jobb genom könskvotering och inte duger på egna meriter.

Fackförbundet Ledarna borde tänka om.




Svenska folket vill inte kvotera föräldraförsäkringen

2013-07-04

En stor majoritet av svenskarna säger enligt en SIFO-undersökning nej till att kvotera föräldraförsäkringen lika mellan föräldrarna. 20 procent av de tillfrågade svarade att föräldraledigheten bör fördelas lika mellan föräldrarna. 75 procent valde alternativet "föräldrarna ska bestämma själva".

Med en valseger för de rödgröna partierna lär kvoteringsivern tillta, och vi kommer med all sannolikhet att både tvingas på kvotering av föräldraförsäkringen och könskvotering till bolagsstyrelser. Ytterligare två skäl att rösta på Alliansen i valet 2014.




Jag skulle inte stödja en lag om könskvotering till bolagsstyrelser

2013-06-26

Jag följer den i mitt tycke lite märkliga debatten om eventuell framtida könskvotering av börsbolagens styrelser. I min värld är det alltid företagens ägare som tar beslut som rör företagets ledning, det får aldrig bli en politisk fråga. Man kan ha synpunkter på att många bolag slarvar bort kompetens genom att inte bredda rekryteringen till bolagsstyrelserna både vad gäller kön, ålder och etnicitet. Men det är faktiskt bolages egen förlust om man gör dåliga val och det bör som sagt ligga utanför politikernas beslutsområde.

Det finns röster inom både regeringen och inom Alliansens partier som öppnar upp för en eventuell framtida könskvotering av börsbolagens styrelser som reaktion på dagens skeva könsfördelningen. Men oavsett varifrån förslagen kommer så anser jag att de är fel, och att de strider mot äganderätten. Jag kommer personligen aldrig att stödja ett förslag i riksdagen om könskvotering till bolagsstyrelser. Det är för mig en principiellt mycket viktig fråga som jag har svårt att se att jag någonsin skulle kunna kompromissa bort.




När det politiskt korrekta väger tyngre än fakta

2013-06-05

Förra mandatperioden var jag med och röstade igenom en lindring av kraven på årliga lönekartläggningar, som från och med 2009 bara behöver göras vart tredje år. Vi ändrade reglerna 2009 till att endast gälla vart tredje år, samt att företag med mindre än 25 anställda skulle undantas från kravet på särskilda handlingsplaner mot ojämställda löner. Förändringarna var ett led i regelförenklingsarbetet.

I dag tvingade den samlade oppositionen (S, SD, V och MP) igenom ett beslut i reiksdagen om att regeringen ska återinföra årliga lönekartläggningar i alla företag och att även små företag med över tio anställda ska tvingas göra handlingsplaner för mer jämställda löner. Detta beräknas under en tioårsperiod kosta företagen runt 2,5 miljarder, eller 250 miljoner extra per år. De minsta företagen drabbas hårdast eftersom undantaget som sedan 2009 gällt alla företag med mindre än 25 anställda nu bara kommer att gälla företag med färre än 10 anställda.

Det intressanta är att enligt SCB:s statistik har inte löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökat sedan reglerna lindrades 2009, tvärtom har löneskillnaderna fortsatt att minska. Trots detta driver alltså oppositionen igenom denna "återställare" som drabbar företagen med ökade kostnader. Det är givetvis "politiskt korrekt" att "ta krafttag för rättvisa löner" även om det i verkligheten inte gör någon skillnad att göra kartläggningar varje år eller vart tredje - oftast är det ju ungefär samma personal som kartläggs, och det viktiga är ju vad man gör åt eventuella osakliga löneskillnader efter kartläggningen. Hur tror oppositionen att det ska skapas fler jobb när företagen ständigt får nya pålagor och kostnader? En föraning om vad som väntar om Alliansen förlorar regeringsmakten 2014. Då lär det bli många återställare som skadar företagande och jobb i Sverige.




Vem blev mest diskriminerad?

2013-05-21

Många upprörs - med rätta - av händelsen i Trollhättans kommun där en muslimsk praktikant vägrade ta sin kvinnliga arbetsledare i hand med hänvisning till att han av religiösa skäl inte kan ta någon kvinna i hand utan att behöva tvätta sig efteråt. Den kvinnliga arbetsledaren menade att han behövde kunna skaka hand med alla för att utföra jobbet, men att arbetsplatsen också erbjöd möjligheter för honom att tvätta sig efter varje handskakning med en kvinna. Mannen accepterade dock inte detta utan valde att koppla in DO, Diskrimineringsombudsmannen. Men innan fallet hann behandlas av DO löste Trollhättans stad konflikten genom att frivilligt betala ut ett skadestånd på 30 000 kr till mannen och samtidigt tilldela den kvinnliga arbetsledaren en skriftlig varning för att hon brutit mot kommunens mångfaldsplan.

Agerandet från Trollhättans kommun är hårresande. Frågan är vem som diskriminerades mest? Var det inte den kvinnliga arbetsledaren? Varför ska kvinnan varnas? Och varför ska mannen få skadestånd?

Svenska dagbladet kritiserar händelsen på sin ledarblogg och menar att religiösa inte bör särbehandlas. Man konstaterar att det aldrig hade accepterats om någon vägrade ta en homosexuell eller svart person i hand. Då hade man fällts för diskriminering. Ärendet diskuteras och kritiseras även i tidningen Dagens Juridik

Personligen undrar jag varför en mycket extrem tolkning av islam enligt Trollhättans kommun tillåts väga tyngre än den svenska jämställdhetslagstiftningen? Jag funderar också över om Trollhättans kommun har så gott om pengar att man har råd att kasta iväg dem på detta sätt, utan att ens avvakta en rättslig prövning av frågan? Jag tycker det hela gränsar till otillbörligt gynnande av enskild person, vilket i så fall skulle kunna strida mot kommunallagen. Förhoppningsvis överklagas beslutet av någon kommuninvånare?




Bäst och sämst på kvinnodagen

2013-03-09

Gårdagens olika utspel på kvinnodagen hade som vanligt varierande kvalitet och seriositet. Roligast var som vanligt naturligtvis att Allianspartierna och Miljöpartiet i Marks kommun delade ut årets pris till framgångsrika och starka kvinnor i kommunen, en tradition numera som pågått sedan 2007. Ett positivt inslag för att uppmärksamma kvinnliga förebilder inom näringsliv, föreningsliv och idrott.

Mer beklämmande var väl Miljöpartiets utspel på riksnivå där man menade att jobbskatteavdraget är en "kvinnofälla". Detta på grund av att fler kvinnor än män jobbar deltid (ofta högst frivilligt) och att fler kvinnor än män finns i låglöneyrken. Detta har medfört att många kvinnor fått en mindre skattesänkning än männen. I argumentationen glömmer man att uppmärksamma att en undersköterska, sjuksköterska eller lärare (typiska kvinnoyrken) fått en väldigt stor skattesänkning, ofta uppemot en hel extra månadslön varje år efter skatt. Personligen tycker jag detta om något är en bra insats för jämställdheten. De med låga löner ska givetvis inte betala så mycket i skatt som man tvingades göra tidigare. Man glömmer också berätta att jobbskatteavdraget är utformat så att de största procentuella skattelättnaderna går till låg- och medelinkomsttagare. Frågan är också vad Miljöpartiet vill göra åt "kvinnofällan"? Avskaffa jobbskatteavdraget? Det skulle ju för all del minska den totala inkomstskillnaden mellan kvinnor och män, men skulle samtidigt ge de låg- och medelavlönade kvinnorna betydligt mindre pengar att röra sig med. Undrar hur många svenska kvinnor som verkligen tycker det är en bra idé? Verklighetens utfall i lönekuvertet väger nog tyngre för de flesta än politiskt korrekt statistik.




Jämställdhetsfakta

2013-03-08

Kvinnodagen aktualiserar problemet för vänstersidan och radikalfeministerna, nämligen att verkligheten talar emot deras beskrivning av det extremt ojämliga svenska samhället. I de jämförelser som görs mellan länder brukar man göra sammanvägningar av olika faktorer som har betydelse för jämställdhet. I två jämförelser från 2010 hamnade Sverige på fjärde respektive första plats i världen.

Vad gäller kvinnors karriärer så går utvecklingen också snabbt. Inom högre utbildning är detta särskilt tydligt. Jag har tidigare pekat på att betydligt fler kvinnor än män studerar på högskola, och att det i dag är mycket fler kvinnor som disputerar än hur det såg ut när Alliansen tog över makten 2006. De senaste tio åren har antalet kvinnliga professorer tredubblats. Den kvinnliga dominansen bland de högskolestuderande kommer rimligen på sikt att leda till ännu fler kvinnliga forskare och professorer. Vi har idag också en majoritet kvinnliga rektorer på våra universitet och högskolor.

Inom politiken ser det likadant ut, de politiska församlingarna blir allt mer jämställda. I Sveriges riksdag är 47 procent av ledamöterna kvinnor och ute i kommunerna är 41 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige är kvinnor. I regeringen är till och med en majoritet, 13 av de 24 ministrar, kvinnor.

Andelen kvinnor som styrelseordförande i de statligt ägda företagen har ökat från 22 procent 2006 till 38 procent 2011, att jämföra med 3 procent bland börsbolagen. Nästan hälften, 49 procent, av styrelseledamöterna i de statligt ägda företagen är kvinnor, vilket kan jämföras med börsbolagens 24 procent. Den verksamhet som regeringen styr över har alltså utvecklats snabbt under Alliansens tid i mer jämlik riktning.

För mig är det en självklarhet att duktiga kvinnor inte ska hållas tillbaka utan att alla kompetens behövs på alla platser i samhället. Rimligen finns det lika många kompetenta kvinnor som män i vårt land och det bör rimligen i sin tur leda till att fördelningen mellan kvinnor och män blir ganska jämn i de flesta sammanhang. Men viktigast av allt är att det i grunden är fel att dela upp världen i kvinnor och män och ställa dessa mot varandra. Det finns många män i lågavlönade kvinnodominerade yrken som är precis lika frustrerade över lönen som kvinnorna i samma yrke är. Och välavlönade kvinnor på olika ledande positioner är lika gynnade som sina manliga kolleger. Den lågavlönade manlige undersköterskan är inte överordnad den kvinnliga bankdirektören! Hela tanken om "det patriarkala samhället" är därför i grunden feltänkt, människor är självständiga individer och får inte degraderas till passiva representanter för ett kön.




Märklig debatt om genusfrågor i forskningen

2013-02-20

Att resurserna för forskning bör kunna komma alla duktiga forskare till del, oavsett ålder och kön, är en självklarhet. Men ibland går genusdebatten till överdrift. Dagens forskningsdebatt innehöll sådanba inslag.

Tomas Strand (S) påpekade indignerat att ordet "genus" förekom hela 80 gånger (!) i Socialdemokraternas forskningsproposition 2004. I Alliansens första forskningsproposition förekom ordet genus bara 7 gånger enligt Strand, och i dagens forskningsproposition förekommer inte ordet genus alls, vilket han menade visade hur Alliansen såg på jämställdhet.

Suck! Att värdera regeringens jämställdhetsambitioner i forskarvärlden efter hur många gånger man upprepar ordet genus är ett ganska pinsamt lågvattenmärke. Viktigare borde vara hur verkligheten ser ut. Faktum är att i dag finns mycket fler kvinnor som disputerar än hur det såg ut när Alliansen tog över, och de senaste tio åren har antalet kvinnliga professorer tredubblats. Den kvinnliga dominansen bland de högskolestuderande kommer rimligen på sikt att leda till ännu fler kvinnliga forskare och professorer. Vi har idag också en majoritet kvinnliga rektorer på våra universitet och högskolor.

Denna verklighet är rimligen viktigare än hur många gånger man upprepar ordet genus. Verkligheten väger trots allt tyngre än plakatpolitiken.




Svenska pappor tar allt större ansvar för barnen - utan kvotering

2013-01-28

Jag tillhör ju som bekant inte dem som är fixerad vid att svenska föräldrar ska dela ansvaret för barnen exakt lika bara för den politiskt korrekta statistikens skull. Däremot tror jag det är väldigt bra för barn som växer upp att ha två engagerade föräldrar, och jag tycker det är tråkigt att många föräldrar tidigare lät den med lägst inkomst vara hemma mest när barnen var små av rent familjeekonomiska skäl. Jag tyckte därför att Alliansens jämställdhetsbonus var ett bra försök att motverka detta.

De första åren gick det trögt att få svenska föräldrar att utnyttja bonusen, men efter att vi förenklade reglerna har det tagit ordentlig fart. Häromdagen meddelade försäkringskassan att utbetalningarna av jämställdhetsbonus fyrfaldigades förra året jämfört med 2011. 150.000 föräldrar delade på 219 miljoner skattefria kronor. Som mest kan man få ut 13.500 kronor om man delar föräldraledigheten lika.

Det ökade uttaget av föräldrapenning glädjer troligen även dem som tycker att procenttal är det viktigaste jämställdhetsmåttet. Förra året tog papporna nämligen ut 24,4% av föräldrapenningdagarna, vilket är en fortsatt ökning. Papporna är också hemma oftare när familjen har sjuka barn. Förra året tog papporna runt 36 procent av barnens sjukdagar.

Dagens siffror visar två saker. Alliansens morötter fungerar och gör könskvotering av föräldraförsäkringen helt onödig även för dem som tycker procenttal och statistik är det absolut viktigaste som finns i jämställdhetsdebatten. Svenska föräldrar klarar alldeles utmärkt att ta egna beslut om fördelningen av föräldrapenningen, och jämställdhetsbonusen gör att man slipper låta familjeekonomin avgöra.




Kloka ord mot könskvotering

2012-11-12

Min moderata riksdagskollega Isabella Jernbeck från Stockholm har idag denna mycket kloka debattartikel i Borås Tidning där hon konstaterar att könskvotering är en återvändsgränd som inte ökar jämställdheten mellan män och kvinnor. (Klicka på bilden för läsbar storlek). Jag kan bara instämma i varje ord!






Alla barn får inte träffa pappa på fars dag

2012-11-11

I dag på Fars Dag skänker jag en tanke till alla de pappor (och en del mammor också för den delen, något som ibland glöms bort i debatten) som aldrig får träffa sina barn. Ofta på grund av att barnens andre förälder efter en separation saboterar umgängesrätten, trots att föräldrarna enligt domstolsbeslut ska ha gemensam vårdnad och trots att båda föräldrarna anses lika lämpliga som vårdnadshavare och trots att ingen av föräldrarna gjort barnen något illa.

Att barn förvägras rätten att träffa båda sina föräldrar regelbundet, att de används som tillhygge i vårdnadstvister eller för att hämnas på den andre parten för saker som inte har med barnen att göra överhuvudtaget är ett allvarligt brott mot barnets mänskliga rättigheter. Det är också ett stort samhällsproblem. Barn behöver båda sina föräldrar under sin uppväxt, och vi vet att barn som tappar kontakten med sin ena förälder (oftast pappan) mår sämre och riskerar att får problem både i skolan och socialt.

Många föräldrar som förvägras rätten att träffa sina barn trots att de är utmärkta föräldrar inser hur dåligt barnet mår av detta. Men de är oftast helt maktlösa.

I en av årets riksdagsmotioner har jag därför bland annat föreslagit straffsanktioner vid umgängessabotage. Detta finns redan i flera andra länder, bland annat i Finland. I allvarligare fall borde man kanske till och med överväga om den förälder som allvarligt och vid upprepade tillfällen saboterar umgänget mellan sina barn och den andre föräldern till och med själv ska fråntas vårdnaden om sina barn? Samhället kan inte bara passivt se på när allt fler barn far illa för att föräldrarna - vuxna människor - inte kan hantera sina egna problem utan att det går ut över barnen.

Jag är också med på en gemensam motion med andra moderater där vi förespråkar att man normalt alltid ska döma till gemensam vårdnad om båda föräldrarna anses lämpliga som vårdnadshavare. Att använda barnen som tillhygge i en vårdnadstvist ska inte belönas, och "samarbetssvårigheter" mellan föräldrarna bör inte för utgöra grund för enskild vårdnad. Barnets intresse av två föräldrar måste gå före föräldrarnas problem att samarbeta.




Färre toppjobb till den politiska eliten

2012-07-13

I dag har några av mina moderata riksdagskolleger en debattartikel i Borås Tidning där de konstaterar att Alliansen brutit med den gamla socialdemokratiska traditionen att statliga myndighetschefer rekryteras från den politiska eliten. Numera är det i stället öppna rekryteringsprocesser som gäller, där man först gör en kravprofil över vilken person man söker, och där lediga jobb annonseras ut öppet. Det förhindrar givetvis inte att även duktiga före detta politiker kan vara med och konkurrera, men de får inte längre någon gratisbiljett till de bästa statliga jobben. Kompetens går numera före partibok.

Konstitutionsutskottet har granskat perioden 2001-2011, alltså fem år med s-styre och fem år med Alliansstyre. Man kan se två tydliga trender, an delen utnämnda chefer med politisk bakgrund har minskat kraftigt och andelen kvinnor som utnämnts ha ökat kraftigt.

Under åren 2001-2006 utsåg s-regeringen 182 chefer för statliga myndigheter. 27 procent av dem hade politisk bakgrund. Alliansregeringen har utsett 177 myndighetschefer, varav knappt 15 procent haft politisk bakgrund. Och andelen fortsätter att sjunka. År 2010 utsågs 31 nya myndighetschefer, endast en hade politisk bakgrund.

Könsfördelningen är har också blivit jämn numera, vilket är ganska naturligt när man rekryterar efter kompetens och inte efter partibok. Under Alliansens tid har 47% av de nya cheferna varit kvinnor och 53% män. Under flera av de senste åren har fler kvinnor än män utsetts till myndighetschefer. Att rekrytera efter kompetens är med andra ord det viktigaste jämställdhetsarbete man kan göra.

Efter fem år med Alliansen har vi ett nytt öppet och modernt sätt att rekrytera statliga myndighetschefer som garanterar att våra myndigheter får bästa tänkbara ledning.




Korvdebatten i Simrishamn

2012-07-13

En av sommarens hittills roligaste politiska strider måste vara den om korvskylten i Simrishamn. Saken gäller denna bild som fanns på en prislista som satts upp vid ett gatukök i Simrishamn. Kommunens genuspedagog ansåg skylten vara sexistisk, och kommunfullmäktiges vice ordförande (centerpartisten Håkan Erlandsson) uttalade snabbt att skylten måste bort. Gatukökets ägare tog då självmant ned skylten.

Om skylten är sexistisk eller bara rolig och humoristisk tar jag inte ställning till, men jag har i vart fall sett betydligt mer sexistisk reklam på reklampelare i centrala Stockholm.

Debattens vågor rullar nu genom det normalt ganska fridfulla Simrishamn. Inte minst pågår en alternativ kampanj kring skylten i form av Felicia Lundqvist, som är distriktsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Uppsala, men som kommer från Simrishamn. Iförd rött läppstift och rödmålade naglar delar hon ut korv, och på magen bär hon en skylt med en minst sagt provocerande text. Fotot kommer från Felicias hemsida, där hon bland annat skriver så här:

"I Simrishamns kommun har man sedan 2005 haft en anställd genuspedagog. Igår satte Britten Dehlin Simrishamn på kartan, genom att kritisera en reklamskylt med ett par kvinnoläppar som åt en korv. Hon tillsammans med en annan av kommunen anställd kvinna rasade mot reklamen och det gick så långt att Håkan Erlandsson vice ordförande i Kommunfullmäktige lovade att skylten skulle vara bortplockad fortare än kvickt. Detta innan han ens sett skylten och innan reklamombudsmannen haft något att säga till om. Är Erlandsson så rädd för att inte uppfattas som politisk korrekt att han låter genuspedagoger bestämma vilken reklam som får och inte får vara uppe.

Har inte politiker och genuspedagogers makt tagit alldeles för stora proportioner när de väljer vilken reklam som får och inte får hänga uppe när den inte faller dem i smaken. Ska vi verkligen låta genuspedagoger som Britten Dehlin använda våra skattepengar till den här typen av verksamhet? Är det inte genuspedagogen själv som är den största sexisten som tänker på en… ja, vad är det egentligen bilden föreställer i hennes värld?

Vad går egentligen Simrishamnarnas skattepengar till?

Anta att Simrishamns anställda genuspedagog har 35 000 kr i månaden. Med sociala avgifter mm blir det en totalkostnad för kommunens skattebetalare om ca 800 000 kr per år för ett helårsarbete. Lågt räknat. Lägg sedan till den kostnad som krävs för att utbilda de tio pedagoger som kommunen beslutat att ta sig an. Det är en kostnad för långt över en miljon per år för oss skattebetalare. I runda slängar betalas det över en miljon om året för att ha en genuspedagog anställd. En miljon om året. Smaka på det, det kanske inte låter så mycket. Men kommunen betalar 55739 kr/termin för en förskoleplats. Det kostar alltså kommunen 17 förskoleplatser per år."

Lite kul är det att uppståndelsen i Simrishamn inträffar just nu, strax efter att Alliansen i Marks kommun stoppade planerna på att anställa en genuspedagog, och valde att använda pengarna till annat. Det var precis det jag verkade för när jag i maj kritiserade vänsterpartiets förslag om att anställa en genuspedagog i en tid då kommunen behöver alla resurser för att värna skola och äldreomsorg i kommunen, och det var det som då fick s-kommunalrådet Pellby att ta till storsläggan i media och beskylla mig för att "ha en stor käft". (Se blogginlägget den 26/6 och tidigare)

Utan att känna till något alls om genuspedagogerna i Simrishamn, hur de jobbar, hur många de är eller hur de finansieras så känner jag stor sympati för Felicia Lundqvist. Bakom den något komiska och lätt provocerande kampanjen sätter hon nämligen fingret på en viktigare sak än genuspedagogernas vara eller inte vara. Nämligen den att kommunpolitiker måste börja lära sig prioritera. En genuspedagog eller 17 nya förskoleplatser - det är bara att välja!

I dag skriver för övrigt även Barometern en vass ledare om saken med rubriken "Dags att avskaffa genusflummet".




Sunt förnuft segrade - Mark satsar inte pengar på genuspedagoger

2012-06-26


I går tog kommunfullmäktige i Mark det kloka beslutet att säga nej till vänsterpartiets förslag att anställa en genuspedagog i kommunen. Jag kritiserade ju detta förslag för en tid sedan (bloggen 29 maj), där jag tyckte att det vore en märklig prioritering när det är ont om pengar. Jag beskylldes då av Pelle Pellby (S) för att "ha en stor käft" för att jag hade synpunkter i frågan (BT-klippet till vänster). Nu visar det sig att det fanns en majoritet bland kommunens politiker för min linje, och det glädjer mig. (S) och (V) röstade tyvärr envist för att anställa en genuspedagog, men att dessa två partier inte klarar att prioritera vad som är viktigast i en pressad ekonomisk situation är väl bekant så jag är inte särskilt förvånad. Tur att det finns andra partier i Mark som kan ta ansvar.

Borås Tidning skriver i en artikel idag att beslutet är förvånande, eftersom Mark tidigare haft en genuspedagog "vars arbete lyckades väl". Jag vet inte vad BT grundar detta påstående på, jag har inte vare sig hört eller läst något om några viktigare effekter av detta arbete i vår kommun.
Å andra sidan är jag inte beredd att säga att genuspedagoger alltid skulle vara meningslösa, det är inte det saken gäller. Nej, för mig handlar det bara om något så enkelt som att prioritera vad som är viktigast när man inte har obegränsat med pengar. Och då lägger jag heller pengarna på en undersköterska i äldreomsorgen än på en ny genuspedagog. En majoritet av Marks politiker verkar tycka likadant.




Dagens ledare i Borås Tidning citerar mig angående könskvotering

2012-06-25

Dagens ledare i Borås Tidning handlar om diskussionen om utökad tvångskvotering av föräldraförsäkringen. BT har samma syn på saken som jag själv, och citerar för övrigt också mitt blogginlägg i ämnet. Så här skriver man idag:


Kvotering är en villoväg

Stefan Löfven har gett upp. Det är han inte ensam om. Även den moderata ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, Elisabeth Svantesson, har gett upp. De vill ha kvotering.

För Löfvens del handlar det om synen på andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Den är för liten (och så långt är det lätt att instämma). Men nu har Löfven gått ifrån sin tidigare formulering om att vara ”öppen” för kvotering till att faktiskt förorda lagstiftning om könsfördelningen i styrelser.

Svantesson å sin sida har fått nog av statistiken från föräldraförsäkringen som visar att män tar ut en mindre del än kvinnor. Därför vill hon ha kvotering. Eller som det heter på moderat nyspråk: fler dagar ska ”individualiseras”. Men oavsett vad man kallar det handlar det om att staten, inte familjen, ska bestämma vilken förälder som ska vara hemma.

Det Löfven säger har förstås en helt annan politisk tyngd än vad en enskild riksdagsledamot, men ändock utskottsordförande, föreslår. Därför ska inte ovanstående tas som tecken på att Moderaterna och Socialdemokraterna som partier närmat sig varandra i synen på kvotering. Därtill kan sägas att medan Löfven mötts av hejarop från flera av sina egna, har Svantesson om än lite mer i skymundan fått rätt mycket ris för sitt utspel.

Det förtjänar hon. Eller som hennes partikamrat, riksdagsledamoten Jan Ericson, skriver på sin blogg: ”Jag ogillar starkt när politiker klappar medborgarna lite nedlåtande på huvudet och säger att de vet bättre än vuxna myndiga människor vad som är bäst för barnen och deras föräldrar. Ett sådant samhälle vill jag inte leva i, och det var därför jag blev moderat.”

Ännu så länge har Löfven inte gjort något nytt utspel om föräldraförsäkringen. I samband med sitt uttalande om kvoteringslag sa han dock att den ”på sikt” ska delas lika." (Upplysningsvis är föräldraförsäkringen redan idag delad. Hälften var åt föräldrarna. Dock finns alltså möjlighet för föräldrarna att, om de så önskar, överlåta dagar åt varandra.)

Frågor om kvotering, det må gälla bolagsstyrelser eller föräldraförsäkring blir ofta heta stridsämnen. Det är inte så konstigt. Det handlar om att bruka ett trubbigt instrument och med det ge sig in och peta i zoner där staten inte ska vara beslutsfattare. Man kan tycka att föräldrar och personer som äger företag väljer fel. Och man kan argumentera för varför en jämnare fördelning är gynnsam. Men att vara för eller mot kvotering handlar inte om att vara för eller mot jämställdhet. Det handlar om synen på hur långt den statliga beslutssfären ska sträcka sig.

Elisabeth Svantesson skriver i sin blogg att det inte är ”vänsterpolitik” att förorda kvotering.

Hittills har det varit det. Och det bör så förbli.

Ledarredaktionen




Alliansväljare vill bestämma själva

2012-06-15

I går kväll satte jag kvällskaffet i halsen när jag hörde min moderata riksdagskollega och nyvalde ordföranden för Arbetsmarknadsutskottet, Elisabeth Svantesson, förespråka införandet av ännu en tvingande pappamånad i föräldraförsäkringen, som ett första steg mot en tredelad föräldraförsäkring. Detta är en fråga som diskuterats då och då i partiet, men som varje gång avfärdats med stor majoritet. Min uppfattning är att det finns ett mycket svagt stöd för ytterligare könskvotering av föräldraförsäkringen inom moderaterna. Lite olyckligt att det nu i media utmålas som en spricka inom Alliansen. Så är det faktiskt inte - alla Allianspartierna har tagit demokratiska interna beslut att säga nej till utökad kvotering av föräldraförsäkringen, både M, C, FP och KD.

Det finns för övrigt inget stöd för utökad kvotering bland väljarna heller. Enligt en Demoskopundersökning 2008 sade 84% av väljarna nej till ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. Och i en färsk Novusundersökning, säger hela 92% av Alliansväljarna nej till samma sak. Så förutom att vara ett olyckligt förslag i sak är ytterligare könskvotering av föräldraförsäkringen knappast en valvinnare heller.

Från moderat sida vill vi ge människor förtroendet att välja själva när det gäller barnomsorg, skola, äldreomsorg, hemtjänst, vårdcentral, apotek, elbolag och pensionfonder. För att bara nämna något. Men just föräldrapenningen och hur den ska fördelas mellan föräldrarna tycker konstigt nog vissa politiker att de ska bestämma över. Jag ogillar starkt när politiker klappar medborgarna lite nedlåtande på huvudet och säger att de vet bättre än vuxna myndiga människor vad som är bäst för barnen och deras föräldrar. Ett sådant samhälle vill jag inte leva i, och det var därför jag blev moderat.

Jag kommer alltid att ta hård strid mot varje förslag om utökad kvotering av föräldraförsäkringen, och skulle ett sådant förslag läggas fram i riksdagen kommer jag att rösta emot detta, även om det skulle vara en Alliansregering som lägger fram förslaget. Det är ett löfte som jag gått till val på både 2006 och 2010 i min egen personvalskampanj. Det löftet tänker jag hålla, och jag vet att jag inte är ensam, vare sig inom moderaterna eller resten av Alliansen.




Dags att skicka Pelle Pellby (S) på charmkurs?

2012-05-31

Reaktionen på mitt blogginlägg i förrgår lät inte vänta på sig. Borås Tidning har en artikel om min kritik mot oansvariga kommunpolitiker som inte klarar att prioritera vad som är viktigt och därmed också raserar sina kommuners ekonomi. Sedan tvingas man antingen höja kommunalskatten eller kommer till staten och vill ha extra statsbidrag.

Borås Tidning vinklar givetvis artikeln ganska ordentligt, jag vet väl inte riktigt om jag "gick i taket" över frågan, var och en får väl läsa blogginlägget och bedöma själv. Jag tyckte dock att frågan om genuspedagog var ett bra sätt att illustrera vikten av att kommunpolitiker klarar att prioritera det som är viktigast. Och jag tycker att en anställd i äldreomsorgen är viktigare än en genuspedagog, och det står jag för. Men det är som jag skrev i blogginlägget kommunpolitikernas sak att prioritera.

Jag fick samtal hemifrån valkretsen i morse och skrattade gott när jag fick höra oppositionsrådet Pelle Pellbys reaktion. Pelle Pellby (S) visar inte direkt sin mest lugna och balanserade sida när han säger till BT att jag har en stor käft (!), och irriterar sig över att jag tycker saker "om alla, alltid och oavbrutet". Han kritiserar enligt artikeln särskilt att jag tycker till om Marks kommuns arbete och kommunpolitiker rent allmänt.

Vad ska man säga? Jag kan bara konstatera att jag bor i Marks kommun och har exakt samma rätt som alla andra kommuninvånare att ha synpunkter på politiken och politikernas prioriteringar. Om Pelle Pellby gillar det eller inte bryr jag mig faktiskt inte nämnvärt om.

Däremot skrattar jag fortfarande så jag nästan får magknip åt att Pellby tappar fattningen så totalt över mitt blogginlägg. Men ett gott skratt förgyller ju dagen.


















Kommunpolitik handlar om att prioritera

2012-05-29

Innan jag blev kommunpolitiker i Marks kommun överklagade jag ett kommunalt beslut om att lämna ett stort ekonomiskt bidrag till studentkåren i Borås. Det handlade om 600.000 kronor, och jag fick rätt i domstol i min uppfattning att detta låg utanför den kommunala kompetensen och därmed stred mot kommunallagen. I kommunstyrelsen fick jag något år senare som nybliven ledamot nöjet att vara med om att besluta att stoppa fortsatt bidrag med hänvisning till den tidigare domen. Gissa om det kändes bra! Mitt överklagande räddade ett antal hundratusen kronor åt markborna.

För några år sedan överklagade min moderate kollega i Svenljunga, Johan Björkman, beslutet att investera 25 miljoner (!) av kommunala pengar på en byggnad för ett nytt mejeri i Kalv. Domstolen gav honom rätt och beslutade att kommunfullmäktiges beslut skulle upphävas med omedelbar verkan med motiveringen att det skulle innebära ett olagligt stöd till en enskild näringsidkare. Med tanke på Svenljunga kommuns svaga ekonomi ska nog invånarna vara synnerligen tacksamma för att det moderata överklagandet stoppade den mycket riskabla mångmiljonsatsningen.

I senaste numret av Markbladet läser jag att Marks kommun överväger eventuellt inrättande av en tjänst som genuspedagog i kommunen, efter förslag från Vänsterpartiet. Kostnaden skulle enligt Markbladet bli 417.000 kronor per år. Inget beslut är taget utan detta ska prövas i samband med budgetarbetet inför 2013. Med tanke på kommunens pressade ekonomi utgår jag från att man prioriterar bort denna utgift. Man kan inte på ett seriöst sätt hävda att man har brist på pengar, införa tillfälliga inköpsstopp och kräva kraftfulla effektiviseringar inom äldreomsorg och skola om man samtidigt satsar 417.000 per år på en genuspedagog. Det går helt enkelt inte ihop. Man får helt enkelt välja - en anställd mer i äldreomsorgen eller en genuspedagog. Kostnaden blir ungefär densamma.

Politik på alla nivåer handlar om att prioritera, både i stort och smått. Konstigare är det inte. Många av de kommuner som idag har dålig ekonomi har helt enkelt haft politiker som saknat förmågan att prioritera vad som är viktigast för kommuninvånarna. Då går det som det går.




Klåfingrigt folkparti öppnar för fler tvingande pappamånader

2012-04-19

Folkpartiets senaste Landsmöte avvisade tankarna på fler tvingande pappamånader i föräldraförsäkringen. Det var klokt! Men nu öppnar tydligen partiet för att ändå införa fler tvingande pappamånader, "om inte jämställdhetsbonusen ger tillräckligt resultat". Allt enligt partiledare Björklund i TV idag. Usch vad gammaldags klåfingrigt!

Jag tror dock aldrig att detta kommer att bli Alliansens gemensamma politik, men skulle ett sådant förslag mot förmodan läggas fram i riksdagen medan jag är ledamot kommer jag att trycka på den röda nej-knappen. Ingen partipiska i världen kommer att kunna förmå mig att rösta för att omyndigförklara svenska föräldrar. Det är ett löfte!




Liberala kvinnor ger inte hela bilden om pappamånaderna

2011-11-16

I dag har jag detta debattinlägg i GT/Expressens västsvenska upplaga där jag bemöter ett inlägg från Liberala kvinnor som generöst "vill ge alla pappor i Sverige en extra pappamånad". Det var nämligen den kanske mest missvisande och bedrägliga beskrivning av utökat tvång i föräldraförsäkringen som jag läst. Och det säger en del.


Liberala kvinnor bluffar om pappamånaderna

Den 12 november kunde vi läsa att ”Inför fars dag vill Liberala kvinnor ge alla pappor i Sverige en extra pappamånad att tillbringa med sina barn”. I artikeln konstaterar man sedan att pappor idag tar ett allt större ansvar för sina barn. Av detta drar man märkligt nog slutsatsen att ”Ytterligare en månad till ena förälderns förmån är det enda system som visar på en ökad jämställdhet i uttaget av föräldrapenning”
.
Artikeln avslutas med följande ord: ”Så kära pappa i år vill vi inte ge dig strumpor eller tröja, du ska få den bästa mjuka present det går att få – en till pappamånad att spendera med ditt barn. Till världens bästa pappa!”.

Om politiska budskap hade omfattas av marknadsföringslagen hade sannolikt Liberala kvinnor riskerat att fällas för oseriös marknadsföring. Man kan inte ge bort något som mottagaren redan har fått! Vi har redan en helt individualiserad föräldrapenning där hälften av dagarna går till vardera föräldern. Det ger alla svenska pappor möjlighet till betydligt mer än tre månader med barnen.

Varje förälder förfogar alltså redan över sina egna dagar, och kan fritt överlåta dessa till andre föräldern (bortsett från att politikerna anser att papporna inte ska få överlåta två av månaderna, de så kallade pappamånaderna). Det Liberala kvinnor vill är inte alls att ge oss pappor en extra månad, den har vi som sagt redan. Nej det enda de vill är att beskära vår rätt ytterligare att själva bestämma över hur dessa månader ska tas ut. Genom lagstiftning ska alla pappor tvingas vara hemma i minst tre månader i stället för dagens två, allt för att politikerna ska kunna konstatera att den politiskt korrekta statistiken förbättras. Tvånget gäller oavsett hur familjen ser ut och oavsett föräldrarnas eget önskemål. Den typen av farsdagspresenter betackar de flesta pappor sig för.

Liberala politiker talar ofta om människans frihet. Vad är det för mening med sådan frihet om människor inte får välja på annat sätt än vad politikerna vill, och om varje ”felaktigt” val leder till att politikerna med tvång vill ändra våra beslut?

Bästa presenten både pappor och mammor kunde få vore om politikerna gav oss tilltron att besluta om våra egna liv och slippa politiskt förmynderskap. Det är den linje jag alltid envist kommer att stå upp för som moderat politiker och riksdagsledamot.

Jan Ericson, Ubbhult
Riksdagsledamot (M)





Vad finns friheten om politikerna inte tillåter att vi väljer "fel"?

2011-11-13

Häromdagen läste jag denna tankeväckande krönika i Barometern, skriven av ledarskribenten på samma tidning, Alice Teodorescu. Hon riktar hård kritik mot det fyrkantiga feministiska statistiktänkandet, och riktar också en känga mot vissa utspel i dessa frågor från Alliansen, inklusive moderaterna. Och ja, jag erkänner, i dessa frågor känner jag större samhörighet med Alice än med min egen partiledning. Och så är det nog med de flesta moderater jag känner både i riksdagsgruppen och lokalt hemma i Sjuhärad. Inte minst bekräftade vår senaste partistämma att traditionell feministisk samhällsanalys och könskvotering inte har någon vidare förankring inom moderaterna. De flesta moderater tycker att jämställdhet och lika möjligheter för kvinnor och män är viktigt, men vi tycker att vårt parti ska finna egna vägar i dessa frågor i stället för att snegla åt gammal unken vänsterretorik.

"Farväl till feminismen?

Inom ramen för seminarieserien "Från järnbruk till hjärnkraft" bjöd Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse till heldag på världsarvet i Engelsberg. Tema för dagen var feminismens framtid. Bland talarna syntes såväl politiker, som den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som forskare och debattörer.

Det blev en stundtals mycket intressant föreställning som lyckades placera feminismens varande i en kulturell som historisk kontext. Dessvärre stod det efter seminariedagen också klart att regeringens, och kanske framför allt Moderaternas, ambitioner på jämställdhetsområdet dels bygger på en vänsterorienterad maktanalys, dels saknar förmåga att lyfta blicken och engagera sig där problemen verkligen förekommer.

För i ärlighetens namn, för hur många kvinnor i Sverige är det största jämställdhetsproblemet att de ännu inte tillfrågats om att sitta, alternativt inkvoteras, i ett börsnoterat företags styrelse? Hur många kvinnor i Sverige ligger uppe på nätterna och grubblar över huruvida det pågår en hemmafrutrend och vad den i så fall innebär för feminismens framtid?

Sannolikt inte så många att det ens av strategiska skäl skulle vara värt att driva en symbolisk, elitfråga så brett. Ändå är det exakt det bland annat Nya Moderaterna valt att göra. I upprörda ordalag förklarade Arkelsten bland annat att hon som politiker här har att hantera ett reellt samhällsproblem.

Men vari ligger detta samhällsproblem? Varför är det viktigt att det överallt ska vara 50/50 baserat på könstillhörighet? Har jämställdheten blivit ett självändamål? Vad hände med politikens gränser? Vad hände med den liberala grundtesen om att lika rättigheter alltid är rätt? När blev sådant som inte ska spela någon roll - som exempelvis kön - det viktigaste?

Att frågan om kvotering till bolagsstyrelser kunnat bli så het beror givetvis på att den skymmer sikten för de stora, svåra jämställdhetsutmaningarna om vilka aktivisten från nätverket mot hedersvåld, Bahareh Andersson, engagerat talade om. I dagens Sverige finns omkring 70 000 ungdomar som inte själva får välja sin livspartner, flickor och kvinnor som gifts bort på sommarloven, som mördas, misshandlas och trakasseras för att de har den dåliga smaken att vilja bli ett med det samhälle deras föräldrar valt åt dem. Om dessa utsatta människor talas det lite om. Feminismen slår bakut inför multikulturalismen, vinnare ur den striden är de kulturrelativa, de som anser att vi inte kan prata om hedersvåld utan att samtidigt prata om det våld som försiggår hemma hos Svensson. Det är en minst sagt stötande hållning som blundar för de uppenbara skillnaderna samtidigt som offren helt skamlöst reduceras till noll.

Arkelsten nämnde Moderaternas nya idéprogram där formuleringen om "människans frihet" är primär. Det är bra med frihet. Men vad är friheten värd om konsekvensen blir att våra val leder till statistisk ojämställdhet, vilket i sin tur eldar på politikernas längtan efter att få "rätta till"?

Alice Teodorescu"




Partistämman satte ned foten mot könskvotering

2011-10-21

Moderaternas partistämma beslutade just att gå stödja MUF-motionen och sätta ned foten mot könskvotering till bolagsstyrelser. Ett viktigt beslut som visar att moderaterna vill hitta egna vägar för att lösa samhällsproblem i stället för att använda gamla socialistiska metoder. Förhoppningsvis är nu frågan om könskvotering avförd från agendan för överskådlig tid, i likhet med utbyggd könskvotering i föräldrapenningen.

All heder åt Jessica Rosencrantz, MUF-ordförande och riksdagsledamot från Stockholm som gått i spetsen för denna fråga. Bra jobbat!




Höll just ett anförande mot könskvotering till bolagsstyrelser

2011-10-21

Alldeles nyss höll jag ett kort anförande på partistämman till stöd för alla de kloka kvinnor (bland annat förre m-kvinnoordföranden Magdalena Andersson, Jessica Rosencrantz som står bakom den motion som finns i frågan, Anna Maria Corazza Bildt, Magdalena Schröder och Thina Ghassemi) som varit uppe i debatten i samma ärende. Jag konstaterade att Folkpartiet och Centerpartiet just avfört frågan om utökad könskvotering i föräldrapenningen och att det då vore märkligt om moderaterna som enda parti skulle stå fast vid att hålla öppet för könskvotering till bolagsstyrelser.

I debatten beskrev ett antal kvinnor den frustration och den förnedring de känner inför frågan om könskvotering, och jag hoppas att partistämman senare i kväll ska avföra frågan från dagordningen en gång för alla. Just nu mobiliserar dock partistyrelsen och försöker i sista stund kasta fram ett helt nytt förslag i sista stund som inte uttryckligen säger nej till kvotering. Frågan är väl om de lyckas få stöd för detta, motståndet mot könskvotering verkar tämligen kompakt.




Partistämma

2011-10-21

Moderaternas partistämma pågår för fullt. Framföralt ska ett nytt idéprogram fastställas och massor av motioner hanteras. Det viktigaste temat för stämman är arbetslinjen och värnandet av välfärden, och i de flesta frågor finns en stor enighet om hur moderaterna ska gå vidare med sin politik.

En av de mer kontroversiella frågorna är om partistämman ska gå på partistyrelsens linje och inte helt stänga dörren för en könskvotering till börsbolagens styrelser i framtiden, eller om stämman ska stödja en motion från MUF i Stockholm som föreslår att stämman tydligt ska avvisa könskvotering till bolagsstyrelserna. I går behandlades frågan i ett av utskotten, som gick på MUF-linjen och föreslår stämman att uttala att statligt påtvingad kvotering inskränker äanderätten, och att moderaterna är emot kvotering till bolagsstyrelser. Senare under stämman kommer frågan att debatteras

Chanserna att partistämman går på utskottets linje och avvisar könskvoteriung till bolagsstyrelserna verkar goda, och det skulle vara ett mycket bra beslut.

Fotot: Anna Kinberg Batra, ordförande i finansutskottet och gruppledare för moderata riksdagsgruppen, håller anförande om arbetslinjen och statsfinanserna.




Göteborgs Universitet tar avstånd från Queerinstitutet

2011-08-19



Debatten om Göteborgs Universitets samröre med den våldsbejakande extrema vänsterrörelsen Queerinstitutet har nu nått Göteborgs-Posten, som ställt de ansvariga vid Göteborgs Universitet mot väggen. I dagens tidning (klicka på bilden för läsbar storlek) tar prefekten för den ansvariga institutionen, Lisbeth Lewander, tydligt avstånd för Queerinstitutet. En annan av de direkt ansvariga för samarbetet, Lena Martinsson, lektor i genusvetenskap vid Göteborgs Universitet är inte lika tydlig och säger sig inte ha känt till allt om Queerinstitutet, mer än att hon "visste" att man arbetade utifrån demokratiska värderingar. Hade hon läst innantill på Qeerinstitutets hemsida hade det varit helt uppenbart för henne att denna organisation står så långt man kan komma från alla demokratiska värderingar.

Självklart finns också en kommentar på GP:s kultursidor, där journalisten Elin Grelsson visserligen pliktskyldigast tar avstånd från bilden på statsministern med kikarsiktet från ett gevär i pannan. Men i nästa andetag försvarar hon institutet och påstår att uppståndelsen bara handlar om att borgerliga skribenter jagar Queerinstitutet av politiska skäl (!).

Det är uppenbart att Elin Grelsson tillhör en av de många uttalande vänsterjournalisterna på GP:s kultursidor. Det förvånar inte, och det är därför jag sällan finner något värde i att läsa kultursidorna i dagstidningarna. Men nu vet vi också vad i vart fall några av genusforskarna och lärarna på genusvetenskapen i Göteborg går för. Nästa gång de uttalar sig i olika genusfrågor vet vi att det underliggande syftet snarare är en politisk kamp mot kapitalismen och ett aktivt stöd för extrema åsikter på vänsterkanten. Allt beskostat av våra skattemedel.




Genusvetare samverkar med våldsbejakande vänsterextremister

2011-08-18

Ibland är verkligheten värre än dikten. Sedan en tid pågår ett samarbete mellan institutionen för genusvetenskap vid Göteborgs Universitet och Göteborgs Queerinstitut. På Queerinstitutets hemsida kan man läsa följande: "Under 2010 startade genusvetenskapen vid Göteborgs universitet och Göteborgs Queerinstitut ett samarbete. Det var ett gemensamt intresse för den heteronormskritiska antikapitalismen som samlade personer aktiva på båda håll." Samarbetet består enligt hemsidan av gemensamma seminarier och föreläsningar där man kan lära sig mer om revolutionär queer antikapitalism. Vid föreläsningarna har anställda lektorer från Göteborgs Universitet medverkat som föreläsare och arrangörer, och föreläsningarna har hållits i Universitetes lokaler.

Jaja, stollar finns det ju gott om kanske någon säger. Då rekommenderar jag att läsa hela den text som jag länkar till på Queerinstitutets hemsida. Några korta utdrag:
"En queer antikapitalism kämpar inte för homosexuella arbetares rättigheter utan för en rättvisa som gör den homosexualitet och det arbete vi känner idag överflödiga."//
"Det kan också betyda en kritik av de privilegier som fördelas ojämlikt mellan människor utifrån normerande tolkningar av deras kroppar och känslor. Och det betyder att privilegiesystemen, exploateringen och alieneringen inte går att ses som åtskilda, organiseringen av arbete förstås som beroende av och återverkande på organiseringen av begär."//
"Queerforskning kan visa hur ekonomin naturaliseras eller utmanas genom konstruktioner av sexualitet och genus. Det hetereosexuella komplementära paret artikuleras och framstår som givet genom att ges ekonomiska komplementära relationer och vice versa. ”Han” görs genom att framställas som producent snarare än konsument och ”hon” som konsument snarare än producent. Denna artikulation mellan sexuella diskurser och ekonomiska kan stärka bägge dessa diskurser."//
"Det går att bedriva en förträfflig antikapitalism utan att kalla den queer. Fast då handlar det också om abstraktioner, vad man kallar saker, och själv vill jag ju gärna kalla en bra antikapitalism för queer. Och med ”bra” menar jag då inkluderande, självorganiserad och revolutionär."



Göteborgs Queerinstitut arrangerar också "Heterohatets dag". Man har marknadsfört denna årliga aktivitet bland annat med ovanstående bild. På sin hemsida skriver man: "Vi har utlyst den 25:e augusti till Heterohatets Dag. Detta är en dag då vi under glädjeyra kan få utlopp för all vår rättmätiga vrede mot heterosamhället. Vi hoppas att dagen så småningom skall firas över hela världen med samhällsomstörtande kroppsakter, subversiva talhandlingar, politiskt medvetna backanaler, sång, dans, eufori, sex, tumult, kravall, querell, uppror och hångel. Kort sagt: som en glädjefull dag, fylld av hat." Mer om heterohatets dag (förra årets aktivitet) finns att läsa på denna hemsida.

Mer kommentarer i frågan finns i denna artikel på Newsmill där bland annat Universitetes roll analyseras närmare. Man kan också läsa om saken på Axess-bloggen. För mig är den avgörande frågan hur Göteborgs Qeerinstitut, som alltså bara någon månad efter massmorden i Norge marknadsför en aktivitet med en bild där en person siktar på statsministern i sitt kikarsikte, kan ha ett organiserat samarbete med Göteborgs Universitet som betalas med skattemedel. Som ledamot av riksdagens utbildningsutskott kommer jag att gräva mer i detta. Fortsättning följer...




Könskvoteringsstrid inom Centerpartiet

2011-08-17

Jag var inte ensam om att reagera kraftigt på det rent stolliga förslaget från Centerpartiets jämställdhetsgrupp om att könskvotera föräldraförsäkringen (se bloggen den 15/8). I går bemötte också en av de Centerpartistiska partiledar- kandidaterna, Annie Lööf (fd Johansson), utspelet från sina egna partivänner på ett oväntat kraftfullt och befriande sätt i en debattartikel i Aftonbladet

I princip skriver hon samma sak som jag skrev på min blogg. Ett utdrag ur artikeln: "I Centerpartiet har vi alltid ­strävat efter generösa, enkla och frihetliga lösningar ­inom välfärden och socialförsäkringarna. Våra värderingar om trygghet och frihet har kommit till uttryck i en framgångsrik kombination av solidarisk finansiering och indi­viduell valfrihet. Den prin­cipen har led­sagat oss när det gäller viktiga reformer som val av vårdgivare och möjlig­heten att välja skola. Därför blir jag mycket­ ­förvånad när Center­partiets jämställdhetsgrupp vill ­göra precis tvärt om och kvotera dagarna i föräldraförsäkringen. Att individua­lisera föräldra­försäkringen ­låter bra, men leder ­samtidigt fel. Redan i dag får två föräldrar som skaffar barn hälften av dagar­na var. Däremot finns en möjlighet att ­föra över ­dagar ­mellan varandra för att kunna ta hand om sina barn på det sätt som passar var och en bäst. Detta är i grunden bra. Låser vi fler dagar flyttar vi besluten om barnens omsorg från köksborden till riksdagshuset. Det ligger långt från våra vär­deringar om valfrihet i välfärden och att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt.

Annie Lööf avslutar debattinlägget med orden "I Centerpartiet ska vi fort­sätta förnyelsen av vår politik. Det handlar om att utveckla nya förslag som ligger i linje med ­våra grund­värderingar och under­lättar livet för våra väljare. Vi ska inte adoptera gamla lösningar och skrivbordsprojekt från Social­demokraterna och Vänstern.". Min övertygelse är att hon knappast försämrat sina möjligheter att väljas till ny partiledare efter detta kraftfulla utspel. De flesta Centerpartister är borgerliga och ogillar socialistiska förslag, oavsett varifrån de kommer.

Enstaka röster för utökad könskvotering av föräldraförsäkringen hörs tyvärr av och till i samtliga fyra Allianspartier, inklusive Moderaterna. Vi som tillhör den stora majoritet inom våra partier som är emot detta måste hålla ihop och försvara borgerliga värderingar inom Alliansen. Ingen annan än vi kommer att ta striden för svenska föräldrars rätt att bestämma själva.




Beklämmande kvoteringsutspel från tunga centerpartister

2011-08-15

I går fanns en mycket förvånande debattartikel i Svenska Dagbladet, skriven av fyra centerpartister som representerar partiets jämställdhetsarbetsgrupp. Bland namnen finns Annika Qarlsson och Fredrik Federley, två tunga centerpartister som jag känner mycket väl efter fem år i arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet. I artikeln skriver man att man vill se en helt induvidualiserad föräldraförsäkring, dvs att den lagstiftningsvägen ska kvoteras lika mellan föräldrarna. Jag är minst sagt förvånad.

I artikeln sammanfattar man sina tankar med orden "När individens eventuella valfrihet inom befintligt system läggs i vågskålen mot kvinnors livslånga lönekarriär, pensioner och frihet, väger det senare mycket tyngre för ett parti som vill se inkomster jämnt fördelade mellan kvinnor och män. Med andra ord, politikernas jämställdhetsmål väger tyngre än den enskilde medborgarens frihet att ta besluit om sitt eget liv. Så talar endast sanna solcialister. Det är så långt från liberalism man kan komma. Om det är på detta sätt Centerpartiet tänker locka nya väljare tror jag man är inne på helt fel spår. Överförmynderi har aldrig lockat borgerliga väljare.

Jag ska också unna mig att vara extra tydlig. Om ett förslag till skärpning av kvoteringen av föräldraförsäkringen skulle läggas fram för riksdagen, oavsett regering, skulle jag rösta nej. I denna fråga hjälper ingen partipiska i världen, detta handlar om min grundläggande syn på relationen mellan politiken och människorna. I min värld är detta en sådan fråga där politikerna ska hålla sig borta från den enskilda människans rätt att besluta om sitt eget liv. Den åsikten kommer jag aldrig att kompromissa bort, och det har också varit ett av mina vallöften både 2006 och 2010.




Klok moderat riksdagsledamot sågar tankarna på könskvotering

2011-08-05

Vid ett antal tillfällen har jag fått klart för mig att motståndet mot könskvotering ofta kommer från unga kvinnor som inte accepterar bilden av att de skulle vara underlägsna männen och behöva könskvoteras i olika sammanhang. Detta har bland annat visat sig på Moderata partistämmor de senaste åren där många unga MUF-tjejer tagit för sig i debatten. Samma sak märks emellanåt även i debatten kring familjepolitiken och inte minst fokuset på överdriven genuspedagogik. De unga kvinnorna är klarsynta och tror på sin egen och andras förmåga att välja själva och forma sina egna liv.

När man är en av 97 moderata riksdagsledamöter känner man mer samhörighet med vissa av sina partikolleger än med andra. En av mina nya riksdagskolleger, Jessica Rosencrantz från Stockholm, och även ordförande för MUF i huvudstaden, är definitivt en av mina själsfränder. I förrgår gick hon till hårt angrepp mot minister Nyamko Sabunis förslag till könskvotering till offentliga bolagsstyrelser i ett debattinlägg på Newsmill. Hon menar att könskvotering är lika fel i offentliga bolagsstyrelser som i privata. Det är lätt att instämma.

Jag har ju själv vid flera tillfällen tagit hård strid internt i mitt parti mot röster som föreslagit könskvotering. Detta har utan tvekan gett mig en eller annan intern fiende i partiet, men det kan jag leva med. Jag vänder mig främst mot det kollektivistiska synsättet som är förutsättningen för alla former av kvotering. Detta synsätt är enligt min mening inte borgerligt utan socialistiskt, och jag kommer alltid att sätta mig emot alla typer av kvoteringskrav, oavsett om det gäller ålder, kön, etnicitet eller något annat.

Jessica skrev nyligen även nedanstående utmärkta artikel på SvD Brännpunkt där hon tar avstånd från påståendena från högljudda genuspedagoger om att fri lek är skadligt för barn. Jessica uppmanar oss att låta våra barn slippa genuspolitiskt genomsyrade lekar och låta dem vara just barn! Det känns så skönt när man som snart 50-årig man får stöd i sina åsikter i kritiken mot det överdrivna fokus som idag finns kring genusforskning och kvoteringsfrågorna - och det från unga moderata politiker som är partiets framtid. Det finns hopp!

Typisk vänsterlogik kring fri lek

Barn ska inte tillåtas att leka som de vill på dagis, utan kontrolleras och styras av genuspedagoger. Det säger Ingemar Gens på Idagsidan i SvD (16/5). Men det vore i praktiken ett försök att forma ”en ny människa”, ett politiskt experiment av gigantiska mått med stora risker och moraliska tveksamheter. Naturligtvis ska förskolepersonal uppmuntra till pedagogiska aktiviteter, men att pressa barn till att enbart ägna sig åt genuspolitiskt godkända lekar är vansinne.

För det första är genusvetenskapen inte särskilt vetenskaplig. Den kan definitivt inte svara på vad de långsiktiga psykiska och sociala konsekvenserna blir för barn som hindras från att leka fritt. Hur kommer barn som utsatts för detta sedan må som känsliga tonåringar?

För det andra är resonemanget ”fri lek är inte fri” baserat på typisk vänsterlogik. Mönstret går igen i debatten om hemmafruar. Kvinnor som väljer ”fel” väljer inte fritt, men ”rätt” val är oproblematiska. På samma sätt är valet ofritt när pojkar leker med bilar och flickor med dockar, men inte när det förhåller sig tvärtom.

För det tredje är förskolan offentligt finansierad. Med dagens samhällsystem har få föräldrar ekonomisk möjlighet att själva ta hand om sina barn och har inget annat val än att lämna dem till förskolan. Akademiker på höga hästar har ingen rätt att pådyvla vanliga hederliga föräldrar en riskfylld och politiskt motiverad uppfostran av deras barn.

En studie från Harvard University visade i fjol att schimpansflickor använder pinnar som dockor och att schimpanspojkar leker med pinnar som vapen. Behövs det måhända genuspedagoger även på Kolmården?

JESSICA ROSENCRANTZ (M) riksdagsledamot och ordförande för Moderata ungdomsförbundet i Stockholm





Trendbrott - allt fler pappor tar ut föräldraledighet

2011-04-15

TCO har just presenterat årets "pappaindex", alltså statistik över hur stor andel av föräldrapenningen som tas ut av papporna. Årets siffror visar en tydlig trendmässig ökning, där papporna plötsligt tagit ut betydligt större andel än tidigare år. Detta kan enligt rapporten delvis förklaras av tillfälligheter som beror på fler barn i de åldrar där papporna brukar ta ut sin ledighet, men det är ändå enligt TCO ett trendbrott.

Siffrorna visar enligt mitt sätt att se på saken att det inte är tvång, mer kvotering eller politiska pekpinnar som förändrar beteenden, utan attitydförändringar i samhället.

Självklart är det fantastiskt kul att fler pappor får uppleva glädjen att vara hemma en tid med sina små barn, det är något man har med sig hela livet. För egen del skulle jag inte ha velat vara utan min egna föräldraledighet i mitten av 1990-talet. Då väckte det viss uppmärksamhet på jobbet när man som pappa var ledig en tre-fyra månader med varje barn. Min dåvarande chef fick till och med beröm i ledningsgruppen (!) för att en av hans manliga medarbetare hade tagit föräldraledigt. Jag blev något förvånad när han berättade detta, jag var ju inte föräldraledig för att glädja chefen eller företaget eller för att snygga till statistiken, utan av helt egoistiska skäl - jag ville vara ledig för min egen, dotterns och familjens skull. I dag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen när en pappa är föräldraledig, och det visar att utvecklingen går framåt.

Samtidigt är det tyvärr inte alla pappor (eller mammor) som har möjlighet till långa perioder av föräldraledighet. I min bekantskapskrets finns flera egenföretagare som aldrig kunnat ta ut mer än spridda dagar av föräldraledighet och inte ens kunnat ha någon längre sammanhängande semester av en enkel anledning - då skulle deras företag tappa alla sina kunder. Detta är faktiskt verkligheten för många småföretagare. En tvingande kvotering eller hälftendelning av föräldraförsäkringen skulle i dessa fall bara medföra att den ene föräldern tar ut sin andel av dagarna och den andre inget alls. Det skulle alltså göra att barnet skulle tappa en stor del av den möjliga tiden tillsammans med någon av sina föräldrar, alternativt att familjen tappar en del av sin försörjning. Jag har svårt att se vad barnen eller familjen skulle vinna på detta.

Låt oss värna valfriheten och föräldrars rätt att fatta egna beslut om vad som är bäst för familjen. Och låt oss aldrig glömma att man inte är föräldraledig för att glädja politiker, forskare, media eller kvoteringsivrare. Föräldraledigheten har betydligt djupare betydelse än så.



Ännu ett avslöjande av myter i genusdebatten

2011-03-28

I debatten har det på senare år ofta hävdats att kvinnor med hjärtinfarkt får sämre vård än män, eftersom deras symptom inte är desamma, och eftersom all forskning genom åren skett på manliga patienter. Det har också påståtts att kvinnor kommer under vård senare än män, och har sämre överlevnad efter en hjärtinfarkt.

Inom kort presenterar hjärtsjuksköterskan Rose-Marie Isaksson en avhandling vid Umeå universitet som avslöjar att dessa skillnader är en myt. I studien har 6.500 hjärtinfarkter bland 25-74-åringar granskats. Allt enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren.

Avhandlingen visar att det är en myt att män och kvinnor upplever olika symptom på hjärtinfarkt. Det är dessutom en myt att kvinnor väntar längre än män med att uppsöka sjukhus, liksom att de skulle komma under vård senare än män av andra orsaker. Och kvinnor har inte sämre överlevnad efter infarkter än män, snarare tvärtom. I avhandlingen tonas skillnaderna mellan könen ned, det konstateras att "likheterna mellan könen är snarare större än skillnaderna". I rapporten säger Isaksson att "vi måste slå hål på myten att kvinnor har diffusa symptom och inte män. Det är ju hemskt om en man tror att han inte kan ha diffusa symptom vid en hjärtinfarkt och kvinnor inte tror att de kan ha bröstsmärtor."

Rapporten måste vara ett hårt slag för alla de extremfeminister som har försökt ge oss en helt annan bild av verkligheten, nämligen den att kvinnor generellt skulle missgynnas i hjärtsjukvården. Kanske kan avhandlingen bana väg för ett sundare synsätt, där man ser alla patienter som individer med individuella symptom och behov, och inte bara som representanter för ett kön?



När kön betyder mer än kompetens och lämplighet

2011-03-08

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om Socialdemokraternas inre stridigheter när det gäller val av ny partiledare, och jag bryr mig inte så mycket om vem det blir heller. Men partiets fokus på kön före kompetens ställer uppenbarligen till det för partiet än en gång. Det illustrerar hur fel det kan bli när könskvoteringar spårar ur.

Först valdes ju Mona Sahlin till partiledare. Inte för att hon var den bästa kandidaten, utan främst för att hon var kvinna. Partiet bestämde sig först för vilket kön partiledaren borde ha. Därefter letade man fram en kandidat med rätt kön.

Nu ska Sahlins efterträdare utses och återigen går tydligen kön före kompetens. Det misslyckade valet av Sahlin stänger nu ute andra kvinnor från partiledarposten. Starka röster inom Socialdemokraterna kräver nämligen att den nye partiledaren blir en man till varje pris. Faktum är att kravet på en manlig partiledare är så starkt att den manlige partisekreteraren Baylan avgick i förrgår, bland annat för att bana väg för en kvinnlig partisekreterare eftersom partiet inte kan ledas av två män.

När Mona Sahlin valdes hade inga duktiga män minsta chans att konkurrera. När hennes efterträdare ska väljas gör man om samma misstag och gallrar bort alla kvinnor, oavsett hur dugliga de är. Tänk om man skulle välja en kreativ lösning och välja den mest kompetente personen till ny partiledare, och låta könet komma i andra hand? Hela S-cirkusen illustrerar på ett tydligt sätt hur fel det kan bli när "rätt" kön anses viktigare än kompetens och lämplighet.



2010-12-21 Ökad jämställdhet - utan kvotering

Dagens Industri har gjort en omfattande granskning av löneläget bland de politiskt sakkunniga (de politiskt tillsatta tjänsteännen) i regeringskansliet. Man konstaterar att när Göran Perssons regering avgick 2006 efter Alliansens valseger, så tjänade de manliga S-tjänstemännen i genomsnitt 44.000 kronor, medan kvinnorna i genomsnitt tjänade 38.500 kronor, dvs 14 procent mindre. Under Alliansregeringen har skillnaderna nästan försvunnit. Idag tjänar de manliga politiska tjänstemännen 42.400 kronor i genomsnitt medan kvinnorna tjänar 41.200 kronor. Den bäst betalda politiska tjänstemannen är en kvinna. När det gäller statssekreterarna har alla samma lön, oavsett kön.

Siffror i all ära, löner är aldrig rättvisa. Men det känns bra att kunna konstatera att de löneskillnader som kan misstänkas bero på kön verkar ha försvunnit under fyra år med Alliansregeringen. Man ser också att det är en bra mix av både kvinnor och män bland de bäst betalda, liksom bland statssekreterarna och ministrarna. Och allt detta har skett utan könskvotering. I stället har man gått efter kompetens och erfarenhet. Då får man alldeles av sig själv en bra blandning, eftersom kvinnor och män givetvis i genomsnitt är precis lika duktiga, välutbildade eller kompetenta.

Statsminister Reinfeldt har visat att han tar frågan om osakliga löneskillnader på grund av kön på allvar. Regeringskansliet är idag ett föredöme, till skillnad mot hur det såg ut under Göran Perssons tid. Förhoppningsvis kan detta smitta av sig på andra myndigheter, kommuner och landsting, och vidare till det privata näringslivet.



2010-09-02 Skillnader i synen på jämställdhetspolitiken

De rödgröna föreslår att jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen ska tas bort. Alliansen vill i stället utveckla den så att bonusen om möjligt kan betalas ut direkt varje månad i stället för som nu i en klumpsumma i samband med deklarationen.

I stället för jämställdhetsbonus vill ju de rödgröna partierna tvångskvotera föräldraförsäkringen och tvinga både pappa och mamma att vara hemma så mycket som politikerna tycker är lämpligt. Fast de vågar inte lägga sitt förslag före valet eftersom de vet hur impopulärt det skulle vara. Men efter valet skulle de tre partierna med all säkerhet snabbt göra slag i saken eftersom de har ungefär samma förslag alla tre.

De rödgröna tar alltså bort Alliansens morot och ersätter den med en rödgrön piska. Tydligare kan inte skillnaden i synen på jämställdhetspolitik vara.

I dag kom förresten en rapport från Medlingsinstitutet som visar att löneskillnaderna mellan kvinnor om män har minskat inom alla sektorer på arbetsmarknaden mellan 2005 och 2009. En Alliansregering har alltså inte alls ökat löneskillnaderna mellan kvinnor och män, vilket de rödgröna ofta hävdar, utan snarare förstärkt utvecklingen mot en minskad löneskillnad.

I ljuset av detta är det intressant att de rödgröna nu vill införa extremt omfattande och kostsamma lönekartläggningar varje år även i de allra minsta företagen. Alliansen tycker det är viktigare att följa upp och åtgärda resultaten av de lönekartläggningar som görs i stället för att lägga kraften på mer byråkrati och ännu fler rapporter.



2010-07-23 "Kvotering leder inte till jämställdhet"

För några veckor sedan skrev en grupp kvinnor från näringslivet en debattartikel där de förespråkade könskvotering till börsbolagens styrelser, med en del för mig fullständigt obegripliga argument. I går fick de glädjande nog svar på tal av en annan grupp kvinnor från näringslivet som har precis motsatt åsikt.

I artikeln på SvD:s Brännpunkt ifrågasätter man beskrivningen av att den könskvotering som sker till bolagsstyrelserna i Norge skulle vara en framgång, mycket tyder på att det är precis tvärtom. Man påpekar också att 63% av svenska folket säger nej till liknande könskvotering i Sverige, så även av demokratiska skäl borde man avstå från detta.

Men man ifrågasätter i artikeln också könskvotering av ideologiska och principiella skäl: Eftersom kvotering är en form av särbehandling – en grupp identifieras och ges särskilda spelregler – menar vi att sådan politik snarare motverkar jämställdhet. Kvinnor behandlas då som del av ett kollektiv och de individuella rättigheterna och egenheterna negligeras. Man skriver också något som nästan skulle kunna vara hämtat från mitt uppmärksammade anförande i riksdagen i våras, nämligen att diskussionen om könskvotering till bolagsstyrelserna riktar fokus på fel saker jämställdhetsdebatten. Kvinnorna skriver att det inte är bisten på kvotering som hotar jämställdheten utan att "det snarare är fokus på kvotering som motverkar jämställdhet".



2010-05-17 Ett slag i ansiktet på föräldrarna"

Dagens ledare i Borås Tidning tillhör de bättre. Under rubriken "Grön klåfingrighet" kritiserar man Miljöpartiets beslut att driva frågan om kvotering av föräldraförsäkringen:
"De frihetliga drag i Miljöpartiet, som gjort att även många borgerliga sympatisörer inte hållit det för otroligt att rösta på dem, tycks i denna fråga som bortblåsta. Peter Eriksson förklarade vissrligen att han vet att de flesta vill bestämma själva men poängterade att "det är det här som är det politiska ansvaret.". Annorlunda uttryckt: eftersom nu föräldrarna inte gör som Miljöpartiet vill tar han och Maria Wetterstrand över och bestämmer åt föräldrarna. Det är inte ett slag för jämställdhet, det är ett slag i ansiktet på föräldrarna. Ett maktfullkomligt synsätt."//"Hur varje enskild familj väljer att fördela föräldraledigheten är ett exempel på en fråga där politikerfingrar borde hålla sig borta. Och det säger något om åt vilket håll de gröna är på väg - när de inte längre hyser tilltro nog till familjerna att de kan ta ansvar för en sådan fråga på egen hand."

Sällan har det varit lättare att instämma i BT:s ledare. Miljöpartiets åsiktsbyte förvånar. Jag ska belysa detta med ett exempel från min egen tid i kommunpolitiken i Mark. Efter valet 2002 bytte som bekant Miljöpartiet i Mark sida och gick över till oss borgerliga. Ett av deras viktigaste villkor var att vi lovade att driva frågan om kommunalt vårdnadsbidrag och ökad valfrihet för familjerna i Mark. I alla debatter drev man denna fråga med kraft och övertygelse. Idag tycker partiet alltså precis tvärtom. Säger nej till vårdnadsbidraget och vill detaljstyra familjernas föräldraledighet. Det är tragiskt att Miljöpartiet kastar bort några av sina finaste och viktigaste ideal på detta sätt.



2010-05-15 Barnen är viktigare än jämställdhetsstatistiken

I går tog Miljöpartiets kongress ett svårtolkat beslut om föräldrapenningen. Partistyrelsen ville gå i socialistisk riktning och detaljstyra över två tredjedelar av föräldraledigheten genom att kvotera denna lika mellan föräldrarna. Föräldrarna skulle "generöst" nog få disponera fritt över en hel tredjedel! Kongressen köpte i princip detta förslag, men med ett betydelsefullt tillägg, man ville också öka föräldraledigheten till 18 månader. Ett frustrerat språkrör, Maria Wetterstrand, konstaterade att kongressen därmed inte gav något entydigt svar på frågan om kvotering av föräldraledigheten. Utökning till 18 månader skulle kosta ca 4 miljarder enligt Wetterstrand, alltså ännu en utgift som Miljöpartisternas kongress vill unna sig, utan att ha någon som helst politik för att få svenska folket att arbeta mer och därmed skapa mer resurser till välfärden. Det kanske blev för mycket till och med för Miljöpartiets partiledning?

Men eftersom Vänsterpartiet vill tvångsdela föräldraledigheten lika mellan föräldrarna och Socialdemokraterna vill ha en tredelad modell så lär nog Miljöpartiet tvingas ställa upp på en tredelad modell utan att föräldraledigheten samtidigt förlängs - om det nu skulle gå så illa att Mona Sahlin och kommunisten Ohly ska styra Sverige efter valet. Miljöpartiet är numera tyvärr också emot vårdnadsbidraget, vilket innebär att man helt lämnat sin sympatiska linje om att låta familjerna bestämma och i stället förespråkar en socialistisk familjepolitik där staten bestämmer och där jämställdhetsmålen går före familjens valfrihet och barnens individuella behov.

Kristdemokraterna driver en helt annan linje, man vill dubblera vårdnadsbidraget från 3.000 till 6.000 kronor per månad. Det är ett intressant förslag tycker jag. Egentligen har jag svårt att se varför man skulle ha någon gräns alls, varje kommun borde få besluta om summan, beroende på kommunens kostnad barnomsorgen. Vårdnadsbidraget avlastar ju kommunens barnomsorg, främst avdelningarna med de allra minsta barnen som kostar allra mest, och därmed blir det rena vinsten att öka vårdnadsbidraget så länge detta inte blir högre än kommunens kostnad för en barnomsorgsplats.

Vi vet att svenska folket inte alls vill att politikerna ska lägga sig i fördelningen av föräldraledigheten, det finns ett otal opinionsmätningar som visar detta. Det finns också ett oerhört kraftigt stöd för vårdnadsbidraget. Den senaste mätningen från SIFO visar att 81% av svenskarna vill ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget och 85% vill inte ha någon kvotering av föräldraförsäkringen. Jag tänker självklart fortsätta att kämpa för valfrihet för familjerna i alla sammanhang, främst mot de rödgröna socialisterna, men också inom Alliansen, där det tyvärr finns enskilda kvoteringsförespråkare i flera partier, bland annat i mitt eget. De vågar inte stå för en frihetslinje för familjerna utan låter socialisterna sätta dagordningen, dvs att jämställdhetsmålen i siffror måste prioriteras före allt annat.

Tro mig - ingen pappa som är föräldraledig är det för att politikerna vill snygga till jämställdhetsstatistiken! I vart fall var det inte för politikernas skull jag själv var hemma 3 respektive 4 månader med mina två barn i mitten av 1990-talet. Det var uteslutande för barnens och familjens skull. Jag ångrar det inte en sekund, men det var mitt och min hustrus val, inte någon annans!



2010-03-25 Viss framgång för min motion om lagförbud mot kvotering

I dag röstade riksdagen om ett betänkade från Arbetsmarknadsutskottet där bland annat min motion om lagförbud mot all form av kvotering och positiv särbehandling, oavsett grund behandlades. Som brukligt är avslogs motionen, men med denna positiva skrivning:

Motion 2008/09:A251 (m) kan delvis anses vara tillgodosedd och kan därför avslås.

Det sätt som min motion tillgodoses är dels att utskottet redan tidigare deklarerat att "frånvaron av dokumenterad nytta av positiv särbehandling inom jämställdhetsområdet i sig är ett skäl för att inte införa denna möjlighet även i fråga om etnisk tillhörighet". Man skrev också att det "inte är lämpligt att tillåta positiv etnisk särbehandling vid anställningar eller i övrigt för arbetsgivare". Nyligen presenterade regeringen också en proposition där man faktiskt vill förbjuda könskvotering och positiv särbehandling vid urval till högskoleutbildningar eftersom detta medför "oönskade effekter" (jag har berättat om detta tidigare på bloggen). Detta lagförslag är ett viktigt steg i rätt riktning! Om lagstiftaren inser hur fel det är att använda kvotering och positiv särbehandling i detta sammanhang borde tiden snart kunna vara mogen för att förbjuda kvotering och positiv särbehandling även i andra sammanhang, eftersom effekterna blir lika felaktiga där. Tiden talar för min linje, och jag utesluter inte att mina motionsförslag kan återkomma i framtiden.



2010-03-19 Många moderata röster mot könskvotering till börsbolagstyrelser

I onsdags skrev min moderate riksdagskollega Ann-Charlotte Hammar i ett debattinlägg i Helsingborgs Dagblad (sidan tre) att hon säger nej till könskvotering till börsbolagens styrelser. Hon är bara den senaste i en lång rad av ledande moderater som framför denna åsikt. Häromdagen kunde vi också läsa på Politikerbloggen där tre ledande unga tjejer inom MUF i Stockholm i en artikel skriver att "könsbaserad särbehandling går emot moderata grund- principer och vår fundamentala människosyn. Ett mer jämställt samhälle är ett individualiserat samhälle, inte ett kvoterat". De tre förklarar att de gärna vill sitta i ett börbolags styrelse i framtiden. Men inte för att de är kvinnor utan för att de är kompetenta.

Och redan när moderaternas partisekreterare flaggade för en möjlig omsvängning i den moderata politiken mot ett övervägande av könskvotering i framtiden så kom det starka protester. Bland annat i denna artikel i Svenska Dagbladet, undertecknad av ett antal ledande moderata kvinnliga politiker, bland annat en handfull riksdagsledamöter.

Den förhoppningsvis blivande moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson är alltså inte ensam om sin totala sågning av tanken på könskvotering till börsbolagens styrelser (klipp från Borås Tidnings ledarsida för en tid sedan). Vi är många som försöker dra vårt strå till stacken för sunt förnuft i frågan. Vi hoppas slippa se att ett förslag om könskvotering presenteras på en moderat partistämma.



2010-03-16 Bra genomslag för mitt anförande mot könskvotering



Jag vet inte om det är SSU eller någon annan inom oppositionen som roat sig med att klippa och klistra för att skapa en helt förvriden bild av mitt anförande mot könskvotering i torsdags, men jag får väl vara smickrad över att de ger mig denna uppmärksamhet. Nu får jag fler tillfällen att prata med både media och andra och berätta om vad jag egentligen hade för budskap i debatten. Dvs att frågan om kvinnors representation i börsbolagens styrelser är en lyxfråga jämfört med alla andra viktiga jämställdhetsfrågor! Bland annat denna sista del har tyvärr klippts bort ur filmen, det var självklart inget misstag utan mycket uträknat, men anförandet finns som tur är också nedtecknat här av riksdagens stenografer. Så här i efterhand får jag väl erkänna att jag hade en liten baktanke med mina ganska tillspetsade formuleringar i debatten. Jag hoppades att det skulle ge lite eko i bloggosfären och i media så att det blev tydligt att det finns många kritiska röster inom moderaterna mot könskvotering. Taktiken lyckades utmärkt, och inte minst min (S)-kollega Ann-Christine Ahlberg svalde betet direkt och gick ut med ett kritiskt pressmeddelande redan dagen efter debatten.....
Sedan i torsdags har jag fått 117 (!) uppskattande mail, sms och telefonsamtal från både moderata väljare, politiker och andra (en klar majoritet kvinnor) som tycker jag har helt rätt i min bedömning att könskvotering till bolagsstyrelser fått alltför mycket fokus och skymmer andra viktiga jämställdhetsfrågor. Och sedan får jag många uppskattande kommentarer i riksdagsgruppen också, både från riksdagskolleger och tjänstemän. Jag har faktiskt inte fått en enda kritisk kommentar och det är ganska unikt. Det brukar alltid komma någon irriterad kommentar efter ett anförande i riksdagen. Faktum är att jag till och med på socialistiska bloggar (!) läser kommentarer om att jag faktiskt har en viss poäng i det jag skriver. Det säger en del.



2010-03-13 Tänkvärd ledare om jämställdhet i Borås Tidning idag

Katarina Larsson har en tänkvärd ledare om jämställdhet i Borås Tidning idag. Bland annat gör hon liknande reflektioner som jag gjorde i min debatt i riksdagen häromdagen när det gäller könskvotering till bolagsstyrelser. Nu har Katarina Larsson flera gånger kritiserat könskvotering på ledarplats, så jag är inte förvånad. Vi har nog ungefär samma syn på saken.

Efter att ha konstaterat att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser stigit från blygsamma 18,5% till 19,4% sedan 2008, fortsätter dagens ledare: "Men det ska bli bättre. Politikerna är på hugget och få frågor engagerar så mycket som den om andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Mot bakgrund av den politiska energi som lagts på frågan är det lätt att tro att det är där det avgörande slaget står. Lyckas vi nå den gyllene gränsen med minst 40 procent kvinnor är vår lycka i jämställdhetens tabellrike gjord. Det är inte meningen att raljera, snarare att uttrycka en frustration över varför vissa frågor tränger ut andra."

Sedan går BT:s ledare över till att diskutera mer vardagsnära frågor, nämligen pressen på unga flickor, som kallas för prestationsprinsessor i artikeln, till skillnad från många unga killar som i stället hamnar efter. BT:s ledare påpekar klokt nog att alla tjejer inte sliter ut sig och att alla killar inte anammat anti-plugg-kulturen. Men det finns ändå ett mönster i detta som det är svårt att komma ifrån. Detta var också något som SACO:s ordförande Anna Ekström berättade om på seminariet häromdagen. Fast hon påpekade också att det faktiskt finns större skillnader inom gruppen unga kvinnor och inom gruppen unga män än mellan gruppen unga män och gruppen unga kvinnor. Det är viktigt att ha med i diskussionen - att bara dela upp människor i grupper kan leda diskussionen helt fel. Man måste se varje människa som en individ, och det är det som är min huvudpoäng i jämställdhetsdebatten.



2010-03-12 När sakargumenten tryter i jämställdhetsdebatten...

Upptäckte idag att min riksdagskollega från valkretsen, Ann-Christine Ahlberg (S) går till frontalangrepp mot mig efter gårdagens jämställdhetsdebatt, och bland annat påstår att jag sagt att "jämställdhet är ett lyxproblem". Vilket jag självklart inte sa. Jag sa däremot att frågan om kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser är ett lyxfråga för ett litet antal svenskar jämfört med alla de vardagsproblem som många kvinnor upplever. Och så nämnde jag problemen att få tillvaron att gå ihop och kunna kombinera familj och karriär, vara garanterad lika lön för lika arbete, men också ha rätten att bestämma själv om föräldraledighet, utbildning och karriär. Min poäng var att i börsbolagens styrelser finns endast några hundratal personer. De flesta av oss, vare sig män eller kvinnor, kommer aldrig att komma i närheten av dessa jobb. Ändå ligger en så stor del av fokuset i jämställdhetsdebatten på denna symbolfråga.

Ahlberg påstår också att jag sagt att "det är helt naturligt och ok att Sveriges styrelser leds av män som i sin tur väljer in nya män". Vilket är en ganska fräck förvanskning av vad jag sa! Jag sa att det är ett problem att en liten grupp män styr ett stort antal börsbolag och därmed stänger ute inte bara kvinnor utan även yngre personer, invandrare eller personer utanför de nätverk och maktsfärer som dagens ledare kommer ifrån. Men jag sa också att jag inte tror på könskvotering till börsbolagens styrelser och argumenterade med argument ur en Timbrorapport som handlar om effekterna av den norska lagen om könskvotering till börsbolagens styrelser. Resultat från denna rapport berördes för övrigt också i debatten av Eva Flyborg från folkpartiet, och också hon avvisade förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser.

Så här skriver Ann-Christine Ahlberg i sitt pressmeddelande. Och så här sa jag i debatten. Det är viss skillnad. Jag kan bara konstatera att när sakargumenten tryter väljer Ann-Christine Ahlberg att förvanska det jag sagt. Inte särskilt snyggt. Men jag inser hennes problem - det finns många, även inom Socialdemokraterna, som inser det ologiska att lägga allt krut i jämställdhetsdebatten på kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna i stället för att diskutera sådana frågor som verkligen berör svenska kvinnor. Ahlberg vet detta och blir då lite pressad och desperat i debatten. Så fort man inte ställer upp den socialistiska lösningen på alla jämställdhetsproblem - könskvotering - så är man i Ahlbergs ögon en okunnig bakåtsträvare.



2010-03-12 Mitt inlägg i gårdagens jämställdhetsdebatt - Nej till kvotering!

I går kväll höll arbetsmarknadsutskottet debatt om jämställdhetsfrågor. Själv valde jag att hålla ett anförande för att tydligt markera min och de flesta andra moderaters starka motvilja mot könskvotering. Jag tyckte det var på sin plats att visa var jag själv står i frågan, eftersom det ju finns en del andra röster i vårt parti, bland annat partistyrelsen, som vill öppna upp för könskvotering till börsbolagens styrelser. Själv tänker jag argumentera mot alla sådana förslag så fort jag får tillfälle. Jag får ständigt bekräftelse på att de flesta moderater tycker som jag i denna fråga, och i riksdagsgruppen är stödet för könskvotering till börbolagens styrelser minst sagt minimalt. Könskvotering är i grunden socialism, och går helt enkelt inte att kombinera med moderat ideologi där man ser till individen och inte ser människor som grupper eller kollektiv. Dessutom motverkar oftast kvotering sitt i grunden goda syfte, oavsett om det gäller kvotering till följd av kön, ålder eller etnicitet. Jag tycker helt enkelt att moderaterna ska välja egna lösningar i jämställdhetsdiskussionen och inte köpa socialisternas retorik.



2010-03-10 Behöver vi fler genuspedagoger?

I dag lyssnade jag på ett seminarium om genusvetenskap och jämställdhetspedagoger, med fokus på frågan om jämställdhet i skolan. Deltagare var SACO:s ordförande Anna Ekström (ordförande i den av regeringen tillsatta Delegationen för jämställdhet i skolan) och den kända antifeministen Tanja bergkvist, samt den socialdemokratiske riksdagsledamoten Carina Hägg. Debattledare var Sivert Öholm. (På bilden Anna Ekström och Sivert Öholm)

Jag har väl aldrig varit övertygad om att alla problem i skolan löses genom att satsa på ett oändligt antal genuspedagoger. Dagens seminarium gav mig inga argument för att byta åsikt. Tanja Bergkvist var en frisk fläkt, och Anna Ekströms balanserade hållning, där hon avvisade könskvotering till förmån för rekrytering efter kompetens väckte respekt. Däremot kan jag bara konstatera att Carina Hägg (S) är en hopplös könskvoteringsförespråkare.

I morgon blir det mer jämställdhet - då håller jag ett anförande i riksdagen om bland annat könskvotering till bolagsstyrelser. Det jag kommer att säga kommer nog inte att förvåna någon som känner mig, men kanske några andra....



2010-02-12 "Könskvoteringshotet är en förolämpning"

Orden kommer från Peggy Bruzelius, välkänd styrelseledamot i flera börsnoterade bolag, bland annat Electrolux och Axfood, och kritiken är givetvis riktad direkt mot de moderater som förespråkar hot om könskvotering till bolagsstyrelserna om inte "problemet" med brist på kvinnor i bolagsstyrelserna löser sig före 2014. Bruzelius anser att könskvotering är förnedrande mot dem som kvoteras in. Och visst är det så. Könsvotering skickar ju en stark signal om att den som kvoteras till ett uppdrag inte skulle duga på egna meriter. Är det verkligen så vi vill uppmuntra unga välutbildade tjejer och kvinnor att ta för sig i livet?

Häromdagen riktade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) liknande kritik mot det moderata "förslaget". Aldrig hade man väl trott att folkpartiet skulle angripa moderaterna för ett kvoteringsutspel. Men det känns bara bra att en folkpartistisk jämställdhetsminister håller med mig i min kritik mot den lilla grupp ganska extrema feminister inom moderaterna som driver kvoteringslinjen. Och som alla vet tycker jag väldigt bra om minister Sabuni, jag träffar henne regelbundet eftersom hon är en av de ministrar vars frågor hanteras av arbetsmarknadsutskottet. Sabuni är motståndare till all form av kvotering, och det känns alldeles utmärkt.

Jag tröstar mig med att de senaste veckornas kompakta och högljudda interna kritik inom moderaterna mot det märkliga utspelet om kvoteringshot rimligen gör att frågan numera är helt "död" inom partiet. Ett förslag om könskvotering på en moderat partistämma har nog ungefär samma chans att överleva som en snöboll i en brinnande braskamin.



2010-01-23 Vänstersväng från moderaterna i kvoteringsfrågan?

Borås Tidning skriver idag på ledarplats, med anledning av hotet om eventuell framtida kvotering av börsbolagens styrelser, att partisekreterare Schlingmann "fortsätter att försöka dra Moderaterna åt vänster". Lite väl tillspetsat kan jag tycka. BT fortsätter: "Hoppas att det finns några som håller emot".

I dagens tidning finns beviset på att det finns de som håller emot. Jag själv till exempel. De flesta vet att jag i alla sammanhang är negativ till kvotering, och igår blev jag uppringd av BT:s reporter som ville ha en kommentar i frågan. Att jag ingått i moderaternas arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor gör väl min kritiska inställning extra intressant, men jag tror att man gör jämställdheten en stor otjänst genom att alltid föra fram kvotering som en möjlig lösning.
I intervjun framhöll jag också det som jag skrev på bloggen igår - skulle det läggas fram förslag i riksdagen om könskvotering av bolagsstyrelser skulle jag inte rösta för detta, oavsett från vilken regering förslaget skulle komma. För mig finns två huvudskäl för detta:

1. Börsbolagen styrs av sina ägare. Det är inte en politisk uppgift att lägga sig i vilka ägarna tycker är bäst lämpade att sitta i bolagsstyrelserna. Detta är en viktig princip för mig och många andra moderater.

2. Könskvotering motverkar alltid sitt syfte, genom att tydligt signalera att den som blir inkvoterad inte skulle duga på egna meriter. Detta skulle jag aldrig vilja medverka till som politiker.

Läs hela BT-artikeln genom att klicka på den förminskade bilden.



2010-01-21 Könskvotering av börsbolagens styrelser är en dålig idé

I dag väckte det viss uppmärksamhet när Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann påstods "förespråka lagstiftning om könskvotering av bolagsstyrelser". Media beskrev det som att Moderaterna nu gör helt om och förespråkar könskvotering till skillnad från övriga Allianspartier. Fast nu var det förståss inte riktigt så det var....

Bakgrunden till partisekreterarens uttalanden är rapporten från den Moderata jämställdhetsarbetsgruppen, där jag var en av medlemmarna. Det fanns vissa röster i gruppen för könskvotering av bolagsstyrelserna, men majoriteten i gruppen avvisade detta, och det finns inget sådant med bland de konkreta förslag som gruppen presenterade. Däremot finns en allmän skrivning i rapportens textdel där det står att man inte helt kan utesluta en lagstiftning om kvotering i framtiden om inte börsbolagen själva ser till att ta vara på även kvinnors kompetens i bolagsstyrelserna. Denna skrivning tyckte jag var onödig, men det blev gruppens beslut som ett slags kompromiss. Det är detta som partistyrelsen nu tagit fasta på när man skriver att "Om inte börsbolagen fördubblat andelen kvinnor i styrelserna till 2014 kan det inte uteslutas att vi tvingas överväga ändringar i de regler som föreskriver vilken standard bolagsstyrelserna ska hålla." En synnerligen försiktig skrivning med andra ord, och att tolka detta som att Moderaterna gjort helt om och är positiva till lönskvotering av bolagsstyrelserna är minst sagt en grov överdrift.

Jag kan tvärtom konstatera att tidigare Moderata partistämmobeslut ligger fast. Vi har inga förslag till lagstiftning om könskvotering till bolagsstyrelser, vare sig denna mandatperiod eller nästa. Det är utmärkt! Jag tycker det är en viktig princip att det är ägarna som ska utse sina företrädare i bolagsstyrelserna och inte politikerna. Att det sedan är dumt av börsbolagens valberedningar att inte släppa in personer utanför den ganska begränsade skara som redan i stor utsträckning sitter i varandras styrelser och styr de stora börsbolagen är en annan sak. Men det drabbar inte bara kvinnor utan även andra personer som inte redan ingår i styrelsernas ganska snäva och låsta nätverk.

Vad skulle jag då göra om frågan om lagstiftning om könskvotering av bolagsstyrelser lades fram i riksdagen? Jo, självklart vägra att stödja förslaget! Aldrig skulle jag kunna tänka mig att rösta ja till ett sådant förslag, oavsett vilken regering som skulle lägga fram det. Könskvotering är alltid fel i alla lägen, och det enda det medför är att cementera bilden av att kvinnor inte skulle duga på egna meriter. Det vill jag inte medverka till.

En annan aspekt är att jag tvivlar på att den genomsnittlige svensken sitter vid middagsbordet och irriterar sig över könsfördelningen bland några hundra styrelseledamöter i de stora börsbolagen. De flesta kvinnor och män kommer aldrig att beröras av detta eftersom de aldrig kommer att ha en chans att finnas med i bolagsstyrelserna själva, och de bryr sig inte heller. Det finns betydligt viktigare jämställdhetsfrågor som direkt berör vanliga människor personligen, exempelvis osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män som gör samma jobb, eller den orimliga könskvotering till vissa högskoleutbildningar som regeringen nu glädjande nog förbjuder. Könskvotering till bolagsstyrelser är en gammal dammig vänsterfråga, profilerad av Gudrun Schyman. Knappast något som det finns anledning för Moderaterna att plocka upp och göra till sin politik.

Däremot tycker jag det är utmärkt att partistyrelsen tagit till sig förslaget från jämställdhetsarbetsgruppen att moderata politiker i kommuner aktivt bör verka för en jämnare könsfördelning i styrelserna för kommunala bolag. Som politiker råder vi över detta, och moderata politiker kan vara ett föredöme. Det gäller för övrigt inte bara könsfördelningen utan att även i övrigt se till att välja styrelser som speglar samhället i stort - men självklart utan att tumma på kravet att välja personer med bäst kompetens!



2010-01-20 Väljarna vill inte kvotera föräldraförsäkringen

Tidningen Riksdag & departement har låtit SIFO undersöka hur svenska folket ser på kvotering av föräldrapenningen. 77% säger nej till fler pappamånader, bara 15% säger ja. Siffrorna är ungefär desamma bland borgerliga väljare som bland socialistiska. Siffrorna är givetvis mycket trevliga för mig som är uttalad kvoteringsmotståndare, men jag är inte förvånad. Jag träffar sällan någon som tycker könskvotering av föräldraledigheten är någon bra idé.

För Miljöpartiet kommer siffrorna nog som en chock. Hela 69% av MP:s väljare säger nej till utökad kvotering. Trots detta föresår partiet just detta! "Ibland måste politiken gå före" säger Gunvor G Ericson, riksdagsledamot för (MP). Är det inte bättre om politiken går i takt med väljarna?



2010-01-12 Lagförbud mot könskvotering vid antagning till högskolorna

Regeringen skickar inom kort ut ett lagförslag på remiss som ska förbjuda "positiv särbehandling", dvs könskvotering av underrepresenterat kön vid antagning till högskolorna. "Utbildningssystemet ska öppna dörrar - inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor", skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) på DN-debatt idag.

Bakgrunden är kritik mot att män fått förtur till populära utbildningar där deras kön är underrepresenterat. Det gäller utbildningar där antalet sökande med högsta betyg är fler än det finns platser, till exempel veterinärutbildning, tandläkarutbildning, läkarutbildning och psykologutbildning. Eftersom fler kvinnliga än manliga sökande har högsta betyg, så har konsekvensen blivit att männen fått förtur eftersom det i högskoleförordningen finns en bestämmelse om att könskvotering ska användas för att skilja ut sökande med likvärdiga meriter. Svea hovrätt gav nyligen 44 kvinnor rätt till skadestånd för att de kvoterats bort på grund av kön vid ansökan till veterinärutbildningen. Lunds universitet har också stämts av kvinnor som drabbats av positiv särbehandling vid ansökan till psykologutbildning. Jag kommenterade detta på bloggen den 30 mars 2009.

Dagens besked från ministern är mycket glädjande, och kanske kan det öppna ögonen på fler kvoteringsivrare som i andra sammanhang förespråkar olika former av kvotering? Kvotering är alltid orättvist, och motverkar alltid sina egna syften. Kvotering är dessutom ett rent socialistiskt påfund. Snart är Sverige en form av könskvotering fattigare, och det är ett utmärkt steg åt rätt håll.

Så länge jag är politiker kommer jag att motarbeta alla former av kvotering, oavsett om det gäller kön, etnisk bakgrund, ålder eller något annat. I min värld är alla människor individer och inte en representant för en grupp eller ett kollektiv av män, kvinnor, svenskar, invandrare, unga eller gamla.



2009-11-23 Ab(s)urd tanke?

Tomas Eneroth (S) säger att det är en absurd tanke att en kvinna skall vara beroende av att en annan kvinna städar åt henne för att hon ska kunna göra karriär. Detta är huvudmotivet för att avskaffa "RUT-avdraget" (skattereduktionen för köp av hushållsnära tjänster). Frågan är om det i så fall inte är en lika absurd tanke att en kvinna ska vara beroende av att en annan kvinna ska passa hennes barn för att hon ska kunna göra karriär? I få fall borde Eeneroth logiskt sett föreslå att vi även stänger alla kraftigt skattesubventionerade dagis....

Som vanligt är dessutom vissa jobb finare och andra sämre i socialdemokraternas värld. Traditionellt manliga byggnadsarbeten vill man skattesubventionera ännu mera, medan traditionellt kvinnliga hushållstjänster inte ska subventioneras alls. Att byta ett fönster ska ge skattereduktion, att måla samma fönster också. Men att putsa fönstret är inte lika fint och därför ska det inte ge rätt till skattereduktion.

I socialdemokraternas värld är alla lika. Fast vissa är mer lika än andra. Visst är det konstigt!



2009-11-19 Svenska föräldrar vill bestämma själv

En majoritet av svenskarna vill att föräldrarna själva även i fortsättningen själva ska få bestämma hur föräldrapenningen ska delas upp, visar en mätning från Demoskop. Bara 11 procent av de tillfrågade vill kvotera, medan 84 procent vill låta föräldrarna avgöra. Allra störst är motståndet mot kvotering faktiskt bland dem som själva är i barnafödande ålder, och det är ingen skillnad mellan män och kvinnor.

Undersökningen är en tydlig signal till alla kvoteringsivrare i olika partier om att man går i otakt med svenska folket. För egen del känner jag ett starkt stöd för min kategoriska linje att aldrig i något enda sammanhang vara för kvotering. Svenska folket tycker som jag.



2009-11-15 Tack, men jag kan fakstiskt bestämma alldeles själv!

Från Borås Tidnings ledarsida idag. Man vågar väl tyvärr inte hoppas på att kulturministern är felciterad.

För egen del undrar jag vem som ska bestämma hur mycket teaterbesök, utställningar och bokläsning som svenska män ska ägna sig åt? Är det kulturministern eller vi män själva som ska bestämma detta? Jag blir så trött på alla pekpinnar till svenska män och kvinnor från välmenande politiker som tror att de alltid vet bäst, och blir så besviken när detta kommer från en moderat minister.

Frågan som BT ställer känns tyvärr inte helt orealistisk. Vänta bara, risken finns att någon nappar på idén!

Själv skulle jag förståss aldrig stödja ett sådant förslag. Det finns en gräns för politisk klåfingrighet, och att försöka styra kulturkonsumtionen efter genusteorier går väldigt långt över denna gräns.



2009-10-27 Jämställdhetspolitiken blir en viktig valfråga 2010

Nu börjar socialdemokraterna bekänna färg i allt fler frågor. Jämställdhetsfrågorna är en av dessa. I dag har Ann-Christine Ahlberg (S), min riksdagskollega från Borås i arbetsmarknadsutskottet en artikel i Borås Tidning där hon beskriver hur (S) vill "vässa" jämställdhetspolitiken. Man blir minst sagt bedrövad när man läser. Tänk så fel det kan bli.

Socialdemokraternas jämställdhetsarbetsgrupp föreslår kraftigt utökad kvotering av föräldraförsäkringen, där en tredjedel av föräldraledigheten måste tas ut av pappan. Utöver detta vill man som bekant avskaffa lagen som möjliggör det kommunala vårdnadsbidraget som äntligen ger ett antal kvinnor (och män) ersättning för ett viktigt arbete som tidigare utförts helt utan ersättning. Sammantaget minskar förslagen föräldrarnas valfrihet och kvinnors och mäns rätt att själva bestämma över sina liv.

(S) föreslår också könskvotering till börsbolagens styrelser. Vi vet också att man förespråkar könskvotering i många andra sammanhang, exempelvis till högskoleutbildningar och vissa anställningar. Läs gärna den utmärkta ledaren i Borås Tidning häromdagen som illustrerar på ett utmärkt sätt varför kvotering alltid är fel i alla lägen, oavset om det gäller kön eller något annat. Kvotering skickar dels en signal om att människor inte fått ett arbete eller en utbildning på grund av sina meriter utan på grund av sitt kön. Det skapar dessutom stora orättvisor, exempelvis när kvinnor med bäst meriter väljs bort vid antagning till högskola för att man vill kvotera in män. Kvotering får alltid effekter som strider mot sitt i grunden vällovliga syfte.

Sedan tidigare vet vi att (S) vill ta bort skatteavdraget för (oftast kvinnliga) hushållsnära tjänster men behålla det för (oftast manliga) byggandsarbeten. Skatteavdraget för hushållnära tjänster vet vi har gjort att många kvinnor kunnat starta eget och att ta bort detta avdrag skulle återigen minska företagandet bland kvinnor. (S) motarbetar också avregleringen av apoteksmonopolet, trots att vi vet att det står massor av, främst kvinnliga, farmaceuter i kö för att få ta över befintliga eller starta nya apotek. På samma sätt motarbetar (S) alternativ drift inom förskola, skola, sjukvård och omsorg, trots att många, ofta kvinnor, därigenom får en möjlighet att starta eget. (S) verkar också stå kvar vid kravet om lagstiftning av rätt till heltid för alla, trots att flera LO-förbund varnat för att det kraftigt kommer att öka arbetslösheten bland kvinnor.

Socialdemokraternas förslag vässar inte jämställdhetspolitiken, utan är ett hot mot både valfriheten, mångfalden och rätten att bestämma över sitt eget liv. Dessutom är deras politik ett hot mot mäns och kvinnors självklara rätt att bli bedömda som individer och inte bara som representanter för ett kön. (S)-politiken är dessutom djupt orättvis, och missgynnar faktiskt på flera sätt just kvinnor. Det ska verkligen bli ett nöje att ta striden om jämställdhetsfrågorna när valrörelsen kommer igång.



2009-09-13 Avskaffa "delade turer" i arbetslivet!

I dag följer jag upp mitt blogginlägg från den 29/8 där jag reagerade mot sk "delade turer" i arbetslivet (alltså mycket långa arbetsdagar där man i stället har en ledig tid på två-tre timmar mitt på dagen). Tillsammans med Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson (som dessutom är ersättare i mitt eget riksdagsutskott, arbetsmarknadsutskottet) har jag idag en debattartikel i Borås Tidning.

Vi tycker det är dags att förpassa dessa ovärdiga arbetstider till historiens skräphög. Alla anställda har rätt till en rimligt lång och sammanhängande arbetstid. Om vi inte lyckas med det kommer det att bli ännu svårare att rekrytera personal till vård och omsorgsyrkena i framtiden. Goda exempel från verkligheten visar att det också går att förändra detta utan större kostnader, och vi tycker att moderater i kommuner och landsting över hela landet bör gå i spetsen för en förändring.



2009-08-28 Partistämma: Inget stöd för förslag om drägliga arbetstider

Jag röstade idag för Moderatkvinnornas förslag om att moderata politiker i kommuner och landsting bör verka för att alla anställda ska ha sammanhängande arbetsdagar, dvs att sk "delade turer" där man arbetar två arbetspass samma dag med några lediga timmar däremellan skall upphöra. Förslaget röstades dock ned av stämman med ganska stor majoritet, med motiveringen att politikerna inte bör detaljstyra och att problemet bör kunna lösas lokalt.

Visst, problemen kan säkert lösas lokalt, men det kräver ju i så fall att någon tar initiativet till detta. Vem kan vara bättre lämpad för detta är de politiker som styr verksamheten? Jag tycker gott att Moderaternas stämma kunde tagit ett beslut om att verka för att avveckla denna omoderna och ovärdiga form av arbetstider. Ingen anställd ska behöva arbeta på detta sätt. Dessutom kommer aldrig kommuner och landsting i längden att kunna vara attraktiva arbetsgivare och klara sin framtida rekrytering om man inte tar tag i detta problem. Jag är ärligt talat besviken över stämmans beslut.



2009-08-08 Moderatkvinnorna berömmer moderaterna i Mark och Tranemo

Moderatkvinnorna har presenterat ett jämställdhetsbokslut över hur könsfördelningen inom moderaterna ser ut i olika politiska församlingar. Som väntat är situationen väldigt olika i olika delar av landet. I en tabell presenterar man de "9 bästa kommunerna ur ett kvinnligt perspektiv". Marks kommun ligger trea av landets 290 kommuner, räknat efter hur stor andel kvinnor som ingår bland de moderata politikerna:

1. Mönsterås 72,22% kvinnor bland de moderata kommunpolitikerna
2. Berg 64,29%
3. Mark 60,98%
4. Sorsele 60,00%
5. Herrljunga 59,26%
6. Sunne 57,58%
7. Kramfors 56,52%
8. Surahammar 56,25%
9. Pajala 55,56%

I Västra Götaland är det fyra kommuner där kvinnorna är i majoritet inom moderaterna. Dessa kommuner är Färgelanda (53,85 procent), Tranemo (51,72 procent), Herrljunga (59,26 procent) samt Mark med sina 60,98 procent.

Ibland när man hör vissa extremfeminister yttra sig i samhällsdebatten kan man ju tro att 100% kvinnor är detsamma som optimal jämställdhet. Även media gör sådana tankefel ibland. Den 8 mars berättade jag exempelvis på bloggen hur man i en artikel i Borås Tidning konstaterade att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men att "på en punkt har Rwanda slagit oss på fingrarna". eftersom hela 56,3% av parlamentsledamöterna där är kvinnor. Sverige hade 47% kvinnor. Jag påpekade att 47% rimligen är mer jämställt än 56,3%, i vart fall om målet är 50%...

Jag är glad över att Moderatkvinnorna inte anser att Mönsterås är den mest jämställda kommunen. Moderatkvinnorna väljer klokt nog att i stället tala om "de bästa kommunerna ur ett kvinnligt perspektiv", vilket jag tycker är en bättre beskrivning. Fast å andra sidan, hur kul är det egentligen att vara kvinnlig politiker i Mönsterås med nästan bara kvinnliga kolleger? Borde man inte just i Mönsterås arbeta för att locka lite fler män till politiken? Jag hade faktiskt tyckt det var ganska trist att arbeta politiskt i en kommun där 72% av mina partivänner var män.

När det gäller Marks kommun, som alltså är en av de tre kommuner i landet där moderaterna har störst andel kvinnliga politiker, är det faktiskt något som växte fram mer eller mindre av sig själv under förra mandatperioden (2002-2006). Under dessa år växte partiet och antalet aktiva, antagligen delvis för att moderaterna ingick i den styrande majoriteten i Mark. Jag var gruppledare under dessa år, både för partiet och den styrande majoriteten. Tillsammans försökte vi skapa ett klimat i partigruppen där alla röster fick höras och jag tvivlar på att någon vare sig då eller idag lägger någon vikt vid om ett förslag eller en idé kommer från en man eller kvinna. Det är ett förlegat sätt att tänka. Skall man arbeta tillsammans är det idéerna och människornas kraft och energi som är det viktiga, inte könet. Jag vet att ingen kvinna i moderaterna i Mark upplever sig som kvoterad till ett politiskt uppdrag, helt enkelt för att vi aldrig ens diskuterat i de termerna. Varje moderat politiker i Mark - kvinna som man - har fått sitt uppdrag på personliga kvalifikationer och för att man har haft ett förtroende bland de övriga när uppdragen fördelats. Vem vet, nästa mandatperiod kan det vara 60% män eller 65% kvinnor - det återstår att se, det beror på vilka som vill ha uppdrag, vilka som flyttar in och ut ur kommunen, vilka som tröttnar på politiken och vilka som byter jobb eller skaffar barn, gifter sig eller skiljer sig. Den personliga livssituationen har stor betydelse för om man vill åta sig ett politiskt uppdrag. Medlemmarnas provval, och väljarnas personvalskryss kan också påverka.

Varje parti som gör anspråk på att vara representativa för sina väljare måste arbeta för att både män och kvinnor får ta plats - liksom att se till att ha en bra blandning på politikerna även i övrigt. Men någon könskvotering eller annan form av kvotering tvivlar jag på att mina partivänner i Mark ställer upp på. Vi har ju faktiskt visat att det inte behövs.



2009-07-20 Gemensam vårdnad bör vara det normala efter en separation

Två av mina riksdagskolleger, Anti Avsan (M) och Inger René (M) hade häromdagen en mycket bra debattartikel på DN Debatt där man efterlyste en ändring av reglerna vid vårdnadstvister. I dagens system används alltför ofta barnen som tillhyggen i processerna, och det kan tyvärr löna sig att smutskasta den andre föräldern för att själv kunna få ensam vårdnad om barnen.

"Nuvarande rättsordning förvärrar konflikten mellan föräldrarna. Kvalificerad medling bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process i domstolen. Processreglerna bör utformas så att rättegången fokuserar mer på barnens bästa och mindre på vem som är bra och vem som är dålig förälder. Gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när föräldrarna tvistar i samband med en separation." skriver Avsan och René i sin artikel, och jag kan bara hålla med. Jag har själv mött detta problem under min tid som jurist på bank, och Anti Avsan är domare till yrket och har efter vad han berättat sett dessa problem i domstolen många gånger. I vår tidigare moderata arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor, där både jag själv och Anti Avsan ingick, var denna fråga också med i diskussionerna, och gruppen föreslog en förändring. Jag har också själv tidigare undertecknat en riksdagsmotion som föreslår nya vårdnadsregler.

Det normala borde självklart vara delad vårdnad. Det måste normalt sett vara det bästa för barnen. Barn behöver båda sina föräldrar! Att det sedan givetvis måste finnas undantag är en annan sak. Det finns fall när den ene föräldern begått övergrepp eller brott mot sina barn eller på annat sätt visat sig olämplig som vårdnadshavare, och då är gemensam vårdnad knappast ett alternativ.



2009-06-21 Vart tog liberalerna vägen?

Under helgens nyhetstorka rapporterade medierna att Folkpartiets kvinnoförbund vill utöka kvoteringen i föräldraförsäkringen. Sådana röster hörs av och till även inom Moderaterna och Centerpartiet. Orsaken är det förfärliga faktum att papporna bara tar ut 21% av föräldrapenningdagarna.

Jag förstår att socialister mår dåligt när föräldrarna själva delar upp föräldraledigheten mellan sig helt utanför politikernas kontroll. Det är klart att det svider. Men att borgerliga politiker har så svårt att hålla pekpinnarna borta och låta människor bestämma själva förvånar mer. Att utpeka mammor som offer för att de vill ta en större del av föräldraledigheten är enligt mitt synsätt ett väldigt nedlåtande sätt att se på kvinnors möjlighet att fatta egna beslut.

Glädjande nog är kvoteringsivrarna få inom Moderaterna, och det finns även riktiga liberaler kvar i Folkpartiet - exempelvis jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) som alltid bestämt och konsekvent vid våra möten med Arbetsmarknadsutskottet och i riksdagsdebatterna brukar avfärda alla tankar på kvotering - oavsett om det gäller könskvotering av bolagsstyrelser eller föräldrapenning eller inkvotering av invandrare i olika sammanhang. Folkpartiets kvinnoförbund, med Birgitta Ohlsson i spetsen, borde lyssna på sin kloka minister, och jag hoppas att Nyakmo Sabuni orkar fortsätta stå emot kvoteringsivrarna i sitt eget parti.



2009-03-30 Universitet dömt till skadestånd för könskvotering

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU fälldes idag för olaglig könsdiskriminering på veterinär- utbildningen. Totalt 44 kvinnliga sökande lottades bort trots att de alla hade precis samma meriter som männen. Anledningen till diskrimineringen var att fler kvinnor än män läser till veterinär, och att SLU ville jämna ut könsfördelningen inom veterinäryrket. Platserna gick därför till männen genom så kallad "viktad lottning" eftersom de sågs som "underrepresenterat kön".

Uppsala tingsrätt slår fast att kvinnorna har "missgynnats genom att ha blivit sämre behandlade än sökande av manligt kön". Missgynnandet har bestått i att manliga sökande har fått större chans att komma in på utbildningen genom den viktade lottningen. Kvinnorna skall tilldöms ett skadestånd på 35.000 kronor vardera av staten.

Jag tycker givetvis domen är givetvis mycket glädjande, eftersom jag i grunden avvisar alla former av kvotering och positiv särbehandling. Med vetskap om att det finns andra Universitet och Högskolor som på samma sätt kvoterar in både män och kvinnor på olika utbildningar misstänker jag att det kommer att bli fler domstolsavgöranden framöver. Utmärkt om detta ofog stoppas! Kvinnor och män skall naturligtvis endast bedömas på sina meriter, och vid behov av lottning skall givetvis båda könen ha samma chans!



2009-03-17 Kvinnofälla?

Hillevi Engström, min partikollega och dessutom ordförande i mitt eget utskott, arbetsmarknadsutskottet, har utsetts till ny moderat talesperson i jämställdhetsfrågor. Hillevi kommer förhoppningsvis att kunna föra dessa frågor framåt på ett balanserat sätt, som visar att moderaterna står för andra värderingar än socialisternas patentlösning - kvotering i alla lägen.

Jag har däremot svårt att dela den åsikt Hillevi Engström (m) för fram i SvD idag (med reservation för att allt som står i tidningen inte alltid är rätt citerat...), där hon säger att vårdnadsbidraget riskerar att bli en kvinnofälla, och att papporna därför behöver någon sorts "belöning" för att ta del av vårdnadsbidraget. Visst kan jag hålla med om att det är synd att inte fler pappor tar vara på chansen både att vara föräldraledig och använda vårdnadsbidraget. Att vara hemma en period med sina små barn är ett tillfälle i livet som det är synd att inte ta tillvara. Men i min värld kan det aldrig vara ett problem att vuxna myndiga kvinnor frivilligt gör egna val, även om detta innebär att man gör det politiskt icke korrekta valet att vara hemma lite längre tid med sina barn i stället för att göra karriär. Dessa mammor är givetvis fullt kapabla att göra egna val utan politiska pekpinnar. För övrigt vore det givetvis djupt orättvist att betala ut extra belöning till pappor som tar ut vårdnadsbidrag. Däremot skulle jag gärna se att vårdnadsbidraget höjdes när statens ekonomi tillåter detta. Det skulle vara en bra reform som samhället totalt sett skulle tjäna på.

Jag kommer med all kraft att fortsätta motarbeta all form av politisk klåfingrighet när det gäller familjelivet, oavsett om klåfingrigheten kommer inifrån mitt eget parti eller från andra. Som tur är finns det också en stark majoritet inom moderaterna för den frihetslinje jag själv försvarar.



2009-03-08 Konstig matematik

Detta är en tabell över de parlament i världen där det finns störst andel kvinnor. Tabellen finns i en artikel i Borås Tidning idag. I artikeln konstateras att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men att "på en punkt har Rwanda slagit oss på fingrarna". eftersom hela 56,3% av parlamentsledamöterna där är kvinnor.

Med tanke på att jämställdhet i dessa sammanhang brukar anses vara uppnådd när man har ungefär hälften män och hälften kvinnor i ett parlament tycker jag beskrivningen är lite märklig. I Sverige skiljer det 3% till 50-50, medan det i Rwanda skiljer 6,3% till en lika fördelning mellan män och kvinnor. Ändå sägs alltså i artikeln att Rwandas parlament är mer jämställt! Är det verkligen så att man menar att den optimala jämställdheten uppnås om 100% av parlamentsledamöterna är kvinnor?

Tabellen i BT visar mycket tydligt att den svenska riksdagen är världens mest jämställda, i vart fall om man har de allra mest grundläggande kunskaperna i matematik och procent- räkning. Det är också något som vi stolt brukar framhålla när vi tar emot skolklasser för guidning i Riksdagen. Personligen tycker jag för övrigt att det skulle vara oerhört tråkigt att arbeta i ett parlament med enbart män - men sådana parlament finns det tyvärr alltför många i världen.

Sedan är det en annan sak att det inte bara är målet om lika fördelning mellan könen som skall avgöra vem som är bäst lämpad, även ålder, utbildning, social kompetens, erfarenhet och kulturell bakgrund har stor betydelse. Det är då man får en bra och bred diskussion i ett parti som sedan leder fram till kloka beslut.

Absolut viktigast är att partierna vaskar fram många bra kandidater med olika bakgrund så att medlemmarna har ett brett urval att välja bland när de skall fastställa partiernas valsedlar. Min tro är att det då också blir en lagom mix mellan olika önskemål när valsedlarna fastställs. Det är mycket viktigare än att slentrianmässigt ha en 50-50-kvotering av alla valsedlar som enda mål.

Jag tycker att den moderata partistyrelsen hanterat detta på ett riktigt bra sätt. Man säger nu uttryckligen att partiet på lokal nivå förväntas eftersträva en bra blandning på valsedlarna inför valet 2010, men man avstår från att föreskriva en uttrycklig könskvotering. Det gör att den lokala partiorganisationen ute i landet måste lägga mer arbete på att hitta många olika lokala kandidater. Men det betyder också att medlemmarna förväntas välja de bäst lämpade personerna bland de kandidater som finns, utan krav på könskvotering.

I Marks kommun lär det inte innebära någon större förändring, vi jobbade så redan före valet 2006 när jag var gruppledare. Helt utan könskvotering fick vi den mest blandade valsedeln till kommunvalet av alla partier, vilket Borås Tidning uppmärksammade i en stor artikel. Efter valet fick moderaterna också Marks kommuns första kvinnliga heltidskommunalråd.



2009-01-29 Könskvotering är socialism

Från BT igår. Klicka på bilden så kommer den upp i läsbar storlek!



Ett litet förtydligande rörande förslagen uppe i hörnet: Detta är bara tre av alla de förslag som arbetsgruppen kommer att presentera. Vad gäller barnbidraget är förslaget mycket riktigt att detta skall betalas ut hälften var till föräldrarna - men med full frihet för föräldrarna att välja att det skall fortsätta betalas ut precis som idag till bara den ena föräldern. Tanken med detta är främst att föräldrar som separerat skall få halva bidraget vardera om de har delad vårdnad. För föräldrar som lever tillsammans blir det alltså ingen skillnad mot idag, om de tycker det fungerar bra som det gör.

Mer om gruppens samlade förslag kommer på bloggen framöver!



2009-01-24 Moderaterna föreslår inte könskvoterad föräldrapenning!

Jag sitter med i moderaternas interna arbetsgrupp "Lika möjligheter". Vi har under hela hösten 2008 fram till nu arbetat med att ta fram moderata förslag för att nå målet att kvinnor och män skall ha lika möjligheter i livet. Alla vet att det finns skillnader idag, exempelvis när det gäller uttag av föräldraledighet, osakliga löneskillnader, enkönade arbetsplatser och mycket annat. Mycket av den interna moderata diskussionen har handlat om att dra gränsen för vilka skillnader mellan könen som egentligen spelar roll och där politikerna bör lägga sig i, och vilka skillnader som är oviktiga eller spelar mindre roll och där politikerna helt bör hålla fingrarna borta. Diskussionerna har också handlat om att ställa människors egen rätt att välja sina liv mot politikernas intresse av att påverka människor att välja ett "politiskt korrekt" handlande. De flesta som känner mig vet att jag i de flesta frågor föredrar att låta människor bestämma själva över sina egna liv.

Moderaterna är idag ett stort parti, och inom moderaterna finns kraftigt varierande åsikter i dessa frågor. Vissa personer i vår arbetsgrupp har ibland kommit med idéer och inspel som jag närmast anser vara socialistiska, bland annat om olika former av kvotering av föräldrapenningen och könskvotering till börsbolagens styrelser. Under diskussionerna har arbetsgruppen däremot föredragit att välja andra vägar än kvotering. För egen del har jag vägrat att acceptera alla typer av förslag om utökad könskvotering av föräldraförsäkringen, könskvotering till bolagsstyrelser, universitetsplatser eller något annat. För mig är könskvotering (liksom all annan kvotering) socialism, och dessutom motverkar kvotering oftast sitt syfte. Jag kommer med kraft att motarbeta kvoteringsförslag varifrån de än kommer. Socialistiska förslag blir självklart inte bättre bara för att de presenteras av moderater.

Arbetsgruppens slutrapport presenteras nästa fredag. Den kommer att innehålla en väldig massa bakgrundstext som egentligen bara redovisar de diskussioner som förts i olika delarbetsgrupper samt fakta och tankar som framkommit vid olika seminarier eller som diskuteras i den allmänna samhällsdebatten. Vi vill i materialet behandla och diskutera alla frågor inom detta politikområde. Det intressanta i rapporten är den lista över konkreta förslag som vi enats om i arbetsgruppen, ibland efter vissa kompromisser. Det är dessa tydliga förslag som så småningom kommer att presenteras för moderaternas beslutande partistämma. Det är viktigt att veta att det inte på denna lista finns något som helst förslag från gruppen om könskvotering inom något område! Däremot finns det alltså i den stora textmassan sådana diskussioner, med argument för och emot, men det är som sagt bara diskussioner och redovisning av inspel från olika personer i gruppen och tankar från olika seminarier som gruppen arrangerat, och det är inga texter som vi tillsammans enats om. Medias diskussioner om kvoterad föräldrapenning bygger på att man betraktar denna stora bakomliggande textmassa som konkreta förslag från gruppen - men så är det alltså inte! Vad gäller föräldraförsäkringen är jag glad att även moderaternas partisekreterare Per Schlingmann förespråkar familjens frihet att själv fördela föräldrapenningen, och att morötter som jämställdhetsbonus är en bättre väg att gå. Han delar således åsikten från den majoritet i arbetsgruppen där jag själv ingår. För egen del är jag väldigt nöjd med att ha kunnat påverka arbetsgruppen i den riktning jag själv tycker är vettig.

En sak har jag lärt mig under arbetet i gruppen, och det är att jämställdhetsfrågor alltför ofta fortfarande diskuteras med socialisternas värderingar som mall. Tyvärr faller även vissa borgerliga politiker, även moderater, in i detta emellanåt. Det är mycket olyckligt, och jag hoppas att den långa lista av kreativa och nytänkande förslag som vår moderata arbetsgrupp presenterar skall visa att det faktiskt finns andra och betydligt bättre vägar att uppnå det arbetsgruppen vill - nämligen lika möjligheter för kvinnor och män!



2009-01-02 Regeringens nya utnämningspolitik ger resultat

Regeringen fick ju kritik i början av regeringsinnehavet för att man inte tillräckligt snabbt genomförde sin nya utnämningspolitik, dvs att statliga toppjobb inte skulle delas ut till politiska kompisar så som socialdemokraterna alltid gjort, utan att kompetens och duglighet skulle avgöra. En del i denna förändring är att allt fler toppjobb numera annonseras ut och att man vill ha flera sökande till jobben för att kunna hitta den bästa. Jag kommer ihåg att jag skrev på bloggen att det kommer att ta tid innan förändringarna slår igenom, och att man får ha lite tålamod. Men nu börjar resultaten märkas, och medias beskrivning låter nu på ett helt annat sätt.

Idag rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion bland annat att hälften av de statliga toppjobben nu går till kvinnor, mot 32 procent under regeringen Persson. Tjugo procent av de nya myndighets cheferna har utländsk bakgrund. Då den förra s-regeringen satt vid makten var siffran bara sex procent.

Ett exempel där en ny generaldirektör är både kvinna och har utländsk bakgrund är Arbetsförmedlingens nya generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist, som är den statliga toppchef som jag själv har mest med att göra. Hon är enligt min åsikt ett utmärkt exempel på hur man kan få en riktigt bra och engagerad generaldirektör om man bara ger människor utanför den politiska världen chansen!

Resultaten visar också återigen att man kan rekrytera både duktiga kvinnliga chefer och chefer med utländsk bakgrund utan att tillämpa kvotering. Ger man många lämpliga kandidater en seriös chans att finnas med vid en rekrytering så får man en bättre könsmässig och etnisk spridning på cheferna av bara farten! Viktigt är också att varje chef bär med sig vetskapen om att man fått sitt toppjobb enbart för att man helt enkelt var den bäste kandidaten - och ingenting annat!



2008-11-25 Ibland är det bra att läsa hela rapporten...

World Economic Forum presenterar varje år en jämställdhetsranking av ett stort antal länder runt om i världen. De nordiska länderna brukar alltid ligga i topp, och de senaste åren har Sverige legat först. I den senaste rapporten halkar Sverige ned på tredje plats, efter Norge och Finland. Genast kastar sig oppositionen sig som en flock hungriga vargar efter jämställdhetsminister Sabuni, och påstår att "under Alliansregeringen har självklart jämställdheten blivit sämre".

Nu är det bara en lite hake. När man läser rapporten framgår tydligt att nästan allt siffermaterial är från åren 2006 eller tidigare. Det innebär att rapporten som oppositionen nu kritiserar i verkligheten handlar om den tidigare s-regeringens politik! När oppositionen nu gör stor sak av rapporten, och även ställer ministern till svars i riksdagen riskerar man att falla på eget grepp. Den debatten blir nog kul!

Lite intressant är det också att se vad som "belönas" i rapporten. Norge har politiskt mycket korrekt - som ett av de första länderna i världen - infört könskvotering till börsbolagens styrelser. Detta ger en förstaplats i rankingen. Om de vanliga norska kvinnorna märker så mycket av detta "stora framsteg för jämställdheten" framgår inte av rapporten.

Finlands ranking förklaras främst av att man valt en kvinnlig president. Svårt för Sverige att matcha, men vänta bara - den dag kronprinsessan Victoria blir drottning sopar vi banan med de andra länderna i WEF:s rapport!



2008-05-20 Inget har hänt...

Kvinnor har lägre lön och arbetsinkomst än män, oavsett om de har barn eller ej skriver TCO i den tredje rapporten om kvinnors och mäns löner under 2000-talet som presenteras inom kort. TCO har gjort undersökningar sedan 2002 och de nya resultaten pekar inte på någon som helst utjämning av löneskillnaderna. "Utvecklingen står helt still" enligt TCO.

Trots detta vill feministerna och delar av den politiska eliten fortsätta på samma fruktlösa väg - tvång, lagstiftning, kvoteringar, positiv särbehandling, feministiska teorier om könsmaktsordning, motstånd mot vårdnadsbidrag och nej till ökad valfrihet för familjerna för att bara nämna något. För att inte tala om att lönekartläggning av kvinnors och mäns löner anses vara så viktig att den måste göras varje år - trots att det inte finns något som helst stöd för att det medfört någon som helst utjämning av lönerna mellan män och kvinnor. Någon gång borde väl till och med den mest radikale feminist inse att den sedan länge inslagna vägen inte leder någonstans?

Tänk om könsmönsterna och traditionerna i samhället sitter så djupt att man måste anpassa sig till effekterna av dem i stället för att försöka förändra dem? Problemet är kanske inte att många unga mammor (och glädjande nog även allt fler pappor) väljer att vara hemma lite längre med sina barn trots att det påverkar både karriär och löneutveckling negativt? Problemet är kanske i stället att samhället måste värdera upp detta viktiga arbete (vårdnadsbidraget), att arbetsgivarna måste lära sig att både karriärmässigt och lönemässigt värdera erfarenheterna som det ger att engagera sig i sina barn (vad gör TCO och andra fackliga organisationer?), och inte minst att pensionssystemet inte som idag får glömma bort dem som varit hemma lite längre tid? Kanske är höjning av golv och tak för ersättning från föräldrapenningen en viktigare fråga för väljarna än att könskvotera ersättningsmånaderna mellan föräldrarna?

Jag kommer aldrig att se det som ett samhällsproblem om kvinnor och män frivilligt ordnar sitt liv på ett sätt som passar dem. Jag kan inte heller acceptera att samhället lägger hinder i vägen för människor att göra egna frivilliga val, eller diskriminerar vissa typer av val för att de inte anses politiskt korrekta. Jag tycker samhället skall anpassa sin lagstiftning efter vad människor önskar i stället för att försöka få människor att anpassa sig till politiska eliten.

Detta är en av de saker jag tänker framföra när jag deltar i eftermiddagens debatt om Vårdnadsbidraget. Mer om detta på bloggen efter debatten!



2008-05-06 Ibland går man till överdrift i jämställdhetsdebatten

Vägverket har fått i uppdrag av regeringen att utforma en "Fru Gårman-skylt", som komplement till den klassiska "Herr Gårman-skylten". Nu är jag väl inte helt övertygad om att just detta är den viktigaste jämställdhetsinsatsen under mandatperioden, men Vägverket tar ju ständigt fram nya skyltar så visst kan man väl använda även denna skylt efterhand utan större kostnader. Men jag ser det mer som en "kul grej" än en jämställdhetsåtgärd. Det var faktiskt också som studentspex man första gången kunde se "Fru Gårman-skylten" en gång i tiden!

När nu miljöpartisterna Maria Wetterstrand och Karin Svensson Smith ,allvarligt och seriöst (!), föreslår att man också bör byta ut varannan gammal skylt mot en ny med en kvinna på blir det däremot närmast lite löjligt. Även vägmärken skall alltså könskvoteras! Varför skall vissa politiker alltid lägga förslag som förlöjligar hela jämställdhetsarbetet? Med ett sådan prioritering som dessa två miljöpartisters på hur skattebetalarnas pengar skall användas kommer det dessutom aldrig att finnas pengar över till viktiga jämställdhetsåtgärder. Som att exempelvis höja lönerna för landets sjuksköterskor.



2008-04-24 Ingen lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam

Regeringen har beslutat att inte gå vidare med ett lagförslag om könsdiskriminerande reklam. Anledningen är främst att ett lagförslag kan strida mot grundlagen (yttrandefriheten och tryckfriheten). "Jag är inte beredd att inskränka en grundläggande mänsklig fri- och rättighet för en lagstiftning vars effektivitet jag ifrågasätter. Så vinner vi inte slaget om jämställdheten" säger ansvarig minister, Nyamko Sabuni (fp). Ännu ett klokt besked av en av mina favoritministrar!

För egen del tror jag att det bästa sättet att få bort oönskad reklam är att vi konsumenter reagerar. Det betyder mycket mer än en lagstiftning som knappast går att kontrollera och som dessutom skapar en massa gränsdragningsproblem och bedömningsfrågor.



2008-04-20 Jämo stödjer aktiv könsdiskriminering

Hälften av landets högskole- och universitetsutbildningar använder sig av könskvotering för att försöka få en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män, uppgav SVT:s Aktuellt i veckan. Det är framförallt utbildningar som kräver maxbetyg för att komma in som könskvoterar. Till dem hör bl.a veterinärutbildningar. En kvinna riskerar här att bli utan plats och kvoteras bort till fördel för manliga sökande. Sveriges förenade studentkårer (SFS) är kritiska.

Nyligen fick även en kvinnlig sökande till en sjukgymnastutbildning på Göteborgs universitet avslag i sin klagan till Jämo. Enligt Jämos jurist var det helt i sin ordning att hon kvoterades bort till förmån för en man. Jämo anser att lagen om lika behandling i vissa fall kan upphävas, nämligen om man vill främja ett intresse som är större och viktigare än intresset för lika behandling. Och det är upp till varje universitet att göra denna avvägning.

Personligen kommer jag aldrig att tycka att könskvotering kan rättfärdigas på något sätt, vare sig det gäller att gynna män eller kvinnor. Hur kan det finns något som är större och viktigare än att den bäst lämpade sökanden antas till en utbildning, och att alla sökanden har samma chans oavsett kön? Hur kan det i ett modernt samhälle vara möjligt att ha stöd i lagen för att aktivt välja bort en person för att denne har fel kön? Och detta sker alltså samtidigt som vi så gärna talar om hur viktigt det är med en tydlig lagstiftning som motverkar just diskriminering...

Det kan inte vara lätt för en ung kvinna att höra i samhällsdebatten att kvinnor borde kvoteras in i bolagsstyrelser samtidigt som hon själv upplever hur hon kvoteras bort från den utbildning hon önskar - bara för att hon är just kvinna. Lika jobbigt är det givetvis för en man att bli bortkvoterad för att han fötts till fel kön.

Det lutar nog åt att det får bli en riksdagsmotion till hösten med förslag att förbjuda könskvotering, bland annat på universiteten. Men tyvärr lär det väl finnas alltför många riksdagsledamöter som anser att staten skall ägna sig åt sådan aktiv diskriminering för att det skall finnas en chans att få igenom motionen. Till och med inom moderaterna finns det idag en och annan röst som höjs för könskvotering i olika sammanhang. Pinsamt och sorgligt!



2008-04-16 Antifeministiskt initiativ

Jag kallar mig som bekant inte för feminist, jag tycker begreppet har en negativ klang och uppfattar att feminismen gör världen väldigt fyrkantig och skymmer andra viktiga jämställdhetsfrågor. Feministerna ser människor i första hand som representanter för ett kön och inte som individer. Det går rakt emot min egen syn på människor just som unika individer.

Nu har bloggen Antifeministiskt initiativ startats av två tjejer i MUF, som anser att den politiskt korrekta feminismen motverkar jämställdhet. Visst sticker dessa två tjejer ut hakan rejält i feministdebatten och de kommer nog att få många smällar på fingarna av politiskt korrekta och vämenande feminister. Men visst känns deras åsikter lite uppfriskande som motvikt till annat som man läser? Jag kommer att följa denna "antifeministiska blogg" med visst intresse, särskilt som jag ju ingår i den moderata riksdagsgruppens arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor. Politik handlar om att lyssna - även på dem som framför åsikter som för stunden inte är politiskt korrekta.



2008-04-14 "Floppad satsning på jämställdhet"

Detta är den märkliga rubriken på en artikel i tidningen Riksdag & Departement. Tidningen "avslöjar" att regeringen under 2007 endast använde 148 miljoner av de 400 miljoner som avsattes för jämställdhetsarbete i regeringens stasbudget. Nu är väl detta i och för sig inget särskilt spännande avslöjande, eftersom oppositionen redan tidigare öppet och i hårda ordalag kritiserat regeringen för att inte alla pengarna förbrukats.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) försvarar sig med att det tar tid att säkra att pengarna verkligen används till jämställdhetsinsatser med hög kvalitet, att använda pengarna innan man är säker på detta hade varit oansvarigt. Mycket klokt talat! Det är inte så konstigt att Nyamko Sabuni är en av mina absoluta favoritministrar. Hon är tydlig och vågar gå sin egen väg, ifrågasätta det för tillfället mest politiskt korrekta och är dessutom mycket sympatisk som person. Att hon sedan, precis som jag själv, tydligt säger att hon inte kallar sig för feminist ger givetvis lite extra pluspoäng.

Jag tycker denna diskussion om jämställdhetssatsningar är mycket intressant och visar den tydliga skiljelinjen mellan oppositionen och regeringen. För oppositionen (och ofta tyvärr även media) handlar det mesta om symbolpolitik - att ösa ut stora pengar med en politiskt korrekt etikett är ett sätt att visa handlingskraft. Att se till att pengarna verkligen gör nytta kommer i andra hand. På samma sätt resonerar oppositionen exempelvis runt biståndsbudgeten, det viktigaste är att skyffla ut 1% av statsbudgeten - vad man får ut av pengarna kommer i andra hand. Regeringen tänker tvärtom - ändamålet och resultaten kommer före summorna i kronor. Samma sak med klimatpolitiken, regeringen vill räkna med även svenska insatser utanför Sveriges gränser eftersom dessa kan ge bättre effekt på varje satsad krona än om man satsar pengarna inom landet. Oppositionen snöar däremot in på att allt som görs måste ske innanför den svenska gränsen och satsningarna i kronor verkar vara viktigare än resultaten.

Förresten kan det ju vara på sin plats att nämna lite om det som de 148 miljonerna faktiskt använts till: Kommuner och landsting fick 100 miljoner för olika ändamål, polis och andra myndigheter fick mer resurser för arbetet mot hedersrelaterat våld, polisen fick pengar för att motverka mäns våld mot kvinnor och socialstyrelsen fick pengar för att starta en "virtuell ungdomsmottagning". Dessutom har regeringen presenterat en omfattande handlingsplan som har sitt viktigaste fokus på att minska mäns våld mot kvinnor. Pengar har även satsats och kommer att satsas på olika forskningsprojekt, exempelvis diskuteras ju hur sjukvården vid vissa diagnoser verkar missgynna både män och kvinnor.



2008-03-13 Svenska föräldrar säger nej till könskvoterad föräldrapenning

I dag har moderaternas jämställdhetsarbetsgrupp "Lika villkor" haft sitt andra sammanträde. Det blev naturligtvis en del diskussion om både delat barnbidrag och jämställdhetsbonus för VAB-dagar, två av de saker som vi enligt utredningsdirektiven skall titta lite extra på, och som diskuterats en del i media de senaste veckorna. Var dessa frågor landar är lite för tidigt att säga, dessa två frågor är bara två av ett stort antal frågeställningar som vi redan nu vet skall behandlas i arbetsgruppen, och vi kan också tillföra fler ämnen efterhand.

Själv kommer jag att arbeta mest med frågor som rör familj och arbetsliv, och det skall bli intressant. Det finns ett antal frågor som med rätta upprör, och det drabbar både kvinnor och män. Exempelvis olika lön för lika arbete, diskriminering vid vårdnadstvister och svårigheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv. Könskvotering är däremot inget jag tror på i något sammanhang, lika lite som annan kvotering. Det gäller både inom familjen, arbetslivet och politiken. Jag verkar inte vara ensam i min åsikt. Enligt en undersökning från TCO (2005) säger 93% av de svenska föräldrarna exempelvis nej till könskvotering av föräldrapenningen. De som är positiva är främst olika jämställdhetsexperter och vissa politiker, ofta på vänsterkanten. Jag tycker inte att samhället skall trampa på den enskilde människans rätt att göra egna fria val så länge valet inte skadar någon annan. Däremot kan jag inte acceptera att samhället och arbetslivet genom lagstiftning eller attityder i praktiken hindrar människor att göra fria val.



2008-03-08 Delat barnbidrag?

Svenska Dagbladet har gjort det igen! Nu konstaterar man att en arbetsgruppp inom moderaterna föreslår att barnbidraget skall delas lika mellan föräldrarna. Den arbetsgrupp man syftar på är riksdagsgruppens arbetsgrupp för Lika villkor, där jag ingår. Men med tanke på att gruppen bara haft sitt första sammanträde ännu, och inte ens diskuterat frågan om delning av barnbidraget (!) är det ganska skickligt av SvD att redan nu berätta vad arbetsgruppen föreslår. Samma sak var det ju med frågan om jämställdhetsbonus för VAB-dagar - inte heller den frågan har arbetsgruppen diskuterat ännu, men SvD berättade glatt att moderaterna föreslår detta. Båda frågorna finns visserligen med i våra utredningsdirektiv, men SvD och andra får allt ge sig till tåls lite innan vi bestämmer vad vi tycker. Men för all del, det är ju bättre att SvD spekulerar i hur vår arbetsgrupp skall hantera olika frågeställningar inom jämställdhetsområdet än att man sprider osanningar om vården i Stockholm som man gjort tidigare i veckan. Fast med tanke på antalet utredningsdirektiv blir det mycket för SvD att spekulera om framöver.
För egen del tycker jag annars att det är en ganska bra idé att dela barnbidraget lika. Det skulle inte minst skapa större rättvisa vid separationer. I dag får mamman behålla hela barnbidraget och det räknas inte pappan tillgodo i de fall som underhåll skall betalas. Ett bidrag som samhället betalar ut helt utan motprestation från föräldern borde väl rimligen i utgångsläget betalas ut till båda föräldrarna, i vart fall om de har delad vårdnad om barnen eller lever ihop. Men jag tycker samtidigt att man i så fall borde ge föräldrarna rätt att bestämma att hela bidraget skall betalas ut till den ene föräldern om de önskar detta, precis som man har rätt att överlåta föräldrapenning mellan sig. Föräldrarnas frihet att bestämma själv kommer alltid att vara en ledstjärna för mig.

Om endast den ene föräldern har vårdnaden om barnen bör väl rimligen barnbidraget betalas ut endast till denne, men då borde man ju samtidigt ta hänsyn till detta när man fastställer underhållsskyldigheten för den andre föräldern.

En annan aspekt på frågan är att om barnbidraget från början hade betalats ut enbart till pappan hade detta nog ifrågasatts av alla feminister för länge sedan....



2008-02-27 Jämställdhetsbonus även vid vård av barn (VAB)?

Det har blivit stora rubriker i media idag om att moderaterna öppnar för att införa jämställdhetsbonus även vid ersättning för vård av barn. Det skulle innebära att om den förälder som har högst inkomst väljer att stanna hemma skulle familjen få en skatterabatt vilket i sin tur skulle motverka att den med lägst inkomst väljer att vara hemma av hänsyn till familjeekonomin.

Nu är det inte riktigt så att moderaterna lagt fram detta som ett skarpt förslag. Det är däremot så att det är ett av ett antal förslag som vi skall titta på i riksdagsgruppens jämställdhetsarbetsgrupp - "Lika möjligheter". Jag sitter med i denna grupp och kommer alltså att vara en av dem som skall ta ställning till förslaget.

Det är lite tidigt att redan nu ha en bestämd uppfattning om just detta förslag, men rent generellt föredrar jag alltid positiva morötter från staten framför piskor, kvotering och tvång. Det gäller inte bara inom jämställdhetspolitiken utan på alla områden. Inom jämställdhetspolitiken vill jag att familjerna skall få bestämma själv. Samtidigt får samhället inte aktivt motverka jämställda val genom andra regelverk och lagar så som det ibland ser ut idag.



2008-02-26 Kvinnligt och manligt företagande?

Företagareförbundets ordförande Camilla Littorin (ja, hon är faktiskt syster till arbetsmarknadsministern) har idag tillsammans med ett antal företagare en mycket tänkvärd artikel på DN Debatt. De menar att kvinnliga och manliga företagare inte skiljer sig åt. "Att ge miljoner till kvinnliga företagare är därför kränkande och nedvärderande av kvinnors förmåga" skriver de.

"Män och kvinnor som i dag driver småföretag är i stort sett lika som bär. Den slutsatsen kan man dra efter en analys av studien "Svenska småföretagare - olika som bär" (Företagarförbundet, november 2007). I studien fastslås att småföretagarna är en mycket heterogen grupp, men - det finns mycket få skillnader mellan män och kvinnor. Drivkrafter och värderingar är i stort desamma. Olikheterna handlar i stället om vilken typ av småföretagare du är - inte om du är kvinna eller man."

Kloka synpunkter, som stämmer bra med mina egna tidigare erfarenheter som bankanställd. Jag tänker ha med mig dessa tankar i det fortsatta arbetet i moderaternas arbetsgrupp för Lika villkor. De kvinnliga företagare jag känner (och det är ganska många) vill knappast bli särbehandlade för att de är kvinnor, utan bedömas på sina egna meriter och sin egen skicklighet som företagare. Personligen tycker jag att regeringen skall stimulera företagande i alla former, men inte särbehandla kvinnor och män.

Det finns dock faktiskt ett specifikt problem som främst gäller kvinnligt företagande, eller rättare sagt bristen på kvinnligt företagade. Det handlar om att många traditionellt kvinnliga yrken inom främst vård- och omsorg i alltför hög grad finns i offentlig regi. Vi måste släppa in fler aktörer på denna marknad. Det skulle ge fler kvinnor (men givetvis även män!) en chans att antingen starta eget eller byta till en annan arbetsgivare. Sannolikt skulle det också hjälpa upp lönerna en bit. Konkurrens är inget negativt, utan något som driver utvecklingen framåt!



2008-02-01 Jag ingår i arbetsgrupp för lika möjligheter för kvinnor och män

Den moderata riksdagsgruppens förtroenderåd har tillsatt en utvecklingsgrupp för lika möjligheter för kvinnor och män. Jag är utsedd till en av medlemmarna i denna grupp som leds av Hillevi Engström, riksdagsledamot från Stockholms län.

Utvecklingsgruppens uppgift är att lämna förslag på hur moderaternas jämställdhetspolitik kan förnyas. Gruppen ska fördjupa sig inom några av de områden där behovet framstår som störst. Det gäller bland annat frågor som berör familj, arbetsliv och välfärd.

Jag tycker det skall bli mycket intressant att arbeta med dessa frågor. Som bekant är jag i grunden motståndare till könskvotering, men har däremot med mig en del andra idéer i bagaget. Under mina år med arbete inom näringsliv, facklig verksamhet och politik har jag samlat på mig en hel del erfarenheter och både positiva och negativa exempel från detta område.

Jag har själv ett barn av varje kön, och vill att de skall ha samma möjligheter i livet. När jag tittar kritiskt på samhället kan jag se att båda två riskerar att mötas av olika hinder och problem i framtiden som har direkt koppling till deras kön. Mitt mål med arbetet i gruppen är att visa att man kan undanröja många av dessa hinder och skapa lika möjligheter för kvinnor och män - men utan att använda "tokfeministernas" idéer.



2007-12-22 Tomtens lista en kalldusch för genuspedagogerna

Postens terminal i Tomteboda i Solna tar emot alla önskelistor som skickas till "Tomten". Hittills i år har man fått in över 60.000 önskelistor. Nu har man listat de mest populära önskningarna som barn i Sverige och utomlands skickat till tomten. Resultatet är rena kallduschen för alla genuspedagogerna! Enligt statistiken är nämligen resultatet entydligt - flickor vill ha dockor och pojkar vill ha bilar.

Ärligt talat stör det mig inte alls. Jämställdhet handlar om så mycket mer än om vilka leksaker man får i julklapp. Fast det är klart, om genuspedagogerna kan bevisa att alla framgångsrika kvinnor i Sverige uppfostrats att leka med bilar i stället för dockor, och att det haft en avgörande betydelse i deras liv, så lovar jag att tänka om....




2007-12-05 Jag håller inte med vår partistyrelse - könskvotering är fel!

Moderaternas partistämma nyligen tog avstånd från könskvotering, men gav samtidigt partistyrelsen i uppdrag att verka för en jämnare könsfördelning eftersom det varit lite si och så med detta på sina håll. Stämmans beslut kändes som en klok avvägning, och vi var nog en del som såg fram emot de nya spännande sätt som partiet skulle använda för att få fram fler kvinnor på ledande poster i partiet.

I dag kom beskedet. Moderaterna inför ändå könskvotering till valsedeln i EU-valet! I partistyrelsens beslut står det att: "De fyra översta namnen skall bestå av två kvinnor och två män. De två översta platserna ska innehas av en kvinna och en man." Visserligen sägs det att det bara är en "målsättning". Men målsättning eller inte - i praktiken innebär beslutet att moderaterna för första gången kommer att tillämpa könskvotering. För mig är könskvotering gammalmodigt och defensivt och inget som gynnar kvinnor i längden. De kvinnor jag känner, både i politiken och i näringslivet, vill bli tagna på allvar för sin kompetens och inte få en post för att de är kvinnor. Det är inte ofta jag har en fullständigt avvikande åsikt mot partistyrelsen, men idag är en sådan dag. Dessutom tycker jag inte att beslutet går i linje med partistämmans beslut.

Vad gäller EU-valet tror jag det viktigaste är att de fyra-fem valbara kandidaterna på moderaternas lista representerar olika delar av landet. För Västsveriges del behövs en stark röst som känner till vårt område. Om det sedan är en man eller kvinna spelar mindre roll!



2007-12-06 Rättssäkerheten fungerar!

Äntligen vågade en domstol sätta ned foten och göra klart att det inte är tillåtet att gömma barn undan den förälder som tilldömts vårdnaden.

Göta hovrätt ändrar den friande tingsrättsdomen och dömer tre kvinnor vid en kvinnojour i Tranås samt en rektor för medhjälp till grov egenmäktighet med barn i ett uppmärksammat ärende. Fallet gäller en kvinna som under sex års tid gömde sig tillsammans med sina två barn med hjälp av kvinnojouren. Kvinnan var efterlyst eftersom pappan hade tilldömts vårdnaden. Två av kvinnorna döms nu till sex månaders fängelse vardera och två till villkorlig dom och dagsböter. Domstolen tror inte på kvinnornas förklaring att de inte kände till efterlysningen. En tidigare kvinnojourarbetare som hävdade att alla i styrelsen kände till att mamman inte hade vårdnaden var avgörande för hovrättens dom.

Domen är mycket glädjande, och kommer förhoppningsvis att leda till ökad respekt för barnens bästa och ökad rättssäkerhet, inte minst för pappor som tilldömts vårdnaden. Många kvinnojourer gör ett utmärkt arbete, men vissa medarbetare har uppenbarligen en ganska grumlig syn på det här med att följa lagen. Kvinnojourerna måste se till att deras medarbetare följer lagen, annars kommer de att tappa förtroende i samhället.



2007-11-29 Diskrimineras pappor vid vårdnadstvister?

Detta var temat för dagens seminarie, arrangerat av min partikollega Fredrik Schulte. Panelen bestod av jurister, psykologer, utredare från socialtjänsten samt Michael Alonzo, känd medieperson som numera är aktiv i föreningen pappa-barn.

Föreningen är till för att driva opinion för att få en förändring av den diskriminering som man upplever drabbar pappor i vårdnadstvister med dagens lagstiftning och praxis. Föreningen har funnits i ett år, men har redan 1.200 medlemmar i 28 lokalavdelningar runtom i landet. Fast 20% av medlemmarna är faktiskt kvinnor som tydligen också kan drabbas av domstolarnas godtycke.

Helt klart verkar man idag alltför ofta döma till ensam vårdnad, ibland till och med utan rätt till umgänge för den andre föräldren - trots att det uppenbart inte finns några rimliga skäl för detta. Rättssäkerheten fungerar inte, och det finns alltför många märkliga rättsfall att ta del av. Vi fick många vittnesmål från både panelen och publiken om oerhört märkliga ärenden där det räcker att den ene föräldern påstår att det finns samarbetsproblem, och därmed får ensam vårdnad. I andra fall räcker det att en förälder påstår att misshandel förekommit för att få ensam vårdnad - även om anklagelsen kan vara helt grundlös. Utfallet av domarna är helt godtyckliga, men gemensamt är att det till 90% är mamman som får ensam vårdnad. För mig är detta ingen nyhet - jag har hört otaliga exempel på liknande händelser under mina år som jurist och jag känner många jurister som arbetat med dessa frågor.

Min grundsyn är att delad vårdnad måste vara utgångspunkten. Skall man döma till ensam vårdnad bör det krävas mycket starka skäl och tydliga bevis på att den ena föräldern inte är lämplig. Små barns utsagor om att de vill bo hos den ene föräldern är inte tillräckliga, alla vet hur oerhört lätt det är att manipulera ett mindre barn.

Vid dagens möte bestämde jag och några andra moderata politiker att vi skall gå vidare med denna fråga och titta närmare på hur dagens lagstiftning fungerar och vad man kan göra för att öka rättssäkerheten och motverka att det döms till ensam vårdnad i onödan. Barn som förlorar kontakten med en förälder lever farligt - det visar alltför många undersökningar. Större andel självmord, kriminalitet, ätstörningar, skolproblem och mycket annat. Barn behöver båda sina föräldrar, och samhällets huvuduppgift måste vara att verka för detta.



2007-10-19 Moderat feministdebatt.....

Borås Tidning läser min blogg!

I vart fall läste man inlägget den 17/10 där jag skrev om min egen syn på begreppet feminist.....












2007-10-18 Allmänpolitiska debatten: Familjepolitik

Jag kunde ju inte heller låta bli att blanda mig i den familjepolitiska diskussionen under dagens allmänpolitiska debatt. Som väntat angrep (s) och (v) i första hand vårdnadsbidraget - med gamla kända argument. Det kändes väldigt befriande och uppiggande att få ge dem lite svar på tal! Denna fråga är något som jag verkligen brinner för. Jag vill ge mer makt till Sveriges föräldrar!

Det är bara Allianspartierna som tror att svenska föräldrar kan ta egna beslut om vad som är bäst för dem. Oppositionen vill att staten skall fortsätta vara förmyndare för svenska folket, och den som inte lyder får inte del av den skattesubventionerade barnomsorgen. Av de reaktioner jag hittills fått är vårdnadsbidraget efterlängtat. Det är regeringen som går i takt med de svenska föräldrarna.

Socialdemokraterna hånar "hemmafrubidraget" som de kallar vårdnadsbidraget. Samtidigt vill de nu införa "en andra chans" för tonårspappor att vara hemma med föräldrapenning(!). Fast de har glömt en sak - på dagtid är tonårsbarn i skolan! Skall pappa gå hemma ensam på dagarna med föräldrapenning? Ett osedvanligt dumt och ogenomtänkt förslag.....



2007-10-12 Offras pojkarna av feministerna?

Det är idag ingen som ifrågasätter fakta. Pojkar lyckas ofta sämre i skolan, är stökigare, har sämre betyg, är i minoritet på högre utbildningar, drabbas av och orsakar mer våld och är klart överrepresenterade inom kriminella kretsar. Varför?

Häromdagen läste jag en artikel med rubriken "Självmorden ökar bland unga kvinnor". I artikeln krävdes riktade åtgärder för att minska självmorden bland unga kvinnor. Att tabeller i samma artikel visade att det förekommer nästan dubbelt så många självmord bland unga män kommenterades inte ens.....och det gjorde mig lite fundersam. Borde man inte vidta åtgärder mot detta också?

Jag fick tips om denna artikel i Expressen, skriven av Elise Claeson, fd facklig jämställdhetsexpert. Jag kanske inte skriver under på varetenda ord som skrivs i artikeln, men jag tycker den är tänkvärd. Håller våra pojkar på att gå samma öde till mötes som unga flickor tidigare gjort? Håller pendeln på att slå över från ett samhälle som fram tills nyligen varit konstruerat på männens villkor och diskriminerat kvinnor till ett samhälle som nu i stället diskriminerar unga män? Ser vi våra pojkar? Har de tillräckligt många manliga förebilder? Fostrar vi dem till trygga unga män som respekterar andra människor? Det är inte utan att man funderar ibland som pappa till två tonåringar, en av varje kön. Ingen vill väl att någon skall diskrimineras, och dagens unga pojkar skall givetvis inte behöva lida för att deras mammor blev diskriminerade när de var unga...... Ibland är det kanske bra att fundera lite över detta, så vi inte av ren välvilja gör fel igen. Det har vårt samhälle inte råd med.

Mitt recept är enkelt - alla barn (och andra människor också för den delen) måste ses som individer och inte som en representant för ett visst kön! Det är därför jag aldrig skulle kalla mig feminist, och säger nej till kvotering. Jag är humanist.



2007-10-05 Sossarna vill återgå till en gammal trött familjepolitik

Socialdemokraterna vill, föga förvånande, stoppa kommunernas rätt att införa kommunalt vårdnadsbidrag. Man vill också kvotera föräldraförsökringen mer än idag.

Det känns inte särskilt modernt att återgå till en familjepolitik där statens pekpinnar styr människrors vardag. Undrar just vad de 70% av LO:s medlemmar som stödjer ett vårdnadsbidrag tycker om detta (s)-förslag?




2007-09-04 Klart besked om vårdnadsbidraget idag

Mediauppgifterna i natt var korrekta. Vid en presskonferens idag meddelande Socialminister Göran Hägglund och Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att såväl rätt för kommunerna att införa vårdnadsbidrag som jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen kommer att införas den 1 juli 2008. Regeringen kombinerar alltså ökad frihet för familjerna med morötter för att få föräldrarna att fördela föräldraledigheten mer lika.

Vårdnadsbidraget riktar sig till föräldrar med barn mellan 1 till 3 år som vill vara hemma lite längre efter föräldraförsäkringens slut. De kommuner som så önskar kan ge ett skattefritt kommunalt bidrag på maximalt 3 000 kronor per månad.
Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Vårdnadsbidraget ska dock kunna trappas av mot graden av nyttjande av offentligt finansierad barnomsorg, vilket möjliggör en kombination av förskola och omsorg i hemmet. Föräldern kan också förvärvsarbeta och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag om barnomsorgen ordnas på annat sätt. Däremot kommer vårdnadsbidraget inte att kunna kombineras med vissa bidrag och ersättningar, till exempel föräldrapenning och a-kassa.

Jämställdhetsbonusen skapar bättre möjligheter för såväl mammor som pappor att ta ett aktivt ansvar för barnen under föräldraledigheten. Ett jämnare uttag av föräldraledigheten är bra både för föräldrarna och barnen. Det kan också motverka omotiverade löneskillnader och bidrar till att stärka kvinnornas förankring i yrkeslivet. Jämställdhetsbonusen kan utgå med maximalt 3 000 kronor per månad. Högsta möjliga jämställdhetsbonus erhålls om föräldrarna delar helt lika på föräldrapenningen.

Från den 1 januari 2009 införs också en barnomsorgspeng för att öka valfriheten ytterligare inom barnomsorgen och främja barnomsorg i alternativ drift, en rätt till allmän förskola för barn från tre års ålder, och extra satsningar på ökad pedagogik inom förskolan. Allt helt i enlighet med Alliansens vallöften och regeringsförklaring.

Behöver jag säga att jag är nöjd idag? Väldigt nöjd!



2007-08-13 Skynda på vårdnadsbidraget!

Vi är många moderater, både lokalt och i riksdagsgruppen, som känner en viss frustration över frågan om Vårdnadsbidraget. Alliansen gick till val på att ge kommunerna rätten att införa kommunalt vårdnadsbidrag. Socialminister Göran Hägglund (kd) har utlovat detta till början av 2008, medan andra företrädare för regeringen har sagt att detta blir svårt att klara av. Tillsammans med tre andra moderata riksdagsledamöter - Mats Gerdau (Nackamodellens "fader"), Elisabeth Svantesson och Annicka Engblom, har jag idag en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt där vi vädjar till regeringen att ge kommunerna rätt att införa kommunalt vårdnadsbidrag redan nästa år. Det finns inget skäl att vänta.

Ibland påstås att vårdnadsbidrag står i strid med Alliansens arbetslinje, dvs att öka antalet personer som arbetar. Men det vi skall motverka är ju oönskad frånvaro från arbetsmarknaden. Att vara hemma en tid med sina barn är kanske det mest värdefulla "arbete" en förälder har under hela sitt liv, och borde ur samhällets synpunkt knappast ses som en oönskad frånvaro.
Andra hävdar att hela alliansens familjepolitiska paket måste genomföras samtidigt. Men inom skolområdet inför vi 149 olika förslag successivt. Detsamma gäller inom arbetsmarknadspoilitiken, det gäller skattesänkningarna, renoveringen av rättssystemet och mycket annat. Detsamma går givetvis inom familjepolitiken.
Det påstås också ibland att vårdnadsbidrag kostar pengar och detta inte ryms i statens budget för nästa år. Det är överhuvudtaget tveksamt om det kostar något, eftersom bidraget blir lägre än kostnaden för en plats på dagis/förskola. Men oavsett vilket så är det i så fall en kommunal kostnad, inte något som belastar statens budget. Varje kommun bestämmer själv om man vill införa vårdnadsbidrag.

Min egen avsikt med att vara med och underteckna artikeln är att visa att det finns många moderater som brinner för denna fråga, och att samtidigt ge lite extra stöd till ansvarig minister, Göran Hägglund, inför kommande regeringsförhandlingar. Det finns inga rimliga skäl för en borgerlig regering att skjuta på en utlovad reform som ger kommunerna möjlighet att öka mångfalden och valfriheten för barnfamiljerna.


Fotnot: Mats Gerdau var tidigare kommunalråd i Nacka och är en av konstruktörerna av "Nackamodellen". Under mina år som gruppledare för majoriteten i Mark 2002-2006 hade jag många kontakter med Mats för att få hjälp och stöd i arbetet med att öka valfiheten för familjerna i min egen kommun. (Läs mer om detta arbete här!). Nu är vi båda riksdagsledamöter och fortsätter kampen för ökad valfrihet för Sveriges familjer i Sveriges Riksdag!

Mina tidigare blogginlägg i denna fråga sedan valet hittar du samlade på på denna sida i mitt bloggarkiv.



2007-07-09 Lunch med Haro (Almedalen, Visby)

Jag hann ta en snabblunch med några i styrelsen för Haro, organisationen som mest blivit känd för sin kamp för rättvisa i barnomsorgen och rätten till vårdnadsbidrag, men som också arbetar för jämställdhet i familjen och för att stärka föräldrarna. I styrelsen för Haro finns två Markbor, Madeleine Wallin från Hyssna och Sören Öhlin från Fritsla. Det är ju alltid kul att träffa folk från hemkommunen i Visby. Vi pratade en del om regeringens kommande förslag i familjepolitiken, om Nackamodellen, och om det obegripliga motståndet från vänstersidan mot att låta föräldrarna bestämma själva.

Jog lovade att göra allt jag kan för att driva på frågan och min förhoppning är att regeringen kommer att ge kommunerna rätt att införa vårdnadsbidrag från den 1 januari 2008!



2007-04-20 Kasta kvoteringsförslaget här!

En intern arbetsgrupp inom folkpartiet vill kvotera vab-dagarna (de dagar som föräldrar kan vara hemma för vård av sjukt barn). Man vill att dessa dagar skall delas lika mellan föräldrarna.

Tydligen är folkpartiledaren Lars Leijonborg tveksam till förslaget. Bra! Jag har också hört vår mycket kloka jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) tala om hur fel det är med kvotering i andra sammanhang. Jag hoppas att hon och alla de andra förnuftiga folkpartister som jag lärt känna det senaste halvåret kan se till att detta dåliga förslag förpassas till papperskorgen där det hör hemma.

Intressant är att papporna idag tar ut 36% av vab-dagarna, dvs betydligt mer än vad papporna tar ut av den vanliga föräldrapenningen. Varför man då skall kvotera just vab-dagarna är för mig obegripligt. Viktigast är dock den principiella invändningen. Alliansens politik är att låta människor bestämma själva. Inte att komma med fler politiska pekpinnar!



2007-02-19 Jämställdhetspedagoger lösningen?

Apropå föregående inlägg läste jag precis i Borås Tidning att (v) i Borås vill satsa mer på utbildning av lärare i jämställdhetspedagogik för att förebygga sexuella trakasserier mellan elever och användande av könsord som tilltal på skolgårdarna.

Jag hörde sällan elever tilltala varandra som "bög" och "hora" när jag gick i skolan på 70-talet. Om det hände väckte det stor uppståndelse. Sexuella trakasserier i grundskolan hörde jag aldrig talas om överhuvudtaget.

På den tiden fanns nog inte ens begreppet "jämställdhetspedagogik". Däremot tror jag det fanns fler föräldrar som hade mer tid för sina barn och som lärde dem vad som var rätt och fel!



2006-11-24 Feministiska jämställdhetsplaner på dagis?

Ja, det är faktiskt inget skämt, utan en verklig riksdagsmotion från Birgitta Ohlsson och två andra folkpartister; Hans Backman som sitter i mitt eget arbetsmarknadsutskott, och Cecilia Wigström (ni vet, hon som ville ha särskilda p-platser för kvinnor i parkeringshusen).

I motionen skriver man att "Obligatoriska feministiska jämställdhetsplaner på dagis är ett första steg för att luckra upp könsrollerna och skapa ett friare samhälle."

Jag delar absolut motionärernas uppfattning om att pojkar och flickor skall få utvecklas efter egna önskemål och inte styras i onödan av könsroller. Men därifrån till att göra feministiska jämställdhetsplaner på dagis är steget väldigt långt!

Jag minns när vi själva försökte ge våra små barn hemma en chans att välja vad de ville leka med utan att låta könsrollerna styra. Men när dottern bäddade ner leksaksbilarna i dockvagnen och sonen körde omkring med dockorna på golvet som bilar och sade "brrrrum" så gav vi upp!

Jag tycker vi måste lära oss att acceptera att det finns könsskillnader och olika könsroller som ingen råder över! Om vi förnekar våra pojkar att vara pojkar och våra flickor att vara flickor och i stället försöker tvinga på dem någon annan oklar roll så skapar vi bara osäkra människor! Jag vill att mina barn skall vara trygga i sina roller och samtidigt respektera både det motsatta könet och de människor som avviker från den "gällande normen". Då blir nog både de själva och deras omgivning lyckligast. Och det skall mycket till för att få mig att rösta för feministiska jämställdhetsplaner på dagis!


Inget för flickor?



2006-09-29 Sverige redan på rätt väg....

Redan 12 dagar efter valet börjar små effekter av regeringsskiftet att synas - trots att vare sig politiken är slutförhandlad, statsministern vald eller regeringen tillsatt.....hur skall det då inte bli när resten av politiken fallit på plats!

Två positiva exempel redan första veckan:

1. Beskedet att straffskatten på inrikesflyg slopas har redan gjort att Ryan Air i stället för att lägga ned ett antal flyglinjer och minska personalen, nu investerar i nya flyglinjer från Sverige till Spanien, vilket skapar fler jobb!

2. Beskedet att det blir nej till lagförslaget om kvotering till börsbolagens styrelser är bra för jämställdheten! Nu kommer duktiga kvinnor att respekteras för sin duglighet och vara ett föredöme för andra i stället för att beskyllas ha fått sitt toppjobb genom kvotering!



2006-03-08 Jä(m)ställdhet utan kvotering!

Med anledning av kvinnodagen har jag, tillsammans med min partivän Margareta Löfgren, skrivit denna debattartikel. Vi vill tillsammans visa att man kan få både kvinnor och män att arbeta tillsammans i politiken och få en mycket jämställd kommunvalsedel utan kvotering!

Faktum är att den moderata valsedeln är mer jämställd än både socialdemokraternas och vänsterpartiets, trots dessa två partiers envisa tro på kvotering. Den moderata valsedeln är för övrigt också mer jämställd än hos alla övriga borgerliga partier i Mark.

Tänk om det är så att den kvinna som tar plats i politiken på egna meriter blir ett bättre föredöme för andra kvinnor än den som kvoterats in? Tänk om det är detta som gör att allt fler kvinnor söker sig till moderaterna? Tänk om det är detta som är verklig jämställdhet som håller i längden?

Läs gärna mer om moderaterna och miljöpartiet (som är de två partierna med de mest jämställda kommunvalsedlarna i Marks kommun) i denna nyhetsartikel i Borås Tidning idag!