Statens ägande och avyttring av statliga bolag
Vattenfall fortsätter förlora stora summor på felsatsningar
2023-07-29
En gång i tiden var statliga Vattenfall en verklig "kassako" för svenska staten, och gav stora årliga miljardutdelningar till statskassan. Men på senare år har bolaget gjort en lång rad felsatsningar som kostat oerhörda summor. Vi minns fiaskot med den tyska kolkraften som köptes dyrt, men sedan såldes för vrakpris för några år sedan, varefter köparna nu tjänar grova pengar på samma kolkraft. Köpet av tysk kärnkraft gick inte heller så bra och nedskrivningarna av värdet i Nuon känner vi alla till.
Och nu kommer nyheten att man första halvåret i år tvingats ta nedskrivningar på 5,5 miljarder för ett avvecklat havsbaserat vindkraftprojekt i Norfolk, Storbritannien. Resultatet för Vattenfall första halvåret sjunker därmed från 12,4 miljarder till 6,9 miljarder. Nedskrivningen beror enligt Vattenfalls pressmeddelande på kostnadsökningar för havsbaserad vindkraft på 40%.
År efter år minskas Vattenfalls underliggande goda vinster på grund av stora nedskrivningsbehov till följd av usla affärer som gjordes efter att Vattenfall under tidigare S-regering i början av 2000-talet tog beslutet att "ta steget ut i Europa för att bli en nordeuropeisk energijätte. Det handlar om hundratals miljarder i nedskrivningar. (Och ja, nedskrivningar och förluster på tysk kärnkraft och kolkraft som köptes under perioder med s-styre är betydligt större än på Nuon som köptes under Alliansstyre, vilket jag berättat om tidigare efter genomgång av Vattenfalls årsbokslut).
Den ende som tjänar pengar är Vattenfalls VD som har bland de högsta lönerna av alla statliga bolags-VD:ar i Sverige. Hon tjänar ca 1,75 miljoner i månaden (!), alltså ungefär tio gånger mer än landets statsminister. En fullkomligt orimlig lönenivå, särskilt med tanke på hur illa bolaget sköts. För 2022 slutade årsvinsten på bara några tiotal miljoner kronor (alltså ungefär lika mycket som VD:n fick i lön).
Hade Vattenfall hållit sig till att verka i Sverige och lägga tyngden på trygg svensk elförsörjning hade staten fåt fortsatt goda utdelningar och svenska folket trygg elförsörjning. De senaste decennierna har Vattenfall lekt med skattebetalarnas pengar och spelat bort hundratals miljarder på felbeslut. Jag tror och hoppas att den nya regeringen kommer att strama upp Vattenfalls verksamhet med tydliga ägardirektiv med fokus på Sverige och svensk elförsörjning. Och samtidigt ser till att sänka VD:s lön till en rimlig nivå.
Statsministern borde vara löneledande i myndigheter och statliga bolag
2023-02-17
Nyheten om lönen till Statliga Vattenfalls VD har med rätta upprört många. En månadslön på 1,75 miljoner är nära 10 gånger högre än statsministerns 184.000 i månaden, och måste sägas vara i högsta grad orimlig. Särskilt med tanke på hur dagens och tidigare VD:ar i Vattenfall har skött bolaget. Vi minns fiaskot med den tyska kolkraften som köptes dyrt, men sedan såldes för vrakpris för några år sedan, varefter köparna nu tjänar grova pengar på samma kolkraft. Köpet av tysk kärnkraft gick inte heller så bra och nedskrivningarna av värdet i Nuon känner vi alla till. Man kan också diskutera ledningens agerande i samband med förtidsavvecklingen av kärnkraft, även om det i grunden var ett politiskt beslut. Det senaste året har Vattenfall dessutom, som det verkar, tydligen gjort våghalsiga derivataffärer på elmarknaden som i praktiken utraderat hela bolagets vinst. För 2022 blir den sammanlagda redovisade vinsten bara några tiotal miljoner kronor, mot normalt ett antal miljarder.
Jag förstår inte vad dessa VD:ar i Vattenfall uträttat för att förtjäna de extrema löneökningar man fått genom åren.
Min bestämda åsikt, som jag framfört många gånger, är att statens myndigheter och bolag borde ha en maxgräns på ersättningar som ligger på samma nivå som statsministerns arvode, dvs idag 184.000 kronor i månaden. Om man anser att detta av marknadsskäl är för låg nivå för ett statligt bolag bör enstaka undantag kunna göras, men inte upp till dagens extrema nivåer. En lön eller ett arvode på 184.000 kronor per månad motsvarar 2,2 miljoner per år. Det är en mycket bra inkomst och fullt tillräcklig för att leda en statlig myndigheter eller ett statligt bolag. En VD-lön i Vattenfall på 21,1 miljoner är rent stötande. Det är våra skattepengar som betalar - hade VD-kostnaden varit lägre hade staten kunnat ta högre utdelning rakt in i statskassan.
Regeringen struntade i varningarna om Swedavia-affären
2022-02-23
Nyheten förra veckan om att statliga Swedavia tecknat kontrakt med ett kinesiskt företag om ny säkerhetsutrustning till Arlanda flygplats vöckte många frågetecken. Det visade sig nämligen att det aktuella företaget hade nära kopplingar till Kinas kommunistparti. Att ett svenskt statligt företag med ansvar för viktig infrastruktur - Sveriges största flygplats - agerat på detta sätt kändes oerhört märkligt, eller snarare extremt naivt. Varningarna om hur kinesiska företag infiltrerar västerländska företag borde få alla varningsklockor att ringa. Kinesiska Huawei nekades exempelvis att teckna avtal för det svenska 5G-nätet av denna anledning.
I dag avslöjas att regeringen kände till riskerna med Arlanda-affären, men ignorerade varningarna. Regeringskansliet och Swedavia kände till riskerna med Nuctech sedan mitten av 2020. Ändå gick man vidare och tecknade kontrakt med bolaget som står nära kinesiska kommunistpartiet.
Så sent som förra fredagen ignorerade Regeringskansliet dessutom en varning från amerikanska ambassaden – och hänvisade dem i stället till Säkerhetspolisen.
Jag är ganska säker på att detta agerande kommer att få politiska följder. Den svenska regeringen visar gång på gång att man inte har kontroll över viktiga frågor. Tiden för slarv, naivitet och aningslöshet borde vara förbi för längesedan, med tanke på hur vår omvärld ser ut.
Vattenfall har förlorat mycket mer på kol o kärnkraft än på Nuon
2017-12-28
Jag har ju tidigare återkommande varje år jämfört Vattenfalls förluster på den olyckliga Nuon-affären under Alliansens regeringstid med förlusterna på andra investeringar som gjorts under tidigare s-regeringar. Vid min senaste jämförelse i augusti 2015 (efter 2015 års bokslut för Vattenfallkoncernen) kunde jag konstatera att Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar fram tills dess medfört betydligt större förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Vattenfalls äventyrliga europeiska affärer påbörjades långt före Alliansens makttillträde.
Jag har tidigare gått igenom samtliga Vattenfalls årsbokslut för åren 2007 fram till 2015. Sedan 2008 har bolaget varje år tvingats skriva ned värdet på olika innehav eller täcka förluster i den europeiska verksamheten. De mest förlusttyngda investeringarna utöver Nuon är köpen av tysk kolkraft och kärnkraft. Dessa köp skedde under tidigare socialdemokratiska regeringar. Min granskning 2015 visade att Vattenfalls affärer under Alliansregeringen sammanlagt medfört nedskrivningar på ca 34 miljarder kronor tom 2014 års bokslut. Samtidigt hade Vattenfalls förvärv under tidigare Socialdemokratiska regeringar medfört nedskrivningar och förlusttäckningar på nästan dubbelt så mycket, eller 71,7 miljarder.
Jag har nu uppdaterat min lista med nedskrivningarna i 2016 års bokslut:
År och total nedskrivning:
2016, Tysk kärnkraft och kolkraft, 27,6 mdr (köp under s-regering)
avgår: Återförd nedskrivning från tidigare år avseende Tyskland -0,9 mdr (köp under s-regering)
Nordisk verksamhet (köp under s-regering) 0,5 mdr
Nedskrivningar i Nuon 2,6 mdr (köp under Alliansregering)
2015, Brunkolsverksamhet i Tyskland 15,2 mdr (köp under s-regering)
Kraftverket i Moorburg i Tyskland 4,0 miljarder (köp under s-regering)
Nedskrivning av värdet på Ringhals 1 och 2 med 17 miljarder (investering under tidigare s-regering, och nedskrivning till följd av bla nya beslut av dagens s-regering)
2014, Tysk kärnkraft 5 mdr (köp under s-regering)
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Källa: Vattenfalls årsredovisningar och finansiella information för respektive år. Finns att ta del av på Vattenfalls hemsida
Observera:
* Reservation för att ytterligare mindre förlusttäckningar och nedskrivningar gjorts som jag inte hittat eller som kvittats mot uppskrivningar av andra tillgångar, det är en ganska komplicerad materia att utreda.
* Jag kan också ha missat någon mindre nedskrivningspost som återförts senare år, men det handlar i så fall om små fel på marginalen.
* Vissa nedskrivningsposter är ibland något oklara eller otydliga när det gäller exakt vad som avses, men det är inget som påverkar helheten. De stora posterna är oftast klara och tydliga och i allt väsentligt lär mina siffror stämma.
* Samtliga siffror avser nettokostnaden efter skatteeffekter enligt bolagets egen redovisning, för att få en så rättvisande bild som möjligt av den faktiska förlusten för bolaget. Brutto har nedskrivningarna varit större.
Åren före 2007 gjorde Vattenfall vad jag kunnat få fram inga eller mycket små nedskrivningar. De stora har kommit 2008 och framåt. Totalt sedan 2007 har Vattenfall gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteeffekter, på 135,2 miljarder. Därav investeringar under Alliansstyre nedskrivna med 36,3 mdr och investeringar under s-styre nedskrivna med 98,9 mdr.
Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar har alltså medfört nära tre gånger så stora förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Även om man räknar bort nedskrivningen i Riknghals 1 och 2 och endast räknar med utländska tillgångar är förlusterna till följd av investeringar under tidigare s-regeringar mer än dubbelt så stora som förlusterna i Nuon.
Det är viktigt att observera att av konstitutionsutskottets tidigare granskningar framkommer att affärerna under såväl tidigare s-regeringar som under Alliansens regeringstid i allt väsentligt beslutades och genomfördes av Vattenfalls bolagsledning. Politikerna, även under den Socialdemokratiska regeringstiden, hade mycket begränsad insyn och påverkan på de direkta affärsbesluten. Politikerna - säväl under s-regeringar som under Alliansen - har dock aktivt uppmuntrat Vattenfalls europeiska expansion. Och Vattenfalls bolagsledningar har minst sagt gett sig ut på vådliga äventyr i denna europeiska expansionsiver.
Köpet av Nuon, liksom köpen av tysk kolkraft och kärnkraft har så här långt varit en extremt dålig affär för Vattenfall. Men allt företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Många av de debattörer och politiker som riktar hårdast kritik mot nedskrivningarna i Vattenfall är samma personer som allra hårdast avvisar att staten ska minska sitt ägande i kommersiella företag utan snarare vill öka detta. Förhoppningsvis kan debatten kring Vattenfalls enorma förluster och nedskrivningar föra något positivt med sig, och det är att få en ökad politisk debatt om i vilken mån staten ska ägna sig åt riskfyllt företagande med skattebetalarnas pengar. Det finns god anledning till försiktighet med sådana affärer i framtiden.
Självklart rätt att säga ja till Vattenfalls försäljning av kolkraften
2016-07-02
Kolkraft är verkligen inget jag tycker om. Det är smutsigt och miljöförstörande (alldeles oavsett om man lägger fokus på koldioxiden, eller ser till övriga utsläpp), och framför allt är kolbrytningen i dagbrotten i östra Tyskland en miljömässig katastrof som dessutom driver människor från hus och hem och skövlar by efter by.
Brunkolet står samtidigt för en fjärdedel av Tysklands energiproduktion, och eftersom Tyskland samtidigt ska avveckla sin kärnkraft kommer kolet och kolbrytningen att bli allt viktigare i framtiden. (Det är bland annat därför jag tycker att tyskarnas "Energiewende" mer avskräcker än ska användas som förebild för svenska politiker.) Med tanke på att tyskarna aldrig skulle acceptera att Vattenfall avvecklar kolgruvorna och kolkraftverken är det självklart rätt att regeringen nu ger Vattenfall klartecken att sälja den förlustbringande verksamheten, även om det uppskattas att det kommer att medföra förluster och nedskrivningsbehov med 22-27 miljarder, utöver de 15 miljarder man skrev ned värdet förra året. Den kolkraft som Vattenfall köpte under Göran Perssons s-regering har därmed fram tills nu orsakat långt större förluster och nedskrivningar än den olyckliga Nuon-affären.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att Vattenfall skulle sälja av sin kolkraft och kolbrytning i Tyskland och satsa likviden på miljövänlig energiproduktion i stället. Tänk om regering och riksdag hade lyssnat på mig då? Då hade Vattenfall fått väldigt mycket mer betalt än man får idag.
Redan 2008 motionerade jag om försäljning av Vattenfalls kolkraft
2016-04-18
I sak ogillar jag kraftfullt den tyska brunkolsbrytningen, inte främst för koldioxidutsläppen som för övrigt miljöpåverkan, inte minst den stora förödelsen i landskapet när man bryter kol i jättelika dagbrott. Många byar på den tyska landsbygden har ödelagts och människor har drivits bort från sina hem i kolbrytningens spår. Sådan verksamhet ska inte ett statligt svensk bolag ägna sig åt, och Vattenfall borde aldrig gått in i denna smutsiga energiproduktion. I sak är det lätt att tycka att kolet egentligen borde få ligga kvar i marken. Samtidigt är jag realist - brunkolen är en tysk naturtillgång som behövs för den tyska energiförsörjningen nu när man håller på att avveckla kärnkraften. Tyska staten skulle aldrig acceptera att Vattenfall lät kolet ligga kvar i marken. Och i det läget är det självklart rätt att sälja kolkraftproduktionen till någon annan.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att Vattenfall skulle avskilja kolkraften och sälja av denna, och satsa likviden på miljövänlig energiproduktion i stället. I dag kommer beskedet att Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet i Tyskland till ett tjeckiskt bolag. Det sker nu i ett läge när priserna på europeiska energiföretag ligger på bottennivåer. Enligt ett pressmeddelande från Vattenfall kommer försäljningen att medföra en negativ resultateffekt på 22-27 miljarder kronor.
Tänk om min motion fått gehör 2008. Då hade Vattenfall fått betydligt bättre betalt och det hade funnit mer resurser för att utveckla renare energikällor.
Vattenfall har gått från att vara ett extremt lönsamt företag på 1990-talet till att bli närmast ett krisföretag idag. Stora förluster på tysk kärnkraft, nedskrivningar av värdet i Nuon och nu förluster på tysk kolkraft. Dessutom stora risker för kommande förluster på svensk kärnkraft till följd av regeringens extra skattehöjningar. Det visar hur fel det kan bli när politiker äger och försöker påverka inriktningen av affärsplanerna för konkurrensutsatta vinstdrivande företag, och vilken stor risk det är för skattebetalarna med statliga företag.
Statens bolag går med förlust och regeringen kör Vattenfall i botten
2016-02-17
Jag har tidigare konstaterat att trots den riktigt usla affären med Vattenfalls köp av Nuon under Alliansens regeringstid så är de samlade förlusterna till följd av Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar faktiskt betydligt större. Men jag har också konstaterat tidigare att detta med affärsförluster och misslyckade investeringar är något som hör till när man bedriver affärsverksamhet. Vill man skydda sig från alla förlustrisker ska man inte bedriva statliga företag och lägga risken på skattebetalarna. Jag klandrar således inga regeringar för Vattenfalls dåliga affärsbeslut, däremot möjligen för en övertro på nyttan med statligt företagande.
Samtidigt kan man konstatera att de statliga bolagen sammantaget redovisat vinst varje år de senaste 15 åren. I genomsnitt sedan 1999 har de levererat årliga vinster på över 40 miljarder kronor och ofta gett en bra utdelning till statskassan. 2015 blir det första året sedan 1999 när de statliga bolagen sammantaget redovisar en förlust på totalt 8,4 miljarder, och statens utdelningar lär bli ytterst minimala. De två största förlustbolagen är LKAB (-7 miljarder) och Vattenfall (-28 miljarder). Det sammanlagda resultatet före skatt för 21 av de största statligt ägda bolagen vände från en vinst på nästan 20 miljarder 2014 (Alliansens sista regeringsår) till en förlust på 8,4 miljarder 2015.
I LKAB:s fall handlar det om fallande priser på järnmalm, knappast något man kan lasta vare sig bolagets ledning eller regeringen för. Men när det gäller Vattenfall som redovisar den största förlusten - 28 miljarder - är däremot regeringen synnerligen medskyldig. Förlusterna beror främst på nedskrivning av värdet på kärnkraftstillgångar. När det gäller nedskrivning av värdet på Vattenfalls andel i svenska kärnkraftverk handlar det om att lönsamheten minskat. Dels till följd av sjunkande elpriser, men också på grund av den höjda kärnkraftsskatt (effektskatt) som s-mp-regeringen infört. Denna skatt påverkar inte bara årets resultat utan gör också att branschen i princip gett upp och att huvuddelen av de svenska kärnkraftverken hotas av en förtida avveckling. Detta kräver i sin tur nedskrivning av värdet i Vattenfalls bokslut. Så inte nog med att regeringen med sin kärnkraftsskatt hotar svensk energiförsörjning på sikt, man orsakar också Vattenfall stora förluster, vilket i sin tur försvagar statskassan. Så går det när man låter Miljöpartiet diktera villkoren för svensk energipolitik. Stefan Löfvén vet, som gammal IF Metall-ordförande att detta är vansinne. Ändå låter han MP bestämma. Det visar vilken svag ledare han är.
Regeringen plundrar statliga bolag för att klara utgiftsökningar
2015-12-01
Regeringen behöver pengar! Och vad gör man då? Jo man plundrar flera statliga bolag maximalt.
Statliga SJ har tvingats göra en extra utdelning till staten på 1,7 miljarder kronor, utöver den "ordinarie" utdelningen på 230 miljoner kronor. Den extra utdelningen tas in samtidigt som SJ hotar att lägga ned stora delar av nattågstrafiken till norra Sverige, och har stora investeringsbehov.
Även Statliga Akademiska Hus har tvingats göra en extra utdelning av 6,5 miljarder kronor till ägaren, staten. Det är dock inte koncernens löpande verksamhet som möjliggör den kommande rekordutdelningen. Nej utdelningen möjliggörs i stället genom att regeringen beordrat (!) en uppskrivning på 5 miljarder kronor av fastigheternas värde. Allt enligt denna artikel i DN. Den extra utdelningen tas samtidigt som många högskolor och universitet beklagar sig över redan alltför höga hyror som tar resurser från forskning och undervisning.
Så samtidigt som regeringen skryter över satsningar på järnväg och högskola så plundrar man alltså SJ och Akademiska Hus på stora summor som annars kunde gått just till tågtrafik eller högskoleplatser.
Redan 2008 föreslog jag att Vattenfall skulle sälja av kolkraften
2015-09-22
Dagens besked att Vattenfall nu förbereder en avyttring av brunkolsverksamheten i Tyskland är ju inte oväntad. Att köpa in sig i denna miljöförstörande verksamhet, vilket skedde under tidigare S-regering, var givetvis inte något bra beslut från början, lika litet som köpet av Nuon under Alliansregeringen. Jag har tidigare visat att förlusterna på tysk kol och kärnkraft (köpt under tidigare S-regeringar) hittills till och med är större än förlusterna på Nuon. En avyttring av kolkraften lär nog inte heller generera några större vinster, snarare finns väl risk för nya nedskrivningar till följd av realisationsförluster.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att regeringen borde ta initiativ till en avskiljning av brunkolsverksamheten från Vattenfalls övriga produktion, med målet att sedan avyttra denna. Inte minst av miljöskäl. Tyvärr nappade ingen på det förslaget. Hade man gjort det hade nog priset blivit betydligt bättre än det man får idag...
Vattenfall har förlorat mycket mer på kol o kärnkraft än på Nuon
2015-08-02
Jag har ju tidigare jämfört Vattenfalls förluster på den olyckliga Nuon-affären under Alliansens regeringstid med förlusterna på andra investeringar som gjorts under tidigare s-regeringar. Vid min senaste jämförelse i juli 2014 kunde jag konstatera att Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar fram tills dess medfört större förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Vattenfalls äventyrliga europeiska affärer påbörjades långt före Alliansens makttillträde.
Jag har tidigare gått igenom samtliga Vattenfalls årsbokslut för åren 2007 fram till 2014. Sedan 2008 har bolaget varje år tvingats skriva ned värdet på olika innehav eller täcka förluster i den europeiska verksamheten. De mest förlusttyngda investeringarna utöver Nuon är köpen av tysk kolkraft och kärnkraft. Dessa köp skedde under tidigare socialdemokratiska regeringar. Min granskning 2014 visade att Vattenfalls affärer under Alliansregeringen sammanlagt medfört nedskrivningar på ca 33 miljarder kronor tom 2014 års bokslut. Samtidigt hade Vattenfalls förvärv under tidigare Socialdemokratiska regeringar medfört nedskrivningar och förlusttäckningar på ännu mera, ca 35 miljarder kronor. Nyligen meddelade Vattenfall att man gör nedskrivningar med ytterligare drygt 36,2 miljarder, främst på tysk brunkolsverksamhet och nedskrivning av värdet på svensk kärnkraft. Alltså investeringar som gjorts under tidigare s-regeringar:
År och total nedskrivning:
2015, Brunkolsverksamhet i Tyskland 15,2 mdr (köp under s-regering)
Kraftverket i Moorburg i Tyskland 4,0 miljarder (köp under s-regering)
Nedskrivning av värdet på Ringhals 1 och 2 med 17 miljarder (investering under tidigare s-regering, och nedskrivning till följd av bla nya beslut av dagens s-regering)
2014, Tysk kärnkraft 5 mdr(köp under s-regering)
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 105,4 miljarder. (Reservation för att ytterligare förlusttäckningar och nedskrivningar gjorts som jag inte hittat eller som kvittats mot uppskrivningar av andra tillgångar, det är en ganska komplicerad materia att utreda. I allt väsentligt lär dock mina siffror stämma) Därav investering under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr och investering under s-styre nedskrivet med 71,7 mdr.
Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar har alltså medfört mer än dubbelt så stora förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Även om man räknar bort nedskrivningen i Riknghals 1 och 2 och bara räknar med utländska investeringar när förlusterna till följd av investeringar under tidigare s-regeringar nästan dubbelt så stora som förlusterna i Nuon.
Det är viktigt att observera att av konstitutionsutskottets tidigare granskningar framkommer att affärerna under såväl tidigare s-regeringar som under Alliansens regeringstid i allt väsentligt beslutades och genomfördes av Vattenfalls bolagsledning. Politikerna, även under den Socialdemokratiska regeringstiden, hade mycket begränsad insyn och påverkan på de direkta affärsbesluten. Politikerna - säväl under s-regeringar som under Alliansen - har dock aktivt uppmuntrat Vattenfalls europeiska expansion. Och Vattenfalls bolagsledningar har minst sagt gett sig ut på vådliga äventyr i denna europeiska expansionsiver.
Köpet av Nuon, liksom köpen av tysk kolkraft och kärnkraft har så här långt varit en extremt dålig affär för Vattenfall. Men allt företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Många av de debattörer och politiker som riktar hårdast kritik mot nedskrivningarna i Vattenfall är samma personer som allra hårdast avvisar att staten ska minska sitt ägande i kommersiella företag utan snarare vill öka detta. För några år sedan ville man oppositionen exempelvis att staten skulle köpa förlustbolag som Saab Automobile, och täcka företagets miljardförluster. I dag höjs även röster från vänster för att även börja spekulera med våra pensionspengar som riskkapital för osäkra "framtidsinvesteringar" i miljö och infrastruktur som "normalt" riskkapital inte är intresserat av. Förhoppningsvis kan debatten kring Vattenfalls enorma förluster och nedskrivningar föra något positivt med sig, och det är att få en ökad politisk debatt om i vilken mån staten ska ägna sig åt riskfyllt företagande med skattebetalarnas pengar. Det finns god anledning till försiktighet med sådana affärer i framtiden. Och medborgarnas pensionspengar ska självklart förvaltas på ett tryggt sätt och inte användas för äventyrliga spekulationer!
Vattenfalls affärer under s-regeringar har nu kostat mer än Nuon
2014-07-29
Statliga Vattenfall meddelade förra veckan att avvecklingen av kärnkraften i Tyskland kostar mer än beräknat och drar ner vinsten för årets andra kvartal med över fem miljarder kronor. Jag har därför uppdaterat min analys av Vattenfalls förluster (jfr bloggen den 10 juni). Diskussionerna kring Vattenfalls köp av Nuon döljer som bekant det faktum att Vattenfalls äventyrliga europeiska affärer påbörjades långt före Alliansens makttillträde. Detta äventyr har genom åren medfört mycket stora förluster.
Jag har gått igenom samtliga Vattenfalls årsbokslut för åren 2007 fram till 2013, samt lagt till den nu offentliggjorda nedskrivningen på 5 miljarder. Sedan 2008 har bolaget varje år tvingats skriva ned värdet på olika innehav eller täcka förluster i den europeiska verksamheten. De mest förlusttyngda investeringarna utöver Nuon är köpen av tysk kolkraft och kärnkraft. Dessa köp skedde under tidigare socialdemokratiska regeringar. Av konstitutionsutskottets tidigare granskningar framkommer att även dessa affärer i allt väsentligt beslutades och genomfördes av Vattenfalls bolagsledning. Politikerna, även under den Socialdemokratiska regeringstiden, hade mycket begränsad insyn och påverkan på affärsbesluten.
Min granskning visar att Vattenfalls affärer under Alliansregeringen sammanlagt medfört nedskrivningar på ca 33 miljarder kronor. Samtidigt har Vattenfalls förvärv under tidigare Socialdemokratiska regeringar medfört nedskrivningar och förlusttäckningar på ännu mera, ca 35 miljarder kronor:
År och total nedskrivning:
2014, Tysk kärnkraft 5 mdr(köp under s-regering)
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 69,2 miljarder. Därav köp under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr och köp under s-styre nedskrivet med 35,5 mdr.
Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar har alltså medfört större förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen.
Många av de debattörer och politiker som idag riktar hårdast kritik mot förlusterna i Nuonaffären är ofta samma personer som allra hårdast avvisar att staten minskar sitt ägande i kommersiella företag. För några år sedan ville man till och med att staten skulle köpa förlustbolag som Saab Automobile, och täcka företagets miljardförluster. Detta verkar oppositionen ha glömt idag.
Köpet av Nuon, liksom köpen av tysk kolkraft och kärnkraft har så här långt varit en dålig affär för Vattenfall. Men allt företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Den 10 juni utvecklade jag mer på bloggen om min syn på statligt företagande och hur jag sjölv agerat för att minska detta.
Förhoppningsvis kan debatten kring Nuon föra något positivt med sig, och det är att få en ökad politisk debatt om i vilken mån staten ska ägna sig åt riskfyllt företagande med skattebetalarnas pengar. Det finns god anledning till försiktighet med sådana affärer i framtiden.
Vattenfalls riskfyllda affärer började långt före Alliansen
2014-06-10
Diskussionerna kring Vattenfalls köp av Nuon döljer det faktum att Vattenfalls äventyrliga europeiska affärer påbörjades långt före Alliansens makttillträde. Detta äventyr har genom åren medfört mycket stora förluster.
Jag har gått igenom samtliga Vattenfalls årsbokslut för åren 2007 fram till 2013. Sedan 2008 har bolaget varje år tvingats skriva ned värdet på olika innehav eller täcka förluster i den europeiska verksamheten. De mest förlusttyngda investeringarna utöver Nuon är köpen av tysk kolkraft och kärnkraft. Dessa köp skedde under tidigare socialdemokratiska regeringar. Av konstitutionsutskottets tidigare granskningar framkommer att även dessa affärer i allt väsentligt beslutades och genomfördes av Vattenfalls bolagsledning. Politikerna, även under den Socialdemokratiska regeringstiden, hade mycket begränsad insyn och påverkan på affärsbesluten.
Min granskning visar att Vattenfalls affärer under Alliansregeringen sammanlagt medfört nedskrivningar på ca 33 miljarder kronor. Samtidigt har Vattenfalls förvärv under tidigare Socialdemokratiska regeringar medfört nedskrivningar och förlusttäckningar på ca 30 miljarder kronor:
År och total nedskrivning:
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 64,2 miljarder. Därav:
Köp under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr.
Köp under s-styre nedskrivet med 30,5 mdr.
Vattenfalls affärer har alltså varit ungefär dåliga under tidigare s-regeringar som under Alliansregeringen.
Många av de debattörer och politiker som idag riktar hårdast kritik mot förlusterna i Nuonaffären är ofta samma personer som allra hårdast avvisar att staten minskar sitt ägande i kommersiella företag. För några år sedan ville man till och med att staten skulle köpa förlustbolag som Saab Automobile, och täcka företagets miljardförluster. Detta verkar oppositionen ha glömt idag.
Köpet av Nuon, liksom köpen av tysk kolkraft och kärnkraft har så här långt varit en dålig affär för Vattenfall. Men allt företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Det är bland annat därför jag motionerade redan 2008 om att sälja av Vattenfalls kolkraftproduktion i Tyskland. Och Nuonaffären som gjordes under den period då klimatdebatten var som mest högljudd får delvis skrivas på kontot för misslyckade klimatinvesteringar.
Alliansen har under sina hittills åtta år i regeringsställning aktivt verkat för att minska statens ägande av rörelsedrivande företag. Målmedvetet har Alliansen på ett lönsamt och ansvarsfullt sätt avyttrat statens ägande i en rad företag som verkar på den konkurrensutsatta marknaden. De pengar vi fått in har använts till samhällsnyttiga investeringar som infrastruktur och forskning, eller för avbetalning på statsskulden.
Alla statliga bolag bör dock inte avyttras. Vinsterna från den norska oljan kommer till stor del de norska skattebetalarna till del. Vattenkraften och järnmalmen är den svenska motsvarigheten till norsk olja. Därför menar vi att vinsterna från svensk vattenkraft och den svenska järnmalmen på samma sätt bör hamna i den svenska statskassan. Dessa verksamheter bör därför fortsatt ägas av svenska staten via Vattenfall och LKAB.
Förhoppningsvis kan debatten kring Nuon föra något positivt med sig, och det är att få en ökad politisk debatt om i vilken mån staten ska ägna sig åt riskfyllt företagande med skattebetalarnas pengar. Det finns god anledning till försiktighet med sådana affärer i framtiden.
Vattenfall har tyvärr gjort många dåliga affärer genom åren
2014-04-15
I juli förra året redovisade jag alla Vattenfalls nedskrivningar sedan 2007, och vilka köp de avsåg. I detta ingick de nedskrivningar som Vattenfall presenterade i halvårsbokslutet 2013. Siffrorna i årsbokslutet är något annorlunda, eftersom positiva skatteeffekter till följd av nedskrivningarna delvis väger upp förlusterna. Totalt gjordes nedskrivningar 2013 med 30,1 miljarder, men eftersom dessa alltså medför en positiv skatteeffekt blir bolagets nettokostnad 24,75 miljarder. Här följer en uppdatering av Vattenfalls nedskrivningar från 2007 och framåt, med angivande av vilken regering som styrde Sverige vid respektive investering.
År och total nedskrivning:
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 64,2 miljarder. Därav:
Köp under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr.
Köp under s-styre nedskrivet med 30,5 mdr.
Av de uppgifter jag kan få fram ut Vattenfalls årsredovisningar har alltså Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar medfört nedskrivningar och förluster på 30,5 miljarder, efter avräkning för positiva skatteeffekter. Vattenfalls affärer under Alliansregeringen har medfört nedskrivningar med 33,7 miljarder. Man kan alltså konstatera att nedskrivningarna och förlusterna fördelas ganska lika på de inköp som gjorts av s-regeringar och alliansregeringar.
Man kan också konstatera att företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Det är bland annat därför jag motionerade redan 2008 om att sälja av Vattensfalls kolkraftproduktion i Tyskland. Och Nuonaffären som gjordes under den period då klimatdebatten var som mest högljudd får delvis skrivas på kontot för misslyckade klimatinvesteringar.
Lite märkligt är det också att de debattörer och politiker som riktar allra hårdast kritik mot förlusterna i Nuonaffären ofta är samma personer som allra hårdast avvisar att staten minskar sitt ägande i kommersiella företag.
Socialdemokraterna talar med dubbla tungor om Vattenfall
2013-07-27
Den socialdemokratiska populismen tar sin ständigt nya uttryck. I dag i form av s-gruppledaren Mikael Dambergs utspel om att "Nuon-affären måste granskas" och att den är "ett slöseri med skattemedel".
Vattenfalls äventyrliga europeiska expansion kan dock snabbt slå tillbaka på Socialdemokraterna själva. I slutet av 1990-talet ville Socialdemokraterna att Vattenfall skulle expandera för att få in mer pengar i den svenska statskassan. Göran Perssons regering gav Vattenfall klartecken att satsa storskaligt på kolkraft och kärnkraft i Europa. Investeringar som var större än det köp av Nuon som nu diskuteras. Hanteringen av Vattenfall fick mycket kritik och en näringsminister, Björn Rosengren, prickades av konstitutionsutskottet. Men Socialdemokraterna fortsatte att backa upp Vattenfalls äventyrliga expansion i Europa.
Sedan 2007 har Vattenfalls nedskrivningar och förluster på investeringar som gjordes under tidigare s-regeringar i bland annat kärnkraft och kolkraft i Tyskland varit lika stora - eller till och med större - än nedskrivningarna som nu sker i Nuon! (Se blogginlägg den 24/7)
Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson, Magdalena Andersson, hade en avgörande roll under Vattenfalls expansion. 1998-2004 var hon planeringschef i statsrådsberedningen och därefter statssekreterare i Finansdepartementet fram till 2006, alltså finansministerns närmaste medarbetare. Hon hade full insyn och backade upp Vattenfalls europeiska expansion.
Som moderat kan man givetvis vara självkritisk till att vi inte stoppade Vattenfalls äventyrliga affärer snabbare än vi gjorde även om Vattenfalls styrelse och externa experter var övertygade om att det skulle bli en lönsam investering. Men Socialdemokraternas kommer aldrig ifrån sitt ansvar för Vattenfalls expansion och tillsättandet av den bolagsstyrelse som hade denna expansion som mål.
För övrigt finns det anledning att påminna om själva huvudproblemet, nämligen att staten ägnar sig åt aktiv näringsverksamhet och en europeisk expansion på en konkurrensutsatt marknad. Alliansen har minskat statens innehav av statliga bolag just för att minska risken för skattebetalarna. Men varje gång vi har sålt ett bolag har Socialdemokraterna röstat emot. Och så sent som 2011 gick de fyra oppositionspartierna ihop och stoppade planerna på försäljning av SBAB och statens andelar i Telia, eftersom de menade att "det var lönsamt för staten att behålla ägandet".
Socialdemokraterna talar alltså med dubbla tungor. De vill till varje pris att staten ska vara stora ägare i så många rörelsedrivande bolag som möjligt och stoppar Alliansens försök att sälja statliga bolag. Men de blir samtidigt upprörda när ett sådant bolag gör dåliga affärer. De glömmer att dåliga affärer är en del av vardagen för alla börsbolag, även statliga. Det är just därför staten bör hålla fingarna borta. Så länge staten är ägare i ett rörelsedrivande bolag är det dock bolagets styrelse som måste ta de avgörande besluten för bolagens affärer, inte politikerna. Det är därför bolagen har en styrelse och en VD och inte styrs av ministrar eller departement.
Finansmarknadsminister Peter Norman (M) vet vad han talar om
2013-07-26
I dag skriver finansmarknadsminister Peter Norman (M) i Svenska Dagbladet på ett pedagogiskt sätt om Vattenfalls nedskrivningar och hur beslutsprocesserna går till i statliga bolag.
Han skriver bland annat att "Nu höjs många röster för att regeringen borde ingripit och fattat beslut i stället för bolagets ledning. Men anförtror vi inte styrelserna att fatta de affärsmässiga besluten kan vi lika gärna vara utan bolagen och driva all gemensam verksamhet via departementen."
Peter Norman med sin långa professionella karriär står för en kompetens och kunskap i dessa frågor som vida överstiger de flesta politikers och journalisters. De som använder Vattenfalls dåliga affärer för att försöka plocka politiska poäng borde lyssna på Norman i stället för att gå vilse i debatten.
Vem bär ansvaret för Vattenfalls dåliga affärer?
2013-07-24
Främsta grunden för att Vattenfalls dåliga affärer drabbar staten är givetvis det stora vurmandet för statliga företag som svenska politiker ägnat sig åt i decennier. Och varje gång Alliansen vill minska risken för skattebetalarna genom att sälja ett statligt bolag blir det ett väldans liv på den politiska oppositionen. Det är ingen ände på alla argument som finns för att bevara allt i statlig ägo.
Men all näringsverksamhet medför risker och alla affärer blir inte lyckade. Det är en naturlig del av affärslivet, även för statliga företag. Det är därför jag och moderaterna tycker att staten bara ska bedriva en begränsad näringsverksamhet, där det finns ett tydligt syfte just med statligt ägande. Den del av Vattenfall som tjänar pengar på svensk vattenkraft är en sådan del som rimligen ska ligga i statlig ägo. Men att äga kolkraftverk i Tyskland eller gaskraftverk i Holland eller vindkraftverk i England är knappast en central svenskt statlig angelägenhet. Det var bland annat därför som jag redan 2008 motionerade i riksdagen om att sälja av alla Vattenfalls kolkraftproduktion i Tyskland.
Vattenfall har satsat ungefär 200 miljarder på företagsköp utanför Sverige. Den stora expansionen inleddes under Göran Perssons s-regering. Nuon som är den stora investeringen under Alliansregeringen, står för mindre än hälften av denna totala investeringssumma, 89 miljarder. Resten har bland annat gått till köp av kärnkraftverk och kolkraftverk i Tyskland, investeringar som medfört mycket stora nedskrivningsbehov. Man har också investerat i stora vindkraftparker och annan förnybar energi på olika platser i norra Europa, allt med ett stort ekonomiskt risktagande. Och de jättesatsningar på förnyelsebar energi som Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu vill att Vattenfall ska ägna sig åt lär inte heller vara riskfria, tvärtom går många företag i energibranchen med rejäla underskott. Om Mp och V får som de vill finns en uppenbar risk för ytterligare mycket stora nedskrivningar i Vattenfall i framtiden.
Vem bär då ansvaret för Nuon-affären? Egentligen tycker jag man borde nöja sig med att konstatera just att förluster och dåliga affärer är en del av affärslivet. De flesta stora energiaffärer i Europa som gjorts de senste 5 åren har varit dåliga investeringar, Vattenfalls företagsköp är inte unika. Men när de gjordes var analytiker och rådgivare i stort sett eniga om att det skulle kunna bli en lysande affär.
Om man ändå vill se hur beslutsprocessen går till så utser regeringen styrelsen och styrelseordförande i statliga bolag på den bolagsstämma där man har samtliga röster. Styrelsen står för alla affärsbeslut. I vissa fall kräver större affärsbeslut enligt ägardirektiven att ansvarigt departement godkänner affärerna, men det ska givetvis mycket till innan man säger nej till ett genomarbetat förslag från styrelsen i bolaget, som dessutom är granskat av experter, revisorer och finansiella rådgivare. Om man avvisar ett sådant förslag har man i princip uttalat att man inte längre har förtroende för styrelsen och det är i princip detsamma som att sparka styrelsen. Det gör man knappast lättnidigt, utan då måste det finns mycket stora brister eller konstigheter i planerade affärer. I Nuonfallet fanns ett gediget beslutsmaterial som föreslog att affären skule genomföras. I efterhand visar det sig dock att affären var mindre lyckad.
I debatten kring Nuon påstås, bland annat av s-ledaren Stefan Löfvén, att regeringen skulle ha blivit informerade innan Nuonaffären genomfördes. Samtidigt påpekar regeringsföreträdare att man inte haft ärendet uppe för beslut utan att detta sköttes av Näringsdepartementet. Med all sannolikhet är båda dessa påståenden är helt korrekta. Min gissning är att Näringsdepartementet sagt ja till affären och gett klartecken till Vattenfall att slutföra köpet av Nuon. Därefter har regeringen informerats om affären innan avtalen undertecknades. Men regeringen har inte haft detta som beslutsärende utan bara blivit informerad. Vattenfall hade redan fått ett formellt okej från Näringsdepartementet. Det säger sig själv att regeringen i detta läge vare sig har tillräcklig information eller möjlighet att sätta sig in i alla underlag för affären eller att man hade anledning att misstro vare sig ansvarig näringsminister eller Vattenfalls ledning och alla deras experter. Den som menar att regeringen i detta sena läge borde stoppat hela affären är faktiskt ganska naiv och vet inte mycket om vilken omfattande dokumentation som ligger till underlag för denna typ av gigantiska företagsaffärer.
Sammanfattningsvis - ansvaret för den dåliga Nuon-afären bärs helt enkelt av energimarknaden. Vattenfall satsade fel och förlorade pengar. Det är en naturlig del av att bedriva företag. Det är just därför vi bör minimera statens engagemang i denna typ av affärer som garanteras med skattebetalarnas pengar.
(Läs mer om det jag skrivit om Vattenfall och Nuon i bloggarkivet på denna sida, bland annat en del historiska fakta om Vattenfalls stora och riskfyllda expansion under tidigare s-regeringar )
Vattenfall har tyvärr gjort många dåliga affärer genom åren
2013-07-24
Jag har nu daterat upp gårdagens blogginlägg med de nya nedskrivningarna i Vattenfall som framgår av halvårsbokslutet. Totalt gjordes nedskrivningar i halvårsbokslutet med 29,7 miljarder, men eftersom dessa medför en positiv skatteeffekt blir bolagets nettokostnad 24,5 miljarder. Samtidigt kan det vara på sin plats att påpeka att Vattenfall tjänade över 5 miljarder det första halvåret. Vi talar alltså inte om ett företag som går med förlust i den löpande verksamheten.
Så här fördelas nedskrivningarna från 2007 och framåt, med angivande av vilken regering som styrde Sverige vid respektive investering.
År och total nedskrivning:
2013 (juni) Nuon 15,6 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 4,1 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 2,55 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill för tradingtillgångar 6,8 mdr (oklart när inköpen gjordes)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster på nära 69 miljarder. Därav:
Köp under alliansstyre nedskrivet med 30,7 mdr.
Köp under s-styre nedskrivet med 31,2 mdr.
Nedskrivning goodwilltillgångar tradingverksamheten 6,8 mdr ligger utanför eftersom det verkar vara direkt kopplat till förluster i den löpande tradingverksamheten.
Av de uppgifter jag kan få fram ut Vattenfalls årsredovisningar och delårsbokslutet i år har alltså Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar medfört nedskrivningar och förluster på 31,2 miljarder. Vattenfalls affärer under Alliansregeringen har medfört nedskrivningar med 30,7 miljarder.
I nästa blogginlägg ska jag analysera ansvarsfrågan lite närmare.
Vad vill oppositionen med Vattenfall?
2013-02-21
Diskussionen om Vattenfalls nedskrivningar av olika investeringar de senaste åren (se föregående blogginlägg) väcker fler frågor. De flesta politiska partier är ju numera överens om att Vattenfall bör finns i samhällets ägo, främst på grund av det stora ägandet av svensk vattenkraft och kärnkraft, men också som aktör i energiomställningen. Vattenfall är dessutom mycket lönsamt och ger mycket stora utdelningar till den svenska statskassan.
Samtidigt kan man fråga sig varför det var så viktigt att Vattenfall skulle växa sig allt större genom förvärv av utländska bolag? Denna tillväxtstrategi drogs igång med stor kraft under Göran Perssons s-regering, när Vattenfall gjorde enorma investeringar i framförallt tysk kolkraft och kärnkraft. När Alliansen tog över regeringsmakten var vi många som ifrågasatte varför ett svenskt i grunden miljövänligt energiföretag skulle driva tyska kolkraftverk. Jag var en av de riksdagsledamöter som redan 2008 föreslog att Vattenfall skulle få direktiv att i vart fall sälja kolkraften och satsa pengarna på mindre miljöskadlig energi i Sverige i stället.
Efter Alliansens regeringstillträde beslutade Vattenfall att investera mer i miljövänlig energi, och det innebar bland annat köp av Nuon och investering i vindkraftparker till lands och till havs. Detta ska givetvis ses i ljuset av den då ganska högljudda klimatdebatten. Inte minst från oppositionen hördes ofta rop på att Vattenfall skulle "gå före" och investera i nya energislag. I efterhand kan vi konstatera att en del av dessa investeringar tyvärr varit ekonomiskt olönsamma, även om Vattenfall fortfarande är ett mycket lönsamt företag.
Miljöpartiet reagerar nu starkt på att statliga Vattenfall uppger att de är beredda att satsa på ny kärnkraft i Sverige. Vattenfalls vd Öystein Löseth säger i Ekots lördagsintervju att det blir svårt för Sverige att klara energiförsörjningen enbart på vattenkraft och vindkraft. Lise Nordin, Miljöpartiets energipolitiske talesperson, kommenterar: ”Vattenfalls pengar som statligt energibolag borde läggas på att bygga förnybar energi istället för att lägga flera miljarder på att utreda ny kärnkraft. Vi ser ju utvecklingen i Europa att kärnkraften fasas ut och att det istället är den förnybara energin som är det enda hållbara. Både för miljön och för affärerna”.
Vad vill egentligen oppositionen med Vattenfall? Vill man att vinstmaximering ska vara det avgörande kan man inte samtidigt kräva äventyrliga satsningar på ny olönsamma energislag. Och om man tycker satsningar på nya energislag är det viktigaste kan man inte gärna kritisera att Vattenfall tvingas till nedskrivningar av olönsamma satsningar.
Jag känner en stor oro för att en rödgrön regering med stort inflytande från Miljöpartiet skulle tvinga Vattenfall till nya olönsamma investeringar i osäkra och ekonomiskt äventyrliga energikällor under åberopande av "klimathotet". Det skulle riskera ännu större nedskrivningsbehov i framtiden.
Dags för (S) att skruva ned tonläget lite rörande Vattenfall?
2013-02-20
Socialdemokraterna driver just nu i en politisk kampanj för att skada Alliansen, där man påstår att "Vattenfall förlorat 97 miljarder genom köpet av det nederländska energibolaget Nuon 2009" och att "det är statens sämsta affär någonsin". Det finns anledning att ställa frågan hur (S) kommit fram till denna summa. Aftonbladets Eva Franschell förstärker i ledaren den 19/2 med att konstatera att "varenda svensk har förlorat 10.000 kronor". Siffrorna är helt gripna ur luften och har inget med verkligheten att göra.
För det första kostade hela köpet av Nuon enligt vad jag kan få fram i årsredovisningarna inte 97 miljarder utan runt 89 miljarder. Bolaget finns dessutom kvar i Vattenfalls ägo. Hur man då kan påstå att affären medfört en förlust på 97 miljarder är för mig en gåta. Det enda jag kan finna är att det har skett en nedskrivning av värdet på Nuon med 15,1 miljarder sedan 2009. Denna summa kan man beteckna som en förlust. Men det avgörande för om affären var bra eller dålig på längre sikt är naturligtvis hur värdet på Nuon utvecklas i framtiden. Nedskrivningen kan hämtas tillbaka genom framtida vinster.
För det andra är det tyvärr en del av affärslivet att man ibland gör dåliga affärer i ett bolag - privat eller statligt. Totalt sett är Vattenfall ett mycket lönsamt företag som ökat sin utdelning till staten från ca 20 miljarder år 2001-2006 till ca 40 miljarder 2007-2012. Dåliga förvärv sker däremot då och då. När det gäller köpet av Nuon citerar Svenska Dagbladet idag en kreditanalytiker på Standard & Poor´s som säger att alla bolag som investerade i energisektorn i Europa under den aktuella tiden har gjort dåliga affärer. Det var alltså inget unikt för Vattenfall att energimarknaden inte utvecklades som man hade förväntat.
För det tredje finns det anledning att titta lite närmare på de affärer Vattenfall gjorde under Socialdemokraternas regeringstid. Totalt har Vattenfall satsat ungefär 200 miljarder på företagsköp utanför Sverige. Den stora expansionen inleddes under Göran Perssons s-regering. Nuon som är den stora investeringen under Alliansregeringen, står för mindre än hälften av denna totala investeringssumman. Resten har bland annat gått till köp av kärnkraftverk och kolkraftverk i Tyskland, investeringar som medfört mycket stora nedskrivningsbehov.
Jag tittade lite i Vattenfalls årsredovisningar sedan 2007 och fick fram följande intressanta uppgifter om nedskrivningar sedan 2007. Det är mycket material och inte helt lätt att bena ut exakt på kronan vad nedskrivningarna avser, så det kan finnas avrundningsfel i siffrorna. Men jag kommer fram till samma totalbelopp som både Dagens Industri och Svenska Dagbladet kommit fram till, så det verkar väl som om jag hamnat ganska rätt. Jag känner mig också ganska säker på när inköpen av respektive tillgång har skett:
År och total nedskrivning:
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007, nedskrivningar med 34 miljarder. Därav:
Köp under alliansstyre nedskrivet med 15,1 mdr.
Köp under s-styre nedskrivet med 18,9 mdr samt förlust i tysk kärnkraft köpt under s-styre 5,5 mdr.
Under förutsättning att mina siffror är korrekta (vilket jag tror att de är) har alltså Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar medfört nedskrivningar och förluster på 24,4 miljarder. Vattenfalls affärer under Alliansregeringen har medfört nedskrivningar med 15,1 miljarder.
Hur ska staten kunna sälja SAS om ingen vill köpa?
2012-11-19
I dag finns en krönika i Dagens Industri av tidigare MP-språkröret Maria Wetterstrand, som förespråkar en försäljning av SAS. Hon är inte den enda som vill se en försäljning.
I sak har Wetterstrand givetvis rätt. Det är tveksamt med statligt ägande av företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad och där det inte finns några andra speciella skäl till statligt ägande. Det är ju dessa argument som har gjort att Alliansregeringen sålt ett antal statliga företag sedan regeringsskiftet 2006. I flera fall har vi genomfört försäljningar trots motstånd från den politiska oppositionen - inklusive Miljöpartiet.
Men när det gäller SAS är det inte regeringens vilja att sälja som är problemet, utan att ingen velat köpa. Detta glömmer kritikerna att nämna.
Regeringen har inte många alternativ när det gäller SAS
2012-11-12
Flygbolaget SAS har ekonomiska problem. Igen. Bolaget har behövt alltför många tillskott av pengar genom åren för att överleva.
Ägare av SAS är till största delen svenska, danska och norska staten. Och trots att man försökt hitta köpare till SAS för att avveckla det statliga ägandet så har detta inte lyckats. När nu SAS behöver nya kreditgarantier från ägarna för att bankerna ska ställa upp med pengar så är det ganska självklart att svenska staten måste ställa upp. Alternativet hade varit konkurs och då förlorar staten stora summor.
Förhoppningen är att SAS nya affärsplan, personalminskningar och sänkta kostnader ska göra bolaget lönsamt igen. Då kan det kanske gå att hitta en köpare till bolaget i framtiden. Det vore bra, för det finns inget direkt skäl idag att staten är ägare till ett flygbolag på en konkurrensutsatt marknad. Men under tiden som svenska staten är en av ägarna måste staten också ta sitt ansvar som ägare, det är ganska självklart. Som det verkar har Alliansen i denna fråga stöd från både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet däremot kommer med obegriplig kritik och tycker tydligen att staten ska vägra att ta sitt ägaransvar. I grunden baseras givetvis detta på att dessa två partier ogillar allt inrikesflyg av princip och troligen gärna ser att flygbolag går i konkurs. Men deras linje är ett väldigt oseriöst sätt att hantera skattebetalarnas pengar och tillgångar. Dessa två partier utmärker sig ständigt i orealistiska ställningstaganden i fråga efter fråga.
Regeringen sparkar Vattenfalls styrelseordförande
2011-03-18
Dagens besked att regeringen sparkar Vattenfalls styrelseordförande Lars Westerberg var befriande. Anledningen är att han agerat i strid med regeringens riktlinjer när han godkände ett högt avgångsvederlag till tidigare VD:s Lars G Josefsson, trots att denne inte fick sparken utan sade upp sig själv från Vattenfall 2010. Detta stred mot de riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare som staten beslutat om. Överenskommelsen med den avgående VD:n om avgångsvederlag belades dessutom med sekretess, trots att även detta strider mot statens riktlinjer som säger att ersättning till ledande befattningshavare i statliga bolag ska hanteras öppet och med full insyn för medborgarna.
"Det som har hänt är inte acceptabelt och jag anser att Lars Westerberg inte kan fortsätta sitt uppdrag. En ny kraft måste överta ordförandeklubban för Vattenfall" säger finansmarknadsminister Peter Norman på regeringens hemsida.
Jag är mycket nöjd med valet av Peter Norman som finansmarknadsminister. Norman är nog ganska okänd för de flesta, men för mig som arbetat inom banksektorn och följt värdepappersmarknaden är han inte lika okänd. Innan han blev minister var han VD för sjunde AP-fonden, och har tidigare bland annat arbetat som kapitalförvaltare hos Alfred Berg och som riksbanksdirektör. Norman kan verkligen finansmarknaden och är i första hand proffs på sitt jobb, och först i andra hand politiker (han blev moderat medlem fyra dagar innan han blev minister). Men han är faktiskt också en mycket kunnig och tydlig debattör i riksdagens debatter. Jag hörde honom exempelvis debattera frågan om statligt ägande nyligen. Peter Norman behövs nog både för att strama upp styrningen av de statliga bolagen och hålla koll på finansmarknaderna. När han nu sparkar Vattenfalls ordförande är det bara ett bevis på starka nypor och raka rör. Jag tycker det känns mycket bra att brott mot statens riktlinjer direkt får påföljer för de inblandade. Förhoppningsvis stärker det respekten för statens riktlinjer för de statliga företagen i framtiden.
Dumt att behålla alla statliga bolag
2011-03-17
Gårdagens riksdagsbeslut där de fyra oppositionspartierna gjorde gemensam sak och avvisade planerna på försäljning av statliga bolag som SBAB och Telia var helt enkelt dumt. Gammalt socialistiskt vurmande för statligt ägande till varje pris gick före sunt förnuft och omsorgen om svenska statsfinanser. Det finns en mängd skäl varför man bör sälja statliga bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad och där det inte finns något mervärde i att staten är ägare. Bland annat kan företagen utvecklas bättre med en mer engagerad ägare än staten. Men vi i Alliansen tycker framförallt det är dumt att spekulera med lånade pengar. Det är faktiskt det vi gör när vi behåller statliga bolag i onödan samtidigt som vi fortfarande har en hög statsskuld.
När oppositionen hävdar att det är lönsamt att fortsätta äga de statliga bolag som diskuteras, främst SBAB och Telia, har jag två invändningar. För det första är avkastningen på aktier alltid osäker, värden går upp och ned. Vi också sett från tidigare försäljningar att utdelningen man fått på de sålda aktierna varit lägre än de räntekostnader man sparar in när man betalar av på statsskulden efter försäljningen. En försäljning blir därmed en ren vinst. Till detta ska läggas att räntorna sannolikt är på väg uppåt, så även på statsskulden. Med oppositionens logik borde ju staten dessutom låna mer pengar och köpa fler aktier. Vad är det som gör att dagens innehav är exakt lagom för oppositionen? Varför föreslår man inte att vi köper fler aktier om det nu är så lönsamt att köpa aktier för lånade pengar? Lite fler banker kanske, några fler telekombolag och kanske några verkstadsaktier som krydda?
Man skulle knappast ge en skuldsatt privatperson rådet att gå till banken och ta ytterligare ett lån och sedan köpa aktier för pengarna. Då borde det rimligen också vara klokt att minska statens ägande i bolag som inte tillför medborgarna något eller har någon annan viktig samhällsbetydelse, och samtidigt minska sin skuldsättning. Vi har tydligt sett under finanskrisen att stabila statsfinanser och låg statsskuld ökar ett lands handlingsfrihet. Att äga banker och telekombolag har inget värde för staten, men det ökar skattebetalarnas risk. Det är bara att beklaga att oppositionen inte förstår detta. För dem är det viktigaste att staten äger allt, till varje pris.
2010-04-08 Regeringens kamp mot orimliga bonusar börjar ge effekt
I går beslutade Telias bolagsstämma att stoppa bonusar till ledningen. Staten röstade för detta, och eftersom staten representerade mer än 50% av de röster som var företrädda på bolagsstämman som gick förslaget igenom. Ansvarig minister, Mats Odell, var mycket nöjd efter bolagsstämman och påpekade för media att beslutet långsiktigt är bra för Telia.
Senare under dagen igår kom beskedet att även SAS stoppar sina bonusar till ledningen. I det fallet är det ju lätt att förstå, med de resultat som SAS redovisar borde givetvis inga bonusar betalas ut överhuvudtaget.
Jag tror inte man ska underskatta signalvärdet i att två av staten delägda börsföretag stoppar sina bonusprogram för den högsta ledningen. Det är bara att hoppas att andra börsföretag följer efter.
2010-02-10 Medialogik...
I kväll blev jag uppringd av en TV-journalist som ville ha mina kommentarer till att staten satsar pengar för att flygbolaget SAS ska överleva. Jag upprepade det jag skrev i gårdagens blogginlägg, dvs att det är trist att staten på grund av sitt stora delägande i SAS måste ta sitt ägaransvar och att det tydligt visar att staten inte ska gå in i fler bolag. Jag försvarade alltså regeringens linje.
Journalisten sa då rent ut (jag citerar):"Då har jag inga fler frågor, om du inte är kritisk mot regeringen är det inte intressant, vi söker som du vet efter konflikter". Klart besked alltså. Ett väl balanserat och sakligt försvar av regeringens linje är inte medialt intressant.
2010-02-09 SAAB kunde blivit ett nytt framtida SAS
Miljöpartiet undrar varför regeringen tänker skjuta till pengar till det förlusttyngda företaget SAS, samtidigt som man inte ville skjuta in pengar i SAAB. För mig är det väldigt logiskt. Staten är redan delägare i SAS, sedan väldigt många år. När man är delägare har man bara två val när ett bolag går med förlust - låta företaget gå i konkurs eller skjuta till pengar för att täcka förlusterna. Staten väljer uppenbarligen det senare för att försöka rädda de värden som finns i bolaget.
När det gäller SAAB ville (S) att staten skulle gå in som "tillfällig" delägare. Risken hade varit uppenbar att vi då snart suttit där med "ett nytt SAS", dvs ett statligt delägt/helägt bolag som gått med förlust, år efter år. Om man väl blivit delägare är det som sagt bara att stoppa in nya pengar efterhand, antingen tills bolaget börjat gå med vinst igen, eller tills bolaget går att säljs eller går i konkurs....
Situationen i SAS är egentligen bästa beviset på att regeringen gjorde rätt när man avvisade alla planer på att göra som Socialdemokraterna ville och riskera skattebetalarnas pengar i SAAB. Samtidigt tycker jag att läget i SAS skickar en tydlig signal om att staten bör sälja sin del i SAS när bolaget förhoppningsvis kommit på fötter igen. Staten ska vare sig driva bilfabriker eller flygbolag med skattebetalarnas pengar.
2008-04-02 Bak(s)mälla?
 Oppositionen gick igår i taket efter att försäljningen av Vin & Sprit offentliggjordes. Man talade högljutt om att Alliansen "säljer ut kronjuvelerna". Det känns som om oppositionen blivit lite för beroende av Absolut, och det kan ge allvarliga biverkningar som bekant...
Jag tycker närmast att det är komiskt och nästan lite pinsamt att socialdemokraterna anser att en tillverkare av Vodka är statens kronjuvel. Jag ser faktiskt hellre att den svenska skolan, sjukvården eller äldreomsorgen blir de framtida svenska kronjuvelerna.
För övrigt konstaterar jag att försäljningen, förutom att den är ekonomiskt fördelaktig, dessutom får stöd av fackförbundet Livs på Vin & Sprit. Man anser att köparen, det franska företaget är seriöst. Det spekuleras också om att försäljningen kan rädda den nedläggningshotade fabriken i Sundsvall.
Staten har nu Sålt Vin & Sprit för 55 miljarder, en andel av fondbörsen OMX för 2,1 miljarder samt 8 procent av Telia för 18 miljarder. Totalt över 75 friska miljarder till statskassan vilket i sin tur ger sjunkande räntor på statsskulden som i sin tur ger utrymme för satsningar på välfärd och infrastruktur. Precis som vi lovade före valet 2006!
2008-03-31 Absolut toppbetyg!
Staten har nu kommit överens med Franska företaget Pernod Ricard om en försäljning av det Statligt äga bolaget Vin & Sprit AB. Det är alltså det bolag som tillverkar sprit, bland annat Absolut Vodka. Staten får 55 miljarder i betalning, vilket är betydligt mer än vad experterna tidigare trott skulle vara möjligt. Dessutom får staten en extra aktieutdelning på 85 miljoner Euro. En kanonaffär!
55 miljarder kan förräntas med minst 4% årligen om man betalar av på statsskulden med pengarna. Det betyder en besparing på ca 2,2 miljarder per år i räntekostnader. Detta skall jämföras med de 710 miljoner som staten fick i aktieutdelning från bolaget för 2007 års resultat.
Försäljningen visar tydligt att det stämmer som finansmarknadsminister Odell säger - staten tjänar pengar på att sälja vissa av sina bolag! Och i grunden finns givetvis den gamla sanningen - 55 miljarder av statens pengar kan investeras i något betydligt bättre än tillverkning av vodka.
2008-02-27 Skandal, Telia!
191 Teliakunder i Överkalix kommer att få sina gamla teleförbindelser brutna från maj månad. Ett hundratal abonnenter blir helt utan telefon. Det är Telia som avvecklat sitt gamla nät och som inte kan erbjuda något annat än fast mobiltelefoni. För 90 av kunderna kommer det att fungera, för 26 finns ingen lösning och för resterande 75 är läget oklart. Länsrätten har i en dom befriat Telia från kravet att tillhandahålla telefoni till alla, vilket förvånar många. Post- och telestyrelsen tittar nu på frågan, och det är bara att hoppas att de sätter ned foten och talar om vad som skall gälla.
Visst är det märkligt att ett delägt statligt bolag som i praktiken har monopol inte är skyldigt att se till att alla människor har fast telefonförbindelse? Visst är det ännu märkligare att TeliaSonera, som 2007 tjänade 27 miljarder och kommer att lämna nära 18 miljarder i aktieutdelning och som har nära 115 miljoner (!) abonemang runt världen inte anser sig ha råd att erbjuda en telefonledning till 191 hushåll? Och märkligast av allt är väl att TeliaSonera monterar ned och avvecklar sitt gamla nät utan att erbjuda något nytt i stället!
Tänk att den politiska oppositionen kramar monopolen så hårt trots de uppenbara bristerna hos flera statliga bolag. Häromdagen såg vi ju hur Apotekets bristfälliga rutiner och system gör att känsliga patientuppgifter riskerar att komma på avvägar. Trots detta är just frågan om patientuppgifterna ett ofta framfört skäl för motståndarna att säga nej till att avveckla apoteksmonopolet! Det finns fler exempel på hur statliga bolag inte alls är några föredömen och inte ens behandlar alla människor lika trots sin monopolställning. En mycket intressant sådan fråga med både nationell och lokal koppling kommer jag inom kort att lyfta i riksdagen. Mer om detta senare.
Sverige behöver tydliga regelverk som garanterar medborgarna grundläggande rättigheter som tillgång till Telefon och Apotek. Det är betydligt viktigare än att slåss för att verksamheterna till varje pris skall bedrivas av staten!
2008-01-09 Avskaffa apoteksmonopolet - men med förnuft
 Sverige är det enda OECD-landet som låter ett och samma statliga bolag – Apoteksbolaget - ha monopol på distribution och försäljning av läkemedel, samt receptregister. Detta bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning. Monopol brukar normalt också innebära onödigt höga priser.
Apoteksmonopolet innebär också att tillgängligheten, inte minst på landsbygden är dålig på många håll. Ett första litet, litet, steg för ökad tillgänglighet var när riksdagen nyligen beslutade att tillåta försäljning av nikotinläkemedel även på andra ställen än Apoteket.
Apoteket säljer dessutom andra varor som inte är läkemedel. Det gäller till exempel en mängd olika hygienprodukter. Under 2006 uppgick Apotekets omsättning av handelsvaror till flera miljarder kronor. Under 2006 öppnade Apoteket 22 nya försäljningsställen, varav 14 var så kallade Apoteket shop, det vill säga försäljningsställen som endast säljer receptfria läkemedel och handelsvaror. Under 2007 planerar Apoteket att öppna ytterligare ett 20-tal nya Apoteket shop. Dessa statliga butiker konkurrerar direkt med det privata näringslivet. Jag har i min riksdagsmotion från förra året ifrågasatt just denna del av Apotekets verksamhet, Motion 2007/08:So368 av Jan Ericson (m):Apotekets försäljning av handelsvaror
Den nya utredningen om Apotekets framtid föreslår en välkommen konkurrens inom läkemedelsförsäljningen, både vad gäller receptbelagda och icke receptbelagda läkemedel. Det skall även bli möjligt att sälja icke receptbelagda läkemedel på andra ställen än Apotek. Privata och offentliga vårdgivare skall inte heller behöva införskaffa sina läkemedel via Apoteket AB. Det finns inga tankar på att sälja hela Apoteksbolaget, men kan bli aktuellt att sälja enskilda apoteks- butiker, rimligen främst i storstäderna där det finns många apotek, för att snabbare få igång en fungerande konkurrens.
Allt detta är givetvis inget man föreslår ostraffat. Så fort man ifrågasätter ett statligt monopol går oppositionen och vänsterjournalisterna i taket. Senast i går kunde man se ett nyhetsinslag i TV som var så grovt vinklat att man nästan blir mörkrädd. Hela inslaget syftade uppenbarligen till att skrämma svenska folket och hota med stigande priser om monopolet bryts.
Själv tycker jag det viktigaste är att se till att det avskaffade apoteksmonopolet inte leder till att nya monopol skapas i stället (så som skedde när elmarknaden avreglerades), samt att den priskonkurrens som alltid uppstår genom konkurrens kommer både kunderna och landstingen till del och inte stannar i mellanhändernas fickor. Det är också viktigt att god apoteksservice garanteras i hela landet, och att nya apotek har personal med tillräcklig kompetens. Utredningen har förslag om hur allt detta skall kunna uppnås. Nu skall utredningen ut på remiss, och det kommer säkert att bli en del diskussioner på vägen. Viktigast är ändå att monopolet är på väg att brytas.
Borås Tidning undrar i sin ledare idag ”varför det tar en sådan tid för en borgerlig regering att avreglera en bransch som så uppenbart måste avregleras”. Samtidigt beskylls givetvis regeringen av oppositionen för att det går för snabbt. Jag tror dock att det rätta är det som ansvarig minister Göran Hägglund sagt vid flera tillfällen. Apoteket har en viktig funktion för svenska folket, och förändringarna måste göras på ett ansvarfullt sätt och få ta den tid som krävs. Att sedan både marknadsliberaler och monopolkramare kommer att vara lite missnöjda är nog något vi får leva med.
2007-10-24 Thomas Östros (s) skrev själv under statens avtal med Carnegie!
Dagens extradebatt om försäljning av statliga bolag rullade på kända hjulspår, där oppositionen med alla medel försökte misstänkliggöra regeringen och stoppa försäljningsplanerna. Men var det nog inte långt från en skammens rodnad på förre näringsministern Thomas Östros kinder efterhand som det i debatten avslöjades ett och annat....
Oppositionen, med Thomas östros i spetsen, kritiserar ju regeringens "samröre" med Carnegie i största allmänhet. Detta är intressant, eftersom det var socialdemokraterna (!) som träffade ramavtalet med Carnegie (som arbetat för staten ända sedan 1996).
 Faktum är att den senaste förlängningen av detta ramavtal mellan staten och Carnegie skedde så sent som i september 2006, strax före valet , och undertecknades personligen av Thomas Östros (s) själv i egenskap av näringsminister! När Östros nu kritiserar statens "samröre" med Carnegie blir det nästan lite skrattretande. Däremot har regeringen nu avslutat samarbetet med Carnegie efter Finansinspektionens kritik mot bolaget.
Oppositionen kritiserar även att ministern rekryterade tjänstemannen Urban Funered från Carnegie där han tidigare arbetade som jurist. Detta är inte korrekt, Funered har varit anställd på Finansdepartementet sedan i mars, och bytte bara arbetsuppgifter i september. När Funered utnämndes till statssekreterare i september ställde oppositionen inga frågor eller kritiserade detta. Men nu, efter finansinspektionens granskning är det lätt att i efterhand kritisera anställningen.....
Ju mer man lyssnade på dagens debatt, desto tydligare var det att debatten inte handlade om Carnegie utan om oppositionens stora ideologiska motstånd mot att sälja statliga bolag. Eller som min moderate kollega från Göteborg, Hans Rothenberg uttryckte saken i debatten: "Frågan handlar om att samla makten över produktionsmedlen genom ägande. En klockren ideologisk tydlighet hämtad i rakt nedstigande led från Marx, Lenin och dagens Thomas Östros."
Tydligare kan det knappast sägas.
2007-10-03 Försäljningen av statliga bolag lär inte stoppas
I går meddelade Carnergie att man vill lämna sitt uppdrag för staten som rådgivare kring försäljning av statliga bolag. Carnegie har varit rådgivare åt regeringen , både nuvarande och tidigare, under många år. Carnegie som företag är rejält pressat just nu efter sina interna skandaler, och att de lämnar sitt uppdrag är väl kanske ganska naturligt i detta läge.
Idag meddelar också Urban Funerud, statssekreterare och fd Carnegieanställd att han lämnar sitt uppdrag. Efter de senaste dagarnas skriverier fanns det väl ingen anan lösning, han är ju inte mer än människa. I dagens politik finns uppenbarligen inget utrymme för att göra sakliga och objektiva bedömningar av enskilda människors eventuella ansvar för olika händelser. Det räcker att media och oppositionen slår på stora trumman, antyder och misstänkliggör, så vet man att de utpekade förr eller senare tvingas bort från sina jobb, helt enkelt för at de inte orkar mer. Sett ur det perspektivet var det nog rätt av både Funerud, och tidigare Forseke, att lämna nu, innan deras egna personliga pris blev för högt. Jag måste erkänna att jag själv känner mig lite uppgiven som emellanåt försöker försvara människor i den politiska världen som jag tycker blir orättfärdigt behandlade. Det är alltför många som tvingas betala ett mycket högt pris för medias (och i detta fall även oppositionens) häxjakt.
Thomas Östros (s) kräver idag att "regeringen efter de senaste turerna i Carnegieskandalen nu stoppar försäljningen av statliga företag". För Östros är det inget problem att misstänkliggöra och offra några enskilda tjänstemän i sin hopplösa kamp mot försäljningen av statliga bolag. Men det är lite naivt av Östros att tro att han skall kunna stoppa försäljningarna. De kommer självklart att slutföras, precis som alla våra andra vallöften.
2007-10-01 Östros (s) tidigare nära samarbete med Carnegie...
Bloggen Departementet (som skrivs av centerpartister på Näringsdepartementet) har en intressant vinkling på Carnegiehistorien:
"Oppositionen rasar mot att regeringen har valt att använda Carnegie som rådgivare vid försäljningen."// "Det som är häpnadsväckande är att ingen ställer frågan till Östros själv om vilket förhållande han hade till Carnegie under sin tid som statsråd - vilket också är tiden för de affärer som Carnegie nu kritiseras för. Carnegie har ju varit den rådgivare som Östros litat till och som år efter år bland annat har fått det ärofulla uppdraget att värdera statens bolagsportfölj. Jag undrar vilka frågor om etik och moral som Thomas Östros ställde till Carnegie på den tiden."
Jojo, när man som Östros driver sin smutkastningspolitik för långt riskerar man alltid att det slår tillbaka på en själv.....
2007-10-01 Ännu ett offer för mediadrev och politisk populism
(Uppdaterad 2007-10-02)
I dag meddelade Karin Forseke i ett pressmeddelande att hon lämnar sitt uppdrag som ordförande i regeringens Råd för försäljning av aktier i bolag med statligt ägande. Inte för att Finansinspektionen pekar ut henne som delansvarig i Carnegieskandalen (det gör man inte, vilket jag berättade igår), utan för att hon tycker att hennes person hamnat i centrum och tagit fokus från själva försäljningsprocessen. I pressmeddelandet kan man bland annat läsa följande kommentar från Karin Forseke:
"Jag har tagit del av Finansinspektionens rapport och deras allvarliga kritik mot Carnegie. I rapporten anges att kritiken avser åren 2006, 2007 och ledning och styrelse under samma tid, alltså efter min tid som koncernchef. Jag har också noterat att Finansinspektionen inte riktat någon kritik mot mig eller min roll"
Jag har roat mig med att läsa ledarkommentarerna i Dagens Nyheter och Dagens Industri. Båda dessa tidningar antyder att Forseke ändå har en del av ansvaret för bristerna i Carnegies bokslut för 2005. Lite märkligt tycker jag, eftersom hon dels lämnade jobbet innan bokslutet var klart, men framförallt för att bolagets revisorer ju inte framförde några invändningar mot bokslutet. Svårt att förstå hur VD då skulle kunnat ana oråd och inse att några anställda försökte föra bolagsledningen bakom ljuset. VD har alltid ett ansvar, inte minst mot bolagets styrelse och aktieägare för vad som händer i ett bolag, men det är naturligtvis inte detsamma som att några anställdas brott mot regler för alltid skall diskvalificera en VD för alla framtida arbetsuppgifter.
Tomas Östros (s) har högljutt ropat på Forsekes avgång och felaktigt antytt att hon är mer eller mindre huvudansvarig för Carnegieskandalen. Han jublar säkert över avgången, liksom andra socialdemokrater. Allt som skadar regeringen är värdefullt för (s) och alla medel är tydligen tillåtna även om det drabbar oskyldiga personer som inte ens är politiker, utan som bara är anställda av regeringen för att göra ett bra jobb. Vi politiker är härdade och tål ganska mycket, men att utsätta statliga tjänstemän för denna behandling är djupt tragiskt för den som bryr sig det minsta om statens och politikernas roll som arbetsgivare. Varje person skall givetvis dömas efter sina egna handlingar!
Sverige är illa ute när politisk populism och mediadrev skrämmer bort erkänt dugliga personer från statliga uppdrag. De som tvingat bort Karin Forseke från sitt arbete, helt utan rimliga skäl, bär ett mycket tungt ansvar.
2007-09-30 Kritiken mot Carnegie blir politiskt slagträ...
Finansinspektionens kritik mot den anrika fondkommissionären Carnegie har nu - tyvärr som väntat - blivit ett politiskt slagträ. Tomas Östros (s) kunde givetvis inte låta bli att använda även detta som ett slagträ i debatten för att av ideologiska skäl försöka misskreditera regeringens planer på att sälja statliga bolag.
Finansinspektionens (FI) kritik mot Carnegie är mycket allvarlig, och handlar bland annat om bristande kontroll vilket gjort att personer på tradingavdelningen kunnat lämna felaktiva värderingsuppgifter vilket i sin tur blåst upp bolagets resultat och därmed bonusarna för en del anställda. FI kräver nu byte av hela styrelsen och ny VD, samt dömer ut böter. Man tänker också anmäla bolagets revisorer för den aktuella perioden till revisorsnämnden.
Däremot låter FI verksamheten i bolaget fortsätta. Därför känns det mycket förhastat att göra som Östros och redan nu kräva att Carnegie inte skall få vara en av de fondkommissionärer som får vara med och hjälpa till med regeringens försäljningar. Det avgörande måste väl ändå vara om regeringen har förtroende för Carnegies kompetens för uppdraget? Hur det är med den saken återstår att se. Riksdagens näringsutskott skall nu få en redovisning från finansmarknads- minister Mats Odell om hur det som inträffat påverkar regeringens förtroende för Carnegie. Det är utmärkt!
När jag i vintras fick höra att regeringen anställt Carnegies tidigare VD, Karin Forseke, som ansvarig tjänsteman för planeringen av försäljningarna av statliga bolag tyckte jag det var ett mycket kompetent val. Av Finansinspektionens pressmeddelande framgår inte att man riktar någon kritik mot henne för henns tidigare uppdrag som VD i Carnegie, och inte heller syns någon kritik mot den andre fd Carnegieanställde (en jurist) som regeringen nyligen anställde. När Östros nu kräver att båda dessa personer, anställda på regeringskansliet, skall avgå, och närmast pekar ut dem som kriminella för att vinna egna politiska poäng i debatten om försäljning av statliga bolag tycker jag det är närmast skamligt och pinsamt. Varje person skall bedömas efter sina egna gärningar och inte efter var man tidigare arbetat!
2007-08-06 PRESSMEDDELANDE:
Socialdemokraternas försäljning av Telia år 2000 kostade skattebetalarna 1,1 miljarder!
Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen har av politiska skäl gjort allt för att stoppa regeringens plan för försäljning av sex statliga bolag. Man har fört fram ett antal märkliga argument mot en försäljning, men inget av dessa har visat sig hålla när man skrapar på ytan. Efter att oppositionen förlorade såväl debatten som omröstningen i riksdagen har tonläget blivit ännu högre, och man ger sig nu in i en diskussion där man påstår att Alliansregeringens försäljningar skulle medföra för höga omkostnader.
Den förra socialdemokratiska regeringen gjorde själva år 2000 en av de större privatiseringarna av statligt ägt företag i Sverige när de sålde Telia till svenska småsparare. Vi har låtit Riksdagens Utredningstjänst ta fram de exakta kostnaderna för Teliaaffären år 2000. Det är inte utan att man förvånas över hur generösa socialdemokraterna var med skattebetalarnas pengar den gången. Totalt sålde staten Teliaaktier för 62,3 miljarder kronor. Bankerna, aktiehandlarna, juristerna, rådgivarna och reklambyråerna fick tillsammans dela på över 1,1 miljarder kronor i arvoden, vilket motsvarar nära 1,8% av försäljningspriset!
Inte nog med att socialdemokraterna lurade svenska folket att betala överpris för Teliaaktierna, kostnaden för försäljningen blev alltså oerhört stor.
Vi förstår att socialdemokraterna känner oro för kommande statliga aktieförsäljningar. De tror givetvis att den nya regeringen skall sköta dessa försäljningar lika katastrofalt illa som socialdemokraterna gjorde, och att det skall kosta lika mycket.
Vi kan bara lugna alla oroliga med att den nya regeringen kommer att hantera kommande försäljningar på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt, och till en betydligt lägre kostnad.
2007-08-06
Jan Ericson (m), Södra Älvsborg
Riksdagsledamot, arbetsmarknadsutskottet
Hans Rothenberg (m), Göteborg
Riksdagsledamot, näringsutskottet
Kort bakgrund till ovanstående pressmeddelande:
År 2000 arbetade jag själv på banken SEB och upplevde statens försäljning av Teliaaktier till svenska folket på nära håll. Redan då var det uppenbart att försäljningen var mycket lönsam för alla inblandade - banker, mäklare, rådgivare mfl.
 Under våren har socialdemokraterna kritiserat regeringen för att den planerade försäljningen av sex statliga bolag skulle kosta stora pengar för skattebetalarna. Jag har funderat lite över vad kostnaden egentligen var för Teliaförsäljningen år 2000, och nu har Riksdagens Utredningstjänst på min begäran tagit fram dessa uppgifter från Näringsdepartementet. Kostnaden var hela 1,1 miljarder för att sälja aktier för 62 miljarder! En oerhört hög kostnad, och nära fyra gånger mer än vad regeringen beräkar att en försäljning av sex statliga bolag för fler hundra miljarder kommer att kosta - sammanlagt!
Idag har jag och min moderate riksdagskollega Hans Rothenberg (näringsutskottet) en debattartikel i Aftonbladet där vi redovisar vår syn på dessa nya och uppseendeväckande uppgifter.
2007-07-05 Östros (s) drar sig inte för någonting....
Tomas Östros (s), fd minister, fortsätter med sin märkliga kritik av regeringen för hanteringen av frågan om försäljning av vissa statliga bolag. Nu handlar kritiken om att man inte offentliggör detaljerna i ett avtal med en Investmentbank som skall hjälpa till med försäljningen. Undrar just om (s)-regeringen offentliggjorde alla detaljer i avtalet med bankerna när man sålde Teliaaktierna till allmänheten år 2000? Det ligger liksom i sakens natur att man inte röjer affärsvillkor i sådana avtal, och det vet Östros. Avtalet kan exempelvis reglera hur man skall arbeta för att få ut bästa möjliga pris på marknaden för aktierna, och det är ju ganska dumt att basunera ut i förväg. Östros kritik handlar givetvis bara om att misstänkliggöra regeringens försäljningar av politiska skäl.
Dessutom kritiseras i media att försäljningarna kan komma att kosta "hundratals miljoner kronor i arvoden till banker och advokater". Knappast något märkligt om det handlar om försäljningar på 50, 100 eller flera hundra miljarder kronor! Snarare är detta billigt om man jämför med när stora börsbolag skall in på börsen. När staten sålde en post Teliasonera- aktier för 18 miljarder för någon månad sedan kostade det staten 10,8 miljoner kronor i totala rådgivararvoden. Det är en låg kostnad och visar att regeringen har bra koll på omkostnaderna. Och kan några tiotal miljoner i arvode ge staten några extra miljarder i likvid för en aktiepost så är det väl använda pengar! Inget är gratis, och mäklararvoden tas normalt ut i procent av priset. Säljer man en villa för tre miljoner idag kan mäklaren som bekant ta ut ett arvode på 150.000 kronor.....
Jag arbetade i bankvärlden när (s)-regeringen sålde Teliaaktierna till allmänheten. Jag har inga detaljer om hur mycket detta kostade staten (kanske något en opartisk journalist skulle granska?), det enda jag vet var att det var en synnerligen lönsam affär för bankerna. Detta vet givetvis dagens (s)-politiker mycket väl, men ändå kommer man säkert att utnyttja medias siffror i sina ansträngningar att svartmåla regeringens politik. Sådan är tyvärr politiken idag. Bara att gilla läget, även om man ibland skäms för sina motståndare som gång efter gång gör politiken löjlig genom att låta populism gå före fakta, och smutskatning gå före egna politiska ideer.
2007-05-25 Ännu märkligare låter detta......
Politikerbloggen ifrågasätter idag om Riksrevisionens granskningsrapport verkligen var opolitisk? "Enligt uppgifter till Politikerbloggen finns misstankar om att förra näringsministern Thomas Östros informerats fortlöpande - och i förväg - om riksrevisionens resultat. När pressmeddelandet i dag skickades ut från riksrevisionen innehöll det dessutom namnet på en socialdemokrat. Martin Engman är pressansvarig hos riksrevisionen för granskningsrapporten “Regeringens beredning av förslag om försäljning av sex bolag, RiR 2007:8″. Politikerbloggen berättar att samme Martin Engman tidigare tidigare arbetat som politiskt sakkunnig och pressekreterare hos både Thomas Bodström och Laila Freivalds. Han var också varit politisk sekreterare för socialdemokraterna i Europaparlamentet.
Ja, vad skall man tro? Ibland har man ju en stark känsla av att (s) har sitt eget folk utplacerat på strategiska ställen i statsapparaten för att aktivt motarbeta den nya regeringens politik med alla medel. Detta har vi sett tecken på flera gånger. Om det är så även i detta fall vill jag dock låta vara osagt.....vem vet? Men man kan ju fundera på om det är lämpligt att en oppositionspolitiker har nyckelpositioner hos en myndighet som har till uppgift att granska regeringen?
2007-05-25 Märklig kritik - som antagligen bygger på missförstånd
Riksrevisionen riktar idag kritik mot regeringen med anledning av den planerade försäljningen av vissa statliga bolag. "Regeringen har inte gjort den genomgång som utlovades i budgetpropositionen i höstas för de sex bolag som nu föreslås för försäljning. Genomgången skulle avse argument för och emot statligt ägande" skriver riksrevisor Lennart Grufberg i ett pressmeddelande.
Ansvarig minister, Mats Odell (kd) anser att Alliansen tydligt redovisade före valet avsikter och skäl för att sälja de sex aktuella bolagen, och anser att regeringen fått väljarnas mandat att göra det. Dessutom står beredningen i överensstämmelse med regeringsformens krav på den här typen av ärenden enligt Odell. Han menar också att Riksrevisionen fullständigt missförstått vad som sägs i budgetpropositionen. Den genomgång som nämns i budgetpropositionen syftar på de återstående 40 statliga bolagen, och inte de sex som hu är aktuella för försäljning. "Genomgången av de sex nu aktuella försäljningsobjekten finns i akter som revisionen fått ta del av", enligt Odell. "Men i likhet med vad jag sagt när det gäller OMX och Nasdaq, kan vi göra en noggrann konsekvensanalys först när vi vet vilken typ av försäljning som är aktuell, om det ska ske över börsen eller genom samarbetspartner eller på annat sätt."
Själv har jag mycket svårt att förstå kritiken från Riksrevisionen - vid de föredragningar jag varit på har Odell mycket tydligt sagt att det inte är någon brådska med försäljningarna, och att man noga skall pröva varje alternativ i varje bolag för att hitta bästa möjliga lösning. Det vore ganska knepigt att i förväg analysera alla tänkbara möjligheter, och jag tycker det verkar mycket underligt om Riksrevisionen verkligen kräver detta. Mycket talar för att regeringen och riksrevisionen missförstått varandra. Ändå väljer alltså (s) att KU-anmäla ministern. Det är bara ännu ett exempel i raden på hur oppositionen missbrukar KU.
2007-05-10 Kloka ord från Mats Odell (kd)
Försäljningen av den stora aktieposten i TeliaSonera var lyckad. Prislappen för ekonomisk rådgivning och transaktion blev inte mer än 10,8 mkr. Varför ska staten binda pengar i produktion av sprit, telekom, bank och kontorsuthyrning när de kan användas till välfärd? skriver finansmarknadsminister Mats Odell (kd) i en mycket läsvärd artikel i dag i Svenska Dagbladet!
Tidigare inlägg på bloggen om försäljning av aktier i statliga bolag hittar du den 22 februari, 25 mars och 26 april.
2007-04-26 Klargörande hearing om försäljning av statliga bolag
I förmiddags deltog jag vid en hearing rörande den kommande försäljningen av sex statliga bolag. Hearingen rörde främst SBAB och Teliasonera. Ansvaring minister, Mats Odell (kd) förklarade tydligt några viktiga frågor som diskuterats i debatten.
För det första visade han att staten tjänar ekonomiskt på att sälja sina aktier i de aktuella bolagen och betala av på statsskulden med pengarna. Avkstningen på aktierna är (om man bortser från Telias extra engångsutdelning) lägre än den ränta staten betalar på motsvarande låneskuld. En försäljning skulle spara 3-4 miljarder per år för staten, pengar som skulle kunna användas till annat.
För det andra visade man att SBAB inte längre är ränteledande på bolånemarknaden, ett antal andra banker erbjuder i dag lägre räntor. Konkurrensverket var också representerade vid hearingen och framförde att konkurrensen på bolånemarknaden inte står och faller med att staten äger SBAB.
För det tredje diskuterades Teliasonera, och om man borde dela bolagets verksamhet så att trådnätet ligger i en enhet och telefontrafiken i en annan. En utredning om denna fråga är tillsatt, och regeringen kommer inte att sälja Teliasonera utan att samtidigt se till att garantera den fria konkurrensen och tillträdet för andra telebolag i Teliasoneras nät.
Det var befriande att höra Mats Odells klara redovisning, och det känns som om försäljningen av de statliga bolagen ligger i trygga händer. Försäljningen kommer nog att hanteras betydligt bättre än när staten förra gången (under ledning av socialdemokraterna!) lurade svenska folket att köpa Teliaaktier till överpris....
Tidigare inlägg på bloggen om försäljning av aktier i statliga bolag hittar du den 22 februari och 25 mars.
2007-03-25 Därför bör staten sälja en del av sitt aktieinnehav
I en debattartikel i Borås Tidning i dag förklarar jag varför det är helt rätt tid att just nu sälja av en del av statens statens stora aktieinnehav. Jag påpekar också att staten givetvis kan använda pengarna man får i betalning för att minska statsskulden, men att jag också gärna skulle se att en del av summan också kunde användas för viktiga investeringar, exempelvis miljöteknik, vägar eller järnvägar. Bara en bråkdel av de ca 200 miljarder som staten räknar med att få för aktierna skulle räcka för att finansiera viktiga väg- och järnvägsbyggen i Västsverige. Bättre investering för tillväxt och nya jobb är nog svårt att hitta!
Debattartikeln hittar du som vanligt på denna sida. Du kan ju också passa på att se om du missat någon av de andra artiklar som jag skrivit den senaste tiden!
2006-11-08 Statliga svenska företag ett föredöme?
 På busskurer och i tidningar i Hamburg marknadsför statligt ägda Vin&Sprit AB (vars högste chef är fd statsministerns hustru!) sin produkt Absolut Vodka med hjälp av anspelningar på prostitutionen på Herbertstrasse, den stora prostitutionsgatan i Hamburg. I en av annonserna finns ett avtryck i läppstift av en puss mot vit bakgrund. Texten lyder: Absolut Herbertstrasse.
"Det är vi som är ytterst ansvariga och vi kände till annonsen som är gjord av vår lokala organisation i Hamburg, säger Jacob Broberg, presschef hos V&S Vin&Sprit AB."
Och så säger oppositionen i Sveriges riksdag att det är viktigt med statliga företag, som skall vara ett föredöme på marknaden och vara en motvikt mot den "råa kapitalismen"......
Jag har tidigare ifrågasatt statliga Vattenfalls skövling av byar i Östtyskland i sin jakt på miljöförstörande brunkol. Det är dags att inse att statliga företag inte tar ett dugg större samhällsansvar är privata!
|
