Sjukvårds- folkhälso- och socialförsäkringsbloggen

Äldre inlägg:

Lätt att vara självbelåten när man åker på en räkmacka

2018-01-31

I dag har vi denna debattreplik till våra s-kolleger i Borås Tidning:



(För större text, klicka på bilden!)




Dagens Media om min tweet angående Vänsterpartiets förslag

2017-07-03

I går kom ju Vänsterpartiet med den "geniala" idén att ha dygnetruntöppna vårdcentraler över hela landet. När man vet hur svårt det är att bemanna dagens vårdcentraler dagtid inser man hur orealistiskt Vänsterpartiets förslag är. Tvärtom stängs ju idag hela tiden mindre vårdcentraler på grund av personalbrist. Ibland räddas de kvar genom att tas över i privat regi (som vår egen vårdcentral i Sätila nyligen), men det vill ju också Vänsterpartiet stoppa.

Att ovanpå detta tillskapa en mängd nattöppna vårdcentraler, Vänsterpartiet talar om minst 100 stycken, är givetvis helt orealistiskt. Vem ska besöka dessa? Det finns redan nattöppna akutmottagningar, och om man inte är akut sjuk kan säkert besöket hos vårdcentralen vänta till morgonen. Det finns nattöppna vårdcentraler redan idag på en del håll, men där diskuteras ibland i stället nedläggning på grund av att antalet besökande patienter är så oerhört litet. Här är ett exempel. Att bygga upp en ny dyr organisation med personal som inte finns för att lösa ett problem som inte finns är inget annat än populism.

En helt annan sak är att gränsdragningen mellan vad som är en vårdcentral, närakut eller vanlig akutmottagning kanske inte alltid är jättetydlig för medborgarna, och kanske inte så viktigt heller, bara man har tillgång till den vård man behöver. Det måste självklart vara upp till varje landsting att organisera vården i sitt område och driva de enheter som man tycker ger mest tillgänglig och kostnadseffektiv vård. Att komma med statliga pekpinnar om exakt vilka enheter som ska finnas och vad de ska kallas blir totalt fel.

Jag skrev nedanstående tweet igår, som enligt Dagens Media blev den mest spridda under gårdagen om Vänsterpartiets förslag. Dagens Media följer varje dag upp vad som kommenteras i sociala medier om de olika partiernas utspel och annat som händer i Almedalen.






Riktade statsbidrag måste tidsbegränsas och utvärderas tydligare

2017-06-29
Ett av riksdagens sista beslut före sommaruppehållet är ett bra exempel på att regeringen faktiskt inte kan göra som de vill. I detta fall handlar det om ett förslag från Socialutskottet som rör den viktiga frågan om riktade statsbidrag inom hälso- och sjukvården. Riksdagen beslutade om inte mindre än fem tillkännagivanden till regeringen som innebar följande:

•En bortre tidsgräns bör fastställas när nya riktade statsbidrag införs.
•Regeringen bör utforma de riktade statsbidragen på ett sätt som underlättar uppföljning och effektutvärdering.
•Regeringen bör genomföra en översyn av befintliga riktade statsbidrag som saknar en tidsgräns, för att analysera om en tidsgräns behövs.
•Staten bör ta fram en nationell övergripande plan för att få till stånd en systematisk process vid beslut om att införa nya riktade statsbidrag.
•Det bör vara ett krav vid prestationsbaserade statsbidrag att de regelbundet utvärderas och detta bör gälla även efter det att bidraget har upphört.

Ganska självklara saker kan man tycka, inte minst för mig som ansvarar för frågor som rör kommunsektorns ekonomi. Dagens regering har ökat andelen riktade statsbidrag på de generella bidragens bekostnad. Det försvårar för kommuner och landsting att planera sin verksamhet och att satsa på det som är viktigast i den egna kommunen eller landstinget. Riktade statsbidrag behövs samtidigt ibland när riksdagen eller regeringen specifikt vill lyfta ett samhällsområde. Men om staten ska ge riktade statsbidrag måste det vara tydligt vad syftet är, man måste tala om hur länge kommuner och landsting kan förvänta sig bidraget, och man måste självklart utvärdera effekterna. Detta blev alltså också riksdagens beslut. Men S, V och MP reserverade sig mot alla fem besluten!




Ännu ett regeringsförslag stoppat

2017-06-19

I torsdags stoppade riksdagen ännu ett förslag från regeringen. Denna gång gällde det förslaget från regeringen att ta bort möjligheten för landstingen att överlämna universitetssjukhusens vårduppgifter till andra vårdgivare. Syftet var att undvika att landstingen överlämnar vårduppgifter som är av strategisk betydelse för andra landsting och för hälso- och sjukvårdens utveckling.

Riksdagen tycker att regeringens förslag kan få negativa konsekvenser för vårdens utveckling eftersom åkommor som i dag kräver tillgång till universitetssjukhusens avancerade vård kanske inte behöver göra det i framtiden. Riksdagen sa därför nej till regeringens förslag.

Vänsterpartierna gör stor sak av detta och antyder i sin vulgärpropaganda att oppositionen vill "privatisera universitetssjukhusen". Det är ett tramsigt påstående. Det finns inga sådana förslag alls, och vad jag känner till har det aldrig funnits. Men att vissa uppgifter efterhand kanske kan utföras av specialiserade privata aktörer är positivt för vården och kan öka effektiviteten och minska köerna. Redan idag köper för övrigt även universitetssjukhusen massor av tjänster från privata aktörer. Utan dem skulle inte vården fungera.

Hur vården organiseras i olika landsting är en sak för landstingspolitikerna att besluta inom ramen för gällande sjukvårdslagstiftning och under kontroll av tillsynsmyndigheterna. Att från riksdagen komma med pekpinnar med detaljerade förbud om hur vården ska få organiseras är beslutsfattande på helt fel nivå.




Kraftigt ökade påfrestningar på personalen i socialtjänsten

2017-06-12

Vi som förespråkar en mer restriktiv asylpolitik för att Sverige helt enkelt inte klarar att hantera dagens situation, får ofta höra av våra motståndare höra att den "påstådda systemkollapsen" bara är en myt.

Ingen normalt observant människa kan rimligen ha missat den akuta bostadsbristen, det växande bidragsberoendet, den låga sysselsättningsgraden, den växande sociala oron i våra utanförskapsområden, och en akut kris i många skolor där man inte kan ge alla elever det stöd de behöver. Inte heller bör väl någon ha missat Migrationsverkets långa handläggningstider och den komplicerade utredningsprocessen där många kastat sina ID-handlingar.

Däremot har nog många missat situationen inom socialtjänsten och i sjukvården. Trycket mot dessa verksamheter är enormt. Sjukfrånvaron ökar, liksom de psykiska problemen hos personalen. Och när fler sjukskriver sig blir situationen än värre för dem som är kvar. I fredags hade tidningen Arbetet ett helsidesuppslag om hur personalen inom socialtjänsten mår. En av tre socialsekreterare mår dåligt. Och andelen har ökat kraftigt de senaste åren. Även om inte flyktingmottagandet kan förklara allt så verkar det vara en mycket påtaglig faktor. I figuren syns statistik från Arbetsmiljöverket över personalens egna upplevelse av besvär till följd av stress och psykiska påfrestningar.

Den som fortfarande hävdar att vi inte har en systemkollaps till följd av det extremt stora asylmottagandet har mycket att förklara. Man vill uppenbarligen helt enkelt inte se verkligheten, vill inte lyssna, läsa och ta till sig fakta. Allt fler viktiga samhällssektorer klarar helt enkelt inte av situationen. Och de som drabbas är alltid de svagaste och de som är i störst behov av samhällets hjälp och stöd.




Borås Tidning tipsar om blogginlägg

2017-05-12

Jag lade ut mitt blogginlägg om bakgrunden till regeringens förslag om karensavdrag både här och på min tillfälliga blogg i BT. Det har med rätta väckt viss uppmärksamhet att regeringen alltså låtsas att detta är något de själv hittat på, när det i själva verket är ett förslag från en enig parlamentarisk utredning som alltså ansvarig minister fick redan i februari 2015. Och som hon inte brytt sig om alls förrän nu...






Nu genomförs mitt förslag om karensavdrag i stället för karensdag

2017-05-11

Regeringen meddelar idag att man tänker genomföra en reform där man ersätter dagens karensdag med ett karensavdrag på 1/5 av normal veckolön. För de flesta gör detta ingen skillnad, men för dem som har färre arbetsdagar än andra pga extra långa arbetspass eller nattarbete kommer det att ha stor betydelse. De senare grupperna har drabbats oskäligt hårt av att förlora en hel dags inkomst. Med det nya karensavdraget blir "karensdagen" lika för alla.

Den som följer min blogg vet att detta är en fråga jag själv drivit hårt i många år nu. Jag har även bloggat om saken vid flera tillfällen genom åren, från 2011 och framåt. Samma krav har kommit från fackligt håll, inte minst från fackliga organisationer vars medlemmar har denna typ av udda arbetstider och scheman.

I Socialförsäkringsutredningen gjorde jag också ett inspel i frågan, och i utredningens slutrapport som överlämnades till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll i februari 2015 finns det med som förslag:



Förslaget som regeringen presenterar idag är alltså identiskt med det som en enig Socialförsäkringsutredning föreslog. Jag känner mig såklart jättenöjd med att ha kunnat vara med och påverka för en förändring och är glad att det nu leder fram till lagstiftning. Eftersom Socialförsäkringsutredningen var enig om sitt förslag utgår jag även från att en enig riksdag kommer att stödja detta.

Lite komiskt blir det dock när man i en debattartikel i Aftonbladet låtsas som att det är en debattartikel från LO häromdagen med samma förslag som gjort att regeringen nu "lyssnar". Så är det ju inte, utan förslaget är ett resultat av socialförsäkringsutredningens arbete och det presenterades för ministern i februari 2015. Frågan är varför hon agerar först nu om hon tycker frågan är så viktig? Och varför vänta ända till 1 januari 2019 med att införa det?





Kasta "Välfärdsutredningen" i papperskorgen

2017-05-09

Välfärdsutredningen som regeringen tillsatt presenteras idag. Allt fokus ligger på att begränsa välfärdsföretagens vinster. Samtidigt saknas förslag om det viktiga - att se till att kvalitén är god i alternativt drivna välfärdsverksamheter. Utredningen borde förpassas till papperskorgen.

Moderaterna kommer att stå upp för mångfald och valfrihet i välfärden samtidigt som kvalitetskraven behöver öka. Vi kommer att göra vad vi kan för att stoppa förslag från regeringen som hotar familjers, patienters eller elevers möjligheter att välja de verksamheter som passar dem bäst.

Om vi vill behålla valfriheten och säkra bra kvalitet i välfärden, så måste vi ställa tuffa kvalitetskrav på både privata och offentliga verksamheter. Annars finns risk att man i offentlig sektor slösar bort skattepengar och i privat sektor tjänar pengar på dålig kvalitet.

Välfärdsutredaren, Ilmar Reepalu, har inte utrett hur kvaliteten i välfärden ska kunna bli bättre, utan varit helt inriktad på hur man ska bli kvitt privata aktörer. Han underkänner hela idén om att det går att mäta kvaliteten i välfärden, vilket är befängt. Kan man mäta kvalitet på så mycket annat viktigt i vårt samhälle, varför skulle man inte kunna göra det i välfärden?

Lägger regeringen ett lagförslag baserat på Reepalus usla utredning, så kommer vi göra vad vi kan för att stoppa den. Regeringen borde ta sitt förnuft tillfånga och istället försöka komma överens med Alliansen om hur vi tar fram tuffa och relevanta kvalitetskrav. Vi är redo för sådana diskussioner.




Färre sjukskrivningar i privata företag än i offentlig verksamhet

2017-01-11

På mitt bord har jag en intressant artikel från december som jag aldrig hann kommentera då. Den handlar om statistik från Försäkringskassan över sjuktalen bland de anställda i olika sektorer för år 2015. Statistiken bekräftar det vi redan vet, nämligen att sjuktalen är som störst inom offentlig sektor, medan de privata företagen har avsevärt lägre sjuktal. Som tidigare ledamot i socialförsäkringsutredningen var jag hyfsat uppdaterad kring detta, men att privata företag faktiskt har hela 70% färre långtidssjukskrivna än kommunerna var överraskande även för mig. Nedan skillnaden totalt för alla anställda, oavsett yrke:



Än mer intressant är det att siffrorna dessutom visar att anställda inom privat bedriven vård och omsorg har lägre sjuktal än personer som arbetar i samma yrken inom kommunal och landstingsdriven verksamhet. Skillnaden är mindre än ovan men ändå tydlig enligt Försäkringskassan.

"Högre chefstäthet hos privata arbetsgivare kan vara en av orsakerna till de lägre sjuktalen. Det betyder att det finns chefer närvarande som kan fånga upp signaler på ohälsa för att förhindra sjukskrivning. Utbrändhet inträffar inte över en natt utan byggs upp under en lång tid. En tydligare kostnad i privat sektor när en person blir sjukskriven kan vara en drivkraft som gör att det blir mer lönsamt att investera i en god arbetsmiljö och jobba förebyggande", säger Lars Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen på Försäkringskassan.

Den ständiga politiska kampen från vänster mot privata företag inom välfärdssektorn är missriktad. Privata företag kan, förutom att driva på för en mer effektiv verksamhet och skapa valfrihet för medborgarna även bidra till att förbättra arbetsmiljön och få ned sjuktalen. Offentliga monopol inte bra för någon, allra minst för de anställda.




Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med VAB

2017-01-03

Såväl Veckans Affärer som Dagens Eko berättar om att Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med "vab"-ersättning (ersättning för vård av sjuka barn). På två år har Försäkringskassans återkrav sexdubblats, från 15 miljoner till 86 miljoner per år. Bara i år har över 1047 föräldrar polisanmälts för bidragsbrott kopplat till vab, 615 mammor och 431 pappor. År 2014 var det 224 polisanmälningar totalt.

Försäkringskassan säger till Ekot att en del föräldrar satt detta fusk i system. "De här som gör det systematiskt, de anmäler barnet sjukt en hel vecka och så jobbar de samtidigt den veckan. Och så tar de emot både lön och ersättning från socialförsäkringen. Sen veckan efter kanske de gör på något annat sätt, och de vabbar igen veckan efter det", säger Niklas Löfgren som är familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.

Alliansen införde en bidragsbrottslag (som oppositionen ifrågasatte). Vi införde också krav på intyg från dagis/skola att barnet varit frånvarande för att man skulle få ut vab-ersättning. Även detta fick hård kritik och avskaffades senare, vilket jag beklagar. Det är bra att Försäkringskassan skärpt kontrollerna och arbetar mer riktat mot misstänkta fall, och det är utmärkt med fler polisanmälningar och större återkrav. Men det bästa vore såklart om man kunde återinföra vab-intygen på ett enklare sätt, exempelvis genom att sända dessa elektroniskt snabbt och enkelt från varje förskola när ett barn är frånvarande. Utan kontroll kommer det att förekomma en hel del fusk som aldrig upptäcks.

Våra sociala förmåner är generösa och viktiga för dem som behöver dem. Men alla system kan missbrukas, såväl sjukpenning som förtidspension, LSS-ersättning och VAB-ersättning. Varje gång någon fuskar eller tar ut ersättningar de inte ska ha drabbar det dem som verkligen behöver och har rätt till motsvarande ersättning. Därför är kampen mot bidragsfusk precis lika viktig som kampen mot skattebrott. Det är exakt samma pengar!




Riksrevisionen: Sjukskrivning kan vara negativt för hälsan

2017-01-02

Före jul kom en intressant granskning från Riksrevisionen som väckte en viss uppståndelse i media. Rapporten visade nämligen att de som till följd av strikt bedömning nekades fortsatt sjukskrivning hade större chans att komma i arbete och dessutom att få en bättre hälsa. Slutsatserna fick såklart kritik, många menade att det självklart inte gjorde någon friskare att nekas sjukpenning.

Nu har jag läst riksrevisionens granskningsrapport. Man inleder med att konstatera att kostnaderna för sjukpenningen ökat sex år i rad och att kostnaderna för sjukpenningen har fördubblats sedan 2010. Man konstaterar också att sjukförsäkringens syfte är att ge individen möjlighet att tillfriskna i lugn och ro innan man återgår i arbete. Samtidigt pekar man på att sjukfrånvaro i sig är riskfylld. Flera studier har visat att personer som varit långvarigt sjukskrivna löper högre risk än andra att ha en sämre anknytning till arbetsmarknaden, en sämre psykisk hälsa och ett sämre socialt liv.

För att kunna jämföra har man granskat 5.000 sjukskrivna (varav en stor del av långtidssjukskrivna) som är helt jämförbara vad gäller sjukdomens omfattning och som "legat på gränsen" för att få förlängd sjukpenning eller inte. Alltså ärenden som varit svårbedömda och legat i "gråzonen" och där den enskilde handläggarens bedömning avgjort om man skulle få fortsatt sjukpenning eller inte. Detta skapar ett så kallat "naturligt experiment" och gör det enligt riksrevisionen möjligt att med stor tillförlitlighet analysera vilka effekter ett nekande av sjukpenning får för individens hälsa, sysselsättning och framtida användning av sjukförsäkringen. Eftersom de som beviljades respektive inte beviljades sjukpenning var helt jämförbara kan man med stor säkerhet mäta effekterna på gruppnivå efter det genomsnittliga utfallet i respektive grupp. Däremot kan enskilda individer avvika från genomsnittsresultatet.

Slutsatserna är dramatiska:

* De som nekades sjukpenning i ett pågående sjukfall minskade risken att inom tre år hamna i "förtidspension" med 40%.
* De som nekades sjukpenning hade efter ett år en högre arbetsinkomst än de som beviljades sjukpenning.
* Ingen skillnad i hälsa kunde påvisas mellan dem som beviljades och de som nekades fortsatt sjukpenning.

"Sammantaget visar resultaten att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning ger upphov till positiva effekter på såväl individ- som samhällsnivå" skriver riksrevisionen. Man anser också i rapporten avslutningsvis att resultaten inte bara är tillämpliga för den som ansöker om fortsatt sjukpenning utan i hög utsträckning även är relevanta utan när det gäller dem som är i arbete och ansöker om sjukpenning för första gången under en sjukdomsfall.

Riksrevisionens rapport är ännu en i raden som visar att en slentrianmässig långtidssjukskrivning "för att vara snäll" ofta missar målet och i stället leder till allvarliga nackdelar för den sjukskrivne (förutom höga kostnader för samhället). Detta var ju något vi hade som grund för Alliansens stora sjukförsäkringsreform och ingen tyder på att vi gjorde fel analys den gången. Men tyvärr urholkar dagens regering vår sjukförsäkringsreform, vilket riskerar att leda till fortsatt stigande kostnader och att fler fastnar i långtidssjukskrivning eller "förtidspension", får lägre livsinkomst och därmed lägre pension, och samtidigt ökad risk för försämrad psykisk hälsa och social isolering.




Regeringen driver fram neddragning av personlig assistans

2016-12-12

Tidningen Dagens Samhälle rapporterar i sitt senaste nummer att Regeringens sparkrav på Försäkringskassan gör att man nu allt oftare säger nej till statligt finansierad personlig assistans till funktionsnedsatta. Detta gör att kommunerna tvingas ta över ansvaret genom andra insatser än assistans, exempelvis hemtjänst eller boendeplatser. Staten vältrar på detta sätt över kostnaderna på kommunerna. Protester kommer nu från ett flertal kommuner och kommunförbund, liksom från Sveriges Kommuner och Landsting.

Det var i regleringsbrevet för budgetår 2016 som regeringen krävde att Försäkringskassan ska bryta utvecklingen av antalet timmar inom personlig assistans för funktionsnedsatta.

Personlig assistans kostar allt mer, 2015 kostade den 30 miljarder för staten och 4,5 miljarder för kommunerna (de 20 timmar per vecka och person som kommunerna tvingas betala innan staten går in och täcker resten). Kostnader för andra typer av kommunalt stöd är inte inräknat.

Även Moderaterna ser stora problem med skenande kostnader för personlig assistans, men vi föredrar en effektivare kontroll och förebyggande av missbruk och bedrägerier än att neka funktionsnedsatta det stöd de behöver. Att dra in assistansen för en svårt funktionsnedsatt människa är inte värdigt. Självklart kan det finnas fall där det objektivt sett inte ska beviljas assistans, men andelen avslag på ansökan om personlig assistans är nu betydligt större än under Alliansens regeringstid. Regeringen har valt en linje som är svår att försvara.




Många fler får indragen sjukpenning idag jämfört med Alliansåren

2016-12-12

Andelen som inte får sjukpenning eller sjukersättning har ökat till de högsta nivåerna på flera år, visar statistik som har tagits fram åt Dagens Nyheter och uppmärksammades i denna artikel för en tid sedan. Under årets första halvår var det drygt 17.000 personer som nekades eller som blev av med sin sjukpenning. Nästan 5.200 fick avslag på sin ansökan om sjukersättning.

"När vi utreder ärendena hittar vi arbetsförmåga i allt fler fall", säger Andreas Larsson, områdeschef för sjukförsäkringen på Försäkringskassans huvudkontor.

Andelen indragna sjukpenningar, att ersättningen till sjukskrivna stoppas, var tidigt i somras dubbelt så stor som ett år tidigare. I juni fick 1.882 personer sin sjukpenning indragen. Det motsvarar fyra procent av alla sjukskrivningar som avslutades den månaden. En titt bakåt visar att den här andelen låg under två procent under flera år, fram till och med sommaren 2015.

Regeringspartierna tog strid mot Alliansens sjukförsäkringsreform och menade att det var inhumant att lägga så stort fokus på arbetsförmågan och ifrågasätta människors rätt sjukpenning. Nu har vi facit - i dag, under S-MP-V-styre är andelen som får avslag på sin sjukpenning dubbelt så stor som när Alliansen styrde. Rätt eller fel, bra eller dåligt, det är inte alldeles enkelt att ge ett tydligt svar på utan att analysera djupare. Men regeringspartiernas hyckleri kan knappast bli tydligare. Man verkar i vart fall inte se något problem i förändringarna, utan har tvärtom varit tydliga med att sjuktalen måste ned, vilket sannolikt lett till en hårdare bedömning från Försäkringskassans sida.

Medias politiska hyckleri är om möjligt ännu värre. Efter artikeln i DN 8 september har knappt någon ens uppmärksammat de ganska dramatiska siffrorna. Undrar hur det låtit i media om detta inträffat under en Alliansregering?




Dagens citat i Borås Tidning

2016-10-04

I dag står jag för dagens citat på debattsidorna i Borås Tidning. Det är ett citat från mitt blogginlägg den 28/9 om hur Region Skåne väljer att lägga 3,3 miljoner på omskärelse av pojkar trots att vården i övrigt skriker efter resurser. Endast M och SD i Skåne röstade emot galenskaperna.



Omskärelse av pojkar går givetvis inte att jämföra med omskärelse av flickor. Men jag anser likväl att det borde förbjudas på omyndiga barn. Omskärelse av pojkar förekommer i olika åldrar i flera olika religioner och kulturer, och jag tycker det skulle vara rimligt att markera från svensk sida att det inte är acceptabelt i Sverige. När en pojke blir myndig bestämmer han själv vad han vill göra med sin kropp, men så länge han är omyndig har lagstiftaren ett ansvar för att försöka motverka medicinskt onödiga ingrepp på friska barn.

Omskärelse av omyndiga pojkar är tillåtet i Sverige sedan 2001, men möter hård kritik från många håll. Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har granskat frågan ur ett etiskt och juridiskt perspektiv och skriver i ett uttalande: ”Det är därför etiskt tvivelaktigt att på icke medicinska grunder utföra omskärelse på ett barn som inte själv har haft möjlighet att delta i beslutet.” Barnläkarföreningen är också kritiska, liksom flera landsting.

Jag har motionerat om ett förbud i riksdagen, en gång varje mandatperiod, 2009, 2012 och 2014. Tyvärr utan framgång.

Vissa invänder att manlig omskärelse är en central ritual i flera religioner, inte minst inom judendomen och islam, och att det därför är en fråga om religionsfrihet. Jag invänder att det inte borde vara något problem att utföra en sådan ritual mer "symboliskt" utan det kirurgiska ingreppet. Denna typ av ceremonier förekommer exempelvis redan ofta inom judendomen och kallas Brit Shalom. Det är en namngivningsceremoni för nyfödda judiska pojkar som innebär att man inte skär. Inom delar av Islam förekommer ofta att man väntar med omskärelsen tills barnet kommit upp i puberteten, vilket ökar pojkens möjligheter att själv ta ställning till ingreppet. En religion kan rimligen inte stå och falla med att man får fortsätta att skära i små pojkars könsorgan. Alla religioner måste över tid kunna anpassas till rådande värderingar. Att skydda små barn från onödiga ingrepp är för mig en sådan självklar värdering.

För den som vill läsa mer om manlig omskärelse rekommenderar jag denna skrift från RFSU. Även om RFSU också är kritiska till omskärelse av pojkar är skriften objektiv och faktafylld och ett bra underlag för diskussion.




Helsjukt - Skåne satsar 3,3 miljoner på omskärelse av pojkar!

2016-09-28

Detta är så sjukt! I en tid där vårdköerna växer och vården skriker efter mer pengar väljer alltså politikerna i Region Skåne att satsa 3,3 miljoner på att korta köerna för omskärelse av pojkar! Det är så sjukt och motbjudande att man saknar ord.

Omskärelse av omyndiga pojkar borde vara förbjudet i lag (vilket jag motionerat om i riksdagen). Att utföra icke medicinskt grundade ingrepp på barn är inget annat än barnmisshandel. Och det borde i vart fall självklart inte få utföras på skattebetalarnas bekostnad. All respekt till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Skåne som var de enda som röstade nej till beslutet. De övriga fega borgerliga politikerna lade ned sina röster. De borde skämmas.





Kommer regeringens "förenklingar" göra upphandlingarna bättre?

2016-08-31

Bristande uppföljning och eventuellt dåliga upphandlingsavtal är numera vardagsmat i många kommuner och landsting, oavsett politisk färg på ledningen. Senast är det Stockholms Läns Landsting som verkar ha haft svårt att ha kolla på detta. Strumpinköpen för 6.000 kronor paret har fått bli symbolen för misslyckandet.

Frågan är bara hur regeringens "förenklingar" av dagens regelverk kommer att slå? Blir det verkligen lättare att upphandla strumpor till rimligt pris om regeringens proposition på 2.800 sidor text röstas igenom i riksdagen? Jag tvivlar.






Kvalitet i välfärden är viktigare att diskutera än eventuella vinster

2016-08-30

SVT Nyheter hävdar idag att regeringens utredare Ilmar Reepalu kommer att föreslå att skattefinansierade välfärdsföretag ska få ta ut maximalt 8% avkastning på satsat kapital. Det är i så fall ett så dumt förslag att det aldrig borde läggas fram.

Den första invändningen är att man självklart inte på ett fungerande sätt kan reglera vinstuttag i privata företag genom begränsning i lag. Som jurist ser jag så många sätt att gå runt begränsningen att en sådan lag skulle bli ett fullständigt slag i luften för alla som har råd att anlita skattekonsulter. Man kan exempelvis låna pengar av andra bolag i en koncern mot hög ränta eller internt mellan bolag i en koncern köpa varor för överpriser eller sälja till underpriser att "flytta" vinster mellan bolag. Man kan driva verksamheten i flera olika bolag och fördelar kostnader och intäkter som man önskar mellan dessa. Man kan se till att ledande befattningshavare får ut vinsten som höjd lön eller bonus för att på det sättet ta ut vinst utan att det syns på "sista raden". Med kreativ bokföring kan man även flytta överskott mellan år eller dölja överskott genom olika avskrivningar eller nedskrivningar. En lag om begränsning av vinst kommer definitivt att göda skattekonsulter och jurister men kommer att vara ett fullständigt slag i luften när det gäller vinstrika företag som har råd att anlita experter. Däremot kan det säkert slå undan benen på små egenföretagare som behöver en stabil avkastning för att finansiera stora investeringar.

Den viktigaste invändningen är såklart att kvalitetsmåttet kommer i skymundan. Ett välfärdsföretag som håller bristfällig kvalitet men redovisar 7% avkastning är enligt vänsterretoriken okej. Men ett företag som redovisar högre kvalitet än landstinget eller kommunen och redovisar en vinst på 9% är plötsligt ett dåligt företag. Jag tvivlar på att kunden eller patienten som anlitar företaget håller med politikerna i deras bedömning.

I dag kommer chockerande siffror över Stockholms Läns Landsting som genom vad som verkar otroligt amatörmässig upphandling betalar upp till 6.000 kronor paret för strumpor (!). Min övertygelse är att detta sällan händer i mindre organisationer eller i små privatägda företag. Man har helt enkelt inte råd att slarva så när man hanterar sina egna pengar. Och slarvar man inte med pengarna kan det också bli en liten vinst till ägaren. Småföretag kan ofta leverera mer samhällsservice per skattekrona än vad kommuner eller landsting klarar av. Man har lägre overheadkostnader och mindre administration och får därmed mer pengar över till verksamhet. Det är ytterligare ett skäl därför det är så viktigt att värna de små välfärdsföretagen och inte offra dem för att tillfredsställa högljudda röster på vänsterkanten i svensk politik.

Vi måste förklara för människor att vinster i välfärden är betydligt bättre än förluster. Men det i särklass viktigaste är kvaliteten som ständigt måste utvärderas både i offentligt driven och privat driven skattefinansierad välfärd. Dessutom måste myndigheter, kommuner och landsting bli mycket bättre på att upphandla och skriva avtal med privata företag. Det finns extremt stora brister idag som möjliggör oerhört guldkantade avtal som finansieras av skattebetalarna. Det är mycket viktigare att ta tag i än att begränsa "vinsten". Dagens fåniga vinstdebatt kommer vare sig att spara skattepengar eller öka välfärdens kvalitet.




Regeringens sjuka sjukförsäkringsförslag dras äntligen tillbaka

2016-08-24

Igår meddelade så regeringen att man drar tillbaka det hårt kritiserade förslaget om att tvinga arbetsgivarna att betala 25% av sjukpenningskostnaderna för långtidssjukskrivna utan någon tidsbegränsning. Man hade inget val - alla sågade förslaget - arbetsgivare, fackliga organisationer, kommuner och landsting. Förslaget hade sannolikt inte heller klarat en omröstning i riksdagen eftersom såväl Alliansen som SD varit kritiska. Endast S och MP har envist och hårdnackat försvarat ett fullständigt hårresande förslag som skulle göra det allt svårare för långtidssjukskrivna att tya sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Dessutom skulle förslaget slå hårt mot svenska småföretag - socialförsäkringsminister Annika Strandhälls påstående att det är ett "nollsummespel" (eftersom arbetsgivareavgifterna samtidigt skulle sänkas något) visar att hon har ytterst lite förståelse för småföretagens situation. För storföretagen med tusentals anställda skulle det kanske jämna ut sig, men för en småföretagare som drabbas av en enda långtidssjukskriven medarbetare skulle kostnaderna ha blivit extremt mycket större än vad man skulle fått i sänkt arbetsgivareavgift.

Förslaget borde aldrig lagts fram, och borde aldrig ens skickats till lagrådet. Det var genomkorkat redan från början. Men nu ligger det i papperskorgen där det hör hemma. Nedan mitt blogginlägg om förslaget den 30 maj i år, där jag också beskriver Socialdemokraternas stora vallöftesbrott när förslaget presenterades.

Sjukt regeringsförslag om ökat sjuklöneansvar för arbetsgivarna 2016-05-30 Socialdemokraternas dubbelspel om företagens sjukskrivningskostnader slår nog alla rekord. En liten historisk resumé: * När Alliansregeringen tillträdde 2006 gällde sedan länge att arbetsgivarna stod för kostnaden för sjukskrivningar de första två veckorna av sjukskrivningsperioden. Dessutom införde den tidigare s-regeringen år 2005 ytterligare 15% evig medfinansiering, där arbetsgivarna alltså tvingades betala 15% av den anställdes sjukskrivningskostnad - utan tidsbegränsning. * Alliansen avskaffade redan 2007 den eviga medfinansieringen på 15% eftersom det gjorde det svårare för långtidssjukskrivna att komma tillbaka i arbete - ingen vågade anställa dem. Dessutom infördes ett högkostnadsskydd för de resterande två veckorna så att det inte skulle slå oskäligt hårt mot mindre företag. * Åren före valet 2014 gjorde Socialdemokraterna stor sak av att de ville ta bort medfinansieringen av den andra sjuklöneveckan (trots att det är den första veckan som är det i särklass största problemet eftersom relativt få är sjukskrivna i mer än en vecka). Alliansen valde att i stället förbättra högkostnadsskyddet ytterligare, vilket också var vad näringslivsorganisationerna förespråkade. Trots detta gick (S) till val på att avskaffa andra sjuklöneveckan. * Nu har S och MP bildat regering. Något avskaffande av andra sjuklöneveckan syns inte till. I stället aviserar nu regeringen en skärpning av företagens medfinansiering. Enligt det förslag som regeringen presenterat ska arbetsgivaren betala 25% av sjukpenningen för medarbetare som varit sjukskrivna längre än 90 dagar. Och detta alldeles oavsett om sjukskrivningen har samband med arbetet eller inte. Såväl Svenskt Näringsliv som Sveriges Kommuner och Landsting och Statens Arbetsgivarverk protesterar mot det nya förslaget. Dels kommer det att slå hårt mot mindre företag. Medfinansieringen gäller utan bortre tidsgräns, dvs så länge personen i fråga är sjukskriven och fortsatt anställd. Som "kompensation" sänks arbetsgivaravgiften med 0,16%, men för en anställd med medianlön om 26 000 kr i månaden innebär det bara att arbetsgivaravgiften sänks med 41 kronor (!) per månad. För ett litet företag med få anställda och låg lönesumma spelar inte denna kompensation någon större roll i förhållande till kostnaden om man drabbas av en enda långtidssjukskriven medarbetare. Dels riskerar förslaget det att göra att tidigare långtidssjukskrivna eller personer med tidigare sjukdomshistorik kommer att gallras bort vid en anställningssituation - för vem vågar anställa en person som tidigare varit långtidssjukskriven? Slutligen medför förslaget en kraftig kostnadsökning för kommuner och landsting. SKL:s chefsekonom Bettina Kashefi varnar exempelvis för att förslaget kan kosta kommunerna 1,2 miljarder kronor per år. Hon är för övrigt väl insatt i frågan - hon var statssekreterare hos socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) - alltså den minister som avskaffade den gamla medfinansieringen 2007. På SKL:s hemsida läser jag:"Regeringen planerar att återinföra medfinansieringen i sjukförsäkringen. Förslaget kommer inte att minska sjukfrånvaron. Istället riskerar det stänga människor ute från arbetsmarknaden. Förslaget är fel väg att gå och det kan leda till en tuffare arbetsmarknad. Medfinansiering har prövats tidigare och det finns inga belägg för att det ledde till att fler sjukskrivna återgick i arbete. Istället blev det svårare för personer med ökad risk för ohälsa att få arbete när arbetsgivare blev mer försiktiga vid rekrytering, säger SKL:s ordförande Lena Micko (S)." Det är alltså en socialdemokratisk SKL-ordförande som konstaterar detta. I en gemensam debattartikel i Dagens Industri beskriver ledande företrädare för de svenska arbetsgivarna - Svensk Näringslivs VD, SKL:s VD samt Statens Arbetsgivarverks generaldirektör - varför de anser att förslaget är mycket illa genomtänkt. Att Socialdemokraterna ägnar sig åt regelbundet hyckleri, bryter vallöften och skryter om miljonsatsningar samtidigt som man tiger om kostnadsökningar på miljarder är ju något vi fått vänja oss vid. Men förslaget att återigen införa evig medfinansiering av sjukskrivningar är något av det värsta hittills, och inget annat än en katastrof om man på allvar vill ge långtidssjukskrivna en ny chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Förslaget kommer att skapa ett a-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden, där de unga och friska får jobb medan äldre och tidigare sjukskrivna ratas. I en förlängning riskerar det att medföra mycket stora samhällskostnader samtidigt som många mindre företag riskerar att drabbas hårt. Förslaget måste stoppas!

Därför behövs ett bidragstak för vissa bidrag

2016-07-25

I dag har jag en debattartikel i Borås Tidning med anledning av moderaternas förslag om ett tak för de bidrag man kan erhålla genom försörjningsstöd och etableringsersättning för nyanlända. Bakgrunden är att när olika bidrag staplas på varandra blir totalsumman ibland så hög att det helt enkelt inte lönar sig att arbeta. Detta motverkar såväl integrationen av nyanlända som att lyfta andra ur deras utanförskap.

Förslaget gäller alltså endast den som uppbär försörjningsstöd och etableringsersättning. Inte sociala ersättningar som inte är "bidrag" utan baseras på tidigare inkomster, exempelvis a-kassa och sjukpenning. I dessa fall finns en självklar koppling mellan tidigare inkomst och ersättningens storlek och där föreslås inga begränsningar utöver vad som redan gäller i dessa system. Och om arbetsgivare (privat eller offentlig) betalar ut avgångsvederlag eller andra ersättningar baserade på tidigare inkomster ska det självklart också ligga utanför bidragstaket, detta är inte heller ett "bidrag" utan baseras på avtal mellan den tidigare anställde och arbets- eller uppdragsgivaren.







Trams att föreslå straffskatt på socker och plastpåsar

2016-07-11

I kväll debatteras återigen införandet av sockerskatt. De som föreslår detta tror att det skulle minska konsumtionen av godis, läsk och andra söta saker. De har uppenbarligen väldigt dålig koll på verkligheten. Godis och läsk är inte priskänsliga alls. I dag kan man köpa smågodis för allt mellan 3-4 kronor hektot upp till 20-25 kronor per hekto. Det säljer massor oavsett pris. Samma sak med läsk. En burkläsk i en lågprisbutik kostar bara 3-4 kronor. Men på restauranger eller i servicebutiker kostar en burkläsk ofta 20-30 kronor. De säljer massor alldeles oavsett vad det kostar. En sockerskatt som skulle höja priset på godis eller läsk med någon krona är fullständigt verkningslöst och skulle bara skapa en massa byråkrati och ännu en intäktskälla för politiker som vill beskatta oss på alla sätt det bara går.

I dag kommer också förslag från Naturvårdsverket att en plastpåse ska kosta minst 5 kronor och att det ska vara "förbjudet att erbjuda dessa gratis". Dessutom ska tydligen alla som tillverkar plastpåsar "registreras". Ännu ett stolligt förslag i klimatalarmismens tecken. Allt fler butiksinnehavare erbjuder redan idag alldeles frivilligt "plastpåsar" tillverkade av majsmjöl eller papperspåsar. Det stora plastslöseriet är idag knappast plastpåsarna i butikerna utan alla andra plastförpackningar, ofta helt onödiga, som omger olika produkter.

Svenskarna måste vara världens mest söndergullade folk av politiker och myndigheter som tror att de alltid vet bäst. Det finns inga gränser för vad klåfingriga myndigheter och politiker vill göra för att uppfostra den svenska befolkningen. Jag säger - stopp! Det är hög tid att låta svenska företagare och konsumenter få tänka själv.




KU vill öka medborgarnas inflytande vid ändrad landstingsindelning

2016-06-08

En majoritet i konstitutionsutskottet, KU, vill öka befolkningens inflytande över ändrad landstingsindelning. En fråga som aktualiserats genom förslaget om nya gigantiska regioner i Sverige.

Enligt nuvarande lag ska medborgarperspektivet, det vill säga att inhämta befolkningens önskemål och synpunkter, iakttas vid ändringar i indelningen av kommuner. Detta gäller dock inte vid en ny indelning av landsting.

Konstitutionsutskottet anser nu att ett krav på att ta hänsyn till medborgarperspektivet även ska gälla vid en ny landstingsindelning. En förändring av landstingsindelningen kan påverka människors vardag lika mycket som förändringar av kommunindelningen, då ett landsting ansvarar för viktiga offentliga uppgifter som sjukvård och kollektivtrafik.

Hur befolkningens inställning ska inhämtas bör övervägas från fall till fall. Konstitutionsutskottet föreslår att regeringen ska uppmanas återkomma med förslag på regler för hur befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid ändringar av indelningen av landsting.

Förslaget innebär att KU säger delvis ja till ett motionsförslag som lagts av M, C, L och KD. SD röstade för Alliansens linje medan S, V och MP reserverade sig mot beslutet. De rödgröna anser inte att man behöver beakta folkviljan när det gäller landstingsindelning på samma sätt som vid kommunindelning. Jag tycker det är en helt obegriplig ståndpunkt. Landstings- eller regionindelning ska självklart inte göras genom att man ritar kartor på ett kontor i Stockholm, utan måste växa fram lokalt där medborgare och lokala politiker hittar olika vägar att samverka, eller om så behövs, enas om att gå samman till större enheter. Västra Götalandsregionen är enligt min påsikt ett bra exempel på hur man inte ska genomföra en regionreform utan folklig förankring. Låt oss inte upprepa det misstaget.




Sjukt regeringsförslag om ökat sjuklöneansvar för arbetsgivarna

2016-05-30

Socialdemokraternas dubbelspel om företagens sjukskrivningskostnader slår nog alla rekord. En liten historisk resumé:

* När Alliansregeringen tillträdde 2006 gällde sedan länge att arbetsgivarna stod för kostnaden för sjukskrivningar de första två veckorna av sjukskrivningsperioden. Dessutom införde den tidigare s-regeringen år 2005 ytterligare 15% evig medfinansiering, där arbetsgivarna alltså tvingades betala 15% av den anställdes sjukskrivningskostnad - utan tidsbegränsning. * Alliansen avskaffade redan 2007 den eviga medfinansieringen på 15% eftersom det gjorde det svårare för långtidssjukskrivna att komma tillbaka i arbete - ingen vågade anställa dem. Dessutom infördes ett högkostnadsskydd för de resterande två veckorna så att det inte skulle slå oskäligt hårt mot mindre företag. * Åren före valet 2014 gjorde Socialdemokraterna stor sak av att de ville ta bort medfinansieringen av den andra sjuklöneveckan (trots att det är den första veckan som är det i särklass största problemet eftersom relativt få är sjukskrivna i mer än en vecka). Alliansen valde att i stället förbättra högkostnadsskyddet ytterligare, vilket också var vad näringslivsorganisationerna förespråkade. Trots detta gick (S) till val på att avskaffa andra sjuklöneveckan. * Nu har S och MP bildat regering. Något avskaffande av andra sjuklöneveckan syns inte till. I stället aviserar nu regeringen en skärpning av företagens medfinansiering. Enligt det förslag som regeringen presenterat ska arbetsgivaren betala 25% av sjukpenningen för medarbetare som varit sjukskrivna längre än 90 dagar. Och detta alldeles oavsett om sjukskrivningen har samband med arbetet eller inte.

Såväl Svenskt Näringsliv som Sveriges Kommuner och Landsting och Statens Arbetsgivarverk protesterar mot det nya förslaget. Dels kommer det att slå hårt mot mindre företag. Medfinansieringen gäller utan bortre tidsgräns, dvs så länge personen i fråga är sjukskriven och fortsatt anställd. Som "kompensation" sänks arbetsgivaravgiften med 0,16%, men för en anställd med medianlön om 26 000 kr i månaden innebär det bara att arbetsgivaravgiften sänks med 41 kronor (!) per månad. För ett litet företag med få anställda och låg lönesumma spelar inte denna kompensation någon större roll i förhållande till kostnaden om man drabbas av en enda långtidssjukskriven medarbetare. Dels riskerar förslaget det att göra att tidigare långtidssjukskrivna eller personer med tidigare sjukdomshistorik kommer att gallras bort vid en anställningssituation - för vem vågar anställa en person som tidigare varit långtidssjukskriven? Slutligen medför förslaget en kraftig kostnadsökning för kommuner och landsting. SKL:s chefsekonom Bettina Kashefi varnar exempelvis för att förslaget kan kosta kommunerna 1,2 miljarder kronor per år. Hon är för övrigt väl insatt i frågan - hon var statssekreterare hos socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) - alltså den minister som avskaffade den gamla medfinansieringen 2007.

På SKL:s hemsida läser jag:"Regeringen planerar att återinföra medfinansieringen i sjukförsäkringen. Förslaget kommer inte att minska sjukfrånvaron. Istället riskerar det stänga människor ute från arbetsmarknaden. Förslaget är fel väg att gå och det kan leda till en tuffare arbetsmarknad. Medfinansiering har prövats tidigare och det finns inga belägg för att det ledde till att fler sjukskrivna återgick i arbete. Istället blev det svårare för personer med ökad risk för ohälsa att få arbete när arbetsgivare blev mer försiktiga vid rekrytering, säger SKL:s ordförande Lena Micko (S)." Det är alltså en socialdemokratisk SKL-ordförande som konstaterar detta.

I en gemensam debattartikel i Dagens Industri beskriver ledande företrädare för de svenska arbetsgivarna - Svensk Näringslivs VD, SKL:s VD samt Statens Arbetsgivarverks generaldirektör - varför de anser att förslaget är mycket illa genomtänkt.

Att Socialdemokraterna ägnar sig åt regelbundet hyckleri, bryter vallöften och skryter om miljonsatsningar samtidigt som man tiger om kostnadsökningar på miljarder är ju något vi fått vänja oss vid. Men förslaget att återigen införa evig medfinansiering av sjukskrivningar är något av det värsta hittills, och inget annat än en katastrof om man på allvar vill ge långtidssjukskrivna en ny chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Förslaget kommer att skapa ett a-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden, där de unga och friska får jobb medan äldre och tidigare sjukskrivna ratas. I en förlängning riskerar det att medföra mycket stora samhällskostnader samtidigt som många mindre företag riskerar att drabbas hårt. Förslaget måste stoppas!




Självklart ska staten ersätta dem som drabbats av Narkopelsi

2016-05-12

I dag röstade riksdagen om ersättning till dem som drabbades av Narkolepsi i samband med vaccinering mot svininfluensan för sex år sedan. Hittills har drygt 300 personer fått sin narkolepsi godkänd som läkemedelsskada. Det finns nu en bred överenskommelse i riksdagen mellan sju partier att ge en sammanlagd ersättning på upp till maximalt 10 miljoner kronor (utbetalas löpande under livet) till varje person som drabbats. I första hand betalas ersättningen ut från Läkemedelsförsäkringen och i den mån den inte räcker står staten för resterande del.

Vi riksdagsledamöter har fått ett antal mail från drabbade som menar att ersättningen är för låg om den ska kunna täcka försörjningen resten av livet för de värst drabbade som troligen aldrig kommer att kunna arbeta. Vi har också fått ett antal vittnesmål om den fruktansvärda situation de drabbade lever i, det är en sjukdom som är svår att förstå innan man hör berättelser om de drabbades vardag. Och det är fruktansvärt att dessa personer drabbats på grund av att de gjorde som samhället sa åt dem - vaccinerade sig för att bromsa spridningen av den aktuella influensan.

I vår familj vaccinerade vi oss inte. Min hustru som arbetat i vården i många år tyckte att vaccinet kändes ytterst osäkert och otillräckligt prövat och vi valde att inte vaccinera vare sig oss själva eller våra barn. Vi är dock inte motståndare till vaccinationer, tvärtom har vi självfallet i alla andra sammanhang vaccinerat våra barn enligt gällande vaccinationsprogram, och även oss själva inför exempelvis utlandsresor. Men i detta fall kändes vaccinationsrekommendationen väldigt förhastad och närmast panikartad.

Staten garanterar och tar det yttersta ansvaret för ersättningen till de drabbade inom ramen för befintlig lagstiftning, regelverk och grundläggande principer om likabehandling för alla individer som drabbas av läkemedelsskador. Det innebär konkret att ersättningen maximalt kan uppgå till 10 miljoner kronor per person inom ramen för läkemedelsförsäkringen. Liknande beloppsgränser gäller vad jag förstår även exempelvis sjukvårdspersonal som skadas i samband med blodsmitta eller liknande. Det är därmed svårt att ta beslut om helt andra nivåer i just detta fall, eftersom principen om likabehandling gäller i svensk rätt.

Moderaterna anser att de som drabbats av narkolepsi i samband med pandemivaccinering förtjänar en trygg framtid där staten ska ta det yttersta ansvaret. Moderaterna har träffat och lyssnat in de synpunkter som Narkolepsiföreningen för fram. Vi kommer noga att följa utfall, uppföljning och utvärdering av hur ersättningen fungerar till de drabbade och vi är beredda och öppna för att beakta frågan på nytt och vidta korrigeringar om det krävs. Det behövs också en årlig uppföljning angående forskningsläge och utveckling. Man vet exempelvis inte om sjukdomen i framtiden kommer att kunna lindras eller botas. Det är en viktig aspekt med tanke på att vi talar om en hel del barn som har hela livet framför sig. Det är såklart svårt idag att fastställa exakt vad de behöver för ersättning under resten av livet.




Sjukvården i Borås hårt pressad av allt fler asylsökande

2016-04-22

I dag kommer en ny larmrapport om hur det stora asylmottagandet skapar extremt stora påfrestningar på välfärden. Denna gång är det Borås Tidning som redogör för kvartalsrapporten från Södra Älvsborgs Sjukhus (Västra Götalandsregionens stora sjukhus i Borås). Tyvärr finns artikeln bara i låst version på nätet och i övrigt i dagens papperstidning. Men en kort sammanfattning:

Framförallt är det asylsökande och nyanlända barn och ungdomar som "tynger vården" enligt Borås Tidning, och det gäller både medicinsk och psykiatrisk barnsjukvård. Man har mellan två och tre gånger (!) fler besök på barnkliniken från december 2015 och framåt jämfört med tidigare. I artikeln intervjuas en ansvarig barnläkare, Niklas Segerdahl, som säger att detta oundvikligen leder till längre väntetider för alla. Han lägger också till att samma regel gäller för alla, att den som behöver mest vård också ska prioriteras först. Det är också många asylsökande barn som vid hälsokontroller upptäcks ha svåra medicinska problem, exempelvis behov av levertransplantationer eller omfattande hjärtkirurgi eller halvbehandlade fall av barnleukemi. Alltså mycket allvarliga sjukdomar där barnen självklart med automatik gör före i vårdköerna.

Sjukhusets problem är desamma som för vården i övriga delar av landet, och för övrigt desamma som inom andra välfärdsområden, exempelvis socialtjänst och skola. Tack vare Alliansens och regeringens överenskommelse om tio miljarder extra till kommuner och landsting i höstas för att klara asylkrisen så är det ingen brist på pengar. Däremot saknas det utbildad personal. Och vi talar här om exempelvis läkare, psykologer, specialistsjuksköterskor mm som det tar mycket många år att utbilda.

Det är bara att konstatera att Sverige och den svenska välfärden - exempelvis sjukvården, skolan och våra sociala ersättningssystem - inte alls är dimensionerade för att kunna ta emot så stora volymer av asylsökande under kort tid som Sverige gjorde i höstas. Inte heller bostadssituationen går att hantera. Nu knakar välfärdssystemen i sömmarna och tyvärr har påfrestningarna bara börjat. Efterhand kommer allt fler asylsökande att behöva sjukvård, tandvård, psykvård och äldreomsorg och förskolan och skolan kommer att få ta emot allt fler nyanlända elever som behöver omfattande extra stöd. Samtidigt går asylsökande före andra i bostadskön i många kommuner. Allt detta kommer oundvikligen att påverka alla som redan bor i Sverige i form av sämre tillgång till välfärdstjänster och mindre chans att hitta en bostad. Grogrunden för främlingsfientlighet är därmed skrämmande stor.

Så går det när inte politikerna inser i tid att extremt generösa svenska regler som inte alls går i takt med omvärlden leder till att Sverige får ta en orimligt stor del av ansvaret för asylmottagandet i Europa. Även om politikerna nu äntligen vaknat och tagit till sig det många av oss varnat för under många år så går det ju inte att backa bandet. Sverige är enligt min åsikt inne på en mycket farlig väg och jag är uppriktigt orolig för framtiden. Hur ska vi kunna hålla ihop vårt samhälle framöver och förebygga växande motsättningar?




Ökande ekonomiska skillnader naturligt vid högt asylmottagande

2016-04-14

Klyftan mellan de ekonomiskt mest utsatta barnen och de som lever i familjer med genomsnittsinkomster (den "relativa fattigdomen") har ökat i Sverige, enligt en ny rapport från Unicef. Man har jämfört barns situation år 2013 i 41 länder i EU samt OECD. Norge, Island, Finland och Danmark toppar listan över minst skillnad i inkomst mellan barnen som har det sämst och dem som ligger i mitten, det vill säga familjer med medianinkomster. Sverige hamnar på plats 16, och situationen har försämrats under årens lopp.

I rapporten nämns att invandringen kan vara en viktig förklaring, även om Unicef samtidigt försöker att tona ned detta. Men för mig är sambandet helt uppenbart - barn med mycket låg inkomststandard finns främst i våra värsta utanförskapsområden. Och vi vet att kopplingen mellan dessa områden och en omfattande asylinvandring är närmast total. Så självklart har Sveriges placering i denna ranking en tydlig koppling till asylmottagandet, och det betyder sannolikt att Sverige kommer att halka ned ytterligare i kommande mätningar.

Man kan samtidigt vända på saken - är det inte trots allt bättre för barnen att leva i Sverige med en relativt sett lägre inkomststandard än andra (utan att samtidigt vara riktigt fattiga) än att leva i krig, förtryck och kanske extrem fattigdom i sitt gamla hemland? Kanske är ökande inkomstskillnader ännu ett pris vi tvingas betala om vi ska vara ett generöst asylland?

En viktig sak i rapporten är dessutom att Sverige ligger bäst till, tillsammans med Norge och Schweiz, när det gäller verklig fattigdom i barnfamiljer, dvs att man inte har råd med det allra nödvändigaste. Och det har jag påpekat tidigare under åren. Det finns ytterst få verkligt "fattiga barn" i Sverige, och andelen riktigt fattiga minskade under Alliansens regeringstid. Det UNICEF diskuterar är relativ fattigdom, dvs inkomstskillnader. Och i ett land som tar emot störst antal asylsökande i hela Europa kan man nog som sagt inte räkna med att alla barnfamiljer direkt ska ha svensk ekonomisk genomsnittsstandard. Vem skulle betala för det? Och vad skulle i så fall alla andra familjer som ligger under genomsnittet säga? Alla kan ju för övrigt inte ligga över genomsnittsinkomsten i ett land, det är teoretiskt omöjligt.

Det viktiga för en familj som sökt asyl är inte att från dag ett försörjas med generösa svenska bidrag. Det viktiga är att de kan se en potential att genom egen ansträngning lyfta sin levnadsstandard i Sverige, och att utbildning och strävsamhet lönar sig. Där måste vi bli mycket tydligare och mycket bättre.




Är vi på väg tillbaka till 2006 års utanförskapssamhälle?

2016-04-07

Alliansen vann valet 2006 mycket till följd av kritiken mot att den tidigare s-regeringen under Göran Persson gömde arbetslösa i andra kolumner för att de inte skulle synas, och samtidigt pressade ut lågproduktiva människor från arbetsmarknaden. Det handlade inte minst om extremt höga volymer av förtidspensionerade. Vi kritiserade också den tidigare s-regeringen för att sjukskrivningarna skenade och långtidssjukskrivningarna ökade, och där systemet möjliggjorde sjukskrivningar i 5-10 år utan särskilt mycket kontroll, uppföljning eller rehabilitering. Alliansens reformer fick ned både förtidspensioneringar och sjukskrivningstal till en mer genomsnittlig västeuropeisk nivå.

Men nu syns oroväckande tendenser till att den nya S-MP-regeringen är på väg tillbaka till statistiktrixandet och till ett system med allt högre sjuktal och fler långtidssjukskrivningar.

Borttagandet av den bortre tidsgränsen i sjukskrivningen har redan fått hård kritik från såväl oberoende experter som av Försäkringskassan, som varnar för att långtidssjukskrivningarna kommer att öka.

Och nu kommer ytterligare ett destruktivt förslag, nämligen att arbetsgivare ska ta större ekonomiskt ansvar för långtidssjuka. Förhoppningen är att det på sikt skall minska sjukfrånvaron, men kritiken är hård, både från offentliga och privata arbetsgivare. Sveriges kommuner och landsting (SKL) tror att det kommer slå hårt mot kommuner med svag ekonomi och hög arbetslöshet. "Ja, vi tycker att det är fel väg att gå och vi är rädda för att det här snarare faktiskt försvårar möjligheten att kunna få tillbaka personer som är långtids-sjukskrivna i arbete", säger Lena Micko (S), ordförande för Sveriges kommuner och landsting (SKL). Samma synpunkter kommer från Svenskt Näringsliv, som varnar för att personer med tidigare lång sjukdomshistoria kommer att få mycket svårare att få jobb när företagen oroar sig för att tvingas betala mer om personen blir sjuk på nytt. Organisationen Företagarna kommer med samma kritik och varnar för att förslaget kan minska benägenheten hos företagare att anställa personer som idag står långt bort från arbetsmarknaden.

Ytterligare ett allvarligt förslag är att återinföra möjligheten till förtidspensionering av personer redan från 19 års ålder. I dag gäller att personer mellan 19 och 29 år ska få sin arbetsförmåga prövad med jämna mellanrum, i en förhoppning om att personen ska kunna komma i vart fall i någon form av arbete. Med de nya reglerna kan 19-åringar i stället ges förtidspension vilket dömer dem till att resten av livet vara utanför arbetsmarknaden. Visst kan det finnas enstaka unga personer som man helt säkert vet saknar arbetsförmåga resten av livet, men de nya reglerna riskerar att öppna för att mer slentrianmässigt återgå till att förtidspensionera unga människor som kanske skulle kunna komma i arbete senare i livet. Detta såg vi alltför många exempel på under den tidigare s-regeringens tid, före 2006.

Tänk så lätt saker glöms. Det var under Göran Perssons regeringstid som antalet sjukskrivna och förtidspensionerade svällde på ett sätt som saknade motstycke i världen. Sjukförsäkringen fick ersätta både arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Vi moderater vill inte återigen ha en situation likt den som Socialdemokraterna skapade förra gången de satt vid makten. Då förtidspensionerades 140 personer om dagen. Risken är uppenbar att den nya regeringen ska köra i samma dike som man gjorde före 2006. Det vore illa för Sverige, men framförallt för de människor som riskerar att fastna i systemet utan chans att komma tillbaka i arbete och egen försörjning.




Välfärdssystemen för nyanlända måste ses över

2016-04-05

Förra veckan rapporterade TV4:s Nyheterna att kostnaderna för efterlevandestöd till ensamkommande asylsökande barn skenar. Det handlar redan idag om många hundra miljoner per år, och kostnaderna ökar snabbt. Bakgrunden är att alla barn som bor i Sverige har rätt till efterlevandestöd om föräldrarna är döda. Det gäller även asylsökande barn. Ersättningen får man genom att bara skriva under ett papper, men det krävs inte att man styrker dödsfallen överhuvudtaget, något som framstår som mycket märkligt. Den som begär en ersättning borde självklart vara tvungen att styrka att förutsättningarna för stödet är uppfyllda. I grunden är det för övrigt enligt min åsikt märkligt att Sverige överhuvudtaget betalar ut denna ersättning till ensamkommande asylsökande barn. Det är en ersättning som rimligen bara borde tillfalla svenska medborgare eller de som bor permanent i landet.

För en tid sedan berättade jag också hur asylsökande som beviljats uppehållstillstånd kan få full garantipension, dvs samma pension som många lågavlönade svenskar, trots att de aldrig arbetat eller betalat en enda krona i skatt i Sverige. Det är i grunden ett orimligt system.

Tidigare har uppmärksammats hur nyanlända kan ta del av retroaktiva ersättningar och få rätt till omfattande sociala förmåner utan att någonsin ha bott i Sverige, arbetat här eller betalat skatt. Exempelvis får man rätt till full föräldrapenning och barnbidrag bara genom att tillfälligt bo i landet. Samma sak gäller exempelvis bostadsbidrag och assistansersättning.

Det är ingen tvekan om att våra ersättningssystem måste ses över, i annat fall kommer statens kostnader att skena, samtidigt som allt fler som är födda i Sverige eller har bott här länge upplever systemen som djupt orättvisa. Det senare lägger ingen bra grund för en fungerande integration.

I dag har moderaternas ekonomisk-politiske talesperson och min vice ordförande i finansutskottet, Ulf Kristersson, en mycket pedagogisk och läsvärd debattartikel på DN Debatt. Han diskuterar både innebörden i den svenska välfärdsmodellen och ger en historisk tillbakablick, men diskuterar också hur modellen hela tiden måste utvecklas och förändras över tid. I dagsläget är en av de mest aktuella frågorna just hur välfärdssystemen och bidragssystemen för nyanlända bör se ut. Dagens regelverk skapar orimliga effekter.

Såväl jag som Ulf Kristersson ingår i den moderata arbetsgrupp som just nu ser över detta. Vi moderater är övertygade om att våra välfärdssystem behöver stramas upp för att förbli långsiktigt hållbara, och att vi i framtiden bör tillämpa en delvis ny princip: Full tillgång till välfärdsförmånerna får man genom att arbeta, genom att ha permanent uppehållstillstånd eller genom att vara svensk medborgare. Innan dess får man bara begränsad rätt till svenska välfärdsförmåner. Och för den som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd bör rätten till förmåner i normalläget dras in.




Finansutskottet driver på om kvalitet och valfrihet i välfärden

2016-03-12

För drygt ett år sedan tillsatte S-MP-regeringen och Vänsterpartiet en utredning om vinstbegränsning i välfärden. Trots att den kallades för Välfärdsutredningen hade utredningsdirektiven inte på något satt fokus på en bättre välfärd. Utredningen handlade nämligen inte om hur Sverige bättre ska kunna säkra kvalitet, tillgänglighet och prisvärdhet i välfärden. Fokus var i stället att genomföra breda inskränkningar av valfriheten i välfärden och begränsa möjligheten för fristående verksamheter att verka inom offentlig sektor.

Det var med anledning av de djupt problematiska utredningsdirektiv, som låg till grund för den så kallade Välfärdsutredningen, som Alliansen för mindre än ett år sedan tog initiativ till ett tillkännagivande från riksdagen med ett förslag på en alternativ inriktning. Vår mening är att regeringen måste fokusera på att utreda hur vi på bästa sätt säkrar kvalitet och valfrihet i välfärden. Annars riskerar flera år att gå utan att det centrala i välfärdsutmaningarna hanteras – hur skapar vi förutsättningar för en välfärd i världsklass med kvalitet, tillgänglighet och valfrihet.

Sedan Alliansens utskottsinitiativ röstades igenom i riksdagen har regeringen kommit med tilläggsdirektiv till den ursprungliga utredningen. De nya direktiven innehåller flera viktiga anpassningar till riksdagens beslut. Särskilt viktigt är att regeringen i och med de nya direktiven beslutat stryka den del som innebar att lagen om valfrihetssystem (LOV) inom primärvården skulle avskaffas. I de nya direktiven återfinns också skarpare skrivningar om kvalitets- och tillståndskontroll som tidigare saknades och som var del av riksdagens tillkännagivande.

Dessvärre finns dock kärnan i det ursprungliga direktivet kvar och därmed även en lång rad förslag som tydligt hotar såväl valfriheten för den enskilde som möjligheterna för högt uppskattade fristående verksamheter att leva vidare. Rent konkret handlar det om mycket långtgående krav på vinstbegränsning som kraftigt skulle försvåra för många företag att driva och utveckla sin verksamhet genom nyinvesteringar och innovation. Osäkerheten kring många välfungerande välfärdsverksamheters framtid består.

Med anledning av att vi fortfarande ser stora problem med utredningsdirektivet har vi valt att ännu en gång lyfta den här frågan i ett tillkännagivande som finansutskottet beslutade om i tisdags, den 8 mars. Med detta tillkännagivande som alltså stöds av en majoritet av utskottets ledamöter (M, SD, C, L och KD) vill vi från riksdagens sida förtydliga för regeringen att vi inte bara vill se en utredning, utan också skarpa åtgärdsförslag i riksdagen som fokuserar på att stärka kvaliteten i välfärden och värna och utveckla valfrihet och mångfald.

Bland de viktigaste punkterna finns att det införs en generell tillståndsplikt för alla utförare i välfärden oavsett driftsform, där det ställs tydliga krav på samtliga ägare och ledning. Vi tycker att det är självklart att varje aktör som vill bedriva verksamhet inom skola, vård och omsorg ska kunna visa att den har ekonomiska förutsättningar och uppfyller vissa kunskaps- och kompetenskrav, men att detta ska ske på ett sätt som värnar mindre aktörers möjligheter, såsom föräldrakooperativ. Vi anser också att tydliga sanktionsmöjligheter ska vara kopplade till tillståndsplikten.

Vårt budskap är tydligt: Vi ställer oss positiva till förslag som leder till en genuin förbättring av kvalitet inom den offentligt finansierade välfärden och som utvecklar valfriheten. Lika tydligt kommer vi att fortsätta att i riksdagen avvisa alla förslag som förhindrar eller försvårar valfrihet och mångfald.

Jag tar riksdagsdebatten för moderaternas räkning nästa onsdag, och det kommer säkert att bli en politiskt uppskruvad debatt om jag känner de rödgröna partierna rätt. Riksdagen röstar i frågan onsdag eller torsdag kommande vecka.




Moderaterna vill inte tvinga fram nya storregioner i Sverige

2016-03-09

I går publicerades ett inlägg i Dagens Samhälle om den moderata partiledningens syn på storregioner i Sverige:

Storregioner måste bygga på bred politisk enighet

Nyligen gjorde den av regeringen utsedda Indelningskommittén sin första delredovisning angående hur dagens landsting kan slås ihop till storregioner. Snart kommer nästa steg med kartor över förslag på regioner.

Regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland visar att det tar lång tid innan verksamheter som genomgått omfattande omorganisationer fungerar på önskvärt sätt. Landstingen har många utmaningar framöver, för att säkerställa god kvalitet och bättre tillgänglighet i sjukvården. Därtill skapar flyktingkrisen nya utmaningar. Det är stor risk att sammanslagningsprocesser tar oproportionellt stor uppmärksamhet och att andra viktiga reformer inte genomförs.

En del landsting/regioner har fått ta över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. Moderaterna är positiva till att föra över detta ansvar till samtliga landsting/regioner, för att skapa enhetlighet. Det förutsätter dock inte bildande av storregioner. Vi är härutöver beredda att föra konstruktiva samtal om den regionala organisationen, om de utgår från medborgarnytta och kvalitet i välfärden samt väger in regionala olikheter och behovet av folklig förankring. Det krävs också svar på ett antal frågor:

På vilket sätt blir det bättre för medborgarna? Medborgarnyttan måste vara i fokus, inte teoretiska argument om stordriftsfördelar och regionförstoring. Hur bidrar förändringen till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? Förutsättningarna skiljer sig åt i olika delar av Sverige, så varje förändring måste motiveras med tydliga argument i det enskilda fallet. Likformiga regioner kan inte vara ett överordnat mål.

Hur påverkar storregioner vårdens tillgänglighet? Vi är inte övertygade om att sjukvården organiseras effektivare i storregioner. Koncentration av viss högspecialiserad vård till vissa sjukhus behövs, men i ett nationellt perspektiv och därmed kommer ingen region att ha ett komplett utbud av vård. Därtill visar Halland att kvalitet och storlek inte alltid hänger ihop. Halland är en liten region med hög kvalitet på den egna sjukvården samt ett nära samarbete med sjukhus i Västra Götaland och Skåne. Stora regioner kan innebära fördelar, men ”effektivare sjukvårdsorganisation” kan också betyda ”lägg ner sjukhus”. Medborgarna har rätt att få veta i förväg om storregioner innebär att sjukhus riskerar nedläggning och i så fall vilka sjukhus.

Hur säkerställs folklig förankring? Ändringar av regiongränser bör endast göras om det finns bred folklig uppslutning och bred politisk enighet i berörda regioner.

Vilka blir konsekvenserna för demokratin? Hur kommer avståndet mellan väljare och valda att påverkas och hur blir förutsättningarna för representation från regionens olika delar? Det måste belysas djupare.

Vilken stad ska bli den nya regionens ”huvudstad”? Indelningskommittén behöver inte ange vilka städer som ska bli ”huvudstäder” i de nya storregionerna, men det kan rimligen inte komma som en överraskning i sista sekunden.

Hur påverkas medborgarnas hushållsekonomi? En del landsting har välskött ekonomi, andra inte. En del har rimlig skattesats, andra har hög skatt. Medborgarna i välskötta landsting riskerar därmed vid sammanslagningar att få betala för att politikerna i andra landsting inte har skött ekonomin. Medborgarna bör få veta hur storregioner påverkar deras skattesats och hushållsekonomi.

En så genomgripande reform med stor betydelse för hur Sverige styrs och hur den svenska demokratin fungerar är en i hög grad grundlagsnära fråga. I Sverige har vi en lång och god tradition av bred samsyn över blockgränsen när vi förändrar politikens spelregler. Regeringen bör därför inte driva igenom bildandet av storregioner utan att det råder bred politisk enighet.

Moderaterna är skeptiska till den omfattande förändring som nu föreslås. Om förändringar i den regionala indelningen ska ske måste de motiveras i det enskilda fallet, bygga på tydlig medborgarnytta och ha stark förankring hos dem som faktiskt berörs: människor runtom i landet.

Peter Danielsson, förste vice partiordförande (M)
Andreas Norlén, riksdagsledamot (M), ordförande i konstitutionsutskottet

För egen del är jag kanske ännu mer skeptisk till regeringens regionprojekt. Som boende i Västra Götaland har jag tydligt sett att problem inte löses genom att skapa storregioner. Västra Götalandsregionen (VGR) har aldrig blivit den succé som alla talade om innan. Trots en mängd olika politiska konstellationer har man aldrig fått kontroll på kostnaderna, sjukvården dras med enorma problem, vårdköerna är bland de längsta i landet, kollektivtrafiken bland de sämsta i landet, skatten har stigit och byråkratin och tjänstemannaväldet har frodats. Nu har VGR en ny politisk ledning sedan senaste valet (Alliansen + MP), men om den nya ledningen kommer att kunna förändra saker så mycket till det bättre låter jag vara osagt. Regionen är helt enkelt väldigt stor och svårstyrd. Jag har träffat ytterst få medborgare som känner förtroende för VGR och det finns ingen geografisk samhörighet alls mellan de olika delarna av regionen. De boende i Tranemo och Bengtsfors har lika lite gemensamt som de boende i Hjo och Lysekil.

Det finns många andra som invänder mot regeringens tankar på att tvinga fram nya storregioner. En av kritikerna är Norrbottens landshövding, Sven-Erik Österberg, tidigare minister och riksdagsledamot (S). Han påpekar att i Norrbotten skulle det vara upp till 100 mil mellan regionens större städer, och att tre av fyra landsting går med underskott idag - att slå ihop dessa gör inte att underskotten försvinner. Och så ser det ut i många delar av landet. Även landshövdingen i Jämtlands Län, Jöran Hägglund, tidigare statssekreterare (C) ifrågasätter framhastade beslut utan folklig förankring.

Jag tycker det är utmärkt att Moderaterna ifrågasätter framtvingande av nya storregioner i Sverige. Det kommer inte att lösa några problem utan i stället skapa nya. För mig är Halland ett föredöme. Där är alla partier överens om att man inte vill ingå i någon storregion eller stycka upp Halland. Jag har lovat mina halländska riksdagskolleger att aldrig rösta för en uppstyckning av Halland eller för att tvinga in Halland i någon annan region. Det löftet tänker jag hålla.




Inte konstigt att vårdköerna är långa i svensk sjukvård

2016-03-07

Det fanns flera skäl till att jag var negativ till förslaget att införa rätt till insemination för ensamstående kvinnor i svensk sjukvård. Det främsta skälet var barnperspektivet, att ett barn har rätt till två föräldrar vid födseln. Det är en trygghet för barnet om något skulle hända den ene föräldern att den andre finns kvar. Ett annat skäl var kostnaderna. Att införa ytterligare medicinska rättigheter som tar resurser från sjukvården lär knappast minska vårdköerna. Jag fick höra att insemination av ensamstående sannolikt bara skulle gälla "ett fåtal" om året, och att det därför skulle handla om försumbara kostnader. Men redan nu, innan lagen ens trätt i kraft talas det om flera tusen behandlingar per år, till en kostnad av 60-80 miljoner kronor! Pengar som måste tas från den övriga sjukvårdens begränsade resurser. (TT-artikeln nedan från Borås Tidning idag).

Men i Sverige finns ingen gräns, allt som är medicinskt möjligt verkar efterhand bli något som också ska finansieras med skattemedel. Det är inte konstigt att vårdköerna är långa och personalbristen stor. Och inte ens moderaterna orkar stå emot för att prioritera det som är viktigast - att ta hand om sjuka människor på ett bra sätt med minimala köer. Det är sådant som gör mig besviken på politiken och ibland även på mitt eget parti.






Statlig utredning säger glädjande nog nej till surrogatmödraskap

2016-02-24

Jag har vid flera tillfällen uttryckt kritik på bloggen och internt inom moderaterna mot tankarna på att införa surrogatmödraskap i Sverige.

Min ena viktiga invändning är vad som händer om de inblandade ångrar sig under graviditetens gång. Vad händer om de blivande föräldrarna ångrar sig av någon anledning och inte vill ta hand om barnet efter födseln? Vad gör man om surrogatmamman ångrar sig och vill behålla det barn hon burit på i nio månader? Vad man gör om surrogatmamman av något skäl vill avbryta graviditeten och göra abort? Och allra värst kanske - vad gör man om vare sig de blivande föräldrarna eller surrogatmamman vill ha barnet efter förlossningen? I det sista fallet har samhället i så fall medverkat till att ett barn är föräldralöst från födseln.

Min andra viktiga invändning är det här med att pengar är inblandade i sammanhanget. De som är för surrogatmödraskap i Sverige säger tydligt att det förutsätter att pengar inte ska vara inblandade. Det är bra, men det känns samtidigt ganska naivt att tro att man kan förhindra det. Det finns absolut ingen möjlighet att vara säker på att inte surrogatmamman får betalt för att bära någon annans barn, antingen i förväg, under tiden eller när barnet är fött. Hur tänker sig förespråkarna kunna kontrollera det? Jag hörde en drastisk men tänkvärd jämförelse - vi har en lagstiftning idag som förbjuder köp av sexuella tjänster, om de så bara handlar om en enda timme. Men genom att sanktionera surrogatmödraskap gör vi det i praktiken möjligt att "hyra" en kvinnas kropp i nio månader mot betalning. Det är faktiskt inte särskilt logiskt. Och så fort pengar är inblandade dyker risken upp att en surrogatmamma motvilligt tar uppdraget av ekonomiska skäl för att hon behöver pengarna. Vill vi ha det så?

Jag har inte hört något berätta hur man tänker sig lösa dessa två stora viktiga frågor.

Häromdagen presenterade regeringens utredare sina tankar i denna och andra närliggande frågor, och i utredningen avfärdas glädjande nog tankarna på att tillåta surrogatmödraskap. "Surrogatmoderskap bör inte tillåtas inom svensk hälso- och sjukvård" skriver utredaren. Ett klokt förslag.




Därför röstar jag inte för assisterad befruktning för ensamstående

2016-01-13

I dag röstar riksdagen om förslaget att erbjuda ensamstående kvinnor assisterad befruktning på samma sätt som är möjligt för par. Jag kommer inte att delta i beslutet eftersom jag tycker förslaget är felaktigt ur barnets perspektiv.

I min värld väger inte den vuxnes rätt att till varje pris få ett barn tyngre än barnets rätt till två föräldrar. För mig som bland annat tidigare jobbat som familjejurist är det uppenbart att det är viktigt att ett barn har två föräldrar. Om de är av samma eller olika kön, bor ihop eller inte, eller är barnets biologiska eller adoptivföräldrar är av mindre betydelse – men de finns ändå där om något händer. I flera fall har jag upplevt hur ett litet barn mist en förälder i en olycka eller efter en svår sjukdom, och sett värdet i att den andre föräldern finns kvar. Samma i situationer där den ene föräldern inte längre kan ta hand om sitt barn av olika skäl – tex på grund av en allvarlig sjukdom. Det är en trygghet för ett barn att det finns två föräldrar. Att redan från början bestämma att det räcker med en förälder är enligt min åsikt ett svek mot barnet.

I ett läge där politiken förespråkar allt från jämställdhetsbonus till kvotering av föräldrapenningen för att man anser det vara viktigt att ett barn har en nära kontakt till båda föräldrarna känns det också märkligt att man samtidigt vill göra det möjligt för ett barn att helt sakna pappa redan från födseln.

Jag har full respekt för att man kan landa olika i dessa frågor, men för mig är barnperspektivet det centrala, inte den vuxnes rättigheter. Den som har följt min blogg vet att jag riktat kritik mot dessa tankar även tidigare.

Den moderata riksdagsgruppen har valt att ställa sig bakom regeringens förslag. Jag delar inte gruppens bedömning. Det är dock inte möjligt att bara "rösta nej" till regeringens förslag, utan i så fall är alternativet att aktivt rösta på SD:s eller KD:s reservationer (de enda två partier som är emot förslaget). Det finns formuleringar i båda dessa reservationer som jag inte kan ställa upp på, och därför väljer jag i stället att inte delta i morgondagens beslut.




Orimligt - misstänkta brottslingar ska polisanmälas!

2015-11-08

I helgen kom en förvånande nyhet. Försäkringskassan slutar anmäla vissa misstänkta bidragsbrott! Det gäller fall där den misstänkte flyttat från Sverige eller då beloppet understiger 5.000 kronor, skriver Dagens Nyheter. Undantag ska bara göras om det finns särskilda försvårande omständigheter, som exempelvis upprepat fusk.

Omkring var fjärde polisanmälan som kassan hittills har gjort handlar om personer som lämnat landet.

Från polisens sida är man kritisk mot beslutet, och anser att kassan har en skyldighet enligt lag att anmäla alla misstänkta brott. Och självklart är det så. Alliansen införde bidragsbrottslagen för att markera att fusk med bidrag och ersättningar är precis lika allvarligt som fusk med skatten. Det är samma pengar. Och vilka signaler ger man om man i förväg säger att det är okej att fuska upp till 5.000 kronor?




Sjukförsäkringskostnaderna skenar - politiska signaler spelar roll!

2015-10-26

Bland annat Göteborgs-Posten uppmärksammar Försäkringskassans senaste prognos över sjukpenningkostnaderna. Man konstaterar att sjukpenningdagarna ökar och kostnaderna stiger. Dessutom väntas direkt kostnadsökningar med 800 miljoner per år till följd av att regeringen beslutat ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Och då är enligt Försäkringskassan förväntade "beteendeförändringar" till följd av förändringen inte ens medräknade.

När Alliansen tillträdde låg sjukskrivningsnivåerna i Sverige långt över andra jämförbara länder, trots att Sverige samtidigt hade den friskaste befolkningen, hög kvalitet på sjukvården och hög och stigande medellivslängd. Alliansen fick genom sin stora sjukförsäkringsreform och extrasatsningar på sjukvård och rehabilitering ned sjukskrivningarna till genomsnittsnivåerna i Västeuropa. Men sedan regeringen utlovade lättnader i sjukförsäkringssystemet har sjukpenningtalet stadigt ökat. Risken är att detta fortsätter. Sverige har nu återigen betydligt högre sjukpenningtal än jämförbara länder. Vad politikerna säger och vilka signaler man skickar ut har faktiskt betydelse!




Glädjande att seriös privat vårdgivare tar över Sätila Vårdcentral

2015-09-28



Sätila är en av Marks kommuns större orter med drygt 3.000 invånare. Orten har en ovanligt komplett samhällsservice för sin storlek. Inte bara skola, bankkontor, äldreboende, flera förskolor, restaurang av hög kvalitet, affär, vandrarhem, gym och butiker, utan även vårdcentral, apotek och tandvård.

Under alla år har vår familj varit listade vid vårdcentralen i Sätila. Perfekt när man bor på landet att ha en vårdcentral bara en dryg mil hemifrån. Men de senaste åren har kvalitén sjunkit betänkligt. Ständiga byten av läkare, långa väntetider och rent allmänt känns det som dålig service när man behöver hjälp. Min hustru tröttnade för en tid sedan och listade sig i stället på Rävlanda Vårdcentral eftersom hon fått tips om att de var mycket bättre. Och när hon nyligen nyttjade denna vårdcentral ringde till och med en sköterska upp efter en tid och undrade hur det gått med en remiss. Hustrun var oerhört nöjd med bemötandet och servicen. Det vare sig hon eller jag visste var att Vårdcentralen i Rävlanda drivs av en privat vårdgivare, Strand AB, med läkaren Sven Strand som ägare.

I går skriver så Borås Tidning mfl att Regionen beslutat att överlåta Närhälsan i Sätila till Strand AB. Man gör denna överlåtelse för att säkra kvalitén och ekonomin, och primärvårdsstyrelsen konstaterar också att Närhälsan i Sätila tappat många listade patienter till just Rävlanda vårdcentral. Strand AB kommer att driva verksamheten vidare på samma sätt som Närhälsan gjort och all personal erbjuds att följa med.

Med tanke på att det till och med förekommit rykten och diskussioner om en eventuell nedläggning av vårdcentralen i Sätila så känns det som om övergången till privat drift kan vara en nystart som räddar kvar verksamheten. Jag är mycket nöjd med den moderatledda primärvårdstyrelsens beslut.




M-förslag för besparingar på migration, sjukskrivning och a-kassa

2015-08-24

De offentliga finanserna har under de senaste åren präglats av ökade utgifter i flera av de större transfereringssystemen. Mellan 2014 och 2019 rör det sig om ökade budgeterade kostnader på upp emot 53 miljarder kronor, med tonvikt på sjukförsäkringen och migrationen. Så stora oplanerade utgiftsökningar riskerar att tränga undan angelägna satsningar, exempelvis dem riktade mot det nya utanförskapet.

Moderaternas förslår därför följande åtgärder för att minska kostnaderna för främst sjukskrivningarna och migrationen, samt lägre höjning av a-kassan än regeringens förslag, vilket sammantaget leder till totalt ca 18 miljarder i besparingar åren 2016-19 jämfört med regeringens politik.

Stoppa ökningen av sjukfrånvaron
* Förstärk tidsgränserna genom ny karensdag vid dag 15 och gör om karensdagarna till karensavdrag
* Inför siffersatt mål för sjukpenningtalet och öka Försäkringskassans kontroller vid tidsgränserna
* Lagstiftad skyldighet för hälso- och sjukvården att verka för återgång i arbete
* Öka prestationsdelen i statliga sjukskrivningsmiljarden
* Fokusera rehabiliteringsgarantin på effektiva behandlingsformer som till exempel KBT
* Nej till ökade ersättningar och borttagen tidsgräns

A-kassa som tydlig omställningsförsäkring
* Taket i a-kassan bör endast höjas till 760 kronor per dag under de 300 första dagarna och därefter ligga kvar på 680 kronor per dag (Lägre höjningar än regeringens förslag)

Nya instrument mot fusk, missbruk och bidragsbrott
* Lagen om underrättelseskyldighet vid misstänkta felaktiga utbetalningar bör vidgas till att också innefatta utbetalningar till företag
* Stärk särskilt kontrollsystemen vid utbetalningar av bidrag och ersättningar till företag

Ett kostnadseffektivt mottagande av asylsökande och nyanlända
* Inför principen om säkra-länder för asylansökningar från länder med låg beviljandegrad
* Inför ”stödboende” som huvudsakligt boende för ensamkommande barn i stället för HVB
* Schablonisera ersättningen för platser på HVB, stödboende och familjehem




Moderaternas ekonomiarbetsgrupp har presenterat sin rapport

2015-08-24

Förra veckan presenterade Ulf Kristersson rapporten från moderaternas ekonomiarbetsgrupp. Hela rapporten kan läsas här. Den sammanfattar moderaternas syn på det ekonomiska läget och våra viktigaste samhällsutmaningar framöver, samt vår syn på det nya utanförskapet som faktiskt ser helt annorlunda ut idag jämfört med det utanförskap vi diskuterade 2006. Det gör också att det krävs en utveckling av politiken.

I rapporten pekas ut fyra viktiga delar i den framtida politiken.
* Det behövs fler vägar till det första jobbet.
* Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft i dagens globala ekonomi.
* Sverige behöver fortsatt välskötta offentliga finanser.
* Vi ska vara ett land med stor social rörlighet där egen ansträngning ger resultat. Utbildning och integration är två viktiga delar i detta.




Försäkringskassan vill ha kvar tidsgränserna i sjukförsäkringen

2015-06-27

Försäkringskassan säger i ett pressmeddelande att man i sitt remissvar till regeringen att tidsgränser i sjukförsäkringen, inklusive en bortre tidsgräns, är väsentliga komponenter i en väl fungerande sjukförsäkring och därmed i ambitionen att sjukfrånvaron ska ligga på en stabil och låg nivå. I remissvaret framhålls att det saknas en fullständig bild av hur den bortre tidsgränsen påverkat sjukfrånvaron men att de studier som finns tyder på att den har betydelse.

"Vi ser risker med att avskaffa den bortre tidsgränsen eftersom det kan bidra till att öka sjukfrånvaron och därmed variationen i sjukfrånvaron, något som står i konflikt med målet om en låg och stabil sjukfrånvaro", säger Andreas Larsson, chef för process och metod inom sjukförsäkringen på Försäkringskassan.

Samtidigt anser Försäkringskassan att det finns anledning att se över hur den bortre tidgränsen är utformad, framförallt hur ersättningsreglerna är utformade för dem som går över i arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. I dag kan vissa få lägre ersättning än den tidigare sjukpenningen.




Tänker regeringen bryta vallöftet om företagens sjuklöneansvar?

2015-05-26

Före valet gjorde Socialdemokraterna stor sak av att de ville minska företagens kostnader sjuklöneansvaret. I april 2014 skrev Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg i en debattartikel i Dagens Industri att Socialdemokraterna i sin vårbudgetmotion tänkte föreslå att den andra sjuklöneveckan skulle tas bort. I Socialdemokraternas valmanifest formulerades vallöftet mer vagt som att "arbetsgivarnas sjuklöneansvar skulle minska".

Alliansen höll på sin linje att i stället stärka högkonstnadsskyddet för små och medelstora företag så att inte vissa företag drabbas oskäligt hårt av kostnaden. Borttagande av den andra sjuklöneveckan skulle haft ganska liten effekt eftersom den absolut största delen av kostnaderna för företagen uppstår under den första sjuklöneveckan. Alliansens förslag var uppenbarligen bra, för det återfanns sedan även i regeringens budgetförslag. Men oavsett vilket vann ju Alliansens budget och det nya högkostnadsskyddet blev verklighet från den 1 januari i år. Och det är en lösning som näringslivsorganisationerna tycker är bra.

Det som förvånar är att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) nu plötsligt säger att hon "inte utesluter" att utöka nuvarande två sjuklöneveckor ytterligare. Om regeringen gör detta trots att man gick till val på att minska sjuklöneansvaret är det ytterligare ett exempel på Socialdemokraternas löftesbrott.

Den viktigaste frågan att diskutera är hur ett företag ska våga anställa en tidigare långtidssjukskriven om man vet att man kommer att få mycket höga kostnader om personen blir sjuk igen? Risken är uppenbar att skärpta regler motverkar återgång i arbete för dem som har en lång sjukdomshistoria bakom sig. Det borde socialförsäkringsministern inse.




Plötsligt vill regeringen öka kontrollen av de sjukskrivna

2015-05-25



Ända sedan Alliansens stora sjukförsäkringsreform har Socialdemokraterna högljutt drivit linjen att tidsgränser och kontroller inte gör någon friskare. Men nu, i takt med att sjuktalen åter ökar och sjukskrivningarna blir längre och längre låter det plötsligt helt annorlunda från S-MP-regeringen.

För i dag säger plötsligt socialföräkringsminister Annika Strandhäll (S) att Försäkringskassans kontroller ska öka. "Sjuka ska kontrolleras mer". Sjukskrivningarna har blivit längre och längre och enligt både experter och utredare är de sämre kontrollerna av de sjukskrivna en av orsakerna. Från 2011 och framåt har helt enkelt Försäkringskassan inte tillämpat reglerna i samma utsträckning som tidigare, och då ökar sjuktalen. Inte minst påpekade Socialförsäkringsutredningen detta i sitt slutbetänkande. Nu ska Försäkringskassan få mer resurser för att öka kontrollerna och pengar ska skjutas till i höstbudgeten.

Förslaget är i sak bra. Moderaterna har hela tiden varit tydliga med att tidsgränser och löpande uppföljning är bästa sättet att hålla nere sjuktalen och få en bättre fungerande rehabilitering. Men när regeringen samtidigt tar bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen slår man undan benen på sina egna satsningar. Den bortre tidsgränsen har haft stor effekt, och den vill regeringen ta bort nästa år, trots att deras egna experter menar att det kan öka sjukfrånvaron.

Men att förslaget i sak är bra fritar inte Socialdemokraterna från ett gigantiskt hyckleri. Det som var helt fel i valrörelsen är plötsligt rätt. Som i så många andra frågor. Känslan att Socialdemokraterna har lurat till sig regeringsmakten med falska löften och vilseledande retorik blir allt starkare.




Kan EU-migranter få rätt till bidrag trots olaglig vistelse i landet?

2015-04-21

Uppsala Nya Tidning berättar om att Försäkringskassan slagit larm till regeringen om att man måste ändra reglerna så att inte EU-migranter kan få rätt till barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag även om de vistas i landet utan tillstånd. Efter en ny lagtolkning sedan 2013 får man tydligen inte längre kontrollera den så kallade uppehållsrätten, utan alla som har vistats tillräckligt länge i landet (normalt ett år) kan få rätt till olika sociala ersättningar och bidrag, även om man vistas här utan tillstånd. Till saken hör att även om man i efterhand upptäcker att bidrag betalats ut på felaktiga grunder måste tydligen utbetalningarna fortsätta (!) så länge personen vistats i landet under samma förhållanden som när beslutet om bidrag fattades.

I sammanhanget är jag förvånad över att ingen verkar kontrollera om EU-medborgare som vistas i Sverige följer tremånadersregeln eller inte. Det är ganska uppenbart att en del av tiggarna i Stockholm exempelvis vistats här betydligt längre än så, och det är också den uppgift jag får när jag talar med frivilligarbetare. Tiggarna sitter på samma plats månad efter månad, vinter som sommar. Det är givetvis fel i sig om man bryter mot tremånadersregeln, men det blir ju ohållbart om detta i en förlängning också leder till att man så småningom också får rätt till bidrag från det svenska samhället. Om detta blir känt lär det knappast minska mängden EU-medborgare som söker sig till Sverige för att tigga på våra gator.

Det hela låter mycket märkligt, och jag har bett mina moderata kolleger i socialförsäkringsutskottet undersöka saken närmare. Jag tycker också det är lite konstigt att ingen på Försäkringskassan reagerat på detta tidigare och slagit larm?




Sjuktalen ökar - då slopar regeringen tidsgränsen i sjukförsäkringen

2015-03-29

Sjukförsäkringskostnaderna ökar igen, och det börjar bli ett stort budgetproblem för regeringen - det handlar om ett antal miljarder per år i ökade kostnader de kommande åren, pengar som inte är budgeterade i statsbudgeten utan måste fram.

Man skulle ju kunna tro att regeringen då skulle ta fasta på Socialförsäkringsutredningens förslag att inte avskaffa tidsgränserna i sjukförsäkringen förrän man fått bättre uppföljningssystem på plats. Men regeringen väljer en annan väg - i stället ger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) besked om att den bortre sjukförsäkringsgränsen ska tas bort den 1 januari 2016!

Det är ingen vild gissning att detta kommer att låsa fast fler i långvariga sjukskrivningar samtidigt som statens kostnader ökar ytterligare. En dålig och ogenomtänkt politik för Sverige som lär leda till ytterligare skattehöjningar framöver.

Varför ökar då sjuktalen? Min egen misstanke är att mycket beror på att politiska signaler om att Försäkringskassan varit för sträng i sina bedömningar nu börjar slå igenom och då ökar sjuktalen igen. Utvecklingen började redan under Alliansens sista regeringsår och fortsätter nu i ökad takt i fel riktning. Visserligen är sjuktalen fortfarande mycket lägre än 2006 när Alliansen tog över, Sverige ligger idag ungefär i nivå med omkringliggande länder i Skandinavien och Västeuropa, men vi får inte låta utvecklingen skena iväg igen. 2006 hade vi världens friskaste befolkning och nästan högsta medellivslängd, trots det var vi det mest sjukskrivna folket i hela västvärlden. Sjukskrivningar och förtidspensioneringar användes exempelvis i stor utsträckning för att dölja arbetslöshet. Kraftigt ökade sjukskrivningskostnader och kostnader för förtidspension äter upp enorma samhällsresurser som behövs till annat, och riskerar att leda till kraftiga skattehöjningar.




Utan vinster - inga företag och inga investeringar

2015-03-06

Det viktigaste i välfärden är kvalitén och oavsett vem som driver en vårdcentral, ett äldreboende eller en skola så ska kraven vara höga. Därför inrättade alliansregeringen myndigheten Inspektion för vård och omsorg för att öka insynen i välfärdsverksamheter och säkerställa att hög kvalitet uppnås. Alliansen tog också initiativet till ägarprövningsutredningen för att säkerställa att framtidens välfärdsverksamheter drivs av seriösa och långsiktiga utövare. Denna utr4dning överlämnade sitt slutbetänkande till ansvarig minister i januari i år.

Trots att frågan just utretts tillsätts nu en ny utredning av regeringen, där Vänsterpartiet tillåtits diktera villkoren. Nu handlar det om att gå betydligt längre - att förbjuda allt uttag av vinst från företag inom vård, omsorg och skola. Man vill dessutom utvidga vinstförbudet till att också gälla företag som driver HVB-hem, personlig assistans och asylboenden. Dessutom ska även privata företag som driver Komvux och SFI-utbildningar omfattas av vinstförbudet.

Att förbjuda företag att ta ut vinst kommer att göra det helt ointressant att investera privat kapital inom välfärden. Det kommer också att göra det i princip omöjligt att låna pengar för att starta upp sådan verksamhet. Det är allvarligt att Vänsterpartiet ska vara med och diktera villkoren för svensk välfärd. Det kommer att påverka människors vardag med mindre möjlighet att välja vilken skola eller vårdcentral man själv önskar, och inte minst att kunna välja bort det man inte är nöjd med. Mindre konkurrens kommer också i längden att påverka utvecklingen av svensk vård och utbildning. Samtidigt motverkar ett vinstförbud att svenska välfärdsföretag kan växa och expandera utomlands, vilket kan skapa nya jobb även i Sverige.

Moderaterna har en arbetsgrupp som arbetar med att ta fram förslag på hur t.ex. vård, skola och äldreomsorg kan bli bättre. Vi vill ha både bra kvalité, hög tillgänglighet och valfrihet för den enskilde eleven/vårdtagaren. Vi är rädda att Vänsterpartiet kommer tvinga regeringen till inriktningar som minskar valfriheten, och då blir det svårt att nå breda överenskommelser om framtidens välfärd. Socialism, vinstförbud och offentliga monopol leder inte utvecklingen framåt.

En liten reflektion till. Regeringen säger sig vara bekymrade över att för få kvinnor finns i företagsledande ställning. Samtidigt förbereder man alltså ett dråpslag mot företagen i välfärdssektorn, där kvinnliga företagsledare är i stor majoritet.




Professor i rehabvetenskap: Bra med tidsgränser i sjukförsäkringen

2015-02-20

Sverige har nu historiskt låga sjukskrivningstal. Orsakerna är flera och vi borde glädjas mer åt de låga sjukskrivningarna menar John Selander, professor vid rehabiliteringsvetenskap vid Mittuniversitetet.

"Visst kan man ha olika politiska uppfattningar om hur en sjukförsäkring ska se ut, men i grunden måste väl ändå alla vara glada över att historiskt få är sjukskrivna. Med sjukskrivningar följer så många problem", säger John Selander.

Han tycker att debatten kring sjukskrivningstalen ofta hamnar fel. Under lång tid har det så kallade sjuktalet varit i fokus. Men sjuktalet mäter det genomsnittliga antalet sjukdagar hos hela den förvärvsaktiva befolkningen och blir på så sätt ett trubbigt mått. Det räcker med att en person är sjukskriven ett helt år så drar det upp siffrorna, även för de som inte är sjukskrivna alls.

Om man istället tittar på antalet som är sjukskrivna, så blir bilden en annan. Sanningen är att det har skett en stor förändring. Före 2010 hade Sverige en internationellt sett hög sjukfrånvaro. Men sedan dess är sjukskrivningstalen på samma nivåer som i andra jämförbara länder, säger John Selander.

"När sjukskrivningssiffrorna har sjunkit tidigare har det handlat om att Försäkringskassan har gett de sjukskrivna förtidspension istället. Så är det inte nu. 2004 beviljades 68 000 förtidspensioner. I fjol beviljades bara 11 000 förtidspensioner."

Förklaringarna till att sjukskrivningstalen nu är rekordlåga är istället flera, menar Selander. En orsak är att rehabiliteringskedjan med sina tidsgränser för avstämning fungerar väl. En annan orsak till låga sjukskrivningstal är att sjukförsäkringen gjorts mindre attraktiv genom att ersättningsnivåerna sänkts.

"Syftet var att färre skulle nyttja sjukförsäkringen och så har det också blivit. Det är inskränkt att tro att ekonomiska incitament inte skulle påverka oss människor. Det är tämligen självklart att det är så, säger John Selander.

Han tror också att arbetsgivarnas förändrade syn på rehabilitering har påverkat sjukskrivningstalen.

"Det finns studier som visar det. Det är skillnad nu mot när jag till exempel gjorde studier i slutet av 1990-talet. I 95 fall av 100 har idag den sjukskrivne god kontakt med arbetsgivaren. Det går år rätt håll och arbetsgivarna förstår att de måste vara attraktiva".

Att sjukskrivningarna nu ökar igen tycker John Selander att man ska ta på allvar men också sätta dem i ett bredare perspektiv.

"Den stora anledningen till ökningen är att det är väldigt svårt att bli förtidspensionerad. De blir istället kvar som sjukskrivna och förtidspensioneras inte som de hade gjorts förr.

Sjukförsäkringens fasta bedömningstidpunkter av arbetsförmågan har inneburit en tydligare och mer förutsägbar process.Numera finns en stor medvetenhet hos aktörerna i sjukprocessen om betydelsen av tidiga aktiva insatser för att ta tillvara arbetsförmåga.




Socialförsäkringsutredningen presenteras den 3 mars

2015-02-06

I måndags hade den parlamentariska socialförsäkringsutredningen sitt sista sammanträde där de återstående frågorna slutligt hanterades. Det kommer att bli en synnerligen omfattande slutprodukt med viktiga förslag inom politiskt intressanta områden som exempelvis a-kassa, sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring.

Redan nu börjar medias spekulationer om innehållet, i går var det TV4 som spekulerade kring a-kassan och nu hänger andra medier på. Alldeles nyss blev jag exempelvis uppringd av Dagens Eko.

Mitt väldigt tråkiga svar till media är att jag inte tänker kommentera utredningens innehåll överhuvudtaget innan den presenterats den 3 mars.

Tillägg: I Lunchekot idag finns alltså ett inslag där jag kommenterar utredningens arbete. Detta inslag har dock inget alls att göra med mediaspekulationerna om eventuella förslag till höjda ersättningsnivåer i a-kassan, utan handlar bara rent generellt om utredningens arbete i stort, utan att beröra några konkreta förslag.




Riksdagen kör över regeringen och värnar vårdvalet

2015-02-05

I dag beslutade en majoritet i Socialutskottet att regeringen inte ska lämna ett nytt lagförslag om att ta bort landstingens skyldighet att ha vårdval. Utskottet föreslår därför att riksdagen ska uppmana regeringen att inte lämna något sådant lagförslag. En seger för valfriheten och människors rätt att bestämma själva. Och ett nyttigt nederlag för S, MP och V.




Tunga voteringsförluster för S-MP-regeringen idag

2014-12-12

Vid eftermiddagens votering i riksdagen var det inte mycket som gick S-MP-regeringens väg.

Först avslog riksdagen regeringens förslag att avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Om den avskaffats hade det medfört längre sjukskrivningstider, och Sverige hade då varit det enda landet i västvärlden där man kan vara sjukskriven på obegränsad tid.

Därefter avslog riksdagen förslaget att utöka könskvoteringen i föräldraförsäkringen. Och så avslog vi förslaget att avskaffa vårdnadsbidraget. En viktig seger för svenska föräldrars valfrihet och rätten att bestämma själva.

En bra dag på det hela taget.




Debatt om socialsekreterarnas situation i Sveriges kommuner

2014-12-11

I går deltog jag i en debatt tillsammans med min riksdagskollega Ann-Christine Ahlberg (S) från riksdagens radiostudio, som kopplades upp till Radio Sjuhärad i Borås. Ämnet var den ansträngda situationen för socialsekreterarna i våra kommuner, och vad vi ville göra åt saken.

Kortfattad nämnde jag i debatten att regering och riksdag har en roll och kommunerna en annan. Man kan inte som riksdagsledamot sitta och låtsas att man kan lösa alla praktiska problem ute i kommunerna genom riksdagsbeslut. Riksdagen fastställer lagar och regler, ansvarar för utbildning av nya socionomer, och verkar för att kommunernas skatteintäkter ska öka till följd av att fler kommer i arbete. Kommunerna ansvarar för den löpande verksamheten, arbetsmiljön, lönevillkoren och för en bra ledning av verksamheten från tjänstemän och politiker. Vi kan inte från riksdagen detaljstyra den dagliga verksamheten. Inte heller trolla fram fler socionomer, de tar 3,5 år att utbilda. Vi har ökat antalet högskoleplatser med 20.000 under Alliansens tid, men det är varje högskola som själv avgör hur man ska fördela sina resurser till olika utbildningsplatser. Jag påpekade mycket tydligt att kommunerna måste bli bättre på att prioritera det som är viktigt, och bland detta ligger givetvis verksamheten inom socialsekreterarnas område. Det är här man tar de kanske mest ingripande besluten om människors liv, exempelvis omhändertagande av barn.

Hela debatten kan avslyssnas via denna länk. En kortare version kan avlyssnas nedan.






Regeringen drar tillbaka förslag om att begränsa det fria vårdvalet

2014-11-26

Efter svidande kritik från lagrådet och inför hotet om att bli överkörda av en majoritet i riksdagen drar regeringen idag tillbaka förslaget om att begränsa det fria vårdvalet. Det uppseendeväckande beslutet kommenteras bland annat på nyhetsplats i Aftonbladet.

Detta är bara ett i en rad ärenden där den mycket svaga S-MP-regeringen kommer att tvingas välja mellan att själva dra tillbaka dåliga förslag eller bli överkörda av en majoritet i riksdagen. Fortsättning följer.




Alliansens förslag inom vård och äldreomsorg

2014-11-12



Alliansregeringen har gjort stora insatser för äldreomsorgen och resultatet syns både i internationella jämförelser och i nationella brukarundersökningar. Sveriges äldreomsorg har till och med utsetts till världens bästa. Vi har infört en nationell värdegrund och gett äldre rätt att välja genom Lagen om valfrihetssystem. Vi har skapat över 10 000 nya äldreboendeplatser. Vi har satsat 4,3 miljarder på att förbättra vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. Alliansens omvårdnadslyft har på några få år rejält ökat andelen medarbetare med grundläggande utbildning. Det är den enda kompetenssatsning som någon regering gjort för de som ska ta hand om våra äldre. Så ökas också kvaliteten i omsorgen.

Under alliansens åtta år har även sjukvården förbättrats. Möjligheten att överleva en svår diagnos har ökat. Patienterna är nöjdare med bemötandet, i synnerhet inom primärvården. Färre patienter väntar och väntetiderna är kortare tack vare kömiljarden.

Antalet vårdcentraler har ökat med 17 procent tack vare det obligatoriska vårdvalet. Antalet apotek har ökat med över 40 procent. Vi har fler verksamma läkare och sjuksköterskor och vi utbildar dessutom fler än någonsin. Antalet arbetade timmar har ökat i hela välfärdssektorn. Och mer resurser än någonsin tidigare satsas på vården.

Trots olika löften inför valet ser vi nu vad en vänsterregering faktiskt föreslår och vad det innebär för välfärden. I Stefan Löfvens första budget som riksdagen ska behandla i höst står det svart på vitt. Äldre och sjuka riskerar att drabbas hårdast när vänsterregeringen nu monterar ner. Vårdvalet ska tas bort. Kömiljarden avskaffas. Omvårdnadslyftet och ledarskapsutbildningen inom äldreomsorgen läggs ner. Demenssatsningen läggs ner. Investeringsstöden för äldreboenden tas bort. Regeringen lägger också ned den Äldreutredning som fått till uppgift att se över hur äldreomsorgen kan bli bättre, hur valfriheten kan stärkas genom förenklade biståndsbedömningar och hur teknikutvecklingen bättre kan tas till vara.

Samtidigt offrar den nya regeringen valfriheten av ideologiska skäl. Att få välja vårdcentral eller hemtjänstutförare är en kvalitetsfråga i sig. Men valfriheten ger också kvalitetsvinster i större skala. Med nya aktörer kommer nya idéer och nya arbetssätt. Framtidens äldreomsorg och sjukvård har inte råd att stänga ute de som vill bidra till och utveckla vår gemensamma välfärd.

Äldre och sjuka får betala priset när resurserna till välfärden minskar. Det blir nämligen resultatet av regeringens jobbfientliga politik. Höjda skatter på arbete och företagande är helt fel i den situation som Sverige befinner sig i. Det går att skapa fler jobb med rätt politik, det har alliansen bevisat. Ungefär 340.000 fler arbetar i dag jämfört med 2006. Det har ökat skatteintäkterna som gjort att vi kunnat satsa ännu mer på välfärden. I ett läge där behoven ökar lägger regeringen en budget som påverkar sysselsättningen negativt. Det är allvarligt.

I Alliansens gemensamma budgetmotion fortsätter vi att satsa på kvaliteten i välfärden:

1. Vi fortsätter att värna valfriheten. Det ska finnas valfrihet i hemtjänst. Alla ska få välja vårdcentral.
2. Vi föreslår en äldreboendegaranti som innebär att alla över 85 år får rätt till plats i trygghetsboende.
3. Vi föreslår en nationell demensplan och att omvårdnadslyftet för äldreomsorgens medarbetare fortsätter.
4. Kömiljarden ska finnas kvar, så att köerna fortsätter att minska.
5. Vi föreslår ett matlyft för bättre mat inom äldreomsorgen.
6. Allianspartierna förstärker även de satsningar som vi gjort på cancervården och psykiatrin.




Forskare: Svenskarna röstar vänster för att de tror de är fattiga

2014-10-01

En färsk forskarrapport visar att en övervägande majoritet av svenskarna tror att de är fattigare, jämfört med andra svenskar, än vad som egentligen är fallet. Och det gör att de har en större benägenhet att rösta vänster i valen.

Samma rapport visar att de svenskar som fick reda på att de är relativt rikare än vad de tidigare trott minskade sin vilja att omfördela resurser i samhället. De angav också att de i betydligt högre grad skulle rösta på Moderaterna.

Rapporten styrker det jag sagt under hela valrörelsen - det var oppositionens och LO:s politiska myter om hur eländigt allting är i Sverige som i slutänden avgjorde valet. Media bär därför en mycket stor skuld för valresultatet eftersom man i det närmaste helt saknade intresse för att beskriva verkligheten.




Socialdemokraterna verkar inte ens veta vad de själva föreslår!

2014-08-18

Enligt Radio Sjuhärad är regionstyrelsens ordförande, Gert-Inge Andersson (S), upprörd över att Moderaterna berättar för väljarna att vårdcentraler som drivs i annan regi än av regionen riskerar att tvingas stänga om S-V-MP får fortsätta styra Västra Götalandsregionen, eller om de får inflytande över regeringsmakten i Sverige.

Jag tycker Gert-Inge Andersson ska läsa vad en av Socialdemokraternas främsta riksdagskandidater, Petter Löberg, sa i Borås Tidning så sent som i fredags. Han gav då organsiationen Vårdföretagarna "klart besked", att de privata vård- och omsorgsbolagen får "förbereda sig på att snabbt avveckla sin verksamhet om Socialdemokraterna får ett avgörande inflytande efter valet".

Det är för övrigt inte bara vårdcentraler som hotas av ett regeringsskifte, även äldreboenden och hemtjänst i alternativ drift hotas av nedläggning. Och vi minns ju tidigare hur Socialdemokraterna i Borås varit tydliga med att de "vill jaga ut friskolorna ur staden".

Gert-Inge Andersson får gärna försöka försäkra väljarna om att han inte ska stänga några vårdcentraler, men om V och MP i regionen ställer ultimatum om detta, eller en rödgrön regering tar ett sådant beslut så får både Gert-Inge Andersson och andra givetvis finna sig i det. Det finns all anledning att påminna väljarna om denna uppenbara risk, ända fram till valdagen, och alldeles oavsett vad Gert-Inge Andersson och andra Socialdemokrater tycker om saken.






Vårdsveket från S-V-MP i Västra Götaland

2014-08-18

Radio Sjuhärad granskar idag Socialdemokraternas fagra löften om sjukvården före valet 2010. Och man konstaterar att det handlar om grova vallöftesbrott. Faktum är att trots att Regionen tack vare Alliansens jobbpolitik i år har 6 miljarder mer att disponera än man hade 2006 så växer vårdköerna!

Efter förra valet lovade de rödgröna politikerna i regionen att korta väntan på läkare vid akuten, och snabbare besök på vårdcentralen. Radio Sjuhärads granskning visar att inget av löftena uppfyllts, och nu medger politikerna misslyckandet.

Jag begriper inte att väljarna i val efter val ger Socialdemokraterna sitt stöd i Västra Götalandsregionen. Är man verkligen nöjd med att vi har så mycket sämre sjukvård än moderatstyrda Stockholm och Skåne, trots att vi betalar högre skatt?




200.000 färre är beroende av sociala ersättningar och bidrag

2014-08-14

SCB har redovisat färska siffror över antalet personer som försörjs av sociala ersättningar och bidrag 1990-2013. Man räknar ihop sjukpenning, förtidspension/sjuk- och aktivitetsersättning, öppet arbetslösa, arbetslösa i olika åtgärder samt de personer som har försörjningsstöd. Totalt är det 200.000 färre än 2006 när Alliansen tog över. Högra tabellen visar årsgenomsnittet för respektive år. Först antalet personer med sociala ersättningar och bidrag (första kolumnen), den totala arbetskraften 20-64 år (andra kolumnen) samt andelen med sociala ersättningar och bidrag (tredje kolumnen). Översta raden visar läget år 2000, den rödmarkerade raden läget 2006 och nedersta gulmarkerade raden siffrorna för 2013. Alla siffror kommer från SCB.

När man analyserar tabellen ska man komma ihåg att den positiva utvecklingen skett samtidigt med två extremt djupa krisen i världsekonomin. Det gör siffrorna extra imponerande. 19,1% var beroende av sociala ersättningar och bidrag 2006, mot 14,7% år 2013. Och nu faller arbetslösheten snabbt, så man kan nog anta att 2014 blir ett ännu bättre år än de senaste tre.








Melindas uppväxt - den kanske mest gripande berättelse du läst!

2014-07-30



Den 6 november 2013 berättade jag på bloggen om mitt möte i riksdagen med Melinda Norberg. Hon reste till Stockholm från Värmland för att träffa mig och berätta om sin hemska uppväxt. Att hon kontaktade mig berodde främst på att hon hört om mitt engagemang för de omtalade fosterhemsbarnen i Mark, där ju nyligen högst ansvarige politiker och flera tjänstemän dömts för sitt agerande.

Jag tror inte att något möte jag haft under denna mandatperiod har gjort lika starkt intryck på mig som mötet med Melinda. Nu har hon även fått utrymme i media för att berätta om sin uppväxt, det är NWT, Nya Wermlands Tidningen som publicerar en omfattande artikel. Det är en av de mest gripande berättelser du kan läsa. Gör det! Du får då ett tragiskt vittnesmål om hur felaktiga myndighetsbeslut och rena övergrepp från myndigheter, delvis olagliga, kan förstöra hela uppväxten för två barn.

Foton: Vänstra bilden tog jag själv vid Melindas besök i riksdagen 2013. Högra bilden är från artikeln i NWT.

Uppdatering 31/7: I dag fortsätter NWT sin granskning, bland annat med en intervju med Melinda och intervjuer med de inblandade inom Socialtjänsten. Det finns också en liten notis om Melindas besök hos mig i riksdagen.




Andelen personer med försörjningsstöd har inte ökat

2014-07-30

Den politiska oppositionen (S, SD, MP och V) påstår ofta att "försörjningsstöden skenar okontrollerat" vilket skylls på allt från förändring av a-kassa eller sjukförsäkring till "massinvandring", beroende på respektive partis politiska agenda. Men hur ser verkligheten ut? Jo så här:



Andelen mottagare av försörjningsstöd är alltså ungefär densamma som högkonjunkturens 2006, trots att Sverige nu gått igenom två djupa globala ekonomiska kriser. Om det är ett bra eller dåligt betyg till Alliansens politik får var och en avgöra själv.




Socialdemokraternas politik ger mindre pengar till sjukvården

2014-07-28

I lördags hade jag en debattreplik i Borås Tidning tillsammans med regionstyrelsens moderate vice ordförande, Johnny Magnusson, och moderaternas förstanamn på regionlistan i Södra Älvsborg, Lars Holmin. Vi replikerade på ett inlägg från riksdagsledamöterna Lena Hallengren och Phia Andersson (S) som skyllde problemen i sjukvården på Alliansen och utlovade ordentliga förändringar med en annan regering. Bland annat utlovade man 40 miljoner extra till sjukvården i Västra Götaland. Detta menar man skulle lösa dagens problem. Löftena var så ihåliga att det var svårt att ta dem på allvar.

I vårt svar konstaterar vi några saker som snabbt slår hål på Hallengren/Anderssons ihåliga löften:
1. Det är Socialdemokraterna som har styrt Västra Götalandsregionen, inklusive sjukvården, i 14 år. Och Västra Götaland ligger mycket dåligt till i många nationella jämförelser när det gäller både vård och kollektivtrafik, där såväl moderatledda Stockholm som Skåne lyckes betydligt bättre.
2. Västra Götalandsregionen har varje år fått 6 miljarder mer i skatteintäkter jämfört med före Alliansregeringens tid. Detta till följd av att så många fler kommit i arbete.
3. Socialdemokraterna utlovar i sin artikel 40 nya miljoner till sjukvården i Söldra Älvsborg vid ett regeringsskifte. Men man "glömmer" att berätta att Västra Götalandsregionen samtidigt kommer att drabbas av 150 miljoner i ökade kostnader för unga anställda i sjukvården när Socialdemokraterna höjer arbetsgivareavgifterna. Och eftersom Socialdemokraternas politiker leder till färre jobb kommer också skatteintäkterna för regionen att minska. De futtiga 40 miljonerna lär inte räcka långt för att kompensera kostnadsökningarna och de minskade skatteintäkterna.

Socialdemokraterna försöker lura väljarna med populistiska löften och blå dunster. Sjukvården i Västra Götaland kommer inte att bli bättre med en annan regering. En bättre väg framåt är att byta ut Socialdemokraterna och deras samarbetspartier i regionen. 14 år med misskött sjukvård räcker!




Visst fuskas det med bidrag - men procentuellt sett ganska lite

2014-07-20

När Alliansen införde bidragsbrottslagen väckte det ett ramaskri från vissa, som tyckte det var fel att "jaga" utsatta människor i jakten på bidragsfusk. Från Alliansens sida tyckte vi det var självklart att införa en lag mot bidragsfusk, på samma sätt som det finns lagar mot skattefusk. Det är faktiskt exakt samma skattepengar och exakt lika klandervärt att fuska med bidrag som att fuska med skatten.

Och faktum är att Försäkringskassan får ganska många tips om fusk, och att man också upptäcker en hel del vid sina egna granskningar. I Aftonbladet fanns härom dagen en nyhet om ett omfattande bidragsfusk. En kvinna i norra Sverige hade varit heltidssjukskriven i åratal när Försäkringskassan fick en anmälan. Utredningen visade att hon samtidigt varit framgångsrik tävlingslöpare. Nu måste hon betala tillbaka 696 400 kronor.

I Borås Tidning i onsdags fanns en stor artikel där man räknade upp ett antal exempel på bidragsbrott. En boråsare hade fått barnbidrag, underhållsbdrag och försörjningsstöd på nära 200.000 kronor, trots att barnen som pengarna avsåg hade befunnit sig utomlands sedan lång tid. En annan boråsare lurade under flera år tills sig över en miljon i sjukersättning och bostadsbidrag, trots att han under samma tid hade betydande arbetsinkomster. En person i Ulricehamn fick bostadsbidrag för en bostad han inte bott i sedan 2003, och han har fått sjukpenning trots att han arbetat.

Exemplen är ganska många, men trots detta är inte det upptäckta bidragsfusket särskilt omfattande. Försäkringskassan betalar varje år ut runt 212 miljarder i olika ersättningar. Under 2013 upptäcktes felaktiga utbetalningar på totalt 317 miljoner, varav en del är rent fusk. Det motsvarar 0,15% av totalbeloppet.

Självklart har bidragsbrottslagen en avhållande effekt på fusket, precis som skattelagstiftningen har en avhållande effekt på skattebrotten. Utan bidragsbrottslagen finns självklart en betydande risk att bidragsbrotten skulle varit mer omfattande. Och idag hörs vad jag vet inga röster om att avskaffa bidragsbrottslagen.




Rättvisan segrade angående fosterbarnen - men för sent

2014-07-17

Det blev fällande domar för de två tjänstemän och den politiker, Ann Hjertén (S), i Mark som åtalades för tjänstefel i samband med de uppmärksammade omhändertagande av de omtalade fosterbarnen i Mark 2010. Även en tredje tjänsteman stod åtalad men åtalet lades ner i brist på bevis.

Enligt åklagaren har tjänstefelen bestått i att man fattade beslut om att flytta två barn från sitt familjehem med omedelbar verkan utan att ordentligt utreda de misstankar man hade om att barnen for illa i familjehemmet. Vare sig familjehemmet eller barnen informerades om flytten innan den genomfördes och ärendet har kritiserats av socialstyrelsen. De åtalade döms till dagsböter. Ingen av de åtalade finns längre kvar inom politiken eller socialtjänsten i Marks kommun.

Jag har ända sedan det blev känt hur fosterbarnen och deras fosterföräldrar behandlades menat att om det är någon gång som inblandade politiker och tjänstemän ska dömas så är det i detta fall. Så man kan ju säga att rättvisan segrat. Tyvärr hjälper det inte de inblandade personerna - fosterbarnen och deras tidigare fosterföräldrar. Skadan är skedd och har satt djupa spår hos alla inblandade för resten av livet. Men kanske kan domen skicka en signal till andra tjänstemän och politiker i olika socialnämnder runt om i landet att man inte kan hantera människor hur som helst. I så fall är ändå något vunnet. De dömda får för utom bötesbeloppet bära på skammen att ha tagit denna typ av dramatiska beslut på alltför lösa grunder, vilket skadat de inblandade på ett allvarligt och oåterkalleligt sätt.




Ny undersökning: Svenskarna är nöjda med välfärdstjänsterna

2014-07-16

I en unik "vitbok" från Sveriges Kommuner och Landsting framkommer att den absoluta merparten av svenskarna är nöjda med servicen från kommuner, landsting och regioner. Vitboken ”Ren fakta – om kommuner, landsting och regioner” bygger på en sammanställning av utvärderingar och brukarundersökningar som görs löpande inom verksamheterna i kommuner, landsting och regioner.

Här framgår bland annat att:
•De medicinska resultaten är bland de bästa i världen samtidigt som kostnaderna är relativt låga jämfört med andra utvecklade länder.
•Tillgången till vård är god, 8 av 10 anser att de har tillgång till den vård de behöver. Vårdgarantin följs i 9 fall av 10.
•Sverige har många sjuksköterskor per patient jämfört med andra länder, 11,1 på 1 000 patienter, att jämföra med OECD-snittet på 8,7.
•Sverige satsar näst mest resurser i OECD på äldreomsorgen.
•9 av 10 är nöjda med sin hemtjänst, 8 av 10 med sina särskilda boenden. 9 av 10 anhöriga är också nöjda med hemtjänst och särskilda boenden.
•9 av 10 föräldrar är nöjda med förskolan.
•7 av 10 föräldrar är nöjda med sina barns skola, 8 av 10 elever får den hjälp de behöver, 9 av 10 elever känner sig trygga i skolan, och trivs med sina lärare och sina kompisar.
•8 av 10 elever, och lika stor andel lärare, upplever att de har arbetsro.
•8 av 10 är nöjda med den senaste kollektivtrafikresan.

I sammanställningen framgår det också att det aldrig har satsats så mycket resurser på välfärden som i dag. Och skattepengarna går dit medborgarna vill – vården, skolan och omsorgen får 80 procent av skattemedlen. Dessutom är intresset för att jobba i välfärdsbranschen stort. Ungdomar tycker jobben verkar roliga och spännande, 6 av 10 kan tänka sig ett jobb i kommun, landsting eller region. Hälften kan tänka sig en karriär som lärare.

"Vi har alltför länge levt med myterna om tillståndet i den svenska välfärden, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. "Här kan vi tydligt visa att svensk välfärd är bland de bästa i världen; vi satsar mer resurser än någonsin, vi använder dem effektivt och har mycket nöjda medborgare."

Min personliga kommentar är dock att kvalitén varierar alldeles för mycket över landet, både när det gäller skola, äldreomsorg och sjukvård. I Västra Götaland tex har vi både sämre sjukvård och kollektivtrafik än i moderatstyrda Region Skåne och Stockholmsregionen, och skolorna i s-styrda Göteborg och Malmö ligger långt efter skolorna i moderatstyrda Stockholm. Så vem som styr en kommun eller ett landsting spelar roll. Mycket större roll än vad många väljare verkar inse.




Alliansen jagar fattigdom – inte rikedom

2014-05-13

Jag har haft flera twitterdiskussioner om inkomstskillnader efter gårdagens twitterinlägg. Flera undrar hur Alliansen arbetat för att minska "klyftorna" i samhället, och om moderaterna vill minska inkomstskillnaderna?

Moderaterna har inget problem med att människor arbetar hårt eller gör goda affärer eller startar framgångsrika företag och därmed blir förmögna eller får hög inkomst. Det är knappast ett samhällsproblem att vissa tjänar mycket och betalar mer i skatt till välfärden, eller att de driver företag som skapar arbete till fler. Till skillnad mot vänstern jagar vi inte rikedom utan fattigdom. Vi ser inget problem med att människor blir rika. Vår politik bygger på att stötta dem som har det sämre, inte att straffa dem som är framgångsrika.

Några exempel på hur vi prioriterat:

* Skatterna har sänkts proportionellt mest för dem som tjänar mindre. Det gör att svenska normalinkomsttagare inte längre betalar världens högsta skatter, vilket höginkomsttagarna fortfarande gör. Höginkomsttagarna betalar idag en större del av de samlade inkomstskatterna än de gjorde 2006, och låg- och normalinkomsttagarna betalar en mindre del.
* Pensionärer som arbetar extra får dubbelt jobbskatteavdrag. Ger pensionärer med låg pension möjlighet att förbättra sin ekonomi och tjäna in fler pensionspoäng till senare år.
* Garantipensionerna för dem med lägst pension har ökats mer än övriga pensioner. Alla pensionärer har fått en något ökad köpkraft, men garantipensionärernas ökning är störst, +11% sedan 2006.
* Bostadsbidrag och bostadstillägg för pensionärer har höjts ett antal gånger under Alliansens regeringstid.
* Det särskilda bidraget i bostadsbidraget för barnfamiljer med låg ekonomisk standard har höjts
* Förstärkt bostadstillägg för ålderspensionärer som har arbetsinkomster (2014) * Flerbarnstillägget i barnbidraget har höjts för att särskilt stödja familjer med många barn.
* Studiemedlen har ökats ordentligt och ligger nu på den högsta nivån någonsin. Studenternas köpkraft har under Alliansen för första gången kommit upp i de nivåer som studentorganisationerna anser vara rimliga.
* Tilläggsstudiemedlen för studenter med barn har förbättrats och möjlighet för studenter att få bostadsbidrag har återinförts.
* För att stärka de mest utsatta familjerna ska numera en del av arbetsinkomsten undantas när försörjningsstödets nivå bestäms
* Barn i familjer med försörjningsstöd kan numera tjäna egna pengar utan att familjens försörjningsstöd reduceras.
* Möjlighet har införts för tidigare förtidspensionerade att pröva att arbeta utan att förtidspensionen reduceras eller dras in.
* Högkostnadsskyddet för tandvård har förbättrats.
* Grundnivån i föräldraförsäkringen har höjts
* En ny fritidspeng införs för barn i ekonomiskt utsatta hushåll

Detta är några exempel på riktade stöd och andra reformer som jämnat ut inkomstskillnaderna genom att stärka de med störst ekonomisk utsatthet. Alla dessa reformer finansieras genom att fler kommit i arbete tack vare Alliansens arbetslinje.

Resultatet är som sagt att skillnader i inkomster inte ökar lika kraftigt längre. Andelen barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer (det som brukar kallas barnfattigdom) har dessutom halverats sedan Alliansen tog över makten 2006. Samtidigt har EU:s statistikorgan Eurostat visat att andelen av befolkningen som har en "låg materiell standard" i Sverige är den lägsta i hela EU. Och andelen personer som är beroende av sociala ersättningar och bidrag för sin försörjning är idag den lägsta sedan mätningarna startade 1990.

Allt detta har Alliansen uppnått samtidigt som Europa gått igenom den djupaste ekonomiska krisen i modern tid.




Det dagens nyhetsinslag inte berättade om växande inkomstklyftor

2014-05-12



Hur många uppfattade dagens nyhetsinslag i SVT om växande inkomstklyftor korrekt? Bilden man får i media är att de med högst inkomster dragit ifrån de senaste åren, och att detta accelererat under Alliansregeringen. Men så är det inte när man tar del av hela rapporten.

Figuren ovan är från rapporten, och jag har markerat åren med borgerlig regering 1991-1994, s-regeringen 1994-2006. och Alliansen 2007 och framåt. Man ser att höginkomsttagarna drog ifrån som allra mest 1999-2000 samt 2003-2007, dvs under år med s-regering. Under den borgerliga Bildt-regeringen minskade faktiskt inkomstskillnaderna, och från och med Alliansens första kalenderår vid makten, 2007, minskade ökningstakten i inkomstskillnader.

Vänsterjournalisternas iver att beskriva allt som Alliansen gör i nattsvarta termer firar ständigt nya triumfer. Man försöker inte ens ge en allsidig och rättvisande bild ens i nyhetsinslagen. Trist att Sveriges Television ofta är värst av dem alla.




Fakta om fattigdomen som media förtiger

2014-05-12

Fortfarande trumpetar media snällt ut vänsterns argument om att fattigdomen ökar i Sverige. Detta trots att SCB för ett år sedan visade att det är precis tvärtom - fattigdomen har minskat i Sverige och är lägst i EU tillsammans med Luxemburg. Här är beviset:






Arbetsmarknadsdebatt hos Svensk Socialpolitisk Förening

2014-05-09

I går deltog jag i en paneldebatt hos Svensk Socialpolitisk Förening om framtidens arbetsmarknadspolitik. Övriga var Ylva Johansson (S) (v ordf arbetsmarknadsutskottet), Gabriel Wikström, (ordf SSU) och Hanna Wagenius, (ordf CUF).

Jag började med en historisk tillbakablick på hur det såg ut före Alliansens valseger 2006. Då hade vi högst sjukfrånvaro i världen, trots världens kanske friskaste befolkning och en god hälsovård. Ledande Socialdemokrater såg sjukfrånvaron som ett stort problem och till och med LO förespråkade tidsgränser i en utredning och talade då om betydligt kortare tidsgränser än vi har idag.

När Alliansen tillträdde var 200.000 personer heltidssjukskrivna, 550.000 hade sjukersättning/förtidspension. Sjukfrånvaron var i genomsnitt 40 dagar per år. Sverige var samtidigt det enda landet i världen utan tidsgränser i sjukförsäkringen. Vår stora sjukförsäkringsreform var nödvändig.

I dag har antalet sjukskrivna minskat med 37.000, antalet i förtidspension/sjukersättning minskat med 193.000. Totalt är 230.000 färre sjukfrånvarande idag än 2006. Och sjukfrånvaron är nu på samma nivå som genomsnittet i EU.

Flera studier (ISF, Riksrevisionen och finanspolitiska rådet) visar att tidsgränserna är bra och att de främjar aktivitet i rehabiliteringen från FK, läkare, arbetsgivare och den enskilde. Och studier visar också att en majoritet av FK:s handläggare tycker tidsgränserna är ett stöd i arbetet. Och Alliansen har satsat 17 miljarder extra på arbetslivsinriktad rehabilitering!

På arbetsmarknadsområdet var läget liknande 2006. Delar av arbetslösheten doldes genom att människor med arbetsförmåga förtidspensionerades bort från arbetskraften. Plusjobben hade fått hård kritik och många stod utanför arbetsmarknaden trots att det var en ganska stark högkonjunktur. Större andel av ungdomarna än idag (9,3% då, 7,5% idag) vare sig arbetade eller studerade – trots högkonjunktur.

Vi gjorde om både myndigheten och politiken i grunden. Och satsade samtidigt mer pengar på vuxenutbildning och eftergymnasiala utbildningar och reformerade hela skolan.

Resultatet imponerande. Minst 250.000 fler i arbete – mitt under två djupa kriser. Högre sysselsättningsgrad och idag den högsta i hela EU. Den kanske lägsta långtidsarbetslösheten i Europa bland både unga och vuxna. Och lägre andel av de unga som vare sig arbetar eller studerar.

Vår kedja i arbetsmarknadspolitiken har fungerat hyfsat bra. Fas 3 är betydligt bättre än sitt rykte, deltagarna är faktiskt ganska nöjda (utom möjligen med ersättningen) och Fas 3 ger bättre utfall än plusjobben. Så länge ingen kommer på något bättre alternativ för dem som står allra längst från arbetsmarknaden med mångårig arbetslöshet, trots omfattande stöd, så tycker jag vi ska utveckla fas 3, eller sysselsättningsfasen som den heter idag. Det är i vart fall den bästa åtgärden hittills.

En reflektion till slut. Gabriel Wikström SSU menade lite nedlåtande att att "de 250.000 nya jobben är skattesubventionerade". Samtidigt sa han att våra sänkta arbetsgivareavgifter och den sänkta restaurangmomsen "inte har gett särskilt många nya jobb". Båda sakerna kan knappast gälla samtidigt.




Var det verkligen bättre förr?

2014-04-29

"Sverige har blivit fattigt. Vi har spolat ned välfärden i toaletten" säger Dogge Doggelito. "Fattigsverige är på gång. Någonting har hänt i konungarikets Sverige. Villkoren har blivit omänskliga.

En person ska göra fyra personers jobb. Man frågar sig trots det, varför så många blir utbrända och långtidssjukskrivna. Inte ens vår statsminister verkar förstå ett så enkelt faktum. En låginkomsttagare har inte råd att stanna hemma från jobbet när han eller hon är sjuk. Sedan kommer det en dag då det inte håller längre. Man går in i väggen. Ensamstående mammor och pensionärer lever i fattigdom. Tiggare, dårar och arbetslösa ökar ute på stan.

Samhällsklimatet har hårdnat. Pigga, starka, unga människor är arbetslösa medan äldre får göra fyra människors jobb. Och Gösta får bara ett halvt ägg om dan på äldrevården. Medan direktörerna roffar åt sej pengar för fyra, fem livslängder till. I skolorna får barnen som är vår framtid bara 7 kronor per lunchtallrik inklusive bröd mjölk och smör medan skurkar och banditer glider på räkmackor och får en tallrik för hela 35 kronor."

Och så fortsätter Dogge Doggelito att såga det svenska välfärdssamhället i detta debattinlägg i Aftonbladet.

Artikeln publicerades i Aftonbladet den 30 april 2006, fem månader före Alliansens maktövertagande i september samma år och kritiken riktades alltså mot den dåvarande Socialdemokratiska regeringen under statsminister Göran Persson.

Dogge Doggelito var då 30 år, idag är han 38. Många av orden känns igen även i dagens samhällsdebatt, men man kan trots de brister som fortfarande finns i vårt samhälle ganska enkelt konstatera att det definitivt inte var bättre förr. Snarare betydligt sämre. Den heltidsarbetande ensamstående mamman har exempelvis fått runt en extra månadslön att leva på varje år sedan 2006. Välfärden har idag mer resurser än någonsin. Och långtidssjukskrivningarna har minskat kraftigt, liksom förtidspensioneringarna. Vi har fortfarande människor som är fattiga eller lever i utanförskap, men de är färre än 2006 - trots att vi gått igenom två djupa globala ekonomiska kriser.

Om Alliansen får förnyat förtroende kommer utvecklingen steg för steg att röra sig åt rätt håll. Ännu fler i arbete, fortsatt sjunkande utanförskap och ännu mer resurser till välfärden.




Aldrig mer förtidspensionering bara för att dölja arbetslöshet!

2014-04-14

Under 1980-talet och 1990-talet ökade förtidspensioneringarna, men i ett ganska lugnt tempo. Från 1993 fram till 2000 planade kurvan ut runt 400.000 förtidspensionerade. Men från år 2000 och framåt började förtidspensioneringarna att skena närmast okontrollerat. Detta berodde på att Socialdemokraterna både i valrörelsen 2002 och 2006 ville snygga till arbetslöshetssiffrorna med alla medel. Många blev förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl, och en del mot sin vilja. Vi fick många vittnesmål om detta under valrörelsen 2006.

När Alliansen tog över var 550.000 personer förtidspensionerade, en orimligt hög summa som inte hade någon rimlig koppling till ohälsotal eller någon annan medicinsk förklaring. Alliansen har minskat antalet förtidspensionerade med 200.000 personer sedan 2006. En del har gått i ålderspension, andra har kommit tillbaka i arbete, men framförallt är det inflödet av nya förtidspensionärer som har minskat. Och minskningen har fortsatt även under finanskrisen. Trots att arbetslösheten drivits upp av krisen har inte Alliansen gått i fällan och använt förtidspensioneringar för att dölja arbetslösheten.


Socialdemokraterna utlovar storstilade arbetslöshetsmål, men deras politik kommer tvärtom att öka arbetslösheten. Risken att de då frestas att återigen börja förtidspensionera av arbetsmarknadsskäl ska inte underskattas.

Låt oss aldrig hamna där igen!




Borås Tidnings ledare idag: "Fattigdom är aldrig relativ"

2013-04-11

Dagens ledare i Borås Tidning, signerad Mikael Hermansson, kommenterar min debatt med Phia Andersson (S) om fattigdomsbegreppet. Jag hävdar ju envist att relativ fattigdom inte beskriver den verkliga fattigdomen utan bara jämför inkomstskillnader. Phia Andersson (S) påstår motsatsen, vilket jag närmast tycker är ett hån mot de få i vårt samhälle som är verkligt fattiga.

I dagens ledare med rubriken "Fattigdom är aldrig relativ" går Mikael Hermansson i stort sett på min linje. Han konstaterar att "För egen del drar jag slutsatsen att ”fattigdom är fattigdom” – och därför kan den heller aldrig endast mätas i relativa termer. Ojämlikhet däremot, kan bara uttryckas i relativa termer. Och därmed får man leva med de motsägelser som finns inbyggt i ett sådant sätt att mäta. Din granne blir inte fattigare för att du får en löneförhöjning; han, hon eller hen får bara relativt sätt ett mindre handlingsutrymme jämfört med det du har. Så för att inte hamna i hårklyverier eller begreppsförvirring är det bättre att tala om ”ekonomisk utsatthet” eller ”låg ekonomisk standard” eftersom dessa desarmerar den värdeöverladdning som ordet fattigdom rymmer i en svensk eller nordisk inramning."

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om den bild jag visade i onsdags där det framgår att Sverige har lägst andel personer med låg ekonomisk standard av alla länder i EU, samt att andelen barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer halverats under Alliansens regeringstid - trots den ekonomiska krisen. Så håller man ihop ett land under svåra tider!




Alliansens politik har minskat fattigdomen och hållit ihop Sverige

2013-04-09


Den politiska oppositionen upprepar ständigt att klyftorna har ökat och att fler har blivit fattiga i Alliansens Sverige. Men hur ofta man än upprepar detta blir det inte mer sant för det.

Denna figur kommer från EU:s statistikorgan Eurostat. Den visar andelen av befolkningen som har en "låg materiell standard". Sverige har den i särklass lägsta andelen i Europa.

I andra mätningar kan man också se att andelen barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer (det som brukar kallas barnfattigdom) har halverats sedan Alliansen tog över makten 2006.

Andelen fattiga hushåll har alltså minskat trots att Sverige gått igenom två djupa globala ekonomiska kriser. Jag tycker det är ett bra kvitto på att Alliansens politik håller ihop Sverige

Siffror från OECD visar också att inkomstskillnaderna i Sverige är små när man tar hänsyn till den offentliga sektorns utjämnande effekter i form av skattefinansierade tjänster och service som alla får ta del av. I den senaste mätningen som redovisades 2011 hade Sverige de minsta inkomstskillnaderna i hela Väst- och Sydeuropa.

Oppositionens myter om ökad fattigdom är just myter, och har inget med verkligheten att göra.




Nu sänker vi företagens kostnader för sjuklöneansvaret

2013-04-01

Den Socialdemokratiska regeringen som styrde fram till 2006 införde en regel om att arbetsgivarna ska betala sjuklönen för alla anställda de förstå två veckorna. Dessutom infördes en evig medfinansiering av 15% av sjukkostnaderna därefter. Denna medfinansiering avskaffade Alliansen efter maktövertagandet 2006.

Men fortfarande är är arbetsgivarna skyldiga att betala sjuklön under de första två veckorna när medarbetare är sjuka. För många företagare är sjuklöneansvaret problematiskt eftersom det på förhand är svårt att beräkna vilka kostnader som kan uppstå. Extra hårt drabbas små företag som har små marginaler och det riskerar att minska viljan att nyanställa, inte minst att nyanställa tidigare långtidssjuka. Dessutom missgynnas små företag då ersättningen från staten beräknas utifrån den genomsnittliga sjuklönekostnaden för samtliga arbetsgivare. Eftersom sjukfrånvaron generellt är lägre i mindre företag är det få små företag som får del av dagens högkostnadsskydd. Samtidigt räcker det med en sjuk medarbetare för att skapa en oförutsedd kostnad med stor påverkan.

Socialdemokraterna föreslår ett slopande av sjuklöneansvaret den andra sjuklöneveckan. Men detta är mest populism, eftersom alla näringslivsorganisationer och företagare påpekar att det är den första sjuklöneveckan som kostar i särklass mest. En väldigt liten andel av de anställda är sjuka mer än en vecka.

Alliansregeringen vill i stället minska sjuklöneansvaret redan den första sjuklöneveckan. Under våren remitteras därför ett förslag till ett nytt högkostnadsskydd som är bättre anpassat för små företag. Med vår utformning gynnas de mindre företagen eftersom ersättningen träder in tidigare för företag med färre anställda. Högkostnadsskyddet differentieras genom att arbetsgivare delas in i fem storleksklasser utifrån sina lönesummor. I den minsta storleksklassen, som omfattar de flesta företagen med anställda, föreslår vi att högkostnadsskyddet träder in efter cirka två sjukdagar. Resterande sjukdagar får företagen full ersättning för.

En ytterligare förbättring i förslaget är att vi nu ser till att företagen slipper krångel med att ansöka om ersättningen. Med det nuvarande högkostnadsskyddet går många miste om ersättning eftersom ansökningsförfarandet anses krångligt. Vi ser nu till att utbetalningarna automatiseras så att alla som har rätt till ersättning också får det.

Från årsskiftet skrotar vi därför det gamla högkostnadsskyddet och inför det nya högkostnadsskyddet som beräknas kosta 360 miljoner kronor per år. Förslaget kommer nu att gå på remiss med sikte på att finnas med i regeringens budgetproposition till hösten.

Läs mer i dagens debattartikel av näringsminister Annie Lööf på DN Debatt

Läs också min tidigare riksdagsmotion i frågan, en motion som inte skiljer sig alltför mycket från de tankar som regeringen presenterar idag.




Misstänkt mytbildning kring "utförsäkring av cancersjuka"

2014-03-23

Av och till de senaste åren har jag nått av berättelser om svårt cancersjuka människor som nekats sjukpenning eller där man dragit in sjukpenningen för att tidsgränsen uppnåtts. För mig är varje sådan berättelse totalt obegriplig. Det är faktiskt så att lagen är oerhört tydlig - personer med pågående behandling mot allvarliga sjukdomar - till exempel cancer - har rätt till sjukpenning utan tidsgräns. Det står ordagrant i lagen. Exemplen jag fått mig tillsända är också lite märkliga eftersom historierna är så lika, men samtidigt påstås röra olika människor. Och ingen av de avsändare jag har svarat har själv träffat de människor som påstås ha drabbats, och ingen kan ens hänvisa till ursprungskällan. Jag har inte heller sett några handlingar som visar att Försäkringskassan inte följt lagen.

Den senaste tiden har också vissa domar från Förvaltningsdomstolen börjat cirkulera i media och på olika sociala forum. Dessa domar påstås visa att cancersjuka nekas sjukpenning, men när jag som jurist tar del av det som skrivs verkar det mycket konstigt. Skulle en domstol verkligen döma helt i strid med lagen? Skulle det i så fall inte bli förstanyhet hos TT och i alla nyhetssändningar i TV? I dag sprids dessa "nyheter" främst i Aftonbladet, Expressen och politiska bloggar på vänsterkanten, och man åberopar anonyma källor. De flesta mer seriösa medier verkar inte vilja ta i dessa "nyheter" ens med tång. Tyvärr har jag inte hunnit beställa fram domarna och läsa dem själv i sin helhet, men jag har övervägt detta.

I gårdagens ledare i Svenska dagbladet lyften Hanne Kjöller plötsligt på locket och skriver ett synnerligen avslöjande och ifrågasättande reportage om misstänkt mytbildning kring "utförsäkring av cancersjuka". Hennes slutsatser är flera:

* Dels att det förekommer uppenbart misstänkta vandringssägner kring detta med utförsäkring av cancersjuka, där det förekommer ett antal personer med olika namn, men med närmast identiska berättelser. Och ingen verkar ha träffat personen det handlar om i verkligheten och ingen vet vem det är. Man åberopar alltid anonyma källor. Frågan är om personerna ens existerar?
* Dels att begreppet "utförsäkring" verkar kunna handla om lite av varje i debatten. Inte sällan verkar det handla om en mindre sänkning av ersättningen, inte att ersättningen i sin helhet försvinner. Vissa verkar exempelvis ha fått 75% ersättning i stället för 80%, men ändå kallas det "utförsäkring" som antyder att man blivit helt utan ersättning.
* Dels att de domar som åberopas inte ens verkar gälla beslut om sjukpenning vid cancerdiagnoser utan helt andra sjukdomar. Den enda kopplingen till cancer verkar i flera fall vara att personerna längre tillbaka i tiden haft cancer, men blivit friskförklarade. Domarna nämner inte ens cancer utan besluten gäller andra sjukdomar. Ändå beskrivs det i media som att personer med behandling vid allvarliga cancerdiagnoser nekas sjukpenning.

Jag tycker hela den misstänkta mytbildningen och de uppenbara överdrifterna i debatten är fruktansvärt motbjudande. Att drabbas av cancer eller andra allvarliga sjukdomar som kräver långvarig behandling och medför svåra följder för den sjuke är illa nog. Att samtidigt använda dessa personer som slagträ i den politiska debatten är ett fruktansvärt cyniskt spel. Och att skrämma människor med att de inte kommer att få sjukpenning trots att lagen är så tydlig är oetiskt. Det känns befriande att Hanne Kjöller nu lyfter frågan. Vi kan inte stillatigande se på när vänstern i svensk politik sprider felaktigheter om utförsäkring av cancersjuka. Det är dags att ställa de ansvariga för denna mytbildning mot väggen.




Alliansen har halverat fattigdomen i Sverige

2014-03-20

I dag ger jag svar på tal till mina socialdemokratiska riksdagskolleger som påstår att fattigdomen ökar i Sverige. Mitt svar finns i både Borås Tidning och Markbladet idag.

Alliansen har halverat fattigdomen i Sverige

Socialdemokraterna upprepar sitt mantra att fattigdomen ökat i Sverige. Men så är det ju inte!

Man måste skilja mellan ”relativ fattigdom” och verklig fattigdom. Relativ fattigdom visar bara hur många som har en inkomst under en viss andel av andras inkomst., inte hur många som är verkligt fattiga. Under perioden 2008-2011 ökade den disponibla inkomsten i Sverige, vilket innebär att fler hamnar under gränsen för relativ fattigdom. Sverige är samtidigt ett av länderna i Europa med lägst relativ fattigdom.

Begreppet ”relativ fattigdom” säger alltså inget om människors möjlighet att få pengarna att räcka till. Då är det viktigare att titta på andelen verkligt fattiga hushåll. Andelen personer i svenska hushåll med mycket låg materiell standard har faktiskt halverats under Alliansens regeringstid, från drygt 2% till drygt 1% av befolkningen. I EU är genomsnittet skrämmande höga 10%. I våra grannländer Danmark och Finland ligger den verkliga fattigdomen runt 3%. Sverige sticker ut – på ett positivt sätt!

Alliansen angriper fattigdom på två sätt. Dels genom att få fler i arbete, dels genom riktade stöd till de mest ekonomiskt utsatta. Bostadsbidraget har höjts för både studerande, barnfamiljer och pensionärer, flerbarnstillägget har höjts, garantipensionerna har höjts, skatten för pensionärer har sänkts fem gånger och nästa år höjer vi studenternas studiemedel med ytterligare 1.000 kronor per månad. Vi har ändrat reglerna så att en del av arbetsinkomsten inte ska räknas in när försörjningsstödets nivå bestäms och vi har gett hemmavarande barn rätt att jobba utan att föräldrarnas försörjningsstöd ska minskas.

Samtidigt har vi sänkt skatten för både löntagare och pensionärer. En genomsnittlig LO-medlem har exempelvis fått en hel extra månadslön att leva på vare år tack vare jobbskatteavdraget. Och en genomsnittlig pensionär har fått mellan 500 och 700 kronor mer att leva på varje månad. Detta har stärkt hushållens ekonomi och gjort att färre lever i ekonomisk utsatthet.

Under Alliansregeringens tid har antalet människor i utanförskap minskat med 220.000, samtidigt som antalet sysselsatta har ökat med 270.000 fram till 2013. Andelen svenskar som tvingas leva på sociala ersättningar och bidrag är enligt SCB det lägsta sedan man började mäta 1990. Detta visar att ett eget arbete med egen inkomst är bästa sättet att minska fattigdomen. Alliansen vill fortsätta på den inslagna vägen.

Mot detta står en mycket farlig vänsterpolitik. Socialdemokraterna vill göra det dyrare att driva företag och dyrare att anställa. Detta kommer tyvärr att öka arbetslösheten och driva fler i verklig fattigdom.

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot





Sverige har inte längre världens högsta sjukfrånvaro

2014-03-13

Debattreplik i Borås Tidning idag:

Vi ska inte ha världens högsta sjukfrånvaro

Svar till Tomas Eneroth (S), Phia Andersson (S) och Ann-Christine Ahlberg (S), BT 6/3.

En av de viktigaste frågorna för Moderaterna och alliansen när vi tillträdde i oktober 2006 var att minska det omfattande utanförskapet från arbetsmarknaden som till stor del bestod av sjukfrånvaro.

Innan genomförandet av sjukförsäkringsreformen 2008 hade Sverige högst sjukfrånvaro i världen, trots att vi samtidigt enligt internationella hälsomått, har en av världens friskaste befolkningar.

Den samlade sjukfrånvaron har minskat med 230 000 personer sedan år 2006, hur kan det ses som ett misslyckande? Människor som länge befunnit sig i utanförskap, får nu hjälp att utifrån den enskilda individens förutsättningar närma sig arbetsmarknaden.

Förutom att införa tidsgränser i sjukskrivningen, satsar Moderaterna och alliansen på att stödja människors rehabilitering. Ingen regering har satsat så mycket på rehabilitering som alliansen. Årligen läggs en miljard kronor på rehabiliteringsgaranti och försäkringsmedicinska utredningar. Vidare förändrar nu regeringen bidragen kring företagshälsovård för att i ökad utsträckning stötta arbetsgivare och sjukskrivna anställda till återgång i arbete. Dessutom fördjupar Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen sitt samarbete inom den så kallade arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Oroande nog ser vi nu ett trendbrott i att sjukskrivningarna ökar från de historiskt låga nivåerna. Det är signaler vi måste ta på allvar. Att riva ner tidsgränser efter vilka arbetsförmåga systematiskt prövas skulle orsaka allt fler längre sjukskrivningar.

Socialdemokraterna distanserar sig allt mer från en pragmatisk och reforminriktad syn på sjukförsäkringen. De lovar istället att riva upp allt arbete som syftar till att hålla nere sjukfrånvaron. Samtidigt kritiserar de alliansen för ökande sjukskrivningstal. Det är en ekvation som inte går ihop.

Sverige har bland den utvecklade världens friskaste befolkning. Vi ska inte ha världens högsta sjukfrånvaro.

Gunnar Axén (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott
Jan Ericson (M), ersättare i riksdagens socialförsäkringsutskott




Fakta om låg materiell standard i Sverige och EU

2014-03-12

I dagens slutreplik i Aftonbladet påstår jag ju att fattigdomen i Sverige halverats under Alliansens regeringstid. Denna figur styrker detta, och den baseras på siffror från EU-dokumentet "Employment and Social Developments in Europe 2013". Man ser att andelen personer med låg materiell standard utvecklats i Sverige, Danmark, Finland och EU under Alliansens regeringstid. Trots att vi gått igenom två djupa ekonomiska kriser i Europa har andelen personer i Sverige med låg ekonomisk standard ungefär halverats från 2006 till 2012. Påståendet att fattigdomen ökat i Sverige är helt enkelt falskt. I Danmark och Finland ligger andelen ungefär på samma nivå som 2006, och för EU totalt är man också tillbaka på 2006 års nivå som ligger på 10% mot Sverige dryga 1%.







Slutreplik i Aftonbladet idag - de verkligt fattiga är färre

2014-03-12






Så styr vänstermedia den politiska debatten

2014-03-03

Förra veckan diskuterades ju om andelen fattiga i Sverige ökat eller inte. Själv deltog jag i debatten dels i form av en helsidesartikel i Aftonbladet, Nej - fattigdomen ökar inte i Alliansens Sverige dels genom medverkan i en debatt i Aftonbladets web-tv i torsdags kväll. Jag ifrågasatte påståendet att den verkliga fattigdomen i Sverige skulle ha ökat under Alliansens regeringstid.

Någon dag senare presenterades plötsligt mycket lägligt en "nyhet" i media, bland annat i SVT, om att den relativa fattigdomen enligt SCB ökar i Sverige! Jag blev förvånad eftersom jag noga följer mediabevakningen och olika rapporter i denna fråga. Jag kunde inte hitta nyheten bland SCB:s pressmeddelanden. Under helgen har jag fått förklaringen. "Nyheten" var ett år gammal, det var ett pressmeddelande från SCB i mars 2013 (!) som plötsligt dammades av igen. Mycket lägligt i samband med diskussionerna om fattigdomen i Sverige. Pressmeddelandet gällde dessutom läget 2011 och inte hur det ser ut idag. Det märkliga är hur någon uppenbarligen lyckats plantera denna gamla nyhet och fått den att framstå som ny, och att ingen ansvarig på nyhetsredaktionerna genomskådade detta. Ett bevis på hur vänsterjournalister och politiker på vänsterkanten idag närmast helt styr nyhetsflödet och anpassar det för att hela tiden angripa Alliansen med full kraft. Finns det inga färska nyheter att tillgå så plockar man helt enkelt fram en gammal och låtsas att den är ny.

Om man då tittar liter närmare på SCB:s pressmeddelande kan man konstatera att de beskriver den "relativa fattigdomen" i Sverige år 2011 på ett belysande sätt: "I Sverige har andelen av befolkningen som har en inkomst under 60 procent av median­inkomsten ökat de senaste åren. År 2008 var det ca 12 procent av befolkningen som hade en inkomst under gränsen för risk för fattigdom. Tre år senare hade andelen ökat till 14 procent. Under perioden 2008‑2011 ökade samtidigt den disponibla median­inkomsten i Sverige, vilket innebär att gränsen för risk för fattigdom har höjts, räknat i kronor. Hushållen som 2008 hade en inkomst runt 60 procent av median­inkomsten och som inte har fått högre inkomster under perioden, har därmed hamnat under den relativa fattigdomsgränsen."

SCB konstaterar också att utomeuropeiskt födda är kraftigt överrepresenterade bland de relativt fattiga. Med andra ord - när vi tar emot fler flyktingar ökar också den relativa fattigdomen i Sverige. Ökat flyktingmottagande 2010-2011 förklarar i stort sett het att den nedåtgående trenden 2008-2010 bröts och att den relativa fattigdomen ökade igen 2010-2011. Är det bra eller dåligt att vi tar emot människor på flykt som med automatik då får lägre inkomst den första tiden i vårt land jämfört med genomsnittet av svenska befolkningen? Jag tror ärligt talat de flesta flyktingar är rätt nöjda ändå med att få en fristad, bostad. försörjning, sjukvård och skola som betalas av de svenska skattebetalarna. och de flesta får nog snarare en förbättrad ekonomisk standard jämfört med hur de levde i sina tidigare hemländer. Är lösningen kanske att minska flyktingmottagandet för att minska den relativa fattigdomen? Eller att kraftigt höja bidragen till nyanlända flyktingar? Är det trots allt inte viktigare att flyktingar får en fristad i Sverige än att vi till varje pris håller tillbaka den relativa fattigdomen?



SCB-siffrorna från 2011 visar också att Sverige är ett av de länder i Europa som har absolut lägst relativ fattigdom. Långt under EU-snittet och betydligt lägre än exempelvis Tyskland och Storbritannien. Fast det glömde media att berätta. Precis som man glömde det förra året när nyheten var ny.






Debattartikeln i Aftonbladet idag

2014-02-28

Det blev en helsida i Aftonbladets papperstidning idag. Klicka på bilden för läsvänligt format.






Debatt om fattigdom i Aftonbladet TV

2014-02-27

I kväll deltog jag i en debatt i Aftonbladets TV-sändning. Jag och Gunvor G Ericson (MP) diskuterade frågan om fattig- domen ökat eller minskat i Sverige. Jag menade att den minskat, och det finns tydlig statistik som visar detta. Jag ifrågasatte också detta med att lägga fokus på relativ fattigdom i stället för att se till enskilda människors verkliga ekonomiska standard. Bland annat nämnde jag att om Ingvar Kamprad flyttar hem så ökar den relativa fattigdomen i den kommunen. Det är också lägre relativ fattigdom i de fattigaste länderna i afrika än vad det är i Sverige. Detta visar hur missvisande begreppet relativ fattigdom är.

Alliansen angriper verklig fattigdom på två sätt. Dels genom att arbetslinjen får fler i arbete (270.000 fler 2013 jämfört med 2006), dels genom riktade stöd till de mest utsatta grupperna. Jag utvecklar detta i debattartikeln på Aftonbladets websida idag. Den kommer även i papperstidningen i morgon.

Här en bild från sminket som producenten lade ut på twitter före debatten.

Några reflektioner från debatten:

1. Gunvor G Ericson verkade mena att Miljöpartiet ska avskaffa den relativa fattigdomen. Det går natulrigtvis inte, enda sättet är i så fall att alla tjänar exakt lika mycket. Så fort det finns inkomstskillnader kommer några att tjäna mer än genomsnittet och några mindre. Några kommer alltid att vara fattiga relativt dem som tjänar mer.

2. Den fattige pensionären i ett av inslagen hade en pension på 8.500 och en boendekostnad på 6.000. Jag påpekade efter inslaget att han borde ha rätt till ett ganska ordentligt bostadsbidrag. Troligen tillhör han de 140.000 pensionärer som Aftonbladet skrev om idag, och som har rätt till bostadsbidrag men inte söker. Detta är ett bekymmer, många pensionärer vet inte att de har rätt till bostadsbidrag, trots omfattande information. Men bostadsbidraget är praktiskt taget en del av pensionssystemet idag, och jämnar ut pensionsskillnaderna.

3. Inslaget om att en pensionär får betala 2,5 gånger så mycket relativt sett för mat och annat jämfört med en löntagare var ganska oseriöst. Som jag påpekade kan man inte generalisera om "pensionärer". Dessa ser helt olika ut, en del har mycket bra pensioner, medan andra, särskilt de äldsta, är beroende av garantipension eftersom de kanske aldrig arbetat eller har kommit till Sverige från andra länder. Pensionärer har sinsemellan lika stora ekonomiska variationer som löntagare.

Klicka på bilden för att se debatten:






Socialpolitiker och tjänstemän i Marks kommun åtalas för tjänstefel

2013-12-18

Pressmeddelande 2013-12-18

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Välkommen rättslig prövning av socialtjänstens och politikernas ansvar

I dag kommer beskedet att åklagaren väcker åtal mot Socialnämndens dåvarande ordförande (S) och tre tjänstemän i Marks kommun på grund av det omtalade omhändertagandet av två fosterbarn 2009. Beslutet om att omhänderta de omtalade fosterbarnen från sitt familjehem togs enligt åklagaren på vaga grunder och situationen var inte var akut.

Jag har tidigare engagerat mig i detta ärende och det är utmärkt att det nu prövas om det som hände var rimligt eller om det var ett allvarligt och omotiverat övergrepp mot barnen. Det är enligt åklagaren ovanligt att man väcker åtal för tjänstefel inom socialtjänsten och det visar hur allvarligt just detta ärende var. Oavsett hur den rättsliga prövningen slutar skickar rättsprocessen förhoppningsvis en tydlig signal till alla landets socialförvaltningar att bli mer noggranna och eftertänksamma i sina bedömningar.

Alltför många barn i Sverige utsätts varje år för allvarliga övergrepp från socialtjänst och socialnämndspolitiker i vårt land. Ett av de värsta fall jag kommit i kontakt med är de omtalade Nordmarksbarnen ("Folåsabarnen"). Jag berättade på bloggen den 6 november om mitt möte med ett av dessa barn, 18-åriga Melinda. Hennes berättelse var ännu ett fruktansvärt bevis på hur barn får hela sin uppväxt krossad på grund av övernitiska, okunniga eller jäviga tjänstemän och/eller politiker i socialtjänsten. Sådant kan vi inte acceptera i ett rättssamhälle.




Ännu en bottenplacering för sjukvården i Västra Götaland

2013-12-11

I dag kom en rapport från Socialstyrelsen som har granskat väntetiderna på landets 70 akutsjukhus. Väntetiden på akutmottagningarna har totalt sett ökat något jämfört med 2010, och allra värst är situationen i Västra Götaland, där Sahlgrenska, Östra och Borås Lasarett utmärker sig mest negativt.

I tabellen över total väntetid på akuten ligger Borås näst sist av alla akutsjukhusen, och Sahlgrenska ligger allra sist. Östra Sjukhuset ligger femma från botten. När det gäller väntetid för personer över 80 år är Borås i särklass sämst i hela landet!

När det gäller väntetid till första läkarbedömning i minuter ligger Östra Sjukhuset i Göteborg trea från slutet, och på en särklassig jumboplats ligger Sahlgrenska med mycket längre väntetider än övriga.

I en jämförelse mellan de andra två stora sjukhusområdena, Region Skåne och Stockholm, ligger Västra Götaland generellt sett sämre till än de andra två.

Detta är inte den första jämförelse som pekar ut sjukvården i Västra Götaland som en av de sämst skötta i landet. Den rödgröna politiska majoriteten bär ett tungt ansvar för dagens situation.




Ökad nöjdhet med sjukvård och tandvård under Alliansen

2013-12-06

I samhällsdebatten låter det ofta som om svenska folket är oerhört missnöjda med all samhällsservice. Inte minst låter det så när man följer vänstermedia eller den politiska oppositionens kampanjer. Men när man frågar svenska folket får man en något annan bild. Svenskt Kvalitetsindex är den mest omfattande regelbundna undersökningen om svenska folkets förtroende för olika samhällsfunktioner, och har genomförts sedan 1998. Nedanstående bild visar exempelvis utvecklingen i Svenskt kvalitetsindex för sjukvård och tandvård från 1998 och framåt.



För sjukvården finns även siffror för 2012. För privat sjukvård ligger förtroendet på 75 och för offentligt på 72. Alltså sammantaget något högre än 2011. Den positiva utvecklingen fortsätter. För tandvård finns inga siffror för 2012.

Det är mycket tydligt att svenska folkets förtroende för både sjukvård och tandvård ökat kraftigt under Alliansens tid vid makten, dvs från 2006 och framåt. Oppositionens bildsättning av "den raserade välfärden" känns inte helt i linje med vad svenska folket tycker.




Beviset på att mer pengar inte löser alla utmaningar i sjukvården

2013-12-04

I går presenterades en ranking av sjukvården i Europa. Sverige halkar ned fem placeringar, och kommer på en blygsam elfteplats, sämst av alla nordiska länder. Detta trots att vår vårdkvalitet och resultatet av vården ligger i topp. Det som drar ned vår placering är vårdköerna, och då inte minst väntetider i cancervården.

Detta visar att det inte är mer pengar som med automatik löser alla problem och utmaningar i välfärden. Svensk sjukvård disponerade 8% av BNP år 2006. I dag disponerar man 9,5%. Det är en mycket stor ökning, samtidigt som BNP dessutom har ökat i takt med en ökande befolkning. Så frågan är - vart har alla dessa pengar tagit vägen?

Det är egentligen ganska otroligt att inte vården kan hantera köerna bättre. Långa väntetider i cancervården är bara ett exempel på hur de styrande lokala politikerna idag missköter sjukvården och gör märkliga prioriteringar i alltför många regioner och landsting. De långa köerna till vissa behandlingar medför inte bara lidande för patienten utan också längre sjukskrivningstider, vilket kostar staten stora summor i sjukersättningar.

Läget är dessutom väldigt olika i olika delar av landet. Alliansens kökortningsmiljard har haft effekt många landsting, men i s-v-mp-styrda Västra Götaland har man exempelvis inte fått ta del av denna miljard eftersom man inte lyckats minska köerna.

Att ösa in mer pengar i vården är uppenbarligen inte lösningen, så då är frågan vad man ska göra i stället?




Klartext om sjukvården från Alliansen i Västra Götaland

2013-12-02

Jag har under lång tid undrat varför inte Alliansens ledande politiker i Västra Götaland går till hårdare angrepp mot den styrande s-v-mp-majoriteten, med tanke på att Västra Götaland har en sjukvård idag som troligen är bland de sämst skötta i hela landet. Men förra veckan kom äntligen en mycket tydlig och befriande artikel från de fyra Alliansledarna. Artikeln, som fanns i Borås Tidning den 26/11 och i bland annat Markbladet och andra lokala tidningar samma vecka, följer nedan i sin helhet:

Regeringens politik har gett ökade resurser

Var finns den politiska ryggraden när den politiska ledningen i Västra Götalandsregionen försöker skylla sitt eget misslyckande på alliansregeringen och vilseleder om minskade statsbidrag?

I Västra Götalandsregionen växer vårdköerna, väntetiderna på akuten ökar och överbeläggningarna på avdelningarna har blivit vardagsmat. Ansvaret för detta vilar på den politiska ledningen i Västra Götalandsregionen bestående av S, MP och V. Den rödgröna regionledningen har valt att inte göra de satsningar som krävs för att sjukvården ska fungera tillfredsställande utan har istället gjort andra prioriteringar.

Trots att sjukvården är ett ansvar för landsting och regioner försöker man från de rödgröna skylla de längre vårdköerna på alliansregeringen genom påståenden om minskade statsbidrag. Men detta är inte sant. Det är bara ett sätt för de rödgröna att krypa undan sitt eget ansvar.

I själva verket har statsbidragen till Västra Götalandsregionen ökat med över 2,1 miljarder kronor sedan alliansregeringen tillträdde 2006. Under de ekonomiskt tuffa tiderna, bland annat i samband med Saab-krisen, fick regionen extra sysselsättnings- och konjunkturstöd. Under 2008 och 2009 fick regionen också stöd för influensavaccinet. Därtill har de specialdestinerade statsbidragen till Västra Götalandsregionen ökat med nära 800 miljoner kronor.

Den rödgröna regionledningen ?har ett stort ansvar att se till att Västra Götalandsregionen får ta del av vissa av de riktade statsbidragen. Till exempel kan de landsting/regioner som uppfyller vårdgarantin få ta del av pengar från kömiljarden. När delårsrapporten för augusti redovisades kunde vi dock tyvärr konstatera att vårdgarantin inte uppfylldes i Västra Götalandsregionen.

Inte nog med detta. Ledningens försök att skylla över sina egna misslyckanden kan även ställas i ljuset av att alliansregeringens arbetslinje och jobbskatteavdrag bidragit till ökade skatteintäkter i regionen med cirka 6 miljarder mellan 2006 och 2012.

Tydligare än så här kan det inte visas att Västra Götalandsregionen och sjukvården tjänar på alliansensregeringens politik. Ansvaret att förvalta de ökade resurserna och låta dessa göra nytta i verksamheten, på sjukhus och vårdcentraler, ligger på den rödgröna regionledningen. Och den rödgröna regionledningen har misslyckats. Att erkänna det kräver politisk ryggrad.

Johnny Magnusson (M)
Jonas Andersson (FP)
Kristina Jonäng (C)
Monica Selin (KD)
gruppledare för allianspartierna i Västra Götalandsregionen




Gripande möte med Melinda

2013-11-06



Under förmiddagen idag hade jag ett gripande möte med Melinda Norberg, ett av de två så kallade "Nordmarksbarnen" eller "Folåsabarnen" som var mycket omskrivna för 6-7 år sedan.

Under nära två timmar berättade Melinda, som idag är 19 år, om sitt och sin brors tragiska uppväxt. En av de starkaste berättelser jag någonsin lyssnat till! Jag kan inte återberätta Melindas berättelse på bloggen av flera skäl. Dels handlar det om saker jag fick veta i förtroende och lovat att inte föra vidare, dels är det en så lång kedja av omfattande övergrepp från närstående, socialtjänst, polis och myndigheter att det skulle räcka till en hel bok. Jag är otroligt imponerad av Melindas styrka att kunna tala om allt hemskt hon varit med om.

Men kort sammanfattat beskrev Melinda hur hon blev omhändertagen av de sociala myndigheterna i Filipstad när hon bara var 11 år, efter en ogrundad anklagelse från modern om att hennes far hållit barnen isolerade. I verkligheten var det dock modern och hennes släkt som begått övergrepp mot Melinda och hennes bror under lång tid. Placering på behandlingshem som 11-åring (trots att hon inte hade minsta missbruksproblem) tillsammans med betydligt äldre missbrukande ungdomar, placering i fosterhem med olika former av misshandel och övergrepp samt att som barn utsättas för grovt våld från polis i samband med tvångsomhändertagande är bara några delar i Melindas liv. Samt långa perioder på rymmen från behandlingshemmet och ständig skräck för vad modern skulle ta sig för. Till slut flydde Melinda en sista gång och höll sig gömd i flera år fram till sin myndighetsdag förra året, då hon äntligen var fri från myndigheterna och själv fick bestämma över sitt eget liv.

Nu kämpar Melinda för upprättelse och driver bland annat en egen blogg där hon berättar om sitt liv och sin kamp för att de skyldiga till hennes förstörda barndom ska ställas till svars. Hon vill också ta ifatt sin skolgång och sedan kanske bli jurist. Följ henne gärna på Melinda Norbergs blogg där hon både berättar en del om sitt liv samt om sin kamp för upprättelse.




Farligt LO-förslag om slopade tidsgränser i sjukförsäkringen

2013-11-04

I går hade min moderate riksdagskollega Finn Bengtsson (för övrigt till yrket professor och överläkare) en replik i Aftonbladet till LO:s Tomas Baudin som i ett tidigare debattinlägg föreslog slopade tidsgränser i sjukförsäkringen. Finn Bengtsson påpekar bland annat att LO tidigare hade förslag om att införa ännu tidigare tidsgränser i sjukförsäkringen än idag, redan efter 15 månader. Detta för att inte människor skulle fastna i passiva sjukskrivningar. Detta verkar LO inte längre vilja kännas vid, trots att man tänkte helt rätt när man förslog detta. Nedan kloka ord från Finn Bengtsson:

LO:s förslag leder till skenande frånvaro

Innan alliansen reformerade sjukförsäkringen hade Sverige en orimligt hög sjukfrånvaro, frånvaron av tidsgränser tillät sjukskrivningarna att skena.

Något som Tobias Baudin missar att ta upp i sin kritik mot sjukförsäkringsreformen.

I dag är 250 000 färre människor sjukfrånvarande. Människor, som länge stått utanför, närmar sig nu arbetsmarknaden. Det är omtumlande, men alternativet är att människor aldrig ges chansen att komma tillbaka. Är det verkligen bättre? LO har själva en gång föreslagit att en tidsgräns borde införas, efter redan 15 månader, men även detta undviker Baudin att nämna.

Alliansen lägger årligen en miljard på rehabiliteringsgaranti och försäkringsmedicinska utredningar. Vidare förändrar nu regeringen bidragen kring företagshälsovård för att i ökad utsträckning stötta arbetsgivare och sjukskrivna anställda till återgång i arbete. Dessutom fördjupar Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen sitt samarbete inom den så kallade arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Ingen regering har satsat så mycket på rehabilitering som alliansregeringen.

Vi ser nu ett trendbrott och sjukskrivningarna ökar från en låg nivå. Ökningen ska utvärderas i kommande utredningar, som regeringen tillsatt för att öka kunskapen om sjukfrånvaron och hur den ska motverkas.

Socialdemokraterna eldade på de skenande sjukskrivningarna under början av 2000-talet. LO:s förslag om att återigen slopa tidsgränserna riskerar att få samma effekt. Det har vi prövat, och dit vill vi inte tillbaka.

Finn Bengtsson, (M)
ledamot i sjukförsäkringsutskottet och den parlamentariska socialförsäkringsutredningen




Hur mycket får din kommun tillbaka till följd av minskade sjuktal?

2013-10-26

Hittills har alltså 28,4 miljarder betalats tillbaka till svenska kommuner och landsting de senaste åren, till följd av sjunkande sjuktal efter Alliansens stora sjukförsäkringsreform. I år handlar det om hela 11 miljarder. Prognoserna för nästa år pekar på att det kan bli något liknande även då.

Hur mycket får din kommun och ditt ditt landsting tillbaka i år? Klicka på länkarna och kolla! Alla siffror är preliminära beräkningar baserat på siffror från Sveriges Kommuner och Landsting.

Tydligare kan det inte visas hur mycket svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal. Det är inte bara skatteintäkterna som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för sjukskrivningar minskar också. Och detta visar samtidigt vad som händer om vi backar tillbaka politiken och ökar sjuktalen igen. Det kommer direkt att gå ut över välfärden. Då får kommunerna återigen betala dyrt för ökade sjuktal i stället för att få pengar tillbaka.




Minskad sjukfrånvaro ger Ulricehamns kommun 19 miljoner extra

2013-10-26

Häromdagen berättade jag om att Marks kommun får 32 miljoner extra i form av återbetalning av försäkringspremier från kommunernas sjukförsäkringar. Allt till följd av att sjuktalen minskat kraftigt i Sverige efter Alliansens stora sjukförsäkringsreform.

I dag har jag en liknande debattartikel i Ulricehamns Tidning tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Lars Holmin (M). Ulricehamn får 19 miljoner tillbaka.

Hittills har 28,4 miljarder betalats tillbaka till svenska kommuner och landsting de senaste åren, och i år handlar det om hela 11 miljarder. Totalt får kommunerna i Sjuhärad 170 miljoner i återbetalning i år. Prognoserna för nästa år pekar på att det kan bli något liknande även då.




Socialdemokraterna missköter sjukvården i Västra Götaland

2013-10-25

Jag har i blogginlägg och debattartiklar påpekat att den s-v-mp-ledda sjukvården i Västra Götalandsregionen är bland de sämst skötta i landet. Längre vårdköer, färre vårdplatser, höjd regionskatt och ekonomiska underskott - trots kraftigt ökade skatteintäkter och mer pengar tack vare Alliansens politik på riksplanet. I går hade jag detta debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med Elise Benjaminsson, moderat ersättare i regionstyrelsen:

Socialdemokraterna höjer skatten och drar in på vårdplatser

Trots personalens fantastiska arbetsinsatser dras sjukvården i Västra Götaland med betydande problem, inte minst i form av överbeläggningar och växande vårdköer.

I en debattartikel 10/10 skriver Phia Andersson (S) riksdagsledamot från Södra Älvsborg och Helén Eliasson (S) regionråd i Västra Götalandsregionen bl a att det behövs mer personal i vården och att vården av äldre måste förstärkas. Det är vällovliga ambitioner, men tyvärr inte mycket mer än det. Det är nämligen socialdemokraterna som har styrt sjukvården i Västra Götalandsregionen under mer än ett decennium och Eliasson (S) är den högsta ansvariga politikern för sjukvården. Under denna tid har antalet vårdplatser minskat mer i Västra Götaland, än riket i stort. Denna minskning har skett samtidigt som den rödgröna regionledningen höjt skatten i regionen. Också vad gäller överbeläggningar utmärker sig Västra Götalandsregionen negativt.

Alliansregeringens arbetslinje och jobbskatteavdrag, har bidragit till ökade skatteintäkter i regionen med ca 6 miljarder mellan 2006-2012. Tack vare minskade sjuktal får Västra Götalandsregionen dessutom tillbaka över en halv miljard kronor i för mycket inbetalda försäkringspremier i år, och prognoserna tyder på något liknande även nästa år. Det är alltså inte bara skatteintäkterna från kommunalskatten som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för personalens sjukskrivningar minskar också. Tydligare kan det inte visas att svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal.

Frågan är bara hur dagens rödgröna regionledning använder alla de pengar som Alliansens politik på riksnivå ger regionen? Problemen inom sjukvården i Västra Götalandsregionen hänger tyvärr samman med att den rödgröna regionledningens prioriteringar och bristande handlingsförmåga. Sanningen är att den rödgröna ledningen inte prioriterar sjukvården tillräckligt högt. Det visar sig inte minst i det faktum att få av de vallöften som de rödgröna utlovade i valrörelsen 2010 har realiserats. Vad har t ex hänt med löftet om en timmas väntetid på akuten, en ny ambulanshelikopter och kortare köer? Verkligheten är både längre vårdköer och väntetider på akuten. Och ambulanshelikoptern lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vi moderater prioriterar sjukvården högst och vi har idéerna för hur sjukvården i Västra Götalandsregionen ska bli bäst i Sverige. I regionens budget avsatte vi mer pengar till sjukvården än de rödgröna genom att spara bl a spara på administration och byråkrati.

Det är inte ansvarsfullt av Socialdemokraterna att gå i opposition mot sig själv när resultaten lyser med sin frånvaro. Med ett år kvar till valet har patienter och personal all anledning att förvänta sig mer.

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot

Elise Benjaminsson (M)
ers i Regionstyrelsen




Minskad sjukfrånvaro ger Sjuhäradskommunerna 170 miljoner extra

2013-10-23

Alliansens sjukförsäkringsreform gör att svenska kommuner och landsting i år får 11 friska miljarder i återbetalning från försäkringsbolaget AFA på grund av att sjuktalen i landet minskat så kraftigt. Sjuklönekostnaderna minskar och det gör att svenska kommuner och landsting får tillbaka tidigare för mycket inbetalda försäkringspremier.

För våra sex kommuner i riksdagsvalkretsen handlar det om hela 170 miljoner i återbäring. Borås är den stora vinnaren i Sjuhärad, hela 93 friska miljoner betalas tillbaka till kommunen. Men övriga kommuner går inte lottlösa. Bollebygd får drygt 5 miljoner, Mark 32 miljoner, Svenljunga 9 miljoner, Tranemo 10 miljoner och Ulricehamn drygt 9 miljoner kronor. Detta är oerhört viktiga tillskott. Samtidigt stärks också Västra Götalandsregionen som får tillbaka över en halv miljard kronor som exempelvis kan tillföras sjukvården.

Jag kommer att uppmärksamma detta i flera lokala debattartiklar, och i dag har jag detta debattinlägg i Markbladet med anledning av att Marks komun får 32 friska miljoner i återbetalning:


Minskad sjukfrånvaro ger Marks kommun 32 miljoner extra

Inom kort kommer ett välbehövligt extra tillskott på uppemot 170 miljoner kronor till kommunerna i Sjuhärad. Och sjukvården i Västra Götalandsregionen får samtidigt ett tillskott på över en halv miljard!

Sedan 2006 har sjukfrånvaron i Sverige minskat med närmare 250 000 personer tack vare tidiga insatser genom sjukförsäkringsreformen. Människor som varit sjukskrivna i många år har äntligen fått stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Detta är framför allt en mänsklig framgång, men det innebär också att kostnaderna för sjukfrånvaro har minskat. Sedan 2009 har försäkringsbolaget AFA därför kunnat återbetala försäkringspremier till kommuner och landsting på sammanlagt 28,4 miljarder! I år får kommunerna dela på 8 miljarder, och landstingen får tillbaka ungefär 3 miljarder. Efterlängtade pengar som kan användas för att stärka välfärden.

Marks kommun får ungefär 32 miljoner i återbäring i år, vilket betyder väldigt mycket för kommunens ekonomi.

Fram till 2008 betalade kommuner och landsting sammanlagt in ungefär 5-6 miljarder per år i avgifter till AFA-försäkringarna. I år kommer kommuner och landsting alltså att få tillbaka ungefär 11 miljarder kronor, och prognosen är att den kan bli lika mycket nästa år. Tydligare kan det inte visas att svenska kommuner och landsting tjänar på Alliansens politik för minskat utanförskap och lägre sjuktal. Det är inte bara skatteintäkterna från kommunalskatten som ökar när fler kommer i arbete, kostnaderna för sjukskrivningarna minskar också.

Detta illustrerar också vad som händer om vi backar tillbaka politiken och ökar sjuktalen igen. Det kommer direkt att gå ut över välfärden. Då får kommunerna börja betala dyrt för ökande sjukskrivningar i stället för att få pengar tillbaka. Och skatteintänkterna minskar.

Alliansen för en ansvarsfull politik som håller över tid. Välfärden värnas genom att fler kan jobba och betala skatt vilket i sin tur stärker välfärden. Konstigare är det faktiskt inte.

Jan Ericson, Ubbhult
Riksdagsledamot (M)




Så har Alliansen riktat stöd till dem som mest behöver det

2013-10-22

Den politiska oppositionen hävdar ofta att Alliansens politik bara gynnar de rika. Jag har tidigare bemött detta med fakta om hur skattesänkningarna är konstruerade för att ge störst effekt för dem med normala inkomster, och har påpekat att jobbskatteavdraget bara stiger upp till ungefär 30.000 kronor. Vid lönedelar över dessa nivåer är jobbskatteavdraget oförändrat.

Men vad har vi då gjort för att stödja dem som har det allra svårast ekonomiskt?

Tidigare under mandatperioden har vi bland annat genomfört följande förbättringar riktade till grupper med svag ekonomi eller större försörjningsbörda:
* Bostadsbidraget har höjts för såväl unga utan barn som för barnfamiljer (2012)
* Flerbarnstillägget inom barnbidraget har höjts (2011)
* Studiemedlet (lånedelen) har höjts (2010 och 2011)
* Studiemedlet (bidragsdelen) har höjts (2010)
* Bostadstillägget för personer med sjuk-och aktivitetsersättning har höjts (2010).
* Bostadstillägget till pensionärer har höjts (2012)
* Grundavdraget för pensionärer har höjts (2009, 2010, 2011, 2013 och 2014)
* Höjt tilläggsbidrag för barn inom studiestödet (2013)
* En höjning av bostadstillägget till ogifta pensionärer (2013)
* En höjning av grundnivån i föräldrapenningen (2013)
* Vidare har regeringen genomfört en reform som innebär att en del av arbetsinkomsten inte ska räknas in när försörjningsstödets nivå bestäms (Trädde i kraft 1 juli 2013)

I den nu framlagda budgeten för 2014 föreslås dessutom:
* höjning av det särskilda bidraget i bostadsbidraget för barnfamiljer med låg ekonomisk standard (2014)
* en ny fritidspeng för barn i ekonomiskt utsatta hushåll (2014)
* förstärkt bostadstillägg för ålderspensionärer som har arbetsinkomster (2014)
* förstärkt etableringstillägg och bostadsersättning för personer med rätt till etableringsersättning som har arbetsinkomster (2014)

Det är viktigt att komma ihåg att alla dessa förbättringar har varit möjliga tack vare att fler kommit i arbete och bidragit med ökade skatter, samt genom att vi prioriterat riktade insatser till de sämst ställda i stället för kraftiga ökningar av ersättningsnivåerna i a-kassa och sjukpenning för dem med högre inkomster.




Större överbeläggningar i Västra Götalands s-ledda sjukvård

2013-10-04

Den senaste veckan har jag, både på bloggen (29/9) och i ett antal debattinlägg i olika tidningar, berättat att s-v-mp-styrda Västra Götaland utmärkt sig när det gäller nedrustningen av vården och neddragning av vårdplatser, både räknat sedan 1999 och sedan 2006. Sedan 2006 står Västra Götaland ensamma för över 40% av antalet neddragna vårdplatser i hela Sverige.

I dag berättar Borås Tidning att Västra Götaland även utmärker sig negativt när det gäller överbeläggningar. Tabellen i BT idag, som hämtats från Regionens delårsredovisning, visar att överbeläggningarna är ett nästan dubbelt så stort problem i Västra Götaland som i landet i genomsnitt. Och det är ju inte så konstigt att det blir överbeläggningar när man tar bort så mycket vårdplatser.






Sjukvårdens vårdplatser

2013-09-29

I går rapporterade media att vårdplatserna inom sjukvården i Sverige har minskat dramatiskt de senaste tio åren. Flera tusen platser har försvunnit. Självklart är en förklaring till detta att vården blivit effektivare och att en del ingrepp numera kan göras med dagkirurgi och att man därför kan slippa att lägga in en del patienter. Även eftervårdstiden minskar i takt med nya medicinska landvinningar. Å andra sidan blir medelåldern allt högre och antalet sjukdomar som går att behandla ökar. Det är alldeles uppenbart att det saknas nödvändiga vårdplatser på en del av våra sjukhus. Inte minst finns stora problem inom Västra Götalandsregionen (inte minst på Borås Lasarett, vilket media uppmärksammat).

Visserligen är organisationen och prioriteringarna inom sjukvården en ren landstingsfråga, och sjukvården betalas med landstingsskatt/regionskatt (en del av den samlade "kommunalskatten" på 30-35%). Trots detta har jag fått mail under gårdagen som skyller minskningen av vårdplatser på Alliansregeringen. Jag blev därför nyfiken på hur det egentligen sett ut över åren med neddragningarna. Statistiska Centralbyrån ger varje år ut "Statistisk årsbok" där man bland en massa annat hittar just det totala antalet vårdplatser i landet och även nedbrutet per landsting/region. Jag tog fram lite fakta från 1999 och framåt:

1. Antal vårdplatser i landet:

1999 32.755
2001 29.200
2002 27.925
2006 26.352
2007 26.184
2010 25.899
2011 25.653
2012 25.566

Man ser att antalet vårdplatser minskade med 6.403 platser de sju åren 1999-2006 när vi hade S-regering i Sverige. Det var en minskning med 20%. Under de sex åren med Alliansen, 2006-2012, minskade antalet platser i landet med 786 stycken, eller 3%.

Att minskningen av antalet vårdplatser under Alliansens tid i det närmaste upphört tror jag har ett tydligt samband med att skatteintäkterna har ökat till följd av att så många fler kommit i arbete. Dessutom har Alliansen tillfört en del riktade pengar, exempelvis för kökortning, vilket varit framgångsrikt. Den svenska sjukvården disponerar idag 9,5% av Sveriges BNP, mot endast 8% av BNP 2006. Självklart har detta resurstillskott betydelse.

2. Antal vårdplatser i Västra Götalandsregionen:

1999 5.748
2002 4.679
2006 4.559
2011 4.415
2012 4.233

I Västra Götaland har alltså vårdplatserna minskat med 1.515 platser, eller 26% sedan 1999. För riket totalt är minskningen sedan 1999 22%. Med andra ord, i Västra Götaland, som haft S-styre nästan hela denna tid, har neddragningen av antalet vårdplatser varit betydligt större än i riket. Sedan 2006 är minskningen 7% mot 3% i riket totalt. Minskningen är större än i exempelvis Stockholms Läns Landsting, både i procent och i faktiska tal, och minskningen i Västra Götaland sedan 2006 står för över 40% av den totala minskningen på riksnivå. Denna kraftiga minskning har alltså skett samtidigt som S-majoriteten i Regionen höjt landstingsskatten. Högre skatter verkar inte hjälpa. Kan neddragningarna ha med den rödgröna regionledningens prioriteringar att göra?




Mer pengar och större andel av BNP går till välfärden idag än 2006!

2013-09-06

Folkpartiets ekonomiskpolitiske talseperson Carl B Hamilton har ett nyhetsbrev som jag brukar läsa med intresse. I dag skriver han tänkvärda saker om välfärden:

"Magdalena Andersson, S, hävdar att sänkt skatt leder till sämre sjukvård och skola . Det stämmer inte, varken i teorin eller i alliansens politik.

Hur mycket resurser som finns beror inte främst på skattenivåerna, utan på om vi har tillväxt i skattebaserna, det vill säga hur snabbt den svenska ekonomin växer. De totala skatteintäkterna har sålunda ökat med cirka 150 miljarder sedan regeringen tillträdde år 2006. Men höjda skatter - S favoritpolitik! - minskar dessvärre ofta tillväxten och skadar skattebaserna.

Sverige har under de senaste åren haft den högsta tillväxten av alla jämförbara EU-länder. Bra för skatteintäkterna! Och vi har fortsatt en stor offentlig sektor: de offentliga utgifterna för sjukvård, utbildning och äldreomsorg har ökat med cirka 190 miljarder kr sedan 2006. De har även ökat som andel av BNP, från 26 till 27 procent. Även antalet anställda i välfärden har ökat. Utgifterna för skola, vård och omsorg är i dag 130 miljarder högre än 2005, och ligger på samma andel av BNP som då."

Med andra ord - Alliansen har ökat resurserna till välfärden, både i kronor och i andel av BNP sedan vi tog över makten 2006. Och antalet anställda har ökat.

Jag har den senaste tiden också påpekat att den svenska välfärden håller hög kvalitet och återfinns i den absoluta toppen i olika oberoende utländska granskningar. Exempelvis ligger vi på första plats i det nya globala välståndsindexet Social progress index, SPI, framtaget vid Harvarduniversitetet i USA och som omfattar fler än femtio indikatorer. Enligt Natixis Global Asset Manegement i USA som regelbundet rankar 150 länder efter hur bra det är att vara pensionär i dessa kom Sverige i den senaste rankingen på fjärde plats av de 150 länderna. Före Sverige kommer endast Norge, Schweiz och Luxemburg. Och enligt brittiska Legatum Institute var Sverige år 2012 världens tredje rikaste och bästa land att leva i om inte bara pengar utan också andra levnadsomständigheter räknas in. Sverige klättrade 2012 från femte till tredje plats.

Viktigare än utländska granskningar är kanske ändå att fråga svenska folket själva vad de tycker? Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) låter varje år Svenskt Kvalitetsindex undersöka hur nöjda svenska folket är med olika typer av offentlig service. År 2012 ökade kundnöjdheten på i stort sett samtliga områden. Om man jämför med 2007 (första året med Alliansregeringen) har svenska folket blivit betydligt mer nöjda med skola, sjukvård och äldreomsorg under Alliansens tid vid makten.

Samtidigt måste man vara ödmjuk. Allt fungerar inte i vårt välfärdssamhälle. Det finns massor av saker som kan bli bättre. Och hur bra välfärden än är totalt sett kommer det alltid att göras felaktiga pioriteringar i enskilda ärenden, och finnas människor som upplever att de blivit felaktigt behandlade eller inte fått den hjälp som de har rätt att förvänta sig. Välfärden består ju av människor som ska ta olika slags beslut och avväga vilken vård, hjälp eller stöd som andra människor behöver. Självklart kommer man ibland att ta felaktiga beslut. Det politiken kan göra är att försöka skapa rättssäkerhet och valfrihet i välfärdssystemen och öka medborgarnas möjlighet till inflytande över sin egen vardag. Vi måste också ständigt utveckla välfärden och lyssna på människors upplevelser, både de som arbetar i välfärden och de som nyttjar den. Detta arbete kommer aldrig att ta slut. Men denna insikt kan man ha utan utan att svartmåla på det sätt som den politiska oppositionen gör. Man kan faktiskt sänka skatter utan att skära ned på välfärden, det har Alliansen bevisat!




SBAB: Aldrig har så stor andel av hushållen haft råd att spara

2013-08-30

Svenska Dagbladet berättar i dag att banken SBAB gjort en djupanalys av Konjunkturbarometern vad gäller svenska folkets sparande. Och resultatet är glädjande. Nu i augusti har tre av fyra hushåll, 77 procent, möjlighet att spara pengar i slutet av månaden. Aldrig någon gång tidigare har andelen varit så hög. Sedan 2006 har det skett en markant förbättring av hushållens plånboksekonomi. Allt färre har det så illa ställt att inte inkomster och utgifter går ihop, konstaterar SBAB.

Förklaringarna är flera. Låg inflation och låga boräntor, god reallöneutveckling samt inte minst jobbskatteavdraget, enligt Maria Landeborn, privatekonom på SBAB.

Låg inflation och låga boräntor hänger samman med en ansvarsfull ekonomisk politik och jobbskatteavdraget är ytterligare en del av politiken. Alliansens politik visar sig alltså i ännu en analys ha bidragit starkt till att minska andelen hushåll med svag ekonomi. Och detta trots en rad år med dramatiska händelser i världsekonomin med skuldkris, finanskris och en djup lågkonjunktur.

Den politiska oppositionen kommer säkert att fortsätta att hävda att allt är ett elände i Sverige och att regeringen ökar klyftorna. Men denna svartmålning har inget stöd i verkligheten.




Riksdagsdebatt om "ökande fattigdom" gav s-v-mp svar på tal!

2013-08-22

I dag fanns jag på plats i riksdagen för att lyssna på socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och andra deltagare i den särskilda debatten om "den ökande ojämlikheten" som begärts av Vänsterpartiet. Inför debatten hade socialförsäkringsministern denna mycket läsvärda debattartikel i Dagens Nyheter i dag.

Själv fick jag i dag in detta debattsvar till Vänsterpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Ulla Andersson där jag ger henne svar på tal för sin falska svartmålning av Sverige. Hon påstod nämligen igår i Expressen, liksom i dagens debatt, att Alliansen ökat inkomstklyftorna i Sverige. Men hon "glömde" berätta att inkomstskillnaderna ökat stadigt i Sverige under 30 år. Hon "glömde" också berätta att nästan hela den ökning av inkomstskillnaderna under åren 1995-2010 som syns i OECD:s senaste rapport inträffade under de tidigare s-regeringarna, från 1995 till 2006 - regeringar som stöddes aktivt av Vänsterpartiet!

Sanningen är ju att ökningen av inkomstskillnaderna har dämpats kraftigt under Alliansregeringen, och de flesta har fått det bättre ekonomiskt. Förklaringen är givetvis att vår politik för minskat utanförskap fungerat. En färsk rapport från SCB visar att andelen personer som är beroende av sociala ersättningar och bidrag (sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning/förtidspension, arbetslöshetsersättningar, a-kassa och försörjningsstöd) nu är det lägsta sedan mätningarna inleddes 1990! Det finns inget viktigare och mer långsiktigt hållbart sätt att minska inkomstskillnaderna i ett samhälle än att fler kan få ett arbete med egen försörjning. Både OECD och Finanspolitiska rådet konstaterar dessutom att den verkliga materiella fattigdomen i Sverige har minskat under Alliansen.

Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i hela Europa enligt EU:s statistiskorgan Eurostat, och sysselsättningsgraden är högre i alla åldergrupper nu än den var 2006 när Alliansen tog över. SCB:s färska djupanalys av den svenska ungdomsarbetslösheten som visar att 7,5% av alla svenska ungdomar varken arbetar eller studerar (jämfört med 13% i EU). När Alliansen tog över 2006 var det enligt Eurostat 9,3% av de svenska ungdomarna som varken studerade eller arbetade. Sverige har den lägsta andelen långtidsarbetslösa i hela Europa och den näst lägsta långtidsarbetslösheten bland unga i hela EU. Sverige har gått från 14:e till 9:e plats på topplistan över lägst arbetslöshet i EU sedan Alliansen tog över från (S).

Alliansens politik har brutit trenden med snabbt stigande inkomstskillnader och utanförskap. De över 200.000 som gått från utanförskap till arbete är ett positivt trendbrott, men ändå bara en början. Det finns ytterligare 800.000 personer i utanförskap och Alliansens viktigaste prioritering är att fortsätta minska denna grupp. Med en fortsatt Alliansregering finns det gott hopp om att detta ska lyckas.




Allt färre är beroende av sociala ersättningar och bidrag

2013-08-16

Statistiska Centralbyrån har just publicerat sin senaste statistik över hur många som är beroende av sociala ersättningar och bidrag (med detta menar SCB sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension), arbetslöshetsersättningar och ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd). Figuren visar antalet personer (omräknat till helårspersoner) som är beroende av sådana ersättningar. Av figuren framgår att det var ungefär 1.030.000 år 2006. I dag är det 800.000 personer. Med andra ord - 230.000 färre personer är beroende av samhället för sin försörjning idag, jämfört med 2006. Och detta trots att Sverige har gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 1920-talet. Och beroendet av sociala ersättningar och bidrag är idag till och med lägre än det var strax före den globala finanskrisen som började hösten 2008.



Det framgår också av SCB:s material att andelen av befolkningen som är beroende av dessa ersättningar minskar ännu mera. Befolkningen växer ju hela tiden, men beroendet av ersättningar minskar samtidigt. Helårsekvivalenternas andel av befolkningen mellan 20 och 64 år var 14,8 procent år 1990. År 2012 var andelen helårsekvivalenter av befolkningen 14,4 procent, vilket är den lägsta andel som uppmätts.

När oppositionen påstår att Alliansen rustat ned välfärden, att vi fått fler fattiga eller att vi för en politik för de rika så klingar det väldigt falskt. Vår främsta prioritering har varit att minska utanförskapet, alltså antalet personer som har det allra sämst. Och det har vi uppenbarligen lyckats ganska bra med. Jag tycker siffrorna talar för sig själva.




Intressant tanke att byta karensdag mot karensavdrag

2013-06-24

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet idag föreslår tre LO-företrädare att karensdagen i sjukförsäkringen i första hand ska avskaffas, i andra hand ersättas med ett karensavdrag.

Jag tror personligen det är viktigt med något slags "självrisk" i sjukförsäkringen för att motverka missbruk. Den åsikten är också ganska stabilt förankrad bland de som forskar kring ersättningar i olika trygghetssystem. Och jag tror artikelförfattarna har helt rätt när de skriver att det inte finns något politiskt stöd för att ta bort karensen i sjukförsäkringen.

Däremot tycker jag det är en intressant tanke att ersätta karensdagen med ett karensavdrag, för övrigt något jag själv föreslagit i andra sammanhang, bland annat på bloggen. Problemet med en karensdag är främst att den slår hårt mot dem som arbetar natt eller har långa men få arbetspass samma månad. De som arbetar natt med en heltidstjänst arbetar ofta bara 13-15 nätter per månad (beroende på arbetsplats och yrke) som kompensation för att de arbetar långa arbetspass på obekväm arbetstid. Om en dagtidsarbetande anställd är sjuk en dag dras 1/22 av lönen av som karensdag en normal arbetsmånad. Om man i däremot arbetar heltid med 14 arbetspass per månad dras hela 1/14 av som karensdag. Det betyder att en nattarbetande sjuksköterska förlorar 50% mer på sin karensdag än en dagtidsarbetande person i samma yrke. Det känns inte rättvist.

Så tanken att alla i stället skulle förlora ett karensavdrag som motsvarar 20% av veckolönen (en normal arbetsdag för en heltidsarbetande på dagtid) är en intressant tanke. Ett förslag jag gärna skulle se att vi diskuterade i Socialförsäkringsutredningen.




Många som lämnar sjukförsäkringen ökar sin inkomst

2013-06-24

Förra veckan presenterade Försäkringskassan en uppföljning av sjukfrånvaron, och där finns en del spännande fakta om dem som "utförsäkrats", dvs lämnat sjukförsäkringen när de uppnått maximal ersättningstid och inte tillhör de grupper där det inte finns någon tidsgräns för ersättning.

Bland annat har man analyserat hur inkomsterna förändrats för dessa "utförsäkrade" personer. Hela 30-40 procent har fått ökade inkomster, dvs med största sannolikt återgått i arbete. En majoritet har oförändrade inkomster, vilket kan betyda både återgång i arbete eller någon form av fortsatt offentlig ersättning. Endast en mindre del (8-18%, lite olika beroende på när de lämnat sjukförsäkringen) har fått lägre inkomst. För den sista gruppen har dock två nya stöd införts, sjukpenning i särskilda fall samt boendetillägg, som infördes den 1/1 2012 för dem som tidigare haft tidsbegränsad sjukersättning och hade låg eller saknade sjukpenninggrundande inkomst. Dessa stödformer ingår i de flesta fall inte i Försäkringskassans studie som endast omfattartiden fram till och med 2011.

Studien bekräftar den tidigare bilden att de som når maxtid i sjukförsäkringen i betydande utsträckning ökar sitt arbetsutbud. Inkomsterna av arbete ökar för ett påtagligt antal efter att de lämnat sjukförsäkringen. Det visar att många av de som tidigare gick långtidssjukskrivna år ut och år in med sjukpenning egentligen hade arbetsförmåga, och idag har fått en bättre privatekonomi till följd av eget arbete. Vilket var ett av huvudsyftena med reformen.




Vad hade hänt om vi inte genomfört sjukförsäkringsreformen?

2013-04-25

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har granskat vad som hände med de 41.000 personer som lämnade sjukförsäkringen 2010 till följd av de nya tidsgränserna i den stora sjukförsäkringsreformen.

Man konstaterar att ungefär hälften återvände till sjukförsäkringen inom ett år. Tre av tio av de utförsäkrade fick ökade arbetsinkomster efter att de uppnått maxtiden i sjukförsäkringen. Var tionde person som lämnade sjukförsäkringen, alltså ungefär 4.000 personer, blev tvungen att söka försörjningsstöd.

Är det då ett bra eller dåligt resultat? Att hälften återvände till sjukförsäkringen innebär också att hälften inte återvände. Och att tre av tio faktiskt gick över i arbete på hel eller deltid visar att många som fanns i sjukförsäkringen faktiskt hade arbetsförmåga. Tack vare Alliansens sjukförsäkringsreform och rehabiliteringsreform kunde de komma tillbaka i arbete och få en bättre inkomst. Att tio procent sökte försörjningsstöd kan låta mycket, men sett till den totala mängden personer i landet som får försörjningsstöd någon gång varje år så är det trots allt ett begränsat antal personer. Det framgår inte heller om beroendet av försörjningsstöd varit tillfälligt eller mer permanent.

Men viktigast är slutsatsen att Alliansens sjukförsäkringsreform hjälpte 12.300 personer som tidigare satt fast i mycket långa sjukskrivningar tillbaka till arbetsmarknaden, helt eller delvis. De fick därmed en social gemenskap och en bättre ekonomi. Utan sjukförsäkringsreformen hade dessa personer fortfarande suttit fast i sina sjukskrivningar på heltid, kanske resten av livet.




Träff hos Försäkringskassan om unga med aktivitetsersättning

2013-03-26

I går anordnade Försäkringskassan i Borås en så kallad dialogträff med politiker från Sjuhärad. Bland deltagarna fanns kommunalråd, riksdagsledamöter och en del handläggare och ansvariga hos Försäkringskassan. Temat denna gång var unga med aktivitetsersättning, en grupp som ökar i antal. Det handlar alltså om unga människor med sjukdom eller funktionsnedsättning som får ersättning för att delta i olika aktiviteter som förhoppningsvis ska leda till ett riktigt arbete på sikt.

I dag finns ca 28.000 unga under 29 år i aktivitetsersättning. Hela 75% av dem har någon form av psykisk ohälsa. Tidigare förtidspensionerades alltför många unga, i dag är målet att de ska ha rehabilitering och komma ut på arbetsmarknaden på heltid eller deltid. Det är en viktig förändring, ett nytt synsätt. Det har också gett ett visst resultat, men tyvärr är det bara ett mindre antal som lyckas komma i arbete. De flesta går år ut och år in med aktivitetsersättning.

Dialogträffen diskuterade hur man kan förändra incitamenten och få fler att lyckas. För dem som finns i aktivitetsersättning ger det inget extra ekonomiskt att gå över till praktik. Det blir inte heller något avdrag om man sjukanmäler sig och stannar hemma från sin aktivitet. Rätten till aktivitetsersättning vid förlängd gymnasieutbildning tyckte man att vi skulle ta bort helt. I dag har föräldrarna normalt försörjningsansvar för sina barn så länge de går i gymnasiet. Att då ge vissa ungdomar aktivitetsersättning med nära 8.000 kronor per månad när de fortfarande bor kvar hemma hos föräldrarna, plus bostadsbidrag om de flyttar hemifrån, uppfattas som mycket orättvist av andra studerande ungdomar och medför en onödig samhällskostnad. Dessutom riskerar det att skapa en bidragsfälla där man lever gott så länge man bor hemma hos föräldrarna, eller inte vill söka jobb eftersom man då mister sitt bostadsbidrag. Detta var saker som Försäkringskassans personal tyckte att vi skulle titta på.

Vi fick också träffa sex ungdomar som deltagit eller deltar i olika aktiviteter och höra deras erfarenheter. De flesta hade deltagit i ett EU-finansierat projekt - KRUT - och var faktiskt mycket nöjda. ett par av dem hade också lyckats komma i arbete.

Två av de sex ungdomarna sa spontant själva att vi borde öka kontrollen och skärpa reglerna för aktivitetsersättning, eftersom de visste flera fall bland deras egna bekanta där unga missbrukade reglerna om ersättning, och just bodde hemma och levde gott på 8.000 per månad.

En intressant förmiddag som gav mig en del nya inspel i den politiska diskussionen.




Varför vill (S) tillbaka till en dålig sjukförsäkring?

2013-03-14

I dag ställer jag och Gunnar Axén, ordförande i Socialförsäkringsutskottet och Socialförsäkringsutredningen frågan till våra Socialdemokratiska motståndare i ett debattinlägg i Borås Tidning:

Varför vill (S) tillbaka till en dålig sjukförsäkring?

Tidsgränserna ska bort, ersättningsnivåerna ska upp. En återgång till det gamla. Hur kommer det sig att S är så historielöst?

Idag är 170 000 färre förtidspensionerade jämfört med 2006. Antalet kvinnor som varit sjukskrivna ett år eller längre har mer än halverats. Människor har fått egen försörjning och bättre självförtroende. När Arbetsförmedlingen frågade de personer som fått arbetslivsinriktad rehabilitering efter att ha lämnat sjukförsäkringen visade det sig att de allra flesta mycket nöjda med den hjälp de fått. Ändå fortsätter S sin nostalgiska vurm för den gamla sjukförsäkringen som ingen – inte ens den gamla S-regeringen – var nöjd med när det begav sig.

S skrämmer människor genom att prata om privata sjukförsäkringar som alla inte får teckna eller måste betala höga premier för. Det är ett fult trick att beskriva avtalsförsäkringar som ingåtts mellan arbetsgivare och fackförbund sedan decennier i Sverige på det sättet. Nio av tio anställda omfattas av avtalsförsäkringar som tillsammans med den statliga sjukförsäkringen ger omkring 90 procent av inkomsten för stora grupper.

Det är enkelt att lova allt åt alla när man inte längre behöver ta konsekvenserna av sin politik. Vi prioriterar resurser på välfärdens tjänster, exempelvis sjukvård och rehabilitering som hjälper människor tillbaka till jobbet, framför statliga transfereringar för högavlönade.

Gunnar Axén (M)
ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott

Jan Ericson (M)
riksdagsledamot Södra Älvsborg/Sjuhärad




Sverige har nu det lägsta utanförskapet sedan 1900

2013-03-04

Nedanstående tabeller är hämtade från "Politikfakta.se", som i sin tur tagit fram dem från SCB:s officiella statistik. Siffrorna verkar vad jag kan se vara korrekta, och visar att det samlade utanförskapet 2011 var det lägsta sedan 1990.



Regeringen räknar dock lite annorlunda och hårdare i budgetpropositionen, och då blir siffrorna något sämre. Bland annat räknar man även med etableringsersättning för nyanlända, man räknar även in personer med sjuklön, man inkluderar utlandsboende med sjukersättning och man räknar även med personer över 64 år. Totalt blir därmed utanförskapet något högre med regeringens sätt att räkna, men trenden blir densamma. Det finns vad jag kan bedöma en grupp som inte syns i statistiken och det är de som är arbetslösa utan att erhålla någon ersättning alls, vare sig a-kassa eller aktivitetsersättning. Men detta är en mycket liten grupp som knappast påverkar helheten. Observera också att regeringen även redovisar siffror för 2012, men totalen är i det närmaste identisk med 2011.


Hur man än räknar så kan man konstatera att utanförskapet i Sverige år 2011 och 2012 var det lägsta sedan 1990. Att lyckas med denna förbättring mitt under två djupa lågkonjunkturer är enligt min åsikt ganska fantastiskt, och visar att Alliansens politik verkligen fungerat. Och i en högkonjunktur kommer politiken givetvis att ge ännu bättre effekt.




Försäkringskassan upptäckte bidragsfusk för en miljard förra året

2013-02-23

Jag läser på SVT:s TextTV att Försäkringskassan i en ny rapport redovisar hur kampen mot bidragsfusk lyckades förra året. Jag hittar tyvärr inte rapporten på Försäkringskassans hemsida, så det finns säkert anledning att återkomma i ämnet när jag läst rapporten i sin helhet. Men totalt upptäckte man enligt SVT felutbetalningar och förhindrade framtida utbetalningar för sammanlagt drygt en miljard kronor under 2012.

Den ersättningsform där det kanske förekommit allra mest diskussioner i media om fusk och bedrägerier är nog utbetalning av assistansersättning. Där krävde försäkringskassan tillbaka drygt 103 miljoner kronor under 2012, nära 30 miljoner kronor mer än 2011. Fler ärenden togs också till domstol jämfört med året före. Personligen tycker jag denna form av bedrägerier är något av det mest motbjudande som finns. Att parasitera på de ersättningar som ska gå till de allra mest utsatta i vårt samhälle är riktigt lågt.

Min slutsats är att den bidragsbrottslag som Alliansregeringen infört behövs, givetvis för att kunna agera i enskilda ärenden, men framförallt i preventivt syfte. Det är lika viktigt att ta krafttag mot bidragsbrott som mot skattebrott, det är samma skattepengar vi talar om. Om vi har en lagstiftning mot skattebrott är det väl ytterst logiskt att även ha en lag mot bidragsbrott? Men trots detta hörs röster från oppositionen att riva upp bidragsbrottslagen. Konstigt tycker jag.




Granskningsrapport från Kommunal: Vårdskandalen var en myt

2013-02-20

I veckan har tidningen Dagens Samhälle granskat medias bild av utbredd vanvård inom vården. Man konstaterar att "media frossar i vårdskandaler", men att bilden av vanvård är felaktig och att verkliga vårdskandaler är sällsynta. Det finns inte heller fler missförhållanden inom privat vård än offentlig.

Nyligen presenterades också en granskning av den påstådda "skandalen" på äldreboendet Koppargården i Stockholm. Det är kommunal själva som anlitat en egen utredare, socialdemokraten Hans Kilsved. Kilsved konstaterar i sin rapport att det hela bottnade i en konflikt mellan två vårdföretag, och att ”det blev väldigt tydligt att någon ville trycka till Carema”. Kilsved menar att Carema är oskyldigt anklagat. Kommunal har ju tyvärr spelat med i det politiska spelet kring skandalen, och därmed allvarligt skadat sina egna medlemmar inom all privat driven vård och omsorg. De är därför inte särskilt lyckliga över Kilsveds slutsatser. För egen del blev jag mest upprörd över den hårda kritiken mot personal som vägde blöjor. Detta byggde på ren okunskap - blöjor har man alltid vägt för att hitta rätt sorts blöja och kunna byta dem med rätt intervall, inte för att spara pengar.

Borås Tidning hade i söndags en mycket träffande ledare om bluffreportagen om skandaler inom vården:


Vården förlorade på bluffen

När nyheten om ”vanvården” på Koppargården hamnade överst på löpsedlarna i oktober 2011, hamnade också den verkliga skandalen i den svarta slagskuggan av vad som nu visar sig vara en bluff.

LO:s största fack, Kommunal, har genomfört en egen utredning av händelserna på det Carema-drivna äldreboendet i Stockholm. Socialdemokraten Hans Kilsved, som genomförde utredningen, säger till Dagens Samhälle i veckan att det var en konflikt mellan två vårdföretag som låg bakom det hela, och att ”det blev väldigt tydligt att någon ville trycka till Carema”.

Notera följande: Det är inte för att vara snälla mot vårdföretagen som Kommunal gjort utredningen, utan för att rädda sitt eget skinn.

De medlemmar som arbetar inom den gemensamt skattefinansierade vården som drivs på entreprenad, hade nämligen tröttnat på att bli behandlade som kattskit och som mindre värdiga medlemmar. De ville att Kommunal skulle ta tag i de verkliga problemen, inte spela med dem som insatser i ett elakt politiskt spel.

Detta gör resultatet av fackets utredning trovärdigt. Man kan knappast beskyllas för att gå ”vårdkapitalets” ärenden, när man i själva verket bara är ute i sina egna.

Den fråga som skulle ha ställts från första början var denna: Vem vinner på bluffen?

Vanvårdsmyten gjorde gällande att vårdföretagen tog ut miljardvinster ur kommunernas skrala kassakistor. Giriga män i riskkapitalbranschen skulle sola sig bruna i skatteparadisen medan liggsåren på Koppargården blev infekterade, och nätterna i kissblöjor blev längre av att dessa inte byttes förrän de vägde tillräckligt mycket.

Idag vet vi bättre. Dagens Samhälles granskning visar att av 137 så kallade vårdskandaler de senaste tio åren, kunde 45 direkt avfärdas som enskilda händelser. Av de 92 händelser som betraktas som allvarliga systemfel i vården, ledarskapet eller personalkulturen – inträffade 85 procent i den offentligt drivna vården!

Vem vann på att bluffen blev en etablerad sanning? Rätt svar är – politikerna. Främst de som av ideologiska skäl hatar vårdföretagande. Men också de som ”bara” var ute efter att pressa ned ersättningsnivåerna.

Bluffen gick hem. Idag är vårdföretagens anseende skadat och ersättningarna nedpressade.

Vårdtagarna däremot, föredrar fortfarande den privat utförda omsorgen.

Så synd då att allt fler vårdföretag och så kallade non-profit-organisationer nu tackar för sig – de anser nämligen att det inte går att ge värdig vård när kommunpolitikerna pressat ner ersättningen långt under vad den egna kommunala vården kostar.




Heldag med Parlamentariska Socialförsäkringsutredningen

2013-02-11

Hela måndagen har jag ägnat åt sammanträde med den Parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Man måste nog vara lite speciell för att vilja gräva ned sig i dessa frågor, men jag tycker det är mycket intressant, inte minst att försöka utforma framtidens a-kassa på ett sätt som kan få brett politiskt stöd och dessutom tillgodose önskemål från de fackliga organsiationerna och näringslivet. I dag har vi också diskuterat framtidens arbetsskadeförsäkring. Bilden är från dagens möte som hölls i arbetsmarknadsdepartementets lokaler.

Utredningen är omfattande, den absolut största pågående uteredningen i Sverige just nu. Vi är oftast mellan 20 och 25 personer vid sammanträdena, varav 13 politiker från samtliga partier, och resten tjänstemän i utredningssekretariatet och sakkunniga från de berörda departementen, främst social- departementet och arbetsmarknadsdepartementet. Mycket att läsa in är det också.





Kvinna får 22.480 kronor per år i bidrag till godis och smink

2013-01-28

Ibland påstås att Försäkringskassan är hårda och omänskliga i sin bedömning av olika ersättningar. Men uppenbarligen är man synnerligen generösa emellanåt. Eller vad sägs om denna kvinna med diagnos tvångsbeteende och hetsätning som får 22.480 kronor om året för att köpa bland annat 92 flaskor hårspray om året och 800 kronor per månad till godis och hetsätningsmat.

Ursprungligen hade kvinnan begärt 198.900 kronor per år till smink och godis i form av "handikappersättning", men ersättningen sänktes alltså till 22.480 kronor av förvaltningsrätten. Ersättningen har överklagats av Allmänna ombudet som kräver att beloppen ska sänkas ytterligare.

Läs artiklarna häromdagen i Aftonbladet respektive Expressen.

Personligen tycker jag självklart ersättningen borde sättas till noll och att kvinnan i stället borde erbjudas terapi för att komma ifrån sitt tvångsbeteende och sin hetsätning. Samhället borde självklart inte med skattepengar förstärka dessa typer av tvångsbeteenden. Vad blir nästa steg? Att lämna bidrag till alkoholinköp till alkoholister? Eller bidra till casinospel till spelmissbrukare? Och vad tänker andra sökande som tycker Försäkringskassan - rätt eller fel - varit alltför hårda i sin bedömning?




Med socialförsäkringsutredningen i Helsingfors

2013-01-11



De senaste två dagarna har jag tillbringat i Helsingfors tillsammans med den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Vi har bland annat träffat finska företrädare som berättat om den finska arbetsskadeförsäkringen, den finska a-kassan och övriga finska sociala trygghetssystem. När det gäller a-kassan finns stora likheter med Sverige och ersättningsnivåerna verkar vara ganska likvärdiga även om det pågår diskussioner i Finland om at strama åt systemet och bland annat korta den maximala tiden för ersättning. När det gäller arbetsskadeförsäkringen däremot har Finland en speciell modell där staten står för ett övergripande regelverk, men där försäkringarna tecknas av arbetsgivarna hos konkurrerande försäkringsbolag med premier som varierar beroende på olika risknivå i olika branscher. Det finns säkert anledning att ta till sig en del erfarenheter från detta finska system när vi utformar ett förslag till framtidens arbetsskadeförsäkring, men samtidigt tycker jag det finns en del frågetecken kring den finska modellen.




Antalet hemlösa uteliggare har minskat dramatiskt sedan 2005

2013-01-09

Den politiska oppositionen påstår ofta att det blivit allt fler uteliggare under Alliansens tid vid makten. Ett av alla påståenden som inte våra att kontrollera. Men nu finns fakta i denna fråga, eftersom Socialstyrelsen granskat hur många akut hemlösa som finns i de svenska kommunerna. Sedan 2005 har antalet hemlösa uteliggare dvs. personer som helt saknar boende – minskat med 670 personer. Från 950 till 280. Allt enligt Socialstyrelsens kartläggning av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden i Sverige 2011.

Samtidigt som antalet uteliggare som sover utomhus och i offentliga utrymmen har minskat bor allt fler personer i akuta boendelösningar. Mycket tyder på att detta är en effekt av den Tak över huvudet-garanti som framförallt de större kommunerna tillämpar och som är en del av regeringens Hemlöshetsstrategi från 2007. Strategin är en serie rekommendationer till kommunerna. Garantin innebär att istället för att behöva sova på offentliga utrymmen så får man en sängplats på ett härbärge. Och även om ett härbärge också är en tillfällig lösning så är det en bättre lösning än att sova ute. Målet måste samtidigt givetvis vara att alla får en egen bostad, men det är tyvärr ofta en större utmaning än vad de flesta inser.

I måndags ville Alliansen i Borås underteckna regeringens avsiktsförklaring/överenskommelse om åtgärder mot hemlösheten, men detta röstades ned av den rödgröna majoriteten. Lite märkligt kan man tycka, eftersom man samtidigt säger att man redan arbetar med mycket av det som står i överenskommelsen. Vad är det då för problem med att Borås kommun ställer upp på regeringens program i kampen mot hemlöshet?




Medverkan i radio om skyddet för familjehemsplacerade barn

2013-01-08

I dag har jag medverat i ett inslag i Radio Sjuhärad och diskuterat skyddet för fosterhemsplacerade barn med bland annat "fostermamman Eva" från Marks kommun. Det nedklippta inslaget kan höras här.

Sammanfattningsvis var mitt budskap att de förändringar som gjordes i socialtjänslagen vid årsskiftet rörande familjehemsplacerade barn är bra steg på vägen för att stärka barnens ställning, men att mer säkert behöver göras. Bland förbättringarna som nu gjorts märks tydligare skrivningar om att barnets bästa alltid ska väga tyngst, att barnet själv ska få ökad möjlighet att framföra sina synpunkter, ett ökat stöd och utbildning för familjehemmen och så den nya regeln om en särskild socialsekreterare som ska ta tillvara barnets intressen och hålla kontakten med barnet (som jag tidigare skrivit om på bloggen). Jag påpekade också (i en del av inslaget som klipptes bort) att regeringen även påbörjat en översyn av LVU (lagen om vård av unga) och att uppdelningen av socialstyrelsen i en del som särskilt ska ägna sig åt tillsyn förhoppningsvis leder till effektivare kontroll av kommunernas handläggning. Jag nämnde också att vi behöver bättre utbildning och stöd till de socialsekreterare som handlägger denna viktiga typ av ärenden som kan ha betydelse för ett barns framtida liv.

Radio Sjuhärad beskriver inslaget som en "debatt" mellan mig och fostermamman, men det var väl mer ett samtal eftersom vi till stora delar har samma syn på saken och har talats vid ett antal gånger tidigare, bland annat vid hennes möte i riksdagen med alliansföreträdare i Socialutskottet.




Antalet dödsolyckor på arbetsplatserna det lägsta på 57 år

2013-01-05

Nyligen kom glädjande siffror över antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Under 2012 var antalet dödade i sådana olyckor det lägsta på 57 år. Preliminärt dödades 33 personer på jobbet under 2012 jämfört med 54 stycken 2010, 57 stycken 2011 och 68 år 2005.

Som jämförelse kan nämnas att när mätningarna började 1955 var det hela 425 personer som dödades i arbetsplatsolyckor. Mycket har hänt sedan dess med bättre skyddsutrusning, bättre arbetsmiljö, skärpta lagregler och ökat medvetande hos både arbetsgivare och medarbetare. Dessutom har en del farliga jobb givetvis ersatts med maskiner och teknik, trafiksäkerheten har förbättrats och farliga kemiska ämnen har fasats ut. Trenden har hela tiden varit fallande, 1980 var det 152 personer som dödades på jobbet, 1990 var man nere i 139 stycken och 1995 var det 88 personer som dödades i arbetsplatsolyckor.

De senaste årens kraftiga minskning från en redan historiskt låg nivå är mycket intressant. En viktig förklaring är enligt Arbetsmiljöverket är att man sedan några år har ett tydligt fokus på de farligaste branscherna, främst jord- och skogsbruk och byggsektorn där de flesta arbetsplatsolyckorna inträffar. Det är en riktad satsning som genomförts under Alliansens regeringstid och nu ser vi att det ger resultat.

För en fortsatt god utveckling är Skyddsombuden ute på arbetsplatserna särskilt viktiga, liksom givetvis arbetsgivarens eget engagemang. Men i sista hand hjälper inga åtgärder alls om inte den enskilde medarbetaren följer de regler som gäller och använder den skyddsutrustning som förskrivs. Den enskildes eget ansvar måste alltid stå i fokus, inte minst vid ensamarbete. Stress och uppdrivet arbetstempo är sannolikt den största riskfaktorn idag och säkerheten på jobbet måste alltid komma först. Arbetsmiljöverkets riktade insatser mot särskilt utsatta branscher bör fortsätta och kan hjälpa företag och anställda att förbättra sina egna rutiner och öka medvetenheten på farliga arbetsplatser.

Lagstiftningen om arbetsskadeförsäkringens framtida utformning är en annan viktig sak. Det är en fråga som den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (där jag ingår) diskuterar just nu. Nästa vecka ska vi besöka Finland i två dagar för att se hur deras speciella och ganska unika utformning av en sådan försäkring ser ut och hur den kan stimulera till en säkrare arbetsmiljö. Mer om detta besök i kommande blogginlägg.

Liksom i trafiksäkerhetsarbetet behövs en nollvision för allvarliga arbetsplatsolyckor. Varje dödsolycka på jobbet är alltid en för mycket.




Glädjande med fler alkoholtillstånd

2012-12-28

Enligt Statens folkhälsoinstitut verkar 2012 bli ett rekordår när det gäller antalet nya tillstånd att servera alkohol. Det visar preliminära siffror som Rapport redovisar ikväll. Enligt Folkhälsoinstitutet har det beviljats minst 13.200 alkoholtillstånd i år, jämfört med 11.150 tillstånd år 2010. Rapport uppger att anledningen är den nya alkhollagen som trädde i kraft 2011 och innebar att kravet på att servera varmt i anslutning försvann.

I vilken mån detta är den enda anledningen är väl svårt att veta, kanske har också fler restauranger råd att ha öppet längre på kvällstid efter momssänkningen och därför velat utöka sortimentet med även alkoholhaltiga drycker? Men oavsett vilket tycker jag det är utmärkt om fler svenskar går ut på krogen, en restaurang eller ett café och dricker ett glas under kontrollerade former i trevligt sällskap, kanske tillsammans med något ätbart. I stället för att sitta ensamma hemma och hälla i sig den alkohol man har bunkrat i garaget.

Kritiken från nykterhetsrörelsen låter dock inte vänta på sig. "Kommunerna har tappat kontrollen och det oroar mig", säger Jan Linde från IOGT-NTO. Jag har lite svårt att förstå hans upprördhet. Att det finns fler alternativa ställen att förtära alkohol på en ort innebär ju knappast med automatik att människor med missbruksproblem dricker mer. Man kan ju knappast besöka mer än ett ställe i taget eller dricka mer än ett glas åt gången. Även om alkoholtillstånden skulle varit färre finns det fullt tillräckligt många ställen ändå att förtära alkohol för att det ska vara ett problem för den som inte kan hantera det. Att minska antalet alkoholtillstånd är knappast ett effektivt sätt att minska missbruksproblem.




Värsta läkemedelsskandalen på många år borde leda till eftertanke

2012-11-29

Det är inget mindre än en katastrof att flera hundra personer nu verkar ha utvecklat Narkolepsi efter att ha blivit vaccinerade mot svininfluensa. Uppenbarligen har inte ansvariga myndigheter haft kontroll över de råd och rekommendationer man givit, och vaccinet har inte heller kontrollerats så som det borde innan det användes. Det fanns varningssignaler redan i samband med att rekommendationen om massvaccinering gjordes, men alltför få lyssnade på kritiken. Och media förstärkte vaccinationshysterin genom sina helt onyanserade skräckreportage om hotande massdöd till följd av svininfluensan.

Det minsta man kan begära nu är att alla drabbade får både ta del av all tänkbar medicinsk hjälp och dessutom en generös ersättning. Regeringen beslutade redan i somras att alla som var 19 år och yngre och som drabbades av sjukdomen ska garanteras en rimlig ersättning för de konsekvenser sjukdomen bär med sig, utöver det som går att få genom läkemedelsförsäkringen. Alla ersättningar bedöms individuellt, men taket för ersättning ligger på 10 miljoner kronor per individ. En hög summa, men inte orimlig för personer som kanske aldrig mer kan arbeta. Samtidigt måste man också hitta en lösning när det gäller ersättning till vuxna som drabbats. Vad jag förstår är forskningen på väg att konstatera att även vuxna kan drabbas av narkolepsi kopplat till det aktuella vaccinet. Det bör öppna för generösa ersättningar även till dem som var över 19 år när de vaccinerades.

Jag bloggade om svininfluensan den 9/9 2009. Jag hade då själv haft influensan och upplevde den som ganska harmlös, mer som en normal förkylning. I mitt blogginlägg rekommenderade jag var och en att avgöra själv om man skulle vaccinera sig eller inte, men tyckte samtidigt att man skulle ta medias skräckreportage om svininfluensan med en stor nypa salt om man inte tillhörde riskgrupperna. Så här i efterhand kan man ju konstatera att det var ett ganska klokt råd. Ingen i vår familj vaccinerade sig, min hustru som arbetar i vården tyckte att vaccinet var alltför oprövat och vi ville framförallt inte utsätta våra barn för detta. Det är bara att konstatera att hon tyvärr hade alldeles rätt. Jag minns samtidigt hur många skakade på huvudet när jag berättade att vi inte tänkte vaccinera oss. Jag vill nog närmast likna stämningen vid denna tid som något slags kollektiv masshysteri. Det lägger sällan grunden för kloka och nyanserade beslut.

Kanske kan det vara bra att komma ihåg denna läkemedelsskandal i andra sammanhang där myndigheter och mer eller mindre självutnämnda experter kommer med tvärsäkra rekommendationer i frågor som inte utforskats tillräckligt, och där media gör allt för att förstärka paniken genom att sprida onyanserad skräckprogaganda. Katastrofteorier och skräckscenarier i media leder alltför ofta till ogenomtänka beslut, både från politiker och allmänhet.




Svenskarna allt nöjdare med skola, sjukvård och äldreomsorg

2012-11-22

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) låter varje år Svenskt Kvalitetsindex undersöka hur nöjda svenska folket är med olika typer av offentlig service. År 2012 ökade kundnöjdheten på i stort sett samtliga områden både jämfört med året före och jämfört med 2007. Om man jämför med 2007 (första året med Alliansen vid makten) handlar det om ganska kraftfulla förbättringar.

Högst kundnöjdhet har förskolan, sjukvården, äldreomsorgen, grundskola, gymnasieskola, hemtjänst och trygghet. När det gäller de flesta av dessa områden syns en dramatisk förbättring jämfört med 2007 och även jämfört med 2011. Förbättringarna sammanfaller med Alliansregeringens satsningar på skola, sjukvård och rättstrygghet.

Minst nöjda är svenska folket med områdena integration och socialtjänst. När det gäller integration syns en viss förbättring jämfört med 2007, men förtroendet ligger kvar på en låg nivå. Här finns en mycket stor utmaning, kanske större än de flesta inser.

Socialtjänsten visar en ny bottennivå, stadigt sjunkande sedan 2007, och är det område där svenska folket har allra lägst förtroende. Jag är tyvärr inte förvånad. Det har ju exempelvis förekommit alltför många skandaler de senaste åren som rör socialtjänsters okänsliga ageranden i ärenden som rör omhändertagande av barn och tvister om umgängesrätt med barn. Min tro är att det kan vara en del av förklaringen till det minskade förtroendet. Och det är allvarligt eftersom socialtjänsten hanterar ärenden som rör de allra mest utsatta i samhället. Här krävs en mycket kraftfull förbättring!




Rimlig avvägning när det gäller sjukvård till "papperslösa"

2012-11-08

Regeringen har tagit fram ett förslag om sjukvård för "papperslösa", dvs oftast personer som gömmer sig efter avvisningsbeslut och personer som på annat sätt vistas illegalt i Sverige. Grundprincipen i förslaget är att alla barn ska få rätt till komplett sjukvård, precis som alla andra barn i Sverige. För vuxna däremot gäller att man ska ha rätt till "sjukvård som inte kan anstå". För egen del tycker jag det känns som en rimlig avvägning, barn kan ju inte hjälpa hur deras föräldrar agerar och bör ha rätt till sjukvård på samma villkor som andra barn. För de vuxna däremot är det ett aktivt val att vistas illegalt i Sverige. Då kan man inte gärna kräva full rätt till all slags sjukvård och låta svenska skattebetalare stå för notan.

Redan under remissbehandlingen kommer nu kritik från olika håll, där man menar att alla som vistas i Sverige ska ha samma rätt till sjukvård som svenska medborgare och de som vistas legalt i landet. Jag har lite svårt att förstå logiken, tycker snarast den är ganska naiv. Ska vi kunna ha kvar generösa regler för invandring och asylsökande måste vi dra en gräns någonstans. För mig går denna gräns vid vuxna människor som fått avslag på sin asylansökan eller på annat sätt vistas illegalt i landet.

För att få lite perspektiv på frågan kan man ju som jämförelse nämna att för en tid sedan framkom att ett antal landsting vägrar erbjuda patienter med svår prostatacancer den mest effektiva medicinen - som dessutom hjälper och ger patienterna ett betydligt längre liv med god livskvalitet. I en TV-debatt förklarade en landstingsföreträdare helt öppet att medicinen helt enkelt "var för dyr" (den kostade ungefär 1.000 kronor per dygn). Man låter faktiskt - med öppna ögon - på detta sätt svårt sjuka män att dö i förtid i brist på medicin.

Jag prioriterar utan minsta tvekan att ge sjuka människor som bor i vårt land den allra mest effektiva medicinen - även om det kostar mycket - framför att erbjuda vuxna människor som vistas illegalt i Sverige komplett sjukvård helt utan begränsningar. Jag är ganska övertygad om att de flesta håller med mig.




Sjukförsäkringsreformen ger stora återbetalningar till kommunerna

2012-11-06

Det är ingen hemlighet att sjukförsäkringsreformen har haft stor betydelse för att hjälpa många tidigare sjukskrivna tillbaka till arbetet och samtidigt har reformen minskat sjukskrivningstiderna. Men reformen har också haft stor betydelse för de svenska statsfinanserna. Från att tidigare ha varit ett land med extremt höga sjuktal ligger Sverige nu alltså mer i nivå med andra nordeuropeiska länder. Detta medför naturligtvis också stora besparingar för statskassan och bidrar till Sveriges starka ekonomi trots de bistra tiderna.

Men det finns även andra som tjänar ekonomiskt på att sjuktalen minskar. Även i de kollektivavtalade kompletterande sjukförsäkringarna är antalet sjukskrivna lägre än prognoserna, vilket gjort att man i år gör en mycket stor återbetalning av pengar. Det är bland annat arbetsmarknadsparternas försäkringsbolag AFA som betalar tillbaka för mycket inbetalda försäkringspremier för både privatanställda och offentliganställda. De privata företagen får dela på 5,6 miljarder och kommuner och landsting får tillsammans 11,7 miljarder i engångsåterbetalning, vilket har börjat uppmärksammas i media. Återbetalningarna gör att många kommuner som tidigare befarade underskott i år får ett kraftigt överskott, vilket kommer väl till pass i bistra ekonomiska tider.

Samtidigt inför ju regeringen en möjlighet till kommunal resultatutjämningsfond (vilket jag berättat om tidigare). I många kommuner, bland annat min hemkommun Mark, väljer man därför att lägga årets oväntade överskott i en resultatutjämningsfond som sedan kan användas vid behov om det blir sämre tider. De inbesparade sjukförsäkringskostnaderna kan på detta sätt användas för att trygga framtidens välfärd för kommuninvånarna.




Borås Tidnings nätupplaga i kväll

2012-10-03










Jag är ny moderat ledamot i Socialförsäkringsutredningen

2012-10-02

Pressmeddelande 2012-10-02

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Jag har blivit utsedd till ny moderat ledamot i Socialförsäkringsutredningen

I kväll utsåg den moderata riksdagsgruppen mig till ny moderat ledamot i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

Det är givetvis oerhört smickrande att bli utsedd till ledamot i den kanske mest politiskt intressanta parlamentariska utredning som just nu pågår. Utformningen av framtidens socialförsäkringar har stor betydelse för människors trygghet, sysselsättningen och samhällsekonomin. Rimlig trygghet är en del av den svenska välfärden och måste samtidigt förenas med eget personligt ansvar och ett värnande av arbetslinjen.

För egen del ser jag som främsta utmaning att försöka finna en bra lösning där de allra flesta som arbetar kan omfattas av en allmän arbetslöshetsförsäkring, precis som man redan idag omfattas av en allmän sjukförsäkring. Frågan är mycket komplicerad, men jag hoppas att politiska kompromisser efterhand ska kunna leda oss fram till en lösning som vinner människors förtroende.

En annan utmaning är att förenkla regelverken kring sjukpenning och a-kassa, och att försöka samordna dessa två regelverk bättre så ingen hamnar mellan stolarna i systemen. Det är som alla inser inga små enkla frågor som Socialförsäkringsutredningen hanterar.

Mitt uppdrag löper till den 31 januari 2015 då utredningen ska vara slutförd.





Vilken väg ska Sverige välja när det gäller sjukförsäkringen?

2012-09-27

För två och ett halvt år sedan lämnade 14.200 personer sjukförsäkringen. De hade nått den så kallade bortre gränsen för sjukpenning. I dag är nästan 3.500 av dem tillbaka i arbetslivet. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna. Utöver de som har kommit tillbaka till arbete är ännu fler nu närmare arbetsmarknaden. Det handlar om drygt 4 100 personer som studerar, är i arbetsmarknadspolitiska program eller är öppet arbetssökande. Och tvärtemot vad som ibland sägs, visar studier från både Försäkringskassan och SKL att bara 1–2 procent av dem som lämnat sjukförsäkringen har blivit beroende av socialbidrag.

Den andra hälften av de 14.200 har på olika sätt återvänt till sjukförsäkringen. De har antingen åter fått sjukpenning eller nu beviljats förtidspension. Men gruppen återvändare minskar över tid. Att en gång ha återvänt till sjukförsäkringen betyder inte att vägen till arbete är stängd för gott. Av alla som har återvänt är det bara 2.000 personer som nu lämnar sjukförsäkringen en andra gång. De andra har antingen avslutat sina sjukfall inom tidsgränserna eller fått förtidspension.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det blir allt mer uppenbart att Alliansens sjukförsäkringsreform varit till stor nytta för många människor som kommit vidare tack vare en mer aktiv avstämning och uppföljning i stället för att fastna i ett passivt system. På köpet har vi stärkt statsfinanserna genom att fler jobbar och betalar skatt i stället för att leva på ersättningar.

Det är därför ytterst märkligt att Socialdemokraterna idag presenterade förslag som går i Håkan Juholts anda och som skulle leda tillbaka till det gamla passiva systemet. Bland annat vill man slopa den bortre gränsen i sjukförsäkringen och höja ersättningen till 80 procent under hela sjuktiden. Detta beräknas kosta 3,5 miljarder.

I stort sett alla länder har tidsgränser i sjukförsäkringen. Det är viktigt för att det sätter press på myndigheter, handläggare, sjukvård och givetvis även den enskilde att vara aktiva och inte låta tiden löpa utan åtgärder. Med Socialdemokraternas förslag skulle man återigen kunna bli evigt sjukskriven, utan uppföljning, åtgärder eller prövning. Vi skulle vara tillbaka i de gamla hjulspåren igen, med stigande kostnader för samhället och med ökat lidande och onödigt långa sjukskrivningar för den enskilde.

Att höja ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen, samtidigt som man gör det dyrare att anställa genom att höja arbetsgivareavgifterna visar samtidigt att Socialdemokraterna prioriterar höjda ersättningar framför fler jobb. Juholts gamla bidragsparti är tillbaka.




De flesta som "utförsäkrades" 2010 har idag inkomst av eget arbete

2012-09-04

Förra veckan kom en nyhet från Försäkringskassan som inte fick särskilt stor uppmärksamhet, trots att det är mycket intressant för den politiska debatten. Försäkringskassan kan nämligen nu för första gången redovisa förvärvsinkomsterna för dem som lämnade sjukförsäkringen efter maximal tid, första halvåret 2010. Resultatet visar att merparten av dem som lämnade sjukförsäkringen första halvåret 2010 (26.644 personer) hade inkomst från eget arbete samma år. Av de som valde att inte gå över till Arbetsförmedlingens introduktion var det så många som 4 av 5 som hade förvärvsinkomst samma år. I hela gruppen var det 54 % som hade en förvärvsinkomst år 2010. 28 % hade en förvärvsinkomst på över 100 000 kronor. Siffrorna visar alltså endast förvärvsinkomster. Utöver detta har många av dessa personer andra inkomster, exempelvis förtidspension på deltid eller heltid, ålderspension, a-kassa eller försörjningsstöd. Dessa inkomster ingår inte i siffrorna ovan.

Slutsatsen är att en stor del av de personer som lämnade sjukförsäkringen inte heller skulle vara kvar där. De hade uppenbarligen en arbetsförmåga och har idag inkomst av förvärvsarbete. Samtidigt ska man veta att just denna första grupp som lämnade sjukförsäkringen var människor som varit borta från arbetsmarknaden mycket lång tid, långt mer än dagens maximala tid. När tidsgränsen infördes hade de redan uppnått maximal tid med marginal. De som lämnar sjukförsäkringen idag har inte varit borta från arbetsmarknaden lika länge, och det gör att de sannolikt kommer att ha lättare att komma i egen försörjning än gruppen som lämnade sjukförsäkringen våren 2010.

Dagens nyheter hade en ledare i fredags om saken, där man bland annat skriver följande:

"...i går kom en rapport om just den första gruppen utförsäkrade, som möjligen talar för att det kanske inte var så dumt att också dessa individer omfattades av de nya tidsgränserna. Försäkringskassan har granskat förvärvsinkomsterna i gruppen och nästan oavsett förväntningar måste man säga att siffrorna imponerar.

Gruppen består av 26 644 personer som utförsäkrades första halvåret 2010. Av dem var det mer än hälften, 54 procent, som hade en förvärvsinkomst, alltså inkomst av vitt, pensionsgrundande arbete, under 2010. Inkomsterna är inte precis jättehöga, vilket kan förklaras med att drygt 50 procent av hela gruppen återvände till sjukförsäkringen samma år. I snitt rör det sig om drygt 60 000 kronor.

Men det är i gruppen som varken hittas hos Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan sedan de utförsäkrats som det riktigt glädjande resultatet finns. Det har sagts att dessa individer i hög grad växlat från sjukpeng till socialbidrag. Men hela 78 procent har förvärvsarbetat. Flera får säkert dryga ut med ekonomiskt bistånd, men den största gruppen, 27 procent, hittas i inkomstspannet 200 000–300 000. Drygt en tiondel, 11 procent, har en deklarerad inkomst på 300 000 kronor eller mer.

Det här är personer som i många fall skulle ha varit förtidspensionärer i dag om det inte vore för förändringarna. Medierna vältrar sig i baksidorna av reformen. Värt att minnas är att det också finns en framsida."




Löfvén talar med dubbla tungor

2012-08-26

Dagens utspel av s-ledaren Stefan Löfvén om minskat sjuklöneansvar för företagen är intressant, inte minst med tanke på att det var den tidigare s-regeringen som införde samma sjuklöneansvar. Inte bara dagens förresten, utan även den "eviga medfinansieringen" av långtidssjukskrivningar som Alliansen avskaffade efter maktskiftet 2006. Och jag vill minnas att (S) i riksdagen röstade nej när Alliansen tog bort just detta "eviga sjuklöneansvar".

Att framförallt småföretagen ser problem med dagens återstående sjuklöneansvar är välkänt. Det är också därför jag skrivit flera riksdagsmotioner i frågan, bland annat om en bred översyn av hur företagens sjuklöneansvar påverkar viljan att anställa fler. Frågan diskuteras nu också av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen så i den delen kan man ju säga att jag fått som jag vill. Och efter den totala helomvändningen från Socialdemokraterna kan vi kanske äntligen få en bra diskussion om hur vi ska hantera sjuklöneansvaret framöver? Jag ger gärna Stefan Löfvén en eloge för att han efter många om och men erkänner att problemet finns. Så har det inte låtit förut. Samtidigt tror jag inte att ett avskaffande av endast andra sjukskrivningsveckan räcker för att få företag att vilja anställa personer med en lång sjukdomshistorik. Upprepad korttidsfrånvaro, en dag eller två vid upprepade tillfällen, kommer att vara lika kostsamt för företagen som tidigare. Vi måste hitta andra lösningar.

Dessutom talar Stefan Löfvén med dubbla tungor. Förslaget från (S) att ta bort den andra veckans sjuklöneansvar kommer inte att på långa vägar kompensera företagen för de kraftiga höjningar av arbetsgivareavgifterna som (S) vill införa. Inte heller för deras nej till sänkta bolagsskatter och fortsatta jobbskatteavdrag. Inte heller kompenserar det för deras förslag om höjda miljöskatter, kilometerskatt på transporter och avskaffade rut-avdrag, momshöjning för restaurangsektorn och andra försämringar. Totalt sett skulle företagens kostnader stiga kraftigt med Socialdemokraternas politik.

Totalt sett skulle företagsklimatet och viljan att anställa gå åt fel håll med Socialdemokraternas politik.




Snabbfakta om Alliansens arbetslinje

2012-06-27

För en tid sedan tog jag initiativet att ställa samman en kort sammanfattande lathund över de allra viktigaste resultaten av Alliansens arbetsmarknadspolitik från 2006 och fram tills idag. Jag är ju den ende moderate riksdagsledamot som finns representerad i alla de tre utskott som har koppling till arbetslinjen, nämligen Arbetsmarknadsutskottet, Socialförsäkringsutskottet och Utbildningsutskottet. Jag såg behovet av en kort sammanställning med noggrant kontrollerade siffror, inte minst med tanke på hur många olika uppgifter som snurrar runt i den politiska debatten. Nu är mitt arbete klart, och tillsammans med moderata tjänstemän i de tre utskotten har jag valt ut tio viktiga punkter. Siffrorna nedan är garanterat korrekta och är nu även godkända av partiorganisationen och kommer förhoppningsvis att användas som moderata huvudbudskap i dessa frågor. Siffrorna kommer att uppdateras efterhand.

Fakta om Alliansens arbetslinje Arbetsmarknad och utanförskap: • Mellan 2006 och 2011 har sysselsättningen ökat med drygt 200 000 personer. • Sysselsättningsgraden har ökat i åldersgrupperna 15-24 år, 25-64 år och 65-74 år, och är i EU:s absoluta toppskikt. • Jämför vi åren 2006 och 2011 har Sverige gått från 14:e till 9:e plats när det gäller lägst arbetslöshet i EU. • 2011 bestod två tredjedelar av den samlade arbetslösheten av unga och personer med utländsk bakgrund, viktiga reformer för att öka sysselsättningen har genomförts och det är särskilt viktigt att fortsätta sänka trösklarna till arbetsmarknaden för dessa grupper. • Mellan 2006 och 2011 har utanförskapet minskat med drygt 200 000 personer. • Drygt 220 000 färre personer är sjukfrånvarande idag jämfört med 2006. (Antalet sjukskrivna har minskar från 225 000 till 150 000 och antalet i förtidspension har minskat från 555 000 till ca 400 000). • Sjukfallen har inte bara minskat, de pågår dessutom numera bara hälften så länge. Utbildning: • 2012 satsar vi drygt 6,8 miljarder på vuxenutbildning vilket är en ökning med drygt en miljard jämfört med 2006. Komvux har byggts ut och omfattar numera även yrkesvux och lärlingsvux. • Vi har infört yrkeshögskolan. Aldrig har antalet studenter varit så många som 2011. • 2010 och 2011 var antalet högskolestuderande rekordmånga. Uppdaterat 2012-06-26

Omskärelse av omyndiga pojkar borde förbjudas även i Sverige

2012-06-27

I går kom nyheten att en domstol i Köln i Tyskland anser att omskärelse av pojkar av religiösa skäl innebär att tillfoga dem allvarlig kroppsskada. Domslutet anses vägledande för sjukvården. Enligt domstolen så väger barnets rätt till kroppslig integritet tyngre än föräldrarnas rätt till religionsfrihet. Målet i Köln gällde en läkare som omskurit en muslimsk pojke, men seden tillämpas av både muslimer och judar.

Jag har tidigare motionerat och argumenterat för ett förbud mot all omskärelse av omyndiga pojkar i Sverige, och tycker definitivt inte att svensk sjukvård ska ägna sig åt sådan verksamhet som helt saknar medicinsk nytta (snarare risk för skada). Det finns ingen anledning överhuvudtaget att skära bort friska delar av ett barns kropp, och jag känner stor respekt för alla de läkare som av princip vägrar att utföra dessa ingrepp. Exempelvis har Svenska Barnläkarföreningen krävt ett förbud mot omskärelse av omyndiga pojkar, vilket jag kommenterade på bloggen den 19 februari i år.

Den man som vill låta omskära sig kan givetvis göra det, men får då vänta tills han blivit myndig och själv kan ta beslutet. Konstigare än så är det inte. Kanske kan domen i Tyskland påverka utvecklingen även i Sverige?




Allt fler långtidssjukskrivna får jobb

2012-06-20

Sjukskrivningarna har ju numera en tidsgräns, och även om det finns ett antal undantag så finns det ett antal personer som lämnar sjukförsäkringen på gund av maximal tid. Dessa förs över till Arbetsförmedlingen för att få hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden. I går presenterade Arbetsförmedlingen en uppföljning av hur det gått för dessa personer.

Uppföljningen av Arbetsförmedlingens insatser för personer som uppnått maximal tid i sjukförsäkringen visar att andelen som går till ett arbete ökar över tid. I siffror handlar det om att i maj i år har 27 procent eller 3685 av dem som skrevs in vid starten 2010 gått till arbete.

När Arbetsförmedlingen mäter statusen 90 dagar efter avslutat deltagande i programmet arbetslivsintroduktion är 10 procent i arbete. När statusen mäts 270 dagar efter avslut ökar andelen till 17 procent. Ser man bara till gruppen som blev inskriven vid starten av programmet 2010, alltså för snart 2,5 år sedan, är andelen i arbete som sagt 27 procent. Detta visar att det ofta är en lång process att hjälpa en långtidssjukskriven tillbaka till arbetsmarknaden.

För att möta deltagarnas stora behov av kartläggande och utredande insatser får programmet en relativt stor andel av Arbetsförmedlingens resurser. Deltagarna utgör en procent av alla inskrivna på Arbetsförmedlingen men åtta procent av all mötestid med arbetsförmedlare och specialister. Utvärderingen visar också att 95 procent av de inskrivna i dessa åtgärder är nöjda eller delvis nöjda med Arbetsförmedlingens service, och nio av tio är nöjda med personalens bemötande.

Sammanfattningsvis får alltså allt fler tidigare långtidssjukskrivna arbete, och detta trots det bistra konjunkturläget. Jag tycker det bekräftar den bild jag redan har, nämligen att Arbetsförmedlingen gör ett mycket bra arbete med dessa grupper.




Gäst på fackförbundet ST:s kongress

2012-05-29

I dag var jag inbjuden som gäst på invigningen av fackförbundet ST:s kongress. En representant för varje riksdagsparti var inbjuden, men jag såg bara till Jonas Sjöstedt (Vänsterpartiets partiledare) och Per Bolund (Miljöpartiet). Själv representerande jag Moderaterna, men helt ensam som moderat var jag faktiskt inte. Statsministern fanns också på plats och höll ett engagerat tal vid öppnandet av kongressen.

Hans fokus låg passande nog på sjukförsäkringsreformen och hur viktig den var för att klara Sveriges demografiska utmaningar i framtiden. Många av ST:s medlemmar arbetar inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och statsministerns tal var särskilt riktat till dem. Han tackade för de anställdas insatser för att få Alliansens stora reformer på plats, och medgav att det ibland olyckligtvis blivit så att myndigheterna och deras anställda fått klä skott för politiska beslut.

Så är det tyvärr. Både från politiker och media har kritik framförts som kanske inte alltid varit helt nyanserad. Å andra sidan har det funnits en del brister och uppenbart tveksamma beslut hos Försäkringskassan och det är kanske inte så konstigt om detta ifrågasätts. Men man ska då rimligen rikta kritiken mot myndigheten och dess ledning och inte ge sig på enskilda tjänstemän eller avdelningskontor.

Alliansens stora sjukförsäkringsreform är på det stora hela mycket framgångsrik och är idag ett föredöme i andra länder, precis som den svenska pensionsreformen. Men när man gör stora förändringar och sätter tidsgränser oich ställer krav kommer den som inte gillar beskeden emellanåt att ge sig på budbäraren, dvs den enskilde tjänstemannen. Det är då viktigt med starka chefer och myndighetsledningar som ger stöd och ledning till sina medarbetare. Min bild av de nya ledningarna för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är mycket positiv. Så kändes det tyvärr inte alltid om man går några år tillbaka i tiden.

Statsministern behandlade också en annan viktig fråga i sitt anförande, nämligen hur viktigt det är för ett land med starka och väl fungerande myndigheter och rättsväsende, alltså de områden där de flesta av ST:s medlemmar arbetar. Statsministern nämnde bland annat Grekland som ett avskräckande exempel. Det hjälper inte att höja skatter om ingen betalar och om Skatteverket inte driver in skatterna. Svenska Skatteverket är däremot ett mönster för andra länder, och bistår som konsulter när andra länder ska bygga upp sin skatteförvaltning. ST:s medlemmar och andra som arbetar inom statsförvaltning, myndigheter och rättsväsende är en del av grunden för den svenska välfärden.




Besök hos Försäkringskassan i Borås

2012-05-21



I dag har jag besökt Försäkringskassan i Borås tillsammans med några andra politiker från kommun, region och rikspolitiken. Detta på inbjudan av Dan Rodahl som ansvarar för verksamheten i Sjuhärad. Vi fick först en för mig välbekant presentation av aktuella siffror och tendenser, men några nyheter framkom. Jag visste redan att 97 av 100 som söker sjukpenning också får det, men hade inte klart för mig att en tredjedel av dem som överklagar ett beslut får rätt i Förvaltningsdomstolen. Det visar hur svår bedömningen ofta är.

En oroande siffra var att 1/4 av alla pågående ärenden vid Försäkringskassan för Sjuhärad avser unga under 30 år, varav en stor del handlar om olika former av psykiska problem. Detta är helt klart en utmaning. Det är uppenbart att det trots regeringens stora satsningar fortfarande finns en del brister när det gäller resurserna inom psykvården.

Glädjande var att Försäkringskassan själva menar att de fasta tidsgränserna är bra och skapar tidiga och aktiva insatser för återgång i arbete. Det var nyttigt för de politiker från (S) som närvarade vid mötet att få höra detta. Vi fick också tydligt besked om att de begreppsförändringar som oppositionen tvingade igenom i mars när det gäller bedömning av arbetsförmågan inte gör någon skillnad alls i praktiken. Det är det vi hela tiden hävdat från Alliansens sida, men oppositionen har gjort stor sak av att man ändrat begreppet. Försäkringskasssan menade också att debatten i media kring enskilda ärenden skadat både tilltron till Försäkringskassan och krånglat till regelverket i onödan.

Efter genomgången fick vi var och en följa med olika handläggare vid möten med sjukskrivna. För egen del fick jag följa med till ett möte med en kvinna som hade flytt till Sverige från Bosnien efter balkankriget, och utan att avslöja för mycket kan jag säga att de fasansfulla upplevelser hon haft som 12-åring skulle kunna knäcka den starkaste. Men i hennes fall finns stort hopp om att hon ska ta sig in på den vanliga arbetsmarknaden. Engagemanget från iblandade handläggare från Försäkringskassan respektive Borås kommun var imponerande.

Efter dessa besök samlades vi för en normal genomgång av två komplicerade ärenden, där handläggare och försäkringsläkare samråder. Det var mycket intressant, och visade hur svåra en del ärenden är att hantera. Men innan ärendena går så långt är det normala att handläggaren rådgör med den sjukskrivnes egen läkare. Det var glädjande att än en gång kunna slå hål på myten att beslut i sjukförsäkringsärenden tas utan kontakt med den sjukes egen läkare - det är alltså tvärtom det normala. Däremot är det uppenbart att många läkarintyg fortfarande är bristfälliga.

Vi fick också med oss några förslag, bland annat att vi borde strama upp reglerna kring assistansersättningar, eftersom de slukar en allt större del av Försäkringskassans budget. En översyn av detta är ju något jag själv motionerat om i riksdagen. Försäkringskassans handläggare tyckte också att vi skulle se över ersättningarna till tonåringar som har förlängd skolgång. I dag kan de i vissa fall få aktivitetsersättning för detta (6-7.000 kronor per månad), vilket är onödigt generöst för tonåringar som bor hemma. De borde ha vanliga studiemedel som alla andra som studerar. Detta skulle dels öka incitamentet att gå vidare till arbete och samtidigt spara pengar. Jag tar med mig båda dessa förslag och en del andra i mitt fortsatta arbete.




Seminarium om klinisk forskning

2012-05-03

I dag anordnade Utbildningsutskottet och Socialutskottet ett gemensamt seminarium kring klinisk forskning och kliniska prövningar. Det handlar alltså om forskning som bygger på sjukvårdens och patienternas medverkan, och det är ett viktigt område för att dels förbättra sjukvården, dels hjälpa läkemedelsindustrin att ta fram nya effektiva läkemedel och att även utveckla andra produkter och tjänster för vården.

Sverige har långe varit framgångsrika inom detta område, ett av de 10 mest framgångsrika länderna i världen, och under de senaste 5-6 åren har allt fler svenska forskningsresultat uppmärksammats utomlands. Svensk läkemedelsindustri och också länge varit framgångsrik. Inför den nya forsknings- propositionen som Utbildningsutskottet har huvudansvaret för är det viktigt att hela området "Life Science" får sig givna plats. Dagens seminarium gav värdefull kunskap om dagläget.




Ny rapport: Apoteksreformen har blivit en succé

2012-05-02

Apoteksreformen har varit framgångsrik. Omkring 300 nya apotek har tillkommit, öppettiderna har ökat och det tidigare monopolet har bytts ut mot en mångfald av aktörer. Den slutsatsen drar Tandvårds- och läkemedelsförmånverket (TLV) i en rapport som presenterades i fredags.

Resultaten talar för sig själva. Och nu är det bara Cuba och Nordkorea kvar som har statligt apoteksmonopol. Fast hade oppositionen fått bestämma hade även Sverige varit kvar i detta lilla, men inte särskilt smickrande sällskap.




Fakta om sjukskrivningsläget

2012-04-04

När man följer debatten i media och samtidigt lyssnar till den politiska oppositionens beskrivning kan man tro att majoriteten av de sjuka i Sverige känner sig orättvist behandlade av Försäkringskassan och misshandlas i systemet, att det förekommer ett omfattande antal tvister, samt att det normala är att människor är långtidssjukskrivna.

I går höll Försäkringskassan en pressträff om sjukskrivningsläget, och där framkom en del intressanta siffror. Figuren nedan illustrerar att Försäkringskassan under 2011 hanterade 443.000 ärenden om nya sjukfall. 96,7% av ansökningarna om sjukskrivning beviljades, och det var bara i 3,3% av fallen som oenighet rådde eller ansökan inte beviljades. Man ser också att 424.000 ärenden avslutades under året, dvs att den sjukskrivne i de flesta fall återgick till arbetet.
Figuren till vänster visar att 73% av sjukskrivningarna avslutas inom 90 dagar, 87% inom 180 dagar och 94% inom 365 dagar. Det är alltså ganska få personer som i praktiken påverkas av de skärpta reglerna om arbetsförmågeprövning efter 180 respektive 360 dagar.

Försäkringskassan redovisade också statistik kring de nya mer förmånliga ersättningsregler som regeringen införde från årsskiftet. Dels möjlighet till sjuk- penning i särskilda fall för den som saknar sjukpenningsgrundande inkomst eller har en inkomst under 80.300 kronor per år. Dels en särskild undantags- möjlighet till fortsatt sjukpenning efter den maximala tiden om det på grund av sjukdomen vore oskäligt att dra in ersättningen. Dels en ny förmån, boendetillägg som kan utbetalas som tillägg till sjukpenning, rehabiliterings- penning eller aktivitetsstöd.

Få personer har utnyttjat dessa nya regler. Sjukpenning i särskilda fall har sökts av 1009 personer, 309 personer har ansökt om fler dagar med sjukpenning baserat på oskälighetsregeln och 2.489 personer har ansökt om boendetillägg. Siffrorna visar att talet om utförsäkring är överdrivet, oftast går man in i andra ersättningsformer och ställs inte på bar backe. De få som saknar sjukpenningsgrundande inkomst får hjälp av de nya reglerna, men de är inte särskilt många.

Försäkringskassans visade också att en del personer återgår i sjukskrivning efter en tid hos arbetsförmedlingen. Detta var väntat och är en naturlig effekt av reformen. Att vi vill ge långtidssjukskrivna en ny chans att pröva att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden betyder inte att alla klarar av det. Då ska man självklart kunna återgå i sjukskrivning igen och det var vi tydliga med när reformen infördes. Det viktigaste är att alla får en chans att försöka!




Privatdrivna vårdcentralen i Fritsla populärast för tredje året i rad

2012-03-09

I dessa tider när politiska partier tävlar i avståndstagande mot all form av vård eller omsorg som drivs i privat regi känns det bra att kunna gratulera den privat drivna vårdcentralen i Fritsla till att för tredje året i rad (!) rankats som den bästa och mest populära vårdcentralen i Sjuhärad i Sveriges Kommuner och Landstings stora årliga mätning. För säkerhets skull ska väl tilläggas att denna privata vårdcentral fungerar precis som alla andra vårdcentraler i regionen, bekostas helt med skattemedel, är öppen för alla, och har samma patientavgifter. De flesta vet nog inte ens att vårdcentralen drivs av ett privat aktiebolag.

Alla minns kanske inte bakgrunden. Fritsla vårdcentral var nedläggningshotad och hade inte ens full bemanning. Regionen valde då att överlåta vårdcentralen till det privata företaget Medhelp. Dessa lyckades inte bara bemanna upp vårdcentralen utan även att skapa en väl fungerande verksamhet som uppskattas av allt fler patienter. Tack vare Medhelp finns vårdcentralen kvar i Fritsla, i annat fall hade den sannolikt varit nedlagd och patienterna hade fått ta sig till Kinna i stället.

Så återigen - driftsformen är ointressant, både när det gäller äldreboenden, skolor eller sjukvård. Att bara diskutera ägarformer leder diskussionen fel. Det viktigaste är kvalitén för elever, boende eller patienter. Den kan vara bra eller dålig, oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi. Att jaga bort eller förbjuda privata företag att leverera vård eller utbildning vore en mycket dålig idé.




Regeringen tvingas lägga fram meningslöst lagförslag

2012-03-01

Att bedöma vilken arbetsförmåga en sjukskriven person har är inte enkelt. Om en fullt frisk bagare fått mjölallergi kan bagaren självklart inte fortsätta baka bröd, men det måste gå att byta arbete till något annat. Bagaren kan inte vara sjukskriven hela livet på grund av sin allergi. De flesta (både regeringen och oppositionen) är överens om att sjukförsäkringen inte innebär en "yrkesförsäkring" utan en "omställningsförsäkring" där man får ersättning så länge man är sjuk, men samtidigt med det tydliga målet att komma tillbaka till arbetet igen. Man kan inte heller vara sjukskriven hur länge som helst från sitt jobb om man skulle klara av ett annat arbete.

Regeringens och Försäkringskassans bedömning är att både det nuvarande och det gamla sättet att bedöma en persons arbetsförmåga på har brister. Båda metoderna är svåra att tillämpa rättssäkert och de tar inte tillräckligt väl in den enskildes egen bild av sina förmågor och svårigheter. Detta är känt sedan länge. I början av 2013 slutförs ett ambitiöst arbete inom Försäkringskassan tillsammans med Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen med att utveckla ett ”arbetsförmågebedömningsverktyg” som bättre klarlägger vad den enskilde verkligen kan göra.

Nu har en majoritet i riksdagen två gånger markerat att den vill gå tillbaka till det gamla sättet att bedöma arbetsförmåga, vilket jag kritiserat tidigare på bloggen. Försäkringskassan anser inte att en återgång till det gamla sättet och de gamla begreppen är bättre än de nya reglerna. Ibland kan det till och med vara sämre för den enskilde sjukskrivne. Men av respekt för riksdagens (dåliga!) beslut kommer regeringen att överlämna en omedelbar proposition till riksdagen. Den innehåller två delar. För det första uppfyller regeringen riksdagsmajoritetens begäran, och föreslår en lagändring om återgång till det gamla arbetsmarknadsbegreppet från 1 juli 2012.

För det andra aviserar regeringen en kommande förändring: Ett helt nytt arbetsförmågebegrepp bör införas, som bättre bygger på den enskildes egna medicinska förutsättningar för arbete och en mer rättssäker tillämpning. Rege­ringen avser att återkomma till riksdagen med förslag under 2013.

Jag tycker det är beklagligt att inte oppositionen kunde vänta på detta nya bättre förslag i stället för att tvinga fram en återgång till gamla sämre regler. Oppositionen bär nu ett tungt ansvar för de människor som nu riskerar att drabbas av de gamla sämre reglerna.




Självklart bör omskärelse av omyndiga pojkar förbjudas

2012-02-19

Svenska Barnläkarföreningen anser i en skrivelse till Socialstyrelsen att omskärelse av småpojkar bör avskaffas i Sverige. "Vi uppfattar det som ett övergrepp mot de här pojkarna", säger barnläkaren Staffan Janson. Den främsta invändningen, säger han, är att barnet inte själv kan ta ställning. Ingreppet kränker barnets integritet och självbestämmande över såväl den egna kroppen som framtida religiös uppfattning. "Man begår en form av stympning på ett barn som inte kan bestämma själv".

Varje år genomförs 3.000 omskärelser av pojkar i Sverige, många av kulturella och religiösa skäl. Enligt judisk tradition ska pojkarna omskäras på den åttonde levnadsdagen. Inom islam finns inget som säger att inte omskärelsen kan ske senare, men av tradition sker de flesta omskärelser när barnen är små.

Enligt svensk lag får omskärelse på ickemedicinsk grund ske i Sverige. 2005 föreslog Socialstyrelsen en lag som skulle tvinga landstingen att utföra dem. Någon lag blev det aldrig, men 2009 rekommenderade Sveriges kommuner och landsting, SKL, landstingen att erbjuda omskärelse på religiösa grunder. Trots det säger flera landsting nej av etiska skäl. Ansvarig minister, Maria Larsson, har kritiserat de landsting som inte erbjuder omskärelse av småpojkar.

Själv delar jag inte alls Maria Larssons åsikt i frågan. Jag har tvärtom själv motionerat i riksdagen om att förbjuda omskärelse av småpojkar. Jag tycker det finns två huvudsakliga skäl att föreslå ett förbud:

* Det ena är att det är oetiskt att skära bort delar av en frisk människokropp av kulturella eller religiösa skäl på ett omyndigt barn som inte själv kan ta ställning. Det är inte orimligt att tänka sig att detta även strider mot FN:s barnkonvention. Jag anser att man i så fall får vänta till barnet är myndigt och kan bestämma själv.
* Det andra är att i en tid då sjukvården kräver allt mer resurser och kostnaderna ökar så kan vi inte lägga skattepengar på helt onödiga ingrepp som helt saknar medicinska motiv. Ska myndiga pojkar omskäras så bör de med andra ord också få bekosta det själva.

Jag tänker fortsätta argumentera mot omskärelse av småpojkar, och hoppas Socialstyrelsen och senare även regeringen går på Svenska Barnläkarföreningens linje.




Frågan om "tvångssterilisiering" vid könsbyte är inte okomplicerad

2012-02-18

Ett litet antal människor mår så dåligt av sitt biologiska kön att de efter åratal av utredning ibland kommer fram till att de behöver genomgå en så kallad könskorrigerande behandling, i vardagligt tal "byta kön". Det är knappast något som sker lättvindigt utan föregås av mycket djupgående samtal med psykologer. Att byta kön är en komplicerad och utdragen historia som föregås av hormonbehandlingar och innefattar stora omfattande operationer. Ett könsbyte är självfallet en psykisk påfrestning i sig.

I dag finns ett krav på att den som ska genomgå detta ska vara ogift, svensk medborgare, 18 år och att man dessutom måste genomgå en sterilisering i samband med könsbytet. Politikerna är eniga om att den gamla lagen behöver ändras, inte minst sedan man ju idag kan ingå samkönade äktenskap. Då blir det ju märkligt att kräva att den som byter kön ska vara ogift. Man vill också ta bort kravet på svenskt medborgarskap, medan utredningar som gjort rekommenderar att åldergränsen på 18 år ska vara kvar. Detta är högst rimligt, ett så ingående beslut bör man givetvis inte kunna ta innan man är myndig.

Återstår då frågan om "tvångssterilisering". Själv har jag lite svårt att se något tvång i en sterilisering vid könsbyte. Det känns väl mer som en helt naturlig följd av att någon mår så dåligt av sitt gamla kön att man frivilligt vill byta. Begreppet "tvångssterilisering" blir därmed lite missvisande - ingen tvingar ju någon att byta kön, men om man efter moget övervägande tar det beslutet så känns det inte helt ologiskt att också välja bort sitt gamla. Om jag mår så dåligt av mitt gamla kön att jag till varje pris vill byta, och känner mig tvungen att genomgå en så utdragen, omfattande och smärtsam förändring från ett kön till det andra, varför skulle jag då vara så angelägen om att samtidigt behålla mitt gamla kön?

Och var finns den moraliska diskussionen om att vi vid en lagändring sanktionerar dubbelkönade människor? Kvinnor som blir män, men med bibehållen förmåga att föda barn? De utredningar som gjorts visar att transsexuella personer ofta lever i en mycket utsatt situation redan som det är, ofta med psykisk ohälsa och hög självmordsfrekvens. Hur kommer den kvinna att må psykiskt, vars högsta önskan är att slippa sitt kvinnliga kön och bli man, men som aldrig riktigt kan känna att det fullbordats eftersom hon har kvar sin förmåga att föda barn? Hur kommer hon att må psykiskt av att kanske känna pressen att föda ett barn som man, eftersom det är enda möjligheten att få ett biologiskt barn? Och hur kommer barnet att uppleva detta under sin uppväxt? Är vi verkligen alldeles säkra på att ett avskaffande av steriliseringskravet verkligen leder till något bra och inte i stället skapar ökade psykiska påfrestningar för de berörda?

I dag backar uppenbarligen kristdemokraterna i en debattartikel i DN från sitt motstånd mot att avskaffa steriliserings- kravet. För egen del tror jag att de därmed närmast eniga riksdagspartierna i denna fråga går något i otakt med väljarna, och att partierna mer lyssnar på röststarka lobbygrupper än på vanligt folk. Visst är det bra om denna fråga kan läggas till handlingarna och lösas politiskt så att vi sedan kan lägga energin på viktigare saker. Och visst rör frågan ett väldigt litet antal personer. Men min personliga tveksamhet kvarstår. Riskerar inte ett avskaffande av steriliseringskravet att skapa större psykiska problem för de berörda, både vuxna och barn, än vad de löser? Och vad blir följderna av att politikerna på detta sätt skapar förutsättningar för att tillåta att vi skapar dubbelkönade människor?

Som jurist som tidigare arbetat mycket med familjerätt inser jag också att det krävs en del tankemöda för att lösa ut juridiken kring att män plötsligt kan föda barn. Hur ska man exempelvis fastställa faderskap när två män skaffar barn tillsammans? Och vem ska ha rätt till pappamånaderna i föräldraförsäkringen? Det är bara två av de juridiska frågor som måste hanteras.

Moderaternas partistämma har beslutat att moderaterna ska verka för avskaffande av steriliseringstvånget vid könsbyte, och om regeringen lägger fram ett lagförslag tänker jag inte gå emot detta. Men jag är långt ifrån övertygad om att det är rätt beslut.




Fortsatt uppmärksamhet kring LSS-kostnaderna

2012-01-31



I dag uppmärksammar Borås Tidning (artikeln ovan) min motion om översyn av kommunernas stigande kostnader för LSS. Detta som en uppföljning till de tidigare artiklarna om de stora vinsterna för Marks Assistans. Kommentarena på BT:s nätsida har inte låtit vänta på sig. Bland annat skyller mina motståndare på regeringen, en något märklig slutsats. När det gäller Marks kommun var det nämligen en enig socialnämnd under socialdemokratiskt styre av kommunen som på 1990-talet beslutade att låta privata företag organisera i princip hela LSS-verksamheten (vilket också bekräftas i BT av dåvarande kommunalrådet Jan-Åke Sjöqvist (S)). Det jag tycker man missade då var vikten av att det både finns kommunal och privat driven verksamhet så man kan jämföra kvalitet och kostnader. Privata monopol är lika illa som kommunala monopol om man vill ha en bra och kostnadseffektiv verksamhet. En annan sur kommentar från en av mina politiska motståndare är att jag först nu kritiserar LSS-kostnaderna. Men jag har länge reagerat över hur dessa kostnader har skjutit i höjden för de svenska kommunerna och jag lämnade in min motion i början av oktober förra året, långt innan BT gjorde sin granskning.

En synpunkt gäller varför företag som finansieras av skattemedel överhuvudtaget ska kunna ta ut vinst. Min fråga är om det även ska gälla byggföretagen som bygger en skola, bussföretaget som kör skolskjuts eller företagen som levererar mat till skolorna, sängar till äldreboendena eller kontorsmaterial till kommunens förvaltningar? Självklart måste alla företag som levererar varor eller tjänster till kommuninnevånarna ha rätt att ta ut en skälig vinst, och om man betalar rätt pris och kontrollerar att företagen verkligen levererar det man tar betalt för så lär knappast några orimliga vinster uppkomma. Ansvaret för kontroll och uppföljning ligger i första hand på kommunerna. Samtidigt måste givetvis riksdagen följa upp att regelverken och ersättningarna för assistans ligger på rimliga nivåer. Det är det min motion handlar om.




Det behövs en översyn av kostnaderna för personlig assistens

2012-01-28

Borås Tidning har i går och idag två intressanta artiklar om hur verksamheten inom Marks Assistens genererat hundratals miljoner i vinster till ägarna. Tanken med ersättning inom LSS-verksamhet är att den som behöver ska få stöd för att få ökad livskvalitet, inte att samhället ska göda assistensföretagen.

Jag motionerade i höstas i riksdagen om en översyn av kostnaderna för LSS/LASS. I min motion tycker jag det är hög tid att se över kommunernas snabbt stigande kostnader för assistens. Enligt Borås Tidning uppgår ersättningarna i Sverige för personlig assistens till 23 miljarder per år. Och kostnaderna stiger hela tiden och utgör en tickande bomb för den kommunala ekonomin. Det behövs framförallt en översyn av hur kostnaderna fördelas mellan Försäkringskassan och kommunerna. Artiklarna i Borås Tidning visar att det finns fler skäl att se över regelverket. Om vinsterna är så stora i assistensföretagen kanske är det så att schablonersättningarna till dessa till och med kan sänkas utan att det försämrar servicen till dem som behöver personlig assistens?

Jag tänker fortsätta följa denna fråga. De som behöver assistens för att kunna leva ett värdigt liv ska självklart ha denna rätt, men vi ska inte överkompensera assistensföretagen.




Kampen mot bidragsfusk skärps ytterligare

2011-12-21

För några år sedan införde Alliansen en lag som kriminaliserade bidragsbrott. Vi anser att fusk med bidrag är lika allvarligt som fusk med att betala skatt - det är samma pengar. Oppositionen däremot ansåg att en bidragsbrottslag var onödig.

Förra året avslutades 234 utredningar på Försäkringskassan bara rörande fusk med assistensersättningar, nio polisanmälningar gjordes och 19 miljoner upptäcktes i felaktiga utbetalningar. I år har man gjort 293 utredningar, 47 polisanmälningar, och har hittat 39 miljoner i felaktigt utbetalda ersättningar för personlig assistens.

Totalt var det drygt en miljard kronor som antingen stoppades eller krävdes tillbaka under 2010 från de ersättningssystem som Försäkringskassan hanterar.

Försäkringskassan anser att mycket tyder på att småfusket bland vanliga medborgare minskat, och att bidragsbrott i stället blivit en del av en mer omfattande grov organiserad brottslighet. Inte minst gäller detta fusk med assistensersättningar som ofta kan gälla väldigt stora belopp under lång tid. Försäkringskassan uppskattar att fusket med assistensersättningar kan röra sig om hundratals miljoner varje år. Regeringen ger nu Försäkringskassan i uppdrag att tillsammans med Skatteverket, polisen och riksåklagaren fokusera just på fusket med personliga assistenter.

Samtidigt har Försäkringskassan fått i uppdrag att försöka förenkla för medborgarna när det gäller ansökan om olika ersättningar för att minska risken för att slarv vid ansökan eller misstag vid utbetalningar ska leda till felaktiga belopp. Det ska helt enkelt bli lättare för medborgarna att göra rätt. Det leder samtidigt till att Försäkringskassan i stället kan lägga mer tid på att utreda mer omfattande misstänkta bidragsbrott.




S och SD bluffar om sjukskrivningar

2011-12-04

I fredags fanns denna upplysande debattartikel i Expressen, undertecknad av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) och Alliansföreträdare från Socialförsäkringsutskottet. Bakgrunden är de populistiska utspelen från oppositionen rörande sjukförsäkringen. Oppositionens förslag behöver inte nödvändigtvis betyda en förbättring utan lika gärna kan bli en försämring. Den högljudda tonen från oppositionen handlar mest om cynisk politisk populism. Regeringen vill däremot göra en grundlig analys av alternativen innan vi lägger fram ett detaljerat förslag till våren då utredningen är klar. Jag skrev om detta även 1/7 och 18/9 i år. Inläggen finns som vanligt att läsa i Sjukvårds- och sjukförsäkringsbloggen i bloggarkivet.


S och SD bluffar om sjukskrivningar

Det är ovärdigt att skrämma ­människor för att ta några billiga poänger, skriver Ulf Kristersson och allians­företrädare i socialförsäkrings­utskottet.

Debatten om sjukförsäkringen är viktig, men tyvärr inte alltid så saklig. Den här veckan har S, MP, SD och V valt att bilda gemensam opposition i riksdagens socialförsäkringsutskott. Vi hör de vanliga anklagelserna om att sjuka får avbryta behandlingar och att de som inte kan jobba alls tvingas söka jobb som inte existerar.

Vi tar gärna debatten, men fakta är följande: Före reformen och rehabiliteringskedjan kunde en sjukskriven person egentligen när som helst prövas mot hela arbetsmarknaden, om försäkringskassan bedömde att man inte kunde fortsätta på sitt nuvarande jobb. Men i praktiken lämnades tiotusentals i passiva sjukskrivningar, och det brast i rättssäkerhet. Så kunde vi inte ha det, och många ansvarsfulla politiker - även socialdemokrater - insåg att detta var ohållbart.

Sedan 2008 gäller alltså den så kallade rehabiliteringskedjan. En viktig fördel är att prövning av arbetsförmågan sker tidigt och vid fasta tidpunkter som är kända för den sjukskrivne. Det är arbetsförmågan som prövas vid dessa tidsgränser - inte själva sjukdomen. Efter 180 dagar prövas arbetsförmågan mot andra jobb än hos egna arbetsgivaren. För en stor majoritet betyder denna tidsgräns att man kommer tillbaka till sitt vanliga jobb. Andra kan inte jobba alls och får i stället fortsatt sjukpenning tills de kan arbeta eller kan få arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen. Detta gäller också om man fortsatt genomgår medicinsk behandling.

Men oppositionen vill inte prata om detta. Inte heller om det viktiga faktum att de inte alls vill ta bort 180-dagars-prövningen, som det ofta låter. Själva arbetsförmågan ska även i oppositionens modell bedömas mot hela arbetsmarknaden. Men de jobben ska kallas "normalt förekommande" i stället för "reguljära".

Valet av arbetsmarknadsbegrepp är en rätt komplicerad fråga, som absolut bör diskuteras. Så görs redan bland de experter som vi har givit uppdraget att analysera hur verklig arbetsförmåga kan bedömas mer rättvist. Hade det varit så okomplicerat, att bara ändra några ord, borde ju den samlade oppositionen nu själv stifta lagen - och sedan ta ansvar för sin politiska gemenskap. Eftersom oppositionen numera är för själva prövningen, innebär det också att alla partier står bakom rehabiliteringskedjans grundtanke: att arbetsförmågan vid långa sjukfall bör prövas mot en successivt vidgad arbetsmarknad. Det är positivt att vi i praktiken - om än inte i retoriken - går mot ökad samsyn om att arbetslinjen behövs även i sjukförsäkringen.

Försäkringskassan utreder nu vilket arbetsmarknadsbegrepp som bäst gynnar rättssäkerheten - dagens, det förra eller något helt annat. Vi är öppna, och redan i mars 2012 är utredningen klar. Med årets budget genomförs också viktiga justeringar där det uppstått problem när rehabiliteringskedjan infördes.

Tomas Eneroth, S, Erik Almqvist, SD, och de andra hävdar att dagens prövning vid 180 dagars sjukskrivning innebär att många sjuka plötsligt får sin sjukpenning indragen. Det är fel, lagstiftningen är tvärtom mycket tydlig. Svårt sjuka och människor med sjukdomar som kräver lång tids medicinsk rehabilitering har en tryggare försörjning nu än tidigare. Vi förstår att de fyra oppositionspartierna vill hålla liv i sjukförsäkringsdebatten. Och vi tar den gärna. Men sluta svartmåla motståndarens människosyn. Det är faktiskt ovärdigt att skrämma människor som behöver våra gemensamma omsorger, för att själv ta några billiga poänger.

Ulf Kristersson, M, är socialförsäkringsminister. Gunnar Axén, M, Ulf Nilsson, FP, Solveig Zander, C, och Emma Henriksson, KD, är ledamöter i socialförsäkringsutskottet.




Ny viktig tandvårdsreform för särskilt utsatta patienter

2011-11-30

Alliansen har tidigare genomfört en omfattande tandvårdsreform som framförallt minskar kostnaderna för dem som måste göra omfattande åtgärder.

I dag beslutade riksdagen om ett nytt särskilt tandvårdsbidrag som ska kunna lämnas för tandvård till patienter med sjukdomar och funktionsnedsättningar som medför risk för försämrad tandhälsa. Tandvårdsbidraget ska kunna användas för att betala förebyggande tandvårdsåtgärder för dessa grupper.

Riksdagen beslutade samtidigt att personer som har stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning ska kunna få denna tandvård för samma avgift som övrig hälso- och sjukvård, dvs avsevärt billigare än idag. För dessa grupper görs därmed inte längre någon skillnad mellan tandvård och övrig vård, eftersom sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför ökat behov av tandvård.

Jag har skrivit om tandvårdskostnader på bloggen tidigare. Blev även intervjuad i Expressen om detta 17 februari 2010:



I grunden anser jag egentligen att hela kroppen borde behandlas lika. Sjukvård av tänder borde rimligen inte kosta mer än sjukvård som rör någon annan del av kroppen. Samtidigt vet jag att det finns svåra gränsdragningsproblem mellan nödvändig och kosmetisk tandvård. Att helt jämställa tandvård med övrig sjukvård skulle dessutom kosta oerhört mycket, och detta ska ställas mot andra behov och satsningar inom välfärden. Dagens beslut att jämställa sjukvård och tandvård för vissa särskilt utsatta grupper av patienter känns som en rimlig avvägning i ett läge när inte pengarna räcker till allt.




Socialdemokraterna ohotade mästare i antalet socialbidragstagare

2011-11-12

Den 27 oktober påstod s-ledaren Håkan Juholt att vi just nu har det högsta antalet socialbidragstagare på 35 år, sedan sa han att det var på 36 år. Men det stämde ju inget vidare. Sanningen är att vi 2010 hade 437.000 mottagare av försörjningsstöd (socialbidrag), vilket är en ökning i antal personer sedan året innan men samtidigt minskade det utbetalade stödet i kronor räknat. Men om vi ser över tiden – vilket var det Juholt gjorde – så toppade antalet socialbidragstagare under Socialdemokraternas styre 1996 med 721.000 personer. Det var all time high. Då var vi dessutom 550.000 färre invånare i Sverige jämfört med idag.

Hur man än vänder och vrider på siffrorna så lär Socialdemokraterna vara ohotade mästare i antal socialbidragstagare, i vart fall så länge vi har en regering som värnar jobben och arbetslinjen.

Det finns inga snabba genvägar för att minska beroendet av socialbidrag. Alliansen måste fortsätta värna arbetslinjen, även i tider när konjunkturen faller och arbetslösheten ökar. Att dämpa uppgången i arbetslöshet under dåliga tider är precis lika viktigt som att snabbt minska arbetslösheten när tiderna är goda. Det långsiktiga målet måste vara att arbetslösheten skall ligga på lägsta möjliga nivå både i hög- och lågkonjunktur. Det gör samtidigt att antalet socialbidragstagare minskar.




OECD: Sverige har gjort rätt saker med sjukförsäkringen

2011-11-11

I flera artiklar och blogginlägg har jag påpekat att Sverige idag har 200.000 fler som jobbar är 2006, men också 125.000 färre sjukskrivna och 75.000 färre föritdspensionärer. Det är en ganska imponerande förändring, och en förändring som väcker uppmärksamhet utanför Sveriges gränser.

Ett exempel är OECD. Enligt en intervju (publicerad på Svenskt Näringslivs hemsida den 21 oktober) med OECD:s sjukförsäkringsansvarige Christoffer Prinz, som var ansvarig för OECD:s Sverigerapport, är de kraftigt sänkta sjukskrivningstalen i Sverige är imponerande och förvånande. De relativt små förändringar som gjorts i regelverket brukar inte få sådana här kraftiga effekter säger han. Han menar också att förändringen var nödvändig."Antalet sjukskrivna i Sverige i mitten av 2000-talet hade nått orimliga nivåer. Tidigare kunde man i det svenska systemet vara sjukskriven i fem till tio år. Det fanns ingen bortre gräns. I de flesta länder finns det en gräns efter ett till två år."

När Alliansregeringen tillträdde 2006 genomförde den bland annat sänkt sjukpenning, förändring av arbetsförmågebegreppet, nya regler för läkarna och begränsningar av hur länge man kan få sjukpenning."Det har skett en häpnadsväckande utveckling. Sjukskrivningarna har sjunkit dramatiskt och betydligt färre blir sjukpensionerade. Sverige har verkligen gjort rätt saker" säger Christoffer Printz. Sveriges metod att framför allt ändra regelverket trodde han inte skulle räcka. Idag är han imponerad, och förvånad över resultatet. "Jag har jobbat länge med de här frågorna men jag kan inte säga varför sjukskrivningarna har sjunkit så mycket i Sverige. Det måste antingen handla om att attityden till sjukskrivningar har förändrats eller så är det bara är en tillfällig förändring som snart kommer svänga tillbaka igen".

Problemet med höga sjukskrivningstal finns i många OECD-länder. Det är ofta en komplicerad problematik och svårt att nå resultat. Norge har till exempel försökt sänka sina sjukskrivningstal men misslyckats. Enligt Christoffer Prinz finns det ett systemfel i många länders regelverk som gör sjukskrivningarna längre än vad de behöver vara."Systemen är inte utformade för att få människor tillbaka i arbete. Insatserna är för få om man blir sjuk. Och om man inte blir frisk av sig själv under det första året så är det mycket svårt att komma tillbaka". Att ha tilltro till arbetsförmågan menar Christoffer Prinz är en källa till framgång. "Bara för att du inte kan jobba med det du gjorde tidigare så betyder inte det att du inte kan jobba alls. Det är väldigt få människor som inte har någon arbetsförmåga alls".

Framtiden får väl visa den fortsatta utvecklingen. För egen del tror jag just att en omfattande attitydförändring i samhället är en viktig förklaring till sjunkande sjuktal. Tydliga politiska signaler brukar ha betydelse.




Regeringens förslag till förbättringar av sjukförsäkringsreformen

2011-09-18

I början av sommaren rådde ju minst sagt viss politisk turbulens i sjukfärsäkringsfrågan. Regeringen hade följt upp effekterna av sjukförsäkringsreformen, och nya socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) hade tagit fram ett antal förslag till förbättringar av reformen, som hade skickats ut på remiss. Vid en extrainsatt riksdagsomröstning veckan efter midsommar, bara en vecka innan remisstiden gick ut (!), drev de fyra oppositionspartierna i stället igenom ett väldigt vagt och oklart krav på förändringar i samma reform, ett förslag som man förvägrade Alliansen att först skicka ut på en normal remiss till berörda myndigheter mfl. Till vissa delar var oppositionens krav dessutom sådana att de skulle kunna leda till sämre villkor för de sjukskrivna än det förslag regeringen redan hade ute på remiss. Oppositionens genomdrivna förslag fick med rätta hård kritik. I media hävdade oppositionen att "de sjukskrivna kan inte vänta". Med detta menade man att det var så bråttom med förändringar att man inte kunde vänta på regeringens förslag. Detta klingade väldigt falskt med tanke på att oppositionens förslag också skulle gälla från 2012 - precis som regeringens förslag! Det låg extremt mycket populism i oppositionens agerande, de sjukskrivna tjänade inget alls på den extra riksdagsdebatten mitt i sommaren.

Under sommaren har regeringen analyserat alla remissvar på sitt eget förslag, och tar i höstens budget nästa steg och vill från och med 2012 genomföra dessa förbättringar. Förslagen från i våras har remissbehandlats och man har fått in över 60 - ofta detaljerade - remissvar där det finns ytterligare kloka synpunkter på förslagen. I regeringens budgetproposition har regeringen därför på några punkter förbättrat sina förslag ytterligare.

I korthet innebär förbättringarna ökade möjligheter till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och nya ersättningsformer för den relativt lilla grupp människor som haft tidsbegränsad förtidspension men som saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI), så kallade "nollklassade". Det blir också tidigare rehabiliteringsinsatser och samarbete med Arbetsförmedlingen, medan sjukpenning fortfarande betalas ut för att minska risken för att olika myndigheter gör olika bedömningar av den sjukskrivnes arbetsförmåga och för att denna förmåga ska kunna tas tillvara tidigare och minska den oro många upplevt.

I budgeten finns också ett annat glädjande besked, och det är att Försäkringskassan kommer att tillföras pengar för 2013 för att behålla servicekontor och serviceplatser, en fråga som jag själv har engagerat mig i. Dessutom tillförs Försäkringskassan ytterligare resurser från 1 januari 2012 för att genomföra de nya förslagen om ändringar i sjukförsäkringen.

Mer detaljer kring förslaget finns i en längre debattartikel på DN Debatt den 16 september, undertecknad av Socialförsäkringsministern och de fyra Allianspartiernas främsta företrädare i Socialförsäkringsutskottet.




Glädjande besked - ingen regionsammanslagning med Värmland

2011-08-24

Efter ett antal års diskussioner blev det igår klart att det inte blir någon sammanslagning av Västra Götalandsregionen och Värmland. Ett mycket glädjande beslut. De kraftfullaste rösterna mot ett sammangående har hörts från Moderaterna i både Västra Götaland och Värmland.

Själv har jag tidigare kraftfullt argumenterat mot en sammanslagning vid VästraGötalands-Moderaternas interna diskussioner. Detta eftersom jag tycker Västra Götaland redan är en alldeles för stor koloss, som dessutom inte styrs särskilt effektivt. Människorna upplever redan att de är alldeles för långt från besluten. Att avgående regiondirektören fick fallskärm i onödan och tillträdande regiondirektören fick en extremt orimlig lön är bara två exempel på att regionpolitiken lever sitt eget liv, långt från medborgarna. Regionens ekonomi är ansträngd trots hög skattesats, kollektivtrafiken kostar enorma summor utan att ge den service som människor efterfrågar och sjukvården ger oss knappast valuta för pengarna. I det läget vinner vi inget på att göra regionen ännu större. Bättre att se till att sköta det vi redan har ansvar för och se till att det fungerar. De flesta av mina moderata kolleger verkar tycka som jag, och Moderaterna i Värmland likaså. Nu slipper vi en sammanslagning, vilket givetvis inte förhindrar ett utökat samarbete med Värmland på lämpliga områden för invånarnas bästa.




Regionledningen slarvar bort skattebetalarnas pengar

2011-08-09

För en tid sedan stod det klart att den nytillträdande regiondirektören i Västra Götalandsregionen, Ann-Sofie Lodin, kommer att få 170 000 kronor i lön varje månad, alltså ungefär 50.000 kronor mer per månad än statsministern. Utöver detta ska stora pensionsavsättningar göras för hennes räkning. Enligt min mening är detta arvode fullständigt huvudlöst och helt orimligt. Jag förstår inte hur politikerna i regionstyrelsen tänkt. Det klassiska argumentet att "det är så marknaden ser ut" håller inte. De ledande regionpolitikerna är faktiskt en del av denna marknad, och kan själva sätta ned foten och markera mot orimlig lönesättning.

I går avslöjade Sveriges Radio dessutom att när den gamla regiondirektören Johan Assarsson slutar i höst, på egen begäran (!), får han över två miljoner kronor i fallskärm. Detta trots att han enligt det avtal som skrevs när han började 2004 inte skulle få något avgångsvederlag om han sa upp sig själv. Men då skrevs ett nytt avtal med regionstyrelsens ordförande, Gert-Inge Andersson (S), som ger Assarsson 140.000 kronor i månaden i ett helt år, dvs över två miljoner kronor i fallskärm...

Orsaken till det nya avtalet sägs vara att regionstyrelsens presidium ville att Assarsson skulle stanna kvar över det extra regionvalet. Regionstyrelses ordförande, socieldemokraten Gert-Inge Andersson säger till P4 att det vore besvärligt att rekrytera en ny regiondirekör då en valrörelse pågår. Det är nog det sämsta argument jag hört för att slarva bort två miljoner av skattebetalarnas pengar. Regionen hade säkert överlevt några månader utan direktör.

Man kan ju förstå att Regionen har ont om pengar till sjukvården när man ser hur lättvindigt politikerna hanterar skattebetalarnas pengar. Alla politiker som varit inblandade i detta beslut borde skämmas, oavsett partifärg.




Den sämsta formen av politisk populism

2011-07-01

I dag höll Socialförsäkringsutskottet ett nytt sammanträde, där Alliansen än en gång försökte få de fyra oppositionespartierna att acceptera en bredare remissbehandling av oppositionens förslag till förändringar i sjukförsäkringssystemet. Tyvärr utan resultat.

Under veckan har dessutom ett flertal remissvar till Alliansens egna förslag till förändringar kommt in. Regeringens förslag till förändringar har skickats ut till ett 50-tal remissinstanser, och av de svar som kommit in fram tills i går var flertalet positiva till regeringens förslag, bland dem Läkarförbundet. Regeringens förslag till förändringar är planerade att träda i kraft den 1 januari 2012.

I stället för att stödja dessa grundligt genomarbetade förslag som stöds av ett stort antal remissinsatser tyder allt på att oppositionen vid fredagens riksdagsomröstning kommer att tvinga regeringen att genomföra oppositionens förslag till förändringar. Detta trots att ingen vet som detta kommer att medföra förbättringar eller försämringar för de personer som berörs (vilket jag berättat om i tidigare blogginlägg). När man skyller den hafsiga hanteringen och de svårtolkade förslagen på att det är bråttom så talar man inte sanning - oppositionens förslag är också planerade att träda i kraft den 1 januari 2012.

Så låg moral har alltså riksdagens fyra oppositionspartier att man prioriterar chansen att köra över regeringen i riksdagen framför att göra verkliga förbättringar i sjukförsäkringssystemet för de personer som berörs. Det måste vara ett lågvattenmärke av sällan skådat slag när det gäller politisk populism. Från Alliansens sida kan vi med högburet huvud och moralen i behåll rösta nej till oppositionens förslag. Vi vet att vårt eget förslag är bättre, mer genomtänkt och förankrat hos ett stort antal remissinstanser. Vi vet vad vårt förslag kommer att betyda för dem som berörs. Oppositionen har ingen aning om vad deras förslag kan komma att ställa till med för de människor som drabbas. Det är inte osannolikt att oppositionen tvingar regeringen att införa sämre regler för de berörda sjukskrivna än vad regeringens eget förslag skulle medfört.




Sjukförsäkringsförslaget skickas tillbaka till utskottet

2011-06-21

Efter fyra timmars debatt ikväll om oppositionens förslag till förändringar i sjukförsäkringsreglerna framstod förslagen så hafsiga och dåligt beredda att Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén avslutade debatten med att yrka på återförvisning av ärendet till Socialförsäkringsutskottet. Nu får oppositionen därmed en sista chans att visa den lust till diskussion och samförstånd som man påstod sig ha i kvällens debatt. Alliansen lär vinna omröstningen om återremiss eftersom det endast kräver en minoritet av rösterna i kammaren. I dag finns också en intressant ledarkommentar i Dagens Nyheter till oppositionens hafsiga förslag.

Själv kunde jag inte låta bli att anmäla mig som extra talare i det näst sista anförandet i debatten där jag helt kort påpekade hur pinsamma oppositionens illa genomtänkta och hafsiga förslag var. Mitt korta anförande lät ungefär så här.

Alliansen har en reservation mot förslagen i sak, och dessutom har vi ett särskilt yttrande med tanke på att oppositionen förvägrat oss den rätt som riksdagsordningen ger en minoritet att begära att ett förslag ska skickas till ett rimligt antal remissinstanser före beslut.

Ärendets fortsatta hantering efter den troliga återremissen ska bli spännande att följa.



De rödgröna anpassade sig till SD-förslaget om sjukförsäkringen

2011-06-17

Dagen har för min del handlat mest om oppositionens förslag på förändringar i sjukförsäkringsreformen. Jag är ju ersättare i Socialförsäkringsutskottet och har försäkerhets skull deltagit i alla dagens möten som reserv vid eventuellt förfall. Första mötet var med Alliansgruppen i utskottet halv åtta i morse, varefter vi hade utskottsmöte klockan åtta, tolv och halv tre, med avbrott bland annat för kammardebatt i Libyenfrågan.

Det står nu klart att det som S-ledaren Juholt sa vid partiledardebatten i onsdags inte skulle hända, faktiskt har hänt. S, MP och V anpassade idag sitt förslag till utskottsinitiativ till Sverigedemokraternas yrkande. Således vann SD-förslaget till utskottsinitiativ med stöd av de rödgröna ledamöterna i utskottet. De rödgröna yrkade först på sitt alternativ men efter en ajournering, begärd av Tomas Eneroth (S), så drogs det yrkandet tillbaka. Vad jag vet är detta första gången som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet aktivt anpassar sina förslag till Sverigedemokraternas linje.

I sakfrågan är det allvarligt att Alliansens krav på en ordentlig och seriös remissbehandling före beslut nu röstats ned av S, SD V och MP vid två tillfällen. I de få remissyttranden som nu finns (från bland annat Försäkringskassan och ISF, Inspektionen för Socialförsäkringen) framgår det att kostnaderna för oppositionens föreslagna förändringar kan bli allt från noll till tre miljarder. Allvarligare är att det också är oklart om de sjukskrivna som berörs kommer att få högre eller lägre ersättning till följd av förändringarna. Det är också oklart om tillämpningen av regelverket blir hårdare eller mildare till följd av oppositionens förslag. När osäkerheten är så stor är det inte ansvarsfullt att hafsa igenom ett beslut som man vill ska träda i kraft först den 1/1 2012. Det hade ju funnits god tid att analysera effekterna ordentligt, och inte minst att avvakta de förslag till förändringar som inom kort presenteras av Alliansregeringen. Oppositionens utskottsinitiativ handlar uppenbarligen mer om populism än om faktiska förbättringar för de grupper av sjukskrivna som man säger sig värna.

Det är också intessant att ett enigt Finansutskott ifrågasätter underlagen för beslutet och påpekar att utskottsinitiativ ska vara ordentligt genomarbetade. De anser att de underlag som finns inte är tillräckliga för att bedöma de statsfinansiella effekterna. Lite pikant är det att det är Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich som skrivit under det kritiska yttrandet från Finansutskottet, eftersom han råkade vara ordförande för sammanträdet vid just det tillfället. Men trots kritiken från Finansutskottet kör alltså oppositionen igenom Sverigedemokraternas linje i frågan, och riskerar därmed att öka statens utgifter med 3 miljarder utan finansiering.

Oppositionen har bekänt färg. Populism går före verkliga förbättringar och de rödgröna drar sig inte heller för att aktivt anpassa sig till Sverigedemokraternas linje. Debatten i kammaren på tisdag kväll blir intressant.




Tänkvärt inför omvalet

2011-05-13



Bilderna talar för sig själva. Vänsterpartiet går till val på att avveckla all skattefinansierad vård som drivs i annan regi än av landstinget/regionen. Socialdemokraterna vill som bekant fortsätta styra tillsammans med Vänsterpartiet. Detta hotar ett antal populära vårdcentraler i Sjuhärad. Fritsla är ett exempel som jag skrev om häromdagen. Herkules vårdcentral i centrala Borås är ett annat exempel. I korsningen utanför denna sitter nu mycket passande dessa skyltar.



Regeringen stoppar Försäkringskassans nedläggningsplaner

2011-05-12

Försäkringskassans beslut att lägga ned servicekontoren har väckt starka reaktioner, även bland politikerna. Jag kritiserade själv beslutet på min blogg den 2 mars. De senaste månaderna är vi många som har agerat på olika sätt för att stoppa beslutet. Vi tror att personlig kontakt i många fall är oerhört viktig, inte minst när det gäller att skapa förtroende för vår stora sjukförsäkringsreform. Vi vill dessutom värna den samverkan mellan olika myndigheter som byggts upp de senaste åren. Ett av mina utskott, Socialförsäkringsutskottet, föreslog också enhälligt "att regeringen skulle återkomma med förslag som garanterar Försäkringskassans lokala tillgänglighet för personliga möten och som bidrar till en samverkan med andra myndigheter". Riksdagen gick också i total enighet på denna linje, vilket jag berättade om på bloggen den 14 april.

I dag tog regeringen beslut att tills vidare stoppa Försäkringskassans nedläggningsplaner. Man ger också myndigheten i uppdrag att genomföra en djupgående analys om "hur myndighetens olika kundgruppers och medborgarnas servicebehov av Försäkringskassans tjänster kan tillgodoses ändamålsenligt och långsiktigt. Behovet av tillgänglighet till Försäkringskassan lokalt ska analyseras särskilt liksom hur Försäkringskassan säkrar möjligheten till en viss grad av fysiska personliga möten med medborgare." Man skriver också att "Försäkringskassan ska utforma och presentera en långsiktig lösning för hur myndigheten ska möta de försäkrade och medborgarna genom olika kanaler, såväl fysiskt som på elektronisk väg. Rapporten ska innehålla den underliggande analysen för denna lösning. Ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser för Försäkringskassan av den långsiktiga lösningen ska anges. Försäkringskassan ska i sitt arbete samråda med berörda myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, Skatteverket, och Pensionsmyndigheten. Det ska i analysen framgå hur dessa myndigheter påverkas av och ställer sig till den långsiktiga lösningen. Analysen ska även behandla Försäkringskassans samverkan med kommuner." Uppdraget ska redovisas senast den 16 april 2012 till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Viktigast av allt är att i väntan på att Försäkringskassan genomför sin djupgående analys och har utformat och presenterat den långsiktig lösningen ges Försäkringskassan även i uppdrag att avvakta med att verkställa den åtgärd i Försäkringskassans handlingsplan om att dra sig ur den servicesamverkan som i dag sker vid de s.k. servicekontoren och serviceplatserna. Tills vidare blir alltså alla servicekontor kvar, och det är i vart fall en delseger för alla oss som engagerat sig i frågan.



Enig riksdag vill värna Försäkringskassans lokala tillgänglighet

2011-04-14

Den 2 mars kritiserade jag Försäkringskassans beslut att lägga ned sina servicekontor. Jag var inte ensam om att reagera. Ett enigt Socialförsäkringsutskott har ställt sig bakom att regeringen ska återkomma med förslag som garanterar Försäkringskassans lokala tillgänglig- het för personliga möten och som bidrar till en samverkan med andra myndigheter. Riksdagen gick idag i total enighet på denna linje.

I debatten har oppositionen skyllt Försäkrings- kassans beslut på regeringens "besparingar". Men så är det ju inte. Det handlar i stället om att Försäkringskassan under några år fått extra tillskott för att klara sin omorganisation. Dessa extrapengar upphör nu, eftersom tidsperioden är slut. Socialdemokraterna har inte heller satt av mer pengar till Försäkringskassan än regeringen. Troligen har Socialdemokraterna själva insett detta nu och det har kanske bidragit till att riksdagen nu står enad bakom sitt krav.




Väl avvägda förbättringar i sjukförsäkringsreformen

2011-04-11

Efter valet i höstas påbörjades ett omfattande arbete med en översyn av sjukförsäkringen. Översynen visar att sjukförsäkringsreformen i grunden har varit framgångsrik. Grunderna i sjukförsäkringsreformen ligger fast, men ett antal viktiga justeringar föreslås. Samtidigt föreslår regeringen ett antal andra förbättringar inom näraliggande områden för att ytterligare förbättra sjukförsäkringsreformen.

De viktigaste förslagen:
* Ökade möjligheter till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen. Om det vore oskäligt på grund av sjukdom att en person lämnar sjukförsäkringen, så ska han eller hon stanna i sjukförsäkringen.
* De som har haft tidsbegränsad förtidspension och saknar sjukpenninggrundande inkomst – ”de nollklassade” – kan inte få sjukpenning oavsett hur sjuka de är. Därför föreslås en särskild ersättning för dem. Utöver denna nya ersättning ska de också kunna erhålla ett bostadsstöd.
* Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska kunna ge utökat stöd under sjukskrivningen, redan efter ett år. Detta minskar risken att människor faller mellan stolarna.
* Arbetsförmedlingen får pengar till 3 000 nya platser att erbjuda personer med nedsatt arbetsförmåga i form av anpassade arbeten.
* Fortsatta insatser för att öka förtroendet för Försäkringskassans beslut, för den enskildes stöd i omprövning och för Försäkringskassans medicinska kompetens och samarbete med sjukskrivande läkare.

Förutom dessa fem förbättringar föreslås också några mer tekniska justeringar, bland annat lindrat sjuklöneansvar för arbetsgivaren för den anställde som återgår till sjukskrivning efter arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen, generösare regler för sjukresor till arbetet och generösare regler för den som både drabbats av arbetsskada och sjukdom samtidigt.

Regeringens förslag skickas inom kort ut på remiss och svar inväntas till sommaren. Regeringen återkommer därefter till riksdagen för beslut under hösten och de nya reglerna kan börja gälla den 1 januari 2012.

Min personliga kommentar till dagens besked är att förslagen ligger klart i linje med de tankar och idéer jag hört när jag träffat personer som arbetar med frågan. De problem som nämns har jag också mött ute i samtal med sjukskrivna. Jag är därför positiv till förslagen, men samtidigt ödmjuk - ingen ska tro att reformen är komplett i och med detta. Man måste alltid utveckla alla reformer.



Ärkebiskopen mötte socialförsäkringsministern

2011-04-06

I går träffades socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M), ärkebiskop Anders Wejryd och Lennart Molin som är tf generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd. Mötet hölls mycket passande i Riksdagens andaktsrum, och gällde skrivelsen från Sveriges Kristna Råd till regeringen angående sjukförsäkrings- reformen. Andaktsrummet var fullsatt av riksdagsledamöter och journalister, men mötet gav väl inte så mycket nytt.

För egen del tycker jag fortfarande att Sveriges Kristna Råd skjuter över målet med sin kritik. Man blandar ihop praktiska tillämpningsproblem, bedömningsfrågor och lagstiftning. I sin iver att visa omtanke om sina medmänniskor glömmer man också att regelverk måste vara tydliga och förutsägbara. Och frågan är väl om det verkligen är att visa omtanke om de sjukskrivna om alla får gå sjukskrivna år ut och år in utan att någon anstränger sig - ibland med fast hand - för att försöka hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden igen?

Socialförsäkringsministern upprepade i vart fall löftet att regeringen under våren kommer att presentera sin uppföljning av sjukförsäkringsreformen, och vid behov presentera förslag till förbättringar. Och med detta verkade även kyrkans män hyfsat nöjda.



Politiskt färgat läkarutspel mot sjukförsäkringen?

2011-03-30

I dag kräver 108 läkare i en debattartikel i Svenska Dagbladet en återgång till det gamla när det gäller sjukförsäkringsreformen. De skriver att ”vi som arbetat länge i yrket sett hur möjligheten att återkomma till arbetslivet krympt årtionde för årtionde”. När man använder detta som argument för sina krav på en återställarpolitik på sjukförsäkringsområdet visar det på en häpnadsväckande aningslöshet inför hur skadligt det tidigare passiva långtidssjukskrivnings- och förtidspensionerande systemet varit för såväl många enskilda människor som för vårt land.

Visst är det både rimligt och självklart att läkare engagerar sig i sjukförsäkringsdebatten, och att de även försöker skapa så bra samarbete med Försäkringskassan som möjligt, inte minst när det gäller utformningen av läkarintyg och samverkan vid rehabilitering. Men kritiken i debattartikeln från de 108 läkarna känns ganska missriktad. Tidsgränserna i sjukförsäkringen finns ju för att markera att det är bråttom med insatser för att få människor tillbaka. Åren ska inte bara gå. Den som kan börja jobba igen ska snabbt få stöd. Vi vet att långa sjukskrivningar riskerar att minska chansen att alls komma tillbaka. Dessutom finns det ju redan undantag från tidsgränserna för att skydda svårt sjuka. De 108 läkarna kräver ett omedelbart stopp på "utförsäkringarna". Men det är ju inte så att den som lämnar sjukförsäkringen blir ersättningslös. Den som uppnått den normala maxtiden 2,5 års sjukskrivning (och som inte omfattas av de undantag som ger rätt till sjukpenning på obegränsad tid) får istället ersättning från arbetsmarknadspolitiken om man inte kan gå tillbaka till jobbet. Om det visar sig att man saknar arbetsförmåga kan man efter tre månader hos Arbetsförmedlingen få tillbaka sin sjukpenning. I dag gör ungefär hälften av de utförsäkrade det, men då har de i vart fall fått en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Läkarnas krav i debattartikeln kommer vid en märklig tidpunkt. Regeringen har redan sagt att det kommer förslag om vissa förändringar och förbättringar i reformen under våren, och den tidsplanen ligger fast. Och vi får ständigt positiva kommentarer från andra läkare som tycker sjukförsäkringsreformen är en av de viktigaste förändringarna som Alliansen genomfört. Dessa åsikter framkommer sällan i media. De 108 läkarna som undertecknat artikeln är bara en bråkdel av de 50.000 läkarna i Sverige. Kritiken i artikeln delas inte heller av Läkarförbundet.

Bortsett från mina invändningar i sak mot det de 108 läkarna framför blir jag lite fundersam på avsikten med artikeln. Handlar det verkligen bara om omsorgen om de egna patienterna, eller finns det andra mer dolda motiv? En medlem i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Dag Elfström har granskat några av de läkare som undertecknat dagens debattartikel. Av de första fem namnen som undertecknat är tre aktiva Socialdemokrater och en är landstingspolitiker för Vänsterpartiet! Alltså knappast objektiva och opartiska läkare, utan personer som försöker använda sin yrkesroll för att angripa Alliansregeringen politiskt.

Det hela påminner lite om det omskrivna sjukförsäkringsfallet före valet, där det visade sig att den bloggande dottern till den sjuka mamman var en aktiv Vänsterpartist. För övrigt löste sig ju mammans ärende efter valet, efter en omprövning av Försäkringskassan. Omprövning har alla rätt att kräva om man känner sig felaktigt behandlad. Men det politiskt färgade utspelet kostade säkert Alliansen ett större antal röster i valet med tanke på mediegenomslaget.

Ytterligare en parallell är det sk "påskuppropet" som undertecknats av en del kyrkliga företrädare. Även bland dessa är det lätt att identifiera ett större antal personer med dragning mot vänstersidan i politiken. Tidigare har vi ju också sett hur aktiva Socialdemokrater, anställda hos Försäkringskassan, använt sin position för att under "objektiv" täckmantel kritisera regeringens politik.

Att kritisera sådant som fungerar dåligt är självklart, och vi får också en del konstruktiv kritik och idéer. Det är utmärkt, och det är inget tvivel om att det finns saker som kan korrigeras och förbättras i sjukförsäkringsreformen. Men det är samtidigt ett faktum att den samlade vänstern tar alla chanser att angripa Alliansen politiskt i sjukförsäkringsfrågan, oavsett om man gör det dolt i egenskap av läkare, präst eller någon annan. Ska man försöka få en helhetsbild av hur sjukförsäkringsreformen uppfattas är det viktigt att granska källorna och genomskåda den politiskt färgade kritiken. Och samtidigt ta till sig alla seriösa synpunkter.



Ännu ett avslöjande av myter i genusdebatten

2011-03-28

I debatten har det på senare år ofta hävdats att kvinnor med hjärtinfarkt får sämre vård än män, eftersom deras symptom inte är desamma, och eftersom all forskning genom åren skett på manliga patienter. Det har också påståtts att kvinnor kommer under vård senare än män, och har sämre överlevnad efter en hjärtinfarkt.

Inom kort presenterar hjärtsjuksköterskan Rose-Marie Isaksson en avhandling vid Umeå universitet som avslöjar att dessa skillnader är en myt. I studien har 6.500 hjärtinfarkter bland 25-74-åringar granskats. Allt enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren.

Avhandlingen visar att det är en myt att män och kvinnor upplever olika symptom på hjärtinfarkt. Det är dessutom en myt att kvinnor väntar längre än män med att uppsöka sjukhus, liksom att de skulle komma under vård senare än män av andra orsaker. Och kvinnor har inte sämre överlevnad efter infarkter än män, snarare tvärtom. I avhandlingen tonas skillnaderna mellan könen ned, det konstateras att "likheterna mellan könen är snarare större än skillnaderna". I rapporten säger Isaksson att "vi måste slå hål på myten att kvinnor har diffusa symptom och inte män. Det är ju hemskt om en man tror att han inte kan ha diffusa symptom vid en hjärtinfarkt och kvinnor inte tror att de kan ha bröstsmärtor."

Rapporten måste vara ett hårt slag för alla de extremfeminister som har försökt ge oss en helt annan bild av verkligheten, nämligen den att kvinnor generellt skulle missgynnas i hjärtsjukvården. Kanske kan avhandlingen bana väg för ett sundare synsätt, där man ser alla patienter som individer med individuella symptom och behov, och inte bara som representanter för ett kön?



Karensdagen behövs - men kan göras mer rättvis

2011-03-25

I skuggan av Libyenkonflikten, jordbävningskatastrofen i Japan och Socialdemokraternas kongress verkar medias intresse för svensk inrikespolitik gå på sparlåga. En fråga som dykt upp i debatten under veckan är dock karensdagen vid sjukskrivning.

Röster har höjts för att avskaffa eller förändra karensdagen. Jag tycker därför det kan vara på sin plats att komma ihåg varför karensdagen infördes. Sanningen var tyvärr den att korta sjukskrivningar missbrukades i stor omfattning för att ordna extra ledighet. "Måndagssjukan" var ett erkänt problem, sjukskrivningarna på måndagar var mycket fler än resten av veckan. Och visst var det säkert skönt för vissa att vila upp sig lite extra efter helgen, men det gick ut över de arbetskamrater som faktiskt arbetade, och det kostade väldigt mycket för företagen och samhället. Man kunde också se kraftigt ökad sjukfrånvaro när det var OS eller hockey-VM på TV, liksom på klämdagar. I veckan beskrev förre S-kommunalrådet problemet på ett annat mycket målande sätt i Göteborgs-Posten (citerat i Dagens Industri). Sjukskrivning användes till och med för att fixa extra ledigt för att åka på fotboll över helgen! Självklart kan inte ett sjukförsäkringssystem få fungera så.

Alla former av missbruk hotar i längden de svenska sociala trygghetssystemen, driver upp skatterna och tar dessutom pengar från dem som verkligen behöver stöd. Jag är därför kraftig motståndare till avskaffad karensdag. Alla försäkringar innehåller en självrisk, och karensdagen är den självrisk som gäller vid sjukdom. Det är högst rimligt. Däremot tycker jag att de fackliga röster som höjts för att skapa en rättvisare karensdag är värda att lyssna på.

Problemet är nämligen att de som arbetar natt eller långa arbetspass, och därmed arbetar färre dagar under en månad drabbas orimligt hårt av dagens regler. Om man på en heltidstjänst arbetar 15 långa arbetspass på en månad och är sjuk en gång mister man 1/15 av sin lön på karensdagen. För den som arbetar normalt, 22 dagar per månad blir kostnaden för karensdagen däremot bara 1/22 av lönen. Det känns inte rättvist att en nattarbetande inom vården ska drabbas på detta sätt. Ett karensavdrag i procent av månadslönen vore mer rättvist. För de flesta skulle karensavdraget bli exakt detsamma som idag, men för vissa grupper med udda arbetstider och långa arbetspass skulle det bli betydligt rimligare karensavdrag. Detta är en fråga jag själv lyft i olika sammanhang, och kanske är det något att arbeta vidare för?



Radio Sjuhärad uppmärksammar min kritik

2011-03-16

Radio Sjuhärad uppmärksammade mitt blogginlägg igår, där jag kritiserar skattefinansierad omskärelse. Man länkar även till min blogg. Intressant att läsa de kommentarer som finns på Radio Sjuhärads webbsida. Jag verkar inte vara helt ensam om min åsikt i frågan.



Helt orimligt att erbjuda skattefinansierad omskärelse av pojkar

2011-03-15

Beskedet idag att Västra Götalandsregionen tänker erbjuda skattefinansierad omskärelse av små judiska och muslimska pojkar utan att det finns medicinska skäl är fullständigt absurt. Motivet att det är medicinskt säkrare än att omskärelsen sker på annat sätt är ett cirkelresonemang. Ingreppet är onödigt, och ska då självklart inte heller genomföras av den offentliga sjukvården eller betalas av skattebetalarna. Lika lite som skattebetalarna ska bekostna önödiga skönhetsoperationer. Vad blir nästa steg? Att omskärelse av flickor också görs säkrare på svenska sjukhus än när familjen för sina barn till sitt forna hemland för omskärelse i någon liten by på landet? Ska vi med skattepengar bekosta stympning av friska barn? Och har vi verkligen så gott om pengar i den svenska sjukvården att vi har råd med denna typ av onödiga ingrepp? Själv föreslog jag får ett par år sedan i en riksdagsmotion att vi skulle förbjuda omskärelse av omyndiga pojkar. Det vore en bättre väg att gå.



Intervjuad i Radio Sjuhärad om sjukförsäkringsreformen

2011-03-12

I går blev jag intervjuad av Radio Sjuhärad om sjukförsäkringsreformen. Detta med anledning av att Sveriges Kristna Råd vill se vissa förändringar i reformen. Intervjun var lång, men inslaget kort, endast 90 sekunder. Det är svårt att på denna korta tid ge ett uttömmande svar om en av de mest komplicerade politiska reformerna de senaste åren. Men jag påpekade att reformen i stort fungerar bra. Vi vet att många långtidssjukskrivna har kommit i arbete eller betydligt närmare arbete, och antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer minskar.

Samtidigt finns det saker som behöver justeras. Som regeringen har uttryckt flera gånger sedan regeringsförklaringen i oktober 2010 pågår just nu en översyn av sjukförsäkringsreformen, där flera av de problem som Sveriges Kristna Råd uppmärksammar analyseras i detalj. Regeringens planer är att återkomma under våren med en samlad bedömning och förslag till justeringar i de fall där man bedömer att reformen har fått konsekvenser som inte varit avsedda.

Samtidigt stör det mig lite att många media blandar äpplen och päron i debatten. Senast häromdagen hade Aftonbladet en artikel om en svårt sjuk man som inte fick sjukpenning. Detta skylldes naturligtvis på "regeringens omänskliga reform" och ha beskrevs som "utförsäkrad". När jag läste artikeln visade det sig att anledningen till utebliven ersättning i stället var en tvist mellan den sjukskrivne och Försäkringskassan om huruvida mannen varit löntagare eller företagare, vilket har betydelse för hur ersättning beräknas. Att det finns regler som styr detta är inget nytt, det har funnits i flera decennier och är inget som förändrats av Alliansen. Det har inget alls med sjukförsäkringsreformen att göra.

Andra fall som jag läser om handlar uppenbarligen om att den sjuke och Försäkringskassan gör olika bedömning av om man har arbetsförmåga eller inte. Vi har aldrig haft ett system i Sverige där alla som begär sjukpenning får det under obegränsad tid helt utan prövning. När man gör en prövning kommer ibland vissa att få nej. Det behöver inte innebära att ett avslag är fel. Om man inte är nöjd med beslutet kan man dessutom överklaga detta, precis som alla andra myndighetsbeslut.

I ett annat fall jag läste om hade en person nekats fortsatt sjukpenning och var upprörd över detta. Problemet var bara att läkaren hade skrivit i sitt intyg att patienten hade arbetsförmåga och mycket väl kunde komma tillbaka i arbete med rätt rehabilitering. Det är knappast orimligt att Försäkringskassan då går på denna linje och beslutar att personen ska föras över till Arbetsförmedlingens rehabilitering. Men i den aktuella tidningen beskrevs även detta i stället som "omänskligt".

Ytterligare fall i media handlar om sjuka personer som tidigare aldrig arbetat. Dessa får då mycket låg ersättning eftersom sjukpenningen baseras på inkomsten. Detta är inte heller något nytt utan har gällt i decennier, och vi har alltid haft personer som på grund av dessa regler lever med oerhört låg ersättning. Det har alltså inte något alls med sjukförsäkringsreformen att göra, men det kan ändå finnas det anledning att ställa sig frågan om hur denna grupp ska hanteras och hur hög ersättning som är skälig.

Det viktiga är att inse att alla fall är olika och att media aldrig ger en komplett bild. Därför går det som politiker inte att kommentera om ett beslut är rätt eller fel. Min egen bild är att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen oftast gör ett fantastiskt bra arbete med de långtidssjuka. För många har de nya reglerna blivit en väg tillbaka. Jag får ganska många positiva kommentarer från enskilda som först var oroliga för reformen, men som sedan upplevt att de faktiskt fått hjälp på det sätt som det var tänkt. Många for väldigt illa i de gamla systemen, min övertygelse är att betydligt färre far illa idag. Men samtidigt finns det saker som kan förbättras i reformen, och det är väldigt frustrerande som politiker när man märker att regler ibland inte tolkas så som det var tänkt. Därför ser jag fram emot resultatet av regeringens översyn senare i vår. Målet måste vara att ingen enda människa ska behöva komma i kläm i samhällets olika system.



Lägg inte ned Försäkringskassans servicekontor!

2011-03-02

Med förvåning hörde jag förslget från Försäkringskassans ledning att lägga ned alla sina servicekontor. Man skyller på ett "besparingskrav" från regeringen på 300 miljoner kronor kommande år. Men riktigt så är det inte. Det handlar om att Försäkringskassan under några år fått extra anslag för sin stora omorganisation, ett extra tillskott som nu upphör. Extra tillskott är ju inte tänkta att gälla för evigt, utan endast tills omorganisationmen genomförts. Försäkringskassans totala anslag är 8,1 miljarder kronor och det minskade anslaget handlar bara om några procent av detta. Att då ta till så drastiska åtgärder som att dra sig ur de 112 servicekontor som man delar med Skatteverket, Pensionsmyndigheten och ibland Arbetsförmedlingen verkar väldigt överdrivet och dessutom synnerligen olämpligt. En nedläggning av servicekontoren skulle inte bara försämra servicen till myndighetens egna kunder, utan också dra undan mattan för andra myndigheters service.

Ansvarig minister, Stefan Attefall (KD) har varit mycket tydlig i media med att Försäkringskassans planer går rakt emot regeringens krav på bättre samordning och samverkan mellan myndigheterna. Han säger att Försäkringskassan bör tänka igenom sitt förslag en gång till, i annat fall får regeringen diskutera om myndigheterna verkligen ska ha så stor frihet att organisera sin egen verksamhet. I denna frihet ingår också ett ansvar. Sista ordet är därmed knappast sagt om nedläggningen av servicekontoren, och jag utgår från att de blir kvar. Inte minst är en samverkan mellan myndigheter i gemensamma lokaler en förutsättning för service på många mindre orter.



Fritsla Vårdcentral visar att mångfald är bra för välfärden

2011-02-27






Från Borås Tidning idag. Klicka på bilden för läsbart format.










Återigen får vi kvitto på att alternativ drift inom vården kan leda till bättre service och nöjdare patienter. Fritsla Vårdcentral har för andra året i rad blivit den populäraste i hela Sjuhärad, och lockar allt fler patienter. Och som jag tidigare berättat drivs den helt privat. Kanske kan denna framgång för en privat vårdcentral också nyansera debatten kring alternativ inom andra områden, exempelvis friskolor? För sanningen är ju att även många friskolor är oerhört populära och redovisar väldigt goda resultat för eleverna. Mångfald är oftast bättre än monopol, både när det gäller vårdcentraler, sjukhus, apotek, skolor, barnomsorg, äldreomsorg, arbetsförmedling, hemtjänst och många andra samhällsområden. Mångfald utvecklar verksamheter och stimulerar nya arbetssätt och ger personalen nya karriärmöjligheter. Mångfald ökar dessutom medborgarnas möjlighet att välja bort sådant som fungerar dåligt.

Mångfald innebär däremot inte att allt ska drivas privat, det riskerar bara att leda till nya monopol och det är ju inte det som är avsikten. Mångfald inom välfärden betyder att samhället ska styra och kontrollera verksamheten enligt de politiska beslut som tagits i demokratisk ordning och att välfärden betalas med skattemedel och är tillgänglig på samma sätt för alla. Men att samtidigt många olika utförare får konkurrera med de offentliga verksamheterna om att ge bäst service för skattepengarna. Medborgarna väljer sedan fritt det som de tycker fungerar bäst. Konstigare än så är det faktiskt inte.



Ännu ett exempel på hur långtidssjukskrivna hittar en väg tillbaka

2011-02-18

Jag tycker att media alltför sällan uppmärksammar alla dem som fått hjälp av sjukförsäkringsreformen. Dessa exempel är faktiskt många, men media väljer hellre att fokusera på poblem i stället för möjligheter för den enskilde.

Senaste numret av Kommunalarbetaren är ett trevligt undantag. Där finns denna artikel där man uppmärksammar ett positivt exempel där en kvinna som varit sjukskriven i fem år nu upplever att hon fått en ny chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden (klicka på bilden förläsbar storlek). Av artikel framgår att kvinnan, i likhet med många andra, kände en stor oro när hon flyttades över från sjukskrivning till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram, men att detta gav henne självförtroendet tillbaka. Hon fick dessutom högre inkomst när hon fördes över från sjukpenning till a-kassa. Efter 12 veckors introduktionsprogram, varav åtta veckors praktik, fick hon smärtrehabilitering och nu arbetstränar hon på halvtid i en närbutik och verkar sedan få fortsatt anställning med lönebidrag.

Artikeln visar att kvinnan i fråga fick precis den hjälp att komma tillbaka som var avsikten med sjukförsäkringsreformen. Så ser det faktiskt ut för ganska många. Den bästa hjälp de långtidssjukskrivna skulle kunna få vore om media gjorde fler reportage om lyckosamma exempel i stället för att i onödan skrämma utsatta människor med hot om "utförsäkring".



Vill Aftonbladet ha fler eller färre förtidspensionärer?

2011-02-08

Aftonbladet har nu en artikelserie där man upprörs över det stora antalet unga förtidspensionärer. Skulden lägger man givetvis på Alliansregeringen, och häromdagen ställdes nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) mot väggen i tidningen. Han duckar inte i frågan, utan ser ungas förtidspensioneringar som ett stort samhällsproblem och en prioriterad fråga. Han kan dock inte utlova den snabba och enkla lösning som Aftonbladet efterfrågar.

Min egen lilla fundering är hur Aftonbladet ska kunna göra sitt engagemang mot onödiga förtidspensioneringar trovärdigt efter att under flera års tid ägnat sig åt att ifrågasätta Alliansens sjukförsäkringsreform under rubriken "Nya tuffa Sverige". En del av det man ifrågasatt är just att personer med tidsbegränsad aktivitetsersättning ("förtidspension") förts över till arbetsförmedlingens introduktionsprogram för att den vägen försöka komma in på arbetsmarknaden. Aftonbladet har tydligt markerat att reglerna varit för hårda och att fler borde få behålla sin förtidspension. Nu riktas i stället kritiken mot ansvarig minister för att det är för många förtidspensionärer!

Det är nog bara i kvällstidningarnas värld som man kan sitta på alla stolar samtidigt. Jag kan meddela att i politiken fungerar det inte. Där måste man veta vad man vill.



Onödiga förtidspensioneringar av unga är ett nederlag

2011-01-26

Försäkringskassan har presenterat siffror över antalet "förtidspensionerade" unga under 30 år, som fortsätter att öka. Totala antalet unga som får aktivitetsersättning ("förtidspension") ökade från 19 400 år 2006 till 26 600 år 2010, alltså en ökning med knappt 40 procent. Det är inte så konstigt, med tanke på att så många nya unga beviljas aktivitetsersättning varje år. Antalet ökar dessutom, år 2006 var det 6 069 unga under 30 år som nybeviljades aktivitetsersättning. I fjol var antalet 6 163, enligt Försäkringskassan.

Aktivitetsersättning är ju egentligen inte avsedd att vara livsvarig, men i verkligheten är det få som kommer ut på arbetsmarknaden när man väl fått aktivitetsersättning beviljad. Därför är det mycket allvarligt att "förtidspensioneringen" av ungdomar verkar fortsätta att öka, trots vår sjukförsäkringreform och andra insatser. Jag är dessutom förvånad över ökningen med tanke på att antalet förtidspensionerade totalt sett har minskat mycket kraftigt de senaste åren. Varför antalet nya unga förtidspensionärer samtidigt ökat är en gåta, och måste givetvis analyseras mycket noga. Unga människor bör enligt min mening bara i undantagsfall förtidspensioneras. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson säger i en intervju i Svenska Dagbladet idag att hans mål är att minska antalet förtidspensonerade unga med några tusen om året. Det låter som en bra början. Onödiga förtidspensioneringar av unga är ett nederlag för både samhället och den enskilde.



Tidigare kritisk läkare har ändrat sig om sjukförsäkringsreformen

2011-01-26

I Aftonbladet idag finns ett mycket tänkvärt debattinlägg där en nyutexaminerad läkare förklarar hur han/hon tidigare "såg med avsky" på regeringens sjukförsäkringsreform, men nu efter tre år i verkligheten säger sig ha fått en mer "nyanserad bild". Bland annat sticker läkaren ut hakan och säger att många patienters krav på att bli sjukskrivna är fullständigt omoraliska och att läkare ofta sjukskriver för att det är svårt att stå emot patientens krav. Läkaren menar att upp emot två tredjedelar av de som sjukskrivs gör detta på grund av oförklarliga smärttillstånd, alternativt själsliga eller sociala problem, och att sjukintygen ofta baseras endast på patientens egna ord. Läkaren menar i artikeln att man inte hjälper någon genom att förpassa den till ett liv i passivitet, och att vi måste ändra hela attityden till sjukskrivning i vårt land och att även sjuka människor behöver uppmuntran och krav för att växa som människor.

Denna bild från verkligheten stämmer väl åsikterna från många läkare som jag själv talat med. Det är intressant att det nu kommer fram fler röster från verkligheten som skiljer sig från den nattsvarta bild som vissa läkare, ofta med kända politiska sympatier på yttersta vänsterkanten, hävde ur sig under valrörelsen.

Det finns brister i sjukförsäkringssystemet, men när man diskuterar förbättring av detaljer är det bra att ibland också påminnas om huvudsyftet med sjukförsäkringsreformen, nämligen att försöka få stopp på onödiga sjukskrivningar och förtidspensioner, både för den enskildes och samhällets skull.



Regeringen har skärpt kraven på sjukintyg

2011-01-20

Efter mitt blogginlägg om problemet med bristfälliga sjukintyg har jag fått frågan varför inte regeringen skärper kraven på sjukintyg om de nu är så dåliga. Svaret är att det är precis det regeringen har gjort. Ett exempel är mångmiljonsatsningen "sjukskrivningsmiljarden", som i stora delar just handlar om att förbättra kommunikationen mellan sjukvård och myndigheter. I överenskommelsen med Sveriges kommuner och landsting kan man läsa följande:

"Att kvaliteten på de medicinska underlagen förbättras är också ett villkor. Här trappas kraven upp under de två åren. De landsting vars läkare skriver godkända underlag i 50 procent av de nya sjukpenningsärendena under 2010 får dela på 75 miljoner. De som lyckas nå nivån 70 procent får dela på ytterligare 75 miljoner. Under 2011 krävs det godtagbar kvalitet i 80 procent av de nya ärendena för att få några pengar. Ytterligare ett villkor är att landstingen under 2010 förbereder och under 2011 kan skicka sjukintyg från vården till Försäkringskassan elektroniskt. Vidare ska landstingen tillhandahålla fördjupade medicinska utredningar när Försäkringskassan begär det. En annan åtgärd är att landstingen måste lyfta in hanteringen av sjukskrivningar i sina ledningssystem för att hålla hög kvalitet och kunna följa upp arbetet med sjukskrivningar. Här spelar det försäkringsmedicinska beslutsstödet en stor roll."

Ganska tydliga skrivningar tycker jag. Förhoppningsvis leder det till en positiv utveckling.



Bristfälliga läkarintyg förhindrar korrekt sjukskrivning

2011-01-20

En forskningsrapport från Umeå Universitet visar att många patienter kommer i kläm för att läkarna skriver för dåliga sjukintyg till försäkringskassan. Det är forskare vid juridiska institutionen vid Umeå universitet som har granskat cirka 300 domar vid länsrätten och kammarrätten. Ofta saknas de avgörande formuleringarna om arbetsförmåga i sjukintygen. De läkarintyg som ligger till grund för domstolsbeslut om man ska har rätt till sjukpenning eller inte ger inte alltid rätt bild. Ofta skriver läkarna om oväsentliga saker istället för att koncentrera sig på de centrala motiveringarna. Detta får enligt forskarna stora konsekvenser för patienterna.

"Lagen säger att det är upp till patienten att styrka att man inte kan arbeta på grund av en viss sjukdom. Sättet att göra det på är genom ett läkarintyg. Kan man inte det, för att läkaren inte riktigt behärskar juridiken eller för att domaren i domstolen inte förstår vad läkaren skriver, så blir det ett stort problem för den enskilde", säger en av forskarna, Ruth Mannelqvist.

Bilden i forskningsrapporten stämmer väl med den bild jag själv fått vid samtal med försäkringsjurister och handläggare hos Försäkringskassan. Många av de fall media tagit upp beror på bristfälliga läkarintyg. Bättre läkarintyg skulle leda till färre onödiga överklaganden av Försäkringskassans beslut. Detta skulle naturligtsvis vara till fördel både för den sjuke och för samhället. Jag vet att Försäkringskassan och Läkarförbundet har täta kontakter i frågan. Det behövs också handläggare hos Försäkringskassan som vågar kräva kompletteringar från läkare i stället för att bara avslå ansökan när intygen verkar konstiga eller bristfälliga.



2010-12-11 Ibland förstår man ingenting

I dag läser jag i Aftonbladet om en man som upplever sig felhanterad i sjukförsäkringssystemet. Mannen ifråga har dels drabbats av långvarig diabetes som medfört kraftigt nedsatt syn, och dessutom har han en nervsjukdom som gjort honom rullstolsburen. Ovanpå detta har han en njursjukdom som gör att han måste gå på dialys fyra dagar i veckan. I tre år har han väntat på en njurtransplantation som kan ge honom en ny njure.

Nu har Försäkringskassan beslutat att han inte får fortsatt sjukpenning efter den 1 mars nästa år. Dagarna med tillfällig sjukersättning är slut. "Och enligt reglerna kan Jan inte få permanent sjukersättning. Orsaken är att han skulle kunna bli bättre – om han får en ny njure". Allt enligt Aftonbladet.

När jag läser denna beskrivning och om bedömningen från Försäkringskassan kan jag inte bli annat än förvånad, även om det ju alltid kan vara så att det finns saker som inte kommer fram i en artikel. I de nya sjukregler som jag varit med om att debattera, besluta och försvara framgår tydligt att allvarligt sjuka människor som bedöms ha en chans att bli friska och helt eller delvis återfå sin arbetsförmåga i framtiden ska ha rätt till fortsatt sjukpenning på 80% utan tidsgräns. Och om man inte har någon chans att bli frisk eller återfå arbetsförmåga igen så ska man i stället prövas för förtidspension. Om inte den man som nämns i Aftonbladets artikel är ett verkligt typfall för just en allvarligt sjuk person som antingen borde får fortsatt sjukpenning helt utan tidsgräns i avvaktan på eventuell njurtransplantation och slutförande av övrig behandling, eller i annat fall prövas för permanent förtidspension så vet jag inte vem som skulle omfattas. Antingen finns det omständigheter som inte framgår av artikeln i Aftonbladet eller också har Försäkringskassan tagit ett mycket märkligt beslut.



2010-11-11 Nye ministern skriver om sjukförsäkringsreformen

I tisdags träffade jag och mina Allianskolleger i socialförsäkringsutskottet vår nye socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Vi hade ett långt samtal om många av utskottets frågor, men självklart var sjukförsäkringsreformen en av de viktigaste.

Idag skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson om sjukförsäkringsreformen på DN Debatt. Han poängterar att den nya sjukförsäkringen är lyckad på många områden och att den i framtiden borde bli ihågkommen som en av de bästa reformerna inom socialpolitiken någonsin. Jag delar verkligen denna åsikt! I artikeln beskriver ministern hur reformen började växa fram redan under den tidigare S-regeringen, och hur insikten om behovet av en sådan reform växte fram. Han beskriver hur de flesta politiker, från vänster till höger, insåg att vi inte kunde fortsätta som tidigare när det gällde sjukskrivningar och förtidspensioneringar, och där dessa åtgärder i vissa delar av landet användes för att dölja arbetslösheten. När det var som värst stod var sjunde person i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden till följd av sjukskrivning eller förtidspensionering! I längden hotade detta hela det svenska välfärdssamhället. De senaste åren har sjuktalen sjunkit drastiskt och de oförklarliga skillnaderna i sjuktal mellan olika län i Sverige har försvunnit.

Men ministern skriver också att vi som genomförde de helt nödvändiga förändringarna sjävklart också tar ansvar för att göra reformen bättre. Vi lyssnar gärna på alla som vill förbättra sjukförsäkringsreformen, även om vi aldrig kommer att acceptera en återgång till det gamla systemet som inte fungerade. I artikeln nämner ministern några frågor som särskilt behöver ses över:

1. Ibland har alltför sjuka personer förts över till arbetsmarknadspolitiken. Det är något jag personligen hört från ett flertal arbetsförmedlare som jag träffat. Av de sjukskrivna som kommit till Arbetsförmedlingen är hälften på väg närmare ett nytt jobb, men alltför många återvänder till sjukförsäkringen och en ny sjukskrivning. Samtidigt är ju detta i sig ett bevis på att påståendet från oppositionen om "utförsäkring" inte var sant - den som är för sjuk för att kunna gå vidare mot arbete kan återgå i sjukskrivning igen. Detta var något som media fullständigt missade i sin beskrivning av "utförsäkringen".

2. För en del har övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen inneburit oro, eller osäkerhet över om man klarar av det stöd som Arbetsförmedlingen erbjuder. Tyvärr har denna oro förstärkts i onödan av den infekterade debatten i media och de cyniska överdrifterna från oppositionen. Nu måste vi lägga ännu mer kraft på att få de människor som berörs av reformen att känna trygghet och se möjligheter i stället för onödig oro. Alla måste känna att de får ett stöd som ökar chansen till ett framtida arbete.

3. Reglerna för förtidspension behöver analyseras. En bra sjukförsäkring måste ha en tydlig och rättssäker gräns för vem som ska få förtidspension och vem som ska försöka försörja sig själv. Men dagens regler kan ibland upplevas som fyrkantiga. Människor bör också tidigare få hjälp att ställa om, innan dagarna med sjukpenning börjar gå mot sitt slut.

4. Försäkringar bygger på förtroende. Den som är med och betalar måste kunna lita på att försäkringen fungerar om något händer. Socialförsäkringar måste vara begripliga och långsiktigt hållbara. Det gäller både reglerna i sig och förtroendet för de institutioner som fattar beslut i våra trygghetssystem. Myndigheter ska ha goda skäl för sina ställningstaganden. Den som är sjuk ska möta kompetenta och empatiska människor som gör allt de kan för att hjälpa just mig. Fel kan begås, men förtroendet ska vara stort för formerna och besluten vid omprövning och överklaganden. Misstro är i längden farligt för hela välfärdssystemet. Det krävs ett långsiktigt arbete för att stärka förtroendet för socialförsäkringarna.

Utöver detta skulle jag själv vilja lägga till att det finns en del byråkratiska hinder för personer som rör sig mellan olika ersättningssystem eller som går fram och tillbaka mellan arbete och olika ersättningar, liksom för personer som aldrig arbetat och kvalificerat sig för a-kassa eller sjukpenning. Det är något som också behöver ses över. Frågan är väl också om reglerna måste vara så komplicerade? Innan jag blev politiker trodde jag att skattelagstiftningen var den krångligaste lagstiftning vi hade. Numera är jag övertygad om att reglerna kring a-kassa och sjukpenning är ännu snårigare. En förenkling hade varit mycket välkommen.



2010-10-27 Vissa sågningar tar man med jämnmod

Årets alla motioner är nu inlämnade, jag återkommer om dessa. Men en har redan väckt uppmärksamhet. Jag upprepar ett förslag från föregående mandatperiod om att Systembolagets monopol bör upphöra och att licensierade livsmedelsbutiker bör få rätt att sälja öl och vin. Läs hela motionen här.

I ett pressmeddelande från Nykterhetsrörelsens Ungdomsförbund sågas min motion i skarpa ordalag, och man skriver att "Dagens diss går till moderaten Jan Ericsson som i sin motion (2010/11:M1036) vill skrota Systembolaget och införa licenserade butiker.//Det finns problem redan idag med unga som får tag på alkohol. Är hans lösning att ge dem ännu fler ställen att köpa ut från? Det låter som fyllesvammel. Vill man fortsätta ha en seriös profil i alkoholfrågan måste moderaterna ta avstånd från Jan Ericsons förslag.

Hej och hå. Ungdomens Nykterhetsförbund må vara alldeles nyktra, men läsa klarar dom tydligen inte ändå. I min motion föreslår jag ju inte alls att Systembolaget ska skrotas, tvärtom föreslår jag att de licensierade butikerna endast ska få sälja öl och vin. Starkspriten ska Systembolaget fortfarande ha monopol på. Jag föreslår samtidigt att kontrollen av hur butikerna sköter ålderskontrollen butikerna ska bli hårdare än idag och att de butiker som inte sköter sig ska få sin licens indragen.

Angreppet från Ungdomens Nykterhetförbund tar jag med jämnmod. Vi har helt enkelt fullständigt olika syn på saken. Jag tycker att vi måste myndigförklara svenska folket även när det gäller alkoholfrågorna. Samtidigt vill jag skärpa tillsynen av butikerna för att minska risken för försäljning till minderåriga. Men om man sköter sig när det gäller åldergränserna för mediciner, spel, tobak och folköl så ser jag inget skäl till varför man inte skulle få sälja även starköl och vin till vuxna myndiga människor.



2010-10-14 Klargörande rapport om de "utförsäkrade"

I en gemensam rapport från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, som redovisas i media idag framkommer flera intressanta saker. Av de ca 18.000 personer vars sjukpenningdagar tagit slut vid årsskiftet är det 55% som finns kvar i sjukförsäkringen eller har återvänt dit efter introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen. Detta beskrivs av vissa som ett misslyckande - jag tycker det är precis tvärtom. Uppenbarligen fanns det ingen "stupstock" och pratet om "utförsäkring" faller platt när man ser dessa siffror. De som inte kunde gå vidare mot arbete fick behålla eller har återfått sin sjukpenning - precis som vi lovade.

Resterande 45% är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och en fjärdedel av dessa har redan fått arbete med eller utan stöd. Detta visar att många av de tidigare långtidssjukskrivna faktiskt hade arbetsförmåga och kunde ta steget tillbaka till arbetsmarknaden och inte skulle gå sjukskrivna.



2010-10-02 Vi måste vårda sjukförsäkringsreformen

I dag publiceras min första debattartikel denna mandatperiod i Borås Tidning. Ämnet är sjukförsäkringsreformen och jag bemöter en del missförstånd i samhällsdebatten. Jag konstaterar också att lagstiftningen är tydlig, och att en särskild myndighet sedan länge fått i uppdrag att utvärdera reformens resultat och om reglerna fungerar som det var tänkt. Samtidigt finns det goda skäl att redan nu börja granska hur reglerna tillämpats så här långt och då inte minst hur man tolkar begreppet "arbetsförmåga". Den viktigaste uppgiften för de politiker som ska arbeta med sjukförsäkringsfrågorna denna mandatperiod är att vårda sjukförsäkringsreformen och se till att lagen också tillämpas på det sätt som var avsikten.



2010-09-17 Försäkringskassan backar

Dagens mest uppmärksammade nyhet i media handlar om den svårt sjuka kvinna som fått besked från Försäkringskassan att hon inte har rätt till fortsatt sjukpenning - trots att hon enligt läkarintyg helt saknar arbetsförmåga. Kvinnas dotter (som för övrigt enligt media är aktiv vänsterpartist) har gått ut i media om saken. Oppositionen påstår givetvis att detta är ett exempel på "Alliansens hårda politik mot de sjuka". En perfekt nyhet i slutet av valrörelsen för oppositionen.

Men upprördheten i media kom av sig när Försäkringskassan under dagen meddelade att man gjort en ny genomgång av ärendet och konstaterat att "nya fakta framkommit" och att kvinnan därför på något sätt ska få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen. Plötsligt visar det sig att det inte alls är fel på regelverket utan snarare handlar om tillämpningen av reglerna, där Försäkringskassan verkar ha tolkat reglerna väl hårt. Försäkringskassan tar flera miljoner beslut per år, och ibland kan det bli fel. Och självklart är det väntat att den politiska oppositionen ska leta fram enstaka ärenden och använda dessa som tillhygge i slutet av valrörelsen. Det viktiga är att den som är missnöjd med ett beslut kan begära omprövning eller i sista hand överklaga till domtol. Och då kan man få rätt - precis som vid andra myndighetsbeslut som man inte är nöjd med.

Alliansen har börjat en omfattande förändring av ett sjukförsäkringssystem som hade havererat. Den stora utmaningen under de kommande fyra åren är att vårda den genomförda reformen. Det handlar om att säkerställa att den i alla delar tillämpas såsom det avses – nämligen att man ska vara sjukskriven om man är sjuk och saknar arbetsförmåga och att vi ska ge stöd åt människor att komma tillbaka in i arbetslivet. Det allra värsta som skulle kunna hända är en återgång till det gamla systemet där Sverige hade störst andel sjukskrivna i hela Europa och där 140 personer förtidspensionerades varje dag. Detta hoppas jag att statsministern påpekar i kvällens sista partiledardebatt. Det viktiga är att väljarna har förtroende för att vi har beredskap att ändra i regelverket om det behövs, även om det alltså inte var regelverket det var fel på i detta fall. Lika lite som i en del andra fall som media uppmärksammat.



2010-09-10 Är verkligen allt annat viktigare än demensboendena?

Skandalen i Piteå där dementa äldre verkar ha farit illa och personalbemanningen varit skrämmande låg väcker känslor. Och oppositionen drar givetvis växlar på detta och skyller på Alliansens skattesänkningar. Men nu är det faktiskt kommunerna som ansvarar för demensboendena. Det är kommunalskatten som ska gå till detta. Att Alliansen sänkt den statliga skatten har inte med saken att göra, det är bara pinsamt att försöka skylla ifrån sig för att man inte klarar att prioritera. Piteå kommun har själva ansvaret för sina prioriteringar. Är verkligen precis all annan verksamhet i Piteå kommun viktigare än att ha en skälig bemanning på demensboendena? Piteås socialdemokratiska kommunledning har mycket att förklara.

Till sist en mycket personlig kommentar till den hårda kritiken mot att "låsa in" dementa. De som kommer med denna kritik vet nog väldigt lite om hur dementa fungerar. Min egen mamma som avled förra året var svårt dement. Jag tyckte det var klart rimligt att dörren till avdelningen var låst med kodlås. Blotta tanken på att min mamma eller någon annan boende skulle tagit en promenad ut i samhället mitt i vintern utan kläder förskräcker! Oavsett personaltäthet kan man inte kräva att personalen i varje ögonblick ska ha full kontroll över varje boende, saker kan hända som kräver personalens uppmärksamhet och under tiden kan en dement person lämna avdelningen. Diskussionen om ett lagförbud mot låsta dörrar visar en total brist på verklighetskontakt.



2010-09-04 Frågetecken kring medias beskrivning av enskilda sjukfall

Medias journalister på vänsterkanten letar energiskt efter enskilda sjukförsäkringsärenden som kan bli medialt intressanta och skada regeringen. Tydligen med begränsad framgång, eftersom Aftonbladet nu kör sina gamla nyheter i repris. Man beskriver nu återigen exakt samma ärenden och personer som man gjort tidigare. Kanske är detta ett tecken på att antalet konstiga och upprörande beslut inte är särskilt många trots allt? Glädjande i så fall. Man ska också tänka på att inga myndigheter är ofelbara och att det ibland tas konstiga beslut som kanske inte ens är i enlighet med lagar och regler. I dessa fall finns alltid en rätt att begära omprövning elle övverklaga.

Det mest diskuterade ärendet just nu är väl SVT:s misstag att låta en läkare som aktivt deltar i Socialdemokraternas kampanj finnas med som exempel under utfrågningen av statsminister Reinfeldt. Lite märkligt är det väl också att Socialdemokraterna alldeles före utfrågningen av statsministern höll en presskonferens där just den aktuelle läkaren deltog?

Men själva ärendet är faktiskt ännu märkligare. Läkaren, som alltså drabbats av stroke och därför har en förlamad arm, påstår att Försäkringskassan sagt att han i stället för att arbeta 75% som läkare och vara 25% sjukskriven, borde ta ett jobb på Samhall på 100%. Mycket konstigt. Det står nämligen uttryckligen i det beslut som riksdagen tagit att just stroke är ett exempel på en sådan sjukdom/skada som kräver lång rehabiliteringstid och där man därför ska vara undantagen från att arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. Läkaren borde därför givetvis få fortsätta arbeta som just läkare under sin rehabiliteringstid.

Något verkar ha gått riktigt snett här och det beror knappast på sjukförsäkringsreformen eller lagstiftningen utan sannolikt på felaktig tillämpning av reglerna. Jag hoppas att läkaren begär omprövning av beslutet eller i sista hand begär att domstol prövar frågan. Men någon lagändring behövs ju knappast eftersom stroke och liknande sjukdomar med lång rehabiliteringstid redan är undantagna. Att sedan oppositionen ändå använder sådana här fall i sin kampanj mot regeringen får vi nog leva med. Det enda man kan göra att förklara för den som vill lyssna.



2010-08-31 Besök på Fritsla Vårdcentral

I dag besökte jag Fritsla Vårdcentral tillsammans med Mark- moderaternas främsta namn på regionvalsedeln, Elise Benjaminsson, samt förre riksdagsledamoten Birgitta Wichne. Vi träffade Vårdcentralens ledning och fick ett givande samtal kring hur det är att driva en skattefinansierad vårdcentral i privat regi.

Det är inget tvivel om att Västra Götalandsregionens stora administration och byråkrati upplevs som ett bekymmer, men fördelen för en liten privatägd vårdcentral är att man kan lägga lite mindre tid på byråkrati och lite mer tid på patienterna. Beslutsvägarna blir korta och verksamheten effektivare.

Som media berättat så är Fritsla Sjuhärads populäraste vårdcentral enligt patienternas betyg. Fritslaborna bryr sig nog inte så mycket om vem som driver vårdcentralen, de är nog mer intresserade av att de nu får hjälp när de behöver och att vårdcentralen har en god och stabil bemanning.

Vårdcentralen i Fritsla är ett exempel på hur alternativ drift kan rädda en nedläggningshotad enhet, och att driftformen saknar betydelse - vårdcentralen är privatägd men öppen för alla på precis samma villkor som regionens egna vårdcentraler.

Vid vårt besök diskuterade vi också tänkbara alternativ för Skene lasarett i framtiden. Det viktiga är att göra sjukhuset till en självständig enhet med egen ledning och eget resultatansvar, och ta vara på allt den kunskap och erfarenhet som finns hos personalen. Kanske är det läge för altenativ drift även för att utveckla Skene lasarett?



2010-07-29 Privatdriven vårdcentral i Fritsla får högst betyg av patienterna

I den stora patientenkäten som Västra Götalandsregionen skickat ut till 40.000 slumpmässigt utvalda patienter fick den privatdrivna Fritsla Vårdcentral högst betyg av alla vårdcentraler i Sjuhärad. Det näst högsta betyget gick till den privatdrivna vårdcentralen Allékliniken i Borås. Detta visar att privata aktörer som driver vårdcentraler kan erbjuda minst lika bra skattefinansierad verksamhet som de offentligt drivna. För de flesta patienter spelar det ingen roll vem som driver en vårdcentral, kvalitén och servicen är det viktiga. För oppositionen blir detta ett trovärdighets- problem, man vill ju stoppa den fria etableringsrätten som exempelvis gjort att Sverige fått 181 nya vårdcentraler de senaste åren, många på orter som tidigare inte haft sådan service. Varför ska man av rent ideologiska skäl bekämpa alla välfärdsverksamheter som drivs i privat regi trots att patienterna är nöjda och tillgängligheten till vård förbättras?

I Fritsla hotade landstinget med nedläggning av vårdcentralen för tre år sedan. Då togs verksamheten i stället över av det privata bolaget Medhelp. I dag har man Sjuhärads mest populära vårdcentral med en bättre bemanning än Fritsla vårdcentral någonsin haft. Allt enligt gårdagens artikel i BT. Är det inte hög tid att sluta svartmåla privat drivna vårdcentraler och sjukhus och i stället se positivt på allt som ökar kvalitén och erbjuder ökad tillgänglighet för patienterna? Är det inte också dags att ta till sig Moderaternas och Kristdemokraternas förslag att göra Skene Lasarett till ett självständigt sjukhus, gärna i privat drift. Kunde privata alternativ rädda vårdcentralen i Fritsla kanske även Skene Lasarett kan ha en framtid som självständigt akutsjukhus, och samtidigt avlasta den hårt ansträngda akutmottagningen på lasarettet i Borås?




2010-08-06 Fler debattinlägg om sjukförsäkringen

Denna vecka har jag debattinlägg om sjukförsäkringsreformen även i Ulricehamns Tidning och Markbladet. Det är något kortare och mer lättlästa sammanfattningar av mina större artiklar i Borås Tidning. Men argumenten är desamma - det finns ingen stupstock i sjukförsäkringen och de myter som sprids om att allvarligt sjuka måste söka jobb är helt enkelt just myter. Sjukförsäkringsreformen hjälper tvärtom många att hitta en väg tillbaka till arbetsmarknaden.



2010-08-04 Sjukförsäkringsreformen fungerar!

Dagens Eko berättar idag att "knappt två procent av de som utförsäkrades från sjukförsäkringen för att få arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen vid årsskiftet har i dag ett vanligt jobb." Räknar man in de som är sysselsatta med någon form av stöd ökar siffran till sju procent. Allt enligt en utvärdering som Arbetsförmedlingen har lämnat över till regeringen. Jag tycker resultatet är som väntat eller kanske lite bättre. Vi talar om människor som varit sjukskrivna i 2,5 år eller ännu längre tid och som har en dokumenterad funktionsnedsättning eller nedsatt arbetsförmåga. Det är inte många av dessa som snabbt och lätt får nytt jobb, utan det tar tid. Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion är en start på vägen mot ett nytt jobb. Syftet med själva programmet är att förbereda för rehabilitering och göra arbetsprövningar, inte att den sjukskrivne direkt ska få ett jobb. Trots detta är det alltså en del som redan lyckats, till och med att få ett arbete helt utan stöd. Man kan ju fråga sig varför dessa människor var långtidssjukskrivna tidigare och inte i stället fick aktiv hjälp att komma tillbaka?

Ekot berättar också att mer än hälften av de som förts över från Försäkringskasssan till Arbetsförmedlingen kommer att fortsätta i olika arbetsmarknadsprogram under hösten och ungefär en fjärdedel kommer att gå tillbaka till ersättning från Försäkringskassan. Att en fjärdedel alltså kommer att återgå till sjukpenning bevisar att talet som "stupstock" inte stämmer - den som inte klarar av att börja jobba eller gå igenom Arbetsförmedlingens introduktionsprogram kan gå tillbaka till sjukskrivning igen. Det är alltså ingen som "utförsäkras"!

I dag har jag passande nog ett debattsvar i Borås Tidning om sjukförsäkringsreformen. Siffrorna i min artikel bygger på en tidigare utvärdering, men bekräftas nu också av Arbetsförmedlingens nya rapport.



2010-08-02 Sverige har fått 80 nya apotek

Sedan Alliansen avskaffade apoteksmonopolet har Sverige fått 80 nya apotek, en del på platser där man inte haft denna service tidigare. Branschorganisationen Svensk Apoteksförening säger samtidigt att det finns ett stort utrymme för betydligt fler, och tror på över 500 nya apotek kommande år. Sverige har mycket glest mellan sina apotek jämfört med hur det ser ut i andra länder och oron för överetablering är liten.

Häromdagen berättade jag att Sverige också fått 181 nya vårdcentraler sedan Alliansen införde etableringsfrihet för privata vårdgivare. 80 nya apotek och 181 nya vårdcentraler - avreglering gör susen och ökar servicen till medborgarna.



2010-07-29 Privatdriven vårdcentral i Fritsla får högst betyg av patienterna

I den stora patientenkäten som Västra Götalandsregionen skickat ut till 40.000 slumpmässigt utvalda patienter fick den privatdrivna Fritsla Vårdcentral högst betyg av alla vårdcentraler i Sjuhärad. Det näst högsta betyget gick till den privatdrivna vårdcentralen Allékliniken i Borås. Detta visar att privata aktörer som driver vårdcentraler kan erbjuda minst lika bra skattefinansierad verksamhet som de offentligt drivna. För de flesta patienter spelar det ingen roll vem som driver en vårdcentral, kvalitén och servicen är det viktiga. För oppositionen blir detta ett trovärdighets- problem, man vill ju stoppa den fria etableringsrätten som exempelvis gjort att Sverige fått 181 nya vårdcentraler de senaste åren, många på orter som tidigare inte haft sådan service. Varför ska man av rent ideologiska skäl bekämpa alla välfärdsverksamheter som drivs i privat regi trots att patienterna är nöjda och tillgängligheten till vård förbättras?

I Fritsla hotade landstinget med nedläggning av vårdcentralen för tre år sedan. Då togs verksamheten i stället över av det privata bolaget Medhelp. I dag har man Sjuhärads mest populära vårdcentral med en bättre bemanning än Fritsla vårdcentral någonsin haft. Allt enligt gårdagens artikel i BT. Är det inte hög tid att sluta svartmåla privat drivna vårdcentraler och sjukhus och i stället se positivt på allt som ökar kvalitén och erbjuder ökad tillgänglighet för patienterna? Är det inte också dags att ta till sig Moderaternas och Kristdemokraternas förslag att göra Skene Lasarett till ett självständigt sjukhus, gärna i privat drift. Kunde privata alternativ rädda vårdcentralen i Fritsla kanske även Skene Lasarett kan ha en framtid som självständigt akutsjukhus, och samtidigt avlasta den hårt ansträngda akutmottagningen på lasarettet i Borås?




2010-07-26 Tänkvärt om sjukförsäkringsreformen på GP:s ledarsida

Jag brukar hellre länka till artiklar än kopiera in hela texter, men gårdagens krönika av Malin Lernfelt på ledarsidan i Göteborgs-Posten är så tänkvärd att jag lägger ut den i sin helhet:

I lördagens Aftonbladet kastar ledarskribenten Ingvar Persson (S) skit på regeringen och inte minst på Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Persson (M).

"Sjukförsäkringen handlar inte om statistik eller stora tal. Den handlar om vardagen för riktiga människor", skriver Persson. Han hänvisar sedan till ett fall som Aftonbladet skrivit om: en kvinna vid namn Catrine Johansson har fallit mellan stolarna eftersom hon av försäkringskassan bedöms vara för frisk för att vara sjukskriven, men själv anser sig vara för sjuk för att kunna arbeta. "Catrine Johanssons situation är nämligen inte resultatet av ett misstag. Det är effekten av den politik regeringen fört de senaste fyra åren", slår Ingvar Persson fast.

Jag, som till skillnad från Ingvar Persson och resten av Aftonbladets ledarredaktion, inte lider av minnesförlust har svårt att ta angreppen på allvar. Tyvärr finns det en massa andra människor som tror på Aftonbladets snack om "det nya hårda Sverige". Om de istället satte sig ned och gjorde en snabb sökning i tidningarnas arkiv, hade de upptäckt att berättelser om människor som "drabbats" av försäkringskassan inte är något som dykt upp under den senaste fyraårsperioden.

Vad sägs om föräldrarna som tvingas vara ifrån sitt hjärtsjuka barn, efter att reglerna för tillfällig föräldrapeng ändrats första juli 2006 (Expressen 16/9 -06)? Eller rapporten om att allt fler nekas sjukersättning efter att skärpta krav införts i december 2003 (GP 20/9 -05)? En man som kallar sig Nisse, berättar i Aftonbladet (3/3 -05) om hur han under lång tid kämpat med försäkringskassan för att få rätt till rehabilitering. Ett par dagar innan har smärtpatienten Anki Karlsson, i samma tidning, gått ut med ett upprop om att "det måste bli ett slut på klappjakten på oss sjukskrivna". Och ytterligare några dagar tidigare (27/2 -05) har Aftonbladet en artikel om Olle Kryssing 55, som precis som Catrine Johansson hamnat mellan stolarna och är för frisk för sjukpenning, men för sjuk för a-kassa, och därför inte får någon ersättning alls utan tvingas leva på sin fru.

Detta är alltså bara några av alla exempel på hur människor behandlades i "det gamla hårda Sverige", under S- regeringen Persson. Sanningen är att det alltid har funnits, och kommer alltid finnas, de som hamnar på kant med myndigheterna. Oavsett regering.

Försäkringskassan är beroende av hur de enskilda handläggarna sköter sitt jobb och av vilka bedömningar de gör. Samtidigt måste det finnas regler och ramar som garanterar att vi alla behandlas likvärdigt. Att det finns människor vars situation inte passar in i dessa ramar bör inte förvåna någon. Det är omöjligt att skriva ihop en lagstiftning som täcker in alla eventualiteter som inträffar i varenda enskild människas liv. När problem likt Catrine Johanssons eller Olle Kryssings uppstår, borde försäkringskassans tjänstemän (ibland i samarbete med arbetsgivare eller någon annan myndighetsrepresentant) klara av att lösa dem. Men uppenbarligen är även försäkringskassans anställda människor. En del av dem empatiska och kompetenta. Andra okunniga och fyrkantiga.

Det regeringen Reinfeldt gjort genom sin reformering av sjukskrivningsreglerna är att ändra fokus från det sjuka hos människan till det friska. Det är en sund utgångspunkt tycker jag. Är man dödssjuk så skall man självklart inte behöva arbeta, men så länge människor i alla fall till viss del kan utföra någon form av jobb, är det ovärdigt att de blir förtidspensionerade och "slängda på soptippen". För att det inte skall ske måste man ha någon form av kontrollstationer allteftersom en sjukskrivning löper på. Alternativet är att göra som i det "gamla hårda S-Sverige" och iskallt tvångsförtidspensionera alla sjukskrivna med 64 procent av den tidigare inkomsten, efter ett år. Det, Ingvar Persson, var något som drabbade riktiga människors vardag väldigt illa.



2010-07-18 Det finns ingen "stupstock" i sjukförsäkringen

Detta är rubriken på en debattartikel som jag har i Borås Tidning idag. Jag beskriver hur sjukförsäkringsreformen på ett genomtänkt sätt stegvis försöker hjälpa människor tillbaka till arbetslivet igen, och beskriver också de undantag som finns. Jag påpekar framförallt att det inte finns någon "stupstock" som oppositionen och LO ofta hävdar. Jag tycker mer att tidsgränsen kan beskrivas som en "avstämningstidpunkt".

Efter 2,5 års sjukskrivning (och om man inte omfattas av något av undantagen) förs man över till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram, och sjukpenningen ersätts med a-kassa eller aktivitetsstöd. Om man inte orkar med Arbetsförmedlingens introduktionsprogram eller det visar sig att man trots allt saknar tillräcklig arbetsförmåga kan man återgå till sjukskrivning igen efter tre månader hos Arbetsförmedlingen. Det betyder att det helt enkelt inte finns någon "stupstock". Det ordet är något som oppositionen hittat på för att skrämma människor helt i onödan.



2010-07-14 Sjukförsäkringsreformen fungerar

Vid årsskiftet uppnådde närmare 18 000 personer maximal tid i antingen förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Cirka 700 av dessa beviljades fortsatt sjukpenning, förlängd sjukpenning på grund av arbetsskada eller förlängd sjukpenning i vissa fall. Närmare 2 800 personer fick dessutom sjukersättning eller aktivitetsersättning. Det var ungefär 14 400 personer som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet på grund av uppnådd tidsgräns. Av dessa gick cirka 12 600 till Arbetsförmedlingen och knappt 1 800 avböjde erbjudandet om Arbetslivsintroduktion.

Av de 12 600 var 7.600 kvar i något program hos Arbetsförmedlingen i slutet av maj och 1 400 personer var i någon form av arbete med stöd, till exempel lönebidragsanställning. 370 personer har lämnat Arbetsförmedlingen för tillsvidareanbställningar på hel eller deltid, tillfälliga anställningar eller timanställningar. Cirka tre månader efter det att man lämnat sjukförsäkringen på grund av uppnådd tidsgräns finns det som bekant möjlighet att återgå till sjukpenning eller ansöka om rehabiliteringspenning. Resterande i gruppen på 12.600 personer, alltså ca 3.200 personer har utnyttjat denna möjlighet. Sammanfattningsvis har alltså 15% av gruppen på 12.600 personer idag arbete med eller utan stöd, 60% finns kvar hos Abretsförmedlingen i olika program och 25% har ansökt om att få återgå till sjukpenning eller liknande.

Är det då ett bra eller dåligt resultat? Om man tänker på att alla dessa 12.600 personer var mer eller mindre permanent uträknade från arbetsmarknaden tycker jag att det är oerhört glädjande att 15% av dem faktiskt verkar kunna arbeta i stor eller liten utsträckning, och att 60% hellre fortsätter sina program hos Arbetsförmedlingen än ansöker om återgång till sjukpenning. Det är samtidigt tryggt att veta att de som inte klarar att arbeta också verkar återfå sin sjukpenning precis på det sätt som var tanken med reformen. "Stupstocken" som oppositionen talar om finns helt enkelt inte.



2010-07-07 Oppositionen värnar om vårdköerna

I dag kom de rödgröna partierna med ett utspel om sjukvården. Viktigaste budskapet var att ingen ska kunna gå före i vårdköerna genom att teckna privata vårdförsäkringar. Man vill också försvåra för alternativ drift inom vården och avskaffa den fria etableringsrätten som gett Sverige en mängd nya vårdcentraler det senaste året. Sammantaget är de rödgrönas politik inriktad mot att minska mängden tillgänglig vård och samtidigt se till att alla väntar snällt i köerna. Med andra ord en sjukvårdspolitik som inte värnar om patienten utan om vårdköerna.

Vi i Alliansen ser något annorlunda på saken. Vi vill erbjuda en bra skattefinansierad och köfri vård till alla. Alliansregeringens satsningar på mer pengar till landstingen har tillsammans med kömiljarden och den lagstadgade vårdgarantin gjort att väntetiderna för vård blivit kortare. Vårdvalet och etableringsfriheten i primärvården öppnar upp för entreprenörskap och mångfald. Detta har inneburit att Sverige hittills fått 181 nya vårdcentraler, en ökning med 19 procent.

Alliansens sjukvårdsgrupp föreslår nu också att vårdgarantin bör skärpas. Den nationella vårdgarantin har fyra tydliga tidsgränser. Idag ska du få kontakt med vården samma dag, tid hos distriktsläkare inom 7 dagar, en bedömning av specialist inom 90 dagar och din behandling ska påbörjas inom 90 dagar. Vi föreslår nu tydlig skärpning av vårdgarantin. Inom 5 dagar ska du ha rätt till en tid hos distriktsläkare, träffa en specialist inom 30 dagar och behandlingen ska påbörjas inom 60 dagar. Vi vill också stärka patientens ställning genom att samla alla patienträttigheter i en sammanhållen patienträttighetslag, och lägga mer kraft på att stärka patientsäkerheten.

Alliansens sätter fokus på patienten och på att minska vårdköerna och väntetiderna. Då blir det ointressant att teckna privata vårdförsäkringar för att gå före köerna - eftersom det inte finns några köer.



2010-06-11 Utanförskapet har minskat kraftigt trots krisen

Rapport hade ett mycket sakligt inlägg igår där man visade att utanförskapet i Sverige, dvs antalet personer som lever på olika former av sociala ersättningar och försäkringssystem, har minskat kraftigt under mandatperioden - trots den djupa globala lågkonjunkturen. Som sociala ersättningssystem räknas sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning ("förtidspension"), a-kassa, arbetsmarknadsprogram (anställning med stöd), samt försörjningsstöd ("socialbidrag").

I dessa beräkningar räknar SCB om alla hela och halva ersättningsdagar till helårspersoner. Första kvartalet 2006 var 1.063.220 personer i åldern 20-64 år i utanförskap, dvs levde på olika former av sociala ersättningar. Första kvartalet i år bestod gruppen av 897.782 personer. Alltså en minskning med 165.000 personer. Dessutom har antalet sjukpenningdagar mer än halverats sedan 2006, då de var 182.463. Siffran för i år är 86.838, meddelar Rapport.

Det är helt självklart att 165.000 färre "helårspersoner" som lever på skattefinansierade ersättningar är en viktig förklaring till att Sverige idag har Europas starkaste statsfinanser.



2010-06-07 Sjukförsäkringsreformen ger Gill och Bo-Göran en ny chans

"En arbetsdag för fem år sedan ramlade Gill Bellini. Hon skadade nacken och ryggen så illa att hon inte kunde fortsätta sitt arbete. Därför blev hon sjukskriven och var det fram till januari i år.

-Man blir väldigt deprimerad av att bara gå hemma, säger Gill Bellini.

Blev utförsäkrad
Men vid årskiftet blev Gill Bellini och nästan 18.000 andra av med sin sjukpenning. Nya regler infördes som innebär att sjuka blir utförsäkrade från Försäkringskassan efter max 18 månader. De förs istället över till en tre månaders lång arbetsintroduktion i Arbetsförmedlingens regi. Här prövas hur mycket var och en kan arbeta.

Många vinster
Genom Arbetsförmedlingen fick Gill Bellini börja praktisera i en spelbutik. Där arbetar hon nu tre timmar tre gånger i veckan.
-Det här har gett mig en ny chans i livet. Jag får pröva ett annat jobb och livsglädjen har kommit tillbaka.

Introduktionspraktiken har inte bara skänkt Gill Bellini mer glädje i livet, nu får hon fem procent mer i plånboken varje månad."

Detta är en berättelse från verkliga livet om Alliansens stora sjukförsäkrings- och rehabiliteringsreform, från Rapport/SVT:s hemsida den 27 maj. Allt fler exempel på hur reformen hjälper människor tillbaka börjar nu synas i media. Här är ännu ett exempel, i form av detta inslag i Rapport samma dag om Bo-Göran Hägg, förtidspensionerad på halvtid sedan 1997 och sjukskriven på heltid de senaste tre åren - mot sin vilja. Hans berättelse stämmer inte heller riktigt med oppositionens nidbild av sjukförsäkringsreformen. Bland annat nämner han att det var först när sjukpenningdagarna tog slut och han gick över till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram som det hände något. På bara tre dagar hade hans jobbcoach ordnat en praktikplats och nu hoppas han på fast anställning.





2010-05-30 Moderaterna värnar rätten till skattefinansierad sjukvård för alla

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning. Eftersom Moderaternas syn på sjukvården är föremål för en hel del myter som sprids av våra motståndare så lägger jag ut hela artikeln här:

(M) värnar rätten till skattefinansierad sjukvård för alla

Patrik Harrysson (S) ägnar en hel artikel åt att misstänkliggöra Allianspartiernas syn på välfärden, och kryddar det hela med att ställa frågan ”om ett barn ska behöva dö till följd av att de nekas vård för eftersom pappa inte har råd med en tillräckligt omfattande försäkring”.

Jag blir både ledsen och upprörd över detta sätt att argumentera. Så länge jag varit politiskt intresserad har moderaterna haft en tydlig linje – alla människor i Sverige ska ha rätt till en god sjukvård, skola, äldreomsorg och annan välfärd oavsett plånbokens tjocklek. Moderaterna har aldrig föreslagit att den skattefinansierade sjukvården ska ersättas med privata vårdförsäkringar! Det är en myt, odlad av oppositionen.

Harrysson påstår också felaktigt att de borgerliga partierna har USA som förebild. Moderaterna har i vart fall inte USA som förebild när det gäller finansiering av skola eller sjukvård. Däremot kan jag ju påminna Harrysson om att USA nu äntligen själva inför en sjukförsäkring för alla, även om den inte alls är lika omfattande och generös som i Sverige.

En sjukvård med långa köer kommer alltid att medföra att den som har råd köper sig förbi köerna på ett eller annat sätt, inom Sverige eller utomlands. Det bästa sättet att göra något åt denna orättvisa där plånboken ger vissa gräddfil är att ta bort köerna. Då kommer alla privata försäkringslösningar att bli onödiga och alla kan få vård i tid inom det offentliga systemet. När Alliansen tog över 2006 hade en lång tid av S-styre skapat oerhört långa vårdköer och ett ökat behov av privata sjukförsäkringar. Alliansregeringen tillförde bland annat en kökortningsmiljard som har gjort att köerna minskat snabbt. Med Alliansens politik har därför behovet av privata sjukförsäkringar minskat.

Valet i september handlar om att välja en regering som tar ansvar och som klarar att värna den svenska välfärden för alla även i bistra tider. Alliansregeringen har visat att man klarar detta.

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot



2010-05-27 Sjukförsäkringsreformen fungerar och många får jobb

I dag kom de första siffrorna över hur det gått för dem vars sjukpenningdagar tog slut vid årsskiftet. Två tredjedelar av dem som gick från sjukförsäkring till arbetslivsintroduktion har fått jobb eller fortsatt i något program hos Arbetsförmedlingen. Ungefär en tredjedel har ansökt hos Försäkringskassan om att få gå tillbaka till sjukskrivning.

Vid årsskiftet lämnade knappt 15 000 personer sjukförsäkringen efter att ha fått maximalt antal dagar med sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Av dem anmälde sig närmare 13 000 personer till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion, ett program som varar i högst tre månader och syftar till att kartlägga individens behov av stöd för att kunna återvända till arbetslivet.

Efter att den tre månader långa arbetslivsintroduktionen avslutats deltar ca 7 000 i program med aktivitetsstöd och 1 700 har någon form av arbete. Till detta kommer drygt 600 personer som inte anser sig behöva mer stöd från Arbetsförmedlingen utan söker jobb på egen hand. Drygt 5 000 personer har fram till den 26 maj ansökt hos Försäkringskassan om att få gå tillbaka till sjuk- eller rehabiliteringspenning. Av dessa har 1.300 personer fått sin sjukpenning beviljad och fått en första utbetalning från sjukförsäkringen.

Totalt har alltså 1.700 av de 13.000 som anmälde sig till introduktionen arbete idag på hel eller deltid. Till detta kommer att 1.100 av de 2.000 personer som aldrig anmälde sig till introduktionen också har fått jobb. Sammanlagt är det alltså 2.800 personer av de 15.000 vars sjukpenningdagar tog slut vid årsskiftet som idag är i arbete. Det motsvarar drygt 18%. Det känns som ett riktigt bra resultat efter så här kort tid. Varje enskild människa som lyckas ta sig tillbaka till arbete och egen försörjning måste rimligen vara en mycket stor framgång. Jag är övertygad om att betydligt fler kommer att hitta en plats på arbetsmarknaden efter en tid i olika åtgärder hos Arbetsförmedlingen. Men att i vi redan idag ser att minst 18% av de långtidssjuka uppenbarligen hade arbetsförmåga visar att sjukförsäkringsreformen verkligen behövdes! Det hade varit en tragedi om alla dessa människor hade fortsatt vara långtidssjukskrivna i stället för att få hjälp att komma tillbaka i arbete. Och de som visar sig vara för sjuka för att arbeta får gå tillbaka till sjukpenning precis som vi lovade när debatten var som mest infekterad i höstas. De har i vart fall fått en chans att pröva sin arbetsförmåga, och kan få en ny möjlighet i framtiden den dag de mår bättre.

Nästan alla som svarat på Arbetsförmedlingens enkäter om introduktionsprogrammet är också positiva till bemötandet från Arbetsförmedlingens personal. Det är ett kvitto på att de gedigna förberedelsearbete som gjordes inför reformen när det gäller att öka samarbetet mellan Försäkringskassa och Arbetsförmedling gett resultat.



2010-05-20 Det måste bli lättare att vara anhörig

Under denna vecka samlas över 850 personer från hela Sverige till Anhörigriksdag i Varberg. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Utan insatser från anhöriga skulle den offentliga vården kollapsa. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara 40 miljarder om året för kommuner och landsting!

Det är ofta både glädjande och meningsfyllt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Moderaterna föreslår därför ett antal förbättringar när det gäller anhörigstödet. Vi vill bland annat införa en pensionsgrundande närståendepenning, och ett system med ”VAF-ersättning”, ersättning för vård av sjuk förälder. På samma sätt som en förälder kan stanna hemma med ersättning för vård av sjukt barn, bör man kunna få ersättning för att följa en sjuk förälder till sjukhuset.

Denna vecka har jag tillsammans med Margareta Löfgren, moderat kommunalråd i Marks kommun, en debattartikel om vikten av ett gott anhörigstöd. Marks kommun ligger i topp i landet när det gäller anhörigstödet, men många andra kommuner håller lägre kvalitet. Moderaterna vill därför, utöver ersättningssystemen ovan, också utveckla kvaliteten på anhörigstödet och garantera att det blir mer lika och håller hög kvalitet över hela landet.



2010-05-11 Hälften av 2.000 "utförsäkrade" har redan fått jobb

Vid årsskiftet var det 17.850 personer som antingen varit sjukskrivna i mer än 2,5 år, varför deras sjukpenningdagar upphörde, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphörde. Av dessa var det 3.200 personer som omfattades av olika undantag och därför fick behålla sin tidigare ersättning. Ca 14.700 personer lämnade sjukförsäkringen och erbjöds i stället att genomgå Arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Samtidigt omförsäkrades de från sjukförsäkring eller tidsbegränsad sjukersättning ("förtidspension") till a-kassa eller aktivitetsstöd via Arbetsförmedlingen, vilket gör att vulgärbeskrivningen om "utförsäkring" egentligen inte alls stämmer med verkligheten.

De allra flesta valde att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen, men knappt 2.000 av de 14.700 anmälde sig aldrig hos Arbetsförmedlingen, och frågan är vart de tog vägen och hur de försörjer sig idag?

Försäkringskassan har på uppdrag av regeringen undersökt denna grupp på knappt 2.000 personer. Undersökningen visar för det första att informationen fungerat, de allra flesta av de knappt 2.000 personerna har fått erbjudande om att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen, men frivilligt avstått från detta. De har alltså inte utnyttjat möjligheten att omförsäkras till a-kassa eller aktivitetsstöd. När man då frågar hur dessa personer försörjer sig idag är resultatet är anmärkningsvärt. 58% av dem som tidigare hade sjukpenning och 45% av dem som tidigare hade tidsbegränsad sjukersättning (förtidspension) försörjer sig idag genom förvärvsarbete, dvs har en lön som anställd. Drygt 5% försörjer sig genom inkomst från eget företag. Av de 55% som förvärvsarbetar arbetar 75% kvar hos samma arbetsgivare som innan man blev sjukskriven. 25% har bytt arbetsgivare. Av dem som arbetar har 25% heltidsarbete, 60% arbetar mer än 70% och 90% arbetar mer än halvtid.

Med andra ord - detta betyder att nära 60% av dem i denna grupp av 2.000 personer som tidigare ansågs vara så sjuka att de behövde vara långtidssjukskrivna eller tidsbegränsat förtidspensionerade inte bara har visat sig ha arbetsförmåga, utan de har också själva lyckats hitta ett arbete eller startat eget utan att ens ha känt något behov av att genomgå Arbetsförmedlingens introduktionsprogram.

De övriga ca 40% av de knappt 2.000 personer som undersökts har alltså någon annan form av försörjning. 10% av de tidigare sjukskrivna och 18% av de tidigare tidsbegränsat förtidspensionerade lever fortfarande på andra former av ersättning från sjukförsäkringssystemet (man kan ha olika ersättningsformer samtidigt), ca 6% lever på a-kassa, några har föräldrapenning eller lever på studiemedel och några har gått i ålderspension. En mindre grupp uppger att de saknar inkomst eller vill inte säga vad de lever på, men endast några få procent svarar att de lever på försörjningsstöd från kommunen.

Det ska bli spännande att se hur det går för de övriga 14.700 som genomgått Arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Vågar man hoppas att de kommer att lyckas minst lika bra? I så fall blir resultatet av sjukförsäkringsreformen till och med bättre än väntat. Det finns en väg tillbaka till arbetsmarknaden för väldigt många. Och som jag tidigare tydligt beskrivit - om introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen visar att man på grund av sin sjukdom trots allt inte klarar att förvärvsarbeta så kommer man att ha rätt att återgå till sjukskrivning eller i vissa fall få förtidspension.



2010-04-13 Hur var det med hanteringen av de sjukskrivna före valet 2006?

I dag hölls en ny särskild debatt om sjukförsäkringen. Oppositionen gör allt för att försöka måla upp bilden av ett kallt och omänskligt system, men tiger tyvärr om hur det såg ut tidigare, något som bland annat LO uppmärksammade och kritiserade med mycket hårda ord på den tiden. Det kunde inte fortsätta som förut, läget var akut och Alliansregeringen var tvungen att snabbt ta tag i problemet. Sverige hade den mest sjukskrivna befolkningen i hela världen och rekordmånga unga förtidspensionerades bort för gott från arbetsmarknaden. Alliansens politik bygger till stor del på den utredning som gjordes av Anna Hedborg, tidigare minister i s-regeringen. Reformen är omfattande och det kommer säkert att krävas justeringar på vägen, men redan nu ser vi tydliga tecken på goda effekter och bra resultat. Viktigast av allt är att risken minskar dramatiskt för att sjukskrivna ska glömmas bort i systemet.

En helt annan sak är att när människor ska bedöma andra människors arbetsförmåga så kommer det alltid att bli gränsfall, och ibland kommer också enskilda handläggare att fatta felaktiga beslut. För den som drabbas är det då tryggt att veta att beslut som man ogillar går att överklaga vid domstol.

Är då problemen med enstaka felaktiga eller tveksamma beslut något som uppstått sedan Alliansen tillträdde? Knappast! Så här lät det i en riksdagsfråga den 1 februari 2006, där förre Socialförsäkringsministern Hans Karlsson (S) fick kritik från en vänsterpartist:

Försäkringskassan och cancersjuka

Regering och riksdag har som mål vad gäller ohälsan ställt att antalet sjukersättningsdagar ska halveras fram till 2008. För att nå målet på ett hållbart sätt ska bland annat Försäkringskassan bli mer aktiv och ha mer kontakt med de sjukskrivna. Behandlande läkare ska utbildas i försäkringsmedicin och deltidssjukskrivning ska användas i större utsträckning för att de sjukskrivna inte ska förlora kontakten med arbetsplatsen. Fler ska erbjudas rehabilitering för en återgång på hel- eller deltid till arbete.

Försäkringskassans iver att rehabilitera sjukskrivna tillbaka till arbete tar sig dock ibland märkliga uttryck och visar på en okänslighet hos några anställda. Jag har fått vetskap om att Försäkringskassan i ett par fall tvingar svårt cancersjuka att arbetspröva vilket kan innebära att en svårt cancersjuk med kundkontakter kan tvingas att möta kunderna i sitt svårt sjuka tillstånd. När riksdagen ställde sig bakom målet om halvering av sjuktalen avsåg man med största sannolikhet inte att Försäkringskassan skulle tvinga svårt cancersjuka att arbetspröva för att inte bli utförsäkrade.

Min fråga till statsrådet Hans Karlsson är: Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Försäkringskassan ska följa de riktlinjer som riksdag och regering utfärdat?"

Detta är bara ett exempel. Om man granskar media åren 2005-2006 finns många exempel på tveksamma beslut där Försäkringskassan påstås ha agerat i strid mot regelverket eller riksdagens beslut med allvarliga konsekvenser. Några exempel: "Mor nekades sjukpenning vid dotterns självmord", "Försäkringskassan drev henne till självmord", "Försäkringskassan får sjuka att ta sitt liv", "Missade mötet, tvingades till socialbidrag",
Folk behandlas som ping-pong-bollar"

Tveksamma eller felaktiga beslut tas ibland, oavsett regering. Handläggare har med utsatta och ofta sköra människor att göra och ett felaktigt beslut kan leda till allvarliga följder. Det har väldigt lite med politik eller regler att göra, utan handlar om svårbedömda fall, mänskliga misstag vid tillämpningen eller rena missförstånd. Självklart har alla - både politiker och myndigheter - ett stort ansvar för att minimera antalet felaktiga beslut. Frågan är bara - hur skulle man kunna hantera ärendena på annat sätt? Någon måste ju faktiskt fatta beslut om den sjukskrivnes arbetsförmåga. Att det blir fel ibland är inte ett bevis på en kall och känslolös regering, lika lite idag som under Socialdemokraternas tid. Däremot tycker jag det är en kall och känslolös politik från oppositionen när man med dagens uppskruvade debattläge i onödan skrämmer de allra mest utsatta människorna i samhället helt utan anledning. Hur mycket tragik oppositionens cyniska taktik de senaste åren skapat hos enskilda personer får vi nog aldrig veta. Men en politisk opposition som medvetet förstärker sjuka människors oro för att vinna egna politiska syften borde egentligen skämmas.



2010-04-06 Socialförsäkringsutskottet besökte Försäkringskassans ledning

I kväll var vi i Socialförsäkringsutskottet inbjudna till en träff med Försäkringskassans ledning. Förre finansministern Erik Åsbrink, numera ordförande för Försäkringskassans styrelse, hälsade välkommen och Generaldirektören Adriana Lender berättade sedan om Försäkringskassans arbete och då främst hur utvecklingen ser ut när det gäller sjukskrivningar, sjuk- och aktivitetsersättning ("förtidspensioner") och hur man arbetar med sjukförsäkringsreformen.

Denna bild som generaldirektören presenterade visar tydligt hur ohälsotalet bland dem som förvärvsarbetar sjunkit sedan 2003. Ohälsotalet räknat i antalet sjukskrivningsdagar per svensk har minskat från 15,9 dagar 2003 till 10,6 dagar 2006 och var endast 5,8 dagar 2009. Kvinnor är fortfarande mer sjukskrivna än män, men skillnaden minskar. De regionala skillnaderna inom Sverige har också minskat, och antalet nybeviljade "förtidspensioner" har minskat till en fjärdedel av nivåerna 2004.

Sverige ligger idag på en ungefärlig genomsnittsnivå i Europa när det gäller sjukskrivningar, från att tidigare haft i särklass mest sjukskrivningar av alla länder. Äran för den goda utvecklingen ska både den tidigare S-regeringen och dagens regering ha. Den tidigare S-regeringen gjorde faktiskt en del åtgärder som gav effekt, och Alliansens stora sjukförsäkringsreform har gjort resten.

Fortfarande finns många utmaningar, och inte minst gäller detta läkarintygen. Alla läkare skriver fortfarande inte in de uppgifter som är nödvändiga för Försäkringskassans beslut, inte minst gäller detta hur en sjukdom påverkar arbetsförmågan. Som de flesta idag känner till betalar inte Försäkringskassan ut ersättning bara för att man är sjuk, utan endast om sjukdomen i sig påverkar möjligheten att arbeta. Ofta går detta hand i hand, men inte alltid.

Det blev också mycket samtal om sjukförsäkringsreformen och det verkar redan stå klart att en hel del av de långtidssjukskrivna som gått över från sjukpenning till Arbetsförmedlingen kommer att ha en god möjlighet att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Försäkringskassan räknar med att drygt 60% ska klara detta. Övriga, knappt 40%, kommer antagligen att återgå till sjukskrivning eller förtidspension för att de helt enkelt inte klarar av att arbeta. Arbetsförmedlingen brukar föra fram mer optimistiska siffror och tala om att kanske en tredjedel av de tidigare långtidssjuka är i för dåligt skick för att kunna ta del av Arbetsförmedlingens aktiva insatser, medan två tredjedelar kommer att klara detta. Oavsett vem som får rätt kan man konstatera att det vore en väldigt stor framgång om två tredjedelar av de tidigare långtidssjukskrivna skulle kunna få stöd och hjälp att komma tillbaka. Bara tanken på hur många människor som på detta sätt skulle få en bättre ekonomi och en bättre självkänsla gör mig riktigt glad och stolt över regeringens sjukförsäkringsreform. Jag har också en känsla av att tongångarna kring reformen i media och ute i samhället efterhand kommer att bli betydligt mer positiva än vad de varit så här långt.



2010-03-07 Dagens artikel - förtidspensioneringarna minskar äntligen!

I dag har jag en debattartikel i Borås Tidning som handlar om Alliansens sjukförsäkringsareform och då främst om våra ansträngningar för att ge förtidspensionärerna en ny chans. Jag beskriver också hur vi äntligen lyckats bromsa antalet onödiga förtidspensioneringar, något som gjorde att Sverige tidigare utmärkte sig negativt vid en internationell jämförelse.



2010-03-03 Så negativa var väl ändå inte ST:s medlemmar?

Sjukförsäkringsreformen fick häromdagen skarp kritik i en debattartikel av två ledande företrädare för fackförbundet ST, som åberopar en genomförd undersökning om "attityderna till reformen" bland ST:s medlemmar på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag har nu läst hela rapporten, och tycker att slutsatserna i debattartikeln var väldigt hårt vinklade. Svaren från ST:s medlemmar spretar ganska mycket i de flesta frågorna. Inte så konstigt med tanke på att ST valt att göra en sådan stor undersökning bara en månad (!) efter att den största sjukförsäkrings- och rehabiliterings- reformen någonsin i svensk historia kommit igång på allvar. Att göra en enkät om effekterna av en reform efter en månads insatser för personer som i vissa fall varit sjukskrivna i tio år känns helt enkelt inte seriöst.

ST:s enkät har besvarats av 3 500 anställda av närmare 25 000 inom Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Endast var femte av de som har svarat arbetar med stöd åt långtidssjukskrivna! I vilken mån svaren skiljer sig mellan dem som verkligen arbetar med långtidssjukskrivna och ST-medlemmar som arbetar med helt andra saker framgår inte av rapporten. Därmed anser jag inte att man kan ta fasta på de slutsatser som ST drar av rapporten. Den känns tyvärr mer som ett politiskt inspel i sjukförsäkringsdebatten. Jag har själv haft kontakt med anställda inom både Försäkringskassa och Arbetsförmedling som arbetar med just dessa ärenden, och den bild jag fått av dem stämmer inte alls med den negativa bild som ges i ST:s rapport.

Det är ändå intressant att 24,4% av de som svarade faktiskt tror att de långtidssjukskrivna får ett bättre stöd än före reformen och endast 15,6% som tror att stödet blir sämre. 60% av de anställda som svarat på enkäten är osäkra på om stödet till de långtidssjukskrivna blir bättre efter reformen än innan. Så de tillfrågade ST-medlemmarna dömer ju in vart fall inte helt ut sjukförsäkringsreformen, det är faktiskt fler som är positiva än negativa om framtiden för de långtidssjukskrivna.

Hittills har regeringens politik minskat antalet sjukskrivna i Sverige med 120.000 personer och 50.000 färre förtids- pensionerades 2009 än 2004. Sverige närmar sig nu situationen i jämförbara länder, från att ha haft i särklass flest sjukskrivna och flest förtidspensionerade i hela världen. Att det sedan i enstaka fall kan ha fattas felaktiga beslut är inte bra, men med den stora mängd ärenden som hanteras måste var och en inse att det ibland blir fel. De som tar besluten är faktiskt bara människor, och alla kan ha en dålig dag på jobbet. För den som inte är nöjd med sitt beslut går det bra att överklaga, precis som vid alla andra myndighetsbeslut som man inte är nöjd med. Enstaka felaktiga beslut kan inte förstöra helhetsbilden av att Alliansregeringen varit mycket framgångsrik med sin politik och att människor idag har en betydligt större chans att komma tillbaka till arbetslivet än vad man hade med de gamla reglerna. Kanske kan det behövas putsning av detaljer i sjukförsäkrinmgsreformen efterhand, men så är det med alla stora och komplicerade reformer i vårt samhälle.



2010-02-28 Äntligen - betydligt färre förtidspensioneras!

Under Socialdemokraternas sista tio år vid makten, från 1996 till 2006, förtidspensionerades 140 människor per dag. Månad efter månad, år efter år. Totalt 50.000 personer förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden, med en ersättning som var lägre än de lägsta nivåerna som idag gäller för a-kassa och sjukförsäkring., och detta oftast för resten av livet. Ytterst få av dessa lyckades nämligen ta sig tillbaka till arbetsmarknaden igen, endast 1% av de förtidspensionerade kom tillbaka!

Denna fruktansvärda utveckling ledde till ekonomisk katastrof för många - resten av livet - och dessutom kostade oerhört mycket för samhället. Detta var ett av skälen till Alliansens stora sjukförsäkringsreform. Vi var helt enkelt tvungna att bryta utvecklingen där Sverige förtidspensionerade fler människor än något annat land.

Resultatet börjar nu synas: År 2004 beviljades 73.000 personer förtidspension. Fem år senare, år 2009, är siffran nere på 22.000. Det är en ganska fantastisk utveckling. Fler människor får alltså en ny chans genom Alliansens sjukförsäkrings- reform i stället för att dömas till livslångt utanförskap. Samtidigt är det inget idiotstopp för förtidspensioner - den som är så svårt sjuk eller skadas så svårt i en olycka att man bedöms aldrig mer kunna arbeta ska givetvis ha rätt till förtids- pension. Men den som bedöms ha en chans att arbeta i framtiden, mycket eller lite, ska ha rätt till en god rehabilitering och hjälp att komma tillbaka. För mig är Alliansens politik mycket mer människovärdig och omtänksam än den gamla bort(s)orteringspolitiken, en bortsortering utan återvändo för alltför många. Där får vi inte hamna igen!



2010-02-18 Fel slutsatser i media om ersättning till tidigare långtidssjuka

Försäkringskassan rapporterar idag att vid årsskiftet hade ca 14 300 personer slut på dagar i sjukförsäkringen, de hade då varit sjukskrivna i minst 2,5 år eller så upphörde deras tidsbegränsade sjukersättning. Försäkringskassan bedömde att antalet personer som skulle lämna sjukförsäkringen vid årsskiftet till följd av att dagarna tog slut skulle bli 16 000 personer, 15 000 från sjukskrivning och 1 000 från tidsbegränsad sjukersättning. Det faktiska utfallet blev således något lägre.

De allra flesta av de 14 300 personerna är nu inskrivna på Arbetsförmedlingen, där ca 10 400 deltar i den nya arbetslivsintroduktionen och 1 400 i annan åtgärd. 855 personer omfattas fortfarande av sjukförsäkringen. I januari fick 293 personer en utbetalning av förlängd sjukpenning i vissa fall eller förlängd sjukpenning på grund av arbetsskada. 562 personer fick sjuk- eller aktivitetsersättning på hel- eller deltid.

I januari betalade Försäkringskassan ut aktivitetsstöd till ca 11 500 personer som hade slut på dagar i sjukförsäkringen. De hade tidigare haft förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Denna första utbetalning av aktivitetsstöd är ofta preliminär, främst på grund av att de underlag som krävs (bland annat från a-kassan) för att fastställa den slutliga ersättningen för den enskilde individen inte är klara. Då görs en utbetalning på så kallad lägsta nivå, 223 kronor per dag. När alla handlingar finns i ärendet fastställs den slutliga ersättningen och tilläggsutbetalning görs. Därför går det idag inte att dra slutsatser kring ersättningsnivåernas ökning eller minskning, utan uppgifterna avser endast vad som har betalats ut i januari. Uppgifter för januari visar att ca 3200 personer fick mer eller samma summa som tidigare utbetalning från sjukförsäkringen. Ca 8 300 personer fick mindre ersättning.

Det går idag alltså inte att dra några slutsatser alls utifrån de första preliminära och ofullständiga siffrorna för personer som är omförsäkrade från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Det är olyckligt att jämförelsen gjorts så här tidigt eftersom många inte fick sin slutliga ersättning fastställd i januari, utan fick en preliminär utbetalning. När den slutgiltiga ersättningen bestämts kommer en jämförelse se annorlunda ut. Regeringens bedömning är fortfarande att en majoritet av dem som går från sjukpenningen till arbetslöshetsförsäkringen får högre ersättning än tidigare. Men det förutsätter att man är medlem i en a-kassa, och de nya reglerna ger möjlighet till snabbt inträde i a-kassan för dem vars sjukpenningdagar tagit slut.



2010-02-17 Ska tandvård likställas med övrig sjukvård?



Det var dagens fråga i Expressen, där jag för andra dagen i rad representerar "det blå laget". Jag har skrivit om tandvårdskostnader på bloggen tidigare, och i grunden anser jag att hela kroppen borde behandlas lika. Sjukvård av tänder borde rimligen inte kosta mer än sjukvård som rör någon annan del av kroppen. Samtidigt vet jag att det finns svåra gränsdragningsproblem mellan nödvändig och kosmetisk tandvård. Att helt jämställa tandvård med övrig sjukvård skulle dessutom kosta oerhört mycket, och detta ska ställas mot andra behov och satsningar inom välfärden. En möjlig lösning som ibland framförs är att höja patientavgifterna lite för all annan sjukvård (som ju har betydligt större volym och antal besök än tandvården) och därmed kunna sänka kostnaden för tandvården utan att det kostar alltför mycket för staten. Fast då skulle väl politikerna få kritik för att besöken i den övriga sjukvården blir dyrare. Frågan är väl som sagt hur man prioriterar på bästa sätt, och min socialdemokratiske motståndare i röda laget, Siw Wittgren-Ahl, resonerade ungefär som jag, att en förändring bör göras "på sikt".

Alliansen har ju redan genomfört en väldigt stor tandvårdsreform denna mandatperiod som förbättrar högkostnads- skyddet och gör större ingrepp billigare, samtidigt som en tandvårdscheck gör de löpande kontrollerna billigare för alla. Vi satsar tre miljarder per år på detta, och det är ett bra steg på vägen. Men som långsiktigt mål ställer jag gärna upp på att tandvård och övrig vård ska hanteras mer likvärdigt i framtiden.



2010-02-12 Samtal i sjukvården

I dag var jag på "återbesök" på Vårdcentralen på Södra Torget i Borås. Fast det var inte för någon medicinsk åkomma, utan för att återkopppla till det besök jag gjorde för ett år sedan som en del i moderaternas stora rikstäckande besöksprojekt "Välkommen till verkligheten" där vi under ett drygt år gjort 1.500 besök i den svenska välfärden och träffat över 5.400 medarbetare. Alla synpunkter och tankar från dessa möten har vi noterat och rapporterat internt i partiet och sedan har alla dessa rapporter sammanställts efter olika verksamhetsområden, tillsammans med moderternas tankar om vad som är bra och vad som kunde bli bättre, samt vad regeringen gjort inom området under denna mandatperiod.

I dag var det alltså dags för återbesök på en av de arbetsplatser jag besökt inom detta projekt. Jag träffade samma personer som vid mitt besök förra året, och lämnade också över moderaternas rapport "Samtal i sjukvården". Jag hade turen att få hälsa och prata lite med ytterligare en 10-15 anställda på vårdcentralen eftersom jag bjöds på fika med personalen före mitt möte. Att som politiker besöka arbetsplatser ger alltid uppskattande kommentarer och jag kände även idag ett starkt gensvar. Personalen hade mycket att tala om, och det halvtimmeslånga möte som var inplanerat blev snabbt till en timme, och jag fick med mig ytterligare en del funderingar tillbaka.

En extra trevlig sak var att de anställda jag träffade själv faktiskt påpekade att de verkligen märkt av jobbskatteavdraget och känt att det blivit mer pengar i handen efter skatt. Jag berättade att för ett vårdbiträde eller sjuksköterska hade det krävts mellan 2.000 och 3.000 kronor i lönehöjning för att ge lika mycket netto efter skatt om inte jobbskatteavdraget hade funnits. Den årliga skattesänkningen för ett vårdbiträde ger hela 16.000 kronor mer i handen varje år - efter skatt. Det är faktiskt väldigt mycket pengar när man har en månadslön på endast 19.600 kronor. Det är svårt att förstå LO, (S) och (V) som vill minska eller helt ta bort jobbskatteavdraget och chockhöja skatten för vanliga löntagare!



2010-02-05 "Kanske var allt inte helt nattsvart ändå"

Det är rubriken på Svenska Dagbladets ledare idag. (Klicka på bilden för att läsa). SvD ger Rapport beröm för att man som omväxling följt upp ett antal av de fall som SVT:s Rapport och Agenda presenterade före jul, där enskilda personer beskrev sin stora oro och förtvivlan över hur de trodde att de skulle drabbas av sjukför- säkringsreformen. I dag har de uppföljda personerna en helt annan bild av sin verklighet. Ingen av dem som följts upp har mist sin försörjning, de som arbetade deltid tidigare har fortsatt med detta, och ingen svårt cancersjuk har kastats ut i kylan vilket oppositionen och media hotade med. De svårt sjuka har kvar sin sjuk- penning precis som regeringen lovade. En kvinna arbetar deltid som förut och den andra delen av tiden går hon på ett skräddarsytt program på Arbetsförmedlingen inkluderande behandling och rehabilitering. "Det var mycket bättre än jag hade väntat mig" säger hon till Rapport.

Jag konstaterar än en gång det jag med skärpa påpekade i riksdagsdebatterna före jul - det var cyniskt och omänskligt av både oppositionen och media att skrämma upp utsatta människor på det sätt man då gjorde. De groteska överdrifterna var bland det vidrigaste jag hört i riksdagens talarstol under denna mandatperiod. Men sanningen segrar till slut, vi har visat att reformen så här långt verkar fungera precis så som vi lovade.

SvD:s ledare citerar också Dagens Eko som uppger att Sverige sedan valet 2006 har gått från att ha världens mest sjukskrivna befolkning till att ligga i nivå med EU-genomsnittet. Detta skriver man rimmar bättre med att Sverige också har världens friskaste befolkning. SvD slutar ledaren med att påpeka att färre sjukskrivna skapar resurser för att verkligen ge hjälp och stöd åt de svårt sjuka.

Sjukförsäkringsreformen kanske inte var så tokig ändå?



2010-01-27 Stora brister i Socialdemokraternas sjukförsäkringsförslag

Socialdemokraterna har ju gjort allt för att försöka få det att framstå som om man har en helt annorlunda, generösare sjukförsäkringspolitik än Alliansen. Frågan är om det verkligen är så?

För det första säger (S) att man vill ta bort den obligatoriska prövningen av arbetsförmågan vid vissa fastställda tidpunkter, exempelvis 6 och 12 månader (om man nu inte omfattas av något av alla de undantag som finns). Vad vill då (S) göra i stället? Jo man vill i stället pröva arbetsförmågan redan från första dagen! Problemet är bara att om man prövar arbetsförmågan och det visar sig finnas sådan så är väl rimligen tanken även i Socialdemokraternas värld att sjukskrivningen och sjukpenningen ska upphöra? Skillnaden är bara att med Alliansens politik sker prövningen vid vissa fastställda tidpunkter om man inte blivit frisk dessförinnan, och alltid efter individuell bedömning. Socialdemokraternas förslag gör ingen skillnad i praktiken, mer än att möjligen öka utrymmet för godtycke och göra det svårare för den sjukskrivne att förutse vad som ska hända med sjukskrivning och ekonomisk försörjning. Socialdemokraterna säger också, precis som Alliansen, att målet är att minska sjukskrivningstalen. Det tyder ju inte precis på att (S) har som mål att pumpa in mycket mer pengar i systemet för att människor ska få vara fortsatt sjukskrivna på heltid även om de har arbetsförmåga. Risken är däremot att det blir så om inte reglerna är klara och tydliga och det finns tidsgränser som gör att alla inblandade måsta ha en plan för vad som ska göras för att försöka få en människa tillbaka i arbete igen.

För det andra säger (S) att ingen ska förtidspensioneras före 58 års ålder. Det är ett obegripligt och inhumant förslag. Det finns faktiskt unga människor som på grund av allvarlig sjukdom eller olycka aldrig kommer att kunna återgå i arbete. Ska dessa med en (S)-regering inte ha rätt till förtidspension? Och de med medfödda sjukdomar/skador skulle med detta förslag inte ens få sjukpenning i Socialdemokraternas system då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). För den som har medfödda funktionshinder som förhindrar arbete och som är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor. För Alliansen gäller att den som man vet aldrig kommer att få tillbaka sin arbetsförmåga ska ha rätt till förtidspension - oavsett ålder.

I dag kommer också en varing från Försäkringskassan som instämmer i kritiken mot oppositionens förslag. "Människor riskerar socialbidrag med de rödgrönas sjukförsäkringsförslag"."Det finns problem med det här" säger Bertil Thorslund, en av Försäkringskassans analytiker till Aftonbladet.

Socialdemokraternas politik skulle leda till en försämring för de mest utsatta människorna som helt saknar arbetsförmåga, samtidigt som möjligheterna till rehabilitering och återgång till arbete för människor med arbetsförmåga riskerar att försämras och möjligheten för den enskilde att förutse vad som ska hända i framtiden minskar. Sannolikt är väl inte avsikten denna från Socialdemokraterna, men deras förslag verkar väldigt ogenomtänkt och handlar mer om vackra ord än om verkligt innehåll. Inte så mycket att (s)kryta med tycker jag.



2010-01-24 Beviset: Apoteksmonopolet har upphört på riktigt

I dag var jag inne på OK-macken i Kinna och kunde inte låta bli att fotografera apotekshyllan bakom kassan. Äntligen kan man köpa nässprej, huvudverkstabletter och andra icke receptbelagda läkemedel på andra ställen än hos Apoteken.

Oppositionen har gjort stor sak av att priserna på läkemedel riskerar att stiga när monopolet avskaffas. I tidningen Fri Köpenskap läser jag att bensinstationerna ligger ca 5 procent över Apotekets priser, medan dagligvaruhandeln ligger ungefär på samma pris som Apoteket, eller ibland något lägre. Att priserna varierar är inte så konstigt - man kan idag välja att köpa mjölken eller brödet i livsmedelsaffären under normala öppettider för ett lägre pris, eller handla det på Seveneleven eller Statoil mitt i natten för ett lite högre pris. På samma sätt blir det givetvis med läkemedel. Den som kan ta sig till ett apotek under vanliga öppettider får betala mindre än om man besöker en dygnetruntöppen bensinmack. Och en lågprisbutik är kanske allra billigast.

Äntligen kan medborgarna själv få bestämma när och var man vill köpa läkemedel och hur mycket man är beredd att betala för extra service. Just detta, att ta bort monopol, stoppa förmynderiet över myndiga medborgare och öka servicen är en sak som jag är mycket nöjd med när det gäller dagens regering. Med en (S)-regering hade Sverige utan minsta tvivel fortfarande varit ett av endast tre länder i världen med apoteksmonopol. I "fint" sällskap med Nordkorea och Cuba. Varför tror Socialdemokraterna och resten av oppositionen att endast Nordkoreas och Cubas regeringar förstår vad som är bäst för folket, medan precis alla andra länders regeringar i hela världen har fullständigt fel?



2010-01-20 Vad vill oppositionen med sjukförsäkringen, mer än att "utreda"?

Häromdagen presenterade Socialdemokraterna sin arbetsmarknadspolitik. Svaret var att både arbetsmarknadspolitiken och a-kassan "ska utredas efter valet". I måndags kom beskedet om oppositionens försvarspolitik. Svaret var att både värnplikten och utlandsstyrkorna "ska utredas efter valet". Och i går kom beskdet om sjukförsäkringen. Det enda besked man ger är att sjukförsäkringen återigen ska bli evig, utan några fasta tidsgränser där arbetsprövning ska ske. I övrigt ska frågan utredas - efter valet. Alla stora och svåra samhällsfrågor besvarar oppositionen med att frågorna ska begravas i stora fleråriga utredningar under nästa mandatperiod. Allt för att slippa leverera svar före valet 2010. Man erbjuder inga svar - bara nya utredningar!

Sjukförsäkringsförslaget från oppositionen innebär bara en tydlig sak, och det är att man vill gå tillbaka till den tidigare politiken som gav Sverige de högsta sjukskrivningstalen i värlen, trots att svenska folket samtidigt är det friskaste. Oppositionen vill tillbaka till den politik som förtidspensionerade 500.000 personer på 10 år, och lede till världens mest sjukskrivna folk. Det man i övrigt föreslår är en ny omfattande utredning som kommer att ta flera år. Men frågan har utretts i grunden de senaste 10 åren. Bland annat av tidigare Socialdemokratiske ministern Anna Hedborg, vars utredning pekar i den riktning som Alliansen förändrat politiken. Även LO har utrett saken, och kommit fram till intressanta saker. Borås Tidning skriver om oppositionens luddiga besked i sin ledare idag (där nämner man också nämner att jag citerade LO i riksdagsdebatten i december):

"Den enda förändring med tidsangivelse är att tidsbegränsningen för sjukförsäkringen tas bort direkt efter valet. Varför det är en dålig idé och varför tidsbegränsning är bra, skrev LO i en idéskrift 2007 (delar av den citerade Jan Ericson (M) i riksdagsdebatten i december:

”Inte minst kan en tidsgräns för sjukpenningen bidra till att lösa problemet med att människor som varit sjukfrånvarande faller mellan stolarna när försäkringskassan och arbetsförmedlingen ser situationen ur skilda perspektiv. Det markeras när det absolut senast är dags att ansvaret för en människa flyttas från den ena myndigheten till den andra. Detta skulle eliminera risken för att människor tappas bort eller knuffas mellan myndigheterna. Begränsningen för perioden med sjukpenning kan lämpligen bestämmas till omkring 14 till 15 månader.”

LO tycker alltså, i likhet med de flesta forskare och experter, att en tidsgräns i sjukförsäkringen är bra för dem som inte har allvarliga sjukdomar eller genomgår behandling. Detta är precis vad Alliansen infört. Oppositionen vill ta bort alla tidsgränser och därmed behålla fler människor i sjukförskringssystemen alldeles i onödan.

Efter gårdagens TV-debatt och dagens partiledardebatt börjar jag allt mer känna att sjukförsäkringsfrågan kommer att kunna vändas till Alliansens fördel i takt med att människor upptäcker att syftet är att visa medkänsla och empati för alla dem som glömts bort i sjukförsäkring och förtidspension. Det är Alliansen som tar itu med problemen och ändrar politiken, och efterhand kommer det att visa sig att politiken fungerar och att ingen lämnas i sticket. Oppositionen har inga egna förslag, utan erbjuder väljarna en flerårig utredning efter valet 2010. Är det verkligen det väljarna vill ha? Jag är inte så säker på det.



2010-01-20 12.000 inskrivna i arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen

För de personer som har uppnått tidsgränsen i sjukförsäkringen finns sedan den 1 januari i år programmet Arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. Fredagen den 15 januari var 12 132 personer inskrivna i programmet enligt alldeles färska siffror från Arbetsförmedlingen.

Programmet arbetslivsintroduktion tar hänsyn till varje persons unika förutsättningar. Arbetslivsintroduktion är en förberedande insats och den vänder sig till arbetssökande som är oklara över egna förutsättningar, möjligheter och krav på arbetsmarknaden och som därför behöver vägledning och stöd vid återgång till arbete.

"Programmet startar alltid med klargörande samtal. Därefter kan olika insatser påbörjas. Det kan till exempel handla om arbetsprövning, utprovning av arbetshjälpmedel, test hos psykolog för att lyfta fram förmågor eller stöd av socialkonsulent i kontakter med andra myndigheter och vårdgivare", säger Henrietta Stein som är chef för Avdelningen Rehabilitering till arbete på Arbetsförmedlingen.

Siffrorna visar alltså att de allra flesta vars sjukskrivningsdagar tagit slut, dvs personer som antas kunna återgå i arbete om de får tillräckligt stöd, har valt att genomgå introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen. Det betyder också att de har en ersättning för detta och alltså inte alls ställs utan inkomst som oppositionen och media hotade med. Precis som regeringen utlovade före jul med andra ord.



2010-01-17 Mina kommentarer till nedanstående brev

I båda de riksdagsdebatter jag deltog i under december rörande sjukförsäkringarna varnade jag faktiskt för att oppositionen på ett cyniskt sätt skrämde upp de allra mest känsliga och utsatta människorna i rent politiskt syfte. De fick väldigt många att oroa sig och må dåligt - helt i onödan. Detta har jag märkt av ett antal oroliga mail som jag fått sedan mitten av december. Men när jag förklarar hur reglerna verkligen ser ut har många faktiskt blivit lugnade, och jag hoppas att jag räddade julefriden för i vart fall några personer med mina svar.

Den kvinna som nämns i brevet nedan tog ju sitt liv 2008, och det kan givetvis inte kopplas till den uppskruvade tonen i den mediedebatt vi hade i december om vad som skulle hända detta årsskifte. Men jag kan ändå känna oro för att andra människor idag mår mycket dåligt för att de verkligen tror att de kommer att bli utan försörjning eller för att de tror att de oavsett graden av sjukdom ska tvingas till ett heltidsjobb som de inte klara av. Dessa hemska nidbilder har ju den politiska oppositionen, Med Mona Sahlin i spetsen, mycket riktigt spridit, med gott understöd av skrupelfria journalister som vill få "bra" nyheter. Att hoppas på lite självkritik för att man beskrivit verkligheten på ett så fruktansvärt missvisande sätt är väl att hoppas för mycket. Men sanningen vinner alltid i längden.

Efterhand kommer det att visa sig att det regeringen och riksdagen lovat också stämmer - de som lämnat sjukförsäkringen vid årsskiftet kommer att få annan ersättning, och kommer inte att ställas på bar backe.

Efterhand är jag också övertygad om att det kommer att visa sig att Arbetsförmedlingen faktiskt kommer att hjälpa många vidare till en bättre framtid, och att Alliansens stora sjukförsäkringsreform och rehabiliteringskedja i framtiden kommer att uppfattats som både human och väldigt viktig för hela Sveriges framtid.

Att som politiker löpa gatlopp i media, och bli beskylld för att man medverkat till att andra människor tar livet av sig känns fruktansvärt jobbigt. Men om man har rent samvete, vet att allt man gör handlar om att försöka ge långtids- sjukskrivna ett bättre liv och inte ett sämre, och vet att nidbilderna i samhällsdebatten inte är korrekta känns det bättre. När man dessutom får ett antal uppmuntrande mail och telefonsamtal från långtidssjukskrivna och förtidspensionerade som tycker politiken är helt rätt så känns det faktiskt riktigt bra. Och mailet nedan värmde ordentligt, och jag har redan tackat avsändaren.

Avslutningsvis en annan sak: Siffrorna över antalet självmord var intressanta. Jag har hört siffran 1.000 självmord per år, men tydligen är det ännu flera. Det visar att regeringens storsatsning på psykatrin verkligen behövs! Satsningarna på psykiatrin från tidigare regeringar går inte att jämföra med de enorma satsningarna på att minska antalet trafikdödade. Ändå dör nästan tre gånger så många av självmord!



2010-01-17 Jag fick ett långt mail...om sjukförsäkring och självmord

I går kom ett långt mail. Jag tycker innehållet är så tänkvärt att jag publicerar mailet i sin helhet, men avsändaren vill vara anonym på bloggen med hänsyn till sitt arbete inom vården. Mina egna kommentarer kommer i nästa inlägg.

"Hej Jan! I onsdags hade ju Uppdrag Granskning ett väldigt tillspetsat reportage om en kvinna som tog sitt liv 2008, och i programmet hävdades att detta berodde på att hon nekats sjukpenning. Jag har följt den enkelspåriga debatten under veckan, och blir ganska upprörd. Kvinnan hade ju både fysiska och psykiska problem, och i programmet får handläggarna på försäkringskassan dela skulden för självmordet med regeringen. Lite väl magstarkt tycker jag. Jag läste ett reportage i Dalarnas Tidning som berättade att kvinnan i fråga faktiskt blev ”överlycklig” när hon trots nedsatt arbetsförmåga fick ett jobb på deltid där hon kunde arbeta efter förmåga. Jag kan inte förstå varför kvinnan då skulle välja att ta livet av sig? Det fick ju inte heller något svar i TV-reportaget, mer än att det sades att hon "upplevde" att hon skulle ställas på bar backe utan ersättning. Vad jag vet är det väl ingen som "ställs på bar backe"? Alla som utförsäkras får ju annan ersättning när de går över till Arbetsförmedlingen, eller har jag fel? Och man kan ju få tillbaka sin sjukpenning om man inte klarar av att jobba. Min fråga till dig är därför - VEM är det som skrämt upp alla sjukskrivna att de ska ställas på bar backe? Jo - det är TV, kvällstidningarna och den politiska oppositionen i Sveriges Riksdag som har skrämt livet ur de sjuka och hotat dem med att de ska bli helt utan inkomst och tvingas arbeta hur sjuka de än är! Jag tycker inte ni stillatigande ska ta emot beskyllningen för att människor begår självmord på grund av sjukförsäkringsreformen. Ni måste ställa de politiker till svars som ända sedan valet 2006 använt sjukskrivna som vapen i den politiska debatten. Vi är många inom vården som reagerat starkt mot detta, även om det tyvärr bara är läkare som är kritiska till regeringen som får ta plats i TV-sofforna.

Av TV-programmet och artiklarna i media kan man tydligt se att den omtalade kvinnans diagnos var ganska komplicerad eftersom en handläggare på Försäkringskassan tyckte att hon borde få förtidspension, medan en annan ansåg att hon borde få rehabilitering och komma ut på arbetsmarknaden i stället för att vara fortsatt sjukskriven. Man kan förståss tycka att det är orimligt att man kan få två så olika besked från samma myndighet och att de borde kunnat samordna sitt besked. Men att hävda att just detta ledde fram till självmordet känns ganska hårt mot de ansvariga tjänstemännen. Det är faktiskt människor som arbetar på Försäkringskassan, inte maskiner, människor med fel och brister, precis som du och jag! Den som tror att det är lätt att bedöma människors sjukdomsnivå har helt enkelt bristfällig kunskap. Hur tror någon att man ska kunna undvika att två tjänstemän eller två läkare ibland kommer till olika resultat om man samtidigt kräver att man ska göra en individuell bedömning? Försäkringskassan har faktiskt ingen löpande-band-verksamhet!

Alla som är insatta vet att en psykiskt sjuk person kan ta ett ganska harmlöst besked väldigt hårt, och en person som är självmordsbenägen kan ta livet av sig för saker som vi andra har väldigt svårt att förstå. Ingen kan utesluta att en person kan ta livet av sig för att man får ett besked från en myndighet som man inte vill ha. Men min fråga är - hur många har genom åren tagit livet av sig för att de blivit inlåsta i förtidspension resten av livet, ofta dömda till ensamhet, utan arbetskamrater, kanske med en separation på hemmaplan som följd, utan att känna sig behövda, och dessutom plågade av en mycket låg inkomst och därefter en riktigt låg pension när de blir gamla? Alla läkare vet att långvarig sjukskrivning dessutom i sig är ett hot mot den fysiska hälsan, och att det samtidigt kan leda till psykiska problem. Lång sjukskrivning gör helt enkelt människor sjukare!

Karolinska Institutet i Stockholm följer utvecklingen av självmord i Sverige. För vuxna (över 15 år) inträffade år 2005 1.210 säkra självmord. 2006 var det 1.192 stycken och 2007 1.119 vuxna svenskar som tog sitt liv. Dessutom är det runt 300 personer varje år som räknas som "osäkra" självmordsfall. Antalet har alltså minskat något de senaste åren, men det är ändå över 1.000 svenskar som tar sitt eget liv varje år. En skrämmande hög siffra som exempelvis kan jämföras med antalet dödade i trafiken som var 355 personer förra året. När man tar del av forskningen framgår tydligt att många personer som tar sitt liv har olika former av psykiska problem. Sverige har jämfört med andra länder haft extremt höga sjukskrivningstal, och väldigt mycket har handlat om unga kvinnor med psykiska problem. Varför granskar inte media vad det beror på att svenskarna har mycket fler psykiska problem än i andra länder, och detta år efter år? Min egen erfarenhet är att långa sjukskrivningar för fysiska åkommor i sig kan leda till livslånga psykiska problem. Onödigt långa sjukskrivningar gör inte människor friskare utan sjukare! Min absoluta övertygelse är därför att självmorden kommer att bli färre och inte fler med de nya sjukskrivningsreglerna. Så - hälsa dina alliansvänner att ibland måste man våga stå upp för beslut som man vet är kloka och humana och logiska, även man man blir släpad i smutsen av journalister och politiker på vänsterkanten som ofta är helt okunniga när det gäller psykiska och fyskiska sjukdomar.

Hälsningar "N"



2010-01-16 Bidragsbrottslagen behövs

Göteborgs-Posten berättar idag om en kvinna från Göteborg som under fyra år fått nästan en halv miljon i barnbidrag, utan att vara berättigad till det. Häromdagen läste vi om en man som låtsats vara rullstolsburen och därmed lurat till sig 7,8 miljoner i bidrag för att avlöna en personlig assistent och få annan hjälp. Mannen avslöjades när han upptäcktes i full fart på dansgolvet. I andra artiklar och på nätet hittar man ett stort antal nyhetsinslag i olika media om fusk med både a-kassa, socialbidrag och sjukpenning. Ibland mindre belopp, ibland mycket stora summor. Ibland är bidragsbrotten kopplade till kriminella grupperingar som använder bidragsbrott som ett sätt att finansiera sin verksamhet. Inte sällan finns koppling mellan grova skattebrott och bidragsbrott, och ett antal nolltaxerare har ertappats med bidragsbrott.

Alliansregeringen fick kritik när vi införde bidragsbrottslagen som gör det lättare att döma personer som lurat till sig bidrag. Själv tyckte jag det var högst rimligt att bidragsbrott straffas på samma sätt som skattebrott. Det handlar ju om precis samma pengar. Skattebrott har under många år utretts och bestraffats, ofta ganska hårt, medan bidragsbrott ytterst sällan medfört några påföljder. Lite konstigt kan man tycka.

Vi kan diskutera nivåerna på olika bidrag och ersättningar, men de flesta håller säkert med om att pengarna ska gå till rätt personer. Varje fusk med bidrag tar pengar från något annat i samhället som är viktigare. Upprepade larm om omfattande bidragsbrott, och fler ärenden som polisanmäls och går till åtal, visar att vi gjorde helt rätt när vi ändrade lagen.



2010-01-15 Svenska folket får en skev bild av sjukförsäkringsreformen

I Aftonbladet idag finns en debattartikel som är skriven av en kvinna som "drabbats" av sjukförsäkringsreformen. En i raden av alla nidbilder om en av de viktigaste reformerna i Sverige på många år. Sakfelen i kvinnans beskrivning är hårresande. I artikeln skriver hon först att hon nu är utförsäkrad. "Vem vet när jag får pengar nästa gång? Löften från politiker sätter inte in pengar på kontot". Men så skriver hon om sitt första möte med Arbetsförmedlingen: "Jag kryssar i rutan att jag ska vara med hundra procent, då ska jag ha rätten till hundra procent ersättning får jag veta." Hon har ju alltså fått ett tydligt besked av Arbetsförmedlingen att hon kommer att få sin ersättning, precis som det ska vara! Kravet är att hon deltar i introduktionsprogrammet där man tillsammans ska planera för hennes fortsatta rehabilitering.

Hon fortsätter: "Jag skriver under. Först när jag kommit hem så slår det mig, hur ska jag nu finna någon väg tillbaka in i försäkringssystemet? Jag har med mitt eget namn intygat att jag är aktiv på arbetsmarknaden. Nej, det kan väl inte vara så?". Min kommentar är att hon undertecknat en överenskommelse om att delta i introduktionsprogrammet. Det är inte detsamma som att hon är 100% arbetsför. Om det visar sig under introduktionsprogrammet att hon inte klarar att arbeta kommer hon att återfå sin sjukpenning. Introduktionsprogrammet utformas dessutom individuellt i den omfattning som varje person klarar av. Mest skrämmande är kanske att kvinnan bara har ett enda mål - att komma tillbaka in i försäkringssystemet! Hade inte det naturliga varit att hon hade som mål att få hjälp och stöd att försöka hitta ett arbete som hon kan utföra, på heltid eller deltid? Varför är rädslan så stor för ett liv med lämpligt arbete i rimlig omfattning, social gemenskap och en mycket bättre ekonomi? Är det kanske skrämseltaktiken från oppositionen som har skapat denna märkliga rädsla?

På ett annat ställe i artikeln berättar hon följande från sitt första möte med Arbetsförmedlingen: "Ingen nämner någonting om min rehabilitering. Jag blir tvungen att fråga. Nej, sånt kommer vi inte att få."//"Rehabilitering är ingenting arbetsförmedlingen sysslar med." Detta skriver hon alltså trots att hon vid mötet just skrivit på ett papper om att delta i introduktionen som har ett enda syfte - att hjälpa henne till en meningsfull rehabilitering! Att de ansvariga på Arbetsförmedlingen i Surahammar där kvinnan bor skulle ha sagt något så obegripligt låter dessutom helt osannolikt, särskilt om de är utsedda att vara ansvariga för dessa möten. De vet naturligtvis att Arbetsförmedlingen haft huvudansvaret för arbetslivsinriktad rehabilitering ända sedan 1980, att 28% av arbetsförmedlingens personal jobbar med detta och att man har 625 specialister anställda just för detta. Redan idag får i genomsnitt 8.000 personer per månad rehabilitering med aktivitetsstöd via arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är en viktig aktör när det gäller rehabilitering.

Artikeln i Aftonbladet kommer, precis som andra skruvade, vinklade och osanna exempel att användas flitigt av oppositionen ända fram till valet. Det finns bara ett sätt för oss i Alliansen och bemöta detta och det är att både använda fakta och känslor i debatten. Visst kan vi glädja oss åt sjunkande sjukskrivningstal, vilket gör att sjuktalen i Sverige äntligen närmar sig jämförbara länder. Detta stärker statens finanser och skapar utrymme för satsningar på välfärden och sänkt skatt. Men vi får inte glömma att visa människorna bakom den positiva statistiken. Vi måste förklara hur de nya reglerna faktiskt ser ut i verkligheten, men också vara tydliga för svenska folket och tala om att att många människor tidigare mått väldigt dåligt i det svenska sjukförsäkringssystemet, och nu äntligen får en ny chans. För mig handlar det om empati.

Samtidigt ska vi ställa Socialdemokraterna och övriga oppositionen till svars. De har inga som helst egna förslag. Eller som Borås Tidning mycket klokt skriver om Socialdemokraternas politik i sin ledare idag: De har inte förklarat om det verkligen är mänskligare att låta människor gå hemma år efter år. De har inte sagt ungefär hur många fler som borde vara sjukskrivna för att samhället ska bli så där varmt som det var före september 2006. Men de gör onekligen sitt bästa för att attackera den arbetslinje som förde alliansen till valseger. Det är dags att alliansen försvarar den med större kraft än man lyckats med hittills. Och faktiskt också med mer empati. Politik är inte bara siffror."



2010-01-14 Sjukskrivningsreglerna gör att fler återgår i arbete

Sjukskrivningarnas längd minskar och fler återgår till arbete till följd av de nya sjukskrivningsreglerna visar en ny rapport från den nya myndigheten Inspektionen för socialförsäkringen (ISF). "Vi ser tydliga tecken på att fler återgår i arbete i samband med tidsgränserna. Man kan säga att tidsgränserna innebär att de som kan återgå i arbete gör det" säger Pathric Hägglund på ISF.

I rapporten har Hägglund undersökt vad som skett när de första försäkrade nått sex månader med de nya tidsgränser i sjukförsäkringen som infördes 1 juli 2008. 60 procent fler återgick i arbete efter sex månaders sjukskrivning efter att de nya tidsgränserna infördes. (Läs om vad de nya tidsgränserna innebär och vilka som omfattas i föregående blogginlägg).

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) skriver i ett pressmeddelande att de nya reglerna infördes för att bryta den passivitet som råder inom sjukförsäkringen och att rapportens slutsatser är glädjande. "Den nya sjukförsäkringen handlar i grunden om synen på människan. Alla ska få rätt stöd, vård och rehabilitering för att kunna komma tillbaka och få möjligheten att känna sig behövd i samhället" skriver hon.

För den som vill vrida klockan tillbaka återstår att förklara varför 60% fler ska låsas fast i sjukskrivning i stället för att få stödet att komma tillbaka i arbete med social samvaro och betydligt bättre inkomst. Oppositionen har bevisbördan och måste förklara varför de tycker att Sverige som ett av ytterst få länder i världen ska ha rätt till evig passiv sjukskrivning trots att den sjukskrivne har arbetsförmåga med rätt stöd.

Oppositionen och vissa journalister borde kanske också fundera ett extra varv över hur de människor mår som man skrämt upp i onödan genom att medvetet vantolka regelverket eller blanda ihop de nya reglerna med enskilda bedömningsärenden där olika läkare har olika uppfattning eller där enstaka patienter är svårbedömda. Sådana fall kommer alltid att uppstå när människor ska bedöma andra människors sjukdomsbild. Men ingen mår bättre av att matas med nidbilder om själva regelverket, det skapar bara onödig oro och förtvivlan. Varje person som medvetet skrämmer upp sjuka och utsatta människor i rent politiska syften bär ett mycket tungt moraliskt ansvar.



2010-01-14 Repris: Sammanfattning av Alliansens sjukförsäkringsreform

(Från bloggen den 15/12 2009)

KORT SAMMANFATTNING AV ALLIANSENS SJUKFÖRSÄKRINGSREFORM: * Under de första tre månadernas sjukskrivning ska Försäkringskassan bedöma om den sjukskrivne har arbetsförmåga att klara sitt vanliga arbete eller i annat fall utföra annat lämpligt arbete hos samme arbetsgivare. * Efter månad tre ska Försäkringskassan även beakta om den sjukskrivne kan omskolas till helt annat arbete hos samme arbetsgivare. * Efter sex månaders sjukskrivning ska människor med arbetsförmåga och som inte är allvarligt sjuka erbjudas rehabilitering och en väg tillbaka till arbetslivet där man också ska pröva möjligheterna att hitta ett nytt yrke på andra delar av arbetsmarknaden om detta inte är "oskäligt". Skälighetsundantaget innebär bland annat att personer som har en sjukdom där arbetsförmågan bedöms avta över tiden, eller har en sjukdom som går i skov och där arbetsförmågan varierar över tiden, eller som genomgår efterbehandling efter en allvarlig sjukdom, eller som har lång rehabiliteringstid efter sjukdom eller skada inte kommer att prövas mot hela arbetsmarknaden. * Efter ett år kan arbetstagaren ansöka och få förlängd sjukpenning om arbetsförmåga saknas men man förväntas kunna återgå i arbete efter ytterligare en tids sjukskrivning. Förlängd sjukpenning blir då 75 procent av den tidigare inkomsten och ska kunna betalas ut som längst under ytterligare 18 månader, dvs man kan få sjukpenning under maximalt ca 2,5 år. * Efter 2,5 år återgår den sjukskrivne i första hand till sitt gamla arbete i den omfattning man klarar av och med det stöd som behövs. I övriga fall förs den tidigare sjukskrivne över till arbetsförmedlingen och genomgår först en introduktionskurs med kartläggning av arbetsförmågan och får en plan för rehabilitering. Därefter går man över till arbetsmarknadspolitik och rehabilitering. Sjukpenningen ersätts med a-kassa eller aktivitetsstöd. Målet är en anställning, kanske ett nystartsjobb, lönegarantianställning eller skyddat arbete inom Samhall. Om det efter en tid på nytt blir för sjuk för att kunna delta i introduktion eller arbetsmarknadsåtgärder kan man efter tre månader gå tillbaka till sjukskrivning med samma ersättning som man haft tidigare. Undantag: * Allvarligt sjuka människor som bedöms ha en chans att bli friska och helt eller delvis återfå sin arbetsförmåga i framtiden ska ha rätt till fortsatt sjukpenning på 80% utan tidsgräns. * Allvarligt sjuka människor som inte kan förväntas bli friska i framtiden ska ha rätt till förtidspension (sjuk och aktivitesersättning).

2010-01-12 Trafikförsäkringsreformen genomförs sannolikt inte

Regeringen har i dag mottagit Trafikförsäkringsutredningen slutbetänkande om en utvidgad trafikförsäkring. Utredningens förslag innebär att kostnaderna för sjukpenning och sjukersättning vid trafikskador överförs till trafikförsäkringen. Sammantaget uppgår kostnaderna till följd av trafikskador till 6,8 miljarder kronor per år. Utredningen bedömer att trafikförsäkringspremien skulle stiga med 70 procent till följd av förslagen.

Som tur är lär det inte bli så. "Kostnadshöjningar i denna omfattning är inte rimliga att genomföra. Vi kommer självfallet att ta del av innehållet i betänkandet och därefter ta ställning till den fortsatta hanteringen, men det är inte aktuellt att genomföra de kostnadshöjningar som utredningen föreslår", säger statssekreteraren Bettina Kashefi (M) som tog emot utredningens slutbetänkande.

Beskedet är välkommet. Jag har aldrig varit särskilt entusiastisk över idén att lägga över sjukskrivningskostnaden för trafikolycksfall på trafikförsäkringen. Visserligen finns liknande system i en del andra länder, bland annat Finland, och i längden har inte kostnadsökningarna blivit särskilt stora, och rehabiliteringen har dessutom blivit bättre när försäkrings- bolagen indirekt får betala sjukpenningen tilll trafikskadade. Det var därför den svenska utredningen tillsattes. Så långt är väl allt gott och väl. Men för mig handlar det mer om en princip. Om vi låter en verksamhet - trafiken - stå för sina egna kostnader, vad blir då nästa steg? Ska den som idrottar betala extra till finansiering av sjukpenningen? Eller den som reser mycket utomlands? Eller den som röker eller den som är överviktig? Det finns mycket som man gör och så mycket i ens livsval som påverkar risken att skadas eller bli sjuk. Varför ska just vägtrafiken särbehandlas? Särskilt som den redan belastas med så oerhört mycket skatter som går rakt in i statsbudgeten? Det är redan dyrt nog att ha bil.

Dessutom ogillar jag i grunden avgiftshöjningar som inte kompenseras genom samtidiga skattesänkningar. Om man bara höjer en avgift innebär det ju i princip en skattehöjning, och det tycker jag inte en Alliansregering ska syssla med. Sverige har redan världens näst högsta skatter. Jag hoppas därför att utredningsförslaget skrotas i sin helhet.



2010-01-10 Regeringen rekordsatsar på rehabilitering av sjukskrivna...

...och tillsätter rehabiliteringsråd för att garantera att satsningarna ger full effekt

Oppositionen odlar myten om att regeringen vill tvinga ut sjuka på arbetsmarknaden utan att ha lagt några resurser på rehabilitering. Detta påstående är närmast oförskämt när man vet vilken rekordstor satsning som Alliansen gjort just på rehabilitering av sjuka.

Regeringen har satsat 1,6 miljarder på en medicinsk rehabiliteringsgaranti i år och förra året. Vidare har en satsning på 17 miljarder gjorts på rehabiliteringsinsatser inom Arbetsförmedlingens verksamhet. Ingen annan regering i modern tid har satsat lika mycket på att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbete.

Regeringen har nu också tillsatt ett Rehabiliteringsråd som skall bistå regeringen i frågor med koppling till rehabiliteringsområdet. Syftet med rådet är att ett antal oberoende experter skall följa den unikt stora satsning på rehabilitering som regeringen gjort. "Det är viktigt att våra satsningar får avsedd effekt, att människor äntligen får stöd och hjälp att komma tillbaka till arbete och inte lämnas ensamma" säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Det nya rehabiliteringsrådet kommer att bestå av professorer, läkare och experter med mångårig erfarenhet av rehabilitering. Dessa kommer att lämna förslag på hur rehabiliteringen för sjukskrivna kan förbättras. Ordförande för rådet kommer att bli Åke Nygren som är professor i personskadeprevention vid Karolinska institutet.



2009-12-22 Mona Sahlin uteblev från debatten -men jag var där...

När dagens debatt skulle börja visade det sig att Mona Sahlin helt enkelt valde att utebli! Det normala är att den som ställer en interpellation också deltar i debatten och tar del av svaret från ansvarig minister. Att Mona Sahlin valde att avstå och i stället lät Veronica Palm (S) ta emot svaret och ensam ta debatten väckte viss uppmärksamhet, inte minst hos media. Strax efter debatten blev jag exempelvis intervjuad av Svenska Nyhetsbyrån, och de tänkte tydligen särskilt uppmärksamma Sahlins frånvaro. Deras journalist tolkade det som om Mona Sahlin helt enkelt inte vågade komma. Lika uppseendeväckande var det kanske att ingen alls från oppositionen i övrigt valde att delta i debatten, samtidigt som vi var sex personer från samtliga fyra regeringspartier samt givetvis ministern som representerade Alliansen. Mina egna två anföranden har jag renskrivit efteråt, och det blev (ungefär!) så här.

I debatten framkom väl inte så mycket nytt, men Veronica Palm fortsatte felaktigt att skrämmas med att människor skulle kastas ut ur sjukförsäkringen utan försörjning. Jag påpekade att dessa osanningar är ett cyniskt spel med utsatta människors oro. Och det visar sig nu också att de flesta faktiskt kommer att få höjd ersättning när de går från sjukpenning till aktivitetsstöd eller A-kassa. Dessutom har regeringen, som man tidigare utlovat, tagit beslut om ett schablonsystem för snabbare beräkning av lägsta ersättning för att garantera att ingen blir utan pengar i skarven mellan sjukpenning och aktivitetsstöd.

Jag har en känsla av att Socialdemokraternas skrämseltaktik kommer att slå tillbaka mot dem själva när människor upplever hur verkligheten faktiskt blev.

Efter mitt pressmeddelande igår ägnade Borås Tidning dagens huvudledare åt sjukförsäkringsfrågan och dagens sjukförsäkringsdebatt i riksdagen, och nämnde även uppståndelsen kring mitt tidigare anförande förra veckan. Jag har också fått en längre debattartikel publicerad i BT idag som beskriver varför sjukförsäkringsreformen är så viktig, hur den fungerar, och inte minst varför oppositionens politiska spel är så cyniskt.

Jag tror som sagt att opinionen sakta håller på att svänga i frågan, och att aktivt hjälpa människor tillbaka till arbetslivet borde väl också rimligen vara något positivt och inte något negativt? I dag började valrörelsen på allvar, sunt förnuft, ansvar för landet och omtanke om människor står mot politisk populism, brist på alternativa förslag och oetisk skrämselpropaganda.



2009-12-22 I dag tar jag fajten med Mona Sahlin


Pressmeddelande 2009-12-22

Riksdagsledamot Jan Ericson (m)
Telefon 073-9558919


I dag tar jag fajten med Mona Sahlin om oppositionens cyniska sätt att bedriva politik kring sjukförsäkringsreformen

Oppositionens cyniska och motbjudande sätt att skrämma och lura de kanske allra mest utsatta i vårt samhälle - de långtidssjukskrivna och förtidspensionerade - gör mig upprörd. Att påstå att svårt sjuka människor ska tvingas till Arbetsförmedlingen eller hota allvarligt sjuka människor med att de kommer att stå utan inkomst i januari är inget annat är grova och oanständiga lögner i rent politiskt syfte. Detta har jag med kraft framfört i två riksdagsdebatter de senaste veckorna, inför något skamsna oppositionspolitiker som i den senaste debatten inte ens begärde de sedvanliga replikerna på mitt inlägg, utan satt och tittade ned i bordet under mitt anförande.

I dag hålls en interpellationsdebatt i Riksdagen där oppositionsledaren Mona Sahlin och socialförsäkrings- minister Cristina Husmark Pehrsson debatterar effekterna av sjukförsäkringsreformen. Jag har, som ende moderate riksdagsledamoten i både arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet, anmält mig till debatten. Självklart kommer jag återigen att vara mycket tydlig i min kritik mot Mona Sahlins och övriga oppositionens oanständiga politiska metoder som helt i onödan fått så många människor att må dåligt.

Debatten startar klockan 09.00, och ska vad jag förstår även sändas direkt i SVT24. Det är väl ingen gissning att debatten kommer att väcka visst medialt intresse.

Vid frågor träffas jag både före och efter debatten på 073-9558919. Självklart kommer också en kommentar i efterhand på bloggen.




2009-12-21 Saabanställda kastas mellan hopp och förtvivlan
- Men regeringen har beredskap om det värsta skulle hända

Knappt hade bläcket torkat i alla minnesbilagor som gjorts i tidningarna om det snart nedlagda bilmärket Saab, förrän nya halmstrån dök upp. Nya och gamla budgivare återuppstår med nya ägarkonstellationer, och förhandlingarna verkar ha återupptagits. Jag kan bara hålla med statsministern som i en intervju i TV i går hoppades att det fanns verklig substans i de nya buden. Just nu kastas de Saabanställda och invånarna i Trollhättan mellan hopp och förtvivlan. De är alla brickor i ett spel, och ingen vet var detta slutar. Säkerligen pågår diskussioner och kontakter på alla nivåer, även politiska. För egen del håller jag tummarna för Saab!

Under tiden har regeringen meddelat att om Saab läggs ned kommer ett omfattande stöd att riktas till Trollhättan och Västra Götaland för att kunna bidra till en omställning. Totalt handlar regeringens extra satsning om 542 mkr inom innovation, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder. Det rör sig om insatser inom arbetsmarknadspolitiken, inom utbildningsväsendet och insatser för att stärka entreprenörskap och utveckling. Bland annat omfördelas fler platser till högskolan och yrkeshgskolan i regionen. Regeringen kommer också att söka medel från EU:s globaliseringsfond. Regeringen har tidigare aviserat ett tillskott om 60 miljoner kronor för att möjliggöra Innovatums projekt för elbilsutveckling.

Det står också klart att Arbetsförmedlingen har full beredskap och tillräckliga resurser för att hjälpa de som drabbas. Arbetsförmedlingen har dessutom redan ett förmedlingskontor på plats i Saabs lokaler.



2009-12-18 Jag nästan rodnar av allt beröm....

De senaste dagarna har oväntat många enskilda riksdagsledamöter från Alliansen kommit fram och tagit i hand eller hejat glatt i korridorerna och gett mig beröm för mitt anförande i tisdags i sjukförsäkringsdebatten. Sådant värmer!

Jag har också förstått att mitt anförande av någon oväntad anledning blivit en positiv "snackis" i riksdagshuset och i partierna. Så märkvärdigt var det väl ändå inte att jag bemötte oppositionens okänsliga utnyttjande av sjuka och utsatta människor med lika känslosamma angrepp mot samma opposition? Eller är det just detta att man använder känsloargument i en debatt som är ovanligt? Jag vet inte, men jag kan lova att det inte var det minsta svårt att vara känslosam när man upplevt hur svårt sjuka människor går och oroar sig för något som inte kommer att inträffa, bara för att de vilseletts av en hjärtlös opposition!

I dag skriver folkpartiets Carl B Hamilton följande i inledningen till sitt väl spridda veckobrev, som helt ägnas åt mitt anförande i sjukförsäkringsdebatten och mina blogginlägg i frågan:

"Den tidigare tämligen okände moderate riksdagsledamoten Jan Ericson blev i veckan närmast berömd i riksdagen efter ett helt lysande anförande i den - särskilt för moderaterna! - infekterade och besvärliga frågan om tidsbegränsning av sjukskrivningarna. Oppositionen begärde inte replik på Ericsons anförande.

Och sedan citeras alltså delar av mitt anförande och mina blogginlägg i ämnet. Lite smickrad blir man ju, man är ju inte mer än människa. Fast ärligt talat har jag nog vare sig varit så okänd tidigare eller är så "berömd" idag som Hamilton skriver....sanningen ligger nog någonstans mittemellan.



2009-12-18 Riksdagens beslut om sjukförsäkringen mildare än LO:s förslag

Våren 2007 presenterade LO en idéskrift om morgondagens sjukförsäkring, så som man ville se den. Jag citerade delar av denna rapport i mitt anförande i riksdagen i veckan. Men en intressant sak hade jag inte med. Så här skriver LO om hur tiden i sjukförsäkringenbör maximeras, och varför detta bör ske:

"Inte minst kan en tidsgräns för sjukpenningen bidra till att lösa problemet med att människor som varit sjukfrånvarande faller mellan stolarna när försäkringskassan och arbetsförmedlingen ser situationen ur skilda perspektiv. Det markeras när det absolut senast är dags att ansvaret för en människa flyttas från den ena myndigheten till den andra. Detta skulle eliminera risken för att människor tappas bort eller knuffas mellan myndigheterna.

Begränsningen för perioden med sjukpenning kan lämpligen bestämmas till omkring 14 till 15 månader. Perioden får inte vara för kort med tanke på att den både ska inrymma tid för medicinskt tillfrisknande och rehabiliteringsåtgärder. Undantag från tidsbegränsningen måste också vara möjliga. Exempelvis om återgång i arbete förväntas inom rimlig tid, om den sjukskrivne genomgår medicinsk behandling, eller om den medicinska situationen kräver det."

LO föreslår alltså att tiden i sjukförsäkring begränsas till maximalt 14-15 månader. Den gräns riksdagen beslutat om ligger på 2,5 år, dvs den dubbla tiden. LO föreslår att undantag medges. Riksdagen har tagit beslut om samtliga de undantag LO föreslår, samt ytterligare några. Riksdagens beslut är alltså betydligt mer generöst än vad LO föreslog i sin rapport.

Socialdemokraterna däremot vill avskaffa tidsgränsen för sjukskrivning efter vad man sagt i de senaste veckornas debatter. Det går rakt mot LO:s förslag, och skulle återinföra alla de problem som LO pekar på i sin rapport.



2009-12-16 Debatt om arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkringsreform

Mycket hård debatt - det märks att det snart är valår...

Dagens debatt med arbetsmarknadsutskottet blev en mycket tuff och hård tillställning. Oppositionen använder uttryck och ett tonläge som knappast hör hemma i Sveriges Riksdag. Men kanske är det så att när de egna argumenten och den egna politiken lyser med sin frånvaro så tar man till överord i stället. Själv tycker jag att vi från Alliansens sida lyckades väldigt bra med att bemöta oppositionens angrepp, det var lättare än väntat eftersom oppositionen som sagt nästan helt saknar egna förslag, och bara ägnar sig åt att klaga på regeringen.

Själv höll jag ett ganska känslosamt anförande där jag koncentrerade mig på att förklara varför sjukförsäkringsreformen verkligen behövs och varför den är ett stöd och en hjälp för de långtidssjukskrivna och inte ett hot. Jag bemötte också en del av de oseriösa och cyniska angrepp som förekommit de senaste veckorna, och påpekade att oppositionen på ett oetiskt sätt skrämmer de allra mest utsatta och sköra människorna i onödan för att försöka plocka politiska poäng. Jag fick skriva om mitt anförande flera gånger under den 4 och en halv timme långa debatten, och till slut lät det så här. Jag var också uppe och tog repliker i debatten, fast dessa har jag inte i skriftlig form. De läggs ut på min sida hos riksdagen för den som är nyfiken.



2009-12-16 Om en stund deltar jag i Arbetsmarkndsutskottets debatt

Vid lunchtid idag kommer jag att delta i arbetsmarknadsutskottets stora debatt, och för min del kommer jag att tala om sjukförsäkringsreformen och bemöta en del av oppositionens cyniska spel med de mest utsatta och sköra människorna, de långtidssjukskrivna, som man de senaste veckorna skrämt upp med ett antal halvsanningar och groteska överdrifter. I eftermiddag lägger jag ut mitt anförande på bloggen, och jag kan utlova att det kommer att bli tuffa tag i kammaren!

Arbetsmarknadsutskottets debatt sänds direkt i SVT24, och börjar efter konstitutionsutskottets debatt (KU14).



2009-12-15 Sammanfattning av Alliansens sjukförsäkringsreform

KORT SAMMANFATTNING AV ALLIANSENS SJUKFÖRSÄKRINGSREFORM: * Under de första tre månadernas sjukskrivning ska Försäkringskassan bedöma om den sjukskrivne har arbetsförmåga att klara sitt vanliga arbete eller i annat fall utföra annat lämpligt arbete hos samme arbetsgivare. * Efter månad tre ska Försäkringskassan även beakta om den sjukskrivne kan omskolas till helt annat arbete hos samme arbetsgivare. * Efter sex månaders sjukskrivning ska människor med arbetsförmåga och som inte är allvarligt sjuka erbjudas rehabilitering och en väg tillbaka till arbetslivet där man också ska pröva möjligheterna att hitta ett nytt yrke på andra delar av arbetsmarknaden om detta inte är "oskäligt". Skälighetsundantaget innebär bland annat att personer som har en sjukdom där arbetsförmågan bedöms avta över tiden, eller har en sjukdom som går i skov och där arbetsförmågan varierar över tiden, eller som genomgår efterbehandling efter en allvarlig sjukdom, eller som har lång rehabiliteringstid efter sjukdom eller skada inte kommer att prövas mot hela arbetsmarknaden. * Efter ett år kan arbetstagaren ansöka och få förlängd sjukpenning om arbetsförmåga saknas men man förväntas kunna återgå i arbete efter ytterligare en tids sjukskrivning. Förlängd sjukpenning blir då 75 procent av den tidigare inkomsten och ska kunna betalas ut som längst under ytterligare 18 månader, dvs man kan få sjukpenning under maximalt ca 2,5 år. * Efter 2,5 år återgår den sjukskrivne i första hand till sitt gamla arbete i den omfattning man klarar av och med det stöd som behövs. I övriga fall förs den tidigare sjukskrivne över till arbetsförmedlingen och genomgår först en introduktionskurs med kartläggning av arbetsförmågan och får en plan för rehabilitering. Därefter går man över till arbetsmarknadspolitik och rehabilitering. Sjukpenningen ersätts med a-kassa eller aktivitetsstöd. Målet är en anställning, kanske ett nystartsjobb, lönegarantianställning eller skyddat arbete inom Samhall. Om det efter en tid på nytt blir för sjuk för att kunna delta i introduktion eller arbetsmarknadsåtgärder kan man efter tre månader gå tillbaka till sjukskrivning med samma ersättning som man haft tidigare. Undantag: * Allvarligt sjuka människor som bedöms ha en chans att bli friska och helt eller delvis återfå sin arbetsförmåga i framtiden ska ha rätt till fortsatt sjukpenning på 80% utan tidsgräns. * Allvarligt sjuka människor som inte kan förväntas bli friska i framtiden ska ha rätt till förtidspension (sjuk och aktivitesersättning).

2009-12-15 Förtydliganden i sjukförsäkringsreformen antogs av riksdagen

Riksdagen tog igår beslut om förtydliganden om vilka sjuka som ska undantas från att prövas mot hela arbetsmarknaden efter en viss tids sjukdom. Enligt min mening var det väl egentligen tveksamt om förtydligandena verkligen behövdes, eftersom skäliga undantag var möjliga även före dagens förändring i lagtexten. Men mediabilden av sjukförsäkrings- reformen har ju inte precis varit saklig, och blotta oron hos enskilda människor för att de skulle kunna drabbas av orimliga beslut motiverar de förtydliganden som gjorts. Kanske borde man när man tittar i backspegeln haft med dessa förtydliganden redan från början, men det är lätt att vara efterklok. Man får inte glömma att alla bedömningar alltid är indivuduella. Även om det finns riktlinjer så är ingen patient exakt likadan som en annan, utan det krävs alltid avvägningar och skälighetsbedömningar. En sak som ofta glöms bort är att det dessutom finns ett skydd för den enskilde som innebär att man alltid kan överklaga ett beslut från Försäkringskassan till domstol. På detta sätt skapas en viktig praxis för framtiden. De gravida kvinnorna som nyligen vann i Länsrätten mot Försäkringskassan visar att domstolarna har en viktig roll att fylla ut lagstiftningen med praxis, och att ett felaktigt beslut kan ändras. De allra flesta beslut hos Försäkringskassan ifrågasätts inte, men i 1-2% av alla ärenden är man inte överens. I dessa fall handlar det då faktiskt om bedömningsfrågor, inte om otydlig lagstiftning, och bedömningsfrågor kommer alltid att uppkomma så länge man har med människor att göra.

Syftet med gårdagens beslut är alltså ett förtydligande om att man alltid ska göra en individuell bedömning och inte ta oskäliga beslut. Vad innebär då förtydligandena?

Före ändringen skulle sjukskrivnas arbetsförmåga prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning, om det inte fanns "särskilda skäl" däremot. Med riksdagens nya beslut lägger man till i lagtexten att en sådan prövning inte heller ska ske om det i övrigt kan anses vara "oskäligt". En obetydlig nyansering kan man tycka, men den syftar till att förebygga alla diskussioner om att Försäkringskassan inte skulle ha tillräckliga möjligheter att göra individuella skälighetsbedömningar.

Efter ett års sjukskrivning ska prövningen av den sjukskrivnes arbetsförmåga ske mot hela arbetsmarknaden om det inte kan anses vara oskäligt, men man kan få fortsatt sjukpenning med 80% av inkomsten om den sjukskrivne lider av en "mycket allvarlig sjukdom" som det stod i den tidigare lagen. Gårdagens beslut innebär att förlängd sjukpenning med 80% ska kunna förlängas utan tidsgräns för den som är "allvarligt sjuk". Förändringen innebär alltså en nyansskillnad, där man talar om "allvarlig sjukdom" i stället för "mycket allvarlig sjukdom". Även i denna del känns förändringarna mer som ett förtydligande i förebyggande syfte, för att utvidga möjligheten till en individuell skälighetsbedömning. Socialstyrelsen kommer att göra gränsdragningen av vad som ska anses vara allvarlig sjukdom, för att garantera en hyfsat likvärdig bedömning över hela landet och ge bättre stöd till läkarna och handläggarna på Försäkringskassan.

Regeringens politik har naturligtvis aldrig syftat till att allvarligt sjuka människor ska tvingas till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Det är väl också mycket tveksamt om detta verkligen förekommit, tvärtom har Försäkringskassan själva bekräftat att exempelvis cancersjuka inte alls har fått sin sjukpenning ifrågasatt mer de senaste åren efter Alliansens sjukförsäkringsreform än vad som var fallet under tidigare regeringar. De fall som beskrivits i media verkar mer ha handlat om bedömningsfrågor hos läkare och Försäkringskassan, inte om alltför hård lagstiftning. Men med dagens beslut borde vi slutligen kunna lägga diskussionen bakom oss vad gäller lagstiftningens utformning.

Viktigare är att komma ihåg syftet med sjukförsäkringsreformen - att människor inte ska glömmas bort i mångåriga sjukskrivningar utan aktiv rehabilitering, eller förtidspensioneras mot sin vilja. Inom några år kommer Sverige att få arbetskraftsbrist till följd av stora pensionsavgångar. Ska vi kunna trygga välfärden för de allvarligt sjuka har vi inte råd att människor med arbetsförmåga går sjukskrivna 5-10 år eller resten av livet. Sverige får nu en tidsgräns för sjukskrivningar på 2,5 år (utom vid allvarliga sjukdomar där ingen tidsgräns gäller). De flesta länder i Europa har redan sådana tidsgränser för sjukskrivning, oftast maximalt 1-2 år. Sverige ligger på 2,5 år och Frankrike lär vara mest generösa med maximalt tre års sjukskrivning.



2009-12-09 Dagens sjukförsäkringsdebatt

Dagens sjukförsäkringsdebatt blev en riktig långkörare. Själv höll jag detta anförande som i huvudsak handlade om Arbetsförmedlingens viktiga roll i rehabiliteringen. Jag konstaterade bland annat att Arbetsförmedlingen ända sedan 1980 haft huvudansvaret för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, så att man nu får ansvaret även för de nya rehabiliteringsinsatserna är inget konstigt.

Arbetsförmedlingen är väl förberedda, har god kompetens, lång erfarenhet, tillräckliga resurser och en bra verktygslåda för att hjälpa sjukskrivna med arbetsförmåga tillbaka till arbete. För den enskilde kan det handla om en lönebidrags- anställning, anställning hos Samhall, arbetspraktik, utbildningar, nyfriskjobb, jobb- och utvecklingsgaranti eller jobbgaranti för ungdomar, eller givetvis även en helt vanlig anställning på heltid eller deltid. Många kommer att kunna återgå till den tidigare arbetsplatsen som man varit sjukskriven från under förutsättning att man får det stöd som behövs.

Försäkringskassan uppskattar att ca 70% av de långtidssjukskrivna kommer att kunna komma i arbete helt eller delvis med rätt rehabilitering. 30% av de långtidssjukskrivna beräknas dock inte klara av en rehabilitering och kommer då att återgå till sjukpenning. Detta är viktigt att komma ihåg - reformen innebär inte att man tas ifrån rätten till sjukpenning för evigt när dagarna tar slut, man kan bli sjukskriven igen med samma ersättning som tidigare om det efter en tid visar sig att man faktiskt inte klarar att gå igenom en rehabilitering. Poängen är att alla ska få en verklig chans!

I debatten framkom också att Sverige fram till dess att Alliansen reformerade sjukförsäkringen varit ett av få länder utan tidbegränsning av sjukpenningen. En sådan gräns finns i nästan alla andra länder, inklusive alla våra grannländer. Att Sverige nu får likvärdiga regler jämfört med andra länder är sunt.

Debatten handlade annars om oppositionens påstådda "kalla och orättvisa Sverige", och från Alliansens sida invände vi att det var det gamla systemet som (S)-regeringen skapat som var kallt och orättvist, där unga människor mot sin vilja tvingades till förtidspension med låg ersättning, oftast resten av livet, och där andra kunde gå sjukskrivna i 5-10 år utan att någon brydde sig alls. I slutet av mitt anförande konstaterade jag att "Ett rättvist och människovärdigt samhälle måste ge sjukskrivna människor en chans att komma tillbaka i stället för att döma vissa av dem till livslångt utanförskap. Alla ska synas, alla ska få en chans. Det är vår människosyn!"



2009-12-09 Dags för debatt om sjukförsäkringsreformen

Om en stund startar riksdagens debatt om sjukförsäkringsreformen. Mediaintresset är stort, och själv kommer jag någon gång runt lunchtid att delta i debatten och berätta mer om arbetsförmedlingens viltiga roll i en lyckad rehabilitering för långtidssjukskrivna. Mer om mitt anförande i nästa inlägg.

Lagom till dagens debatt har arbetsnmarknadsminister Littorin och socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson en gemensam debattartikel på SvD Brännpunkt som beskriver tankarna med reformen. Rubriken beskriver vad det handlar om: Syftet är inte att straffa sjuka. Artikeln kan vara bra att läsa som motvikt till de groteska överdrifter som media basunerat ut de senaste dagarna, och som säkert också oppositionen kommer att använda som exempel i dagens debatt.



2009-12-05 Nödvändigt att förtydliga sjukförsäkringsreglerna

Om inte Försäkringskassan tolkar reglerna som det var tänkt måste politikerna självklart ta sitt ansvar

Debatten den senaste tiden om att svårt cancersjuka ska tvingas till arbetsförmedlingen har känts både absurd och motbjudande. Särskilt när vi från politisk sida uppfattat lagreglerna som väldigt tydliga - det står uttryckligen att personer med allvarliga sjukdomar eller som genomgår behandling ska ha rätt till fortsatt sjukpenning och inte tvingas till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Trots detta menar Försäkringskassan att de tolkat reglerna rätt när de gett svårt sjuka personer beskedet att deras sjukpenningdagar kommer att upphöra vid årsskiftet. Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender säger att den omänskliga behandlingen beror på att läkarna skriver för dåliga sjukintyg.

Som politiker är vi varken dumma eller saknar empati för sjuka människor. De flesta av oss känner personer i vår omgivning med svåra sjukdomar eller har anhöriga som drabbats. Avsikten med sjukförsäkringsreformen har varit att hjälpa personer med arbetsförmåga (helt eller delvis) tillbaka i arbete och egen försörjning. Inte att skapa problem för svårt sjuka människor. Hela tanken med sjukförsäkringsreformen är ju tvärtom att om fler kan arbeta med rätt stöd får vi ett stabilare system som garanterar att de som är verkligt sjuka får den hjälp de behöver.

Frågan har diskuterats inom Alliansen i Socialförsäkringsutskottet en tid, och jag har varit med på några av dessa möten i egenskap av ersättare i utskottet. Alla, inklusive ministern, Cristina Husmark Pehrsson, har varit eniga om att om inte Försäkringskassan tolkar lagen och undantagen i denna på det sätt som var avsikten med lagen så måste det göras förtydliganden, och dessa måste tillämpas redan från årsskiftet så att ingen svårt sjuk människa kommer i kläm.

I går hölls en pressträff med Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet, samt Alliansledamöter från utskottet, samt socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. De gav ett tydligt besked - eftersom vi kan konstatera att tolkning av bestämmelserna kan leda till en orimlig situation för svårt sjuka människor kommer Socialförsäkringsutskottet att föreslå riksdagen att ta beslut om förtydliganden i regelverket så att avsikterna med lagen följs. Förslaget ska läggas fram i socialförsäkringsutskottet på tisdag, riksdagen ska ta beslut före jul och regeländringen ska träda i kraft den 1 januari 2010. Med lagändringen ska man, om man är allvarligt sjuk, kunna jobba kvar på deltid på sitt gamla jobb och samtidigt få sjukpeng under en obegränsad tid. Det är självklart inte rimligt att en person med allvarlig sjukdom ska tvingas till arbetsförmedlingen och byta arbete. Personer med gradvis försämrad arbetsförmåga behöver i första hand hjälp och stöd av sin arbetsgivare att avsluta sitt arbetsliv på ett värdigt sätt och behöver ingen hjälp från arbetsförmedlingen till ett nytt jobb som kommer att bli relativt kortvarigt.

Ministern ville igår inte utse någon syndabock eller direkt kritisera Försäkringskassan. Jag kan unna mig att vara mer frispråkig. Det finns faktiskt alltid ett utrymme för skälighetsbedömning vid tillämpning av all lagstiftning, särskilt när det gäller att bedöma enskilda personliga ärenden. Som jurist vet jag dessutom att det alltid finns ett utrymme för tolkning av lagar där lagens avsikt och anda ibland får gå före bokstavstolkningen. Det finns också en säkerhetsventil i lagstiftningen som medger undantag i övrigt vid särskilda skäl. Jag menar nog att Försäkringskassans handläggare i de upprörande fall som nått media hade kunnat göra en annan bedömning om man bara ansträngt sig lite. Men det är bara att konstatera att om avsikten med en lag inte efterlevs i praktiken så krävs det förtydliganden så att Försäkringskassans handläggare arbetar på det sätt som varit riksdagens avsikt. De förtydliganden som görs kommer att gälla från samma dag som de nya reglerna i övrigt börjar gälla, och ingen svårt sjuk person kommer därför att drabbas av de tolkningsproblem som uppenbarligen funnits. Att det fortfarande kommer att finnas fall där olika läkare gör olika medicinska bedömningar är däremot en annan sak.



2009-12-02 Solklara regler - cancersjuka ska inte tvingas söka jobb!

Efter medias märkliga rapporter de senaste dagarna om att Försäkringskassan tvingat vissa cancersjuka att söka jobb har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson kommenterat saken i DN idag:

Husmark Pehrsson: "Svårt sjuka ska inte tvingas jobba"

Svårt sjuka personer ska inte tvingas ut på arbetsmarknaden. ”Vi månar om den gruppen”, säger socialförsäkrings- minister Cristina Husmark Pehrsson. I stället ger hon nu Försäkringskassan i uppdrag att se över hur reglerna tillämpas.

En rad specialistläkare slår larm på onsdagens DN Debatt. Enligt dem tvingar det nya systemet ut svårt sjuka cancerpatienter från sjukförsäkringen ut på arbetsmarknaden. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson säger dock att regeringen är glasklar i frågan – så ska det inte vara. Hon ska i stället ge Försäkringskassan i uppdrag att se över hur reglerna tillämpas.

"Min uppfattning är att är man svårt sjuk och inte har arbetsförmåga så ska man inte prövas mot hela arbetsmarknaden. Med anledning av detta vill jag säga två saker. Jag kommer att ge ett uppdrag till Försäkringskassan att göra en analys av hur domstolarnas utslag stämmer överens med de tillämpningsföreskrifter som Försäkringskassan skriver utifrån lagstiftningens intentioner", säger Cristina Husmark Pehrsson till DN.se. Hon lovar också att bjuda in debattartikelns författare till ett samtal där hon ska ”lyssna noga på vad de säger”. Enligt den information hon har fått har nämligen Försäkringskassan varit i kontakt med onkologer och parterna har varit tämligen överens vad gäller rehabiliteringskedjan. Är man inte det nu vill socialförsäkringsministern få veta det.

Känner du att lagstiftningen är tydlig nog?
"Intentionerna är glasklara. Svårt sjuka och cancersjuka har, efter ett års sjukskrivning, möjlighet till fortsatt sjukpenning på 80 procent utan bortre parentes. Det visar att vi månar om den här gruppen. De som inte är så svårt sjuka har 75 procent på två och ett halvt år. För de som lämnar sjukförsäkringen efter denna tid och är fortsatt sjuka ska heller inte gå över till arbetsförmedlingen som andra ska", säger Husmark Pehrsson. "De som står under vård och behandling - eller är psykiskt sjuka - och vars hälsotillståndet faktiskt kan försämras av att delta en arbetsintroduktion ska bli bedömda att vara kvar i sjukförsäkringen. Intentionerna är väldigt tydliga."

Det är alltså Försäkringskassan som tillämpar lagen fel?
"Jag har inte och får inte ha en uppfattning om det. Därför tycker jag att det kommer att bli bra för både oss som lagstiftare och för Försäkringskassan som tillämpare att få tydlighet i detta när vi nu ska se över de domar som kommit. Det är alltid så vid början av en ny lagstiftning eller nya reformer att det ofta krävs ett antal domar för att få en praxis."

Cristina Husmark Pehrsson kan inte ge ett exakt svar på när situationen kan väntas förändras för dem som hamnat i kläm mellan lagstiftning och praxis. Hon utgår dock från att diskussionen i allra högsta grad nu förs på Försäkringskassan inklusive hur man gör sina tillämpningar av lagstiftningen ”med tanke på att tiden har gått och man har fått viss erfarenhet”. DN.se har sökt ansvarig person på Försäkringskassan.



2009-11-29 Cyniskt skrämskott från Dagens Nyheter om sjukförsäkringen

Dagens Nyheter skriver idag med braskande rubriker om att "Nya regler i sjukförsäkringen kan slå mot nyanställda. Reglerna för ersättningen från Försäkringskassan ska bli helt annorlunda mot i dag. Studenter och andra nya på jobbet riskerar att missa mycket pengar när de blir sjuka."

Bakgrunden till det hela är att det finns utredningsförslag om att sjukpenningen i större grad än tidigare borde baseras på den faktiska lön man har och inte på osäkert uppskattade framtida inkomster. Syftet med en sådan förändring skulle vara ökad rättssäkerhet och väsentligt minskade möjligheter till försäkringsbedrägerier. Det skulle också kunna leda till snabbare handläggning av ärenden eftersom det blir mindre behov av kontroller av osäkra uppgifter om framtida lön. Men idag finns inga konkreta förslag, frågan är komplicerad och diskuteras i regeringskansliet. Det blir i vilket fall inga förändringar under denna mandatperiod.

DN spekulerar i artikeln ändå vilt om vad en förändring skulle kunna innebära. Man spekulerar i att studenter och andra som är nya på arbetsmarknaden skulle kunna missgynnas, liksom den som går från deltid till heltid. Man skriver också att "hur långt tillbaka denna så kallade historiska inkomst ska sträcka sig är inte bestämt, men troliga alternativ är 3, 6, 9 eller 12 månader. Ganska vaga spekulationer med andra ord. "Hur ofta ersättningsnivåerna sedan ska uppdateras är inte heller fastställt" skriver DN, men fortsätter ändå att spekulera: "Ska det ske var sjätte månad eller ännu glesare blir det en lång väntan på ”rätt” sjukpenning" skriver man - utan att veta något alls om hur förslaget kommer att se ut när det är klart. "Förutom de som precis har tagit klivet ut i arbetslivet riskerar även deltidare som går upp i tid att komma i kläm" påstår man och tillägger att "timanställda och andra som arbetar ojämnt kan få en varierande ersättning." Men sedan tar man udden av allt man spekulerat i genom att mycket riktigt konstatera att "en av de knäckfrågor som regeringskansliet brottas med handlar just om studenter och andra nya på arbetsmarknaden. Vilken lösning som så småningom presenteras återstår att se". DN konstaterar också att det "inte blir några förändringar under denna mandatperiod men möjligen efter valet 2010 eftersom det finns ett antal frågor att utreda vidare."

Så DN:s artikel är inte bara spekulativ - man gissar vilt och pekar på problem som skulle kunna uppstå om man utformar reglerna på fel sätt. Man framställer det dessutom i ingressen som om det är beslutade nya regler, trots att man sedan i slutet av artikeln konstaterar att förändringarna varken kommer i år eller nästa år. Den som läser hela artikeln inser att regeringen inte kommer att presentera några förslag förrän man löst bland annat de komplicerade problem som DN pekar på. Den som bara läser ingressen får däremot en helt annan bild, och det är den bilden som sedan sprids vidare idag, bland annat på TextTV. För mig är det bara ännu ett exempel på hur media på ett väldigt obetänksamt sätt bygger nyheter på lösa spekulationer som helt i onödan skrämmer sjuka och utsatta människor helt i onödan. Jag tycker detta är ett cyniskt sätt att bedriva journalistik.



2009-11-27 Media vilseleder om deltidssjukskrivna

Under hela dagen har media rapporterat om Dagens Ekos inslag i morse om att deltidssjukskrivna skulle "tvingas till arbetsförmedlingen" för att få fortsatt ersättning, "tvingas gå en söka-jobb-kurs fast man redan har ett arbete på deltid" samt skulle "tvingas söka tjänstledigt på deltid från sitt jobb" för att gå denna kurs.

Det är en mycket märklig och delvis felaktig bild som målas upp. För det första missar man att berätta att förändringarna endast gäller sådana deltidssjukskrivna som bedöms ha större arbetsförmåga än idag om de får rätt rehabilitering och stöd att hitta rätt arbete. Det gäller alltså inte personer med allvarliga sjukdomar. För det andra gäller det endast deltidssjukskrivna vars sjukpenningdagar tagit slut och där den deltidssjukskrivne då i stället omförsäkras till a-kassa den tid han eller hon inte arbetar. För att få denna a-kassa måste den deltidssjukskrivne/deltidsarbetslöse - precis som alla andra deltidsarbetslösa - skriva in sig hos arbetsförmedlingen. Det finns inget konstigt i detta. När man skrivit in sig erbjuds man en introduktion hos Arbetsförmedlingen som syftar till att kartlägga vilka alternativ som finns för rehabilitering och alternativa yrkesmöjligheter för den enskilde. Detta genomförs på den tid man idag är sjukskriven, inte den tid man arbetar. Man behöver därför inte alls söka tjänstledigt för att gå denna kurs. Det är för övrigt alltså inte heller en "söka-jobb-kurs". Det mesta i Ekots rapportering är helt felaktigt - eller möjligen politiskt vinklat. Och självklart skrämmer man nu upp en massa deltidssjukskrivna människor som inte alls kommer att beröras av några förändringar överhuvudtaget.

Det "enskilda fall" som Ekot/P1 byggde upp sitt inslag runt i morse handlade om en person som varit sjukskriven på halvtid i mer än två och ett halvt år. Från och med årskiftet erbjuds han nu en individuellt anpassad arbetslivinriktad rehabilitering på den halvtid han idag är sjukskriven. Syftet är att med aktiva insatser i Arbetsförmedlingens regi hjälpa honom tillbaka i arbete på heltid, antingen i sitt vanliga jobb eller i ett annat arbete där han kan tillvarata sin arbets- förmåga bättre. Att gå deltidssjukskriven i åratal utan att erbjudas hjälp för att komma tillbaka på heltid är inte rimligt.

Alla de som kritiserar sjukförsäkringsreformen borde ställa sig frågan vad som är alternativet till att försöka göra något åt onödiga mångåriga sjukskrivningar av personer som skulle kunna jobba - och ofta också vill jobba - om de bara får rätt stöd och hjälp. Är det att låta dessa extrema sjukskrivningstider och onödiga förtidspensioneringar fortsätta? Den vinklingen fanns givetvis inte i inslaget. Tyvärr kommer vi nog att få se flera sådana här vinklade och delvis helt felaktigt beskrivna exempel framöver, i stället för berättelser om människor som tack vare de nya reglerna äntligen får en chans att komma till sin rätt.



2009-11-05 Hearing om sjukförsäkringsreformens sista steg



I dag ordnade mitt ena utskott, socialförsäkringsutskottet, en hearing (utfrågning) om sista steget i sjukförsäkrings- och rehabiliteringsreformen. Mitt andra utskott, arbetsmarknadsutskottet var inbjudna att delta. Och själv var jag givetvis på plats, dels berör frågan båda mina utskott, dels har jag det övergripande ansvaret för Alliansen i arbetsmarknadsutskottet när det gäller att hantera de delar som rör vårt utskott.

Vid hearingen deltog båda statssekreterarna från de två ansvariga departementen, samt generaldirektörerna för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, företrädare för Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och Landsting, samt ett antal företrädare från arbetsmarknadens parter, olika intresseorganisationer och personer inom vårdsektorn.

Jag kan konstatera att det finns de, bland annat (S), som tycker att vi ska återgå till de gamla reglerna där människor glömdes bort i sjukförsäkringssystemen, ibland 5-10 år, utan att få någon större hjälp att komma tillbaka. Och där Sverige förtidspensionerade 150 personer om dagen (!), många trots att de fortfarande hade en viss arbetsförmåga, och många mot sin vilja. Dessa människor dömdes ofta till livslång tillvaro utan arbete och med mycket låg inkomst resten av livet.

Och så finns det alla vi andra som tycker att människor som har en arbetsförmåga, helt eller delvis, ska få ett aktivt stöd från samhället för att om möjligt kunna komma tillbaka i arbete, vilket i sin tur ger både en tryggare inkomst och en viktig social gemenskap. Inget skulle kunna försvara att regeringen skulle vara lika passiva i frågan som tidigare (S)-regeringar varit. Att det sedan blir en krävande uppgift att få allt att fungera och klara av att visa hänsyn och omtanke om varje enskild individ är en annan sak. Men det känns verkligen som om de inblandade myndigheterna (Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) för en gångs skull är riktigt väl förberedda och har utvecklat ett samarbete som bör kunna fungera.



2009-10-26 Rekordsatsning på rehabilitering av långtidssjukskrivna
Uppdaterad

I förra veckan presenterade regeringen propositionen med förslag om stöd till långtidssjukskrivna. Från och med årsskiftet 2010 startar den största satsningen på arbetslivsinriktad rehabilitering som någonsin gjorts i Sverige. 17 miljarder kronor avsätts under de kommande tre åren för att stödja människor som varit långtidssjukskrivna tillbaka till arbete. En del av detta används för att stärka Arbetsförmedlingens kompetens och resurser för rehabilitering.

Detta blir det fjärde och sista steget i regeringens stora sjukförsäkringsreform. I korthet innebär förslagen att den som når den bortre gränsen för sjukpenning, dvs 30 månaders sjukskrivning (914 dagar), liksom den vars tidsbegränsade sjukersättning löper ut, ska erbjudas aktivt stöd och hjälp hos Arbetsförmedlingen för att komma tillbaka i arbete. Detta gäller alltså personer som anses ha en fortsatt arbetsförmåga. Om man saknar arbetsförmåga ska man i stället i vissa fall erbjudas antingen förlängd sjukersättning eller i annat fall sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension).

Den som trots sin tidigare sjukskrivning anses ha en fortsatt arbetsförmåga ska först kallas till ett gemensamt möte tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Därefter får alla möjlighet att medverka i en tre månader lång introduktion hos Arbetsförmedlingen där varje persons förutsättningar och behov av stöd utreds. Efter introduktionen kommer Arbetsförmedlingen att kunna erbjuda arbetslivsinriktad rehabilitering som passar den enskilde via de program och andra verktyg som myndigheten har, t.ex. lönebidrag, jobb- och utvecklingsgarantinb eller anställning via Samhall. Ersättningen till den som deltar i rehabiliteringen är aktivitetsstöd, samma ersättning som gäller för den som medverkar i åtgärderna redan idag. Om det visar sig att det på grund av sjukdom inte fungerar för den enskilde att genomgå rehabilitering går det att komma tillbaka till sjukförsäkringen fram till dess att man på nytt har formell möjlighet att återinträda i introduktionen eller i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Det finns naturligtvis situationer där det inte alls är lämpligt att medverka i arbetslivsinriktad rehabilitering. Då kommer förlängd sjukpenning att fortsätta att betalas ut, efter beslut av Försäkringskassan. Det gäller för personer som:
* vårdas på sjukhus eller får omfattande vård i hemmet
* på grund av svår sjukdom saknar verklighetsuppfattning eller förmåga att orientera sig
* om sjukdomen allvarligt skulle försämras vid ett deltagande

Förra veckan fick vi i Arbetsmarknadsutskottet en utförlig dragning från Arbetsförmedlingens generaldirektör om hur man förbereder sig för att ta sin del av ansvaret för att ge ett bra stöd till dem som behöver rehabilitering. Redan nu, flera månader före årsskiftet när den nya rehabiliteringen träder i kraft, har Arbetsförmedlingen kontaktat alla som berörs för att i god tid kunna kalla till den gemensamma mötet med den enskilde, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Man prioriterar också att tidigt gå igenom hur den enskildes försörjning ska fungera framöver. Alla inser att en lyckad rehabilitering förutsätter att den enskilde inte samtidigt behöver känna oro för sin ekonomiska försörjning.

En del i den ekonomiska tryggheten för långtidssjukskrivna som ska genomgå rehabilitering är att underlätta för dessa att snabbt återinträda i a-kassan. Personer vars dagar med sjukpenning eller sjukersättning tagit slut och som tidigare varit medlemmar i en a-kassa ska kunna återknyta till ett tidigare arbetsvillkor för att kunna erhålla inkomstrelaterad ersättning i a-kassan om de återaktiverar sitt medlemskap. Under perioden 1 oktober till 31 december i år kan därför långtidssjukskrivna förnya sitt gamla medlemskap i en a-kassa med särskilt förmånliga villkor.

Nu ska regeringens förslag diskuteras och analyseras av de två utskott i riksdagen som berörs, arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet. Eftersom jag finns i båda dessa utskott har jag fått på min lott att ha det samlade ansvaret för Alliansens hantering av ärendet i arbetsmarknadsutskottet. Den 5 november kommer jag att delta i en hearing i riksdagen om frågan, som anordnas av Socialförsäkringsutskottet. Det viktigaste nu är att bemöta oppositionens och vissa medias fruktansvärt cyniska spel där man skrämmer enskilda människor och hotar dem med att de kommer att mista sin försörjning vid årsskiftet när deras sjukpenningdagar tagit slut. Så kommer det självklart inte att bli, vilket tydligt framgår av det jag skrivit ovan. Jag mår uppriktigt sagt illa av att se hur socialisterna i Sverige använder dessa allra mest utsatta och ömtåliga människors onödiga oro i politiska syften. Målet för vår politik är att äntligen ge dessa människor en chans att komma tillbaka.

Uppdatering 30/11: I en TT-intervju som bland annat publiceras i Borås Tidning idag framgår att även Socialdemokraterna, via sin talesman i socialförsäkringsutskottet, Veronica Palm, säger sig vara positiva till att förändra systemet i framtiden så att sjukförsäkringen beräknas på den tidigare inkomsten, och att syftet är att öka rättssäkerheten och betala ut rätt ersättning i rätt tid.



2009-10-23 Tre viktiga socialförsäkringsreformer

I går tog riksdagen beslut om tre viktiga reformer inom socialförsäkringsområdet. Jag var själv med och tog beslut om frågorna som tjänstgörande ledamot i socialförsäkringsutskottet nyligen, och i dag var det alltså riksdagens tur att definitivt besluta om de nya reglerna:

1. Förbättrat högriskskydd för arbetsgivare som anställer personer som tidigare haft aktivitetsersättning, dvs varit borta mycket länge från arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Regeringen vill underlätta för långtidssjuka att komma tillbaka till arbetsmarknaden, och därför är det viktigt att uppmuntra arbetsgivare att våga anställa sådana personer. Ett sätt är att garantera att arbetsgivaren inte drabbas alltför hårt om den anställde återigen drabbas av sjukdom.

2. Regeringen och riksdagen anser att det är viktigt att en nära anhörig till en svårt sjuk person har möjlighet att vara nära den sjuke, inte minst när allvarlig sjukdom drabbar familjer med yngre barn. Riksdagen har därför beslutat om utökad rätt till närståendepenning, från dagens 60 arbetsdagar till maximalt 100 dagar. Detta gör att närstående med svårt sjuk anhörig får rätt till både ledighet från sitt arbete och rätt till ersättning med ett belopp motsvarande den normala sjukpenningen, dvs 80% av inkomsten upp till ca 27.000 kronor i lön.

3. Utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn. Tillfällig föräldrapenning utges idag till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn under 12 år, eller i vissa fall under 16 år. Föräldrarna kan själva välja vem av dem som ska vara hemma. Ensamstående föräldrar har av naturliga skäl inte samma möjlighet, och de nya reglerna innebär att ensamstående förälder ska ha rätt att överlåta sin rätt till ledighet och ersättning till annan person som inte är barnets förälder, i de fall barnets förälder på grund av egen sjukdom inte kan vårda barnet själv. Denna möjlighet gäller för barn upp till tre års ålder.



2009-10-21 Dags att myndigförklara det svenska folket!

Oppositionen har som vanligt inget som helst förtroende för svenskarnas förmåga att ta eget ansvar. Man anser att vi dricker för mycket alkohol, och då måste konsumtionen minska till varje pris.

I en gemensam riksdagsmotion, som tydligen är förankrad i de tre partiernas partiledningar, föreslår oppositionen att införselkvoterna ska minskas kraftigt och att skatterna på alkoläsk och cider ska öka. Man vill också stoppa gårdsförsäljning av vin, och motarbeta alkoholreklam. Jag tycker alltihop är feltänkt och tämligen meningslöst.

Det är mycket bättre att sänka alkoholskatten i Sverige så att människor köper sin alkohol hemma när man behöver i stället för att fylla garaget med importalkohol. Bättre också att sälja vin och starköl i licensierade livsmedelsbutiker så människor kan handla lagom mycket och passande alkoholdrycker tillsammans med veckans matinköp. Och självklart ska gårdsförsäljning av exempelvis egentillverkade viner tillåtas. Tror knappast att det skapar fler alkoholister...

Det är dags att sätta ned foten och myndigförklara svenska folket.



2009-10-01 Ingen vars sjukpenning tagit slut ska få hamna mellan stolarna

Regeringen ger Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan uppdrag att utveckla tydligare samverkan

Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att man i dag beslutat att ge ett uppdrag till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att utveckla säkrare och bättre rutiner som säkerställer väl fungerande övergång till insatser i Arbetsförmedlingens regi för personer vars dagar med sjukpenning eller sjukersättning har tagit slut. Den enskilde ska i god tid ges information om och förberedas på vad som kommer att erbjudas och förväntas av honom eller henne inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Detta ska börja gälla från och med 1 januari 2010.

Beskedet är mycket viktigt, och en del i den viktiga samverkan mellan de två myndigheterna som krävs för att ingen människa ska uppleva att man faller mellan stolarna. Beskedet är också viktigt för att uppfylla målet om att alla som påverkas av sjukförsäkringsreformen ska få besked i god tid om vad som gäller för framtiden. Den stora sjukförsäkringsreformen är viktig, men den måste genomföras på ett sätt som ger trygghet för den enskilda människan och detta kommer att kräva väldigt mycket av både tjänstemännen och oss politiker.

Jag kommer personligen att följa frågan om samverkan mellan myndigheterna särskilt noga eftersom jag är en av de få riksdagsledamöter som finns med i båda de riksdagsutskott som hanterar frågan, Arbetsmarknadsutskottet och Socialförsäkringsutskottet. Det kommer nog att bli en hel del om detta på bloggen framöver.



2009-09-23 Besked från regeringen idag: Barn ska inte kunna få vårdskulder
Ännu ett av mina motionsförslag genomförs

Enligt en rapport från Barnombuds mannen (BO) börjar ca 12.000 barn vuxenlivet med att få inbetalnings krav från landstingen på vårdavgifter som deras föräldrar inte betalat. Med anledning av det utbredda problemet med barns vårdskulder skrev jag förra året en riksdagsmotion om att en lagändring behövs, så att inte föräldrar kan skuldsätta sina omyndiga barn.

I dag presenterade socialminister Göran Hägglund precis ett sådant lagförslag! Barn ska inte drabbas av inkassokrav pga att föräldrarna inte betalat vårdavgifter. En lagändring ska klargöra att föräldrarna/vårdnadshavarna ansvarar för att avgifterna betalas och att de inte kan lastas över på barnen när de har fyllt 18 år.

Just nu pågår riksdagens motionsperiod, och det är ju extra stimulerande när man ser att regeringen tar beslut som ligger helt i linje med mina tidigare motionsförslag. Det kommer att bli en ordentlig bunt motioner från min sida även i år.



2009-09-15 Riksdagens öppnande

I dag var det så dags för Riksdagens högtidliga öppnande, fjärde gången för min del. I år hade jag min dotter Anna med som gäst, och fler bilder kommer på bloggen i morgon.

Medan vi väntade inne i Kammaren på kungens ankomst passade jag på att bli förevigad tillsammans med mina två närmaste ministrar, Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) och Socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson (M). Bilden får väl symbolisera det viktiga samarbetet mellan Försäkringskassa och Arbetsförmedling, och dessutom vara en symbol för att mina två utskott - Arbetsmarknadsutskottet och Socialförsäkringsutskottet, med all sannolikhet kommer att stå i centrum för den politiska debatten ända fram till valet 2010.

Det var förresten kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M) som tog bilden. Och vem kan väl vara en lämpligare fotograf än landets kulturminister?



2009-09-09 "Svininfluensan" var inte så farlig...
...jag talar av egen erfarenhet, för jag har just haft den!

Jag kan bekräfta att "svininfluensan" (som den egentligen inte längre kallas i sjukvården) inte behöver vara så farlig. Jag vet eftersom jag just haft den! Insjuknade i lördags kväll och fick feber, värk i kroppen och ovanligt ont i halsen natten till söndag, därefter mer normala influensasymptom under söndagen. Sköt upp två studiebesök i Skåne och Blekinge i början av veckan, främst för att inte riskera att smitta andra, men mådde trots allt inte sämre än att jag i stället kunde använda min tid för att sitta hemma och sköta normalt arbete, dvs besvara ett hundratal e-postbrev, skriva lite debattartiklar och en krönika för Elfsborg, skissa på ett antal motioner inför höstens motionsperiod i riksdagen, och uppdatera bloggen, och planera för diverse aktiviteter under hösten. Hade jag varit allvarligt sjuk hade jag knappast orkat med detta...

I dag, onsdag kväll, efter bara fyra dagar, känner jag mig i stort sett redan återställd, även om jag fortfarande är lite snuvig och hostig. Jag är minst sagt förvånad över att det för min del inte blev mycket värre än en vanlig förkylning efter alla domedagsrubriker i media.

Jag ringde vårdcentralen hemma i Sätila idag, för jag var lite nyfiken på om det verkligen var "svininfluensan" som drabbat mig. Svaret var att det var nästan helt säkert med tanke på mina symtom, och dessutom härjar influensan ordentligt just nu i mina hemtrakter enligt vårdcentralen, och både personal på vårdcentralen och i lärare och elever i skolan har drabbats. Jag fick också klart för mig att många som får influensan upplever den lika harmlös som jag gjort. Vi pratade också lite om att svenskarna nu åker till Danmark för att köpa handsprit. Fullständigt onödigt enligt vårdcentralen, handsprit behöver man bara om man arbetar inom vård och omsorg, för alla oss andra räcker det så bra med tvål och vatten.

Vad gäller dödlighet finns det endast två kända dödsfall i Sverige hittills efter svininfluensan, och det var personer med andra mycket allvarliga sjukdomar. En normal influensa i Sverige brukar enligt sköterskan på vårdcentralen kräva mellan 2.000 och 3.000 dödsfall, främst då äldre personer eller personer med kraftigt nedsatt immunförförsvar på grund av allvarliga sjukdomar. Om man är äldre eller tillhör riskgrupperna bör man nog vaccinera sig, precis som de flesta i dessa grupper brukar göra varje år mot den årliga influensan. Om vi andra bör vaccinera oss är väl inte lika givet, men det är självklart upp till var och en att själv avgöra. Jag tycker det är väldigt bra att samhället har beredskap att vaccinera alla som så önskar. För min egen del tyckte dock den sköterska jag talade med att det var ganska onödig åtgärd när man redan haft influensan. Oavsett vilken syn man har på vaccinering vill jag i vart fall uppmana alla som läser detta att ta medias skräckrapportering om "svininfluensan" med en rejäl nypa salt. Det finns betydligt värre sjukdomar och allvarligare hot mot våra liv.



2009-09-04 Så vill vi hjälpa långtidssjuka tillbaka till arbete

Frågan om hur man hjälper de långtidssjukskrivna tillbaka till arbete ligger verkligen mitt i det område som jag arbetar med i riksdagen. Jag är ju både ledamot av arbetsmarknadsutskottet och ersättare i socialförsäkringsutskottet. De två ministrar jag arbetar mest med, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) och socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson (M), samt mina två utskottsordföranden, Hillevi Engström (M) i arbetsmarknadsutskottet och Gunnar Axén (M) i socialförsäkringsutskottet, berättar idag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet mer utförligt om regeringens kommande satsning på de långtidssjukskrivna.

Bakgrunden är att regeringens stora sjukförsäkringsreform kommer att medföra att ca 50.000 personer kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen under 2010. Det har i debatten påståtts från våra politiska motståndare att vi bara lämnar dessa människor i sticket och utan försörjning. Så är det naturligtvis inte. Vi har hela tiden vetat att denna effekt kommer under 2010 i takt med att reformen börjar verka, och planerat för att i god tid presentera hur vi ska hjälpa dessa människor tillbaka till arbete och trygga deras försörjning. Nu ger vi besked i god tid så att dessa personer slipper oroa sig för vad som kommer sedan.

De som utförsäkras är personer som anses ha arbetsförmåga och inte behöver vara fortsatt sjukskrivna om de bara får tillräcklig hjälp med rehabilitering och rätt sorts arbete. Den långtidssjukskrivne som är arbetslös kommer först att få gå igenom ett introduktionsprogram, med en ersättning motsvarande dagens aktivitetsstöd, som varierar beroende på om man är med i någon a-kassa eller inte. Efter introduktionsprogrammet är tanken att man kan gå vidare till arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik eller deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin. Därefter kan man antingen gå vidare till ett arbete inom Samhall, en anställning med lönebidrag, ett nystartsjobb eller ett arbete med särskilt anställningsstöd. Den som utförsäkras och har en anställning ska få hjälp av sin arbetsgivare att återgå i arbete. Man kan också få tjänstledigt från sitt gamla jobb för att delta i introduktionsprogrammet eller genomgå rehablitering. Regeringen sätter nu av totalt 17 miljarder kronor under kommande tre år för att hjälpa de långtidssjukskrivna tillbaka.

Regeringen föreslår samtidigt att långtidssjukskrivna som lämnat a-kassan under sin sjukskrivning ska få ett snabbspår att återigen kvalificera sig för a-kassa och inkomstrelaterad ersättning. Det skapar ökad trygghet för den enskilde som efter en tid lyckas ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Regeringen föreslår också vissa undantag från utförsäkringen i de få fall då en tidigare långtidssjukskriven person trots allt inte kan delta i introduktionsprogram, rehabilitering eller arbetspraktik. Möjligheten att få förlängd sjukpenning utökas därför mot dagens regler. Tanken är givetvis att ingen ska hamna mellan stolarna - "för frisk för att få sjukpenning men för sjuk för att kunna ta ett arbete". Jag tycker detta är bra - alla regelverk, oavsett hur genomtänkta de är, måste ha ett visst utrymme för undantag om inte enskilda personer ska hamna i kläm.

Sjukförsäkringsreformen är den största i Sverige på flera decennier. Jag är övertygad om att många av de långtidssjukskrivna genom regeringens politik kommer att både kunna komma tillbaka till arbete och social gemenskap och dessutom få en bättre ekonomi än de skulle haft med fortsatt långtidssjukskrivning eller förtidspension. Samtidigt måste givetvis vi politiker noga följa effekterna av reformen. Vi vet vart vi vill med politiken, men måste vara lyhörda för att göra korrigeringar och tillägg på vägen om detta visar sig behövas. Våra ministrar framhåller också ofta mycket klokt att reslutatet är viktigare än politisk prestige!



2009-08-12 Minskad sjukfrånvaro sparar 2,3 miljarder åt kommunerna

Den kraftigt minskande sjukfrånvaron gör att Sveriges landsting och kommuner får sänkta försäkringspremier för sina anställda. AFA Försäkring har beslutat att sänka försäkringspremierna från 2009, och Socialdepartementet beräknar att det innebär en besparing på totalt 2,3 miljarder kronor i alla Sveriges kommuner och landsting. Den summan motsvarar som exempel kostnaden för all hälso- och sjukvård i Blekinge.

För Västra Götalands län blir den totala besparingen 412 miljoner kronor redan i år, pengar som kommuner och landsting verkligen behöver till annat i dagens bistra tider.

Sverige har en sjukvård av hög kvalitet och bland världens friskaste befolkningar och högsta medellivslängder. Trots detta har vi under många år haft mycket högre sjuktal än många jämförbara industriländer, och alldeles för många förtidspensioneringar. De flesta inser att detta inte hänger ihop. Regeringens stora sjukförsäkringsreform har redan börjat förändra detta. Reformen innebär både ett mer sammanhängande stöd till de sjuka och en hjälp att komma tillbaka i arbete i stället för den mer eller mindre automatiska förtidspension som tidigare drabbade många långtidssjukskrivna. Samtidigt har regelverken för sjukskrivning blivit mer enhetliga över landet, och extra pengar har avsatts för att korta vårdköerna med goda resultat. Nu kommer kvittot på att det inte bara är till fördel för den enskilde utan att det också sparar stora pengar för samhället som kan användas till annat.



2009-07-30 All omskärelse av barn strider mot FN:s barnkonvention

Debatten om omskärelse av små pojkar har tagit fart igen, inför den 1 oktober då Sveriges Kommuner och Landsting anser att landstingen skall börja erbjuda fri omskärelse av pojkar. Ordföranden i Svensk barnkirurgiskförening, Gunnar Göthberg från Borås, anser att omskärelse ska förbjudas. Detta eftersom barnen själva inte har möjlighet att välja, utan tvingas till ingreppet. "Kvinnlig omskärelse är förbjudet och jag kan inte se någon principiell skillnad", säger Gunnar Göthberg till Radio Sjuhärad. Boråsläkaren Mahmood Abdul Karim reagerar på kravet att förbjuda omskärelse av pojkar. "Det gör bara ont i några sekunder. Varför måste det förbjudas" undrar han i samma radiokanal.

För egen del tycker jag det sistnämnda är helt irrelevant. Att det "bara gör ont några sekunder" kan inte vara skäl nog att på skattebetalarnas bekostnad skära bort friska delar på ett barn av traditionella eller religiösa skäl. All form av omskärelse på barn strider dessutom mot FN:s barnkonvention vilket är ytterligare ett starkt skäl att avvisa alla sådana ingrepp. Snarare borde man enligt min mening överväga att införa straff för barnmisshandel för de föräldrar som låter omskära sina barn.

Jag upprepar det jag skrev i ett blogginlägg den 27 april i år:

2009-04-27 Förbjud manlig omskärelse i stället för att subventionera den!

I dag säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att alla landsting bör erbjuda religiös omskärelse av pojkar. Orsaken sägs vara att i dag tvingas många föräldrar som vill låta omskära sina pojkar vända sig till någon utanför hälso- och sjukvården då många landsting bara erbjuder omskärelse av medicinska skäl. Enbart 10 av 21 landsting omskär av religiösa skäl.

Personligen tycker jag detta förslag är både märkligt och upprörande. I tider då landstingens ekonomi är ansträngd, personalen inte räcker till och regeringen satsar stora extrapengar för att korta vårdköerna skall vi givetvis inte lägga resurser på skattefinansierade kirurgiska ingrepp som helt saknar medicinsk betydelse utan endast utförs av religiösa skäl. Staten skjuter till miljarder till landstingen på grund av finanskrisen - då är det minsta man kan begära att dessa pengar används till medicinskt motiverad sjukvård och inget annat!

Visst är det närmast omöjligt att jämföra effekterna och lidandet av kvinnlig och manlig omskärelse, dessa två ingrepp spelar i helt olika divisioner. Kvinnlig omskärelse är ett fruktansvärt hemskt och plågsamt ingrepp med svåra komplikationer och problem resten av livet för de flickor som drabbas. Med all rätt är detta förbjudet i svensk lag. Men inte heller manlig omskärelse sker utan smärta och obehag för de pojkar som utsätts för detta onödiga ingrepp, och risken för komplikationer är inte försumbar. Skattebetalarna skall självklart inte subventionera sådana ingrepp, och de landsting som idag utför detta borde omedelbart upphöra med denna "service". Om det är något lagstiftaren skulle göra i denna fråga vore det väl snarare att förbjuda även manlig omskärelse i lag. Varför skall samhället acceptera att unga pojkar medvetet stympas på grund av religiösa skäl?



2009-07-07 Vi måste stå emot förmyndarna

Efter en dryg veckas semester i Tavira i södra Portugal känns det lite motigt att komma tillbaka till förbuds- och kontrollsverige igen. Jag har noterat ilskan från oppositionen över avskaffandet av Apoteksmonopolet, och oron över att svenska folket inte skall kunna hantera friheten att köpa huvudverkstabeltter eller nässpray i livsmedelsbutiken. Att Sverige är enda landet i världen, förutom Nordkorea och Cuba, som fram tills nu haft ett statligt apoteksmonopol verkar inte hjälpa som argument, svenska folket är enligt politiker inom oppositionen och statliga experter så beroende av statliga pekpinnar och kontroll att man helst inte bör släppa en millimeter på detta. I Tavira, som är en relativt liten Portugisisk stad, finns minst fyra apotek bara i centrum. Jag tvivlar på att portugiserna är mer läkemedelsberoende än svenskarna.

Och nu vill kristdemokraterna höja alkoholskatten. Ett ovanligt dumt förslag. Den höga svenska alkoholskatten gör redan att svenska bryggerier konkurreras ut av utländska, och medför samtidigt extrem privatimport från utlandet och därmed stort utbud av alkohol som säljs vidare till ungdomar. Onödigt stora förråd av alkohol hemma i hushållen är knappast heller något som minskar konsumtionen vare sig bland ungdomar eller vuxna. Återigen en jämförelse - i Tavira i Portugal säljs både vin och sprit i livsmedelsbutikerna. Under de tio dagar jag varit i landet har jag inte sett en enda berusad portugis. Däremot en del överförfriskade turister.

När skall svenska politiker och "myndighetsexperter" inse att personligt ansvar aldrig går att ersätta med regler, förbud, straffbeskattning och kontroller? Det är ju precis tvärtom - ju mer klåfingriga politikerna blir, desto mindre ansvar återstår för den enskilde människan.



2009-07-01 Bara Nordkorea och Cuba kvar...

I dag upphör Apotekets monopol på försäljning av läkemedel. Det innebär att endast Nordkorea och Cuba har kvar ett apoteksmonopol. I alla andra länder i världen har monopolet slopats. Sveriges Farmacevtförbund uppskattade förändringen så mycket att man firade lagändringen med en fest med disco i Almedalen igår kväll. Många apoteksanställda är tydligen sugna på att starta egna Apotek.

Den 1 november sker ytterligare en förändring. Då upphör Apotekens monopol på försäljning av vissa receptfria läkemedel som huvdverkstabletter och nässpray. Det innebär att vi som bor på landsbygden inte längre behöver köra till närmaste Apotek för att handla och anpassa oss efter Apotekets öppettider. Från och med den 1 november får människor rätt att handla ett urval av receptfria läkemedel på bensinmacken eller i mataffären.

Det är viktigt att känna till att försäljning utanför Apotekets ram kommer att vara noga reglerad av hänsyn till patientsäkerheten. Det innebär bland annat åldersgräns på 18 år, att vissa läkemedel kommer att säljas i mindre förpackningar för att motverka missbruk, samt att läkemedel skall förvaras utom räckhåll för allmänheten eller under direkt uppsikt av butikspersonalen. De läkemedel som kommer att kunna köpas i butiker beslutas av Läkemedelsverket, och det gäller sådana läkemedel där biverkningar är sällsynta. I stort blir det samma läkemedel som idag säljs hos Apoteksombuden.

Den politiska oppositionen tror inte att svenska folket kommer att kunna hantera detta, utan vill behålla förmynderiet och vill att Sverige skall fortsätta att utmärka sig i världen med ett statligt apoteksmonopol. Vi inom Alliansen litar däremot på människornas förmåga att fatta egna beslut. Ännu ett monopol faller idag, ännu lite mer makt flyttas från myndigheterna till den enskilde medborgaren!



2009-06-10 Kortare sjukskrivningar och minskade vårdköer

Försäkringskassan redovisar idag en utvärdering av hur sjukskrivningarna förändrats sedan de nya riktlinjerna för sjukskrivning infördes för ett drygt år sedan. Man konstaterar bland annat att sjukskrivningstidens längd har kortats, samt att läkarnas bedömningar har blivit mer enhetliga vid samma diagnos, oberoende av var i landet man bor.

En annan rapport idag visar att vårdköerna minskat med hälften sedan i höstas, då regeringen beslutade om den sk kömiljarden som skall fördelas mellan de landsting som klarar av att korta köerna.

Kortare sjukskrivningar, mer likvärdiga sjukskrivningstider över landet, och minskade vårdköer - tre viktiga vallöften från Alliansen som nu definitivt uppfyllts.



2009-05-09 Landstinget i Stockholms genomför min avslagna riksdagsmotion

En av mina riksdagsmotioner från i höstas handlar om skuldsättning av barn. Jag föreslog att det inte längre skulle vara möjligt för föräldrar att skuldsätta sina barn genom att inte betala deras vårdavgifter på sjukhus. Tyvärr avslog Covilutskottet motionen med motiveringen att en arbetsgrupp med Datainspektionen, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten och Svensk Inkasso mfl anser att tandvård och sjukvård faller under föräldrarnas vårdplikt, och att det därför inte bör vara möjligt att kräva barnen för obetalda räkningar - det är föräldrarna som är betalnings- skyldiga. Detta har man också framfört till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Civilutskottet skrev att man "utgår från att barn i framtiden inte kommer att debiteras för vårdavgifter", och menade därför att min motion var tillgodosedd.

Stockholms läns landsting har nu beslutat att skriva av skulderna för ca. 5.000 skuldsatta barn under 18 år. "För landstinget handlar det inte om pengarna. Det stora problemet är det krångel barnen får som vuxna säger Finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Hon var tidigare min moderata kollega och uppskattad ordförande i mitt utskott, Arbetsmarknadsutskottet. Jag är mycket nöjd med att hon nu drivit på i frågan om barns skuldsättning!

Vid årsskiftet visade Barnombudsmannen (BO) att omkring 12.000 barn får börja vuxenlivet med skulder eftersom 13 av 21 landsting skuldsätter underåriga. Skulderna uppstår ofta genom t.ex. obetalda vårdavgifter. BO och Kronofogden kräver att hälso- och sjukvårdslagen ska ändras så att det är vårdnadshavaren som blir betalningsansvarig. Förhoppningsvis kan beslutet från Stockholms Läns Landsting följas av ännu fler landsting, och samtidigt påverka utvecklingen så att min motion till sist blir verklighet i hela landet? Omyndiga barn bör helt enkelt inte kunna skuldsättas av sina föräldrar.



2009-04-27 Förbjud manlig omskärelse i stället för att subventionera den!

I dag säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att alla landsting bör erbjuda religiös omskärelse av pojkar. Orsaken sägs vara att i dag tvingas många föräldrar som vill låta omskära sina pojkar vända sig till någon utanför hälso- och sjukvården då många landsting bara erbjuder omskärelse av medicinska skäl. Enbart 10 av 21 landsting omskär av religiösa skäl.

Personligen tycker jag detta förslag är både märkligt och upprörande. I tider då landstingens ekonomi är ansträngd, personalen inte räcker till och regeringen satsar stora extrapengar för att korta vårdköerna skall vi givetvis inte lägga resurser på skattefinansierade kirurgiska ingrepp som helt saknar medicinsk betydelse utan endast utförs av religiösa skäl. Staten skjuter till miljarder till landstingen på grund av finanskrisen - då är det minsta man kan begära att dessa pengar används till medicinskt motiverad sjukvård och inget annat!

Visst är det närmast omöjligt att jämföra effekterna och lidandet av kvinnlig och manlig omskärelse, dessa två ingrepp spelar i helt olika divisioner. Kvinnlig omskärelse är ett fruktansvärt hemskt och plågsamt ingrepp med svåra komplikationer och problem resten av livet för de flickor som drabbas. Med all rätt är detta förbjudet i svensk lag. Men inte heller manlig omskärelse sker utan smärta och obehag för de pojkar som utsätts för detta onödiga ingrepp, och risken för komplikationer är inte försumbar. Skattebetalarna skall självklart inte subventionera sådana ingrepp, och de landsting som idag utför detta borde omedelbart upphöra med denna "service". Om det är något lagstiftaren skulle göra i denna fråga vore det väl snarare att förbjuda även manlig omskärelse i lag. Varför skall samhället acceptera att unga pojkar medvetet stympas på grund av religiösa skäl?



2009-03-21 VAB-intyg?

Media rapporterar att kravet på frånvarointyg i samband med uttag av ersättning för vård av barn hittills inte verkar ha förändrat frånvaron alls. Oppositionen hugger givetvis snabbt och kräver att intygskravet skall avskaffas - trots att det bara funnits sedan den 1 juli 2008. Och media uttrycker saken som att "VAB-intyget blev ett fiasko".

Jag tycker reaktionen är lite märklig. Man glömmer ju helt bort själva bakgrunden till intygskravet. Det var Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering, IFAU, som visade i en forskningsrapport att det förekom ett fusk med tillfällig föräldrapenning på mellan 200 och 650 miljoner kronor per år, vilket jag berättade om på bloggen den 18/2 och 22/2 2008. Den regering som fick dessa siffror på bordet och inte ens funderade över problemet skulle helt enkelt inte göra sitt jobb! För övrigt är det ingen som lagt någon möda på att analysera frånvaron närmare, eller titta på hur barngruppernas sammansättning förändrats över åren. Under åren 1999-2007 har antalet uttagna VAB-dagar varierat mellan 4,4 och 5 miljoner dagar per år utan att några regler har förändrats. Det är alltså att göra det lite enkelt för sig att bara titta på antalet uttagna dagar per barn och säga att intygskravet inte haft någon betydelse.

Att lämna in ett intyg som styrker frånvaro känns inte särskilt "kränkande" för föräldrarna (som oppositionen gärna hävdar). I alla ärenden som rör uttag av ersättningar ur socialförsäkringarna krävs normalt någon form av intyg som styrker rätt till ersättning eller som styrker frånvaro från jobbet. Förra regeringen la till exempel över ansvaret för korttidsfrånvaro på arbetsgivarna just för att minska fusket med detta. Att man måste visa att barnen varit borta från förskolan för att få ut ersättning från skattebetalarnas pengar tycker jag är ett mycket rimligt krav.

Försäkringskassan har regeringens uppdrag att utvärdera intygskravet efter ett år, och denna utvärdering bör ju vara klar någon gång till hösten. Om det då skulle visa sig att det inte blivit någon förändring alls i frånvaron så måste man givetvis ställa sig frågan om IFAU:s uppgifter var korrekta, samt fundera på om man skall förändra reglerna - antingen slopa intygskravet eller förändra det - eller kanske låta det gå ytterligare något år för att se om det ger effekt på sikt? Samtidigt tycker jag man skulle överväga en enklare hantering av intygen - kanske elektroniskt där förskolan mailar över uppgiften direkt till Försäkringskassan? Eftersom förskolor redan för närvarostatistik varje morgon så skulle ju ett mail till Försäkringskassan som styrker dagens frånvaro knappast behöva skapa något större merarbete.

Oavsett kommande utvärdering - en sak är klar. De skattemedel vi har skall användas till rätt saker. Inte minst i de tider som vi lever i nu är det viktigt att värna om skattebetalarnas pengar. Att som regering bara blunda för ett problem med misstänkt omfattande överutnyttjande av sociala förmåner vore ett politiskt tjänstefel.



2009-03-09 Regeringens kömiljard kortar vårdköerna

Regeringens satsning på extra pengar i efterskott till de landsting som kortar sina vårdköer verkar fungera, i vart fall om man skall tro Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Andelen patienter som får vänta längre än 90 dagar på en behandling eller operation har sjunkit generellt i landet från 30 till 25 procent från 31 oktober 2008 till januari 2009. Sju landsting skulle i den senaste mätningen få ta del av Kömiljarden. SKL säger i ett pressmeddelande att det verkar som om en regeringssatsning på att korta vårdköerna äntligen fungerar: "Det här är definitivt uppmuntrande. "Det finns en lång historia av olika vårdgarantier, men det här är första gången som vi tycker det händer någonting", säger Göran Stiernstedt, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

Det är bara att hoppas att den positiva utvecklingen fortsätter. Det skulle innebära att ännu ett av Alliansens vallöften uppfylls - att korta vårdköerna.



2009-02-19 Överdrifterna från oppositionen kom på skam

Oppositionen har ju under vintern hotat med att hundratusentals sjukskrivna skulle förlora sin sjukpenning vid årsskiftet till följd av de nya reglerna som Alliansen infört. I dag kom siffrorna från Försäkringskassan som visar hur det egentligen blev.

Under januari 2009 avslutades 470 sjukärenden, där den tidigare sjukskrivne alltså fick sin sjukpenning indragen för att man ansetts ha arbetsförmåga. Om man jämför med tidigare år var det 420 personer som fick sjukpenningen indragen januari 2007, och ca 570 personer januari 2006. Det betyder att i januari i år var det 100 personer färre som fick sjukpenningen indragen än 2006 när socialdemokraterna styrde. Och alltså 50 personer fler än 2007. Totalt i år har mindre än 1% av alla sjukskrivna ansetts ha arbetsförmåga och därmed fått sjukpenningen indragen!

Det är enkelt att konstatera att oppositionen - än en gång - sprider groteska överdrifter om effekterna av Alliansens politik, överdrifter som skapar stor oro hos människor som är rädda att "drabbas". Jag tycker det är ett mycket cyniskt spel som oppositionen bedriver med de människor som kanske är allra mest utsatta i vårt samhälle, människor som är sjukskrivna och som tidigare inte upplevt att de fått något stöd alls för att komma tillbaka. Nu finns det i vart fall ett regelverk som gör att ingen glöms bort och att stödet ökar för att komma tillbaka. Efterhand kommer rutinerna hos inblandade myndigheter att fungera allt bättre, och då är jag övertygad om att fler kan komma tillbaka från sin sjukskrivning eller förtidspension, få ett arbete med social gemenskap - och dessutom högre inkomst.



2009-02-12 Ett första steg åt rätt håll

I dag beslutade riksdagen att underlätta möjligheten att överlåta privata läkarpraktiker och sjukgymnastpraktiker till andra, exempelvis i samband med generationsskifte. Den som förvärvar verksamheten skall då också ha rätt att få ett avtal med landstinget om samverkan. Denna typ av överlåtelse har varit praktiskt tagit omöjlig tidigare. Nu öppnas en viss möjlighet för ersättningsetablering, och det är givetvis bra.

Tyvärr är de nya reglerna fortfarande omgärdade av begränsningar och förbehåll, och det känns lite onödigt. Jag hade hellre sett att man släppte denna typ av ersättninsgetablering helt fri. Rädslan att avreglera, och rädslan för fristående aktörer inom vården finns tyvärr fortfarande kvar på sina håll, även i borgerliga led. Men dagens beslut är trots allt ett första steg åt rätt håll, och ibland måste utvecklingen nog få ta sin tid - Rom byggdes inte heller på en dag.



2009-01-27 Fakta om Försäkringskassans handläggningstider

Just nu pågår en debatt i riksdagen om Försäkringskassans handläggningstider. Oppositionen klandrar regeringen för Försäkringskassans handläggningstider, och påstår att allt "bara rasar" och har blivit mycket sämre sedan 2006. Visst skall alla ha sina pengar i tid om de lämnat in korrekta uppgifter, och visst fanns det helt oacceptabelt långa handläggningstider under sommaren 2008. Men frågan är - hur ser det ut idag, och hur såg det ut före valet 2006?

Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén berättade alldeles nyss om hur handläggningstiderna egentligen ser ut, och hur detta förändrats över tiden:
Sjukpenningen: I december 2008 togs 9/10 av alla beslut om utbetalning inom 30 dagar. I december 2005 när (s) styrde var det bara 7/10 som beslutades inom föreskrivna 30 dagar.
Föräldrapenningen: I december 2008 togs 9/10 av besluten inom 30 dagar. 2005 var det 8/10.
Bostadstillägg: I december 2008 togs nästan 10/10 beslut inom 30 dagar. År 2005 var det bara 8/10.

Försäkringskassan fungerade riktigt dåligt innan den nya regeringen tillträdde, och det gällde både utbetalningstider, stöd och rehabilitering till de sjukskrivna. Nu har regeringen gjort en stor omorganisation, många regler har förändrats, och stödet till de långtidssjukskrivna har förbättrats. Trots detta är alltså handläggningstiderna idag kortare än de var 2005! Och även om det fortfarande finns brister i handläggningen som måste rättas till så får faktiskt de allra flesta sina pengar i tid idag! Ministern påpekade att det troligen aldrig varit så korta handläggningstider hos Försäkringskassan som det är idag. Den nya organisationen börjar äntligen fungera.

En intressant sak är också att oppositionen i debatterna ofta kräver mer pengar till Försäkringskassan. Men om man läser oppositionens budgetalternativ kan man tydligt se att regeringen tillför Försäkringskassan 1,2 miljarder mer än oppositionen!



2009-01-16 Sverige, Cuba och Nordkorea

Vad kan tänkas förena dessa tre länder? Jo, det är de enda länderna i världen som har ett apoteksmonopol!

Detta monopol vill regeringen luckra upp genom att under ordnade och reglerade former släppa in även andra aktörer på apoteksmarknaden vid sidan av Apoteket AB. Det skulle öka möjligheten för utbildade farmaceuter att starta egna små apotek, precis som det är möjligt att göra i andra länder, och det skulle kunna öka både priskonkurrensen och utbudet av apoteksservice. Genom förändringen hoppas regeringen uppnå både fler apotek, bättre öppettider och kortare köer. Samtidigt kommer det att finnas kvar en tydlig lagreglering för att garantera kvalitén och kompetensen hos dem som driver apotek och se till att det finns apoteksservice även i glesbygden.

Socialdemokraterna meddelade igår att de tänker riva upp avregleringen om de återtar regeringsmakten. Ännu ett gott skäl att rösta på Alliansen nästa val.

För inte skall väl Sverige återföras till det sorgliga sällskapet Cuba och Nordkorea?



2009-01-11 "Ett svart hål av väntan"

Detta är rubriken på ett mycket tydlig och pedagogisk artikel i Borås Tidning idag om sjukförsäkringsreformen, skriven av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m). I artikeln beskriver hon vad reformen innebär, samt bemöter en del av de nidbilder som sprids av oppositionen och vissa media. Exempelvis att det är betydligt färre som får avslag på sin sjukpenning idag än när socialdemokraterna styrde Sverige, samt att antalet personer som får sin sjukpenning indragen minskat varje år sedan 2005, och alltså är betydligt färre idag än när socialdemokraterna styrde. 2005 fick 80.000 personer sin sjukpenning indragen. 2008 var det 56.000 personer och 2009 beräknas antalet bli 35.000.

Just nu går som sagt oppositionen och vänstermedia till hård attack mot sjukförsäkringsreformen med väldigt udda och skruvade exempel på människor som anses komma i kläm med de nya reglerna. Det kan då vara på sin plats att göra som ministern och påminna om vad som skrevs i den stora socialförsäkringsutredningen som gjordes av Anna Hedborg, fd socialförsäkringsminister (s). Hedborg skriver att sjukförsäkringen varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och i utredningen liknas sjukskrivningen som "nedstigning i ett svart hål av väntan" och rehabiliteringen som "ett långt lidandes historia". Läs också gärna mina fyra blogginlägg från 4 juni 2008 som beskriver den nya sjukförsäkringsreformen. Du hittar dem på denna sida! I det första inlägget finns en del citat från LO som beskriver eländet i det gamla sjukförsäkringssystemet. Nu tycker plötsligt både LO och socialdemokraterna att det var bättre förr...

Varje år hanteras fyra miljoner sjukfall. I ett så komplicerat system som sjukförsäkringssystemet finns tyvärr alltid risk att enskilda människor behandlas fel, eller att beslut fattas i strid med regelverket. Men felaktiga beslut går att överklaga, och enstaka exempel på tveksamma beslut får inte skymma det faktum att den nya reformen ger ökade förutsättningar att ge en rehabilitering som är värd namnet, och en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden med högre inkomst och egen försörjning. Det är faktiskt en viktig och inte minst människovärdig förändring!



2008-12-15 Möte med LO:s arbetsmiljökommitté

I förmiddags tog jag som representant för moderaterna i arbetsmarknadsutskottet emot LO:s arbetsmiljökommitté i Stockholm, med företrädare för SEKO, Pappers, Hotel & Restaurang, Fastighets, Byggettan och Transport.

Visst har vi lite olika syn på en hel del saker, men det blev ändå en mycket bra diskussion, där det visar sig att vi i grunden är betydligt mer överens om målen med arbetsmiljöpolitiken än vad man kan tro av den politiska debatten. Sedan är det klart att det skiljer en del när det gäller vägen att nå dit.

Vi var också överens om att sjukförsäkringsprocessen behövde en förändring eftersom det inte fungerade särskilt bra tidigare. LO:s företrädare var däremot mer oroliga än jag över hur denna nya process skall hanteras praktiskt, hur myndigheterna skall klara att samarbeta, och var ansvaret skall ligga. Det är givetvis viktiga frågor när man gör en så här stor förändring, och något jag skall återkomma till när jag tagit del av de förordningar och regelverk som kommer att reglera tillämpningen av den nya lag riksdagen antog i våras. Lagen skall börja tillämpas successivt, men verkar fullt ut först vid halvårsskiftet 2009. Personligen tror jag väldigt mycket på den nya lagen, och tycker det är ett av de absolut viktigaste förändringarna som Alliansregeringen beslutat. Läs mer om reformen i mitt blogginlägg den 4 juni - fyra olika inlägg som beskriver reformen!



2008-09-10 Läkarutbildningen byggs ut ytterligare

Sverige behöver fler utbildade läkare. Vi kan inte förlita oss på att ta hit läkare från andra länder, och det är inte heller särskilt moraliskt att göra så - de läkare som utbildas i andra länder behövs givetvis på hemmaplan. Sverige måste kunna utbilda tillräckligt för våra egna behov, även om vi vet att även en del av våra läkare sedan tyvärr söker sig utomlands för att jobba. Men med fler utbildade läkare finns trots allt större chans att bemanna de mindre vårdcentralerna och sjukhusen ute i landet, i stället för att hyra in dyra staffettläkare.

Redan 2008 beslutade regeringen om utbyggnad av läkarutbildningen med 330 helårsstudenter. Läkarutbildningen har därmed sedan hösten 2006 byggts ut med totalt motsvarande 660 helårsstudenter. I veckan beslutade regeringen att utöka detta ytterligare. Totalt fram till 2013 när systemet är fullt utbyggt (läkarutbildningen tar drygt fem år) innebär det en ökning med 1287 platser, eller 23%.

Den 8 januari berättade jag på bloggen om den motion jag lämnade in tillsammans med min m-kollega Ulf Sjösten 2007 där vi efterlyste fler platser på läkarlinjen. Det känns verkligen som om regeringens beslut gått i den riktning vi önskade!



2008-09-10 Mer pengar till psykiatrin och till kortare vårdköer

I regeringens budgetförslag finns flera viktiga satsningar som rör vården. till att börja med är regeringen missnöjd med att många landsting inte lever upp till vårdgarantin. Man sätter därför av en miljard som skall fördelas till de landsting som visar att man på ett uthålligt sätt uppfyller vårdgarantin. Det blir en form av prestationsbaserat ersättningsystem där den som kortar köerna också får ersättning för detta.

Regeringen satsar också 2,7 miljarder på en bättre psykiatri. Det handlar om att förstärka den psykiatriska vården, erbjuda fler personer med psykisk sjukdom en meningsfull sysselsättning, erbjuda bättre barn- och ungdomspsykiatri, och att utbilda personal inom den psykiatriska vården och stödverksamheten. Anders Milton som tillsattes som psykiatrisamordnare av den förra s-regeringen ger Alliansregeringen beröm och säger att satsningen är ett stort positivt steg framåt.



2008-08-27 Äntligen får de äldre LOV att bestämma själva

Enligt en undersökning från Synovate Temo vill 2 av 3 personer över 60 år bestämma mer över sin egen vardag. Till exempel vad hemtjänsten skall göra och när den skall komma eller vart man ska flytta om man har rätt till ett särskilt boende. Valfrihetssystem inom olika verksamhetsområden finns redan i ett antal kommuner, oftast borgerligt styrda. Tyvärr har många kommuner upplevt Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) ibland försvårat genomförandet av valfrihetsreformer.

Regeringen föreslår nu att det skall bli lättare för kommuner och landsting som vill öka valfriheten inom sina verksamheter. En ny lag om valfrihetssystem (LOV) föreslås. Lagen skall reglera vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Valfrihetssystem enligt den föreslagna lagen är ett alternativ till upphandling enligt LOU, och kan tillämpas på bl.a. omsorgs- och stödverksamhet för äldre och för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster. Det blir frivilligt för kommuner och landsting att införa det nya valfrihetssystemet, men de som vill kan även söka ett statligt stimulansbidrag för att finansiera uppstarten av reformen.

Lagen bygger på att olika leverantörer skall konkurrera genom kvalitet och inte med pris - alla tjänster kommer att kosta lika mycket. Det är istället den enskilde som ges möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten för pengarna. Enligt lagförslaget ansvarar kommunen eller landstinget för att brukaren eller patienten får full information om samtliga leverantörer som man kan välja emellan. Ingen behöver dock välja - för personer som inte väljer ska det finnas ett ickevalsalternativ.

Såväl privata företag som ideella organisationer kan ansöka om att bli godkända som leverantörer. Kommuner och landsting ges möjlighet att genom avtal reglera förutsättningarna för valfrihetssystemet. Alla leverantörer som ansökt om att få vara med i ett valfrihetssystem och som uppfyller de fastställda kraven godkänns varefter kontrakt tecknas. Alla utförare får samma ersättning. Missnöjda leverantörer ges en möjlighet till rättelse.

Den nya lagen, som föreslås träda ikraft den 1 januari 2009, blir enligt min mening en milstolpe för en ökad valfrihet inom offentliga omsorgstjänster. Om man dessutom kombinerar den nya valfriheten med avdragsrätten för hushållsnära tjänster som gör det möjligt för den som vill att för en rimlig peng köpa till ytterligare service utöver det som kommunen erbjuder, så kan det bli en stor och kraftfull förbättring för många. Vi vet dessutom att konkurrens oftast ökar kvalitén över hela linjen, utvecklar nya arbetsmetoder och arbetssätt, och kanske också kan ge möjlighet för nya små tjänsteföretag att växa och anställa fler.

Tyvärr lär det väl mest bli borgerligt styrda kommuner och landsting som inför de nya möjligheterna. Misstron mot alternativa lösningar och människors rätt att bestämma själv är ju tyvärr ganska kompakt bland socialdemokrater och vänsterpartister. Å andra sidan kan ju invånarna enkelt rätta till detta genom att välja en borgerlig kommun- eller landstingsledning i stället vid valet 2010.



2008-08-27 Alliansens sjukförsäkringsreform liknar LO:s egna förslag

Jag har tidigare (bloggen den 4 juni) berättat om LO:s hårda kritik mot de gamla sjukförsäkringsreglerna, och hur man i en rapport kritiserat mycket av just de problem som även Alliansen uppmärksammat. Bland annat de problem som LO nämner var själva anledningen till att Alliansen tog beslut om ett nytt sjukförsäkringssystem före sommaren.

I går hade tre av mina moderata riksdagskolleger en läsvärd debattartikel i Borås Tidning där man också visar hur många av de förslag som LO presenterat i sin rapport "Sjukas rätt till stöd" i stora delar stämmer väl med den reform som Alliansen röstade igenom före sommaren. Trots detta drev som bekant LO en hård kampanj där alliansriksdags- ledamöter i annonser och brev till grannar utpekades som de sjukas största fiende. Kampanjen innehöll dessutom en hel del osaklig information om reformen. Smutskastningen av Alliansriksdagsledamöter kostade LO.s medlemmar 1,5 miljoner! I debattartikeln ställs den befogade frågan om det inte hade varit rimligare att LO i stället erkänt att de faktiskt själva förordat stora delar av reformen?

Tyvärr är det även i denna fråga så att den partipolitiska bindningen till socialdemokraterna gör att LO lägger stora pengar på att smutskasta regeringen i stället för att belåtet konstatera att man faktiskt fått igenom ett antal av sina förslag och tankar i Alliansregeringens reform. I längden kommer nog allt fler LO-medlemmar att lämna facket när man upplever att LO:s omsorg om det socialdemokratiska partiet är större än omsorgen om de egna medlemmarna. Skattesubvention av medlemsavgifterna lär knappast hjälpa...



2008-08-20 Avslag på sjukpenning gör inte fler socialbidragsberoende

Det påstås ibland att avslag på sjukpenning i stället leder till ökat socialbidragsberoende och att kostnaderna då vältar över på kommunerna i stället. År 2006 gjorde Försäkringskassan en uppföljning av detta, och man har gjort en ny uppföljning i år. I uppföljningarna har man tagit reda på vad som hänt med de personer som fått avslag på sin begäran om sjukpenning.

Till att börja med kan man konstatera att det bara är ca 1,8% av de som söker sjukpenning som får avslag, och ytterligare 0,8% som får sin sjukpenning indragen. För två år sedan var siffrorna 1,4% respektive 1,1%. Påståendet att Försäkringskassan numera driver en mycket hårdare linje är alltså inte korrekt. 98,2% av alla ansökningar beviljas faktiskt. Att det sedan alltid kommer att finnas enskilda personer som känner sig felaktigt behandlade är en annan sak, och för den enskilde är det givetvis en oerhört jobbig situation. De nya riktlinjerna som skall garantera en mer likvärdig bedömning av sjukpenning över landet kommer förhoppningsvis att skapa en större rättssäkerhet.

Av de som får avslag på sin ansökan om sjukpenning var det i den senaste uppföljningen bara 3% som fick försörjningsstöd (socialbidrag). Av dem som hade lön före ansökan om sjukpenning hade 60% lön även efter avslaget, och 15% fick a-kassa. Av dem som var arbetslösa före ansökan om sjukpenning hade 35% lön efter avslaget och 43% fick a-kassa igen. Övriga fick andra typer av ersättningar, tex föräldrapenning eller beviljades förtidspension ("sjuk- och aktivitetsersättning"). De allra flesta som får nej från Försäkringskassan går alltså tillbaka till arbete eller till att vara arbetssökande. Försäkringskassans uppföljning visar också att det är fler som idag försörjer sig själva genom arbete efter Försäkringskassans avslag än det var 2006.

Påståendet att Försäkringskassan kastar ut personer till socialbidragsberoende som i sin tur skulle öka kommunernas kostnader styrks alltså inte av denna uppföljning.



2008-08-20 Svenska folket blir allt friskare och förtidspensionärerna färre

Försäkringskassans mål att få ner det så kallade ohälsotalet till 37 dagar uppnåddes i augusti. Då var ohälsotalet 36,9 dagar.

Ohälsotalet är Försäkringskassans mått på frånvarodagar som ersätts från sjukförsäkringen under en tolvmånadersperiod. Lägst är ohälsotalet i Stockholm (31,3) och högst i Jämtland (46,2).

Främst har sjukskrivningarna minskat, men man ser även en viss nedgång i antalet förtidspensionärer (personer med sjuk- eller aktivitetsersättning).

Regeringens politik har ju bidragit till att arbetslösheten minskat kraftigt i alla grupper i samhället. Nu kan man också börja se effekter av politiken när det gäller sjukskrivningar och förtidspensioner. Och då har ändå den senaste nya stora sjukförsäkringsreformen knappt hunnit sjösättas. Min tro är att den kommer att minska sjuktalen ytterligare kommande år, liksom att vissa förtidspensionärer kommer att ta chansen att försöka komma tillbaka i arbete när det nu blir lättare att pröva ett arbete utan att riskera att få förtidspensionen indragen.



2008-08-12 Uppskattad tandvårdsreform

Jag fick häromdagen ett ovanligt trevligt samtal. Det var från en kvinna, uppenbarligen några år över 60, som ringde till mig bara för att tala om hur nöjd hon var med den nya tandvårdsreformen!

Hon hade behov av stora kostnadskrävande tandingrepp, men hade fram tills nu avstått från detta, med vetskapen om att hon när hon fyllt 65 år skulle omfattats av ett mer generöst högkostnadsskydd. Trots verk och praktiska problem hade hon helt enkelt inte råd att ta den höga kostnaden redan idag, utan hade medvetet valt att vänta. Men efter den nya tandvårdsreformen som trädde i kraft den 1 juli i år, har hon redan fått tid för inledande behandling efter semestrarna. Kvinnan kan nu få sina tänder åtgärdade utan orimligt hög kostnad, högkostnadsskyddet gäller ju numera alla, oberoende av ålder.

Det känns så bra varje gång man får konkreta exempel på att de riksdagsbeslut man är med och röstar fram faktiskt också får önskad effekt ute i verkligheten. Det värmer ända in i själen när man känner att man faktiskt bidragit till att göra livet lite lättare för någon eller några. För det är ju faktiskt därför man valt att under en period av livet vara aktiv politiker.

En liten repetition av tandvårdsreformen, som gäller från den 1 juli kan kanske vara på sin plats. Det statliga tandvårdsstödet fördubblas i och med reformen, från 3 till drygt 6 miljarder kronor. Målet med reformen är att det ska bli billigare att gå till tandläkaren, speciellt för den som har omfattande tandvårdsbehov, samt att öka andelen personer som regelbundet genomgår förebyggande vård och kontroller.

Reformen innehåller följande delar:

• Ett allmänt tandvårdsbidrag, ”tandvårdscheck”, införs. Tandvårdsbidraget innebär att alla som fyllt 20 år får ett bidrag till regelbundna tandvårdsbesök. Bidraget är på 300 kronor vartannat år för personer i åldrarna 30-74 år och 600 kronor vartannat år för åldersgrupperna 20-29 år samt 75 år och äldre.
• Ett bättre högkostnadsskydd införs. Räkningar upp till 3 000 kronor får alla betala själva. Från 3 000 kronor till 15 000 kronor betalar patienten halva beloppet, och från 15 000 kronor och uppåt behöver patienten endast betala 15 procent av kostnaden. Dagens högkostnadsskydd för patienter som är 65 år och äldre ersätts med det nya tandvårdsstödet.
• Det finns regler och referenspriser för vilken tandvård som ersätts. Förebyggande tandvård omfattas och tandvård som gör att patienteten slipper smärta och sjukdomar samt har förmåga att äta, tugga och tala utan större hinder. Tandvård som ska åstadkomma ett utseendemässigt godtagbart resultat ersätts också, men ej tandvård av rent kosmetiska skäl.
• Den fria prissättningen på tandvård behålls, men en prisportal på Internet ska göra det lättare för allmänheten att kunna jämföra och kontrollera olika vårdgivares priser. Försäkringskassan har fått i uppdrag att utforma portalen som lanseras under hösten 2008.
• Förenklad administration och bättre IT-stöd via Försäkringskassan ska göra det enklare för tandläkarna att administrera tandvårdsstödet och i stället få mer tid till patienterna.



2008-08-04 Tänk om nyhetsmedia var opartiska?

Tänk den omöjliga tanken att svenska nyhetsmedia rapporterade om samhällsfrågor utan att lägga till partiska värderingar? Tänk om inte så många politiska nyheter rapporterades slarvigt eller vinklat, och följdes av en politiskt färgad kritik mot regeringen? Tänk om svenska medborgare fick en objektiv rapportering och sedan fick bilda sig en egen uppfattning?

Nej, jag vet, det är en utopi.

Häromdagen basunerade radions nyheter ut att "regeringens jobbgaranti bara ger var var tredje arbetslös ungdom jobb". Man skulle ju också kunna beskriva det som en stor framgång att regeringens jobbgaranti för unga redan efter åtta månader gett varje tredje arbetslös ungdom mellan 16 och 24 år ett jobb i landet där ungdomsarbetslösheten var högst i hela västeuropa vid valet 2006. Fast varför skulle radion beskriva saken på ett mer balanserat sätt?

I förrgår var det en stor "nyhet" att ca 20.000 sjukskrivna beräknas mista sin rätt till sjukpenning år 2010. Detta beskrivs som att man kommer att stå utan försörjning eller som socialdemokraternas talesman säger "tvingas köa till socialbidragskontoren". Vad media "glömmer" berätta är att de sjukskrivna under (s)-regeringens tid redan efter ett års sjukskrivning automatiskt skulle prövas för förtidspension med 64% ersättning, utan rätt till rehabilitering och samtidigt blev man uppsagd från jobbet. Nu är det slut med detta! Med de nya reglerna får man lov att vara sjukskriven längre tid, upp till 2,5 år, med full rätt till rehabilitering under hela perioden. (Undantag gäller för den som har en allvarlig sjukdom, då finns ingen gräns för sjukskrivningstiden.) Efter ca 2,5 år kommer de som inte anses ha tillräckliga medicinska skäl till fortsatt sjukskrivning att mista sin sjukpenning. Om man då inte heller anses ha en rimlig möjlighet att söka ett arbete kommer man att erbjudas någon form av samhällsnyttig insats till 65% fortsatt ersättning, dvs en ersättning som ligger aningen högre än dagens förtidspension. Detta var väl inte heller särskilt intressant att försöka beskriva objektivt i media. Och hur de nya reglerna skulle skapa köer utanför socialbidragskontoren får socialdemokraterna försöka förklara. Det lär inte bli lätt.

Som Alliansriksdagsledamot får man vänja sig vid att det mesta som rapporteras vinklas mot regeringen eller att bara en liten bit av sanningen berättas. Man får tyvärr också vänja sig vid att vissa tjänstemän och talespersoner för myndigheter inte alltid uppträder objektivt vid sina kontakter med allmänheten och lägger egna (vänster)politiska värderingar till grund för både beslut och uttalanden till media. Som riksdagsledamot får jag alltför många exempel på båda dessa saker. En lång tids maktinnehav av socialdemokraterna, där både myndigheter och media indoktrinerats, sätter tydligt sina spår.



2008-06-11 Surt, Arne Kjörnsberg (s)

Arne Kjörnsberg (s), fd riksdagsledamot från Borås, numera uppenbarligen i första hand sur bloggare, riktade häromdagen hård och osaklig kritik på sin blogg mot mig och mina tre Allianskolleger från Sjuhärad, för att vi röstade för det nya reformerade sjukförsäkringssystemet. Arne Kjörnsberg är så sur att det med god marginal överglänser morgonens sura citrondiskussion i partiledardebatten. Eftersom jag tyckte Arnes kritik i sak var helt befängd skrev jag på Arnes blogg att han har fel, samt ställde en konkret fråga till Arne:

"När Arne var med och styrde Sverige tvingades hundratusentals människor till förtidspension efter ett års sjukskrivning, ofta mot sin vilja, och med en ersättning på 64% av lönen. Samtidigt fick man sparken från jobbet och miste sin rätt till rehabilitering! Med Alliansen får man behålla sin sjukpenning i stället - och den blir 75% av inkomsten. Samtidigt får man rätt till alla rehabilitering och stöd som den nya lagen ger. På vilket sätt anser Arne att detta är en försämring?"

Arne konstaterar idag på sin blogg - lika surt - som svar på mina frågor att Jan Ericson, riksdagsledamot (m) har låtit meddela att "Arne har fel som vanligt". Och visst är det så! Det Arne påstår på sin blogg om effekterna av det nya sjukförsäkringssystemet är ju helt gripet ur luften. Jag har nu svarat Arne genom att upprepa min enkla och tydliga fråga på nytt, med tillägget: "Kom igen nu Arne, på vilket sätt är den nya sjukförsäkringsreformen sämre för de långtidssjuka än regelverket på din tid? Jag förstår att du inte vill svara, men ett uteblivet svar är ju också ett svar...."

Sannolikheten att Arne skall kunna leverera ett seriöst svar är nog ungefär lika stor som att en citron skall smaka sött i stället för surt.

För övrigt finns det fler dysterkvistar bland socialdemokraterna. En av dem är Hans Ohlsson, riksdagsledamot från Borås. I dagens Borås Tidning har jag och Ulf Sjösten ett debattsvar på hans senaste, lika citronsura, debattartikel.



2008-06-04 Sjukförsäkringsreformen, del IV - dags för debatt och beslut!

Flera veckor har nu gått med fullständigt sanslösa vantolkningar och rena nidbilder av regeringens sjukförsäkringsförslag, kryddat med LO-utskick till riksdagsledamöters grannar (!) i veckan som gick. Fast LO i Södra Älvsborg verkar ha bättre omdöme än många andra LO-förbund, man har uppenbarligen avstått från denna form av kampanj.

I dag är det äntligen dags för debatt och beslut i frågan! Debatten startade vid lunchtid, och fortsatte i över 7 timmar! Allianspolitikerna var i stor majoritet i debatten och vi var rejält taggade kan jag lova! Vi är stolta över vårt sjukförsäkringsförslag och det är inte särskilt svårt att ifrågasätta det system som socialdemokraterna och resten av oppositionen envist försvarar. Mitt eget anförande i debatten lät (ungefär) så här.

Tidigare i våras var jag en av de moderater som öppet kritiserade regeringens förslag att begränsa möjligheten att teckna kompletterande sjukförsäkringar efter ett års sjukskrivning. Jag gjorde detta dels av ideologiska skäl, men också för att just det förslaget tog all plats i debatten och skymde det positiva i resten av sjukförsäkringsförslaget. När regeringen glädjande nog drog tillbaka just förslaget om begränsning av kompletterande försäkringar återstod allt det positiva i resten av förslaget, ett förslag som är lätt att stödja. Eller som jag avslutade mitt anförande:

"Jag kommer att rösta ja till liggande förslag med en stolthet att tillhöra ett regeringsunderlag som äntligen ser människorna bakom sjukskrivningarna och vill ta tag i de problem som socialdemokraterna och deras två stödpartier så länge nonchalerat. Mitt hjärta slår inte för system eller politisk prestige. Mitt hjärta slår för alla dem som misshandlats i systemen under 12 år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Många sjukskrivna människor går nu äntligen en ljusare framtid till mötes!"



2008-06-04 Sjukförsäkringsreformen, del III - stöd till förtidspensionerade

I samband med den stora sjukförsäkringsreformen förslås också åtgärder för att hjälpa redan förtidspensionerade tillbaka:

* Förtidspensionerade får möjlighet att arbeta betydligt mer än idag utan att få sin förtidspension reducerad. Man får tjäna 41.000 kronor per år utan att förtidspensionen påverkas alls. Tjänar man över 41.000 kronor per år reduceras förtidspensionen med hälften av den lön som överstiger 41.000 kronor. Detta ger förtidspensionerade en ny chans att antingen öka sin inkomst lite genom eget arbete, och kanske till och med efterhand få en chans att komma tillbaka helt på arbetsmarknaden.
* Förtidspensionerade får obegränsad rätt till vidare studier utan att förlora sin förtidspension.
* Förtidspensionerade får rätt att arbeta obegränsat inom den ideella sektorn utan att förlora sin förtidspension.

De förtidspensionerade som ofta motvilligt blivit bortgallrade från arbetsmarknaden under tidigare regeringar får nu äntligen en ny chans att arbeta, studera eller fylla sitt liv med meningsfull verksamhet.



2008-06-04 Sjukförsäkringsreformen, del II - förslaget i korthet

Målet med den stora sjukförsäkringsreformen är:
* Kortare väg till ett friskare liv
* Förhindra att människor blir långtidssjuka
* Ge dem som är långtidssjuka eller förtidspensionerade en väg tillbaka
Alla åtgärder hänger ihop!

Sjukförsäkringsreformen innebär bland annat en mer strukturerad rehabiliteringskedja med kontrollstationer som skall förhindra att människor glöms bort i systemet. Reformen ställer ökade krav på både arbetsgivare, försäkringskassa och arbetsförmedling att aktivt stötta den enskilde sjukskrivne:
1. Under de första tre månaderna inriktas åtgärder så att den sjukskrivne kan återgå till sina vanliga arbetsuppgifter, eller om det inte är möjligt undersöka om det finns andra arbetsuppgifter som arbetstagaren kan göra hos arbetsgivaren. Intyg måste lämnas av arbetsgivaren att denne har vidtagit dessa åtgärder.
2. Mellan månad tre till sex inriktas åtgärder så att en sjukskriven, med funktionsförmåga - helt eller delvis - ska kunna komma tillbaka till något arbete på hela arbetsmarknaden - personen ska få stöd och hjälp av arbetsförmedlingen. Individ utan arbetsförmåga fortsätter vara sjukskriven. Till detta kopplas en rätt till tjänstledighet för att söka jobb med bibehållen sjukpenning.
3. Mellan månad sex och tolv inriktas hjälp och stöd för återgång i arbete med utgångspunkt i den bedömning av arbetsförmågan som är gjord i månad sex. Finns arbetsförmåga ska individen vara hänvisad till arbetsförmedlingen och söka arbete. Fram till den tolfte månaden kopplas även en rätt för tjänstledighet för att pröva på andra arbeten. Om individen fortfarande är för sjuk för något arbete ska Försäkringskassan följa upp sjukskrivningen så att åtgärder påbörjas så snart det är möjligt.
4. Efter månad tolv kan arbetstagaren ansöka och få förlängd sjukpenning om arbetsförmåga saknas men man förväntas kunna återgå i arbete i framtiden. Förängd sjukpenning blir 75 procent av den tidigare inkomsten och ska kunna betalas ut som längst under ytterligare 18 månader. (Dvs man kan få sjukpenning under maximalt ca 2,5 år). För vissa allvarligare sjukdomar eller pågående behandlingar av allvarliga sjukdomar blir sjukpenningen 80% utan tidsbegränsning. Den obligatoriska förtidspensionsprövningen efter ett år slopas.
5. Om arbetsförmågan efter ett års sammanlagd sjukskrivning däremot är varaktigt nedsatt, och alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda, ska förtidspension (sjukersättning) kunna beviljas. De som inte kommer i fråga för förtidspension, men heller inte har möjlighet att ta ett reguljärt arbete, ska få stöd och hjälp inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Det blir samma regler som för arbetslösa, och tanken är att någon form av samhällsnyttig insats skall kombineras med en ersättning på ca 65% av tidigare lön, dvs något högre än dagens förtidspension.

Flera andra viktiga inslag finns i förslaget:
* Efter tre månaders sjukskrivning får man rätt att till ledighet från sitt tidigare arbete för att pröva ett annat.
* En arbetsförmågeutredning tillsätts för att garantera att Arbetsförmedling och försäkringskassa talar samma språk och gör samma bedömningar. Ingen skall hamna mellan stolarna hos dessa två myndigheter!
* Regeringen satsar 3,4 miljarder extra på rehabilitering och företagshälsovård.
* Försäkringskassan har fått mer pengar de senaste åren för att kunna bedriva ett effektivare arbete.

Till detta kommer nyfriskjobben som infördes vid årsskiftet, och som gör det billigare för en arbetsgivare att anställa en person som varit långtidssjukskriven. Hittills har drygt 700 långtidssjuka fått ett nyfriskjobb, fler lär det bli när den nya sjukförsäkringsreformen kommit igång.



2008-06-04 Sjukförsäkringsreformen, del I - problemen med dagens system

Alliansen är inte de enda som inser att dagens sjukförsäkringssystem fungerar väldigt dåligt, låser in människor i sjukskrivning utan aktiv rehabilitering, och dessutom mer eller mindre med automatik flyttar över alla sjukskrivna till förtidspension med 64% ersättning efter ett års sjukskrivning - ofta för resten av livet, mycket få av de förtidspensionerade kommer tillbaka till abretsmarknaden. Idag står långtidssjukskrivning/förtidspension för 65% av det samlade utanförskapet på den svenska arbetsmarknaden. Sverige har de högsta sjuktalen i världen!

Så här beskrivs dagens problem i LO:s idéskrift om morgondagens sjukförsäkring:

"Långa sjukskrivningar är en viktig förklaring till den höga sjukfrånvaron i Sverige. Två femtedelar av de pågående sjukskrivningsfallen har pågått i ett år eller mer. I vissa fall kan långtidssjukskrivning givetvis vara berättigat, men mycket tyder på att många människor i onödan fastnar i sjukskrivning. Varken arbetsgivare eller försäkringskassa uppfyller kraven på rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna.

Det är i många sjukskrivningsfall rationellt för alla inblandade att inget göra, att låta sjukskrivningen fortgå med ersättning från sjukförsäkringen i form av sjukpenning. Den som är sjukskriven från en anställning riskerar denna om han eller hon går med på rehabilitering med inriktning på ett annat jobb. Den som är sjukskriven riskerar också sin anställning om han eller hon går tillbaka till sitt jobb med en fortsatt nedsättning av arbetsförmågan. Om arbetsgivaren anser att han eller hon inte kan utföra något arbete av betydelse kan saklig grund för uppsägning anses föreligga.

Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring ett utbrett ansvar för att ta tillvara medarbetares arbetsförmåga. Ändå är det otydligt vilka insatser som kan krävas av arbetsgivaren för att en sjukskriven anställd ska kunna komma tillbaka till jobbet. Det finns en motsättning mellan arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och rätten att besluta om den egna verksamheten. Den senare segrar i många fall. Därför blir det många gånger rationellt även för arbetsgivaren att inget göra för att rehabilitera den sjukskrivne. Också det lokala facket blir en passiv åskådare.

Att sjukskrivningar drar ut på tiden drabbar i den sjukskrivne hårdast. Chanserna att återgå till arbete krymper när sjukfrånvaron blir längre. Tidiga insatser är det som bäst kan hjälpa den sjukskrivne tillbaka till arbete. De långa sjukskrivningarna riskerar att leda till utslagning från arbetslivet.

För den som går sjukskriven längre än ett år finns idag ett stort mått av rättsosäkerhet förknippat med sjukskrivningen. Regelverket säger att försäkringskassan ska göra en prövning av sjukskrivningen senast efter 12 månader. Vid denna prövning ska arbetsförmågan på nytt bedömas, och det ska avgöras om den sjukskrivne bör övergå till sjuk- eller aktivitetsersättning. Tillämpningen av denna regel är dock inte konsekvent. Som en konsekvens av detta skapas en stor osäkerhet för den långtidssjukskrivne. När sjukskrivningen överskridit dessa 12 månader riskerar han eller hon att när som helst få besked om att sjukpenningen setts över och dragits in”.

Det är alltså detta uselt fungerande system som LO och oppositionen under månader demonstrerat och kampanjat för att "rädda"! Visst är det sjukt? Nästan lika sjukt som dagens sjukförsäkringssystem.

I kommande inlägg beskriver jag regeringens nya förslag till en effektivare och människovärdigare väg tillbaka från sjukdom och förtidspension. Förslaget debatteras i riksdagen under eftermiddagen, och jag kommer att delta i debatten!



2008-05-30 Stackars vårdpersonal - sex veckors strejk gav 90 kronor...

Jag tycker faktiskt synd om vårdfackets medlemmar. Sex veckors strejk gav till slut nästan precis samma avtal som låg klart för underskrift före strejken. Media uppger att strejken i genomsnitt ger 90 kronor extra per månad för medlemmarna. Till detta kommer nu ett berg av övertid som krävs för att jobba ikapp i en redan ansträngd situation med personalbrist på många håll. Utfallet påminner mycket om resultaten efter Kommunalstrejken för 4-5 år sedan. Den gången blev löneutfallet till och med sämre för många än vad avtalsförslaget var före konflikten!

För Vårdfackets ordförande som pinsamt nog valde att framträda på Vänsterpartiets förstamaj-möte är nog framtiden osäker. Medlemmarna måste ju på goda grunder börja undra varför de egentligen strejkat.

Välutbildad vårdpersonal måste ha rimliga löner, det verkar de flesta vara överens om. Utbildning skall alltid löna sig genom bättre lön och denna lön får inte heller beskattas så hårt att det blir en extraskatt på utbildning. Enligt min mening finns det inga genvägar, tre saker behövs framförallt för att uppgradera bland annat vårdyrkena:
* En ökad mångfald inom vårdsektorn där man har flera arbetsgivare att välja på och där man också inom vissa områden kan göra avknoppningar och starta eget.
* Fortsatta skattesänkningar för dem som på grund av lång utbildning har lite högre lön, dvs att även den statliga skatten måste sänkas eller att inkomstgränsen för uttag av statlig skatt flyttas upp.
* Slutligen måste ännu fler svenskar i arbetsför ålder arbeta och betala skatt. Då ökar skatteintäkterna och det finns mer pengar till löner.

Att hålla tal hos Vänsterpartiet på första maj lär inte göra arbetet som välutbildad vårdanställd lönsammare. Och alla måste rimligen inse att strejker inom offentlig sektor inte ger någon effekt - just för att en monopolarbetsgivare inte behöver bry sig. Det negativa med strejken är att det riskerar att bli en dyr läxa för Vårdfacket, sannolikt både medlemsflykt och sparken för ordföranden. Men det goda är att svenska folket kanske får upp ögonen för att det behövs något annat än strejker för att komma framåt?



2008-05-25 Sjukvården i Stockholm

Våra politiska motståndare brukar påstå att sjukvården i Stockholm blir sämre med moderat ledning. Moderaterna bemöter nu detta i ytterligare en mycket pedagogisk kampanj i bland annat tunnelbanan.

Sanningen är att mellan åren 2002-2006 avskaffade (s) två vårdcentraler i Storstockholm. Sedan moderaterna övertog ansvaret 2006 har det däremot tillkommit hela 40 nya vårdcentraler!

Oppositionen invänder då att de flesta av dessa finns i norra och östra delarna av staden och inte i de invandrartäta södra förorterna. Märkligt resonemang tycker jag - med tunnelbana tar det max tio minuter från söder till norr, och vilken stockholmare som helst kan fritt välja den vårdcentral man önskar.

I Stockholm kan man verkligen tala om valfrihet, både när det gäller sjukvård och skolor, och med den utmärkta kollektivtrafiken kan alla ta del av utbudet. En gymnasieungdom från en invandrartät stadsdel kan välja en skola i en annan del av stan. En socialbidragstagare i en socialt utsatt stadsdel kan ta tunnelbanan och använda vårdcentralen på Östermalm. Ibland blir man faktiskt lite avundsjuk! Det är inte lika enkelt att åstadkomma verklig valfrihet på landsbygden hemma i Sjuhärad med våra geografiska avstånd och begränsade kollektivtrafik. Fast det är klart, om bara den politiska viljan fanns skulle det i vart fall bli en aning lättare.



2008-05-20 Ingen flykting som vistas i Sverige får nekas akutsjukvård!

Idag tar riksdagen ställning till ett lagförslag om hälso- och sjukvård åt asylsökande. Föslaget säker- ställer att asylsökande erbjuds hälso- och sjukvård under trygga och ordnade förhållanden, och stärker därför tryggheten för de asylsökande. Lagstiftningen brådskar och är ett krav från EU. Få lagförslag har dock missförståtts och medvetet feltolkats som detta. De som sprider dessa myter är företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet, (socialdemokraterna stödjer däremot regeringens linje i frågan.) Regeringen kritiseras just nu i en mycket förvirrande riksdagsdebatt för att inte vilja utvidga rätten till vård för människor som saknar tillstånd att vistas i landet, människor som i debatten brukar kallas gömda eller papperslösa. Detta trots att denna fråga inte alls har något med dagens lagförslag att göra!

Både migrationsminister Tobias Billström och socialminister Göran Hägglund har vid upprepade tillfällen sagt att regeringen vill utvidga rätten till vård för gömda och papperslösa. Frågan är dock komplicerad, omfattningen av hälso- och sjukvård till människor som lever i Sverige utan tillstånd måste balanseras mot intresset av att upprätthålla en reglerad invandring. Alla som funderar över detta inser att det är en mycket svår avvägning, inte minst när det gäller barn som inte råder över sina föräldrars beslut att hålla sig gömda. Regeringen kommer att tillsätta en särskild utredning om utvidgad rätt till vård för gömda och papperslösa. Det är mer än vad tidigare regeringar förmått att göra. Men denna fråga har som sagt inget alls med dagens lagförslag att göra!

Det har också påståtts att läkare och landsting begår en brottslig handling om de, när dagens nya lag har trätt i kraft, ger vård till människor utan tillstånd att vistas i landet. Självklart är det inte så. Det finns inte någon del i förslaget som säger att det är ett brott att ge vård. Landstingen ska som hittills ­erbjuda omedelbar vård till samtliga som är i behov av sådan vård, även om de inte är bosatta inom landstinget. Detta regleras redan i hälso- och sjukvårds­lagen och påverkas inte alls av den nya vårdlagen.

Vad innebär då dagens beslut? Idag regleras asylsökandes rätt till vård i avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). De löper ut vid halvårsskiftet. Istället för att ingå nya överenskommelser med SKL ersätter vi dem med en lag. Detta gör vi för att öka tydligheten för den enskilde och för att stärka rättssäkerheten för de asylsökande. Lagförslaget förändrar inte ­något i praktiken för den som behöver vård. Dessutom måste rätten till vård för asylsökande regleras i lag enligt EU:s mottagande­direktiv. Regeringen har valt att hantera denna lag separerat från frågan om en utvidgning av vården för gömda och papperslösa eftersom den senare frågan kräver större överväganden.

Eftersom varken den nu föreslagna lagen eller avtalen mellan staten och SKL omfattar personer som vistas i landet utan tillstånd ändras inte omfattningen av den vård de har rätt till genom dagens beslut. Ingen får nekas akut och omedelbar vård i Sverige på grund av att de inte kan betala!



2008-04-09 Rätten till anhörigstöd stärks

Få är så utsatta som en anhörig till en demenssjuk eller funtionshindrad make eller sambo, och jag talar av egen erfarenhet från min egen familj och släkt. Ju bättre stöd den anhörige vårdaren får, desto längre kan den sjuke bo kvar hemma, vilket både höjer livskvalitén och sparar pengar åt samhället. Men förutsättningen är både att man får stöd och avlastning och att det finns möjlighet till särskilt boende den dag detta är nödvändigt.

Regeringen föreslår nu att anhöriga som vårdar annan i hushållet skall garanteras rätt till ett tillräckligt anhörigstöd. Idag erbjuder en del kommuner ett mycket gott stöd, medan det brister på andra ställen. För anhöriga handlar det om att få stöd och känna uppskattning för de insatser som man gör för en närstående. Det handlar också om den anhöriges behov av vila, att få tid över för personliga angelägenheter men också om kunskaper och färdigheter för att kunna behärska situationen på bästa sätt. Förslaget syftar inte till att tvinga anhöriga att utföra mer insatser utan att underlätta för dem som av fri vilja utför insatser. Det är inte minst angeläget att förebygga att den anhöriga själv blir fysiskt och psykiskt utsliten. Jag tycker det är utmärkt att ansvarig minister, Maria Larsson (kd) uppmärksammar anhörigvårdarna på detta sätt!



2008-03-24 Hyckleri (s)om vanligt

Nyligen avslöjades att socialdemokraterna i Stockholms läns landsting i hemlighet har kartlagt tjänstemäns kontakter med medierna. Syftet ska ha varit att ta reda på om tjänstemännen motarbetat (s)-partiet. "Socialdemokraterna verkar försöka skrämma landstingets personal till tystnad" sade min tidigare utskottsordförande och numera finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (m).

Detta är alltså samma (s)-parti som med jämna mellanrum står på barikaderna och låtsas oroa sig för att anställda hos privata vårdentreprenörer inte omfattas av samma regler för meddelarskydd som anställda inom offentligt bedriven verksamhet. Allt för att försöka bevara alla offentliga monopol. Sedan försöker man alltså i stället kartlägga och tysta den offentligt anställda personalen.



2008-03-12 Borås Tidning skriver om bostadsanpassning

Den 10/3 hade jag ett blogginlägg om regeringens direktiv till Boverket att se över reglerna kring bostadsanpassnings- bidrag så att det blir möjligt för kommunerna att ta tillbaka dyrare utrustning som inte längre används. I går hade jag ett samtal med en reporter på Borås Tidning, och i dag finns en artikel i BT om saken.



2008-03-10 Det rör på sig i bostadsanpassningsfrågan

Jag ställde ju en fråga till ansvarig minister och undrade över det märkliga i att kommunerna inte kunde kräva tillbaka hissar och annan dyr bostadsanpassningsutrustning när denna inte längre behövdes, exempelvis då en person flyttar eller avlider. Ministern gav ju också ett positivt svar:

Skriftlig fråga 2006/07:488 till äldreomsorgsminister Maria Larsson (kd):
Fråga om bostadsanpassningsbidrag
Bakgrund: PM från riksdagens utredningstjänst
Svaret från äldreomsorgsministern

Nu börjar det hända saker. I dagarna hanterar riksdagen ett antal motioner i samma fråga, och dessa avslås visserligen, men med en intressant motivering, nämligen att Miljödepartementet givit ansvarig myndighet, Boverket, i uppdrag att "överväga frågor om återanvändning av installationer finansierade med bostadsanpassningsbidrag". I regleringsbrevet skriver regeringen att Regleringen av bostadsanpassningsbidrag bör ändras så att det i vissa fall blir möjligt för kommuner att återanvända hissar och större installationer. Boverket ska belysa dessa möjligheter och föreslå de ändringar av bestämmelserna som skulle göra det möjligt att i vissa fall återanvända installationer som finansierats med bostadsanpassningsbidrag. Arbetet ska ske i samverkan med Socialdepartementet och redovisas senast den 1 mars 2009.

Detta tyder på att det förslag jag lämnade och som även följts upp av ett antal motioner faktiskt har mycket goda möjligheter att också bli genomfört! Det går inte alltid snabbt när statens kvarnar mal, men det viktigaste är ändå att det går åt rätt håll! Om mitt förslag skulle genomföras skulle kommunerna spara stora onödiga kostnader som skulle kunna användas till en bättre service till dem som verkligen behöver bostadsanpassning.



2008-03-06 Nyttigt med (s)jälvkritik....

Under dagens frågestund i riksdagen luftade oppositionen hård kritik mot att socialstyrelsen i en rapport visar på bristande tillgänglighet och stora ojämlikheter i vården. Det handlar bland annat om geografiska skillnader i tillgång till primärvård och akut omhändertagande, och personer med låg utbildning och personer med utländsk bakgrund verkar få sämre vård än andra. Även könsmässiga skillnader finns. Inom psykiatrin finns också brister, och det finns stora regionala skillnader även när det gäller resurser till skolhälsovården. Detta är givetvis allvarlig kritik.

Nu hade förståss som vanligt oppositionen missat en liten detalj. Socialstyrelsens granskning gäller tiden fram till och med 2006, dvs när dagens opposition styrde Sverige. Den nya regeringens politiska förändringar sedan årsskiftet 2007 ingår inte i granskningen.....



2008-02-22 Märklig kritik

Efter att regeringen presenterade förslaget om skärpt kontroll av ersättning för vård av barn kommer nu kritik mot det forskningsunderlag som visar att uppemot 20% av de utbetalda ersättningarna kan vara felaktigt utbetalda, antingen genom felaktigheter hos myndigheten eller överutnyttjande av föräldrarna. Detta skulle i så fall motsvara ca 650 miljoner kronor per år.

Kritikerna påpekar att Försäkringskassans egna undersökningar visar att "bara" 6-10% av ersättningarna är felaktigt utbetalda. Det skulle då betyda mellan 195 och 325 miljoner per år.

Personligen tycker jag denna sifferexercis saknar betydelse. Oavsett om det är 195 miljoner eller 650 miljoner som betalas ut felaktigt kan de pengarna användas bättre till annat. Exempelvis att stärka pedagogiken i förskolan, vilket regeringen som bekant tänker satsa mer pengar på i samband med att vårdnadsbidraget införs vid halvårsskiftet.

Eller tycker kritikerna kanske att det är helt okej att 195 miljoner av skattebetalarnas pengar slarvas bort varje år? Är det verkligen inte värt ett litet enkelt intyg på barnens frånvaro för att slippa denna onödiga kostnad?



2008-02-18 Missbruk av VAB-dagar kostar 650 miljoner per år

Enligt Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering, IFAU, är var femte krona i ersättning för vård av sjukt barn ("VAB") felaktigt utbetald. Det innebär att missbruk och överutnyttjande av "VAB-dagar" kostar samhället 650 miljoner per år. Detta är kanske inte så konstigt. Vid egen sjukdom dras det av en karensdag, men vid vård av barn gäller inga karensdagar. VAB-dagar kräver inte heller läkarintyg eller andra intyg. De flesta borde inse att detta inte kan fortsätta år efter år.

Om man skall kunna ha generösa ersättningssystem krävs rimligen någon form av kontroll av att föräldern som begär ersättning inte är på jobbet eller barnet i förskolan/skolan den dag för vilken ersättning betalas ut. Detta är nu också regeringens förslag; förskolan eller skolan skall ge föräldern ett intyg på barnets frånvaro. Det handlar självklart inte om att förskolepersonalen skall skriva sjukintyg eller bedöma om barnet är sjukt - endast att man skall intyga att barnet inte varit i skolan. Enklast vore givetvis om detta kunde göras via internet eller e-post, så man kan skriva ut intyget hemma, eller maila över det direkt till försäkringskassan. De flesta förskolor och skolor för närvarostatistik så merarbetet för personalen kan knappast bli särskilt stort.

De flesta borde rimligen tycka att det är bättre att motarbeta fusk och överutnyttjande än att minska ersättningsnivåerna eller kompletterande försäkringsersättningar för de som är verkligt sjuka. De flesta borde också inse att ett system helt utan kontroll riskerar att leda till missbruk. Regeringens förslag är mycket välkommet och alldeles nödvändigt. 650 miljoner kan användas betydligt bättre, exempelvis för att förbättra kvalitén och personaltätheten i förskola och skola.



2008-02-17 Flera sakfel om kompletterande sjukförsäkringar

Det har varit intressant att läsa de kommentarer i media som faktiskt uppskattade regeringens förslag att begränsa möjligheten att teckna kompletterande sjukförsäkringar för tiden efter ett års sjukskrivning. En av dessa kommentarer var Hanne Kjölers ledare i Dagens Nyheter den 13 februari. Ledaren innehåller dock ett stort feltänk. Så här skriver DN:

"Ett annat aber med de extra försäkringarna är att de omfattar tre parter, men att en aldrig blivit tillfrågad. Den extra ersättningen som i vissa fall till och med ligger över hundra procent på hela lönen utgår från att staten står för grundplåten. Är det verkligen ett avtalsbrott om den tredje parten, som aldrig ingått avtal, drar sig ur?"

Detta är ungefär samma resonemang som jag sett på några andra håll - kompletterande försäkringar skulle leda till en miljardrullning och tvinga staten att betala ut mer sjukpenning än vad som annars skulle ha blivit fallet. Men vänta lite nu! Det är faktiskt inte försäkringsbolaget som sjukskriver någon! Det är inte heller försäkringsbolaget som är den som tar beslutet om att betala ut sjukpenning från staten. Det är läkare och färsäkringskassa som beslutar om vem som skall sjukskrivas, och hur länge. När väl detta beslut är klart betalar staten ut sin sjukpenning. Först då blir det också aktuellt för de kompletterande försäkringarna att fylla upp ersättningen från staten! Om det är någon som skall oroa sig för över- utnyttjande är det väl snarare de privata försäkringsbolagen som kan tvingas betala ut extra ersättning på grund av slarvig bedömning och felaktiga sjukskrivningar från försäkringskassans sida.

Vill man komma åt överutnyttjande är det kontrollen och uppföljningen av sjukskrivningar som behöver förbättras, och detta är ju en prioriterad fråga för regeringen. Om samhällets rutiner och kontroller fungerar kommer endast verkliga sjukfall att medföra sjukskrivning och då sker inte heller något missbruk till följd av kompletterande försäkringar. Försäkringarna "på toppen" kostar då inte heller något extra för staten, men betyder väldigt mycket för den enskilde sjukskrivne.

Det där med "miljardrullning" är inte heller ett seriöst argument. Jag såg en siffra på att den totala sjukpenning som idag utgår efter ett års tid till personer med kompletterande försäkringar sammanlagt uppgår till ca 150 miljoner per år. Även om alla dessa sjukskrivningar vore felaktiga skulle staten i så fall inte spara mer än 150 miljoner per år även om alla kompletterande försäkringar förbjöds. Om man antar att de flesta långtidssjuka som får kompletterande försäkrings- ersättning faktiskt verkligen är sjuka inser man att samhället besparing skulle bli minimal. Faktum är också att departementsförslaget som stoppades i veckan inte räknade med några ekonomiska besparingar alls, skälen till begränsningen handlade mer om politiska markeringar av "arbetslinjen".

En sista kommentar kring denna fråga. Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) säger till media att "regeringen lägger förslag först och tänker sen". Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. För det första var det ju inte en proposition från regeringen som stoppades utan en departementsutredning som hade skickats ut på remiss. Detta gör man ju faktiskt just för att få in synpunkter! För det andra har dagens regering många goda idéer och en vilja att förändra. I ett högt förändringstempo måste man acceptera att ett och annat förslag kanske inte håller måttet och därför måste dras tillbaka. För det tredje känns det betydligt bättre att göra som Alliansregeringen och avstå från att lägga fram ett regeringsförslag som inte håller riktigt hela vägen än att göra som tidigare (s)-regeringar gjorde alltför ofta:

Man tog fram ett antal andra hårt kritiserade förslag utan att tänka. Man genomförde dem också utan att tänka. Och i vissa frågor verkar man konstigt nog - efter ett antal år - fortfarande inte ha börjat tänka....



2008-02-12 Mediekommentarer

Jodå, media har också uppmärksammat regeringens beslut. Många tidningar citerar TT-intervjun med mig som jag fick ta i skidliften....här några av pressrösterna.

Borås Tidning
TT
Expressen
Svenska Dagbladet
GT



2008-02-12 Tack!

Telefonen har gått varm och mailboxen är full med anledning av regeringens beslut igår rörande kompletterande sjukförsäkringar. Kanske missar jag att svara någon personligen - men tack för alla vänliga ord och gratulationer!



2008-02-11 Alla är segrare!

Så kom då det glädjande beskedet - regeringen kommer inte att lägga fram någon proposition som innebär begränsning av möjligheterna att efter ett års sjukskrivning komplettera sjukersättningen genom privata eller kollektiva försäkringar. Självklart är jag glad idag!

Under eftermiddagen har telefonen gått varm, både från moderata medlemmar och vänner som vill gratulera, och från media som vill ha kommentarer.

Min kommentar är att alla är segrare:

* Avtalsfriheten är segrare eftersom den nu respekteras.
* Arbetsmarknadens parter är segrare eftersom deras överenskommelser respekteras.
* Demokratin är segrare eftersom entydiga och tydliga kritiska synpunkter från remissinstanser får effekt.
* Den interna politiska demokratin inom både Alliansen och moderaterna är segrare eftersom riksdagsgrupper och enskilda partimedlemmar faktiskt kan göra sig hörda.
* Regeringens politik är segrare eftersom alla andra goda förslag för att minska ohälsa, motvera onödiga sjukskrivningar och ge långtidssjukskrivna och förtidspensionerade en chans att komma tillbaka nu äntligen kommer att hamna i fokus

Men mest av allt tycker jag att svenska folket är segrare. Det är tydligt att Sverige har fått ett nytt politiskt ledarskap med en regering och en statsminister i spetsen som faktiskt lyssnar. En regering som prestigelöst kan dra tillbaka enskilda förslag som inte visar sig vara helt lyckade. När hände det senast? Under tidigare (s)-regeringen har ju riksdagen ofta bara varit en transportsträcka för regeringarna, och partipiskan har stoppat all intern kritik....

Ingen regering kan under en mandatperiod bara lägga fram kloka förslag, någon gång kommer det något mindre bra. Nu visar det sig att Allianspartiernas riksdagsgrupper, och då inte minst den moderata, faktiskt spelar roll, och att det finns ett nytt modernt ledarskap även på regeringsnivå. Jag är övertygad om att det kommer att ha stor betydelse kommande år och stärka Alliansen som politisk kraft.

Själv är jag givetvis stolt för att ha varit en av alla dem som lyckats medverka till att stoppa förslaget. Men än mer stolt är jag idag över att tillhöra Alliansen och ha en klok och lyssnande statsminister i spetsen för regeringen!



2008-02-08 Ännu en stark moderat ställer sig bakom kritiken

I kväll framträdde en av de tyngsta moderata politikerna utanför regeringen, Anders Knape (m) i TV. Knape är ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, en samarbetsorganisation för alla kommuner och landsting i hela landet. Han var mycket tydlig i sin och SKL:s kritik mot förslaget att begränsa möjligheten att förstärka sjukpenningen genom frivilliga försäkringar. Knape sa att förslaget nu mött så hård kritik att det knappast kommer att kunna genomföras. Jag hoppas han får rätt!



2008-02-08 Svenska Dagbladets ledarredaktion läser Ericsoniubbhult

Och som så många andra håller de med mig och moderaternas fackliga nätverk.



2008-02-07 Media kommenterar remissvar kring sjukförsäkringsförslaget

I dag ägnar Borås Tidning sin huvudledare åt förslaget att begränsa möjligheten att komplettera sjukförsäkringen genom privata eller kollektiva försäkringar. I stort skriver man att politiken för fler i arbete och lägre sjuktal är stark och att många goda förslag har lämnats under ett föredömligt högt tempo och med goda resultat. Men i just denna fråga anser BT att regeringen bör slopa förslaget och inte lägga fram det som proposition för riksdagen. "Den som har en tilläggsförsäkring har gjort bedömningen att det är värt att avstå pengar för att ha en extra trygghet om man skulle bli sjuk. Samma resonemang ligger till grund för de kollektivavtal som har tilläggsförsäkringar, då har man avstått löneutrymme för en få annan förmån. Men om staten kommer och i efterhand gör avtalen betydelselösa är det inte i första hand en signal om en effektiv jobbpolitik. Det är en signal om att personligt ansvarstagande inte ska löna sig. Är det verkligen en signal som en borgerlig regering vill sända ut?" undrar Borås Tidning.

I går kväll blev jag även uppringd av TT som tydligen hade läst alla remissvar som hittills kommit in, och ville göra en ny intervju med mig. I stort upprepade jag dock bara det jag tidigare sagt - moderaternas fackliga nätverk har lämnat sitt remissvar i god demokratisk ordning, och det är ett inlägg bland alla andra. Nu är det upp till regeringen att ta del av vad remissinstanserna säger, och att analysera alla de synpunkter som framförs. Jag tänker inte i dagsläget, av hänsyn till alla mina riksdagskolleger inom partiet och Alliansen, offentligt spekulera i hur stort motståndet är inom olika partier och vem som tycker vad. Men jag nämner i intervjun att jag inte blir förvånad om förslaget som rör kompletterande försäkringar slopas i den proposition som så småningom skall presenteras för riksdagen. Hela TT:s telegram kan du läsa här. I stort innehåller telegrammet citat ur remissvaret, det finns inte så mycket nytt vad gäller själva sakfrågan.

Jag har också blivit ombedd av Dagens Eko att vara med och kommentera eller debattera saken i Studio Ett i dag. Men jag avböjde. Min personliga åsikt är redan väl känd, liksom remissvaret från moderaternas fackliga nätverk. I övrigt har jag inget att tillägga för tillfället, och har ingen lust att i radio spekulera i var frågan landar till sist. Nu är det regeringen som har bollen.



2008-02-06 Snabbt fotbyte

Ibland är det svårt att lista ut vad tidningarnas ledarsidor egentligen tycker. Denna gång GT/Expressen.

"Höj bensinskatten med 70 öre och försämra bilavdragen. Det väntas statliga klimatberedningen föreslå till våren. Men utredningen är redan onödig. de borgerliga ledamöterna kräver att hushållen kompenseras ekonomiskt. Som vanligt alltså. Ett steg fram och ett tillbaka i miljöfrågan." GT den 2/2.

"Den varmaste januari vi upplevt. Ja, inte förra månaden utan januari 1989 som hade en medeltemperatur som var flera grader varmare än januari i år. Sådant kan vara bra att veta när klimathysterikerna kör med övertoner." GT den 3/2.

Undrar just vad som fick GT/Expressen att helt byta fot i klimatfrågan mellan den 2/2 och 3/2, från klimatradikal till klimatskeptisk. Någon som vet?



2008-02-06 Sjukskrivningarna minskar snabbt

Dagens Nyheter skriver idag att sjukskrivningarna minskar drastiskt i Sverige. Den senaste statistiken från Försäkringskassan visar att under 2007 har 30.000 färre sjukfall uppkommit än under 2006. Sjukfallen avslutas också allt snabbare. Antalet sjukpenningdagar har minskat med närmare 13 procent. Kostnaderna för sjukpenningen har minskat från 30 miljarder kronor till att nu ligga på 25 miljarder kronor.

"Effekten rent pengamässigt är fem miljarder kronor och det är glädjande, men viktigast är att ohälsan har minskat och att folk mår bättre", säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson till Dagens Nyheter.

Enligt artikeln är det främst den så kallade sjukvårdsmiljarden som bidrar mest till minskningen. Den innebär i korthet att de landsting som lyckas få ned sjukskrivningarna mest också får mer pengar nästkommande år. Mycket handlar om dialog och attitydförändringar uppger försäkringskassan i Norrbotten som är det område där sjukskrivningarna minskat mest. Utöver detta har även regeringens jobbpolitik och den ökade tillgången på jobb spelat roll i sammanhanget.

Siffrorna är glädjande och bevisar en viktig sak - det går att minska sjuktalen även utan att begränsa rätten att teckna kompletterande sjukförsäkringar!



2008-02-04 Hur botar man höga sjuktal?

I lördags fanns som sagt en debattartikel av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) i Borås Tidning. Den beskrev på ett bra sätt den nya regeringens satsningar på att bryta de alltför höga sjuktalen. Sverige har ju fortfarande världsrekord i sjukskrivningar och sjukfrånvaron i Sverige är klart högre än i jämförbara länder. Något måste göras, och artikeln beskrev en del av regeringens förslag. Tråkigt nog användes också en stor del av artikeln för att försvara förslaget om att begränsa möjligheten att förstärka sjukpenningen genom privata eller kollektiva försäkringar efter ett års sjukskrivning. Därav föregående inlägg.

Visst har ministern många viktiga poäng i sin artikel. Den begränsningsregel som redan finns idag (max 90% ersättning inklusive försäkringar) är exempelvis beslutad av socialdemokratiska regeringar, 1991, 1996 och 1998. Det var till och med så att (s)-regeringen 1996 beslutade att maximera sjukersättningen till 75%, och samtidigt helt stoppade möjligheten att fylla på med pengar från egna försäkringar redan efter tre månaders sjukskrivning! Den ansvarige statssekreteraren hette då Sture Nordh - idag ordförande för TCO och den som kanske hårdast kritiserar regeringens förslag att begränsa tilläggsförsäkringar - efter ett års sjukskrivning!

Det finns också ett mer tveksamt argument i artikeln. Det påstås att när tilläggsförsäkringar i sjukförsäkringen på 10% extra ersättning fick börja tecknas 1999 ökade sjukskrivningstidens längd med i genomsnitt 4,7 dagar. Det stämmer säkert, men det handlade den gången om korttidssjukskrivningar! Argumentet är knappast jämförbart när man diskuterar långtidssjuka. Det finns vad jag vet ingen statistik över hur lågtidssjukskrivningarna påverkades 1999, men är det verkligen någon som tror att den som varit långtidssjuk i flera år verkligen stannar hemma just 4,7 dagar extra bara för att man har ett försäkringsskydd som gett 90% av inkomsten i flera år? Om man i stället börjar arbeta får man ju 100% i lön samt rätt till jobbskatteavdrag - det finns redan mycket starka ekonomiska incitament att få människor att börja arbeta igen om de kan. Att begränsa eget försäkringsskydd är onödigt om man i övrigt tror på den egna politiken. Vill man angripa de 4,7 dagarna som man anser uppstår vid korttidssjukskrivningar till följd av tilläggsförsäkringarna, borde man ju logiskt sett i stället föreslå begränsning av privata sjukförsäkringar från första sjukdagen - men förslaget är att begränsningen skall gälla först efter ett års sjukskrivning!

Jag glädjer mig åt att Svenska Dagbladets chefredaktör P J Anders Linder på ledarsidan den 27/1 sällar sig till de andra ledarskribenter som ger ett starkt stöd för mitt och många andra moderaters kritiska syn på denna fråga. Linder avslutar ledaren med orden "ännu är det inte för sent" och menar att förslaget fortfarande kan stoppas om Alliansens riksdagsledamöter har modet att stå emot trycket från de egna partiledningarna. Något liknande skrev ju Helsingborgs Dagblad på sin ledarsida den 24/1. "Fredrik Reinfeldt kan få anledning att tacka sin upproriska riksdagsgrupp om den stoppar ett sjukförslag som kanske stjälpt lasset".

Vi får väl se hur det blir, det lär visa sig när regeringen tagit del av alla remissvar och kommer med en proposition i frågan. Jag hoppas fortfarande att man lyssnar på kritiken. Regeringens samlade politik för minskad sjukfrånvaro, kombinerat med jobbskatteavdraget borde räcka för att nå målet. Att begränsa möjligheten till försäkringslösningar borde inte behövas.



2008-02-04 Kasta bort blytyngden, socialförsäkringsministern!
Uppdaterad

I dag på DN Debatt beskriver socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) regeringens starka politik för att ge upprättelse åt alla förtidspensionärer, ofta unga, som mer eller mindre tvingats på livslång förtidspension med låg ersättning - trots att många av dem helst av allt hade velat få en chans att komma tillbaka i arbete i den mån de klarar detta. De skall nu få en chans att pröva att arbeta igen utan att förlora sin förtidspension/sjukersättning. Förslaget för de förtidspensionerade läggs till alla de andra goda förslagen för att motverka onödiga långtidssjukskrivningar och aktivare hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet. Sammantaget är kanske detta de mest offfensiva politiska förslag som en svensk regering presenterat på 50 år inom området sjukskrivning/rehabilitering, och det mesta är positiva inslag som förtjänar ett brett stöd i samhället.....

.....om det nu inte varit för blytyngden som man skickar med förståss.

I lördags fanns en debattartikel av socialförsäkringsministern i Borås Tidning. (Mer kommentarer kring själva artikeln senare). Det var tydligt att huvudavsikten med artikeln var att försvara förslaget om att efter ett års sjukskrivning begränsa rätten för långtidssjukskrivna att komplettera sjukpenningen genom privata eller kollektiva försäkringar.

Jag tycker inte det känns bra att läsa hur ministern försvarar detta förslag som ogillas av så många och som får alla andra goda regeringsförslag för att minska ohälsan att hamna i skymundan. Socialförsäkringsministern och regeringen borde kasta bort blytyngden som idag är ett sänke för både Alliansens goda politik och opinionssiffrorna.

Fotnot: I morse berättade jag om vissa andra spekulationer kring artikeln i BT. Efter diverse samtal under dagen tyder det mesta på att dessa spekulationer saknar grund, varför stycket har utgått.



2008-01-26 Ledarkommentarer......

Det kritiska remissyttrandet från moderaternas fackliga nätverk rörande begränsning av möjligheten att teckna kompletterande sjukförsäkringar, den interna moderata kritiken mot förslaget och mitt och andras uttalande i Aktuellt har som väntat väckt stor uppmärksamhet i media. I stort sett alla rikstidningar och lokaltidningar, samt TV och radio har uppmärksammat frågan på nyhetsplats. Nu börjar också tidningarnas ledarsidor kommentera det hela. De flesta ledarsidor - från vänster till höger - instämmer i min och andras kritik. För en gångs skull uppmärksammas saken mer i andra delar av landet än i min egen valkrets. Media i Sjuhärad har knappast kommenterat alls. Riksmedia har däremot visat ett närmast bedövande stort intresse och det är inte utan att jag känner mig lite sliten efter denna intensiva vecka. Lite kul är att jag fått personliga uppskattande ord från både SACO:s ordförande Anna Ekström, ledande näringslivsföreträdare och ett oväntat stort antal aktiva moderata politiker och medlemmar.

Helsingborgs Dagblad har en mycket läsvärd ledare om saken, som ger ytterligare goda argument för min ståndpunkt. Några andra ledare i tidningarnas nätupplagor från de senaste dagarna som stödjer min och andras kritiska linje:
Östra Småland Sydöstran Nya Wermlands Tidningen Nyheterna.net

En kommentar stödjer tydligt utredningsförslaget att begränsa rätten att teckna kompletterande försäkringar. Det är Åke Wredén, tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda, som skriver detta i en krönika - "Stoppa miljardrullningen" i Borås Tidning. Den sammanfattar väl ganska bra argumenten för förslaget, men han missar ett par saker. För det första bör den samlade politiken i övrigt för att begränsa sjukskrivningstidernas längd räcka långt för att få ner sjukskrivningstalen, för det andra finns redan en drivkraft att gå från ersättning till arbete i och med jobbskatte- avdraget, för det tredje räknar inte departementet med någon ekonomisk effekt alls i förslaget (!), och för det fjärde så är det ganska få som idag har kompletterande försäkringar efter ett års sjukskrivning, helt enkelt för att det kostar för mycket. Jag tycker därför att man skjuter över målet med förslaget att begränsa kompletterande försäkringar Förslaget lär inte "stoppa någon miljardrullning", deremot kan mycket väl den övriga samlade politiken göra detta! Förslaget riskerar bara att drabba de långtidssjukskrivna som verkligen är sjuka. Jag tycker helt enkelt inte att de mycket osäkra effekterna av förslaget på något sätt står i proportion till det mycket höga ideologiska och politiska priset. Vill man jaga överutnyttjande är det bättre att vara noggranna med kontrollen av sjukskrivningarna än att hindra verkligt långtidssjuka människor att trygga sin försörjning.

Sydöstrans ledare övertolkar, givetvis medvetet, remissyttrandet från moderaternas fackliga nätverk. Man talar om "de blå rosornas krig", och utnämner mig till härförare mot regeringen...
Nu är det är ju inte riktigt så vi arbetar inom moderaterna, och att föra interna krig ligger hur som helst inte för mig. Jag upplever faktiskt att det är oväntat högt i tak inom den moderata riksdagsgruppen. Jag kommer däremot aldrig att avstå från att föra fram kritik om jag upplever att mina väljare och moderata medlemmar och aktiva på hemmaplan uttrycker synnerligen hård kritik mot ett förslag. Jag skulle aldrig kunna se mina väljare i ögonen annars, och för övrigt var det ett tydligt vallöfte . Eventuell intern kritik kan jag leva med. Att en organisation som moderaternas fackliga nätverk lämnar ett remissyttrande är inte heller något konstigt, att lämna remissvar på ett departementsförslag står alla fritt. Ett remissyttrande blir också offentlig handling.

Min förhoppning är givetvis att regeringen skall lyssna och avstå från att lägga fram ett förslag för riksdagen där det ingår en begränsning av rätten att teckna kompletterande sjukförsäkringar. När vi väl får regeringens förslag på bordet vidtar utskottsarbete och diskussioner i partigrupperna - precis som vanligt. Men något internt moderat krig lär det inte bli, även om det säkert skulle glädja oppositionen. Jag tror att de interna krigen även i fortsättningen kommer att föras på oppositionens planhalva och inte minst inom socialdemokraterna...deras inbördeskrig pågår ju för fullt...



2008-01-24 Många unga förtidspensionärer vill börja jobba igen

Försäkringskassan har gjort en undersökning bland förtidspensionerade. Av de 10.000 som tillfrågats svarade 12 procent att de skulle vilja börja arbeta igen. I åldersgruppen 20-29 år kan 34 procent tänka sig att åter- vända till ett jobb och i gruppen 30-44 år var det 26 procent. Många framför i undersökningen att de skulle kunna börja arbeta igen om bara jobbet var mindre stressigt och arbetstiden mer flexibel.

Jag har träffat så många som förtidspensionerats mot sin vilja, så jag är inte förvånad över uppgifterna. Den förra regeringen förtidspensionerade 140 personer per dag! Många av dessa tvingades att för resten av livet gå ned till 64% av tidigare lön i ersättning, och att leva på detta resten av livet! Nu måste vi ge så många som möjligt en ny chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden i den omfattning man klarar att arbeta.

Regeringens planer för att ge förtidspensionärerna en chans att pröva ett arbete, utan att riskera sin förtidspension om det inte fungerar, verkar vara ett utmärkt förslag!



2008-01-23 Vilken uppståndelse!

Gårdagens inslag i Aktuellt var inte långt. Det var väl inte så mycket av det jag sa som kom med, fast det hade jag ju inte förväntat mig heller. Men tillsammans med övriga intervjuer blev det givetvis intressant rent medialt. Och under kvällen ringde TT, så det lär ju bli en del artiklar om saken över hela landet de närmaste dagarna.

Jag vill också passa på att tacka för alla de trevliga och uppmuntrande mail jag fått under dagen, (det är nog rekord!) och jag har inte fått en enda negativ kommentar från dem som hört av sig. Under dagen har för övrigt bloggen slagit nytt besöksrekord, med god marginal. Bara under morgontimmarna var antalet besök betydligt fler än under en hel normal dag!

Den interna moderata diskussionen uppmärksammas i de flesta större tidningarnas pappersupplagor. Här några länkar till media som i sina nätupplagor särskilt skrivit om den kritik som moderaternas fackliga nätverk riktar mot förslaget (Listan kommer att uppdateras):

Politikerbloggen
Upsala Nya Tidning
Sveriges Radio
Östgöta Correspondenten

Viktigast nu är att ansvarig minister i lugn och ro får ta del av alla remissförslag. Remisstiden går ut den 11 februari. Därefter väntar arbetet med att ta fram en proposition som kan läggas fram för riksdagen. Jag tror och hoppas att man lyssnar på kritiken i remissvaren. Själv tänker jag fortsätta att driva på i frågan i min egenskap av ersättare i socialförsäkringsutskottet, som är det riksdagsutskott som kommer att ansvara för beredningen av denna fråga innan riksdagen så småningom skall ta sitt beslut.



2008-01-22 Jag kommenterar sjukförsäkringsförslaget i Aktuellt ikväll

Jag har ikväll blivit intervjuad för ett inslag i Aktuellt. Detta med anledning av att moderaternas fackliga nätverk, där jag är sammanhållande, ikväll skickat in ett kritiskt remissyttrande rörande förslaget att begränsa rätten att teckna kompletterande sjukförsäkringar.

Remissyttrandet innebär kritik mot den del av förslaget som rör just denna fråga, samtidigt som det fackliga moderata nätverket är mycket positiva till övriga åtgärder och förslag som syftar till färre och kortare sjukskrivningar, bättre rehabilitering och en ny chans för alla de unga som förtidspensionerats, ofta mot sin vilja.

Det var också detta som jag försökte få fram i intervjun - den samlade politiken i övrigt borde räcka för att komma åt onödigt långa sjukskrivningar, slentrianmässiga förtidspensioner och överutnyttjande av systemet. Dessutom finns redan ett starkt ekonomiskt skäl att gå från sjukskrivning till arbete i och med att jobbskatteavdraget ger lägre skatt på arbetsinkomster. Det känns helt enkelt onödigt att dessutom begränsa kompletterande sjukförsäkringar. Vi får väl se hur mycket av detta som kommer med i kvällens program.....



2008-01-22 Begränsa inte rätten att teckna kompletterande sjukförsäkring!

Jag har flera gånger skrivit på bloggen om min stora tveksamhet till att begränsa rätten att komplettera samhällets sjukersättningar med kollektiva eller privata försäkringar. Idag har frågan diskuterats på moderaternas grupppmöte. Inga nya fakta har tillkommit som fått mig att byta åsikt - jag tänker fortsätta att argumentera för att detta förslag skall stoppas av regeringen.

Utredningsförslaget kommer visserligen att betyda väldigt lite, oftast inget för de allra flesta, eftersom mycket få försäkringar idag ger ersättning utöver den nivå som skall vara "tak" enligt förslaget. Det blir också tillåtet att fortsätta försäkra lönedelar över 7,5 basbelopp, och inga förändringar påverkar det första årets sjukskrivning utan endast därefter. Det är inte där problemet ligger. Det är inte heller så att några inbetalda försäkringspengar "konfiskeras". Man betalar ju en löpande avgift för dessa försäkringar, precis som för exempelvis en olycksfallsförsäkring, och har inget kapital sparat i försäkringen. Ändras reglerna kommer årsavgiften och försäkringsvillkoren att ändras vid nästa avgiftsbetalning. Det är inte heller så att detta med en begränsning skulle vara något helt nytt påfund - det finns redan idag ett tak i lagstiftningen som förbjuder försäkringsersättningar över 90%, och det har redan tidigare granskats juridiskt och inte ansetts strida mot några internationella konventioner. Det är inte heller så att regeringen räknat med att spara några pengar genom förslaget. Det finns ett alltså antal myter om förslaget som - självklart - våra politiska motståndare nu försöker sprida och förstora, precis som vanligt.

Inget av detta är alltså huvudskälen för mig att säga nej till förslaget. För mig handlar det om en annan viktig sak - avtalsfriheten. En moderatledd regering borde slåss för avtalsfriheten och enskildas och organisationers rätt att ta eget ansvar och egna beslut. Det kan aldrig vara ett stort samhällsproblem att privatpersoner och fackliga organisationer tar eget ansvar och själva betalar för att få bättre sjukpenning än vad samhället har råd att erbjuda. Tvärtom tycker jag man skall uppmuntra sådant eget ansvarstagande i stället för att motarbeta det!

Visst kommer säkert en och annan att överutnyttja systemet, och visst kan det kosta staten lite extra. Men detta skall ställas mot den viktiga friheten att avtala om kompletterande försäkringar på marknadsmässiga villkor. Den gällande begränsningen på 90% må vara hänt, den har gällt under lång tid och införts av tidigare regeringar. Men att sänka taket ytterligare är onödigt och orimligt. Det finns genom jobbskatteavdraget redan en ordentlig ekonomisk morot att gå från ersättningsförsörjning till eget arbete, och jag tycker det borde räcka. Särskilt som regeringens samlade sjukförsäkringsförslag i övrigt är oerhört starkt och kommer att frömja bättre rehabilitering och kortare sjukskrivningar.

Jag kommer att argumentera mycket hårt internt i både partiet och Alliansen för att försöka stoppa förslaget. Jag upplever också ett starkt stöd från lokala moderater i Sjuhärad för mitt ställningstagande mot detta förslag.

För övrigt tycker jag det är trist att alla de övriga utmärkta förslagen till förändringar för sjuka och förtidspensionerade i övrigt hamnar i skymundan av ett enda dåligt utredningsförslag. Fast det är klart, den som följer min blogg har fått höra en del om de positiva förslagen också. Har du glömt så finns allt samlat i bloggarkivet om sjukvårdsfrågor, sjukpenning, förtidspension mm!



2008-01-20 Sjukvård och vårdförsäkringar

Socialdemokraterna gör stor sak av att företag och enskilda personer kan teckna privata vårdförsäkringar och därmed gå före i vårdköerna. Och viss är det så! Under socialdemokraternas senaste regeringsperiod på 12 år har antalet vårdförsäkringar ökat lavinartat. Det är främst företag som tecknar försäkringar för sina anställda i samråd med de fackliga organisationerna, men också en hel del privatpersoner som tecknar egna privata försäkringar. Orsaken är given - med de vårdköer och den brist på tillgänglighet i vården som många upplevt under många år känner man sig otrygg och söker ett alternativ. Detta är givetvis mycket olyckligt, och riskerar att skapa klyftor i samhället mellan dem som har egna försäkringar och alla andra. Den skattefinansierade vården ska inte ha långa köer som undergräver förtroendet hos medborgarna. Människor ska inte känna sig tvingade att betala vården två gånger, först genom skatten och en andra gång genom privata försäkringar.

När man hör debatten låter det ibland som om (s) skulle vilja förbjuda alla privata vårdförsäkringar. Men så är det ju inte. Under deras 12 regeringsår fanns det inga förslag om att förbjuda vårdförsäkringar för vare sig vuxna eller barn. (s)-kritiken handlar mer om att försöka underblåsa en misstro mot alla alternativ än att göra något bra för dem som sitter fast i vårdköerna.

Alliansens politik bygger på att vården skall fungera så bra och köerna vara så korta att människor inte tycker det finns någon anledning att teckna egna försäkringar. Det känns som ett bättre sätt att angripa problemet. Ett sätt att få en effektivare vård är att öppna upp monopol och öka samarbetet mellan den offentliga vården och andra vårdgivare. Alla som vill medverka till att ge god vård och få bort köerna måste givetvis uppmuntras i stället för att motarbetas!



2008-01-17 Ett viktigt besked om psykvården

Pressmeddelande från socialdepartementet idag:

"Regeringen föreslår idag i en lagrådsremiss att det införs en ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården - öppen psykiatrisk tvångsvård. Syftet är att underlätta vården för personer med psykisk störning som inte kan skrivas ut från tvångsvård, men som inte heller behöver vara intagna vid en sjukvårdsinrättning. Vården ska gälla personer som idag vårdas inom antingen sluten psykiatrisk vård eller sluten rättspykiatrisk vård och som med den nya lagen kan skrivas ut men åläggas att följa en föreskriven vårdplan. Sammanlagt får kommunerna 525 miljoner kronor för att förbereda och utveckla arbetet med den nya vårdformen, som föreslås börja gälla från den 1 september 2008"

Tanken är alltså att färre personer skall behöva sitta inlåsta i sluten psykvård, samtidigt som det blir lättare att kontrollera att de svårt psykiskt sjuka som vistas ute i samhället verkligen tar sin medicicin så att de inte utgör en fara för både sig själva och andra. Detta var verkligen välkommet och på tiden! Det kan förhoppningsvis vara lösningen på ett samhällsproblem som orsakat mycket lidande för psykiskt sjuka personer men också medfört en hel del onödiga våldsbrott, även grova, ibland med dödlig utgång. Tryggheten ökar för både de psykiskt sjuka och för alla andra!



2008-01-14 Regeringen vill ge förtidspensionärerna en ny chans

Jag har tidigare berättat på bloggen att det skall bli mer flexibla regler för de förtidspensionerade som vill pröva att komma tillbaka på arbetsmarknaden och arbeta i den omfattning som man anser sig klara av. Nu börjar detaljerna klarna i regeringens förslag, som planeras börja gälla 1 januari 2009.

För det första skall en förtidspensionär få rätt att tjäna 3.000-4.000 i månaden på eget arbete utan att förtidspensionen minskas. Detta ger alla en chans att pröva på ett arbete om man vill och orkar, utan att riskera att förlora sin trygghet. Dessutom ger det givetvis en ekonomisk förbättring för dem som tar denna chans, och man har ju inget att förlora på att pröva. Om inkomsten överstiger fribeloppet på 3.000-4.000 kronor per månad minskas sedan sjukersättningen, men på ett sådant sätt att det hela tiden lönar sig att arbeta.

För det andra införs samtidigt nyfriskjobb för att stimulera företag att anställa människor på kort deltid och flexibla arbetstider som anpassas efter den anställdes behov. Det innebär helt enkelt att samhället betalar en del av arbetsgivarens kostnad. Min egen tro är att det också finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden som kan komma ifråga. Det finns många företag som behöver extra resurser under en kort tid på dagen - butiker, lunchrestauranger, skolor och äldreomsorg för att bara nämna något. Kanske kan man skapa lite "korttidstjänster" och samtidigt få lite stöd från samhället till lönekostnaden?

Ansvarig minister, Cristina Husmark Pehrsson påpekar att förslaget handlar om att gottgöra alla dem som samhället tidigare har missat att hjälpa. Och det är ju alltför många, även yngre, som fått förtidspension på grund av att samhället inte ställt upp. En del har till och med fått förtidspension mot sin vilja! Nu får dessa äntligen en chans att komma tillbaka i arbetslivet efter sina egna förutsättningar utan att ta någon ekonomisk risk.

Personligen tror jag mycket på detta förslag, och tror att det främst kommer att tilltala yngre människor som inte vill vara förtidpensionärer resten av livet. Men kanske kan även en äldre förtidspensionär tycka det är både intressant och trevligt rent socialt att utföra någon form av arbete några timmar i veckan om det är ett arbete som passar och man orkar med? Att ekonomin då dessutom förbättras en lite är ju bara en extra bonus.



2008-01-12 Politikeravhopp från Regionen i protest mot sämre vård

Henrik Ripa, moderat kommunalråd i Lerum, hoppar nu av i protest från regionfullmäktige i Västra Götaland. Ripa hävdar att sjukvården i Västra Götaland körs i botten och erbjuder sämre villkor än i andra landsting, och att vårdköerna inte är under kontroll. Han säger att det snart bara är rika som kan få vård snabbt. Han menar också att (c) och (fp) i regionen lägger sig platt för (s) i stället för att genomföra den politik som de två partierna är med och driver igenom i regering och riksdag.

Personligen hör jag också väldigt många besvikna centerpartister och folkpartister, både hemma i Mark och i Sjuhärad liksom i riksdagen som skäms över sina partikamrater som utan att skämmas styr ihop med (s) i Västra Götaland. Detta trots att den politik som idag förs i vår Region går rakt emot den politik som (fp) och (c) driver på riksnivå.

Jag undrar när (c) och (fp) av ren självbevarelsedrift tänker lämna (s) åt sitt öde i Regionen? Ryktet säger att det bara är en rädsla att förlora vissa fina personliga poster och positioner för några ledande centerpartister och folkpartister som gör att man stannar kvar....



2008-01-09 Avskaffa apoteksmonopolet - men med förnuft

Sverige är det enda OECD-landet som låter ett och samma statliga bolag – Apoteksbolaget - ha monopol på distribution och försäljning av läkemedel, samt receptregister. Detta bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning. Monopol brukar normalt också innebära onödigt höga priser.

Apoteksmonopolet innebär också att tillgängligheten, inte minst på landsbygden är dålig på många håll. Ett första litet, litet, steg för ökad tillgänglighet var när riksdagen nyligen beslutade att tillåta försäljning av nikotinläkemedel även på andra ställen än Apoteket.

Apoteket säljer dessutom andra varor som inte är läkemedel. Det gäller till exempel en mängd olika hygienprodukter. Under 2006 uppgick Apotekets omsättning av handelsvaror till flera miljarder kronor. Under 2006 öppnade Apoteket 22 nya försäljningsställen, varav 14 var så kallade Apoteket shop, det vill säga försäljningsställen som endast säljer receptfria läkemedel och handelsvaror. Under 2007 planerar Apoteket att öppna ytterligare ett 20-tal nya Apoteket shop. Dessa statliga butiker konkurrerar direkt med det privata näringslivet. Jag har i min riksdagsmotion från förra året ifrågasatt just denna del av Apotekets verksamhet, Motion 2007/08:So368 av Jan Ericson (m):Apotekets försäljning av handelsvaror

Den nya utredningen om Apotekets framtid föreslår en välkommen konkurrens inom läkemedelsförsäljningen, både vad gäller receptbelagda och icke receptbelagda läkemedel. Det skall även bli möjligt att sälja icke receptbelagda läkemedel på andra ställen än Apotek. Privata och offentliga vårdgivare skall inte heller behöva införskaffa sina läkemedel via Apoteket AB. Det finns inga tankar på att sälja hela Apoteksbolaget, men kan bli aktuellt att sälja enskilda apoteks- butiker, rimligen främst i storstäderna där det finns många apotek, för att snabbare få igång en fungerande konkurrens.

Allt detta är givetvis inget man föreslår ostraffat. Så fort man ifrågasätter ett statligt monopol går oppositionen och vänsterjournalisterna i taket. Senast i går kunde man se ett nyhetsinslag i TV som var så grovt vinklat att man nästan blir mörkrädd. Hela inslaget syftade uppenbarligen till att skrämma svenska folket och hota med stigande priser om monopolet bryts.

Själv tycker jag det viktigaste är att se till att det avskaffade apoteksmonopolet inte leder till att nya monopol skapas i stället (så som skedde när elmarknaden avreglerades), samt att den priskonkurrens som alltid uppstår genom konkurrens kommer både kunderna och landstingen till del och inte stannar i mellanhändernas fickor. Det är också viktigt att god apoteksservice garanteras i hela landet, och att nya apotek har personal med tillräcklig kompetens. Utredningen har förslag om hur allt detta skall kunna uppnås. Nu skall utredningen ut på remiss, och det kommer säkert att bli en del diskussioner på vägen. Viktigast är ändå att monopolet är på väg att brytas.

Borås Tidning undrar i sin ledare idag ”varför det tar en sådan tid för en borgerlig regering att avreglera en bransch som så uppenbart måste avregleras”. Samtidigt beskylls givetvis regeringen av oppositionen för att det går för snabbt. Jag tror dock att det rätta är det som ansvarig minister Göran Hägglund sagt vid flera tillfällen. Apoteket har en viktig funktion för svenska folket, och förändringarna måste göras på ett ansvarfullt sätt och få ta den tid som krävs. Att sedan både marknadsliberaler och monopolkramare kommer att vara lite missnöjda är nog något vi får leva med.



2008-01-04 Läkarutbildningen byggs ut

Sverige behöver fler utbildade läkare. Vi kan inte förlita oss på att ta hit läkare från andra länder, och det är inte heller särskilt moraliskt att göra så - de läkare som utbildas i andra länder behövs givetvis på hemmaplan. Sverige måste kunna utbilda tillräckligt för våra egna behov, även om vi vet att även en del av våra läkare sedan tyvärr söker sig utomlands för att jobba. Men med fler utbildade läkare finns trots allt större chans att bemanna de mindre vårdcentralerna och sjukhusen ute i landet, i stället för att hyra in dyra staffettläkare.

Redan 2007 utökades antalet platser på läkarutbildningen. Men trots detta skrev jag en motion tillsammans med min m-kollega Ulf Sjösten förra året där vi efterlyser ännu fler platser:
Motion 2007/08:Ub242 av Jan Ericson och Ulf Sjösten (m): Utökning av antalet platser på läkarutbildningarna

Nu verkar vi bli bönhörda! Läkarutbildningen fortsätter att byggas ut under 2008 med fler platser vid Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet samt Umeå universitet. Fullt utbyggt omfattar ökningen 62,8 miljoner kronor och 330 helårsstudenter. Läkarutbildningen har sedan hösten 2006 byggts ut med totalt motsvarande 660 helårsstudenter!



2007-12-27 Inget gott nytt år för sjukhusen i Borås och Skene

Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SUS) går årligen med hundratals miljoner i underskott. Dessa underskott skrivs av år efter år, och hittills har SUS får skulder avskrivna med 1.300 miljoner de senaste åren. Nästa år tvingas Södra Älvsborgs Sjukhus (Borås och Skene), SÄS, att spara 125 miljoner, för att pengar skall föras över till Sahlgrenska.

I en gemensam debattartikel strax före jul undrar jag och min riksdagskollega Ulf Sjösten (m) om det verkligen är så som vården skall hanteras i vår region? Skall den som sköter sin verksamhet och erbjuder god vård inom de ekonomiska ramarna straffas med extra besparingar för att andra inte klarar sitt uppdrag? Varför skall Sjuhärad skicka hundratals miljoner till vården i Göteborg?

Moderaternas sjukvårdsbudget i Västra Götaland innehåller 235 miljoner mer till sjukvården 2008 än vad majoriteten (s-c-fp) beslutat. Det hade verkligen behövts för att slippa de stora besparingarna på lasaretten i Borås och Skene. Men majoriteten i regionen ville tyvärr använda pengarna till annat.



2007-12-20 Politisk uppfattning hos handläggare påverkar ohälsotal

I tidningen ST-press, Statstjänstemannaförbundets medlemstidning, finns en mycket intressant artikel som handlar om ett forskningsarbete vid Göteborgs Universitet. En statsvetare har undersökt sambandet mellan den politiska uppfattningen hos försäkringskassans handläggare och hur benägna man är att godkänna sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Man har låtet handläggarna själva placera in sig på en politisk vänster-högerskala. I de län där många handläggare placerar sig till vänster har man en mer generös attityd till bidrag, sjukskrivningar och förtidspensioneringar än i län där fler handläggare anser sig stå till höger. I resultatet har man vägt in även andra faktiorer som kan påverka resultatet som invånarnas ålder, andel utrikesfödda, andel högskoleutbildade, arbetslöshetens storlek mm. Men trots detta säger forskaren att skillnaderna är så tydliga att de inte kan bero på slumpen.

Resultatet förvånar mig inte. Vi vet sedan tidigare att såväl arbetslöshet, sjukskrivningar och andelen förtidspensionerade är betydligt högre i det "röda" norra Sverige än i Sydsverige som har mer borgerliga värderingar. Men självklart kan det inte få vara så här - det skall givetvis gälla samma regler och samma praxis oavsett var man bor i landet. Det är också något regeringen arbetar med nu - både när det gäller praxis för sjukskrivningar, rutiner för rehabilitering och åtgärder mot arbetslöshet.



2007-11-28 Snusförnuft?

I kväll har jag varit på en riktigt lobbyistaktivitet. Swedish Match bjöd in till en information om snusets ofarlighet. Som ickerökare och ickesnusare är jag mycket skeptisk till allt som handlar om tobak. Sanningen är att jag aldrig tagit ett enda bloss på en cigarett och aldrig testat att snusa en enda gång. Det är nog ganska unikt. Men det blev en intressant kväll.

Swedish Match tillverkar inte längre cigaretter utan endast snus. På kvällens möte deltog flera erkända forskare och cancerläkare som berättade om vad forskningen säger om snus. Kort sammanfattat var deras budskap att teoretiska datastudier och försök på råttor inte kan ligga till grund för beslut när det gäller folkhälsopolitik, utan då krävs verkliga studier av faktiska sjukdomar hos människor.

Motstridiga budskap på två olika löpsedlar - samma dag!

Alla oberoende svenska undersökningar på människor visar samma sak - det finns inga belägg för att snus medför munhålecancer eller 14 andra vanliga cancerdiagnoser. Sedan dessa rapporter presenterades har EU också gått med på att Sverige tar bort varningstexterna på snus. I en enda cancerform - bukspottskörtelcancer - finns det en studie som möjligen visar aningen ökad risk, dock betydligt mindre än cigaretter. Den första löpsedeln ovan syftar på en erkänd medicintidskrift som uppmanar rökare att börja snusa i stället för att minska cancerrisken. Den andra pekar på den rapport som visar en möjlig förhöjd risk att drabbas av cancer i bukspottskörteln vid snusning.

Vi fick veta att det varje år inom EU är över 650.000 människor som dör i förtid av rökning. I Sverige är siffran minst 7.000 personer. Inom EU idag är 1/3 av den vuxna befolkningen vanerökare, och andelen rökare ökar trots alla insatser för att minska rökningen. Poängen med kvällens information var att visa att snuset kan vara ett bra sätt att få rökare att sluta. I Sverige uppger 61% av de som slutat röka att de klarat detta genom att gå över till snus i stället. Det svenska snuset är den minst farliga tobaksprodukt som finns i världen, och detta är det ingen som säger emot. Sverige har idag en förhållandevis låg andel av befolkningen som röker, delvis på grund av att man snusar i stället. Sverige har drygt en miljon rökare och nära 900.000 snusare, varav 50% säger sig vara fd rökare. Swedish Match vill kombinera möjligheten att göra goda affärer i Europa med att få europeerna att sluta röka, och därför vill man att EU tar bort förbudet att exportera snus från Sverige till resten av EU.

Jag måste säga att efter dagens föredragning känns kravet faktiskt vettigt. EU:s beslut att fortsätta förbjuda svenskt snus trots de vetenskapliga studier som gjorts på senare år är svår att förstå. EU har konstaterat att tobaksrökning är EU:s största folkhälsoproblem. Trots detta förbjuder man inte cigaretter och tuggtobak, och ger odlingsstöd till tobaksodling! Samtidigt förbjuder man alltså den tobaksprodukt som är minst farlig - det svenska snuset...... Antagligen var det väl ett sätt för EU att visa politisk handlingskraft utan att det hade någon verklig betydelse. Det enda stora snuslandet - Sverige - fick ju ett permanent undantag från reglerna.....

Jag tänker inte börja snusa, och skulle inte uppmana någon annan till det heller. Snus är beroendeframkallande eftersom det innehåller nikotin. Men jag känner många personer i min omgivning som klarat av att sluta röka på grund av snuset. Och rökning är så oerhört mycket farligare än att snusa, så maste man välja är valet lätt. Sunt snusförnuft säger faktiskt att svenskt snus skulle kunna rädda tidigare rökares liv i hela EU, och det handlar om väldigt många liv. Jag hoppas därför att den svenska regeringen kommer att driva frågan om avskaffat exportförbud av svenskt snus inom EU. Lobbyisterna lyckades faktiskt övertyga mig......



2007-11-22 Äntligen måndag!

Nåja, inte bokstavligen. Men det var namnet på det seminarium som jag anordnade idag tillsammans med Desirée Pethrus-Engström (kd). Vi hade bjudit in Torild Carlsson, författare till en bok med samma namn, för att få lite nya tankeväckande sätt att se på arbetslöshet, arbetsmarknad och jobbsökande. Vi vände oss främst till ledamöter och tjänstemän som jobbar med arbetsmarkndsautskottet och sopcialförsäkringsutskottet, och det kom ett 20-tal personer. Torild Carlsson jobbar som konsult för bland annat AMS och utbildar arbetsförmedlare i nya metoder och synsätt. Hans föredrag handlade bland annat om
… att inte bli fastbränd i arbetsuppgifter av gammal vana.
… om att vara halvbra på flera saker men ändå ha den bästa kombinationen av talanger för ett specifikt jobb.
… om att vi inte måste vara friska för att jobba men ibland måste jobba för att bli friska.
...om att vi har alltför lätt att se hinder för en människa att få jobb och gallrar bort i stället för att se möjligheterna
… om att inte gå på myter som att utbildning alltid är en bra investering.
… om att ta sig förbi den diskriminering som alltid kommer att finnas på arbetsmarknaden.
… om att strunta i arbetsmarknads- prognoser, karriärtips och tester – och istället bli expert på oss själva

Slutsatserna blev att jobben aldrig kan ta slut - eftersom förmågor och behov inte kan ta slut! Ett jobb uppstår när en människa med en förmåga möter en människa med ett behov. Eller som Carlsson sa "Det finns så mycket utbud där ute som inte möter efterfrågan". Vi måste alla fundera på vad vi har för förmågor att "sälja" och till vem. Vi behöver bara hitta en enda lämplig "köpare" så uppstår ett nytt arbete. Samma sak gäller synen på rehabilitering - en bagare som är mjölallergisk skall givetvis inte arbetspröva på ett bageri - utan jobba med något helt annat. Vi måste se det friska och möjligheterna hos människor i stället för att ägna oss åt felsökning.

Några andra tankeväckande saker från Torild Carlssons föreläsning:

"Människor klarar inte det nya arbetslivet". Vem har sagt detta? Jo, Society of Medical Psychology i London - år 1900!

"Jag har skickat 300 jobbansökningar och inte fått ett enda svar". Är det inte lite konstigt att efter 50 misslyckade försök göra 250 försök till? Borde man inte i stället byta metod i sitt jobbsökande?

Torild Carlsson gav många tankeväckande exempel från arbetsmarknaden och gav oss alla en hel del att fundera över. Några saker stämmer väl med den nya regeringens politik - minskad detaljstyrning av AMS, mer fokus på coaching i stället för åtgärder, nya lärlingsutbildningar som är bättre än att överutbilda folk på högskola till jobb som inte finns, synen på rehabilitering och att en del förtidspensionerade säkert kan arbeta om de bara prövar ett annat jobb. Vill du läsa mer om Carlssons bok och tankar kring arbetsmarknaden - besök hans hemsida, www.antligenmandag.se



2007-11-22 Gårdagens siffror är ännu bättre!

Jag fick ett påpekande från en bloggbesökare angående inlägget igår om att utanförskapet minskat med 164.000 personer på ett år. Han undrade om jag räknat med befolkningsökningen. Nu har jag kollat, och det är faktiskt så att befolkningen under samma tid dessutom ökat med 70.000 personer i arbetsför ålder.

Siffrorna för utanförskapet anges i faktiska tal. Det betyder alltså att utanförskapet minskat med 164.000 personer, samtidigt som alla de nya 70.000 personerna i arbetsför ålder också fått jobb! Sammantaget betyder det att 234.000 fler personer nu får sin försörjning genom eget arbete jämfört med valet 2006. Det är fantastiskt glädjande siffror!



2007-11-21 Siffror som talar för sig själva

Tabell: Utanförskapet, oktober 2007 jämfört oktober 2006,
arbetsmarknads- och sjukdata, avrundade tal.

(Källor: Försäkringskassan och Statistiska centralbyrån.)

Antal och förändring jämfört oktober 2006:

Öppet arbetslösa enl. AKU (procent av arbetskraft) 194 000 (4,2) - 17 000
AMS-åtgärder (procent av arbetskraft) 87 000 (1,9) - 68 000
Latent arbetssökande 152 000 - 29 000
(varav heltidsstuderande som sökt arbete 77 000 + 2 000)
Undersysselsatta 277 000 - 18 000
Personer med sjukpenning inkl rehab 207 000 - 30 000
Personer med sjuk- eller aktivitetsersättning 552 000 - 2 000

Summa utanförskap: 1 469 000 - 164 000



2007-11-15 Tandvårdsreform på gång

Tandvårdspriserna i Sverige har ökat kraftigt sedan 1999 då prissättningen på tandvård blev fri. Jämfört med andra EU-länder är Sverige ett av de länder som haft den största ökningen av tandvårdskostnaderna under 2000-talet. Följden har blivit att patienterna fått betala alltmer själva för sin tandvård. Tandvård är kostsamt att producera och tandvårdsmarknaden fungerar dåligt. De statliga subventionerna har inte hängt med.

Tjugo procent av den vuxna befolkningen uppger att de avstår från att gå till tandvården trots att de tycker sig ha behov av tandvård. Särskilt unga vuxna (främst 20-29-åringar) avstår från tandläkarbesök.

Allians presenterade förra veckan en stor tandvårdsreform. Målet med reformen är att kunna erbjuda en god tandvård för vuxna till en rimlig kostnad. Det statliga tandvårdsstödet fördubblas i och med reformen, från 3 till drygt 6 miljarder kronor. Målet med den här reformen är att det ska bli billigare att gå till tandläkaren, speciellt för den som har omfattande tandvårdsbehov.

Förslag i reformen:
• Ett allmänt tandvårdsbidrag, ”tandvårdscheck”, införs. Alla vuxna får ett bidrag till regelbundna tandvårdsbesök på 300 kronor vartannat år. Målet är att fler regelbundet ska gå till tandläkaren. De grupper som har lägst besöksfrekvens, de i åldern 20-29 år och de över 75 år, får det dubbla beloppet, det vill säga 600 kronor vartannat år.
• Ett bättre skydd för höga kostnader för tandvårdstjänster införs. Räkningar upp till 3 000 kronor får alla betala själva. Från 3 000 kronor till 15 000 kronor betalar patienten halva beloppet, och från 15 000 kronor och uppåt behöver patienten endast betala 15 procent av kostnaden.
• En prisportal på internet ska göra det lättare för patienter att kunna jämföra och kontrollera olika vårdgivares priser.
• Förenklad administration ska leda till kortare väntetider.

Förslaget planeras att träda i kraft den 1 juli 2008.



2007-10-10 Apoteket - monopol och osund konkurrens

De senaste dagarna har media rapporterat om att Apoteket skulle försöka försvåra en uppluckring av Apoteksmonopolet genom att inleda samarbete med ett utländskt läkemedelsbolag. Nu verkar Apoteket ha backat, eller så var ryktena överdrivna.

Oavsett vilket är det viktigaste att arbetet fortsätter för att släppa in lite konkurrens även i denna sektor för att öka tillgängligheten och pressa kostnaderna. Nästan alla andra länder har övergivit sina statliga försäljningsmonopol på läkemedel. Kuba och Nordkorea härdar fortfarande ut, liksom Sverige. Det svenska monopolet legitimeras officiellt av tillgänglighetsaspekter, men det ifrågasattes när frågan om försäljning av nikotinläkemedel prövades i EG-domstolen. Sverige ligger långt efter andra europeiska länder vad gäller invånare per apoteksenhet. Läkemedel bör få säljas under ordnade former på en reglerad marknad av fler aktörer än statliga Apoteket AB.

I går skrev Borås Tidning om Apoteket i sin ledare och påpekade bland annat att Apoteket med skattebetalarna i ryggen bedriver försäljning av vanliga hygienartiklar och annat i Apoteket Shop. En verksamhet som bland annat kritiserats av såväl Konkurrensverket som Statskontoret för att det konkurrerar ut andra företag som inte kan pressa priserna på ett konstlat sätt på samma sätt som Apoteket. Jag delar kritiken i BT:s ledare, och lämnade förra veckan in en riksdagsmotion om att denna verksamhet bör begränsas. Jag känner faktiskt viss optimism angående hur min motion kommer att hanteras framöver!



2007-09-26 Statsbudgeten: Ge förtidspensionerade en ny chans!

Under åren 2002-2006 "förtidspensionerades" i genomsnitt 140 personer per dag! De tvingades leva på 64% av sin tidigare inkomst i förtidspension, eller "sjuk- och aktivitetsersättning" som det egentligen heter. De tappade alla kontakter med arbetslivet, blev utslängda från såväl arbetsförmedling som försäkringskassa och reducerades till en siffra i statistiken över de långt över 500.000 personer som "förtidspensionerats". Många av dessa var dessutom unga människor med hela livet framför sig.

Den nya regeringen vill förändra detta, och presenterar nu ett antal förslag för att hjälpa så många människor som möjligt tillbaka i arbete. Målet är att den som är förtidspensionerad skall våga försöka ta ett jobb och att arbetsgivare skall våga anställa någon som tidigare varit förtidspensionerad. Några exempel:

* Halvtaktsjobb Innebär att de som är förtidspensionerad kan pröva att ta ett arbete på heltid, men på halvfart. Arbetsgivaren betalar halva lönen och resten betalas genom sjuk- och aktivitetsersättning precis som idag. Arbetsgivaren slipper alltså halva lönekostnaden, och detta gäller så länge arbetsförmågan är nedsatt. Den som tar ett halvtaktsjobb får också behålla rätten till bostadsbidrag om man tidigare varit berättigad till detta, allt för att den ekonomiska risken att pröva ett arbete skall bli så liten som möjligt.

* Vilande förtidspension Innebär att man kan pröva ett nytt jobb under betydligt längre tid än idag och under tiden ha vilande förtidspension. Om det inte fungerar att arbeta kan man återgå i förtidspension, vilket skapar en trygghet för den enskilde och gör att man kanske vågar pröva ett arbete.

* Steglös nedtrappning av förtidspension Idag kan man vara förtidspensionerad 25%, 50%, 75% eller 100%. Regeringen vill skapa en steglös nedtrappning där arbetsförmågan skall avgöra. Varje timme man kan arbeta är värdefull, både för den enskilde och för samhället. Inte nog med att lönen blir högre än den ersättning man annars har, på grund av att varje arbetad timme ger rätt till jobbskatteavdrag blir också skatten lägre på löneinkomster och den egna ekonomin förbättras rejält.

* Nyfriskjobb Kan användas både för sjukskrivna och förtidspensionerade. ”Nyfriskjobb” kommer att fungera ungefär som nystartsjobben, dvs den som anställer en långtidssjukskriven slipper arbetsgivaravgifterna för lika lång tid som den nyanställde tidigare varit borta från arbetsmarknaden. När det gäller nyfriskjobben får arbetsgivaren dessutom en dubbel kompensation för arbetsgivaravgiften, vilket i praktiken innebär att halva lönekostnaden täcks. Detta gäller både privat och offentlig sektor. Det bör göra det extra intressant att våga anställa en långtidssjukskriven eller förtidspensionerad person.



2007-09-24 Statsbudgeten: Skall man få försäkra upp sin sjukpenning?

I dag erbjuder en del fackliga aorganisationer sina medlemmar kompletterande skydd vid sjukdom och arbetslöshet, och det gäller också genom vissa kollektivavtal.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att den samlade ersättningen från sjukpenning och eventuell kompletterande avtalsersättningar inte ska inte kunna överstiga 75 procent av den tidigare lönen efter ett års sjukskrivning. En begränsningsregel som reglerar detta kommer att införas. Det innebär att parterna fortfarande kan avtala om ersättningar för inkomstbortfall över taket på 7,5 prisbasbelopp men inte kan komplettera upp sjukpenningen tillhögre nivå än 75% efter första sjukskrivningsåret på inkomster upp till 7,5 basbelopp.

Bland annat TCO påstår att detta skulle vara olagligt och strida mot avtalsfriheten. Men redan i dag finns faktiskt en begränsningsregel som säger att den samlade ersättningen från sjukpenning och kollektivavtalade försäkringar inte får överstiga 90 procent av lönen. Den nya begränsningsregeln innebär därmed ingen förändring rent principiellt - det finns redan en begränsning i vad som får avtalas.

I praktiken blir inte heller effekterna särskilt stora. Efter ett års sjukskrivning är det idag inget av de fyra stora avtalsområdena som ger någon ersättning utöver 80 procent av den tidigare lönen. Efter 360 dagar ersätter de nuvarande kollektivavtalade försäkringarna enbart för inkomstbortfall över taket på 7,5 prisbabelopp. I praktiken medför förändringen alltså som mest en sänkning av ersättningen med 5 procent av lönen efter ett års sjukskrivning.

Detta är den juridiska biten, och där ser jag inget problem. Rent principiellt har jag däremot lite svårt för just detta förslag. Enligt mitt sätt att tänka kan det aldrig vara ett stort problem att enskilda människor eller deras fackliga organisationer frivilligt tar ansvar, betalar och tecknar försäkringar för att komplettera samhällets skydd. Jag är därför lite frågande till regeringens förslag på denna punkt. Kanske får jag goda argument för förslaget under processen framöver, men som det känns idag räcker det att samhället reglerar de ersättningar som skattebetalarna finansierar. Övriga delar borde egentligen inte riksdagen lägga sig i. Detta blir en fråga som jag kommer att titta på lite närmare innan riksdagen skall ta sitt beslut, och jag kommer att argumentera för min åsikt om jag inte får god skäl däremot.....



2007-09-20 Statsbudgeten: Allianspolitik hjälper långtidssjukskrivna tillbaka!

Dagens mest debatterade fråga verkar vara regeringens förslag till förändringar i sjukskrivningsreglerna. Oppositionens kritik är faktiskt väldigt märklig, för sanningen är ju att regeringens förslag både kommer att ge många långtidssjukskrivna bättre ersättning och samtidigt större chanser att komma tillbaka i arbete igen!

I dag fungerar det ofta så att en långtidssjukskriven person redan efter ett eller två år flyttas över från 80% sjukpenning till 64% ersättning i sjuk och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Man tappar då samtidigt kontakterna och stödet från såväl försäkringskassa som arbetsförmedling. Detta system infördes av socialdemokraterna med det uppenbara syftet att gömma undan sjuka ur statistiken. Erfarenheten visar att väldigt många av dessa sjuka, varav en hel del är unga människor, aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden utan tvingas leva resten av livet på mycket låga ersättningar. Jag har själv fått alltför många brev, samtal och e-post från personer som känner sig helt övergivna och intvingade i ”förtidspension” i stället för att få en chans att komma tillbaka. Detta är ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser och ovärdigt ett civiliserat samhälle.

Regeringens förslag är att man skall kunna få en betydligt längre period (upp till 30 månader) med så kallad förlängd sjukpenning på 75%. Detta kombineras med storsatsningar på rehabilitering och företagshälsovård och extra pengar till psykiatrin. Redan från början fastställs tre fasta avstämningstidpunkter under sjukskrivningstiden med stegvisa mål för att den sjuke skall kunna återgå i arbete. Tanken är att ingen skall glömmas bort i systemet. Det blir också generösare regler för den som vill prova på att arbeta under sin sjukskrivningstid. I dag får man bara göra detta under tre månader med bibehållen förtidspension, men denna tid förlängs rejält för att ge sjuka tid att prova ett nytt jobb. Ovanpå allt detta införs ”Nyfriskjobb” som kommer att fungera ungefär som nystartsjobben, dvs den som anställer en långtidssjukskriven slipper arbetsgivaravgifterna för lika lång tid som den nyanställde tidigare varit sjukskriven. När det gäller nyfriskjobben får arbetsgivaren dessutom en dubbel kompensation för arbetsgivaravgiften, vilket i praktiken innebär att halva lönekostnaden täcks. Detta gäller både privat och offentlig sektor.

Sammantaget måste alla dessa reformer vara något av det starkaste en svensk regering presenterat för att hjälpa och stötta de sjukskrivna så att de får en chans att komma tillbaka. Jag är faktiskt en smula stolt över att denna regering vågar ta tag i detta jättelika samhällsproblem.



2007-08-17 Skattefinansierad vård bör styras av medicinska behov

Socialstyrelsen och media har uppmärksammat flera fall av omskärelse av pojkar där man vare sig haft behörighet, tillräcklig hygien eller i några fall ens bedövning. Förslag finns nu att manlig omskärelse skall erbjudas gratis på sjukhusen, dvs bekostas med skattemedel. Skälet skulle vara att man därigenom skulle slipper onödiga komplikationer. Vid första anblicken låter det ju rimligt, men frågan är ändå om vi verkligen skall subventionera ett medicinskt helt onödigt ingrepp med skattemedel?

Manlig omskärelse är ju sällan något som görs av medicinska skäl, utan ett ingrepp som främst grundas på religion och traditioner. Om vi säger ja till att utföra detta gratis på sjukhus, vad blir då nästa krav? Kanske att genomföra även kvinnlig omskärelse på våra sjukhus, precis som man gör i vissa sydliga länder, av samma i sig "vällovliga skäl", dvs att minska risken för komplikationer? Tanken förskräcker, men jag skulle inte bli förvånad om detta krav dök upp i framtiden.

Jag tycker det vore bättre att verka för att stoppa all form av omskärelse, både av pojkar och flickor. Det finns ingen anledning att skära bort friska delar av ett barns könsorgan. Är det förresten förenligt med FN:s barnkonvention att göra så? Jag lär väl knappast få gehör för denna kritik bland dem som anser att manlig omskärelse är viktig, men tycker i vart fall det är helt orimligt att uppmuntra onödiga operationsliknande ingrepp på barn genom att bekosta det med skattemedel. Sjukvårdens resurser behövs bättre till annat.



2007-08-17 Kritik från oväntat håll mot onödigt långa sjukskrivningar

"Läkare sjukskriver för lättvindigt." "Det finns en slentrian i sjukskrivningen som inte är hälsosam." "Det är ett problem att svenska läkare sjukskriver betydligt längre än i andra länder." "Läkarna behöver bättre riktlinjer för sjukskrivningsprocessen. Nu fastnar patienter i sjukskrivning och riskerar att slås ut och få förtidspensionering."

Vilken politiker har sagt dessa ord? Är det möjligen dagens moderata socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson? Nej, faktiskt inte. Det är den förre arbetslivsministern Hans Karlsson (s) som sa detta i en TV-intervju den 4 augusti 2005! Hans Karlsson (s) var beredd på att kämpa för att få ner sjukskrivningarna. Hans tankar gick i första hand till de människor som fastnade i otröstligt långa sjukskrivningar utan att de blev friskare. Så ville han inte ha det. Detta berättar Borås Tidning i dagens ledare.

Nu är inte Hans Karlsson (s) minister längre, utan det är en moderat som ansvarar för dessa frågor. Det är väl ingen gissning att både Hans Karlsson och andra socialdemokrater därför nu har en helt annan åsikt, eftersom det ju av princip är förbjudet för ledande (s)-politiker att hålla med moderaterna, oavsett vad frågorna handlar om....

BT avslutar sin ledare med att just nu skulle faktiskt Hans Karlssons stämma behövas i sjukskrivningsdebatten. Och visst är det så. Onödigt långa sjukskrivningar är inte humana, utan leder till utslagning. Frågan är om socialdemokraterna kommer att våga erkänna detta, eller om man kommer att angripa regeringen med populistiska utspel som går i strid mot vad som är bäst för de sjuka som vill komma tillbaka till arbetet? Jag har tyvärr inget större hopp. Även i denna fråga får nog Alliansen göra nödvändiga förändringar utan stöd från (s).



2007-08-11 Skärpta sjukskrivningsregler stöds av läkare och sjukgymnaster
Uppdaterad

Dagens stora mediala fråga är förslaget till nya riktlinjer för sjukskrivningar som Socialstyrelsen och Försäkringskassan tänker lägga fram senare i höst. För många olika diagnoser föreslås att sjukskrivningstiderna i normalfallet skall kortas rejält. Sverige har idag nästan den högsta medelivslängden i världen och sjukvård av mycket hög kvalitet. Ändå har vi kanske världens högsta sjukskrivningstal. Det kan inte vara rimligt, och är något som många läkare och sjukgymnaster har uppmärksammat. Man ser själva hur många människor går sjukskrivna i onödan långa perioder, och utan riktiga insatser under sjukdomstiden, vilket kan förvärra sjukdomstillståndet i stället för att hjälpa patienten. Det är jättesvårt att komma tillbaka till arbetet efter en lång sjukdomsperiod.

En person med ryggskott bör inte alls lägga sig på soffan i flera veckor, utan bör komma i rörelse så snabbt som möjligt. I dag är medelsjukskrivningen för ryggskott trots denna kunskap hela 29 veckor! En deprimerad person blir oftast inte friskare för att man går ensam hemma utan sociala kontakter. En blindtarmsinflammation kräver medicinskt normalt ingen sjukskrivning alls, men ändå är detta vanligt idag. Genomsnittssjukskrivningen är hela 27 dagar enligt en redovisning i TV4 i kväll! Utbrändhet leder i dag till i genomsnitt 119 veckors sjukskrivning enligt samma redovisning. Många experter anser att vid lättare utbrändhet bör ingen sjukskrivning ske överhuvudtaget eftersom det motverkar ett tillfrisknande.

De nya riktlinjerna för sjukskrivningstider är inget regeringsförslag utan har tagits fram inom ramen för ett samarbete som kallas ”Nationellt försäkringsmedicinskt forum”. Där medverkar Svenska Läkarförbundet, Läkarsällskapet, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Uppdraget till Socialstyrelsen och Försäkringskassan att ta fram nya riktlinjer gavs av den förra regeringen, men stöds även av dagens regering. Syftet är inte i första hand att spara pengar, utan att se till att sjukskrivningsprocessen fungerar bättre och att människor som har behov av vård eller stöd inte går passivt sjukskrivna. Rekommendationerna avser att vara vägledande i normalfallet. Om det inte handlar om ett normalfall kan avsteg alltid göras efter beslut av läkaren, men detta skall då motiveras på ett rimligt sätt. Det blir då inledningen på en dialog mellan Försäkringskassan och läkaren om just detta enskilda fall. Förhoppningen är att slentrianmässiga sjukskrivningar utan genomtänkt och uttalat syfte skall minska. Riktlinjerna innebär också att sjukskrivningar för väl definierade och tydliga diagnoser inte ifrågasätts i onödan, och att det blir också mer enhetliga regler över hela landet.

Enligt Läkarförbundet utgör de nya riktlinjerna ett viktigt och välkommet stöd för behandlande läkare. Även Sjukgymnastförbundet stödjer förslaget.

I TV4 i kväll fanns ett inslag om en kvinna som drabbats av utbrändhet, och som starkt ogillar förslaget till nya regler. I reportaget sades att hon själv - trots flera års sjukskrivning - ändå inte kommit tillbaka till arbetsmarknaden. Hennes exempel visar som jag ser det snarast att dagens regler inte fungerar! I rekommendationen gällande Utmattningssyndrom har man i de nya riktlinjerna främst velat understryka att de riktigt långa sjukskrivningarna bör vara mindre vanliga än de idag är. Om man läser hela rekommendation för utmattningssyndrom och andra stressreaktioner kan man vara sjukskriven först i 3 veckor och sedan i 12 veckor efter det att en åtgärdsplan etablerats. Om det ändå återstår allvarliga problem kan det ändå bli aktuellt med lång sjukskrivning – upp till 8 månader.

Varje människa är unik, och varje sjukdomstillstånd är unikt. Men de nya förslagen till riktlinjer kan kanske minska den slentrianmässiga översjukskrivning som många vittnar om sker idag. Det vore verkligen på tiden och bra för många patienter! Och även om målet inte är att spara pengar så leder det ju även till detta i förlängningen eftersom fler kommer i arbete i stället för att leva på sjukpenning.



2007-05-28 Sjuk vård i Västra Götaland

Sjukvården i Västra Götaland går på knäna. Även Borås Lasarett drabbas, liksom övrig vård i Södra Älvsborg. I en artikelserie i Borås Tidning beskrivs problemen som beror på att vårdbehoven ökar samtidigt som den styrande politiska majoriteten skär ned antalet vårdplatser.

Häromdagen beskrev min moderate kollega från Tostared, Sven-Olof Carlsson, ersättare i regionstyrelsen, i en debattartikel hur det ser ut idag och hur det skulle kunna vara om moderaterna ingått i den politiska ledningen för Västra Götalandsregionen. Det är hög tid för (c) och (fp) att lämna samarbetet med (s) och se till att skapa att stabilt Alliansstyre av regionen - för patienternas skull!



2007-02-22 Stopplagen byts mot Startlag
Uppdaterad

"Det är hög tid att vi lämnar debatten om ja eller nej till offentlig eller privat sjukvård. Istället bör vi diskutera vilken typ av vård vi behöver och vill ha - och hur vi når dit. Den självklara utgångspunkten måste vara den enskilda patienten. Avskaffandet av stopplagen är startskottet för en ny, framtidsinriktad diskussion om möjligheterna och potentialen för svensk hälso- och sjukvård". Detta sade socialminister Göran Hägglund (kd) med anledning av regeringens beslut om propositionen som avskaffar stopplagen. Det gör att Landstingen från den 1 juli återigen får rätt att träffa avtal med andra om att utföra skattefinansierad sjukvård och även att lägga ut hela vårdenheter på entreprenad. Beslutet är bra för både patienter, personal och för utvecklingen av sjukvården med bland annat ökad tillgänglighet. Regeringens förslag stöds av såväl Läkarförbundet som Kommunalarbetarförbundet, Konkurrensverket, Socialstyrelsen, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Praktikertjänst, och samtliga landsting med borgerlig majoritet. Vårdfacket är också positiva, även om de vill se återhållsamhet med entreprenader inom specialistvården. Förslaget att avskaffa stopplagen har alltså ett mycket massivt stöd, och lär även passera riksdagen utan problem. Läs mer i regeringens pressmeddelande.

Läs även artikeln i Dagens Industri där man intervjuat Näringsminister Maud Olofsson (c) som även berättar om kommande lagförslag - Startlagen - för att underlätta för små privata företag inom vård och omsorg. Bland annat skärps reglerna mot osund konkurrens från kommuner och landsting, och det skall bli lättare för personal att knoppa av verksamhet och starta eget.



2007-02-05 Inget tandlöst förslag!

Lite förvånad blev jag när jag läst SVT text idag: "Åtta av tio personer får ökade kostnader när regeringens nya tandvårdsreform börjar gälla, uppger Rapport. Tandläkarkostnader under 3.000 kronor kommer inte längre att subventioneras av Försäkringskassan. Enligt förslaget kommer kostnader över 3.000 kronor att subventioneras med 50 procent och kostnader över 15.000 kronor med 85 procent."

Förslaget innebär ju att de med de dyraste behandlingarna äntligen skulle få en ordentlig lindring av kostnaden, medan de med små skador får betala själv. Det känns rimligt! Och mycket rimligare än förra regeringen som ville ge ungdomar 18-24 år helt gratis tandvård, medan de äldre även i fortsättningen skulle kunna tvingas betala 100.000-tals kronor för att laga sina tänder! En slags omvänd solidaritet som riktas mot de svaga i samhället.

Från början var regeringens avsikt att införa reformen 1 juli 2007. Men redan i stadsbudgeten i oktober förvarande regeringen om att tandvårdsreformen i stället planeras att gälla från 2008. En så stor reform tar tid att sjösätta, kostar mycket och påverkar många människor. Det måste bli rätt från början!



2007-01-24 Ministern gillar mitt förslag

Den 28/11 berättade jag på bloggen om problemen med kostnadskrävande bostadsanpassningar som tex installation av hissar som idag räknas som bistånd, vilket gör att patienten blir ägare till sina hjälpmedel. När patienten inte längre behöver hjälpmedlen, eller i värsta fall avlider på grund av ålder, så tillfaller hjälpmedlen patienten eller arvingarna, som kan sälja dessa för dyra pengar. Enligt uppgift kan det för en hiss röra sig om belopp på mellan 50.000 och 100.000 kronor. Detta uppfattas som stötande då kommunernas socialnämnder ofta samtidigt visar miljonöverskott i många kommuner. Rimligare hade varit att utrustningen lämnades tillbaka till kommunen då den inte längre behövdes. Problemet uppmärksammades bland annat av Borås Tidning i mitten av november 2006.

Jag lät Riksdagens utredningstjänst granska rättläget, och de meddelade i början av januari att det sannolikt krävs en lagändring för att kommunerna skall kunna villkora denna typ av stöd med att utrustningen skall lämnas tillbaka då den inte längre behövs.

Jag ställde därför en fråga till ansvarig minister, Maria Larsson (kd) den 18 januari och frågade om hon kan tänka sig att ändra lagen. I dag kom svaret och ministern svarar att hon anser att det kan finnas skäl att överväga att se över lagstiftningen i denna del!

Självklart är det kul som riksdagsledamot när man får ett så positivt svar på en fråga. Det händer tydligen inte så ofta har jag förstått, att döma av reaktionerna (och gratulationerna!) från mina partikolleger. Nu återstår att bevaka att lagändringen också kommer upp på riksdagens bord! Och det kan ju ta ett tag. Hela ärendet med utredningen, frågan och svaret hittar du samlade här!

Detta uppmuntrar också att ta tag i nya frågor. Jag har ingen brist på uppslag.....



2007-01-18 Jag fick ett uppdrag....

Den 28/11 skrev jag följande på bloggen:

Efter gårdagens artikel i BT, som följer upp de märkliga reglerna kring bostadsanpassningen, har jag fått i uppdrag av mina lokala partivänner att försöka förändra lagstiftningen kring bostadsanpassning. I dag räknas detta som ett bistånd, vilket gör att patienten tydligen blir ägare till sina hjälpmedel. När patienten inte längre behöver hjälpmedlen, eller i värsta fall avlider på grund av ålder, så tillfaller hjäjpmedlen patienten eller arvingarna, som kan sälja dessa för dyra pengar! Det rimliga vore givetvis att patienten fick låna hjälpmedlen så länge man behövde, och att de sedan lämnades tillbaka till kommunen igen! Jag skall undersöka varför reglerna tolkas som de gör, och därefter försöka finna ett sätt att åtgärda detta.

Nu har jag låtit utreda frågan via riksdagens utredningstjänst, och svaret blev kortfattat att det sannolikt krävs en lagändring för att man skall kunna låna ut utrustningen i stället för att lämna den som bistånd. Jag har därför lämnat en skriftlig fråga till ansvarig minister, Maria Larsson (kd) och frågat om hon kan tänka sig att ändra lagen. Nu väntar jag med spänning på svaret!



2006-12-10 Tänkvärt (?) om sjukvården....

I bland får man bra (nåja....) idéer till verkliga politiska debatter från deltagarna i Parlamentet i TV4. Johan Ulvesson fick frågan om man skall godta vinstintresse i vården. Hans svar var att man får vara glad om någon överhuvudtaget visar något slags intresse för vården..... Sedan lade han till att man i annat fall kan låta Djurgårdens hockeylag ta över sjukvården. De saknar ju i vart fall all form av vinstintresse.....



2006-12-08 Alternativ drift räddar vårdcentralen i Fritsla

Den 7 september skrev jag följande i en debattartikel i Borås Tidning och Markbladet:

"Det finns planer för att "samordna" vårdcentralerna i Sjuhärad. I praktiken betyder det att små vårdcentraler kan försvinna, och både vårdcentralerna i Fritsla och Horred kan vara hotade. Det minskar tillgängligheten och därför säger vi moderater nej till detta! Kanske kan räddningen för en hotad vårdcentral bli att man hittar någon utomstående som vill driva vårdcentralen åt Regionen? Om detta skulle bli aktuellt tror jag att invånarna som berörs skulle bli besvikna om politikerna sade nej!"

I dag visar det sig att jag hade mer rätt i mina funderingar än jag kanske själv trodde - för i går, bara tre månader efter min artikel, tog Hälso- och Sjukvårdsnämnden i politisk enighet (!) beslut om att lägga ut driften av vårdcentralen i Fritsla på entreprenad för att säkra verksamheten!

Ett intressant beslut som ger politikerna möjlighet att jämföra privat och offentlig drift av en vårdcentral. Intressant också att denna i grunden moderata politik genomförs i total politisk enighet trots att s-c-fp har majoritet i den ansvariga nämnden, och trots att flera socialdemokrater gick till hårt angrepp mot de tankar på alternativ drift som framfördes av mig och andra i september....



2006-11-28 Jag har fått ett uppdrag av mina partivänner i Mark

Efter gårdagens artikel i BT, som följer upp de märkliga reglerna kring bostadsanpassningen, har jag fått i uppdrag av mina lokala partivänner att försöka förändra lagstiftningen kring bostadsanpassning. I dag räknas detta som ett bistånd, vilket gör att patienten tydligen blir ägare till sina hjälpmedel. När patienten inte längre behöver hjälpmedlen, eller i värsta fall avlider på grund av ålder, så tillfaller hjälpmedlen patienten eller arvingarna, som kan sälja dessa för dyra pengar!

Det rimliga vore givetvis att patienten fick låna hjälpmedlen så länge man behövde, och att de sedan lämnades tillbaka till kommunen igen! Jag skall undersöka varför reglerna tolkas som de gör, och därefter försöka finna ett sätt att åtgärda detta.



2006-10-05 Svekdebatt hotar i Västra Götaland

Efter en valrörelse där de fyra Allianspartierna i hög grad drivit en gemensam valrörelse runt om i Västra Sverige, och tillsammans bidragit till att Sverige fått en ny regering, hotas nu (fp) och (c) i Västra Götaland av en lokal svekdebatt.

De fyra borgerliga partierna har tillsammans med Sjukvårdspartiet majoritet i Västra Götalandsregionen, och Sjukvårdspartiet hade skriftligen förklarat sig stödja en borgerlig majoritet. En sådan majoritet hade med kraft kunnat genomföra Alliansregeringens politik. Trots detta väljer nu (fp) och (c), enligt besked idag, att fortsätta styra Regionen tillsammans med Socialdemokraterna!

Denna oheliga allians har hittills löst alla ekonomiska problem genom att höja skatten och har inom vissa områden ändå landets längsta vårdköer! Hoten om nedläggning av vårdcentraler och centralisering av vården hänger fortsatt tunga över inte minst Sjuhärad.

Detta sorgliga val gör (c) och (fp) alltså samtidigt som partivännerna här i riksdagen kommer att arbeta gemensamt med oss moderater och kristdemokraterna för att ta beslut för att utveckla sjukvård, infrastruktur och annat som berör Västra Götalandsregionen. Beslut som socialdemokraterna både i riksdagen och i regionen i viktiga delar kommer att motarbeta!

Alliansregeringens riksdagsbeslut kommer nu i stället att få drivas av moderaterna och kristdemokraterna i opposition i Västra Götalandsregionen, och det skall bli intressant att se om politikerna från (fp) och (c) då kommer att stödja (s) och rösta emot den politik som deras partivänner drivit igenom i riksdagen, eller om man spräcker sin oheliga allians? I längden blir situationen givetvis omöjlig.

Medborgarna i Västra Götaland valde att stödja Alliansen i regionvalet. Men (fp) och (c) sviker väljarna och går samman med (s). Jag tror väljarnas dom nästa val kommer att bli mycket hård. Om nu den oheliga alliansen i Västra Götaland överlever ända fram till 2010. Än finns det dock tid för (fp) och (c) att komma på bättre tankar. Det definitiva valet av regionstyrelse mm skall inte göras ännu på ett tag.....

Står man fast vid sitt beslut kan man samtidigt söka medlemskap i klubben med det lämpliga namnet - BK Stolpskott!