Studieresa till Nordmakedonien 7-10 november 2025
(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)
Nordmakedonien är den sydligaste delen av gamla Jugoslavien, och är ett befolkningsmässigt litet land, knappt 1,8 miljoner invånare. Två tredjedelar av befolkningen är makedonier, en fjärdedel är albaner, främst i södra delen. Man har två officiella språk, makedonska och albanska.
Huvudstaden är Skopje. Landet är medlemmar i Nato och kandidatland till EU. Man är tydligt fokuserade mot väst, till skillnad mot grannlandet Serbien som slits mellan Västeuropa och Ryssland. Nordmakedonien har tydligt tagit ställning för Ukraina mot Ryssland i kriget, och ingår i koalitionen till stöd för Ukraina.
Överhuvudtaget känns Nordmakedonien som ett mycket civiliserat och vänligt land med mycket trevliga människor. Och man har traditionellt mycket starka bvand till Sverige och en stor diaspora nordmakedoner finns i Sverige. De kom som jugoslavisk arbetskraft på 1950-70-talet.
Nedan flygplatsen i Skopje, dit jag och fyra riksdagskolleger från fem olika partier kom för ett fyradagars besök i Skopje och i södra delen av landet. Det var en resa som arrangerades av Nordmakedonien, och vi reste som representanter för vår nordmakedonska vänskapsförening i riksdagen. Mina medresenärer var Lotta Johnsson Fornarve (V), Gudrun Brunegård (KD), Erik Ezelius (S) och Helena Wilhelmsson (C).
Skopje
Den gamla delen av Skopje omges av en imponerande ringmur. Den skadades i den enorma jordbävningen som drabbade Skopje 1963, men är renoverad..
Lite brutalistisk sovjetbebyggelse kantar de moderna infartsgatorna.
Inne i stan är det desto vackrare. Även om stora delar av staden förstördes i jordbävningen 1963 återuppbyggdes mycket i klassisk stol. Vackra hus, mängder av statyer överallt och den vackra floden Vardar som flyter genom stan.
Den stora katedralen i centrala Skopje, "Church St. Constantine and Helena".
Klockan på järnvägsstationen stannade vid jordbävningen 1963, klockan kvart över fem, och har stått stilla sedan dess som påminnelse om jordbävningen som ödelade stora delar av staden.
Bredvid katedralen finns ett hus där moder Teresa sägs vara född. Hon står staty utanför.
Möte med talmannen
I entren till parlamentet omges Nordmakedoniens flagga (motivet är en stor sol på röd botten) av Natoflaggan och EU-flaggan.
Landet är alltså med i Nato och kandidatland till EU.
Möte med talmannen Afrim Gashi. Mycket blev såklart fokus på demokrati och politik. Men alla politiker vill också tala om vikten av att Nordmakedonien blir fullvärdiga medlemmar i EU, och man anser att man är betydligt bättre kvalificerade för detta än vad exempelvis Riumänien eller Bulgarien var när de tilläts bli medlemmar. Landet är mycket fokuserat på EU-frågan och genomför målmedvetet alla de reformer som EU kräver.
Möte med utrikesministern
Utrikesministern heter Timcho Mucunski, och tillhör moderaternas systerparti i Nordmakedonien som innehar regeringsmakten. Vi diskuterade framförallt landets kandidatstatus i EU, samt kampen mot korruption som är ett viktigt villkor för EU-medlemskap. Jag lyfte också frågan om hur landets riksrevision fungerar och svaret var att man upptäcker en hel del korruption, men att rättssystemet är för svagt för att agera kraftfullt mot de misstänkta. Det är något man försöker skärpa upp.
Nordmakedoniens väg mot EU-medlemskap har varit skakig. Man blev EU-kandidatland redan 2004, men då var det Grekland som stoppade processen på grund av namnfrågan. Lösningen blev med tiden att Makedonien officiellt kallas Nordmakedonien (fast i vardagstal säger alla bara Makedonien). Nu är det i stället Bulgarien som bromsar, med motiveringen att Nordmakedonien inte värnar den bulgariska minoritetens intressen. Vilket Nordmakedonien anser att man gör bättre än var Bulgarien värnar den nordmakedonska minoriteten i sitt land.
Hela östeuropa är fullt av konflikter kring olika minoriteters rättigheter. Även detta i spåren av kommunisttiden. I Nordmakedonien är dock relationerna med den stora albanska minoriteten gott. Landet har också goda relationer i övrigt med sina grannländer, utom att man märker en tydlig upprördhet över Bulgariens agerande.
Sopor blev stor valfråga
Ovan ett foto fråninfarten till Skopje. Massor av sopor. Och så såg det ut lite här och var, även om jag inte tycker det var värre än i grekland. Men just sophanteringen blev en stor valfråga i det nyss hållna valet i Nordmakedonien, och bland annat borgmästaren i Skopje gjorde det till ett vallöfte att städa upp i stan. I nyhetsprogrammen under vårt besök uppmärksammades detta (jag förstod inte vad som sas, men det var uppenbarligen ett reportage om uppstädning av staden).
I centrala Skopje var det inte heller särskiult mycket skräp, men ett modernt europeiskt land måste såklart ha en fungerande sophantering.
Ohrid
På väg till Ohrid går vägen över höga berg och uppe på toppen ligger denna bensinstation och en restaurang. Dimman låg tät och det var mörkt när vi passerade, men på vägen tillbaka tog jag många foton. Se längre ned i reseberättelsen.
Hotel SU låg alldeles intill den lilla strandgatan med fantastisk utsikt över sjön. Gränsen till Albanien går genom sjön och bergen på andra sidan är alltså Albanien.
Gamla stan i Ohrid:
Infarten till gamla stan går genom stadsmuren.
St Clements katedral i Ohrid. Kallas även ärkebiskopens katedral.
Intill den gamla kyrkan (ovan) ligger museet. I detta finns oerhört gamla och extremt värdefulla Bysantinska målningar.
De tre på fotot nedan bedöms vara ca 1000 år gamla, och värdet är i princip omätbart. Man gissar på minst 10 miljoner Euro per målning.
Några andra exempel ovan och nedan på några fler av de mest värdefulla åldre målningarna, ca 700-800 år gamla.
Nedan en mer modern målning från 1900-talet. Där den mytomspunna helgonfiguren och jungfrumatyren Sankta Marina (Sankta Margareta) av Antiokia besegrar Satan. Hon är vördad av både den katolska och ortodoxa kyrkan.
Efter en omfattande jordbävning på 1960-talet grävde man fram den gamla amfiteatern.
I närheten ligger ett omgattande utgrävningsområde, där man har gjort utgrävningar i över hundra år. Nya byggnader byggs med utgrävningarna skyddade under.
Kyrkan nedan ligger intill utgrävningsområdet, och återuppnyggdes på en gammal ruin.
Inne i kyrkan ser man rester av den ursprungliga kurkans väggar med suddiga målningar kvar. Det övriga är påteruppbyggnaden som utsmyckats med målningar så som man tror att det såg ut i original. Hela bygget tog 40 år!
Byn är ett litet paradis med sjön, de gamla husen och vacker växtlighet.
De vilda cypresserna är många hundra år gamla och växer extremt långsamt.
St Johannes kyrka är en berömd ortodox kyrka från 1200-talet och är tillägnad aposteln Johannes. Ligger vackert på en udde i Ohridsjön.
En av Ohrids mest berömda och fotograferade sevärdheter.
Vi promenerade tillbaka längs strandpromenaden.
I Ohrid finns även dessa berömda träd som anses vara ungefär 1000 år gamla.
Kyrkan i centrala Ohrid fick stora skador vid jordbävningen på 1960-talet, och man ser hur man tvingats laga väggarna med ny betong som tyvärr täcker över en del av de gamla målningarna.
Ovan utsikt från mitt hotellrum.
På kvällen promenerade vi in till staden och fick trevlig underhållning av lokala artister till middagen.
Hela delegationen från riksdagens Nordmakedonska vänskapsförening (fem olika partier) tillsammans med en parlamentariker från Nordmakedonien som ansvarar för den svenska vänskapsföreningen i deras parlament (första från vänster), samt borgmästaren för Ohrid (tredje från vänster).
Besök i söder, nära albanska gränsen
En bit söder om Ohrid, vid stranden av sjön, ligger Bay of Bones, en mycket tidig bosättning som upptäcktes av dykare som fann rester av pelare och en mängd föremål på botten av viken. Man har nu byggt upp en modell av dessa tidiga bosättningar, där hela byn var byggd på pålar ute i vattnet för att skydda människorna från fiender. I dag har man byggt en rekonstruktion av byn, som utgör ett museum.
Vi besökte även klostret St Naum Monastery, alldeles vid albanska gränsen längst ned i söder. Gränsstationen ligger i det vita huset uppe på kullen, och stranden på fotot (precis nedanför klostret) någon form av ingemansland, med lite oklar gränsdragning mellan Nordmakedonien och Albanien. Nedanför inne i viken syns den albanska staden Pogradec.
Den gamla klosterkyrkan var lika överdådigt utsmyckad som de andra vi besökte, men här finns också fantastiska utskurna utsmyckningar i trä. Kyrkorna är fantastiska kulturarv.
Utanför klostret finns den berömda 700 år gamla cypressen.
Lunch avnjöts i Vevchani, en ort norr om Ohridsjön, där vi träffade borgmästaren. Vi bjöds på forell från en av floderna i närheten och en lokal öl från Skopje.
Vägen tillbaka till Skopje
Vädret var omväslande, allt från sol och värme till svenskt regningt novemberväder. Vägen tillbaka till Skopje passerar över höga berg och ner i djupa dalgångar, och det tar 2-3 timmar att köra. Periodvis körde vi genom molnen upope på bergskammarna som ofta är över tusen meter höga. En ny väg med broar och tunnlar håller på att anläggas, delvis med EU-bidrag, och syftet är att det ska gå snabbare att ta sig till turistorten Ohrid.
Nordmakedonien har blandade religioner, men man verkar inte ha några problem med det, några religiösa motsättningar verkar inte finnas. Däremot finns ett albanskt parti som är starkast i den södra delen av landet, där också den största muslimska minoriteten finns. Moskeerna ligger tätt längs vägen, men det finns också många kristna kyrkor.
Tillbaka till bensinstationen på toppen. Bensinpriset något högre än i Sverige.
I Nordmakedonien finns en hel del gatuhundar och katter. Man tycker om sina djur och hjälps åt att mata dem. Både hundar och katter såg ut att må bra, och utanför restaurangerna bjöds det på mat. En del hundar har halsband och har ägare, och en del katter ägs av kyrkor och privatpersoner, men i övrigt hjälps man helt enkelt åt att ta hand om djuren. Hundarna samlas i närheten av restauranger, turistområden och bensinstationer. Katterna används främst för att hålla råttor och möss borta, men också för att jaga farliga mindre ormar som annars är ett problem. "Katterna tar allt som rör sig" sa en av våra guider.
Möte med presidenten
Nordmakedoniens presidet heter Gordana Siljanovska-Davkova. Hon är 73 år och professor i konstitutionell rätt. Hon var tidigare bland annat ledamot i parlamentet. Då var hon engagerad i ett demokratiprojekt tillsammans med Sveriges Riksdag, och hon har varit i Sverige ett antal gånger. Vi blev inbjudna till presidentpalatset för ett långt möte med presidenten, som har varma känslor för Sverige.
Presidenten visade sig vara en mycket charmig och knivskarp kvinna med mycket tydliga visioner om vad Nordmakedonien behöver. Mycket av vårt samtal handlade om vägen mot EU-medlemskap, diskussionerna med Bulgarien om minoritetsfolkens ställning, kampen mor korruptionen som är ett enormt problem i hela det gamla Östeuropa som fortfarande genomsyras av sovjetisk korruptionstradition. Vi talade också om demokrati och viktiga principer för en fungerande rättsstat.
Lunchmöte på svenska ambassaden
Svenska ambassaden ligger i diplomatkvarteren upp på ett berg, nära presidentpalatset. Ambassadören bjöd på en snabb arbetslunch efter besöket hos presidenten, innan vi reste hemåt.
Här foto tillsammans med svenska ambassadören Ola Sohlström i mitten.
|
