Studieresa till Indonesien, januari 2025
(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)
På väg till Indonesien via Qatar
I början av januari 2025 gjorde jag en studieresa till Indonesien tillsammans med några moderata riksdagskolleger i Riksdagens svensk-indonesiska vänskapsförening. På vägen till Indonesien mellanlandade vi i Doha, Qatar. Vi passade på att stanna ett dygn i Doha (på egen bekostnad) innan vi fortsatte till Jakarta i Indonesien. Reseberättelse från Qatar finns på en särskild sida.
Vi lämnade ett kallt och snöigt Stockholm:
På grund av alla konflikter och krig i vårt närområde kan flygen numera inte flyga över Belarus, Ukraina eller Ryssland. Man flyger inte heller över Syrien, Libanon, Israel, Gaza eller Sinai. Och man måste undvika rebellkontrollerade områden i Somalia och Jemen. Detta gör att flygtiden till Doha är ungefär en timme lkängre än tidigare. Flygvägen går rakt ned mot Grekland och sedan över Egypten och på tvären över Arabiska halvön. Första fotot är över Cario, nära flygplatsen. Andra fotot är över Suezviken, man ser farleden upp mot Suezkanalen.
Indonesien
Indonesien är ett väldigt land, världens fjärde mest folkrika (efter Indien, Kina och USA), med ca 280 miljoner invånare, och landet består av 18.000 stora och små öar, varav 6.000 är bebodda. I Indonesien talas över 700 olika språk. Ibndonesien är världens mest folkrika muslimska land, men konstitutionen är sekulär och det finns inga lagar som påbjuder viss klädsel eller visst sätt att leva.
Framme i Jakarta
Jakarta är Indonesiens nuvarande huvudstad, och en enormt stor stad. huvudstadsregionen har över 30 miljoner invånare, och själva staden över 11 miljoner, alltså mer än hela Sverige.
Vårt hotell var ganska överkomligt i pris, och låg insprängt i äldre bebyggelse, men ser väldigt fint ut när man inte ser omgivningen.
Nedan lite foton från min våning på hotellet.
Briefing på svenska ambassaden
Vi blev väl mottagna på den svenska ambassaden, som låg i samma hus som övriga nordiska ambassader, och fick en ordentlig briefing av ambassadör Daniel Blockert och hans medarbetare.
Parlamentet i Jakarta
Vår delegation (jag, Ulrik Nilsson och Adam Reuterskiöld), tillsammans med svenske ambassadören Daniel Blockert framför entren till parlamentet i Jakarta.
Ett imponerande parlament. 580 ledamöter. Men med tanke på landets storlek är det inte särskilt mycket. Partierna har tidigare varit mer vänster/höger men idag är de flesta mer eller mindre mittenpartier. Utöver detta finns några små religiösa partier och något litet parti på yttersta vänsterkanten. Jag frågade vår guide om vad skillnaden är mellan alla de stora partierna i mitten. Svaret var att mycket handlar om regional koppling och kopplingen till ledande personer och dem som sponsrat partiet. Det låter ju sådär. Samtidigt har Indonesien just genomfört ett val som av utomstående bedömare betraktas som mycket demokratiskt och väl genomfört. Indonesien är definitivt en demokrati idag.
I parlamentet bjöds vi på lunch, och därefter mottogs vi först av den svensk-indonesiska vänskapsföreningen i parlamentet, och därefter hade vi möten med ett av utskotten, utrikesutskottet, där ordföranden själv var värd för mötet. Några av de parlamentariker vi mötte hade vi träffat tidigare i Stockholm när de var på besök i Sverige.
Indonesien markerar hela tiden att man vill hålla sig väl med alla. Man har ett ordspråk "1.000 vänner är en för lite, en fiende är en för mycket". Man håller sig väl med alla stormakter, manövrerar och balanserar mellan EU och Brics och vill bli medlemmar i OECD. Man är närmare än någonsin ett handelsavtal - Cepa - med EU, samtidigt som Kina gör stora investeringar i landet.
Utskottsordföranden sa på en direkt fråga från oss att Brics ser man som ett handelssamarbete, inte som ett politiskt eller utrikespolitiskt samarbete (vilket Rysslands president Putin enträget försökt verka för). Indonesien stödjer inte aktivt Ryssland i kriget mot Ukraina, vare sig militärt eller politiskt.
Indonesiska parlamentet har lagt ut denna film från vårt besök på sin webbplats:
I parlamentet finns också ett museum som skildrar Indonesiens politiska historia och en del annat. Lite kul med denna monter med en svensktillverkad telefon. Ericsson har varit verksamt i landet sedan 1907 och var med och byggde upp Indonesiens telefonnät. Idag är man fortfarande på plats och slåss om kontrakt för mobilnäten, dock i mycket hård konkurrens med kinesiska Huawei. Vi lyfte frågan om vikten av att inte lägga alla ägg i en korg i dessa osäkra tider, och upplevde förståelse för detta argument.
Frihetsmonumentet i Jakarta
Nationalmonumentet i Jakarta är 132 meter högt och har en gyllene flamma på toppen som representerar landets frihet och självständighet.
Indonesien baserar sin energiförsörjning på kol
Efter en vecka i Indonesien (världens 4:e största nation) får man perspektiv på det här med energiförsörjning och utsläpp. Tillväxten i Indonesien baseras i allt väsentligt på kolkraft, kol finns i överflöd, ofta ligger det så grunt att man kan gräva upp det med grävmaskin eller rent av med spadar! I stort sett all el produceras av kolkraft. Utöver detta har man stora tillgångar av både olja och gas.
De som inbillar sig att Kina, Indien, USA och Indonesien (världens fyra befolkningsmässigt största länder) ska avstå från de billiga energikällor de har nationellt (kol, olja, gas) är enligt min mening lite naiva. Vi kan tycka en massa i frågan, men realiteterna är att tillväxt kräver energi. Då använder man det billigaste man har.
Alldeles oavsett synen på vad som orsakar klimatförändringar och vad vi eventuellt kan göra åt dem så kan man konstatera att Sverige har EU:s lägsta utsläpp. Att plåga svenska folket med extrema skatter/pålagor för att minska dessa ytterligare gör oss bara fattiga, helt utan global nytta. Samma sak gäller EU - krav på snabbt minskade utsläpp i EU kommer inte att påverka de globala utsläppen eller klimatet nämnvärt, men det kommer att slå oerhört hårt mot EU:s ekonomi och konkurrenskraft.
Sverige och EU kommer aldrig bli ett föredöme som inspirerar och påverkar resten av världen. Världens fyra största länder ser tvärtom hur EU:s politik på energi och klimatområdet allvarligt skadat vår välfärd och konkurrenskraft. Vi är snarast ett avskräckande exempel. Resten av världen struntar i oss och går sin egen väg. Faktum är att övriga världen ser fördelar med att vi i EU frivilligt slår undan benen på vår egen konkurrenskraft.
Stora miljöproblem och otjänligt vatten
Jakarta är en enorm stad med tät trafik, trängsel och många miljöproblem. Detta är en av anledningarna till at man vill flytta huvudstaden till Borneo - det finns helt enkelt ingen plats att utvidga parlamentets och regeringens byggnader, och trafiken gör det svårt att resa till och från parlamentet.
Ett konkret problem är vattnet. Det har så dålig kvalitet i Jakarta att det sitter varningsskyltar på hotellen så att man inte av misstag ska dricka vattnet. När man duschar låter man vattnet rinna en stund så att det brunaste och smutsigaste vattnet i ledningarna rinner ut innan man duschar. Själv borstade jag inte ens tänderna i kranvattnet. I den nya huvudstaden har man däremot gott hopp om att alla kommer att kunna dricka kranvattnet utan problem - det är gott om vatten på Borneo och nya ledningar kommer att ta vttnet till Nusantara.
Besök hos Business Sweden
Vårt besök hos Business Sweden och deras kontor och showroom i World Trade Center i Jakarta var verkligen intressant. Vi fick en bra bild av hur man arbetar för att främja svensk export och svenska företagsetableringar, och vi träffade lokala representanter för Essity, Ericsson och Hitachi Energy (tidigare hel- och delägt av ABB, numera helägt av Hitachi, men svensk företag med fabrik i Ludvika). Som jag nämnde ovan har Ericsson varit på plats i Indonesien sedan 1907, och ett långsiktigt engagemang är viktigt för att mötas av respekt i det indonesiska samhället.
Frågan om kinesiska investeringar är intressant. Kinesiska företag arbetar likadant här som i många andra länder. Man erbjuder krediter för nya satsingar i det lokala näringslivet, infrastruktur mm. Ibland kombinerat med minoritetsägande. När sedan låntagarna inte kan betala växlar man den ökande skuldsättningen mot aktier. Efterhand blir man majoritetsägare. Detta är en tydlig kinesisk strategi både i Indonesien och i andra länder.
Klädseln kanske förvånar någon. I Indonesien är de traditionella stormönstrade skjortorna "business-klädsel". Det är att jämföra med våra kostymer. Olika skjortor har olika mönster, ofta med regional koppling. Sveriges ambassadör hade en sådan skjorta vid alla våra offentliga möten, och detsamma gällde många av de företagsledare och politiker vi träffade.
Möte med Apindo - Indonesiens största näringslivsorganisation
Vi träffade ledningen för Apindo, som är Indonesiens största näringslivssituation. Stämningen var god och det var tydligt att man ser en positiv framtid för landet. Vi diskuterade frihandel, handelsavtal, det stora kinesiska intresset för Indonesien och en del annat.
Kontraster
Jakarta är kontraster. Fantastiska luyxiga gallerior med alla kända dyra varumärken blandas med små enkla gatubutiker och gatuserveringar.
Tvåhjulingar
Jakarta och även andra städer är verkligen mopedernas och motorcyklarnas stad. Min enda fundering är hu man hittar sin moped/mc när man ska köra hemåt? Indonesien är tyvärr ett av världens absolut farligaste länder när det gäller trafiken. Och när man kör runt i landet förstår man varför...
På väg till Borneo
Inrikesflyget går från den charmiga äldre flygplatsen i Jakarta.
Borneo - Balikpapan
Vi landade på flygplatsen i Balikpapan, en kuststad och privinshuvudstad på Sydöstra Borneo.
Små uteserveringar och restaurangområden finns det gott om i indonesiska städer, men det är inte alltid hyienen passar våra känsliga magar, så för säkerhets skull valde vi i stället en trevlig restaurang vid vattnet med utsikt söderut över Javasjön.
Det finns olika åsikter om Islam, böneutrop och moskeer. I Indonesien är alltså 75% muslimer, och det genomsyrar samhället, trots att konstitutionen är sekulär. Moskeerna ligger tätt, och ofta är det fantastiskt vackra byggnader. Här en av moskeerna i Balikpapan.
Hamnen i Balikpapan
Från hotellet hade vi bra utsikt över hamnen och Javasjön. Ute på redden låg rader av fartyg som vi förstod var koltransporter. Det bekräftade återigen bilden av att kol är den stora viktiga naturtillgången i Indonesien och en bärande del av energiförsörjningen.
På väg till Nusantara . Indonesiens nya huvudstad
Från Balikpapan till den platsen för den nya huvudstaden är det flera timmars bilåkning, och vi fick en chans att se landskapet på Borneo. Här lite bilder på natur och byar längs vägen.
Nusantara - Indonesiens blivande nya huvudstad på Borneo
Nusantara är Indonesiens blivande huvudstad. Här tänker man bygga en ny "mönsterstad" som ska bli landets nya huvudstad. Geografiskt är den nya huvudstaden belägen väldigt centralt i mitten av Indonesien.Det är ett gigantiskt område som omfattas av planerna, hela 250.000 hektar. Av detta enorma område ska 65% skyddas som regnskogsreservat och andra skogtäckta områden, 10% ska användas för odling och 25% ska bebyggas. Målet är en stad med många miljoner invånare, men det råder viss tvekan om man kommer lyckas med det.
Samtidigt är bygget fascinerande. Redan när man närmar sig området ser man de nya höghusen utspridda i skogen. Nya stora vägbyggen syns överallt (fast man kommer inte få köra bil inne i staden, den ska vara bilfri, vilket förutsätter en omfattande utbyggnad av kollektivtrafik). Staden blir mycket gles och kommer ha stora avstånde mellan olika stadsdelar - totalt blir staden flera mil lång. Hur detta ska fungera utan bilar återstår att se. Det är uppenbart att man också dragits med i hypen om en koldioxidneutral stad, och man talar mycket om elektrifiering. Men även om man talar om att bygga en del solkraft känns det ytterst tveksamt om den elen kommer räcka för allt som planeras. Sannolikheten att det blir en hel del kolkraft som driver den "gröna staden" känns överhängande.
Nusantara ska bli en högteknologisk smart och miljövänlig stad. Biltrafik kommer inte att tillåtas inne i staden, i stället ska elbussar ta människor mellan olika delar i den enormt utspridda staden. Högteknologi ska styra allt och internationella företag står på kö för att få vara med. Tyvärr var närvaron av svenska företag obefintlig i det speciella showroom som finns vid infarten till området, vilket är något vi och svenska ambassaden tar med oss från besöket. Finland däremot hade en stor monter med finska företag.
Även andra bolag var på plats för att marknadsföra sina teknologiska satsningar.
Redan vid infarten ser man nya hus resa sig i grönskan. Och det är bara början.
Ovan det nybyggda presidentpalatset. nedan det nya området med regeringsbyggnader som i stort sett är färdigbyggt.
Vi blev generöst mottagna av ledningen för projektet IKN (förkortning av "den nya huvudstaden"). De ordnade alla transporter och alla möten. Nedan direktören för hela projektet, som inte bara tog emot oss utan också ordnade intressant besök - mer om det nedan. Han var tidigare infrastrukturminister i Indonesiens regering och är idag någon slags kombination av guvernör i delstaten och VD för det gigantiska byggprojektet. En mycket charmig och lättsam man. Här får han en liten present från oss som tack för att han tog emot oss.
Återplanering av regnskog
Regnskogen är hotad, både på Borneo och på andra öar i Indonesien. Både palmplantager och eukalyptusodlingar breder ut sig där man tidigare tagit ned all regnskog. Palmoljan är en mycket luckrativ bransch och en stor exportprodukt. Agrumenten i "klimatdebatten" är i princip att det inte spelar någon roll om man odlar regnskog eller palmer - träd som träd. Diskussionen om regnskogens stora betydelse för biologisk mångfald och värnandet om sällsynta djur börjar växa, och på flera ställen återplanterar man regnskog.
I utkanten av den nya staden finns ett berg, och detta är avsatt som blivande grönområde/reservat. I dag är det till stor del planterat med eucalyptur, som man skördar redan efter 7-10 år. Nu har man startat ett planteringsprojekt för att återplantera regnskog på berget. Man planterar regnskogsväxter i skydd av eucalyptusen, och när den nya plantorna rotat sig och växt upp en bit (går snabbt i detta område som ligger i princip mitt på ekvatorn) så är tanken att röja bort det mesta av eucalyptusen och låta en ny regnskog växa upp.
Ovan och nedan utsikten från berget över den blivande staden. Man ser de nybyggda presidentpalatset skymta nere i dalen.
Längs vägen upp på berget såg vi många exempel på skövlad regnskog som ersatts med palmplantager. En trist monokultur som i princip är helt död på djurliv och växtliv - bara palmer, ibland små ytor, ibland hundratals hektar med palmer i rader.
Vi var inbjudna att symboliskt plantera var sitt träd i den nya blivande regnskogen, och det var såklart en ära. Den ansvarige var uppenbarligen nöjd med min plantering av ett litet träd. Han sa att det syntes att jag var van vid att plantera, och det hade han ju rätt i.
Det är lätt att förälska sig i Borneo, naturen är fantastisk och det finns en hel del oskadad regnskog med. Fantastisk utsikt på många ställen över ergen i fjärran. Och överallt små byar som känns förvånansvärt fräscha och prydliga, trots att levnadsstandarden är låg. Men här och var finns riktigt fina hus, och vi förstod att det var de rika palmoljeproducenterna som bor där.
Nedan ser man bygget av en av de nya vägarna till den nya staden.
Det första orangutangcentret
Orangutang betyder egentligen "person från skogen". I minibussen vi körde satt denna skylt: "Max 10 orang" (personer).
Det pågår flera bevarandeprojekt med fokus på orangutanger i området där den nya huvudstaden byggs. Vi besökte två av dem. Den första har startats av en man från Nederländerna som har bestämt sig för att försöka rädda ensamma orangutanghanar som djurparkerna inte längre vill ha. Många gamla hannar sitter apatiska i sina burar i olika djurparker runt om i världen när de tappat sin funktion som flockledare. En del blir apatiska, en del blir aggressiva, och många av dessa avlivas. Projektet syftar till att försöka skapa en flock av dessa ensamma hannar. Ingen vet om det kommer att lyckas, men man tror det. Just nu finns tre hannar som bor i var sin bur, men som kan bekanta sig med varandra via gångar mellan burarna. Målet är att i närtid låta dem träffa varandra fysiskt och sedan sätta ut dem på en stor ö där de ska få leva ett naturligt orangutangliv.
Lunch och föredrag om centrets verksamhet.
Här en film från en av burarna. Dessa stora hannar är oerhört kraftfulla och farliga, och säkerheten noggrann. Om allt går som planerat kommer snart den här killen att kunna flytta ut till sin ö i regnskogen och leva ett normalt orangutangliv. Klicka på bilden nedan för att se filmen.
Vi var tvungna att bära munskydd och använda särskilda stövlar som decinficerades när vi gick genom en liten grund bassäng innan vi kom fram till orangutangerna. De är mycket känsliga för mänskliga virus.
Nya motorvägen
Vid besöket i den nya huvudstaden och vår fika med direktören/guvernören fick jag en pratstund med honom. Han berättade om det stora motorvägsbygget och den nya bron som ska binda ihop den nya huvudstaden med hamnen ute vid havsviken åt ena hållet och den nya flygplatsen åt andra hållet. Jag sa på skoj att det hade ju varit kul att ta den vägen tillbaka till Balikpapan, fast insåg ju att det skulle bli svårt, motorvägen är bara delvis färdig och ännu inte invigd.
Men direktören överraskade oss. På morgonen efter kördes vi till en mötesplats inne i nya staden och där väntade en karavan med bilar. Först ett utryckningsfordon med påslagna blinkande ljus, och därefter en rad svarta bilar med vanringsblinkers. I en av dem satt direktören, som hade nappat på min idé och tänkte ta oss söderut på den nya motorvägen där den var körbar.
Karavanen tog sig på småvägar fram till den plats där motorvägen var i stort sett färdig, och sedan körde vi över den helt nya bron och fortsatte söderut.
Plötsligt vände hela kortegen och körde tillbaka en bit. Det visade sig att direktören/guvernören bestämt sig för att stanna och prata lite med byggarbetarna som höll på att göra färdigt vägen. Vi fick helt enkelt vänta tills han hälsat på alla arbetarna och pratat med dem en stund.
Sedan fortsatte karavanen med 6-7 fordon vidare söderut på en allt annat än färdig motorväg. Troligen var vi de första som körde hela denna långa sträcka på denna väg utan att vara byggnadsarbetare.
Kawasan Lindung - fler orangutanger och andra djur
Målet denna dag var nästa center för skydd av orangutanger och en del andra djur. Vi körde norrut igen närmare kusten, och hamnade i ett fantastisk anläggning. Här hade man själva planterat en ny regnskog på tidigare avskogad mark, och på bara 6-7 år hade denna vackra regnskog skapats. Mitt i den ligger en besökscenter med hotellrum, och i toppen av anläggningen finns detta fina hotellrum med utsikt över regnskogen.
Lite oväntat blev det nu ännu ett trädplanteringsprojekt. Man fortsätter återplantera regnskog, och alla som planterar ett träd får en egen skylt. Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott har besökt denna anläggning tidigare och hade egna skyltar vid de träd de planterat. Även svenska ambassaden hade tidigare varit där. Och nu var det vår tur att plantera ännu var sitt träd och då en egen skylt.
Mitt träd var av arten Damar, vilket vad jag förstod är något slags gummiträd.
Efter trädplanteringen var det dags att hälsa på orangutangerna. Dessa är räddade från olika miljöer. En del har kommit i vägen för olika byggprojekt och behöver ett nytt hem. Andra är övergivna ungar efter att föräldrarna dödats av jägare (förbjudet) eller av olyckor. Alla bor på en gigantisk ö, med kanaler runtom. Och eftersom orangutanger vägrar att simma stannar de kvar på ön, där de lever ett helt naturligt liv, men under övervakning av veterinärer och med tillgång till lämplig föda. Här en liten film från ön, klicka på bilden nedan.
Orangutanger är smarta! Man berättade att de kollar vattendjupet i kanalerna med pinnar för att se om de kan gå över, och de försöker ibland bygga broar av stockar för att de är nyfikna på att gå över till andra sidan.
I ett annat område i reservatet finns väldigt gulliga solbjörnar/malajbjörnar. Fina svarta björnar med ett särskilt spektakulärt märke under hakan som ser ut som en tatuering, typ en orm eller något. Otroligt charmiga djur. De lever ihop med lite olika små apor som också oftast är räddade från andra ställen på Borneo.
Nedan en av björnarna som äter. (Klicka för att se filmen). För att aktivera björnarna och förhindra att de äter för snabbt har man olika knep. Ett är att gömma maten på olika sätt så att björnarna får anstränga sig lite för att få fram den. En annan metod är att frysa maten så att den tinar upp sakta i hagen när det är matdags. Observera att denna björn saknar en framtass, han var skadad när man tog hand om honom, men idag bryr han sig inte om sin saknade tass utan lever ett gott björnliv ändå.
Här är en annan liten rackare som äter lunch. Klicka för att se filmen:
Detta rescue center är nu foprmellt en del av den nya Nusantararegionen, och när vi besökte anläggningen avslutades det hela med att guvetvören/direktören avtäckte denna skylt.
Lite mat på flygplatsen i Balikpapan innan vi flög tillbaka till Jakarta. Här tillsammans med Gustav Dahlin, förste ambassadsekreterare på svenska ambassaden i Jakarta, som reste med oss till Borneo.
Dags att åka hem - efter ett avslutande böneutrop
Vi tog flyget tillbaka från Borneo, och dagen efter var det dags att åka hem. Vädret var fortsatt grått och lite småregnigt, men i väntan på taxin till flygplatsen tog jag ändå ett litet dopp i hotellets pool och slappnade av med en bok i en solstol. Trots den mulna vädret och regnsäsong är vädret varmt - det är runt 30 grader varmt året runt. Men för den som vill ha sol- och badsemester rekommenderas starkt att besöka Indonesien en annan tid på året. Förr oss och med vårt syfte med resan var det däremot ganska skönt att slippa gå runt i mörk kostym i brännande sol. Så valet av den betydligt sämre årstiden var väl genomtänkt. Men vi hade ändå tur med vädret, det regnade inte sä mycket på dagarna, mest på nätterna, och ibland bröt solen igenom molnen.
Indonesien är alltså världens folkrikaste muslimska land, med 75% muslimer. Konstitutionen är sekulär, och lagen påbjuder inget om att man ska klä sig eller leva på muslimskt sätt. Jag kan också konstatera att människorna är oerhört vänliga och trevliga och att det finns många kvinnor på ledande poster trots islams starka ställning i landet. Men moskeerna står tätt i städerna och böneutropen pågår hela dagarna - de första mycket tidigt på morgonen som garanterat fungerade som (alldeles för tidig) väckarklocka. Medan jag satt och väntade på taxin till flyget på väg hem drog ett av böneutropen igång. Runt hotellet fanns minst tre olika moskeer som verkade tävla om vem som skulle höras bäst. Så här lät det (klicka på bilden nedan för att lyssna på filmen).
Samlade reflektioner
Att som riksdagsledamot kunna besöka andra länder är en förmån, och vår status som parlamentariker öppnar dörrar till möten och besök som man aldrig skulle kunnat genomföra annars. Riksdagen har en avsatt fast summa per riksdagsledamot varje mandatperiod som man kan använda för studieresor och kontakter med andra länder, och varje resa kräver ett noggrant program och ett godkännande från talmannen. Mycket av planeringen har vi fått hjälp med från Indonesiens ambassad i Stockholm och Sveriges ambassad i Jakarta.
Absolut viktigast för min del på denna resa var diskussionerna om export, nytt frihandelsavtal med EU och Indonesiens syn på världen och andra länder samt engagemanget i Brics. Inte minst mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina och Ryssland och Kinas roll i Brics. Vi har haft flera seminarier i riksdagen om betydelsen av Brics och även vid vårt utskottsbesök i Brasilien var denna fråga uppe. Världen förändras dramatiskt just nu och att få tillfälle att prata direkt med politiker i Indonesien om deras syn på Brics och Kina var oerhört värdefullt.
Dessutom ville jag få en egen ofiltrerad bild på plats av världens befolkningsmässigt största muslimska land.
Att värna goda kontakter med andra länders parlament och på det sättet förhoppningsvis bidra lite till kontakterna mellan Sverige och och de länder vi besöker är dessutom en av våra viktigaste uppgifter som parlamentariker på våra resor. Vi har tagit emot indonesiska delegationer i riksdagen, och nu var det vår tur att göra ett besök hos dem inom ramen för riksdagens svensk-indonesiska nätverk. För lilla Sverige är det viktigt att synas i stora länder där det finns goda affärsmöjligheter, och besök från riksdagen värderas högt.
Mljöfrågorna, bland annat energiförsörjning (kol), den omfattande skövlingen av regnskog för odling av palmolja och eucalyptus samt försöken att återställa regnskogar var också en viktig del av resan för min del. Inte minst att få en bättre förståelse för att vår europeiska syn på användningen av kol för energiproduktion inte riktigt går att försvara i ett land som har enorma kolfyndigheter uppe på marknivå. Att helt stoppa produktion av palmolja lär också bli svårt med tanke på den enorma lönsamheten. Det finns också ett behov i Indonesien att bruka sin skog, samtidigt som man värnar regnskogarna. Det är en svår balansgång. Alla dessa kunskaper behöver man ha i diskussionerna inom EU om dessa frågor, inte minst när det gäller energiförsörjning och koldioxidutsläpp. Men också när det gäller EU:s försök att motverka svenskt skogsbruk "för att rädda klimatet". Att stoppa svenskt skogsbruk samtidigt som man fortsätter skövla regnskog i Indonesien känns som en felaktig prioritering. Det var hedrande att på två platser få göra symboliska trädplanteringar. Att parlamentariker från andra länder visar sitt intresse stärker de engagerade människor som lägger all sin tid på detta.
Sedan ett antal år är jag också medlem i Riksdagens djurskyddsforum. Försöken att rädda hotade djurarter på Borneo var mycket intressant och sponsras bland annat av svenska organisationer. Det finns också en debatt i Sverige om fördelar och nackdelar med djurparker. Det är en svår fråga, och jag har en av landets mest kända djurparker i min valkrets, Borås Djurpark. Att på plats se hur man arbetar med att försöka rädda djur från djurparkerna var tänkvärt.
Besöket i den blivande nya huvudstaden var en trevlig bonus, det ska bli intressant att följa hur detta fortskrider. Om det sedan är det bästa sättet att använda enorma resurser i ett land där många människor lever ganska fattigt går att diskutera. Men det är det val man har gjort.
Uppföljningsmöte på Indonesiens ambassad
2025-02-27
I går träffade jag och mina medresenärer Indonesiens ambassadör Kamapradipta Isnomo och hans medarbetare över en kopp kaffe på deras ambassad i Stockholm. Syftet var två - dels att komma med reflektioner och tankar kring vårt besök i Indonesien i början av januari, dels säga tack till ambassadören, vars förordnande gick ut vid månadsskiftet. Han återvänder nu hem för att arbeta i utrikesförvaltningen i Indonesien, förhoppningsvis med ansvar för Europafrågorna. Vi önskar honom lycka till med att odla fortsatta goda kontakter med Sverige och Europa och ser samtidigt fram mot att knyta goda kontakter med hans efterträdare som tillträder under våren.
|
