Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!

Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



 
Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt.

Åren 2002-2006 var jag gruppledare för moderaterna och den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är idag ledamot av Arbetsmarknadsutskottet. Tidigare har jag varit aktiv i Finansutskottet (2014-17), Utbildningsutskottet (2010-14), Arbetsmarknadsutskottet (2006-10) samt Socialförsäkringsutskottet (2006-10).

Företagande och arbete är centrala frågor för mig - det skapar alla resurser till välfärd, pensioner och samhällsservice. Jag ogillar all slags kvotering, vill ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik, stärka rättssamhället och ha ordning och reda i statens finanser. Jag brinner för miljö- och hållbarhetsfrågor men tar avstånd från extrem och ogenomtänkt "klimatpolitik". Du hittar allt om mig och mitt uppdrag via länkarna överst på sidan. På blogg och twitter kommenterar jag rikspolitik, riksdagsarbetet och en hel del annat.


I arkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden.
Totalt 8.320 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 30/8 2018)




 


 

Så beslutar EU

2018-10-18

Efter mina inlägg om diskussionerna kring EU-budgeten, Brexit, samt dagens om EU-revisionen, har jag fått flera frågor om hur EU egentligen tar sina beslut och vem som bestämmer vad. Och faktum är att det är en ganska svårbegriplig beslutsgång, det har jag själv upplevt när jag på plats i Bryssel ska försöka förstå hur det hela går till. EU-upplysningen vid Sveriges Riksdag har gjort denna bild som beskriver beslutsgången. Mer information finns på EU-upplysningens hemsida.

Betydligt bättre intern kontroll av EU:s budget enligt EU-revisionen

2018-10-18

I dag fick Finansutskottet och EU-nämnden en föredragning av Eva Lindström som är svensk ledamot i Europeiska revisionsrätten. Ärendet gällde revisionsrättens årsrapport för 2017, som nu är färdigreviderat.

Frågor om EU:s revisonsrätt är kanske inte de största kioskvältarna i svensk politisk debatt, men de borde uppmärksammas mer tycker jag. EU:s samlade utgifter uppgick år 2017 till hisnande 137,4 miljarder euro, vilket motsvarar ungefär 1.500 miljarder svenska kronor. Och det är de europeiska skattebetalarnas pengar. Att dessa pengar hanteras ansvarsfullt och att inte slarvas bort genom felutbetalningar, fusk eller korruption är oerhört viktigt.

Under många år fick EU underkänt av revisorerna, det fanns helt enkelt så många allvarliga anmärkningar att man i praktiken faktiskt avstyrkte ansvarsfrihet (vilket dock ändå beviljades år efter år). Men de senaste två åren har situationen förbättrats  ordentligt. Mängden fel har minskat (i praktiken halverats på fem år) och EU:s interna kontroll har enligt EU-revisionen blivit mycket bättre. Detta är bra och positivt och stärker såklart förtroendet för EU.

En helt annan sak är såklart hur stor EU:s budget ska vara, hur man ska använda pengarna och vad man kan spara på. Där finns ju väldigt olika åsikter och jag och moderaterna står som alltid för att hålla hårt i pengarna. Den diskussionen lär fortsätta, och som jag tidigare påpekat borde EU:s budget såklart krympas med anledning av Brexit. EU-kommissionen tycker uppenbarligen tvärtom och vill öka EU:s budget trots att ett stort medlemsland lämnar. Det är i grunden ologiskt och orimligt.

Jag återkommer med inlägg om värdet av en effektiv revision, både i Sverige och EU, inte minst med anledning av att jag nu blir vice ordförande i Riksrevisionens parlamentariska råd. Jag ska efterhand försöka förklara på ett pedagogiskt sätt vad Riksrevisionen gör och varför det är så viktigt med en oberoende revision i både Sverige och EU. Allt handlar i grunden om att värna om våra skattepengar och om en noggrann, korruptionsfri och effektiv myndighetsutövning. 
 

Mitt anförande i dagens allmänpolitiska debatt i Riksdagen

2018-10-16

I dag höll jag detta anförande i den allmänpolitiska debatten. Som moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomi blev det det självklara ämnet.


Herr talman,
 
Varningssignalerna från den svenska kommunsektorn kommer i en strid ström. Inte bara från den gemensamma organisationen SKL, utan även från allt fler enskilda kommuner, ekonomer och experter som ser stora ekonomiska svårigheter framöver för många svenska kommuner.
 
Det finns flera orsaker. En växande andel äldre och barn och unga i befolkningen ökar behovet av kommunal service, samtidigt som andelen yrkesverksamma i befolkningen minskar. För många landsbygdskommuner förstärks detta ytterligare av att unga arbetsföra lämnar kommunerna och flyttar till större städer. Kvar blir de äldre och yngre – men alltför få skattebetalare.
 
Problemen förstärks för kommuner som tagit emot väldigt många nyanlända de senaste 5-6 åren. Många kommuner har gjort det frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt fått kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ekonomiska ansvar upphör och alltför få av de nyanlända kommit i arbete, och i stället tvingas leva på försörjningsstöd, så urholkas kommunernas ekonomi i snabb takt. Att det fanns många tomma lägenheter berodde oftast på att arbetstillfällena blivit färre. Nu finns i stället en massa nyanlända på orter där det inte finns några jobb.
 
De kommuner som till följd av asylpolitiken hamnat i ett mycket svårt läge är många. Ett exempel är Avesta.
 
I en artikel i Avesta Tidning nyligen beskriver kommunchefen Siw Karlsson läget som väldigt ansträngt. Om det inte kommer nya statliga pengar väntar uppsägning av personal. Hon säger vidare i artikeln rakt ut att de ekonomiska problemen till stor del har att göra med att Avesta är en av de kommuner i Dalarna som tagit emot flest nyanlända. När statens ersättningar upphör finns kostnaderna kvar.
 
En kommun med stora ekonomiska påfrestningar tvingas förr eller senare skära i välfärden, säga upp personal och höja kommunalskatten. Alla dessa saker riskerar att skapa en ond cirkel där ännu fler förvärvsarbetande lämnar kommunen för mer attraktiva orter, varvid situationen försämras ytterligare.
 
 
Herr talman,
 
SKL, Sveriges kommuner och landsting, har i flera rapporter visat att det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att man redovisade stabila överskott. Detta gällde även under finanskrisen. Den senaste mandatperioden ser det betydligt sämre ut och utgifterna överstiger skatteintäkterna. Utan extra tillfälliga statsbidrag skulle många kommuner redovisa stora underskott.
 
Så här illa ser det alltså ut idag, mitt i en stark högkonjunktur där skatteintäkterna är goda och arbetslösheten i vart fall hyfsat låg. Nu vänder konjunkturen sannolikt nedåt, tecknen på det är många. Det gör att skatteintäkterna sannolikt minskar betydligt och att arbetslösheten ökar. Samtidigt upphör statens ekonomiska ansvar för allt fler nyanlända. Om allt detta händer samtidigt väntar ett stålbad för många kommuner.  
 
Jag är övertygad om att vissa kommuner inte kommer att klara sig utan hjälp. Här måste staten prioritera för att vid behov kunna stötta kommunerna och trygga välfärden. Man samtidigt kan inte staten lösa alla kommunernas problem. Varje kommun måste noga prioritera vad man lägger skattepengarna på. Samtidigt måste man se mer långsiktigt på den egna kommunens utveckling. Att frivilligt ta emot mycket stora mängder nyanlända för att fylla tomma hyreshus på mindre orter med svag arbetsmarknad var kanske inte så genomtänkt?
 
  
Herr talman,
 
Läget i kommunsektorn är oroväckande och måste tas på allvar av nästa regering. En viktig lärdom är att det stora asylmottagandet nu börjar bli en riktigt tung post ekonomiskt för Sverige. Vi måste föra en mycket stram migrationspolitik under överskådlig tid för att inte förvärra situationen ytterligare. Det finns inget utrymme för lättsinne i migrationspolitiken.
 
Grunden för en stark kommunal ekonomi är samtidigt att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor över hela landet. Det är det som skapar alla resurser till välfärd och annan kommunal verksamhet. Ett bra företagsklimat är grunden för hela den svenska välfärden. Höjd skatt på företagande, arbete, energi och transporter är definitivt helt fel väg om man vill stärka kommuner på landsbygden.


 

Över 10.000 följare på twitter

2018-10-16

I går passerade jag 10.000 följare på twitter.
Det känns nästan overkligt att så många vill ta del av det jag skriver.
Tack!



 

Många kommuner med stort asylmottagande har nu ekonomiska problem

2018-10-16

Jag och många med mig har tidigare varnat för vad som händer med de kommuner som tagit emot väldigt många asylsökande de senaste 4-5 åren. Många har gjort detta frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt få kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ansvar upphör och de nyanlända inte får arbete utan tvingas leva på försörjningsstöd så urholkas dessa kommuners ekonomi i snabb takt.

Ett exempel bland många är Avesta, där kommunens ekonomichef beskriver läget så här i Avesta Tidning förra veckan. Nedan en del av en artikel från ett helt uppslag i tidningen med flera artiklar om situationen:


              
                      
                 

 

Varför låta SD styra hela den politiska agendan?

2018-10-15

Fem svenska partiledare (S, V, MP, C, L) gör just nu det de säger att de inte vill - låter Sverigedemokraterna styra hela den politiska agendan. I stället för att ha fokus på vad man vill göra politiskt åt Sveriges många och allvarliga problem låter man hela diskussionen handla om hur man ska ställa SD utanför allt politiskt inflytande. Att samtidigt påstå att man vill att SD ska ställas utanför politiskt inflytrande blir närmast patetiskt - SD tillåts ju i dagsläget att blockera hela det politiska systemet på grund av dessa fem partier. Stefan Löfven sa exempelvis, enligt SVT, på dagens presskonferens att han "vill se ett blocköverskridande samarbete för att hålla SD borta från makten". Jag trodde han ville bilda en regering för att lösa Sveriges samhällsproblem? Men jag är väl naiv som tror att sakpolitik har betydelse i dagens politiska landskap. 

 
Jag är förvånad över att vissa borgerliga partiledare låter sig luras av Löfvens fulspel. Han har givetvis en helt annan agenda, och använder bara SD-frågan som ett sätt att försöka behålla makten. Lövfen bryr sig bara om en sak - att till varje pris klamra sig kvar som statsminister och fortsätta socialisera Sverige, höja skatterna och slarva med välfärden och skattepengarna. Att pressa C och L maximalt i frågan om SD-stöd är hans enda chans. Jag tror och hoppas att inte C och L går fullt ut i fällan och bildar regering med S, men skadan är redan skedd. C och L har lydigt låtit sig fösas åt vänster av media och vänsterpolitikerna i Sverige och vågar inte se helheten. I stället för att se allt bra man skulle kunna göra för Sverige (ibland förvisso med stöd av SD i vissa sakfrågor, precis som 2010-14 och nyligen när vi röstade bort regeringen Löfven) har man skrämts att rikta allt sitt fokus på att stoppa SD från inflytande. Man vill till och med stoppa SD från att stödja den politik man själva vill ha! Det känns som något slags tunnelseende. Att rösta bort Stefan Löfven från makten med aktivt stöd av SD gick tydligen bra, men att bilda en ny regering med passivt stöd av SD är omöjligt. Jag förstår faktiskt inte logiken i detta. I går hade jag denna väl spridda tweet om läget, och jag delade även en tweet från kollegan Hanif Bali som var på pricken:
  

Moderaterna och Kristdemokraterna har äntligen släppt SD-fixeringen. I stället lägger man energin på vilken politik man skulle vilja föra i regeringsställning. Jag är stolt över att tillhöra denna kraft i svensk politik.
 

Nu har jag analyserat läget kring FN-resolutionen om migration

2018-10-15

Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande  (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva.
 

När den politiska vågskålen trotsar tyngdlagen

2018-10-13

Svensk politik idag innebär ett närmast fanatiskt fokus på Sverigedemokraterna, som tydligen väger tyngre än precis allt annat, inklusive viljan att förändra svensk politik på en mängd viktiga områden. Jag skäms faktiskt som representant för det politiska systemet och den svenska riksdagen. Jag förstår om svenska folket tycker att politiken just nu inte tar sitt ansvar.

Saken kan även illustreras så här: 



I den första vågskålen:
* chans för parti X och Y att komma i regeringsställning
* möjlighet för X och Y att få tunga ministerposter
* möjlighet för X och Y att förändra politiken på en mängd områden
* Möjlighet för X och Y att stoppa den skadliga vänsterpolitiken i Sverige

I den andra vågskålen: 
* Möjlighet för X och Y att stoppa SD från att stödja den regering och politik som X och Y vill ha

Den andra vågskålen väger alltså tyngst. Stackars Sverige.
 

Det blir som väntat inget höghastighetståg mellan Göteborg och Borås

2018-10-13

Jag har åtskilliga gånger framhållit moderaternas linje om höghastighetståg, nämligen att det blir väldigt dyrt och tar lång tid att bygga höghastighetsbanor, eftersom de bland annat kräver "rakare" spårdragning, speciell räls på betongunderlag och dessutom tar mycket mer mark i anspråk på grund av större utrymme vid sidan av spåren av säkerhetsskäl. Stationslägena tar också större plats. Moderaternas linje har därför varit att det räcker med vanliga snabbtåg på vanlig räls, exempelvis på sträckan Göteborg-Borås, där tågen ändå aldrig kommer att kunna utnyttja de höga hastigheterna om man ska kunna stanna vid exempelvis Landvetter Flygplats.

I det ursprungliga beslutet av Alliansregeringen var byggstart av vanlig modern järnväg från Mölnlycke till Bollebygd via Landvetter Flygplats planerad redan nu under 2018/19. Men när allt ställdes på ända till följd av diskussionen om höghastighetståg stoppades alltihop av den nyss avsatta S-MP-regeringen. Förra året återfördes dock de av Alliansen beslutade pengarna, men med byggstart tidigast 2024, och med stor osäkerhet om vilken typ av järnväg man skulle bygga. 

Jag har under fem år förgäves försökt få media och lokala politiker att inse att de avsatta pengarna i budgeten bara räcker till vanlig järnväg, inte till höghastighetståg, och varnat för att höghastighetstågdiskussionen skulle försena vår viktiga järnvägsutbyggnad kraftigt. Men få har lyssnat, man verkar ha trott att det ska lösa sig. Trafikverket däremot har såklart koll på detta, och häromdagen meddelande man i ett pressmeddelande att det som väntat inte blir höghastighetståg utan vanlig snabbtågsjärnväg mellan Göteborg och Borås. Precis som jag förutsagt, och precis det moderaterna förespråkat.

Trafikverket skriver så här i sitt pressmeddelande: "Inför det fortsatta arbetet har Trafikverket beslutat att Ostlänken och Göteborg-Borås dimensioneras för inriktningshastigheten 250 km/h." Anledningen är helt enkelt att pengarna inte räcker till mera, samt att man vill komma igång med bygget. Trafikverket säger också det självklara att "Vid nya politiska beslut kan förutsättningarna för utbyggnaden av de nya stambanorna ändras, dock med konsekvenser för tidplaner och kostnader."

Tyvärr blir det ju inte byggstart på länge för sträckan Mölnlycke-Bollebygd, planen sträcker sig mellan 2018-2029, och för vår viktiga järnvägssträcka planeras alltså byggstart tidigast 2024. Allt till följd av tidigare S/MP-regerings prioriteringar. Om vi sluppit all förlamande diskussion om orealistiska höghastighetståg, och om en del lokalpolitiker och media lyssnat på oss som var realister, hade bygget på vår sträcka redan i praktiken varit igång. Nu blir det minst fem års försening. Vi får nu dras med en av Sveriges sämsta järnvägsförbindelser mellan Göteborg och Borås i ytterligare många år, och Landvetter Flygplats kommer inte att få järnvägsförbindelse på länge.

Ibland är det inte ett dugg kul att få rätt.

Dagens extra moderata gruppmöte

2018-10-12

De flesta medier har rapporterat från vårt extra moderata gruppmöte på förmiddagen idag. Vår partiledare fick tydligt och starkt stöd för att gå vidare med försöken att bilda en moderatledd regering, i första hand en Alliansregering, men om det inte fungerar med något eller några av Allianspartierna. Samtidigt vill vi hålla samman Alliansen som politisk kraft även i ett läge där eventuellt några Allianspartier väljer att stå utanför regeringen, genom att ändå ge dem inflytande över regeringspolitiken som bör baseras på Alliansens gemensamma valmanifest. Hur detta slutar vet vi början på nästa vecka när övriga Allianspartier svarat på vårt förslag.

 

TV4 var en av alla nyhetsmedier som bevakade ingången till Förstakammarsalen där moderaterna har sina gruppmöten. På vägen ut filmades en del av oss inför kvällens nyhetsinslag. Själv såg jag ändå ganska hoppfull ut i inslaget i TV4:s Nyheterna tycker jag? Och det är jag också!
 

UD-skandalen blir allt mer besvärande för Socialdemokraterna

2018-10-12
 

 


Att 261 formellt sett "opolitiska" tjänstemän på Utrikesdepartementet undertecknat ett brev/upprop till UD:s ledning med starkt politiskt innehåll i form av en "varning" för en ny regering som hotar "regeringskansliets värdegrund" är givetvis helt oacceptabelt i sig och innebär att de som undertecknat visat sig olämpliga att arbeta som opolitiska tjänstemän på ett departement. Regeringskansliets politik och värdegrund styrs såklart av den regering som vid varje tillfälle styr landet, det är inte de "opolitiska" tjänstemännens sak att definiera hur UD ska se på olika frågor.

När det nu också framkommer (bland annat i DN idag, men även tidigare via andra debattörer i sociala medier) att initiativtagarna till denna, i praktiken "namninsamling" mot en ny regering, varit en mindre grupp personer under ledning av en chef med  stark koppling till Socialdemokraterna blir denna skandal allt mer besvärande för Socialdemokraterna.

En ny regering bör granska detta noga och även överväga åtgärder mot de ansvariga. De har uppenbart brutit mot den viktiga principen att tjänstemän på ett departement alltid ska vara lojala mot sittande regering och aldrig ta partipolitiska  ståndpunkter i samband med sitt arbete. Med sitt agerande har man skadat förtroendet för både UD och regeringskansliet. 
Det som hänt är ytterligare skäl att byta regering.
 

Den svenska bnp-tillväxten per capita nu lägst i Europa

2018-10-11

Denna vecka har vi fått prognoser från IMF över bnp-tillväxten per capita i de europeiska länderna. Sverige hamnar sist med en förväntad tillväxt på 0,7%. Konjunkturinstitutet publicerade också en prognos där Sverige hamnar aningen högre, och även denna siffra har lagts in i figuren som i övrigt visar IMF:s siffror. Även konjunkturinstitutets prognos placerar Sverige i botten av listan. Det är ingen tvekan om att Sverige hamnat långt efter när det gäller ekonomisk tillväxt per capita. En stor del av orsaken är givetvis det mycket stora aylmottagandet som gör att den samlade ekonomiska tillväxten i Sverige fördelas på betydligt fler individer. Men det är också tydligt att andra länder med stort asylmottagande som exempelvis Tyskland lyckats betydligt bättre. Det svenska resultatet är därmed också ett lågt betyg åt den nu avsatta S-MP-regeringen.



Uppdatering 14/10: Uppgifter framkommer i media om att IMF använt felaktig befolkningsstatistik för sina siffror och att KI:s siffror är mer korrekta. Men oavsett vilket ligger Sverige i bottenskitet i Europa när det gäller tillväxt per capita, även om vi sannolikt inte är allra sämst.
 

Mina tre huvuduppgifter i finansutskottet

2018-10-10

Den centrala uppgiften för oss i finansutskottet är ju att ha koll på statsbudgeten och ha helhetsbilden på den samlade politiken. För oss moderater är givetvis även ansvaret att ansvara för den moderata budgeten och samordna politiken med övriga Alliansen. Förhoppningen är såklart att dessa saker ska bli samma sak förr eller senare. Detta beror ju på hur regeringsförhandlingarna slutar. 

Men utöver budgeten har finansutskottet en mängd andra uppgifter. Exempelvis frågor som rör kommunsektorns ekonomi, finansmarknaderna, offentlig upphandling, Riksbanken, penningpolitiken, Riksrevisionen, Finansinspektionens verksamhet mm. Samt en mängd EU-frågor, internationella relationer via OECD och IMF mm. Mina tre personliga ansvarsområden blir följande:


För det första är jag nu moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomiska situation.

Detta är frågor som jag arbetade mycket med även förra mandatperioden, och som är mitt absolut största intresse när det gäller Finansutskottets område. Nu har jag alltså fått huvudansvaret för detta politikområde. Kommunernas och landstingens/regionernas ekonomiska läge är helt centralt för att värna välfärden och samhällsservicen och det finns mycket stora orosmoln på detta område. En mycket stor belastning av stort asylmottagande, en demografisk utveckling med allt fler äldre, och en urbanisering som slår hårt mot glesbygdskommunerna där alltför många flyttar till större städer och orter för att studera eller för att få bättre betalda arbeten. Utöver detta är en del kommuner svårt skuldsatta och andra har stora pensionsskulder som ligger som tickande bomber utanför bokföringen. Om man lägger ihop allt detta får man faktiskt en ganska skrämmande bild av läget. 

Högkonjunkturen har tillfälligt maskerat problemen genom att skatteintäkterna ökat, och en hel del kommuner har dessutom höjt kommunalskatten. Samtidigt har staten skjutit till en del extra riktade pengar. I längden måste varje kommun bygga upp sin egen skattekraft och skapa sina egna resurser, staten kan självklart inte hålla alla kommuner under armarna med obegränsade tillskott samtidigt som man ska klara statens egna uppgifter på ett bra sätt. Samtidigt kommer en del kommuner inte att klara sig utan hjälp från staten, det är bara att inse.

Ytterligare frågetecken gäller skatteutjämningssystemet som upplevs som orättvist av både de kommuner som betalar till systemet och de som får pengar från systemet. Där finns nu en färsk utredning om detta som är det första jag kommer att börja med att sätta mig in i inför det fortsatta arbetet.


För det andra är jag invald som moderaternas representant och vice ordförande för Riksrevisionens parlamentariska råd.

Riksrevisionen är en av de viktigaste myndigheterna under Riksdagen och har som uppgift att följa upp och granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Genom att utföra oberoende revision ska Riksrevisionen "bidra till att stärka den demokratiska insynen, en god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten" som man skriver på sin hemsida. Det parlamentariska rådet ska ha en dialog med Riksrevisionen och för riksdagens räkning ha insyn i Riksrevisionens arbete.

Jag blir nu vice ordförande i det parlamentariska rådet, och tillsammans med ordföranden Jörgen Hellman (S) kommer jag att lägga ganska mycket arbete på detta uppdrag. Vi ska tillsammans leda rådets arbete, ansvara för kontakterna med Riksrevisionens ledning och planera den löpande verksamheten.


För det tredje ska jag tillsammans med Elisabeth Svantesson ha huvudansvaret för de övergripande budgetfrågorna för moderaternas räkning.

Vår ekonomisk-politiska talesperson och vice partiledare Elisabeth Svantesson har givetvis huvudansvaret för alla frågor som rör helheten i den moderata ekonomiska politiken. Jag blir nu hennes "back-up" i finansutskottet i dessa frågor, och det gör givetvis att jag behöver vara extra väl uppdaterad på moderaternas politik på alla politikområden. Jobbigt men kul! 
 

Markmoderaterna positiva trots förvånande politiskt läge i Mark

2018-10-09

I går kväll hade Markmoderaterna gruppmöte, där vi bland annat valde våra kandidater till Kommunstyrelsen och en del andra poster. Tomas Johansson fick förnyat förtroende som vår kommunalrådskandidat och vår främste företrädare i kommunstyrelsen och han är sedan tidigare också gruppledare. Senare under hösten tar vi beslut om olika poster i andra nämnder och styrelser. Här är deltagarna vid gårdagens gruppmöte i Sätila.



Makmoderaterna gjorde ju ett av sina bästa val så länge jag varit med i kommunpolitiken. Vi gick framåt i valet och har nu nio mandat i kommunfullmäktige. Stämningen är god, trots det mycket märkliga som hänt i kommunpolitiken i Mark, där vi trots valframgång tappade majoriteten i kommunen.

Före valet undertecknade de fyra förstanamnen för Allianspartierna ett gemensamt valmanifest, och vi gick till val tillsammans med det tydliga beskedet till väljarna att vi ville fortsätta styra Marks kommun, så som vi gjort de senaste åtta åren. Och väljarna uppskattade tydligen detta, alla fyra Allianspartierna gick framåt i valet och Socialdemokraterna backade. Trots detta väljer C och L nu att i stället bilda majoritet med Socialdemokraterna! Skälet är inte att något nytt hänt i politiken, inte heller någon väntad ny politisk stridfsfråga. Orsaken verkar helt enkelt vara att S, C och L på detta sätt vill stänga ute SD från  inflytande i politiken och stoppa deras vågmästarroll genom att skapa en majoritet med 26 mandat av fullmäktiges 51. För C och L är det alltså viktigare att stänga ute SD än att tillsammans med M och KD genomföra den politik vi gick till val på tillsammans. För oss moderater är det mycket förbryllande, eftersom vi ju klarat att styra tillsammans trots SD:s vågmästarroll förra mandatperioden. Vi vet ju dessutom vilka stora åsiktsskillnader det finns om mycket mellan S å ena sidan och C och L på den andra. Men nu får vi moderater ta rollen som opposition i Marks kommun och driva de frågor som Alliansen var överens om före valet. Det ska bli intressant att se hur C och L tänker rösta då, jag hoppas de står fast vid den politik som de tidigare tyckt är rätt trots den nya majoriteten.
 

Socialdemokraterna förlorade "folkomröstningen om välfärden"

2018-10-09

 

Socialdemokraterna och statsminister Löfven ville ju göra det senaste valet till "en folkomröstning om välfärden". Och så blev det. Väljarna var uppenbarligen mycket missnöjda med den välfärd Socialdemokraterna levererat inom vården (trots omfattande skattehöjningar på många håll), och röstade bort Socialdemokraterna från makten i de flesta landsting, vilket Dagens Industri uppmärksammar idag. Förra mandatperioden styrde S 12 landsting, efter valet verkar det bara bli Västerbotten som man kan styra själva. I samtliga övriga landsting har vi nu antingen moderatlett styre eller ett blocköverskridande styre. Blåast är det i Västra och Södra Sverige, samt Stockholms Län och Gotland och Norrbotten.  

På några ställen är maktskiftet historiskt. I Dalarna tar en moderatledd Allians över makten efter 92 år och i Norrbotten blir det maktskifte efter 84 år av rött styre! På tiden kan man tycka.

Dags att summera mina intryck av att köra elbil

2017-10-08

Själv var jag väl faktiskt en av pionjärerna i Sverige när det gäller att satsa på framtidens elbilar. Jag och kompisen köpte in oss i Göteborgsföretaget Clean Air Transport (CAT) redan i början av 1990-talet och hoppades mycket på LA301, den konceptbil som tillverkats med sikte på export till Kalifornien (bilden nedan). Tyvärr gick projektet omkull, inte minst för att batterierna tog för mycket plats, att räckvidden var för dålig, och för att flera stora biltillverkare utvecklade nya effektivare varianter av elbilar och helt enkelt konkurrerade ut CAT. Våra satsade pengar försvann och det var trist. Men mycket har hänt sedan dess och dagens elbilar är något helt annat än det som gällde för snart 25 år sedan.



När jag fick möjlighet att hyra en alldeles ny modern elbil som kampanjbil i valrörelsen var det svårt att stå emot. Rent politiskt har jag redan tidigare konstaterat att det var väldigt lyckat. Det gav massor av tillfällen till samtal och jag gjorde reklam för moderaternas mest prioriterade valfrågor så snart jag parkerade. Men hur var det då rent praktiskt att köra elbil?

 

Prestandamässigt var denna Hyundai Ioniq fantastiskt rolig att köra. Liten, pigg och smidig och såklart väldigt tyst. Och bilen är på traditionellt asiatiskt sätt fullspäckad med utrustning och finesser. Kostnaden per mil var dessutom närmast försumbar, kanske någon krona i elkostnad per mil om jag förstått saken rätt. Och jag konstaterade att det finns fler laddstationer än man tror. Visserligen främst i de större orterna, men eftersom man laddar bilen fullt över natten hemma i ett vanligt eluttag så fungerar det ändå ganska bra. Lite minus dock för begränsad räckvidd, knappt 20 mil på en laddning för denna bil var i minsta laget när jag skulle köra längre sträckor. Men om man använder bilen för daglig pendling 5-6 mil per väg till jobbet så fungerar det säkert utmärkt. Utrymmesmässigt tar ju batterierna en del plats vilket gör att bagageutrymmet är grundare än i andra bilar, men för att vara en liten bil tycker jag utrymmet var helt okej. Sammanfattningsvis är det lätt att bli riktigt förtjust i denna lilla roliga bil, som dock är ganska dyr att köpa (ca 340.000 kronor efter avdragen miljöbilsbonus på 60.000 kronor).

Är då bilen miljövänlig? Konstig fråga tycker säkert många, men högst befogad enligt mig. Och svaret är nog tyvärr - nja!

 

Det första gäller tillverkningen av bilen. Jag besökte ju Teslas fabrik i Fremont utanför San Francisco våren 2016 (ovan). Det besöket reste ett antal frågetecken. Att tillverka en bil helt i aluminium som Tesla gör känns mycket tveksamt ur miljösynpunkt. Att omvandla bauxit till aluminium kräver enorma mängder energi och skapar dessutom en massa giftigt avfall. Nu är dock Hyundai Ioniq inte gjord av aluminium utan av vanligt stål och en hel del plast, som de flesta moderna bilar, så dessa frågetecknen gäller inte för just denna elbil.

Batteritillverkningen är nästa problem. Elbilarnas batterier kräver en mängd sällsynta och dyra ämnen och när batterierna är uttjänta är det också en svår uppgift att återvinna allt på ett miljömässigt och kostnadseffektivt sätt. Om antalet elbilar blir stort kommer batteritillverkningen att bli en trång sektor som sannolikt driver upp priserna på en del nödvändiga råvaror. Detta problem gäller alla elbilar oavsett fabrikat. Hoppet för en mer omfattande elbilsanvändning ligger väl främst på en utveckling av både batterikapacitet och tillverkningsprocess när det gäller batterierna.

Nästa viktiga fråga är om den el bilarna går på är miljövänlig? Att köra elbil i USA betyder i praktiken att man kör på kolkraft. Den mesta elen i USA kommer nämligen från kol och olja. Att först omvandla kol och olja till el och sedan köra bil på denna el innebär kraftigt energibortfall på vägen. Det är då betydligt mer energieffektivt att köra på bensin som tillverkas av olja. Verkningsgraden blir helt enkelt bättre. Så i USA kan man snabbt konstatera att elbilar idag sannolikt har negativ miljönytta, särksilt om man lägger till det där med aluminiumen och batterierna. Först om man börjar tillverka sin el på mer miljövänligt sätt kan kanske vågskålen tippa över åt andra hållet.



Hur är det då i Sverige? Ja, om man ska tro denna artikel är det faktiskt inte mycket bättre här. Svensk elproduktion har redan idag små reserver och vid effekttoppar under den kalla årstiden importerar vi antingen el, inte sällan kolkraftsel från utlandet, eller tvingas köra oljekraftverk som producerar den extra el som behövs. Om mängden elbilar ökar kraftigt kommer läget att bli ännu mer ansträngt och risken blir stor att man då i praktiken ofta kommer att ladda sin bil med el som till inte obetydlig del kommer från utländsk kolkraft eller annan fossilbaserad elproduktion. Särskilt om man måste ladda sin elbil dagtid på vintern under effekttoppar när elkonsumtionen är som högst (exempelvis på arbetsplatsen för att kunna ta sig hem efter jobbet).

Av artikeln framgår en ännu viktigare sak - även när man (som oftast) laddar sin elbil i Sverige med miljövänlig svensk el så bidrar man till ökade globala utsläpp. Detta eftersom vi då minskar vår export av miljövänlig el, och elproduktionen i stället måste öka i ett kolkraftverk i något annat land utanför Sverige. Det finns nämligen inte någon ledig kapacitet för ickefossil el. I artikeln hävdas att en elbil faktiskt ger upphov till större CO2-utsläpp än en motsvarande bensin- eller dieselbil, eftersom det med alla energiförluster på vägen inräknade går åt fyra gånger (!) så mycket primärebergi i form av kol för varje kWh el i batteriet på en elbil. Med dessa fakta kan man snabbt konstatera att den "globala miljönyttan" med en elbil sannolikt saknas helt. (Bortsett möjligen från att innovationer och utveckling alltid har ett positivt värde i sig, om än ibland något diffust).

Om vi ska öka mängden elbilar kraftigt i Sverige måste vi i vart fall samtidigt bygga ut elproduktionen ordentligt. Just i den delen håller jag dock inte med artikelförfattarna om att lösningen skulle vara mer sol eller vindbaserad el. Min egen tro är i stället att nya generationer kärnkraft (elller helt nya former av stabila energislag) snarare behövs som stabil baskraft och komplement till de förnybara energikällor med mycket ojämn elproduktion som redan finns. 

I dagens läge subventionerar vi alltså elbilar mycket kraftigt (min hyrda elbil med hela 60.000 kronor) - utan att samtidigt bygga ut elproduktionen, och trots att miljönyttan globalt av satsningen på elbilar är noll eller rent av negativ. Jag får ärligt talat inte ihop detta och är tyvärr inte alls övertygad om att vi landat rätt med "bonus-malus"-systemet (där mindre miljövänliga nya bilar straffbeskattas och andra skattesubventioneras inom ett slutet system).

Slutsats? Ja det får väl bli att det är kul och trevligt att köra elbil och att det nog kan vara en bra affär privatekonomiskt att köpa en lite mindre elbil med maximal skattesubvention för den som kör "lagom långt" och har laddmöjligheter på sin arbetsplats och vid sin bostad. Hälsomässigt bör elbilar också vara ett stort plus i tätorter eftersom utsläppen är noll, och man slipper även buller. Men den totala miljönyttan känns minst sagt tveksam när man väger in tillverkningen och hur elen produceras, miljöargumentet är tyvärr svagt i dagsläget. Men att köra elbil en dryg månad har gett mig en ny intressant efarenhet och mer kunskap i en väldigt viktig samhällsfråga, nämligen hur framtidens bilar ska se ut och vad de ska drivas med.

Tills vidare fortsätter jag köra min fina och välvårdade gamla Toyota Camry. Den är nu 16 år gammal och har snart gått 30.000 mil, men både ser ut som ny och går som en klocka. Den går dock bara sommartid numera, och inte särskilt många mil, och sedan bor den inomhus över vintern. Att jag blivit uthängd i media (Vänstertidningen ETC 2017) som "klimatbov" för att jag kör den får jag leva med. Det är bara att konstatera att media inte alltid har någon vidare koll på det här med vare sig livscykelanalys eller helhetssyn när det gäller miljöfrågor. Det är ofta mer populism än kunskap. Och om man ska tro artikeln ovan är min Camry kanske rent av mer miljövänlig än elbilen jag körde under valrörelsen?

 


 

Var går gränsen för mutor?

2017-10-06

Det pratas mycket om etik, vänskapskorruption och mutor. Jag ställer mig frågan om hur  LO:s omfattande ekonomiska stöd till Socialdemokraterna egentligen ska betraktas? Nu är det Kommunal som beklagar sig över att stödet till S gett alldeles för lite utdelning i from av riksdagsledamöter med bakgrund i Kommunal. Med tanke på att de flesta riksdagsledamöter väljs efter placering på valsedeln kan man konstatera att Kommunal alltså helt öppet köper platser på Socialdemokrternas valsedlar? 


 

Antibiotikaresistens kan vara ett verkligt hot mot mänskligheten

2017-10-05

Jag uppmärksammade denna nyhet på twitter och många verkar dela oron. Detta är sannolikt ett verkligt hot mot mänskligheten och det är mä'rkligt att det inte diskuteras mera. I Sverige har både politiker, myndigheter, sjukvård och djurhållning bra koll på antibiotikaanvändningen. Men i många länder är situationen mycket alarmerande. Detta borde man rimligen diskutera globalt minst lika mycket som man diskuterar klimatförändringar.


 

Låt oss aldrig någonsin glömma löntagarfonderna

2018-10-04

I dag är det kanelbullens dag. Kanelbullar är gott. Men för många av oss som varit med lite längre symboliserar den 4 oktober något helt annat, nämligen kampen mot löntagarfonderna. Alltså ett av de värsta socialistiska experimenten som genomförts i Sverige. Det hela byggde på att man genom en extra "vinstdelningsskatt" på stora aktiebolags vinster skulle köpa upp deras egna aktier, som sedan förvaltades i fackligt styrda "löntagarfondstyrelser". Steg för steg socialiserades svensk näringsliv. Socialdemokraterna införde löntagarfonderna 1984, trots starkt motstånd, även inom breda LO-grupper som insåg att fondavgifterna skulle minska löneutrymmet. Jag skrev själv min examensuppsats i juridik om detta 1986, där jag både analyserade fackets successiva övertagande av vissa bolag och även föreslog hur man skulle kunna avveckla fonderna. Fonderna skrotades slutligen för gott av Carls Bildts moderatledda regering 1991-94.

Under 1980-talet var den 4 oktober dagen för omfattande demonstrationer mot löntagarfonderna. En av dessa var mitt första egna deltagande i en demonstration, då i Göteborg. Jag har fortfarande kvar mitt plakat. Låt oss aldrig glömma att socialismen ofta och gärna sticker upp sitt fylla tryne. När det händer är det vi moderater som måste gå i spetsen för motkrafterna.

  

Ibland tar vi vårt fria företagsklimat som självklart, men det var verkligen inte självklart när löntagarfonderna diskuterades som mest i början av 1980-talet. I dag är det som sagt kanelbullens dag. Så varför inte slå två flugor i en smäll och fira löntagarfondernas avskaffande med en god kanelbulle från ett företagsamt privat bageri eller café? Utmärkta representanter för det svenska företagandet.



 

Dags att visa vem som bestämmer

2018-10-04

Att en polis misshandlas under tjänsteutövning är allvarligt av två skäl. Dels är det ett dåligt betyg till polisens resurser, metoder och arbetsmiljö att en polisman överhuvudtaget kan drabbas av detta. Dels är det ännu ett bevis på att polisen inte lyckas ta makten över kriminella gäng och våldsamma grupperingar utan att man alltför ofta hamnar i underläge. Detta är ytetrst allvarligt och en ny regering måste ta krafttag för att stärka polisen. Det är också viktigt att de personer som gripits efter händelsen också döms till mycket hårda straff.


 

Möte med expeditionsministären om EU:s framtida budget

2018-10-04



I dag träffade finansutskottet företrädare för "expeditionsregeringen" i form av biståndsminister Isabella Lövin (MP) och statssekreterare Karolina Ekholm (S) för att få föredragningar om kommande IMF-möte samt information om arbetet med EU:s budget för 2021-27. På bilden syns de tillsammans med riksbanschefen Stefan Ingves.

EU:s budgetprocess är extremt komplicerad med massor av steg. Men inget kan dölja hur allvarlig situationen är med anledning av Brexit. Den som tror att EU tänker krympa sin budget när ett av de största medlemsländerna försvinner tror fel. EU-kommissionens bud är tvärtom att budgeten ska öka (!). Med tanke på att budgeten redan är totalt 11.000 miljarder kronor (!) för innevarande budgetperiod (2014-20) så tycker man ju att pengarna borde kunna räcka utan höjning. Men nu föreslås i stället en budget på 13.000 miljarder kronor för perioden 2021-27.

För Sveriges del är ju EU-kommissionens utgångsbud att våra tidigare rabatter ska avskaffas och att vår redan höga EU-avgift ska ökas med hela 35%. För 2018 betalar Sverige ungefär 40 miljarder i årlig avgift, en avgift som man alltså vill höja till ca 54 miljarder kommande budgetperiod. De svenska partierna är överens om att detta är oacceptabelt, men hur väl vi kommer att lyckas i förhandlingarna återstår att se.

Min egen bedömning är att EU undermninerar sitt eget förtroende hos medborgarna i de länder som är nettobidragsgivare (exempelvis Sverige, Finland, Danmark, Nederländerna och några till). Vi borde sätta hårt mot hårt och påpeka att om EU kräver alltför höga avgifter så riskerar man att medborgarna i dessa länder säger stopp och att en majoritet plötsligt förespråkar ett utträde. Om nettobidragsgivarna lämnar EU finns det sedan inga pengar kvar att fördela.

En intressant aspekt i sammanhanget är att Sverige inte alls är ett så "rikt" land som EU anser. Vi har exempelvis den lägsta tillväxten per capita av alla EU-länder sedan flera år. Och vi har tagit emot i särklass flest asylsökande per capita av alla länder i EU. Dessa saker måste givetvis finnas med i bedömningen när man fastställer Sveriges avgift. Jag vill se en svensk regering som talar klarspråk under förhandlingarna i EU.
 

Markbladet denna vecka

2018-10-04

 
 

Dagens citat i Borås Tidning

2018-10-03

Jag står för dagens citat i Borås Tidning. Det känns riktigt bra att detta publiceras eftersom det är en utveckling som skrämmer mig. Politiken måste ta sig samman nu, ha mer fokus på politikens innehåll än positionering om vem som tycker om eller inte tycker om vem. Man måste kunna hålla isär dessa saker. För Sveriges skull.

Besök på Grimetons radiostation

2018-10-03





För en tid sedan besökte jag Grimetons Radiostation utanför Varberg. Hela anläggningens historia går att ta del av på anläggningens hemsida. Ett fascinerande industriminne, som ett tag löpte risk att rivas när Televerket inte längre ansåg sig vilja underhålla anläggningen som hade blivit omodern när tekniken utvecklades.

I juli 2004 utsågs Grimeton Radiostation till världsarv av FN-organet UNESCO, som ansåg att radiostationen uppfyllde några av de kriterier som kallas för Outstandning Universal Values. Anledningen till att radiostationen anses vara så unik beror på att här finns den enda kvarvarande, och fullt fungerande, långvågssändaren från 1920-talet. Här kan man ta del av den tidens high-tech-utrustning som möjliggjorde fler och snabbare förbindelser mellan människor på varsin sida om Atlanten. Radiostationen var från början del i ett världsomspännande nät av långvågsstationer, alla utrustade med den revolutionerande teknik som utvecklats av svenskamerikanen Ernst F. W. Alexanderson. Men i dag finns alltså endast anläggningen i Grimeton kvar. Några gånger om året drar man igång anläggningen och sänder på långvåg, vilket uppskattas av radioamatörer över hela världen.

 

Stationshallen är i sig en tidstypisk industribyggnad med gamla Televerkets tre kronor på fasaden. Inne i hallen fanns ursprungligen två parallella anläggningar med var sin gigantisk motor och sändningsutrustning, men idag finns endast den ena kvar. Alla svarta delar i hallen tillhör långvågssändaren, och de grå de lite modernare kortvågssändarna som kom senare. Man har idag ett mindre antal personer som vet hur anläggningen fungerar, och man försöker föra detta vidare till nya generationer engagerade.

 

 

 

Att sköta de sex stora masterna var i princip ett åretruntjobb, när man hade målat den sista masten var det dags att börja om med den första. Mastmålarna åkte upp till masttoppen i en liten öppen korg och det var ett farligt arbete, men tydligen inträffade inga allvarliga olyckor. Arbetet var välbetalt och eftertraktat.


 

Mandatperiodens första möte med Finansutskottet

2018-10-02

I dag valdes formellt ledamöterna in i riksdagens olika utskott, och själv valdes jag alltså till ordninarie i Finansutskottet och ersättare i Utbildningsutskottet. Vid dagens konstituerande första möte i Finansutskottet valde vi sedan enhälligt Elisabeth Svantesson (M) till ordförande och Fredrik Olovsson (S) som vice ordförande.

 


 

Möjligen dumt, men inte odemokratiskt att ställa SD utanför

2018-10-02

Det pågår en mycket märklig diskussion i svensk politik just nu som jag berört tidigare. Det hävdas (främst från SD-håll) att det skulle vara odemokratiskt att SD:s 1,1 miljoner väljare inte får något politiskt inflytande. Vissa kallar det rent av diskriminering eller mobbning. Jag anser att detta "nyspråk" är helt obegripligt.

I en demokrati får 50,1% av rösterna 100% av makten. 49,9% blir utan. Så har det fungerat i Sverige sedan rösträtten infördes. Under ett antal decennier från 1940-talet och fram till mitten av 1970-talet hade exempelvis moderaterna ofta mellan 15-25% av rösterna, men var ändå helt utan politiskt inflytande. Samma sak med Socialdemokraterna 2006-10 när Alliansens regerade i majoritet, men hade i princip inget inflytande alls på politiken.

Aldrig tidigare har det hävdats att minoriteten skulle diskrimineras genom att ställas utanför.

Däremot kan man givetvis tycka att det är dumt eller fel i sak att inte ta stöd av SD på olika sätt för att bilda en borgerlig regering och stoppa en vänsterregering, eller att ta hjälp av SD att genomföra kloka politiska förslag. Man kan också tycka det är väldigt dumt att inte ge SD orförandeposter i riksdagens utskott eller att ta ifrån dem den vice talmanspost de enligt praxis borde fått. Man kan på goda grunder kritisera detta, men det är faktiskt inte odemokratiskt att ställa SD utanför. Det är en del av demokratin att en majoritet kan ställa en minoritet helt utan inflytande om man vill. Det är också varje partis fria val att samarbeta eller samtala med andra perier - eller att låta bli.

Men varje parti får stå till svars inför sina väljare för den väg man väljer. Det är också en del av demokratin. Om väljarna upplever att partier agerat felaktigt, eller om man blir besvikna på sitt eget parti så riskerar det att få ett högt pris i kommande val. Detta borde många partier begrunda i dagens politiska läge. 
 

Lägg ned Jämställdhetsmyndigheten!

2018-10-01

Jag har flera gånger kritiserat S/MP-regeringens beslut om en ny Jämställdhetsmyndighet. Och jag anser såklart att den bör läggas ned. Huvudskälet är att den inte behövs eftersom andra myndigheter redan jobbar med samma eller liknande saker. Men det finns fler skäl.

Häromdagen fick jag kännedom om årets utbetalda bidrag för "kvinnors organisering". Totalt fördelas 3,9 miljoner av våra skattepengar till ett sju olika projekt. Några av projekten sticker ut, eller vad sägs om dessa två?
 

 


Man kan konstatera att det inte behövs särskilt mycket för att kunna starta ett "projekt" och för en tid leva gott på skattebetalarnas projektpengar. Är förresten debatten om kärnvapen verkligen mansdominerad? Jag upplever motsatsen. Och "menscertifiering av arbetsplatser" var ett nytt grepp. Tillsammans slukar dessa två projekt en miljon av våra skattepengar. Man tar sig för pannan över slöseriet.

En av mina riksdagsmotioner i år blir ett förslag om att lägga ned Jämställdhetsmyndigheten. Två andra blir om nedläggning av Nartionella Sekretariatet för genusforskning, samt indraget stöd till genusforskning. Dessutom kommer jag återigen att motionera om en större översyn av statens stöd till organisationer. Nu får det vara slut på slöseriet - de pengar som går till denna typ av trams behövs mycket bättre för att hjälpa äldre och funktionshindrade eller stärka skolan och sjukvården.
 

Migrationspolitiken är ingen lek utan helt avgörande för Sveriges framtid

2018-09-30

Redan när SD tog plats i Sveriges Riksdag 2010 påpekade jag här på bloggen och i andra sociala medier att detta i praktiken riskerade att motverka en behövlig debatt om migrationspolitiken, eftersom såväl övriga partier som media skulle komma att tävla om vem som kunde distransera sig mest från SD. Det blev exakt så - SD:s inträde i politiken lamslog debatten och ledde snarast till motsatt utveckling av politiken. Självklart inte SD:s "fel", men likväl effekten av att de tog plats i riksdagen.

När SD växte 2014 och Alliansen förlorade regeringsmakten varnade jag för samma sak. Risken för fortsatt naiv migrationspolitik var uppenbar, trots att det var uppenbart för alla att en stor våg av asylsökande börjat söka sig till Europa. Inte förrän asylkaoset var ett faktum hösten 2015 tog sig politiken äntligen samman och agerade. Hade inte SD funnits som ett "spöke" i debatten hade troligen politiken förändrats betydligt tidigare.

Efter årets val är SD ännu större och är med sina 62 riksdagsmandat en maktfaktor i svensk politik. Men risken finns att deras storlek ännu mera än tidigare kommer att motverka den viktiga långsiktiga förändring av migrationspolitiken som Sverige så väl behöver. Nu tävlar återigen många av partierna om att markera sitt avstånd mot SD, och tonen i media blir allt hårdare med ibland extrema överdrifter. Migrationsdebatten har polariserats på ett allvarligt sätt, där det idag verkar vara viktigare att vara för eller emot SD än att ta ansvar för en nödvändigt stram migrationspolitik. Jag känner stor oro för att det kommer att saknas kraft och vilja hos riksdagens majoritet att ta tag i denna för landet helt avgörande fråga. 

Den enda vägen framåt är den moderaterna förespråkat sedan Ulf Kristersson blev partiledare. Vi måste, oavsett regering, snarast tillsätta en bred parlamentarisk utredning om Sveriges långsiktiga migrationspolitik, en utredning där samtliga åtta riksdagspartier är representerade. Och det får inte bli en långbänk utan måste bli en effektiv och snabb utredning. Under tiden utredningen arbetar måste dagens tillfälliga lagstiftning förlängas. Det måste också vara slut med konstiga avsteg och undantag från gällande regler (exempelvis "gymnasielagen").

Tyvärr är jag inte säker på att övriga partier accepterar denna lösning. Det vore allvarligt, för i så fall kommer inget alls att hända i frågan. Tvärtom riskerar den tillfälliga lagen då att upphöra till våren med en återgång till det som var tidigare, och Sverige går då en riktigt allvarlig framtid till mötes. Det finns stor risk för nytt kaos om Sverige återigen får Europas mest generösa asylregler, och allt fler asylsökande söker sig till vårt land. Vi ser redan nu hur många mindre kommuner får kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd i takt med att de får ta över ansvaret för alla arbetslösa nyanlända. Jag är övertygad om att staten kommer att tvingas skjuta till mångmiljardbelopp kommande år för att dessa kommuner ska överleva. Att då samtidigt fylla på med nya asylinvandrare är helt enkelt ohållbart.

Migrationspolitiken och asylpolitiken är helt enkelt alldeles för viktiga saker för att användas som brickor i ett politiskt spel där partierna sätter sig i var sitt hörn och vägrar samtala om frågan. Det skulle bädda för en katastrofal situation för vårt land. Alla partier har ett ansvar - migrationsfrågan är ingen lek!
 

Man kanske skulle bli pressfotograf i nästa liv?

2018-09-29

I måndags och tisdags, under talmansvalet och riksdagens öppnande, tog jag ju en massa foton, och en del av dem lade jag ut på bloggen. Några var ganska bra bilder på vår nye talman Andreas Norlén. Jag skickade dem till honom, och nu finns tre av dem som illustration av en längre artikel om talmansvalet i Länstidningen Östergötland (Andreas Norléns valkrets). När jag tröttnar på politiken, eller väljarna tröttnar på mig så kanske jag ska bli pressfotograf i stället? :)

  
(Klicka på artikeln tv för läsbar storlek)

Motvilja mot SD kan inte vara viktigare än precis alla sakfrågor

2018-09-28

Allianspartierna är överens om att det behövs ett betydande antal stora politiska reformer, lagändringar, skattesänkningar och satsningar i vårt land för att åtgärda allvarliga samhällsproblem. Våra fyra partier har i många frågor en sådan samsyn och tydligt gemensamt mål att det är klart realistiskt att kunna enas om mycket av detta.

Trots detta skyms sakpolitiken idag av en enda fråga - den stora motviljan mot Sverigedemokraterna. För flera partier verkar denna motvilja väga tyngre än precis alla sakpolitiska frågor. Samma sak gäller stora delar av media. Att ens tala med Sverigedemokraterna verkar vara ett allvarligare hot mot vårt samhälle än exempelvis kriminalitet, terrorism, växande otrygghet, utanförskap, bristfällig integration, fallande skolresultat eller växande vårdköer. Med all respekt tror jag att få vanliga medborgare instämmer i den prioriteringen. Jag fick också starkt stöd för denna åsikt när jag formulerade det så här på twitter. Över 2.500 reaktioner!



För egen del står jag stadigt vid samma åsikt som jag framförde flera gånger under valrörelsen. Jag stödjer det moderata vallöftet att inte ta in SD i en regering. Men att i övrigt samtala med SD om frågor där man har en samsyn i stort, för att enas om gemensamma förslag, är en helt annan sak. Vill man få igenom sin politik är detta nödvändigt i dagens politiska läge, inget parti kan bestämma själva. Och att ta emot stöd från andra partier i olika omröstningar är en självklarhet, inklusive stöd för regeringsbildning. Min egen gräns går vid att kompromissa bort grundläggande moderata värderingar i förhandlingar med andra partier. I övrigt måste man vara pragmatisk om man vill kunna uträtta något i ett politiskt läge där ingen har majoritet.

För egen del står jag så stadigt i mina värderingar att jag vet var gränsen går i diskussioner med andra. Jag är aldrig rädd att diskutera sakpolitik med andra partier för att se om det finns en samsyn som kan leda politiken framåt. Jag börjar undra om de som kategoriskt vägrar ta sådana samtal kanske är osäkra i sig själva och sin egen ideologiska grund? 
 

Allvarligt när Socialdemokraterna normaliserar Vänsterpartiet

2018-09-28

Det är som sagt mycket diskussioner kring hur partierna bör förhålla sig till Sverigedemokraterna. Betydligt tystare är det om hur vi ska förhålla oss till det gamla kommunistpartiet Vänsterpartiet. Socialdemokraterna har den senaste veckan brutit mot en gammal oskriven socialdemokratisk regel, nämligen att hålla Vänsterpartiet kort. I stället har man aktivt medverkat till att Vänsterpartiet fått både en vice talmansport och ordförandeposter i riksdagsutskott, samtidigt som Sverigedemokraterna blivit utan trots att man är mer än dubbelt så stora som V. 

Näre det gäller den vice talmansposten bröt S och MP mot den praxis som innebär att man lägger ned sina röster när det inte gäller ens egen kandidat, varvid de vice talmansposterna fördelas efter partiernas storleksordning. När S, V och MP i stället aktivt röstade för en vänsterpartist som andre vice talman innebar det att V fick den post som SD rätteligen skulle haft i kraft av valresultatet. Lotta Nilsson Fornarve som valdes som andre vice talman från V gick dessutom med i Vänsterpartiet när det hette VPK och var ett kommunistiskt parti. Sannolikt är hon därmed kommunist - varför skulle hon annars ha gått med i ett kommunistparti? Socialdemokraterna har alltså medvetet och aktivt röstat fram en (möjligen före detta) kommunist som vice talman i Sveriges Riksdag. Moderaterna och Alliansen följde däremot praxis och avstod i omröstningen (även om 20 ledamöter från Alliansen valde att i protest gå emot partilinjen och rösta på tidigare vice talmannen Björn Söder från SD som var den andre kandidaten).

När det gäller fördelningen av ordförandeposter i riksdagsutskotten fördelades dessa mellan M och S. Moderaterna förhandlade på uppdrag av Alliansen och Alliansen fördelade därefter sina poster mellan sig. S valde efter förhandlingen förvånande nog att ge en av sina ordförandeposter till V. Återigen belönar man Vänsterpartiet med topposter i strid mot Socialdemokraternas tidigare linje - samtidigt som man kräver att Alliansen ska ta avstånd från SD.

Det rimliga hade såklart varit att både V och SD skulle fått ordförandeposter i riksdagens utskott, alternativt att ingen av dem skulle få det eftersom de inte ingår i något av de realistiska regeringsunderlagen. Moderaterna är dock ganska ensamma i riksdagen om detta mer demokratiska synsätt och har fått ge oss under förhandlingarna. Resultatet har sedan lite oväntat blivit att vi på grund av Socialdemokraterna fått in Vänsterpartister/kommunister på flera topposter, samtidigt som det mer än dubbelt så stora SD blivit utan. Jag har full förståelse för att det av många uppfattas som mycket orättvist och helt orimligt och för egen del tar jag starkt avstånd från Socialdemokraternas agerande. Socialdemokraterna normaliserar nu de gamla kommunisterna och jag blir inte förvånad om de även är beredda att ta in dem i en regering. Detta i kontrast mot Alliansens tydliga besked att inte ta in SD i en regering.

Jag twittrade om detta igår, och det gav många reaktioner. De flesta av de drygt 1.300 kommentarer jag fått det senaste dygnet håller med mig.  


     
 

Borås Tidning idag om Riksdagens öppnande

2018-09-26

I går besökte Borås Tidnings reporter EWrik Jullander riksdagen och uppmärksammade riksdagens öppnande. Bland annat genom en längr eintervju med mig och Ann-Christine Ahlberg (S) som är de två från vår valkrets som suttit längst tid i riksdagen. (Klicka på bilderna för läsbar storlek). 
 









 

Foton från Riksdagens högtidliga öppnande

2018-09-26

Riksdagens högtidliga öppnande igår hamnade lite i skymundan av att riksdagen tidigare under dagen entledigade statsminister Löfven och hans regering. Men öppnandet var precis som vanligt, bortsett från att ingen statsminister läste upp regeringsförklaringen och att ingen regering samlades för gruppfoto efter öppnandet. Här några bilder från Storkyrkan samt från Riksdagens kammare.

        

Efter att ha suttit nästan längst bak i Kammaren i tolv år har vår valkrets plötsligt hamnat längst fram, och som en av de två ledamöter från valkretsen med flest riksdagsår har jag denna mandatperiod fått min plats allra längst fram i plenisalen, plats 20. Vid Riksdagens öppnande gav det möjlighet att ta en del fina foton. Och som vanligt blev det mycket kungligheter.

  
  
 
 
 



Här hela plenisalen strax innan hedersgästerna anländer. Själv sitter jag längst fram vid den röda pilen.

 

Efter öppnandet var det som vanligt mingel i Sammanbindningsbanan. Och sedan konsert i Stockholms konserthus, ovan hedersläktaren med nyvalde talmannen Andreas Norlén (M) och kungaparet.
 

Riksdagen röstade bort statsminister Löfvén och hans regering

2018-09-25

I dag röstade riksdagen bort statsminister Löfvén och hans regering. Nu fortsätter arbetet med att skapa en Alliansregering som kan ta över regeringsmakten.

 

 
 

Talmansval

2018-09-24

I dag var det talmanbsval i riksdagen. Min riksdagskollega Andreas Norlén (M) utsågs till talman, och det är ett bra val.

 

Ovan tv, den fina urnan tas fram. Den används endast vid personval med slutna valsedlar, och hittills har det endast varit talmansval. Ovan th rösträkning. Nedan tv jag och den blivande talmannen i väntan på resultatet. Nedan th tar Andreas Norlén över ordförandeklubban från ålderspresidenten Beatrice Ask (M).

 
 

Första mötet med den nyvalda riksdagsgruppen

2018-09-20

I dag hade moderaternas nyvalda riksdagsgrupp sitt första möte. Ulf Kristersson hälsade alla välkomna och gav sin syn på det politiska läget. Mediaintresset utanför var imponerande, och redan före mötet var det många som ville ställa frågor till vår gruppledare Tobias Billström (som sedan omvaldes som gruppledare). Men så länge diskussioner pågår har vi inte så mycket nytt att säga, interna diskussioner håller vi för oss själva.

 

Att partier fritt väljer vilka man vill samarbeta med är inte mobbning!

2018-09-19

Jag börjar bli lite trött på alla mail och kommentarer i sociala medier från främst SD-väljare som tycker det är "mobbning" att inte Alliansen regeringsförhandlar med SD, och menar att SD:s över 1 miljon väljare på detta sätt "diskrimineras". Detta är mycket märkliga påståenden. Det är en självklarhet i en demokrati att alla partier fritt väljer vilka man vill samarbeta med i olika frågor, och vilka man eventuellt vill regera tillsammans med. Att välja bort vissa partier är en rätt alla har. Man kan såklart tycka att det är dumt om man vill, men det kan aldrig vara "mobbning".

Jag vill påminna om att moderaterna ända från 1940-talet fram till 1976 stod utanför allt regeringssamarbete trots ibland mellan 20 och 25% av rösterna i valen. Under alla dessa år "diskriminerades" i så fall moderata väljare. På samma sätt stod Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet helt utan allt politiskt inflytande 2006-10 när Alliansen regerade i majoritet. Detta trots att dessa partier samlade nästan 50% av väljarna. Det var inte mobbning utan ett resultat av att Alliansen fick majoritet och inte var intresserade av att samarbeta med de rödgröna partierna.

Ytterligare en aspekt är att såväl moderaterna och övriga Allianspartier gick till val på att inte regeringsförhandla med SD. Vi moderater lovade också att inte stödja en S-regering och att inte ingå någon ny "decemberöverenskommelse". Allt detta var tydliga vallöften som alla moderata väljare kände till när de röstade. Man kan ha olika åsikter om dessa vallöften, och det varierar säkert, men detta var vad vi sa. Vi lovade att inte hjälpa Stefan Löfven till makten och vi lovade att inte regeringsförhandla med SD. Jag tycker det är lite konstigt att komma efter valet och kritisera att moderaterna håller sina vallöften?

En helt annan sak är att alla partier ska respekteras i riksdagens arbete. Där har det varit lite si och så genom åren. Men från moderat sida tycker jag vi varit noga med att respektera alla partier och alla riksdagsledamöter och själv har jag aldrig gjort skillnad - alla riksdagsledamöter är valda av svenska folket och alla är mina arbetskamrater på samma arbetsplats. Alla partier bör rimligen behandlas på samma sätt när det gäller att utse representanter i utredningar och utskott, och jag tycker alla partier ska ha rätt till ordförandeposter i utskotten, fördelade i antal efter partiernas storlek. Vi kan tycka väldigt olika i politiska frågor, men vi ska ha samma förutsättningar att verka politiskt och representera våra väljare.
 

Markbladet idag

2018-09-19


(Klicka för läsbar storlek)

 

Det är ingen hemlighet att moderater tycker olika om SD

2018-09-19

När Expressen igår gjorde stor sak av att "en majoritet av moderata kommunpolitiker" vill se samarbete med SD i riksdagen var man verkligen ute på djupt vatten. Det visar sig att Expressen frågat 4.299 lokala moderatpolitiker. Av dessa svarade 609, och av dem tyckte 324 att Moderaterna på riksnivå borde ta makten genom förhandling med SD. Det var alltså 7,5% av de tillfrågade som svarade på detta sätt. Nästan lika många, 285 stycken, eller 6,6% av de tillfrågade svarade nej.

Den enda slutsats man kan dra av denna undersökning är att moderata kommunpolitiker, liksom våra moderata väljare, tycker olika om SD. Och det har jag märkt under valrörelsen. Många har uttryckligen förespråkat ett närmande till SD, medan ganska många andra tyckt precis tvärtom och velat ha en försäkran om att vi inte ska närma oss SD. 

Jag tror att moderata kommunpolitikers och väljares syn på SD till stor del beror på vilken egen erfarenhet man har lokalt av SD. I kommuner där SD har misskött sitt politiska uppdrag och ägnat mer tid åt att smutskasta varandra eller driva uteslutningsärenden och rättsprocesser mot varandra, och där man företrätts av extrema individer med mycket märkliga åsikter, eller där man haft en mängd tomma SD-stolar i fullmäktige kanske man inte har särskilt höga tankar om SD. I andra kommuner där SD företrätts av kloka personer som agerat ansvarsfullt och seriöst och inte förekommit medialt i besvärande sammanhang har man från moderat håll sannolikt en betydligt positivare bild.

För egen del väger det väldigt tungt att vi sa tydligt före valet att vi inte tänker regeringsförhandla eller kompromissa i budgetfrågor med SD. Man kan tycka olika om detta i sak, men det besked ett parti ger före ett val bör man också respektera efter ett val. Och med de förslag jag gav i tidigare blogginlägg finns det god möjlighet att bilda en Alliansregering med stöd av SD utan att bryta mot våra vallöften. 
 

I dag kom nummer fyra!

2018-09-18

Om någon frågat mig för 15 år sedan om jag trodde att jag skulle bli invald i Sveriges Riksdag hade jag skrattat. Aldrig hade jag trott att jag skulle få ett bevis på att jag blivit en av 349 i det svenska parlamentet. Och idag kom mitt fjärde bevis på att jag blivit invald som ledamot. Bevisen är daterade 2006, 2010, 2014 och 2018. Jag känner mig hedrad, ödmjuk inför att ha fått förnyat förtroende och lika envis som vanligt när det gäller att försöka göra något bra av uppdraget. Den första och helt avgörande uppgiften är att försöka bidra till att Sverige ska få en ny och bättre regering, och att de moderata väljarna ska känna att deras röster gjorde skillnad. 

   
 

Så här enkelt kan Alliansen ta över regeringsmakten

2018-09-16



Valet är nu färdigräknat. Det står klart att regeringspartierna S-MP får 116 mandat, Alliansen 143 mandat, V 28 och Sd 62 mandat. Om man räknar in V i det rödgröna regeringsunderlaget får man 144 mandat, men fortfarande inte majoritet i riksdagen. Och enligt tidigare uppgifter från Löfven är det lika otänkbart för S att ta in Vänsterpartiet i en regering som det är för Alliansen att ta in SD i regeringen. Alliansen är alltså i praktiken det största blocket i svensk politik och bör rimligen bilda regering. Dessutom ökar Alliansen med två mandat, medan dagens regering S-MP backar med 22 mandat. Väljarnas dom är tydlig.

Det har nu gått en vecka sedan valdagen och redan går spekulationerna vilda om hur Sverige ska styras kommande fyra år. Många beskriver läget som "hopplöst". Men jag tycker tvärtom att det inte borde behöva bli särskilt komplicerat för Alliansen att få stöd i riksdagen för en regeringsbildning.

1. Alliansen förhandlar först inbördes om en regeringsförklaring och en budget i grova drag för 2019. I migrationspolitiken beslutar man att tillsätta en parlamentarisk utredning med samtliga partier i riksdagen och att dagens tillfälliga asyllagstiftning får fortsätta gälla tills utredningen är klar. I övrigt läggs fokus på de stora och viktiga saker som Alliansen gått till val på såsom sänkta skatter, bättre integration, satsningar på välfärden, rättsväsendet och försvaret mm.

2. Alliansen redovisar sedan sin överenskommelse för övriga fyra riksdagspartier som därmed erbjuds möjlighet att stödja Alliansens regeringsbildning. Med stor sannolikhet kommer då i vart fall SD att stödja en Alliansregering som leds av Ulf Kristersson eftersom alternativet för dem framstår som sämre, och då det dessutom är uppenbart att Alliansen bland annat satsar på de områden som SD tycker är viktiga, samt hanterar migrationsfrågan på ett rimligt sätt.

3. Alliansen bildar regering med Ulf Kristersson som statsminister och kommer sedan att vinna budgetomröstningen eftersom S, V, MP knappast kan enas om en budget som SD skulle kunna ställa sig bakom. För SD blir då valet att släppa fram en ren vänsterbudget eller att ge Alliansens budget sitt stöd. Jag tror SD:s väljare skulle bli mycket upprörda om SD släppte fram en budget där Vänsterpartiet och Miljöpartiet haft ett avgörande inflytande. Med viss lyhördhet från Alliansen ökar även chansen att skapa ett bra arbetsklimat i riksdagens utskott när budgeten ska behandlas.

Allianspartierna håller på detta sätt sitt uttryckliga vallöfte, att inte ta in SD i en regering och inte kompromissa om budgeten med dem. På samma sätt står moderaterna för sitt uttryckliga löfte att aldrig ingå någon ny "decemberöverenskommelse" eller stödja en s-regering. Men genom att tala med alla partier och i förväg översiktligt  redovisa sin politik kan man sannolikt bilda regering med SD:s stöd till Ulf Kristersson som statsministerkandidat. 

Att Alliansen kommer att regera i minoritet och därmed riskerar att förlora en del omröstningar i enskilda sakfrågor får man leva med. Stefan Löfvens regering har ju förlorat uppskattningsvis ett par hundra omröstningar de senaste fyra åren så det kan knappast bli värre. Men med ett mer gediget och lyssnande arbete i riksdagens utskott och en mer lyhörd regering som inte lägger förslag som man vet att man inte får igenom kommer vi att kunna minimera antalet voteringsförluster. Det blir inte världens mest handlingskraftiga regering som kan göra de största reformerna, men det kommer att fungera bättre än något annat alternativ. Och med respektfull samtalston med alla partier kan man skapa olika majoriteter i olika frågor och ett bra samtalsklimat i riksdagens utskott.

Konstigare än så här behöver det faktiskt inte vara.

Jag är invald i riksdagen för fjärde gången - tack för allt stöd!

2018-09-15

När valet nu har sluträknats står det klart att jag blir omvald till riksdagen och inom kort påbörjar min fjärde mandatperiod. Det är inte alla förunnat att ha lyckats med det. Jag ser hur många av mina tidigare riksdagskolleger nu tar farväl i sociala medier, packar ihop sina saker och lämnar över till andra. Själv får jag nu, tillsammans med min riksdagskollega Cecilie Tenfjord Toftby från Borås vara med om ännu en spännande höst efter ett val, och det ska bli intressant att följa regeringsbildningen. På torsdag har den nyvalda moderata riksdagsgruppen sitt första möte.

Jag kan konstatera att jag lyckades med mitt mål att bli personvald till riksdagen i min hemkommun Mark, där jag blev personvald av hela 9,62% av de moderata väljarna. (Och över 25% personkryss hemma i Ubbhult var över förväntan). I valkretsen totalt blev det som väntat omöjligt att besegra en välkänd boråsare, vi spelar liksom i olika divisioner. Borås står för 50% av valkretsens moderata röster och Mark endast för 13%. Så när jag fick 9,62% personkryss i min hemkommun och min kollega 8,67% i sin hemkommun Borås så avgjordes saken. Jag får vara nöjd med att faktiskt ha fått näst flest personkryss från just Borås. Totalt blev det 760 personkryss i valkretsen, och jag tackar alla som har kryssat mig och alla som hjälpt mig i valrörelsen!

Min personvalskampanj har främst varit viktig för att få många samtal med väljare och jag vet att jag räddat många moderata röster under mina samtal, vilket självklart är det viktigaste. Jag gläds också åt att Moderaterna i Västra Götalands fem riksdagsvalkretsar behåller samtliga riksdagsmandat. Det är inte moderaterna i Västsverige som tappat riksdagsmandat, och det känns bra att vi tillsammans försvarat våra 13 mandat. Av dessa 13 är vi dock bara fem som var med redan 2006.

Jag blev tidigare uppmärksammad av media om att jag redan före detta val faktiskt var en av de moderata riksdagsledamöter från valkretsen som har flest år i riksdagen sedan enkammarriksdagen infördes 1971. Faktum är att endast en moderat har lyckats bättre i vår valkrets. Så här ser "topplistan" ut för moderaterna i valkretsen Södra Älvsborg (Borås/Sjuhärad) från 1971 fram tills idag. Uppgifterna kommer från Riksdagens utredningstjänst: 

1. Hans Nyhage, invald 7 gånger, totalt 20 år i riksdagen
2. Jan Ericson, invald 4 gånger, totalt 12 år i riksdagen (kan bli 16 inkl kommande mandatperiod)
3. Lars Björkman, invald 3 gånger, totalt 11 år i riksdagen
4. Cecilie Tenfjord Toftby, invald 3 gånger (plus ers en gång), totalt 10 år i riksdagen (kan bli 14 inkl kommande mandatperiod)
5. Arne Svensson, invald 3 gånger, totalt 9 år i riksdagen
6. Tage Magnusson, invald 3 gånger, totalt 8 år i riksdagen
7. Ulf Sjösten, invald 2 gånger, totalt 5 år i riksdagen
8. Ulrik Nilsson, invald en gång, totalt 4 år i riksdagen
9. Birgitta Wichne, invald en gång, totalt 4 år i riksdagen

Jag har också åtta riksdagsår i regeringsställning, vilket ingen annan moderat riksdagsledamot från valkretsen någonsin fått uppleva. Med lite framgång i regeringsbildningen kan det blir fler år i regeringsställning framöver. 

Att jag, som inte hade någon politisk bakgrund alls, lyckades ta mig hela vägen till riksdagen 2006 efter en kort sejour i kommunpolitiken i Mark var egentligen ganska osannolikt. Inte minst som jag bor allra längst ut i yttersta hörnet av valkretsen i en liten by på landet. Att jag fått väljarnas förtroende fyra val i rad att inneha det finaste politiska ämbetet man kan ha, ledamot i Sveriges Riksdag, känns oerhört stort. Jag ska göra allt jag kan för att försöka motsvara förtroendet även kommande fyra år, med sedvanlig tydlighet och oräddhet i den politiska debatten. Jag vet att de som kryssat mig inte har gjort det för att de vill ha en försiktig politiker som aldrig vågar sticka ut hakan och som aldrig öppnar munnen utan att först sticka upp fingret i luften och kolla varåt det blåser.

Riksdagsvalet i Sjuhärad

2018-09-13

Nu är riksdagsvalet i Sjuhärad färdigräknat och slutresultatet påminner ganska mycket om det totala resultatet på riksnivå, dock med några avvikelser:



Man kan konstatera att Centerpartiet och Sverigedemokraterna blev något starkare i vår valkrets än i riket i stort. Samtidigt blev Vänsterpartiet och Miljöpartiet betydligt mindre. Mest anmärkningsvärt är kanske att Miljöpartiet inte kom över riksdagsspärren på 4% i mer än en av valkretsens åtta kommuner (man fick 4,1% i Bollebygd). Totalt hade man hamnat utanför riksdagen om väljarna i Sjuhärad hade fått bestämma. För moderat del slutar vi på 19%, att jämföra med 19,8 totalt i riket. Socialdemokraterna blev också något mindre än i landet som helhet.

Mandatmässigt är Socialdemokraterna valets stora förlorare i Sjuhärad, man tappar ett av sina tre mandat och får bara två denna gång. Det står också klart att moderaterna behåller två riksdagsmandat, att Centern tar ett nytt mandat och att SD ökar från ett till två mandat. Som det ser ut får dessutom Kristdemokraterna ett utjämningsmandat. Vår valkrets ökar alltså från sex till åtta riksdagsmandat, vilket beror på att valkretsen är större (Vårgårda och Herrljunga har tillförts), att befolkningens andel av den totala befolkningen i landet har ökat, samt att vi alltså får ett utjämningsmandat. 

Nu har också personrösterna börjat räknas, men för vår riksdagsvalkrets har ännu bara några få av totalt 190 distrikt redovisats. Om inte någon kryssar sig förbi oss två som står överst på riksdagsvalsedeln innebär det att jag behåller min riksdagsplats. Jag tar dock inget för givet innan allt är klart och alla kryss har räknats. 

EU-beslutet om länkskatt och internetfilter får konsekvenser

2018-09-12

I går beslutade EU-parlamentet om ett nytt upphovsrättsdirektiv som kommer att få stora konsekvenser för internetanvändingen. Bland annat beslutades om "länkskatt" och uppladdningsfilter. Plattformar som google och facebook måste betala licenser för länkat material, exempelvis nyheter, som användare lägger upp. Dessutom kommer plattformar bli skyldiga att blockera upphovsrättsskyddat material, ett så kallat "uppladdningsfilter" införs. Det beslutades också att endast den som arrangerar ett sportevenemang ska ha rätt att spela in eller sprida det. I praktiken förbjuds då att fotografera eller filma en match med sin mobil och sprida detta. Sportevenemang blir "upphovsrättsskyddade event". Helt osannolikt. Det finns även andra konstiga saker i beslutet.

Dagens beslut togs med röstsiffrorna 438 för och 226 emot. Moderaterna och övriga borgerliga europaparlamentariker röstade mot delar av förslaget. Däremot röstade S ja till hela dagens beslut. Moderaternas Christofer Fjellner sa, enligt Göteborgs-Posten efter beslutet att "det gick åt helvete". Och Fredrick Federley (C) konstaterar att detta blir "döden för internet som vi känner det idag". Upphovsrättslobbyn har vunnit över EU-medborgarna, det är en sak som är klar.

Min fundering är hur detta ska kunna förenas med svensk grundlag. Det kommer att bjuda stora svårigheter att genomföra dessa regler i svensk rätt när EU tagit sitt slutliga beslut. Det kommer dock att ta tid, eftersom ärendet nu ska beredas vidare av ministerrådet innan det slutliga direktivet tas i EU-parlamentet. Jag hoppas den nya svenska regeringen ska markera tydligt att vi inte accepterar den nya lagstiftningen. Och jag hoppas att detta blir en valfråga i det kommande EU-valet nästa år. Den planerade lagstiftningen är helt enkelt oskälig. Det är exakt denna typ av tondöva beslut som gör att motståndet mot EU kan öka. Jag är mycket bekymrad över att EU-parlamentet på detta sätt undergräver sitt eget förtroende hos EU-medborgarna.

Regeringsdiskussionerna fortsätter

2018-09-12

I dag meddelar Alliansen i en debattartikel i Dagens Nyheter att man bjudit in Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven till samtal. Avsikten är att få honom att acceptera att det största regeringsalternativet, alltså Alliansen, får bilda regering, men man ger också beskedet att Alliansen är beredda att samtala och göra överenskommelser med Socialdemokraterna om stora och viktiga framtidsfrågor. Löfven har under dagen svarat nej, men Alliansens dörr står ändå öppen för fortsatta samtal.

Man kan konstatera att Löfven gärna talar om behovet av att bryta blockpolitiken, men det gäller tydligen bara om han själv får vara statsminister. Han brukar också skryta om de överenskommelser som gjorts mellan S och Alliansen de senaste fyra åren, tex om försvaret och migrationen. När det är S som styr är detta tydligen bra, men om det är Alliansen som regerar sätter han sig och tjurar i stället. Det är lite magstarkt av ett parti på 28% att tro att man kan göra precis som man vill.

När det gäller frågan om regeringssamarbete eller budgetsamarbete med Sverigedemokraterna så var vårt tydliga moderata besked före valet att det inte var aktuellt. Man kan såklart ha olika åsikt om detta, men om man som parti ger ett tydligt besked före valet så kan man inte gärna göra tvärtom efter valet om man ska ha någon trovärdighet. Det är därför fullt rimligt att vi står fast vid detta besked. 

Personligen anser jag samtidigt, vilket jag sagt tidigare under valrörelsen, att man i övrigt måste kunna tala även med SD om deras syn på Alliansen som regeringsalternativ och hur de ställer sig i valet mellan Löfven och Kristersson som statsminister. Och i de frågor där vi har en samsyn måste man självklart kunna diskutera med SD och agera gemensamt i riksdagen. Det kan man göra även utan regeringssamverkan. Kan Socialdemokraterna budgetsamarbeta med Vänsterpartiet kan vi diskutera sakfrågor med Sverigedemokraterna. Det är inget konstigt alls. Alliansen och Moderaterna ska självklart inte kompromissa bort sin politik i samtal med SD, och inte heller göra sig beroende av SD:s aktiva stöd, men att ge tydliga besked om Alliansens linje i centrala frågor och sondera vad SD tycker är en helt annan sak. Vi borde också stå tydligt fast vid vårt besked om att även SD ska ha rätt till ordförandeposter i riksdagens utskott, en självklarhet i en demokrati.

Ett annat tydligt besked från Moderaterna före valet var att vi tänker göra allt för att få igenom vår politik, att en ny decemberöverenskommelse är utesluten och att Löfven måste avgå och ersättas med en annan regering. Självklart måste vi stå upp även för dessa vallöften. 
 

Valresultatet i skolvalet på Marks Gymnasieskola

2018-09-11

Skolvalet på Marks Gymnasieskola slutade så här: Bättre än på riksnivå för M, C och L och sämre för SD, KD, MP och V. Jag är ganska nöjd med resultatet, och kanske bidrog jag lite när jag med kort varsel tvingades kasta mig in i den ena debatten på skolan debatten för moderaternas räkning när inte MUF hann fram i tid. Det finns i vart fall god potential att rekrytera nya moderater i framtiden och vi kan konstatera att ungdomarna i Mark är betydligt mer borgerliga i sina värderingar än vad deras fölräldrar är.


 

Moderaterna i Mark gick framåt i kommunvalet

2018-09-11

Det var väntat att Moderaterna skulle gå framåt i kommunvalet i Mark, eftersom två lokala partier upplöstes före valet. Men det känns ändå bra att vi lyckades locka till oss en del av dessa väljare. Faktum är att samtliga fyra Allianspartier fick fler mandat, medan S och MP backar:

  

Moderaterna försvarar sin plats som största Alliansparti och Alliansen ökar sammanlagt med fem mandat. Det gör att Alliansen är klart större än de rödgröna. Hur ett nytt styre av Mark ska se ut diskuterade vi på möte i vår lokal i går kväll, där vi också firade med tårta att vi gjort en så bra valrörelse. En sak är klar - efter den mycket smutsiga valrörelse som Socialdemokraterna ägnat sig åt även i vår kommun så är relationerna mellan våra två partier minst sagt frostigt. Det ligger självklart i vågskålen när man diskuterar alternativen. Vårt intresse för samarbete med S är om möjligt ännu mindre än tidigare. Den röda rosen på tårtan blev kvar. Ingen ville ha den. Precis som i politiken.

 
 

Min valanalys - moderaterna var underskattade i opinionen

2018-09-11


Dagen före valet skrev jag så här:

"Ulf Kristersson är i alla mätningar den mest populäre partiledaren. Moderaterna "äger" fem av de 12 viktigaste valfrågorna enligt mätningarna, inget annat parti anses vara bäst i mer än en eller två frågor. Ulf Kristersson har dessutom fått högst betyg i samtliga de fyra senaste debatterna i TV. Moderaterna får just nu också rekordmånga nya medlemmar, 150-200 per dag. När jag träffar väljare upplever jag att intresset är moderaterna är stort och stabilt. Av de senaste opinionsmätningarna visar de flesta att moderaterna ökat under valrörelsen, men vi ligger fortfarande på blygsamma nivåer. Jag får faktiskt inte ihop det, det speglar inte alls den bild jag har av verkligheten, i vart fall inte i vår valkrets. Antingen är min känsla för läget helt fel, eller så är opinionsmätningarna missvisande."

Och jag kan konstatera att det var min känsla som var rätt och opinionsmätningarna som var fel (bortsett från den sista från Inizio som jag redovisade och som pekade ungefär mot det verkliga valresultatet). Även vadslagningssidorna hade ordentligt fel, och många lär ha tjänat stora pengar på spel på valresultatet. De moderata siffrorna runt 16-17% var underskattade. Ett moderat valresultat runt 20% är klart anständigt i dagens politiska läge och det betyder också att vi gjort en jättebra valrörelse. Detta trots alla de lögner och osanningar som spreds som en bombmatta av Socialdemokraterna. Moderaterna försvarar sin ställning som näst största parti.

Jag vill också berömma vår partiledare Ulf Kristersson som tålmodigt och med glatt humör tagit sig an debatt efter debatt, och gått segrande ur dem enligt tittarna. Även han har väl rimligen känt sig pressad av opinionssiffrorna, men ändå har han varit lugn, stabil och saklig, berättat mer om vår politik än kritiserat andra, och uppträtt på ett föredömligt sätt. Får han riksdagens stöd för att bilda regering kommer han att bli en utmärkt statsminister.

SD:s framgångar blev betydligt mindre än vad en del opinionsmätningar visat, vilket styrker mig i min tro att mätinstituten Sentio och Yougov som arbetar med självrekryterade webpaneler, "kapats" av SD-sympatisörer som hjälper till att blåsa upp opinionssiffrorna. I dessa mätningar har SD legat mellan 25-30% under lång tid, vilket inte stämmer alls med verkligheten. Samtidgt tror jag att SD fick extra draghjälp när SVT på ett obegripligt och helt orimligt sätt tog avstånd från Åkessons uttalanden efter den sista partiledardebatten. Jag tyckte också det Åkesson sa var anmärkningsvärt, men det ligger verkligen inte på SVT att ta avstånd från det en partiledare säger i slutdebatten, det får ju hanteras av övriga partier under debatten. Tyvärr tror jag SVT:s angrepp gav SD extra röster, många blev med rätta upprörda över SVT:s agerande.

Många har sagt att SD är underskattade i opinionsmätningarna för att väljare inte vill tala om att de stödjer SD. Det har jag inte alls trott på, inte i detta val. Tvärtom har många jag mött varit tydliga med att de tänker rösta på SD för att de är besvikna på oss. (Det har i sig varit bra med denna tydlighet eftersom det gett mig en chans att få en del att tänka om, vilket nog lyckats emellanåt).

Man kan konstatera att i riksdagen tappar den rödgröna sidan preliminärt 15 mandat, medan Alliansen ökar med ett mandat och SD ökar med 14 mandat. Totalt har alltså de rödgröna svarat för hela tappet till SD. Det är en kraftigt försvagad regeringssida som nu försöker klamra sig kvar vid makten. Det kommer inte att lyckas. Det blir en stökig politisk höst.

För egen del säger de preliminära siffrorna att vi får behålla våra två riksdagsmandat i valkretsen. Det gör att det finns hyfsat god chans att jag kan behålla mitt riksdagsmandat. Men med alla de misstag och konstigheter som varit kring rösträkningen (det känns minst sagt svajigt och slarvigt på sina håll) så tar jag inget för givet innan allt är klart. Dessutom ska ju utlkandsrösterna och personkryssen räknas. Nu får vi avvakta det slutliga resultatet.
 

Valdag och spännande valvaka - med hyfsat slutresultat

2018-09-09

 

Valdagen ägnade jag åt att först skylta om i vissa delar av Mark, Bollebygd och Borås så mina valskyltar fanns på lämpliga platser under valdagen. Sedan delade jag ut valsedlar och pratade med väljare som inte bestämt sig. Jag tog ett pass vid vallokalen vid Marks Gymnasieskola i Skene och ett vid Lyckeskolan i Kinna, och kampanjade ända fram till klockan 20 när vallokalerna stängde. Däremellan körde jag runt och kollade andra vallokaler och såg till att valsedlar fanns på plats.

Fölrvånansvärt många sa att de inte hade bestämt sig, några rent av att de inte hade en aning om vem de skulle rösta på, så det var alldeles utmärkt att stå som ende politikern (!) en bit från vallokalen och vara tillgänglig för väljarna. Jag vet inte hur många röster jag räddade åt moderaterna idag, men det var nog ganska många.

 

Efter vallokalernas stängning hade Markmoderaterna valvaka i Kinna. (Högra bilden från BT får väl symbolisera det något otydliga politiska läget....).

Den första proignosen från TV4 såg lovande ut, medan den stora vallokalsundersökningen var mer negativ. Men slutresultatet där Moderaterna hamnar runt 20% och med god marginal blir näst största parti kändes trots allt acceptabelt. Moderaterna har gjort en mycket bra valrörelse. Det har känts som att jobba i motvind hela tiden, men vi har inte gett oss, och sakta segat oss upp i opinionsmätningarna. Och nu blev det till sist ett anständigt resultat. Preliminärt behåller vi två moderata riksdagsmandat i valkretsen och det ser väl ganska hoppfullt ut att jag kan få förnyat förtroende som riksdagsledamot. Men första ska alla personröster räknas och det sker ju senare under veckan. I Marks kommun ökar moderaterna sitt stöd, och det känns riktigt kul. Det ser därmed hoppfullt ut med fortsatt moderatledd kommun. I övrigt återkommer jag med analyser och kommentarer i morgon.

Nu har jag gjort det jag har kunnat

2018-09-08

I dag var sista riktiga kampanjdagen, i morgon kommer jag bara att stå utanför vissa vallokaler i Mark och dela ut valsedlar och eventuellt prata lite med moderata väljare.

Valrörelsen har varit hektisk. Jag har kört många hundra mil med kampanjbilen i valkretsens samtliga åtta kommuner. Delat ut massor av material för partiet och över 25.000 flyers och annat personvalsmaterial, själv och med hjälp av något dussin medhjälpare runt om i kommunerna (redan nu stort tack till alla er som ställt upp, återkommer om det!). Pratat med uppskattningsvis minst 500 väljare, både vid dörrknack och i samband med utdelning av material, gjort ett antal företagsbesök, deltagit i skol- och radiodebatter, skrivit ett antal debattartiklar och haft ett antal annonser samt satt ut ca 70-80 valskyltar runt om i kommunerna. Jag tror inte man kan göra så mycket mera.

Ulf Kristersson är i alla mätningar den mest populäre partiledaren. Moderaterna "äger" fem av de 12 viktigaste valfrågorna enligt mätningarna, inget annat parti anses vara bäst i mer än en eller två frågor. Ulf Kristersson har dessutom fått högst betyg i samtliga de fyra senaste debatterna i TV. Moderaterna får just nu också rekordmånga nya medlemmar, 150-200 per dag. När jag träffar väljare upplever jag att intresset är moderaterna är stort och stabilt. Av de senaste opinionsmätningarna visar de flesta att moderaterna ökat under valrörelsen, men vi ligger fortfarande på blygsamma nivåer. Jag får faktiskt inte ihop det, det speglar inte alls den bild jag har av verkligheten, i vart fall inte i vår valkrets.

Antingen är min känsla för läget helt fel, eller så är opinionsmätningarna missvisande. Men det avgörande för valet är om människor proteströstar mot det de inte gillar, eller om de röstar för en positiv förändring av Sverige. En röst på moderaterna är en röst för framtiden. Moderaterna står för nyanser och balans i politiken och tar ansvar för alla samhällsfrågor. Det är det få partier som gör - de flesta har sina profilfrågor men är ganska svaga i övrigt. Moderaterna är också kanske det enda parti som kan lyckas få ihop en regering som accepteras av riksdagen. Vill man på allvar ha en ny regering, och tycker det är viktigt, bör man därför rösta på Moderaterna.

Slutspurt på Skene Marten

2018-09-08

 

Det blev en riktigt bra kampanjdag på Skene Marten och väldgt bra känsla. Som alltid lite glest med folk de första timmarna, men sedan blev det trängsel runt våra två tält och både kaffe, popcorn och valmaterial tog slut. Vi fick också tre nya medlemmar idag, och dessutom några nya som allvarligt överväger att engagera sig politiskt hos oss.

Dagens opinionsmätning från Inizio värmde lite extra, ett valresultat över 20% finns inom räckhåll. När marknaden stängde för dagen fortsatte jag kampanja i Skene, besökte över 400 brevlådor och dörrar under fyra timmar och det blev också ytterligare några trevliga väljarsamtal. Kvällen ägnade jag åt sociala medier och kommenterade kvällens duell mellan Kristersson och Löfven. Storseger för Kristersson ännu en gång enligt Demoskops mätning ikväll. 
 

I dag träffar du mig och Markmoderaterna på Skene Marten

2018-09-08

I dag träffar du mig och mina kolleger i Markmoderaterna i vårt tält på Skene Marten. Välkommen på en kopp kaffe och lite samtal om både rikspolitik och kommunpolitik!


 

Näst sista riktiga kampanjdagen

2018-09-07

I dag blev det både radiodebatt (se föregående inlägg) och kampanjande i Valstugan på Stora Torget i Borås, medan min kampanjbil jobbade ensam på en av parkeringarna. Dessutom körde jag runt i flera av stadsdelarna i centrala staden och delade ut valmaterial och pratade med folk. På vägen hem blev det också ett pass i Bollebygd. Sedan blev det lite mat och ett par välförtjänta glas vin till kvällens partiledardebatt. Ännu en stark insats av Ulf och Ebba som återigen fick högst betyg av tittarna.

I morgon blir det kampanj på Skene Marten hela dagen, och dessutom lite kampanjande och utdelning av valmaterial i Skene. Känns bra att avsluta en hektisk men otroligt rolig valrörelse på hemmaplan. På valdagen kommer jag också att "kampanja", men då endast i form av valsedelsutdelare vid olika vallokaler i Mark. Kanske ses vi?


 

Debatt i Radio Sjuhärad om socialdemokraternas smutsiga valrörelse

2018-09-07

I dag debatterade jag Socialdemokraternas smutsiga valrörelse med min riksdagskollega Petter Löberg (S) i Radio Sjuhärad. Det blev en ganska upprörd debatt, och ja, jag var ganska arg. Jag är trött på att tvingas lägga delar av min valrörelse på att bemöta myter och rena lögner som sprids av det socialdemokratiska partiets högsta ledning, av statsministern och av ett antal tunga ministrar.

Häromdagen fick jag, uppenbarligen av misstag, ett brev i min brevlåda ställt till ”du som är hyresgäst”. I brevet, som undertecknats av försvarsminister Hultqvist påstås att moderaterna vill höja hyrorna med 50%. Liknande lögner har spridits av S närstående organisationer. Samtidigt hör vi hur statsminister Löfven sprider lögner om Allianspartiernas skattesänkningar där han helt fräckt lägger ihop fyra förslag om samma sak och därmed får fyra gånger så stora skattesänkningar som i verkligheten. Trots att detta är avslöjat av tex SVT:s faktakoll återkom uppgiften så sent som i gårdagens partiledardebatt. Där upprepades också lögnen att Allianspartierna vill sänka lönerna för dem som jobbar. Det finns inga som helst förslag om detta.
 
Ytterligare lögner sprids på främmande språk där man bland annat påstår att Moderaterna vill sänka lönerna för invandrare, förbjuda moskeer och tvångsomhänderta invandrares barn. Uppgifterna kommer från konton utomlands med koppling till S och sprids av FB-sidor tillhörande arabisktalande S-företrädare och moskeer, allt enligt revisionsbyrån PWC som utrett saken åt Moderaterna. Tydligen är nu även MSB intresserade av det som hänt. Enligt media idag kan vissa av kontona kopplas till IS, och man undrar ju då varför socialdemokratiska politiker i Sverige följer dessa facebookkonton och sprider lögnerna vidare?
 
Det kommer nu också fram hur S arbetar aktivt med rena trollkonton på sociala medier för att smutskasta sina motståndare och hur man samtidigt betalar så kallade influencers 10.000 kronor per inlägg som hyllar S politik. Listan kan göras hur lång som helst.
 
Vår debatt handlade inte om enskilda politiker som skriver eller säger dumheter. Det förekommer i alla partier, även i moderaterna, och det får man nog leva med. De som inte lever upp till partiernas krav brukar uteslutas eller plockas bort från valsedlarna. Det unika med det jag nämner ovan är att det i stora delar är planerat och genomfört av socialdemokraternas partiledning. Petter Löberg (S) invände att moderaterna gör likadant, men på en uttrycklig fråga från reportern i Radio Sjuhärad kunde Löberg inte ge ett enda exempel på detta. Vilket är förståeligt eftersom moderaterna inte jobbar så.
 
Att nazistiska organisationer sprider lögner om moderaterna är vi vana vid. De går omkring i våra tröjor och sprider falsk information, sätter upp falska valaffischer och har en falsk moderat hemsida. Samma sak är det med extremvänstern som gärna sprider osanningar. Men att ett regeringsparti arbetar på detta sätt är ovärdigt. Jag väntar mig mer av Socialdemokraterna.
 
Från moderat sida gör vi nu egna utskick av dementier, och hittills har det fungerat bra. Flera personer har i ilska förklarat att man inte kommer att rösta på S denna gång eftersom man beter sig som man gör. Samma reaktioner får jag för övrigt från föräldrar som tagit illa vid sig att Socialdemokraterna skickar ut falska meddelanden från skolan om att fredagen är planeringsdag samt att det går löss i skolan – för att sedan på baksidan av kortet sprida sina politiska budskap. Detta har skapat ett stort merarbete för skolor och föräldrar när man ska försöka få reda på sanningen.

Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna solkat ned årets valrörelse på ett tråkigt sätt.
 

Religiös extremism stoppas inte av populistiska förslag

2018-09-06

Valrörelser brukar alltid innehålla en rejäl dos av populism och enkla lösningar på komplicerade problem. Årets är inget undantag, snarare tvärtom. Allt är digitalt, svart eller vitt, utan nyanser och utan att partierna erkänner att många problem är betydligt mer komplicerade än vad de låtsas om.

I dagens Borås Tidning skriver jag om detta, och konstaterar att religiös extremism inte stoppas av populistiska förslag utan av konkret och fungerande politik. Och det har moderaterna, vilket jag beskriver i artikeln. Jag berör också frågan om "förbud mot religiösa friskolor" som ett antal partier lagt fram. Problemet är bara att dessa förslag är orealistiska och lätt blir ett slag i luften. Om man förbjuder "religiösa friskolor" i lag kommer oseriösa skolor bara att bryta namn och ändra sina stadgar eller bolagsordningar och sedan fortsätta som förut. Det viktiga är löpande oanmälda kontroller av alla skolor och att man givetvis också agerar när man får kännedom om något som inte verkar vara som det ska. Att man även ska göra en grundlig granskning av skolors ägare och ledning är redan beslutat i lag av en närmast enig riksdag. Lärare eller huvudmän för en skola som bryter mot lagar och regler bör givetvis också gripas och dömas och sedan förbjudas att driva skolor.

Vi ska inte vara naiva utan ha kontroll över landets alla skolor. Men ett generellt förbud mot religiösa friskolor är ett slag i luften och riskerar snarare att kasta ut barnet med badvattnet.



 

Ännu en kampanjdag till ända

2018-09-07

I dag startade jag kampanjandet med att laga lite nedrivna skyltar och sedan fortsatte jag till Bollebygd där jag delade ut personvalsmaterial och pratade med väljare. Därefter körde jag till Hyssna där jag delade ut vårt personliga brev från markmoderaterna till hyresgäster där vi bemöter Socialdemokraternas lögner om marknadshyror. Sedan fortsatte jag till Svenljunga där jag kampanjade med Johan Bjrökman och Margareta Bjälkemo från Sveljungamoderaterna. Kvällen tillbringade jag vid TV:n för att följa partiledardebatten, som tittarna ansåg att Ulf Kristersson vann, före de övriga tre Allianspartiledarna. Alliansen i topp - det bådar gott för slutspurten!


 

Slutspurt

2018-09-06

Nu återstår tre kampanjdagar fram till valdagen. I dag kommer jag att synas i Bollebygd och Svenljunga, i morgon blir det Borås och på lördag på Skene Marten i Mark. Nu vänder äntligen opinionsstödet sakta uppåt för moderaterna i opinionsmätningarna, och jobbar vi hårt och pratar med många väljare ända fram till klockan 20 på söndag så ska nog detta kunna sluta riktigt hyfsat till slut!


 

Jag fick aldrig något svar om SD:s återvändarpolitik

2018-09-05

I somras ställde jag en fråga till SD:s migrationspolitiske talesperson, Paula Bieler. Jag fick inget svar och påminde henne vid ett av våra utskottsmöten i Arbetsmarknadsutskottet där hon var med. Hon kommenterade då min fråga på twitter och meddelade där att hon höll på att ställa samman ett svar till mig. Men trots påminnelser har svaret uteblivit.

Min fråga gällde SD:s "återvändarpolitik". Man vill ju göra Migrationsverket till ett "Återvandringsverk" i stället, och erbjuda mycket generösa bidrag till dem som frivilligt lämnar Sverige - trots att de beviljats uppehållstillstånd eller rent av medborgarskap. SD:s huvudlinje är att de är bättre att ge ett generöst bidrag för att en person ska lämna landet, än att man ska försörja personen livet ut med olika bidrag. Rent spontant kan man tycka att det låter vettigt. Men i verkligheten är det tvärtom ett mycket märkligt och farligt resonemang.

Ett begränsat återvändarstöd finns redan idag, men då främst för dem som får avslag på asylansökan, så att de har ett litet startkapital när de kommer tillbaka. Men om SD:s syfte är att få en person som "beviljats uppehållstillstånd och som lever på bidrag" att lämna landet frivilligt är det rent matematiskt så att det krävs oerhört stora återvändarbidrag. I annat fall tjänar personen självklart mer på att stanna kvar i Sverige och leva på bidrag livet ut. Ska man då få den önskade "volymen" av återvändande kommer detta att kosta enorma pengar. Om man inför mycket generösa bidrag finns dessutom risken att de som lämnar Sverige inte alls blir de som lever på bidrag utan i stället de som har arbete och en utbildning som är gångbar även i andra länder. Vem vill inte ha ett kraftfullt bidrag för att flytta till ett annat land och jobba dfär i stället, kanske till en högre lön än i Sverige?

Värst är dock de signaler ett så frikostigt bidrag skulle skicka. Det blir såklart en så kallad "pullfaktor" för asylsökande när det blir känt att Sverige betalar ut mycket generösa bidrag till den som vill återvända till hemlandet. Det kommer att göra att fler asylsökande söker sig till Sverige.

Så sammanfattningvis: SD:s återvändarpolitik kommer både att kosta enorma summor, riskerar att driva iväg personer med utbildning och jobb, och riskerar dessutom att locka hit många fler sylsökande. Det blir ett trippelfel.

Moderaterna föredrar att se till att de som har uppehållstillstånd också kommer i arbete. Då betalar de skatt och bidrar till vårt samhälle. Det är mycket bättre än att betala generösa bidrag som kostar stora summor, kan leda till att främst invandrare med jobb lämnar landet, och underminerar vår strävan efter att inte ha mer generösa regler än vår omvärld i migrationspolitiken.

Jag förstår ärligt inte hur SD tänker i denna fråga och hur man får ihop logiken. Är uppriktigt nyfiken, men misstänker att man inte riktigt själva kan förklara vad man menar och att det är därför svaret på min fråga uteblir.
 

Tänk att någon kan skriva något så snällt!

2018-09-05

Från Svenljunga Tranemo Tidning denna vecka. Tänk att någon kan skriva något så snällt!

Påminnelse - viktigaste budskapen på mina valaffischer

2018-09-05

   
 

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet