Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!

Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



 
Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt.

2002-2006 var jag gruppledare för moderaterna och den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är idag ledamot av Finansutskottet och ersättare i utbildningsutskottet. Mina tidigare uppdrag hittar du här.

Företagande och arbete är centrala frågor för mig - det skapar alla resurser till välfärd, pensioner och samhällsservice. Jag ogillar all slags kvotering, vill ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik, stärka rättssamhället och ha ordning och reda i statens finanser. Jag brinner för miljö- och hållbarhetsfrågor men tar avstånd från extrem och ogenomtänkt "klimatpolitik". Du hittar allt om mig och mitt uppdrag via länkarna överst på sidan. På blogg och twitter kommenterar jag rikspolitik, riksdagsarbetet och en hel del annat.
I arkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden.

Totalt 8.466 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 31/12 2018)




 


 

Ett historiskt svek från Centerpartiet och Liberalerna

2019-01-20

Vår debattartikel i Borås Tidning idag.



 

Medias jakt på högerdebattörer tar sig hela tiden nya vägar

2019-01-19

Jag är idag en av landets främsta politiska opinonsbildare i sociala medier, och inte sällan topp tre på twitter. Att allt fler vänsterdebattörer och vänsterjournalister angriper mig är väntat. Det är också väntat att man ska använda ganska fula metoder för att misstänkliggöra mig eller försöka hitta något olämpligt i mina inlägg för att försöka skapa mediestormar mot mig. Jag är beredd på detta, det har hänt tidigare, men eftersom jag alltid väger mina ord och försöker hålla god ton så lär det bli svårt för dem att lyckas. 

Ibland görs dock mer eller mindre taffliga försök. Ett exempel var igår när en reporter från Metro ringde och ställde frågor om ett twitterinlägg i mitten av december. Det finns nu med i en artikel på nätet.

I mitt inlägg ställer jag en fråga till SVT om ett annat inlägg som kritiserar SVT för något man menar var ett medvetet val av en vänsterpartist som "kvinnan på gatan" i en intervju. Det har funnits en rad sådana exempel den senaste tiden, helt uppenbara fall där en helt vanlig människa som intervjuas "slumpmässigt" i efterhand visar sig vara en politiker från vänsterkanten - utan att detta berättas i inslagen. Det finns därför all anledning att vara uppmärksam på detta. Just detta exempel kändes dock inte lika uppenbart som andra. Kvinnan ifråga säger visserligen i efterhand att hon inte är V-politiker, men att hon är medlem och har jobbat i Vänsterpartiets valstuga under valrörelsen. Så i sak var det ju korrekt att hon inte bara gillade Vänsterpartiet utan också var engagerad. Däremot kändes det inte särskilt sannolikt i just detta fall att hon skulle varit medvetet utvald. Dessutom var det ju inte något politiskt kontroversiellt i det hon sa. Därför nöjde jag mig med att be om en kommentar från Svt om saken i stället för att kritisera.



Efter inläggen på facebook och twitter har tydligen några uttryckt sig hotfullt mot kvinnan i fler facebookkommentarer. Nu skyller metro-reportern indirekt detta på mig, ivrigt påhejad av den aktuella V-kvinnan.

"I kommentarerna under ditt inlägg om Mia kommenteras hennes utseende, hon kallas vänsterbliven, häxa och så vidare. Hur ser du på det?"

Jag är alltså enligt artikeln närmast medansvarig till "dödshot" eftersom jag delat en tweet som kritiserar svt? Inte oväntat spinner några vänsterdebattörer på twitter vidare på frågan och tycker "jag ska tänka mig för vilka krafter jag sätter igång". För mig är detta ett helt orimligt angrepp. För det första delade jag inte ens inlägget på facebook, och det var där kommentarerna gjordes. Inte på twitter! För det andra finns det inget otrevligt alls i tråden efter mitt twitterinlägg. Det är tydligt att mitt envisa arbete för att hålla rent och snyggt i sociala medier verkar fungera. Jag blockar alla som är riktigt otrevliga och påpekar andra mindre övertramp och ber folk plocka bort dessa.

I huvudfrågan om hot och hat i sociala medier är jag glasklar. Varje person ansvarar till 100% för vad den skriver på sociala medier. Mitt ansvar är exakt noll procent för vad andra skriver. Det jag kan göra är att - när jag ser något sådant i mina trådar - blockera personen så att inlägget försvinner från mitt konto. Samtidigt är det såklart helt omöjligt för mig idag att läsa och kontrollera alla kommentarer. Jag är som sagt en av de mer delade och retweetade politiska twittrarna i landet, och får ofta flera hundra kommentarer på varje inlägg.

Metros artikel är alltså en del i Metros "viralgranskning" (!). Men i stället för att granska sprider man nu egna myter.
Metros soppa är så tunn att man ser botten på kastrullen. Jag tror man inser det själva. Att basera hela kritiken mot mig på rena sakfel är ganska pinsamt. Jag har uppmärksammat reportern på detta i ett mail. Vi får väl se om det kommer någon rättelse. 

Exakt där blev C och L en del av vänsterblocket i svensk politik

2019-01-18


I dag röstade riksdagen för att Stefan Löfven ska få fortsätta att styra. Det blev möjligt genom att Centerpartiet och Liberalerna valde att stödja samma regering som man röstade bort efter valet.

För oss moderater är det en stor besvikelse att våra tidigare alliansvänner aktivt har valt att byta sida. Man sa till väljarna före valet att man sökte väljarnas förtroende för att stödja Ulf Kristersson som statsminister. Nu använder man i stället sina röster för att bli ett socialdemokratiskt stödparti. Det är ett historiskt svek mot den stora allmänna borgerligheten.

(All heder dock till Helena Lindahl, C, som var den ende från C och L som gick mot partilinjen och röstade nej till Löfven. Många ledamöter från C och L mådde uppenbart dåligt inför omröstningen, jag talade med flera av dem, men de valde ändå att följa partilinjen.)

Väljare som röstade för en annan regering ska veta att Moderaterna är ett borgerligt parti att lita på. Vår roll blir att vara den samlande borgerliga kraften i svensk politik.

Från och med nu ingår C, MP, L, V och S tillsammans i vänsterblocket och är ansvariga för Sveriges samhällsproblem. Det kommer vi att påminna dem om fram till nästa val.

Viktig dom stärker skogsägarnas rättigheter

2019-01-17

Ett antal skogsägare i norra Sverige har stämt Staten då de nekats ersättning för fjällnära skog som de inte fått avverka. I de första fem målen som avgjorts idag har Mark- och miljödomstolen i Umeå tilldömt skogsägarna full ersättning för den ekonomiska skada som besluten inneburit för dem, totalt ca 18 miljoner kronor. Domarna är de första i denna fråga och kommer att vara vägledande. Domstolen gick i alla delar på skogsägarnas linje och domstolen klargör att avverkning är en del av pågående markanvändning för skogsbruk.

Självklart måste samhället ha möjligheter att skydda värdefull skog och naturmiljöer. Men lika självklart är det att staten då också ersätter markägaren för förlusterna. Domen innebär att man upprätthåller enskildas rättssäkerhet, där rätten till ersättning när staten fråntar någon möjligheten att använda sin egendom är en viktig del av äganderätten. Förutom betydelsen för enskilda ägare av fjällnära skog har det också betydelse för stabiliteten i hela det finansiella systemet för att belåna fastigheter. Nu kommer skogsägare i fjällnära områden fortsätta våga investera i skog och skogsbruk. 

Men det är samtidigt illa att staten alltså tyckt att det är rimligt att processa mot enskilda skogsägare. Det är inte lätt för en liten enskild markägare som förbjuds att avverka sin skog att få rätt mot myndigheterna. Detta borde inte kunna hända i ett rättssamhälle.

De två största problemen med #januariblåsningen

2019-01-17

Så här dagen efter beskedet om den märkliga regeringsbildningen finns det tid för lite djupare analys av vad detta egentligen betyder för politiken framöver. Två frågor tycker jag själv är särskilt intressanta. Den ena är vem som nu i praktiken får makten över politiken. Den andra är vad det får för följder för hela förtroendet för politiken när partier agerar så här. Båda dessa saker har jag berört på twitter idag.


   

Den första frågan aktualiserades genom att Annie Lööf sa i Aktuellt igår att överenskommelsen inte är en "fribiljett" för Socialdemokraterna. Men exakt så är det. I samma ögonblick som Stefan Löfven väljs till statsminister har han möjligheten till extraval i sin hand. Vid minsta antydan eller hot från C eller L om att fälla hans regering kommer han att hota med extraval. Så gjorde han 2014 när han förlorade budgetomröstningen. Då hukade alla partier, inklusive M, och gick med på Decemberöverenskommelsen för att slippa extraval. Frågan om misstroendeförklaring mot Löfven eller andra tunga ministrar var sedan uppe bland annat när det gäller skattefrågor och i efterdyningarna kring Transportstyrelsen. Båda dessa gånger hukade C och L och vågade inte fullfölja det man tidigare hotat med, bland annat eftersom Löfven antydde att han var beredd att utlysa extraval.

I praktiken gör därför Stefan Löfven exakt som han vill så snart han blir vald till statsminister. Han lär strunta helt i vad både MP, C och L tycker i olika frågor, eftersom inget av dessa partier lär vilja ha ett extraval. Flera av dem riskerar då att åka ur riksdagen, eller att backa jämfört med de senaste valet. Annie Lööf släpper alla påtryckningsmöjligheter på regeringen i samma stund som hon trycker på den gula avstå-knappen i morgon fredag. Stefan Löfven får carte blanche att göra som han vill.

Den andra frågan aktualiserades idag av två saker. Dels att Carl Schlyter och två andra tidigare MP-riksdagsledamöter lämnar sitt parti i protest mot överenskommelsen som de tycker är för mycket "höger". Samma kritik kommer från delar av Socialdemokraterna och från Vänsterpartiet. Samtidigt som det jäser inom både L och C för att man genom överenskommelsen sanktionerar dels ren vänsterpolitik, dels ett inflytande som Stefan Löfven verkar ha lovat från Vänsterpartiet. Man kan konstatera att i stort sett alla inblandade partier är missnöjda med det som nu sker. Alla går emot sin egen ideologi och tvingas samarbeta med sina politiska motståndare. Och båda sidor tvingas acceptera förslag som de kraftfullt kritiserade hela valrörelsen. Att partier offrar sin egen ideologiska ryggrad för ett enda syfte - att stänga ute ett annat parti från inflytande - är i grunden djupt problematiskt.

I dag kom även en opinionsundersökning från Novus som visar att väljarnas förtroende för politikerna och politiken minskat dramatiskt. Hela 70% (!) av väljarna säger sig ha ett minskat förtroende för politiker. Jag tycker inte det är det minsta konstigt. Den farsartade regeringsbildning vi fått se de senaste veckorna slår alla rekord i svensk politisk historia. Det som hänt skadar tilltron till svensk politik för lång tid.

Vem vinner och förlorar på det nya politiska läget? Det är svårt att veta säkert. Men rent generellt tror jag att de fyra partier som undertecknat överenskommelsen (S, MP, C och L) alla riskerar att tappa i opinionen. Och att de fyra som står utanför (V, M, KD och SD) kommer att öka. Lite typiskt är det i så fall att den konhandel man gjort bara för att stänga ute SD medför att SD växer. Man har inte lär tsig något alls av tidigare misstag.

 

Jag debatterade regeringsfrågan i Radio Sjuhärad

2019-01-16

Tidigare i eftermiddag debatterade jag regeringsbildning med Petter Löberg (S) i Radio Sjuhärad. Jag konstaterade några saker:
1. Detta är en helt absurd regeringsbildning. 60% av svenska folket ville ha en annan regering än Löfvens S-MP-regering. Nu hjälper C och L dem att regera vidare. Detta kommer att underminera hela förtroendet för svensk politik.
2. De fyra partierna S-MP-C-L har kohandlat om politiken utan att ha en ideologisk samsyn om vilket politik som behövs för Sverige. En sådan regeringsbildning håller aldrig i längden. Särskilt inte om det händer dramatiska saker i vår omvärld eller inom landet som man måste ta ansvar för.
3. Socialdemokraterna lovar att driva borgerlig politik som de tidigare kritiserat så hårt, och i ett separat sidoavtal, som ingen vill visa, lovar de samtidigt Vänsterpartiet inflytande. Trots att de lovat C och L att stänga ute V.
4. Att inbilla sig att S skulle föra borgerlig politik är naivt. S kommer som jag och många andra tidigare påpekat, att begrava alla jobbiga frågor i utredningar fram till nästa val. I takt med att utredningarna blir klara ger man tilläggsdirektiv eller långa remissbehandlingar som fördröjer ytterligare. Och kommer ändå skarpa förslag underkänner man dem på grund av det "statsfinansiella läget".
5. Socialdemokraterna skriver alltså dels ett avtal med MP, C och L om att stänga V utanför politisk påverkan "om politikens inriktning". Samtidigt har man ett hemligt avtal med V som sätter det andra avtalet ur spel.
6. Socialdemokraterna har lurat upp C och L på läktaren. I debatten sa jag att Löfven nog rentav har knuffat ned C och L från läktaren på baksidan. Jag kallade det #januariblåsningen.
7. Jag är ledsen för Sveriges skull. Vi hade behövt en regering med ideologisk samsyn som kunde ta itu med migrations- och integrationsfrågor, utanförskap, otrygghet, bostadsbrist, raserad LSS, fallande skolresultat och växande vårdköer. Vi har haft fyra förlorade år med Löfven, och har röstat bort honom två gånger sedan valet. Nu hjälper C och L honom tillbaka igen. 
8. För moderaternas del gäller nu att visa att vi är det samlande oppositionspartiet. När denna #servettregering förr eller senare faller samman ska vi vara beredda att ta över ansvaret. 
 

Vem har lurat vem i regeringsfrågan?

2019-01-16

Den kommande regeringsbildningen är helt absurd. En S-MP-regering ska alltså motvilligt tvingas driva borgerlig politik som man inte själva tror på. Detta samtidigt som V hotar med misstroendeförklaring om man gör det. Samtidigt ska alltså samarbetet i #servettregeringen baseras dels på en överenskommelse mellan S-MP-C-L som uttryckligen utestänger V från "inflytande på den politiska inriktningen", dels tydligten ett "hemligt avtal" mellan S och V som ger V inflytande. Ingen har sett detta avtal, och C och L frågar inte ens efter det...trots att Stefan Löfven slingrade sig på alla frågor om detta avtal på presskonferensen...  

Frågan är vem som har lurat vem?

Visste C och L om att Löfven i efterhand skulle göra upp separat med V? I så fall har man medvetet lurat både sina ombud, medlemmar, riksdagsledamöter och väljare. Om man inte visste detta är det i stället man själva som blivit lurade av Löfven. #januariblåsningen blir en bra slutlig sammanfattning av denna politiska fars. Att både Björklund (L) och Lööf (C) kallar regeringen för en "mittenregering" är för övrigt närmast löjeväckande. En S-MP-regering med stöd av V kan aldrig kallas för mittenregering. Oavsett alla osannolika löften till C och L om att föra borgerlig politik. Som jag skrev häromdagen - C och L ger Löfven fria händer på alla områden som inte täcks av överenskommelsen. Och Socialdemokraterna är inget mittenparti.

En mindre stabil regeringsbildning är svårt att tänka sig. Väldigt mycket kommer som sagt att gömmas i utredningar så att Löfven inte behöver infria besvärliga löften till C och L, och slipper ta strid med V. Det betyder att politiken i Sverige tappar den lilla kraft som finns kvar efter fyra år med Löfven. Mycket lite kommer att hända när det gäller viktiga beslut för Sveriges framtid. Samtidigt som det är oroligt i vår omvärld, med Brexit, nya flyktingströmmar och hotande lågkonjunktur. Den blivande regeringen delar inte samma ideologier, har inte samma politiska lösningar och kommer därför knappast att kunna hantera nya jobbiga politiska frågor. Min tro är att allt rasar samman redan när höstens budgetförhandlingar blir aktuella. Inte minst kommer det att saknas resurser till alla fagra löften om nya utgifter, friår, familjevecka mm. Och då är vi moderater redo att ta över.

Vänsterpartiets hot om misstroendeförklaring får man ta för vad det är. Sjöstedts V är och har alltid varit en dörrmatta åt S. Men om det skulle komma ett förslag om misstroendeförklaring mot regeringen är beskedet tydligt - M och KD kommer inte att rädda kvar denna regering som vi ju aldrig ansett bör tillträda. Att V tänker koppla misstroende till politiska frågor som man tycker är för mycket "höger" spelar ju i praktiken mindre roll. Om misstroendet riktas mot regeringen för att man lagt fram en proposition om en sakfråga som M/KD stödjer kan man självklart först rösta bort regeringen Löfven och därefter låta riksdagen rösta igenom förslaget ändå. Men sannolikheten att några av dessa förslag i känsliga sakfrågor når riksdagens bord före valet 2022 är som sagt minimala. Det mesta kommer malas ned i ändlösa utredningar.

Från moderat sida tänker vi nu bli ett än mer tydligt borgerligt liberalkonservativt oppositionsparti i nära samarbete med Kristdemokraterna. Ett parti som står stadigt i sin ideologi och som man kan lita på. Jag glädjer mig också åt att moderaterna de senaste dygnen fått rekordstor tillströmning av nya medlemmar. Det som hänt nu är mycket illa för Sverige, men det kommer sannolikt att stärka moderaterna.
 


 

  

Debattrepliker om jämställdhetsmyndighet och genusforskning

2019-01-15

I dag har vi denna debattreplik i Borås Tidning rörande riksdagens budgetbeslut i allmänhet och medläggning av jämställdhetsmyndigheten i synnerhet (klicka för läsbar storlek):



I helgen har jag dessutom haft liknande debattrepliker i Folkbladet Västerbotten och Folkbladet.nu i samma fråga samt rörande mitt eget förslag om att slopa statens stöd till genusforskning.
 

Några av mina tweets om regeringsbildningen

2019-01-14

Den senaste veckan har jag lagt ut ett flertal twitterinlägg om regeringsbildningen. Först om Centerpartiets beslut, sedan om Liberalernas och så idag om Vänsterpartiets nej. Här ett urval av de mest lästa och delade, samt några andra som speglar det som hänt.






  

  

  

  

  

  

  

 

Regeringsbildningen tar närmast farsartade former

2019-01-14

Redan under gårdagen varnade jag i sociala medier för att det knappast var en självklarhet att Vänsterpartiet skulle godta skrivningar i överenskommelsen mellan S-MP-C-L där det uttryckligen står att Vänsterpartiet inte ska få något som helst politiskt inflytande denna mandatperiod. Samtidigt utgår man från att få stöd från V för att bilda en regering. det är inte helt logiskt. 

Och som väntat blev upprördheten stor, och idag meddelade Vänsterpartiet att man i nuläget kommer att rösta nej till Löfven. Man är både arga över skrivningen och över att en del av deras framtvingade reformer förra mandatperioden inte längre finns kvar. Man kräver som man säger rimligt inflytande för att stödja en S-MP-C-L-regering.

Beskeden från Löfven, Lööf och Björklund var helt motstridiga - Löfven sa att han absolut kan tänka sig att samarbeta med V - trots överenskommelsen med C, L och MP, men att det då får röra frågor som inte finns med i överenskommelsen. Det gäller då tex utrikespolitik, försvarspolitik och säkerhetspolitik - områden där C och L knappast vill se ett inflytande från V. Bjölrklund (L) sa att Löfven får ta och prata med Sjöstedt, men att det i så fall ligger utanför samarbetet med Liberalerna - trots att samme Björklund igår deklarerade stolt att överenskommelsen innebär att både V och SD ställs utanför allt politiskt inflytande. Och Lööf (C) sa att skrivningarna om V står fast. 

Som jag ser det är detta helt oförenligt. Antingen står skrivningarna i avtalet fast, att V ska stoppas från allt politiskt inflytande. Och då kommer V sannolikt att säga nej. Eller så går Löfven V till mötes, med godkännande av C och L. Och då blir sveket från C och L ännu större - man medverkar då aktivt till att släppa fram Vänsterpartiet som stödparti för en S-MP-regering. Vilket man uttryckligen sagt att man utesluter helt.

Var detta landar vet faktiskt ingen idag, men på fredag ska riksdagen rösta om ny statsminister.

 

Frågan om barnbidragen engagerar

2019-01-13

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning om mitt förslag om översyn av barnbidraget. Samtidigt fanns en annan insändare i samma ämne. Det har varit en del missuppfattning v vad mitt förslag innebär. Jag föreslår alltså inte behovsprövning utan en maximering av hur många barn man kan få barnbidrag för, samt en översyn av flerbarntillägget.


 

Även oeniga Liberaler blir socialdemokratiskt stödparti

2019-01-12

I dag valde alltså även Liberalerna att följa Centerpartiet och bli ett stödparti för en socialdemokratisk regering. I praktiken blir det nu Vänsterpartiet som avgör omröstningen. För mig är det en gåta att Liberalerna har så stort problem med att SD röstar för en borgerlig regering, att man i stället gör Vänsterpartiet till vågmästare. Aldrig trodde jag att ett liberalt parti skulle ge de gamla kommunisterna en sådan makt. 

För mig personligen är det en extra bitter dag. Under fyra år (2010-14) var jag ledamot i Utbildningsutskottet. I varje debatt och varje debattartikel stod jag lojalt upp och försvarade utbildningsminister Jan Björklund mot Socialdemokraternas ständiga och stundtals ganska smutsiga angrepp mot utbildningspolitiken. Och det gjorde alla vi moderater. Debatterna mellan Björklund och Socialdemokraterna i kammaren var ofta väldigt hetsig men vi tog alltid lojalt Björklunds parti. Sedan 2014 har sedan den rödgröna regeringen dessutom misslyckats totalt med skolan - resultaten sjunker och rekordmånga niondeklassare var obehöriga till gymnasiet. I dag väljer alltså Björklund trots detta att stödja en ny Socialdemokratisk regering. Jag saknar ord för hur besviken jag är.

Men jag är tacksam för att i vart fall ett antal liberaler i riksdagen gick emot förslaget och förespråkade stöd till en borgerlig regering. De är trygga i att moderaterna är ett liberalkonservativt parti som klarar att hålla avståndet till mer extrema politiska åsikter. Och de vet att Löfven inte utlovar något alls - mer än att starta 30-40 utredningar om olika saker senare under mandatperioden. Inget av det liberalerna vill genomföra kommer att bli verklighet. Liberalerna har blivit lika lurade som Centerpartiet.
 

#Januariblåsningen - Löfven har lurat skjortan av Centerpartiet

2019-01-12

Det senaste dygnets närmast euforiska stämning från Centerpartiets ledning är faktiskt fascinerande. Jag tycker rent ut sagt att det andas en enorm naivitet. Exempelvis detta inlägg på twitter av Fredrick Federley, andre vice partiledare i Centerpartiet, samt chefsekonomen Martin Ådahl:




Det som fascinerar mig är att dessa tunga centerpartister verkligen verkar tro på att man ska få igenom det som står i överenskommelsen. Det känns, ärligt talat, enormt naivt.

Man ska alltså få Socialdemokraterna (med LO:s godkännande) att genomföra en lång rad politiska beslut som S tog hård strid mot i hela valrörelsen. Frågor som är helt centrala för S-partiet. Uppluckrad arbetsrätt, konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen, fri hyressättning i nyproduktionen, tredubblat rut-avdrag, ok till vinster i välfärden och avskaffad värnskatt. Dessa saker är själva ryggraden i Socialdemokraternas politik, det är närmast partiets existensberättigande. Att Centern skulle lyckas få igenom dessa saker är tomma förhoppningar, det inser alla som är insatta i svensk politik. Förutom att LO och vänsterflanken inom S kommer att sätta sig på tvären skulle ett genomförande medföra att S tappar stora mängder väljare till Vänsterpartiet. Detta vet såklart Löfven. Hans medel för att hantera saken blir att förhala beslut, gömma alla jobbiga frågor i utredningar och ständigt ge dessa tilläggsdirektiv så de inte blir klara före valet 2022. Så har man ju hanterat en del jobbiga tillkännagivanden den senaste mandatperioden och det kommer hända igen. Löfven har hela regeringsmaskineriet, statsråden och myndigheterna till sitt förfogande, regeringen skriver alla utredningsdirektiv och kan självständigt göra tilläggsdirektiv precis som man vill. Det är som Dagens Industri skriver idag på ledarsidan - Centerpartiet har gått i utredningsfällan.

Fredrick Federleys påstående att C "sitter med avtryckaren ifall S och Mp försöker fulspela" är också mer än lovligt naivt. Löfven vet och räknar med att överenskommelsen kraftigt kommer att försvaga både C och L, precis som han krympt ihop MP de senaste fyra åren. I ett läge där C ligger runt 5-6% och L och MP ligger runt, eller under, 4% kommer dessa små partier att ha förlorat all sin makt. Om C "trycker på avtryckaren" i det läget (dvs hotar att fälla regeringen Löfven) kommer Löfven direkt att svara med att utlysa extraval, och C, L och MP inrättar sig då snällt i ledet igen - precis som när man medverkade till Decemberöverenskommelsen 2014, eftersom de kommer att vara livrädda för ett extraval. Löfven kommer att ha all makt och han har i praktiken redan lurat skjortan av Centerpartiet. C, MP (och eventuellt L) kommer att vara lydiga dörrmattor åt Socialdemokraterna och tvingas acceptera den politik de vill föra. Och de kommer inte att kunna påverka vare sig utnämningspolitik, styrningen av myndigheterna eller regeringens löpande beslut. Centerpartiet legitimerar helt enkelt bara en fortsatt S-MP-regering och deras politik. Jag är faktiskt förvånad över att inte Federley, Ådahl mfl genomskådar detta. 

Att Centerpartiet inbillar sig att man på bara några veckor har lyckats tvinga Socialdemokraterna att byta politik i alla deras tyngsta centrala politiska frågor, och tro att de kommer att leva upp till detta är så förbluffande naivt att jag knappt tror det är sant. Lööf, Ådahl, Federley mfl borde själva inse det helt ologiska i alltihop. Centerpartiet kommer inte att få Socialdemokraterna att driva borgerlig politik med denna överenskommelse. I stället ingår nu C i det socialistiska regeringsunderlaget, och det kommer att leda till mer socialistisk politik. Jag trodde faktiskt inte att Centerpartisterna var så lättlurade.
 

Annie Lööf och Centerpartiet sviker väljarna och dödar Alliansen

2019-01-11

Centerpartiets besked idag att man tänker stödja en ny S-MP-regering med Stefan Löfven som statsminister var ju inte helt oväntat. Med detta spräcker man Alliansen som Annie Lööfs företrädare Maud Olofsson var med och bildade. Och man sviker alla de borgerliga väljare som litade på att en röst på något av Allianspartierna var en röst för en borgerlig statsminister. Annie Lööfs personliga svek är kanske det största av allt, många aktiva Centerpartister är bedrövade idag. Och det är såklart också många av Centerns väljare. 

 

Jag kommer att återkomma till ämnet ett antal gånger framöver, men har till att börja med några spontana synpunkter på Centerns stöd till en Löfvenregering.

1. C och L har röstat bort regeringen Löfven och sedan röstat nej till honom som statsminister ytterligare en gång. Nu plötsligt ska man alltså rösta ja till Löfven. Den statsminister man under valrörelsen kritiserade för att så mycket gått åt fel håll under hans styre ger man nu chansen på nytt.

2. Annie Lööf sa på sin presskonferens att Centern kommer att vara en del av oppositionen. Det är ju bara trams. Centerpartiet blir ett rent stödparti till en socialistisk regering som även är beroende av Vänsterpartiet för att få majoritet. Man säger att man ska budgetförhandla varje år, och man har överenskommelse om ett politiskt program med S och MP. Med detta kommer Centerpartiet självklart att ställas till ansvar för hela den politik regeringen Löfven för. Det kommer man aldrig undan, man är nu en del av det socialistiska blocket i riksdagen.

3. Man kan på papperet tycka att Löfven prostituerat sig ganska ordentligt för att gå C och L till mötes. Överenskommelsen innehåller en mängd beslut som troligen är ytterst besvärliga att acceptera för LO, V och vänsterflanken inom S, och vilka konsekvenser detta kan få för Socialdemokraterna förtjänar ett eget blogginlägg. Men detta gör samtidigt att många frågor kommer att bli begravda i utredningar och översyner - som Löfven såklart kommer att förhala och bromsa fram till nästa val för att han helt enkelt inte har mandat internt och från LO att genomföra förslagen. Detta borde Centern och Liberalerna begripa, och de kommer om några år att inse att man blivit lurade. Det är så Löfven brukar agera.

4. Det mesta av det C och L fått igenom hade man lika lätt kunnat få igenom i förhandling med M och KD (utom såklart   lättnaderna i migrationspolitiken). Men skillnaden är att M och KD håller med politiskt och vill verka för en borgerlig politik. S och MP står långt till vänster ideologiskt och går med på kraven från C och L motvilligt. Och vid alla tillfällen kommer man såklart att motarbeta borgerlig politik. Det viktiga är kanske inte heller vad C konkret fått igenom i förhandlingarna utan allt det som inte diskuterats. Under en mandatperiod dyker det upp massor av frågor som inte kan förutses, och i dessa frågor lär S köra över de små partierna på sedvanligt sätt och driva socialistisk politik. Detta kommer också att ske med regleringsbrev till myndigheter, regeringsbeslut och utnämningar. C säkrar den socialistiska makten över myndigheter, statliga bolag och samhälle - den makt man så ofta ifrågasatt de senaste 12 åren. Att lita på S är som att spela rysk roulette med Sveriges framtid.

5. Budgetmässigt blir detta en kamikazebudget. Alla de ingående fyra partierna har fått igenom massor av krav som kostar enorma pengar. Det räcker att nämna återinfört friår, sossarnas "familjevecka", förslag om olika satsningar och samtidigt avskaffad värnskatt och andra sänkta skatter. Till detta kommer uppluckrade regler för anhöriginvandring som riskerar att medföra 100.000-tals nya migranter till Sverige som vi måste försörja. Utöver detta finns kostnader för tidigare beslutade satsningar på polis och försvar mm som de flesta partier står bakom. Allt detta sker i ett läge där vi av allt att döma går in i en lågkonjunktur med sjunkande skatteintäkter, och där kommunsektorn redan på en del håll går på knäna på grund av migrationen.  

6. De flesta borgerliga politiska bedömare har länge varit överens om att Alliansen som politisk affärsidé har varit genial. Under 15 år har fyra partier tillsammans utvecklat svensk politik, och regerat tillsammans under åtta år. Lika överens är man om att det parti som bryter Alliansen kommer att straffas hårt av väljarna. Jag tror att Centerpartiet löper risk att straffas mycket hårdare av väljarna än många tror. Jag skulle inte bli förvånad om man får det jobbigt att klara 4%-spärren nästa val. Centerpartiet riskerar att gå samma väg som Miljöpartiet gjort. Ingen som samarbetar med Socialdemokraterna går skadelösa ur detta.

7. Personligen är jag väldigt trött på att under ett antal år ha tvingats försvara eller avstå från att kritisera Centerpartiet för deras konstiga förslag och deras svek mot oss moderater. Under hela den förra mandatperioden svek Centerpartiet oss gång på gång. Det räcker att nämna att man backade ur hoten om misstroendeförklaring mot finansministern,  misstroendeförklaringarna efter skandalen med Transportstyrelsen och deras stöd till den märkliga amnestin för de 9.000 vuxna afghanska männen utan asylskäl. Detta drabbade oss moderater hårt under valrörelsen, och många moderater som egentligen stödde oss ville inte rösta på oss för att de "fick Centerpartiet på köpet". De moderater som i stället tänkte rösta på Sverigedemokraterna fick upprepade varningar från mig och andra moderater om att det riskerade att leda fram till en ny Löfven-regering. Idag vet vi att det blev så. Om vi moderater fortsätter föra en tydlig liberal-konservativ politik och tar mycket tydligt avstånd från dagens Centerparti tror jag att vi kan bli ett av de partier som också kan vinna på dagens besked. Att tvingas släpa på Centerpartiet har haft ett högt pris för moderaterna ända sedan 2014.

8. Centern och övriga partiers agerande med en överenskommelse om en generösare migrationspolitik gynnar självklart också Sverigedemokraterna. Inte minst lär nog en del Socialdemokrater lämna för SD nu när de inser att S förhandlat bort en del av den restriktiva migrationspolitiken som man tidigare stått för. Frågan är hur de ingående partierna resonerat när man ingår ett samarbete bara för att minska SD:s inflytande, men i praktiken kanske uppnår det omvända? 
 

Agerade Svenska Kraftsnäts GD som valarbetare för S?

2019-01-10

Avslöjandet från Dagens Nyheter igår om att Svenska Kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh verkar ha agerat som valarbetare för sittande S-regering förvånade väl egentligen inte nämnvärt. Alltför många myndighetschefer och generaldirektörer har genom åren avslöjats med fingrarna djupt ner i den socialdemokratiska syltburken. Och detta ärende har, till skillnad mot exempelvis skandalen vid Transportstyrelsen, en väldigt tydlig partipolitisk dimension.

 

Det handlar alltså om att Sandborgh gav uttrycklig order om att skjuta upp ett besked om kraftiga höjningar av priserna för elnätsföretagen till efter valet. Höjningar som givetvis kommer att drabba elkonsumenterna i sista ledet. DN har bland annat kommit över detta interna mail från Svenska Kraftnät: "Ulla vill INTE kommunicera enligt vårt förslag utan står fast vid att vi kommunicerar till nätföretagen + balans företagen direkt efter valet den 10/9" (stavning och fetstil i ordet "INTE" är tydligen direkt citat från mailet).

Sandbergh hävdar att hon stoppade beskedet, som enligt praxis borde meddelats före augusti månads utgång, för att "det fanns misstanke om att uppgifterna inte var korrekta". Min stilla fundering är varför inte Sandbergh då såg till att snabbt göra en kontroll av uppgifterna som de kunde meddelas enligt normal praxis? Frågan om stigande elpriser var besvärande för regeringen i valrörelsens slutskede, särskilt som en av regeringens valfrågor handlade just om sänkta elpriser. Detta att man skulle meddela prishöjningarna just dagen efter valet luktar väldigt illa.

Nu kräver min riksdagskollega Lars Hjelmered (M), som är ordförande i Näringsutskottet, att ansvarig minister Ibrahim Baylan lägger korten på bordet. "Om en myndighetschef försökt hålla undan information i akt och mening att försöka påverka valutgången så är det utomordentligt allvarligt" säger han till DN idag. I dag ägnar även Borås Tidning sin ledare åt saken, och ledaren har rubriken "Myndigheter ska inte leka valarbetare". Det  borde vara en självklarhet kan man tycka, men tyvärr får vi alltför många exempel på motsatsen.
 

Högervindar utlovas!

2019-01-10


 

"Kommunala bidrag delas ut som konfetti"

2019-01-09

Strax före jul kom Dagens Samhälle ut med ett nummer som innehöll en omfattande granskning av hur kommunerna delar ut bidrag till föreningslivet. Enligt Dagens Samhälle betalar kommunerna varje år ut 4,2 miljarder i bidrag till "föreningsliv och civilsamhälle" (och då ingår inte subventionerade lokalhyror). Landsting och regioner betalar ut 1,9 miljarder och staten ytterligare 13 miljarder som fördelas via 30 olika myndigheter.  Totalt alltså över 17 miljarder.

I artikeln konstaterar terrorexperten Magnus Rsntorp från Försvarshögskolan att "bidrag delas ut som konfetti", och menar att det handlar om en släpphänt hantering av våra skattepengar. Han efterlyser fler löpande uppföljningar av verksamheten.
(Läs hela artikeln nedan genom att klicka på bilden för större format)



Enligt en kartläggning från Sveriges Kommuner och Landsting ställer de flesta kommuner krav på att föreningar och organisationer som får stöd ska vara "demokratiskt uppbyggda". Men bara hälften har krav på att verksamheten "ska ske i enlighet med demokratins ideer". Ännu värre är att det verksam som om den löpande kontrollen är lika dålig ute i kommuner och landsting/regioner som hos många av våra myndigheter. Att bara 59% av kommunerna säger att man har någon policy/föreskrifter eller riktlinjer för vilka demokrativillkor som gäller är också obegripligt. Inte minst är det upprörande att rent demorkatifientliga föreningar alltför lätt kan beviljas bidrag av våra skattepengar. Skattebetalare på alla nivåer måste kunna vara säkra på att deras skattepengar inte gynnar våldsbejakande extremism eller demokratifientlig eller rent av kriminell verksamhet.

Jag har regelbundet de senaste åren motionerat om en kraftfullare tillsyn och hårdare krav vad gäller statliga bidrag till föreningar och organisationer: 2018/19:1819  Översyn av statens stöd till organisationer. Det finns nu också en nytillsatt "Demokrativillkorsutredning" sedan något år som ska titta på frågan. Men jag tycker det hela verkar en smula halvhjärtat och knappast heltäckande, men vi får väl se vad man kommer att landa i för slutsatser.  

Granskningen från Dagens Samhälles visar att det är helt uppenbart att det behövs skärpning behövs både vad gäller statliga, kommunala och regionala bidrag. Jag tänker driva på för detta både i min egen kommun och försöka påverka andra moderata kommunpolitiker att ta initiativ till uppstramning av regelverken där detta behövs. Jag är inte heller främmande för att skärpta krav på kommuner och regioner kan behöva regleras i lag.
 

Borås Tidning tänker ganska fel om orsaken till terrorism

2019-01-09

Den 15 december förra året skrev Borås Tidnings chefredaktör på ledarplats om "terrorns drivkrafter". Jag reagerade på artikeln, men hade mycket annat att ta tag i före jul så det har inte blivit av att kommentera ledartexten förrän nu.

Det jag vände mig mot var främst det avslutande stycket, som ser ut så här:

"Men drivkrafterna? Terroristen har alltid ett personligt ansvar för sina handlingar som inte kan pratas bort eller glömmas. Men när populistiska krafter idag, som exempelvis svenska SD, pekar ut världsreligionen islam som förklaring till de terrordåd som sker är det grunt och ovärdigt en seriös diskussion. Det är viktigt att våga prata om strukturer istället. De franska exemplen ovan visar på ett samhälle vars klyftor skapar social misär, kriminalitet och drogmissbruk. Ur de klyftorna föds förtvivlan och våld. Det är ett allvarligt problem att det utnyttjas av religiösa extremister, det ser vi exempel på även i Borås, vilket ni kan läsa om i ett reportage i dagens BT. Men det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro. Detta bör betraktas som ett politiskt misslyckande, inget annat."

Jag menar att BT:s chefredaktör har fel i sina slutsatser. Självklart kan man inte beskylla en religion i sig för terrorism, det är alltid den enskilde terroristen som bär det personliga ansvaret. Men samtidigt är det ett faktum att just de renläriga islamisternas syn på religionen som överordnad samhället i övrigt, deras åsikt att "otrogna" bör röjas ur vägen, samt den ganska våldsbejakande synen på hur man ska sprida sitt budskap och utöka sitt religiösa territorium har stor betydelse för att locka in personer i terroristkretsar. Detta är väl belagt i terrorforskning - djupt troende muslimer blir lättare offer för extremism än många andra.

Att sociala klyftor, arbetslöshet, fattigdom och missbruk är faktorer som gör att vissa personer blir lättare att locka in i dessa kretsar är också väl belagt. Men det stora felslutet som Borås Tidning gör är en annan sak. "Det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro" skriver man. Jag skulle vilja se hur Borås Tidning tänkt sig att lösa detta? Min egen bedömning är att det är närmast omöjligt för ett samhälle att klara att integrera så många som kommit till vårt land de senaste åren. Problemet är helt enkelt att det kommit för många från främmande kulturer och religioner. Det är ju just detta som i sig skapat den sociala misären, klyftorna och missbruket. Alltför hög invandring på kort tid skapar i sig grund för skuggsamhällen och parallella strukturer där vårt eget rättssystem sätts ur spel, och där starka och extrema religiösa ledare tar plats i stället.

Slutsatsen Borås Tidning borde dra är att det är dags för ett relativt långt uppehåll i mottagandet av nya asylsökande - det är dags för andra länder att ta sin del av ansvaret. Under tiden måste Sverige jobba på att förbättra integrationen, ta krafttag mot extremister och radikala religiösa ledare, och bli bättre på att lagföra individer som hotar vår demokrati och vår frihet. Det är där vi måste börja. Fortsätter vi som vi gjort kommer de sociala utanförskapsområdena att växa tills vi helt tappat kontrollen.
 

Måste man kunna försörja sig som poet för att vara en bra poet?

2019-01-07



Jag vet att jag provocerade en del med detta twitterinlägg ikväll (även om de flesta trots allt verkar hålla med mig). Det syftar på Akademieledamoten Frostenssons ekonomiska krav för att lämna Akademien. Och visst, Akademien har sina stadgar och regler och dessa måste såklart följas. Detta får väl Frostensson och Akademien strida om juridiskt.

Men rent generellt ifrågasätter jag om kulturarbetare måste kunna leva på sin musik, sitt målande eller sitt skrivande? Väldigt många tycker om att ägna sig åt kulturella saker, ibland mot viss ekonomisk ersättning, men ytterst få kan försörja sig på detta utan stipendier eller bidrag från samhället. Frågan är om en poet, konstnär eller musiker är sämre för att han eller hon utövar sin kultur som hobby eller fritidsintresse eller som extraknäck? Vem vet, kanske är det precis tvärtom? Intryck och kunskaper från den vanliga vardagen kan vara mycket värt i det egna skapandet.

Så - är det verkligen en självklarhet att en poet ska kunna leva på att skriva dikter om väldigt få är beredda att köpa diktsamlingarna? Kan inte poeten försörja sig på något annat och författa sin poesi på fritiden? Om det sedan lossnar och poetens böcker börjar sälja bra kan man ju minska sitt ordinarie arbete efterhand?

Denna diskussion var väldigt het när Alliansen förändrade reglerna och avskaffade den tidigare "konstnärslönen" som innebar en livsvarig inkomstgaranti för vissa konstnärer (de som redan fanns i systemet berördes dock inte). I stället infördes ett system med långtidsstipendier. Jag tycker det var en bra och viktig förändring. Men fortfarande känns det ganska godtyckligt. Vem ska avgöra vilka poeter som förtjänar försörjning av samhället och vilka som får försörja sig på annat? Det känns lika godtyckligt som när Svemska Akademien delar ut nobelpriset i litteratur.

Jag tycker rent generellt att vi ska vara restriktiva med att låta skattebetalarna försörja kulturskapare permanent. Kultur ska uppmuntras på olika sätt och göras tillgänglig för så många som möjligt, man ska stödja genom att upplåta lokaler och ersätta kostnader för att kultur sprids i samhället, inte minst ungdomskultur. Och visst måste man avlöna en teaterensamble eller en orkester som hela tiden behöver repetera på nya föreställningar. Men det är faktiskt inte självklart att man ska kunna försörja sig permanent som musiker, poet, författare eller konstnär på skattebetalarnas beskostnad.

Samhället bekostar idag en hel del kultur med skattemedel. Och Västra Götalandsregionen är värst/bäst beroende på hur man ser det. På VG:s webbsida skriver man att "Kulturen har en central roll i Västra Götalandsregionen. det märks genom målmedvetna satsningar och landets största regionala kulturbudget, både i kronor och ören och utslaget per invånare". Totalt lägger VG runt 1,5 miljard på kulturen varje år. Men att skryta om att man lägger mest på kultur per invånare i hela landet samtidigt som sjukvården på sina håll går på knäna och vårdköerna är långa är en smula provocerande. 
Är det exempelvis självklart att Västra Götalandsregionen ska äga och finansiera Göteborsoperan och Göteborgssymfonikerna (får tillsammans i storleksordningen en dryg halv miljard i bidrag varje år), eller för den delen Film i Väst? Detta är verksamheter som rimligen borde kunna finansieras på rent marknadsmässiga villkor. 
 

Lätt att känna igen sig i Anna Kinberg Batras bok "Inifrån"

2019-01-05

Helgerna har jag bland annat ägnat åt att läsa lite. Bland annat Anmna Kinberg Batras bok "Inifrån". Har mitt eget ex med denna fina personliga hälsning ("Med tack för att du var med, fattar hur det är, och alltid säger vad du tycker"):

           

Och hon har ju rätt, jag säger alltid vad jag tycker, är rak och ger både beröm och kritik på ett ärligt sätt. Tyvärr är det ju inte så med alla, vare sig i partier eller andra organisationer - många smickrar överdrivet för aktuell ledare för att försöka hamna i bra dager, men när sedan ledaren ifrågasätts byter man snabbt fot och hjälper i stället till att underminera ledarens ställning. Vissa kallar det medgångssupportrar.

Jag hade aldrig någon direkt personlig relation till Fredrik Reinfeldt - när jag valdes in i riksdagen försvann han ju till Rosenbad och vi arbetade aldrig ihop. Det blev bara vanligt artigt småprat när man sågs i olika sammanhang. Det var helt annorlunda med Anna Kinberg Batra, vi jobbade ju tillsammans som riksdagsledamöter under hela regeringstiden, och hon var gruppledare 2010-14. Jag hade en mer avslappnad och personlig relation till Anna, både innan och efter hennes val till partiledare (och detsamma gäller för övrigt min relation till Ulf Kristersson idag, vi arbetade ju tillsammans i Finansutskottet 2014-17 och känner varandra väl). Det var Anna som i egenskap av ordförande i Finansutskottet såg till att jag blev ledamot i utskottet 2014, och jag var därmed mitt i händelsernas centrum under hela den hektiska tiden hösten 2014 när Alliansens budget vann och Löfven hotade med extraval, Decemberöverenskommelsen undertecknades (det var jag dock helt oskyldig till) och sedan valet av Anna till ny partiledare. Mycket av det hon skriver i boken känner jag väl igen, och en del episoder hon berättar om var jag själv delaktig i på nära håll.

Jag är som Anna skriver alltid rak och tydlig, både med konstruktiv kritik och ärligt beröm. Jag vet att Anna kände att det var ärligt menat, och sådant bygger förtroende. Lite smickrande var det ju exempelvis att hon som ganska nyvald partiledare kontaktade mig inför en TV-debatt om beskattning av pensionärerna (som var stor fråga då), och jag fixade ett pm till henne. Jag hade kvar dessa sms i min telefon från denna torsdagskväll i juni 2015 (ovan th).

Mindre roliga sms var dessa, som jag skrev, dels två dagar före hennes beslut att avgå, dels strax efter pressonferensen där hon meddelade sin avgång (hennes svar håller jag för mig själv). De får symbolisera det tråkiga slutet. Men som Anna skriver i boken - moderaterna i Västsverige backade upp Anna fullt ut hela vägen och deltog inte i spelet bakom kulisserna för att sparka henne. Jag har fortsatt kontakt med Anna då och då, jag uppskattar henne som klok och sympatisk person, med mycket bred och djup politisk kunskap.

 

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt om inte så mycket energi lagts internt på att underminera Annas ställning? Det började ganska snart efter hennes tillträde, och fortsatte ända fram tills hon tvingades avgå. Tänk om vi i stället lagt kraften på att granska sittande regering samt att berätta för väljarna om vår egen politik? Visserligen gjorde vi en mycket bra valrörelse senast, och inte minst Ulf Kristersson gjorde strålande bra ifrån sig, särskilt som så färsk partiledare som kastades in i uppdraget med mycket kort varsel ett år före ett val. Men tänk ändå om vi hade startat valarbetet tidigare och ägnat oss åt detta i stället för att diskutera partiledare? Om vi bara hade tagit ett enda av mandaten från vänstersidan, eller två av SD så hade vi redan haft en Alliansregering på plats idag. Det interna spelet om partiledarfrågan kan ha haft ett högre pris än många inser. Det tog massor av kraft och gjorde att sittande regering slapp ett halvår av kritik från oss moderater, samtidigt som vi missade minst ett halvårs chans att prata politik med väljarna.
 

Även SVT-journalistens angrepp mot mig väcker medialt intresse

2019-01-03

Även SVT-journalisten Erika Bjerströms angrepp mot mig häromdagen väcker medialt intresse och är en stor fråga i sociala medier. Nyheter Idag följer upp med en ny artikel, och vänstertidningen ETC går som väntat till nytt angrepp mot mig. Naturligtvis lyckas de få med "klimnatförnekare" även denna gång. Dock har jag inte förnekat klimatets existens denna vecka heller. ETC verkar ha utsett mig till sitt favorithatobjekt bland moderata politiker. Jag får väl ta det som en komplimang.





Vissa debattörer på vänsterkanten ger Bjerström stöd och menar att hon och SVT inte alls påstått att Greta Thunberg skulle ha talat inför världens ledare på klimatkonferensen. Men tyvärr - SVT:s egna bilder med textremsa avslöjar sanningen...och hur det skulle kunna vara "förtal" att länka till en nyhetsartikel som berättar sanningen är för mig en gåta.



Jag har idag upprepat min fråga till Bjerström idag, och tänker inte ge mig innan jag fått svar:


 

Stort medieintresse för diskussion om begränsning av barnbidrag

2019-01-03

Gårdagens nyhet i Ekot om förslag att behovspröva barnbidraget och mitt eget förslag om att införa ett maxtak för hur många barnbidrag ett par föräldrar kan få väckte ett obegripligt stort intresse i media. Kanske är det den vanliga nyhetstorkan runt årsskiftet som bidrar? I vart fall är min motion omnämnd i flera dussin media, och flera jorunalister ringde också i går för att  få ytterligare kommentarer.

Borås Tidning gjorde en egen uppföljande artikel.

Bland övriga som uppmärksammat mitt förslag finns (förutom Ekot, Sveriges Radio, TT, Expressen och några andra tidningar jag nämnde igår) följande:

Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Nya LidköpingsTidningen, Norrköpring Tidningar, NSD, Dagens Industri, Norran, MVT, Newsner, Sydöstran, UNT, BLT, Folkbladet, Västerviks-Tidningen, Femina, fPlus, Epoch Times, Barometern, Östra Småland, GT, Göteborgs-Posten, Smålänningen och ett antal nättidningar. 

I dag ägnar Kristianstadbladet sin ledare åt saken, och kommenterar även mitt förslag, liksom Expressens ledarsida som  föredrar mitt förslag framför en behovsprövning. Även Landskrona-Posten, Norrköpings Tidningar, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Karlskoga Tidning kommenterar på ledarplats.

Lite märker jag också att det finns en sammanblandning. Jag har alltså inte motionerat om behovsprövning av barnbidraget, utan om maximering av hur många barn man kan få banbidrag för samt diskuterat en översyn av flerbarnstillägget. Frågan om behovsprövning kommer från andra.
 

SVT-journalist beskyller mig för "förtal"

2019-01-02

I söndags hade tidningen Nyheter Idag ett reportage där man avslöjade att SVT:s påstående att Greta Thunberg "höll tal inför världsledarna" på klimattoppmötet helt enkelt var falskt. Talet hölls sent på kvällen, när salen i stort sett var tom. Detta medges av SVT i artikeln i Nyheter Idag. Jag tyckte detta var värt att sprida på twitter, och gjorde detta inlägg, som bemöttes av SVT:s seniorreporter och klimataktivist Erika Bjerström igår:



Jag förväntar mig inte att Erika Bjerström ska ha koll på juridiken, men om man inte vet vad som menas med "förtal" bör man kanske inte som representant för Public Service kasta en sådan beskyllning mot en folkvald riksdagsledamot. Det är ett ganska anmärkningsvärt påhopp. Dessutom påstås jag genom denna tweet alltså att sprida "konspirationsteorier" och att "förgifta samhällsklimatet". Det är inga lindriga beskyllningar direkt. Det jag i verkligheten gjorde jag att lägga ut en länk på twitter, med samma rubrik som i artikeln. Jag tillförde ingen egen kommentar överhuvudtaget. Och att spridning av en länk som avslöjar en sanning skulle vara att "förgifta samhällsklimatet" är en ganska sanslös beskyllning.

Jag har nu ställt denna motfråga till Erika Bjerström, och förväntar mig ett svar. Eller en ursäkt.


 

Barnbidraget bör begränsas

2019-01-02

I dag har Ekot ett inslag om olika förslag om att begränsa eller behovspröva barnbidraget. I samband med detta uppmärksammar man min motion om att begränsa barnbidraget för familjer med väldigt många barn, något jag blev intervjuad om före jul. Ekots inslag uppmärksammas även av andra medier idag, exempelvis TT, Expressen, SVT, Bohuslänningen och Omni. Flera journalister har också hört av sig under dagen, så det lär nog bli en del uppföljande artiklar och ledarkommentarer.

Här är min motion där jag alltså föreslår följande:

"Barnbidraget är ett välkommet ekonomiskt tillskott för många familjer. Samtidigt ger det, inklusive flerbarnstillägget, orimoigt höga summor för barnfamiljer med väldigt många barn. Att skaffa många barn är frivilligt. Det finns ingen anledning att ge barnbidrag till samma familj för hur många barn som helst. Den som skaffar många barn bör själv se till att ha ekonomiskt utrymme för att försörja sin familj. Det bör därför ses över hur barnbidraget och flerbarnstillägget kan begränsas."

Barnbidraget kostar årligen skattebetalarna över 30 miljarder per år. Ca 80% av alla familjer har 1-2 barn, men ca 30.000 familjer har idag fyra barn eller fler. Antalet ökar, inte minst till följd av migrationen. Familjer med många barn är ofta dessutom beroende av andra bidrag, exempelvis bostadsbidrag. Att se över barnbidrag och flerbarnstillägg är viktigt för att skicka en tydlig signal om att det är högst frivilligt att föda många barn, och att man i utgångsläget måste se till att klara av att försörja sin egen familj innan man skaffar fler barn.

Mitt förslag är viktigt både för samhällsekonomin och integrationen. Självklart vill vi att det ska födas många nya barn, men vi vill också att föräldrar i utgångsläget ska kunna försörja sig själva och sina familjer utan statliga eller kommunala bidrag. 

Parallellt med mitt förslag pågår ständigt en diskussion om ett behovspröva hela barnbidraget. Det skulle då bli mer av en socialförsäkring än ett generellt bidrag. Det finns argument både för och emot detta, och det är inget jag tar ställning till i min motion. Men det vore väl inte orimligt att göra en genomgripande översyn av hela barnbidragssystemet där alla delar kan diskuteras.  
 

Gott Nytt År!

2018-12-31



Så var det dags att önska alla bloggbesökare ett riktigt gott nytt år. För egen del har jag en stor förhoppning på det nya året, och det är att vi äntligen kan få till en ny moderatledd regering som på allvar kan ta tag i alla viktiga samhällsproblem. Vår vinnande statsbudget lägger en bra grund, men det krävs en massa ytterligare målmedvetet arbete och många lagändringar för att komma framåt. Vi har inte råd att förspilla tid på ett extraval i april följt av ännu en långdragen regeringsbildning. Vi behöver ta tag i saker nu!

Men - gott nytt år allihop! Hoppas det nya året blir positivt för oss alla!

Mindre snö - mer snö - mindre snö - mer snö...

2018-12-29

Ständigt matas vi med domedagsscenarier om hur klimatförändringar kommer att göra världen allt mer obeboelig. För Sverige gäller varningarna oftast ökande nederbörd - eller mer torka, men också att vi kommer att få mindre snö/mer snö, beroende på vilka rapporter man litar på. Inte sällan visar det sig att verkligheten helt enkelt inte vill följa de prognoser, modeller och scenarier som ställs upp, och då tvingas man ständigt att i efterhand revidera det man tidigare sagt. Det är egentligen inget konstigt, så fungerar forskning på nya områden, vilket klimatforskningen trots allt är. Det märkliga är att media och olika självutnämnda klimatexperter gör så stor sak av detta.

Det mest häpnadsväckande är nog de olika turerna kring den framtida snömängden i Sverige. Här har man verkligen bytt fot så många gånger att all trovärdighet är förbrukad. Eller vad sägs om dessa nedslag i de senaste tolv årens dramatiska snörapporter? Många ställer på goda grunder frågan hur vi ska kunna lita på IPCC och klimatalarmisternas domedagsrapporter som klimatförändringarnas effekter om 100 eller 200 år, när man inte ens kunnat förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka den svenska snön på några decenniers sikt, utan ständigt tvingats revidera prognoserna?


2006

2006 hotade man med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006



Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.


2013

När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss ännu mera snö i framtiden.

Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.



I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.

Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?

Och visst skulle man det!


2014

Efter den i stort sett snöfria vintern 2013/14 i södra delen av landet var man nu tillbaka på ruta ett. Nu var det mindre snö i framtiden som gällde på nytt. Det hävdades till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.




2015, maj

Enligt SMHI var det mindre snö än vanligt i södra Sverige, samtidigt som vintern 2014/15 blev den snörikaste på mycket länge i stora delar av norra Sverige. Luleås snörekord från 1966 slogs exempelvis den 3 februari. Då uppmättes ett snödjup på 113 centimeter flygplatsen i Kallax och det innebär att det 49 år gamla rekordet på 111 centimeter överträffades. I stora delar av norra Sverige var det enligt SMHI den snörikaste vintern på 15 år, och snörekordet slogs på flera platser. På denna sida finns dramatiska bilder från snöröjning i början av maj på Stekenjokksvägen med rekordmycket snö, upp till sex meter.



Under midsommarhelgen 2015 var det 300 procent mer snö i Västerbottens- och Norrbottensfjällen än normalt rapporterade Svt Nyheter som hänvisade till SMHI. Vintersäsongen var betydligt längre än normalt. Det extremt tjocka snötäcket skapade nu problem för fjällvandrarna.


2015, september



Aftonbladet varnade i en artikel den 26 september för att det tvärtom skulle bli kallare och mera snö i vår del av världen till följd av klimatförändringarna: Forskare oroade över rekordkallt område.

Dagens Nyheter hade en artikel om ungefär samma sak. Där hette det att Ny istid hotar Skandinavien. Forskarna är enligt den artikeln oroliga för att golfströmmen kommer att sakta in till följd av smältande glaciärer i spår av klimatförändringarna, och då kan det bli 5-8 grader kallare i Skandinavien. Källa var Norges Meteorologiska Institut och i artikeln intervjuas Mikael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet. Han har också kopplingar till SMHI. 


2015, oktober



SVT skriver att det kan bli 2-7 grader varmare i Sverige till följd av klimatförändringarna. Bland annat mindre snö och betydligt mildare vintrar. Källan är...SMHI.

Och lite senare varnade åter SMHI för kraftigt minskande snömängder i hela landet. Och för att skidorter i södra halvan av landet kommer att försvinna för gott...




2018, januari/februari

2018 har börjat med nya snörekord. Nedan TextTV den 20 januari med några nya snörekord. Samt en artikel från Aftonbladet igår, den 2 februari. Att det faller en halv meter snö på ett dygn är extremt ovanligt. Det är närmast ofattbara mängder.

  

Om man ska tro Pär Holmgren från den första artikeln ovan från 2006 ska Vasaloppet alltså inte längre kunna köras 2026. Det är bara åtta år dit. Det gäller verkligen att uppvärmningen snabbar på om vi ska få snöfritt i Dalarna redan om åtta år. Just nu, en månad innan Vasaloppet, är det över en meter natursnö i Sälenområdet och mellan 75 cm och en meter natursnö längs Vasaloppsspåret till Mora.

Hur ska man som politiker kunna basera politiken på SMHI:s och klimatalarmisternas modeller och prognoser för framtiden? Och hur ska man kunna lita på klimatlarmen när forskarna hela tiden i efterhand försöker förklara varför gamla klimatmodeller inte stämmer med den verklighet som sedan inträffar?


2018, 3 december

Uppenbarligen är prognosmakarna nu lite försiktiga med att hota med snöbrist i närtid efter den förra vinterns snörekord i delar av landet, där man till opch mid tvingades ploga Vasaloppsspåren. Man talar nu hellre om vad som händer om 50 eller 100 år. För skrämmas måste man såklart inför ett klimattoppmöte.

  


2018, 29 december

En knapp månad senare kommer en ny artikel på SVT Nyheters webbsida. Nu är det mer snö i Sverige som gäller i framtiden. Allt enligt en ny rapport från Kungliga Meteorologiska Institutet i Nederländerna, som menar att det blir mer snö i Sverige i framtiden till följd av klimatförändringar, men däremot mindre snö i andra delar av Europa. "Global uppvärmning leder till större nederbörd och i kalla nordliga Sverige kommer den nederbörden falla i form av snö" sägs det i rapporten.



 

Idag finns vår debattartikel om statsbudgeten i Borås Tidning

2018-12-26

(Klicka för läsbar storlek)
 

Det blev en vit jul i Ubbhult

2018-12-25

Nejdå, jag syftar inte på julsnapsarna, det blev det några även i år. Men utanför fönstret var det vitt, dock bara några centimeter snö. Men det räckte för att skapa julstämning. I Ubbhult är det inte så sällan vitt på julafton, eftersom vi bor högt uppe på ett berg. Men många vintrar är tyvärr gröna, så har det varit så länge jag kan minnas. När man var barn blev man ju väldigt besviken på regniga jular.

I början av december kunde man läsa denna nyhet från SMHI om hur det ser ut historiskt med våra vintrar:



Dagen före julafton konstaterade SMHI att det blir en ovanligt vit jul i hela landet. Jag uppmärksammade detta med denna tweet (klicka på bilden för att läsa hela artikeln):



Självklart gick alla igång på twitter och började diskutera klimatfrågan. Vissa kallade mig såklart klimatförnekare för att jag ens antydde att det finns snö. Andra tog tvärtom artikeln som exempel på att det inte alls finns några klimatförändringar. Mitt svar är samma som vanligt. En eller ett par enskilda vintrar är inget argument i klimatdebatten, oavsett om de är milda eller kalla, torra, regniga eller snörika. Det krävs minst 20-30 år för att skapa en tydlig trend för klimatet. Men man kan ju glädjande nog konstatera att hittills har i vart fall hotet om att snön är borta för alltid i vår del av landet kommit på skam.

SMHI:s hemsida finns en intressant graf som visar förekomsten av snö på juldagens morgon från år 1900 och framåt på ett antal orter i landet: 

 

En snabb analys visar att det varit väldigt grönt på juldagens morgon i hela södra Sverige de senaste 4-5 åren. Samma sak gällde 2003-2007. Medan det var ovanligt vitt 2008-12, med extremt mycket snö 2010. Och nu blir det alltså en ganska vit stapel för 2018.. Det är intressant att se hur det även historiskt varit perioder på 4-5 år med lite snö, varvat med ett antal år med vit juldag. Man kan också konstatera att det är en dålig ide att fira jul i Lund om man vill ha en vit jul...
 

Julhälsning till er alla!

2018-12-24


Här är hela fredagens debatt i repris

2018-12-22

Fredagens debatt med finansutskottet om kommunsektorns ekonomi blev en stundtals ganska hård tillställning där jag som moderat representant i likhet med Kristdemokraternas Jacob Forssmed fick ta emot ganska mycket osakliga påhopp från vänster. Värst var väl angreppet från Vänsterpartiets ledamot som kallade oss för "oansvariga kuppmakare" för att vi lagt fram vår egen politik i riksdagen. Det är ett ganska anmärkningsvärt angrepp från en annan riksdagsledamot. Men jag tycker vi gav ganska bra svar på tal.

Här är hela debatten för den som vill titta igen. I listan till höger kan man klicka på önskade repliker eller anföranden. Mitt eget längre anförande är det som kommer näst sist. Mina andra tidigare inlägg är repliker på andra talare.




 

Detta är helt enkelt inte rimligt av SVT

2018-12-21



Svt har alltså beslutat sig för att betala rättegångskostnaderna för tre av sina anställda, efter att dessa dömts för människosmuggling. Enligt Expressen har man fått uppgift från SVT att det handlar om 152.384 kronor.

Om någon åtalas för ett brott som begåtts i tjänsten för något man gjort enligt arbetsgivarens riktlinjer eller uppdrag är det inte orimligt att arbetsgivaren bekostar en rättegång. Men att smuggla hem en person i bilen har knappast koppling till uppdraget som SVT-journalist, det är ett privat beslut som man knappast tagit för arbetsgivarens räkning.

Att en arbetsgivare tar en sådan kostnad för ett brott som inte har något alls med arbetsuppgifterna att göra, utan som begåtts helt frivilligt efter ett beslut av medarbetaren själv är helt orimligt. Nu tar alltså SVT av livenspengarna för att betala en privat rättegångskostnad i stället för att använda dem till programverksamhet. Vilken annan arbetsgivare hade tagit på sig de anställdas rättegångskostnader för ett privat brott?

Enligt skattelagstiftningen bör SVT:s kostnad innebära en skattepliktig förmån för den anställde, och sannolikt måste man därför även betala arbetsgivareavgifter för förmånen, vilket ökar kostnaden för SVT ytterligare.I vilken mån detta utgör ett brott mot SVT:s regelverk kan jag inte bedöma, men jag tycker det ligger i farans riktning. Jag har idag ställt denna fråga till SVT:s VD Hanna Stjärne på twitter: 



 

Mitt anförande i dagens riksdagsdebatt

2018-12-21


Fru talman,
 
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets betänkande.
 
Hösten 2018 kommer att bli ihågkommen för en utdragen och hittills misslyckad regeringsbildning. Men många människor bekymrar sig mer för otrygghet, polisbrist och dåliga skolresultat än för vem som ska bli statsminister. De kriminella gängen har inte tagit paus för att Sverige saknar regering och vårdköerna har inte försvunnit.
 
Sverige har inte råd att vänta på viktiga förändringar av politiken. Vi har en övergångsregering, men ingen övergångsriksdag. Riksdagen har ansvaret för att besluta om statens budget, och nu har Moderaternas och Kristdemokraternas statsbudget antagits.

Den rödgröna regeringen har varit pokrönta mästare på att slösa med skattemedel. Men framgång mäts inte i antalet förbrukade kronor utan i resultat. Nu tar vi bort meningslösa och ineffektiva utgifter och prioriterar om!
 
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att den beslutade statsbudgeten bygger på den övergångsbudget som presenterades tidigare i höst, med ett antal förändringar som föreslagits av Moderaterna och Kristdemokraterna. I en budgetmotion på knappt 30 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra utan lagändringar och som våra myndigheter kan hantera.

Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådant som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande mycket. Skattesänkningar för pensionärer och löntagare, satsningar för att stärka välfärden i kommunerna, mer resurser för kortare vårdköer och ökad trygghet för dem som behöver personlig assistans. Dessutom ökade resurser till polis, tull och försvar.
 
Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

 
Fru talman,
 
En viktig del i vår budget är våra satsningar på välfärden.
 
För de flesta människor är välfärden i praktiken ofta just den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun eller i sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.
 
När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner till och med redovisa överskott. Men då ska man komma ihåg att vi haft en stark högkonjunktur med goda skatteintäkter, och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt ekonomin.
 
 
Fru talman,
 
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, presenterade nyligen sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem:
 
För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna.
 
För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.
 
För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medfört årliga underskott i miljardklassen för kommunerna.
 
För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.
 
För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.
 
Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in. Trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten.
 
 
Fru talman,
 
Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner och landsting.
Moderaterna och Kristdemokraternas statsbudget som riksdagen tagit beslut om innebär en extra satsning nästa år på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljard till landsting och regioner. Det är helt avgörande tillskott för att stärka välfärden.
 
Det handlar bland annat om satsningar på mindre barngrupper i förskolan, mer undervisningstid i lågstadiet, en tioårig grundskola, byggande av fler äldreboenden, satsningar på demensvård och kvalitetsutveckling av hemtjänsten, en ny kömiljard för att korta vårdköerna, satsningar på cancervården och inte minst återinförd värdighet i LSS där personer med behov av andningshjälp och sondmatning självklart ska få den hjälp de behöver.
 
Våra reformer och satsningar är oerhört viktiga och ett steg mot en bättre välfärd och bättre prioriteringar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  
 
Om det är något konkret jag skulle vilja slå ett slag för i detta anförande är det personalförsörjningen inom vård och omsorg. Vi vet att personalen blir allt äldre och att det är svårt med nyrekrytering. Ska vi klara bemanningen i framtiden måste vi förbättra arbetsvillkor, arbetsmiljö, schemaläggningar, personaltäthet, löner och OB-ersättningar. Moderaternas och Kristdemokraternas budget ger kommuner och landsting möjlighet att ta viktiga steg i denna riktning.
 
Man kan också konstatera att en betydande del av orsakerna till den ansträngda situationen i våra kommuner är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända på senare år. Det visar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden. Det måste vi vara mycket tydliga med i debatten.
 
 
Fru talman,
 
När jag kom in i riksdagen 2006 var en av de första frågor jag engagerade mig i att införa en möjlighet till resultatutjämningsreserv för kommuner och landsting, där man kunde spara överskott från goda år för att täcka kostnader när tiderna är sämre.
 
Jag fick till slut se mitt förslag bli verklighet. Sedan 2013 finns denna möjlighet och SKL berättar i sin rapport att det idag är 139 kommuner som har sammanlagt 13 miljarder i resultatutjämningsreserv. Dessa reserver kan bli mycket värdefulla för att trygga välfärden och motverka panikbesparingar när tiderna blir sämre.
 
Med en klok politik finns möjlighet att fler kommuner kan avsätta mer pengar nästa år och därmed klara kommande lågkonjunktur bättre än man annars skulle ha gjort. Vår budget lägger en god grund för detta.
 
  
Fru talman,
 
med dessa ord tackar jag för ordet och önskar talmansstaben, finansutskottets fantastiska personal och mina utskottskolleger en riktigt god jul och ett  gott nytt år!

 

Ansträngd ekonomi i kommuner och Landsting

2018-12-21

I dag representerar jag moderaterna i höstens sista riksdagsdebatt, Finansutskottets debatt om kommunsektorns ekonomi.  För de flesta människor är välfärden i praktiken oftaidentisk med den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun och sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.

När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner redovisa överskott, men då ska man komma ihåg att vi både haft en stark högkonjunktur och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt kommunerna.

 

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kom nyligen med sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås kommande år öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem:

 

För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna. Detta är ett stort och växande problem i många kommuner som tagit emot många nyanlända för att fylla tomma lägenheter, men där samtidigt arbetsmarknaden är svag.

 

För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.

 

För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medför årliga underskott i miljardklassen för de svenska kommunerna.

 

För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga. 

 

För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.

Man kan konstatera att en stor del av orsakerna till den ansträngda situationen är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända. Det illustrerar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare helt ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden, och det måste vi vara mycket tydliga med i debatten.

 

Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in – trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten för att få ekonomin att gå ihop.

 

Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner, landsting och regioner. Och detta är något jag kommer att varna för i morgondagens debatt. Jag kommer också att påpeka att Moderaterna och Kristdemokraterna tillför fem miljarder extra till kommuner och landsting nästa år i den beslutade statsbudgeten. Men jag kommer också att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  

Lite fler fakta om M-KD-budgeten som beslutades av riksdagen

2018-12-20

Det pågår nu en kampanj från vänster om den så kallade "katastrofbudgeten" som enligt vänsterdebattörerna närmast verkar ödelägga Sverige, krossa välfärden och gynna de rika på de fattigas bekostnad. Det är ganska magstarka påståenden.

Jag har tidigare visat hur skattesänkningarna gynnar dem med lägst inkomst (12/12), och gått igenom hur moderaternas miljöpolitik faktiskt är den bästa i riksdagen om man ser till effekter och inte satsade kronor (15/12).  

Hela bakgrunden till vår budget, hur den förhåller sig till regeringens budget, samt budgeten i sin helhet redovisade jag i ett blogginlägg den 13/12. Den av riksdagen antagna M-KD-budgeten bygger till störta delen på övergångsregeringens budget. Sedan har vi gjort ett antal ändringar i denna. Vi finansierar alla våra förslag inom ramen för den finanspolitiska ramverket och redovisar överskott i vår budget.

Här följer en kort sammanfattning av ändringarna och hur vi finansierar detta:

Skattesänkningar:
- utökat jobbskatteavdrag för alla löntagare
- höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt så att färre tvingas betala statlig skatt
- avskaffad särskild löneskatt för pensionärer som fortsätter arbeta
- sänkt skatt för alla pensionärer (även de med lägst pension)
- enklare regler för entreprenörers generationsskiften 
Läs mer om skattesänkningarna i mitt blogginlägg den 12 december

Arbetsmarknadspolitik:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- sänkt skatt på arbete och höjd brytpunkt för statlig skatt
- avskaffad löneskatt för äldre som arbetar
- avskaffande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster och översyn av målgrupperna för extratjänster
- avskaffande av meningslösa beredskapsjobb 
- bättre matchning genom att förändra Arbetsförmedlingen i grunden 


Välfärdssatsningar:
3,5 miljarder mer till kommunerna och 1,5 miljarder mer till landstingen (4,1 miljarder mer än regeringen föreslagit)
Sjukvård:
- ny uppdaterad kömiljard för att korta vårdköerna
- nationell primärvårdsreform
- särskild satsning på cancervården med regionala cancercenter och en ny cancerstrategi
- nationell strategi för jämlik sjukvård och standardiserade vårdförlopp för vanliga sjukdomar
- betald vidareutbildning till specialistsjuksköterska
LSS:
- skärpt lagstiftning som garanterar LSS för dem som behöver andningshjälp och sondmatning och översyn av hela lagstiftningen
kring LSS för att trygga stöd till dem som behöver hjälp
- 350 miljoner extra till LSS 2019 och sedan 700 miljoner per år för att säkra stödet till dem som behöver hjälp
(Läs mer i föregående blogginlägg)
Äldre:
- höjt bostadstillägg för pensionärer från den 1 juli 2019
- äldreboendegaranti som garanterar alla över 85 år med beviljad hemtjänst plats i anpassat boende
- äldreboendemiljard för att stimulera byggande av äldrebostäder och trygghetsboenden
- särskilda satsningar på utveckling av hemtjänst och demensvård
- satsning på fysisk aktivitet och träning för äldre
- ökat stöd till föreningar och organisationer för att motverka äldres ensamhet
Skola:
- utökad undervisningstid i skolan, till att börja med en extra timme per dag i lågstadiet
- tioårig grundskola med skolstart från sex års ålder från och med 2020
- skyldighet för kommunerna att erbjuda lovskola i åk 6-9 för de elever som inte når målen
- fler karriärlärare
Familjer och barn:
- mindre barngrupper i förskolan
- stärkt föräldrastöd till familjer som behöver stöd
- fritidspeng som garanterar alla barn möjlighet att delta i fritidsaktiviteter

Stöd till civilsamhället:
- återinförande av skatteavdraget för gåvor till välgörande ändamål

Migrations och integrationspolitik:
Moderaterna och Kristdemokraterna är överens om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det måste vara slut med de tvära politiska kasten. Den tillfälliga lagen bör, när den löper ut, ersättas av en ny permanent lag som har bred politisk förankring. Tills dess en sådan ny lag finns på plats kommer den tillfälliga lagen att behöva fortsätta gälla. Samtidigt vill vi göra ett antal åtgärder för att förbättra integrationen:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- obligatorisk språkförskola 15 timmar per vecka för nyanlända barn 
- fler förvarsplatser för att säkerställa att den som nekas uppehållstillstånd också återvänder till sitt hemland
- mer pengar till tullen och kustbevakningen för stärkt gränsskydd 
- besparingar på migrationsverket med en dryg miljard genom effektiviseringar och minskade volymer


Lag och ordning:
- Drygt 1,5 miljarder extra till polisen med målet om 10.000 fler polisanställda fram till 2024
- höjda polislöner med i genomsnitt 3.000 per månad under mandatperioden
- 450 miljoner extra till åklagare, domstolar och kriminalvård
- 90 miljoner till tullen för stärkt gränsskydd och 500 fler tulltjänstemän under mandatperioden

Utrikes-, säkerhets och försvarspolitik:
- ökade försvarsanslag 2019-21 med 18 miljarder, i linje med det försvarsmakten själva kräver för att klara sitt uppdrag
- långsiktigt mål om försvarsanslag motsvarande två procent av BNP

Miljö och klimat: 
- ökad satsning på miljöforskning
- ökad satsning på laddstolpar och annan infrastruktur för miljövänliga transporter
- mer pengar till klimatbistånd och klimatinvesteringar utomlands för bättre effekt per satsad krona
- extra satsningar på havsmiljö och marina ekosystem
Läs mer om moderaternas miljöpolitik i mitt blogginlägg den 15 december

Tillväxt i hela landet: 
- avskaffad flygskatt
- avskaffad överindexering av bensin- och dieselskatter
- ökad skattenedsättning för lantbruksdiesel
- säkerställa att stödet till lantbrukare efter sommarens torka verkligen betalas ut som utlovat

Finansiering:
Vi använder främst det överskott som finns i övergångsregeringens budget till följd av att den inte innehåller några nya reformer eller satsningar. Dessutom gör vi följande större besparingar:
- effektivisering av arbetsmarknadspolitiken och minskade anslag till arbetsförmedlingen
- slopande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster
- slopade byggsubventioner
- effektivisering av miljö- och klimatpolitiken, tex avskaffade subventioner för elcyklar
- nedläggning av jämställdhetsmyndigheten och delegationen mot segregation
- avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift (Läs mer om detta i mitt blogginlägg den 13/12)
- minskat anslag till Migrationsverket


 

Hela riksdagen ställer sig bakom M-KD-förslaget om LSS

2018-12-20

Hela riksdagen ställer sig nu bakom kravet från Moderaterna och Kristdemokraterna i vår gemensamma budget, där vi kräver skärpt lagstiftning som garanterar personlig assistans för dem som behöver andningshjälp och sondmatning och översyn av hela lagstiftningen kring LSS för att trygga stöd till dem som behöver hjälp. I vår M-KD-budget lägger vi redan nästa år 350 miljoner extra till LSS och sedan 700 miljoner per år för att säkra assistans till dem som behöver hjälpen alla mest. 


ETC angriper mina "våldsbejakande" riksdagsmotioner om genusforskning

2018-12-20

Vänstertidningen ETC har tidigare gått till hårda angrepp mot mig som person. Nu är det dags igen för nästa lågvattenmärke. Nu menar man i en ledare med rubriken "Genushatare, nu är det dags att ni tar ansvar!", att bland annat jag, genom en riksdagsmotion om att avskaffa stödet till genusforskning, är medansvarig till att skapa ett hat (!) mot genusforskare, och att jag indirekt är ansvarig för hot (!) mot enskilda personer. Inklusive bombhot (!) mot institutionen för genusvetenskap vid Göteborgs Universitet häromdagen. Jag måste erkänna att jag, trots den i sig allvarliga frågan, började skratta när jag läste. Den långsökta kopplingen mellan en riksdagsmotion och att uppvigla människor till hat, hot och att utföra bombhot är ganska, hmm, skruvad. Och då uttrycker jag mig väldigt snällt.

Här är min tre "våldsbejakande" riksdagsmotioner med koppling till ämnet:

2018/19:1832  Avskaffa Jämställdhetsmyndigheten
2018/19:1831  Avskaffa det nationella sekretariatet för genusforskning
2018/19:1826  Avskaffa statens stöd till genusforskning

Jag är den förste att ta kraftfullt avstånd från alla typer av hot, hat och våldsanvändning i den politiska debatten. Tyvärr är det väl oftare läsarna av ETC och andra på den yttersta vänsterkanten som ägnar sig åt hot och hat. Knappast jag och andra seriösa samhällsdebatörer som använder ordet som enda "vapen" i debatten. 

Det enda "ansvar" jag tänker ta i debatten om genusforskning är att envist hävda att det statliga stödet till den av seriösa forskare så hårt kritiserade genusforskningen bör avskaffas liksom professurerna, och att det Nationella Sekretariatet för Genusforskning" bör gå samma väg som Jämställdhetsmyndigheten. Dvs avvecklas. Det hela har blivit en lekstuga för extrema vänsterfeminister.

"Den relevanta forskning som behövs angående skillnader mellan kvinnor och män, exempelvis när det gäller medicinsk behandling, inlärning i skolan eller i andra viktiga sammanhang bör i stället ske inom de discipliner där man forskar kring dessa ämnen och inte särskiljas från sitt sammanhang" som jag uttryckligen skriver i en av motionerna. 


I vilken mån detta förslag är våldsbejakande överlåter jag till andra att bedöma.
 

Debattartikel i Markbladet idag

2018-12-19

Nu avskaffar vi jämställdhetsmyndigheten

2018-12-18

Jag har ju motionerat i riksdagen om att avskaffa Jämställdhetsmyndigheten.

Jag menar att det är en helt onödig myndighet, som bara funnits sedan den 1 januari 2018, men som redan har över 60 anställda. Denna myndighet bör snarast avvecklas igen. De viktiga frågor denna myndighet hanterar låg tidigare under andra myndigheter, och kan med fördel flyttas tillbaka dit. 2008 slog Alliansen ihop ett antal myndigheter, bland annat Jämställdhetsombudsmannen, till en ny Diskrimineringsmyndighet. Det räcker med en specialmyndighet vid sidan av ansvarigt departement. I stort sett alla andra myndigheter har redan arbete för jämställdhet som ett utryckligt mål i sina direktiv.

I går tog Arbetsmarknadsutskottet beslut om att avskaffa Jämställdhetsmyndigheten, helt i enlighet med den M-KD-statsbudget som riksdagen tidigare beslutat om.

I går skrev också vänstertidningen ETC i Göteborg om saken och uppmärksammade även min riksdagsmotion i frågan. Jag blev även uppringd av ETC i Göteborg, som ville höra min reaktion på Arbetsmarknadsutskottets beslut. 

Jag pekade bland annat på att Moderaterna och Kristdemokraterna gör verkliga saker för jämställdheten i stället för att starta nya symboliska myndigheter. Vi gör en storsatsning på rättsväsendet, fler poliser, hårdare insatser och straff för hedersbrott. Vi sänker till skillnad mot S-MP skatten även för de pensionärer som har allra lägst pension, ofta kvinnor som arbetat deltid inom offentlig sektor. Vi sänjker skatten även för låginkomsttagare, och vi satsar fem miljarder extra på kommuner och landsting - välkomna tillskott som kan göra det möjligt att anställa fler inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg - yrlken där många kvinnor vittnar om slitsam arbetsmiljö och utbrändhet på grund av för lite personal. Denna typ av konkreta åtgärder betyder mer än att starta nya myndigheter.

Om nu jämställdhetsmyndigheten är av så avgörande betydelse för jämställdhetsarbetet i landet kan man fråga sig varför S-MP-regeringen väntade med att sjösätta denna myndighet till den första januari valåret 2018? Varför tog man inte tag i det direkt när man tillträdde 2014?

 

Naturligt att många är besvikna på vår statsbudget

2018-12-18

Moderaternas och Kristdemokraternas vinnande budgetförslag har fått mycket beröm. Samtidigt är det många som uttrycker missnöje - "varför satsar ni inte på XXX" som ni lovade före valet?

Svaret är enkelt, och jag har påpekat det tidigare. Tidspressen har varit stor, övergångsregeringens budget presenterades extremt sent denna höst, och sedan har partierna två veckor på sig att reagera på den. I en budgetmotion på 28 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra med kort varsel och utan lagändringar som måste beredas. Vi kan inte heller ta beslut som gör det omöjligt för myndigheterna att genomföra våra beslut. Exempelvis behövde Skatteverket ha alla beslut i skattefrågor på plats allra senast den 12 december. 

Många av våra vallöften och viktigare reformer kräver omtattande lagändringar, och dessa måste på sedvanligt sätt utredas, beredas och hanteras av riksdatgen först. Detta tar tid, och förutsätter i de flesta fall att vi först kan bilda regering. Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådana saker som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande många viktiga saker. Våra skattesänkningar för pensionärer och löntagare, våra satsningar för att stärka välfärden i kommuner och landsting, och våra ökade resurser till polis, tull och försvar har varit välkomna. Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

Att många är besvikna över att våra vallöften inte kan uppfyllas i dagsläget får vi väl främst ta som en bekräftelse på att många längtar efter en ny politik och klokare politiska prioriteringar. Vi är beredda om riksdagen ger Ulf Kristersson i uppdrag att bilda regering.

Välkommet med tydligt besked i frågan om tiggeriförbud

2018-12-17

Domen idag från Högsta Förvaltningsdomstolen som ger Vellinge kommun rätt att införa lokalt tiggeriförbud är välkommen. Det har varit olika besked från länsstyrelser och domstolar, men nu blir det äntligen tydligt vad som gäller. En kommun får rätt att införa tiggeriförbud på särskilt angivna platser, däremot inte rätt att införa generellt tiggeriförbud. 

Flera kommuner aviserar att de kommer att följa Vellinges exempel, det gäller ett antal kommuner i Skåne, men även exempelvis Katrineholm där M och S är överens om att införa kommunalt tiggeriförbud.

I grunden är det givetvis bra om kommuner som upplever stort problem med störande tiggeri kan försöka göra något åt det. Men det blir ändå konstigt med olika regler i olika kommuner, det kan leda till att vissa kommuner försvårar tiggeriet så mycket att tiggarna åker till andra kommuner i stället där det inte råder tiggeriförbud. Det allra bästa vore såklart ett nationellt tiggeriförbud med samma regler i hela landet. Det är också den linje moderaterna driver.  

Jag har engagerat mig i tiggerifrågan i över 5 år nu, och har skrivit många blogginlägg om saken. Allt finns samlat på denna sida. Baksidorna av tiggeriet är så stora idag att de väger tyngre än rätten att tigga för sin försörjning. Dagens besked är som sagt välkommet, men nationellt tiggeriförbud måste vara målet. Den som avvisar detta medverkar indiriekt till människohandel, utnyttjande, kriminalitet, prostitiution, svartarbete och allvarlig social utsatthet. 

Jag avancerar till andra plats som "veckans hetaste opinionsbildare"

2018-12-16

I kväll fick jag ett mail som meddelade att jag avancerat till en andraplats på Dagens Opinions och Bumblewings lista över "veckans hetaste opinionsbildare" på twitter. Förra veckan låg jag på en sjätteplats. Det är verkligen fascinerande att få 20.000 reaktioner på det jag twittrar om under en enda vecka - utöver alla reaktioner jag får på facebook- och blogginlägg.


 

FN:s tidigare vice generalsekreterare tar ton i skattedebatten

2018-12-16

I går skrev FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan K Eliasson denna tweet. Hunden är ju fin, liksom flygeln (och villan som lär vara värd över 13 miljoner är säkert också helt okej). Men att uttrycka sig på detta raljanta sätt om onödiga skattesänkningar ger en dålig smak i munen, särskilt när det kommer från en person som haft flera miljoner i årsarvode (plus en mängd andra förmåner) från FN under ett antal år, arvoden som dessutom varit skattefria! I den segrande M-KD-budgeten ingår bland annat skattesänkningar för de pensionärer med lägst pension som inte Socialdemokraterna ville sänka skatten för. Jag tror inte de delar Eliassons syn på att skattesänkningar är onödiga.

Inte för inte kallades Eliasson igår bland annat för "gåsleversocialist". Det ligger något i detta. Mina kommentarer på twitter fick också stor uppskattning.






 

Demokratiskeptikern Pär Holmgren nytt EU-toppnamn i MP

2018-12-16

Den 3/12 skrev jag i ett blogginlägg om de allt fler odemokratiska rösterna i klimatdebatten, de som vill avskaffa demokrati och fria val för att kunna "ta tag i klimatfrågan med kraft". Bland annat citerade jag Pär Holmgren från ett mycket märkligt domedagsinlägg på twitter någon dag tidiogare (nedan tv), och länkade till en artikel i DN där vänsterdebattören Torbjörn Tännsjö förespråkade diktatur. 

Nu visar det sig att Miljöpartiet engagerat nämnde fd meteorolog, Pär Holmgren, numera en allt mer högljudd och extrem klimatalarmist och ren domedagsprofet, som plötsligt gått in i politiken och är ett av två toppnamn på MP:s EU-valsedel. Mattias Svensson (Magasinet NEO) skrev om Holmgrens bristande respekt för demokratin redan 2009. Och så sent som häromdagen var Holmgren alltså ute igen och skrev uppskattande på twitter om just Torbjörn Tännsjös förslag i ett debattinlägg i DN där han föreslår diktatur för att lösa klimatfrågan (nedan th). Frågan är om det är Miljöpartiets nya linje att förespråka avskaffande av allmänna val och införande av diktatur? Varför i så fall ens föreslå en valsedel till EU-valet? Pär Holmgren har uttryckt så många märkliga åsikter att han knappast fått förtroendet att företräda några seriösa partier i EU-valet. Men Miljöpartiet kan säkert fungera. Vi andra får hålla koll på alla demokratiföraktande klimatdebattörer.

                

De odemokratiska tankarna från Miljöpartiets nya kändisnamn har uppmärksammats en del i media, exempelvis Borås Tidnings ledarsida den 14 december:



Här några nedslag från twitter, inklusive mitt eget inlägg om saken:

 

 
 

Moderat politik bäst även för miljö och klimat

2018-12-15

Vänstersidan beskyllder moderaterna och kristdemokraterna för att "inte satsa tillräckligt på klimatet". Man talar rent av om att vi "slaktar miljö- och klimatpolitiken". Det man vänder sig mot är att vi minskar anslagen i budgeten till miljö- och klimatområdet med två miljarder. Det är korrekt - men samtidigt ökar vi anslagen till de gröna näringarna med en miljard och klimatbiståndet till andra länder med en miljard. Totalt handlar det alltså om samma pengar. Trots våra neddragningar av den direkta miljöbudgeten ligger vi dessutom drygt två miljarder över regeringens budget för bara två år sedan, 2016. Att påstå att det rör sig om en ”slakt” är alltså inte särskilt trovärdigt.

När de rödgröna skryter om sin "klimatpolitik" kan det ju också vara intressant att påminna om att CO2-utsläppen minskade under Alliansen, men att de enligt SCB har ökat de senaste 4 åren med en S-MP-regering - trots enormt mycket pengar till "klimatpolitik". Konjunkturinstitutet har dessutom konstaterat att 7 av 8 klimatsatsningar som den rödgröna regeringen sjösatte brister i effektivitet. Så hur man nu än ser på klimatpolitiken så kan man i vart fall konstatera att den rödgröna regeringen har misslyckats. Det enda man lyckats med är att göra slut på en massa skattepengar.

Vi stoppar nu regeringens ineffektiva symbolpolitik och därför avskaffar vi bland annat regeringens elcykelpremie. Vi tar också bort flygskatten eftersom denna skatt har minimal miljönytta, men flyttar flygresor till andra länder, exempelvis från Sturup i Skåne till Kastrup i Danmark. Vi minskar också anslagen för "tvångsinköp" av skog från privata skogsägare. Att staten köper upp en massa skyddsvärd skog från motvilliga skogsägare är ett angrepp på äganderätten. Bättre då att träffa frivilliga avtal med skogsägarna om att skydda värdefulla skogsområden och ersätta skogsägaren för dennes arbete.

M-KD-budgeten slopar även överindexeringen av bensinskatten, alltså den uppräkning av bensinskatten - utöver inflationen - som den rödgröna regeringen införde. Orsaken är uppnbar - skenande bensinkostnader slår stenhårt mot landsbygden, och det är där människorna finns som driver våra gröna näringar, inklusive all vår livsmedelsförsörjning och allt vårt skogsbruk. Om man skattar ihjäl de gröna näringarna slår det direkt mot miljön. Vi sänker också dieselskatten för jordbruket av samma skäl.

Moderaterna satsar på andra saker. Exempelvis på att stötta basindustrins omställning, på havs- och vattenmiljö, på forskning och på ett utökat "klimatbistånd", och på att fler ska välja elbil. Vi vill på sikt se mer inblandning av biodrivmedel för flyget, miljöanpassade start- och landningsavgifter på flygplatserna och arbete för att kunna beskatta flygbränslets utsläpp på EU-nivå i stället för nationellt för att få lika villkor för flyget i hela Europa.

Moderaterna har för övrigt den bästa klimatpolitiken enligt denna rapport från Timbro. Intressant med tanke på att andra partier ofta slår sig för bröstet med hur bra klimatpolitik de har. Bland annat skriver Timbro att

"Regeringen och Vänsterpartiet har en stor klimatbudget men med svagt fokus på effektiva åtgärder. De har dubbelt så stor budget för klimatpolitik som Moderaterna, men enligt beräkningen skulle Moderaterna ändå minska utsläppen mer. I dessa beräkningar utgår vi från Naturvårdsverkets bedömning av kostnaderna för utsläpps­minskningar i Klimatklivet och från Energimyndighetens bedömning för att beräkna kostnaderna för utsläppsminskningar internationellt. Moderaternas höga placering beror på att de är positiva till inter­nationellt klimat­samarbete och tillsätter pengar till internationella klimatinvesteringar, som är erkänt verksamma åtgärder enligt bland andra Konjunkturinstitutet."

Det är alltså precis som med biståendet - vänstersidan räknar bara hur mycket kronor man gör slut på av skattebetalarnas pengar. Man är mindre intresserade av resultaten. Moderaterna satsar mindre pengar, men de pengar vi satsar gör mer miljönytta än de pengar övergångsregeringen har i sin budget. Vi tittar mer på resultatet och vill inte slösa med skattepengar på meningslösa åtgärder.

Man kan som bekant ha olika syn på klimatfrågan, men ett förändrat klimat har flera gånger i jordens historia fått dramatiska konsekvenser. Det kommer hända igen och vi bör ta frågan på allvar. Däremot kan man ha olika åsikt om hur man ska tolka de vetenskapliga underlagen och vilka politiska slutsatser man ska dra av dessa. Självklart bör man också diskutera och forska vidare om hur mycket av klimatförändringarna människan står för och hur mycket som kan bero på annat. Inte minst bör vi fundera över i vilken mån vi verkligen kan stoppa eller kraftigt bromsa klimatförändringarna, och vad vi gör om det visar sig att det bara på marginalen hjälper att minska våra utsläpp av koldioxid. En diskussion om vilka åtgärder som är mest effektiva pågår också. Vi bör även bredda miljödiskussionen och lyfta även andra viktiga miljöfrågor som ofta får stå tillbaka för klimatfrågan.

Men med detta sagt - att människans sätt att leva påverkar vår miljö är helt uppenbart. Det är därför viktigt att politiken tar väl avvägda beslut och gör rimliga ekonomiska satsningar som gynnar teknisk utveckling, forskning, och en i övrigt genomtänkt politik. Inte minst är det rimligt med en del satsningar i mindre utvecklade länder där effekten per satsad krona blir mångdubbelt större än om vi lägger dem på åtgärder i Sverige. Ska man få trovärdighet i politiken måste man samtidigt sätta stopp för meningslösa symbolåtgärder, och det är det vi gör i vår budget. Så även om jag ifrågasätter en del i "klimatdebatten" är det lätt för mig att försvara den moderata politiken i årets budget. I den mån man ska satsa på klimatpolitik är moderaternas åtgärder väl avvägda, och vi breddar samtidigt miljöpolitiken genom att satsa på andra viktiga områden.
 

Har riksdagen varit tillräckligt tydlig nu med ett nej till Löfven?

2018-12-14

I dag röstade riksdagen alltså nej till Stefan Löfvens regering för andra gången på tre månader. Har vi varit tillräckligt tydliga nu? Jag ställde frågan på twitter i tisdags och upprepar den idag.




 

Sveriges nya statsbudget

2018-12-13

Jag får många frågor om detaljer i den nya, av riksdagens igår beslutade, statsbudgeten för 2019. Jag lägger ut vår M-KD-reservation här, samt övriga underlag rörande M-KD-budgeten. Efterhand kommer jag att återkomma till en mer detaljerad beskrivning av olika politikområden, exempelvis effekten för pensionärerna, miljöpolitiken, vårdsatsningar, polis, försvar osv.

Från oppositionen kommer beskyllning om att vår budgetmotion är en "servettskiss". En ganska tramsig kommentar som givetvis kommer i affekt efter att man förlorat budgetomröstningen. Självklart vet Socialdemokraterna och de andra partierna mycket väl hur det fungerar, alltså precis som det brukar: 

Vår budget baseras på regeringens övergångsbudget på över 3.000 sidor. Mycket i detta material är det ingen politisk strid om. Men vi har i vår vinnande budgetmotion gjort ett antal viktiga förändringar av både satsningar, besparingar och skatter, och det är de ändringarna tillsammans med den ursprungliga övergångsbudgeten som blir den samlade statsbudgeten för kommande år. Det är alltså inte alls så att moderaternas budgetmotion på 28 sidor ersätter hela den omfattande budgetpropositionen på över 3.000 sidor som finansdepartementet arbetat fram. Vår budgetmotion är en korrigering av vissa poster som vi tycker är viktiga, samt en beskrivning av vad vi i övrigt tycker är viktigat att förändra i politiken.

Vi moderater har gjort egna budgetmotioner varje år sedan 2014, och det var självklart att göra det även denna gång. Skillnaden är att vi nu har förhandlat fram ett slutligt förslag med KD, det förslag som till slut vann i riksdagens omröstning. Det samlade riksdagsbeslutet är så väl underbyggt att det ska gå utmärkt att regera på detta. 

 

M-KD-reservationen i finansutskottet (som sedan vann i riksdagens omröstning)

Utförligare beskrivning av budgeten med satsningar och besparingar

Sammanställning av utgifter och inkomster i statens budget med beskrivning av skillnader mot S-MP-budgeten

Märklig kritik mot slopad skattereduktion för fackföreningsavgift

2018-12-13

Fram till 2007 fanns rätt till skattereduktion för inbetald fackföreningsavgift. Alliansen avskaffade denna rätt samtidigt som vi införde jobbskatteavdraget, som ju gav mångdubbelt större skattesänkningar till alla löntagare. För en normal löntagare blev det sammanlagt över en hel extra månadslön (!) i handen efter Alliansens fem jobbskatteavdrag.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att återinföra rätten till skattereduktion för fackföreningsavgift. Detta påstods vara centralt för att försvara den svenska modellen och underlätta för facket att rekrytera nya medlemmar. Konstigt nog var frågan inte mer angelägen än att S-MP-regeringen väntade ända till halvårsskiftet 2018 för att återinföra skattereduktionen - alltså drygt två månader före årets val. Ingen löntagare har alltså än så länge upplevt någon skattereduktion för den inbetalda fackföreningsavgiften enligt det nya systemet, det syns först i deklarationen till våren.

I samband med att Moderaterna och Kristdemokraterna nu ger löntagarna ytterligare skattesänkningar tar vi bort skattereduktionen för inbetald fackföreningsavgift. Den skattesänkning löntagarna samtidigt får kompenserar detta med god marginal. 

Vi gör också andra saker som minskar löntagarnas skatt, exempelvis tar vi bort överindexeringen av bensinskatten som annars hade ökat bensinpriset kraftigt kommande årsskifte. Nu kommer bensinskatten "bara" att följa inflationen. För alla som pendlar med bil till jobbet kommer detta att medföra lägre kostnader än om S-MP-regeringens budget hade fått gälla.

Det viktigaste när det gäller skattereduktionen för fackföreningsavgift är att de fackliga organisationerna rimligen borde ha bättre argument för att rekrytera nya medlemmar än att man får en skattereduktion på 25% av fackföreningsavgiften. Har man inget bättre att locka med lär man knappast kunna rekrytera några medlemmar ändå. 


 

Inkomstskattesänkningarna i den nya M-KD-budgeten

2018-12-12

Många frågar mig hur stora inkomstskattesänkningarna blir för löntagare och pensionärer med den nya M-KD-budgeten. Skattesänkningarna består av tre delar.

1. Förstärkt jobbskatteavdrag för alla som arbetar. Ger från drygt hundra kronot upp till 210 kronor i skattesänkning per månad, beroende på inkomst.

2. Höjd inkomstgräns för uttag av statlig skatt innebär en skattesänkning på upp till 282 kronor per månad för den som tjänar över 42.000 kronor.

3. Sänkt skatt för alla pensionärer. En pensionär med 13.000 i pension får en dryg hundralapp, har man 15.000 får man 150 kronor i skattesänkning. Har man 25.000 i pension blir skattesänkningen 345 kronor per månad.

Till skillnad mot övergångsregeringen sänker vi skatten för alla pensionärer, även dem med lägre pensioner (som fick sänkt skatt häromåret). Många pensionärer får större skattesänkningar än löntagare med motsvarande inkomst, eftersom vi vill ta bort hela skillnaden i skatt mellan lön och pension. Pensionärer med allra lägst inkomst kommer att betala mindre skatt jämfört med en löntagare med samma inkomst.

Här finns en utförlig tabell som visar skattesänkningen vid olika inkomster för löntagare och pensionär. Dessutom två kolumner som visar hur mycket större skattesänkningarna blir med vår budget jämfört med övergångsregeringens.

 

Bra med många servetter när Löfven ska torka alla tårar

2018-12-12

Häromdagen gick övergångsstatsminister Löfven till angrepp mot Moderaterna och Kristdemokraterna och kallade vår budgetmotion för en "servettskiss". Det har han sedan fått äta upp, både hans egen finansdepartement och Skatteverket har granskat motionen och vi har fått tydliga besked om att våra förslag går att genomföra.

Jag förstår att Stefan Löfven är frustrerad nu när riksdagen just tagit beslut om att M-KD-motionen är den ekonomiska politik som ska gälla kommande år. Och jag inser att det inte räckte med en servett när han skulle torka tårarna.




 

Budgetdebatt

2018-12-12

I dag hölls den viktiga budgetdebatten och i eftermiddag klockan 16 röstar riksdagen om budgeten. Moderaterna och Kristdemokraterna hoppas såklart att vår gemensamma budgetmotion ska vinna.  Mediauppbådet utanför kammaren var stort idag, och Elisabeth Svantesson (M) inledde debatten.

  

Debatten kan kort sammanfattas med att vänstersidan kritiserar oss för att vi lägger fram en egen budget, samt påstår att den är "en servettskiss" (Löfven igår). Vi invänder att det är en självklarhet för ett ansvarstagande parti att presentera en egen budgetmotion - det är det normala att man redovisar sin politik. Samhällsproblemen har inte tagit paus bara för att Sverige har en övergångsregering, och vi har inte en övergångsriksdag. Riksdagen beslutar om budgeten, det gör inte regeringen, och nu gör vi det vi lovade väljarna, lägger fram en budget för att börja ta tag i samhällsproblemen i stället för att ingenting alls kommer att hända under lång tid.

Vår budgetmotion utgår från regeringens övergångsbudget, och vi har gjort ett antal ändringar i denna. Vår budgetmotion och effekterna av denna har ganskats av både Finansutskottets kansli, Finansdepartementet och Skatteverket, och vi har haft särskilda möten med de två sistnämnda. Vår budgetmotion går att regera på och har hanterats på sedvanligt sätt i riksdagens beredning.

I debatten fick vi också kritik frå¨n vänster för att vi "sänker skatten för de rika". Det man syftar på är att vi höjer gränsen för när man ska behöva betala statlig skatt. Detta för att färre med normala inkomster, OB-tillägg och övertidsersättning inte ska tvingas betala statlig skatt. Att kritiken kommer från S och V blir faktiskt en smula roande, eftersom de själva för bara ett par dagar sedan var beredda att helt slopa värnskatten för dem som tjänar allra mest, allt för att kunna behålla regeringsmakten. I sak tycker även vi moderater att det är rimligt att avskaffa värnskatten, men vi prioriterar att börja med att höja brytpunkten för statlig skatt. Men hyckleriet från S och V är anmärkningsvärt,  de kan nu aldrig mer med trovärdighet kritisera oss för att vilja sänka skatten för de med högst inkomst.

Nedan alla de fyra ekonomisk-politiska talespersonerna från de fyra Allianspartierna, L, M, KD och C. Samlade inför debatten, precis som det ska vara.

 



 

Vi måste ta kravallerna i Frankrike på allvar!

2018-12-11


 

För fjärde helgen i rad drabbades Paris och andra orter i Frankrike av upplopp och demonstrationer. Från att mest ha varit en protest mot stigande bränsleskatter verkar det allt mer handla om en allmän och växande misstro mot politiken i allmänhet och president Macron i synnerhet. Deltagarna verkar vara en brokig skara, allt från vanliga fredliga demonstranter - uppretade landsortsbor, arbetslösa och människor som är allmänt missöjda - till extrema grupperingar både till höger och vänster, blandat med rent kriminella eller våldsamma grupper som plundrar butiker, bygger brinnande barrikader och förstör både allmän och privat egendom. Nu skanderar man slagord om en ny fransk revolution och kräver president Macrons avgång. Och Macron svarar med att skjuta upp höjda bränsleskatter och utlova höjda minimilöner och sänkta skatter för att försöka stävja oron.

Jag tycker man ska ta dessa protester på stort allvar. När ett samhälle går från fredliga demonstrationer och en debatt där vi använder ord till kravaller och upplopp är vi på ett sluttande plan.

Vi ser oroväckande tendenser i hela Europa och även i USA där misstron mot politik, media och "överhet" växer. Allt fler verkar uppleva att politiska beslut tas över deras huvuden, att demokratin inte fungerar och att yttrandefriheten är hotad. Missnöjespartier på båda ytterkanterna växer, inte sällan grupper med våld som kampanjmetod, och de traditionella partierna får det allt jobbigare. Samtidigt tar sociala och alternativa medier över mycket av samhälldebatten och nyhetsförmedlingen, varvid politikerna känner behov av att försöka reglera dessa genom olika åtgärder. Exempelvis att förmå Google, Facebook och andra företag att stänga ned obekväma nätsidor, och tillsätta offentligt finansierade "faktagranskare" som ska se till att endast "korrekt" information sprids. 

I Europa är det framförallt migrationsfrågan som skapat den ökande misstron. Samhällspåfrestningarna av en alltför godtrogen migrationspolitik blir allt tydligare i många europeiska länder och skapar en enorm grogrund för missnöje bland dem som tillhör de lägre inkomstgrupperna, eller dem som bor i regioner eller orter där arbetslösheten är hög. Man upplever att nyanlända får förmåner som inte kommer andra till del, och att den befintliga befolkningen diskrimineras. Om politikerna sedan samtidigt höjer skatter och avgifter växer ilskan.

Den senaste diskussionen om de två FN-fördraget om migration som undertecknades igår i Marocko är ett exempel. Även om dokumenten  inte är bindande så finns en utbredd oro för att de ändå ska få betydelse politiskt och påverka politiken i mer migrationsvänlig riktning. I bland annat Sverige litar många helt enkelt inte på att inte svenska politiker ska använda FN-resolutionerna/fördragen som vapen i debatten vid utformningen av framtida migrationspolitik, och andra litar inte på att fördraget inte är bindande - trots att det faktiskt är så.

Ovanpå detta finns ett EU som alltmer försöker ta över makten från nationella parlament och flytta besluten till överstatlig nivå. Även hos FN finns sådana tendenser, där IPCC är ett exempel på hur man försöker styra politiken i världen. Kraven från högljudda grupper om att införa ett direktvalt FN-parlament som ett slags blivande "världsregering" som kan "ta tag i klimatfrågan" är ett annat exempel.

Min tro är att just klimatfrågan är nästa sak som kan skapa stor social oro. Om politiken tar tveksamma och ogenomtänkta beslut "för att visa handlingskraft", men som allvarligt försämrar människors liv, höjer skatter och kostnader och hotar frihet och jobb och möjligheten att leva på landsbygden så kommer ilskan att ta över. Inte minst om förslagen slår mot människor med låga inkomster. Särskilt när politikerna och media samtidigt kväver all debatt om klimathotet och inte heller ens kan utlova att alla pålagor kommer att ha någon verklig betydelse för att påverka klimatförändringarna. 

Lägg ihop dagens breda utanförskap i stora delar av Europa i spåren av en misslyckad migrations- och integrationspolitik och en alltmer extrem och dyr "klimatpolitik" och stigande energipriser, med några andra tänkbara kommande händelser - exempelvis en ny lågkonjunktur i Europa, en bankkris, en ny migrationsvåg från Afrika eller kanske säkerhetspolitisk oro i Östeuropa. Då har vi en perfekt grogrund för en mycket omfattande social oro. Manniskor som inte känner tillit till politik, myndigheter och media, och som samtidigt upplever att man får det allt sämre ekonomiskt, inte känner att samhället sköter de mest grundläggande samhällsuppgifterna trots höga skatter, och som samtidigt upplever angrepp mot yttrandefriheten och allt längre avstånd till politiska beslut är väldigt lätta att manipulera. De är lätta att få ut på gatorna i omfattande protester och vi vet att höger- och vänsterextrema krafter är skickliga på att suga upp detta missnöje.

Om inte de nationella politikerna och media tar sitt ansvar för att skapa trygghet (både ekonomisk och fysisk) och tillit i sina länder, värnar öppen politisk debatt, yttrandefrihet och pressfrihet, står upp för demokratiska värden och står emot EU:s strävan efter överstalighet liksom extrema röster i klimatdebatten tror jag vi kan gå en mycket dyster framtid till mötes i Europa.

 

Dags för uppdatering av korrekta migrationsfakta

2018-12-11

I spåren om den högst rimliga debatten om undertecknande av FN:s migrationsavtal/fördrag/resolution förekommer en mängd osakliga faktauppgifter, inte minst om hur stor migrationen är till Sverige, och vad denna består av. Jag har därför tagit fram helt färsk statistik från Migrationsverket den den sista november.

Så här ser siffrorna ut för årets elva första månader när det gäller beviljade uppehållstillstånd:
Flykting/asylgrunder 22.254 st
Anknytning/anhöriga till personer med flykting/asylgrunder 33.119 st
Adoptioner och barn födda i Sverige till föräldrar med PUT 8.686 st
Arbetskraftsinvandrare, gästforskare och idrottsutövare 24.180 st
Anhöriga till arbetskraftsinvandrare mfl 14.141 st
Studerande 10.505 st
Anhöriga till studerande 2.483 st
EES-medborgare  och medborgare i Schweiz mm 7.042 st
Totalt 122.410 st

Om man lägger ihop alla med flykting/asylgrunder, samt deras anhöriga samt barn till dessa födda i Sverige blir det drygt 64.000 personer för årets elva första månader. På årsbasis medför det att totalen bör hamna på knappt 70.000 personer. Det är avsevärt lägre än den siffra som ofta används i debatten (där man gärna talar om 122.000 utan att ha analyserat siffran). Men det är samtidigt en mycket hög siffra och definitivt långt över vad våra grannländer tar emot, och långt mer än vad den av statsminister Löfven ofta åberopade "EU:s "miniminå" skulle innebära. 

Många svenska kommuner har stora problem i spåren av de senaste 4-5 årens migration. Bostadsbrist, arbetslöshet, utanförskap och ansträngd ekonomi. På sina håll är läget allvarligt. I längden kan inte Sverige fortsätta att ge uppehållstillstånd till 70.000 nya asylsökande och anhöriga per år, i vart fall inte innan vi hanterat situationen för dem som redan finns här.

Årets siffror gäller alltså trots dagens "tillfälliga lagstiftning" som kraftigt begränsar anhöriginvandringen. Många av de anhöriga som fått uppehållstillstånd i år har fått det med stöd av de gamla reglerna, de är alltså anhöriga till personer som kommit till Sverige före lagändringen. Skulle vi inte förlänga den tillfälliga lagen skulle antalet anhöriginvandrare fortsätta att ligga på höga eller ännu högre nivåer, och det skulle dessutom skilja oss från resten av EU, vilket skulle bli ett skäl för att en stor del av de asylsökande i framtiden söker sig till just Sverige.

Det finns alltså uppenbara och nödvändiga skäl att både förlänga den tillälliga lagen och att ta fram en ny långsiktigt hållbar migrationspolitik. Alla andra förslag är orimliga och naiva. 

 

I går var jag Sveriges främste opinionsbildare enligt Populist.se

2018-12-11

I går var ju en helt galen dag politiskt, och jag skrev ett stort antal inlägg på bloggen, twitter och facebook om bland annat beskeden om statsbudgeten och regeringsförhandlingarna och dessutom en del om undertecknandet av FN:s migrationsavtal/resolution. Inläggen fick överraskande stor spridning och det är första gången jag blivit utsedd till landets främste opinionsbildare ett enskilt dygn. Det är pupulist.se som gör denna analys varje dag, och jag tänker inte försöka beskriva hur de räknar eller hur seriöst det är...

Men det var kul oavsett! 
  


 

Årets riksdagsmotioner

2018-12-07

Alla årets enskilda riksdagsmotioner är nu registrerade i riksdagens databas. Totalt lämnade riksdagsledamöterna in 2.940 motioner, dvs lite drygt 8 motioner var. Själv lämnade jag som vanligt betydligt fler än genomsnittet, totalt blev det 45 enskilda motioner i år, egna eller tillsammans med andra.  Jag står också som undertecknare av moderaternas motioner i finansutskottet (de två första nedan).

Här mina riksdagsmotioner detta år:

2018/19:2944  Samhällsekonomi och finansförvaltning
2018/19:2938  Allmänna bidrag till kommuner
2018/19:2639  Utvisa fler utländska brottslingar som begår hedersrelaterade brott samt vålds- och sexualbrott
2018/19:1852  Säkerställande av identiteten på vittnen
2018/19:1844  Statistik över brottslighet
2018/19:1825  Skärpta åtgärder mot övergrepp i rättssak
2018/19:1821  Manlig omskärelse
2018/19:1837  Alternativa arbetsförmedlingar
2018/19:1857  Förbjud kvotering
2018/19:1856  Översyn av oskäliga påföljder i diskrimineringslagstiftningen
2018/19:1832  Avskaffa Jämställdhetsmyndigheten

2018/19:1831  Avskaffa det nationella sekretariatet för genusforskning
2018/19:1826  Avskaffa statens stöd till genusforskning
2018/19:1836  Begränsning av barnbidraget
2018/19:1818  Gårdförsäljning av livsmedel och alkohol

2018/19:1870  Studielån för körkort
2018/19:1845  Översyn av regelverk och kostnader för körkort
2018/19:1834  Regelverk vid global handel med historiska fordon
2018/19:1854  Lindra regelverket för evenemang och uppvisning av historiska fordon
2018/19:1850  Bevarandet av det rörliga kulturarvet
2018/19:1824  En bättre granskning av Public Service
2018/19:1830  Minska Trafikverkets makt över kommunernas planarbete
2018/19:1822  Avskaffa kravet på kontrollansvarig vid byggande av småhus
2018/19:1853  Tillfällig hastighetsbegränsning vid vägarbeten
2018/19:1828  Redovisning av infrastrukturinvesteringar
2018/19:1827  Avskaffa avgiften för av- och påställning av fordon
2018/19:1847  Avskaffande av fastighetstaxeringen
2018/19:1846  Sänkt förseningsavgift vid mindre skatteinbetalningar
2018/19:1841  Översyn av stämpelskatter vid fastighetsköp
2018/19:1840  Utvidgning av REP-avdraget
2018/19:1833  Ta bort förmångsbeskattning av parkeringsplatser i anslutning till arbetsplatser
2018/19:1855  Översyn av inkomstkravet vid arbetskraftsinvandring
2018/19:1820  Rösträtt och valbarhet i allmänna val bör kopplas till medborgarskap
2018/19:1829  Ökad rättssäkerhet vid beslut om djurförbud
2018/19:1823  Lätta på regelverket för hur djur får vistas utomhus
2018/19:1851  Skärpning av straff för smuggling av djur
2018/19:1858  Ersättning till närboende vid vindkraftsetablering
2018/19:1817  Pant på lågenergilampor
2018/19:1816  Pant på batterier
2018/19:1839  Begränsa möjligheten till undantag för lottförsäljning på kredit
2018/19:1819  Översyn av statens stöd till organisationer
2018/19:1849  Inrättande av konstitutionsdomstol
2018/19:1849  Grundlagsskydd för äganderätten

2018/19:1835  Förbjud svenska myndigheter att ägna sig åt opinionsbildning
2018/19:1848  Tillämpningen av EU-bestämmelser
2018/19:1843  Se över överimplementeringen av EU-lagstiftning

 

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet